Lagutskottets betänkande nr 40 år 1973

LU 1973:40

Nr 40

Lagutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:140 med
förslag till lag om ansvarighet för oljeskada till sjöss, m. m. jämte
motioner.

I propositionen 1973:140 (justitiedepatementet) har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att

dels antaga i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ansvarighet för oljeskada till sjöss,

2. lag om ersättning från den internationella oljeskadefonden,

3. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

4. lag om ändring i lagen (1972:275) om åtgärder mot vattenföro rening

från fartyg,

5. lag om ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om
immunitet och privilegier,

dels godkänna

1. den i Bryssel den 29 november 1969 avslutade konventionen om
ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja,

2. den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen om
upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av
förorening genom olja.

Sedan utskottet påbörjat behandlingen av propositionen har Kungl.
Maj:t i propositionen 1973:172, vilken hänvisats till justitieutskottet,
föreslagit riksdagen att dels godkänna den i Wien den 24 april 1963
undertecknade konventionen om konsulära förbindelser och därtill
hörande protokoll, dels anta ytterligare ett förslag till lag om ändring i
lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immuitet och privilegier.
För att möjliggöra en samlad bedömning av förekommande frågor om
ändring i 1966 års lag har utskottet med yttrande (LU 1973:ly)
överflyttat det ovan under 5 angivna lagförslaget till justitieutskottet,
som behandlar detta i sitt betänkande JuU 1973:43.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till vad utskottet anför därom på s. 13.

I anledning av propositionen har väckts två motioner. Motionsyrkandena
redovisas nedan på s. 12.

Lagförslagen

De i detta betänkande behandlade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 40

LU 1973:40

1 Förslag till

Lag om ansvarighet för oljeskada till sjöss

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag förstås med

olja: beständig olja, såsom råolja, eldningsolja, tjock dieselolja,
smörjolja och valolja;

oljeskada: dels skada som orsakats av förorening genom olja från fartyg
och som uppkommit utanför fartyget, dels kostnader för förebyggande
åtgärder och skada som orsakats av sådana åtgärder;

olycka: sådan händelse eller serie händelser med samma ursprung
som orsakar oljeskada;

förebyggande åtgärd: varje åtgärd som varit skäligen påkallad för att
förhindra eller begränsa oljeskada genom förorening och som vidtagits
efter det en olycka inträffat;

ägare av fartyg: den som är registrerad som fartygets ägare eller, om
registrering ej skett, den som äger fartyget; i fråga om fartyg som
äges av en stat och brukas av ett bolag, vilket i denna stat är registrerat
som fartygets brukare, skall dock bolaget anses som ägare;

franc: en värdeenhet innehållande sextiofem och ett halvt milligram
guld av niohundra tusendelars finhet;

fartygs dräktighet: dess nettodräktighet ökad med det maskinrum
som vid bestämmande av nettodräktigheten dragits från bruttodräktigheten
eller beträffande fartyg, som ej kan mätas enligt vanliga regler
för mätning av dräktighet, 40 procent av vikten i ton av den olja som
fartyget kan befordra;

ansvarighetskonventionen: den i Bryssel den 29 november 1969 avslutade
konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening
genom olja;

konventionsstat: stat som tillträtt ansvarighetskonventionen.

Vid tillämpning av denna lag skall med fartyg jämställas varje annan
flytande anordning som användes till sjöss.

2 § Denna lag äger tillämpning på oljeskada, som uppkommit i Sverige
eller annan konventionsstat och orsakats av fartyg, som befordrar
olja som last i lös vikt (bulklast), samt på kostnad för förebyggande åtgärder
som vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige
eller annan konventionsstat.

I fråga om lagens tillämplighet på krigsfartyg och vissa andra statsfartyg
samt fartyg som icke befordrar olja som bulklast gäller bestämmelserna
i 22 §.

Ersättning för åtgärder med anledning av oljeskada utgår enligt denna
lag även då skyldighet att vidtaga åtgärderna förelegat enligt lag eller
annan författning.

Denna lag tillämpas utan hinder av eljest gällande regler om tillämplig
lag.

Bestämmelserna i denna lag tillämpas icke i den mån en sådan till -

LU 1973:40

lämpning skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt internationellt
fördrag.

Skadestånd

3 § Oljeskada ersättes av fartygets ägare, även om varken ägaren eller
någon för vilken han svarar varit vållande till skadan. Utgöres den
olycka som orsakade skadan av en serie händelser, åvilar ansvaret
den som var ägare av fartyget vid den första av dessa händelser.

Ägaren är dock fri från ansvarighet om han visar att skadan

1. orsakats av krigshandling eller liknande handling under väpnad
konflikt, inbördeskrig eller uppror eller av en naturhändelse av osedvanlig
karaktär, som ej kunnat undvikas och vars följder ej kunnat
förhindras, eller

2. i sin helhet vållats av tredje man med avsikt att orsaka skada, eller

3. i sin helhet orsakats genom fel eller försummelse av svensk eller
utländsk myndighet vid fullgörandet av skyldighet att svara för underhåll
av fyrar eller andra hjälpmedel för navigering.

I fråga om verkan av medvållande på den skadelidandes sida och om
solidarisk ansvarighet för flera fartygsägare gäller 5 kap. 5 och 6 §§
skadeståndslagen (1972: 207).

4 § Anspråk på ersättning för oljeskada som omfattas av ersättningsbestämmelserna
i denna lag får göras gällande mot fartygets ägare
endast med stöd av lagen.

Anspråk som avses i första stycket får ej göras gällande mot fartygets
redare, som icke är ägare, och ej heller mot befraktare eller annan som
i redarens ställe handhar fartygets drift eller mot avlastare, lastemottagare,
lastägare, lots eller någon som utan att tillhöra besättningen
utför arbete i fartygets tjänst. Har skada uppkommit i samband med
bärgning av fartyget eller lasten eller i samband med förebyggande åtgärder,
gäller vad nu sagts även i fråga om bärgaren eller den som vidtagit
sådana åtgärder, såvida icke bärgningen eller de förebyggande åtgärderna
vidtagits i strid mot myndighets förbud eller, om de vidtagits
av annan än myndighet, trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets
eller lastens ägare.

Anspråk som avses i första stycket får ej heller göras gällande mot
den som är anställd hos fartygets ägare eller hos person som avses i
andra stycket.

Vad som utgivits i ersättning för oljeskada enligt denna lag får icke
krävas åter av lots, bärgare eller den som vidtagit förebyggande åtgärder
eller anställd som avses i tredje stycket annat än om den mot vilken
anspråket riktas har vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet
eller anspråket riktas mot bärgare eller den som vidtagit förebyggande
åtgärder och denne överträtt förbud som avses i andra stycket andra
punkten.

5 § Fartygets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarighet
enligt denna lag till ett belopp motsvarande tvåtusen francs för
ton av fartygets dräktighet. Ansvarigheten skall dock ej i något fall
överstiga tvåhundratio miljoner francs. Rätt till begränsning föreligger
icke i fråga om ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Om det påkallas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser i förhål 1*

Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 40

LU 1973:40

lande till stat som tillträtt den i Bryssel den 10 oktober 1957 avslutade
konventionen angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av
fartyg som användas till fart i öppen sjö, skall bestämmelserna i 10
kap. sjölagen (1891: 35 s. 1) gälla i fråga om ägarens rätt att begränsa
sin ansvarighet. Ansvarighetsbeloppet bestämmes enligt 235 § sjölagen.

Fartygets ägare har ej rätt till ansvarsbegränsning om olyckan vållats
genom fel eller försummelse av ägaren själv med mindre han begått
felet eller försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller
medlem av besättningen.

6 § Rätt till ansvarsbegränsning enligt 5 § första stycket föreligger
endast om ägaren, dennes försäkringsgivare eller annan på ägarens
vägnar enligt denna lag eller motsvarande bestämmelser i annan konventionsstats
lag upprättar en begränsningsfond uppgående till det ansvarighetsbelopp
som gäller för ägaren. Ansvarighetsbeloppet omräknas
till kronor efter den officiella kursen den dag då fonden upprättas.

Begränsningsfond skall här i landet upprättas hos den domstol där
talan om ersättning väckts enligt 18 §. Fonden får upprättas antingen
genom att ansvarighetsbeloppet inbetalas kontant eller genom ställande
av säkerhet som godtages av domstolen.

Vill någon upprätta begränsningsfond, skall domstolen på ansökan
av honom så snart ske kan meddela beslut om ansvarighetsbeloppets
storlek. Beslutet gäller till dess annorlunda förordnas. Efter utgången
av den frist som föreskrivits enligt 7 § första stycket prövar domstolen
slutligt frågan om ansvarighetsbeloppets storlek.

Talan mot beslut om fastställande av ansvarighetsbelopp eller rörande
fråga om godkännande av säkerhet skall föras särskilt.

Konungen meddelar närmare bestämmelser om upprättande av begränsningsfond
och om fondens förvaltning och fördelning.

7 § Har begränsningsfond upprättats här i riket, skall den domstol
vid vilken fonden upprättats genom kungörelse uppmana sakägarna att
inom viss tid, som ej får understiga sex månader, skriftligen anmäla sitt
anspråk och begära att visst belopp avsättes för deras räkning. Kungörelsen
skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och i en eller flera tidningar
inom den del av landet, där oljeskada i anledning av ifrågavarande
olycka har uppkommit. Har oljeskada uppkommit i annan konventionsstat,
skall kungörelsen införas även i den officiella tidningen i sådan
stat. Särskilt meddelande skall genom brev tillställas alla kända sakägare.

Sakägare som icke inom den i kungörelsen föreskrivna fristen anmäler
sitt anspråk får ej göra anspråket gällande mot begränsningsfonden
med mindre han varken haft eller bort ha kännedom om kungörandet.
Utan hinder av vad nu sagts får sådant anspråk göras gällande
om den skada på vilken anspråket grundas inträffade efter fristens
utgång eller så kort tid dessförinnan att sakägarens underlåtenhet att
göra anmälan inom förelagd tid icke kan läggas honom till last som försummelse.
Rätten kan besluta att avsätta visst belopp till att täcka sådana
anspråk som ej har anmälts före fristens utgång men som trots
detta får göras gällande mot begränsningsfonden. Detta belopp fördelas
när samtliga sådana anspråk avgjorts eller när på grund av vad som
sägs i 10 § talan om ersättning icke längre får väckas.

Om ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 § första stycket ej förslår

LU 1973:40

till gottgörelse åt dem som är berättigade till ersättning, nedsättes deras
ersättningar med samma kvotdel.

Har begränsningsfond upprättats här i riket och kan det befaras att
det för fartyget gällande ansvarighetsbeloppet ej kommer att förslå till
gottgörelse åt dem som är berättigade till ersättning, kan rätten förordna
att ersättning tills vidare skall utgå endast med viss kvotdel.

Fördelning av fonden skall ske även om ägaren enligt 5 § tredje
stycket icke har rätt att begränsa sin ansvarighet.

8 § Den som innan begränsningsfonden fördelats har utgett ersättning
för oljeskada inträder intill det belopp han betalat i den skadelidandes
rätt enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat.

Kan fartygets ägare eller annan göra sannolikt att han framdeles blir
skyldig att utge ersättning, som han, om ersättningen betalats före fondens
fördelning, skulle ha kunnat återkräva från fonden enligt första
stycket, kan rätten förordna att medel tills vidare skall avsättas för att
han senare skall kunna göra sin rätt gällande mot fonden.

Har ägaren frivilligt ådragit sig utgifter eller åsamkats förluster med
anledning av förebyggande åtgärder, äger han samma rätt till ersättning
härför ur begränsningsfonden som annan skadelidande.

9 § Har begränsningsfond upprättats enligt 6 § och har ägaren rätt
att begränsa sin ansvarighet, får annan ägaren tillhörig egendom ej tagas
i anspråk för tillgodoseende av krav på ersättning som kan göras
gällande mot fonden.

Har i fall som avses i första stycket ägaren tillhörig egendom blivit
föremål för kvarstad eller annan handräckning med anledning av krav
på ersättning som kan göras gällande mot begränsningsfonden, skall
den beviljade åtgärden hävas. Har ägaren ställt säkerhet för att undvika
sådan åtgärd, skall säkerheten återställas till honom.

Om begränsningsfond har upprättats i annan konventionsstat, skall
vad i första och andra styckena sägs gälla endast om den skadelidande
har rätt att föra talan vid den domstol eller myndighet som förvaltar
fonden och har möjlighet att av fondens medel utfå vad som belöper på
hans fordran.

10 § Talan om ersättning för oljeskada enligt denna lag skall väckas
inom tre år från den dag då skadan uppkom. Talan får dock icke i något
fall väckas efter det att sex år förflutit från dagen för den olycka
som orsakade skadan eller, om olyckan utgjordes av en serie händelser,
från dagen för den första av dessa.

11 § Om rätt till ersättning av Internationella oljeskadefonden gäller
särskilda bestämmelser.

Försäkring

12 § Ägare av svenskt fartyg, vilket befordrar mer än tvåtusen ton
olja som bulklast, skall taga och vidmakthålla försäkring eller ställa
annan betryggande säkerhet till täckande av sin ansvarighet enligt
denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat intill

LU 1973:40

det ansvarighetsbelopp som anges i 5 § första stycket. Sådan skyldighet
åvilar dock icke staten.

Försäkring eller säkerhet som avses i första stycket skall godkännas
av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Har ägaren fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket,
skall myndighet som Konungen bestämmer utfärda certifikat som innefattar
bevis härom. För fartyg som äges av staten skall myndighet
som Konungen bestämmer utfärda certifikat som bestyrker att fartyget
äges av svenska staten och att dess ansvarighet är täckt intill det ansvarighetsbelopp
som anges i 5 § första stycket.

Konungen fastställer formulär till certifikat som avses i tredje stycket.
Certifikatet skall medföras ombord på fartyget.

13 § För utländskt fartyg som anlöper eller lämnar svensk hamn eller
på svenskt sjöterritorium belägen tilläggsplats och som vid tillfället
befordrar mer än tvåtusen ton olja som bulklast skall finnas försäkring
eller annan betryggande säkerhet som täcker ägarens ansvarighet enligt
denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat intill
det ansvarighetsbelopp som avses i 5 § första eller andra stycket. Vad
nu sagts gäller ej fartyg som äges av främmande stat.

Fartyget skall ombord medföra certifikat som visar att sådan försäkring
eller annan betryggande säkerhet som avses i första stycket finnes.
Äges fartyget av främmande stat, skall ombord medföras certifikat
som bestyrker att fartyget äges av den staten och att dess ansvarighet
är täckt intill det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 § första eller
andra stycket.

Närmare bestämmelser om certifikat som avses i andra stycket meddelas
av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

14 § Försäkring som avses i 12 eller 13 § skall för den som är berättigad
till ersättning medföra rätt att få ut ersättningen direkt av försäkringsgivaren.

Försäkringsgivaren är dock fri från ansvarighet, om fartygets ägare
är fri från ansvarighet eller om denne själv uppsåtligen vållat skadan.
Försäkringsgivarens ansvarighet skall ej i något fall överstiga det ansvarighetsbelopp
som gäller enligt 5 § första eller andra stycket.

I vidare mån än som följer av andra stycket kan försäkringsgivaren
icke till befrielse från ansvarighet mot annan än ägaren åberopa omständighet
som han kunnat åberopa mot ägaren.

15 § Om försäkringsgivaren icke har gjort annat förbehåll, gäller försäkringen
för fartygets ägare mot hans ansvarighet enligt denna lag eller
motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat.

16 § Vad i 14 och 15 §§ föreskrives om försäkring äger motsvarande
tillämpning i fråga om sådan säkerhet av annat slag som avses i 12 eller

13 §.

I.aga domstol m. m.

17 § Talan om ersättning enligt denna lag får väckas i Sverige endast
om oljeskada genom förorening har uppkommit här i landet eller förebyggande
åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada

i Sverige.

LU 1973:40

Är svensk domstol behörig enligt första stycket, får även talan om
ersättning för annan oljeskada som orsakats av samma olycka väckas
här.

18 § Talan om ersättning för oljeskada, som enligt 17 § får upptagas i
Sverige, väckes vid den sjörättsdomstol som är närmast den ort där skadan
uppkom.

Har talan om ersättning för skada som uppkommit på grund av samma
olycka väckts vid flera domstolar, skall Konungen förordna en av
dessa domstolar att handlägga samtliga mål.

Har begränsningsfond upprättats här i landet enligt 6 § och har ägare
eller försäkringsgivare, mot vilken talan om ersättning väckts här
eller i annan konventionsstat, rätt att begränsa sin ansvarighet, prövar
den domstol, vid vilken fonden upprättats, frågor om ansvarighetsbeloppets
fördelning mellan de ersättningsberättigade.

19 § Har dom i mål om ersättning för oljeskada meddelats i annan
konventionsstat och är domstolarna i den staten enligt ansvarighetskonventionen
behöriga att pröva tvist som domen gäller, skall domen, när
den vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där den meddelats,
på ansökan verkställas i Sverige utan att ny prövning sker av den sak
som avgjorts genom domen, i den mån ej annat följer av vad i 9 § eller

18 § tredje stycket sägs. Detta medför ej skyldighet att verkställa utländsk
dom, om det ansvarighetsbelopp som gäller för fartygets ägare
därigenom skulle överskridas.

Ansökan om verkställighet göres hos Svea hovrätt. Vid ansökningen
skall fogas

1. domen i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet;

2. förklaring av behörig myndighet i den stat där domen meddelats,
att domen avser ersättning enligt ansvarighetskonventionen samt att
den vunnit laga kraft och kan verkställas i nämnda stat.

Nu nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om utfärdarens
behörighet. Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller konsul
eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats.
Är handling i ärendet avfattad på annat främmande språk än danska
eller norska, skall handlingen åtföljas av översättning till svenska.
Översättningen skall vara bestyrkt av diplomatisk eller konsulär tjänsteman
eller av svensk notarius publicus.

Ansökan om verkställighet får ej bifallas utan att motparten haft tillfälle
att yttra sig över ansökningen.

Bifalles ansökningen, verkstälies domen på samma sätt som svensk
domstols laga kraft ägande dom, om ej högsta domstolen efter talan
mot hovrättens beslut förordnar annat.

20 § Har i enlighet med ansvarighetskonventionens bestämmelser begränsningsfond
upprättats i annan konventionsstat enligt lagen i den
staten och har ägare eller försäkringsgivare, mot vilken talan om ersättning
enligt denna lag väckts vid svensk domstol, rätt att begränsa sin
ansvarighet, skall rätten i dom i mål om ersättning förordna, att
domen får verkställas endast efter prövning i den främmande staten av
frågor om fondens fördelning och enligt den statens lag.

1 ** Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 40

LU 1973:40

Ansvarsbestämmelser

21 § Fartygsägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter
vad som i denna lag föreskrives om försäkringsplikt eller skyldighet att
ställa säkerhet, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes redare som låter använda fartyg för sjöfart,
trots att han insett eller bort inse att i denna lag föreskriven försäkringsplikt
eller skyldighet att ställa säkerhet ej fullgjorts. Lika med redaren
straffas den som handhar fartygets drift i redarens ställe samt
befälhavaren.

Medföres ej i 12 eller 13 § föreskrivet certifikat ombord på fartyg,
när detta användes för sjöfart, dömes befälhavaren till böter.

Övriga bestämmelser

22 § Denna lag gäller ej i fråga om oljeskada orsakad av krigsfartyg
eller annat fartyg som vid tiden för olyckan äges eller brukas av
stat och användes uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift.
Har sådant fartyg orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller
har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan
skada i Sverige, äger dock bestämmelserna i 1 §, 2 § tredje stycket,
3—5, 10 och 18 §§ tillämpning.

Har fartyg som vid tiden för olyckan icke befordrade olja som
bulklast orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller har förebyggande
åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i
Sverige, tillämpas bestämmelserna i 1 §, 2 § tredje och femte styckena, 3,

10 och 18 §§. I fråga om ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet gäller
i sådant fall bestämmelserna i 10 kap. sjölagen (1891: 35 s. 1). Ansvarighetsbeloppet
bestämmes enligt 235 § sjölagen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

2 Förslag till

Lag om ersättning från den internationella oljeskadefonden

Härigenom förordnas som följer.

1 § Bestämmelserna i artiklarna 1—13 av den i Bryssel den 18 december
1971 avslutade konventionen om upprättandet av en internationell
fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom
olja skall, till den del de ej uteslutande reglerar de fördragsslutande
staternas inbördes förpliktelser och med iakttagande av vad som föreskrives
i det följande, gälla som svensk lag.

Konventionen har i angivna delar den lydelse som härvid fogad bilaga
utvisar1.

2 § Belopp som fonden betalat i ersättning enligt artikel 4 eller
som gottgörelse enligt artikel 5 får fonden återkräva av person som
avses i 4 § fjärde stycket lagen (1973: 000) om ansvarighet för oljeskada
till sjöss endast under de förutsättningar som anges i nämnda lag 1

Bilagan här utesluten. Konventionen är i sin helhet återgiven i prop. s. 233-295.

LU 1973:40

rum. I övrigt får fonden återkräva sålunda utgivet belopp av annan än
fartygsägaren eller dennes garant endast i den utsträckning som följer
av 25 § första stycket lagen (1927: 77) om försäkringsavtal.

3 § Talan om ersättning för skada genom förorening, som enligt artikel
7 första eller tredje stycket får upptagas i Sverige, väckes vid
domstol som enligt 18 § lagen (1973: 000) om ansvarighet för oljeskada
till sjöss är behörig upptaga talan mot fartygets ägare i anledning
av samma olycka.

4 § I fråga om underrättelse som avses i artikel 7 sjätte stycket skall
bestämmelserna i 14 kap. 12 och 13 §§ rättegångsbalken angående kungörande
av rättegång äga motsvarande tillämpning.

5 § I fråga om verkställighet enligt artikel 8 av dom i mål om ersättning
för skada genom förorening äger 19 § lagen (1973: 000) om ansvarighet
för oljeskada till sjöss motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

3 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom förordnas, att 344 § samt rubriken närmast före 344 §
sjölagen (1891: 35 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Atomskada1 Atomskada och oljeskada

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 275) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1972: 275) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg,

dels att 13, 19, 21 och 24 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, av nedan angivna

1 Med nuvarande lydelse förstås, såvitt gäller rubriken, lydelsen enligt förslag i
prop. 1973:42; se LU 1973:22.

! Senaste lydelse 1968: 48.

344 §2

Om atomskada gälla särskilda
bestämmelser.

Om atomskada och oljeskada
gälla särskilda bestämmelser.

lydelse.

LU 1973:40

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 a §

Har beträffande visst fartyg ej
fullgjorts vad i lagen (1973: 000)
om ansvarighet för oljeskada till
sjöss föreskrives om försäkringsskyldighet
eller skyldighet att ställa
säkerhet, får myndighet som
Konungen bestämmer förbjuda
fartyget att anlöpa eller avgå från
viss hamn eller tilläggsplats eller, i
fråga om svenskt fartyg, förbjuda
fartygets vidare resa. 1 fråga om
sådant förbud äger 12 § andra
punkten tillämpning.

Myndighet som med stöd av

11 § första stycket har meddelat
förbud mot fartygs avgång eller vidare
resa skall, om fartyget befinner
sig inom Sveriges sjöterritorium,
genast anmäla beslutet för
polis-, tull- och lotsmyndigheterna.
Dessa har att vidtaga de åtgärder
som påkallas för att hindra fartygets
avgång eller vidare resa.

Myndighet som med stöd av

11 § första stycket eller 12 a § har
meddelat förbud mot fartygs avgång
eller vidare resa skall, om
fartyget befinner sig inom Sveriges
sjöterritorium, genast anmäla beslutet
för polis-, tull- och lotsmyndigheterna.
Dessa har att vidtaga
de åtgärder som påkallas för att
hindra fartygets avgång eller vidare
resa.

Gäller förbudet svenskt fartyg som befinner sig inom främmande
lands sjöterritorium, är befälhavaren skyldig att på begäran av svensk
konsul lämna fartygets nationalitetshandling till honom.

Mot beslut sorn enligt 14 § skall
underställas sjösäkerhetsdirektören
får talan ej foras. Talan mot beslut,
som har meddelats av sjöfartsverket
genom sjösäkerhetsdirektören
i fråga som avses i 11 §
första stycket, föres hos kammarrätten
genom besvär.

Mot beslut som enligt 14 § skall
underställas sjösäkerhetsdircktören
får talan ej föras. Talan mot
beslut, som har meddelats av sjöfartsverket
genom sjösäkerhetsdirektören
i fråga som avses i 11 §
första stycket, eller mot beslut i
fråga som avses i 12 a § föres hos
kammarrätten genom besvär.

LU 1973:40

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Mot annat beslut enligt denna lag av myndighet, sorn ej är central förvaltningsmyndighet,
föres talan hos sjöfartsverket genom besvär.

Talan mot beslut enligt denna
lag av sjöfartsverket eller av annan
myndighet, som är central förvaltningsmyndighet,
i annan fråga
än sådan som avses i 11 § första
stycket, föres hos Konungen genom
besvär.

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot

1. 1 §, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken,

2. föreskrift enligt 4 §, eller

3. förbud eller föreläggande enligt
11 § första stycket.

Uttömmes olja eller avfall i
strid mot denna lag eller föreskrift
som har meddelats med stöd av
lagen,

överträdes förbud som avses i

6 eller 7 §, eller

överträdes förbud eller åsidosattes
föreläggande enligt 11 § första
stycket,

dömes fartygets redare eller ägare
som om han själv hade begått
gärningen, om han haft eller bort
ha vetskap om gärningen.

Talan mot beslut enligt denna
lag av sjöfartsverket eller av annan
myndighet, som är central
förvaltningsmyndighet, i annan
fråga än sådan som avses i 11 §
första stycket eller 12 a § föres
hos Konungen genom besvär.

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot

1. 1 §, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken,

2. föreskrift enligt 4 §, eller

3. förbud eller föreläggande enligt
11 § första stycket eller förbud
enligt 12 a §.

Uttömmes olja eller avfall i strid
mot denna lag eller föreskrift
som har meddelats med stöd av
lagen,

överträdes förbud som avses i 6
eller 7 §, eller

överträdes förbud eller åsidosättes
föreläggande enligt 11 §
första stycket eller överträdes förbud
enligt 12 a §,

dömes fartygets redare eller ägare
som om han själv hade begått
gärningen, om han haft eller bort
ha vetskap om gärningen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

LU 1973:40

Motionsyrkandena

I anledning av propositionen har väckts två motioner, vari framställs
följande yrkanden.

Motionen 1973:2054

I motionen 1973:2054 av herr Enlund m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen

A. hos Kungl. Maj:t begär

1. att förslag föreläggs riksdagen om utvidgning av lagen om ansvarighet
för oljeskada till sjöss så att den omfattar även skador till följd av
utsläpp av icke beständiga oljor,

2. att förslag föreläggs riksdagen om ersättning till fisket till följd av
oljeskador enligt vad i motionen anförs,

B. ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförs angående
förbättrat oljeskydd.

Motionen 1973:2055

I motionen 1973:2055 av herrar Möller (fp) och Ahlmark (fp)
hemställs att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna att Sverige bör verka
för att den s. k. fondkonventionen i framtiden ändras så att den högsta
beloppsgränsen höjes till åtminstone 500 milj. kronor, samt att Sverige
redan dessförinnan söker påverka fondens högsta organ att använda den
övre beloppsgräns som nu anges i konventionen.

Utskottet

Inledning

Den efter andra världskriget kraftigt tilltagande föroreningen av havet
har på det internationella planet föranlett successivt ökade ansträngningar
att motverka och förhindra detta slags miljöförstöring. Oljeutsläpp
från fartyg svarar endast för en mindre del av föroreningarna men har
dock tilldragit sig ett särskilt intresse med hänsyn till de svåra skador som
utsläppen kan förorsaka. På grund av att vid transporterna används
tankfartyg med allt större lastkapacitet har också risken ökat för att
skadorna vid en förlisning blir av mycket stor omfattning.

Redan i början av 1950-talet påbörjades ett internationellt samarbete i
syfte att förebygga havsvattnets förorening genom olja. Detta samarbete
resulterade bl. a. i 1954 års internationella oljeskyddskonvention. Denna
konvention har ratificerats av Sverige såväl i dess ursprungliga som i dess
sedermera år 1969 ändrade lydelse och ligger till grund för bl. a. lagen
(1972:275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Enligt denna
lag skall utflöde av olja från fartyg inom sjöterritoriet förhindras så långt
det är möjligt. På fria havet får olja tömmas ut endast under vissa
förutsättningar. Lagen ger svenska myndigheter rätt att meddela de
förbud och förelägganden som är påkallade för att hindra eller begränsa

LU 1973:40

utsläppet. Bestämmelserna är tillämpliga såväl på svenskt sjöterritorium
som på det fria havet och gäller i fråga om såväl svenskt som utländskt
fartyg, dock med de inskränkningar som följer av gällande folkrätt.

År 1969 öppnades för undertecknande en internationell konvention
om ingripande på det fria havet vid oljeolyckor, den s. k. ingreppskonventionen.
Denna konvention, som ännu ej har trätt i kraft men som har
ratificerats av Sverige, reglerar rätten för en stat att vidta åtgärder för att
skydda sina kuster och närliggande intressen, om en olycka inträffar på
det fria havet och den är ägnad att leda till allvarlig och överhängande
fara för förorening genom olja. Sedan ingreppskonventionen trätt i kraft
kan med stöd av bestämmelserna i 1972 års lag ingripanden göras på det
fria havet också mot utländska fartyg.

Det internationella arbetet för ökat oljeskydd pågår alltjämt. Den
havsföroreningskonferens, som ägde rum i London för några veckor
sedan i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationens — IMCO:s - regi
och som 79 stater deltog i, har sålunda resulterat i dels en ny
internationell konvention till förhindrande av föroreningar från fartyg,
dels ett protokoll varigenom ingreppskonventionen utvidgas till att avse
också åtgärder med anledning av andra skadliga utsläpp än utsläpp av
olja, dels ett stort antal resolutioner.

Enligt konventionen förbjuds alla utsläpp av olja, däri inbegripet s. k.
lätta oljor, och vissa andra farliga ämnen i några speciellt ömtåliga
områden, bl. a. Östersjöområdet, och i övrigt skärps fordringarna för
tillåtliga utsläpp. Beträffande en mer fullständig redogörelse för konventionens
innehåll hänvisar utskottet till vad utskottet anför nedan (s. 21)
samt till ett av kommunikationsministern den 6 december 1973 lämnat
svar på en enkel fråga av fru Thorsson angående resultatet av havsföroreningskonferensen.

Slutligen vill utskottet i detta sammanhang anmärka att förslag till
miljökonvention om Östersjön kommer att framläggas för den till år
1974 i Helsingfors planerade Östeijökonferensen. Konventionen avses
komma att gälla föroreningar både från fartyg och från land.

Behovet av särskilda skadeståndsregler på ifrågavarande
område uppmärksammades inte förrän i slutet av 1960-talet. Efter det
liberianska tankfartyget Torrey Canyons grundstötning i mars 1967
utanför Englands sydvästkust påbörjades emellertid ett internationellt
samarbete i syfte att utarbeta internationella överenskommelser rörande
ansvarigheten för oljeskador till sjöss. Detta samarbete ledde till
avslutandet av två internationella konventioner, nämligen 1969 års
konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (i
det följande benämnd ansvarighetskonventionen) och 1971 års konvention
om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada
orsakad av förorening genom olja (i det följande benämnd fondkonventionen).

LU 1973:40

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs på grundval av en inom justitiedepartementet
utarbetad promemoria (Ds Ju 1973:4) fram förslag till lag om ansvarighet
för oljeskada till sjöss. Lagen är i huvudsak byggd på ansvarighetskonventionen.
Enligt förslaget skall ägare av fartyg som för last av beständig olja
i lös vikt (bulklast) vara skyldig att ersätta skada, som orsakas av utsläpp
av olja från fartyget, oberoende av om det från fartygets sida har begåtts
något fel eller någon försummelse (strikt ansvarighet). Med skada
jämställs kostnader för förebyggande åtgärder. Fartygsägarens ansvarighet
begränsas till ett belopp motsvarande 2 000 s. k. Poincaréfrancs (drygt
700 kr.) per ton av fartygets dräktighet, s. k. ansvarston, vilket motsvarar
i regel något mer än två ton deadweight (dwt). Därjämte gäller ett absolut
maximum av 210 milj. francs (drygt 70 milj. kr.) per händelse. Har
fartygsägaren själv gjort sig skyldig till fel eller försummelse blir han
ansvarig utan begränsning. I fråga om fartyg som befordrar mer än 2 000
ton olja som bulklast är ägaren skyldig att ha försäkring eller ställa
säkerhet för sin ansvarighet upp till det för fartyget gällande begränsningsbeloppet.
Reglerna om strikt ansvarighet föreslås bli tillämpliga även
på skador orsakade av olja från torr lastfartyg och tankfartyg som går i
barlast. I sistnämnda hänseenden ges ansvarighetslagen ett vidare tillämpningsområde
än som föreskrivs i ansvarighetskonventionen.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen godkänner ansvarighetskonventionen
och fondkonventionen. Fonden skall bereda ersättning i
vissa fall då ansvarighetskonventionen inte är tillämplig eller bereder de
skadelidande ett otillräckligt skydd. Vidare skall fonden stå som garant
för fartygsägarens och försäkringsgivarens solvens. Fonden har också till
uppgift att befria fartygsägarna från en del av det ökade ekonomiska
ansvar som lagts på dem genom ansvarighetskonventionen. Fonden kan
dock befrias från skyldighet i sistnämnda hänseende om vederbörande
ägares fartyg vid tidpunkten för olyckan inte uppfyllde vissa krav från
säkerhetssynpunkt. Vidare är fonden i princip inte ansvarig för skada som
orsakats av inte identifierat fartyg. Fondens ersättningsskyldighet är
begränsad så att det totala ersättningsbelopp som kan utgå i anledning av
en och samma händelse maximeras till 450 milj. Poincaréfrancs (drygt
150 milj. kr.). Beloppet kan dock genom beslut av fondens högsta organ
höjas till högst 900 milj. francs (drygt 300 milj. kr.). Ersättningarna från
fonden skall finansieras genom avgifter från dem som mottar sjötransporterad
olja i konventionsstaterna.

Allmänt

I Sverige finns inte någon särskild lagstiftning om ansvarighet för
skada orsakad av förorening till sjöss genom olja, utan ansvarigheten för
sådana skador bestäms enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler och
sjölagens (1891:35 s. 1) bestämmelser. Dessa har emellertid visat sig
otillräckliga när det gäller skador orsakade av oljeutsläpp. Den nu
föreslagna lagstiftningen fyller därför ett uppenbart behov. Departe -

LU 1973:40

mentspromemorian bemöttes också mycket positivt under remissbehandlingen.
I åtskilliga remissyttranden uttalades tillfredsställelse över att den
reglering som de två konventionerna innebär kommit till stånd på det
internationella planet. I de motioner, som väckts i anledning av
propositionen, har inte heller föreslagits några ändringar i de framlagda
lagförslagen. I stället framställs yrkanden om att riksdagen skall begära
vissa kompletteringar av ansvarighetslagen och fondkonventionen samt ge
Kungl. Majit till känna vad som anförs angående förbättrat oljeskydd.

Utskottet vill för sin del uttala sin tillfredsställelse över att skadeståndsfrågorna
på detta område nu får en godtagbar lösning. När dessa
frågor diskuterats har det väl i allmänhet skett mot bakgrund av de stora
skador som orsakades vid olyckan med Torrey Canyon och vid några
andra större sjöolyckor. Någon tankfartygsolycka av liknande katastrofkaraktär
har inte ägt rum i svenska farvatten. Däremot har det
förekommit grundstötningar och kollisioner som orsakat mindre oljeutsläpp.
En sammanställning över dessa olyckor har fogats till betänkandet
som bilaga 1. Av sammanställningen framgår emellertid att även små
utsläpp av olja kan åstadkomma avsevärda skador och betydande
kostnader för bekämpning och sanering av oljan. Vid tre av de angivna
olyckorna (Gogstad, Benedicte och Aegir Star) var det nära att en
katastrof inträffade, men tack vare lyckliga omständigheter kunde en
sådan undvikas. Från svensk synpunkt är det med hänsyn till det anförda
av synnerlig vikt att regler om ansvarighet för skador till följd av
oljeutsläpp nu läggs fram. Utskottet vill i detta sammanhang även
understryka betydelsen av det omfattande arbete som från svensk och
nordisk sida lagts ned på att få tillstånd en internationell oljeskadefond,
varigenom även oljebolagen åläggs att bidra till ersättningen för oljeskador.

Även om man genom den nu föreslagna lagstiftningen sålunda får
skadeståndsregler på området är dock inte alla problem lösta. Utskottet
kommer i anledning av motionerna att nedan behandla några av dessa.
Utskottet vill här endast peka på frågan om ersättning för skada orsakad
av oljeutsläpp från inte identifierat fartyg. Vid tillkomsten av fondkonventionen
underströks från svensk sida kraftigt att konventionen borde
omfatta även sådana skador. Man kunde dock inte få gehör för denna
ståndpunkt. Såsom föredragande statsrådet anför bör den nu nämnda
bristen dock inte föranleda att Sverige avstår från att tillträda konventionerna.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner
ansvarighetskonventionen och fondkonventionen. De föreslagna lagarna
har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.

Utsläpp av icke beständig olja

Såsom framgår av det föregående är ansvarighetskonventionen (och
därmed även fondkonventionen) tillämplig endast på skada genom
förorening orsakad av s. k. beständig olja, såsom råolja, eldningsolja 2
eller tjockare, tjock dieselolja, smörjolja och valolja. Skador orsakade av

LU 1973:40

icke beständiga petroleumprodukter, t. ex. bensin, fotogen, nafta, dieselbrännolja
och eldningsolja 1, faller alltså utanför konventionens tillämpningsområde.
I propositionen föreslås att ansvarighetslagen på denna
punkt skall ha samma tillämpningsområde som konventionen.

I motionen 1973:2054 kritiseras att konventionerna och ansvarighetslagen
endast är tillämpliga på skador som orsakats av beständiga oljor.
Motionärerna anför att lätta oljor, som innehåller aromatiska kolväten,
kan orsaka allvarliga skador på den marina miljön, varigenom fisket kan
drabbas hårt. Även om det internationella arbetet på förevarande område
kan komma att leda till att ansvarigheten utvidgas till att omfatta skador
orsakade även av ifrågavarande oljor kan det enligt motionärerna dröja
avsevärd tid, innan en ny konvention kan träda i kraft. Motionärerna
yrkar därför (yrkande A 1) att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära
förslag till en utvidgning av ansvarighetslagen till att omfatta även icke
beständiga oljor. De åberopar härvid också att den finska lagstiftningen
troligen kommer att bli tillämplig även på dylika skador.

Vid remissbehandlingen av departementspromemorian har sjöfartsverket
och generaltullstyrelsen hävdat, att ansvarighetslagen borde vara
tillämplig även på skador orsakade av icke beständiga oljor, och
naturvårdsverket har förklarat sig se fram mot en utvidgning av
ansvarigheten på detta område.

Utskottet vill för sin del anföra följande. Den lokala sjöfarten på
svenska hamnar omfattar betydande transporter av oljeprodukter från
raffinaderierna. En avsevärd del av dessa avser eldningsolja 1 eller 2 eller
andra lättare oljeprodukter. Det är riktigt, såsom motionärerna framhåller,
att utsläpp av sådana oljor genom sitt innehåll av aromatiska kolväten
kan orsaka allvarliga skador på den marina miljön i strandzoner och i
grundare kustvatten. Någon enskild skadelidande torde emellertid i
dylika fall endast undantagsvis kunna påvisas. Såsom framhålls i
propositionen (s. 39) kan den traditionella skadeståndsrätten därför
knappast ge någon lösning på frågan om ersättning för sådana allmänna
miljöskador. Andra slag av skador torde sällan uppkomma vid utsläpp av
ifrågavarande oljor, eftersom dessa avdunstar förhållandevis snabbt.
Såsom föredragande statsrådet påpekar skulle allvarliga skador dock
kunna uppkomma om utsläppet inträffade vid en vattentäkt. Det
förhållandet att oljorna avdunstar snabbt gör det emellertid svårt att visa
vilket fartyg det är som orsakat skadan.

Av det nu sagda torde framgå att problemet med ersättning för skador
orsakade av lättflytande oljor är svårlöst. Inom den mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) har dock inletts överläggningar
om möjligheten att utvidga ansvarighetskonventionen till att avse skador
orsakade av andra ämnen än beständig olja. Utskottet delar föredragande
statsrådets ståndpunkt att man tills vidare bör avvakta den fortsatta
utvecklingen av detta arbete innan ställning tas till frågan om införande
av särskild lagstiftning beträffande ansvarighet för skador orsakade av
icke beständiga oljor. Utskottet vill emellertid kraftigt stryka under vad
statsrådet anför om att frågan bör tas upp till förnyat övervägande om
det internationella arbetet inte leder till positivt resultat inom rimlig tid.

LU 1973:40

På grund av det anförda finner utskottet att det inte nu är erforderligt
med någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför bifall
till motionen 1973:2054 i denna del.

I anslutning till vad utskottet ovan anfört vill utskottet vidare peka på
att arbetet inom IMCO även tar sikte på skador till följd av gifter av olika
slag. Enligt utskottets mening är det synnerligen angeläget att problemen
om ersättning för skador i samband med transporter av giftiga ämnen blir
belysta. Dessa problem har hitintills kommit i skymundan i debatten om
ersättningsfrågorna vid oljeskador. Utsläpp av gifter kan emellertid orsaka
väl så stora skador. Skadetillbud har heller inte saknats. Utskottet vill här
endast erinra om olyckan den 29 september i år, då det västtyska fartyget
Viggo Hinrichsen, som förde en last av 234 ton kromsyretrioxid sjönk
utanför Ölands norra udde. Fartyget bärgades visserligen men först sedan
en viss mängd av det farliga giftet spillts ut. Om bärgningen hade
misslyckats hade detta uppenbarligen kunnat medföra omfattande
skador.

Ersättning till fisket för oljeskador

Erfarenheten visar att oljeutsläpp kan drabba fisket på ett kännbart
sätt. Vanligast förekommande är skador på utestående eller vid havsytan
drivande fiskeredskap (t. ex. laxdrivgarn, ålbottengarn och storryssjor).
Rengöringen av redskapen blir ofta både arbets- och kostnadskrävande,
och i vissa fall kan det vara nödvändigt att hela redskap eller delar av dem
kasseras och byts ut. Redskapsskador kan också förorsaka fångstbortfall.

Genom oljeförorening kan vidare lekområden och uppväxtplatser för
yngel försämras eller gå förlorade och på så sätt bidra till minskade
reproduktionsmöjligheter för värdefulla fiskarter. Dessutom har oljeutsläpp
på grund av oljors toxiska egenskaper skadlig inverkan på
näringskedjorna i havet, inkluderande organismer som direkt eller
indirekt utgör föda för ätbara fiskar och skaldjur. Sådana skador kan
även uppstå i samband med förebyggande åtgärder, t. ex. vid användning
av kemiska oljebekämpningsmedel.

Problemen med ersättning för ifrågavarande skador tas upp till
behandling i motionen 1973:2054 (yrkandet A 2). I anslutning till
fiskeristyrelsens remissyttrande hävdar motionärerna att det är en brist
att ansvarighetslagen endast skall omfatta oljeskador som tillfogas person
eller egendom utanför fartyget. Motionärerna menar att detta för fiskets
del torde innebära att endast skada på redskap och båt skulle kunna
ersättas men däremot inte skada till följd av intrång i verksamheten i
övrigt. Enligt motionärernas uppfattning borde det vara möjligt att skapa
ett system för ersättning även för ekologiska skador som drabbar fisket.
Med tanke på att såväl fisket som miljöpolitiken får en alltmer
internationell prägel bör Sverige verka för en internationell överenskommelse
om ett sådant ersättningssystem. För skador inom svenskt
territorialvatten borde ersättning kunna utgå direkt enligt svensk lagstiftning,
anser motionärerna. De yrkar därför att riksdagen skall begära att

LU 1973:40

förslag om ersättning för skador av här diskuterat slag på fisket skall
föreläggas riksdagen.

Utskottet vill till en början framhålla att fiskeristyrelsens uttalanden
grundar sig på den i departementspromemorian intagna lagtexten (1 §)
enligt vilken med oljeskada avsågs skada som tillfogats person eller
egendom utanför fartyget (prop. s. 190). I anledning av ett remissyttrande
av Sjörättsföreningen i Göteborg, i vilket angavs att det av lagtexten
inte klart framgick om begreppet oljeskada också omfattar allmän
förmögenhetsskada, påpekar föredragande statsrådet (prop. s. 52) att
ansvarighetskonventionens definition av skadebegreppet inte utesluter att
ersättning utgår för ren förmögenhetsskada, t. ex. vid intrång i näringsverksamhet.
Statsrådet medger att den i promemorian använda definitionen
emellertid kan tolkas som att ren förmögenhetsskada inte är
omfattad. Lagtexten har därför i propositionsförslaget omformulerats
och anger nu att med oljeskada förstås ”skada som orsakats av förorening
genom olja från fartyg och som uppkommit utanför fartyget”.

Beträffande de skador, som kan drabba fisket, är skador på redskap
och båt uppenbart ersättningsgilla. Detsamma gäller skador i form av
inkomstbortfall till följd av att redskap inte kan användas. Såsom
framhålls i propositionen kan ersättning också utgå för skada som
drabbar en fiskeodling eller liknande. Även andra fall av ersättningsgill
förmögenhetsskada kan förekomma, t. ex. att ålfiskare under den mest
givande fisketiden hindras att lägga ut sina redskap till följd av att ett
tjockoljebälte täcker hans fiskevatten.

När det gäller de ekologiska skadorna som drabbar den marina miljön i
allmänhet är däremot möjligheterna att få ersättning så gott som
obefintliga. Såsom utskottet framhållit i det föregående (s. 16) torde i
dylika fall någon enskild skadelidande endast undantagsvis kunna påvisas.
Det torde sålunda inte vara möjligt att med skadeståndsrättslig lagstiftning
komma till rätta med frågan om ersättning för de ekologiska
skadorna.

Utskottet vill emellertid understryka att det, när ansvarighetslagen
sålunda inte kan göras tillämplig på förevarande skador, är angeläget att
ersättningsfrågan löses på annat sätt. Föredragande statsrådet anför (s.
39) att det på detta område finns anledning att överväga t. ex. någon
form av internationell fondbildning för rehabilitering av skadade miljöer.
Enligt utskottets mening torde detta vara ett möjligt sätt på vilket
ersättningsfrågorna kan få en godtagbar lösning. Utskottet biträder
således statsrådets uppfattning. Enligt vad utskottet inhämtat kan det
tänkas att förevarande fråga kan tas upp på dagordningen på nästa
internationella havsrättskonferens. Med hänsyn till statsrådets uttalanden
utgår utskottet från att man från svensk sida kommer att verka för att så
sker. Någon åtgärd från riksdagens sida finner utskottet därför inte f. n.
påkallad. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1973:2054 även i
denna del.

LU 1973:40

Oljeskador som härrör från oljeborrning

Den föreslagna ansvarighetslagen är inte tillämplig på fasta oljeborrtorn.
Sådana oljeborrtorn omfattas inte av fartygsbegreppet och kan inte
anses som sådana anordningar vilka enligt 1 § andra stycket ansvarighetslagen
jämställs med fartyg. Detsamma gäller flytande oljeborrtorn i fråga
om skador som uppkommer under det tornet är förankrat på borrplatsen.
Däremot torde ett flytande oljeborrtorn, som befinner sig under
förflyttning, vara att jämställa med fartyg enligt 1 § andra stycket, varför
den föreslagna lagstiftningen i princip kommer att bli tillämplig på
oljeskada, som uppkommer under en dylik transport.

Såsom framhålls i propositionen kan under olyckliga omständigheter
olja som härrör från oljeborrningsverksamhet på havsbotten orsaka
betydande skador. Svensk rätt saknar emellertid f. n. särskilda regler
angående ansvarigheten för sådana skador, och den föreslagna ansvarighetslagen
kan, såsom framgår av det ovan anförda, endast undantagsvis
komma att bli tillämplig. Sjörättsföreningen i Göteborg har i sitt
remissvar framhållit att det är önskvärt att en internationell lagstiftning
uppnås också på detta område. Även i motionen 1973:2054 (yrkande B)
påtalas avsaknaden av reglering på förevarande område. Motionärerna
framhåller att folkpartiet under flera år i riksdagsmotioner tagit upp
riskerna med oljeborrning till havs. Man beklagar att inte heller denna
gång några förslag till skydd mot skador i samband med oljeborrning lagts
fram. De understryker vidare behovet av regler om ansvarighet för de
skador som kan uppstå i samband med oljeborrning på kontinentalsockeln.
Sverige bör enligt motionärernas mening aktivt verka för att
konventioner som reglerar oljeborrningen snabbt kommer till stånd.

Utskottet kan till fullo instämma i vad motionerna anfört om behovet
av en reglering på området. Med hänsyn till den kraftiga utbyggnaden av
oljeborrningsverksamheten framför allt i Nordsjön är det enligt utskottets
uppfattning angeläget att en enhetlig reglering av denna fråga snarast
kommer till stånd, och detta innan det inträffar en olycka motsvarande
den med Torrey Canyon. I propositionen upplyser emellertid föredragande
statsrådet att ett internationellt samarbete påbörjats våren 1973 med
syfte att skapa en regional konvention för Nordsjöområdet om ansvarighet
för föroreningsskador av oljeborrning på kontinentalsockeln. Enligt
vad utskottet inhämtat har man beslutat bilda en arbetsgrupp för
ändamålet, och det är avsikten att denna närmast skall sammanträda i
Holland. Trots påstötningar från svensk sida har något möte dock ännu
inte kommit till stånd.

Det senast sagda föranleder utskottet att understryka vikten av att
arbetet på en konvention intensifieras. Med hänsyn till att initiativ tagits
från svensk sida är det dock f. n. inte erforderligt för riksdagen att göra
något särskilt uttalande i ämnet. Genom vad utskottet sålunda anför får
syftet med motionen 1973:2054, såvitt nu är i fråga, anses tillgodosett.

Utskottet vill vidare tillägga följande. Borrning i havsbottnen efter
olja förekommer inte endast i Nordsjön utan jämväl i Östersjön. Sålunda
har t. ex. sommaren 1973 provborrningar skett utanför den skånska

LU 1973:40

ostkusten. Även på andra håll förekommer sådana borrningar. Enligt
utskottets mening är det angeläget att de risker och problem som
sammanhänger därmed beaktas av Östersjöns strandstater. Utskottet
förutsätter att frågan kan tas upp till behandling på den Östersjökonferens
som enligt vad utskottet ovan anfört (s. 13) är planerad att under år
1974 äga rum i Helsingfors.

Skador orsakade av oljeutsläpp från okända fartyg

Ett under senare år särskilt uppmärksammat problem är oljeutsläpp
från fartyg, vilkas identitet inte kan fastställas. Sådana större oljeutsläpp
härrör nästan undantagslöst från tankfartyg som går i barlast. Utsläppen
sker då man i strid mot gällande bestämmelser från fartyget spolar ut
oljerester vid rengöring av dess tankar. I det helt övervägande antalet fall
av årligen rapporterade oljeutsläpp har det inte varit möjligt att avgöra
från vilket fartyg oljan härrörde. Detta framgår tydligt av följande
sammanställning över till tullverkets kustbevakning rapporterade fall av
oljeutsläpp från fartyg i eller i närheten av svenska farvatten.

år 1969 år 1970 år 1971 år 1972

Rapporterade oljeutsläpp 240 315 296 238

Fartygets identitet fastställd 44 50 41 36

Såsom framgår av tabellen uppgår antalet identifierade fall inte något
år till 20 procent av hela antalet utsläpp. Mot bakgrund härav är det att
beklaga att fondkonventionen inte är tillämplig när det gäller kostnader
för förebyggande åtgärder och skador orsakade av oljeutsläpp från
okända fartyg.

Vid tillkomsten av fondkonventionen hävdades bl. a. från svensk sida
(se prop. s. 120) att de skadelidandes behov av att kunna vända sig till
fonden är särskilt stort i de fall då fartyget inte kan identifieras och
någon talan om ersättning enligt ansvarighetskonventionen således inte
kan väckas. Fondkonventionen borde därför omfatta även sådana skador.
Den svenska ståndpunkten fick dock ingen större anslutning. Från svensk
sida lades då fram ett kompromissförslag om att fondens ersättningsskyldighet
skulle begränsas till sådana fall, där skadorna överstiger visst
belopp. Inte heller detta förslag vann emellertid gehör. Mot att göra
fonden ansvarig även när oljan inte kunde härledas till visst fartyg
invändes nämligen att fonden i så fall riskerade att få betala ersättning för
skada som inte orsakats av olja härrörande från fartyg utan t. ex. olja
som läckt ut från oljecisterner i land eller från oljeborrtorn. Såsom
utskottet anfört i det föregående (s. 15) bör frågan om ratifikation av
konventionen inte vara beroende av den omständigheten att fondkonventionen
inte är tillämplig på oljeutsläpp från okända fartyg (i den mån det
inte kan visas att det är fråga om utsläpp av olja som befordrats som
bulklast).

LU 1973:40

Flera remissinstanser, däribland naturvårdsverket och samtliga i
ärendet hörda länsstyrelser, har funnit det önskvärt att oljeskadefonden
blir ersättningsskyldig även för skador orsakade av oljeutsläpp från inte
identifierade fartyg. Samma önskemål framförs i motionen 1973:2054.
Motionärerna anser att Sverige i det fortsatta internationella arbetet bör
verka för sådan utvidgning av ”konventionerna”. Vad motionärerna
sålunda anför bör enligt deras mening ges Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet vill i anledning av motionen understryka att ansvarighetskonventionen
inte kan bli tillämplig på ifrågavarande slag av oljeutsläpp,
eftersom konventionen bygger på att talan om ersättning skall riktas mot
ägaren till det fartyg som förorsakat skadan. Endast fondkonventionen
skulle således kunna göras tillämplig på oljeutsläpp från okända fartyg.

Att nu från svensk sida, kort tid efter det att fondkonventionen
antagits och innan den ännu trätt i kraft, återkomma med yrkande om en
utvidgning av densamma torde dock enligt utskottets mening inte vara
meningsfullt och kanske till och med olämpligt. Därest propåer framställs
om en omarbetning av konventionen kan det nämligen medföra att vissa
stater väntar med att ratificera konventionen, vilket i sin turkan leda till
att konventionen inte träder i kraft. Med hänsyn till det bristfälliga
skadeståndsskydd, som nu föreligger, är det dock angeläget att konventionen
träder i kraft snarast möjligt. Utskottet kan därför inte i vart fall
f. n. biträda motionärernas yrkande om att Sverige skall verka för en
utvidgning av konventionen på förevarande område.

Förevarande problem bör man enligt utskottets mening i stället söka
lösa på annat sätt. I propositionen (s. 34) redovisas en del utredningsarbeten
vilkas resultat torde kunna bidra till en minskning av förlusterna
på grund av oljeutsläpp från inte identifierade fartyg. I ett i januari 1973
avgivet betänkande (Ds K 1973:2) Partikelmärkning av olja i fartyg
föreslår sålunda en för frågan särskilt tillsatt utredningsgrupp att varje
tankfartyg efter att ha avlämnat sin oljelast i hamn skall få de i tankarna
kvarvarande oljeresterna märkta med en särskild substans. Denna bör
enligt betänkandet utgöras av mikroskopiskt små metallpartiklar bestående
av olika legeringar. Partiklarna skall tillsättas oljeresterna i en
kombination som är specifik för varje fartyg. I betänkandet föreslås att
man som ett steg mot ett allmänt system för märkning av olja i
tankfartyg utför en försöksserie i större skala. I avvaktan på närmare
prövning av denna fråga pågår inom gruppen visst resterande utvecklingsoch
planeringsarbete.

Utskottet vill i anslutning härtill peka på att den svenska ansvarighetslagen
— i motsats till vad som gäller för fondkonventionen — är tillämplig
även på tankfartyg i barlast. Det finns således stora möjligheter att
ingripa mot ägare av fartyg, som släpper ut olja, under förutsättning att
möjligheterna att identifiera det skadevållande fartyget ökar. Om den
föreslagna försöksserien beträffande oljemärkning ger goda resultat torde
man kunna räkna med att antalet skador orsakade av oljeutsläpp i
samband med rengöring av barlasttankar kommer att minska väsentligt.

Ett annat slag av åtgärd som skulle kunna får stor betydelse är att

LU 1973:40

erbjuda fartygen goda möjligheter att avlämna oljeförorenat barlastvatten
i hamnarna. För närvarande saknas i många hamnar lämpliga mottagningsanordningar,
och de som finns utnyttjas i ringa utsträckning.
Utredningen rörande omhändertagande och behandling av kemiskt avfall
m. m. har i maj 1973 avlämnat delbetänkandet (Ds K 1973:4) Anläggningar
för mottagning av oljeblandat barlastvatten m. m. Utredningen
föreslår att skyldighet att inrätta och driva anläggning för mottagande av
bl. a. barlastvatten i fortsättningen bör åligga huvudmannen för den
anläggning där olja och oljeprodukter lastas. Även kostnaderna för
anläggningen bör enligt utredningen i princip bestridas av respektive
huvudman. Enligt vad utskottet inhämtat är betänkandet remissbehandlat,
och proposition i ämnet beräknas kunna föreläggas riksdagen
under år 1974.

Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om den i det föregående
(s. 13) omnämnda i november 1973 antagna nya konventionen till
förhindrande av föroreningar från fartyg. Såsom utskottet tidigare anfört
förbjuds enligt konventionen alla utsläpp av oljor, däri inbegripet s. k.
lätta oljor, och vissa andra farliga ämnen i östersjön, och i övrigt skärps
fordringarna för tillåtliga utsläpp. För att möjliggöra efterlevnad av
förbudet föreskrivs skyldighet för kuststaterna att uppföra mottagningsanordningar
i hamnarna för att ta emot de ämnen som fartygen ej får
göra sig av med ute till havs. Till konventionen anslutna stater åläggs
vidare att utse kontrollanter för att övervaka efterlevnaden av utsläppsförbudet.
Deras verksamhet underlättas genom att varje fartyg åläggs att
uppgöra en särskild förteckning som innehåller uppgifter om vilka ämnen
som lastats, hur tankarna rengjorts m. m. Detaljbestämmelser får utfärdas
av vederbörande konventionsstat. Konventionen föreskriver vidare att
nya fartyg, dvs. fartyg kontrakterade efter den 31 december 1975, skall
om de har minst 70 000 tons dödvikt vara försedda med separata
barlasttankar som inte får användas för oljelast.

Anmärkas bör att ett expertmöte inför Östersjökonferensen har
inriktat sitt arbete på att integrera konventionens bestämmelser i
förslaget till miljökonvention om Östersjön.

När den nya konventionen träder i kraft ökar möjligheterna betydligt
att förhindra och ingripa mot avsiktliga oljeutsläpp. Detta i kombination
med en partikelmärkning av oljerester i tankarna borde enligt utskottets
mening väsentligt reducera antalet skador till följd av utsläpp från
oidentifierade fartyg.

Utskottet vill avslutningsvis också peka på att kommunernas kostnader
för oljesanering m. m. till stor del kommer att övertas av staten.
Enligt 21 § i ett av riksdagen nyligen antaget förslag till ny brandlag
(prop. 1973:185, CU 1973:30), vilket bygger på ett av räddningstjänstutredningen
avgivet betänkande (SOU 1971:50) Räddningstjänst, är
kommun sålunda berättigad till ersättning av statsmedel för kostnad för
räddningstjänst med anledning av oljeutflöde till havs eller i kustvattnen,
Vänern, Mälaren, Göta älv, Trollhätte kanal eller Södertälje kanal samt
för sanering av oljeskada som har uppstått till följd av sådant oljeutflöde,

LU 1973:40

i den mån kostnaden överstiger ett tröskelbelopp som departementschefen
ämnar föreslå sätts till 3 000 kronor. Räddningstjänstutredningen
hade även föreslagit att bekämpningskostnaderna borde belasta oljebranschen
genom en höjning av energiskatten. I propositionen avvisades
emellertid detta förslag, varför medelsbehovet t. v. får tillgodoses över
statsbudgeten.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
1973:2054, såvitt nu är i fråga.

Begränsning av oljeskadefondens ansvarighet

Fondens ansvarighet är såsom framgår av det föregående (s. 14)
begränsad. Det totala belopp som utgår i ersättning för en och samma
olycka enligt både ansvarighetskonventionen och fondkonventionen får
inte överstiga 450 milj. Poincaréfrancs (ca 150 milj. kronor). Genom
beslut av fondens högsta organ, dess generalförsamling, kan detta belopp
höjas till högst det dubbla eller 900 milj. francs (ca 300 milj. kronor).

I motionen 1973:2055 kritiseras begränsningsbeloppen, som motionärerna
finner uppenbart otillräckliga som maximigräns. Motionärerna
hänvisar till att engelska och franska staten med anledning av Torrey
Canyon-olyckan framförde skadeståndsanspråk på tillsammans cirka 90
milj. kronor eller cirka 1 000 kronor per ton utrunnen olja. De totala
kostnaderna för sanering och ersättning åt enskilda skadelidande var
enligt motionärerna betydligt större. Motionärerna hävdar mot bakgrund
härav att ett belopp av drygt 500 milj. kronor förefaller vara en rimligare
storleksordning för att kunna täcka ersättningsanspråken från ett enda
skadetillfälle vid förlisning av en supertanker. Motionärerna framhåller
att en sådan beloppsgräns antagligen skulle innebära höjda premier för
speciellt supertankers vilket skulle kunna innebära ett incitament till att
bygga mindre fartyg. Sverige bör enligt motionärerna arbeta för att
fondkonventionen ersätts av en ny konvention, där den högsta beloppsgränsen
höjs till åtminstone 500 milj. kronor samt att Sverige omedelbart
använder sina kontakter för att påverka generalförsamlingen att i
görligaste mån utnyttja möjligheten att använda den övre beloppsgräns
som nu anges i konventionen.

Såsom utskottet anfört i det föregående leder utvecklingen mot allt
större tankfartyg till att risken ökar för olyckor, vid vilka skadorna
uppgår till mycket stora belopp. Det har redan inträffat tre fall av
oljeutsläpp som förorsakat skador till belopp där det för ansvarighetskonventionen
gällande begränsningsbeloppet för ägarens ansvarighet, 70 milj.
kronor, överskridits. Oljeskadefondens maximala ansvarighet per olycka,
150 milj. kronor, hade dock varit tillräckligt hög för att täcka dessa
skador.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet det inte nu erforderligt
att konventionens maximibelopp höjs. Utskottet vill även erinra om vad
utskottet ovan (s. 20) anfört, nämligen att begäran redan nu om revision
av konventionen kan medföra risk för att konventionen inte kommer att

LU 1973:40

träda i kraft. Utskottet utgår vidare från — med hänsyn till det intresse
från Kungl. Maj:ts sida som tidigare visats i konventionsarbetet — att när
konventionen träder i kraft man från svensk sida kommer att inom
fonden verka för en höjning av begränsningsbeloppet till det i konventionen
högsta tillåtna, om så skulle visa sig erforderligt. På grund av det
anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1973:2055.

Ikraftträdande

Ansvarighetskonventionen träder i kraft tre månader efter det den har
tillträtts av åtta stater, av vilka fem skall var för sig ha ett tanktonnage
om minst en miljon bruttoregisterton. Den har hittills ratificerats av fyra
nationer varav en, Liberia, har ett tanktonnage överstigande 1 milj.
bruttoregisterton. Utskottet vill i anslutning härtill påpeka att av de
nordiska länderna Danmark, Norge och Sverige har sådant tanktonnage.

Fondkonventionen träder i kraft tre månader efter det att den
tillträtts av minst åtta stater under förutsättning att dessa under närmast
föregående år tillsammans har tagit emot minst 750 milj. ton sjötransporterad
råolja och tjock eldningsolja. Konventionen har hittills endast
tillträtts av Liberia.

I propositionen anför föredragande statsrådet (s. 35) att konventionerna
kan beräknas komma att träda i kraft under andra halvåret 1974.
Med hänsyn till den aktuella oljekrisen kan det dock enligt utskottets
mening inte uteslutas att fondkonventionens ikraftträdande försenas.
Ansvarighetskonventionen och därmed också ansvarighetslagen kan emellertid
komma att träda i kraft tidigare än i slutet av år 1974. Utskottet
vill i anledning därav påpeka följande.

I 5 § och 22 § ansvarighetslagen anges att ansvarighetsbeloppet i vissa
fall bestämmes enligt 235 § SjöL. Dessa bestämmelser är emellertid f. n.
intagna i 255 § SjöL. Genom ett i propositionen 1973:42 angående
sjöpanträtt och skeppshypotek framlagt förslag till lag om ändring i SjöL,
vilket nyligen antagits av riksdagen (LU 1973:22) men ännu ej trätt i
kraft, har bestämmelserna överflyttats till 235 § SjöL. Vidare är att
märka att 18 § ansvarighetslagen upptar forumregler som utgår från ett
genom prop. 1973:42 antaget förslag till ändring av 336 § SjöL. Slutligen
bygger den i förevarande proposition föreslagna ändringen i 344 § SjöL
på den lydelse detta stadgande fått genom prop. 1973:42. Enligt vad
utskottet erfarit lär det i anledning av sistnämnda prop. antagna förslaget
till lag om ändring i SjöL till följd av arbetet med överförandet av
skeppsregistret till ADB kunna träda i kraft tidigast den 1 juli 1974.
Skulle det bli ytterligare försenat, kan det för att ansvarighetslagen skall
kunna träda i kraft bli erforderligt at Kungl. Maj:t genom proposition till
riksdagen återkommer med förslag till jämkning av nu föreliggande
lagförslag.

LU 1973:40

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1973:140 godkänner a)

den i Bryssel den 29 november 1969 avslutade konventionen
om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom
olja,

b) den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen
om upprättandet av en internationell fond för ersättning
av skada orsakad av förorening genom olja,

2. att riksdagen antar de å s. 1 under 1—4 angivna lagförslagen,

3. att riksdagen beträffande utsläpp av icke beständig olja avslår
motionen 1973:2054, yrkandet A 1,

4. att riksdagen beträffande ersättning till fisket för oljeskador
avslår motionen 1973:2054, yrkandet A 2,

5. att riksdagen beträffande oljeskador som härrör från oljeborrning
avslår motionen 1973:2054, yrkandet B, såvitt nu är i
fråga,

6. att riksdagen beträffande skador orsakade av oljeutsläpp från
okända fatyg avslår motionen 1973:2054, yrkandet B, såvitt
nu är i fråga,

7. att riksdagen beträffande begränsningen av oljeskadefondens
ansvarighet avslår motionen 1973:2055.

Stockholm den 6 december 1973

På lagutskottets vägnar

ERIK SVEDBERG

Närvarande: herrar Svedberg (s), Svanström (c), Sundelin (s), fröken
Anderson i Lerum (s), herrar Hammarberg (s), Börjesson i Falköping (c),
Sjöholm (fp), fru Jonäng (c), herrar Andersson i Södertälje (s), Winberg
(m), Israelsson (vpk), Enlund (fp), fru Nilsson i Sunne (s) och herr
Söderström (m).

LU 1973:40

Bilaga

Oljeutsläpp i svenska farvatten

Fartygens namn År
och (nation)

Olycksplats
och orsak

Gogstad (No)

1964 Utanför
Sundsvall,
grund stötning

Benedicte (Li) 1969 Utanför Skånes
sydkust, kolli -

Tonnage i Skadebelopp

bruttore gisterton 12

000 rengöring av

stränder =
2,6 milj. kr.

? Okänt

London 1969 Stockholms skär Harmony

(GB) gård,grund stötning -

Irini (Gre)

Otelio (Sv)

Tudor (Sv)

1970 Söder om Muskö,
grundstötning

1970 Stockholms skärgård,
kollision

i isbelagd farled 1970

Söder om Nynäshamn -

13 000 Sanering av

stränderna =

6 milj. kr.

9 041 Oljebekämpning

och sanering
= 1 milj. kr.

2 671 Oljebekämpning

och strandsanering
= 2,6 milj.
kr.

1 575 Oljebekämpning och

sanering = 500 000
kr.

Norrtank (Sv) 1967 Västerviks skärgård -

Aegis Star
(Cy)

1972 Utanför Gotland,
nov. grundstötning

140

12 000

Tärnsjö (Sv)

1973 1 Öresund,
jan. kollision med
polskt fartyg

1 999

Sanering =

80 000 kr.

Kostnader för
oljebekämpning
och beredskapsåtgärder
=

700 000 kr.

Ännu ej uppskattbara,
kommer
att uppgå
till avsevärda
belopp.

Anmärkning

Omfattande skador
på stränderna

Tack vare gynnsamma
väderleksförhållanden
läktrades
huvuddelen av lasten,
ca 60 000 ton
råolja, över till
andra fartyg. Endast
en mindre oljebekämpningsaktion
genomfördes.
Inga
oljeskador på
stränderna.

Ca 1 000 ton tjock
eldningsolja läckte
ut

Trots svåra väderförhållanden
läktrades
en del av
lasten, 19 000 ton
råolja över till
annat fartyg, varefter
Aegis Star
drogs av grund

Synnerligen ogynnsamma
väderförhållanden
omöjliggjorde
en effektiv bekämpning;
några hundra
ton tjockolja läckte
ut.