Lagutskottets betänkande nr 39 år 1973

LU 1973:39

Nr 39

Lagutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:156 med
förslag till lag om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,
jämte motion.

Propositionen

I propositionen 1973:156 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagt förslag till
lag om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till vad utskottet anför på s. 6.

Motionen

I motionen 1973:2100 av herr Ernulf (fp) hemställs att riksdagen
måtte

dels avslå propositionen 1973:156, dels begära att Kungl. Maj:t efter
hörande av lagrådet förelägger riksdagen nytt förslag i frågan med
beaktande av vad som anförs i motionen.

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 39

LU 1973:39

Förslag till

Lag om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag

Härigenom förordnas som följer.

1 § Förvaltar god man för bortovarande eller okända delägare i skifteslag,
som undergått laga skifte, penningmedel, som erhållits vid försäljning
av mark ingående i skifteslaget, får Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer förordna att godmanskapet skall avvecklas
enligt denna lag.

2 § Avveckling av godmanskap sker efter förrättning. Förrättning
handlägges av fastighetsbildningsmyndigheten, som därvid består av en
förrättningslantmätare.

3 § Den som vill göra anspråk på förvaltade medel skall anmäla anspråket
vid förrättningen. Fastighetsbildningsmyndigheten skall verkställa
utredning beträffande anmälda anspråk och avgöra huruvida anspråken
skall bifallas.

4 § Fastighetsbildningsmyndigheten skall skaffa de skifteshandlingar,
andra handlingar och uppgifter som behövs för utredningen. Myndigheten
skall vidare hålla sammanträde med dem som vill göra anspråk
på förvaltade medel.

5 § Fastighetsbildningsmyndigheten skall utfärda kungörelse om tid
och ställe för första sammanträde. Kungörelsen skall minst fjorton dagar
före sammanträdet anslås på kommunens anslagstavla och införas i
lämplig tidning. Gode mannen skall kallas till sammanträdet. Kallelsen
skall i god tid före sammanträdet delges honom.

I kungörelsen och kallelsen anges ändamålet med förrättningen samt
vilket skifteslag och vilka ägor förrättningen avser.

6 § Vid första sammanträdet skall fastighetsbildningsmyndigheten
redogöra för förrättningens omfattning och ändamål samt bereda de
närvarande tillfälle att taga del av skifteshandlingar och övrig utredning.

Den som vill göra anspråk på förvaltade medel skall föreläggas att
inom viss tid, minst en månad, hos fastighetsbildningsmyndigheten
muntligen eller skriftligen anmäla sitt anspråk samt förete de handlingar
och meddela de upplysningar angående hävd och annat som han
åberopar till stöd för anspråket. Föreläggandet skall snarast möjligt anslås
på kommunens anslagstavla och införas i lämplig tidning.

7 § Fastighetsbildningsmyndigheten skall tillse att innebörden av anmälda
anspråk blir klarlagd samt upprätta sammanställning över anspråken
och göra de undersökningar av betydelse för utredningen som
skäligen kan anses påkallade.

Härefter skall nytt sammanträde hållas. De som anmält anspråk på
förvaltade medel skall därvid få tillfälle att taga del av sammanställ -

LU 1973:39

ningen. I den mån oförenliga anspråk anmälts eller förhållandena annars
ger anledning till det, skall fastighetsbildningsmyndigheten redogöra för
utredningen i ärendet. De närvarande skall därjämte få tillfälle att slutföra
sin talan.

8 § Om det behövs, får ytterligare sammanträden hållas.
Bestämmelserna i 5 § första stycket gäller även i fråga om andra

sammanträden under förrättningen än det första. Kungörelse behöver
dock ej införas i tidning. Den som anmält anspråk på förvaltade medel
skall kallas till sådant sammanträde. Kallelsen skall i god tid före sammanträdet
delges honom.

Har vid sammanträde tillkännagivits tid och ställe för nästa sammanträde,
får detta hållas utan kungörelse och kallelser.

Vid sammanträde får fastighetsbildningsmyndigheten efter hörande av
dem som anmält anspråk bestämma särskild ordning för delgivning. När
någon första gången kallas till sammanträde, skall delgivning av kallelsen
dock alltid ske enligt allmänna bestämmelser angående delgivning.

9 § Sedan behövliga sammanträden hållits, skall fastighetsbildningsmyndigheten
pröva vem som visat sådana skäl för sitt anspråk att han
skall berättigas att utfå förvaltade medel som belöper på viss äga eller
andel i sådan. Fastighetsbildningsmyndigheten skall upprätta förteckning
i enlighet härmed.

10 § Den som anmält anspråk på förvaltade medel svarar själv för
sina kostnader med anledning därav. Ersättning för förrättningskostnaderna
skall utgå ur de förvaltade medlen. Omfattar förrättningen
flera skifteslag, skall förrättningskostnaderna fördelas mellan skifteslagen.
Fastighetsbildningsmyndigheten skall meddela beslut om grunderna
för kostnadsfördelningen i samband med att förteckning enligt
9 § upprättas.

11 § Sedan förteckning enligt 9 § upprättats och beslut om grunderna
för kostnadsfördelning enligt 10 § meddelats, skall fastighetsbildningsmyndigheten
förklara förrättningen avslutad. Detta skall ske på sammanträde.
Förteckningen och beslutet skall snarast anslås på kommunens
anslagstavla.

12 § Talan mot fastighetsbildningsmyndighetens beslut avseende innehållet
i förteckning enligt 9 § eller grunderna för fördelning av kostnader
enligt 10 § föres genom besvär hos den fastighetsdomstol inom
vars område skifteslagets mark är belägen. Besvärshandlingen inges till
fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag förrättningen avslutades.
I fråga om förfarandet i mål som fullföljts äger 16—18 kap.
fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.

13 § Förteckning enligt 9 § och beslut om grunderna för kostnadsfördelning
enligt 10 § skall genast överlämnas till gode mannen. Vad nu
sagts gäller även domstols utslag eller slutliga beslut i mål som avses i
12 §.

Sedan fastighetsbildningsmyndighetens beslut eller, om talan fullföljts
mot beslutet, domstols utslag eller slutliga beslut i anledning av

1 * Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 39

LU 1973:39

sådan talan vunnit laga kraft, skall gode mannen till var och en som enligt
beslutet eller utslaget äger utfå medel utge vad som av behållna
medel belöper på honom samt avge sluträkning för sin förvaltning i
den delen.

14 § Sedan redovisning enligt 13 § andra stycket skett, skall gode
mannen överlämna återstående medel till den samfällighetsförening eller
motsvarande organisation, som förvaltar för skifteslagen samfällda ägor,
och avge sluträkning beträffande sin förvaltning av dessa medel.

15 § Gode mannen skall anses ha slutfört sitt uppdrag, när han fullgjort
sin skyldighet enligt 13 och 14 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

LU 1973:39

Utskottet

I propositionen läggs fram förslag till lag om avveckling av vissa
godmanskap, som tillkommit för bevakning av bortovarande skiftesdelägares
rätt till s. k. myrslogar.

Myrslogarna utgör en kvarleva från en äldre och primitiv, sedermera
såsom oekonomisk övergiven jordbruksmetod. De består i regel av sanka
naturliga slåtterängar inom skifteslagen med en vegetation av huvudsakligen
starr uppblandad med fräkenarter och vattenklöver. Den skörd som
myrslogarna gav användes som foder åt kreaturen vintertid. Vanligen låg
myrslogarna vitt spridda och på stora avstånd, understundom 5—6 mil
eller mera, från innehavarnas gårdar. Bruket av de i skogarna spridda
myrslogarna var synnerligen arbetskrävande och kom under senare delen
av 1800-talet att i huvudsak upphöra.

I vissa fall har dessa slåtterängar gett upphov till betydande rättsliga
problem. Detta gäller särskilt de myrslogar som är belägna inom de delar
av Kopparbergs län som sockenvis varit föremål för det åren 1803 — 1894
företagna allmänna storskiftet. Dessa myrslogar ligger i regel som
enklaver inom främmande fastigheters skogar och det förekommer i stor
omfattning att osäkerhet råder om den rätt med vilken de kan ha
innehafts eller innehas. Härtill kommer att myrslogarna ofta saknar klart
påvisbara gränser. Vid storskiftet kom de också att behandlas olika från
socken till socken. En motsvarighet till myrslogarna utgör de s. k.
ströängarna i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

I samband med nu avslutade laga skiften på vissa skifteslag i Ore
jordregistersocken förordnade Nedansiljans domsagas häradsrätt efter
anmälan av förrättningslantmätaren genom beslut den 18 maj 1948 gode
män för bortovarande delägare i myrslogar belägna inom skifteslagen.
Äganderätten till myrslogarna tillkom den eller dem slogarna tillfallit
genom laga fång från de ägare som antecknats i myrslogslängden vid det
under 1800-talet avslutade storskiftet (NJA 1947 s. 509). Vid lagaskiftesförrättningarna
styrkte ingen enskild delägare genom laga fång sin
äganderätt till slogarna. Inte heller verkställdes någon närmare utredning
beträffande äganderätten till dessa. I stället begagnades tillvägagångssättet
med godmansförordanden, som alltså avsåg, förutom eventuellt bortovarande
delägare, samtliga ej identifierade delägare i slogarna.

Under skiftesförrättningarna sålde gode männen med rättens tillstånd
de ca 600 slogarna till lantbruksnämnden i länet, som i sin tur sålde
slogarna till vissa skiftesdelägare. Genom försäljningarna till lantbruksnämnden
frånhändes de av gode männen företrädda delägarna sin
äganderätt till slogarna. Den som kan visa laga fång från de vid storskiftet
antecknade ägarna är numera hänvisad till att söka få ut ersättning ur de
av lantbruksnämnden erlagda köpeskillingarna, vilka förvaltas av gode
männen. De förvaltade medlen uppgick år 1971 till ca 373 000 kr.

1 skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 maj 1964 kritiserade JO förfarandet
med tillsättande av gode män och försäljningen av myrslogarna. JO fann
att omständigheterna i förevarande fall var sådana att det med fog kunde

LU 1973:39

ifrågasättas om icke från det allmännas sida sådana åtgärder borde vidtas
som kunde leda till att därtill berättigade personer kommer i åtnjutande
av de medel som rätteligen hör till dem.

Med anledning av bl. a. JO:s skrivelse och på grundval av en inom
justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1972:3) läggs nu
fram förslag till bestämmelser om avveckling av ifrågavarande godmanskap
efter utredning av frågan vem rätten till de förvaltade medlen
tillkommer. Sådan utredning skall ske vid lantmäteriförrättning. Mönstret
till denna har hämtats från lagen (1971:1037) om äganderättsutredning
och legalisering (ÄLL). Sedan lantmäteriförrättningen vunnit laga kraft
skall gode männen utge till var och en de medel som han vid
förrättningen konstaterats äga rätt att utfå. Sedan fullständig redovisning
skett skall gode männen överlämna återstående medel till samfällighetsförening
eller motsvarande organisation, som förvaltar för skifteslagen
samfällda ägor.

1 motionen 1973:2100 framhålls att det är angeläget att rättsverkningarna
av de åtgärder som föreslås klart och otvetydigt anges i
lagtexten. Motionären anser därför att denna bör kompletteras med en
uttrycklig regel om de civilrättsliga verkningarna av det föreslagna
förrättningsförfarandet och medelsutbetalningen. Av vissa uttalanden i
propositionen drar motionären den slutsatsen att lagakraftvunnet avgörande
äger rättskraft mot alla, oavsett om talan förts vid förrättningen
eller inte. Uppenbarligen kan goda skäl, främst angelägenheten att bringa
frågan om rätten till de ifrågavarande medlen till en såvitt möjligt slutlig
lösning, enligt motionären anföras för att anspråk som ej tillgodosetts vid
ifrågavarande förrättning förlorar sin eventuella civilrättsliga giltighet.
Det skulle dock, menar motionären, vara av stort värde att få lagrådets
yttrande, huruvida av andra orsaker tvekan kan råda om lämpligheten av
en sådan lösning. I vart fall bör lagtexten klart ange vilka rättsverkningar
som åsyftas. Motionären anser att detta måhända skulle kunna ske genom
ett tillägg av innebörd, att anspråk på medel som fördelats vid förrättning
enligt den föreslagna lagen icke får göras gällande i annan ordning. I den
situation som nu föreligger är det enligt motionärens mening lämpligast
att riksdagen avslår propositionen men samtidigt begär nytt förslag av i
huvudsak samma innebörd men med angivande i lagtexten av de
civilrättsliga verkningarna av förrättningsförfarandet. Riksdagen bör
därvid, hävdar motionären, begära att Kungl. Maj:t inhämtar lagrådets
yttrande innan det nya förslaget föreläggs riksdagen.

1 departementspromemorian framhölls (prop. s. 20) att alla frågor
rörande rätter, till förvaltade medel borde anses slutligt avgjorda genom
förrättningsmannens eller, om besvär anförs, domstols avgörande. Sedan
avgörandet vunnit laga kraft borde det med andra ord — i motsats till vad
som gäller i fråga om äganderättsutredningen enligt ÄLL — äga rättskraft
gentemot alla, oavsett om talan förts vid förrättningen eller inte.

Föredragande statsrådet anför i propositionen (s. 31) att han inte har
något att invända mot de i promemorian gjorda, på s. 20 i propositionen
återgivna uttalandena beträffande vissa processrättsliga problem. Proposi -

LU 1973:39

tionens ståndpunkt får således, såsom motionären antytt, anses vara att
lagakraftvunnet avgörande enligt denna lag vinner rättskraft mot envar.

Utskottet godtar för sin del propositionens ståndpunkt. Enligt
utskottets mening skulle det dock, såsom motionären föreslagit, vara av
värde om en bestämmelse av ovan angivna innebörd intas i lagtexten.
Härigenom skulle alla eventuella missförstånd om vidden av ett förrättningsavgörande
kunna förebyggas. Utskottet kan emellertid inte biträda
motionärens förslag om att propositionen bör avslås i och för Kungl.
Maj:ts omarbetning av lagtexten och inhämtande av lagrådets yttrande.
Utskottet föreslår i stället att riksdagen till 12 § fogar ett nytt andra
stycke av följande innebörd:

”Lagakraftvunnet avgörande gäller mot envar.”

Den av utskottet sålunda förordade bestämmelsen avskär självfallet
inte sakägare från möjligheten att föra talan genom extraordinära
rättsmedel.

Utskottet vill avslutningsvis peka på en i förhållande till departementspromemorian
gjord betydelsefull avvikelse i propositionen. I promemorian
hade föreslagits att gode männen skulle överlämna återstående medel
till kommunen. Såsom framgår av det föregående har detta i propositionen
ändrats till att medlen skall överlämnas till skifteslagets samfällighetsförvaltning.
Den sålunda gjorda ändringen innebär enligt utskottets
mening en betydande förbättring. Härigenom kommer nämligen medlen
den personkrets till godo inom vilken de verkliga ägarna — även om de
inte kunnat styrka sina anspråk — främst torde vara att söka. Såsom
framhålls i propositionen är detta otvivelaktigt också den från rättvisesynpunkt
mest tilltalande lösningen. I propositionen påtalas också att
bysamfällighetsförvaltningen inom vart och ett av de aktuella skifteslagen
i Ore socken redan f. n. har en tämligen fast organisation. Vidare hänvisas
till det förslag till lag om förvaltning av samfälligheter som lagts fram i
prop. 1973:160. Denna lag, som har föreslagits träda i kraft den 1 januari
1974, öppnar möjlighet till en förvaltningsorganisation i ännu fastare
form.

I anslutning till det senast anförda vill utskottet erinra om att
civilutskottet i sitt i anledning av propositionen 1973:160 avgivna och på
denna punkt enhälliga betänkande (CU 1973:33), vilket ännu ej har
behandlats av riksdagen, föreslagit att lagstiftningen skall träda i kraft
den 1 juli 1974. Fråga uppkommer då huruvida även förevarande lag bör
träda i kraft först sistnämnda dag. Enligt utskottets mening finns det
emellertid ingen anledning att låta anstå med ikraftträdandet av lagen.
Förrättning enligt denna, som påbörjas i början av år 1974, kan med
största sannolikhet inte hinna slutföras före den 1 juli 1974. Skulle detta
emellertid inträffa, har skifteslagen redan nu en sådan fast samfällighetsförvaltning
att det inte torde innebära några olägenheter från förvaltningssynpunkt
att samfällighetsförvaltningslagen inte trätt i kraft.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:2100 i vad däri yrkas
avslag på propositionen 1973:156;

LU 1973:39

2. att riksdagen — med förklaring att propositionen i denna del
inte kunnat oförändrad godtas samt i anledning av motionen
1973:2100 — för sin del antar 12 § i förslaget till lag om
avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag med
följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Lagakraftvunnet avgörande gäller
mot envar.

3. att riksdagen antar förslaget till lag om avveckling av vissa
godmanskap för delägare i skifteslag i den mån förslaget ej
omfattas av hemställan under 2.

Stockholm den 11 december 1973

På lagutskottets vägnar
DANIEL WIKLUND

Närvarande: herrar Wiklund i Stockholm (fp)*, Svedberg (s), Sundelin
(s), fröken Anderson i Lerum (s), herr Hammarberg (s), fru Åsbrink (s),
fru Lundblad (s)*, fru Jonäng (c), herrar Winberg (m), Israelsson (vpk),
Olsson i Sundsvall (c), fru Swartz (fp) och fru Nilsson i Sunne (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Wiklund i Stockholm (fp) och Winberg (m), som anför:

Till lagutskottet har för behandling under 1973 års höstsession
remitterats ett flertal propositioner innehållande lagförslag av juridisk -tekniskt komplicerad art. Hit hör den i förevarande betänkande
behandlade propositionen (1973:156) med förslag till avveckling av vissa
godmanskap för delägare i skifteslag. Även propositionerna (1973:158)
med förslag till lag om ändring i lagen om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap och (1973:159)
med förslag till lag om ändring i lagen om företagsinteckning skulle

LU 1973:39

kunna nämnas. Inget av de här nämnda förslagen har varit remitterade till
lagrådet.

Med hänsyn bl. a. till utskottets starka arbetsbelastning har enligt vår
mening dess möjligheter att effektivt granska de framlagda lagförslagen
avsevärt försvårats genom frånvaron av yttrande från lagrådet.