Lagutskottets betänkande nr 25 år 1973 LU 1973: 25

Nr 25

Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1973:100 med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m. m.
jämte motioner.

Genom en den 9 mars 1973 dagtecknad proposition har Kungl. Maj:t
under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet
till barn utom äktenskap,

3. lag om ändring i lagen (1958: 642) angående blodundersökning
m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredningen av faderskapet
till barn utom äktenskap,

4. lag om ändring i lagen (1969: 620) om ersättning i vissa fall för
utgivna underhållsbidrag,

5. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar,

6. lag om ändring i lagen (1964: 143) om bidragsförskott,

7. lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97),

8. lag om ändring i familjebidragsförordningen (1946: 99).

I anledning av propositionen har väckts två motioner. Motionsyrkandena
redovisas nedan på s. 18.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen läggs fram förslag till ändringar i föräldrabalken
jämte förslag till vissa följdändringar i annan lagstiftning.

De ändringar som föreslås i föräldrabalken innebär att bamavårdsmannainstitutionen
i dess nuvarande utformning avskaffas och att de
uppgifter som f. n. åvilar bamavårdsmannen förs över till andra organ.
Sålunda föreslås att uppgiften att medverka vid utredning av utomäktenskapliga
barns börd skall övertas av barnavårdsnämnden, som
även skall se till att barnet får underhållsbidrag. Nämnden föreslås få
delegera beslutanderätten i fråga om dessa uppgifter på tjänsteman hos
kommunen. Den obligatoriska tillsynen av barn utom äktenskap föreslås
upphöra. Samhällets tillsyn, som bör omfatta alla barn, föreslås i stället
bli utövad av barnavårdsnämnden och andra barnavårdande organ i
samverkan, varvid särskilt barnavårdscentralerna får stor betydelse. Behovet
av stöd och hjälp till vårdnadshavare vid utövandet av vårdnaden

1 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 25

LU 1973: 25

föreslås skola tillgodoses av barnavårdsnämnderna. Barnavårdsnämnden
i vårdnadshavarens kyrkobokföringsort skall på begäran av denne utse
en särskild tjänsteman eller förtroendeman hos nämnden eller annan
lämplig person, som har att lämna honom sådant bistånd. Den person
som nämnden utser för detta ändamål föreslås bli benämnd bamavårdsman.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas i fråga om föräldrabalken,1
dels att 8 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 2 och 4 §§, 6 kap. 6 §, 7 kap. 2 och 7 §§, 20 kap. 6,

11, 28 och 38 §§ samt 21 kap. 5 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i 3 kap. skall införas två nya paragrafer, 5 och 16 §§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §2

Erkännande av faderskapet till
barn utom äktenskap sker skriftligen.
Erkännandet skall bevittnas
av två personer och skriftligen
godkännas av barnavårdsmannen
eller, om sådan ej är förordnad,
barnavårdsnämnden samt av modem
eller särskilt förordnad förmyndare
för barnet. Har barnet
uppnått myndig ålder, skall erkännandet
i stället godkännas av barnet
självt. Erkännande kan ske
även före barnets födelse.

Barnavårdsmannen och barnavårdsnämnden
får lämna sitt godkännande
endast om det kan antagas
att mannen är fader till barnet.

Erkännande av faderskapet till
barn utom äktenskap sker skriftligen.
Erkännandet skall bevittnas
av två personer och skriftligen
godkännas av barnavårdsnämnden
samt av modern eller särskilt förordnad
förmyndare för barnet.
Har barnet uppnått myndig ålder,
skall erkännandet i stället godkännas
av barnet självt. Erkännande
kan ske även före barnets födelse.

Barnavårdsnämnden får lämna
sitt godkännande endast om det
kan antagas att mannen är fader
till barnet.

Senaste lydelse av 8 kap. 3 § 1969: 617
8 kap. 4§ 1969: 617
8 kap. 6§ 1969: 617
8 kap. 7§ 1969:157
8 kap. 10 § 1971:305.
Senaste lydelse 1969: 617.

LU 1973: 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Visas senare att mannen ej är fader till barnet, skall rätten förklara,
att erkännandet saknar verkan .

Närmare bestämmelser om förfarandet
vid fastställande av faderskapet
till barn utom äktenskap,
för vilket barnavårdsman är förordnad,
meddelas i särskild lag.

§3

Det åligger barnavårdsnämnden
att sörja för att faderskapet till
barn utom äktenskap fastställes,
om den som har vårdnaden ont
barnet är kyrkobokförd i riket
eller eljest vistas här. Barnavårdsnämnden
skall sörja för att faderskapet
till annat barn utom äktenskap
fastställes, om vårdnadshavaren
begär det och barnet är svensk
medborgare.

Närmare bestämmelser om förfarandet
vid fastställande av faderskapet
till barn utom äktenskap i
fall som avses i första stycket meddelas
i särskild lag.

Uppgiften att sörja för att barnets
börd fastställes åvilar barnavårdsnämnden
i den kommun där
den som har vårdnaden om barnet
är kyrkobokförd. År vårdnadshavaren
ej kyrkobokförd i riket, åvilar
uppgiften barnavårdsnämnden

i den kommun där han vistas eller,
om han ej vistas i riket, barnavårdsnämnden
i Stockholm.

Inträder ändring i förhållande
som anges i 5 § sedan barnavårdsnämnden
inlett utredning för att
få barnets börd fastställd, är nämnden
ändock skyldig att slutföra utredningen.

Barnavårdsnämnden kan förordna
att ärendet skall överflyttas till
barnavårdsnämnden i annan kommun,
om det skulle avsevärt underlätta
utredningen. Om sådant
beslut skall den andra barnavårdsnämnden
ofördröjligen underrättas.

Talan mot barnavårdsnämnds
beslut enligt andra stycket föres

* Senaste lydelse 1969: 617.

It Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 25

LU 1973: 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hos länsstyrelsen genom besvär.
Mot länsstyrelsens beslut föres talan
hos kammarrätten genom besvär.

6 kap.

6 §

Gör en av föräldrarna sig skyldig
till grovt missbruk eller till
grov försummelse vid vårdnadens
utövande, eller är han hemfallen
åt missbruk av rusgivande medel,
eller för han ett lastbart liv, eller
är han till följd av frånvaro, sjukdom
eller annan orsak för längre
tid förhindrad att deltaga i vårdnaden,
äge rätten på ansökan av
den andre eller barnavårdsman
eller på anmälan av allmän åklagare
eller barnavårdsnämnd förordna,
att vårdnaden skall tillkomma
allenast den andre. Inträffar
sådant fall i fråga om bägge föräldrarna,
äge rätten överflytta
vårdnaden å särskilt förordnad förmyndare.

Gör en av föräldrarna sig skyldig
till grovt missbruk eller till
grov försummelse vid vårdnadens
utövande, eller är han hemfallen
åt missbruk av rusgivande medel,
eller för han ett lastbart liv, eller
är han till följd av frånvaro, sjukdom
eller annan orsak för längre
tid förhindrad att deltaga i vårdnaden,
äge rätten på ansökan av
den andre eller på anmälan av allmän
åklagare eller barnavårdsnämnd
förordna, att vårdnaden
skall tillkomma allenast den andre.
Inträffar sådant fall i fråga om
bägge föräldrarna, äge rätten överflytta
vårdnaden å särskilt förordnad
förmyndare.

7 kap.

2 §

1 kostnaden för barnets underhåll tage envar av föräldrarna del efter
sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag.
Tillkommer vårdnaden om barn i bestående äktenskap
endast den ene av föräldrarna och leva de ej efter domstols beslut eller
eljest på grund av söndring åtskilda, gälle dock vad i 5 kap. giftermålsbalken
stadgas.

Det åligger barnavårdsnämnd,
som enligt 3 kap. 4 § skall sörja
för att faderskapet till barn utom
äktenskap fastställes, att tillse att
barnet tillförsäkras underhåll.

7 §

Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet
som ovan sägs utgöre ej hinder för den underhållsberättigade att göra
gällande rätt till högre underhållsbidrag.

Gäller avtalet underhåll enligt Gäller avtalet underhåll enligt
1 § till barn utom äktenskap, vare 1 § till barn utom äktenskap, vare

det dock bindande för den under- det dock bindande för den under -

LU 1973: 25

Nuvarande lydelse

hållsberättigade, om avtalet slutits
genom skriftlig, av två personer
bevittnad handling och godkänts
av barnavårdsmannen eller, om
sådan ej finnes, av barnavårdsnämnden.
Har modern vårdnaden
om barnet, äge hon sluta avtal
som nu sagts, ändå att hon ej uppnått
myndig ålder. Innefattar avtalet
åtagande att till barnets underhåll
utgiva visst belopp en gång
för alla, erfordras städse godkännande
av barnavårdsnämnden. Belopp
som sist sagts skall betalas
till nämnden, och varde med beloppet
så förfaret som i 4 kap. 6 §
sägs med avseende å där nämnt
engångsbelopp.

Föreslagen lydelse

hållsberättigade, om avtalet slutits
genom skriftlig, av två personer
bevittnad handling och godkänts
av barnavårdsnämnden. Har
modern vårdnaden om barnet, äge
hon sluta avtal som nu sagts, ändå
att hon ej uppnått myndig ålder.
Innefattar avtalet åtagande att till
barnets underhåll utgiva visst belopp
en gång för alla, skall beloppet
betalas till barnavårdsnämnden,
och varde med beloppet så
förfaret som i 4 kap. 6 § sägs med
avseende å där nämnt engångsbelopp.

Avtal angående underhåll till barn må slutas jämväl före barnets
födelse.

20 kap.

6 §*

I ärende om antagande av adoptivbarn
skall rätten inhämta upplysningar
om barnet och sökanden
ävensom huruvida vederlag eller
bidrag till barnets underhåll är
givet eller utfäst. Har barnet ej
fyllt aderton år, skall yttrande inhämtas
från barnavårdsnämnden
i den församling där sökanden är
kyrkobokförd samt, om barnavårdsman
förordnats för barnet,
från den barnavårdsnämnd, som
har att utöva tillsyn å barnavårdsmannens
verksamhet, och eljest
från barnavårdsnämnden i den
församling där den som har vårdnaden
om barnet är kyrkobokförd.

I ärende om antagande av adoptivbarn
skall rätten inhämta upplysningar
om barnet och sökanden
ävensom huruvida vederlag eller
bidrag till barnets underhåll är givet
eller utfäst. Har barnet ej fyllt
aderton år, skall yttrande inhämtas
från barnavårdsnämnden i den
kommun där sökanden är kyrkobokförd
och från barnavårdsnämnden
i den kommun där den som
har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen ej erfordras, varde
ändock hörd, där det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad
nu sagts i stället gälla adoptanten eller, om make adopterat andra makens
barn, envar av makarna. Finnes särskild förmyndare, vars samtycke
ej erfordras, skall ock han höras.

4 Senaste lydelse 1970: 840.

LU 1973: 25

Nuvarande lydelse

I mål om underhåll till barn får
modern, om hon har vårdnaden
om barnet, föra talan för barnet,
även om hon ej uppnått myndig
ålder. Är särskild förmyndare för
barnet förordnad, har han samma
rätt att föra talan för barnet. Även
barnavårdsman får föra sådan talan.
Var och en som kan föra talan
för barnet skall få tillfälle att
yttra sig i målet.

Föreslagen lydelse
§5

I mål om underhåll till barn får
modem, om hon har vårdnaden
om barnet, föra talan för barnet,
även om hon ej uppnått myndig
ålder. Är särskild förmyndare för
barnet förordnad, har han samma
rätt att föra talan för barnet. I fall
som avses i 7 kap. 2 § tredje stycket
får även barnavårdsnämnden
föra sådan talan. Var och en som
kan föra talan för barnet skall få
tillfälle att yttra sig i målet.

Underhållsbidrag må bestämmas till olika belopp för särskilda delar
av underhållstiden.

Underhåll till barn må ej mot den underhållsskyldiges bestridande
bestämmas för tid efter det barnet fyllt aderton år, innan det kan tillförlitligen
bedömas, huruvida underhållsskyldighet föreligger därefter.

28 §•

Ansökan om förmyndares förordnande
eller entledigande eller
om annan rättens åtgärd med avseende
å förmynderskap må, såframt
fråga ej är om ärende, varom
i 9 kap. 2 a § eller i 29 § stadgas,
göras, förutom av överförmyndaren
och förmyndare, jämväl
av barnavårdsman och den omyndige
själv, om han fyllt sexton år,
så ock av hans make och närmaste
fränden Förmyndare, som gjort sig
skyldig till försummelse i vårdnaden
om underårig, må entledigas
jämväl på ansökan av allmän åklagare
eller barnavårdsnämnd. Frågor
som avses i denna paragraf
skall ock rätten, när anledning är
därtill, upptaga utan att särskild
ansökan blivit gjord.

Ansökan om förmyndares förordnande
eller entledigande eller
om annan rättens åtgärd med avseende
å förmynderskap må, såframt
fråga ej är om ärende, varom
i 9 kap. 2 a § eller i 29 § stadgas,
göras, förutom av överförmyndaren
och förmyndare, av den
omyndige själv, om han fyllt sexton
år, så ock av hans make och
närmaste fränder. Förmyndare,
som gjort sig skyldig till försummelse
i vårdnaden om underårig,
må entledigas jämväl på ansökan
av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd.
Frågor som avses i
denna paragraf skall ock rätten,
när anledning är därtill, upptaga
utan att särskild ansökan blivit
gjord.

Mot rättens beslut i ärende, varom i första stycket sägs, må talan
fullföljas, förutom av den som beslutet särskilt rörer, av envar som
äger göra ansökan efter vad nyss är sagt.

Mot beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra
visst åliggande, må talan fullföljas allenast i samband med klagan över
rättens beslut om utdömande av vitet.

5 Senaste lydelse 1969: 617.

• Senaste lydelse 1969:157.

LU 1973: 25

'Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

38 §

I fråga om mål eller ärende, vari allmän åklagare, barnavårdsnämnd
eller överförmyndare för talan, skall vad i 20 § lagen om införande av
nya rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Första stycket gäller ej mål om
underhåll till barn utom äktenskap.

Är det uppenbart att förhållandena
ändrats väsentligt sedan allmän
domstols dom eller beslut
meddelades, kan länsrätten vägra
verkställighet, om det av hänsyn
till barnets bästa är påkallat att
fråga om ändring beträffande
vårdnad eller umgängesrätt prövas
av allmän domstol. Sådan fråga
upptages av allmän domstol på
ansökan av den som varit part i
ärendet hos länsrätten eller av
barnavårdsman eller barnavårdsnämnd.

kap.

§7

Länsrätten får även i annat fall vägra verkställighet, om risk, som
ej är ringa, föreligger för skada på barnets kroppsliga eller själsliga
hälsa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 618) om fastställande av faderskape
till barn utom äktenskap

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1969: 618) om fastställande
av faderskapet till barn utom äktenskap,

dels att i rubriken närmast före 2 § samt i 3 och 4 §§ ordet ”barnavårdsman”
i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”barnavårdsnämnd”
i motsvarande form,

dels att 1, 2, 5, 6, 7, 10 och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller förfarandet Denna lag gäller förfarandet
vid fastställande av faderskapet vid fastställande av faderskapet

till barn utom äktenskap, för vil- till barn utom äktenskap i fall som

ket barnavårdsman är förordnad. avses i 3 kap. 4 § föräldrabalken.

7 Senaste lydelse 1971: 305.

LU 1973: 25

Nuvarande lydelse

Barnavårdsmannen skall försöka
utreda vern sorn är fader till
barnet. För detta ändamål skall
han inhämta upplysningar från
modern och andra personer som
kan lämna uppgifter av betydelse
för utredningen.

Barnavårdsnämnden i annan
kommun skall på begäran av barnavårdsmannen
biträda denne.

Föreslagen lydelse

2 §

Barnavårdsnämnden skall försöka
utreda vem som är fader till
barnet. För detta ändamål skall
nämnden inhämta upplysningar
från modern och andra personel
som kan lämna uppgifter av betydelse
för utredningen.

Barnavårdsnämnden i annan
kommun skall på begäran av den
barnavårdsnämnd som det åligger
att sörja för att faderskapet fastställes
biträda denna.

5 §l

Med barnavårdsnämndens med- Barnavårdsnämnden får lägga
givande får barnavårdsmannen ned påbörjad utredning angående
lägga ned påbörjad utredning an- faderskapet, om det
gående faderskapet, om det

1. visar sig omöjligt att få erforderliga upplysningar för bedömning
av faderskapsfrågan,

2. framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av
domstol,

3. föreligger samtycke av modern eller särskilt förordnad förmyndare
enligt 4 kap. 5 § föräldrabalken till adoption av barnet, eller

4. av särskilda skäl finns anledning till antagande att fortsatt utredning
eller rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modern
för påfrestningar som innebär fara för hennes psykiska hälsa.

Talan mot barnavårdsnämnds
beslut att lägga ned påbörjad faderskapsutredning
föres genom
besvär hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens
beslut föres talan hos
kammarrätten genom besvär.

Vid barnavårdsnämnden skall
föras protokoll över vad som förekommer
vid utredningen av betydelse
för faderskapsfrågan. I protokollet
skall antecknas även sådana
uppgifter som kan ha betydelse
för skyldigheten att utge bidrag
till barnets underhåll.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Om ej särskilda skäl föranleder
annat, skall utredningen vara slutförd inom ett år från barnets
födelse.

Barnavårdsmannen skall föra
protokoll över vad som förekommer
vid utredningen av betydelse
för faderskapsfrågan. I protokollet
skall antecknas även sådana uppgifter
som kan ha betydelse för
skyldigheten att utge bidrag till
barnets underhåll.

1 Senaste lydelse 1970: 845.

LU 1973: 25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Talan om fastställande av faderskapet
föres av barnavårdsmannen.
Även den som har vårdnaden
om barnet eller särskilt förordnad
förmyndare för barnet får föra sådan
talan. Har modern vårdnaden
om barnet, får hon föra talan,
även om hon ej uppnått myndig
ålder.

Barnavårdsmannen skall föra
talan mot den man eller de män
som enligt hans utredning eller
vad som framkommit under målets
handläggning skäligen kan
komma i fråga som fader till barnet.

Talan om fastställande av faderskapet
föres av barnavårdsnämnden.
Även den som har vårdnaden
om barnet eller särskilt förordnad
förmyndare för barnet får föra
sådan talan. Har modem vårdnaden
om barnet, får hon föra talan,
även om hon ej uppnått myndig
ålder.

Barnavårdsnämnden skall föra
talan mot den man eller de män
som enligt nämndens utredning
eller vad som framkommit under
målets handläggning skäligen kan
komma i fråga som fader till barnet.

Talan väckes vid rätten i den
ort där den barnavårdsnämnd
finns som har tillsyn över barnavårdsmannens
verksamhet. Rätten
kan förordna att målet skall flyttas
över till annan domstol, om
det skulle avsevärt underlätta
handläggningen av målet.

Talan väckes vid rätten i den
ort där den barnavårdsnämnd
finns som har att tillse att faderskapet
till barnet fastställes. Rätten
kan förordna att målet skall
flyttas över till annan domstol,
om det skulle avsevärt underlätta
handläggningen av målet.

Är mål om fastställande av faderskap anhängigt, kan frågan om
faderskapet till barnet prövas endast i det målet.

Talan får ej slutligen prövas före barnets födelse.

11 §

I samband med att barnavårdsmannen
väcker talan skall protokollet
över hans utredning ges in
till rätten. Väckes talan av annan,
skall rätten förelägga barnavårdsmannen
att ge in protokollet.

I samband med att barnavårdsnämnden
väcker talan skall protokollet
över nämndens utredning
ges in till rätten. Väckes talan av
annan, skall rätten infordra barnavårdsnämndens
protokoll.

Svarande skall delges protokollet i samband med stämningen.

Rätten kan förelägga barna- Rätten kan förelägga barnavårdsmannen
att fullständiga ut- vårdsnämnden att fullständiga utredningen
om faderskapet. redningen om faderskapet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Vid tillämpning av vad i övergångsbestämmelse till lagen (1969: 618)
om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap föreskrives
om att äldre lag skall gälla beträffande barnavårdsmannens skyldighet
att i fråga om barn utom äktenskap, som fötts före utgången av år
1969, sörja för att barnets börd fastställes skall bestämmelserna om
barnavårdsman i den äldre lagen i stället gälla barnavårdsnämnden.

LU 1973: 25

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m
i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn
utom äktenskap

Härigenom förordnas, att 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning
m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet
till barn utom äktenskap1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §2

Har blodundersökning eller an- Har blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga nan undersökning rörande ärftliga
egenskaper utförts på anmodan av egenskaper utförts på anmodan av

barnavårdsman för utredning av barnavårdsnämnd för utredning av

faderskapet till barn utom akten- faderskapet till barn utom äktenskap,
skall barnavårdsnämnden skap, skall nämnden ersätta kost ersätta

kostnad som avses i 4 §. nåd som avses i 4 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre lag gäller i fråga
om undersökning som utförts på anmodan av barnavårdsman.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 620) om ersättning i vissa fall för utgivna
underhållsbidrag

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1969: 620) om ersättning i vissa
fall för utgivna underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Den som på grund av förordnande enligt 20 kap. 12 § föräldrabalken
utgivit underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller till barnets moder
har rätt att av allmänna medel återfå vad han utgivit, om domstolen
genom dom eller beslut som vunnit laga kraft skilt målet från sig utan
att mannen blivit underhållsskyldig.

Vad som sägs i första stycket Vad som sägs i första stycket
om rätt till ersättning av allmän- om rätt till ersättning av allmänna

na medel gäller också för det fall medel gäller också för det fall att

att underhållsbidrag utgivits på underhållsbidrag utgivits på grund

grund av att mannen i skriftlig, av av att mannen i skriftlig, av två

två personer bevittnad handling, personer bevittnad handling, som

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1969: 619.

1 Senaste lydelse 1969: 619.

LU 1973: 25

Nuvarande lydelse

som godkänts av barnavårdsmannen
eller barnavårdsnämnden, åtagit
sig att utge underhåll för tid,
intill dess resultatet av blodundersökning
om faderskapet föreligger,
och blodundersökningen visar att
han icke kan vara fader till barnet.
Är hans faderskap enligt blodundersökningen
osannolikt, har han
rätt till ersättning för utgivna underhållsbidrag,
såvida talan om faderskapet
icke väckes mot honom
inom sex månader från det utlåtandet
över blodundersökningen
förelåg. Oavsett resultatet av blodundersökningen
föreligger rätt till
ersättning, om han genom lagakraftvunnen
dom friats från faderskapet
eller om annan man på
grund av lagakraftvunnen dom eller
erkännande är att anse som
fader till barnet.

Föreslagen lydelse

godkänts av barnavårdsnämnden,
åtagit sig att utge underhåll för tid,
intill dess resultatet av blodundersökning
om faderskapet förligger,
och blodundersökningen visar
att han icke kan vara fader till
barnet. Är hans faderskap enligt
blodundersökningen osannolikt,
har han rätt till ersättning för utgivna
underhållsbidrag, såvida talan
om faderskapet icke väckes
mot honom inom sex månader
från det utlåtandet över blodundersökningen
förelåg. Oavsett resultatet
av blodundersökningen föreligger
rätt till ersättning, om han
genom lagakraftvunnen dom friats
från faderskapet eller om annan
man på grund av lagakraftvunnen
dom eller erkännande är att anse
som fader till barnet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre lag gäller i fråga
om handling som godkänts före ikraftträdandet.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 14 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
14 §2

Nuvarande lydelse

Handlingar vilka av läkare eller
hos socialstyrelsen eller på läkares
eller styrelsens föranstaltande upprättats
till utredning i mål eller
ärende hos domstol eller i ärende
som avses i giftermålsbalken;
handlingar i ärenden rörande kriminologisk
undersökning för forskningsändamål;
handlingar vilka
upprättats vid psykologisk under 1

Lagen omtryckt 1971: 203.

a Senaste lydelse 1972:121.

2f Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 25

Handlingar vilka av läkare eller
hos socialstyrelsen eller på läkares
eller styrelsens föranstaltande upprättats
till utredning i mål eller
ärende hos domstol eller i ärende
som avses i giftermålsbalken;
handlingar i ärenden rörande
kriminologisk undersökning för
forskningsändamål; handlingar vilka
upprättats vid psykologisk un -

LU 1973: 25

Nuvarande lydelse

sökning sorn utförts för forskningsändamål
eller i samband med
inskrivning av värnpliktiga eller
yrkesvägledning, arbetsvärd eller
omskolning eller i ärende om anställning
eller upphörande av anställning
hos myndighet eller i
ärende om uttagning av anställd
hos myndighet till viss utbildning
eller tjänstgöring; läkarutlåtanden
i ärenden om statlig personalpensionering;
handlingar i ärenden
enligt lagen (1972: 119) om
fastställande av könstillhörighet i
vissa fall; handlingar i ärenden rörande
hälsovård, sjukvård, socialhjälp,
understöd vid barnsbörd,
samhällets barnavård och ungdomsskydd
eller eljest barnavårdsnämnds
och barnavårdsmäns verksamhet,
sådan familjerådgivning
som drives av kommun, landstingskommun,
församling eller kyrklig
samfällighet, rätt för enskilda att
inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling
av alkoholister eller eljest
nykterhetsnämnds verksamhet,
folkpensionering eller eljest
pensionsstyrelsens eller pensionsnämnds
verksamhet, försäkring
för olycksfall i arbete eller eljest
riksförsäkringsanstaltens eller försäkringsrådets
verksamhet, tillsyn
å understödsföreningar, hjälpverksamhet
vid arbetslöshet; så ock
handlingar i ärenden rörande kontroll
å utlänningar, som här i riket
vistas eller hit söka tillträde, må, i
vad de angår enskilds personliga
förhållanden, icke utan hans samtycke
till annan utlämnas tidigare
än sjuttio år efter handlingens datum.
Även utan sådant samtycke
skall dock handling som nu sagts
utlämnas, om, med hänsyn till det
ändamål för vilket utlämnande
åstundas och omständigheterna i
övrigt, trygghet kan anses vara
för handen, att det ej kommer att
missbrukas till skada eller förklenande
för den vilkens personliga

Föreslagen lydelse

dersökning som utförts för forst
ningsändamål eller i samband med
inskrivning av värnpliktiga eller
yrkesvägledning, arbetsvärd eller
omskolning eller i ärende om anställning
eller upphörande av anställning
hos myndighet eller i
ärende om uttagning av anställd
hos myndighet till viss utbildning
eller tjänstgöring; läkarutlåtanden
i ärenden om statlig personalpensionering;
handlingar i ärenden
enligt lagen (1972: 119) om fastställande
av könstillhörighet i vissa
fall; handlingar i ärenden rörande
hälsovård, sjukvård, socialhjälp,
understöd vid barnsbörd,
samhällets barnavård och ungdomsskydd
eller eljest barnavårdsnämnds
verksamhet, sådan familjerådgivning
som drives av kommun,
landstingskommun, församling
eller kyrklig samfällighet, rätt
för enskilda att inköpa alkoholhaltiga
drycker, behandling av alkoholister
eller eljest nykterhetsnämnds
verksamhet, folkpensionering
eller eljest pensionsstyrelsens
eller pensionsnämnds verksamhet,
försäkring för olycksfall i arbete
eller eljest riksförsäkringsanstaltens
eller försäkringsrådets verksamhet,
tillsyn å understödsföreningar,
hjälpverksamhet vid arbetslöshet;
så ock handlingar i
ärenden rörande kontroll å utlänningar,
som här i riket vistas eller
hit söka tillträde, må, i vad de angår
enskilds personliga förhållanden,
icke utan hans samtycke till
annan utlämnas tidigare än sjuttio
år efter handlingens datum. Även
utan sådant samtycke skall dock
handling som nu sagts utlämnas,
om, med hänsyn till det ändamål
för vilket utlämnande åstundas
och omständigheterna i övrigt,
trygghet kan anses vara för handen,
att det ej kommer att missbrukas
till skada eller förklenande
för den vilkens personliga förhål -

LU 1973: 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förhållanden i handlingen avses el- landen i handlingen avses eller för
ler för hans nära anhöriga. Vid hans nära anhöriga. Vid utlämutlämnande
böra erforderliga för- nande böra erforderliga förbehåll
behåll göras. göras.

Angår handling, som i första stycket avses, någons intagning, vård
eller behandling å anstalt eller inrättning eller någons vård eller behandling
av läkare annorstädes än å anstalt, och finnes grundad anledning antaga
att genom handlingens utlämnande ändamålet med vården eller behandlingen
skulle motverkas eller någons personliga säkerhet sättas i
fara, må utlämnande vägras, ändock att enligt bestämmelserna i första
stycket utlämnande bort ske. Likaledes må utbekommande av handling,
utvisande vem som gjort anmälan i ärende rörande samhällets barnavård
eller ungdomsskydd eller rörande behandling av alkoholister
eller vem som eljest lämnat upplysningar i sådant ärende, vägras,
om grundad anledning finnes att antaga att den, om vilken anmälan
gjorts eller upplysningarna lämnats, skulle missbruka kännedom i berörda
hänseende till skada för annan person.

Vad i denna paragraf stadgas har icke avseende å myndighets beslut
som särskilt utfärdats eller i protokoll upptagits, där fråga ej är om barnavårdsnämnds
eller nykterhetsnämnds beslut eller om beslut i ärende
som rör tillämpning av lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa
fall, lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, lagen
om avbrytande av havandeskap, lagen om sterilisering eller lagen om
kastrering.

Uppgifter och anteckningar, vilka tillhöra de i kommunerna förda
socialregistren, må ej utlämnas i vidare mån än som följer av lagen om
socialregister.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

1 fråga om handlingar i ärenden rörande bamavårdsmäns verksamhet
gäller äldre lag.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom förordnas, att 6, 9, 11 och 12 §§ lagen (1964: 143) om
bidragsförskott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Den som önskar erhålla bidrags- Den som önskar erhålla bidragsförskott
eller vill komma i åt- förskott eller vill komma i åtnjutande
av högre förskott skall njutande av högre förskott skall

göra ansökan därom. Ansökan gö- göra ansökan därom. Ansökan göres
av vårdnadshavaren, särskilt res av vårdnadshavaren eller sär förordnad

förmyndare eller bar- skilt förordnad förmyndare för

navårdsman för barnet. barnet. Är barnet omhändertaget

LU 1973: 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för samhällsvård, får nämnden
utan ansökan besluta om utbetalning
av bidragsförskott.

Ansökan skall innehålla nödiga upplysningar för bedömande av
barnets rätt till bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och
samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna äro med sanningen
överensstämmande. Är sökanden ur stånd att själv avgiva sådan
förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga,
med förhållandena förtrogna personer. Därest underhållsbidrag fastställts
för barnet, skall domstols beslut eller annan handling, som kan
ligga till grund för indrivning av bidraget, i huvudskrift eller bestyrkt
avskrift fogas vid ansökningen, såframt dessa handlingar ej eljest äro
tillgängliga för barnavårdsnämnden.

9 §

Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren. I fråga om fosterbarn
eller barn, som eljest fostras i annat enskilt hem än vårdnadshavarens,
skall dock bidragsförskottet utbetalas till den, hos vilken barnet fostras,
såframt ej barnavårdsnämnden annorlunda förordnar.

Finnes någon, till vilken bi- Finnes någon, till vilken bidragsförskott
enligt första stycket dragsförskott enligt första stycket

skall utbetalas, icke vara skickad skall utbetalas, icke vara skickad

att handhava förskottet, må bar- att handhava förskottet, må barnavårdsnämnden
förordna, att för- navårdsnämnden förordna, att förskottet
i stället skall utbetalas till skottet i stället skall utbetalas till

barnavårdsman för barnet eller lämplig person. Nämnden må ock,

annan lämplig person. Nämnden då synnerliga skäl äro därtill, själv

må ock, då synnerliga skäl äro omhändertaga bidragsförskottet

därtill, själv omhändertaga bi- för att användas för barnets bästa,

dragsförskottet för att användas
för barnets bästa.

Åtnjuter bara, till vilket bidragsförskott utgår, i annat fall än som
avses i 8 § fjärde stycket, under hel månad vård på anstalt eller
eljest vård på allmän bekostnad, äger den som driver anstalten eller
det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden att, i den mån
Konungen så förordnar, uppbära så stor del av bidragsförskott för
månaden som svarar mot vårdkostnaden.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter
beslut om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbeloppet
belöper i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna
medel, till den del beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit
försörjningen visar sig hava för nämnda tid utgivit för
barnets försörjning uppbäras av myndigheten.

11 g1

Det åligger barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, att
besluta om indragning av förskottet, därest förutsättningarna för utgivande
av förskott icke längre föreligga; dock erfordras ej sådant

1 Senaste lydelse 1970:147.

LU 1973: 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beslut såframt bidragsförskott skall upphöra att utgå på den grund att
bärnt fyllt aderton år eller avlidit. Nämnden skall jämväl besluta
om nedsättning av bidragsförskott, när bestämmelserna i denna lag
föranleda därtill.

Om barnet upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket,
må nämnden utan hinder därav besluta, att barnet i fortsättningen
skall åtnjuta bidragsförskott, därest det med hänsyn till omständigheterna
skulle framstå såsom oskäligt att indraga förskottet.

Beslut om indragning eller ned- Beslut om indragning eller nedsättning
av bidragsförskott skall sättning av bidragsförskott skall

skriftligen delgivas vårdnadshava- skriftligen delgivas vårdnadshavare^
särskilt förordnad förmyn- ren, särskilt förordnad förmynda dare

och barnavårdsman för bar- re för barnet och den underhålls net

samt den underhållsskyldige. skyldige.

12 §

Vårdnadshavaren, särskilt för- Vårdnadshavaren och särskilt

ordnad förmyndare och barna- förordnad förmyndare för barnet

vårdsman för barnet äro skyldiga äro skyldiga att ofördröjligen till

att ofördröjligen till den bama- den barnavårdsnämnd som utgi vårdsnämnd,

som utgiver bidrags- ver bidragsförskottet, anmäla

förskottet, anmäla

a) om barnet avlidit;

b) om barnet eller, i fall som avses i 1 § andra stycket, vårdnadshavaren
upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket;

c) om barnet adopterats;

d) om barnet flyttat samman med den underhållsskyldige;

e) om barnet erhållit barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om allmän
försäkring;

f) om vårdnadshavarens mantalsskrivningsort ändrats eller barnet
blivit bosatt i annan kommun;

g) om barnet intagits på anstalt;

h) om underhållsbidrag fastställts för barnet eller fastställt underhållsbidrag
ändrats; samt

i) om den underhållsskyldige betalat på förskottet belöpande underhållsbidrag
till vårdnadshavaren eller med dennes vetskap till annan
än barnavårdsnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

LU 1973: 25

7 Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)

Härigenom förordnas i fråga om barnavårdslagen (1960: 97),1
dels att 11 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse2 Föreslagen lydelse

3 a §

Barnavårdsnämnden skall lämna
den som har vårdnaden om barn
stöd och hjälp vid utövandet av
vårdnaden.

På begäran av vårdnadshavare
skall barnavårdsnämnden i den
kommun där denne är kyrkobokförd
utse särskild tjänsteman eller
förtroendeman hos nämnden eller
annan lämplig person (barnavårdsman)
att lämna honom sådant bistånd
som sägs i första stycket.

Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer föreskriver
i vilka fall och i vilken ordning
vårdnadshavare skall särskilt underrättas
om sin rättighet enligt
andra stycket.

11 §

Kan barnavårdsnämndens prövning icke avvaktas utan fara eller allvarlig
olägenhet, äger nämndens ordförande

1. vidtaga åtgärd som enligt 4 eller 5 kap. ankommer på nämnden,

2. meddela beslut enligt 43 § om att samhällsvård skall återupptagas
efter villkorligt upphörande,

3. meddela beslut som avses i
46 § andra stycket, tillstånd som
avses i 47 § första stycket eller förbud
som avses i 50 eller 51 §.

3. meddela beslut som avses i
46 § andra stycket, tillstånd som
avses i 47 § första stycket eller
förbud som avses i 50 eller 51 §
samt

4. förordna barnavårdsman.

Beslut som ordföranden fattat med stöd av första stycket länder omedelbart
till efterrättelse och gäller tills vidare i avbidan på nämndens
prövning. Det skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Avser beslutet omhändertagande enligt 29 eller 30 § eller förbud enligt
50 §, skall ordföranden omedelbart sammankalla nämnden för att besluta
i ärendet. Nämndens sammanträde skall i sådant fall hållas utan
dröjsmål och senast inom tio dagar från dagen för ordförandens beslut.

1 Lagen omtryckt 1971: 308.

* Som nuvarande lydelse anges såvitt gäller 12 § lydelse enligt prop. 1973: 29.

LU 1973: 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

Om kommunfullmäktige så bestämma, äger barnavårdsnämnden uppdraga
åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter
i nämnden, eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen
att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas
beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden må dock icke
annorledes än genom samfällt beslut

1. utdöma förelagt vite,

2. vidtaga åtgärd enligt 26 § 2, 3 eller 4 eller enligt 29 eller 30 § eller
göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i 46 § andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked
som avses i 47 § eller förbud som avses i 50 eller 51 §,

4. fullgöra vad som ankommer
på nämnden enligt föräldrabalken
i andra avseenden än som sägs i

3 kap. 2 eller 4 §, 7 kap. 2 eller

7 §, om avtalet ej innefattar åtagande
att utge engångsbelopp, eller
20 kap. 11 §, enligt 5 § lagen
(1969: 618) om fastställande av faderskapet
till barn utom äktenskap,
enligt 5 § lagen (1947: 529)
om allmänna barnbidrag eller enligt
9, 11 eller 18 § lagen (1964:
143) om bidragsförskott eller

5. göra framställning eller avgiva yttrande till kommunfullmäktige.

Beslut som fattats på grund av uppdrag enligt första stycket skall anmälas
vid nämndens nästa sammanträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

4. fullgöra vad som ankommer
på nämnden enligt föräldrabalken,
enligt 5 § lagen (1947: 529) om
allmänna barnbidrag eller enligt 9,
11 eller 18 § lagen (1964: 143)
om bidragsförskott eller

8 Förslag till

Lag om ändring i familjebidragsförordningen (1946: 99)

Härigenom förordnas, att 35 och 39 §§ familjebidragsförordningen
(1946: 99)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §2

Talan mot beslut i ärende, som Talan mot beslut i ärende, som
avses i denna förordning, må full- avses i denna förordning, må fullföljas
av värnpliktig, vars rätt be- följas av värnpliktig, vars rätt beslutet
rörer, samt i fråga om fa- slutet rörer, samt i fråga om familjebidrag
jämväl av den, för vil- miljebidrag jämväl av den, för vil ken

familjebidrag kan utgå, även- ken familjebidrag kan utgå, även 1

Förordningen omtryckt 1960:152.

* Senaste lydelse 1962: 674.

LU 1973: 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som av arbetsgivare, som enligt som av arbetsgivare, som enligt
27 § tredje stycket är skyldig ut- 27 § tredje stycket är skyldig utgiva
bidraget. För barn må bar- giva bidraget.
navårdsman fullfölja talan.

Talan mot länsstyrelses beslut i ärende, som avses i denna förordning,
och mot tillsynsmyndighetens beslut i fall, som avses i 31 §, må föras
av kommun, vars rätt beslutet rörer.

39 §3

Sådant medgivande, som avses i 3 § andra stycket, 6 § andra stycket,

9 § 2 och 3 mom., 11 § 1 mom. andra stycket, 12 § 3 mom. tredje stycket,
14 § 1 mom. eller 15 §, lämnas av tillsynsmyndigheten på ansökan
av familjebidragsnämnd. Medgivande lämnas för viss tid eller tills vidare.
När skäl därtill äro, må medgivandet av tillsynsmyndigheten återkallas.

Har familjebidragsnämnd icke Har familjebidragsnämnd icke
funnit skäl att hos tillsynsmyndig- funnit skäl att hos tillsynsmyndigheten
göra ansökan om medgivan- heten göra ansökan om medgivande,
som avses i 3 § andra stycket, de, som avses i 3 § andra stycket,

äger den värnpliktige ävensom så- äger den värnpliktige ävensom sådan
anhörig eller husföreståndarin- dan anhörig eller husföreståndarinna
som där sägs göra ansökan di- na som där sägs göra ansökan direkt
hos tillsynsmyndigheten. I öv- rekt hos tillsynsmyndigheten. I övriga
i första stycket avsedda fall riga i första stycket avsedda fall

tillkommer sådan rätt den värn- tillkommer sådan rätt den värnpliktige
samt den, för vilken famil- pliktige samt den, för vilken familjebidrag
kan utgå. För barn må jebidrag kan utgå.

barnavårdsman göra sådan ansökan.

Tillsynsmyndigheten äger medgiva familjebidragsnämnd befrielse från
skyldighet att inhämta medgivande enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Motionsyrkandena

I motionen 1973: 1922 av herr Åkerlind (m) hemställs att riksdagen
avslår propositionen 1973: 100.

I motionen 1973: 1958 av fru Hörnlund m. fl. (s) hemställs att riksdagen
måtte besluta att avslå att det i barnavårdslagen införs ett stadgande
av samma innehåll som i den föreslagna 3 a §.

* Senaste lydelse 1960:152.

LU 1973: 25

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Bamavårdsmannainstitutionen infördes i vår lagstiftning genom lagen
den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap. Syftet var att söka tillvarata
de rättigheter som genom denna lag tillförsäkrades de utomäktenskapliga
barnen. Barnavårdsman skulle förordnas för varje utom äktenskap
fött barn. Är 1939 infördes möjlighet att förordna barnavårdsman även
för barn i äktenskap och adoptivbarn, sedan föräldrarnas (adoptivföräldrarnas)
sammanlevnad upphört eller deras äktenskap upplösts.

Vid tillkomsten av föräldrabalken (FB) år 1949 sammanfördes bestämmelserna
om barnavårdsman till barn i och utom äktenskap i 8 kap. FB.
Av mera betydande ändringar beträffande bamavårdsmannainstitutionen
vilka tillkom i samband härmed må nämnas, att rätten att kräva bamavårdsman
för barn i äktenskap utvidgades til! att gälla även fader cm
vårdnaden om barnet tillerkänts honom. Vidare infördes möjlighet att
förlänga bamavårdsmannaskapet under viss tid efter det att barnet fyllt
18 år. År 1969 gjordes vissa ändringar, föranledda av de då införda nya
faderskapsreglema.

Bestämmelserna om barnavårdsman har vid flera tillfällen utsatts för
kritik och olika förslag till ändring har lagts fram. Barnavårdsmannafrågan
har också upprepade gånger tagits upp i riksdagsmotioner. I det
följande lämnas en sammanfattning av vad som förekommit i dessa
hänseenden.

I anledning av motion vid 1949 års riksdag (II: 28), vari bl. a. föreslogs
att barnavårdsman skulle utses för alla skilsmässobarn, begärde
riksdagen på hemställan av första lagutskottet (1LU 1949: 43) utredning
av frågan i vilken utsträckning barnavårdsman borde utses för barn i
äktenskap och adoptivbarn och därmed sammanhängande spörsmål.
Barnavårdskommittén erhöll härefter i uppdrag att verkställa utredningen.

Kommitténs överväganden, som redovisades i dess slutbetänkande
(SOU 1957: 49), ledde inte fram till förslag om några mer omfattande
ändringar av bestämmelserna om barnavårdsman. Vad angår barn i äktenskap
föreslog kommittén en mindre jämkning i syfte att betona att
barnavårdsnämnd, i de fall vårdnadshavaren inte själv begärde förordnande
av barnavårdsman, borde använda sin befogenhet att självmant
utse barnavårdsman något mindre sparsamt. I fråga om det ovillkorliga
och undantagslösa förordnandet av barnavårdsman för barn utom äktenskap
anmärkte kommittén, att detta otvivelaktigt ledde till en del
onödiga förordnanden. Sådana onödiga uppdrag kunde emellertid upphöra
genom beslut enligt 8 kap. 7 § FB. Kommittén ansåg inte att förhållandena
vållade några olägenheter av betydelse i jämförelse med de
stora fördelar det innebar att lagen uppställde ett klart och ofrånkomligt
krav på barnavårdsman för alla utomäktenskapliga barn. Kommittén

LU 1973: 25

lade i betänkandet fram förslag till en ny kungörelse om barnavårdsmannens
verksamhet och tillsynen därå. I förslaget sköts barnavårdsmannens
kurativa uppgifter i förgrunden. Förslagen medförde inte några
ändringar i författningarna.

I motion vid 1963 års riksdag (II: 542) framfördes krav på utredning
angående barnavårdsmannainstitutionen i syfte att koncentrera barnavårdsmännens
insatser på de kurativa uppgifterna. Det framhölls i motionen
att barnavårdsmannainstitutionen hade en viktig uppgift att fylla
i detta hänseende. Det var emellertid inte möjligt för barnavårdsmännen
att lämna kurativt bistånd med hänsyn till det antal förordnanden som i
allmänhet åvilade varje barnavårdsman. I motionen anvisades olika utvägar
för att göra det möjligt för barnavårdsmännen att i önskvärd utsträckning
ägna sig åt den kurativa delen av uppdraget. Motionärerna
ifrågasatte bl. a. om inte barnavårdsman för barn utom äktenskap skulle
kunna förordnas obligatoriskt för ett begränsat antal år, t. ex. sju år, varefter
fortsatt förordnande skulle bli beroende av vårdnadshavarens önskemål.
En annan möjlighet var att barnavårdsnämnden fick rätt att dela
upp barnavårdsmannaförordnandena i aktiva och passiva ärenden, varvid
barnavårdsmannens ansvar i de passiva ärendena skulle inskränka
sig till viss bevakningsskyldighet.

Första lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande
över motionen (1LU 1963: 44) att betydande olägenheter kunde uppstå
om alltför många uppdrag samlades på en person. Utskottet fann det
angeläget att barnavårdsmännen vid sysslandet med sina uppdrag så
långt som möjligt inriktade sig på kurativa uppgifter samt betonade vikten
av att barnavårdsmännen i görligaste mån befriades från mera rutinartade
sysslor, varigenom betydande fördelar kunde vinnas. De av
motionärerna anvisade lösningarna för att möjliggöra en koncentration
av barnavårdsmannens arbete på de kurativa uppgifterna ansåg sig utskottet
inte kunna förorda. Utskottet pekade på svårigheten att bedöma
om behov av barnavårdsman kvarstod efter det barnet uppnått sju
eller åtta års ålder. Det måste vidare förutsättas att, även om ett förordnande
upphörde, fortlöpande uppmärksamhet måste ägnas fallet så att
vid behov nytt förordnande snarast kunde lämnas eller andra lämpliga
åtgärder vidtas. Samma invändningar kunde enligt utskottet i huvudsak
göras mot förslaget att dela upp barnavårdsmannauppdragen på passiva
och aktiva. De gällande bestämmelserna lämnade emellertid möjligheten
öppen att i det enskilda fallet låta barnavårdsmannauppdraget upphöra
före den i lagen utsatta normaltiden.

Även vid 1964 års riksdag väcktes en motion (II: 257) med yrkande
om utredning av barnavårdsmannainstitutionen i syfte att starkare koncentrera
barnavårdsmännens verksamhet till de kurativa uppgifterna.

Första lagutskottet fann i sitt utlåtande (1LU 1964: 6) ej anledning att
överväga en särskild utredning rörande barnavårdsmännens verksamhet

LU 1973: 25

innan man vunnit erfarenheter av tillämnad ändring av bidragsförskottslagen
och innan verkningarna av den fortgående rationaliseringen av
barnavårdsmännens arbete framträtt någorlunda klart.

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund begärde
år 1965 hos Kungl. Maj:t att frågan om barnavårdsmannainstitutionens
utformning prövades. Förbunden framhöll att den ekonomiska
situationen för de ensamstående mödrarna och deras barn förbättrats.
Vidgade utkomstmöjligheter, socialförsäkring, allmänna barnbidrag och
bidragsförskott gav en säkrare tillvaro i materiellt hänseende. Andra
samhällsåtgärder som daghem, förebyggande hälsovård, förbättrad fosterbarnskontroll
och vidgade utbildningsmöjligheter gav vidare förutsättningar
för bättre uppväxtförhållanden. Tillsynsmomentet i barnavårdsmannaarbetet
hade till en del onödiggjorts eller överflyttats. Ett
växande behov av rådgivning, upplysning och insatser från barnavårdsmännens
sida av helt ny karaktär förelåg emellertid. Barnavårdsmannauppdraget
hade fått ett annat innehåll. Barnavårdsnämndernas möjligheter
att anpassa barnavårdsmannaarbetet efter de nya kraven var
emellertid begränsade. Särskilt utbildade tjänstemän utsågs i allt större
omfattning till barnavårdsmän. Ett stort antal ärenden hopades på varje
enskild bamavårdsman. Det var inte längre möjligt för barnavårdsmannen
att i det enskilda fallet handla i överensstämmelse med lagens krav.
Förhållandena hade lett till att frågan om att låta bamavårdsmannaskapet
upphöra vid en tidigare tidpunkt än då barnet fyllt 18 år aktualiserats.
Detta syntes förutsätta att barnavårdsnämnden och övriga socialvårdsorgan
fick ökade resurser för kurativ verksamhet. Förbunden ansåg
att frågan om barnavårdsmannainstitutionens utformning borde utredas.
Utredningen borde inriktas på spörsmålet om de obligatoriska
barnavårdsmannaskapen för vissa barn alltjämt var berättigade. Det
borde vidare prövas om inte de individuella förordnandena kunde slopas
och ansvaret för verksamheten överflyttas på barnavårdsnämnderna.
Detta skulle innebära att barnavårdsnämnderna ålades att bistå
den som hade vårdnaden om barn med råd och upplysningar och tillse
att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratogs. Särskilt skulle det
åligga nämnderna att sörja för att barnets börd fastställdes när det var
fött utom äktenskap och att barnet fick underhåll. Nämnden skulle ha
möjlighet att ge tjänsteman fullmakt att som rättslig företrädare för barnet
verka för fastställande av barnets börd etc. Uppdraget skulle sedan
upphöra. Kravverksamheten kunde överföras på kameral personal.
Nämndens insatser i övrigt för mödrarna och barnen skulle ombesörjas
av dess assistentpersonal i vanlig ordning. Det stöd som inom barnavårdsmannaskapets
ram krävdes beträffande barn i upplösta äktenskap
var numera vanligen av medlande och kurativ natur. Sådant bistånd
kunde med fördel lämnas eller förmedlas av barnavårdsnämnderna under
de angivna formerna. Förbunden framhöll att en lösning enligt an -

LU 1973: 25

givna riktlinjer skulle innebära att de med obligatoriet förenade olägenheterna
togs bort samtidigt som ett bortfall av administrativa skyldigheter
gav utrymme för en inriktning på den nu eftersatta kurativa verksamheten
och på de fall där tillsyn och insatser verkligen erfordrades.

Stockholms stadsfullmäktige begärde samma år och i huvudsak på
samma grunder som förbunden hos Kungl. Maj:t åtgärder för en revision
av lagbestämmelserna om barnavårdsman i syfte att överföra barnavårdsmans
befogenheter enligt FB till barnavårdsnämnd.

I motion vid 1965 års riksdag (II: 382) hemställdes att bestämmelserna
om förordnande av barnavårdsman för barn i äktenskap skulle ses
över och att i avvaktan på denna översyn socialstyrelsen skulle få i uppdrag
att ge vederbörande myndigheter till känna hur villkoret ”av särskild
anledning” borde tolkas, så att enhetlig praxis i möjligaste mån
kunde erhållas.

Första lagutskottet uttalade (1LU 1965: 15) att vårdnadshavare av
skilsmässobarn mången gång hade lika stort behov av stöd och hjälp
från barnavårdsman som den som hade vårdnaden om barn utom äktenskap.
Särskilt torde detta vara fallet beträffande unga vårdnadshavare.
Detta talade med viss styrka för motionens syfte. Det kunde å
andra sidan med fog göras gällande, att generellt sett förelåg beträffande
barn utom äktenskap sådana särskilda problem att olika regler i och för
sig var motiverade. Gällande lag hindrade emellertid inte erforderliga
förordnanden. Av yttranden som avgetts över motionen av barnavårdsnämnderna
i Stockholm, Göteborg och Malmö framgick även att barnavårdsnämnderna
hade goda möjligheter att få kännedom om de fall i
vilka barnavårdsman borde förordnas. Utskottet fann att något mera
framträdande behov av ändring i de ifrågavarande bestämmelserna inte
förelåg och ansåg sig inte böra förorda en ny särskild utredning beträffande
den väckta frågan. Beträffande det andra ledet i motionen fann
utskottet inte skäl förorda någon särskild åtgärd med hänsyn till att socialstyrelsen
i avgivet yttrande förklarat sig ha för avsikt att i Råd och
anvisningar uppmana barnavårdsnämnderna att verka för att ensamstående
vårdnadshavare till barn i äktenskap, i synnerhet unga vårdnadshavare,
i ökad utsträckning använde sig av möjligheten att få stöd
av en barnavårdsman.

I motion vid 1966 års riksdag (II: 689) hemställdes om en översyn av
barnavårdsmannainstitutionen. Motionärerna förslog att barnavårdsmannens
befogenheter enligt FB skulle överföras till barnavårdsnämnden.
Till stöd för sin hemställan åberopade motionärerna bl. a. kommunförbundens
och Stockholms stads framställningar till Kungl. Maj:t.

Första lagutskottet fann i utlåtande (1LU 1966: 12) att en revision av
bestämmelserna borde övervägas. Genom ändrade bestämmelser kunde
enligt utskottets mening åtskilliga fördelar vinnas av både administrativ
och praktisk natur till gagn bl. a. för den kurativa verksamheten. Efter -

LU 1973: 25

som frågan övervägdes inom justitiedepartementet och av 1962 års familjeberedning,
fann utskottet emellertid att någon ytterligare översyn
inte var erforderlig.

I sitt slutbetänkande (SOU 1967: 8) upptog familjeberedningen en
promemoria rörande barnavårdsmannainstitutionen, avsedd att utgöra
underlag för en lagteknisk översyn av bestämmelserna om barnavårdsman.
Beredningen fann i sina överväganden (s. 84) att det materiella innehållet
i lagstiftningen utgjorde ett så värdefullt stöd åt ensamstående
vårdnadshavare till barnens bästa att det borde i huvudsak kvarstå.
Vissa föråldrade bestämmelser borde emellertid anpassas till det nutida
samhället. Beredningen föreslog att barnavårdsmans skyldigheter och
befogenheter överfördes till barnavårdsnämnden. Det personliga barnavårdsmannaförordnandet
borde ersättas med ett beslut av barnavårdsnämnden
att nämnden själv — för ett år i taget — skulle tillvarata barnets
rätt och bistå dess vårdnadshavare med råd och upplysningar. På
den person som på nämndens vägnar fullgjorde dess åliggande borde
man bibehålla benämningen barnavårdsman, som allmänt omfattades
med förtroende. När det gällde barn utom äktenskap skulle barnavårdsnämnden
alltid besluta om att sådant stöd skulle lämnas. Särskilt beslut
skulle också enligt familjeberedningens mening fattas när stödet skulle
upphöra. Därvid skulle en noggrann prövning ske av faderskapsfrågan
och underhållet. Vårdnadshavarens arbets- och bostadssituation borde
även finnas med i bedömningen. När så kunde ske utan risk för barnet
borde den särskilda bevakningen av dess intressen kunna upphöra. Enligt
beredningen borde även antalet hembesök hos barn i de första levnadsåren
ökas. Ett ökat och regelmässigt samarbete borde komma till
stånd med barnavårdscentraler, barnstugor, skolläkare och skolsköterskor.
Slutligen föreslog beredningen att bestämmelserna om stöd åt vårdnadshavare
skulle utformas så att de vid behov kunde omfatta alla barn
med endast en förälder — alltså även barn till änkor och änklingar.

Betänkandet remissbehandlades. Det föranledde inte några författningsändringar
såvitt gäller barnavårdsmannainstitutionen.

I anledning av prop. 1969: 124 med förslag till lag om ändring i föräldrabalken
m. m. väcktes vid 1969 års riksdag en motion (II: 1230) rörande
barnavårdsmannainstitutionen. Motionärerna ifrågasatte om inte
barnavårdsmannainstitutionen kunde betraktas som ett opåkallat förmynderskap.
Att en speciell grupp föräldrars barn skulle stå — åtminstone
formellt sett — under en rigorös tillsyn innebar enligt motionärerna
en särbehandling som borde vara främmande för dagens socialpolitik.
Motionärerna hemställde att de obligatoriska bamavårdsmannaskapen
för barn utom äktenskap togs bort och att barnavårdsnämnden
i stället ålades att träda i barnavårdsmannens ställe intill dess börd och
underhåll fastställts.

I sitt utlåtande över motionen framhöll första lagutskottet (1LU 1969:

LU 1973: 25

52) att mödrar till barn utom äktenskap ofta var mycket unga. Erfarenheterna
visade att de unga vårdnadshavarna många gånger hade svårt att
själva tillvarata barnets rätt. I utlåtandet erinrades om att såväl i familjeberedningens
betänkande som i direktiven för familjelagssakkunniga förordats
att obligatoriskt barnavårdsmannaskap för barn utom äktenskap
skulle bibehållas. I direktiven sades emellertid också att de sakkunniga
borde överväga att utforma bestämmelserna så, att modern i allmänhet
kunde avstå från barnavårdsman om hon önskade. Utskottet ansåg att
det, om en sådan ordning genomfördes, fanns mindre fog för att uppfatta
bamavårdsmannainstitutionen som en diskriminerande kontroll av ogifta
mödrars sätt att sköta sina barn. Det fanns därför inte anledning att förorda
annat än att obligatoriet bibehölls. Utskottet framhöll emellertid att
vissa nackdelar var förenade med bamavårdsmannainstitutionen i dess
nuvarande utformning. Det hade bl. a. uttalats, att det i och för sig
kunde anses omotiverat, att barnavårdsnämnderna i fråga om den verksamhet
som nu utövas av barnavårdsmän skulle ha mindre ansvar och
befogenheter än beträffande övrig barnavård. En svaghet hade vidare
ansetts vara att den kurativa delen av arbetet skjutits i bakgrunden. Utskottet
fann emellertid med hänsyn till det inom socialutredningen och
familjelagssakkunniga pågående arbetet att något initiativ från riksdagens
sida inte var påkallat.

Vid lagutskottets utlåtande fanns fogad en reservation i vilken yrkades
bifall till motionen. Vid behandlingen i kamrarna följde första kammaren
utskottets förslag medan andra kammaren biföll reservationen.
Då sammanjämkning inte var möjlig föll frågan.

Vid 1970 års riksdag togs bamavårdsmannafrågan upp i två motionspar.
I motionerna I: 25 och II: 27 uttalades att barnavårdsmannainstitutionen
var föråldrad och innebar opåkallad särbehandling av en grupp
medborgare som från kändes förmågan att själva fostra och vårda sina
bam. De obligatoriska bamavårdsmannaskapen för barn utom äktenskap
borde därför enligt motionärerna avskaffas och de uppgifter som
nu åvilar barnavårdsmännen borde överföras till barnavårdsnämnderna.
I motionerna I: 163 och II: 182 yrkades en skyndsam allsidig och förutsättningslös
översyn av bamavårdsmannainstitutionen.

Efter remissbehandling framhöll första lagutskottet i sitt utlåtande
(1LU 1970: 49) att olika intressen gjorde sig gällande med avseende på
bamavårdsmannainstitutionen, såsom intresset av att barnets rätt tillvaratas,
vårdnadshavarens intresse av minsta möjliga intrång i personliga
förhållanden och samhällets intresse av en rationell administration av
dess uppgifter på området. Dessa intressen var delvis motstridiga och
en avvägning så att inget av dem blir otillbörligt eftersatt krävde enligt
utskottets mening en djupgående och omsorgsfull prövning. Det borde
enligt utskottet också beaktas att åtskilliga frågor ännu var outredda. I
sammanhanget framhölls också de rent lagstiftningstekniska svårigheter -

LU 1973: 25

na att överblicka behovet av följdändringar i skilda författningar och de
administrativa problem som skulle uppstå vid en övergång till en ny
ordning. I enlighet med det anförda ansåg utskottet att bamavårdsmannainstitutionen
borde underkastas en allsidig och förutsättningslös utredning,
som borde bedrivas med största skyndsamhet. I en vid utlåtandet
fogad reservation hemställdes om förslag till 1971 års riksdag angående
avskaffande av barnavårdsmannainstitutionen.

Första kammaren biföll utskottsutlåtandet och andra kammaren reservationen.
Efter sammanjämkning frånträdde emellertid kamrarna
sina tidigare ställningstaganden och beslöt att i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa att, efter erforderlig utredning, förslag till ny lagstiftning
på det rättsområde som omfattades av motionerna snarast skulle
föreläggas riksdagen (rskr 1970: 399).

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 februari 1971 tillkallades
en utredningsman med uppdrag att göra en översyn av gällande
bestämmelser rörande barnavårdsmannainstitutionen. För utredningen
antogs namnet barnavårdsmannautredningen. Utredningen har den 7
juni 1972 avlämnat betänkandet (SOU 1972: 65) Bamavårdsmannafrågan.
Betänkandet har remissbehandlats.

Utskottet

Inledning

Frågan om en reformering av barnavårdsmannainstitutionen har aktualiserats
åtskilliga gånger under de båda senaste decennierna. Utskottet
hänvisar beträffande frågans tidigare behandling till den i det
föregående intagna redogörelsen (ovan s. 19—25). I enlighet med riksdagens
hemställan tillkallades år 1971 barnavårdsmannautredningen
med uppdrag att göra en översyn av gällande bestämmelser rörande
barnavårdsmannainstitutionen. Utredningen har lagt fram förslag till
lagändringar, som innebär att barnavårdsmannainstitutionen skall upphöra
och att flertalet av de uppgifter som nu ankommer på de personligt
förordnade barnavårdsmännen skall förås över på barnavårdsnämnden.
Förslaget har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen.
Det har sålunda tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
remissinstanser med undantag av två instanser som uttalat sig för att
barnavårdsmannainstitutionen bibehålls i någon form.

En förutsättning för att barnavårdsmannainstitutionen skall kunna
avskaffas är givetvis att de uppgifter som f. n. ankommer på barnavårdsmännen
kan ombesörjas på tillfredsställande sätt i andra former.
Dessa uppgifter kan indelas i fem huvudgrupper, nämligen (1) att sörja
för att barnets börd fastställs, när det är fött utom äktenskap, (2) att
sörja för att barnet tillförsäkras underhåll, (3) att biträda med indriv -

LU 1973: 25

ning och tillhandahållande av underhållsbidrag, (4) att i andra avseenden
tillse att barnets rätt och bästa iakttas samt (5) att bistå vårdnadshavaren
med råd och upplysningar.

Efter att med avseende på envar av dessa uppgifter ha prövat frågan
om deras överförande var för sig har föredragande statsrådet anslutit
sig till utredningens uppfattning att samtliga uppgifter med fördel kan
föras över på andra organ. Genom propositionen läggs därför fram förslag
om att barnavårdsmannainstitutionen i dess nuvarande utformning
skall upphöra, varjämte en närmare reglering föreslås för handhavandet
av dessa uppgifter i fortsättningen. Beträffande utformningen av den
föreslagna nya organisationen för uppgifternas handläggning hänvisar
utskottet till den i det föregående (s. 1 f.) intagna redogörelsen för propositionens
huvudsakliga innehåll. Här skall endast anmärkas att på en
mera principiell punkt har avsteg gjorts i propositionen från utredningens
motsvarande förslag, nämligen i fråga om den framtida formen
för handläggningen av barnavårdsmannens nuvarande stödjande och
rådgivande verksamhet. Utredningen föreslog att denna verksamhet —
som förordades bli utvidgad till att omfatta alla vårdnadshavare som
har svårigheter att själva klara upp sin situation — i stället skulle
ombesörjas av barnavårdsnämnden. I den delen ansluter sig föredragande
statsrådet till utredningens förslag. För att behovet av stöd och
hjälp bäst skall kunna tillgodoses föreslog utredningen också att nämnden
skulle avdela en tjänsteman med huvudsaklig uppgift att bistå vårdnadshavare
med råd och upplysningar. I syfte att åstadkomma en
ytterligare förstärkning av barnavårdsnämndens kurativa insatser föreslås
i propositionen på denna punkt att för varje vårdnadshavare som
önskar det skall kunna anvisas en tjänsteman eller förtroendeman hos
nämnden eller annan lämplig person som har att bistå honom med stöd
och hjälp vid utövandet av vårdnaden. Den som utses att fullgöra dessa
uppgifter föreslås få benämningen barnavårdsman. En bestämmelse av
nu angivna innehåll har upptagits i 3 a § andra stycket förslaget till
lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97); (se ovan s. 16). Utskottet
återkommer i det följande till denna fråga i samband med behandlingen
av motionen 1973: 1958.

Fråga om avslag på propositionen

I motionen 1973: 1922 hemställs att riksdagen avslår propositionen.
Till stöd för yrkandet åberopar motionären en av barnavårdsutredningen
under hösten 1971 verkställd enkät till vårdnadshavare för barn
med bamavårdsmän i vissa kommuner i syfte att undersöka vårdnadshavarens
inställning till barnavårdsmannainstitutionen samt kartlägga
deras kontakter med barnavårdsmännen och i vilka avseenden de haft
behov av samhällets hjälp. En redogörelse för utfallet av enkäten lämnas
på s. 40—42 i propositionen. Motionären åberopar att enligt enkäten

LU 1973: 25

hela 80 procent av vårdnadshavarna ansåg att det kändes tryggt att ha
en särskilt utsedd barnavårdsman att vända sig till om det skulle
uppstå problem. De ansåg därför att det skulle vara fel att avskaffa
barnavårdsmannen helt. Motionären hänvisar vidare till att en av de
remissinstanser, som avstyrkte utredningens förslag, anfört att ett genomförande
av förslaget skulle innebära att den värdefulla uppsökande
verksamhet, som barnavårdsmannen bedriver, skulle försvinna samt att
det inte skulle bli lika självklart för ogifta mödrar och andra ensamstående
föräldrar vem de skall vända sig till. Enligt motionärens åsikt
finns det ingen anledning att tro att verksamheten blir billigare genom
de i propositionen föreslagna förändringarna. Samtidigt finns det all
anledning att frukta att hjälpen till barn och vårdnadshavare blir sämre.
Den rätta vägen vore enligt motionärens mening att i stället behålla
barnavårdsmannainstitutionen i nuvarande omfattning, dock att de tcai
inte vill ha barnavårdsman kan bli befriade från detta genom beslut av
barnavårdsnämnden i varje särskilt fall. Därutöver bör för alla dem som
inte är skyldiga att ha barnavårdsman ges möjlighet att få barnavårdsman
efter ansökan, anser motionären.

Utskottet vill för sin del framhålla följande. Barnavårdsmannainstitutionen
har fyllt en mycket viktig uppgift under det drygt halva sekel
den existerat. När därför förslag nu läggs fram om dess avskaffande är
detta i första hand ett resultat av att såväl lagstiftning som sociala förmåner
numera utformats så, att särlagstiftning rörande tillsynen av barn
utom äktenskap kan anses obehövlig. Skillnaden mellan ensamstående
och gifta mödrar har med tiden jämnats ut i fråga om behovet av rådgivning
och stöd. Vidare sammanbor i ökad omfattning barnets föräldrar
utan att ingå äktenskap. I sådana fall är risken stor för att dessa kan
uppleva det obligatoriskt fortlöpande barnavårdsmannaskapet som en
diskriminering. Antalet utom äktenskap födda barn har också vuxit
kraftigt under senare år. Detta förhållande har fört med sig att alltför
många uppdrag samlas på varje barnavårdsman, vilket i sin tur leder
till svårigheter att rätt sköta barnavårdsmannaskapen. Barnavårdsmannen
får framför allt inte tillräckligt med tid för den kurativa delen av
verksamheten. De personliga barnavårdsmannaförordnandena härrör
från en tid då flertalet barnavårdsmän inte var tjänstemän hos bamavårdsmyndigheter
och innebär numera för socialförvaltningen en omfattande
administrativ belastning.

Det nu anförda visar enligt utskottets mening att principiella invändningar
kan riktas mot den nuvarande barnavårdsmannainstitutionen
och att denna också ger upphov till olägenheter av praktisk art. Utskottet
vill vidare framhålla att i ett socialvårdsarbete som bedrivs enligt
helt andra grundprinciper än tidigare — bl. a. enligt den s. k. helhetssynen
— har barnavårdsmannainstitutionen i organisatoriskt hänseende
kommit att framstå som alltmer otidsenlig utan att därför erbjuda

LU 1973: 25

några mera påtagliga fördelar från vård- och behandlingssynpunkt.
Utskottet önskar dock understryka att organisatoriska och andra brister
inte får vara avgörande för frågan om barnavårdsmannainstitutionen
skall avskaffas. Det avgörande bör enligt utskottets mening vara om de
uppgifter som f. n. fullgörs av barnavårdsmännen kan ombesörjas på ett
bättre sätt i andra organisatoriska former. Föredragande statsrådet har
efter en ingående prövning funnit att uppgifterna med fördel kan föras
över till andra organ. Utskottet delar denna uppfattning. Av särskilt
värde finner därvid utskottet — såsom nedan kommer att närmare utvecklas
— vara, att inom ramen för de nya handläggningsformerna
bevaras en möjlighet för vårdnadshavarna att uppehålla en kontinuerlig
personlig kontakt i kurativa frågor. Med hänsyn till vad sålunda anförts
avstyrker utskottet bifall till motionen 1973: 1922.

Samhällets kurativa insatser för vårdnadshavare

I motionen 1973: 1958 hemställs att riksdagen måtte besluta att avslå
att det i barnavårdslagen införs ett stadgande av samma innehåll som i
den föreslagna 3 a §. (Se ovan s. 16 och 26.) Motionärerna konstaterar
inledningsvis att barnavårdsmannautredningen kom till slutsatser som
i allt väsentligt överensstämde med den starka kritik som både från den
allmänna opinionens och från de för barnavårdsmannaarbetet ansvariga
organens sida riktats mot barnavårdsmannainstitutionen. Mot denna
bakgrund finner motionärerna det egendomligt att i propositionen
föreslås en organisationsform, som remissinstanserna inte haft möjlighet
att pröva, nämligen att det för varje rådgivningsärende skall kunna
utses en särskild handläggare, kallad barnavårdsman. Motionärerna
poängterar att något förslag i denna riktning inte framförts i remissyttrandena.

Motiv för sitt ställningstagande synes föredragande statsrådet ha funnit
framför allt i den enkät som utredningen gjort bland vårdnadshavare
som vid frågetillfället hade barnavårdsman och detta oaktat att utredningen
själv ansett att detta underlag har brister, påpekar motionärerna.
Sålunda vände sig undersökningen exempelvis inte till vårdnadshavare
vilkas barnavårdsmän entledigats på grund av att behov av bamavårdsman
inte längre ansetts föreligga. Inte heller gav enkäten utrymme för
att informera de tillfrågade om vilka andra vägar som står till buds
för att erhålla upplysningar, hjälp och stöd genom socialvården.

Motionärerna framhåller att skillnaden mellan Kungl. Maj:ts och
utredningens förslag ytligt sett kan förefalla liten. I praktiken medför
dock rätten till en särskilt utsedd kontaktman att personalresurser även
i fortsättningen blir låsta till en särskild grupp av vårdnadshavare i
stället för att kunna disponeras för en bredare insats för alla vårdnadshavare.
Skillnaden mot nuvarande läge blir den att man byter urvalsmetod
för barnavårdsmannaförordnande och ger vissa vårdnads -

LU 1973: 25

ha vare — de som själva begär det — en ombudsman på bekostnad av
alla de vårdnadshavare som av olika skäl inte vill ha en fortlöpande kontakt
med socialvården. För kommunernas del har förslaget personella
och därmed ekonomiska konsekvenser. Det kan enligt motionärernas
mening förutsättas att tillgängliga resurser inte förslår till både en barnavårdsmannainstitution
av föreslagen typ och till breddade och uppsökande
insatser av den typ som utredningen föreslagit. Det kurativa
bistånd som vårdnadshavare har behov av bör enligt motionärernas
mening ges med stöd av gällande sociallagstiftning, och kommunerna
bör ha full frihet att avgöra de organisatoriska formerna för hur detta
bistånd skall lämnas.

Motionärerna påpekar att om man studerar enkätsvaren visar det
sig att vad barnavårdsmännen hittills biträtt med på den kurativa sidan
i hög grad är sådan hjälp sorn ombesörjes av andra samhällsorgan
eller av andra funktionärer i socialförvaltningarna, exempelvis bostadsoch
arbetsanskaffning, att skaffa barntillsynsplats, att söka socialhjälp
eller andra bidragsformer. I den gestaltning av det kurativa arbetet
som skisseras i propositionen kommer barnavårdsmannens arbete i än
högre grad att bestå i att vidarebefordra vårdnadshavarnas önskemål för
att tillgodoses genom annan socialvårdspersonal eller genom andra
samhällsorgan. Det är framför allt detta funktionssätt som gjort barnavårdsmannainstitutionen
till ett hinder i en effektiv, på helhetssynen
grundad socialvård, framhåller motionärerna.

Utifrån principen om helhetssynen måste uppbyggnaden av specialresurser
för särskilda målgrupper inom socialvården ske med största
försiktighet, betonar motionärerna. Bamavårdsmannautredningens
förslag innebar ett närmande till dessa resonemang. Det genom propositionen
framlagda förslaget medför däremot enligt motionärerna en
olycklig låsning och ett konserverande i yttre bemärkelse av den nuvarande
barnavårdsmannaninstitutionen.

Något som enligt motionärerna kan ge ytterligare anledning till farhågor
för att tillgängliga resurser får en ur socialvårdande synpunkter
felaktig användning är den omständigheten att barnavårdsnämnd — såvitt
propositionen utvisar — inte skall ha möjlighet att avböja en framställning
om barnavårdsman om nämnden finner att vårdnadshavaren
på ett bättre sätt kan få stöd och råd på annan väg. Inte heller synes
nämnden få möjlighet att avskriva ett ärende utan att vårdnadshavaren
dessförinnan tillfrågats. Vidare anges i propositionen inte någon övre
åldersgräns för barn vilkas vårdnadshavare nämnden på föreslaget sätt
skall ha att biträda.

Motionärerna framhåller också att det är ägnat att inge allvarliga
betänkligheter att benämningen barnavårdsman bibehålls för de nya
funktionärerna. De nuvarande barnavårdsmännen har ett långtgående
ansvar för de barn för vilka de har förordnande. Detta står helt klart

LU 1973: 25

för vårdnadshavarna. Bibehålls benämningen kommer vårdnadshavarna
— i vart fall under ett längre övergångsskede — att ställa samma anspråk
på den nya funktionären. Det stärker inte allmänhetens förtroende
för socialvården om man på detta sätt får felaktiga förväntningar
på vissa tjänstemän och förtroendemän, anser motionärerna.

Beträffande 3 a § första stycket förslaget till lag om ändring i barnavårdslagen
(1960: 97) påpekar motionärerna att den där lagfästa rätten
för vårdnadshavare att genom kommunernas socialvårdsorgan få
hjälp och stöd vid utövandet av vårdnaden redan finns inskriven i sociallagstiftningen
och även tillgodoses i dagens socialvård.

Utskottet vill till en början hänvisa till att föredragande statsrådet
i propositionen (prop. s. 77 f.) lämnat en ingående redogörelse för de
skäl som förestavat den av honom föreslagna lösningen av de organisatoriska
formerna för samhällets kurativa insatser för vårdnadshavarna.
I likhet med utredningen och det helt övervägande flertalet remissinstanser
anser statsrådet att den kurativa verksamheten — som å ena
sidan bör utsträckas till att omfatta alla vårdnadshavare som är i behov
av och önskar sådan hjälp men som, å andra sidan, inte bör omfatta
sådana vårdnadshavare som saknar behov av hjälp och inte önskar
samhällets inblandning — framdeles bör handhas av barnavårdsnämnden.
Varje vårdnadshavare, oavsett civilstånd, som har svårigheter att
klara upp sin situation, skall enligt statsrådets mening kunna vända
sig till tjänsteman hos nämnden för att vid samtal med denne finna
vägar att lösa uppkomna problem. Det kan gälla hemmets ekonomi eller
barnets vård. Vårdnadshavaren kan ha svårighet att efter havandeskap
finna arbete och en bostad som är lämpad för de nya förhållandena.
Barntillsynen kan vålla problem. Hjälp kan behövas då det har uppstått
konflikt i fråga om den andre förälderns rätt till umgänge med barnet.
Statsrådet hänvisar härvid till att det under remissbehandlingen från
flera håll framhållits att barnavårdsmannen spelat en betydande roll
när det gällt att bilägga sådana konflikter och att det därför är angeläget
att vårdnadshavare även framdeles kan få bistånd i umgängesrättsfrågor.
Statsrådet erinrar vidare om att vårdnadshavaren också
kan behöva biträde i underhållsfrågor. Han bör t. ex. kunna erhålla
hjälp med att få utgående underhållsbidrag jämkade eller med att få
bidrag som inte erlagts indrivna. Barnavårdsnämndens skyldighet att
i enlighet med dessa riktlinjer lämna vårdnadshavare stöd och hjälp vid
utövandet av vårdnaden bör enligt statsrådets åsikt markeras genom
ändring i barnavårdslagen.

Statsrådet har i propositionen vidare anfört att när det gäller att ta
ställning till hur den kurativa verksamheten vid barnavårdsnämnden
närmare bör organiseras, måste man enligt hans uppfattning givetvis
fästa stort avseende vid att den av utredningen verkställda enkäten
bland vårdnadshavarna bl. a. visar att det stora flertalet av dessa fun -

LU 1973: 25

nit det vara av stort värde att ha en bestämd person att vända sig till
om svårigheter skulle uppkomma. Statsrådet erinrar i detta sammanhang
om att just möjligheten att ha en bestämd person att vända sig
till när problem av skilda slag uppstår säkerligen upplevs av många
ensamstående vårdnadshavare som en stor trygghet, och att mycket
av värdet med den nuvarande barnavårdsmannainstitutionen ligger
däri. Mot bakgrund av vårdnadshavarnas önskemål, såsom dessa kommit
till uttryck i enkätsvaren, bör man enligt statsrådets mening ta
vara på de positiva enfarenheterna av den nuvarande ordningen och
se till att det även i fortsättningen finns möjlighet till en sådan personlig
kontakt. Statsrådet anser därför att för varje vårdnadshavare
som önskar det skall kunna anvisas en tjänsteman eller förtroendeman
hos nämnden eller annan lämplig person som har att bistå honom
med stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden. Den som utses att
fullgöra dessa uppgifter bör ha benämningen barnavårdsman. Den rätt
för vårdnadshavare att få kurativt bistånd av en särskild person som
statsrådet sålunda finner sig böra föreslå bör enligt hans mening också
komma till uttryck i lagen.

Utskottet vill för sin del uttala sin principiella anslutning till den av
statsrådet sålunda föreslagna ordningen för samhällets kurativa insatser
för vårdnadshavarna. Bedömningen av förslaget i denna del bör
ske mot bakgrund av att utredningens motsvarande förslag — vilket
innehöll skisserade förslag rörande de närmare formerna för samverkan
mellan mödra- och barnavårdscentralerna samt barnavårdsnämnderna
— föranledde delade meningar bland remissinstanserna. Bl. a.
framhöll Kommunförbundet och Landstingsförbundet att det förelåg
praktiska svårigheter att genomföra den av utredningen föreslagna ordningen
och att formerna för samarbetet mellan mödra- och bamavårdshälsovården
samt barnavårdsnämnderna inte borde regleras genom centrala
direktiv utan lösas av de båda kommunförbunden gemensamt
med utgångspunkt i lokala resurser, organisationsformer och behov.
Med hänsyn till remissutfallet och till det utredningsarbete och den
försöksverksamhet, som f. n. pågår på det aktuella området (se prop.
1973: 100 s. 75 och prop. 1973: 136 s. 69) och som inte bör föregripas,
delar utskottet den ståndpunkt som föredragande statsrådet intog,
nämligen att det inte finns anledning att i detta lagstiftningsärende gå
närmare in på vad utredningen anfört i förevarande hänseende.

Den i propositionen föreslagna nyheten om möjlighet för de vårdnadshavare,
som så önskar, att även i fortsättningen erhålla stöd i form
av fortlöpande personlig kontakt i kurativa frågor bör enligt utskottets
mening hälsas med tillfredsställelse. Utskottet finner det värdefullt att
man på detta sätt tillmötesgår det i enkätsvaren starkt manifesterade
önskemålet från vårdnadshavarnas sida om att få ha en bestämd person
att vända sig till om svårigheter skulle uppkomma. I dagens komplice -

LU 1973: 25

rade samhälle föreligger uppenbarligen ett stort behov av social service
och rådgivning. Genom att tillhandahålla ett sådant bistånd kan samhället
ofta på ett effektivt sätt förhindra att sociala missförhållanden
uppstår. Avsaknaden av en personlig kontaktman att hänvända sig till
kan emellertid befaras mången gång avhålla människor från att sätta sig
i förbindelse med myndigheter eller institutioner, när det gäller personligt
färgade problem. Att möjligheten till en sådan personlig kontakt
enligt det nu framlagda förslaget bevaras, kommer säkerligen för åtskilliga
vårdnadshavare att vara av stor betydelse. Särskilt under en
övergångstid efter den nuvarande barnavårdsmannainstitutionens avskaffande
torde det vara helt nödvändigt att de vårdnadshavare, som nu
har barnavårdsman, kan få möjlighet att, om de så önskar, vidmakthålla
en redan etablerad personlig kontakt som för dem måhända innebär
en stor trygghet.

Utskottet kan således inte ansluta sig till det synsätt på förevarande
fråga som kommit till uttryck i motionen 1973: 1958. De farhågor som
motionärerna hyser för att systemet med särskilt utsedd kontaktman avsevärt
kommer att försvåra utbyggnaden av den uppsökande verksamheten
finner utskottet emellertid böra motivera att utvecklingen på området
följs med uppmärksamhet från statsmakternas sida.

Beträffande utformningen i övrigt av 3 a § förslaget till lag om ändring
i barnavårdslagen (1960: 97) delar utskottet föredragande statsrådets
uppfattning att barnavårdsnämndens skyldighet att lämna vårdnadshavare
stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden bör markeras
genom ändring i bamavårdslagen på sätt skett genom införandet av
3 a § första stycket. Däremot kan utskottet till viss del instämma i motionärernas
kritik mot användningen av benämningen barnavårdsman.
Det torde dock vara ändamålsenligt att ha en särskild benämning på
den ifrågavarande kontaktmannen och det synes svårt att komma med
något bättre förslag. De olägenheter som motionärerna befarar skall
uppstå till följd av att benämningen barnavårdsman bibehålls, torde enligt
utskottets mening kunna motverkas genom information om den nya
lagstiftningen. Utskottet återkommer i det följande till det föreliggande
informationsbehovet.

Utskottet kan för sin del inte biträda den kritik motionärerna riktar
mot att barnavårdsnämnden inte givits möjlighet att avslå en framställnng
om barnavårdsman, om nämnden finner att vårdnadshavaren på ett
bättre sätt kan få stöd och hjälp på annan väg. Enligt utskottets mening
finns det ej tillräckliga skäl för att införa möjlighet för barnavårdsnämnden
till fakultativ prövning av sådana framställningar. Att nämnden
på vårdnadshavarens begäran har att utse barnavårdsman för att
fylla en personligt stödjande och rådgivande funktion bör för övrigt ej
utgöra hinder mot att nämnden samtidigt vidtar även andra åtgärder,
där så finnes påkallat på grund av förhållandena i det särskilda fallet.

LU 1973: 25

Motionärerna anmärker att nämnden inte synes ha möjlighet att avskriva
ett ärende utan att vårdnadshavaren dessförinnan tillfrågats. Detta
gäller dock ej i alla situationer. Av specialmotiveringen till det ifrågavarande
lagrummet (prop. s. 89) framgår i detta hänseende följande.
Har lång tid förflutit utan att vårdnadshavaren varit i förbindelse med
bamavårdsmannen, kan detta vara ett tecken på att vårdnadshavaren
inte längre har behov av bamavårdsman. Bamavårdsmannen bör då
lämpligen ta kontakt med vårdnadshavaren för att höra om uppdraget
kan upphöra. Om det trots efterforskningar inte går att få fram uppgift
om var vårdnadshavaren befinner sig, bör nämnden kunna anse uppdraget
avslutat. Skulle vårdnadshavaren sedermera ge sig till känna och
förklara att han fortfarande önskar bistånd av bamavårdsman skall
sådan utses på nytt. Utskottet vill i anslutning till vad fördragande
statsrådet sålunda anfört för sin del tillägga att för den omvända situationen
bör gälla att bamavårdsmannen alltid skall entledigas om vårdnadshavaren
begär detta.

Motionärerna har slutligen påtalat att någon övre åldersgräns inte
angivits för de barn vilkas vårdnadshavare skall ha rätt att begära att
bamavårdsman utses. Något behov härav finner utskottet inte heller
föreligga.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionen
1973: 1958.

Vissa informationsproblem

Avslutningsvis vill utskottet understryka betydelsen av att allmänheten
och de organ, som har att tillämpa lagen, i samband med den nya lagstiftningens
ikraftträdande får en allsidig information om denna. Därvid
är det enligt utskottets mening särskilt viktigt att klargöra de betydelsefulla
skillnader i fråga om bamavårdsmannens åligganden och befogenheter
som föreligger mellan det nya och det äldre systemet. Lagstiftningen
ger också upphov till ett informationsbehov på längre sikt, t. ex.
när det gäller nyblivna föräldrar och nytillkomna invandrare. Utskottet
ansluter sig helt till vad föredragande statsrådet anfört (prop. s. 78 f.)
om hur detta mera långsiktiga informationsbehov bör täckas och vilka
informationskanaler som därvid bör utnyttjas.

Utöver vad sålunda anförts föranleder propositionen eller motionerna
inte några uttalanden från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973: 1922,

2. att riksdagen med avslag på motionen 1973: 1958 antar 3 a §
i det vid propositionen 1973: 100 fogade förslaget till lag om
ändring i barnavårdslagen (1960: 97),

LU 1973: 25

3. att riksdagen antar övriga vid propositionen fogade lagförslag
i den mån de ej omfattas av hemställan under 2 ovan.

Stockholm den 30 oktober 1973

På lagutskottets vägnar
DANIEL WIKLUND

Närvarande: herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), Svanström
(c), Sundelin (s), fröken Anderson i Lerum (s), herr Lidgård (m), fru
Åsbrink (s), herr Sjöholm (fp), fru Lundblad (s), fru Jonäng (c), herrar
Andersson i Södertälje (s), Winberg (m), Israelsson (vpk), Olsson i
Sundsvall (c) och fru Nilsson i Sunne (s).

Reservation

vid punkten 2 i utskottets hemställan

av fru Lundblad (s), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med
orden ”Utskottet vill” och som slutar på s. 33 med orden ”motionen
1973: 1958” bort ha följande lydelse:

Utskottet, som med stor tillfredsställelse hälsat propositionens innehåll
i övriga delar, kan på denna punkt inte ansluta sig till den av
statsrådet föreslagna lösningen med införandet av en ny form av
barnavårdsmannainstitution. Utskottet vill till en början kraftigt understryka
statsrådets slutsats att samhällets kurativa insatser för vårdnadshavama
bör omfatta alla som är i behov av och önskar sådan hjälp,
oavsett om vårdnadshavaren är gift eller ogift. I likhet med motionärerna
anser utskottet att enkätsresultatet inte bör tillmätas avgörande betydelse
vid bedömandet av frågan hur den kurativa verksamheten vid
barnavårdsnämnden närmare bör organiseras. Såsom motionärerna
framhållit är denna undersökning behäftad med brister, vilket även
utredningen påpekat. Utskottet vill vidare fästa uppmärksamheten vid
att behov av stöd och råd föreligger för många andra människor än vårdnadshavare
och att de sociala vårdlagarna ålägger kommunerna att tillgodose
dessa behov. Utskottet erinrar i detta sammanhang om att det
enligt 3 § barnavårdslagen (1960: 97) bl. a. åligger barnavårdsnämnden
dels att göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden
inom kommunen samt därvid särskilt uppmärksamma sådana
underåriga som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning,
hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i öv -

LU 1973: 25

rigt kan anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt,
dels att lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som äger
samband med nämndens verksamhet.

Såsom motionärerna framhållit innebär den i propositionen föreslagna
rätten till en särskilt utsedd kontaktman att personalresurser även i
fortsättningen blir låsta till en särskild grupp av vårdnadshavare i
stället för att kunna disponeras för en utbyggd uppsökande verksamhet.
Det kan enligt utskottets mening förutsättas att kommunernas ekonomiska
och personella resurser blir hårt ansträngda om de skall räcka
till både en barnavårdsmannainstitution av nu föreslagen typ och till
breddade och uppsökande insatser av den typ som såväl barnavårdsmannautredningen
som barnstugeutredningen förordat. Den uppsökande
verksamheten riktar sig främst till barn och familjer med särskilda
behov som det är mycket angeläget att nå. Utskottet vill vidare peka
på att de ”nya” barnavårdsmännens arbete kan förväntas till stor del
komma att bestå i att vidarebefordra vårdnadshavarnas önskemål för
att tillgodoses genom annan socialvårdspersonal eller genom andra
samhällsorgan. Genom sin inriktning på endast vissa mänskliga och
sociala problem blir bamavårdsmannainstitutionen ett avvikande element
i en på helhetssynen grundad socialvård.

Det genom propositionen framlagda förslaget i denna del är enligt
utskottets mening behäftat även med andra nackdelar. Sålunda står rätten
till barnavårdsman inte öppen för alla föräldrar utan har begränsats till
vårdnadshavare. En förälder som vid skilsmässa ej fått vårdnaden om
barnet, kan ha behov av att i frågor som rör barnet och dess förhållanden
erhålla hjälp och stöd från de sociala myndigheterna, t. ex. om utövandet
av umgängesrätten vållar bekymmer. I detta hänseende finner utskottet
förslaget ofullständigt. Utskottet vill också peka på att barnavårdsnämnden
enligt förslaget inte ges möjlighet att avböja en framställning
om barnavårdsman, om nämnden skulle finna att vårdnadshavaren
på ett bättre sätt kan få stöd och råd på annan väg. Vidare
kommer enligt förslaget nämnden som regel inte att kunna avskriva
ett rådgivningsärende utan att dessförinnan ha satt sig i förbindelse
med vårdnadshavaren och inhämtat dennes samtycke. Inte heller har
någon övre åldersgräns fastställts för de barn, vilkas vårdnadshavare
skall ha rätt att begära att barnavårdsman utses. Sistnämnda förhållanden
kan enligt utskottets mening komma att ytterligare öka den administrativa
belastning, som förslaget innebär för barnavårdsnämnderna
och som inte uppvägs av fördelar från vård- och behandlingssynpunkt.
Utskottet finner det också i likhet med motionärerna mycket betänkligt
att benämningen barnavårdsman bibehållits för den personal som
skall ha hand om den i propositionen föreslagna kurativa verksamheten.
Allmänheten får därigenom lätt föreställningen att barnavårdsmännen
också har att utöva tillsyn över de barn för vilka de är utsedda.

LU 1973: 25

Utskottet biträder motionärernas uppfattning att det kurativa biståndet
till föräldrar och barn bör ges med stöd av gällande sociallagstiftning
och att kommunerna bör ha frihet att avgöra de närmare organisatoriska
formerna för hur detta bistånd skall lämnas.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet bifall till motionen
1973: 1958.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen — med förklaring att propositionen 1973: 100
i denna del inte kunnat oförändrad antas — med bifall till motionen
1973: 1958 beslutar att 3 a § skall utgå ur det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i barnavårdslagen
(1960: 97).

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1073 730048