Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Lagutskottets betänkande nr 22 år 1973            LU 1973: 22

Nr 22

Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:42 med förslag till lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) m. m. (sjöpanträtt och skeppshypotek m. m.).

Propositionen

I propositionen 1973: 42 har Kungl. Maj:t under åberopande av ut­drag ur statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets proto­koll föreslagit riksdagen att

dels anta följande i propositionen framlagda och i bilaga till detta betänkande redovisade förslag till

1)    lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

2)    lag om ändring i lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva,

3)    lag om ändring i handelsbalken,

4)    lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning,

5)    lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979),

6)    lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal,

7)    lag om ändring i lagen (1927: 78) angående införande av lagen om försäkringsavtal,

8)    lag om ändring i förordningen (1862: 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

9)    lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling,

 

10)   lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808),

11)   lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297),

12)   lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

13)   lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och en­skilda bolag,

dels godkänna de den 27 maj 1967 i Bryssel antagna intemationeUa konventionerna om sjöpanträtt och fartygshypotek och om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad, den förstnämnda konventionen dock med de förbehåll som avses i dess artikel 14.

Propositionens huvudsakliga iimehåll

I propositionen läggs fram förslag tiU ändringar främst i sjölagen (1891: 35 s. 1), Sjölagsförslaget grandar sig på ett av sjölagskommittén utarbetat förslag, vilket i vissa delar har tillkommit i nordiskt kommit-

1    Riksdagen 1973. 8 saml. Nr 22


 


LU 1973: 22                                                             2

tésamarbete. Genom de föreslagna sjölagsändringarna införlivas med svensk rätt 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och far­tygshypotek och 1967 års konvention om inskrivning av rätt tUl fartyg under byggnad. I propositionen föreslås att riksdagen godkänner dessa konventioner.

Sjölagsförslaget innebär bl. a. följande. De nuvarande bestämmelser­na om vad som krävs för att ett fartyg skall anses som svenskt libe-raliseras. Regler införs om vad som är tillbehör till fartyg och fartyg under byggnad. En i flera hänseenden ny ordning skapas för registre­ring av, inskrivning av äganderätt tUl och inteckning i svenska fartyg. Sålunda ersätts det nuvarande, hos sjöfartsverket förda fartygsregist­ret och den av inskrivningsdomare i Stockholms domsaga förda boken över fartygsinteckningar med ett för registrering av och inteckning i större fartyg (skepp) gemensamt register och en förteckning över vissa mindre fartyg (båtar). Vidare införs en ny, på konventionen om inskriv­ning av rätt till fartyg under byggnad grundad ordning för registrering av, inskrivning av äganderätt till och inteckning i fartyg under bygg­nad. Ett särskilt register föreslås bli inrättat för detta ändamål. De nya registren — skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret — skall föras hos en för landet gemensam registermyndighet, som Kungl. Maj:t utser. BetydelsefuUa rättsverkningar knyts till inskrivning i dessa register av rätt till skepp eller skeppsbygge. På grandval av den nyss­nämnda sjöpantsrättskonventionen revideras reglerna om sjöpanträtt m. m. i fartyg och fartyg under byggnad. Sjölagens regler om sjöpant­rätt i last berörs också av de föreslagna ändringarna. De nuvarande ålderdomliga sjölagsbestämmelsema om partrederi moderniseras.

Sjölagsförslaget för med sig omfattande redaktionella ändringar i sjölagen.

Propositionen tar vidare upp förslag till sådana ändringar i vissa andra lagar som föranleds av sjölagsförslaget.

Kungl. Maj:t föreslås få bestämma när den nya lagstiftningen skall träda i kraft.

Utskottet

Utskottet tUlstyrker att riksdagen godkänner de den 27 maj  1967 i Bryssel antagna internationella konventionema dock med av Kungl. Maj:t föreslagna förbehåll. Utskottet har ingen erinran mot innehållet i de framlagda lagförslagen. Redaktionell rättelse förordas emellertid i 267 § sjölagen. Utskottet hemställer att riksdagen 1, godkänner de den 27 maj 1967 i Bryssel, antagna internatio-


 


LU 1973: 22                                                             3

nella konventionema om sjöpanträtt och fartygshypotek och om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad, den först­nämnda konventionen dock med de förbehåll som avses i dess artikel 14,

2.  för sin del antar det i proposUionen 1973: 42 framlagda för­slaget till lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) dock med av utskottet i bilagan till detta betänkande föreslagen ändring av 267 § i lagförslaget,

3.  antar de i propositionen framlagda och i det föregående under 2)—-13) redovisade lagförslagen.

Stockholm den 17 oktober 1973

På lagutskottets vägnar DANIEL WIKLUND

Närvarande: herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s). Svanström (c). Sundelin (s), fröken Anderson i Lerum (s), herr Hammarberg (s), fra Äsbrink (s), fra Lundblad (s), herrar Andersson i Södertälje (s), Winberg (m). Israelsson (vpk), Olsson i Sundsvall (c), Enlund (fp) och Söderström (m).


 


LU 1973: 22

Bilaga

1    Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om sjölagen (1891: 35 s. 1)

dels att 5 a § skaU upphöra att gälla,

dels att rabrikema närmast före 276 och 284 §§ skall utgå,

dels att nuvarande 254—263 §§ och 284 § skall betecknas 234— 243 §§ respektive 347 §,

dels att 1—24, 69, 113, 254—263, 267—284, 305, 314, 336—338 §§, nya 235—239, 241 och 242 §§, rabrikema till 2, 10 och 11 kap. samt rubrikerna närmast före 267 och 281 §§ skall ha nedan angivna ly­delse,

dels att i lagen skall införas sextiotvå nya paragrafer, 25—57, 233, 244—253, 264—266, 285—293 och 348—353 §§, samt närmast före 1, 2, 3, 6, 9, 11, 13, 16, 18, 25, 244, 251, 255, 261, 264, 270, 271, 275, 278, 348 och 349 §§ nya rubriker, allt av nedan angivna lydelse,

dels att 40—57 §§ skall bilda ett nytt 3 kap. med rabrik av nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas, närmast före 344 § rabriken "Atom­skada", närmast före 345 § rabriken "Vissa bestämmelser om sjömän m. m." och närmast före 347 § rabriken "Preskription av vissa sjö­fordringar".

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

FÖRSTA KAPITLET Om fartyg

Fartygs nationalitet

1§2
Fartyg      skall     anses     såsom Fartyg anses såsom svenskt och

svenskt, när det antingen till minst är berättigat att föra svensk flagg,
två tredjedelar äges av svenska om det till mer än hälften äges av
undersåtar eller ock tillhör ett svensk medborgare eller svensk
aktiebolag, vars styrelse har sitt juridisk person. Konungen eller,
säte här i riket och består av aktie- efter Konungens bemyndigande,
ägare, de där äro svenska under- sjöfartsverket kan medgiva att an-
såtar. Huvudredare skall alltid nat fartyg, vars drift står under
vara svensk undersåte och bosatt avgörande svenskt inflytande, skall
här i riket.
                           anses såsom svenskt och vara be-

rättigat att föra svensk flagg.

För svenskt fartyg utfärdas na­tionalitetshandling enligt bestäm­melser, som Konungen meddelar.

Senaste lydelse av 254 § 1964: 85 260 § 1964: 85 263 § 1964: 85.

• Senaste lydelse 1906: 19.


 


LU 1973: 22


Föreslagen lydelse Fartygsregister

Fartyg, vars skrov har en störs­ta längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra me­ter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.

Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar föres i den omfattning Konungen be­stämmer ett båtregister. Över skepp under byggnad i Sverige fö­res ett skeppsbyggnadsregister.

Skepps- och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som Konungen be­stämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter Konungens förordnande få registren föras med användning av automatisk data­behandling.

Nuvarande lydelse

2§«

Över alla svenska fartyg, vilka äro avsedda att nyttjas till han­delssjöfart eller resandes fortskaf-fande och äga en bruttodräktighet av tjugu registerton eller därut­över, skall föras register, innehål­lande för varje sådant fartyg de uppgifter, som prövas nödiga för fartygets säkra urskiljande, så ock upplysning angående äganderät­ten till fartyget, beskaffenheten av inskriven ägares fång samt tiden då fartyget i registret införts eller förändring i äganderätten inskri-vits; skolande, sedan fartyg i re­gistret antecknats, därom utfärdas bevis, som bör åtfölja fartyget.

Då fartyg anmäles till införande i registret, skall företes intyg, som utmärker, när, var och av vem fartyget är byggt, eller, där far­tyget varit i utländsk ägo, visas, att utländsk ägares rätt övergått å den, som till registret anmäles såsom ägare. Vid fartygs införande i registret skall visst nummer till­delas fartyget; och må det num­mer ej sedermera ändras eller till­läggas annat fartyg. Varder fartyg, som ur registret avförts, däri ånyo upptaget, behålle det sitt förra nummer. Göres anmälan om för­ändring i äganderätten till fartyg, som är i registret infört, men fin­nes den, vilken såsom ägare an­mäles, ej kunna i sådan egenskap inskrivas, skall ändock i registret göras anteckning, som utvisar hans namn, det uppgivna fångets beskaf­fenhet samt dagen då anmälan skett. Fartyg, som blivit i registret infört, må ej därur avföras i annat fall än då fartyget förolyckats, upphuggits eller annorledes för­störts, eller enligt 258 § må an­ses förlorat, eller efter timad skada förklaras icke vara iståndsättligt, eller ock upphört att vara svenskt.

' Senaste lydelse 1965: 720.


 


LU 1973: 22

Nuvarande lydelse

Vill ägare av svenskt fartyg, som ej på grund av vad här förut bli­vit stadgat skall vara i fartygs­registret upptaget, låta det i rer gistret införas, vare därtill berät­tigad; och skall, där fartyget var­der till registrering anmält, vad här förut är i avseende å registre-ringspliktigt fartyg stadgat äga tillämpning.

Vidare föreskrifter, huru far­tygsregister skall vara inrättat och registrering ske, meddelas av Ko­nungen.


Föreslagen lydelse


Fartygs tillbehör

3§*


Har den, för vars räkning far­tyg bygges, för byggnadens verk­ställande givit eller utfäst sig att giva varvsägaren eller byggmästa­ren förskott av penningar eller byggnadsämnen, äge han, när av-haruiling därom upprättats, att låta den intagas i protokollet hos Stock­holms tingsrätt. Han njuter sedan förmånsrätt enligt 4 § andra styc­ket förmånsrättslagen (1970: 979).


Till fartyg med dess skrov och styrinrättning hör fast inredning och annan till stadigvarande bruk för fartyget ägnad utrustning samt sådan reservdel som varaktigt för­varas ombord, allt i den mån far­tyget är försett därmed i fartygs­ägarens intresse.

Utrustning för radiosamband el­ler navigering räknas dock icke som tillbehör, om den tillhör an­nan än fartygsägaren eller annan än denne har rätt därtill på grund av äganderättsförbehåll eller för­värvsvillkor som är att jämställa därmed.


4 §5


Fartygs ägare åligge att bestäm­ma den ort inom riket, vilken skall vara fartygets hemort, samt att därom göra anmälan, om fartyget är sådant, som jämlikt 2 § skall in­föras i fartygsregistret, hos den myndighet, vilken förer registret, men eljest hos polismyndigheten i den ort, som bestämts till hemort. Angående hemorten skall för far­tyg, vilket bör införas i fartygsre-gistret, anteckning ske å det i 2 §

' Senaste lydelse 1971: 1047. ' Senaste lydelse 1964: 658.


Bestämmelserna i 3 § ha mot­svarande tillämpning i fråga om fartyg under byggnad. Därvid an­ses registrerat skeppsbygge vara försett även med material, maski­neri och annan utrustning som finnes på tillverkarens område och genom märkning eller på annal sätt otvetydigt framstår som av­sedd att införlivas med skeppet.


 


LU 1973: 22


Nuvarande lydelse omförmälda bevis, men eljest ut­färdas särskilt bevis av den myn­dighet, hos vilken anmälan skett. Har fartygs ägare underlåtit att göra sådan anmälan, som nu är sagd, skall hans hemvist anses vara fartygets liemort.


Föreslagen lydelse


5§«

Rätt till tillbehör till fartyg eller fartyg under byggnad får ej ens i förhållande till fartygets eller byg­gets ägare göras gällande särskilt.

Överlåtelse av utrustning, som utgör tillbehör till fartyg eller far­tyg under byggnad, gäller ej i nå­got fall mot tredje man förrän ut­rustningen skiljes från fartyget el­ler bygget så att detta icke längre kan anses vara försett med utrust­ningen.

Ej må andel i fartyg utan samt­Uga delägares medgivande över­låtas till någon, som icke är svensk undersåte, därest till följd av så­dan överlåtelse fartyget skulle upp­höra att vara svenskt; sker det, vare överlåtelsen ogill, även om andelen blivit såld efter utmätning eller under konkurs.

Får utländsk man genom arv, testamente eller gifte lott i svenskt fartyg, eller varder svensk deläga­re i sådant fartyg främmande makts undersåte, och skulle till följd av fånget eller den timade förändringen fartyget upphöra att vara svenskt, åligge sådan deläga­re att till svensk undersåte över­låta så stor del i fartyget, att dess egenskap av svenskt må kunna bevaras. Har icke inom tre måna­der, efter det fånget skedde eller förändringen timade, sådan över­låtelse ägt rum så ock blivit, där fartyget är registrerat, hos veder­börande myndighet anmäld, men eljest övriga delägare kungjord; äge envar av samma delägare låta genom utmätningsmannen i farty­gets hemort i den ordning, som för försäljning av utmätt fartyg är fö­reskriven, för ägarens räkning för­sälja den lott i fartyget, som, på sätt ovan är nämnt, kommit i ut­ländsk mans ägo.

5 a §>

Fartyg skall, när det nyttjas till

sjöfart,    vara   sjövärdigt,   försett

med erforderliga anordningar till

förebyggande     av    ohälsa    och

• Senaste lydelse 1906: 19.

' Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22


Nuvarande lydelse

olycksfall, bemannat på betryg­gande sätt, tillräckligt provianterat och utrustat samt så lastat eller barlastat att säkerheten för far­tyg, liv eller gods ej äventyras.

Om säkerheten på fartyg gälla särskilda bestämmelser.


Föreslagen lydelse


Fartygs identifiering


Fartyg, som lidit skada, skall an­ ses icke vara iståndsättligt, ej en­dast när iståndsättning är omöjlig eller, om iståndsättningen måste äga rum på annan ort, fartyget icke kan föras dit, utan även i det fall att fartyget ej är värt att iståndsättas.

Bestämmelser om besiktning för utrönande av fartygs istånd-sättlighet meddelas i 12 kap.


Skepp, som införes i skeppsre­gistret, skall lia namn. Detta be­stämmes av ägaren. Namnet skall tydligt skilja sig från andra skeppsnamn i registret och får ej otillbörligt gripa in i särpräglat namnskick, som brukas av annan skeppsägare.

Namnet får ändras endast om skeppet eller större andel däri än hälften övergår till ny ägare eller särskilda skäl föreligga.


ANDRA KAPITLET Om redande i fartyg

7§o


Redare svare, där ej i denna lag annorlunda stadgas, personligen och utan begränsning för de för­pliktelser, han själv eller genom annan ingår eller ådrager sig med avseende å fartyget.


Svenskt fartyg skall ha hem­ort i Sverige. Ägaren bestämmer hemorten.

Har hemort ej anmälts till re­gistermyndigheten, anses den ort i Sverige där ägaren har sitt hem­vist eller, om han saknar hemvist här eller fartyget äges av flera, Stockliolm vara fartygets hem­ort.


10

Fartyg, som införes i skepps-eller båtregistret, skall ha igen­känningssignal. För skepp utgöres denna av signalbokstäver. Beteck­ning för fartygs identifiering skall såvitt möjligt överensstämma med igenkänningssignalen.

För skada, som av befälhavare, någon av besättningen eller lots genom fel eller försummelse i tjänsten åstadkommes, vare reda­ren ansvarig. Samma lag vare, om eljest skada åstadkommes av nå­gon,  som,   utan  att  tillhöra   be-

' Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288). • Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). " Senaste lydelse 1936: 276 (jfr 1938: 469).


 


LU 1973: 22


Nuvarande lydelse

sättningen, på grund av redares eller befälhavares uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Vad redare sålunda nödgas ut­giva äge han söka åter av den, som vållat skadan.

Om redares frihet från ansva­righet i vissa fall stadgas nedan i 122 och 171—173 §§, så ock i lag i anledning av Sveriges till­träde till 1924 års internationella konvention rörande konossement.


Föreslagen lydelse

Konungen meddelar närmare föreskrifter om fartygs identifie­ring.


Fartygs skick

9 §11


Äro flera redare i ett fartyg, svare envar för rederiets förbin­delser allenast i förhållande till sin lott i fartyget.


Fartyg skall, när det hålles i drift, vara sjövärdigt, försett med behövliga anordningar till före­byggande av ohälsa och olycks­fall, bemannat på betryggande sätt, tillräckUgt provianterat och utrustat samt så lastat eller bar­lastat alt säkerheten för fartyg, liv eller gods ej äventyras.

Om säkerheten på fartyg finnas särskilda bestämmelser.


10 §


För rederi skall utses en hu­vudredare.

I sak, som angår rederiet, må huvudredaren sökas. Är huvud­redare ej vald, äge den, som vill söka rederiet, instämma vilken lian vill av redarne att för rederiet svara.


Fartyg, som lidit skada, skall anses icke vara iståndsättligt, ej endast när iståndsättning är omöj­lig eller, om iståndsättningen mås­te äga rum på annan ort, fartyget icke kan föras dit, utan även i det fall att fartyget ej är värt att iståndsättas.

På begäran av ägaren skall far­tyg, som ej är iståndsättligt, säljas såsom efter utmätning för fordran med bästa rätt.

Om besiktning för utrönande av fartygs iståndsättlighet finnas be­stämmelser i 12 kap.

ANDRA KAPITLET Om skeppsregistrering

Registrering


 


11 §

I förhållande till tredje man äge huvudredaren i kraft av sitt upp-


Svenskt skepp skall vara infört i skeppsregistret.     Konungen     kan


" Senaste lydelse 1928: 161 Qft 1938: 468).


 


LU 1973: 22


10


 


Nuvarande lydelse

drag sluta alla avhandlingar och ingå alla förbindelser, vilka rede­rirörelsen vanligen medför; han äge sålunda antaga och avsätta be­fälhavare samt meddela honom föreskrifter, uppbära medel, som för rederiets räkning inflyta, även­som företräda rederiet inför rätta. Utan särskilt bemyndigande äge liuvudredaren icke upplåna pen­ningar i rederiets namn eller sälja eller förpanta fartyget eller därå taga försäkring.

Har rederiet genom särskild fö­reskrift inskränkt den befogenhet, vilken sålunda tillkommer huvud­redaren, vare rederiet ej berätti­gat att åberopa sådan inskränk­ning mot tredje man i annat fall, än då denne ej varit i god tro.


Föreslagen lydelse

dock förordna att skepp, som äges av staten samt är avsett uteslu­tande för statsändamål och icke för affärsdrift, ej skall vara in­fört i registret.

Skepp under byggnad i Sverige får införas i skeppsbyggnadsre­gistret. Registrering får äga rum även innan bygget påbörjats, för­utsatt att detta genom byggnads­nummer och ritning eller annor­ledes kan identifieras på betryg­gande sätt.

Skepp registreras under sin igen­känningssignal. Skeppsbygge re­gistreras under signalbokstäver. Dessa skola tilldelas det fullborda­de skeppet som igenkänningssig­nal, om skeppet införes i skepps­registret. Tilldelad registerbeteck­ning får ej ändras.


12 §

Den som med äganderätt för­värvat skepp, som är registrerings-pliktigt i hans hand men ej infört i skeppsregistret, skall inom en månad från förvärvet anmäla skeppet för registrering. Om för­värvet skett under villkor, som in­nefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed, skall an­mälan göras inom en månad från det förbehållet eller villkoret upp­hörde att gälla.

Ägare av skepp, som är svenskt och under byggnad, skall anmäla skeppet för registrering i skeppsre­gistret inom sex månader från det skeppet blivit sjösatt. Register­myndigheten kan medgiva upp­skov, om särskilda skäl föreligga.

Skeppsbygge anmäles för regist­rering av ägaren.


Beslut i rederiets angelägenhe­ter må ej av redarne fattas utan vid allmänt sammanträde, därtill kallelse blivit i tidning inom orten minst åtta dagar förut kungjord eller annorledes delgivits samtliga redarne. Utebliver redare från sammanträde, nöje han sig åt de närvarandes beslut.

Vid omröstning beräknas varje redares röstetal efter den andel, han äger i fartyget, och gälle så­som beslut vad de säga, vilkas an­delar tillsammanstagna äro de största. Hava vid val av huvud­redare två eller flera erhållit rös­ter för lika andelar vardera, skilje lotten dem emellan, men eljest gälle vid lika röstetal den mening, liuvudredaren omfattar. Beslut, som strider mot gällande rederi­avtal eller angår ämne, vilket fal­ler utom rederiets ändamål, vare ej gällande utan att det av samt­liga redarne biträdes.

Vid sammanträde skall föras protokoll, vilket därefter hos hu­vudredaren förvaras. Av proto­kollet äge envar redare rätt att taga avskrift.


 


LU 1973: 22


11


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse Inskrivning


13 §


Där ej tvingande omständighe­ter hindra, åligge huvudredaren att till överläggning sammankalla medredarne eller annorledes in­hämta deras föreskrift, när viktiga angelägenheter förekomma, såsom när fråga uppstår om väsentlig förändring med avseende å den fart, vari fartyget användes, eller betydligare reparation å fartyget.


Förvärv av skepp eller skepps­bygge inskrives på grundval av re­gistrering enligt 11 §.

Bestämmelserna i första stycket och 14—38 §§ om skepp eller skeppsbygge ha motsvarande till-lämpning i fråga om andel i sådan egendom.


14 §


Huvudredaren kan när som helst skiljas från sin befattning genom beslut av redarne i den ordning, 12 § bestämmer; äger han själv hälften i fartyget eller därutöver, må domstol på medredares käro­mål skilja honom från befattning­en, om giltiga skäl därtill äro.


Den som med äganderätt för­värvat skepp eller registrerat skeppsbygge skall inom tid, som angives .i 12 §, söka inskrivning av sin rätt. Skeppsbygge kan dock i stället anmälas för avregistrering enligt 16 §. Den som gör regist­reringsanmälan enligt 12 § anses därmed också söka inskrivning av sin rätt.

Dödsbo är icke skyldigt att söka inskrivning av sin rätt till skepp eller registrerat skeppsbygge, som tillhört den avlidne, i annat fall än när boet överlåter egendomen. Så­dan inskrivning skall sökas inom en månad från överlåtelsen eller, om bouppteckning då ej registre­rats, från registreringen av denna. Make, som vid bodelning tillskif­tats skepp eller registrerat skepps­bygge, är skyldig att söka inskriv­ning av sin rätt endast om egen­domen förut tillhörde andra ma­ken.

Den som förvärvat skepp eller skeppsbygge under villkor, som innefattar äganderättsförbehåll el­ler är att jämställa därmed, är be­rättigad till inskrivning av sin vill­korliga äganderätt. Förlorar för­värvaren sin rätt till egendomen på grund av att förbehållet eller villkoret göres gällande, skall in­skrivningen avföras ur registret på ansökan av överlåtaren eller för­värvaren.


 


LU 1973: 22


12


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

Övergår i fall som avses i tred­je stycket förvärvarens eller över­låtarens rätt till annan, har vad som där säges och i övrigt i detta kapitel föreskrives om inskrivning av förvärv och verkan därav mot­svarande tillämpning.


15 §


Huvudredaren skall föra sär­skild räkenskap över förvaltning­en av rederiets angelägenheter och för denna avgiva redovisning inför rederiet. Där ej av rederiet annorlunda beslutes, skall redovis­ning avgivas för kalenderår, inom en månad efter dess utgång.

16 Redovisning skall avgivas å sammanträde, därtill redarne kal­lats på sätt 12 § bestämmer, och skola vid sammanträdet räkenska­perna till granskning framläggas. Vill redare klandra redovisning, göre det genom stämning inom sex månader efter det redovisning­en avgavs; försittes den tid, have han sin rätt till klander förlorat, utan så är att huvudredaren för­farit svikligen.


Genom inskrivning i skeppsre­gistret kan skeppsnamn, som tyd­ligt skiljer sig från andra skepps­namn i registret, på ansökan för­behållas den som har behov därav. Söka flera på samma inskrivnings­dag inskrivning av förbehåll om skeppsnamn och skilja sig nam­nen icke tydligt från varandra, be­slutar registermyndigheten om fö­reträde efter vad som finnes skä­ligt.

Inskrivning av förbehåll om skeppsnamn skall avföras ur re­gistret, när skepp registrerats med det namnet. Detsamma gäller, om den som vunnit inskrivningen el­ler hans rättsinnehavare begär det eller om namnet ej inom fem år tagits i bruk för registrerat skepp.

Avregistrering

§12

Registrerat skepp skall avregi­streras, om det

1.   förolyckats, upphuggits eller eljest förstörts;

2.   försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej avhörts under tre månader;

3.   upphört att vara svenskt; el­ler

4.   på grund av ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att vara skepp eller, utan att ändring inträtt, finnes ej utgöra skepp.

Registrerat skeppsbygge skall avregistreras, om det såsom skepp överföres till skeppsregistret eller ägaren anmäler bygget för avre­gistrering.   Härjämte    har   första


" Senaste lydelse 1936: 276 (jfr 1938: 469).


 


LU 1973: 22


13


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

stycket 4 motsvarande tillämpning i fråga om skeppsbygge.

I fall som avses i första styc­ket eller andra stycket andra punk­ten åligger det ägaren att inom en månad hos registermyndigheten anmäla egendomen för avregistre­ring. Har skepp till följd av över­låtelse upphört att vara svenskt, svarar förutvarande ägaren jämte förvärvaren för att anmälan göres.


 


17 TiU bestridande av de utgifter, som av rederirörelsen påkallas, åligge envar redare att i mån av behov bidraga i förhållande till sin andel i fartyget. Försummar redare att vid anfordran erlägga beslutet bidrag och varder detta av huvudredaren eller annan re­dare förskjutet, vare den försum­lige skyldig att å förskjutna be­loppet erlägga ränta efter åtta pro­cent om året, tills betalning sker, ävensom ersätta kostnaden för den försäkring, som förskottsgivaren må hava tagit till sin säkerhet. Borgenären njute för sin fordran panträtt i den försumliges andel i fartyget och förmånsrätt till be­talning enligt 4 § tredje stycket förmånsrättslagen (1970:979). Han äger dessutom, i avräkning å sin fordran, i den försumliges stäl­le uppbära den utdelning, som på dennes andel belöper.

Den här stadgade panträtt och förmånsrätt upphör, därest icke genom stämning betalning sökes inom ett år efter det fordringen uppkom.


513

Äges skepp, som skall avregist­reras enligt 16 § första stycket 3, av flera och kan skeppet bevaras som svenskt genom att delägare gentemot meddelägare utövar rätt som avses i 52 eller 55 §, får det ej avföras ur skeppsregistret så länge sådan rätt kan utövas. Be­varas skeppet som svenskt, skall det ej avföras ur registret utan i stället det förvärv inskrivas som föranlett anmälan för avregistre­ring.

Gäller inteckning i skepp eller skeppsbygge, som skall avregistre­ras, får egendomen ej avföras ur registret förrän borgenär, för vars fordran pantbrev på grund av in­teckningen utgör säkerhet, med ingivande av pantbrevet skriftli­gen samtyckt till åtgärden.

Skeppsbygge får dock avregi­streras för att överföras till skepps­registret utan samtycke enligt andra stycket. För avregistrering av skepp enligt 16 § första stycket 4 eller av skeppsbygge enligt 16 § andra stycket andra punkten ford­ras ej heller samtycke av inteck­ningsborgenär, om borgenären un­derlåter att söka betalning ur egen­domen inom en månad från det registermyndigheten underrättat honom om avregistreringsgrunden.


" Senaste lydelse 1970: 983.


 


LU 1973: 22


14


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

Verkan av registrering och in­skrivning


18 §


Beslutes ny resa eller reparation av fartyget efter slutad resa, äge redare, som ej deltagit i beslutet, utan lösen avstå sin lott i fartyget till övriga redare och därmed bliva befriad från gäldande av tillskott, för beslutets verkställande. Den, som vill sålunda avstå sin lott i fartyget, göre därom skriftlig an­mälan hos huvudredaren inom tre dagar efter det beslutet fattades eller, om han då icke var tillstädes, efter det han erhöll del av beslu­tet. Den avträdda lotten skall för­delas mellan övriga redare efter förhållandet mellan deras andelar i fartyget.

Är å den avträdda lotten tagen försäkring, gällande för tiden ef­ter dess avträdande, vare övriga redare förbundna att mot försäk­ringens övertagande, en för alla och alla för en, gälda motsvaran­de andel av premien.


Utan hinder av att registrering eller inskrivning ägt rum får prö­vas huruvida registrerad egendom är av den beskaffenhet som förut­sattes för åtgärden.

Fråga huruvida förvärv, som ligger till grund för inskrivning el­ler avregistrering, är ogiltigt eller ej kan göras gällande eller huru­vida åtgärden av annat skäl krän­ker någons rätt får prövas utan hinder av inskrivningen eller av-registreringen.


19 §


Vinst och förlust, som av re­derirörelsen uppkommer, skall fördelas å redarne i förhållande till envars andel i fartyget.

Finnes enligt avgiven redovis­ning överskott, skall detta till re­darne utdelas i den mån, sådant kan ske utan hinder för nödiga utgifters bestridande.


Har skepp eller skeppsbygge överlåtits och har inskrivning sökts för förvärvet, får egendomen efter utgången av den inskrivnings­dag då ansökningen gjordes icke tagas i anspråk för annan fordran mot överlåtaren än sådan som är förenad med panträtt eller reten-tionsrätt i egendomen.


20


Ej må rederi brytas därföre att lott i fartyget genom arv, köp eller annorledes övergår till annan man, eller att redare förklaras omyndig eller försättes i konkurs.

Varder fartygslott av ägaren såld till annan än medredare, vare övriga delägare, en eller flera, så­framt icke försäljningen skett å offentlig auktion, berättigade att mot de vid försäljningen betinga-


Har skepp eller skeppsbygge för­värvats genom överlåtelse från nå­gon som icke var rätt ägare, skall förvärvet dock gälla, om överlå-tareris åtkomst var inskriven när egendomen överläts och om för­värvaren sökt inskrivning och där­vid varken insett eller bort inse att överlåtaren ej var rätt ägare. Vad som nu sagts har motsvarande till-lämpning i fråga om förvärv ge-


 


LU 1973: 22


15


 


Nuvarande lydelse

de villkor, sedan desamma, där medredaren det äskar, blivit av säljaren och köparen inför dom­stol med ed fästa, av köparen till sig lösa fartygslotten; åliggande det den eller dem, som lösa vilja, att inom fjorton dagar efter erhållen kunskap om försäljningen giva det köparen till känna vid lösningsrät­tens förlust. Äro de, som lösa vil­ja, flera, äge därtill rätt i förhål­lande till den andel, vardera i far­tyget äger.


Föreslagen lydelse

nom överlåtelse från någon som var rätt ägare men på grund av förvärvsvillkor saknade rätt att för­foga över egendomen genom över­låtelsen.

Godtrosförvärv inträder dock ej, om samma inskrivningsdag som inskrivning sökes för förvärvet ärende upptages om inskrivning eller annan införing i registret av omständighet varav bristen i över­låtarens förfoganderätt beror eller om anteckning i registret att talan väckts om hävning eller återgång av förvärv av egendomen eller om bättre rätt till denna.

Om förvärv genom exekutiv för­säljning finnas särskilda bestäm­melser.


21 §


Överlåter redare sin lott i farty­get till annan man, inträder nye ägaren strax i en redares alla rät­tigheter och förpliktelser mot medredarne. Vad rederiet, förrän överlåtelsen skedde, lagligen gjort och beslutit vare jämväl mot nye ägaren gällande; häftar överlåta­ren för oguldet tillskott till rederi­rörelsen, äge medredare jämväl mot nye ägaren rätt att avräkna sådan fordran å den utdelning, som belöper å den överlåtna lot­ten i fartyget. I förhållande till tredje man svare nye ägaren så­som redare för de förbindelser, re­deriet ingår efter det överlåtelsen skett.

Det åligger överlåtaren att hos huvudredaren eller hos samtliga medredarne göra anmälan om överlåtelsen och tillika styrka, att denna blivit av nye ägaren god­känd; innan sådan anmälan skett, äge överlåtaren icke mot medre­darne åberopa den skedda över­låtelsen till sitt fredande från an­svarighet. Mot tredje man må överlåtelsen icke åberopas i annat fall, än då denne icke varit i god tro.


Talan om bättre rätt till skepp eller skeppsbygge kan med laga verkan riktas mot den för vars förvärv inskrivning senast beviljats eller sökts, även om denne före talaris väckande överlåtit egendo­men till annan. Den till vilken överlåtelse skett har i rättegången samma ställning som om överlå­telsen skett under rättegången.

Första stycket har motsvarande tillämpning, när någon vill söka betalning ur skepp eller skepps­bygge för fordran som är förenad med panträtt eller retentionsrätt i egendomen. Om tvist angående äganderätten är antecknad i re­gistret, kan talan om betalning i stället riktas mot den som inne­har skeppet eller bygget med äganderättsanspråk.


 


LU 1973: 22


16


 


Nuvarande lydelse

Är fartyget infört i fartygsre­gistret, skall, efter det anmälan om överlåtelsen skett hos den myndighet, vilken förer registret, samma myndighet ofördröjligen låta i allmänna tidningarna kungö­ra överlåtelsen. Sedan sådant kun­görande skett, skall överlåtelsen anses hava kommit till tredje mans kännedom, där ej av omständig­heterna framgår, att han varken haft eller bort hava kunskap där-


Föreslagen lydelse


22 §


'De redare, vilka tillsammans äga mer än hälften i fartyget, må besluta, att fartyget skall försäljas och rederiet förty upplösas.

Där någon redare det yrkar, skall rederiet upplösas:

1. om fartyget till följd av för­
ändring i de förhållanden, 1 §
omförmäler, utan redarens åt­
gärd eller samtycke upphört att
vara svenskt och på grund därav
blivit avfört ur fartygsregistret;

2.  om huvudredare blivit ge­
nom domstols beslut skild från
befattningen, såsom i 14 § sägs;
eller

3. om redaren kan visa, att re­
deriet förvaltas på sådant sätt, att
hans rätt därigenom kränkes.


Rättsverkan som sökt eller be­viljad   inskrivning   medför   enligt

19 och 20 §§ består även efter av­
registrering.

Rättsverkan som ansökan om in­skrivning  medför  enligt  19  och

20 §§ förfaller, om ansökningen
avslås.

Vad som föreskrives i 19—21 §§ samt förut i denna paragraf om rättsverkan av inskrivningsansökan har motsvarande tillämpning i frå­ga om anmälan för avregistrering med anledning av förvärv.


23 §1


Vid upplösning av rederi skall fartygets försäljning ske på of­fentlig auktion. Kunna redarna ej enas om orten där auktionen skall äga rum eller om villkoren för försäljningen, avgöres tvisten av tre skiljemän enligt bestämmelser­na i lagen om skiljemän.


Införing i skepps- eller skepps­byggnadsregistret skall, efter ut­gången av den inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs, anses känd för var och en vars rätt till skepp eller skeppsbygge beror av god tro rörande omstän­dighet som införingen avser.


24 §16

Redare, som  har större  del  i        Har äganderätt till fartyg, som

fartyget än hälften, äger övertaga     är registrerat  i främmande stat,

fartygets förande, om han är be-     eller till fartyg under byggnad i

hörig därtill. Kan överenskommel-     främmande stat inskrivits i regis-

" Senaste lydelse 1967: 48 Qfr 1967: 288). " Senaste lydelse 1967: 48 Gfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22


17


 


Nuvarande lydelse se ej träffas om lönevillkoren, fast­ställas dessa av tre skiljemän en­ligt  bestämmelserna  i  lagen  om skiljemän.

Om den som har större del i fartyget än hälften är befälhavare, skall rätten på annan delägares ta­lan skilja honom från befattningen, om giltiga skäl föreligga.


Föreslagen lydelse ter i den staten i enlighet med dess lag, skall rätten gälla i Sverige med den verkan som inskrivningen medför enligt lagen i den främ­mande staten.

och inskrivnings-

Registrerings­förfarandet


25 P Registerärenden äro ärenden om

1.     registrering eller avregistre­ring av skepp eller skeppsbygge;

2.     inskrivning av förvärv av skepp eller skeppsbygge;

3.                                                      inteckning i skepp eller
skeppsbygge;

4.                                                     inskrivning av förbehåll om
skeppsnamn;

5.                                                     annan införing i skepps-
eller skeppsbyggnadsregistret, som
sker på grund av föreskrift i lag
eller annan författning.

Registerärende upptages på in­skrivningsdag. Sådan hålles till klockan tolv varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, som ej utgör helgdag. Lika med helg­dag anses midsommarafton och julafton. Anmälan eller ansökan, som inkommer efter angivna klockslag, anses gjord påföljande inskrivningsdag.

Om behandlingen av register­ärende gälla bestämmelserna om tvistemål i tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag. Konungen meddelar närmare före­skrifter om registrerings- och in­skrivningsförfarandet.

26 §"

Hos registermyndigheten föres dagbok över registerärenden. Handlingar i sådana ärenden sam­manföras i akter.

Har sökanden eller annan läm-

" Förutvarande 25 § upphävd genom 1922: 271.

" Förutvarande 26 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

2   Riksdagen 1973. 8 saml. Nr 22


 


LU 1973: 22                                                                          18

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

nat uppgift eller avgivit förklaring av betydelse för ärendets prövning eller har särskild utredning verk­ställts i ärendet, skall anteckning därom göras i dagboken eller ak­ten. I dagboken eller akten skola även upptagas kallelser, föreläg­ganden och andra beslut, som ej skola införas i registret.

Vite, som registermyndigheten förelägger med stöd av denna lag, får bestämmas till högre belopp än som annars gäller. Vite utdömes av myndigheten.

27                                                                        J18

Beslut, som innebär att anmä­lan eller ansökan i registerärende bifalles, avslås eller förklaras för­fallen eller att ärendet uppskjutes, skall införas i registret. Innebär beslutet att anmälan eller ansökan ej bifalles, skola skälen för be­slutet antecknas i dagboken eller akten.

Beslut, som skall införas i re­gistret, meddelas genom sådan in­föring och skall anses ha det inne­håll som framgår av registret.

28                                                                        ?i9

Har beslut i registerärende gått emot sökanden eller annan som hörts i ärendet, skall denne genast underrättas om beslutet. Om be­slut, varigenom förvärv inskrivits, skall den som dessförinnan senast var inskriven som ägare alltid un­derrättas.

I underrättelse enligt första styc­ket skola angivas de skäl för be­slutet som antecknats i dagboken eller akten och vad den som vill fullfölja talan mot beslutet har att iakttaga.

29                                                        P"

Talan mot beslut i registerären-. de föres i hovrätten. Besvärsinla-

" Förutvarande 27 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Förutvarande 28 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). '» Förutvarande 29 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22                                                                            19

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

gan skall ingivas till registermyn­digheten.

Besvärstiden är i fråga om slut­ligt beslut fyra veckor från den inskrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra.

Besvär över beslut, som införts i registret, skola antecknas där. När slutligt beslut med anledning av besvären vunnit laga kraft, skall anteckning göras om beslutets innehåll.

30 J21 Anmälan eller ansökan i regis­terärende  skall  göras  skriftligen, om icke fångeshandling eller annan tjänlig handling företes.

Fullgöres ej inom föreskriven tid skyldighet att anmäla skepp för registrering eller att anmäla skepp eller skeppsbygge för avregistre­ring eller att söka inskrivning av förvärv av sådan egendom, skall registermyndigheten förelägga den försumlige att fullgöra skyldighe­ten. I föreläggande får vite utsät­tas. Föreligger i fråga om registre­rat skepp eller skeppsbygge sådant förhållande att avregistrering skall ske enligt 16 §, får register­myndigheten självmant vidtaga åt­gärder för avregistrering.

Är bifall till ansökan om in­skrivning av förvärv beroende av att föregående ägare gör registre­ringsanmälan eller inskrivningsan­sökan, får förvärvaren fullgöra det på den föregående ägarens vägnar. Denne är skyldig att tillhandahålla de för ändamålet behövliga hand­lingar som han innehar.

32   §22

Finnes anmälan eller ansökan i registerärende ej omedelbart böra avslås enligt denna lag, får ärendet uppskjutas till viss senare inskriv­ningsdag, om det är nödvändigt för utredningen.

Uppskjutes ärendet, får sökan-

« Förutvarande 30 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Förutvarande 31 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


LU 1973:22                                                                             20

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

den föreläggas att förebringa den utredning som fordras eller att in­finna sig personligen eller genom ombud hos registermyndigheten. Även annan än sökanden får hö­ras och kan föreläggas sådan in­ställelse. I föreläggande får vite utsättas. Efterkommer sökanden ej föreläggande, kan hans anmä­lan eller ansökan förklaras förfal­len. Erinran om detta skall inta­gas i föreläggandet.

Registerärende får vidare upp­skjutas till senare inskrivningsdag, om ärendet med hänsyn till be­skaffenhet eller omfattning ej lämpligen kan företagas till ome­delbar prövning. Ärende som upp-skjutits på sådan grund skall upp­tagas till prövning senast andra inskrivningsdagen efter den in­skrivningsdag då ansökningen gjordes.

32 P Förekommer anledning antaga, att förvärv som åberopas i regis­terärende är ogiltigt eller på annan grund icke kan göras gällande eller att åtgärd som anmälan eller an­sökan avser eljest skulle kränka någons rätt, skall den vars rätt be-röres givas tillfälle att yttra sig. Detsamma gäller, om ovisshet rå­der i fråga om förvärvsvillkor.

Grundas förvärv, som åberopas i registerärende, på testamente, dom eller förrättning, som ännu icke vunnit laga kraft eller pågår rät­tegång om hävning eller återgång av förvärv av den egendom ären­det angår eller om bättre rätt till denna, skall ärendet uppskjutas till dess saken slutligt avgjorts.

Är i annat fall sökandens rätt tvistig, kan han föreläggas att in­om viss tid väcka talan vid dom­stol. Efterkommes icke föreläg­gandet, kan hans anmälan eller ansökan förklaras förfallen. Er­inran om detta skall intagas i före­läggandet.

" Förutvarande 32 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22                                                                            21

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

33                                                                        P*

Anmälan av skepp eller skepps­bygge för registrering eller ansö­kan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås, om

1.    bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits;

2.    egendomen ej kan registreras enligt 11 §;

3.    sökanden ej styrker sitt för­värv;

4.    vad angår registrerat skepp eller skeppsbygge, fångesmannens rätt ej är inskriven och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning;

5.                                                     åberopad överlåtelse står i
strid med en mot överlåtaren på
grund av förvärvsvillkor gällande
inskränkning i hans rätt att för­
foga över egendomen och över­
låtarens åtkomst icke var inskriven
när överlåtelsen ägde rum eller,
om så var fallet, villkoret är infört
i registret eller införes däri samma
inskrivningsdag som ansökningen
göres;

6.   egendomen av överlåtaren ti­digare överlåtits till annan och överlåtarens åtkomst ej var inskri­ven när sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskriv­ning samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet;

7.   före utgången av den inskriv­ningsdag då ansökningen göres egendomen blivit föremål för kvar­stad eller skingringsförbud till sä­kerhet för anspråk mot överlå­taren eller denne försatts i kon­kurs;

8.   egendomen sålts exekutivt till annan än sökanden; eller

9.   det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller icke kan göras gällande.

34                                                                        ps

Ansökan enligt 14 § att inskriv­ning av villkorlig äganderätt skall avföras ur registret skall avslås, om

" Förutvarande 33 § upphävd genom 1967: 48 Gfr 1967: 288). « Förutvarande 34 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22                                                                            22

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits, eller det ej visas att förvärvaren förlorat sin rätt.

Anmälan av skepp eller skepps­bygge för avregistrering eller an­sökan att skeppsnamn skall inskri­vas i eller avföras ur skeppsregist­ret skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller förutsättningarna för den be­gärda åtgärden enligt tillämpliga bestämmelser i 15—17 §§ icke föreligga.

35                                                                        §

Har utländskt skepp blivit svenskt, får det införas i skepps­registret endast om det visas att skeppet ej är infört i motsvarande register i sitt förutvarande hem­land eller att det kommer att av­föras ur sådant register den dag det registreras här i landet eller eljest med verkan från den dagen.

Var skeppet nybyggt utomlands, skall dessutom visas att rätt till skeppet ej är inskriven i skepps­byggnadsregister i den främmande staten eller att sådan rätt kom­mer att avföras den dag skeppet registreras här i landet eller eljest med verkan från den dagen. Vad som nu sagts har motsvarande till-lämpning i fråga om införing i det svenska skeppsbyggnadsregist­ret av skepp under byggnad, som förvärvats från utlandet.

36                                                                        J"

Om skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att registre­ras utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall avföras ur registret den dag den införes i det utländska regist­ret. Avregistreringen får verkan från dagen för den nya registre-ritigen.

" Förutvarande 35 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Förutvarande 36 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22                                                                          23

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

37                                                                       P»

Finnes vid inskrivning av för­värv, av skepp eller skeppsbygge eller rätt därtill att förvärvet be­ror av villkor, som innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed, skall även vill­koret inskrivas.

Finnes vid inskrivningen eller därefter att förvärvet är förenat med annat viUkor, som inskränker förvärvarens rätt att överlåta egendomen eller att söka inteck­ning eller upplåta panträtt däri, eller att hans behörighet i sådant avseende är inskränkt genom an­nans rätt att nyttja egendomen på grund av testamente, skall detta antecknas i registret.

38                                                                       §29

I skepps- eller skeppsbyggnads­registret skall antecknas, när

1.   talan väckts om hävning eller återgång av förvärv av registrerat skepp eller skeppsbygge eller om bättre rätt till sådan egendom el­ler eljest i fråga, som angår in­skrivning;

2.   mål som avses under 1 av­gjorts genom dom eller slutligt be­slut som vunnit laga kraft;

3.   ägare av registrerat skepp el­ler skeppsbygge försatts i kon­kurs;

4.   registrerat skepp eller skepps­bygge eller inskriven rätt till så­dan egendom blivit föremål för kvarstad, skingringsförbud eller ut­mätning eller sålts exekutivt;

5.                                                      beslut som avses under
3 eller 4 om konkurs, kvarstad,
skingringsförbud eller utmätning
upphävts eller återgått eller fråga
om exekutiv försäljning av re­
gistrerat skepp eller skeppsbygge
eller inskriven rätt till sådan egen­
dom eljest förfallit;

6.                                                   skepp eller skeppsbygge skall
avregistreras enligt någon i 16 §
angiven grund men hinder mot
avregistreringen möter enligt 17 §;

" Förutvarande 37 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). » Förutvarande 38 § upphävd genom 1967: 48 Gfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22                                                                            24

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

7. enligt 36 § beslut meddelats att skepp eller skeppsbygge skall avföras ur registret den dag regi­strering äger rum utomlands.

Är eljest i lag eller annan för­fattning föreskrivet att visst för­hållande skall antecknas i skepps-eller skeppsbyggnadsregistret, skall det gälla.

Anteckning i skeppsbyggnads­registret skall överföras till skepps­registret, om bygget överföres dit såsom skepp. Registeranteckning skall avföras, om den uppenbarli­gen ej längre kan vara av bety­delse.

39 po Om införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret finnes in­nehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dy­likt förbiseende, skall införingen rättas. Vad som nu sagts har mot­svarande tillämpning på uppenbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare eller för inneha­vare av pantbrev på grund av in­teckning, skall det inbördes före­trädet mellan berörda förvärv be­stämmas efter vad som finnes skä­ligt. Tillfälle att yttra sig skall läm­nas part som beröres, om han är känd, samt myndighet som avses i 351 §.

Beslut om rättelse meddelas ge­nom införing i registret. Skälen för beslutet antecknas i dagboken eller akten. Beslutet skall snarast möj­ligt anmärkas på bevis eller hand­ling, som utfärdats i enlighet med den tidigare införingen. Det ålig­ger den som innehar sådan hand­ling att på anmodan tillhandahålla denna. I föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får vite utsättas. Talan mot beslut enligt denna paragraf får föras även av myn­dighet som avses i 351 §.

" Förutvarande 39 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22                                                                            25

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

TREDJE KAPITLET Om partrederii

40                                                                        §32

Partrederi föreligger, om flera överenskommit att under delad an­svarighet gemensamt driva sjöfart med eget fartyg. Anmälan om partrederiavtal kan göras hos re­gistermyndigheten, som har att ofördröjligen kungöra anmälning­en. Närmare föreskrifter om an­mälnings- och kungörelseförfa­randet meddelas av Konungen.

För de förpliktelser som upp­komma för partrederiet sedan re­deriavtalet anmälts till register­myndigheten svarar varje redare endast i förhållande till sin andel i fartyget i den mån han ej åtagit sig större ansvarighet. För dess­förinnan uppkomna rederiförplik­telser svara redarna solidariskt.

I fråga om redarnas inbördes rättigheter och skyldigheter tilläm­pas bestämmelserna i 41—57 §§ i den mån annat ej avtalats.

41                                                                       ps

För partrederi kan väljas en hu­vudredare. Till huvudredare får utses här i landet bosatt svensk, dansk, finsk eller norsk medborga­re eller svensk juridisk person.

42                                                        P
Huvudredaren är behörig att på

samtliga redares vägnar företaga de rättshandlingar rederirörelsen vanligen medför, att väcka och ut­föra talan i sak som rör rederiet samt att i övrigt företräda redar­na inför domstol eller annan myn­dighet i sådan sak. Utan särskilt bemyndigande får huvudredaren ej överlåta fartyget eller upplåta panträtt däri eller bortfrakta far­tyget för längre tid än ett år.

" Förutvarande rubrik till 3 kap. upphävd genom 1967: 48 Gfr 1967: 288). " Förutvarande 40 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Förutvarande 41 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Förutvarande 42 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22                                                                            26

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Är huvudredare ej vald, kan vil­ken som helst av redarna sökas att svara även för de övriga i sak som rör rederiet.

43                                                       P5
Huvudredaren skall på lämpligt

sätt hålla redarna underrättade om rederiets verksamhet. Han skall rådföra sig med dem i alla viktiga angelägenheter.

44                                                                       P«

Beslut i partrederiets angelägen­heter fattas vid allmänt samman­träde, till vilket var och en av re­darna kallats minst en vecka i för­väg genom rekommenderat brev eller telegram eller telexmedde­lande under sin senast kända adress. Kallelsen skall innehålla upplysning om vad som skall be­handlas på sammanträdet.

Allmänt sammanträde fordras icke för beslut, som samtliga re­dare biträda eller som är så bråds­kande att det ej kan anstå till dess sådant sammanträde kan hållas.

45                                                                       37

På redares begäran skall proto­koll föras över vad som förekom­mer av vikt vid allmänt samman­träde. Redare, som uteblivit från allmänt sammanträde eller eljest ej deltagit i beslut, skall underrättas om vad som beslutats.

46                                                                       P»

Vid omröstning räknas varje re­dares röstetal efter hans andel i fartyget. Om annat icke följer av tredje stycket, gäller som beslut den mening som fått det högsta röstetalet. Vid lika röstetal gäller den mening huvudredaren biträder. Val av huvudredare skall dock av­göras genom lottning, om flera fått lika röstetal.

" Förutvarande 43 § upphävd genom 1967: 48 Gfr 1967: 288). " Förutvarande 44 § upphävd genom 1922: 271. " Förutvarande 45 § upphävd genom 1922: 271. " Förutvarande 46 § upphävd genora 1922: 271.


 


LU 1973: 22                                                                            27

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Beslut vid allmänt sammanträ­de är bindande för redare, som uteblivit från sammanträdet.

Beslut, som fattats i annan ord­ning än vid allmänt sammanträde eller som innebär att rederiet skall upplösas, gäller endast om det bi­trädes av redare, som tillsammans äga mer än hälften i fartyget. Be­slut, som strider mot rederiavtalet eller eljest mot rederiets ändamål och ej avser rederiets upplösning, gäller endast om samtliga redare äro ense.

47 § Huvudredaren kan när som helst skiljas från sitt uppdrag genom be­slut enligt 44 och 46 §§. Huvudre­dare, som själv äger minst hälften i fartyget, kan på medredares ta­lan av domstol skUjas från uppdra­get, om giltig anledning föreligger.

48                                                       P
Huvudredaren svarar för att re­
deriets bokföring fullgöres enligt
lag och annan författning. Han
skall redovisa inför redarna för
sin förvaltning av rederiets ange­
lägenheter. Redovisning skall avse
kalenderår och avgivas inom två
månader efter årets utgång.

Redovisning skall avgivas skrift­ligen till varje redare. För gransk­ning av redovisning har redare rätt att taga del av rederiets rä­kenskapshandlingar.

Vill redare klandra redovisning, skall han väcka talan vid domstol inom sex månader från det han fick del av den. Redare, som för­summar det, har förlorat sin rätt till klander, om icke huvudredaren förfarit svikligt.

49                                                                       po

Till utgifterna för rederiets verk­samhet skall varje redare bidraga i förhållande till sin andel i farty-

" Förutvarande 48 § upphävd genom 1967: 48 Gfr 1967: 288). " Förutvarande 49 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22                                                                            28

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

get. Underlåter redare att på an-fordran betala sitt bidrag till be­slutad utgift och lägger huvud­redaren eller annan redare ut be­loppet, skall den försumlige be­tala årlig ränta på det förskotte-rade beloppet efter det av riksban­ken tillämpade diskontot ökat med fyra procent, dock lägst sex pro­cent.

50                                                                        P

Vinst och förlust av rederiets verksamhet fördelas mellan redar­na i förhållande till deras andelar. Överskott, som icke behöves för rederiets utgifter, skall utdelas.

Den som enligt 49 § förskotterat bidrag för annan har rätt att i av­räkning på sin fordran lyfta utdel­ning, som belöper på dennes an­del.

51                                                                        P

Övergår andel i fartyget till an­nan, skall förvärvaren eller hans fångesman ofördröjligen underrät­ta huvudredaren och övriga redare härom.

Har redare blivit medborgare i främmande stat, skall han oför­dröjligen underrätta huvudredaren och övriga redare härom.

52                                                                         ps

Redare har rätt att lösa till sig andel i fartyget, som på annat sätt än genom förvärv vid exekutiv försäljning eller offentlig auktion övergått till annan än medredare. Lösningsrätt gäller dock icke mot medredares make, avkomling eller avkomlings make. Redare som vill utöva lösningsrätt skall meddela förvärvaren det inom en månad från det han underrättats om för­värvet. Försummas det, är lös­ningsrätten förfallen.

Göra flera  redare  lösningsrätt

" Förutvarande 50 § upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469). " Förutvarande 51 § upphävd genom 1936: 276 Gfr 1938: 469). " Förutvarande 52 § upphävd genom 1967: 48 Gfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22                                                                            29

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

gällande, skall den utövas i för­hållande till deras andelar.

Lösen skall givas för den över­gångna andelens fulla värde. Tvist om löseskillingens storlek avgöres enligt lagen (1929:145) om skilje­män.

53                                                                       P*

Redare, vars andel i fartyget övergått till annan, blir icke fri frän ansvarighet gentemot övriga redare för de förpliktelser han ha­de vid övergången. Ej heller blir han fri från ansvarighet mot dem för därefter uppkommande rederi­förpliktelser förrän huvudredaren eller samtliga redare underrättats om förvärvet.

Andelens förvärvare inträder i förhållande till övriga redare ge­nast i en redares alla rättigheter och skyldigheter. Han är på sam­ma sätt som sin fångesman bun­den av de beslut och åtgärder som träffats före övergången. De öv­riga redarna kunna från hans ut­delning avräkna sådan fordran på bidrag till rederiets verksamhet som gäller mot fångesmannen.

Den nye redaren svarar i för­hållande till tredje man endast för de rederiförpliktelser som upp­komma efter andelsövergången. Innan inskrivning sökts för förvär­vet eller anmälan eljest gjorts om detta svarar även hans fångesman för dylika rederiförpliktelser i för­hållande till tredje man, som var­ken känt till eller bort känna till andelsövergången. Bestämmelserna i 40 § första stycket andra och tredje punkterna ha motsvarande tillämpning.

54                                                                       P

Om ej annat följer av 55 §, skall rederiet upplösas sex månader ef­ter det redare hos medredarna be­gärt det.

" Föratvarande 53 § upphävd genom 1967: 48 Gfr 1967: 288). •» Förutvarande 54 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22                                                                            30

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

På begäran av redare skall rede­riet omedelbart upplösas, om

1.    fartyget utan redarens åtgärd eller samtycke upphört att vara svenskt och lösningsrätt icke kan utövas enligt 52 §;

2.    huvudredaren skilts från sitt uppdrag genom domstols förord­nande;

3.    medredare är ur stånd att fullgöra sina förpliktelser såsom redare; eller

4.    rederiet förvaltas på sådant sätt att redarens rätt kränkes.

55                                                                       P

Redare har rätt att lösa ut med­redare, som enligt 54 § första styc­ket begärt att rederiet skall upp­lösas eller till vilken upplösnings­grund enligt 54 § andra stycket hänför sig. Den som vill utöva ut­lösningsrätt skall meddela medre­daren det inom en månad från det han fick del av dennes begäran om upplösning enligt 54 § första stycket eller kännedom om att upplösningsgrund enligt samma paragraf andra stycket inträtt. För­summas det, är utlösningsrätten förfallen.

Bestämmelserna i 52 § andra och tredje styckena ha motsvaran­de tillämpning.

56                                                                       P

Vid upplösning av partrederi skall fartyget säljas.

Enas ej redarna om försäljnings­orten, bestämmes den av god man, som utses enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Enas de ej om sättet för försäljningen, skall denna ske på offentlig auktion. Därvid har lagen om samägande­rätt tillämpning, om försäljningen skall äga rum i Sverige.

När lagen om samäganderätt tillämpas enligt andra stycket, skall tingsrätten i fartygets hem­ort vara laga domstol.

" Förutvarande 55 § upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469). " Förutvarande 56 § upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469). " Förutvarande 57 § upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469).


 


LU 1973:22                                                                               31

Nuvarande lydelse                          Föreslagen lydelse

57 P» Den som har större andel i far­tyget än hälften har rätt att inträ­da som fartygets befälhavare, om han är behörig därtill. Tvist om lönevillkoren skall avgöras enligt lagen (1929:145) om skiljemän.

Om den som har större del i far­tyget än hälften . är befälhavare, skall rätten på annan delägares talan skilja honom från befatt­ningen, om giltig anledning före­Ugger.

FJÄRDE KAPITLET

Om fartygs befälhavare

69                                                §*»
Om fartyg, som enligt vad
               Om fartyg av utländsk myndig­
skeppshandlingarna utvisa är in-
het belägges med kvarstad eller ut-
tecknat för fordran, på utländsk
mätes, skall befälhavaren ofördröj-
ort tages i mät eller belägges med
ligen underrätta närmaste svenske
kvarstad för fordfan, skall befäl-
     konsul i den främmande staten
havaren ofördröjligen underrätta
     och, i fråga om skepp, register­
kända inteckningshavare om ut-
myndigheten. Såvitt möjligt skall
mätningen eller kvarstaden.
   därjämte   till   registermyndigheten

snarast översändas den utländska

myndighetens bevis om åtgärden.

Bevis om inteckningsåtgärd bör Första stycket har motsvarande

fogas vid skeppshandlingarna. När- tillämpning,  när  kvarstaden  eller

mare  bestämmelser  härom  med-               utmätningen häves.

delas av Konungen.

FEMTE KAPITLET Om beffäktning

113 §50

Bortfraktaren vare ej pliktig att utlämna godset, innan lastemottaga­ren guldit de i 112 § omförmälda fordringar ävensom ersättning för överliggetid och annat uppehåll vid lossningen, så ock haveribidrag samt annan fordran, för vilken godset må häfta, eller ock i allmänt förvar eUer hos enskUd man, som av bortfraktaren godkännes, nedsatt ford­ringsbeloppet att av bortfraktaren lyftas efter godsets avlämnande.

För ännu icke fastställda haveribidrag må gods ej kvarhållas, om lastemottagaren för dem ställer säkerhet.

Tages inlastat gods i mät, må       Tages inlastat gods i mät, må
det ej lossas under andra vUlkor än
det ej lossas under andra vUlkor än
befraktaren ägt utbekomma det-
  betraktaren ägt utbekomma det­
samma; varder godset utmätnings-
                                 samma.
vis sålt, gälle vad i 277 § stadgas.

" Senaste lydelse 1967: 48 Gfr 1967: 288). " Senaste lydelse 1936: 276 Gfr 1938: 469).


 


LU 1973: 22

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse


32


TIONDE KAPITLET Om redares ansvarighet

233 #51

Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, medlem av be­sättningen eller lots orsakar ge­nom fel eller försummelse i tjäns­ten. Redaren är också ansvarig, om skada vållas av annan, när denne på redarens eller befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Vad redaren sålunda utgivit har han rätt att söka åter av den som vållat skadan.

Bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighet finnas, utom i detta kapitel, i 122 och 171—173 §§ samt i lagen (1936: 277) i anledning av Sveriges till­träde till 1924 års internationella konvention rörande konossement.

235 P

Är ansvarigheten begränsad, svarar redaren intill ett belopp be­räknat efter ettusen francs för ton av fartygets dräktighet, dock minst etthunärafemtiotusen francs. In­träffar skada å person, höjes an­svarighetsgränsen i vad avser så­dan skada med tvåtusenetthundra francs för ton, dock med minst sexhundratrettiotusen francs.

Ansvarighetsgränsen gäller be­träffande fordringar, vilka upp­kommit på grund av en och sam­ma händelse.

Med dräktighet avses nettodräk-tigheten, för maskindrivet fartyg ökad med det maskinrum som vid bestämmandet av nettodräktighe-ten dragits från bruttodräktigheten. Vad som förstås med franc be­stämmes i 348 §.

" Förutvarande 233 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 235 § upphävd genom 1927: 78.


 


LU 1973: 22                                                                          33

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

236                                                        P
Fordringar på grund av skada å

person skola i första hand tillgodo­ses med det ansvarighetsbelopp som avses i 235 § första stycket andra punkten. Förslår ej detta, skall återstoden av fordringarna tillsammans med övriga fordringar tiUgodoses ur det belopp som av­ses i samma stycke första punkten.

Fördelningen av ansvarighets­belopp skall ske i förhållande till fordringarnas storlek.

Har redaren betalat fordran som avses i denna paragraf, skall han anses träda i fordringsägarens ställe med samma rätt som denne och fordringsbeloppet medtagas vid fördelningen av ansvarighets­beloppet, såvitt fordringen kunnat här i riket göras gällande mot re­daren. Visar redaren att han, oak­tat krav ännu ej skett, framdeles har att betala fordran som avses i denna paragraf, skall jämväl den fordringen medtagas vid fördel­ningen.

237                                                       §
Kvarstad eller annan handräck­
ning för fordran, beträffande vil­
ken ansvarigheten är begränsad,
skall vägras och beviljad sådan åt­
gärd skall hävas, om redaren inom
riket hos rätten eller överexekutor
ställer säkerhet för fulla ansvarig­
hetsbeloppet enligt 235 § jämte ett
av myndigheten bestämt tillägg för
ränta och kostnader i saken. Sä­
kerheten må åberopas gentemot
alla borgenärer, för vilkas ford­
ringar gäller begränsning till sam­
ma ansvarighetsbelopp, och skall
anses vara ställd till förmån för
alla sådana borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i första styc­ket avses och ställer han därefter hos samma myndighet säkerhet för

" Förutvarande 236 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 237 § upphävd genom 1927: 78.

3    Riksdagen 1973. 8 saml. Nr 22


 


LU 1973: 22                                                                            34

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

återstoden, skall ock vad i första stycket stadgas äga tillämpning.

Om redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller andra styc­ket sägs, skall på hans yrkande ti­digare ställd säkerhet för fordran som avses med den fulla säkerhe­ten frigivas.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tiUämpning, om säkerheten ställts hos veder­börlig myndighet i Danmark, Fin­land eller Norge.

238 P Kvarstad eller annan handräck­ning för fordran, beträffande vil­ken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan åt­gärd hävas, om redaren visar att han, innan åtgärden genomförts, utom riket ställt betryggande och för borgenären tillgänglig säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet en­ligt 235 § i någon av följande ham­nar:

1.    den hamn där den händelse inträffat vara fordringen grundas eller, om händelsen ej ägt rum i hamn, den första hamn som far­tyget anlöpt efter händelsen;

2.    landsättningshamnen, om fordringen avser skada å person;

3.    lossningshamnen, om ford­ringen avser skada å last.

Här i fall som avses i första stycket säkerheten ställts i annan ort än där angives, prövar rätten eller överexekutor med hänsyn till omständigheterna, huruvida hand­räckningsåtgärd, som nu sagts, skall vägras eller hävas.

Vad i första och andra stycke­na är stadgat gäller även om den utom riket ställda säkerheten icke motsvarar det fulla ansvarighets­beloppet enligt 235 § men redaren inom riket hos rätten eller över­exekutor ställer betryggande sä­kerhet för'återstoden jämte ett av

•» Förutvarande 238 § upphävd genom 1927: 78.


 


LU 1973: 22                                                         35

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

rätten eller överexekutor bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken.

Vad i denna paragraf är stadgat om hävande av handräckningsåt­gärd skall äga motsvarande till-. lämpning i fråga om frigivande av säkerhet, som ställts inom riket till befrielse från handräcknings­åtgärd.

239 #56 Tvist om- beräkning av belopp, vartill redares ansvarighet är be­gränsad enligt 235 §, eller om för­delningen av ansvarighetsbelopp mellan borgenärer må hänskjutas till utredning och avgörande ge­nom dispasch.

I fråga om dispasch enligt förs­ta stycket gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 7 kap. om gene­raldispasch. Bestämmelse som av­ser haveridelägare gäller därvid i stället sakägare.

Kostnaden för dispaschen ersat­tes av redaren, om icke borgenär utan skälig orsak hänskjutit saken till dispasch eller eljest särskilda skäl föranleda annat.

241 P Vad i detta kapitel är stadgat om begränsning av redares ansva­righet äger tillämpning jämväl i fråga om ansvarighet som åvilar fartygets ägare, som ej är redare, eller den som i egenskap av be-fraktare eller eljest handhar far­tygets drift i redarens ställe.

Detsamma gäller ansvarighet vilken åvilar befälhavare eller medlem av besättningen eller lots eller någon, som är i tjänst hos redaren, ägaren eller den som i egenskap av befraktare eller eljest handhar fartygets drift i redarens ställe, såframt ansvarigheten upp­kommit i tjänsten. Sådan ansvarig­het må begränsas, oaktat den upp-

•* Förutvarande 239 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 241 § upphävd genom 1927; 78.


 


LU 1973:22                                                                             36

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

kommit på grund av fel eller för­summelse.

Det sammanlagda belopp, till vilket redare och övriga i denna paragraf omförmälda personer äga begränsa sin ansvarighet för ford­ringar, som uppkommit på grund av en och samma händelse, skall ej överstiga det fulla ansvarighets­beloppet enligt 235 §.

242 p» Vad i detta kapitel är stadgat äger tillämpning, när begränsning av    ansvarighet    åberopas    inför svensk myndighet.

Beträffande ansvarighet som av­ses i 234 § 1 mom. andra stycket första punkten skall dock frågan, huruvida och till vilket belopp an­svarigheten är begränsad, avgöras efter den lag som gäller för tjäns­teavtalet, om tjänsteavtalet regle­ras av lagen i annan stat, som är ansluten till 1957 års internatio­nella konvention angående be­gränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö.

ELFTE KAPITLET

Om sjöpanträtt och skeppshypotek

/    Sjöpanträtt

Sjöpanträtt i fartyg

244 #5»

Sjöpanträtt  i fartyg gäller  till

säkerhet för sådan,   till  fartyget

hänförlig fordran mot redaren som

avser

1.   lön och annan gottgörelse till befälhavaren eller annan om-bordanställd på grund av den­nes anställning på fartyget;

2.   hamn-, kanal- och annan vat­tenvägsavgift samt lotsavgift;

3.   ersättning med anledning av personskada, som uppkommit i o-

" Förutvarande 242 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 244 § upphävd genom 1927: 78.


 


LU 1973: 22                                                                          37

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

medelbart samband med fartygets drift;

4.    ersättning med anledning av sakskada, som uppkommit i ome­delbart samband med fartygets drift, förutsatt att fordringen icke kan grundas på avtal;

5.    bärgarlön, ersättning för av­lägsnande av vrak och bidrag till gemensamt haveri.

Första stycket 3 och 4 gäller ej i fråga om fordran på ersättning för atomskada.

Sjöpanträtt gäller även om ford­ringen riktar sig mot fartygets äga­re, som ej är redare, eller mot den som i egenskap av befraktare eller eljest handhar fartygets drift i re­darens ställe.

245                                                                       po

Om förmånsrätt, som följer med sjöpanträtt, finnas bestämmelser i förmånsrättslagen (1970: 979).

Fordringar som upptagits i 244 § första stycket under skilda nummer ha inbördes företräde till betalning efter nummerordningen. Dock har fordran under 5 företrä­de framför fordran under 1—4, som uppkommit tidigare.

Fordringar under samma num­mer ha inbördes lika rätt, om ej annat följer av tillämpningen av andra stycket. Fordran under 5 går dock före annan fordran under samma nummer, som uppkommit tidigare.

246                                                                       #«i

Utom i fall som avses i 249 § häftar sjöpanträtt vid fartyget med oförändrad förmånsrätt, även om fartyget övergår till ny ägare eller dess registrering ändras.

247                                                                       #62

Den som bygger, bygger om el­ler reparerar fartyg åt annan kan

•» Förutvarande 245 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 246 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 247 § upphävd genom 1927: 78.


 


LU 1973: 22                                                                            38

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

utöva retentionsrätt däri till säker­het för sin fordran på köpeskilling eller annat vederlag, så länge han har egendomen i sin besittning. Lagen (1950:104) om rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats har motsvarande till-lämpning.

Om förmånsrätt, som följer med retentionsrätt enligt första stycket, finnas bestämmelser i förmåns­rättslagen (1970: 979).

248                                                       #83
Sjöpanträtt i fartyg upphör när

ett år förflutit från det att ford­ringen uppkom, om ej före utgång­en av denna tid kvarstad eller ut­mätning, som sedermera åtföljes av exekutiv försäljning av fartyget, blivit säkerställd. Preskriptionsti­den kan icke förlängas eller avbry­tas nien skall dock ej löpa medan laga hinder möter mot att fartyget belägges med kvarstad eller utmä-tes för borgenärens fordran.

249                                                                      #64

Säljes fartyg exekutivt i Sverige, upphör sjöpanträtt och retentions­rätt i fartyget sedan köpeskilling­en erlagts, förutsatt att försälj­ningen blir bestående.

Borgenärerna ha rätt till betal­ning ur köpeskillingen i den ord­ning som gäller för utmätt egen­dom. Fordran, som är förenad med sjöpanträtt, får därvid beva­kas till fullt belopp utan hinder av bestämmelserna i 10 kap. om be­gränsning av redares ansvarighet men ger ej utdelning över det be­lopp som högst skall utgå enligt närhnda bestämmelser.

Exekutiv försäljning av fartyg i främmande stat skaU erkännas med den verkan som angives i första stycket, om fartyget fanns inom den statens jurisdiktionsom-

" Föratvarande 248 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 249 § upphävd genom 1927: 78.


 


LU 1973: 22                                                                          39

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

rade samt försäljningen verkställts i enlighet med den statens lag och i överensstämmelse med bestäm­melserna i 1967 års internationel­la konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek.

250                                                       #65
Bestämmelserna om sjöpanträtt

i fartyg ha motsvarande tillämp­ning på fartyg under byggnad från det att bygget sjösättes.

Sjöpanträtt i last

251                                                      #66
Sjöpanträtt i inlastat gods gäl­
ler till säkerhet för

1.   fordran på bärgarlön och på bidrag till gemensamt haveri el­ler annan kostnad, som skall för­delas enligt samma grund (136 och 216 §§);

2.   fordran på grund av att bort­fraktaren eller befälhavaren med stöd av behörighet enligt denna lag slutit avtal eller vidtagit an­nan åtgärd för lastens behov samt lastägares fordran för gods som sålts för annan lastägares räkning;

3.   bortfraktarens fordringar på grund av fraktavtalet i den mån de kunna göras gällande mot den som kräver att godset lämnas ut.

252                                                                     #67

Om förmånsrätt, som följer med sjöpanträtt, finnas bestämmelser i förmånsrättslagen (1970: 979).

Fordringar som upptagits i 251 § under skilda nummer ha in­bördes företräde till betalning ef­ter nummerordningen. Fordringar under samma nummer ha inbördes lika rätt. Fordran under 1 eller 2 går dock före fordran under sam­ma nummer, som härrör av an­nan händelse och som uppkom­mit tidigare.

« Förutvarande 250 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 251 § upphävd genom 1927: 78. •' Förutvarande 252 § upphävd genom 1927: 78.


 


LU 1973: 22


40


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

253 #68

Utlämnas gods, som häftar för fordran, eller säljes gods för far­tygets eller lastens behov, upphör sjöpanträtt i godset.

Säljes gods exekutivt, upphör sjöpanträtt däri sedan köpeskil­lingen erlagts, förutsatt att försälj­ningen blir bestående.

Den som utan borgenärens till­stånd lämnat ut gods, som enligt vad han insett eller bort inse häf­tade för fordran, svarar för vad som till följd därav ej kan utgå ur godset. Sådan ansvarighet har även mottagaren för fordran, för vilken han eljest icke skolat svara per­sonligen, om han hade kännedom om fordringen när godset lämna­des ut.


 


254 §


69


Sjöpanträtt i inlastat gods upp­hör när ett år förflutit från det att fordringen uppkom, om ej före utgången av denna tid antingen ta­lan väckts i laga ordning eller kvarstad eller utmätning, som sedermera åtföljes av exekutiv försäljning av godset, blivit säker­ställd. Preskriptionstiden skall ej löpa medan laga hinder möter mot att godset belägges med kvarstad eller utmätes för borgenärens fordran.

Har fordran kommit under dis­paschörs behandling, anses talan om fordringen väckt.

1 mom. Föreligger ansvarighet för redare enligt denna eller all­män lag, är ansvarigheten begrän­sad vad angår

1.   ersättning för skada å person, som befinner sig ombord på far­tyget för att medfölja detta, och för skada å egendom ombord;

2.   ersättning för skada å person eller egendom, om skadan orsa­kats av någon som befinner sig ombord på fartyget;

3.   ersättning för skada å person eller egendom, om skadan orsa­kats av omständighet som hänför sig till navigeringen eller handha­vandet av fartyget eller till last­ningen, befordringen eller loss­ningen av lasten eller till inskepp-ningen, befordringen eller land­sättningen av passagerarna;

4.   ersättning för skada å hamn­anläggning, bassäng eller segelbar vattenväg; samt

5.   ersättning på grund av före­skriven skyldighet att avlägsna sjunket, strandat eller övergivet fartyg eller egendom ombord på sådant fartyg.

" Förutvarande 253 § upphävd genom 1927: 78. •• Senaste lydelse 1964: 85.


 


LU 1973: 22


41


 


Nuvarande lydelse

Begränsningen gäller dock ej an­svarighet på grund av skada som åsamkats befälhavaren eller med­lem av besättningen eller lots el­ler någon person i redarens tjänst, som befinner sig ombord eller vil­kens åligganden stå i samband med fartygets tjänst. Den avser ej hel­ler ansvarighet på grund av fel el­ler försummelse av redaren själv, med mindre denne begått felet el­ler försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller medlem av dess besättning.

Begränsningen gäller icke ränta och kostnader i saken.

2 mom. Har redaren motford-ran mot borgenären och grunda sig fordran och motfordran på en och samma händelse, skall be­gränsningen avse allenast det be­lopp varmed fordringen överstiger motfordringen.


Föreslagen lydelse


Gemensamma bestämmelser

255 §76


1 mom. Är ansvarigheten begrän­sad, svarar redaren intill ett be­lopp beräknat efter ettusen francs för ton av fartygets dräktighet, dock minst etthunärafemtiotusen francs.

Inträffar skada å person, höjes ansvarighetsgränsen i vad avser sådan skada med tvåtusenetthund­ra francs för ton, dock med minst sexhundratrettiotusen francs.

2 mom. Med franc förstås en enhet innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld av nio­hundra tusendelars finhet. Omräk­ning till svenskt mynt skall ske ef­ter kursen den dag då redaren ställer säkerhet för sin ansvarighet eller, om säkerhet icke ställes, då betalning sker.

Med dräktighet avses nettodräk-tigheten, för maskindrivet fartyg ökad med det maskinrum som vid

" Senaste lydelse 1964: 85.


Har borgenär sjöpanträtt i flera panter, häftar varje pant för ford­ringens hela belopp.

Får borgenär betalt ur en pant för större del av sin fordran än som belöper på den panten efter det inbördes förhållandet mellan panternas värden vid tiden för panträttens uppkomst, inträder pantägaren för överskottet i den rätt borgenären hade till övriga panter. I pantägarens ställe och med företräde framför honom in­träder borgenär, för vars fordran panten häftade särskilt, i den mån panten på grund av den andre borgenärens krav ej förslår till be­talning av hans fordran.


 


LU 1973: 22


42


 


Nuvarande lydelse

bestämmandet av nettodräktighe-ten dragits från bruttodräktighe­ten.


Föreslagen lydelse


256 §"


Den ansvarighetsgräns, varom stadgats i 255 §, gäller beträffan­de fordringar, vilka uppkommit på grund av en och samma hän­delse.

Fordringar på grund av skada å person skola i första hand till­godoses med det ansvarighetsbe­lopp som avses i 255 § 1 mom. andra stycket. Förslår ej detta, skall återstoden av fordringarna tillsammans med övriga fordring­ar tillgodoses ur det belopp som avses i nämnda mom. första styc­ket.

Fördelningen av ansvarighetsbe­lopp skall ske i förhållande till fordringarnas storlek.

Har redaren betalat fordran som avses i denna paragraf, skall han anses träda i fordringsägarens ställe med samma rätt som denne och fordringsbeloppet medtagas vid fördelningen av ansvarighets­beloppet, såvitt fordringen kunnat här i riket göras gällande mot re­daren. Visar redaren att han, oak­tat krav ännu ej skett, framdeles har att betala fordran som avses i denna paragraf, skall jämväl den fordringen medtagas vid fördel­ningen.


Sjöpanträtt består, även om fordringen överlåtes eller tages i anspråk genom utmätning eller in­försel eller på annat sätt övergår till annan.


 


257 §


72


 


Kvarstad eller annan handräck­ning för fordran, beträffande vil­ken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan åtgärd skall hävas, om redaren inom riket hos rätten eller över­exekutor ställer säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet enligt 255 § jämte ett av myndigheten bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken.   Säkerheten   må   åberopas

" Senaste lydelse 1964: 85. " Senaste lydelse 1964: 85.


Sjöpanträtt omfattar ej ersätt­ning, som på grund av försäkring eller eljest utgår för skada på far­tyg eller last.

Rätt till betalning, som följer med retentionsrätt enligt 247 §, kan göras gällande i ersättning, som på grund av försäkring eller eljest utgår för skada på fartyg el­ler fartygsbygge, som är föremål för retentionsrätten.


 


LU 1973: 22


43


 


Nuvarande lydelse

gentemot alla borgenärer, för vil­kas fordringar gäller begränsning till samma ansvarighetsbelopp, och skall anses vara ställd till förmån för alla sådana borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i första styc­ket avses och ställer han därefter hos samma myndighet säkerhet för återstoden, skall ock vad i första stycket stadgas äga tillämp­ning.

Om redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller andra styc­ket sägs, skall på hans yrkande ti­digare ställd säkerhet för fordran som avses med den fulla säker­heten frigivas.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, om säkerheten ställts hos veder­börlig myndighet i Danmark, Fin­land eller Norge.


Föreslagen lydelse


258 §7


Kvarstad eller annan handräck­ning för fordan, beträffande vil­ken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan åt­gärd hävas, om redaren visar, att han, innan åtgärden genomförts, utom riket ställt betryggande och för borgenären tillgänglig säker­het för fulla ansvarighetsbeloppet enligt 255 § i någon av följande hamnar:

1. den hamn där den händelse
inträffat vara fordringen grundas
eller, om händelsen ej ägt rum i
hamn, den första hamn som far­
tyget   anlöpt   efter   händelsen;

2.    landsättningshamnen, om
fordringen avser skada å person;

3.  lossningshamnen, om ford­
ringen avser skada å last.

Har i fall som avses i första stycket säkerheten ställts i annan ort än där angives, prövar rätten eller överexekutor med hänsyn till


Talan om betalning ur fartyg el­ler last för fordran, som är för­enad med sjöpanträtt, får väckas mot pantägaren eller befälhavaren. Såvitt gäller last kan sådan talan dock ej väckas mot befälhavaren av fartygets ägare eller redare eller den som i egenskap av befrak­tare eller eljest handhar fartygets drift i redarens ställe.


' Senaste lydelse 1964: 85.


 


LU 1973: 22


44


 


Nuvarande lydelse

omständigheterna, huruvida hand­räckningsåtgärd, som nu sagts, skall vägras eller hävas.

Vad i första och andra styckena är stadgat gäller även, om den utom riket ställda säkerheten icke motsvarar det fulla ansvarighets­beloppet enligt 255 § men redaren inom riket hos rätten eller över­exekutor ställer betryggande sä­kerhet för återstoden jämte ett av rätten eller överexekutor bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken.

Vad i denna paragraf är stad­gat om hävande av handräcknings­åtgärd skall äga motsvarande till-lämpning i fråga om frigivande av säkerhet, som ställts inom ri­ket till befrielse från handräck­ningsåtgärd.


Föreslagen lydelse


259 §7


Tvist om beräkning av belopp, vartill redares ansvarighet är be­ gränsad enligt 255 §, eller om för­delningen av ansvarighetsbelopp mellan borgenärer må hänskjutas till utredning och avgörande av dispaschör i fartygets hemort eller där dispasch för den orten vanli­gen upprättas. Har fartyget ej hemort här i riket, uppgöres dispaschen av dispaschören i Stockholm. Om ärende angående gemensamt haveri med anledning av den händelse, vara ansvarighe­ten grundas, är anhängigt eller väntas bliva anhängiggjort hos viss dispaschör i riket, skall dock ankomma på denne att uppgöra jämväl dispasch som här avses.

Redaren skall hos dispaschören uppgiva namn och adress på kän­da sakägare.

Dispaschören skall, om det ej är uppenbart att okända sakägare ej finnas, genom kungörelse, som införes i allmänna tidningarna och i tidning inom orten, anmana sak-

'* Senaste lydelse 1964: 85.


När sådan sjöpanträtt eller re­tentionsrätt i fartyg som avses i detta kapitel åberopas inför svensk myndighet, skall svensk lag till-lämpas.

Åberopas annan sjöpanträtt, re­tentionsrätt eller liknande rättighet i fartyg, skall den prövas enligt lagen i den stat där fartyget är re­gistrerat. Rättigheten skall dock stå tillbaka för sjöpanträtt eller re­tentionsrätt enligt detta kapitel el­ler hypotek, som överensstämmer med 1967 års internationella kon­vention om sjöpanträtt och far­tygshypotek. Rättigheten får i öv­rigt ej medföra bättre rätt än den rättighet enligt detta kapitel som den närmast motsvarar.


 


LU 1973: 22


45


 


Nuvarande lydelse

ägarna att inom viss förelagd tid skriftligen bevaka sin rätt ävensom ingiva de handlingar, vilka de vilja åberopa. Särskilt meddelande skall genom brev tillställas kända sak­ägare. I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om dispasch vid gemensamt haveri.

Kostnaden för dispasch, som av­ses i denna paragraf, är redaren skyldig att ersätta, såframt ej bor­genär utan skälig orsak hänskjutit saken till dispaschör eller eljest särskilda skäl föranleda annat.


Föreslagen lydelse


 


260 §


76


 


Har redaren utbetalt vad som åligger honom att utgiva enligt ovan givna bestämmelser om be­gränsning av ansvarigheten och vi­sar sig sedan annan borgenär hava ägt rätt till betalning av ansva­righetsbeloppet, har redaren dock icke någon ytterligare betalnings­skyldighet, därest redaren, då be­talningen erlades eller, om den skedde enligt lagakraftvunnen dom eller dispasch, denna meddelades, icke ägde och ej heller genom ve­derbörlig undersökning kunnat få kunskap om den andres fordran.

Borgenär, som sålunda uppbu­rit vad som rätteligen bort till­komma annan, svarar därmed för den andres fordran, såvida han ägde kunskap om fordringen, när han erhöll betalningen.


Bestämmelserna i 259 § ha motsvarande tillämpning på fartyg under byggnad från det att bygget sjösättes. För tiden dessförinnan gäller lagen i den stat där fartyget bygges.


II Skeppshypotek

Upplåtelse av panträtt på grund av inteckning


Vad

261 i detta kapitel är stadgat

om begränsning av redares ansva­righet äger tillämpning jämväl i fråga om ansvarighet som åvilar fartygets ägare, som ej är redare,

" Senaste lydelse 1964: 85. '• Senaste lydelse 1964: 85.


§76

Ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge, som vill upplåta panträtt i skeppet eller bygget till säkerhet för fordran, har rätt att i den ordning som angives i detta


 


LU 1973: 22


46


 


Nuvarande lydelse

eller befraktare eller den som i re­dares ställe handhar fartygets drift.

Detsamma gäller ansvarighet vUken åvilar befälhavare eller medlem av besättningen eller lots eller någon, som är i tjänst hos redaren, ägaren, befraktaren eller den som i redares ställe handhar fartygets drift, såframt ansvarig­heten uppkommit i tjänsten. Så­dan ansvarighet må begränsas, oaktat den uppkommit på grund av fel eller försummelse.

Det sammanlagda belopp till vil­ket redare och övriga i denna pa­ragraf omförmälda personer äga begränsa sin ansvarighet för ford­ringar, som uppkommit på grund av en och samma händelse, skall ej överstiga det fulla ansvarighets­beloppet enligt 255 §.


Föreslagen lydelse

kapitel hos registermyndigheten erhålla inskrivning i egendomen av visst belopp (inteckning) i svenskt eller utländskt mynt eller i francs som avses i 348 §. Myndighetens bevis om inskrivningen kallas pantbrev.

Inteckning kan icke beviljas i andel av skepp eller skeppsbygge, ej heller i flera skepp eller byg­gen gemensamt.


262 §'


Vad i detta kapitel är stadgat äger tillämpning, när begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk myndighet.

Beträffande ansvarighet som avses i 254 § 1 mom. andra styc­ket första punkten skall dock frå­gan huruvida och till vilket be­lopp ansvarigheten är begränsad, avgöras efter den lag, som gäller för tjänsteavtalet, om tjänsteavta­let regleras av lagen i annan stat, som är ansluten till 1957 års in­ternationella konvention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö.


Panträtt stiftas genom att skep­pets eller skeppsbyggets ägare, ef­ter att ha sökt inskrivning för sitt förvärv, överlämnar pantbrevet som pant för fordringen.

Bestämmelser om ägarens rätt när pantbrev icke alls eller en­dast delvis utnyttjats för pant­sättning (ägarhypotek) finnas i 270 §.


263 §78


Konungen äger förordna, att i stället för bestämmelserna i detta kapitel andra regler skola här I ri­ket tillämpas i fråga om fartyg hemmahörande i annan främman­de stat än sådan, som utan förbe-

" Senaste lydelse 1964: 85. " Senaste lydelse 1964: 85.


Panträtt, som upplåtits i skepp eller skeppsbygge, omfattar även ersättning, som på grund av för­säkring eller eljest utgår för skada på egendomen.


 


LU 1973: 22


47


 


Nuvarande lydelse

håll anslutit sig till 1957 års inter­nationella konvention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö.


Föreslagen lydelse


Panträtteris innebörd

264                                                                       #79

När myndighet vid utsökning eller i annat fall fördelar tnedel mellan rättsägare i skepp eller skeppsbygge, har borgenär rätt att för fordran som är förenad med panträtt i egendomen, med den företrädesrätt inteckningen med­för enligt denna eller annan lag, få betalning ur medlen intill pant­brevets belopp. I den mån detta ej förslår, erhåller borgenären be­talning ur medlen genom ett till-lägg. Detta får ej överstiga femton procent av pantbrevets belopp jäm­te sex procent årlig ränta på detta belopp från den dag då egendo­men utmättes, konkursansökan gjordes eller de medel nedsättes som eljest skola fördelas.

Ha flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och ha in­teckningarna samma företrädes­rätt eller gälla de omedelbart efter varandra, skola bestämmelserna i första stycket om pantbrevets be­lopp avse pantbrevens samman­lagda belopp.

265                                                       #80
Borgenär har rätt att få betal­
ning enligt 264 § även om ford­
ringen preskriberats eller icke bli­
vit anmäld efter kallelse på okän­
da borgenärer.

266 #81 Försämras skepp  eller skepps­bygge till följd av vanyård eller sjöolycka eller av annan därmed

" Förutvarande 264 § upphävd genom 1964: 85. " Förutvarande 265 § upphävd genom 1964: 85. " Förutvarande 266 § upphävd genom 1964: 85.


 


LU 1973: 22


48


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

jämförlig orsak så att panträttens värde väsentligt minskas, får bor­genären söka betalning ur egendo­men fastän fordringen ej är för­fallen till betalning. Detsamma gäller, om skeppet eller bygget skall avregistreras enligt 16 § utom när bygget skall överföras till skeppsregistret såsom skepp.


Om sjöpanträtt och om preskrip­tion av fordran i vissa fall

I. Om sjöpanträtt

Panträttsupplåtelse i vissa fall

Om sjöpanträtt i fartyg och frakt

Av Kungl. Maj:t föreslagen lydelse

Frångår skepp eller skeppsbyg­ge innehavaren efter klander, är upplåtelse av panträtt som skett efter det att egendomen kom ur rätte ägarens hand utan verkan, om ej annat följer av 268 §. Vad som nu sagts har motsvarande till-lämpning, om förvärv av skepp el­ler skeppsbygge återgår såsom ogil­tigt.

Av utskottet föreslagen lydelse

Frångår  skepp   —  —  —   =

Kungl. Maj:ts förslag--------- av

269 §. Vad som — — — = Kungl. Maj:ts förslag — — — såsom ogiltigt.

267 §82 Sjöpanträtt  i fartyg och frakl tillkommer    nedanstående    ford­ringar:

1.    Rättsvårdsavgifter, som till­komma staten, och kostnader i fordringsägarnas gemensamma in­tresse för att få fartyget sålt, för dess bevarande intill försäljning­en och för köpeskillingens fördel­ning; tonavgifter, fyr- och båkav-gifter, hamnavgifter och andra of­fentliga avgifter och pålagor av samma slag; kostnader för lots-ning och för bevakning och beva­rande av fartyget, sedan det in­kommit i sista hamn;

2.    fordran å hyra och annan gottgörelse, som tillkommer å far­tyget anställd person på grund av tjänsteavtal med redaren eller be­fälhavaren;

3.    bärgarlön och fordran å bi­drag till gäldande av gemensamt haveri;

4.    ersättning för sammanstöt­ning eller annan sjöolycka; ersätt­ning för skada å hamn-, dock- och vattenvägsanläggningar; ersättning för skada å passagerare, befälha­vare eller till besättning hörande person; ersättning på grund av att last eller resgods bortkommit eller .skadats;

" Senaste lydelse 1928: 161 Gfr 1938: 468).


 


LU 1973: 22


49


 


Nuvarande lydelse

5.    fordran, som grundar sig där­på, att befälhavaren i denna sin egenskap utom fartygets hemort slutit avtal eller träffat annan åt­gärd med hänsyn till vad för far­tygets bevarande eller resans fort­sättande kräves, även om befälha­varen var redare och evad ford­ringen tiUkommer honom, dem söm lämnat förnödenheter, verk­ställt reparationsarbete eller för­sträckt penningar, andra, med vil­ka avtal slutits, eller lastägare, vars gods blivit under resa sålt för far­tygets behov; och

6.    fordran, som grundar sig där­på att i konossement lämnats orik­tiga eller ofullständiga uppgifter.


Föreslagen lydelse


268 §8


Upplåtes panträtt i skepp eller skeppsbygge i strid med en mot upplåiaren på grund av förvärvs­villkor gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egen­domen, är upplåtelsen utan ver­kan, om ej annat följer av 269 §.

Sjöpanträtt i fartyget omfattar jämväl fartygets tillbehör och re­darens fordran å ersättning eller haveribidrag i anledning av ska­dor, som uppkommit å fartyget efter resans början och icke blivit avhjälpta. Under fartygets tillbe­hör innefattas icke proviant eller bränsle, ej heller å maskindrivet fartyg kol eller andra för maski­nens drift avSi dda ämnen.

Sjöpanträtt i frakt, däri inberäk­nat passagerareavgifter, avser brut­tofrakten för den resa, under vil­ken fordringen uppkommit, samt fordran å ersättning eller haveri­bidrag för förlust av sådan frakt, dock att sjöpanträtt för fordran på grund av tjänsteavtal omfattar samtliga fraktbelopp för alla resor under den tid, samma tjänsteavtal gäller.

Sjöpanträtten omfattar tillika re­darens fordran å ersättning för bärgning som utförts under resan, med avdrag för vad därav må till­komma befälhavare eller besätt­ning. Sjöpanträtten omfattar icke ersättning, som utgår till redaren på grund av tagen försäkring.

" Senaste lydelse 1928: 161 Gfr 1938: 468). 4   Riksdagen 1973. 8 saml. Nr 22


 


LU 1973: 22


50


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


269 §


84


 


270 §8


Borgenär, som för sin fordran har sjöpanträtt i fartyg eller frakt, njute betalning ur panten med för­månsrätt enligt 4 § första stycket 1 förmånsrättslagen (1970: 979).

Hava i 267 § avsedda fordringar uppstått under samma resa, äge de rätt till betalning i den num­merordning, i vilken de i samma § äro nämnda. Fordringar, som äro upptagna under samma num­mer, skola sig emellan njuta lika rätt, var i förhållande till fordring­ens belopp; dock vad angår de under 3 och 5 nämnda fordringar endast såvida de härröra av sam­ma händelse, eljest skall den yngre äga företräde till betalning fram­för den äldre.

Fordringar, som uppstått under en senare resa, skola äga företrä­de framför dem, som härleda sig från en tidigare, dock att beträf­fande de i 267 § 6 nämnda ford­ringar vad sålunda stadgas skaU gälla allenast sådana inbördes och att, där ett och samma tjänsteavtal avser flera resor, fordringar på grund av detsamma skola, ändå att de uppstått under en tidigare resa, njuta lika rätt med fordring­ar från den sista resan.


Har panträtt upplåtits i skepp eller skeppsbygge av någon som icke var rätt ägare, skall upplåtel­sen dock gälla, om upplåtarens åt­komst var eller därefter, på ansö­kan före upplåtelsen, blev inskri­ven och om borgenären vid upp­låtelsen eller, när fordringen där­efter överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken insett eller bort inse alt upplåtaren ej var rätt ägare. Vad som nu sagts har mot­svarande tillämpning i fråga om panträttsförvärv genom upplåtelse från någon som var rätt ägare men på grund av förvärvsvillkor sakna­de rätt att förfoga över egendo­men genom upplåtelsen.

Ägarhypotekets innebörd


 


Försäljes fartyg efter utmätning eller under konkurs i den ordning, som för försäljning av utmätt far­tyg är stadgad, upphöre sjöpant­rätten i fartyget, men borgenären äge undfå del i köpeskillingen, som i utsökningslagen sägs.

Har fartyg efter timad skada förklarats icke vara iståndsättligt och därefter blivit genom frivillig avhandling försålt, upphöre sjö­panträtten i fartyget, men borge­nären äge i stället enahanda rätt till köpeskillingen.

" Senaste lydelse 1970: 983.

«' Senaste lydelse 1928: 161 Gfr 1938:


Om pantbrev ej överlämnats som pant för fordran, är skeppets eller skeppsbyggets ägare berätti­gad att vid sådan fördelning som avses i 264 #, med den företrädes­rätt inteckningen medför enligt denna eller annan lag, erhålla till­delning ur medlen med pantbre­vets belopp. Har pantbrev över­lämnats som pant för fordran men understiger fordringen pantbrevets belopp, är skeppets eller byggets ägare berättigad att ur medlen er­hålla skillnaden.

468).


 


LU 1973: 22


51


 


Nuvarande lydelse

Övergår eljest fartyg i annans hand, häfte det fortfarande för de fordringar, som nämnas i 267 §.


Föreslagen lydelse


Intecknings företräde


271 §


86


 


Skall egendom, vari sjöpanträtt äger rum, utmätningsvis försäljas, äge panträttshavarne, utan hinder av vad om begränsning av redare­ansvaret är stadgat, bevaka sina fordringar till fulla beloppet; njute dock ej utdelning utöver det be­lopp, som enligt nämnda stadgan­den skall högst utgå.


Inteckning ger företräde i för­hållande till annan inteckning ef­ter den tidsföljd i vilken inteck­ningarna sökas. Inteckningar som sökas på samma inskrivningsdag giva lika rätt.


 


272 §


87


 


Sjöpanträtt i frakt, i redarens övriga i 268 § nämnda fordringar och i köpeskilling, varom i 270 § andra stycket sägs, må göras gäl­lande så länge beloppet är oguldet eller innehaves av befälhavaren eller redarens agent.

Har beloppet efter det redaren försatts i konkurs influtit till kon­kursboet, äge borgenär, för vars fordran det inbetalda beloppet häftade, så långt detsamma förslår erhålla utdelning i konkursen med den förmånsrätt, som skulle hava tillkommit honom, där beloppet utestått oguldet.


Om möjlighet att bestämma fö­reträdet mellan flera inteckningar, som sökas på samma inskrivnings­dag, på annat sätt än som angivits i 271 § samt om ändring i företrä­desordningen genom nedsättning finnas bestämmelser i 286 och 288 §§.


Det företräde som tiUkommer inteckning i skeppsbygge består vid överföring till skeppsregistret.

273 §88 Har redaren uppburit belopp, varom i 272 § sägs, och gällde däri sjöpanträtt för fordran, för vilken han häftade allenast med fartyget och frakten, vare redaren för samma fordrans betalning per­sonligen ansvarig, dock icke ut­över det uppburna beloppet.

Vad i 260 § är stadgat skall i sådant fall äga motsvarande till-lämpning.

" Senaste lydelse 1928: 161 Gfr 1938: 468). " Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). " Senaste lydelse 1964: 85.


 


LU 1973: 22


52


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


274 §


S9


 


Har äganderätten till fartyg ge­nom frivillig avhandling övergått till utländsk man och upphörde i följd därav sjöpanträtt i fartyget för fordran, för vilken förre äga­ren häftade allenast med fartyget och frakten, vare denne för ford­ringens betalning personligen an­svarig, dock icke utöver det värde, fartyget hade vid tiden för över­låtelsen.

Vad i 260 § är stadgat skall i sådant fall äga motsvarande till-lämpning.


Om förmånsrätt, som följer med inteckning, finnas bestämmelser i förmånsrättslagen (1970: 979).


Vissa bestämmelser om inteck­nings och pantbrevs giltighet


275 §


90


 


Vad i detta kap. stadgas angå­ende sjöpanträtt i fartyg och frakt skall äga tillämpning jämväl vid underbortfraktning av ett fartyg samt då annan än fartygets ägare nyttjar det till sjöfart för egen räk­ning, med mindre förfogandet över fartyget berövats ägaren ge­nom en rättsstridig handling och fordringsägaren icke är i god tro.


Skall skepp avregistreras såsom förolyckat, upphugget eller eljest förstört eller såsom försvunnet el­ler övergivet till sjöss, förfaller in­teckning i skeppet när tio år för­flutit från den dag anteckning gjordes enligt 38 § första stycket 6. Inteckning kan dock förnyas att gälla ytterligare tio år, om det me­dan inteckningen ännu gäller be­gäres av borgenären eller skepps­ägaren, och kan därefter i samma ordning förnyas för tio år åt gång-


Om sjöpanträtt i inlastat gods

276 §9


Sjöpanträtt i inlastat gods till­kommer

1. bärgarlön samt fordran på bi­
bidrag till gemensamt haveri el­
ler annan kostnad, som skall för­
delas efter samma grund (136 och
216 §§);

2. fordran på grund därav att,
jämlikt i denna lag stadgad be­
hörighet, befälhavaren eller bort­
fraktaren slutit avtal eller träffat


Säljes skepp eller skeppsbygge exekutivt i Sverige, är inteckning däri, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, utan verkan till belopp som icke tillåtits innestå i egendomen med anledning av att inteckningsborge­närens fordran avräknats på köpe­skillingen.

Exekutiv försäljning i främman­de stat av intecknat skepp eller


" Senaste lydelse 1964: 85.

•» Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).

" Senaste lydelse 1970: 983.


 


LU 1973: 22


53


 


Nuvarande lydelse

annan åtgärd för lastens behov; befälhavarens eller bortfraktarens fordran för vad han förskjutit för lastens behov eller på grund av egen utfästelse för sådant ända­mål nödgats utgiva; lastägares fordran för gods, som blivit under resa sålt för annan lastägares räk­ning; och

3. fordran på frakt, ersättning för fraktförlust och annan skada i följd av att gods uttages i last­ningshamnen eller under resan samt ersättning för överliggetid el­ler ytterligare uppehåll vid lastning eller lossning och för uppehåll un­der resan.

Här upptagna fordringar skola njuta betalning ur det inlastade godset med förmånsrätt enligt 4 § första stycket 1 förmånsrättslagen (1970: 979) och sig emellan i den nummerordning i vilken de ovan äro nämnda. Fordringar, som äro upptagna under samma nummer, skola sig emellan njuta lika rätt, var i förhållande till fordringens belopp; dock vad angår de under 1 och 2 nämnda fordringar en­dast såvida de härröra av samma händelse, eljest skall den yngre äga företräde till betalning fram­för den äldre.


Föreslagen lydelse

skeppsbygge skall erkännas med den verkan som angives i första stycket, om egendomen fanns in­om den statens jurisdiktionsområ-de samt försäljningen verkställts i enlighet med den statens lag och i överensstämmelse med bestämmel­serna i 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och far­tygshypotek.


92

277 §'


Lossas gods, som häftar för fordran, till befraktares eller last­emottagares förfogande, eller var­der under resa gods sålt för far­tygets eller lastens behov, upp­höre sjöpanträtten i godset.

Samma lag vare, där godset säl­jes efter utmätning eller under konkurs i den ordning, som för försäljning av utmätt gods i fartyg är stadgad men borgenären äge undfå del i köpeskillingen, som i utsökningslagen sägs.


Om inteckning blir helt eller del­vis utan verkan, är pantbrevet utan verkan i motsvarande mån.

Dödning av förkommet pant­brev medför ej att inteckningen blir utan verkan.


" Senaste lydelse 1928: 161 Gfr 1938: 468).


 


LU 1973: 22


54


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Främmande hypotek m. m.


278 §


»3


 


Är lastägare berättigad till er­sättning för gods, som gått förlo­rat eller skadats, eller har gods under resan blivit sålt för fartygets behov eller för annan lastägares räkning, skola de borgenärer, vil­ka enligt 276 § hava sjöpanträtt i det inlastade godset, äga enahanda rätt till den lastägaren tillkomman­de ersättning.

Ersättning, som utgår till last­ägaren på grund av tagen försäk­ring, häfte icke i pantens ställe.


Panträtt eller annan sådan rät­tighet, som upplåtits i utländskt fartyg, gäller även i Sverige under förutsättning att

1.   rättigheten stiftats och inskri­vits i enlighet med lagen i den stat där fartyget är registrerat;

2.   registret och de handUngar som skola förvaras i anslutning därtill enligt lagen i registrerings­staten äro offentliga och såväl ut­drag av registret som avskrift av handlingarna kunna erhållas från registret;

3.   registret eller i anslutning där­till förvarade handlingar innehålla uppgift om rättighetshavarens namn och adress eller om att rät­tigheten stiftats till förmån för pantbrevs eller motsvarande hand­lings innehavare samt uppgift om det belopp rättigheten avser och om datum och övriga omständig­heter som enligt lagen i registre­ringsstaten bestämma rättighetens företräde i förhållande till andra rättigheter.


 


279 Sjöpanträtt i fordringsbelopp, vartill borgenär äger sådan rätt, som i 278 § sägs, må göras gällan­de, så länge det icke upp burits av lastägaren.

Har sådant belopp efter det last­ägaren försatts i konkurs influtit till konkursboet, gälle vad i 272 § stadgas.

Har fordringsbeloppet uppburits av lastägaren, vare om dennes an­svarighet för fordrans betalning lag, som i 273 § för redare stad­gas.


Panträtt eller annan sådan rät­tighet, som upplåtits i fartyg under byggnad i främmande stat, gäller även i Sverige under förutsättning att inskrivning skett i den främ­mande staten i enlighet med dess lag.


•' Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). "Senaste lydelse 1928: 161 Gfr 1938: 468).


 


LU 1973: 22


55


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


280 §


95


 


Utelämnar befälhavare utan borgenärens tillstånd gods, som häftar för fordran, till befraktares eller lastemottagares förfogande, svare befälhavaren för den ford­rans betalning, dock icke utöver det värde, godset hade vid loss­ningen; enahanda ansvarighet ålig­ge jämväl mottagaren för fordran, för vilken han eljest icke skolat personligen svara, såvida han ägde kunskap om fordringen, när loss­ningen skedde.


Rättighet i fartyg eller fartygs­bygge som enligt 278 eller 279 § gäller i Sverige medför här det fö­reträde i förhållande till annan in­skriven rättighet och, i den mån det är förenligt med 259 och 260 §§, i övrigt den verkan i för­hållande till tredje man som rät­tigheten har enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat eller bygget utföres.


 


Gemensamma bestämmelser


Inteckningsförfarandet


281 §9


Har borgenär sjöpanträtt i flera panter, häfte envar av panterna för gäldens hela belopp.


I inteckningsärende anses såsom ägare av skeppet eller bygget den för vars förvärv inskrivning se­nast är sökt.


 


282 §


97


 


Borgenär, som har sjöpanträtt i fartyg eller frakt, äge för utfåen-de av sin fordran ur panten söka fartygsägaren eller befälhavaren, vilkendera han helst vill. Söker borgenär för fordran, för vilken gods i fartyg häftar, betalning ur godset, äge ock han rätt att söka befälhavaren, dock ej där borge­nären är fartygets ägare eller den, till vilken denne må hava över­låtit fartyget att nyttja det till sjö­fart för egen räkning.


Ansökan om inteckning skall göras skriftligen av ägaren av skeppet eller skeppsbygget. Den skall innehålla uppgift om det skepp eller bygge som avses och det belopp på vilket inteckningen skall lyda.

Begäran om inteckningsförnyel­se göres skriftligen av skeppsäga­ren eller pantbrevets innehavare. Pantbrevet skall ingivas, om det ej är skeppsägaren som begär för­nyelsen.


283 §9


Sjöpanträtt upphör, om talan ej väckes i laga ordning i fråga om

1.    fordran på bärgarlön, inom ett år från det bärgningsföretaget slutförts;

2.    fordran på ersättning för sammanstötning eller annan olyckshändelse eller för skada på


Ansökan   om   inteckning   skall avslås, om

1.    bestämmelserna i 282 § förs­ta stycket ej iakttagits;

2.    ansökningen     strider     mot 261 §;

3.    ansökningen strider mot så­dan  på grund av förvärvsvillkor


« Senaste lydelse 1928: 161 Gfr 1938: 468). •• Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). •' Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). " Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22


56


 


Nuvarande lydelse

person, inom ett år från den dag skadan inträffade;

3.    fordran på ersättning på grund av att last eller resgods för­kommit eller skadats eller att i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom ett år från den dag avlämnande ägt eller bort äga rum;

4.    fordran för lämnade förnö­denheter, som avses i 267 § 5, inom sex månader från det ford­ringen tillkom;

5.    övriga i nyssnämnda lagrum samt 276 § 2 avsedda fordringar, inom ett år från det fordringen tillkom;

6.    alla övriga fordringar, inom ett år efter det fordringen förföll till betalning.

Vid tillämpning av första styc­ket 6 anses i 267 § 2 avsedda ford­ringar på lön eller annan gottgö­relse på grund av tjänsteavtal icke förfallna till betalning på den grund att borgenären äger fordra förskott eller avbetalning.

Har fordran som avses i första stycket kommit under dispaschörs behandling, anses talan om ford­ringen väckt.


Föreslagen lydelse

mot sökanden gällande inskränk­ning i hans rätt att förfoga över egendomen, som införts i sképps-eller skeppsbyggnadsregistret eller införes däri samma inskrivnings­dag som inteckningen sökes, och ansökningen icke medgivits av den till vars förmån inskränkningen gäller;

4.    skeppet eller skeppsbygget skall avregistreras;

5.    sökanden eller, om skeppet eller bygget äges av flera, någon av sökandena är i konkurs eller försättes i konkurs samma inskriv­ningsdag som inteckningen sökes och det icke visas, att skeppet, bygget eller andelen ej hör till konkursboet;

6.    skeppet, bygget eller andel däri eller villkorlig äganderätt där­till är föremål för kvarstad, sking­ringsförbud eller utmätning eller blir föremål för sådan åtgärd sam­ma inskrivningsdag som inteck­ningen sökes; eller

7.   skeppet, bygget eller andel
däri eller villkorlig äganderätt där­
till frångått sökanden genom exe­
kutiv försäljning.

Har ärende angående inskriv­ning av sökandens förvärv iipp-skjutits, skall behandlingen av in­teckningsansökningen uppskjutas på motsvarande sätt.


II. Om preskription av fordran : vissa fall

284 §9


Nedanstående fordringar upp­höra, vare sig ansvarigheten för dem är begränsad eller obegrän­sad, om talan ej väckes i laga ord­ning i fråga om

1.    fordran på bärgarlön, inom två år från det bärgningsföretaget slutförts;

2.    fordran på andel i bärgarlön enligt 229 § 1 mom. andra stycket.


Möter icke hinder enligt 283 §, skall inteckning beviljas och pant­brev utfärdas på grund av inteck­ningen.

Bestämmelser om utfärdande av nytt pantbrev i stället för pantbrev som dödats finnas i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling.


> Senaste lydelse 1967: 48 Gfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22


57


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

inom ett år från det vederbörande av redaren erhållit underrättelse om bärgarlönens och andelens storlek;

3.    fordran på ersättning för sammanstötning, inom två år från den dag skadan inträffade;

4.    fordran på utbekommande av belopp som någon enligt 220 § tredje stycket erlagt utöver vad som rätteligen belöper på honom, inom ett år efter det beloppet ut­givits av honom;

5.    fordran på ersättning på grund av att last eller resgods för­kommit eller skadats eller alt i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom ett år från den dag avlämnande ägt eller bort äga rum;

6.    fordran på bidrag till gemen­samt haveri eller annan kostnad, som skall fördelas enligt samma grund (136 och 216 §§), inom ett år från dispaschens dag.

Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för ersättning eller för annan fordran med begränsning av redareansva­ret eller endast med inlastat gods, upphör fordringen, om talan ej väckes i laga ordning, i fråga om fordran på ersättning inom två år från den dag skadan inträffade och i fråga om annan fordran in­om ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Äger borge­nären för fordringen hålla sig även till redare, lastägare eller annan, utan att begränsning av ansvarig­heten äger rum, gäller sådan rätt under samma tid som för fordran i allmänhet.

Har fordran som avses i första eller andra stycket kommit under dispaschörs behandling, anses ta­lan om fordringen väckt.

285 #100 Begäran om inteckningsförnyel­se skall avslås, om 282 § andra stycket ej iakttagits.

™ Förutvarande 285 § upphävd genom 1922: 271.


 


LU 1973: 22                                                                          58

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

286                                                       #101
Inteckning, som skulle medföra

lika företrädesrätt som annan in­teckning, skall vid inskrivningen förklaras gälla efter den andra in­teckningen, om sökanden begär det. Inteckning, som sättes efter annan, gäller efter inteckning med lika rätt som eller bättre rätt än denna, även om detta ej angives i beslutet.

287                                                       #102
Pantbrev   får   på   ansökan   av

skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter medgivande av pantbre­vets innehavare utbytas mot två eller flera nya pantbrev (utbyte). På begäran skall därvid pantbre­vens inbördes företrädesrätt be­stämmas. Härvid har 286 § andra punkten motsvarande tillämpning.

288                                                       #103
Inteckning får på  ansökan  av

skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter medgivande av pantbre­vets innehavare nedsättas efter an­nan inteckning (nedsättning). In­teckning, som nedsättes efter an­nan, gäller efter inteckning med lika rätt som eller bättre rätt än denna, även om detta ej angives i beslutet.

289                                                                      #104

På ansökan av skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter medgivande av pantbrevets inne­havare får inteckning dödas (död­ning).

Bestämmelser om dödning av inteckning, när pantbrevet förkom­mit, finnas i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling.

290                                                                      #105

När innehavare av pantbrev lämnar medgivande till åtgärd som

"' Förutvarande 286 § upphävd genom 1967: 48 Gfr 1967: 288). "" Förutvarande 287 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). "' Förutvarande 288 § upphävd genom 1967: 48 Gfr 1967: 288), "" Förutvarande 289 § upphävd genom 1922: 271. •« Förutvarande 290 § upphävd genom 1967: 48 Gfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22                                                                          59

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

avses i 287—289 ## skaU pant­brevet ingivas.

291                                                                      #106

På ansökan av pantbrevs inne­havare skall innehavet antecknas i skepps- eller skeppsbyggnadsre­gistret. Är annan antecknad som innehavare, skall registermyndig­heten sedan det nya innehavet an­tecknats avföra den tidigare an­teckningen och underrätta den vars innehav var antecknat. Före­ligger anledning till antagande att sökanden ej innehar pantbrevet, skall föreläggande meddelas ho­nom att uppvisa detta.

Anmäler den vars innehav an­tecknats att innehavet upphört, skall anteckningen avföras.

Har ansökan enligt första styc­ket icke gjorts, när pantbrev ut­färdas, eller föreligger icke ny så­dan ansökan när anteckning om innehav avföres, antecknas skep­pets eller skeppsbyggets ägare som innehavare.

292                                                                      #107

Har inteckning förfallit enligt 275 §, skall det antecknas i skepps­registret.

I registret skall göras anteckning om inverkan på inteckning av exe­kutiv försäljning.

293 #108 Om skeppsbygge avföres ur skeppsbyggnadsregistret och i stäl­let införes i skeppsregistret såsom skepp, skall inteckning som gäller i bygget och införing som rör in­teckningen överföras till skepps­registret.

i»« Förutvarande 291 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). "" Förutvarande 292 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). "» Förutvarande 293 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


LU 1973: 22                                                                            60

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

TOLFTE KAPITLET

Om dagböcker, sjöförklaring och besiktning

305 §109

Sjöförklaring inom riket hålles   Sjöförklaring inom riket hålles
av Luleå, Sundsvalls, Stockholms,
av tingsrätt, som enligt 336 § ut-
Kalmar, Malmö, Göteborgs eller
setts att vara sjörättsdomstol. Be-
Karlstads tingsrätt. Behörig är
hörig är den domstol som är när-
den domstol som är närmast den
mast den hamn eller ort där sjö­
hamn eller ort där sjöförklaring
    förklaring skall äga rum enligt
skall äga ram enligt 304 §. Ko-
  304 §. Konungen äger dock för
nungen äger dock för viss hamn
viss hamn förordna att annan av
förordna att annan av domstolar-
sjörättsdomstölarna skall vara be-
na skall vara behörig, om det är
hörig, om det är ändamålsenligt
ändamålsenligt med hänsyn till
med hänsyn tiU trafikförbindelser
trafikförbindelser och övriga för-
           och övriga förhållanden,
hållanden.

Om annat ej följer av denna lag, gäller beträffande sjöförklaring inför domstol lagen om handläggning av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförklaring skall rätten bestå av lagfaren do­mare såsom ordförande samt två personer som äro kunniga och erfama i sjöväsendet. Åtminstone en av de senare bör hava grundlig erfaren­het från tjänst som fartygs- eUer maskinbefäl på handelsfartyg och ny­ligen hava utövat sådan tjänst. Rätten utser för varje sjöförklaring de särskilda ledamöterna från en förteckning, som sjöfartsverket årligen upprättar för varje sjöfartsinspektionsdistrikt. Förteckningen skall upp­taga minst tjugo personer. Om biträde av person med särskild sakkun­skap i visst fall är ändamålsenligt, äger rätten tillkalla sådan person att inträda såsom ytterligare ledamot i rätten, även om han ej är upptagen i förteckningen. SärskUd ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstUlstånd får ej vara ledamot. SärskUd ledamot äger uppbära ersättning av allmänna medel enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

I Danmark, Finland och Norge hålles sjöförklaring för svenskt fartyg av domstol som är behörig enligt landets lag.

I övrigt hålles sjöförklaring utom riket av svensk konsul, som enligt bemyndigande av ministern för utrikes ärendena äger utföra sådan för­rättning. Om det lämpligen kan ske, skola vid sjöförklaringen biträda två av konsuln tillkallade, i sjöväsendet kunniga personer, helst svenska, danska, finska eller norska medborgare, mot vilka ej förekommer jäv som gäller mot domare. Ar i visst fall biträde av person med särskild sakkunskap ändamålsenligt, äger konsuln tiUkalla även sådan person. I ort, där behörig svensk konsul ej finnes, hålles sjöförklaring av behörig dansk, finsk eller norsk konsul.

I fråga om sjöförklaring inför konsul gälla i tillämpliga delar bestäm­melserna om sjöförklaring vid domstol. Konsul äger dock ej upptaga ed eller försäkran eller meddela vitesföreläggande.

'"• Senaste lydelse 1970: 919.


 


LU 1973:22


61


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


314 §110

Har händelse som avses i 301 § medfört stora förluster i liv eller egendom eller kan utrednmgen av annan anledning väntas bliva synner­ligen omfattande eller av invecklad beskaffenhet, äger Konungen för­ordna, att händelsen och dess orsaker skola utredas av en särskild un­dersökningskommission, bestående av personer med juridisk, nautisk och teknisk sakkunskap. Har undersökningskommission förordnats, be­höver sjöförklaring ej äga rum.

I den mån det kan ske skall kommissionen underrätta sakägama samt bereda dem tillfälle att närvara vid utredningen och på annat sätt be­vaka sin rätt i överensstänmielse med vad som gäller vid sjöförklaring.


Kommissionen kan hos tings­rätt, som enligt 305 § är behörig att hålla sjöförklaring, göra fram­ställning om att vittne eller sak­kunnig höres eller att föreläggan­de meddelas någon att som bevis tillhandahålla skriftlig handling el­ler föremål. Rätten skall anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder ej möter. Om så­dan åtgärd gälla i tillämpliga delar bestämmelserna om sjöförklaring och om bevisupptagning i rätte­gång utom huvudförhandling.


Kommissionen kan hos tings­rätt, som enligt 336 § utsetts att vara sjörättsdomstol, göra fram­ställning om att vittne eller sak­kunnig höres eller att föreläggande meddelas någon att som bevis till­handahålla skriftlig handling eller föremål. Rätten skall anställa för­hör eller meddela föreläggande, om laga hinder ej möter. Om så­dan åtgärd gälla i tillämpliga delar bestämmelserna om sjöförklaring och om bevisupptagning i rätte­gång utom huvudförhandling.


FJORTONDE KAPITLET


Om laga domstol och

336 Första domstol i tvistemål rö­rande förhållande som avses i denna lag är Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kalmar, Malmö, Gö­teborgs eller Karlstads tingsrätt. Detsamma gäller brottmål i fråga om gärning som avses i denna lag, även om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Rör mål som anges i första styc­ket uteslutande annat fartyg än handelsfartyg eller fiskefartyg, får målet upptagas även av tingsrätt som är behörig enligt 10 eller 19 kap. rättegångsbalken.


rättegång i sjörättsmål

§111

Första domstol i tvistemål rö­rande förhållande som avses i denna lag är tingsrätt, som Ko­nungen utser (sjörättsdomstol). Detsamma gäller brottmål i fråga om gärning som avses i denna lag, även om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Rör mål som angives i första stycket uteslutande båt, som ej hålles i drift yrkesmässigt eller el­jest i förvärvssyfte, får målet upp­tagas även av tingsrätt som är be­hörig enligt 10 eller 19 kap. rätte­gångsbalken.


"» Senaste lydelse 1970: 919. "» Senaste lydelse 1970: 919.


 


LU 1973: 22


62


Föreslagen lydelse

2

I fråga om behörigheten för sjö­rättsdomstol att upptaga tvistemål, som avses i 336 §, äga bestämmel­sema om laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande tillämp­ning. Talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget finnes. Har säkerhet för fordran ställts hos myndighet tUl befrielse från kvarstad eller annan handräckning, får talan väckas även vid sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten stäUts. Talan angående fordran som säkerheten avsett får väckas vid sistnämnda sjörättsdomstol, även om säkerhe­ten frigivits.

337 §1


Nuvarande lydelse

I fråga om behörigheten för de tingsrätter som anges i 336 § förs­ta stycket att upptaga tvistemål enligt denna lag äga bestämmel­serna om laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande tUlämp­ning. Talan får även väckas vid den av tingsrätterna som är dom­stol för den ort där fartyget fin­nes. Har säkerhet för fordran ställts hos myndighet till befrielse från kvarstad eller annan hand­räckning, får talan väckas även vid den av tingsrätterna som är dom­stol för den ort där säkerheten ställts. Talan angående fordran som säkerheten avsett får väckas vid sistnämnda tingsrätt, även om säkerheten frigivits.

Finnes icke sjörättsdomstol i den ort där svaranden kunnat sö­kas enligt första stycket, väckes talan vid sjörättsdomstol som är närmast den orten.

Om domstolen för den ort där svaranden enligt i första stycket angivna grunder kunnat sökas icke är tingsrätt som anges i 336 § första stycket, väckes talan vid den av dessa tingsrätter som är när­mast den orten.

Aro flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rede­riets hemvist.

338 §1


I fråga om behörigheten för de tingsrätter som anges i 336 § förs­ta stycket att upptaga brottmål som där avses äga bestämmelsema om laga domstol i brottmål i all­mänhet motsvarande tillämpning. Om domstolen för den ort där den misstänkte enligt vad nu sagts haft att svara icke är någon av nämnda tingsrätter, väckes åtal vid den av dessa tingsrätter som är närmast den orten.


I fråga om behörigheten för sjö­rättsdomstol att upptaga brottmål som avses i 336 § första stycket äga bestämmelserna om laga dom­stol i brottmål i allmänhet mot­svarande tillämpning. Finnes icke sjörättsdomstol i den ort där den misstänkte sålunda haft att svara, väckes åtal vid den sjörättsdom­stol som är närmast den orten.


FEMTONDE KAPITLET Särskilda bestämmelser

Poincaréfranc

348 § Med franc förstås i denna lag en värdeenhet innehållande sextio-

"' Senaste lydelse 1970: 919. "• Senaste lydelse 1970: 919.


 


LU 1973: 22                                                                            63

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

fem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars finhet. Omräkning till svenskt mynt skall ske efter betalningsdagens kurs el­ler, om säkerhet ställes för betal­ningen, kursen den dag då detta sker.

Statsansvar för vissa rättsförlus­ter m. m.

349                                                                       §

Kommer till följd av 20 eller 269 § förvärv eller panträttsupp­låtelse som avses där att gälla mot rätte ägaren eller mot någon till vars förmån rådighetsinskränkning som avses i 20 eller 269 § gäller, har denne rätt till ersättning av staten för sin förlust på grund av förvärvet eller upplåtelsen.

Lider någon förlust till följd av tekniskt fel i skepps- eller skepps­byggnadsregistret vid användning av automatisk databehandling eller i anordning som hos registermyn­digheten eller annan statlig myn­dighet är ansluten till registret, har han rätt till ersättning av sta­ten.

Har den skadelidande medver­kat till förlusten genom att utan skälig anledning underlåta att vid­taga åtgärd för bevarande av sin rätt eller har han på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, skall ersättningen efter vad som finnes skäligt ned­sättas eller helt bortfalla.

350                                                                       §

Kommer till följd av beslut i ärende om rättelse förlust att till­skyndas rättsägare som avses i 39 §, har han rätt till ersättning av staten. Ersättning utgår dock ej, om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse att fel förekommit.


 


LU 1973: 22


64


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

351 § Staten företrädes i ärende om ersättning enligt 349 eller 350 § av myndighet som Konungen be­stämmer.


352                                                         §

Vill den som är part i mål om beståndet av rätt till skepp eller skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 349 §, om han förlorar målet, skall han antingen till gemensam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt ersättningsanspråk eller skrift­ligen underrätta den myndighet som avses i 351 § om rättegången.

Har förberedelsen i målet slut­förts utan att ersättningstalan väckts eller underrättelse lämnats enligt första stycket, skall domsto­len förelägga parten att vidtaga endera åtgärden inom viss tid. lakttages ej tiden, är ersättnings­anspråket förfallet. Erinran därom skall intagas i föreläggandet.

353                                                         §

Har den som enligt 349 eller 350 § är berättigad till ersättning av staten haft rätt att utkräva be­loppet av annan såsom skadestånd, inträder staten i rätten mot denne.

Ersättning enligt 349 eller 350 § på grund av domstols dom utbe­talas sedan domen vunnit laga kraft.

Övergångsbestämmelser

Allmänna bestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Genom lagen upphäves

lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg,

lagen (1928: 166) i anledning av Sveriges tillträde till 1926 års inter­nationella konvention rörande sjöpanträtt och fartygshypotek,

lagen (1901: 26 s. 33) om antecknande i fartygsregistret av tvist om fartyg eller fartygslott,

förordningen (1901: 78) angående registrering av svenska fartyg.

Förekommer i lag eUer annan författning hänvisnmg tiU föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.


 


LU 1973: 22                                                             65

Till 1 kap. sjölagen

2.    Bestämmelserna i 5 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om förvärv eUer förändring som inträffat före ikraftträdandet.

3.    Utan hinder av 6 § i dess nya lydelse får skepp behålla det namn varunder det vid ikraftträdandet är infört i fartygsregistret så länge skeppet eller större andel däri än hälften ej övergått tUl ny ägare eller det föreligger särskilda skäl att skeppet ändock behåller namnet. Detta får dock ej behållas, om registermyndigheten finner synnerliga skäl att namnet ändras för undvikande av förväxling.

Finner registermyndigheten att skepps namn bör ändras, kan den vid vite förelägga ägaren att inom viss tid bestämma annat namn varander skeppet kan registreras. Vitet utdömes av myndigheten.

Till 2 kap. sjölagen

4.  I skeppsregistret skall såsom ägare till skepp, som är överfört från
fartygsregistret eller fiskefartygsregister, antecknas den som senast upp­
tagits som ägare av skeppet i sådant register. Registermyndigheten skall
på lämpUgt sätt låta kungöra sådan anteckning.

Har ett år förflutit från ikraftträdandet utan att inskrivning av ägan-- derätt sökts eller talan väckts om bättre rätt tUl skeppet, skall den som antecknats såsom ägare anses som inskriven ägare av skeppet.

Söker någon inskrivning av äganderätt till skepp, som förvärvats före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet icke var infört i fartygs­registret eller fiskefartygsregister, och kan han icke styrka sin rätt men gör han den sannolik, skall han antecknas i skeppsregistret som ägare. Första stycket andra punkten och andra stycket har motsvarande till-lämpning, varvid ettårstiden räknas från den dag anteckningen kun­gjordes.

5.   Har inteckning sökts eller beviljats i båt före ikraftträdandet, skall
båten och inteckningen upptagas i skeppsregistret.

I fråga om båt som avses i första stycket gäller de nya bestämmelser­na om registrering och avregistrering av skepp samt inskrivning av för­värv av skepp, utom 19—22 §§. Upphör båten att besväras av inteck­ning, skall den omedelbart avföras ur skeppsregistret.

Bestämmelsema i 4 har motsvarande tillämpning i fråga om båt som avses i denna punkt.

6.   Utföres skeppsbygge enligt beställning som gjorts före ikraftträdan­
det, får det införas i skeppsbyggnadsregistret endast om tUlverkare och.
beställare är ense därom.

Skeppsbygge som anmäles för registrering inom två år från ikraft­trädandet får ej registreras, om ägarens näringsverksamhet vid ikraft­trädandet omfattades och fortfarande omfattas av företagsinteckning och inteckningshavaren icke medgivit att bygget registreras.

Skeppsbygge som anmäles för registrering senare än två år från ikraftträdandet får ej heller registreras, om det visas att registreringen skulle kränka rätt som någon har tUl bygget på grund av företagsin­teckning.

Bestämmelserna i 3 § i dess äldre lydelse skall under en tid av två år från ikraftträdandet gälla i fråga om beställning som gjorts före ikraft­trädandet. Beställares rätt tiU skeppsbygge enligt 3 § i dess äldre lydelse består så länge bygget ej registrerats.

5   Riksdagen 1973. 8 saml. Nr 22


 


LU 1973: 22                                                            66

7. Frist för anmälan av skepp för registrering eller för ansökan om
inskrivning av förvärv av skepp eller skeppsbygge skall ej i något fall
räknas från dag före ikraftträdandet.

Till 3 kap. sjölagen

8. I fråga om partrederi, som tillkommit före ikraftträdandet, gäller
utan hinder av att rederiavtalet ej anmälts till registermyndigheten vad
som föreskrivs i 40 § andra stycket om delad ansvarighet för uppkom­
mande förpliktelser.

Till 11 kap. sjölagen

9. I fråga om sjöpanträtt, som uppstått före ikraftträdandet, gäller
245, 252 och 255—260 §§ i stäUet för motsvarande äldre bestämmelser.
Dock skall sjöpanträtt, som icke erkännes enligt de nya bestämmel­
serna, ha det företräde till betalning som närmast kan anses motsvara
företrädet enligt äldre bestämmelser.

10.   I skepp, som icke har den dräktighet att det kunnat intecknas enligt lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg, får inteckning icke beviljas enligt de nya bestämmelserna utan att det visas, att skeppet ej omfattas av företagsinteckning.

11.   Inteckning, som beviljats eller sökts före ikraftträdandet, skall föras över tUl skeppsregistret. Den anses som en enligt de nya bestämmel­serna bevUjad eller sökt inteckning på belopp motsvarande den tidigare beviljade eUer sökta inteckningens kapitalbelopp. Inteckningshandlingen skall anses som pantbrev på samma belopp, om inteckningen är be­viljad.

12.   Utgör inteckningshandling säkerhet för fordran vid ikraftträdan­det, skall panträtt anses upplåten enligt 262 § till säkerhet för ford­ringen. Om borgenär innehar inteckningshandling vid nämnda tidpunkt utan att handlingen utgör säkerhet för fordran, skall panträtt anses upplåten till säkerhet för borgenärens rätt på grand av handlingen. Be­stämmelsen i 36 § lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg har fort­farande tUlämpning.

13.  Bestämmelserna i 12 har motsvarande tillämpning i fall då bor­
genär vid ikraftträdandet innehar fordringshandling, på grund varav
inteckning sökts, och inteckning sedermera beviljas med stöd av 19.

Bestämmelserna i 12 har likaledes motsvarande tillämpning, om borgenär vid ikraftträdandet innehar fordringshandling, på vilken teck­nats inteckningsmedgivande, och inteckning sedermera beviljas med stöd av 19.

14.  Har borgenär panträtt för sin fordran på grund av inteckning som
beviljats före ikraftträdandet eUer därefter med stöd av 19 skall ifråga
om hans rätt till betalning ur medel, som myndighet vid utsökning eller
eljest fördelar mellan rättsägare i det av inteckningen besvärade fartyget,
äldre bestämmelser tillämpas i stället för 264 § om det yrkas av någon
vars rätt beror därav. Vad som sagts nu gäUer dock endast om fördel­
ningen föranledes av utmätning som skett före utgången av 1979 eUer
av konkurs efter ansökan som gjorts före nämnda tidpunkt eller, såvitt
angår fördelning av annan anledning än utmätning eller konkurs, om
medlen nedsatts före den angivna tidpunkten.

Första stycket gäller även i fall då efter ikraftträdandet intecknings­handlingen utbytts mot två eUer flera nya pantbrev.

15.      Grundas panträtt i fartyg på förhållande som anges i 12 eller


 


LU 1973: 22                                                            67

13 första stycket, har fartygsägaren även i annat fall än då bestäm­melsema i 14 är tillämpliga rätt att påfordra, att vid fördelning av medel mellan rättsägare i fartyget betalning tUl borgenären begränsas enligt äldre bestämmelser.

16.   Medför tillämpning av 264 §, i fall då panträtt i fartyg grundas på förhållande som anges i 12 eller 13 första stycket och fordringens förfallodag inträffar efter utgången av år 1979, att inteckningssäkerhe­tens värde nedgår väsentiigt och ställer gäldenären ej efter anfordran yt­terligare säkerhet varmed borgenären skäUgen kan nöjas, får borgenären säga upp fordringen tUl betalnmg inom sex månader. Uppsägning på grund av vad som sagts nu får icke ske förrän sex månader förflutit från det gäldenären anmodats stäUa ytterligare säkerhet och ej heller före utgången av år 1977 eller senare än att tiden för betalningsskyldighetens fullgörande infaller före utgången av år 1979.

17.   Övergångsbestämmelsema utgör ej hinder för borgenär att göra gällande persoiUigt betalningsansvar på grand av inteckningshandling. Bestämmelserna i 24 och 25 §§ lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg har fortfarande tiUämpning.

18.   Bestänunelserna i 271 § om företräde på grand av inteckning har tillämpning även om inteckningen sökts före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 268 och 269 §§ om godtrosförvärv på grund av inskrivning gäller endast i fråga om upplåtelse som sker efter ikraft­trädandet.

19.  Fullföljes efter ikraftträdandet en dessförinnan gjord ansökan om
inteckning, skall inteckning beviljas enligt de nya bestämmelsema, om
ansökningen uppfyller villkoren för inteckning enligt lagen (1901: 26
s. 1) om inteckning i fartyg. Ansökningen skall därvid anses avse ett
penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

Sökes efter ikraftträdandet inteckning på grand av fordringshand­ling, på vilken före ikraftträdandet tecknats sådant bevittnat medgivan­de som avses i 2 § lagen om inteckning i fartyg, skall ansökningen upp­tagas och prövas som ansökan om inteckning enligt 282 § första styc­ket. Även i detta fall skall ansökningen anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp. Är medgivandet tecknat av an­nan än den som avses i 281 §, får ansökningen icke bifallas, om ej den som medgivit inteckningen styrkes vara ägare till skeppet och inskriv­ning sökes för hans fång.

20.  Bestämmelserna i 275 § tillämpas även om grand för avregistrering inträtt före ikraftträdandet.

21.  Bestämmelsen i 276 § första stycket om verkan av exekutiv auktion gäller ej i fråga om auktion som ägt rum före ikraftträdandet.

Till 15 kap. sjölagen

22. Bestämmelsema i 349 § gäller endast i fråga om förvärv och upp­
låtelse som äger rum efter ikraftträdandet.


 


LU 1973: 22                                                                          68

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1936: 83) angående vissa utfäs­telser om gåva skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse


Är genom skuldebrev eller an- Ar genom skuldebrev eller an­
norledes gåva utfäst i penningar el- norledes gåva utfäst i penningar
ler lösören, gälle den ej såsom full- eller lösören, gälle den ej såsom
bordad, med mindre det som ut- fullbordad, med mindre det som
fäst är kommit i gåvotagarens be- utfäst är kommit i gåvotagarens
sittning.
                               besittning. I fråga om skepp eller

skeppsbygge gäller i stället att gåva ej är att anse såsom fullbordad, med mindre inskrivning för förvär­vet sökts enligt vad som stadgas därom i sjölagen (1891: 35 s. 1).

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

3    Förslag till

Lag om ändring i handelsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 § handelsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                               Föreslagen lydelse

10 kap. 7 §1

Fartyg, som är för fordran in- Skepp och skeppsbygge må ej

tecknat eller äger den dräktighet, med laga verkan sättas i pant ef-

att, enligt vad särskilt är stadgat, ter ty nu är sagt. Ej heller må luft-

inteckning däri kan meddelas, må fartyg sålunda pantsättas,
ej med laga verkan sättas i pant
efter ty nu är sagt. Ej heller må
luftfartyg sålunda pantsättas.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

De nya bestämmelserna skall gälla även sådan båt som enligt punkt 5
övergångsbestämmelserna  till  lagen  (
      )   om  ändring  i  sjölagen

(1891: 35 s. 1) skall vara upptagen i skeppsregistret.

> Senaste lydelse 1955: 230.


 


LU 1973: 22                                                                          69

4    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1966: 454) om företagsinteck­ning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4§i Företagsinteckning gäller i näringsidkarens lösa egendom, i den mån denna hör tUl den intecknade verksamheten och utgöres av

1.  inventarier, varor eller andra 1. inventarier, varor eller andra lösören, dock ej fartyg som kan      lösören, dock ej skepp och skepps-intecknas för fordran eller luft- bygge, ej heller luftfartyg och så-fartyg eller sådan reservdel till                         dan reservdel därtill som kan om-luftfartyg som kan omfattas av in-    fattas av inteckning i luftfartyg, teckning i luftfartyg,

2.  byggnad eller annan anläggning som icke hör tiU tomträtt,

3.  arrenderätt, hyresrätt, rättighet som avses i 7 kap. 3 § jordabalken, bostadsrätt eller rätt till grava eller annan gruvegendom, om rättigheten kan utmätas,

4.  nyttjanderätt tUl inventarier eller andra lösören, om rättigheten kan utmätas,

 

5.   patent, upphovsrätt eUer annan rättighet av immateriell art, om rättigheten kan utmätas,

6.   fordran på vederlag för överlåtelse eller upplåtelse av egendom av sådant slag, som avses under 1—5, eller på ersättning med anledning av att sådan egendom skadats eller gått förlorad eller tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande,

7.   fordran på vederlag för arbete.

överlåtes verksamheten, gäller inteckningen i överlåtarens fordran på vederlag, i vad detta avser egendom som vid överlåtelsen omfattades av inteckningen.

1.  Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

2.  Omfattas skepp eller skeppsbygge av företagsinteckning vid ikraft­trädandet, gäller äldre bestämmelser fortfarande beträffande den egen­domen, vad angår skeppsbygge dock ej sedan det registrerats.

3.  I fråga om intecknad båt gäller äldre bestämmelser så länge bå­ten är upptagen i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelser­na tiU lagen (     ) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1).

1 Senaste lydelse 1971:1215. 6   Riksdagen 1973. 8 saml. Nr 22


 


LU 1973: 22


70


5   Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom förordnas i fråga om förmånsrättslagen (1970: 979),

dels att 17 § skall upphöra att gilUa,

dels att 4, 9,15 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


4§

Förmånsrätt följer med

1.   sjöpanträtt och luftpanträtt,

2.   handpanträtt och rätt att kvarhålla lös egendom tiU säkerhet för fordran (retentionsrätt).


3. panträtt på grund av inteck­ning i fartyg eller i luftfartyg och reservdelar tUl luftfartyg.

Beställare av fartyg som lämnat fartygsbyggaren förskott i bygg­nadsämnen eller pengar har för­månsrätt i byggnadsämnena och det som för beställarens räkning tillverkats med förskottet, om skriftlig handling upprättats och med denna förfarits enligt 3 § sjö­lagen (1891: 35 s. 1).

Redare vilken för medredare lämnat förskott som avses i 17 § sjölagen har förmånsrätt i medre-darens andel av fartyget enligt nämnda paragraf.

SärskUda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas och, beträffande 4 §, styckenas följd samt efter den i 4 # första stycket och 5—7 ## angivna numrering­en.

Förmånsrätt enligt 4 § första stycket 2 eller 3 har dock företrä­de framför förmånsrätt enligt 4 § första stycket 1 på grund av sjö­panträtt som avses i 267 § 6 sjö­lagen (1891: 35 s. 1) och förmåns­rätt enligt 4 § första stycket 3 har företräde framför förmånsrätt en­ligt 4 § första stycket 2 på grund av retentionsrätt.


3. panträtt på grund av inteck­ning i skepp eller skeppsbygge el­ler i luftfartyg och reservdelar till luftfartyg.

Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter den i 4—7 ## angivna numreringen.

Förmånsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmåns­rätt enligt 4,§ 2 på grand av an­nan retentionsrätt än som avses i 247 § sjölagen (1891: 35 s. 1).


 


LU 1973: 22


71


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmåns­rätt på grund av inteckning, vilken sökts samma dag som utmätningen verkställdes eller senare.

Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egen­dom. Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt. Om det inbördes företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag av för­månsrätt finns för vissa fall särskilda bestämmelser.


15 §


Fordran med allmän förmåns­rätt uttages i första hand ur egen­dom som ej är föremål för sär­skild förmånsrätt. Förslår ej den­na egendom, uttages fordringen ur egendom, vari särskild förmåns­rätt gäller, före fordringar med sådan förmånsrätt i den mån det är medgivet enligt 16 eller 17 % och i övrigt efter sistnämnda ford­ringar.


Fordran med allmän förmåns­rätt uttages i första hand ur egen­dom som ej är föremål för sär­skild förmånsrätt. Föreslår ej den­na egendom, uttages fordringen ur egendom, vari särskild för­månsrätt gäUer, före fordringar med sådan förmånsrätt i den mån det är medgivet enligt 16 § och i övrigt efter sistnämnda fordring­ar.


16 §1


Fordran med allmän förmåns­rätt enligt 10 eller 11 § uttages, om det behövs, före fordringar med särskUd förmånsrätt i lös egendom enligt 4 § andra eller tredje stycket, 5 eller 8 §. Vad som uttages på detta sätt skall, när det finns särskUda förmånsrätter i olika egendomsgrupper, fördelas på grupperna i förhåUande tUl den köpeskilling som erhållits för varje grapp.


Fordran med allmän förmåns­rätt enligt 10, 11 eller 12 § utta­ges, om det behövs, föie ford­ringar med särskild förmånsrätt enligt 5 eUer 8 § i annan lös egen­dom än tomträtt. Vad som uttages på detta sätt skall, när det finns särskUda förmånsrätter i olika egendomsgrupper, fördelas på grapperna i förhållande tUl den köpeskilling som erhållits för varje grapp.


17 P Fordran med allmän förmåns­rätt enligt 12 § uttages, om det behövs, före fordringar med sär­skUd förmånsrätt i lös egendom enligt 4 § tredje stycket, 5 eller 8 §. Härvid äger 16 § andra punk­ten motsvarande tillämpning.

1.  Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

2.  I fråga om förmånsrätt för retentionsrätt, som uppstått före ikraft­trädandet, gälla de äldre bestämmelsema fortfarande.

3.  Bestämmelserna i 4 § andra stycket och 16 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om förskott som avses i punkt 6 sista stycket övergångsbestämmelsema till lagen ( ) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1).

' Senaste lydelse 1971: 1043. • Senaste lydelse 1971:1043.


 


LU 1973: 22                                                                            72

4.    De äldre bestämmelserna i 4 § tredje stycket, 16 och 17 §§ om redares förmånsrätt på grund av förskott för medredares bidrag till rederirörelsen enligt 17 § sjölagen (1891: 35 s. 1) i dess lydelse före ikraftträdandet av lagen ( ) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) gäller fortfarande i fråga om förskott som lämnats före ikraftträdandet.

5.    I fråga om panträtt på grund av inteckning i båt har de nya be­stämmelserna om panträtt på grand av inteckning i skepp motsvarande tiUämpning.

6    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 54, 58 och 86—88 §§ lagen (1927: 77) om. försäkringsavtal skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                            Föreslagen lydelse

54                                                 §1
Har försäkring tagits å gods
                Har försäkring tagits å gods
utan angivande av det intresse för-
utan angivande av det intresse för­
säkringen avser, skall försäkring-
säkringen avser, skall försäkring­
en, där ej annat framgår av om-
    en, där ej annat framgår av om­
ständighetema, anses gälla till för-
ständighetema, anses gälla tUl för­
mån för envar, som, i egenskap av
mån för envar, som, i egenskap
ägare, panthavare eller innehava-
av ägare, panthavare eUer inne-
re av annan rättighet till godset el-
havare av annan rättighet till god-
ler emedan han i anledning av av-
set eller emedan han i anledning
tal om godset står faran för detta,
av avtal om godset står faran för
har intresse av att dess värde icke
detta, har intresse av att dess vär-
minskas eller går förlorat. / frå-
  de icke minskas eller går förlorat.
ga om sjöpanträtt och luftpanträit
      Vad nu sagts gäller dock ej i
skall vad sålunda stadgats äga till-
fråga om sjöpanträtt och luftpant-
lämpning endast om panträtten är
                                         rätt.
förbunden med personlig fordran
hos pantens ägare.

Ar förbehåll träffat, enhgt vUket försäkrmgen skall upphöra i händelse äganderätten tUl godset övergår å annan, vare ny ägare dock, där för­säkringsfall inträffar inom fjorton dagar, berättigad tiU ersättning för liden skada, i den mån han icke på grand av försäkring, som han själv tagit, äger rätt till gottgörelse för skadan. Vad sålunda stadgas skall icke äga tillämpning i fråga om sjöförsäkring å fartyg eller kreatursför­säkring.

58 § Gäller försäkring å gods till förmån för någon, som till säkerhet för fordran har panträtt i godset, äge han, ändå att fordringen ej.är till betalning förfallen, framför ägaren rätt att ur utfallande ersättningsbe­lopp utfå sin fordran, såvida icke ägaren genom att avhjälpa skadan eller på annat sätt bereder panthavaren samma säkerhet som han ägt

• Senaste lydelse 1955: 233.


 


LU 1973: 22


73


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

före försäkringsfallet. Lag samma vare, där försäkringen gäller till för­mån för någon, som har rätt att kvarhåUa godset tUl säkerhet för för-faUen fordran.


Ersättningsbelopp för gods, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till utmätnings­mannen. Avser ersättningsbelop­pet gods, som satts i kvarstad el­ler under skingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, utgi­vas till överexekutor; och har den­ne att med beloppet förfara på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

I fråga om rätt för vissa inne­havare av inteckning i fast egen­dom, tomträtt eller vattenfallsrätt att njuta betalning ur brandskade­ersättning gälle, i stället för före­skriftema i 56 och 57 §§ samt första och andra styckena i före­varande paragraf, vad som finnes stadgat i 86—88 §§ samt i särskild Jag.


Ersättningsbelopp för gods, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till utmätnings­mannen. Avser ersättningsbelop­pet gods, som satts i kvarstad el­ler under skingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, utgi­vas tiU överexekutor; och har den­ne att med beloppet förfara på sätt i 160 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

I fråga om rätt för borgenär, som har panträtt i fastighet eller i tomträtt, att njuta betalning ur brandskadeersättning gäller, i stäl­let för föreskrifterna i 56 och 57 §§ samt första och andra styc­kena i förevarande paragraf, vad som finnes stadgat i 86—88 §§ samt i särskild lag.


86


Timar brandskada å fast egen­dom, vare den som i egendomen har inteckning för fordran berät­tigad att, på sätt därom är särskUt stadgat, njuta betalning eUer sä­kerhet, såframt utfallande ersätt­ning överstiger en tiondel av för­säkringsbeloppet  för  egendomen.


Timar brandskada å fast egen­dom, vare borgenär, som har pant­rätt i egendomen, berättigad att, på sätt därom är särskUt stadgat, njuta betalning eller säkerhet, så­framt utfallande ersättning översti­ger en tiondel av försäkringsbe­loppet för egendomen.


87 §


Har anmälan om intecknings­havarens namn och adress gjorts hos försäkringsgivaren, vare upp­sägning av försäkringsavtalet eller avtalad ändring däri utan inver­kan å den rätt, som tillkommer inteckningshavaren på grund av försakringsfall, som inträffar, in­nan en månad förflutit efter det han underrättats om uppsägning­en eller ändringen; och skall så­dan underrättelse anses meddelad, då den i rekommenderat brev av­sänts under den uppgivna adres­sen.

• SenasteJydelse 1967: 264.


Har anmälan om namn och adress för borgenär, som har panträtt i fastighet, gjorts hos för­säkringsgivaren, vare uppsägning av försäkringsavtalet eller avtalad ändring däri utan inverkan å den rätt, som tillkommer borgenären på grund av försäkringsfall som inträffar, innan en månad förflu­tit efter det han underrättats om uppsägningen eller ändringen; och skall sådan underrättelse anses meddelad, då den i rekommende­rat brev avsänts under den uppgiv­na adressen.


 


LU 1973: 22


74


 


Nuvarande lydelse

Varder premie i rätt tid ej er-lagd av försäkringstagaren, må försäkringsgivaren ej gent emot inteckningshavare, vars namn och adress blivit hos honom anmälda, åberopa försäkringstagarens dröjs­mål till befrielse från ansvarighet, med mindre inteckningshavaren underrättats, att premien är ogul­den, och därefter en vecka för­flutit.

Ej må eljest försäkringsgivare tUl befrielse från ansvarighet gent emot inteckningshavare åberopa omständighet, som beror av an­nan än denne.


Föreslagen lydelse

Varder premie i rätt tid ej er-lagd av försäkringstagaren må för­säkringsgivaren ej gent emot bor­genär, vars namn och adress blivit hos honom anmälda, åberopa för­säkringstagarens dröjsmål till be­frielse från ansvarighet, med mind­re borgenären underrättats, att pre­mien är ogulden, och därefter en vecka förflutit.

Ej må eljest försäkringsgivare till befrielse från ansvarighet gent emot borgenär åberopa omstän­dighet, som beror av annan än denne.


88 §3


Vad i 86 och 87 ## stadgas om inteckningshavare gälle ock den, som för ogulden köpeskilling äger fordran med förmånsrätt, som av­ses i 11 kap. 2 § jordabalken.

Har någon för fordran inteck­ning i tomträtt eller vattenfalls­rätt, och är brandförsäkring ta­gen å byggnad eller annat, som hör tUl tomträtten eller vatlen-fallsrätten, vare i fråga om in­teckningshavarens rätt på grund av försäkringen bestämmelsema i 86 och 87 §§ likaledes tillämpliga.


Har borgenär panträtt i tomt­rätt och är brandförsäkring tagen å byggnad eller annat, som hör tUl tomträtten, vare i fråga om borgenärens rätt på grand av för­säkringen bestämmelserna i 86 och 87 §§ tillämpliga.


Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om medförsäkring på grund av sjöpanträtt och luftpanträtt, som uppstått före ikraftträdandet.

Bestämmelsema i denna lag om borgenär, som har panträtt i fastig­het eller tomträtt, har motsvarande tillämpning på borgenär som åtnjuter företrädesrätt för sin fordran på grand av 5 § lagen (1970: 995) om in­förande av nya jordabalken.

Vid tiUämpning av de nya bestämmelsema skall vattenfallsrätt anses likställd med tomträtt.

' Senaste lydelse 1967: 264.


 


LU 1973: 22


75


7    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927: 78) angående införande av lagen om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 7 § lagen (1927: 78) angående införande av lagen om försäkringsavtal skall ha nedan angivna lydelse.


7§

Nuvarande lydelse

Vad nya lagen i 86—88 §§ stadgar om inteckningshavares rätt på grand av brandförsäkring å byggnad skall i fråga om ersätt­ning för brandskada, som inträffat efter det nya lagen trätt i kraft, äga tUlämpning utan hinder av att försäkringsavtalet slutits tidigare eUer inteckningen blivit tidigare sökt.


Föreslagen lydelse

Vad nya lagen i 86—88 §§ stad­gar om panträttshavares rätt på grund av brandförsäkring å bygg­nad skall i fråga om ersättning för brandskada, som inträffat efter det nya lagen trätt i kraft, äga till-lämpning utan hinder av att för­säkringsavtalet slutits tidigare eller inteckningen  blivit  tidigare  sökt.


Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

8   Förslag till

Lag om ändring i förordm'ngen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom förordnas, att 3 och 14 §§ förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer skall ha nedan angivna lydelse.


3§i

Nuvarande lydelse

Avbetalning å huvudstol eller räntebetalning, som av gäldenär el­ler med hans vetskap gjord är, så ock annat gäldenärs erkännande av fordringens tillvaro, gälle så­som hade fordringen hos honom bevakad blivit. Beslut, varigenom ansökan om inteckning som ej av­ser fast egendom eller tomträtt bi-faUes eller förklaras vilande, eller

' Senaste lydelse 1970: 1003.


Föreslagen lydelse

Avbetalning å huvudstol eller räntebetalning, som av gäldenär el­ler med hans vetskap gjord är, så ock annat gäldenärs erkännande av fordringens tillvaro, gälle så­som hade fordringen hos honom bevakad blivit. Beslut, varigenom ansökan om inteckning som ej av­ser fast egendom, tomträtt, skepp eller skeppsbygge bifalles eller för-


 


LU 1973: 22


76


 


Nuvarande lydelse

anteckning om innehav av pant­brev eUer annan inteckningshand­ling have ock lika verkan emot ägare av den intecknade egendo­men; vUl borgenären hålla talan mot annan öppen, bevake då sin fordran emot denne, såsom i 1 § sägs.


Föreslagen lydelse

klaras vilande, eller anteckning om innehav av pantbrev eller an­nan inteckningsbandling have ock lika verkan emot ägare av den in­tecknade egendomen; vUl borge­nären hålla talan mot annan öp­pen, bevake då sin fordran emot. denne, såsom i 1 § sägs.


14 §2


Är borgenärs fordran intecknad i fartyg eller luftfartyg, eller har han lös egendom såsom pant eller eljest tmder panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå att: han ej, efter kaUelse å okända borgenärer, sin fordran angiver. Om rätt till kvittning för genford­ran vare ock lag som i 7 § sägs ändå att den fordran ej blivit ef­ter sådan kallelse angiven.


Är borgenärs fordran intecknad i luftfartyg, eller har han lös egen­dom såsom pant eUer eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenärer, sin fordran angiver. Om rätt tUl kvitt­ning för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs ändå att den ford­ran ej blivit efter sådan kallelse angiven.


Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

9   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling

Härigenom förordnas, att 2, 13 och 14 §§ lagen (1927: 85) om dödan­de av förkommen handling skall ha nedan emgivna lydelse.


§

Nuvarande lydelse

2

Ansökan om dödande av hand­ling skall, skriftligen avfattad, in­givas tUl rätten i den ort, där för­pliktelsen skall fuUgöras, eUer, om sådan ort ej är nämnd i handling­en, till den rätt, där den förplik­tade är skyldig att svara i tviste­mål, som angå gäld i allmänhet. Då fråga är om pantbrev, göres ansökningen hos  den rätt under

" Senaste lydelse 1970: 1003. • Senaste lydelse 1970: 1012.


Föreslagen lydelse

Ansökan om dödande äv hand­ling skall, skriftUgen avfattad, in­givas till rätten i den ort, där för­pliktelsen skall fullgöras, eller, om sådan ort ej är nämnd i handling­en, till den rätt, där den förplik­tade är skyldig att svara i tviste­mål, som angå gäld i aUmänhet. Då fråga är om pantbrev på grund av inteckning i fastighet el-


 


LU 1973: 22


77


Nuvarande lydelse

vUken fastigheten lyder. Ansökan om dödande av intecknad ford­ringshandling göres hos rätten i den ort, där vederbörande inskriv­ningsmyndighet är.

Föreslagen lydelse

ler tomträtt, göres ansökningen hos den rätt under vilken fastig­heten lyder. / fråga om pantbrev på grund av inteckning i skepp eller skeppsbygge göres ansök­ningen hos rätten i skeppets hem­ort eller i den ort där bygget ut­föres. Ansökan om dödande av intecknad fordringshandling göres hos rätten i den ort, där vederbö­rande inskrivningsmyndighet är.

Ansökan om dödande av konossement skall ingivas tiU rätten i god­sets bestämmelseort.

Aro enligt vad nu är sagt flera domstolar behöriga, må ansökningen göras vid vUken som helst av dem.

13 §2


Hava tio år förflutit från det pantbrev eUer annan intecknings­handling, om vilken det ej är känt var den finnes, blivit uppvisad för anteckning om iimehav eUer eljest företedd i inteckningsärende och vill den intecknade egendomens ägare äska att inteckningen, ehuru han ej kan förete handlingen, måtte dödas, göre ansökan därom, då fråga är om pantbrev, hos den rätt, under vilken fastigheten ly­der, och eljest hos rätten i den ort, där vederbörande inskrivnings­myndighet är. Kan det antagas att pantbrev tUlkommit på sådant sätt eller kommit ur ägarens hand un­der sådana omständigheter som utesluter gUtig pantsättning, må ansökan göras utan hinder av att nyss angivna tid ej förflutit. Se­dan ansökningen, där så ske kan, på sätt om stämning i tvistemål är stadgat delgivits den senast an­tecknade innehavaren av hand­lingen, utfärde rätten offentlig stämning, som skaU kungöras på sätt i 6 § sägs samt innehålla be­skrivning av handlingen ävensom tUlkännagivande att, om någon innehar handlingen eller har kän­nedom om att den finnes i behåll,

• Senaste lydelse 1970:1012.


Hava tio år förflutit från det pantbrev eUer annan intecknings­handling, om vilken det ej är känt var den finnes, blivit uppvisad för anteckning om innehav eller eljest företedd i inteckningsärende och vill den intecknade egendomens ägare äska att inteckningen, ehura han ej kan förete handlingen, måtte dödas, göre ansökan därom, då fråga är om pantbrev, hos den rätt, under vilken fastigheten ly­der eller i skeppets hemort eller i den ort, där skeppsbygget utfö­res, och eljest hos rätten i den ort, där vederbörande inskrivnings­myndighet är. Kan det antagas att pantbrev tillkommit på sådant sätt eller kommit ur ägarens hand un­der sådana omständigheter som utesluter giltig pantsättning, må ansökan göras utan hinder av att nyss angivna tid ej förflutit. Se­dan ansökningen, där så ske kan, på sätt om stämning i tvistemål är stadgat delgivits den senast an­tecknade innehavaren av hand­lingen, utfärde rätten offentlig stämning, som skall kungöras på sätt i 6 § sägs samt uinehålla be­skrivning av handlingen ävensom tUlkännagivande att, om någon in-


 


LU 1973: 22                                                            78

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

han bör därom, vid äventyr att in- nehar handlingen eller har känne­teckningen eljest dödas, hos rätten dom om att den finnes i behåll, göra anmälan sist å dag som för han bör därom, vid äventyr att ärendets fullföljande utsattes. Så- inteckningen eljest dödas, hos rät­dan dag må ej sättas tidigare än ten göra anmälan sist å dag som sex månader efter kungörelsens för ärendets fullföljande utsattes, införande i allmänna tidningarna.     Sådan dag må ej sättas tidigare än

sex  månader   efter  kungörelsens införande i allmänna tidningama.

Fullföljes ej ansökningen å utsatt dag, vare den förfallen.

Finner rätten, vid prövning av ansökningen, någon omständighet ej hava förekommit som utgör skälig anledning att låta inteckningen fort­farande gälla, förordne rätten att inteckningen må, på därom hos veder­börande inskrivningsmyndighet gjord ansökan, dödas utan handlingens företeende.

Rätten skaU undertätta inskrivningsmyndigheten om ansökan som i första stycket sägs för anteckning i fastighetsboken eUer annan inskriv­ningsbok varom fråga är. Vad nu sagts om ansökningen skaU ock gälla rättens slutliga utslag i ärendet; dock må, då ansökningen avslagits, an­teckning ej verkstäUas förrän utslaget vunnit laga kraft.

14 §3 Bestämmelsema i 1—10 §§ äga, såvitt de angå pantbrev, motsvarande tillämpning i fråga om vUandebevis. Bestämmelserna i 13 § om dödande av inteckning äga motsvarande tillämpning i fråga om vilandeförklarad inteckningsansökan.

Bestämmelserna i 10 och 13 §§ om annan inskrivningsbok än fas­tighetsbok äga, i fråga om pant­brev för skepps- eller skeppsbygg-nadsinteckning, motsvarande till-lämpning på skepps- och skepps-byggnadsregistren.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

10    Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom förordnas, att 55 § lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

55   §1
Vad i denna lag är föreskrivet        Vad i denna lag är föreskrivet
skall ej äga tUlämpning å aktie-
      skall ej äga tillämpning å aktie­
bolag eller rederier.
              bolag eller partrederi.

' Senaste lydelse 1970: 1012. ' Senaste lydelse 1903: 101.


 


LU 1973:22


79


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Ej heUer göres genom denna lag ändring i vad om bolag för verk­samhet av visst slag eljest är i lag eller författning särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

11    Förslag till

Lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagsökningslagen (1946: 808) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1 §2

För fordran som grundar sig å skuldebrev eller annat skriftligt ford­ringsbevis och är till betalning förfallen må gäldenären lagsökas enligt vad nedan sägs.


Om för fordran som avses i första stycket skriftligen upplåtits panträtt i fast egendom, kan bor­genären genom lagsökning söka betalning ur egendomen. Har bor­genären för fordringen inteckning i fartyg eller luftfartyg eller re­servdelar till luftfartyg eller före­tagsinteckning, kan han genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller.

Om för fordran som avses i första stycket skriftUgen upplåtits panträtt i fast egendom, skepp eller skeppsbygge, kan borgenären genom lagsökning söka betalning ur egendomen. Har borgenären för fordringen inteckning i luftfar­tyg eller reservdelar tUl luftfartyg eller företagsinteckning, kan han genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller.

Vad i denna lag sägs om gäldenären tillämpas vid lagsökning enligt andra stycket på ägaren av den egendom ur vilken betalning sökes.

2 §


Lagsökning skall göras skriftii-gen hos allmän underrätt. Ansök­ningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och tele­fonnummer samt gäldenärens namn och, där sä kan ske, dennes personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer, så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären an-give ock de omständigheter som betinga   rättens   behörighet,   om


Lagsökning skall göras skriftli­gen hos allmän underrätt. Ansök­ningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn, personnum­mer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och, där så kan ske, dennes personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer, så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären an-give ock de omständigheter som betinga   rättens   behörighet,   om


' Mednuvarande lydelse avses såvitt gäller 2 § lydelsen enligt proposition 1973:30. ' Senaste lydelse 1971: 496.


 


LU 1973: 22                                                            80

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

denna ej framgår av vad eljest an-  denna ej framgår av vad eljest an­
föres. Vid ansökningen skall fogas
   föres. Vid ansökningen skall fogas
styrkt avskrift av handUng vara
      styrkt avskrift av handling vara
fordringen grundas och, då betal-
   fordringen grandas och, då betal­
ning enligt 1 § andra stycket sökes
ning enUgt 1 § andra stycket sökes
ur fast egendom, av handling var-
   ur fast egendom, skepp eller
igenom panträtt i egendomen upp-
  skeppsbygge, av handling varige-
låtits.
                                 nom panträtt i egendomen upp­
låtits.

Ansökningen skaU jämte avskrift som angives i första stycket avläm­nas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, ombesörje rätten mot stadgad avgift erforderlig avskrift, och gäUe den i målet lika med hu­vudskrift.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Om inteckningshandling som rör fartyg vid ikraftträdandet utgör pant för fordran, får lagsökning äga rum enligt 1 § andra stycket första punkten i dess nya lydelse, även om fordringen ej grundas på skriftiigt bevis eller panträttsupplåtelsen ej skett skriftligen. Målet skall hän­skjutas tUl rättegång, om det görs invändning som hänför sig tUl ford­ringen eller panträttsupplåtelsen samt borgenärens rätt är stridig.

12    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingari skall införas en ny para­graf, 22 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

22 a § Handling angående skeppsbygg-nadsavtal vilken inkommit till den registermyndighet som avses i 2 § sjölagen (1891:35 s. 1) i ärende om registrering eller inskrivning må, såvitt den avser pris och be­talningsvillkor, ej utan samtycke av parterna i avtalet utlämnas förrän tio år förflutit från den dag handlingen inkom.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. ' Lagen omtryckt 1971: 203.


 


LU 1973: 22                                                                          81

13   Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom förordnas, att 11 kap. 3 och 4 §§ luftfartslagen (1957: 297) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

11 kap. 3 §1
Borgenär, som har fordran å
    Borgenär, som har fordran å
bärgarlön eller å ersättning för
bärgarlön eUer å ersättning för
kostnader som avses i 2 §, njute
kostnader som avses i 2 §, njute
i fartyget eUer godset luftpanträtt
i fartyget eUer godset luftpanträtt
med förmånsrätt enligt 4 § första
med förmånsrätt enligt 4 § för-
stycket i förmånsrättslagen (1970:
månsrättslagen (1970: 979), så-
979), såframt bärgarlönen eller er-
framt bärgarlönen eller ersättning­
sättningen hänför sig tUl åtgärder
en hänför sig tUl åtgärder vilka
vilka slutförts här i riket.
                    slutförts här i riket.

I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhåUande tUl ford­ringens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skaU yngre fordran äga företräde framför äldre.

Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes ford­ran gnidits eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren tagas i besittning.

11 kap. 4 §

Angående    luftpanträttshavares    Luftpanträtt omfattar ej ersätt-

rätt till ersättning, som utgår på ning, som på grund av försäkring
grund av tagen försäkring, är sär- eller eljest utgår för skada på luft­
skilt stadgat.
                        fartyget eller godset.

Har luftfartygets eller godsets ägare på annan grund fordran å ersättning för skada å egendomen, skall luftpanträtt i egendomen till­lika omfatta sådan fordran; och skall i nu angivet hänseende vad i 272 och 279 ## sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om luftpanträtt som
uppstått före ikraftträdandet och skaU därvid den i 11 kap. 4 § upp­
tagna hänvisningen till 272 och 279 §§ sjölagen avse sistnämnda båda
lagrum i deras lydelse före ikraftträdandet av lagen (
       ) om änd-

ring i sjölagen (1891: 35 s. 1).

• Senaste lydelse 1971: 984.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 »73     730048