Lagutskottets betänkande nr 17 år 1973

LU 1973:17

Nr 17

Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1973: 69 med förslag till lag om ändring i lagen (1970: 498) om skydd
för vapen och vissa andra officiella beteckningar, jämte motion

Genom en den 9 mars 1973 dagtecknad proposition, 1973: 69, har
Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över
justitieärenden föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagt
förslag till lag om ändring i lagen (1970: 498) om skydd för vapen och
vissa andra officiella beteckningar.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Kommunala vapen fastställs f. n. av Kungl. Maj:t. I propositionen
föreslås att kommunalt vapen som antagits av kommunen skall efter anmälan
registreras av patent- och registreringsverket. Registreringen utgör
enligt förslaget en förutsättning för att vapnet skall erhålla skydd enligt
lagen (1970: 498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.

1 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 17

LU 1973:17

Lagförslaget

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra
officiella beteckningar

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970: 498) om skydd för vapen
och vissa andra officiella beteckningar,

dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

I näringsverksamhet får statsva- I näringsverksamhet får statsvapen,
statsflagga eller annat stats- pen, statsflagga eller annat stats emblem

eller statlig kontroll- eller emblem eller statlig kontroll- eller

garantibeteckning ej utan veder- garantibeteckning ej utan vederbörligt
tillstånd användas i varu- börligt tillstånd användas i varumärke
eller annat kännetecken för märke eller annat kännetecken för

varor eller tjänster. Detsamma gäl- varor eller tjänster. Detsamma

ler annan beteckning, som hänsyf- gäller annan beteckning, som hän tar

på svenska staten och därige- syftar på svenska staten och däri nom

ger kännetecknet en officiell genom ger kännetecknet en offici karaktär,

samt svenskt kommu- eli karaktär, samt svenskt kommunalt
vapen. nalt vapen, vilket är registrerat.

Statsvapen får ej heller på annat sätt än som kännetecken användas
i näringsverksamhet utan vederbörligt tillstånd.

Första och andra styckena gäller också beteckning som lätt kan förväxlas
med sålunda skyddad beteckning.

1 a §

Registrering av svenskt kommunalt
vapen sker efter skriftlig anmälan
i register, som föres för hela
riket av patent- och registreringsverket.
Registrering får ske endast
om statens heraldiska nämnd har
avgivit yttrande i ärendet om antagande
av vapnet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1973.

Svenskt kommunalt vapen, som fastställts av Konungen före nya lagens
ikraftträdande, registreras genom registreringsmyndighetens försorg
med verkan från nya lagens ikraftträdande.

Svenskt kommunalt vapen, som icke fastställts av Konungen men som
antagits före år 1900, åtnjuter skydd enligt äldre lag till utgången av
år 1975. Sådant vapen registreras även om yttrande som avses i 1 a § ej
avgivits, om anmälan om registrering göres före utgången av år 1975.
Har i fråga om annat icke fastställt vapen, som antagits före nya lagens

LU 1973: 17

ikraftträdande, yttrande som nyss sagts ej avgivits, får registrering av
sådant vapen ändå ske, om anmälan därom göres före utgången av år
1975 och statens heraldiska nämnd tillstyrker registrering.

Motionen

I motionen 1973: 1836 av herr Larsson i Luttra (c) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av förevarande proposition beslutar

1. att hos Kungl. Maj:t anhålla att fastställelse av kommunala
vapen med det snaraste måtte upphöra samt att statens heraldiska
nämnd kompletteras med en representant för framstående
heraldisk sakkunskap, lämpligen efter förslag av Svenska kommunförbundet
eller Samfundet för hembygdsvård.

2. att sista stycket i övergångsbestämmelserna får följande lydelse:
Svenskt kommunalt vapen, som icke fastställts av Konungen
men antagits före nya lagens ikraftträdande, åtnjuter skydd enligt
äldre lag till utgången av år 1975. Sådant vapen registreras
även om yttrande som avses i 1 a § ej avgivits, om anmälan
om registrering göres före utgången av år 1975.

Utskottet

I propositionen föreslås att Kungl. Maj:ts nuvarande — i lag oreglerade
— befattning med ärenden rörande fastställelse av kommunala
vapen skall upphöra. Som ersättning härför framläggs förslag om införande
av ett system med central registrering av sådana vapen. Förslaget
innebär dock inte att någon registreringsskyldighet åläggs kommunerna.
Däremot skall enligt förslaget registrering utgöra förutsättning
för att rättsskydd skall föreligga i enlighet med bestämmelserna i lagen
(1970: 498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar
(i det följande kallad 1970 års lag). I praktiken kommer givetvis detta
för kommunerna att utgöra ett starkt incitament till att utnyttja möjligheten
att söka registrering. Det enda villkor som enligt förslaget ställs
upp för registrering är att yttrande inhämtas från statens heraldiska
nämnd, innan beslut fattas av kommunen om antagande av vapnet.
Prövningen i registreringsärendet förutsätts sålunda bli av rent formell
natur. Förslaget vilar i denna del på förutsättningen att kommun självmant
kommer att avstå från att antaga och söka registrering av ett vapen,
som nämnden i sitt yttrande funnit förväxlingsbart med annat skyddat
vapen eller eljest inte godtagbart från heraldisk synpunkt.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1973.
Frågan om beredande av skydd enligt det nya systemet åt redan existerande
vapen har reglerats genom särskilda övergångsbestämmelser. Dessa
bestämmelser innebär i huvudsak följande. Kommunala vapen, som

LU 1973: 17

tidigare har fastställts av Kungl. Maj:t, skall utan särskild anmälan tas
in i registret. I fråga om övriga vapen krävs för ordningens skull att
anmälan om registrering sker. Vapen som använts av ålder och otvetydigt
vunnit hävd skall åtnjuta skydd enligt äldre lag intill utgången
av år 1975 och under samma tid få registreras utan yttrande av heraldiska
nämnden. Den angivna tidsfristen har ansetts ge kommunerna behövligt
rådrum. I syfte att undvika komplikationer för registreringsmyndigheten
i fråga om tillämpningen av begreppet ålder och otvetydig
hävd har den preciseringen ansetts böra ske att den nu angivna övergångsregleringen
gäller för vapen som inte fastställts av Kungl. Majit
men som antagits före år 1900. övriga vapen som antagits före ikraftträdandet
skall intill utgången av år 1975 få registreras utan nytt beslut
om antagande, under förutsättning att heraldiska nämnden tillstyrker
registreringen. Skulle så inte ske, krävs nytt kommunbeslut efter yttrande
av nämnden. Härigenom vinns att kommunen på nytt får ta ställning
till vapnet.

Det genom propositionen framlagda lagförslaget bygger i första hand
på en inom justitiedepartementet den 20 mars 1972 upprättad promemoria
(Ju 1972:16), vilken har remissbehandlats. Praktiskt taget alla
remissinstanser — däribland Svenska kommunförbundet — har godtagit
grundtanken i förslaget om att det nuvarande fastställelsesystemet
bör upphöra och ersättas av ett registreringssystem.

Utskottet vill till en början framhålla att det nu framlagda lagförslaget
fyller ett sedan länge känt behov. Detta sammanhänger med att det
för närvarande är oklart i vilken utsträckning de nu existerande kommunala
vapnen är omfattade av rättsskydd enligt 1970 års lag. Samma
oklarhet rörande omfattningen av det rättsliga skyddet har också kännetecknat
tidigare gällande lagstiftning på detta område. Frågan har
inte heller ställts på sin spets i domstolspraxis. Till bilden hör också att
det från kommunalt håll i olika sammanhang hävdats att ett kommunalt
vapen alltid bör anses vara rättsligen skyddat i och med att kommunen
antagit vapnet och att statlig fastställelse saknar rättslig betydelse
och därför egentligen är onödig. För en fylligare redogörelse för
det rådande rättsläget hänvisar utskottet till framställningen i propositionen
s. 5—8.

Mot här angivna bakgrund finner utskottet lagförslaget utgöra en väl
genomförd avvägning mellan de olika intressen som på detta område
gör sig gällande. Den förordade lösningen innebär att den rådande osäkerheten
angående omfattningen av det rättsliga skyddet enligt 1970
års lag undanröjs. Detta måste anses mycket tillfredsställande. Lösningen
för också med sig att det blir möjligt att få upplysning om vilka
kommunala vapen som åtnjuter skydd genom hänvändelse till registreringsmyndigheten.
Detta blir till hjälp för kommuner som är i färd med
att anta nya vapen. Det föreslagna systemet tillgodoser slutligen även

LU 1973:17

kravet på att viss kontroll sker av att ett kommunalt vapen konstnärligt
överensstämmer med heraldiska principer och av att sådant vapen
inte lätt kan förväxlas med annat skyddat vapen. I sistnämnda avseende
präglas förslaget av en strävan att finna en lösning, som inte kan komma
att uppfattas som en obehörig statlig inblandning i den kommunala
självbestämmanderätten. Detta har föranlett den avvägningen att även
för det fall att statens heraldiska nämnd i avgivet yttrande avstyrkt
antagande av visst vapen, skall detta enligt förslaget inte utgöra något
absolut hinder mot att vapnet ändock antas och registreras. Föredragande
statsrådet har i detta sammanhang framhållit att han av flera
skäl, bl. a. med hänsyn till den positiva inställning som visats från kommunalt
håll till det föreslagna registreringssystemet, anser sig kunna
utgå från att man framdeles i sådan utsträckning kommer att beakta
den heraldiska sakkunskapens synpunkter, att syftet med förslag i denna
del vinns (prop. s. 18). Utskottet ansluter sig helt till denna bedömning,
men vill för sin del ytterligare understryka det angelägna i att nämndens
ståndpunktstagande i dessa ärenden beaktas. Beträffande nämndens
yttranden vill utskottet vidare framhålla att eftersom det är den
sakliga tyngden av skäl för ståndspunktstagandet som skall vara avgörande
för kommunens beslut i frågan, måste i förekommande fall vissa
krav ställas på den i yttrandet anförda motiveringens utförlighet och
konsekvens.

I motionen 1973: 1836 har under punkten 1 framställts yrkande om
att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla dels att
fastställelse av kommunala vapen med det snaraste måtte upphöra,
dels att statens heraldiska nämnd kompletteras med en representant
för framstående heraldisk sakkunskap, lämpligen efter förslag av Svenska
kommunförbundet eller Samfundet för hembygdsvård.

Beträffande det första ledet i detta yrkande vill utskottet framhålla
att ett avskaffande av det nuvarande fastställelsesystemet förutsätter att
det föreslagna registreringssystemet i stället kan träda i tillämpning.
Med tanke på den tid som behövs för att lägga upp ett centralt register
och för övriga administrativa förberedelser har föredragande statsrådet
ansett att den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 oktober 1973
(prop. s. 20). Utskottet finner ej skäl till annat bedömande och avstyrker
därför bifall till motionsyrkandet 1 i denna del.

Vad därefter angår frågan om sammansättningen av statens heraldiska
nämnd får utskottet anföra följande. Nämnden, som står under
riksarkivariens ordförandeskap, är enligt sin instruktion avsedd att vara
ett forum för heraldiska frågor av invecklad beskaffenhet eller av principiell
betydelse. Bland nämndens ledamöter finns representanter för
de huvudgrenar av vetenskap och konst till vilka heraldiken har anknytning.
I nämnden ingår därjämte en ledamot med juridisk-administrativ
erfarenhet. Föredragande i nämnden är statsheraldikern, som före -

LU 1973:17

står riksarkivets heraldiska sektion. I motionen 1968: II: 453 framfördes
bl. a. yrkande om att i statens heraldiska nämnd skulle ingå en av
Kungl. Maj:t på förslag av Samfundet för hembygdsvård utsedd ledamot.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande avstyrkte statsutskottet bifall
till denna motion under åberopande av bl. a., att enligt utskottets
uppfattning försiktighet borde iakttas med förändringar i nämndens
sammansättning i en sådan riktning som kunde förskjuta tyngdpunkten
i nämndens karaktär av forum för vetenskapliga bedömningsfrågor (SU
1968: 43 s. 9).

Det nu framlagda lagförslaget påkallar enligt utskottets mening inte
någon ändring i nämndens sammansättning. Beträffande själva sakfrågan
biträder utskottet den uppfattning som statsutskottet gav uttryck åt
år 1968. Vid dessa förhållanden avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandet
1 även i denna del.

I motionen 1973: 1836 har vidare under punkten 2 framställts yrkande
om viss ändring av de till lagförslaget fogade övergångsbestämmelserna
(se ovan s. 3). Den i motionen föreslagna ändringen av övergångsbestämmelserna
tar sikte på sådana nu existerande kommunala
vapen, som inte fastställts av Kungl. Maj:t och som antagits efter år
1900. För denna grupp av vapen gäller såsom tidigare nämnts (se ovan
s. 4) att registrering skall få ske utan nytt beslut om antagande intill utgången
av år 1975 under förutsättning att heraldiska nämnden tillstyrker
registreringen. Den motivering som anförs för det i motionen framförda
ändringsförslaget återgår på den från kommunalt håll tidigare i
olika sammanhang hävdade uppfattningen, att ett av en kommun antaget
vapen enligt nu gällande lag åtnjuter samma rättsskydd som ett av
Kungl. Maj:t fastställt kommunalt vapen. Med utgångpunkt i denna
uppfattning finner motionären ej anledning att föreskriva annat villkor
för registrering av ej fastställt vapen än att anmälan skall ha skett
före utgången av år 1975 för att vapnet skall behålla det rättsskydd, som
det enligt motionärens mening redan nu åtnjuter.

Utskottet kan för sin del inte biträda motionärens förslag. Första lagutskottet
framhöll år 1966 angående omfattningen av det rättsliga skyddet
att endast sådana kommunala vapen som blivit fastställda av Kungl.
Maj:t eller av ålder använts och otvetydigt vunnit hävd skyddades enligt
då gällande lag (1LU 1966: 26). Antagandet av 1970 års lag har i
detta hänseende inte medfört någon saklig ändring. Eftersom någon
materiell prövning inte skall ske i registreringsärendet är det såsom
föredragande statsrådet framhållit nödvändigt att närmare precisera vad
som skall förstås med begreppet ålder och otvetydig hävd (prop. s. 20).
Detta har enligt förslaget skett genom att en fix tidsgräns fastställts.
Utskottet finner den sålunda föreslagna tidsgränsen väl avvägd och stå
i god överensstämmelse med riksdagens år 1966 uttalade uppfattning.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionsyrkandet 2.

LU 1973: 17

Avslutningsvis vill utskottet påpeka att det i övergångsbestämmelserna
för visst fall uppställda villkoret om att vapen skall ha ”antagits”
före år 1900 inte får fattas alltför bokstavligt. Beträffande vissa slag av
kommunala vapen — t. ex. av ålder brukade häradsvapen — torde ofta
något formligt antagningsbeslut inte stå att finna. Det bör enligt utskottets
mening i dylika fall vara tillräckligt att det finns belägg för att vapnet
i fråga tagits i bruk före år 1900.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen beträffande övergångsbestämmelserna till det
vid propositionen 1973: 69 fogade förslaget till lag om ändring
i lagen (1970: 498) om skydd för vapen och vissa andra
officiella beteckningar med avslag på motionen 1973: 1836,
såvitt avser yrkandet under punkten 2, antar sista stycket i
övergångsbestämmelserna,

B. att riksdagen beträffande lagförslaget i övrigt antar det under
A ovan angivna lagförslaget i den mån det ej omfattas av
hemställan under A,

C. att riksdagen beträffande fastställelse av kommunala vapen
avslår det i motionen 1973: 1836 under punkten 1 framställda
yrkandet, såvitt nu är i fråga,

D. att riksdagen beträffande statens heraldiska nämnd avslår det
i motionen 1973: 1836 under punkten 1 framställda yrkandet,
såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 4 maj 1973

På lagutskottets vägnar
DANIEL WIKLUND

Närvarande: herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), Svanström
(c)*, fröken Anderson i Lerum (s), herrar Lidgård (m), Börjesson i Falköping
(c), fru Åsbrink (s), herr Sjöholm (fp)*, fru Lundblad (s), fru
Jonäng (c)*, herrar Andersson i Södertälje (s), Winberg (m), Israelsson
(vpk), Olsson i Timrå (s)* och fru Nilsson i Sunne (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1»73 730046