Lagutskottets betänkande nr 13 år 1973

LU 1973:13

Nr 13

Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1973: 23 med förslag till lag om ändring i jordabalken, m. m., jämte
motioner.

Genom en den 9 februari 1973 dagtecknad proposition, 1973: 23, har
Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag ur statsrådsprotokollet över
justitieärenden föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda
förslag till

1) lag om ändring i jordabalken,

2) lag om arrendenämnder och hyresnämnder,

3) lag med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter,

4) lag om ändring i lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.,

5) lag om ändring i lagen (1971: 418) om dels fortsatt giltighet av lagen
(1942: 429) om hyresreglering m. m. dels ändring i samma lag,

6) lag om ändring i lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande,

7) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden,

8) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet,

9) lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479).

I detta betänkande behandlar utskottet lagförslagen med undantag för
förslaget till lag om ändring av jordabalken (JB), såvitt avser bestämmelserna
12 kap. i 33, 45 och 47 a §§. Nämnda bestämmelser kommer
utskottet att behandla senare under vårsessionen i samband med behandlingen
av de i propositionen 1973: 32 framlagda förslagen till lag
om ändring i giftermålsbalken och lag om ogifta samboendes gemensamma
bostad.

Utskottet behandlar i detta betänkande vidare de med anledning av
propositionen 1973: 23 väckta motionerna 1973: 1624 och 1973: 1625
ävensom de vid början av årets riksdag väckta motionerna 1973: 98 och
1973: 1087 samt den i anledning av propositionen 1973: 21 väckta motionen
1973: 1612, vilken hänvisats till civilutskottet men av civilutskottet
överlämnats till lagutskottet. Motionsyrkandena redovisas på s.
37—38.

Den med anledning av propositionen 1973: 23 ävenledes väckta motionen
1973: 1626 kommer utskottet att behandla senare i samband med
behandlingen av de ovannämnda bestämmelserna i förslaget till lag om
ändring i JB.

Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund har
inför utskottet framfört synpunkter på den föreslagna lagstiftningen.

1 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 13

LU 1973:13

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen läggs fram förslag till ändringar i hyreslagen
jämte förslag till vissa följdändringar i annan lagstiftning.

De ändringar som föreslås beträffande hyreslagen är resultatet av en
översyn som gjorts på grundval av de erfarenheter som den praktiska
tillämpningen av 1968 års hyreslagsreform har gett. Erfarenheterna har
genomgående varit positiva. På ett par punkter har dock visat sig föreligga
behov av ändringar som har principiell innebörd.

I propositionen föreslås sålunda att bostadshyresgäst skall få rätt att
med bibehållet besittningsskydd säga upp avtalet för ändring av hyresvillkoren.
Motsvarande ordning föreslås i fråga om lokalhyra och anläggningsarrende.
Bostadshyresgäst med långtidsavtal, dvs. avtal på bestämd
tid överstigande ett år, föreslås få rätt att säga upp avtalet före
hyrestidens utgång. De möjligheter till omprövning av hyresvillkoren
som hyresgäst sålunda avses få medför att något behov av att kunna
begära prövning av förstagångshyra inte föreligger. Denna möjlighet
föreslås därför avskaffad.

Vidare föreslås i propositionen att hyran för bostadslägenhet i princip
skall vara bestämd till sin storlek. Häri ligger bl. a. att hyran inte får
knytas till viss index.

Propositionen upptar förslag till straffbestämmelser i hyreslagen, enligt
vilka den som betingar sig särskilt vederlag för upplåtelse eller
överlåtelse av hyresrätt kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

I propositionen läggs också fram förslag till bestämmelser som syftar
till att stärka de kommunala bostadsförmedlingarnas ställning i de fall
förmedlingen anvisar ny lägenhet åt bostadshyresgäst. Bl. a. föreslås att
bostadsförmedlingen skall kunna självständigt föra talan i bytestvist.

I övrigt föreslås genom propositionen ett antal ändringar som rör
förfarandet.

Flertalet av lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 1973.

LU 1973:13

Lagförslagen
1 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas i fråga om jordabalken,1

dels att i balken skall införas sex nya paragrafer, 11 kap. 6a § och

12 kap. 4 a, 19 a, 27 a, 47 a och 58 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

8 §2

Uppsägning skall vara skriftlig, Uppsägning skall vara skriftlig,
om ej skriftligt erkännande av om ej skriftligt erkännande av
uppsägningen lämnas. I fall som uppsägningen lämnas. I fall som
avses i 11 kap. 6 § skall uppsäg- avses i 11 kap. 6 och 6 a §§ och

ningen dock alltid ske skriftligen, när arrendator uppsäger avtal en Uppsägning

får ske hos den som ligt 9 kap. 8 § eller 10 kap. 5 §

är behörig att mottaga arrende- skall uppsägningen dock alltid ske

avgift på jordägarens vägnar. skriftligen. Uppsägning får ske hos

den som är behörig att mottaga arrendeavgift
på jordägarens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock
utan tillämpning av 12—15 §§ delgivningslagen (1970: 428).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i rekommenderat
brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen
skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen
medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med
fast kontor, på kontoret till någon som är anställd där. Påträffas icke
någon som angivits nu, skall uppsägningen i stället läggas i den söktes
postlåda, om sådan finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu
blivit fullgjort.

Har jordägare eller arrendator, hos vilken uppsägning skall ske, ej
kant hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt
att mottaga uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse
i Post- och Inrikes Tidningar.

Stämningsansökan med yrkande att arrendeförhållande skall upphöra
och ansökan om vräkning av arrendator gäller som uppsägning när delgivning
skett i behörig ordning.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av avtal om anläggningsarrende
finns i 11 kap. 6 §.

1 Omtryckt 1971:1209.

* Senaste lydelse 1972: 252.

LU 1973:13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

31 §

Om part ej godtager arrendenämnds
beslut i fråga om förlängning
av arrendeavtal, fastställande
av villkoren för sådan förlängning
eller bestämmande av ersättning
enligt 9 kap. 14 § eller i
fråga som avses i 9 kap. 18 eller
21 §, får parten klandra beslutet
genom att väcka talan mot den
andra parten inom två månader
från det parten erhöll del av beslutet.
Klandras icke beslutet inom
denna tid, är parts rätt till talan
förlorad.

Om part ej godtager arrendenämnds
beslut i fråga om förlängning
av arrendeavtal, fastställande
av villkoren för sådan förlängning,
uppskov med avträde enligt 9 kap.

13 § eller 10 kap. 6 § eller bestämmande
av ersättning enligt 9
kap. 14 § eller i fråga som avses
i 9 kap. 18 eller 21 §, får parten
klandra beslutet genom att väcka
talan mot den andra parten inom
två månader från den dag beslutet
meddelades. Klandras icke beslutet
inom denna tid, är parts rätt
till talan förlorad.

Arrendenämnds beslut i ärende enligt 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10
kap. 2—\ eller 7 § eller 11 kap. 2 § får ej klandras.

33 §

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om fastställande
av arrendevillkor i fall
som avses i 9 kap. 12 eller 13 §
eller 10 kap. 6 § eller i fråga som
avses i 9 kap. 18 eller 21 § och
ej heller mot hovrätts dom i fråga
om förlängning av arrendeavtal,
fastställande av arrendevillkor i
fall som nyss angivits eller bestämmande
av ersättning enligt 9 kap.

14 §.

13 § eller 10 kap. 6 §, fastställande
av arrendevillkor i fall som
nyss angivits eller bestämmande
av ersättning enligt 9 kap. 14 §.

9 kap.

Vid förlängning av arrendeavtal
är arrendatorn skyldig att godtaga
den arrendeavgift som jordägaren
fordrar. Om hans krav är oskäligt,
skall dock avgiften utgå med skäligt
belopp. Annat av jordägaren
uppställt villkor skall gälla, om
det ej strider mot god sed i arrendeförhållanden
eller eljest är obilligt.
Förlängning skall dock ske för
tid som motsvarar arrendetiden,
om denna ej överstiger fem år, och
i annat fall för fem år. Förlängning
kan även ske för annan tid än

Vid förlängning av arrendeavtal
utgår arrendeavgiften med
skäligt belopp. Den arrendeavgift
som jordägaren fordrar skall godtagas,
om den ej är oskälig. Annat
av jordägaren uppställt villkor
skall gälla, om det ej strider mot
god sed i arrendeförhållanden eller
eljest är obilligt. Förlängning
skall dock ske för tid som motsvarar
arrendetiden, om denna ej
överstiger fem år, och i annat fall
för fem år. Förlängning kan även
ske för annan tid än som sagts

LU 1973:13

Nuvarande lydelse

som sagts nu, om detta av särskild
anledning är lämpligare. I den
mån ändring av arrendevillkoren
ej påkallas, skall samma villkor
som förut gälla.

Träffas vid förlängning av arrendeavtal överenskommelse om villkoren
för det fortsatta arrendet, skall överenskommelsen, oavsett bestämmelserna
i första stycket, lända till efterrättelse i den mån ej annat följer
av bestämmelserna i övrigt i denna balk.

Föreslagen lydelse

nu, om detta av särskild anledning
är lämpligare. I den mån ändring
av arrendevillkoren ej påkallas,
skall samma villkor som förut gälla.

12 §

Bifalles arrendators talan om förlängning av arrendeavtalet, skall villkoren
för det fortsatta arrendet fastställas enligt 9 §.

Dom eller beslut varigenom arrendatorns
talan bifalles anses som
avtal om fortsatt arrende.

Dom eller beslut varigenom arrendatorns
talan bifalles anses som
avtal om fortsatt arrende. Mot arrendeförhållandet
får ej åberopas
omständighet som kunnat åberopas
i målet eller ärendet.

11 kap.

Bestämmelserna i 5 och 6 §§
om rätt till ersättning för arrendatorn
med anledning av arrendets
upphörande gäller, om ej annat
avtalats och ej heller arrendeförhållandet
upphör på den grund att
arrenderätten är förverkad eller
förhållande som avses i 8 kap. 14 §
föreligger.

Bestämmelserna i 5—6 a §§
om rätt till ersättning för arrendatorn
med anledning av arrendets
upphörande gäller, om ej annat
avtalats och ej heller arrendeförhållandet
upphör på den grand
att arrenderätten är förverkad eller
förhållande som avses i 8 kap.

14 § föreligger.

5 §

Har jordägaren uppsagt arrendeavtalet och vägrar han att förlänga
arrendeförhållandet eller kommer förlängning i annat fall ej till stånd
på den grund att jordägaren för förlängning kräver arrendeavgift som
ej är skälig eller uppställer annat villkor som strider mot god sed i arrendeförhållanden
eller eljest är obilligt, skall han i skälig omfattning
ersätta arrendatorn dennes förlust på grand av arrendeförhållandets
upphörande, om ej

1. arrendatorn åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att det icke
skäligen kan fordras att jordägaren förlänger arrendeförhållandet,

2. jordägaren gör sannolikt, att marken skall användas för annat
ändamål än det med upplåtelsen avsedda, och intresset för honom att
kunna förfoga över marken för sådant ändamål påtagligt överväger arrendatorns
intresse av fortsatt arrende, eller

3. jordägaren i annat fall har befogad anledning att upplösa arrendeförhållandet.

LU 1973:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första stycket äger motsvarande
tillämpning, om arrendatorn har
uppsagt avtalet enligt 3 § och i
uppsägningen begärt förlängning
av avtalet på ändrade villkor.

Förlust för arrendatorn som har samband med att denne bekostat
uppförande av byggnad eller utförande av annat arbete på arrendestället
skall beaktas vid ersättningens bestämmande endast om åtgärden
vidtagits i enlighet med arrendeavtalet.

6 §3

Jordägaren skall i uppsägningen
underrätta arrendatorn om de villkor
han uppställer för att förlänga
arrendeförhållandet eller om orsaken
till att han vägrar medge förlängning.
Uppsägningen skall
dessutom innehålla underrättelse
att arrendatorn, om han icke går
med på att lämna arrendestället
utan att få ersättning enligt 5 §,
har att inom två månader från
uppsägningen hänskjuta tvisten
till arrendenämnden för medling.

Vill jordägaren säga upp avtalet,
skall han i uppsägningen underrätta
arrendatorn om de villkor
han uppställer för att förlänga arrendeförhållandet
eller om orsaken
till att han vägrar medge förlängning.
Uppsägningen skall dessutom
innehålla underrättelse att arrendatorn,
om han icke går med på
att lämna arrendestället utan att
få ersättning enligt 5 §, har att
inom två månader från uppsägningen
hänskjuta tvisten till arrendenämnden
för medling.

Underlåter jordägaren att fullgöra vad som åligger honom enligt
första stycket, är uppsägningen utan verkan.

Har jordägaren fullgjort vad
som åligger honom enligt första
stycket och vill arrendatorn icke
lämna arrendestället utan att få
ersättning enligt 5 §, har arrendatorn
att hänskjuta tvisten till arrendenämnden
inom den i första
stycket angivna tiden. Iakttages ej
denna, förfaller rätten till ersättning.

6 a §

Har arrendatorn uppsagt avtalet
och i uppsägningen begärt förlängning
av avtalet på ändrade
villkor, skall han inom två månader
från uppsägningen hänskjuta
tvisten till arrendenämnden för

* Senaste lydelse 1972: 252.

LU 1973:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

medling och därvid ange den ändring
han önskar i de avtalade villkoren.

Underlåter arrendatorn att hänskjuta
tvisten till arrendenämnden
inom den i första stycket angivna
tiden, är uppsägningen utan verkan.
Har han ej angett de ändringar
han önskar i de avtalade
villkoren, skall nämnden förelägga
honom att avhjälpa bristen inom
viss tid. Efterkommes ej föreläggandet,
skall ansökan om medling
avvisas.

Har arrendatorn fullgjort vad
som åligger honom enligt första
stycket, skall arrendenämnden förelägga
jordägaren att uppge de
villkor han uppställer för att förlänga
arrendeförhållandet eller orsaken
till att han vägrar medge förlängning.
Iakttager jordägaren ej
föreläggandet och är avtalet ej
uppsagt enligt 5 § första stycket,
skall avtalet anses förlängt på de
av arrendatorn önskade villkoren.
Erinran härom skall intagas i föreläggandet.
Förlängningen anses
som avtal om fortsatt arrende.

12 kap.

4 a §

År hyresavtal som avser bostadslägenhet
träffat för bestämd
tid och är hyrestiden längre än ett
år, får hyresgästen uppsäga avtalet
till den fardag som inträffar närmast
efter sex månader från uppsägningen,
om hyresförhållandet
på fardagen varat längre än nio
månader i följd.

6 §

Uppsäges hyresavtal av orsak sorn anges i 11—14 eller 16—19 §,
upphör det genast att gälla. Detsamma gäller i fall som anges i 42 §,
om ej annat följer av 44 §.

Om hyresavtal uppsäges av an- Uppsäges hyresavtal av annan
nan orsak som ger hyresvärd eller orsak som ger hyresvärd eller hyhyresgäst
rätt att frånträda avta- resgäst rätt att frånträda avtalet

let, äger bestämmelserna i 3 § och innehåller detta kapitel ej

LU 1973:13

Nuvarande lydelse

andra stycket och 4 § andra stycket
om uppsägningstid och tid för
avtals upphörande motsvarande
tillämpning, om ej annat föreskrivits.
Sker uppsägning innan hyresgästen
tillträtt lägenheten, upphör
avtalet dock genast att gälla.

Föreslagen lydelse

särskild bestämmelse om uppsägningstid,
gäller den uppsägningstid
som för varje särskilt fall anges
i 3 § andra stycket, om avtalet
är träffat för bestämd tid,
eller i 4 § andra stycket, om hyrestiden
ej är bestämd. Sker uppsägning
innan hyresgästen tillträtt
lägenheten, upphör avtalet dock
genast att gälla.

8 §*

Uppsägning skall vara skriftlig, Uppsägning skall vara skriftlig,
om hyresförhållandet varat längre om hyresförhållandet varat längre

än nio månader i följd vid den än nio månader i följd vid den

tidpunkt till vilken uppsägningen tidpunkt till vilken uppsägningen

sker. Uppsägningen får dock, sker. Uppsägningen får dock,

utom i fall som avses i 58 §, vara utom i fall som avses i 54, 58 och

muntlig, om skriftligt erkännande 58 a §§, vara muntlig, om skriftav
uppsägningen lämnas. Uppsäg- ligt erkännande av uppsägningen

ning får ske hos den som är be- lämnas. Uppsägning får ske hos

horig att mottaga hyra på hyres- den som är behörig att mottaga

värdens vägnar. hyra på hyresvärdens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock
utan tillämpning av 12—15 §§ delgivningslagen (1970: 428).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i
rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen
skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen
medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med
fast kontor, på kontoret till någon som är anställd där. Påträffas icke
någon som angivits nu, skall uppsägningen i stället läggas i den söktes
postlåda, om sådan finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu
blivit fullgjort.

Har hyresvärd eller hyresgäst, hos vilken uppsägning skall ske, ej
känt hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt
att mottaga uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse
i Post- och Inrikes Tidningar.

Stämningsansökan med yrkande att hyresförhållande skall upphöra
och ansökan om vräkning av hyresgäst gäller som uppsägning när delgivning
skett i behörig ordning.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av hyresavtal,
som gäller annan lägenhet än bostadslägenhet, finns i 58 §.

Betalning av hyra m. m. Hyran

19 a §

Hyran för bostadslägenhet skall
vara till beloppet bestämd i avtalet.
Detta gäller dock ej ersättning
för kostnad som hänför sig till lä -

* Senaste lydelse 1972:252.

LU 1973:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

genhetens uppvärmning, förseende
med varmvatten eller elektrisk

ström eller avgifter för vatten och
avlopp.

Utan hinder av första stycket
första punkten gäller förbehåll i
hyresavtal att hyran skall utgå
med belopp som bestämmes genom
skriftlig överenskommelse

mellan å ena sidan hyresvärden
eller organisation av fastighets ägare,

i vilken hyresvärden är
medlem, och å andra sidan organisation
av hyresgäster.

Har avtal träffats i strid med
vad som sägs i första och andra
styckena, skall hyran utgå med belopp
som är skäligt med hänsyn
främst till parternas avsikter och
övriga förhållanden när avtalet
träffades.

27 a §

Överger hyresgästen lägenheten,
får hyresvärden genast återtaga
den.

Finnes i lägenhet som hyresgästen
lämnat eller i utrymme som
hör till lägenheten egendom, som
kan antagas tillhöra honom eller
någon i hans hushåll, och har han
ej inom tre månader från anmaning
eller inom sex månader från
det han avträdde lägenheten avhämtat
egendomen, tillfaller den
hyresvärden utan lösen.

33 §

Bestämmelserna i 32 § äger motsvarande tillämpning på hyresrättens
övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande
förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet,
som varit avsedd att uteslutande
eller huvudsakligen användas som
gemensam bostad för hyresgästen
och hans make, tillagts maken genom
bodelning eller skifte med
anledning av boskillnad, hemskillnad,
äktenskapsskillnad, äktenskapets
återgång eller hyres -

Har hyresrätten till lägenhet,
som varit avsedd att uteslutande
eller huvudsakligen användas som
gemensam bostad för hyresgästen
och hans make, tillagts maken genom
bodelning eller skifte med
anledning av boskillnad, äktenskapsskillnad
eller hyresgästens
död, får dock maken träda i hy -

LU 1973:13 10

Nuvarande lydelse

gästens död, får dock maken träda
i hyresgästens eller dödsboets
ställe. Sådan rätt tillkommer även
efterlevande make som är ensam
arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten tilllagts
hyresgästens make enligt andra stycket svarar hyresgästen eller
hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens
make svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sådana förpliktelser
enligt avtalet som hänför sig till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning, när lägenheten
hyrts av makar gemensamt.

Andra—fjärde styckena äger
motsvarande tillämpning, när någon
har övertagit hyresrätt enligt
lagen ( ) om ogifta

samboendes gemensamma bostad.

Föreslagen lydelse

resgästens eller dödsboets ställe.
Sådan rätt tillkommer även efterlevande
make som är ensam arvinge
efter hyresgästen.

Hyresgäst, som ej är i tillfälle
att använda bostadslägenhet för
återstående hyrestid, får överlåta
hyresrätten till närstående som
varaktigt sammanbor med honom,
om hyresnämnden lämnar tillstånd
till överlåtelsen. Sådant tillstånd
skall lämnas, om hyresvärden
skäligen kan nöjas med förändringen.

Hyresgäst, som ej avser att använda
bostadslägenhet för återstående
hyrestid, får överlåta hyresrätten
till närstående som varaktigt
sammanbor med honom,
om hyresnämnden lämnar tillstånd
till överlåtelsen. Sådant tillstånd
skall lämnas, om hyresvärden skäligen
kan nöjas med förändringen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning om hyresgästen avlider
under hyrestiden och dödsboet vill överlåta hyresrätten till sådan dödsbodelägare
eller annan hyresgästen närstående som varaktigt sammanbodde
med honom.

35 §

Hyresgästen får överlåta hyresrätten till bostadslägenhet i syfte att
genom byte erhålla annan bostad, om hyresnämnden lämnar tillstånd
till överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresgästen har beaktansvärda
skäl för bytet och detta kan äga rum utan påtaglig olägenhet
för hyresvärden. Har hyresgästen erhållit lägenheten genom byte
och innehaft lägenheten mindre än tre år, får tillstånd dock lämnas
endast om synnerliga skäl föreligger.

Första stycket gäller ej, om

1. lägenheten är förhyrd i andra hand,

2. lägenheten utgör del av upplåtarens bostad,

3. lägenheten är belägen i enfamiljshus som icke är avsett att uthyras
varaktigt eller i tvåfamiljshus,

4. upplåtaren innehar lägenheten med bostadsrätt,

5. hyresförhållandet ej varat längre än nio månader i följd.

LU 1973:13 H

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Medverkar kommun till att hyresgästen
får annan bostad genom
att anvisa eller förmedla
denna, får kommunen göra framställning
hos hyresnämnden om
tillstånd som avses i första stycket.
Vad som sagts nu gäller även
kommunalförbund, som handhar
för två eller flera kommuner gemensam
bostadsförmedling.

44 §

Är hyresrätten enligt 42 § första
stycket 1 förverkad på grund
av dröjsmål med betalning av hyra
och har hyresvärden med anledning
därav uppsagt avtalet, får
hyresgästen ej på grund av dröjsmålet
skiljas från lägenheten, om
hyran senast tolfte vardagen från
uppsägningen betalas på sätt som
anges i 20 § andra eller tredje
stycket eller nedsättes hos överexekutor
enligt 21 §. I avvaktan
på att hyresgästen visar sig ha
fullgjort vad som sålunda fordras
för att återvinna hyresrätten får
beslut om vräkning icke meddelas
förrän fjorton vardagar förflutit
från uppsägningen.

20 § andra eller tredje stycket eller
nedsättes hos överexekutor enligt
21 § senast tolfte vardagen
efter det att hyresgästen, i den
ordning som gäller för uppsägning,
delgivits underrättelse om att
han genom att betala hyran på angivet
sätt äger återvinna hyresrätten.
I avvaktan på att hyresgästen
visar sig ha fullgjort vad
som sålunda fordras för att återvinna
hyresrätten får beslut om
vräkning icke meddelas förrän
fjorton vardagar förflutit från det
att hyresgästen delgivits underrättelsen.

Första stycket gäller ej om skyldighet att flytta inträder inom kortare
tid än en månad efter det att hyresrätten förverkades.

Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer fastställer
formulär till underrättelse som
avses i första stycket.

45 §

Bestämmelserna i 46—53 §§ Bestämmelserna i 46—53 §§

gäller vid upplåtelse av bostadslä- gäller vid upplåtelse av bostadslägenhet,
om ej genhet, om ej

LU 1973:13

'Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. hyresförhållandet upphör in- 1. hyresförhållandet upphör innan
det varat längre än nio må- nan det varat längre än nio måna nader

i följd, der i följd,

2. lägenheten utgör del av upp- 2. lägenheten utgör del av upplåtarens
egen bostad, eller låtarens egen bostad, eller

3. hyresförhållandet upphör på 3. hyresförhållandet upphör på

den grund att hyresrätten är för- den grund att hyresrätten är förverkad
eller förhållande som avses verkad eller förhållande som av i

28 § föreligger samt annat ej föl- ses i 28 § föreligger samt annat ej

jer av 47 §. följer av 47 eller 47 a §.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling
överenskommit, att hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till
förlängning, är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen
träffats innan hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd,
gäller den dock endast om det godkänts av hyresnämnden. Hade make
som ej har del i hyresrätten sin bostad i lägenheten när överenskommelsen
träffades, gäller överenskommelsen mot honom endast om han
godtagit den.

Vad i andra stycket tredje punkten
föreskrives om make äger motsvarande
tillämpning på sådan
samboende som enligt lagen ( )

om ogifta samboendes gemensamma
bostad har rätt att övertaga
hyresrätten vid upplösning av samlevnaden.

46 §

Om hyresvärden uppsagt hyresavtalet, har hyresgästen rätt till förlängning
av avtalet, utom när

1. hyresrätten är förverkad eller avtalet kan uppsägas enligt 28 §
utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet att upphöra på någon av
dessa grunder,

2. hyresgästen i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån
att avtalet skäligen icke bör förlängas,

3. huset skall rivas och det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet
upphör,

4. huset skall undergå större ombyggnad och det icke är uppenbart
att hyresgästen kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet
för ombyggnadens genomförande samt det ej är obilligt mot hyresgästen
att hyresförhållandet upphör,

5. lägenheten ej vidare skall användas för bostadsändamål och det
ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,

6. avtalet avser lägenhet i en- eller tvåfamiljehus eller lägenhet som
upplåtaren innehar med bostadsrätt och upplåtaren har sådant intresse
att förfoga över lägenheten att hyresgästen skäligen bör flytta,

7. hyresförhållandet beror av 7. hyresförhållandet beror av

sådan anställning i statlig eller sådan anställning i statlig eller

kommunal verksamhet som är för- kommunal verksamhet som är för -

LU 1973:13

Nuvarande lydelse

enad med bostadstvång eller av
anställning inom lantbruket eller
för skötsel och tillsyn av fastighet
eller av annan anställning, om
den är av sådan art att det är
nödvändigt för arbetsgivaren att
förfoga över lägenheten för upplåtelse
åt anställningens innehavare,
samt anställningen har upphört,

8. hyresförhållandet beror av
annan anställning som upphört
och det ej är obilligt mot hyresgästen
att även hyresförhållandet
upphör samt, om hyresförhållandet
varat längre än tre år, hyresvärden
har synnerliga skäl för att
upplösa hyresförhållandet,

9. det i annat fall icke strider
mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest är obilligt mot hyresgästen
att hyresförhållandet upphör.

Föreslagen lydelse

enad med bostadstvång eller av
anställning inom lantbruket eller
av annan anställning, om den är
av sådan art att det är nödvändigt
för arbetsgivaren att förfoga över
lägenheten för upplåtelse åt anställningens
innehavare, samt anställningen
har upphört,

8. hyresförhållandet i annat fall
än som avses i 7 beror av anställning
för skötsel och tillsyn av fastighet
samt anställningen har upphört
och det ej är obilligt mot hyresgästen
att även hyresförhållandet
upphör,

9. hyresförhållandet beror av
annan anställning än som avses i

7 eller 8 och som upphört och det
ej är obilligt mot hyresgästen att
även hyresförhållandet upphör
samt, om hyresförhållandet varat
längre än tre år, hyresvärden har
synnerliga skäl för att upplösa hyresförhållandet,

10. det i annat fall icke strider
mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest är obilligt mot hyresgästen
att hyresförhållandet upphör.

Om hyresvärdens intresse blir tillgodosett genom att hyresgästen avträder
endast en del av lägenheten och avtalet lämpligen kan förlängas
såvitt avser lägenheten i övrigt, har hyresgästen utan hinder av
första stycket rätt till sådan förlängning.

47 §

Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av
uppsägning, som gjorts av en av dem, eller till följd av annan omständighet,
som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt
till förlängning av hyresavtalet, är medhyresgäst berättigad till förlängning,
om hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst.
Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad eller
hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden uppsagt
avtalet på någon av dessa grunder. Är medhyresgästen make till
den som uppsagt avtalet eller eljest föranlett att hyresgästerna ej gemensamt
har rätt till förlängning av avtalet, har han den rätt som
angivits även när hyresrätten är förverkad på annan grund än dröjsmål
med betalning av hyra. Detta gäller också när hyresvärden bringar
hyresavtalet att upphöra på grund av förverkandet.

LU 1973:13

Nuvarande lydelse

Om hyresgäst, som är gift och
vars make ej har del i hyresrätten,
uppsäger hyresavtalet eller
vidtager annan åtgärd för att
bringa det att upphöra eller om
han i annat fall ej har rätt till
förlängning av avtalet, är maken,
om han har sin bostad i lägenheten,
berättigad till förlängning, såvida
hyresvärden skäligen kan nöjas
med honom som hyresgäst.
Vad som sagts nu gäller också när
hyresvärden uppsagt hyresavtalet
att upphöra på grund av förverkande
eller förhållande som avses
i 28 §. Bestämmelserna i
48—53 §§ om hyresgäst äger tillämpning
även i fråga om hyresgästs
make.

Föreslagen lydelse

Om hyresgäst, som är gift och
vars make ej har del i hyresrätten,
uppsäger hyresavtalet eller
vidtager annan åtgärd för att
bringa det att upphöra eller om
han i annat fall ej har rätt till förlängning
av avtalet, är maken, om
han har sin bostad i lägenheten,
berättigad till förlängning, såvida
hyresvärden skäligen kan nöjas
med honom som hyresgäst. Vad
som sagts nu gäller också när hyresvärden
uppsagt hyresavtalet att
upphöra på grund av förverkande
eller förhållande som avses i

28 §. Bestämmelserna i 48 §, 49 §
första och tredje styckena och 50
—53 §§ om hyresgäst äger tillämpning
även i fråga om hyresgästs
make.

Förlänges hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda
makarna för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen,
om ej annat avtalas med hyresvärden.

47 a §

Bestämmelserna i 47 § om make
äger motsvarande tillämpning i
fråga om den som enligt lagen
( ) om ogifta samboendes

gemensamma bostad har rätt att
vid upplösningen av samlevnaden
övertaga hyresrätten.

48 §

Vid förlängning av hyresavtal
är hyresgästen skyldig att godtaga
den hyra som hyresvärden fordrar.
Om hans krav är oskäligt, skall
dock hyran utgå med skäligt belopp.
Fordrad hyra är att anse
som oskälig, om den väsentligt
överstiger hyran för lägenheter
som med hänsyn till bruksvärdet
är likvärdiga. Annat av hyresvärden
uppställt villkor skall gälla,
om det ej strider mot god sed i
hyresförhållanden eller eljest är
obilligt. Hyrestiden skall dock ut -

Vid förlängning av hyresavtal
utgår hyran med skäligt belopp.
Den hyra som hyresvärden fordrar
skall godtagas, om den ej är oskälig.
Fordrad hyra är att anse som
oskälig, om den väsentligt överstiger
hyran för lägenheter som med
hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.
Härvid skall bortses från lägenhet
vars hyra icke är rimlig
med hänsyn till det allmänna hyresläget
i orten för närmast jämförliga
lägenheter i nybyggda bostadshus.

LU 1973:13

Nuvarande lydelse

göra ett år med tre månaders uppsägningstid,
om ej annan hyreseller
uppsägningstid av särskild anledning
är lämpligare. I den mån
ändring i hyresvillkoren ej påkallas,
skall samma villkor som förut
gälla.

Föreslagen lydelse

Annat av hyresvärden uppställt
villkor skall gälla, om det ej strider
mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest är obilligt. Hyrestiden
skall dock utgöra ett år med
tre månaders uppsägningstid, om
ej annan hyres- eller uppsägningstid
av särskild anledning är lämpligare.

I den mån ändring i hyresvillkoren
ej påkallas, skall samma
villkor som förut gälla.

I ort för vilken förordnande enligt
54 § gäller skall vid tillämpning
av första stycket tredje punkten
bortses från lägenhet vars hyra
icke är rimlig med hänsyn till det
allmänna hyresläget i orten för
närmast jämförliga lägenheter i
nybyggda bostadshus.

Träffas vid förlängning av hyresavtal överenskommelse om villkoren
för det fortsatta hyresförhållandet, skall överenskommelsen, oavsett bestämmelserna
i första och andra styckena, lända till efterrättelse i den
mån ej annat följer av bestämmelserna i övrigt i denna balk.

49 §

Föreligger tvist om förlängning av hyresavtalet enligt 46 eller 47 § eller
om villkor för sådan förlängning, åligger det hyresvärden att skriftligen
meddela hyresgästen att denne, om han icke går med på att flytta,
har att senast tre veckor efter det att han fått del av meddelandet hänskjuta
tvisten till hyresnämnden. Meddelandet skall lämnas i den ordning
som enligt 8 § gäller för uppsägning. Bestämmelsen i 8 § tredje stycket
tredje punkten gäller dock ej.

Meddelande som avses i första
stycket skall lämnas senast inom
tre månader efter hyrestidens utgång.
lakttages ej tiden, är uppsägningen
utan verkan, om hyresgästen
ej före tremånaderstidens
utgång har hänskjutit tvisten
till hyresnämnden eller ändå avflyttat.

Om hyresvärden fullgjort vad
som åligger honom enligt första
och andra styckena, har den som
fordrar förlängning att hänskjuta
tvisten till hyresnämnden inom
den i första stycket angivna tiden,
lakttages ej denna, förfaller rätten
till förlängning av avtalet. Vad
som har sagts nu gäller ej, om

Om hyresvärden fullgjort vad
som åligger honom enligt första
stycket, har den som fordrar förlängning
att hänskjuta tvisten till
hyresnämnden inom den i första
stycket angivna tiden. lakttages ej
denna, förfaller rätten till förlängning
av avtalet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

inom samma tid tvist hänskjutes
lill nämnden enligt 54 § andra
stycket.

51 §

Bifalles hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, skall vill -

koren för den fortsatta förhyrningen

Dom eller beslut varigenom hyresgästens
talan bifalles anses som
avtal om fortsatt förhyrning.

Skall hyresgäst utge högre hyra
för förfluten tid än som skolat
utgå förut, är hyresrätten icke förverkad
på grund av dröjsmål med
betalning av det överskjutande beloppet,
om betalningen sker inom
en månad från den dag då den
högre hyran fastställdes. Vad som
sagts nu gäller ej, om skyldighet
att flytta inträder för hyresgästen
inom kortare tid än två månader
efter nämnda dag. På det överskjutande
beloppet skall hyresgästen
betala sex procent ränta som
om beloppet förfallit till betalning
samtidigt med den förut utgående
hyran.

Prövning av förstagångshyra
i vissa orter

Konungen kan förordna, att
55 § skall tillämpas i ort där särskild
uppmärksamhet är påkallad
till förekommande av sådan hyresstegring
för bostadslägenhet som
icke är godtagbar från samhällssynpunkt.

fastställas enligt 48 §.

Dom eller beslut varigenom hyresgästens
talan bifalles anses som
avtal om fortsatt förhyrning. Mot
hyresförhållandet får ej åberopas
omständighet som kunnat åberopas
i målet eller ärendet.

Skall hyresgäst enligt hyresnämndens
beslut eller enligt dom
utge högre hyra för förfluten tid
än som skolat utgå förut, är hyresrätten
icke förverkad på grund
av dröjsmål med betalning av det
överskjutande beloppet, om betalningen
sker inom en månad från
den dag då beslutet eller domen
vann laga kraft. Vad som sagts nu
gäller ej, om skyldighet att flytta
inträder för hyresgästen inom kortare
tid än två månader efter
nämnda dag.

På överskjutande belopp skall
hyresgästen betala sex procent
ränta som om beloppet förfallit
till betalning samtidigt med den
förut utgående hyran.

1 beslutet eller domen får anstånd
medges med betalningen av
det överskjutande beloppet jämte
ränta som avses i andra stycket,
om skäl föreligger till det.

Rätt till prövning av hyresvillkoren§ Bosradshyresgäst

har rätt att till
tidpunkt då han enligt lag eller avtal
kunnat bringa hyresförhållandet
att upphöra i stället med iakttagande
av den uppsägningstid
som i sådant fall skulle ha gällt
uppsäga hyresavtalet för ändring

LU 1973:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av hyresvillkoren, om hyresförhållandet
vid den tidpunkten varat
längre än nio månader i följd och
lägenheten ej utgör del av upplåtarens
egen bostad. Hyresgästen
skall i uppsägningen uppgiva att
han begär ändring av hyresvillkoren.

Har hyresförhållande vid tidpunkt
som avses i första eller andra
stycket ej varat längre än nio
månader i följd, får uppsägningen
ske till utgången av kalendermånad
då hyresförhållandet varat
längre än nio månader men längst
ett år i följd.

Har hyresgästen uppsagt hyresavtalet
enligt första stycket, skall
han inom tre veckor från uppsägningen
hänskjuta tvisten till hyresnämnden.
Gör han det ej, är uppsägningen
utan verkan. Vad som
har sagts nu gäller ej, om inom
samma tid tvist hänskjutes till
nämnden enligt 49 § tredje stycket.

55 §

/ ort för vilken förordnande enligt
54 § gäller får hyresvärd eller
hyresgäst begära att hyresnämnden
prövar hyra som avtalats vid
lägenhetens upplåtande till hyresgästen
eller därefter innan hyresförhållandet
varat längre än nio
månader i följd (förstagångshyra).
Detta gäller dock icke lägenhet
som utgör del av upplåtarens egen
bostad.

Vid prövning enligt första stycket
äger 48 § motsvarande tillämpning.
Nedsättes förstagångshyra,
skall den lägre hyran gälla
från och med månaden närmast
efter den då prövningen av hyran
påkallades.

Begäres ej prövning av förstagångshyra
inom ett år från det
hyresförhållandet började, är rätten
till sådan prövning förlorad.

Vid prövning av tvist som avses

i 54 § skall villkoren för den fortsatta
förhyrningen fastställas enligt
48 §. Bestämmelserna i 50 §
andra punkten, 51 § andra stycket
första punkten och 53 § äger motsvarande
tillämpning.

2 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 13

LU 1973:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 §

Har hyresvärden uppsagt hyresavtalet och vägrar han att förlänga
hyresförhållandet eller kommer förlängning i annat fall ej till stånd på
den grund att hyresvärden för förlängning kräver hyra som ej är skälig
eller uppställer annat villkor som strider mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest är obilligt, skall han i skälig omfattning ersätta hyresgästen
dennes förlust på grund av hyresförhållandets upphörande, om
ej

1. hyresgästen åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att det icke
skäligen kan fordras att hyresvärden förlänger hyresförhållandet,

2. huset skall rivas eller undergå sådan större ombyggnad att hyresgästen
uppenbarligen icke kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd
olägenhet för ombyggnadens genomförande samt därjämte antingen
hyresvärden anvisar annan lägenhet med vilken hyresgästen skäligen
kan nöjas eller hyresavtalet innehåller villkor om att hyresförhållandet
skall upphöra på grund av rivning eller ombyggnad av huset och rivningen
eller ombyggnaden skall påbörjas inom fem år från villkorets
tillkomst, eller

3. hyresvärden i annat fall har befogad anledning att upplösa hyresförhållandet.

Första stycket äger motsvarande
tillämpning, om hyresgästen
har uppsagt avtalet i annat fall än
som avses i 6 § och i uppsägningen
begärt förlängning av avtalet
på ändrade villkor.

Förlust för hyresgästen som har samband med att denne bekostat
ändring av lägenheten skall beaktas vid ersättningens bestämmande
endast om hyresvärden samtyckt till ändringen eller hyresgästen träffat
hyresavtalet under förutsättning att han skulle få utföra ändringen.
Förlusten beräknas i sådant fall till högst det belopp varmed lägenheten
genom ändringen ökat i värde som hyreslägenhet.

58 §5

Hyresvärden skall i uppsägningen
underrätta hyresgästen om
de villkor han uppställer för att
förlänga hyresförhållandet eller
om orsaken till att han vägrar
medge förlängning. Uppsägningen
skall dessutom innehålla underrättelse
att hyresgästen, om han
icke går med på att flytta utan att
få ersättning enligt 57 §, har att
inom två månader från uppsägningen
hänskjuta tvisten till hyresnämnden
för medling.

Vill hyresvärden säga upp avtalet,
skall han i uppsägningen
underrätta hyresgästen om de villkor
han uppställer för att förlänga
hyresförhållandet eller om
orsaken till att han vägrar medge
förlängning. Uppsägningen skall
dessutom innehålla underrättelse
att hyresgästen, om han icke går
med på att flytta utan att få ersättning
enligt 57 §, har att inom
två månader från uppsägningen
hänskjuta tvisten till hyresnämnden
för medling.

s Senaste lydelse 1972:252.

LU 1973:13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Underlåter hyresvärden att fullgöra vad som åligger honom enligt
första stycket, är uppsägningen utan verkan.

Har hyresvärden fullgjort vad
som åligger honom enligt första
stycket och vill hyresgästen icke
lämna lägenheten utan att få ersättning
enligt 57 §, har hyresgästen
att hänskjuta tvisten till
hyresnämnden inom den i första
stycket angivna tiden. Iakttages ej
denna, förfaller rätten till ersättning.

58 a §

Har hyresgästen uppsagt avtalet
och i uppsägningen begärt förlängning
av avtalet på ändrade
villkor, skall han inom två månader
från uppsägningen hänskjuta
tvisten till hyresnämnden för medling
och därvid ange den ändring
han önskar i de avtalade villkoren.

Underlåter hyresgästen att hänskjuta
tvisten till hyresnämnden
inom den i första stycket angivna
tiden, är uppsägningen utan verkan.
Har han ej angett de ändringar
han önskar i de avtalade
villkoren, skall nämnden förelägga
honom att avhjälpa bristen inom
viss tid. Efterkommes ej föreläggandet,
skall ansökan om medling
avvisas.

Har hyresgästen fullgjort vad
som åligger honom enligt första
stycket, skall hyresnämnden förelägga
hyresvärden att uppge de
villkor han uppställer för att förlänga
hyresförhållandet eller orsaken
till att han vägrar medge
förlängning. Iakttar hyresvärden
ej föreläggandet och är avtalet ej
uppsagt enligt 57 § första stycket,
skall avtalet anses förlängt på de
av hyresgästen önskade villkoren.
Erinran härom skall intagas i föreläggandet.
Förlängningen anses
som avtal om fortsatt förhyrning.

LU 1973:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

59 §

Skall hyresförhållandet upphöra efter uppsägning som gjorts av hyresvärden
och har hyresgästen behov av uppskov med avflyttningen,
får hyresnämnden före hyrestidens utgång på begäran av hyresgästen
medge denne sådant uppskov under skälig tid, dock högst ett år.

Uppskov enligt första stycket
får ej medges, om hyresvärden
eller annan därigenom skulle tillskyndas
betydande skada eller
olägenhet eller om hyresgästen
med hänsyn till tidpunkten för
uppsägningen erhållit tillräckligt
rådrum med avflyttningen.

Medges uppskov enligt första
stycket, skall hyresnämnden fastställa
skäliga hyresvillkor för tiden
från avtalets upphörande till
avflyttningen.

Är sådant meddelande från hyresvärden
som avses i 10 § avsänt
i rekommenderat brev under mottagarens
vanliga adress, skall hyresvärden
anses ha fullgjort vad
som ankommer på honom. Detsamma
gäller beträffande sådant
meddelande från hyresgästen som
avses i 11, 14, 19, 24 eller 33 §.

I fall som avses i 24 § är det dock
till fyllest att meddelandet är avsänt
på annat ändamålsenligt sätt.

Har någon utnyttjat annans
trångmål i följd av det allmänna
läget på bostadsmarknaden till att

• Senaste lydelse 1972: 252.

Skall hyresförhållandet upphöra
efter uppsägning som gjorts av
hyresgästen i fall som avses i 57 §
andra stycket, får hyresnämnden
på begäran av hyresvärden eller
hyresgästen medge uppskov med
avflyttning under skälig tid, dock
högst ett år från hyrestidens utgång.

Uppskov enligt första eller andra
stycket får ej medges, om hyresvärden,
hyresgästen eller annan
därigenom skulle tillskyndas betydande
skada eller olägenhet eller
om avflyttningen med hänsyn
till omständigheterna utan olägenhet
kan ske vid tidpunkten för
avtalets upphörande.

Medges uppskov enligt första
eller andra stycket, skall hyresnämnden
fastställa skäliga hyresvillkor
för tiden från avtalets upphörande
till avflyttningen.

§6

Är sådant meddelande från hyresvärden
som avses i 10 § eller
42 § första stycket 2, 3 eller 5
avsänt i rekommenderat brev under
mottagarens vanliga adress,
skall hyresvärden anses ha fullgjort
vad som ankommer på honom.
Detsamma gäller beträffande
sådant meddelande från hyresgästen
som avses i 11, 14, 19, 24
eller 33 §. I fall som avses i 24 §
är det dock till fyllest att meddelandet
är avsänt på annat ändamålsenligt
sätt.

Uppställer någon uppsåtligen
villkor om särskilt vederlag för
upplåtelse av bostadslägenhet el -

LU 1973:13

Nuvarande lydelse

uppställa villkor om särskilt vederlag
för upplåtelse av bostadslägenhet
i ort, där förordnande
enligt 54 § gäller, eller för överlåtelse
av hyresrätt till sådan lägenhet,
gäller ej villkoret, och är
han skyldig att återbära vad han
mottagit. Talan om återbäring
skall väckas inom ett år från det
vederlaget mottogs, lakttages ej
denna tid, är rätten till talan förlorad.

Om part ej godtager hyresnämnds
beslut i fråga som avses i
34—36, 40, 49 eller 55 §, får parten
klandra beslutet genom att väcka
talan mot den andra parten
inom tre veckor från det parten
erhöll del av beslutet. Klandras
icke beslutet inom denna tid, är
parts rätt till talan förlorad.

Hyresnämnds beslut i ärende enligt
45, 56 eller 59 § får ej klandras.

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om tillstånd
som avses i 34—36 eller
40 § eller i fråga om fastställande
av hyresvillkor i fall som avses i
51, 52 eller 55 § och ej heller mot
hovrätts dom i fråga om förlängning
av hyresavtal eller fastställande
av hyresvillkor i fall som avses
i 51 eller 52 §.

Föreslagen lydelse

ler för överlåtelse av hyresrätt till
sådan lägenhet, dömes till böter
eller fängelse i högst ett år. Gärningen
får icke åtalas av åklagare,
om ej åtal finnes påkallat ur allmän
synpunkt.

Villkor som avses i första stycket
är ogiltigt. Den som uppställt
villkoret är skyldig att återbära
vad han mottagit.

Om part ej godtager hyresnämnds
beslut i fråga som avses i
34, 36, 49, 52 eller 55 §, får parten
klandra beslutet genom att
väcka talan mot den andra parten
inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Klandras icke
beslutet inom denna tid, är parts
rätt till talan förlorad.

Hyresnämnds beslut i fråga som
avses i 35, 40, 45, 56 eller 59 §
får ej klandras.

§7

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om tillstånd
som avses i 34 eller 36 §
eller i fråga om fastställande av hyresvillkor
i fall som avses i 51, 52
eller 55 § och ej heller mot hovrätts
dom i fråga om förlängning
av hyresavtal, uppskov med avflyttning
i fall som avses i 52 §
eller fastställande av hyresvillkor
i fall som avses i 51 eller 52 §.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser ändringarna av 12 kap. 33, 44
och 45 §§ samt tillägget av 47 a §, den 1 januari 1974 och, såvitt avser
övriga ändringar och tillägg, den 1 juni 1973.

2. Äldre bestämmelser äger fortfarande tillämpning i fråga om arrende-
eller hyresavtal, som slutits före de nya bestämmelsernas ikraftträdande,
om ej annat föreskrives i det följande.

3. Bestämmelserna i 8 kap. 8 § i den nya lydelsen gäller även i fråga
om avtal om jordbruksarrende och bostadsarrende som slutits före ut 7

Senaste lydelse 1972: 252.

LU 1973:13

gången av maj 1973. Har arrendeavtalet uppsagts före nämnda tidpunkt,
äger äldre bestämmelse dock fortfarande tillämpning.

4. Bestämmelserna i 9 kap. 12 § i den nya lydelsen gäller även i
fråga om arrendeavtal som slutits före utgången av maj 1973, om de i
sin äldre lydelse var tillämpliga på avtalet. Har arrendeavtalet uppsagts
före utgången av maj 1973, äger äldre bestämmelser dock fortfarande
tillämpning.

5. Bestämmelserna i 8 kap. 8 §, såvitt angår anläggningsarrende, och

11 kap. 4—6 a §§ i den nya lydelsen gäller även i fråga om arrendeavtal
som slutits före utgången av maj 1973, om 11 kap. 5 § i dess äldre lydelse
var tillämplig på avtalet. Motsvarande gäller, om 2 kap. 87 § lagen
(1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom var tillämplig på avtalet.
Har arrendeavtalet uppsagts före utgången av maj 1973 eller har
jordägaren och arrendatorn före nämnda tidpunkt avtalat att arrendatorn
icke har rätt till ersättning, om jordägaren säger upp avtalet, äger äldre
bestämmelser dock fortfarande tillämpning.

6. Bestämmelserna i 12 kap. 8, 27 a, 46, 47, 49, 51 och 53—55 §§ i
den nya lydelsen gäller även i fråga om hyresavtal som slutits före utgången
av maj 1973. Vad som sagts nu om 12 kap. 8 § gäller dock i
fråga om hänvisningen till 12 kap. 58 a § endast om denna är tillämplig
enligt punkt 12. Har avtalet uppsagts före utgången av maj 1973, gäller
ej 54 och 55 §§ i nya lydelsen och äger 46, 47, 49 och 51 §§ i deras äldre
lydelse fortfarande tillämpning. Har hyresgästen i fall som avses i 27 a §
avträtt lägenheten före ikraftträdandet, räknas den där angivna tiden av
sex månader från utgången av maj 1973.

7. Bestämmelserna i 12 kap. 55 § jordabalken i lydelsen före utgången
av maj 1973 eller motsvarande äldre bestämmelser äger fortfarande
tillämpning i fråga om hyresavtal som slutits dessförinnan. De
äldre bestämmelserna skall tillämpas i ort som Konungen bestämmer.

8. Innehåller hyresavtal, som slutits före utgången av maj 1973, bestämmelse
som strider mot 12 kap. 19 a §, äger bestämmelsen likväl
verkan mot hyresgästen till utgången av september 1974 eller, om avtalet
icke kan uppsägas till upphörande vid den tidpunkten, till den senare
tidpunkt då avtalet på grund av uppsägning tidigast kunnat frånträdas.

9. Har i avtal om hyra av bostadslägenhet, som innehaves på grund
av sådan upplåtelse av andelsrätt i förening eller aktiebolag som avses

i punkt 16 övergångsbestämmelserna till bostadsrättslagen (1971: 479),
intagits bestämmelse som strider mot 12 kap. 19 a §, äger bestämmelsen
likväl även i annat fall än som avses i punkt 8 verkan mot hyresgästen,
om statens hyresråd medger det. Har föreningen eller bolaget
ingivit ansökan om sådant medgivande, äger avtalsbestämmelsen verkan
i avvaktan på beslutet. Mot hyresrådets beslut i fråga om medgivande
som sagts nu får talan icke föras.

10. Är lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. tillämplig på hyresavtal,
gäller ej 12 kap. 19 a § på avtalet.

11. Bestämmelserna i 12 kap. 33, 44, 45 och 47 a §§ i den nya lydelsen
gäller även i fråga om hyresavtal som slutits före utgången av år
1973. Har hyresavtalet uppsagts före nämnda tidpunkt, äger äldre bestämmelser
dock fortfarande tillämpning. Sker efter utgången av år
1973 bodelning med anledning av hemskillnad eller äktenskapets återgång,
tillämpas 12 kap. 33 § andra stycket i den äldre lydelsen.

LU 1973:13

12. Bestämmelserna i 12 kap. 57—59 §§ i den nya lydelsen gäller
även i fråga om hyresavtal som slutits före utgången av maj 1973, om

57 § i dess äldre lydelse var tillämplig på avtalet. Motsvarande gäller,
om 3 kap. 57 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom
var tillämplig på avtalet. Har avtalet uppsagts före utgången av maj
1973, äger äldre bestämmelser dock fortfarande tillämpning.

13. Vad som sagts förut om verkan av att avtalet uppsagts före den
tidpunkt då nya bestämmelser träder i kraft gäller icke om avtalet har
förlängts efter uppsägningen på grund av lag för tid efter ikraftträdandet.

14. Är hyresavtal som slutits före utgången av maj 1973 träffat på
obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl hyresvärden som
hyresgästen att uppsäga avtalet och sker ej, efter utgången av maj 1973,
uppsägning till den tid då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast
kunnat frånträdas gäller de nya bestämmelserna med undantag av 12
kap. 33, 44, 45 och 47 a §§ i fråga om avtalet från nämnda tid, även
om det ej följer av vad som sagts förut. Detsamma gäller om uppsägning
sker men förlängning av avtal kommer till stånd.

15. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om klander av
arrendenämnds eller hyresnämnds beslut samt fullföljd av talan mot
fastighetsdomstols dom, om beslutet eller domen har meddelats före
utgången av maj 1973. Äldre bestämmelser gäller också i fråga om rätt
att föra talan mot dom eller beslut om överlåtelse av hyresrätt enligt 12
kap. 35 § eller upplåtelse i andra hand av lägenhet enligt 12 kap. 40 §,
om tvisten har hänskjutits till hyresnämnden före utgången av maj 1973.

2 Förslag till

Lag om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom förordnas som följer.

Arrendenämnds uppgifter och sammansättning m. m.

1 § Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgift
att

1. medla i arrendetvist,

2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende,
bostadsarrende eller fiskearrende eller om villkor för sådan förlängning
samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars
prövning enligt 9 kap. 18 eller 21 § samma balk ankommer på arrendenämnd,

3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor
som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2—4 eller 7 §
eller 11 kap. 2 § jordabalken eller 3—6 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden,

4. vara skiljenämnd i arrendetvist.

Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område fastigheten
är belägen.

LU 1973:13

2 § Arrendenämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter,
om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna
skall den ene såsom ägare av jordbruksfastighet eller på liknande
sätt ha förvärvat erfarenhet av arrendeförhållanden och den andre
vara jordbruksarrendator eller, när ärende rör bostadsarrende, bostadsarrondator.

Vid företagande av förberedande åtgärd och prövning av fråga om
avvisning av ansökan eller avskrivning av ärende kan arrendenämnden
bestå av ordföranden ensam. Vad som sagts nu gäller även vid
medling när sådan lämpligen kan ske utan övriga ledamöters närvaro
samt, om parterna samtycker till det eller saken är uppenbar, vid prövning
av fråga som ej avgöres genom skiljedom.

Ledamot skall vara myndig svensk medborgare och får ej ha fyllt
sjuttio år.

För ledamot i arrendenämnd skall finnas en eller flera ersättare.
Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.

3 § För varje arrendenämnd förordnar Konungen eller myndighet,
som Konungen bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Innan annan ledamot än ordförande förordnas, skall sådan riksorganisation
av jordägare eller arrendatorer som med hänsyn till medlemsantal,
verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företräda
den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av
vad som föreskrivits i 2 § första stycket de ledamöter som han med
hänsyn till ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Hyresnämnds uppgifter och sammansättning m. m.

4 § Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift
att

1. medla i hyres- eller bostadsrättstvist,

2. pröva tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34—36 §§,
upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, förlängning
av hyresavtal eller villkor för sådan förlängning enligt 12 kap. 49 §,
hyresvillkor enligt 12 kap. 55 § eller uppskov med avflyttning enligt
12 kap. 59 §, allt jordabalken,

3. pröva tvist om hyresvillkor enligt 7 § sista stycket, upplåtelse av
lägenhet i andra hand enligt 30 § andra stycket eller medlemskap enligt
52 §, allt bostadsrättslagen (1971: 479),

4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i

12 kap. 45 eller 56 § jordabalken eller av beslut som avses i 60 § första
stycket 1 bostadsrättslagen,

5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist,

6. pröva frågor enligt lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område fastigheten
är belägen.

LU 1973:13

5 § Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter,
om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna
skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet eller,
när ärendet rör bostadsrättsfastighet, med förvaltning av sådan fastighet
och den andre vara väl förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden
eller, när ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet, med
näringsidkande hyresgästers förhållanden. I bostadsrättstvist skall vad
som sagts nu om hyresgästers förhållanden i stället avse bostadsrättshavares
förhållanden.

Bestämmelserna i 2 § andra—fjärde styckena äger motsvarande tillIämpning
i fråga om hyresnämnd.

Konungen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även
avdelning.

6 § För varje hyresnämnd förordnar Konungen eller myndighet, som
Konungen bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Innan annan ledamot än ordförande förordnas, skall sådan riksorganisation
av fastighetsägare, hyresgäster, bostadsrättshavare eller
näringsidkare som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och övriga
omständigheter kan anses väl företräda den intressegrupp som det
är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av
vad som föreskrivits i 5 § första stycket de ledamöter som han med
hänsyn till ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Ärende angående arrende-, hyres- eller bostadsrättstvist

7 § Arrende-, hyres- eller bostadsrättstvist får för ändamål som
avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första stycket 1—3 av
part hänskjutas till nämnd, om tvisten ej är anhängig vid domstol eller
hos överexekutor eller skiljemän.

I tvist, som är anhängig vid domstol, kan domstolen förordna att
tvisten före målets avgörande skall i sin helhet eller i viss del hänskjutas
till nämnd för medling.

8 § Tvist som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första
stycket 1—3 hänskjutes av part till nämnd genom ansökan som skall
vara skriftlig samt innehålla uppgift om parternas namn och hemvist,
den berörda fastighetens belägenhet och tvistens beskaffenhet.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall
nämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes
ej föreläggandet, får ansökningen avvisas.

Parts första inlaga till nämnden skall innehålla uppgift om hans personnummer
och postadress. Vidare bör anges partens yrke och telefonnummer
samt de övriga omständigheter som är av betydelse för
delgivning med honom. Har part vidtalat ombud att företräda honom,
skall ombudets namn, postadress och telefonnummer anges. Sker ändring
i förhållande, som part sålunda uppgivit, skall parten utan dröjsmål
anmäla det till nämnden.

LU 1973:13

Ansökan varigenom tvisten hänskjuts till nämnden bör tillika innehålla
uppgift om motpart i de hänseenden som sägs i tredje stycket.
Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

9 § När tvist hänskjutits till nämnd, skall nämnden, utom i fall som
avses i andra stycket, kalla parterna att inställa sig inför nämnden.
Skall part inställa sig personligen, får nämnden förelägga vite.

Har tvisten hänskjutits till nämnden enligt 11 kap. 6 a § eller 12 kap.

58 a § jordabalken och har sökandens motpart ej iakttagit föreläggande
som avses i tredje stycket i samma lagrum, skall ärendet avskrivas,
om avtalet ej är uppsagt enligt 11 kap. 5 § första stycket eller
12 kap. 57 § första stycket samma balk.

10 § Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig inför nämnd,
avskrives ärendet. Kommer ej motparten tillstädes, får nämnden förelägga
honom vid vite att inställa sig inför nämnden. Kommer parten
likväl ej tillstädes och är det icke antagligt att förlikning kan
komma till stånd, avskrives ärendet. Rör ärendet tvist som avses i
1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2 eller 3, avgöres dock
ärendet utan hinder av partens utevaro.

Uteblir båda parterna i tvist som domstol hänskjutit till nämnden,
avskrives ärendet. Uteblir endast den ena parten, äger första stycket
andra och tredje punkterna motsvarande tillämpning.

Första och andra styckena äger ej tillämpning om det finns anledning
antaga att part har laga förfall för sin utevaro.

11 § Rör ärende som avskrivits enligt 10 § första stycket första
punkten tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap. 6 § eller 12 kap. 49
eller 55 § jordabalken, 5 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden eller

52 § bostadsrättslagen (1971: 479), skall nämnden återupptaga ärende i
på ansökan av sökanden. Ansökan göres skriftligen inom tre veckor
från den dag beslutet om avskrivning meddelades.

Uteblir sökanden ånyo, får ärendet icke återupptagas på nytt.

12 § Nämnd skall klarlägga tvistefrågorna och, även om medling icke
påkallats, söka förlika parterna.

Kan parterna ej förlikas efter förslag av någondera parten, skall
nämnden framlägga förslag till förlikning, om det ej är uppenbart att
förutsättningar för förlikning saknas.

Förlikning skall avfattas skriftligen och undertecknas av parterna.
Träffas ej förlikning, avgöres tvisten av nämnden, om tvisten rör
fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2 eller 3.
I annat fall avskrives ärendet.

13 § I tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 35 § jordabalken
eller upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 § samma
balk eller 30 § andra stycket bostadsrättslagen (1971: 479), får hyresnämnden,
om särskilda skäl föranleder därtill och part begär det,
hålla förhör med vittne under ed eller försäkran och förhör med part
under sanningsförsäkran. Om sådant förhör gäller 36 kap. 1—18 och
20—22 §§ samt 37 kap. 1—3 och 5 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.

LU 1973:13 27

Ärende angående godkännande av förbehåll m. m.

14 § Fråga som avses i 1 § första stycket 3 eller 4 § första stycket 4
prövas efter ansökan som skall vara skriftlig och som bör innehålla de
skäl som åberopas till stöd för ansökningen.

Sökanden och annan som ärendet angår skall kallas att inställa sig
inför nämnd, om det ej kan anses obehövligt. Skall part komma tillstädes,
får nämnden förelägga vite. Utevaro från sammanträdet utgör
ej hinder för ärendets prövning.

Skiljemannaförfarande

15 § Har parterna avtalat att tvist skall avgöras av skiljemän utan förbehåll
om rätt för parterna att klandra skiljedomen och har, vid arrendetvist,
arrendenämnden eller, vid hyres- eller bostadsrättstvist, hyresnämnden
utsetts till skiljenämnd, skall nämnden på ansökan avgöra
tvisten genom skiljedom, om ej hinder möter enligt 1 § andra stycket
lagen (1929: 145) om skiljemän. Om sådan ansökan gäller 8 §. Har
tvisten redan hänskjutits till nämnd, kan skiljedom dock påkallas muntligen
inför nämnden.

I ärende som nämnd har att avgöra genom skiljedom gäller lagen
om skiljemän, i den mån ej annat följer av denna lag. Vardera parten
svarar för sin kostnad i tvist som avses i 9 kap. 10 eller 14 §, 10 kap.
6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken, 5 § lagen (1957: 390) om
fiskearrenden eller 7 § sista stycket bostadsrättslagen (1971: 479).

Ärende angående tvångsförvaltning

16 § Ansökan i fråga som avses i 4 § första stycket 6 skall vara
skriftlig samt innehålla uppgift om den berörda fastigheten och dess
ägare samt sökandens yrkande och grunderna för detta. Vad som föreskrives
i 8 § andra—femte styckena äger motsvarande tillämpning.

Förhandling skall hållas inför nämnden, om det ej är uppenbart att
förhandling ej behövs. Fastighetens ägare kan vid vite föreläggas att
inställa sig till förhandling.

Besiktning m. m.

17 § Om anledning därtill förekommer, skall nämnd eller den nämnden
förordnar besiktiga den fastighet som ärendet rör. Parterna skall
beredas tillfälle att närvara vid sådan besiktning. Nämnd får också föranstalta
om annan nödvändig utredning.

I ärende som avses i 9 kap. 18 eller 21 § jordabalken skall arrendenämnden
inhämta yttrande från den lantbruksnämnd inom vars område
fastigheten är belägen.

18 § Lämnar part ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning
av kontrakt eller annan handling som rör arrende-, hyres- eller bostadsrättsförhållandet
och är av betydelse för ärendet, får nämnden förelägga
honom vite. Vad som sagts nu gäller ej, om nämnden är skiljenämnd.

LU 1973:13

19 § Den som efter förordnande av nämnd besiktigat fastighet eller
verkställt annan utredning tillerkännes av nämnden skälig ersättning
av allmänna medel.

Har någon, som nämnd inkallat och som ej är part, inställt sig för att
höras i ärendet, har han rätt till ersättning av allmänna medel enligt
bestämmelser som Konungen meddelar.

Beslut m. m.

20 § Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast
lagfarna ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av
nämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

21 § I nämnds beslut skall anges de skäl på vilka beslutet grundas, i
den mån det är behövligt. I beslut om avskrivning enligt 9 § andra stycket
skall även anges de nya villkor på vilka avtalet enligt 11 kap. 6 a §
tredje stycket eller 12 kap. 58 a § tredje stycket jordabalken skall anses
förlängt.

Om part kan klandra beslutet eller besvära sig över det eller göra
ansökan om återupptagande, anges i beslutet vad parten därvid har att
iakttaga.

Håller nämnden förhandling i ärendet och kan på grund av ärendets
beskaffenhet eller annan särskild omständighet beslut ej meddelas
samma dag som förhandlingen avslutats, meddelas beslutet inom två
veckor därefter, om ej synnerligt hinder möter. Underrättelse om tiden
för beslutets meddelande skall lämnas vid förhandlingen.

Slutligt beslut tillställes part genom nämndens försorg. Vad som sagts
nu gäller dock ej beslut om avskrivning enligt 8 eller 12 §, om beslutet
meddelas vid förhandling i partens närvaro.

Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna
på samma sätt som beslutet.

22 § Beslut av nämnd äger, sedan tid för klander eller besvär utgått
när talan får föras mot beslutet, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts
fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2, 3 eller 6.
Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om tillstånd
enligt 12 kap. 34—36 eller 40 § jordabalken eller 30 § andra stycket
bostadsrättslagen (1971: 479) eller ansökan om uppskov enligt 12 kap.

59 § jordabalken lämnats utan bifall.

Besvär

23 § Om rätt för part att klandra beslut av nämnd i arrende-, hyreseller
bostadsrättstvist och om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut
i fråga om godkännande av beslut på föreningsstämma eller i ärende
angående tvångsförvaltning finns bestämmelser i 8 kap. 31 § och 12 kap.
70 § jordabalken, 16 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden, 76 § bostadsrättslagen
(1971: 479) samt 17 § lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning
av bostadsfastighet.

Mot beslut av nämnd får talan föras hos fastighetsdomstolen genom
besvär, när nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11 eller 14—16 §,

LU 1973:13

2. avskrivit ärende enligt 8—10 eller 16 §, dock ej när ärendet kan
återupptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga föreläggande
eller ådömt straff för förseelse i förfarandet.

Besvärshandlingen skall inges till den fastighetsdomstol som avses i

8 kap. 32 § och 12 kap. 71 § jordabalken, 17 § lagen (1957: 390) om
fiskearrenden, 77 § bostadsrättslagen (1971: 479) samt 11 § lagen (1970:
246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades. Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet
sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas av fastighetsdomstolen.

I övrigt äger 52 kap. 3 och 5—12 §§ rättegångsbalken motsvarande tilllämpning.
Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen.
Mot fastighetsdomstolens beslut med anledning av besvär
enligt andra stycket 1—3 får talan ej förås.

Mot annat beslut av nämnd än som avses i första och andra styckena
får talan föras endast i samband med sådan talan som avses i första
stycket.

Undanröjes nämnds beslut om avskrivning eller avvisning, återupptages
ärendet av nämnden.

Vite m. m.

24 § Vite enligt denna lag får ej bestämmas till högre belopp än femtusen
kronor. Har vite utdömts och förelägger nämnd nytt vite, får
vitet bestämmas till högst tiotusen kronor.

Har ändamålet med vite förfallit, får vitet ej utdömas.

25 § Nämnd skall självmant upptaga fråga om utdömande av vite
som förelagts med stöd av denna lag och om ansvar för vittne som uteblivit.

övriga bestämmelser

26 § Nämnd skall handlägga ärende skyndsamt.

27 § Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet och
ordning vid domstol äger motsvarande tillämpning vid nämnd.

28 § Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare
äger motsvarande tillämpning på ledamot i nämnd.

29 § Vid nämnds sammanträde och vid besiktning föres protokoll.

30 § Skall inlaga, kallelse, föreläggande eller annan handling enligt
bestämmelse i denna lag eller eljest tillställas part, sker det genom delgivning,
om ej annat följer av andra stycket.

Beslut som skall tillställas part sändes till parten i vanligt brev under
hans för nämnden kända adress. Om beslutet meddelats i samband med
förhandling, skall det sändas inom sju dagar därefter och i annat fall
samma dag som beslutet meddelas.

31 § Nämnd har rätt att för sina sammanträden förfoga över behövliga
lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad som ej är

LU 1973:13

för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av
gudstjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader, skall de ersättas.

32 § Föres ej talan mot arrendenämnds beslut om ersättning enligt

9 kap. 14 § jordabalken, får beslutet verkställas såsom lagakraftägande
dom.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1973, då lagen (1970: 998) om
arrendenämnder och hyresnämnder skall upphöra att gälla.

2. Har beslut om avskrivning meddelats före ikraftträdandet, äger
äldre bestämmelser om ansökan om återupptagande av ärende fortfarande
tillämpning.

3. I ärende som har anhängiggjorts före ikraftträdandet gäller icke

13 § nya lagen.

4. Har vite förelagts någon genom beslut som har meddelats före
ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser om utdömande av vite fortfarande
tillämpning.

5. Har beslut meddelats före ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser
om det sätt på vilket part skall tillhandahållas beslut och om besvär
över beslut fortfarande tillämpning.

6. Utan hinder av 5 § andra stycket nya lagen får den som den 1
januari 1972 var utsedd till ledamot i hyresnämnd eller ersättare för
sådan ledamot även efter fyllda sjuttio år fullgöra uppdraget till utgången
av den tid hans förordnande avser.

7. Vad som enligt nya lagen gäller om arrendenämnds prövning av
fråga om godkännande av förbehåll äger tillämpning även beträffande
ärende som avses i 41 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken.
Nämndens beslut i sådant ärende får ej klandras.

8. I tvist om förstagångshyra enligt 12 kap. 55 § jordabalken i dess
lydelse intill utgången av maj 1973 eller motsvarande äldre bestämmelser
äger bestämmelserna i denna lag om tvist som avses i 4 § första
stycket 2 motsvarande tillämpning.

9. Bestämmelserna i 22 § nya lagen gäller ej i fråga om beslut i ärende
som anhängiggjorts före ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter

Härigenom förordnas som följer.

1 § Denna lag gäller i ort som Konungen bestämmer. Konungen kan
även bestämma att lagen i ort där den gäller skall äga tillämpning
endast i fråga om visst eller vissa slag av lägenheter.

Förordnande enligt första stycket får också avse viss bestämmelse i
lagen.

Med bostadslägenhet avses i denna lag lägenhet som är avsedd att
helt eller till icke oväsentlig del nyttjas till bostad.

2 § Ej får någon mottaga, träffa avtal om eller begära ersättning av
hyressökande för anvisning av bostadslägenhet. Sådan ersättning får

LU 1973:13

dock utgå vid yrkesmässig bostadsförmedling enligt grunder som bestämmes
av hyresnämnden.

3 § Bostadslägenhet eller lägenhet, som är avsedd att helt eller till ej
oväsentlig del nyttjas för hotell- eller pensionatrörelse, får ej utan hyresnämndens
tillstånd uthyras eller tagas i bruk av ägaren för väsentligen
annat ändamål än det avsedda.

4 § Ärende om ersättning enligt 2 § eller tillstånd enligt 3 § prövas
av hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken.

I fråga om förfarandet inför hyresnämnd äger 4 § andra stycket,
14, 17—21 och 24—30 §§ lagen ( ) om arrendenämnder

och hyresnämnder motsvarande tillämpning.

5 § Talan mot hyresnämndens beslut föres hos statens hyresråd
genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Mot
hyresrådets beslut får talan ej föras.

6 § Den som uppsåtligen bryter mot 2 eller 3 § dömes till böter eller
fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1973.

Bestämmelserna i 3 § nya lagen gäller ej i fråga om lägenhet som har
färdigställts före ikraftträdandet, om lägenheten vid nämnda tidpunkt
användes för annat ändamål och detta ej strider mot dessförinnan gällande
lag eller annan författning.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1942: 429) om hyresreglering
m. m.,1
dels att 11 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 11 § skall utgå,
dels att 9, 18, 20 och 23 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§

Lägenhet, som den 1 januari
1942 eller vid den senare tidpunkt,
då den blivit färdigställd,
var avsedd att helt eller till väsentlig
del nyttjas till bostad, så
ock lägenhet, som den 1 juni 1948
eller vid senare färdigställande
var avsedd att helt eller till väsentlig
del nyttjas för hotell- eller
pensionatrörelse, må ej utan
hyresnämndens tillstånd uthyras

1 Lagen omtryckt 1971:418.

LU 1973:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller av ägaren tagas i bruk för
väsentligen annat ändamål än nu
sagts.

Hyresnämnden äger meddela förbud mot att lägenhet, som är
avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, utan nämndens
tillstånd uthyres i möblerat skick.

I fråga om förfarandet inför hyresnämnd
i ärende enligt denna
lag äga 4 § andra stycket samt

8, 10, 12, 16—21, 24, 25 och

27 §§ lagen (1970:998) om arrendenämnder
och hyresnämnder
motsvarande tillämpning. Bestämmelse
om tvist som avses i 4 §
första stycket 2 sistnämnda lag
gäller därvid ärende enligt denna
lag.

Nämnden skall kalla parterna
att inställa sig inför nämnden, om
förhandling ej är onödig.

1 fråga om förfarandet inför
hyresnämnd i ärende enligt denna
lag äga 4 § andra stycket, 8, 10
och 12 §§, 17—21 och 24—30 §§
lagen ( ) om arrende nämnder

och hyresnämnder motsvarande
tillämpning. Bestämmelse
om tvist som avses i 4 § första
stycket 2 sistnämnda lag gäller
därvid ärende enligt denna lag.

Nämnden skall kalla parterna
att inställa sig inför nämnden, om
förhandling ej är onödig. Skall
part inställa sig personligen får
nämnden förelägga vite.

20 §

Hyresnämndens beslut gäller för tiden från och med den dag, då
detsamma meddelats, eller den senare dag, som nämnden bestämmer.
I ärende, som avses i 3, 4 eller 6 §, må dock nämnden, där det av särskild
anledning finnes skäligt, bestämma att beslutet skall avse förfluten
tid; och äger nämnden i sådant fall förordna om skäligt anstånd
med betalning av vad hyresgäst kan bliva skyldig att ytterligare
utgiva för tid före nämndens beslut.

Part, som är missnöjd med Talan mot nämndens beslut fönämndens
beslut, äger däröver res hos statens hyresråd genom

anföra besvär hos statens hyres- besvär inom tre veckor från den

råd inom tre veckor från det par- dag beslutet meddelades,

ten erhöll del av beslutet.

Nämndens beslut skall, om ej hyresrådet annorlunda förordnar,

lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär. I vad beslutet
avser förfluten tid skall vad nu sagts dock gälla allenast såvitt fråga är
om besvär av den som vid beslutet upphört eller sedermera upphör att
vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.

I fråga om fullföljd av talan
mot beslut varigenom hyresnämnden
utdömt vite för underlåtenhet
att iakttaga föreläggande äger

23 § andra och tredje styckena
lagen ( ) om arrende -

LU 1973:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nämnder och hyresnämnder motsvarande
tillämpning.

Den som bryter mot vad i 3 §
första eller sjunde stycket, 9 §
första stycket eller 11 § sägs eller
mot förbud, som meddelats med
stöd av 9 § andra stycket, straffes
med böter eller fängelse i högst
ett år.

Den som bryter mot vad i 3 §
första eller sjunde stycket sägs eller
mot förbud, som meddelats
med stöd av 9 §, straffes med böter
eller fängelse i högst ett år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1973.

2. Vid tillämpning av hänvisningen i 18 § i dess nya lydelse till bestämmelse
i lagen ( ) om arrendenämnder och hyresnämnder

äger övergångsbestämmelserna till nämnda lag motsvarande tillämpning.

3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om besvär över
beslut som meddelats före ikraftträdandet.

4. Äldre straffbestämmelser gäller fortfarande beträffande överträdelse
som begåtts före ikraftträdandet.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 418) om dels fortsatt giltighet av lagen
(1942: 429) om hyresreglering m. m. dels ändring i samma lag

Härigenom förordnas, att punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1971: 418) om dels fortsatt giltighet av lagen (1942: 429) om hyresreglering
m. m. dels ändring i samma lag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5. Bestämmelserna i 12 kap. 55 5. Bestämmelserna i 12 kap.

och 65 §§ jordabalken äger ej till- 65 § jordabalken äger ej tillämp lämpning

på hyresavtal angående ning i vad avser vederlag för uppbostadslägenhet,
om lagen om hy- låtelse av bostadslägenhet, om laresreglering
m. m. gäller för av- gen om hyresreglering m. m. gäller
talet. för avtalet.

Bestämmelserna i 12 kap. 56—60 §§ jordabalken äger icke tillämpning
på hyresavtal angående annan lägenhet än bostadslägenhet, om

7 eller 8 a § lagen om hyresreglering m. m. gäller för avtalet.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1973.

Bestämmelserna i 12 kap. 55 § jordabalken i dess lydelse intill utgången
av maj 1973 äger ej tillämpning på hyresavtal angående bostadslägenhet,
om lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. gäller för avtalet.

3 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 13

LU 1973:13

6 Förslagtill

Lag om ändring i lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande

Härigenom förordnas, att i lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande1 skall införas en ny paragraf,
5 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Kommun eller kommunalförbund,
som handhar för två eller
flera kommuner gemensam bostadsförmedling,
får besluta att
anvisning eller förmedling av bostad
genom kommunal bostadsförmedling
skall ske under villkor att
den bostadssökande medverkar till
att bostad, som han hyr eller innehar
med bostadsrätt och som
han lämnar i samband med inflyttningen
i den nya bostaden,
överlåtes på bostadssökande som
kommunen eller kommunalförbundet
anvisar.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1973.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden

Härigenom förordnas, att 15 och 16 §§ lagen (1957: 390) om fiskearrenden1,
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2

Om arrendenämnd finnas be- Om arrendenämnd finnas bestämmelser
i 8 kap. jordabalken stämmelser i 8 kap. jordabalken

och i lagen (1970: 998) om arrén- och i lagen ( ) om arrendenämnder
och hyresnämnder. denämnder och hyresnämnder.

1 Lagen omtryckt 1967: 309.

1 Lagen omtryckt 1970:1018

* Senaste lydelse 1970:1018.

LU 1973:13

Nuvarande lydelse

Om part ej godtager arrendenämnds
beslut i fråga om förlängning
av arrendeavtal eller fastställande
av villkoren för sådan förlängning,
får parten klandra beslutet
genom att väcka talan mot
den andra parten inom två månader
från det parten erhöll del av
beslutet. Klandras icke beslutet
inom denna tid, är parts rätt till
talan förlorad.

Föreslagen lydelse
§3

Om part ej godtager arrendenämnds
beslut i fråga om förlängning
av arrendeavtal eller fastställande
av villkoren för sådan förlängning,
får parten klandra beslutet
genom att väcka talan mot
den andra parten inom två månader
från den dag beslutet meddelades.
Klandras icke beslutet inom
denna tid, är parts rätt till talan
förlorad.

Arrendenämnds beslut i ärende enligt 3—6 § får ej klandras.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om klander av beslut
som meddelats före ikraftträdandet.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet Härigenom

förordnas, att 17 och 18 §§ lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning
av bostadsfastighet1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Mot hyresnämnds slutliga beslut
i ärende enligt denna lag eller
beslut enligt 14 § andra stycket
får talan föras genom besvär. Mot
annat beslut av nämnden får talan
föras endast i samband med talan
mot slutligt beslut.

Besvärstiden är såvitt gäller beslut
varigenom nämnden avvisat
ansökan eller avskrivit ärende en
vecka och i annat fall två veckor
från det att klaganden fick del av
beslutet.

Talan föres hos domstol som
avses i 11 § tredje stycket. Besvären
inges till domstolen.

* Senaste lydelse 1970:1018.

1 Lagen omtryckt 1971: 544.

Föreslagen lydelse
§

Mot beslut i fråga som enligt
denna lag skall prövas av hyresnämnd
får talan föras genom besvär.

Besvärshandlingen skall inges
till domstol som avses i 11 § tredje
stycket inom tre veckor från
den dag beslutet meddelades. Finnes
besvärstalan ej vara fullföljd
på föreskrivet sätt eller inom rätt
tid, skall den avvisas av fastighetsdomstolen.

LU 1973:13

Nuvarande lydelse

I besvärsmål skall part kallas att
muntligen höras vid fastighetsdomstolen,
om ej sådant hörande
saknar betydelse för utredningen.

I övrigt äger i fråga om handläggningen
vid fastighetsdomstolen 52
kap. 2, 3 och 5—12 §§ rättegångsbalken
motsvarande tillämpning.
Bestämmelse som avser hovrätt
gäller därvid i stället fastighetsdomstolen.
Mot fastighetsdomstolens
beslut i anledning av besvär
över beslut, varigenom hyresnämnd
avvisat ansökan eller avskrivit
ärende, får talan ej föras.

Undanröjes hyresnämnds beslut
om avvisning eller avskrivning
återupptages ärendet av nämnden.

Föreslagen lydelse
§

I besvärsmål skall part kallas att
muntligen höras vid fastighetsdomstolen,
om ej sådant hörande
saknar betydelse för utredningen.
I övrigt äger i fråga om handläggningen
vid fastighetsdomstolen 52
kap. 3 och 5—12 §§ rättegångsbalken
motsvarande tillämpning.
Bestämmelse som avser hovrätt
gäller därvid i stället fastighetsdomstolen.

Denna lag träder i kraft 1 juni 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om besvär över beslut
som meddelats före ikraftträdandet.

9 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479)

Härigenom förordnas, att 74, 76 och 78 §§ bostadsrättslagen (1971:

479) skall ha nedan angivna lydelse
Nuvarande lydelse

Är sådant meddelande från föreningen
som avses i 10, 12 eller
32 § eller 33 § 1 avsänt i rekommenderat
brev under mottagarens
vanliga adress, skall föreningen
anses ha fullgjort vad som ankommer
på den. Detsamma gäller beträffande
sådant meddelande från
bostadsrättshavare som avses i 15
eller 19 §.

Om part ej godtar hyresnämnds
beslut i fråga enligt 7 § sista styc -

Föreslagen lydelse
§

Är sådant meddelande från föreningen
som avses i 10, 12 eller

32 § eller 33 § första stycket 1
eller tredje stycket avsänt i rekommenderat
brev under mottagarens
vanliga adress, skall föreningen
anses ha fullgjort vad som ankommer
på den. Detsamma gäller
beträffande sådant meddelande
från bostadsrättshavare som avses
i 15 eller 19 §.

Om part ej godtar hyresnämnds
beslut i fråga enligt 7 § sista styc -

LU 1973:13

Nuvarande lydelse

ket, 30 § andra stycket eller 52 §,
får parten klandra beslutet genom
att väcka talan mot den andra
parten inom tre veckor från det
parten erhöll del av beslutet.
Klandras icke beslutet inom denna
tid, är parts rätt till talan förlorad.

Mot hyresnämnds beslut i fråga
enligt 60 § första stycket 1 får talan
föras genom besvär inom tre
veckor från det klaganden erhöll
del av beslutet.

Föreslagen lydelse

ket eller 52 §, får parten klandra
beslutet genom att väcka talan mot
den andra parten inom tre veckor
från den dag beslutet meddelades.
Klandras icke beslutet inom denna
tid, är parts rätt till talan förlorad.

Mot hyresnämnds beslut i fråga
enligt 60 § första stycket 1 får talan
föras genom besvär inom tre
veckor från den dag beslutet meddelades.

Mot hyresnämnds beslut i fråga
enligt 30 § andra stycket får talan
ej föras.

78 §

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om fastställande
av hyresvillkor enligt 7 §
sista stycket eller i fråga om tillstånd
som avses i 30 § andra stycket
och ej heller mot hovrätts dom
i fråga som avses i 52 § eller i fråga
om godkännande enligt 60 §
första stycket 1.

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om fastställande
av hyresvillkor enligt 7 §
sista stycket och ej heller mot hovrätts
dom i fråga som avses i 52 §
eller i fråga om godkännande enligt
60 § första stycket 1.

I tvist som avser fastställande av hyresvillkor enligt 7 § sista stycket
skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i fastighetsdomstolen,
i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1973.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om klander av beslut
som meddelats före ikraftträdandet.

3. I fråga om rätt att föra talan mot dom eller beslut om upplåtelse
av lägenhet i andra hand enligt 30 § andra stycket gäller fortfarande
äldre bestämmelser, om tvisten har hänskjutits till hyresnämnden före
ikraftträdandet.

Motionsyrkandena

I motionen 1973: 98 av herr Winberg (m) hemställs att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t begära förslag till sådan ändring av 12 kap.
72 § JB att talan må kunna föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om
fastställelse av hyresvillkor.

I motionen 1973:1087 av herr Claeson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att förslag om sådan

LU 1973:13

ändring av 12 kap. JB (hyreslagen), att rätt för hyresgäst att med bibehållet
besittningsskydd säga upp hyresavtalet för ändring av hyresvillkor
införes, bör föreläggas riksdagen så tidigt att ändringen kan träda i kraft
den 1 juni 1973.

I motionen 1973:1612 av herr Nilsson i Norrköping m. fl. (s) hemställs
att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att till 12 kap.
48 § JB fogas ett stycke av innebörd att, om jämförliga lägenheter står
att finna i hus som tillhör allmännyttiga bostadsföretag, hyresläget för
dessa lägenheter skall tillmätas avgörande betydelse vid jämförelseprövningen.

I motionen 1973:1624 av herr Emulf (fp) hemställs att riksdagen vid
behandlingen av propositionen 1973: 23 beslutar avslå förslaget till

19 a § lagen om ändring i JB.

I motionen 1973:1625 av fru Kristensson m. fl. (m) hemställs att riksdagen
i vad gäller ändringarna i 12 kap. JB

A. beslutar att 19 a § skall utgå,

B. beslutar att 35 § tredje stycket skall utgå,

C. beträffande 44 § beslutar

1. att tredje stycket skall utgå; samt
därest yrkandet under 1. icke vinner bifall,

2. att tredje stycket ges sådant innehåll att därav framgår att
om underrättelse, som avses i första stycket, avviker från formulär,
som anges i tredje stycket, den skall frånkännas rättslig
betydelse,

D. beträffande 48 § beslutar överföra fjärde punkten till ett särskilt
stycke vilket inledes ”Vid tillämpning av första stycket

tredje punkten skall bortses från lägenhet etc.

E. beträffande 54 § beslutar

1. att första stycket första meningen skall uppdelas i flera
meningar,

2. att andra stycket skall utgå; samt
därest yrkandet under 2. icke vinner bifall,

3. att andra styckets hänvisning till ”andra stycket” skall utgå
samt att i tredje stycket skall ges en hänvisning även till andra
stycket,

F. beträffande 70 § beslutar att fullföljdsbegränsningen i vad gäller
frågor som avses i 35 och 40 §§ utgår, samt

G. beträffande övergångsbestämmelserna beslutar att lagändringarna
icke skall träda i kraft förrän den 1 januari 1974.

LU 1973: 13

Åtgärder för ökad bostadssanering

På grundval av saneringsutredningens förslag behandlas i propositionen
1973: 21 frågor rörande planering, genomförande och finansiering
av saneringsverksamheten inom äldre bostadsområden. I propositionen
anges de allmänna målen för saneringsverksamheten. Vidare anges riktlinjer
för hur kommun skall leda verksamheten och planera den genom
att upprätta bostadssaneringsprogram inom ramen för det kommunala
bostadsbyggnadsprogrammet.

För att främja en aktiv markpolitik från kommunernas sida i samband
med sanering föreslås att markförvärvslån skall kunna utgå för
kommunala förvärv av saneringsfastigheter avsedda för bostadsändamål.
I samma syfte föreslås att tomträttslån skall kunna beviljas kommun
i samband med upplåtelse med tomträtt av mark med bostadshus
som skall byggas om.

I fråga om det staliga kreditstödet till sanering föreslås ändringar
i syfte att åstadkomma neutrala låneregler, som inte styr mot ett visst
slag av sanering, och att minska de årliga kapitalkostnaderna vid ombyggnad.
Sålunda ersätts nuvarande Iåneformer för ombyggnad med en
enda låneform, bostadslån, som skall kunna utgå i form av annuitetslån
eller som f. n. i vissa fall i form av paritetslån. Den längsta amorteringstiden
föreslås bli 40 år. Vidare föreslås regler som ökar möjligheterna
att genomföra ombyggnad och belåning i etapper.

Förbättringslån för upprustning av flerfamiljshus med begränsad återstående
användningstid, som nu kan utgå endast till kommun eller
allmännyttigt företag, föreslås på särskilda villkor få utgå även till
kooperativa och enskilda fastighetsägare.

För att främja sysselsättningen inom byggnadsbranschen och stimulera
till ökad ombyggnadsverksamhet föreslås i propositionen ett särskilt
stöd, initialstöd, till statligt belånade ombyggnader som påbörjas före
den 1 januari 1975. Stödet föreslås uppgå till 20 procent av de godkända
ombyggnadskostnaderna, dock högst 6 000 kr. per lägenhet.

I propositionen behandlas också frågor om den lägsta standard som
skall godtas vid långivningen och vid tillämpningen av den bostadssaneringslag,
varom förslag har lagts fram i prop. 1973: 22.

Departementschefen betonar vikten av att saneringen inriktas så, att
lägenheterna efter moderniseringen får en hyresnivå som så långt som
möjligt ger förutsättningar för hyresgästerna att bo kvar eller flytta
tillbaka efter evakueringen. Statligt lån skall inte utgå för s. k. lyxsanering.

Såsom framgår av det föregående läggs i propositionen 1973: 22 fram
förslag till bostadssaneringslag samt viss ändring i bl. a. hyresregleringslagen.

Genom bostadssaneringslagen föreslås hyresnämnd få möjlighet att på

LU 1973: 13

ansökan av kommun ålägga fastighetsägare att rusta upp bostadslägenhet
så att den uppfyller kraven enligt den lägsta godtagbara standard
varom förslag till riktlinjer lagts fram i propositionen 1973: 21. Möter
hinder mot upprustning av ekonomiska skäl eller kan byggnadslov till
upprustningen inte påräknas, föreslås att hyresnämnden skall kunna
meddela förbud mot att använda lägenheten för bostadsändamål (användningsförbud).
Lagförslaget innehåller dessutom bestämmelser om
tvångsåtgärder för de fall då fastighetsägare underlåter att ställa sig hyresnämndens
beslut till efterrättelse.

De förslag angående statligt ekonomiskt stöd till saneringsåtgärder
som har lagts fram i prop. 1973: 21 innebär bl. a. att fastighetsägare i
vissa fall kan komma i åtnjutande av subvention. För att sådan subvention
skall komma de boende till godo föreslås i prop. 1973: 22 ändring
i lagen (1942: 429) om hyresreglering.

Prop. 1973: 21 och 1973: 22 har hänvisats till civilutskottet, som
ännu ej behandlat dessa.

Översyn av bestämmelserna om överprövning av hyresnämnds beslut

För att se över bestämmelserna om överprövning av hyresnämnds beslut
har statsrådet Carl Lidbom den 8 mars 1973 tillkallat fem sakkunniga.
De sakkunniga har antagit namnet ”Hyresprocesskommittén”.

I direktiven anförs att det finns skäl att undersöka hur behovet av
vägledande avgöranden i bruksvärdesmål skall kunna tillgodoses bättre
än enligt nuvarande ordning. Det finns också anledning att — om förslag
till bostadssaneringslag m. m. antas av riksdagen — närmare utreda
frågan om överprövningen av hyresnämnds avgöranden i saneringsmål.
Även överprövningen av andra mål som hyresnämnd har att
pröva förtjänar att övervägas på nytt, tilläggs det.

De sakkunniga bör enligt direktiven söka en lösning av frågan om
överprövning av bruksvärdes- och saneringsmålen utanför det allmänna
domstolsväsendets ram. överprövningen bör ske i en enda instans, och
i denna bör hyresmarknadens partsorganisationer vara företrädda. Förfarandet
bör vara av domstolsmässig karaktär. Det synes enligt statsrådet
Lidbom ligga närmast till hands att söka ledning i den ordning
som gäller vid de allmänna förvaltningsdomstolarna.

En ordning av antytt slag gäller för hyresregleringsmålen. Hyresnämnds
avgöranden i sådana mål kan överprövas av statens hyresråd.

Den särskilda sakkunskap som intresserepresentanterna i hyresrådet
företräder har otvivelaktigt visat sig vara av stort värde för rättsbildningen
på hyresregleringsområdet, framhåller statsrådet Lidbom.

De sakkunniga bör enligt direktiven överväga om hyresrådet kan ombildas
och byggas ut till en överinstans för bruksvärdes- och saneringsmål.

LU 1973:13

I ett ombildat hyresråd bör ordföranden, liksom hittills varit fallet i
hyresrådet, vara en domare. Bland ledamöterna bör — vid sidan av
organisationernas företrädare — finnas personer med särskild sakkunskap
beträffande bostadsmarknadsfrågor och frågor rörande värderingsoch
byggnadsteknik. På fastighetsägarsidan bör finnas företrädare såväl
för enskilda fastighetsägare som för de allmännyttiga bostadsföretagen.

De sakkunniga bör vidare enligt direktiven överväga om andra målkategorier
än bruksvärdes- och saneringsmål bör prövas av den tilltänkta
nya överinstansen.

Beträffande besittningsskyddstvister kan den ordningen tänkas, att
målen förs direkt från hyresnämnd till hovrätt och att fullföljd får ske
till högsta domstolen. Utredningen bör även överväga om det är lämpligt
att fastighetsdomstol alltjämt handlägger övriga hyresmål eller om
det finns skäl att föra över denna målkategori till tingsrätten i vanlig
sammansättning.

Hyrestvister som rör kollektivtavtal bör också i fortsättningen prövas
av arbetsdomstolen.

De sakkunniga bör vidare överväga om hyresnämnderna bör tillföras
teknisk sakkunskap i någon form i anledning av att nämnderna i fortsättningen
kan komma att få handlägga saneringsmål.

Frågor om tvångsförvaltning av bostadsfastighet skulle enligt direktiven
lämpligen kunna prövas av den skisserade överinstansen.

För att begränsa fullföljden till hyresrådet kan en dispensprövning
tänkas.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt.

Utskottet

Inledning

Den 1 januari 1969 trädde en genomgripande reform av hyreslagstiftningen
i kraft. Bland ändringarna må nämnas införandet av besittningsskydd
för hyresgäst, bytesrätt beträffande bostadslägenhet samt ökade
möjligheter för hyresgäst att överlåta hyresrätten och upplåta lägenheten
i andra hand. Vidare omgestaltades förfarandet i hyresmål. Vid tillkomsten
av jordabalken (JB) år 1970 infördes i 12 kap. reglerna om hyra
sedan endast smärre formella ändringar vidtagits. JB trädde i kraft
den 1 januari 1972.

I samband med beslutet om ovannämnda reform anförde departementschefen
att det kunde visa sig nödvändigt att ta upp bestämmelserna
om handläggning av hyrestvister, liksom andra hyresrättsliga frågor,
till förnyat övervägande, när erfarenheter vunnits av den nya lagstiftningen.
Redan år 1971 påbörjades förberedelserna för en översyn av
hyreslagstiftningen genom att ett antal myndigheter och organisationer
bereddes tillfälle att genom olika enkäter avge synpunkter och förslag

LU 1973:13

beträffande lagstiftningen. På grundval av de synpunkter och önskemål
som härvid framkom, upprättades i början av år 1972 en promemoria
(DS JU 1972: 5) med förslag till ändringar i hyreslagstiftningen
m. m. (promemorian I). Senare samma år upprättades ytterligare en promemoria
(DS JU 1972: 14) med förslag om rätt för lokalhyresgäst att
med bibehållet besittningsskydd säga upp hyresavtal för villkorsändring,
m. m. (promemorian II). De båda promemoriorna har remissbehandlats.

De genom proposition framlagda lagförslagen bygger på detta material
samt på en skrivelse från riksdagen år 1972 (rskr 1972: 227), till
vilken utskottet återkommer nedan. Över lagförslagen har ej inhämtats
yttrande av lagrådet.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen hänvisar utskottet
till den på s. 2 intagna redogörelsen. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka att erfarenheterna av gällande hyreslagstiftning
genomgående varit positiva. Det är endast på vissa punkter som det
visat sig föreligga behov av ändringar. Utskottet kommer nedan att behandla
lagförslagen i de delar som de berörs av motionsyrkandena samt
i övrigt i den mån de föreslagna ändringarna har principiell innebörd.

Hyresgästs uppsägningsrätt

Hyresavtal, som är förenat med besittningsskydd, måste alltid sägas
upp för att upphöra när avtalsperioden löper ut. Detta gäller oberoende
av om det är hyresvärden eller hyresgästen som vill bli fri från avtalet.
Sägs avtalet inte upp, förlängs det på i princip oförändrade villkor. Om
hyresvärden säger upp avtalet, har hyresgästen under vissa i JB angivna
förutsättningar rätt till förlängning av avtalet. Säger däremot hyresgästen
själv upp hyresavtalet, upphör avtalet att gälla vid uppsägningstidens
utgång. Detta innebär att hyresgästen inte med bibehållen
rätt att bo kvar i lägenheten kan säga upp avtalet i avsikt att få förmånligare
hyresvillkor. Om t. ex. hyran på grund av en för hyresgästen
oförmånlig indexklausul kommit att överstiga lägenhetens bruksvärde,
har hyresgästen — för den händelse han inte kan förmå hyresvärden
att gå med på sänkning av hyran — endast att välja mellan att
bo kvar på de gällande villkoren och att säga upp avtalet till upphörande.
Hyresgästen har således en betydligt svagare ställning än hyresvärden,
som ju har en garanterad rätt att få hyran omprövad.

I syfte att förbättra bostadshyresgästernas ställning föreslås i propositionen
att i 12 kap. 54 § JB införs bestämmelser som innebär rätt för
bostadshyresgäst att med bibehållet besittningsskydd säga upp hyresavtalet
för prövning av hyresvillkoren.

Utskottet anser för sin del att det är betydelsefullt inte minst från
principiell synpunkt att hyresgäst medges rätt att säga upp hyresavtal
för villkorsändring. Så länge det endast är hyresvärden som har en ga -

LU 1973:13

ranterad rätt att få hyran omprövad, kan hyresgäst och hyresvärd inte
anses vara fullt likställda parter i hyresförhållandet. Av uttalanden bl. a.
från hyresgästhåll framgår också att det föreligger ett behov av att kunna
få gällande hyresavtal prövade. På grund av den bristsituation som
rått på hyresmarknaden har, såsom framhålls i motionen 1973: 1087,
hyresgäster i vissa fall för att få ett hyresavtal tvingats acceptera avtal
med indexklausuler som inte varit avpassade för hyresförhållandena
och som lett till hyror överstigande lägenheternas bruksvärde. Det finns
även exempel på att hyresgäster för att erhålla bostad varit tvungna att
godta att i hyran ingår kostnader för garageplats, trots att man inte
ägt eller tänkt förvärva bil. Också andra för hyresgästen ofördelaktiga
avtalsklausuler förekommer.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet det tillfredsställande
att förslag nu förelagts riksdagen om införande av rätt för hyresgäst
att med bibehållet besittningsskydd säga upp hyresavtalet för prövning
av hyresvillkoren.

Mot förslaget har motionsledes endast anförts formella invändningar.
I motionen 1973: 1625 hävdas sålunda att 54 § är svårläst och otymplig.
Enligt motionärerna skulle exempelvis första meningen i första stycket
vinna i klarhet om den delades upp i flera meningar. Motionärerna anser
vidare att huvudinnehållet i stycket skulle komma vida bättre fram,
om stycket inleddes med orden ”Bostadshyresgäst har rätt att uppsäga
hyresavtalet för ändring av hyresvillkoren”, varefter de närmare förutsättningarna
härför angavs.

Utskottet kan inte dela motionärernas ståndpunkt att 54 § första stycket
är svårläst. Något skäl att omformulera stadgandet finner utskottet
därför inte föreligga. Utskottet tillstyrker på anförda skäl att riksdagen
med avslag på motionen 1973: 1625, i vad avser yrkandet under E. 1
om formella ändringar i 12 kap. 54 § första stycket i lagförslaget, för
sin del antar nämnda stycke med den i propositionen föreslagna lydelsen.

Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på den
bestämmelse som reglerar vad uppsägningen skall innehålla. Enligt 12
kap. 54 § första stycket andra meningen åligger det hyresgästen att i
uppsägningen ange att han begär ändring av hyresvillkoren. Innehåller
uppsägningen inte sådan hemställan gäller uppsägningen för avflyttning,
och hyresgästen kan då inte åberopa något besittningsskydd. En
försummelse i angivet hänseende kan sålunda få allvarliga följder för
hyresgästen. Den information om de nya lagreglerna, som utskottet
förutsätter komma till stånd, måste därför enligt utskottets mening
klart påvisa vad en uppsägning skall innehålla, samtidigt som betydelsen
av att uppsägning sker på rätt sätt understrykes.

I och med införandet av en rätt för hyresgäst att säga upp hyresavtal
för villkorsändring, uppkommer frågan om det föreligger något behov

LU 1973:13

av att behålla den särskilda regleringen med prövning av förstagångshyra
på bristort. I promemorian I föreslogs att systemet
med sådan prövning borde behållas åtminstone tills vidare. Föredragande
statsrådet anser däremot att förstagångsprövningen kan avskaffas
utan olägenhet och föreslår i propositionen att så sker. Utskottet anser
för sin del att med de möjligheter till omprövning av hyresvillkoren,
som hyresgäst nu får, föreligger det inte längre något behov av att kunna
begära prövning av förstagångshyra. Utskottet tillstyrker därför propositionen
i denna del.

Såsom påpekas av föredragande statsrådet kräver avskaffandet av
förstgångsprövningen att vissa avtalssituationer beaktas. Särskilt 1 å n gtidsavtalen,
dvs. avtal med en hyrestid överstigande ett år, fordrar
uppmärksamhet. Om hyresgäst med sådant avtal inte ges möjlighet
att säga upp avtalet under löpande hyresperiod, skulle avskaffandet av
förstagångsprövningen innebära betydande nackdelar för honom. I propositionen
föreslås därför att i 12 kap. JB införs en ny paragraf, 4 a §,
enligt vilken hyresgäst får rätt att säga upp långtidsavtal till den fardag
som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen, under förutsättning
att hyresförhållandet på fardagen varat längre än nio månader
i följd. Det bör observeras att bestämmelsen är så utformad att den
ger hyresgäst rätt att säga upp avtalet såväl för villkorsändring som för
avflyttning. Utskottet har inget att erinra mot den föreslagna bestämmelsen
och tillstyrker följaktligen propositionen även i denna del.

Avskaffandet av förstagångsprövningen innebär vissa nackdelar även
för de s. k. k o r 11 i d s a v t a 1 e n, varmed här avses avtal med en
första hyresperiod som ej är längre än nio månader. Vid sådana avtal
har hyresgästen inget besittningsskydd vid hyresperiodens utgång och
kan som följd härav ej begära omprövning av hyresvillkoren. För dessa
fall leder alltså ett slopande av förstagångsprövningen, såsom påpekas
i propositionen, till att hyresgästen kan bli bunden av inflyttningshyran
under en så lång tid som upp till ett år och nio månader. För att komma
till rätta med detta föreslås i propositionen att i 12 kap. 54 § andra
stycket JB införs en särskild uppsägningsrätt för ifrågavarande avtal till
en tidpunkt då hyresförhållandet varat längre än nio månader och
hyresgästen sålunda förvärvat besittningsskydd.

I motionen 1973: 1625 yrkas under punkten E. vidare att 54 § andra
stycket skall utgå. Därest yrkandet inte skulle vinna bifall, yrkas i stället
att andra styckets hänvisning till ”andra stycket” skall utgå och att i
tredje stycket intas en hänvisning till andra stycket. Till stöd för förstahandsyrkandet
anför motionärerna att den föreslagna uppsägningsrätten
förefaller invecklad och svårförståelig. Dessutom kan den enligt motionärerna
innebära en risk för att hyresgästen blir uppsagd till avflyttning,
något som man i propositionens allmänna motivering säger sig vilja

LU 1973:13

undvika. För att vara på den säkra sidan måste hyresgästen noga awäga
sin uppsägning, så att tiden för hyresvärden att säga upp för avflyttning
har gått till ända. Motionärerna hävdar vidare att en inkonsekvens föreligger
därigenom att uppsägningsrätt enligt första stycket inte får avse
lägenhet, som utgör del av upplåtarens egen bostad, medan någon motsvarande
inskränkning inte görs i andra stycket. Skäl för detta har inte
angetts i propositionen. Motionärerna framhåller avslutningsvis att det
är ovanligt att lägenheter på den reguljära hyresmarknaden hyrs ut på
korttidsavtal. Med hänsyn härtill och till de risker hyresgästerna löper
att, om de inte känner till bestämmelsen ordentligt, bli uppsagda till avflyttning,
bör enligt motionärerna den föreslagna uppsägningsrätten för
korttidsavtalen utgå.

Enligt vad partsorganisationema uppgivit för utskottet är korttidsavtal
relativt ovanliga på den ordinära hyresmarknaden och förekommer
mest när det är fråga om lägenheter som utgör del av upplåtarens egen
bostad. På sådana hyresavtal är varken gällande regler om prövning av
förstagångshyra eller ifrågavarande bestämmelser tillämpliga. När det
gäller den sedvanliga hyresmarknaden förekommer korttidsavtal vanligen
i avsikt att anpassa hyresavtal så att de löper med uppsägning per
den 1 oktober. Om en hyresgäst t. ex. träffar ett hyresavtal den 1 februari,
får hyresperioden i regel omfatta tiden fram till och med den 30
september samma år varefter, om uppsägning ej skett, avtalet automatiskt
förlängs med ett år. Ett slopande av förstagångsprövningen leder
i det angivna exemplet till att hyresgästen blir bunden av inflyttningshyran
under en tid av ett år och åtta månader. I likhet med föredragande
statsrådet anser utskottet att en så lång bundenhet inte kan vara
godtagbar från hyresgästsynpunkt. Enligt utskottets mening måste därför
hyresgäst med korttidsavtal ges möjlighet att få hyresvillkoren prövade
vid tidigare tidpunkt. Det bör emellertid beaktas att en bestämmelse
därom inte får utformas på sådant sätt att hyresvärden ges möjlighet
att möta hyresgästens uppsägning med en uppsägning för avflyttning.
Den nu föreslagna bestämmelsen i 12 kap. 54 § andra stycket ger
enligt utskottets bedömande hyresgästen ett godtagbart skydd i detta
hänseende. Om i det ovan angivna exemplet hyresavtalet stipulerar en
uppsägningstid av tre månader innebär nämligen bestämmelsen i 54 §
andra stycket att hyresgästen under augusti kan säga upp avtalet för
villkorsändring till utgången av november. Hyresvärden däremot kan
inte säga upp avtalet vid senare tidpunkt än den 30 juni. Såsom motionärerna
påpekar löper hyresgästen visserligen en viss risk, nämligen om
han på grund av bristande kännedom om bestämmelsen gör uppsägningen
för tidigt, dvs. i exemplet ovan redan före den 1 juli. Att utnyttjandet
av rätten till uppsägning är förenat med viss risk för hyresgästen
innebär självfallet en nackdel. Denna nackdel anser utskottet dock vara
obetydlig i förhållande till de fördelar som den föreslagna bestämmel -

LU 1973:13

sen för med sig. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen avslår motionen
1973: 1625 i denna del.

Beträffande själva lydelsen av 54 § andra och tredje styckena har,
såsom påpekas i motionen 1973: 1625, i andra stycket felaktigt intagits
en hänvisning till andra stycket. Denna hänvisning skall i stället
införas i tredje stycket. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen med
bifall till alternativyrkandet under punkten E. 3 i motionen 1973: 1625
för sin del antar 12 kap. 54 § andra och tredje styckena JB med de av
utskottet föreslagna ändringarna.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på att i propositionen föreslås
att i 12 kap. 58 § respektive 11 kap. 6 a § införs motsvarighet till
bostadshyresgästs uppsägningsrätt även för lokalhyresgäst respektive anläggningsarrendator.
De föreslagna bestämmelserna föranleder ingen erinran
från utskottets sida. Det förtjänar att anmärkas att såväl jordbruksarrendator
som bostadsarrendator ända sedan JB:s tillkomst haft
en rätt att med bibehållet besittningsskydd säga upp arrendeavtalet för
villkors ändring.

Avtal med obestämd hyra

Hyra och andra villkor bestäms enligt gällande rätt i princip helt fritt
mellan hyresvärd och hyresgäst. Utskottet bortser härvid från bestämmelserna
om prövning av förstagångshyra och jämkning av otillbörliga
hyresvillkor. Någon skyldighet för parterna att träffa definitiv uppgörelse
om hyrans storlek för hela hyrestiden föreligger således inte. På
hyresmarknaden förekommer ofta, särskilt i nyproduktionen, ett system
med preliminärhyror i avvaktan på att hyran slutligt regleras. Vidare
förekommer, såsom framgår av det föregående, att hyran knyts till viss
index, t. ex. konsumentprisindex, eller att hyresvärden förbehåller sig
att på grund av ändringar i det allmänna hyresläget få ensidigt höja hyran.

För hyresgästen innebär systemet med obestämd hyra vissa nackdelar.
I syfte att undanröja dessa föreslås i propositionen att i 12 kap.
införs en ny paragraf, 19 a §, med bestämmelser som innebär förbud
att knyta hyran för bostadslägenhet till viss index eller att annars lämna
frågan om hyrans storlek oreglerad i avtalet. Enligt huvudregeln skall
hyran för bostadslägenhet sålunda vara bestämd i avtalet. Såsom framhålls
i propositionen lägger förbudet mot obestämda hyror inte hinder
i vägen för parterna att komma överens om att hyran skall utgå med
olika belopp för skilda hyresperioder.

Från förbudet mot obestämda hyror görs dock vissa undantag. Sålunda
undantas till en början kostnader som hänför sig till lägenhetens
uppvärmning, förseende med varmvatten eller elektrisk ström eller avgifter
för vatten och avlopp. Gemensamt för dessa kostnader är att de
ofta inte kan bestämmas i förväg. Det bör understrykas att den i lag -

LU 1973:13

stadgandet gjorda uppräkningen av sådana kostnader är uttömmande.
Det andra viktiga undantaget är att förbehåll, som innebär att hyran
skall utgå med belopp som bestäms efter förhandlingar med hyresgästorganisation,
s. k. förhandlingsklausul, är tillåtet.

Det förtjänar att påpekas att förbudet mot obestämda hyror inte skall
gälla om hyresregleringslagen är tillämplig på hyresförhållandet. Vidare
bör observeras att förbudet endast föreslås gälla bostadslägenhet och
att någon motsvarighet till detta sålunda ej införs när det gäller lokalhyresavtal.
Beträffande sådana nu gällande bostadshyresavtal, som har
indexklausuler och andra bestämmelser som innebär att hyran inte är
bestämd, föreslås i övergångsbestämmelserna en reglering som innebär
att parterna ges tillräckligt utrymme att förhandla sig fram till nya hyresvillkor.
En mot 19 a § stridande bestämmelse i hyresavtal, som ingåtts
före utgången av maj 1973, skall sålunda äga verkan mot hyresgästen
till utgången av september 1974 eller, om avtalet inte kan sägas
upp till upphörande vid den tidpunkten, till den senare tidpunkt då avtalet
pä grund av uppsägning tidigast kan frånträdas.

I motionerna 1973: 1624 och 1973: 1625, punkten A, yrkas att 19 a §
skall utgå ur lagförslaget. Till stöd för yrkandet anför motionärerna
bl. a. att den föreslagna uppsägningsrätten för hyresgäst ger en tillräcklig
garanti för att hyresgästen inte skall behöva erlägga en hyra som
överstiger lägenhetens bruksvärde. Något behov av att införa ett förbud
mot indexklausuler anser motionärerna därför inte föreligga. Motionärerna
anför vidare att det förefaller naturligt att parterna på hyresmarknaden
skall ha rätt att avfatta sina avtal på ett praktiskt och
ändamålsenligt sätt. I tider då avsevärda allmänna kostnadsökningar
inträder varje år kan det enligt motionärerna synas rimligt med en kontraktsbestämmelse
som medför att den avtalade hyran rör sig i takt med
kostnadsutvecklingen. Motionärerna framhåller att man därigenom undviker
besvär med ny kontraktsskrivning, ständiga förhandlingar och
eventuella uppsägningar. Motionärerna påpekar även att systemet med
indexklausuler vunnit utbredning, framför allt på den kommunala sektorn,
och att det övervägande antalet primärkommuner träffat hyresavtal
med sådana klausuler.

Utskottet vill till en början framhålla att det inte finns någon index
som är helt rättvisande när det gäller hyresavtal. I brist på sådan anknyts
hyran ofta till konsumentprisindex. Denna är emellertid avpassad
för helt andra ändamål och är uppenbarligen ingen lämplig mätare
på kostnadsläget när det gäller hyreslägenheter. Användandet av index
har på grund härav stundom lett till hyror som står i strid med bruksvärdesprincipen.
Indexklausuler har också i stor utsträckning underkänts
av hyresnämnderna, när dessa haft att pröva hyresvillkor.

Mot bakgrund härav och med beaktande av den nackdel för hyresgästen,
som ovisshet om den blivande hyran innebär, finner utskottet

LU 1973:13

starka skäl tala för införandet av ett förbud mot att lämna frågan om
hyrans storlek oreglerad i avtalet. Den av utskottet i det föregående tillstyrkta
rätten för hyresgästen att få en omprövning av hyresklausulen
till stånd innebär visserligen, såsom motionärerna påpekar, att olägenheterna
av att i hyresavtalet hyrans storlek knutits till någon index minskar.
Såsom föredragande statsrådet framhållit kan man dock befara
att många hyresgäster av den anledningen att de inte förstår eller kommer
sig för att ta till vara sin rätt alltjämt skulle få för hög hyra till
följd av indexklausuler eller andra avtalsbestämmelser som ger hyresvärden
rätt att ensidigt höja hyran. Ett verksamt skydd för hyresgästen
mot olämpliga hyresklausuler kan enligt utskottets mening uppnås endast
om, såsom föreslagits i propositionen, en bestämmelse införs i JB
som föreskriver att hyran för bostadslägenhet skall vara till beloppet
bestämd i avtalet.

Såsom motionärerna anfört fyller indexklausulen visserligen en praktisk
funktion. Genom att använda sådan klausul kan hyresvärden nämligen
få till stånd en hyreshöjning, som är föranledd av ökade kostnader,
utan att han skall behöva säga upp varje enskilt hyresavtal. I likhet
med föredragande statsrådet anser utskottet emellertid att denna
funktion i stället bör tillgodoses med en förhandlingsklausul, som överlåter
åt hyresmarknadens partsorganisationer att träffa överenskommelse
om hyressättningen.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen med
avslag på motionerna 1973:1624 och 1973:1625, såvitt nu är i fråga,
antar 12 kap. 19 a § i förevarande lagförslag.

Lägenhetsbyte m. m.

När bostadsförmedlingarna anvisar lägenheter
åt bostadssökande, som redan har bostad, försöker förmedlingarna i regel
se till att de får rätt att förmedla den ledigblivna lägenheten. I åtskilliga
fall har förmedlingarna emellertid gått miste om anvisningsrätten
till denna därför att den avflyttande hyresgästen inte genom ansökan
hos hyresnämnden om tillstånd till överlåtelse av hyresrätten medverkat
till att hyresrätten överförs på den som förmedlingen anvisat.

I syfte att stärka bostadsförmedlingarnas ställning föreslås i propositionen
att i 12 kap. 35 § JB införes en bestämmelse som ger kommun
eller kommunalförbund, som medverkar till att hyresgäst får annan
bostad, rätt att självständigt föra talan i bytesärende. Vidare föreslås att
i bostadsförsörjningslagen tas in en uttrycklig bestämmelse av innehåll
att kommun kan besluta att anvisning eller förmedling av bostad genom
kommunal bostadsförmedling skall ske under villkor att den bostadssökande
medverkar till att den bostadslägenhet som lämnats överlåts
på bostadssökande som kommunen anvisar.

I motionen 1973:1625 hävdas, att den föreslagna ordningen inte på

LU 1973:13

minsta sätt stärker hyresgästens ställning utan tvärtom försvagar denna,
eftersom hyresgästen kan komma att få betala dubbel hyra under
någon tid, om han antar bostadsförmedlingens erbjudande om annan
lägenhet. Detta kan enligt motionärerna i sin tur leda till att hyresgästen
underlåter att betala hyran för den lägenhet som han lämnat med hyresrättens
förverkande som följd. I så fall förfaller bytet. Eftersom hyresvärden
inte längre har något påtryckningsmedel för att få ut hyran
föreligger, menar motionärerna, vidare risk för att denne skall göra
hyresförluster. Motionärerna påstår också att de har svårt att inse varför
bostadsförmedlingen inte kan bedriva sin verksamhet på det sättet
att anvisning av ny lägenhet sker först sedan bytesfrågan är avgjord.
Om så sker behövs enligt motionen inte ifrågavarande stadgande som
kan åsamka rättsförlust för både hyresgäst och hyresvärd. Motionärerna
yrkar därför (under punkten B) att bestämmelsen får utgå ur lagförslaget.

Utskottet vill till en början framhålla att det under senare år skett
en ökning av saneringsverksamheten när det gäller de större städernas
äldre fastighetsbestånd. Såsom framgår av det föregående (s. 39) har
Kungl. Maj:t i propositionerna 1973: 21 och 1973: 22 lagt fram förslag
till åtgärder som syftar till en intensifiering av saneringsverksamheten.
För att en sanering skall kunna genomföras fordras dock att de
hyresgäster, som måste utrymma sina lägenheter, kan erbjudas ersättningslägenheter.
Problemet är att de hyror, som betalas för saneringslägenheterna,
ofta är mycket låga och att många av hyresgästerna lever
under sådana ekonomiska omständigheter, att de har svårt att acceptera
ersättningslägenheter i nyproduktionen, vilka är den typ av lägenheter
som bostadsförmedlingarna i första hand kan erbjuda. För att saneringarna
skall kunna fullföljas i avsedd takt behöver därför bostadsförmedlingarna
få tillgång till successionslägenheter i det äldre bostadsbeståndet,
som kan anvisas hyresgästerna i saneringslägenheterna.

Från fastighetsägarhåll har framhållits att det är vanligt att hyresgästen
i nu förevarande fall lämnar bostadsförmedlingen en fullmakt att
föra hans talan i bytesärendet. Utskottet vill inte bestrida att så kan
vara fallet. Uppenbart förekommer emellertid åtskilliga fall där hyresgästen
vägrar att medverka till att bostadsförmedlingen får anvisningsrätten
till den ledigblivna lägenheten. Detta har skett i sådan utsträckning
att det på kommunalt håll upplevts som besvärande. Att den avflyttande
hyresgästen inte vill medverka i bytesärendet finner utskottet
i och för sig inte så märkligt. Om överlåtelsen skall genomföras i bostadsförmedlingens
intresse, måste det te sig främmande för hyresgästen,
att han skall driva överlåtelseärendet i hyresnämnden, vilket kan
orsaka honom både besvär och kostnader. När det är fråga om ett rent
byte innebär ett avslag i hyresnämnden på Dytesansökan, att han får bo
kvar i lägenheten. Under sådana förhållanden kan det te sig mindre

4 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 13

LU 1973:13

tilltalande för honom att i hyresnämnden agera mot den egna hyresvärden.

Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att det inte är
tillfredsställande att bostadsförmedlingarna skall vara beroende av fullmakt
från enskilda hyresgästers sida för att kunna agera inför hyresnämnden
på ett sätt som allmänt är till fördel för de bostadssökande.
Goda skäl talar därför enligt utskottets mening för att bostadsförmedlingarna
bör få rätt att självständigt föra talan i bytesärenden. En sådan
rätt skulle underlätta för bostadsförmedlingarna att få tillgång till
lämpliga lägenheter att anvisa de bostadssökande.

Såsom motionärerna anfört kan det dock föreligga en viss risk för
att hyresgästen förorsakas merkostnader, främst i form av hyra för den
avträdda lägenheten, om bostadsförmedlingen begagnar sig av den föreslagna
talerätten. Bifaller riksdagen det förslag till ändringar i bytesförfarandet
sorn utskottet avser att behandla nedan, kommer emellertid
handläggningstiden i bytesärenden att förkortas, vilket medför att uppkommande
merkostnader torde kunna hållas inom rimlig nivå. Utskottet
vill också understryka vad föredragande statsrådet anfört om att han
förutsätter att bostadsförmedlingen antingen avstår från att göra bytesrätten
gällande, om det uppkommer risk för att hyresgästen under
längre tid får betala hyra för två lägenheter, eller — i fall det framstår
som angeläget att bryta motståndet mot byte från en tredskande hyresvärd
— kommer överens med hyresgästen om att svara för kostnaderna.
Utskottet anser för sin del att man kan räkna med att bostadsförmedling,
som för talan för att i huvudsak tillgodose det egna intresset av
att få anvisningsrätt till viss lägenhet, inte gör detta på ett sätt som
belastar den avflyttande hyresgästen med väsentliga merkostnader.

I motionen har även åberopats att införandet av talerätt för bostadsförmedlingarna
skulle öka riskerna för hyresförlust för hyresvärdarna.
Enligt utskottets mening kan det dock inte vara någon väsentlig skillnad
i risk för hyresförlust, om bostadsförmedlingen för talan som ombud
för hyresgäst eller om förmedlingen för självständig talan. Den föreslagna
reformen förändrar därför inte hyresvärdarnas situation.

På grund av vad utskottet sålunda anfört tillstyrker utskottet att riksdagen
med bifall till propositionen avslår motionen 1973: 1625 i denna
del. De föreslagna ändringarna i bostadsförsörjningslagen föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

Såsom utskottet anmärkt ovan föreslås i propositionen ändrade regler
beträffande bytesförfarandet. F. n. gäller att part som inte
godtar hyresnämnds beslut i bytesärende får klandra beslutet vid fastighetsdomstolen.
Talan får inte föras mot fastighetsdomstolens dom i
fråga om tillstånd till byte. I syfte att nedbringa den tid under vilken
bytesfrågan hålls öppen föreslås i propositionen att klandermöjligheten
slopas i bytesärendena. Motsvarande ändring föreslås beträffande ären -

LU 1973:13

den om upplåtelse av bostadslägenhet i andra hand. En förutsättning för
att klandermöjligheten skall kunna slopas anses i propositionen vara
att muntlig formell bevisning får tas upp vid hyresnämnderna. I propositionen
föreslås därför att i 13 § lagen om arrendenämnder och hyresnämnder
införs bestämmelser som medger att bevisning i form av förhör
med vittne under ed eller motsvarande försäkran och med part
under sanningsförsäkran skall få tas upp av hyresnämnder i bytesärenden
och i ärenden angående upplåtelse av bostadslägenhet i andra hand.

I motionen 1973: 1625 framhålls att kravet på rättssäkerhet bör tillerkännas
större vikt än kravet på snabbhet i det rättsliga förfarandet
när det gäller ärenden av ifrågavarande slag. Enligt motionärernas mening
kan inte med fog påstås att hyresgästen befinner sig i en nödsituation
i bytesfallen, eftersom han redan har en lägenhet. Motionärerna
hävdar också att de nackdelar som är förbundna med fullföljdsrätten
överdimensionerats. Enligt motionärerna är det endast då hyresvärden
har anledning misstänka att något verkligt byte inte skall ske som saken
dras inför hyresnämnden. I de fall prövning kommer till stånd finner sig
parterna i allmänhet i hyresnämndens avgörande. Motionärerna anser
också att bytesrätten med hänsyn till den förändrade situationen på hyresmarknaden
har minskat avsevärt i betydelse för hyresgästen. Någon
nackdel kan därför enligt motionärerna inte vara förbunden med att
enstaka och som regel svårbedömbara fall om byte och andrahandsupplåtelse
får fullföljas till högre rätt. Motionärerna yrkar med stöd av
det anförda att den föreslagna fullföljdsbegränsningen inte skall genomföras.

Den föreslagna begränsningen av fullföljdsrätten drabbar såväl hyresvärd
som hyresgäst. Från fastighetsägarhåll har framförts stark kritik
mot förslaget. Härvid har åberopats i stort sett samma skäl som framförs
i motionen. Hyresgästernas riksförbund däremot har vid företräde
inför utskottet anfört att fullföljdsbegränsningen står i full överensstämmelse
med deras önskemål. För hyresgästerna innebär nämligen
den utdragna handläggningen med förhandling i fastighetsdomstolen en
betydande nackdel. I flera fall har det sålunda förekommit att hyresgästens
bytespartner tröttnat på att vänta på beslut i ärendet, och när
detta kommit upp till avgörande i fastighetsdomstolen har byteslägenheten
ej längre stått till hyresgästens förfogande. Hyresgästens behov av
att kunna klandra hyresnämnds beslut har inte heller visat sig vara särskilt
stort i förevarande slag av ärenden. Praxis visar att i 80—85 % av
fallen har tillstånd till byte lämnats. Skulle hyresnämnden vägra tillstånd
till byte har hyresgästen dessutom möjlighet att vid senare tillfälle på
nytt föra frågan om lägenhetsbyte under hyresnämndens prövning.

Utskottet finner det angeläget att handläggningsförfarandet i ifrågavarande
ärenden är sådant att tillståndsfrågan snabbt kan avgöras. Varje
dröjsmål ökar uppenbarligen risken för att medparten i bytestransaktio -

LU 1973:13

nen drar sig ur bytet. Det i propositionen föreslagna eninstanssystemet
kan enligt utskottets mening förväntas komma att medföra betydande
tidsvinster i många fall.

Mot förslaget om fullföljdsbegränsning har i motionen särskilt åberopats
kravet på rättssäkerhet. Enligt utskottets mening är emellertid bytesärendena
regelmässigt av enkel beskaffenhet och kräver inga mer
ingående undersökningar. Bifalles också förslaget om att muntlig bevisning
skall kunna tas upp vid hyresnämnden, kan enligt utskottets mening
kravet på rättssäkerhet anses tillgodosett.

Under remissbehandlingen av promemorian I har förslaget om upptagande
av muntlig bevisning vid hyresnämnd mötts av viss kritik. Flera
remissinstanser har uttryckt farhågor för att införandet av muntlig bevisning
skulle leda till en avsevärd förlängning av handläggningstiden
för de ärenden som inte skulle ha fullföljts till fastighetsdomstol. Remisskritiken
får enligt utskottets mening emellertid ses mot bakgrunden
av förslaget i promemorian att muntlig bevisning skulle få förebringas
i alla slags hyresnämndstvister. Sedan i propositionen rätten att åberopa
muntlig formell bevisning begränsats till ärenden om byte och upplåtelse
i andra hand av lägenhet kan enligt utskottets uppfattning rätten att
förebringa muntligt bevis omöjligen komma att innebära några nämnvärda
förskjutningar av handläggningstiderna.

Vad utskottet ovan har anfört om byte av bostadslägenhet har enligt
utskottets mening motsvarande tillämpning när det gäller upplåtelse i
andra hand av sådan lägenhet.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen med avslag
på motionen 1973: 1625 i denna del antar 12 kap. 70 och 72 §§ i förslaget
till lag om ändring i JB. Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen
antar 13 och 25 §§ i förslaget till ny lag om arrendenämnder och hyresnämnder.

Underrättelse till hyresgäst om möjligheterna att återvinna förverkad
hyresrätt

Om hyresgäst dröjer med betalning av hyran utöver två vardagar efter
förfallodagen är hyresrätten förverkad och hyresvärden berättigad
att säga upp avtalet. Sker rättelse innan hyresvärden har gjort bruk av
sin rätt att säga upp avtalet kan hyresvärden därefter inte åberopa
dröjsmålet som grund för att hyresgästen skall skiljas från lägenheten.
Även om hyresvärden hunnit begagna sin uppsägningsrätt kan hyresgästen
enligt 12 kap. 44 § JB återvinna hyresrätten, om han betalar
hyran senast tolfte vardagen från uppsägningen antingen direkt till hyresvärden
eller genom att nedsätta den hos överexekutor.

I en motion (1972: 48) till 1972 års riksdag av herr Sjöholm väcktes
fråga om att införa bestämmelser av innebörd att hyresvärden skall i
förekommande fall vara skyldig att i uppsägelsen underrätta hyresgästen
om möjligheterna för denne att återvinna hyresrätten. Lagutskottet an -

LU 1973:13

förde i sitt betänkande (LU 1972: 12) att övervägande skäl talade för
att en ordning införs som säkerställer att hyresgästen för det fall att
han har förverkat sin hyresrätt på grund av bristande betalning av hyran
får kännedom om vad han har att iaktta för att vara bevarad vid
sin rätt till fortsatt besittning av bostaden. Utskottet framhöll att detta
kan ske genom att bestämmelser införs av innebörd att hyresgästen i
samband med uppsägningen skall underrättas om möjligheten till återvinning
av hyresrätten. Frågan borde dock enligt utskottet övervägas i
samband med att hyreslagstiftningen sågs över. Utskottet hemställde att
riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört. Riksdagen
biföll vad utskottet hemställt (rskr 1972: 227).

Föredragande statsrådet anför i propositionen att han i likhet med
lagutskottet anser övervägande skäl tala för att hyresvärden åläggs någon
form av underrättelseskyldighet. Denna föreslås utformad så att
den tidsfrist som står hyresgästen till buds enligt 44 § börjar löpa först
den dag hyresgästen erhållit underrättelse om vad han har att iaktta
för att bevara sin rätt till bostaden. Formulär till underrättelsen föreslås
bli fastställt av Kungl. Maj:t eller av myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer. I motiveringen till bestämmelsen anförs att underrättelse
som avviker från det fastställda formuläret bör frånkännas rättslig betydelse.

I motionen 1973: 1625 yrkas under punkten C att bestämmelsen om
fastställande av formulär skall utgå ur lagförslaget. Därest detta yrkande
inte skulle bifallas yrkas i andra hand att bestämmelsen ges sådant
innehåll att därav framgår att, om underrättelse avviker från formuläret,
den skall frånkännas rättslig betydelse. Som skäl för yrkandena
anför motionärerna bl. a. att partsorganisationema på hyresmarknaden
sedan lång tid tillbaka sysslat med formulär och blanketter för alla former
av uppsägningar, avflyttningsmeddelanden och underrättelser. Eftersom
Kungl. Maj:t hittills inte blandat sig i detta kan motionärerna
inte se något skäl till att ingripande skall ske beträffande just ifrågavarande
underrättelse. Motionärerna anför vidare att uttalandet att underrättelse,
som avviker från formuläret, bör frånkännas rättslig betydelse
saknar täckning i lagtexten. Vill man åstadkomma sådan rättsverkan
bör lagtexten enligt motionärerna omarbetas och ange verkan
av att fastställt formulär inte används.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att den av utskottet vid föregående
års riksdag påtalade frågan nu fått sin lösning. Mot den föreslagna
utformningen av underrättelseskyldigheten har utskottet inget att
invända.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att även stämningsansökan
med yrkande att hyresförhållandet skall upphöra och ansökan om
vräkning av hyresgästen gäller som uppsägning, när ansökningen har
delgetts i behörig ordning. Med hänsyn till de olika situationer under

5 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 13

LU 1973:13

vilka uppsägning sålunda kan komma till stånd måste det enligt utskottets
mening vara svårt för en enskild hyresvärd att utforma en underrättelse
till hyresgästen som är klar och entydig. Det är givetvis angeläget
att garantier skapas för att hyresvärdens underrättelse till hyresgästen
om hans rätt till återvinning av hyresavtalet får sådan utformning
att den inte kan missförstås av hyresgästen. Mot bakgrund härav synes
det utskottet mest ändamålsenligt, att underrättelsens lydelse fastställs
av Kungl. Maj:t eller av den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
Motionen 1973: 1625 bör därför, såvitt nu är i fråga, avslås.

Enligt vad utskottet inhämtat har bestämmelsen angående formulär
till underrättelse utformats efter förebild i hemförsäljningslagen. Enligt

2 § sagda lag är köparens anbud eller svar gällande mot honom endast
om han av säljaren mottager en särskild handling, varigenom han erinras
om sina rättigheter enligt lagen. I andra stycket stadgas att Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl Maj:t bestämmer fastställer formulär
till sådan handling. Avviker till köparen överlämnad handling från
fastställt formulär blir köparens anbud eller svar, enligt vad som anförts
i motiven till bestämmelsen, inte gällande mot honom. Den avvikande
handlingen frånkänns sålunda rättslig betydelse. Detta förhållande framgår
likväl inte av lagtexten. Det bör understrykas att lagrådet inte hade
någon erinran mot utformningen av bestämmelsen.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet bifall även till alternativyrkandet
under punkten C i motionen 1973: 1625.

Bruksvärdeshyra och rätt till fullföljd i mål om sådan hyra

Bestämmelserna i 12 kap. 48 § JB om bruksvärdeshyra föreslås
i propositionen jämkas redaktionellt. Syftet med den föreslagna
jämkningen anges vara att undanröja risken för missförståndet att bestämmelserna
skulle ge hyresvärden rätt att vid förlängning ensidigt
bestämma hyran för den fortsatta förhyrningen. Vidare föreslås att bristortsbegreppet
avskaffas och att jämkningsregeln i andra stycket görs
generellt tillämplig.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt att prövningen av förstagångshyra
i bristort avskaffas. Under sådana omständigheter föreligger
det, såsom föredragande statsrådet påvisat, inte längre något behov av
att över huvud taget ha kvar några särskilda regler för bristorter. Ett
avskaffande av bristortsbegreppet innebär också att regelsystemet förenklas,
vilket måste anses vara en betydande fördel. Utskottet tillstyrker
därför förslaget att slopa bristortsbegreppet och att göra jämkningsregeln
generellt tillämplig. Mot den föreslagna utformningen av
48 § har utskottet inget att invända. Utskottet avstyrker sålunda yrkandet
i motionen 1973: 1625 (p. B) om att överföra första styckets fjärde
mening till ett särskilt stycke.

Frågan om tillämpningen av 48 § tas upp till behandling i motionen

LU 1973:13

1973: 1612. I motionen hänvisas inledningsvis till de av utskottet i det
föregående (s. 39) redovisade och i proposition 1973: 21 föreslagna särskilda
subventionerna, vilka syftar till att underlätta en sanering av det
äldre bostadsbeståndet. Motionärerna framhåller därefter att departementschefen
i sistnämnda proposition uttalat att rimliga garantier måste
föreligga för att subventionerna kommer de boende till godo vid hyressättningen.
Detta syfte kommer enligt motionärerna att beträffande hyresreglerad
fastighet tillgodoses genom ändring i hyresregleringslagen.
Beträffande övriga fastigheter gäller vid hyressättningen reglerna i 12
kap. 48 § JB om bruksvärdeshyra. Motionärerna hävdar att tillämpningen
av dessa bestämmelser emellertid blivit oenhetlig, eftersom hyresnämnder
och fastighetsdomstolar inte alltid tillmäter hyrorna i de allmännyttiga
bostadsföretagen den betydelse vid bruksvärderingen som
uppenbarligen varit lagstiftarens avsikt. På grund av den oklarhet som
sålunda tycks råda beträffande tillämpningen av 48 §, synes det motionärerna
naturligt att intentionerna om de allmännyttiga företagen
som prisledare på hyresmarknaden klarare än nu kommer till uttryck i
själva lagtexten. Motionärerna yrkar därför att riksdagen skall hos
Kungl. Maj:t begära att 48 § tilläggs ett stycke av innebörd att, om
jämförliga lägenheter står att finna i hus som tillhör allmännyttiga bostadsföretag,
hyresläget skall för dessa lägenheter tillmätas avgörande
betydelse vid jämförelseprövningen.

Utskottet vill till en början framhålla att de förbättringslån som föreslås
i propositionen 1973: 21 i syfte att få flerfamiljshus upprustade avses
tillämpas på äldre fastigheter med begränsad återstående användningstid.
För dessa fastigheter gäller i huvudsak hyresregleringslagens
regelsystem. De i motionen påtalade problemen har därför, såvitt avser
saneringslägenheter, aktualitet huvudsakligen på inte hyresreglerade
orter.

Såsom motionärerna påpekar har lagstiftarens avsikt varit att de allmännyttiga
bostadsföretagens hyror skall vara vägledande vid bruksvärdesprövningen.
I propositionen 1971: 103 med förslag till lag om fortsatt
giltighet av hyresregleringslagen uttalade sålunda departementschefen
(s. 47) att om likvärdiga lägenheter står att finna i hus som tillhör
allmännyttiga bostadsföretag, är det naturligt att tillmäta hyresläget hos
dessa lägenheter avgörande betydelse vid jämförelseprövningen. När det
gäller sanerade lägenheter skall självfallet samma princip tillämpas.
Departementschefen framhåller också i propositionen 1973: 21 (s. 93)
att de kommunala och allmännyttiga företagens hyror kan vid bruksvärdesprövningen
antas få samma prisledande funktion i fråga om förbättrade
lägenheter som de för närvarande har i fråga om nyproducerade
lägenheter.

Utskottet är medvetet om att det system med bruksvärdeshyror för
bostadsändamål som infördes genom 1968 års reform är förenat med

LU 1973:13

vissa tillämpningssvårigheter. En av hyresrådet Bror Rittri år 1972
gjord sammanställning av praxis beträffande bostadslägenheters bruksvärdeshyror
(Svensk Juristtidning 1972 s. 161), vilken grundar sig på
en av Rittri företagen genomgång av alla hyresnämnds- och tingsrättsavgöranden
under åren 1969—1971, visar dock inte att de rättstillämpande
myndigheterna annat än i enstaka fall underlåtit att tillmäta hyrorna
i de allmännyttiga företagen den betydelse vid bruksvärdesprövningen
som lagstiftaren avsett. Enligt vad utskottet erfarit tillämpar också
hyresnämnderna i Stockholm och Göteborg undantagslöst de fastslagna
principerna om de allmännyttiga företagens inverkan på jämförelseprövningen.

Att det likväl uppstått en viss oenhetlighet i rättstillämpningen kunde
utskottet konstatera redan vid föregående års riksdag i anledning av en
motion angående rätt till fullföljd mot fastighetsdomstols dom om fastställande
av hyresvillkor. I sitt av riksdagen godkända betänkande (LU
1972: 17) ansåg utskottet det därför inte kunde hållas för osannolikt att
utvecklingen så småningom skulle komma att leda till ett behov av utvidgad
fullföljdsrätt.

Frågan om det föreligger behov av ändring i bruksvärdesreglerna tas
upp till prövning även i förevarande proposition (s. 174) med anledning
av vissa påpekanden av några remissinstanser. Föredragande statsrådet
konstaterar att erfarenheterna av tillämpningen av hyreslagens
bruksvärdessystem ännu är begränsade och att någon fast praxis inte har
hunnit utbilda sig. Den av statsmakterna år 1971 beslutade avvecklingen
av hyresregleringen fr. o. m. den 1 oktober 1972 beträffande ett betydande
antal lägenheter torde enligt statsrådet ganska snart ge underlag
för en säkrare bedömning av hur bruksvärdessystemet fungerar i
den praktiska tillämpningen. Statsrådet anser därför att någon ändring
i sak i bruksvärdesreglerna inte bör företas förrän sådant underlag finns.

Utskottet kan instämma helt i föredragande statsrådets uttalanden.
Det tillägg till 48 § som motionärerna yrkat bör således inte nu komma
till stånd. Utskottet förutsätter emellertid att gällande bruksvärdesregler
blir föremål för översyn, när ett tillräckligt underlag för en sådan översyn
finns. Det bör dock anmärkas att ett fastslående i lagtexten av att
de allmännyttiga företagens hyror skall tillmätas avgörande betydelse
kan innebära nackdelar för hyresgästerna, för den händelse att dessa
företags hyror skulle komma att överstiga hyrorna i det enskilt ägda
fastighetsbeståndet.

I detta sammanhang bör också observeras att Kungl. Maj:t i dagarna
tillkallat sakkunniga för att se över bestämmelserna om överprövning
av hyresnämnds beslut. I direktiven (se s. 40) framhålls att de sakkunniga
skall utreda möjligheterna att skapa en enda överinstans för bruksvärdesmål.
Om en sådan överinstans införs, torde man enligt utskottets

LU 1973:13

mening kunna räkna med att den av motionärerna påtalade oenhetligheten
i rättstillämpningen skall försvinna.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
1973: 1612.

Genom att en utredning nu tillsatts för att se över bestämmelserna
om överprövning av hyresnämnds beslut får syftet med motionen 1973:
98 anses ha blivit tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Ikraftträdandet

I propositionen föreslås att de framlagda lagförslagen med några få
undantag skall träda i kraft den 1 juni 1973, medan i motionen 1973:
1625 yrkas att hela lagstiftningskomplexet skall träda i kraft den 1 januari
1974.

Sveriges fastighetsägareförbund har vid företräde inför utskottet riktat
kritik mot att lagstiftningen skall träda i kraft endast cirka en månad
efter det att riksdagen behandlat ärendet. Enligt förbundet har man
inte möjlighet att på denna korta tid hinna informera sina funktionärer
och medlemmar om den nya lagstiftningen och i övrigt vidta de åtgärder
som denna föranleder.

Hyresgästernas riksförbund däremot har biträtt propositionens förslag
och understrukit att det är av vikt för hyresgästerna att lagstiftningen
träder i kraft den 1 juni 1973. Det övervägande antalet avtal på hyresmarknaden
löper på ett år, räknat från och med den 1 oktober, med en
uppsägningstid om tre månader. Om lagstiftningen skulle träda i kraft
först den 1 januari 1974 skulle således flertalet hyresgäster inte kunna
utnyttja möjligheten att säga upp avtalet för villkorsändring förrän till
den 1 oktober 1974. Även om tiden fram till den 1 juni i år är kort räknar
man med att i erforderlig utsträckning hinna informera sina funktionärer
och medlemmar om den nya lagstiftningen.

Utskottet har full förståelse för att man i motionen och från fastighetsägarhåll
önskar en längre respittid innan lagstiftningen skall träda i
kraft. Denna är av relativt komplicerad natur, och en tid av endast en
månad mellan riksdagsbehandlingen och ikraftträdandet kan därför synas
mycket knapp. Det är emellertid önskvärt att de nya bestämmelserna
kommer i praktisk tillämpning så snart som möjligt. Bifalles yrkandet
i motionen skulle det, såsom Hyresgästernas riksförbund påpekat,
innebära att den föreslagna och av utskottet tillstyrkta uppsägningsrätten
inte skulle få någon reell betydelse för hyresgästerna förrän den 1
oktober 1974. En sådan försening måste enligt utskottets mening om
möjligt undvikas. Hyresgästernas riksförbund har bekräftat att man hinner
med att i erforderlig utsträckning informera sina funktionärer och
medlemmar om den nya lagstiftningen. Under sådana omständigheter

LU 1973:13

bör även Fastighetsägareförbundet hinna med motsvarande information.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen med avslag
på motionen 1973: 1625 i denna del antar de i propositionen föreslagna
ikraftträdandebestämmelserna. Härigenom har också syftet med
yrkandet i motionen 1973: 1087 blivit tillgodosett. Denna bör därför
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Övergångsbestämmelserna

Såsom framgår av det föregående (s. 1) har utskottet beslutat att till
senare tidpunkt uppskjuta behandlingen av 12 kap. 33, 45 och 47 a §§,
vilka har samband med propositionen 1973: 32 angående ändringar i
giftermålsbalken m. m. Detta föranleder att hänvisningen till nämnda
paragrafer i p. 1, 11 och 14 i övergångsbestämmelserna skall utgå.

Beträffande övergångsbestämmelserna i övrigt föranleder dessa inga
särskilda uttalanden från utskottets sida.

Lagförslagen i övrigt

Utskottet har ingen erinran mot lagförslagen i de delar som inte förut
särskilt berörts.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förbud mot obestämda hyror att riksdagen med
avslag på motionen 1973: 1624 och på det i motionen 1973:
1625 under A framställda yrkandet antar 12 kap. 19 a § i
det vid propositionen 1973: 23 fogade förslaget till lag om
ändring i jordabalken,

2. beträffande bostadsförmedlings rätt att föra talan vid hyresnämnd
att riksdagen med avslag på det i motionen 1973: 1625
under B framställda yrkandet antar 12 kap. 35 § i förslaget
till lag om ändring i jordabalken,

3. beträffande viss underrättelse till hyresgäst att riksdagen med
avslag på de i motionen 1973: 1625 under C 1—2 framställda
yrkandena antar 12 kap. 44 § i förslaget till lag om ändring i
jordabalken,

4. beträffande bruksvärdeshyra att riksdagen med avslag på det
i motionen 1973: 1625 under D framställda yrkandet antar 12
kap. 48 § i förslaget till lag om ändring i jordabalken,

5. beträffande tillämpningen av bestämmelserna om bruksvärdeshyra
att riksdagen avslår motionen 1973: 1612,

6. beträffande hyresgästs uppsägningsrätt att riksdagen med avslag
på det i motionen 1973: 1625 under E 1 framställda yr -

LU 1973:13

kandet antar 12 kap. 54 § första stycket i förslaget till lag
om ändring i jordabalken,

7. beträffande särskild uppsägningsrätt vid korttidsavtal

a) att riksdagen avslår det i motionen 1973: 1625 under E 2
framställda yrkandet att 12 kap. 54 § andra stycket skall utgå
ur förslaget till lag om ändring i jordabalken,

b) att riksdagen — med förklaring att propositionen, såvitt nu
är i fråga, inte kunnat oförändrad godtas — för sin del med
bifall till det i motionen 1973: 1625 under E 3 framställda
yrkandet antar 12 kap. 54 § andra och tredje styckena i förslaget
till lag om ändring i jordabalken med i härvid fogad
bilaga 1 såsom utskottets förslag betecknade lydelse,

8. beträffande klander mot hyresnämnds beslut i bytesärende
m. m. att riksdagen med avslag å det i motionen 1973: 1625
under F framställda yrkandet antar dels 12 kap. 70 och 72 §§
i förslaget till lag om ändring i jordabalken, dels 13 och 25 §§
i förslaget till lag om arrendenämnder och hyresnämnder,

9. beträffande rätt till fullföljd av talan i bruksvärdes/nål att
motionen 1973: 98 inte föranleder någon riksdagens vidare
åtgärd,

10. beträffande ikraftträdandet

a) att riksdagen — med förklaring att punkten 1 i övergångsbestämmelserna
i förslaget till lag om ändring i jordabalken
måste ändras — för sin del med avslag på det i motionen
1973: 1625 under G framställda yrkandet antar punkten 1
med i härvid fogad bilaga 1 som utskottets förslag betecknade
lydelse,

b) att riksdagen antar ikraftträdandebestämmelserna i övriga
lagförslag,

c) att motionen 1973: 1087 ej föranleder någon riksdagens
vidare åtgärd,

11. beträffande övergångsbestämmelserna i övrigt

a) att riksdagen — med förklaring att punkterna 11 och 14
i övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om ändring i
jordabalken måste ändras — för sin del antar ifrågavarande
punkter med i härvid fogad bilaga 1 som utskottets förslag
betecknade lydelse,

b) att riksdagen antar övriga övergångsbestämmelser i förslaget
till lag om ändring i jordabalken,

c) att riksdagen antar övriga övergångsbestämmelser i förslaget
till lag om arrendenämnder och hyresnämnder,

12. beträffande förslaget till lag om ändring i jordabalken att
riksdagen

dels — med förklaring att ingressen i förslaget till lag om

LU 1973:13

ändring i jordabalken inte kunnat oförändrad antas — antar
ingressen med i härvid fogad bilaga 1 såsom utskottets förslag
betecknade lydelse,

dels antar lagförslaget i den mån det ej omfattas av hemställan
ovan under 1—4, 6—8 och 10—11 samt med undantag
av 12 kap. 33, 45 och 47 a §§,

13. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar lagförslagen
i den mån de ej omfattas av hemställan ovan under 8, 10
och 11.

Stockholm den 13 april 1973

På lagutskottets vägnar

DANIEL WIKLUND

Närvarande: herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), Svanström
(c), Sundelin (s), fröken Anderson i Lerum (s), herrar Lidgård (m),
Hammarberg (s), Börjesson i Falköping (c), fru Åsbrink (s), herr Sjöholm
(fp), fru Lundblad (s), herrar Andersson i Södertälje (s), Israelsson
(vpk), Olsson i Sundsvall (c) och Söderström (m).

Reservationer

1. beträffande förbudet mot obestämda hyror
av herrar Lidgård (m) och Söderström (m) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med orden
”Mot bakgrund” och slutar på s. 48 med orden ”förevarande lagförslag”
bort ha följande lydelse:

”Det förhållandet att indexklausuler stundom leder till hyror som
överstiger lägenheternas bruksvärde kan dock inte i och för sig vara
avgörande för om ett förbud mot sådana klausuler skall införas. Såsom
motionärerna framhållit fyller indexklausulen nämligen en viktig
praktisk funktion. Genom att använda en sådan klausul kan man få till
stånd en hyreshöjning, som är föranledd av ökade kostnader, utan att
hyresvärden skall behöva säga upp varje enskilt hyresavtal. Härigenom
undvikes besvär med ny kontraktsskrivning, ständiga förhandlingar och
uppsägningar. Att indexklausulen är lämplig från denna synpunkt
framgår inte minst av att det övervägande antalet av landets primärkommuner
träffat hyresavtal med sådana klausuler.

Utskottet vill även understryka att indexklausulen inte längre kommer
att innebära någon nackdel från hyresgästssynpunkt. Utskottet har
ovan tillstyrkt förslaget att hyresgäst skall få rätt att säga upp hyresavtalet
för ändring av hyresvillkoren. Hyresgästen har härigenom erhållit
en tillräcklig garanti för att indexklausulen inte skall behöva leda

LU 1973:13

till för hög hyra. Något behov av att införa ett förbud mot sådan hyresklausul
kan utskottet därför inte anse föreligga.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen med
bifall till motionerna 1973: 1624 och 1973: 1625, såvitt nu är i fråga,
för sin del beslutar att låta 19 a § utgå ur 12 kap. i lagförslaget.”
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 är intagen under
rubriken ”övergångsbestämmelserna” bort ha följande lydelse:

”Såsom framgår (utskottets förslag) skall utgå.

Utskottet har i det föregående beslutat att 12 kap. 19 a § skall utgå
ur förslaget till lag om ändring i jordabalken. Detta medför att även
punkterna 8—10 i övergångsbestämmelserna till nämnda lag skall utgå.

Beträffande (utskottets förslag) utskottets sida.”

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

”1. beträffande förbudet mot obestämda hyror att riksdagen —
med förklaring att förslaget till lag om ändring i jordabalken
inte kunnat oförändrat antas — med bifall till motionen
1973: 1624 och det i motionen 1973: 1625 under A framställda
yrkandet för sin del beslutar att 12 kap. 19 a § skall utgå ur
lagförslaget.”

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

”11. beträffande övergångsbestämmelserna i övrigt

a) att riksdagen (utskottets förslag) beteck nade

lydelse,

b) att riksdagen för sin del beslutar att

dels punkterna 8—10 i ovannämnda övergångsbestämmelser
skall utgå,

dels efterföljande punkter skall erhålla numren 8—12,

c) att riksdagen antar övriga övergångsbestämmelser i förslaget
till lag om ändring i jordabalken,

d) att riksdagen (utskottets förslag) och hy resnämnder.

”

2. beträffande hyresgästs uppsägningsrätt

av herrar Lidgård (m) och Söderström (m), som anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 42 med orden
”De genom” och slutar med orden ”av lagrådet” bort ha följande lydelse: ”De

genom propositionen framlagda förslagen bygger på detta material
samt på en skrivelse från riksdagen år 1972 (rskr 1972: 227) till
vilken utskottet återkommer nedan. Över lagförslagen har ej inhämtats
yttrande av lagrådet.

Utskottet vill redan nu anmärka att utskottets granskning av de föreslagna
reglerna visar att en behandling av lagrådet skulle haft en viktig
funktion att fylla, bl. a. i formellt avseende. Den föreslagna lagtexten

6 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 13

LU 1973:13

är, såsom framhålls i motionen 1973: 1625, i vissa delar svårbegriplig
och klumpig. Som kommer att framgå av utskottets yttrande nedan har
i ett fall rent felaktiga hänvisningar intagits i lagtexten. Utskottet föreslår
rättelse på denna punkt. Beträffande lagtexten i övrigt har utskottet
funnit angeläget att i ett fall göra en omformulering av lagtexten.
Såsom framhålls i motionen 1973: 1625 hade lagtexten i ytterligare
några fall kunnat förbättras. Utskottet har dock funnit att den i
propositionen framlagda lagtexten till nöds kunnat godtas.”

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 43 med orden
”Utskottet kan” och slutar med orden ”föreslagna lydelsen” bort ha
följande lydelse:

”Utskottet delar motionärernas ståndpunkt att 54 § första stycket är
svårläst. Styckets läsbarhet skulle vinna betydligt på att första meningen
uppdelas. Stycket bör inledas på det sätt motionärerna föreslagit.
Härigenom kommer huvudinnehållet fram klart och tydligt. Utskottet
tillstyrker därför att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1625 yrkande
E 1 antar 54 § första stycket med av utskottet föreslagen lydelse.
”

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

”6. beträffande hyresgästs uppsägningsrätt att riksdagen — med
förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad
antas — med bifall till det i motionen 1973: 1625
under E 1 framställda yrkandet för sin del antar 12 kap. 54 §
första stycket i förslaget till ändring i jordabalken med i härvid
fogad bilaga 2 såsom reservanternas förslag betecknade lydelse.

3. beträffande särskild uppsägningsrätt vid korttidsavtal
av herrar Lidgård (m) och Söderström (m) som anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med orden
”Enligt vad” och slutar på s. 46 med orden ”denna del” bort ha följande
lydelse:

”Enligt vad partsorganisationerna uppgivit för utskottet är korttidsavtal
relativt ovanliga på den ordinära hyresmarknaden och förekommer
mest när det är fråga om lägenheter som utgör del av upplåtarens
egen bostad. På sådana hyresavtal är varken gällande regler om prövning
av förstagångshyra eller ifrågavarande bestämmelse tillämpliga.
När det gäller den sedvanliga hyresmarknaden förekommer korttidsavtal
vanligen i avsikt att anpassa hyresavtal så att de löper med uppsägning
per den 1 oktober. Om en hyresgäst t. ex. träffar ett hyresavtal
den 1 februari, får hyresperioden i regel omfatta tiden fram till och
med den 30 september samma år varefter, om uppsägning ej skett,
avtalet automatiskt förlängs med ett år. Ett slopande av förstagångsprövningen
leder i det angivna exemplet till att hyresgästen blir bunden

LU 1973:13

av inflyttningshyran under en tid av ett år och åtta månader. Att hyresgästen
blir bunden så lång tid innebär onekligen en nackdel för honom.
Genom det i 54 § andra stycket i propositionen framlagda förslaget
till särskild uppsägningsrätt för korttidsavtal undanröjs denna nackdel.
Såsom motionärerna påpekar innebär emellertid samtidigt ett användande
av uppsägningsrätten en viss risk för hyresgästen. Till följd av
att korttidsavtalen inte är förenade med besittningsskydd måste hyresgästen
nämligen noga avväga tidpunkten för uppsägningen, så att denna
inte möts av en uppsägning från hyresvärden till avflyttning. En försummelse
i detta hänseende kan således få allvarliga följder för hyresgästen.

Med hänsyn till att det här är fråga om avtal som är relativt ovanliga
på den sedvanliga hyresmarknaden och med beaktande av de risker
hyresgästen löper om han inte äger full insikt i hur en uppsägning i
förevarande fall bör ske, anser utskottet att den i och för sig invecklade
och svårförståeliga bestämmelsen inte bör införas i jordabalken.
Enligt utskottets mening är mot bakgrund av den ändrade situationen
på hyresmarknaden nackdelen av att få vänta en något längre tid med
att säga upp hyresavtalet för villkorsjämkning ringa jämfört med risken
att förlora hyresrätten till bostaden. Utskottet tillstyrker därför att
riksdagen med bifall till motionen 1973: 1625 yrkandet E 2 beslutar
att 54 § andra stycket skall utgå ur lagtexten.”

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 46 börjar med orden
”Beträffande själva” och slutar med orden ”föreslagna ändringarna”
bort utgå.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

”7. beträffande särskild uppsägningsrätt vid korttidsavtal

a) att riksdagen — med förklaring att propositionen i denna
del inte kunnat oförändrad antas — för sin del med bifall till
det i motionen 1973: 1625 under E 2 framställda yrkandet
beslutar att 12 kap. 54 § andra stycket skall utgå ur förslaget
till lag om ändring i jordabalken,

b) att riksdagen med avslag på det i motionen 1973: 1625
under E 3 framställda yrkandet antar 12 kap. 54 § tredje stycket
i förslaget till lag om ändring i jordabalken.”

4. beträffande klander mot hyresnämnds beslut i bytesärenden
av herrar Lidgård (m) och Söderström (m), som anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med orden
”Utskottet finner” och på s. 52 slutar med orden ”och hyresnämnder”
bort ha följande lydelse:

”Under remissbehandlingen av promemorian I var åtskilliga remissinstanser
kritiska mot förslaget att begränsa klanderrätten i förevarande
slag av ärenden. Bland dem märks Svea hovrätt, hyresrådet, hyres -

LU 1973:13

nämnden i Stockholm, Stockholms och Malmö tingsrätter, Sveriges
fastighetsägareförbund, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och
Stockholms kooperativa bostadsförening, av vilka flertalet måste anses
vara tungt vägande remissinstanser på detta område.

Såsom framhålls i motionen stannar de flesta ärenden om byte i
hyresnämnden. Bara undantagsvis händer att part klandrar hyresnämndens
beslut genom att väcka talan i fastighetsdomstolen. Det kan således
endast ha varit i några enstaka fall som hyresgäst gått miste om
byteslägenhet till följd av att hans medkontrahenter i bytestransaktionen
dragit sig ur bytet innan ärendet avgjorts i fastighetsdomstol.
Kravet på snabbhet i avgörandet av bytesärendet ter sig därför enligt utskottet
inte så angeläget att kravet på rättssäkerhet bör få vika. Även
om möjligheten att få åberopa formell muntlig bevisning i hyresnämnden
ökar sannolikheten för riktiga avgöranden, anser utskottet att
rättssäkerheten kräver att ett avgörande i förevarande slag av ärenden
skall kunna överprövas i åtminstone en högre instans.

Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte tillstyrka förslaget i
propositionen att slopa klanderrätten i ärenden om byte av bostadslägenhet
och om upplåtelse i andra hand av sådan lägenhet. Motionen 1973:
1625 bör därför i denna del vinna bifall.

Om förbudet mot klander av hyresnämnds avgörande tas bort, finns
det inte längre några skäl att medge att muntlig bevisning får föras
hos hyresnämnden i just dessa ärenden, när så icke får ske i övriga
ärenden. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen beslutar att låta 13 §
utgå ur förslaget till lag om arrendenämnder och hyresnämnder. Vidare
bör 25 § sistnämnda lag ändras på sätt framgår av utskottets hemställan.
”

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 är intagen under
rubriken ”övergångsbestämmelser” bort ha följande lydelse:

”Såsom framgår (utskottets förslag) skall utgå.

Utskottet har i det föregående beslutat att avslå förslaget i propositionen
att klanderrätten i ärenden angående byte av bostadslägenhet
och upplåtelse i andra hand av sådan lägenhet skall slopas. Vidare har
utskottet avslagit förslaget att tillåta formell muntlig bevisning vid hyresnämnderna.
Dessa ändringar av utskottet föranleder dels ändring i
punkten 15 i övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring
i jordabalken, dels att punkten 3 i övergångsbestämmelserna till förslaget
till lag om arrendenämnder och hyresnämnder skall utgå.

Beträffande övergångsbestämmelserna (utskottets förslag)

utskottets sida.”

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

”8. beträffande klander mot hyresnämnds beslut i bytesärende
m. m. att riksdagen — med förklaring att propositionen i
denna del inte kunnat oförändrad antas — med bifall till det

LU1973:13

i motionen 1973: 1625 under F framställda yrkandet för sin
del

dels antar 12 kap. 70 och 72 §§ i förslaget till lag om ändring
i jordabalken med i härvid fogad bilaga 2 såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse,

dels beslutar att 13 § skall utgå ur förslaget till lag om arrendenämnder
och hyresnämnder,

dels antar 25 § i sistnämnda lagförslag med i härvid fogad
bilaga 2 såsom reservanternas förslag betecknade lydelse,
dels beslutar att 14—32 §§ i sistnämnda lagförslag skall erhålla
numren 13—31.”
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

”11. beträffande övergångsbestämmelserna i övrigt

a) att riksdagen (utskottets förslag) — betecknade
lydelse,

b) att riksdagen för sin del antar punkten 15 i övergångsbestämmelserna
i förslaget till lag om ändring i jordabalken med
i härvid fogad bilaga 2 såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse,

c) att riksdagen antar övriga övergångsbestämmelser i förslaget
till lag om ändring i jordabalken,

d) att riksdagen för sin del beslutar

dels att punkten 3 i övergångsbestämmelserna i förslaget till
lag om arrendenämnder och hyresnämnder skall utgå ur lagförslaget,

dels att efterföljande övergångsbestämmelser skall erhålla
numren 3—8,

e) att riksdagen antar övriga övergångsbestämmelser i förslaget
till lag om arrendenämnder och hyresnämnder.”

5. beträffande ikraftträdandet

av herrar Lidgård (m) och Söderström (m) vilka anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med orden
”Utskottet har” och slutar med orden ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

”Utskottet har full förståelse för att det från hyresgästsynpunkt ter sig
angeläget att de nya bestämmelserna kommer i praktisk tillämpning så
snart som möjligt. Lagförslagen kan dock inte antas av riksdagen förrän
tidigast den 26 april och kan därför inte komma ur trycket i Svensk
författningssamling förrän någon gång i början av maj, dvs. mindre än
en månad innan de föreslås träda i kraft. En lagstiftning som innebär
så stora förändringar i vad som hittills gällt bör inte under några omständigheter
sättas i kraft med så kort varsel. Parterna på hyresmarknaden
och de myndigheter som sysslar med hyresfrågor bör beredas skälig tid

LU 1973:13

att sätta sig in i de nya bestämmelserna. Enligt utskottets mening kan
den föreslagna lagstiftningen därför tillåtas träda i kraft tidigast den 1
juli 1973. Vid bedömningen av lämplig tidpunkt för ikraftträdandet
beaktar utskottet att flertalet hyresavtal löper per den 1 oktober med
en uppsägningstid av minst tre månader. Från hyresgästsynpunkt måste
det därför vara utan betydelse om lagstiftningen träder i kraft den 1 juli
1973 eller, såsom yrkats i motionen 1973: 1625, den 1 januari 1974.
Med hänsyn härtill och till vikten av att partsorganisationerna ges tillfälle
att i god tid före ikraftträdandet informera om de nya reglerna,
tillstyrker utskottet att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1625 yrkandet
B för sin del beslutar att lagförslagen i sin helhet skall träda i
kraft den 1 januari 1974.

Bifalles utskottets förslag bör motionen 1973: 1087 avslås.”
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

”10. beträffande ikraftträdandet

a) att riksdagen — med förklaring att punkten 1 i övergångsbestämmelserna
till förslaget till lag om ändring i jordabalken
inte kunnat oförändrad antas — för sin del med bifall till det
i motionen 1973: 1625 under G framställda yrkandet antar
punkten 1 med i härvid fogad bilaga 2. som reservanternas förslag
betecknade lydelse,

b) att riksdagen för sin del antar en ikraftträdandebestämmelse
för de i propositionen fogade övriga lagförslagen med i
härvid fogad bilaga 2 såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse,

c) att motionen 1973: 1087 avslås.”

Särskilt yttrande

beträffande tillämpningen av bestämmelserna om bruksvärdeshyra av fru
Lundblad (s), som anför:

Den tilltagande saneringen av äldre bostadsfastigheter kommer troligen
ytterligare att öka på grund av statliga stödfomer och kommunala
planeringsåtgärder. Vid hyressättningen på lägenheterna efter en renovering
är det av vikt att — såsom angetts i utskottets uttalande med anledning
av motionen 1973: 1612 — rimliga garantier finns för att de olika
subventionerna kommer de boende till godo vid hyressättningen.

I de fall hyrorna är föremål för hyresreglering torde hyresregleringslagen
komma att ta hänsyn till ovannämnda förhållande. Beträffande
övriga fastigheter kommer praxis vid prövning hos hyresnämnderna att
bli utslagsgivande. Det är därvid viktigt att hyran i likvärdiga lägenheter
som är administrerade av de allmännyttiga företagen blir prisledande.
Man bör söka hindra en utveckling, som kan leda till en segregation, där

LU 1973:13

t. ex. de sorn ursprungligen bott i saneringsfastigheterna inte kan flytta
tillbaka på grund av hyror som överstiger normala hyresläget för ”halvmoderna”
lägenheter. Personer med höga inkomster kan efterfråga den
mycket dyrare men också mera attraktiva lägenheten, ja på grund av
läge och exteriör kanske mycket attraktiva lägenheten.

Därför anser jag det angeläget att vid den av utskottet önskade översynen
av gällande bruksvärdesregler, som bör komma till stånd när ett
tillräckligt bedömningsunderlag finns, särskild uppmärksamhet bör
ägnas hyressättningen för lägenheter i det äldre bostadsbeståndet som
renoverats i samband med genomgripande bostadssanering med statligt
ekonomiskt stöd.

LU 1973:13

Av utskottet föreslagna ändringar
1 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas i fråga om

dels att 8 kap. 8, 31 och 33 §§,
9 kap. 9 och 12 §§, 11 kap. 4—
6 §§ och 12 kap. 6, 8, 33—35, 44
—49, 51, 53—55, 57—59, 63, 65,
70 och 72 §§ samt rubrikerna närmast
efter 12 kap. 19 och 53 §§
skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas
sex nya paragrafer, 11 kap. 6a §
och 12 kap. 4 a, 19 a, 27 a, 47 a
och 58 a §§, av nedan angivna lydelse.

Bilaga 1

i lagförslagen

Utskottets förslag

jordabalken,

dels att 8 kap. 8, 31 och 33 §§,
9 kap. 9 och 12 §§, 11 kap. 4—

6 §§ och 12 kap. 6, 8, 34, 35, 44,
46—49, 51, 53—55, 57—59, 63,
65, 70 och 72 §§ samt rubrikerna
närmast efter 12 kap. 19 och 53 §§
skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas fem
nya paragrafer, 11 kap. 6 a § och

12 kap. 4 a, 19 a, 27 a och 58 a §§,
av nedan angivna lydelse.

Bostadshyresgäst har
resvillkoren.

av hy Har

hyresförhållande vid tidpunkt
som avses i första stycket ej
varat längre än nio månader i
följd får uppsägningen ske till utgången
av kalendermånad då hyresförhållandet
varat längre än nio
månader men längst ett år i följd.

Har hyresgästen uppsagt hyresavtalet
enligt första eller andra
stycket, skall han inom tre veckor
från uppsägningen hänskjuta tvisten
till hyresnämnden. Gör han
det ej, är uppsägningen utan verkan.
Vad som har sagts nu gäller
ej, om inom samma tid tvist hänskjutes
till nämnden enligt 49 §
tredje stycket.

12 Kap.

54 §

(Kungl. Maj:ts förslag) —

LU 1973:13

Kungl. Maj:ts förslag

I. Denna lag träder i kraft, såvitt
avser ändringarna av 12 kap.
33, 44 och 45 §§ samt tillägget av
47 a §, den 1 januari 1974 och,
såvitt avser övriga ändringar och
tillägg, den 1 juni 1973.

II. Bestämmelserna i 12 kap.

33, 44, 45 och 47 a §§ i den nya
lydelsen gäller även i fråga om hyresavtal
som slutits före utgången
av år 1973. Har hyresavtalet uppsagts
före nämnda tidpunkt, äger
äldre bestämmelser dock fortfarande
tillämpning. Sker efter utgången
av år 1973 bodelning med
anledning av hemskillnad eller äktenskapets
återgång, tillämpas 12
kap. 33 § andra stycket i den äldre
lydelsen.

14. Är hyresavtal som slutits
före utgången av maj 1973 träffat
på obestämd tid eller med förbehåll
om rätt för såväl hyresvärden
som hyresgästen att uppsäga avtalet
och sker ej, efter utgången av
maj 1973, uppsägning till den tid
då på grund av sådan uppsägning
avtalet tidigast kunnat frånträdas
gäller de nya bestämmelserna med
undantag av 12 kap. 33, 44, 45
och 47 a §§ i fråga om avtalet från
nämnda tid, även om det ej följer
av vad som sagts förut. Detsamma
gäller om uppsägning sker men
förlängning av avtal kommer till
stånd.

Denna lag träder i kraft, såvitt
avser ändringen av 12 kap.
44 §, den 1 januari 1974 och, såvitt
avser övriga ändringar och
tillägg, den 1 juni 1973.

11. Bestämmelserna i 12 kap.
44 § i den nya lydelsen gäller även
i fråga om hyresavtal som slutits
före utgången av år 1973. Har hyresavtalet
uppsagts före nämnda
tidpunkt, äger äldre bestämmelser
dock fortfarande tillämpning.

14. Är hyresavtal som slutits
före utgången av maj 1973 träffat
på obestämd tid eller med förbehåll
om rätt för såväl hyresvärden
som hyresgästen att uppsäga avtalet
och sker ej, efter utgången
av maj 1973, uppsägning till den
tid då på grund av sådan uppsägning
avtalet tidigast kunnat frånträdas
gäller de nya bestämmelserna
med undantag av 12 kap.
44 § i fråga om avtalet från
nämnda tid, även om det ej följer
av vad som sagts förut. Detsamma
gäller om uppsägning sker men
förlängning av avtal kommer till
stånd.

Utskottets förslag
Övergångsbestämmelserna
1.

LU 1973: 13

Bilaga 2

Av reservanterna föreslagna ändringar i lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Kungl. Maj:ts av utskottet till- Reservanternas förslag
styrkta eller ändrade förslag

19 a §

Hyran för bostadslägenhet skall (Reservation 1)
vara till beloppet bestämd i avtalet.
Detta gäller dock ej ersättning
för kostnad som hänför sig till lägenhetens
uppvärmning, förseende
med varmvatten eller elektrisk
ström eller avgifter för vatten och
avlopp.

Utan hinder av första stycket
första punkten gäller förbehåll i
hyresavtal att hyran skall utgå
med belopp som bestämmes genom
skriftlig överenskommelse
mellan å ena sidan hyresvärden
eller organisation av fastighetsägare,
i vilken hyresvärden är
medlem, och å andra sidan organisation
av hyresgäster.

12 kap.

54 §

Bostadshyresgäst har rätt att till
tidpunkt då han enligt lag eller avtal
kunnat bringa hyresförhållandet
att upphöra i stället med iakttagande
av den uppsägningstid
som i sådant fall skulle ha gällt
uppsäga hyresavtalet för ändring
av hyresvillkoren, om hyresförhållandet
vid den tidpunkten varat

(Reservation 2)

Bostadshyresgäst har rätt att
uppsäga hyresavtalet för ändring
av hyresvillkoren till tidpunkt då
han enligt lag eller avtal kunnat
bringa hyresförhållandet att upphöra,
och skall härvid iakttas den
uppsägningstid som i sådant fall
skulle ha gällt. Vad nu sagts gäller
ej om hyresförhållandet vid

LU 1973:13

Kungl. Maj:ts av utskottet till- Reservanternas förslag
styrkta eller ändrade förslag

längre än nio månader i följd och
lägenheten ej utgör del av upplåtarens
egen bostad. Hyresgästen
skall i uppsägningen uppgiva att
han begär ändring av hyresvillkoren.

ovannämnda tidpunkt inte varat
längre än nio månader i följd och
om lägenheten utgör del av upplåtarens
egen bostad. Hyresgästen
skall i uppsägningen uppgiva att
han begär ändring av hyresvillko -

ren.

Har hyresförhållande vid tid- (Reservation 3)
punkt som avses i första stycket
ej varat längre än nio månader i
följd, får uppsägningen ske till utgången
av kalendermånad då hyresförhållandet
varat längre än nio
månader men längst ett år i följd.

Har hyresgästen — (utskottets förslag) tredje stycket.

70 §

Om part ej godtager hyresnämnds
beslut i fråga som avses i

34, 36, 49, 52 eller 55 §, får parten
klandra beslutet genom att
väcka talan mot den andra parten
inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Klandras icke
beslutet inom denna tid, är parts
rätt till talan förlorad.

Hyresnämnds beslut i fråga som
avses i 35, 40, 45, 56 eller 59 §
får ej klandras.

(Reservation 4)

Om part ej godtager hyresnämnds
beslut i fråga som avses i
34—36, 40, 49 eller 55 §, får parten
klandra beslutet genom att
väcka talan mot den andra parten
inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Klandras icke
beslutet inom denna tid, är parts
rätt till talan förlorad.

Hyresnämnds beslut i ärende
enligt 45, 56 eller 59 § får ej
klandras.

72 §

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om tillstånd
som avses i 34—36 eller
40 § eller i fråga om fastställande
av hyresvillkor i fall som avses i
51, 52 eller 55 § och ej heller mot
hovrätts dom i fråga om förlängning
av hyresavtal, uppskov med
avflyttning i fall som avses i 52 §
eller fastställande av hyresvillkor

i fall som avses i 51 eller 52 §.

Övergångsbestämmelserna

(Reservation 5)

1. Denna lag träder i kraft, så- 1. Denna lag träder i kraft den
vitt avser ändringen av 12 kap. 1 januari 1974.

44 §, den 1 januari 1974 och, såvitt
avser övriga ändringar och
tillägg, den 1 juni 1973.

LU 1973:13

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta
eller ändrade förslag

8. Innehåller hyresavtal, som
slutits före utgången av maj 1973,
bestämmelse som strider mot 12
kap. 19 a §, äger bestämmelsen
likväl verkan mot hyresgästen till
utgången av september 1974 eller,
om avtalet icke kan uppsägas till
upphörande vid den tidpunkten,
till den senare tidpunkt då avtalet
på grund av uppsägning tidigast
kunnat frånträdas.

9. Har i avtal om hyra av bostadslägenhet,
som innehaves på
grund av sådan upplåtelse av andelsrätt
i förening eller aktiebolag
som avses i punkt 16 övergångsbestämmelserna
till bostadsrättslagen
(1971: 479), intagits bestämmelse
som strider mot 12
kap. 19 a §, äger bestämmelsen likväl
även i annat fall än som avses i
punkt 8 verkan mot hyresgästen,
om statens hyresråd medger det.
Har föreningen eller bolaget ingivit
ansökan om sådant medgivande,
äger avtalsbestämmelsen verkan
i avvaktan på beslutet. Mot
hyresrådets beslut i fråga om medgivande
som sagts nu får talan
icke föras.

10. Är lagen (1942: 429) om hyresreglering
m. m. tillämplig på
hyresavtal, gäller ej 12 kap. 19 a §
på avtalet.

15. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om klander av
arrendenämnds eller hyresnämnds
beslut samt fullföljd av talan mot
fastighetsdomstols dom, om beslutet
eller domen har meddelats före
utgången av maj 1973. Äldre
bestämmelser gäller också i fråga
om rätt att föra talan mot dom
eller beslut om överlåtelse av hyresrätt
enligt 12 kap. 35 § eller
upplåtelse i andra hand av lägenhet
enligt 12 kap. 40 §, om tvisten
har hänskjutits till hyresnämnden
före utgången av maj 1973.

Reservanternas förslag
(Reservation 1)

LU 1973: 13

2 Förslag till

Lag om arrendenämnder och hyresnämnder

Kungl. Maj.ts av utskottet tillstyrkta
förslag

13 §. I tvist om överlåtelse av
hyresrätt enligt 12 kap. 35 § jordabalken
eller upplåtelse av lägenhet
i andra hand enligt 12 kap.
40 § samma balk eller 30 § andra
stycket bostadsrättslagen (1971:
479), får hyresnämnden om särskilda
skäl föranleder därtill och
part begär det, hålla förhör med
vittne under ed eller försäkran
och förhör med part under sanningsförsäkran.
Om sådant förhör
gäller 36 kap. 1—18 och 20—
22 §§ samt 37 kap. 1—3 och 5 §§
rättegångsbalken i tillämpliga delar.

25 §. Nämnd skall självmant
upptaga fråga om utdömande av
vite som förelagts med stöd av
denna lag och om ansvar för vittne
som uteblivit.

Reservanternas förslag
(Reservation 4)

25 §. Nämnd skall självmant
upptaga fråga om utdömande av
vite som förelagts med stöd av
denna lag.

Övergångsbestämmelserna

1. Denna lag träder i kraft den
1 juni 1973 då lagen (1970: 998)
om arrendenämnder och hyresnämnder
skall upphöra att gälla.

3. I ärende som anhängiggjorts
före ikraftträdandet gäller icke

13 § nya lagen.

Övriga lagförslag

Denna lag träder i kraft den
1 juni 1973.

(Reservation 5)

1. Denna lag träder i kraft den
1 januari 1974 då lagen (1970:
998) om arrendenämnder och hyresnämnder
skall upphöra att gälla.

(Reservation 4)

(Reservation 5)

Denna lag träder i kraft den
1 januari 1974.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730048