Konstitutionsutskottets betänkande nr 49 år 1973

KU 1973:49

Nr 49

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motion om ökad
administrativ service åt riksdagsledamöterna.

Motionen

I motionen 1973:122 av herr Wijkman (m) hemställs ”1. att riksdagen
måtte tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att innevarande riksdag
framlägga förslag till utökad administrativ service till riksdagsledamöterna
enligt de principer som anförts i motionen, 2. att samma arbetsgrupp
framlägger förslag till ett system med viss portofrihet för ledamöterna för
att därigenom förbättra kontakten med allmänheten”.

I motionen anförs att arbetet som riksdagsledamot kraftigt förändrats
under de senaste decennierna. Antalet plenitimmar och arbetet i
utskotten har ökat. Mängden informationsmaterial i olika frågor har
svällt starkt, vilket medfört att inläsningstiden i olika frågor blivit allt
längre, något som enligt motionären negativt påverkat ledamöternas
möjligheter att verka även utanför riksdagen. Motionären anför att den
starkt ökade arbetsbelastningen och det faktum att uppdraget blivit allt
svårare att förena med civila sysslor starkt försvårat riksdagsledamöternas
kontakter med allmänheten.

I motionen anförs vidare att riksdagsmännen skulle fungera mera
effektivt om de hade tillgång till en egen kvalificerad sekreterare.
Uppläggningen av arbetet skulle förenklas, kontakterna med allmänheten
kunna byggas ut och ledamöternas inlägg och olika förslag skulle kunna
beredas väsentligt bättre, vilket enligt motionären skulle höja den
allmänna kvaliteten på arbetet i riksdagen. I motionen föreslås att till
varje ledamot ställs ett maximerat belopp av förslagsvis 25 000 kronor
per år till förfogande för kvalificerad hjälp i arbetet. För att underlätta
kontakterna med allmänheten föreslås vidare att varje ledamot erhåller
portofrihet upp till ett visst belopp, förslagsvis 10 000 kronor årligen.

Nuvarande förhållanden

Kontorshjälp till riksdagsledamöter

Vid 1970 års riksdag hemställde bankoutskottet (BaU 1970:9) med
anledning av motionsyrkanden (s, fp, c, m) att riksdagen skulle uppdra åt
riksdagens förvaltningskontor att utreda frågan om ökad service åt
riksdagens ledamöter, bl. a. avseende hjälp med kontorsmässiga uppgifter
som skrivarbete, framtagande av uppgifter ur arbetsmaterial m. m.

Som ett resultat av förvaltningsstyrelsens utredning anvisas fr. o. m.
1971 (KU 1971:38) under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m. ett

1 Riksdagen 1973. 4 sami. Nr 49

KU 1973:49

2

anslag till kontoishjälp till riksdagens ledamöter. För innevarande
budgetår utgörs anslaget av 920 000 kronor. Anslaget, som fördelas på
partigrupperna i förhållande till dessas storlek, är dimensionerat så att tio
ledamöter förutsätts dela på ett kontorsbiträdes tjänster under åtta
månader. Vid beräkningen bortses från ledamöter som är talman, vice
talman, regeringsledamot, utskottsordförande och ordförande eller vice
ordförande i gruppen. Varje partigrupp beslutar dock själv hur det
tillgängliga beloppet skall disponeras.

Kostnadsersättning till riksdagsledamöterna

Sedan 1966 erhåller samtliga ledamöter i riksdagen s. k. kostnadsersättning
med 300 kronor per månad under hela året. Beloppet är
skattepliktig inkomst enligt anvisningarna till kommunalskattelagen
(1928:370) men de särskilda omkostnader som uppdraget som riksdagsledamot
medför och som inte täcks av resekostnads- och traktamentsersättningar
är avdragsgilla. Som exempel på sådana särskilda kostnader som
avses täckas med kostnadsersättningen brukar anges hyreskostnader
under icke-sessionstid, avgifter till riksdagsgruppens kansli, speciella
resekostnader samt utgifter för telefon, porto och maskinskrivningshjälp.

Riksdagens upplysningstjänst m. m.

För att underlätta för riksdagsledamöterna att inhämta den information
som är nödvändig för en grundlig sakbehandling av ärendena finns
sedan 1955 riksdagens upplysningstjänst.

Upplysningstjänsten skall tillhandagå riksdagens ledamöter, utskott
och övriga organ med sakuppgifter, sammanställningar och, i den mån
andra uppdrag inte eftersätts därigenom, utredningar i ämnen som angår
ledamöternas eller organens arbetsuppgifter. Informationsarbetet som är
uppdelat på två detaljer, en för ekonomisk-statistiska uppdrag och en för
juridiska och allmänna uppdrag, sysselsätter ett tiotal handläggare.
Informations- och utredningsuppdragen uppgick år 1972 till 3 363. Av
dessa kom 3 263 från riksdagsledamöter och återstoden från kammaroch
utskottskanslier m. fl. Uppdragen fullgörs genom utarbetande av
utredningar eller kortare rapporter, genom överlämnande av framtaget
material och genom muntliga upplysningar.

Förutom den service riksdagens upplysningstjänst ger ledamöterna står
— under den tid plenum ej pågår — sex av riksdagens stenografer till de
enskilda riksdagsledamöternas förfogande för mer kvalificerade sekreteraruppgifter
och mindre omfattande utredningsuppdrag.

KU 1973:49

3

Pågående utredningsarbete

Utredningen om riksdagens informationsbehov

Frågor med anknytning till riksdagsmännens arbetsvillkor har behandlats
av riksdagen vid ett flertal tillfällen. Man har därvid bl. a. diskuterat
riksdagsmännens möjligheter att även verka utanför riksdagshuset och
därmed bevara en god kontakt med allmänheten och deras möjligheter
att få tillgång till den information som är nödvändig för en grundlig
sakbehandling av ärenden.

1972 års riksdag beslöt med anledning av motionsyrkanden i ämnet
att uppdra åt talmanskonferensen att tillsätta en utredning angående
riksdagens informationsbehov. Konstitutionsutskottet lämnade i sitt
betänkande (KU 1972:25) en utförlig redovisning av den tidigare
riksdagsbehandlingen av dessa frågor, till vilken här hänvisas.

Utredningen om riksdagens informationsbehov tillsattes under hösten
1972. Enligt direktiven skall utredningen arbeta med två frågor. Den ena
gäller behovet av sådan information, som direkt eller indirekt bildar
underlag för riksdagens avgöranden av ärenden. Den andra frågan avser
behovet av förbättrad information till allmänheten om riksdagen och dess
verksamhet. Utredningen har inledningsvis koncentrerat arbetet till den
andra av dessa frågor och räknar med att redovisa utredningsarbetet i
dessa delar i ett delbetänkande vid årsskiftet 1973/74.

Utredning om riksdagens arbetsformer

Frågan om riksdagsmännens arbetsvillkor aktualiserades även under
riksdagsbehandlingen av det nu som vilande antagna författningsförslaget.
Konstitutionsutskottet (KU 1973:26) ansåg att en särskild utredning borde
tillsättas för att göra en allmän översyn av riksdagens arbetsformer. I
motiveringen anförde utskottet:

Vid behandlingen av det framlagda förslaget till ny RO har utskottet
funnit att det nu — efter drygt två års erfarenheter av arbetet i
enkammarriksdagen — föreligger behov av en ingående och bred översyn
av riksdagens arbetsformer. Såsom närmare framgår av det av grundlagberedningen
redovisade materialet har riksdagens arbetsuppgifter under
senare år blivit både mer omfattande och mer komplicerade. Tidsåtgången
för arbetet såväl i kammaren som i utskotten har avsevärt ökat.
Arbetsbelastningen under vissa perioder av riksdagsåret, framför allt vid
slutet av sessionerna, har blivit alltmer svårbemästrad. Såsom beredningen
framhållit torde man vidare ha anledning att räkna med att riksdagsärendena
till följd av den offentliga verksamhetens expansion i framtiden
kommer att ytterligare öka i antal, omfattning och svårighet.

Det är enligt utskottets mening påkallat att till ytterligare övervägande
ta upp frågor som hänger samman med årsrytmen i riksdagsarbetet —
exempelvis genom omfördelning av ärenden mellan sessionerna och
arbetsfria perioder under pågående riksmöte — och också rörande
veckorytmen i arbetet. Av stor betydelse härvidlag är att riksdagsledamöterna
bereds rimliga möjligheter att verka även utanför riksdagshuset och
därmed bevara kontakterna med sina hemorter liksom med samhällslivet i

KU 1973:49

4

övrigt. En annan fråga, sorn enligt utskottets mening också bör närmare
övervägas, gäller fördelningen av ärenden mellan utskott.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att en särskild
utredning tillsätts med uppdrag att göra en allmän översyn av riksdagens
arbetsformer. Enligt utskottets mening bör denna utredning tillsättas av
talmanskonferensen. Härigenom får riksdagsledamöterna motionsrätt
beträffande de förslag som läggs fram av utredningen.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Utskottet

I motionen föreslås att riksdagen skall tillsätta en arbetsgrupp med
uppgift att framlägga förslag till utökad administrativ service till
riksdagsledamöterna. Arbetsgruppen skall vidare föreslå ett system med
viss portofrihet för att underlätta ledamöternas kontakter med allmänheten.

De frågor som behandlas i motionen omfattas av direktiven till den av
talmanskonferensen under hösten 1972 tillsatta utredningen om riksdagens
informationsbehov. Enligt direktiven skall denna utredning föreslå
åtgärder för att förbättra informationen till allmänheten om riksdagsarbetet.
Utredningen skall dessutom överväga förutsättningarna för riksdagsledamöterna
att få tillgång till den information som krävs för en grundlig
sakbehandling av ärendena.

1 samband med riksdagsbehandlingen av det nu som vilande antagna
författningsförslaget beslöt riksdagen att tillsätta en utredning om
riksdagens arbetsförhållanden. Arbetet i denna utredning kommer i
betydande utsträckning att beröra riksdagsledamöternas arbetsförhållanden.

Mot bakgrund av det nämnda utredningsarbetet är det enligt utskottets
mening inte lämpligt att nu ta något ytterligare initiativ i de frågor
som behandlas i motionen.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1973:122.

Stockholm den 27 november 1973

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Henningsson (s), fru
Thunvall (s), herrar Hemelius (m), Mossberg (s), Boo (c), Svensson i
Eskilstuna (s), Pettersson i Örebro (c), Bergqvist (s), Werner i Malmö (m),
Karlsson i Malung (s), Fiskesjö (c), Norrby i Åkersberga (fp), Molin (fp)
och Olsson i Edane (s).

GOT AB 73 5499 S Stockholm 1973