Konstitutionsutskottets betänkande nr 46 år 1973

KU 1973:46

Nr 46

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motion om lagstadgad
rätt till utskrift av radio- och TV-program.

Motionen

I motionen 1973:975 av herrar Olsson i Kil (fp) och Ahlmark (fp)
hemställs ”att riksdagen hos Kungl. Majit begär att Sveriges Radio åläggs
att mot avgift tillhandahålla allmänheten utskrifter av radio- och
TV-program”.

Under hänvisning bl. a. till det förslag till radioansvarighetslag som år
1965 framlades av en särskilt tillkallad utredningsman (SOU 1965:58)
görs det i motionen gällande, att det från allmänna utgångspunkter är
angeläget att var och en har möjlighet att i efterhand ta del av vad som
sagts i ett radio- eller televisionsprogram även om han inte är direkt
berörd. Därigenom skulle, framhålls det i motionen, inte minst det
offentliga meningsutbytet, som är en av grundvalarna för vårt politiska
system, underlättas. Som radioutredningen föreslog bör därför enligt
motionärerna Sveriges Radio ha skyldighet att mot avgift utlämna
avskrift av radio- och TV-program.

Gällande rätt m. m.

Genom 10 § radioansvarighetslagen (1966:756) har överlämnats till
Kungl. Majit att meddela bestämmelser om skyldighet för programföretaget
att vidtaga åtgärder för att säkerställa framtida bevisning om
innehållet i radioprogram. Sådana tillämpningsföreskrifter är intagna i
KK 25 maj 1967 (1967:226) om tillämpningen av radioansvarighetslagen,
vari bl. a. stadgas att programföretaget skall ombesörja upptagning av
varje program som sänds, att upptaget program skall bevaras minst 6
månader samt att rätt att ta del av programutskrift tillkommer JK i hans
egenskap av åklagare i mål enligt radioansvarighetslagen och av enskild
som anser att tryckfrihetsbrott begåtts mot honom.

Som anförs i motionen föreslogs i betänkandet med förslag till
radioansvarighetslag en bestämmelse av innebörd att Sveriges Radio
skulle åläggas skyldighet att mot stadgad avgift till envar som begärde det
utge bandkopia eller utskrift av inspelning under förutsättning att
framställning ingavs inom en månad från sändningen. Det framhölls därvid
att ett stadgande av den föreslagna innebörden skulle kunna föranleda
jämkningar i upphovsrättsliga föreskrifter.

Någon skyldighet för Sveriges Radio att tillhandahålla programutskrift
stadgades — som framgår av redogörelsen ovan rörande innehållet i

1 Riksdagen 1973. 4 sami. Nr 46

KU 1973:46

2

radioansvarighetslagen och tillämpningsföreskrifterna därtill — emellertid
inte. Departementschefen uttalade härom i propositionen till radioansvarighetslagen
(prop. 1966:156) följande:

Det torde vara nödvändigt att programföretaget i viss omfattning gör
upptagningar av program för arkivering. Sådana upptagningar kan få
betydelse bl. a. såsom bevis angående yttrandefrihetsbrott. Upptagningarna
bör göras tillgängliga för allmänheten. Det är emellertid inte möjligt
att fastställa en generell rätt för alla att utan avgift ta del av ljud- och
filmupptagningar och annan dokumentation hos programföretaget. Även
i detta ämne måste en komplettering -a\ lagen ske genom föreskrifter av
Kungl. Maj:t.

Vid riksdagsbehandlingen (sammansatt konstitutionsutskott och första
lagutskott 1966:1) berördes frågan endast så till vida att utskottet
anmärkte, att arkivering av såväl ljud som bild bör ske av alla sådana
program där frågor om yttrandefrihetsbrott kan förekomma.

1 vilken mån rätt föreligger för Sveriges Radio att tillhandahålla
utskrifter eller motsvarande av program får — som också framhålls i
motionen — bedömas med utgångspunkt i upphovsrättsliga regler.

Upphovsrätten innefattar enligt 2 § lagen (1960:729) om upphovsrätt
till Utterära och konstnärliga verk i princip ensamrätt för upphovsmannen
att förfoga över verket genom att framställa exemplar av verket och
genom att göra det tillgängligt för allmänheten i ursprungligt eller ändrat
skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur eller konstart
eller i annan teknik. Såsom framställning av exemplar anses också att
verket överförs på anordning, genom vilken det kan återges (2 § andra
stycket upphovsrättslagen).

2 kap. upphovsrättslagen innehåller inskränkningar i upphovsrätten. I
förevarande sammanhang förtjänar härvidlag att framhållas bestämmelsen
i 11 § att offentligt verk må i enstaka exemplar framställas för enskilt
bruk och i 24 § att utan upphovsmannens samtycke får återges vad som
anförs inför myndighet, statlig eller kommunal representation eller vid
offentlig överläggning om allmänna angelägenheter.

I den mån undantagsbestämmelserna är tillämpliga kan Sveriges Radio
således tillhandahålla allmänheten utskrifter av program. I övrigt föreligger
ingen sådan möjlighet utan ändring av 2 § upphovsrättslagen.

Bedömningen av om undantagsbestämmelserna är tillämpliga är ofta
intrikat. Departementschefen uttalade i propositionen till upphovsrättslagen
(1960:17 s. 109) beträffande 11 § att det med hänsyn till de
skiftande förhållanden som avses med ”privat bruk” knappast var möjligt
att i lagtexten närmare ange vad som avsågs härmed utan att det borde få
ankomma på rättstillämpningen att mer i detalj avgränsa det fria
området.

22 § upphovsrättslagen innehåller en bestämmelse om rätt för
programföretag att under villkor som Konungen bestämmer för bruk vid
egna utsändningar upptaga ett verk, som företaget fått rätten att sända,
på ”anordning genom vilken det kan återgivas”. Enligt uttryckligt

KU 1973:46

3

stadgande inverkar denna bestämmelse inte på upphovsrätten i övrigt och
utvidgar således inte rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten.

Upphovsrättslagen är under bearbetning av den år 1970 tillsatta
Nordiska upphovsrättskommittén. Kommittén väntas komma med ett
första betänkande innevarande höst.

Företrädare för Sveriges Radio har inför utskottet lämnat bl. a. följande
upplysningar i den här aktuella frågan: Sveriges Radio ålägger sig viss
restriktivitet i fråga om att tillhandahålla allmänheten programutskrifter.
Detta betingas av framför allt två skäl: dels kan upphovsrättslagens regler
bedömas hindra utlämnandet, dels föreligger praktiska svårigheter för
företaget att ombesörja utskrifter till alla som framställer önskemål
därom. Inom företaget disponeras för programutskrifter endast en
person, som även skriver för radionämnden. Dessutom kan företaget för
ändamålet anlita två andra personer, bosatta utanför Stockholm. Frågan
om utskrift skall tillhandahållas viss sökande avgörs av företagets
informationsavdelning, som i svårbedömbara fall samråder med bl.,a.
chefsjuristen. I de fall framställning om programutskrift avvisas på grund
av arbetsbelastningen på utskriftssidan hänvisas sökanden att i stället
köpa en bandkopia av programmet. Utskrifterna är i princip avgiftsbelagda.
Avgiftsfria utskrifter erhåller dels pressen, dels den som direkt
berörs av programmet i fråga. På utskrift till utomstående antecknas
alltid att utskriften endast är avsedd för enskilt bruk.

I en motion (fp) till 1972 års riksdag framställdes krav på utredning av
formerna för Sveriges Radios skyldighet att mot lägre avgifter eller helt
kostnadsfritt uppspela bandade program och tillhandahålla programutskrifter.
I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande avstyrkte
kulturutskottet (KrU 1972:23) motionen med följande motivering:

Utskottet får erinra om att Sveriges Radio enligt kungörelsen om
tillämpningen av radioansvarighetslagen är skyldig att låta enskild, som
anser att yttrandefrihetsbrott begåtts mot honom eller att han lidit skada
på grund av sådant brott, hos företaget gratis ta del av det radioprogram,
i vilket brottet uppges ha förekommit, och gratis få utskrift av
programmet. Detta gäller dock ej om det är uppenbart att vederbörande
inte kan vara målsägande. Enligt vad utskottet inhämtat följer Sveriges
Radio i övrigt normalt den principen att den som direkt berörs av ett
program kostnadsfritt kan erhålla en utskrift, medan andra som önskar
programutskrifter får erlägga en avgift som i princip skall täcka Sveriges
Radios kostnader. I de sistnämnda fallen görs möjligheten att erhålla
utskrifter också beroende av tillgången på personal för utskriftsarbetet.

Utskottet

I motionen begärs att Sveriges Radio skall åläggas skyldighet att mot
avgift tillhandahålla allmänheten utskrifter av radio- och TV-program.

Enligt gällande regler i tillämpningsföreskrifterna till radioansvarighetslagen
föreligger skyldighet för Sveriges Radio att ombesörja upptagning
av varje program som sänds i radio och TV och att bevara

KU 1973:46

4

upptagningen i minst sex månader. Av radioansvarighetslagen framgår, att
syftet med bestämmelsen är att bl. a. som ett led i den enskildes
rättsskydd säkerställa framtida bevisning om innehållet i programmen. I
konsekvens härmed innehåller tillämpningsföreskrifterna bestämmelse
om rätt för JK i egenskap av åklagare i tryckfrihetsmål och för enskild
som anser att tryckfrihetsbrott begåtts mot honom att utan avgift erhålla
programutskrift.

Enligt vad utskottet erfarit är det sällsynt med framställningar om
utskrifter under åberopande av tryckfrihetsbrott. Däremot är det i övrigt
inte ovanligt att enskilda på beställning — vanligen mot avgift — erhåller
bandkopior eller utskrifter av program. Även om upphovsrättsliga hinder
inte anses föreligga ålägger sig Sveriges Radio emellertid viss restriktivitet
med tillhandahållandet av programutskrifter. Främst har detta uppgetts
bero på bristande personalresurser för utskrivningsarbetet. Av samma skäl
kan beställningarna ofta inte verkställas så snabbt som sökanden skulle
önska.

Utskottet ansluter sig till den i motionen framförda uppfattningen att
det är av betydande värde för den offentliga debatten om allmänheten i
efterhand kan ta del av programmen. Av särskilt intresse i detta
hänseende är program som rör samhällsfrågor, t. ex. politiska debatter
och intervjuer. Självfallet är det därvid angeläget att utskrift kan erhållas
inom sådan tid att programmet fortfarande har aktualitet.

Mot bakgrund av det anförda förefaller nu rådande förhållanden inte
tillfredsställande. En generell skyldighet för Sveriges Radio att tillhandahålla
programutskrifter skulle emellertid i vissa fall kunna komma i
konflikt med upphovsrättsliga regler. De program som är intressanta med
hänsyn till den offentliga debatten torde dock i stor utsträckning inte
vara upphovsrättsligt skyddade. Möjligheterna att för sådana fall ålägga
Sveriges Radio skyldighet att tillhandahålla programutskrifter är enligt
utskottets mening förtjänta av överväganden. Det får ankomma på Kungl.
Maj:t att avgöra under vilka former en sådan utredning bör komma till
stånd. Utskottet vill i sammanhanget erinra om det inom den år 1970
tillsatta massmedieutredningen pågående arbetet med radio- och TVfrågor.

På grund av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av motionen 1973:975 ger Kungl.

Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 13 november 1973

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Henningsson (s), Nelander
(fp), fru Thunvall (s), herrar Hernelius (m), Mossberg (s), Boo (c),
Svensson i Eskilstuna (s), Pettersson i Örebro (c), Bergqvist (s), Wemer i
Malmö (m), Karlsson i Malung (s), Fiskesjö (c), Norrby i Åkersberga (fp)
och Wictorsson (s).

GOTAB 73 5427 S Stockholm 1973