Konstitutionsutskottets betänkande nr 40 år 1973
KU 1973:40
Nr 40
Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motion om lagstiftning
till skydd för namnen på politiska organisationer.
Motionen
I motionen 1973:967 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs ”att
riksdagen hemställer till regeringen om förslag till lagstiftning om
registrering av och skydd för namnen på politiska organisationer i
Sverige”.
I motionen framhålls att som en följd av att det i svensk rätt inte finns
regler om registrering av namnen på politiska organisationer är dessa
inte skyddade i lag. Detta medför enligt vad som anförs i motionen, att
nybildade eller redan etablerade politiska organisationer kan nyantaga
eller ändra sina organisationers namn i sådan riktning att namnen kan
komma att förväxlas med namnen på andra verksamma politiska
organisationer. De regler som gäller för partibeteckning på valsedel borde
enligt motionärerna ha en motsvarighet i fråga om de politiska
organisationernas namn. Som skäl härför anförs att väljaren till vardags
identifierar de politiska organisationerna med deras namn, och när han vid
valtillfället lägger valsedlar från visst parti i valkuverten är det betydelsefullt
att han verkligen vet vilket parti som står bakom partibeteckningen
på valsedeln.
Gällande rätt m. m.
Först genom 1969 års grundlagsreform infördes i grundlagen en
definition av parti. Enligt den nuvarande lydelsen av RO 16 § 1. skall
mandaten i riksdagen fördelas mellan partier, varmed förstås vaije
politisk sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under
särskild beteckning. I det av årets riksdag som vilande antagna grundlagsförslaget
har bestämmelsen överförts med oförändrat innehåll (3 kap. 7 §
RF).
Enligt motiven (prop. 1968:27 s. 217) är det avgörande om man
uppträder i valet under viss beteckning, medan någon prövning, om
verkligen en sammanslutning existerar eller en grupp med någon form av
sammanhållning finns, inte skall göras vid röstsammanräkningen.
I svensk rätt förekommer inte någon form av officiell valkandidatur
eller obligatorisk registrering av partier. Detta hänger samman med
principen i vårt valsystem att nomineringsrätten skall vara fri. Väljaren
kan alltså på sin valsedel använda sig av vilken partibeteckning han vill
och ta upp vilken kandidat han önskar. För att motverka den risk för
illojal användning av partibeteckning som en sådan ordning medför finns
1 Riksdagen 1973. 4 sami. Nr 40
KU 1973:40
2
det regler i vallagen (1972:620) om möjlighet för ett parti att få sin
partibeteckning registrerad. Det skydd som genom registreringen skapas
för partibeteckning åstadkoms genom att parti för varje valkrets kan
anmäla ett visst antal kandidater. Valsedel med registrerad partibeteckning
måste som första namn ha namnet på anmäld kandidat. Är detta
inte fallet tillgodoräknas visserligen partiet valsedeln, men alla namn på
den anses obefintliga.
I 5 kap. 3 § vallagen anges villkoren för att en partibeteckning skall få
registreras. De sålunda stadgade förutsättningarna är, att partiet inte
utgör underavdelning av politisk sammanslutning, att partiet vid registrering
för val till riksdagen har minst 1 500 röstberättigade medlemmar och
vid val av landstingsman och kommunfullmäktige minst 100 respektive
50 medlemmar samt att partibeteckningen tydligt skiljer sig från
beteckning som redan registrerats eller vars registrering är under
prövning. Registreringsmyndighet är enligt 5 kap. 1 § vallagen centrala
valmyndigheten mot vars beslut i registreringsärende talan kan föras i
regeringsrätten (5 kap. 11 § vallagen).
I propositionen (1972:105) till vallagen framhöll departementschefen
(s. 112) att det skydd som skapas för partibeteckning genom reglerna om
registrering är relativt bräckligt. Departementschefen ansåg emellertid att
det skulle ställa sig svårt att konstruera ett fullständigare skydd utan att
ge upp principen om den fria nomineringsrätten.
Genom vallagen har möjligheter öppnats att utan ansökan avföra en
registrerad beteckning ur registret. I 5 kap. 6 § vallagen stadgas sålunda,
att registrerad partibeteckning skall avföras ur registret 1) efter ansökan
av partiet, 2) om partiet ej vid två på varandra följande val till riksdagen
eller val i hela riket av landstingsmän eller kommunfullmäktige anmält
kandidater på sätt närmare stadgas i vallagen, 3) om partiet underlåtit att
uppfylla vallagens krav på att för parti med registrerad partibeteckning
skall finnas till centrala valmyndigheten anmält ombud. En annan nyhet i
vallagen i förhållande till äldre rätt är att registreringsärendena skall
prövas av centrala valmyndigheten och inte såsom tidigare av chefen för
justitiedepartementet i närvaro av tre bland vardera riksbanksfullmäktige
och riksgäldsfullmäktige.
Författningsutredningen behandlade i sitt slutbetänkande (SOU
1963:17) frågan om behovet av en reglering av partiernas organisation
och verksamhet. Utredningen fann det inte motiverat att föreslå någon
sådan reglering. Under framhållande särskilt av föreningsfriheten och
principen om fri åsiktsbildning ansåg utredningen att man beträffande
partierna främst fick lita till den offentliga debatten och kritiken.
Lagstiftning rörande partiernas verksamhet kunde enligt utredningen te
sig påkallad endast om den offentliga insynen i partiernas verksamhet
avskärmades och kritiken stod maktlös inför obestridliga missförhållanden.
Grundlagberedningen förklarade sig i sitt förslag till ny regeringsform
och ny riksdagsordning (SOU 1972:15 s. 76) dela författningsutredningens
bedömning av hithörande spörsmål. Beredningen anförde för
egen del följande:
KU 1973:40
3
Det har varit en given förutsättning för grundlagberedningens arbete
att den politiska verksamheten i Sverige även i framtiden skall försiggå
främst genom partier. Rätten att driva politisk verksamhet genom partier
följer av yttrande- och föreningsfriheterna. En lagreglering av partiernas
organisation eller arbetsformer kan utgöra ett ingrepp i dessa friheter.
Det förslag som grundlagberedningen nu lägger fram innebär ett mera
preciserat skydd åt yttrande- och föreningsfriheterna. Detta skydd är så
konstruerat att även den politiska verksamheten kommer i åtnjutande
därav.
Departementschefen anslöt sig i propositionen (1973:90) med förslag
till ny regeringsform och ny riksdagsordning till grundlagberedningens
bedömning av partiernas verksamhet och fann lika litet som beredningen
det önskvärt med en lagreglering av partiernas verksamhet. Naturligt är
emellertid, framhöll departementschefen, att denna verksamhet får ett
mera preciserat skydd genom regler om yttrande- och föreningsfrihet i
grundlag.
Vid riksdagsbehandlingen av grundlagspropositionen anslöt sig konstitutionsutskottet
till grundlagberedningens och departementschefens uttalanden
(KU 1973:26 s. 17). Riksdagen följde utskottet (rskr 1973:
265).
Äldre regler och frågans tidigare behandling i riksdagen
Bestämmelsen om registrering av partibeteckningar infördes år 1935 i
lagen (1920:796) om val till riksdagen. Frågan hade dessförinnan
aktualiserats vid flera tillfällen, särskilt mot bakgrunden av förekomsten
av illojal användning av vedertagna partibeteckningar. Reglerna om skydd
för partibeteckning har därefter fram till vallagens tillkomst 1972 varit
föremål för behandling i olika sammanhang, dock utan att underkastas
några väsentliga förändringar.
Konstitutionsutskottet verkställde i 1965 års granskningsmemorial
(KU 1965:27) en utredning om bestämmelserna rörande registrering av
partibeteckning och dessas bakgrund. Granskningen var närmast föranledd
av att under år 1964 tre nya partibeteckningar registrerats, nämligen
Medborgerlig samling, Kristen demokratisk samling och Mellanpartiema.
Utskottet fann utredningen visa, att de gällande bestämmelserna om
registrering av partibeteckning var i behov av översyn särskilt i vad avsåg
beslutsordning och partibegrepp. Men också frågorna om möjlighet att
avföra en partibeteckning ur registret och om formerna för styrkande av
föreskriven väljaranslutning ansåg utskottet vara förtjänta av överväganden.
Utskottet drog av den verkställda granskningen slutsatsen att de
undersökta regeringsärendena inte borde föranleda någon anmärkning
men att gällande lagregler borde ses över. Utskottet tog åter upp frågan
1966 (KU 1966:44). Efter en utförlig recit med redogörelse för den
historiska bakgrunden och frågans tidigare behandling, vartill här endast
hänvisas, fann utskottet att hela frågan borde bli föremål för en samlad
översyn, lämpligen i samband med pågående utredningsarbete på valrättens
område. Utskottet hemställde därför att riksdagen måtte i skrivelse
KU 1973:40
4
till Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag rörande ändrade
bestämmelser om registrering av partibeteckningar, särskilt i vad avsåg
bestämningen av begreppet parti, styrkande av antalet medlemmar,
registreringsmyndighet samt avregistrerande av partibeteckning. Riksdagen
följde utskottet (rskr 1966:407).
)
Kravet att partibeteckning för att erhålla registrering skall tydligt skilja
sig från annan registrerad beteckning
Varken förarbetena till gällande vallag eller till tidigare gällande
bestämmelser i detta hänseende innehåller uttalanden om den närmare
innebörden av kravet på att partibeteckning för att få registreras tydligt
skall skilja sig från redan registrerad beteckning. Ej heller ger den praxis
som utvecklats sedan bestämmelsernas införande 1936 någon säker
vägledning. Den 1 januari 1973, då vallagens regler om avförande av
registrerad partibeteckning ur registret trädde i kraft, innehöll registret
följande partibeteckningar, registrerade för riksdagsval.
Partibeteckning År
De Nationella 1936
Nationalsocialisterna 1936
Folkpartiet 1936
Nationalsocialistiska Blocket 1936
Vänstersocialisterna 1940
Socialistiska partiet 1940
För Sveriges frihet — mot bolsjevismen 1944
Radikala Landsföreningen 1944
Arbetarepartiet — Socialdemokraterna 1956
Centerpartiet 1960
Medborgerlig samling 1964
Kristen Demokratisk Samling 1964
Samling för Framsteg 1968
Mittenpartiema 1968
Framstegspartiet 1970
Moderata Samlingspartiet 1970
Vänsterpartiet kommunisterna 1970
Frågan om ett vidsträcktare skydd för namnen på politiska partier
Politiska organisationer är begreppsmässigt hänförliga till ideella
föreningar. I svensk rätt saknas i det stora hela lagstiftning om sådana
föreningar. Det finns således inte några direkta lagregler om privaträttsligt
skydd för ideell förenings namn. I varumärkeslagen och namnlagen ges
dock möjlighet till administrativt ingripande för att hindra kollisioner
mellan ideell förenings namn och registrerat varumärke resp. släktnamn.
Som släktnamn får t. ex. inte godtas namn på ideell förening. Likaså kan
enligt lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens en ideell
förening som främjar sitt syfte genom att idka näringsverksamhet beredas
visst skydd i förhållande till andra näringsidkare i samma eller likartad
KU 1973:40
5
bransch. Näringsdrivande ideell förening kan vidare förvärva varumärkesrätt
genom registrering eller inarbetande enligt varumärkeslagen.
Bristen på lagstiftning om ideella föreningar kan dock knappast anses
innebära att ideell förening i andra fall än ovan nämnts helt skulle sakna
skydd mot annans obehöriga användning av föreningens namn. I praxis
har sålunda visst sådant skydd ansetts föreligga.
Med anledning av en motion (m) till 1971 års riksdag (1971:123) med
hemställan om utredning och förslag beträffande lagstiftning om ideella
föreningar fann lagutskottet (LU 1971:14) i sitt av riksdagen godkända
betänkande skäl saknas till den i motionen föreslagna utredningen.
Beträffande frågan om skydd för ideell förenings firma anförde utskottet:
Utskottet vill för övrigt framhålla att utredning redan företagits i ett
av de hänseenden där risk för rättsförlust enligt motionärerna föreligger,
nämligen i fråga om skyddet för ideell förenings firma. Sålunda har
firmautredningen i betänkande (SOU 1967:35) föreslagit en lag om
skydd för ideell förenings och stiftelses namn. Förslaget övervägs i Kungl.
Maj :ts kansli.
Frågan om en legal reglering av de ideella föreningarna har vid
upprepade tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Ett betänkande från 1903 rörande ideella föreningar och stiftelser låg till
grund för lagförslag som förelädes såväl 1910 som 1911 års riksdagar.
Frågan förföll båda gångerna på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut.
Därefter behandlades frågan i betänkanden avgivna 1919, 1938 och 1949
— dock utan att leda till någon lagstiftning.
I sitt år 1967 avgivna betänkande Firmaskydd (1967:35) föreslog
firmautredningen förutom ny firmalag bl. a. också särskild lagstiftning
för införande av namnskydd för ideella föreningar och stiftelser.
Förslaget innebar i korthet att ideell förening eller stiftelse genom
registrering skulle kunna förvärva skydd för sitt namn. Skyddet skulle
innebära att annan inte obehörigen till förfång för föreningen eller
stiftelsen skulle få använda kännetecken som lätt kunde förväxlas med
namnet. Intrång i namnrätten skulle kunna medföra skadeståndsskyldighet.
Firmautredningens förslag har varit under behandling i justitiedepartementet
och föranlett lagrådsremiss. Denna omfattar dock inte något
lagförslag om skydd för namnet på ideella föreningar och stiftelser. I
lagrådsremissen anförs beträffande denna fråga följande:
Firmautredningens betänkande innehåller även förslag till en särskild
lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn, vilken bl. a. innebär
att skydd för namn, emblem eller annat särskilt kännetecken skall kunna
erhållas genom registrering hos patentverket. Förslaget har remissbehandlats
också i denna del och allmänt fått ett gott mottagande. Vid samråd
med chefen för handelsdepartementet har det emellertid framkommit,
att praktiska svårigheter f. n. föreligger i fråga om patentverkets
möjligheter att på ett tillfredsställande sätt omhänderha den föreslagna
registreringen, vilken skulle ha visst samband med verkets registrering av
aktiebolagsfirmor och varumärken. Eftersom ideell förenings och stiftelses
namn redan torde åtnjuta visst skydd enligt rättspraxis, synes behovet
KU 1973:40
6
av en namnskyddslag inte vara alltför angeläget. På grund härav bör den
ifrågasatta lagstiftningen kunna anstå t. v.
Utskottet
I motionen hemställs om lagstiftning i syfte att vidga namnskyddet för
politiska organisationer.
En bärande princip i vårt valsystem är den fria nomineringsrätten. Det
förekommer således inte vare sig officiell valkandidatur eller obligatorisk
registrering av partier, utan väljaren kan på valsedeln använda sig av
vilken partibeteckning han vill och ta upp vilken kandidat han önskar.
För att motverka den risk för illojal användning av partibeteckning som
ligger i ett sådant system innehåller vallagen regler om registrering av
partibeteckning. Genom registreringen skapas i viss utsträckning ett
skydd mot illojal användning av partibeteckning i val. Något skydd
därutöver erhålles inte. Över huvud taget saknas i svensk rätt regler om
namnskydd för ideella föreningar.
Under arbetet med det nu vilande förslaget till en författningsreform
betonades allmänt att nomineringsförfarandet inom de politiska partierna
liksom hittills bör lämnas oreglerat. Allmän enighet råder också om att en
lagreglering av partiernas organisation och inre arbetsförhållanden bör
undvikas. De angivna principerna hindrar emellertid inte att skyddet för
de politiska partiernas namn skulle kunna vidgas. Enligt utskottets
mening finns skäl att undersöka möjligheterna härtill.
Det skydd som skapas genom registrering av partibeteckning upphör
med omedelbar verkan när beteckningen avförs ur registret. Till skillnad
mot vad som tidigare gällde ålägger vallagen på vissa grunder registreringsmyndigheten
att avföra en partibeteckning ur registret även utan
ansökan. Reglerna i vallagen hindrar inte att en avregistrerad beteckning
antas som beteckning för en annan partibildning. Detta medför onekligen
en risk för att väljarna skall bli vilseledda. Ett system som medger också
avregistrerad partibeteckning, som använts vid allmänt val, skydd under
viss övergångstid skulle motverka olägenheter av denna art. Utskottet kan
inte se några avgörande hinder mot införande av regler med angiven
innebörd. Frågan är i vart fall enligt utskottets mening förtjänt av
överväganden.
Ett ytterligare skydd för politiska partiers namn kan skapas genom att
i särskild lagstiftning införa regler om namnskydd. Det kan erinras om att
firmautredningen i samband med sitt förslag till ny firmalagstiftning
föreslog en särskild lag enligt vilken föreningar och stiftelser skulle kunna
få skydd för sina namn genom registrering hos patent- och registreringsverket.
Utredningens förslag har övervägts inom justitiedepartementet,
och förslag till ny firmalagstiftning kan väntas föreläggas riksdagen nästa
år. Av lagrådsremissen framgår att förslag till lagstiftning rörande skydd
för ideell förenings och stiftelses namn inte kommer att framläggas
samtidigt. Orsaken härtill har i lagrådsremissen angetts vara att patentoch
registreringsverket för närvarande har praktiska svårigheter att på ett
KU 1973:40
7
tillfredsställande sätt omhänderha den föreslagna registreringen. Lagstiftningen
har därför bedömts böra anstå tills vidare. Detta har ansetts
möjligt med hänsyn till att namnskydd i viss utsträckning i rättspraxis
tillerkänts ideell förening och att behovet av lagstiftning därför inte synts
alltför angeläget.
De praktiska svårigheter som för närvarande anses hindra en lagstiftning
om namnskydd för ideella föreningar och stiftelser får bedömas som
övergående. Det finns därför anledning anta att sådan lagstiftning kan
komma till stånd inom de närmaste åren. Därigenom skulle ett vidgat
skydd kunna uppnås även för politiska partiers namn.
Vad utskottet anfört borges Kungl. Maj:t till känna.
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motionen 1973:967 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
ndersökning av möjligheterna att vidga skyddet för de
i litiska partiernas namn.
Stockholm den 30 oktober 1973
På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON
Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Henningsson (s), fru
Thunvall (s), herrar Hernelius (m), Mossberg (s), Boo (c), Sten Andersson
i Stockholm (s), Ahlmark (fp), Svensson i Eskilstuna (s), Pettersson i
Örebro (c), Bergqvist (s), Werner i Malmö (m), Karlsson i Malung (s),
Fiskesjö (c) och Norrby i Åkersberga (fp).
GOTAB 73 5365 S Stockholm 1973