Konstitutionsutskottets betänkande nr 39 år 1973

KU 1973:39

Nr 39

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motion om förbud
för politiskt parti att äga företag för direktreklam med hjälp av
dataregister.

Motionen

I motionen 1973:961 av herr Carlshamre (m) hemställs ”att riksdagen
beslutar att politiskt parti ej tillåts att inneha ägarintressen i företag, vars
verksamhet omfattar s. k. direktreklam med hjälp av stora dataregister”.

I motionen framhålls direktreklamens möjligheter att med
datateknikens hjälp nå medborgare med direktstyrd information. Med
hänsyn till att direktreklamen inte bara är enastående ur
effektivitetssynpunkt utan också favoriserad genom reklamskattens
utformning anser motionären att en fortsatt expansion kan tas för given.
Bland företag i branschen anges i motionen som dominerande Direktus
AB, som inköpts av Arebolagen, vilka till 75 % ägs av socialdemokratiska
partiet och i övrigt av Folkparkernas centralorganisation. Mot bakgrund
av det hot mot medborgarnas integritet som stora dataregister allmänt
sett utgör framhålls det i motionen som än mer riskabelt ur
integritetssynpunkt, om politiska partier äger egna dataregister, som i
kombination med direktreklam används för att påverka olika grupper av
medborgare. De politiska partiernas resurser måste enligt motionen bli
avgörande för hur preciserad och vanlig denna form av påträngande
information kan bli. Det framhålls därför som sannolikt att endast ett
mycket stort parti på detta sätt systematiskt kan påverka medborgarna.
Detta skulle, anförs det, kunna resultera i att de politiska partierna i
framtiden får arbeta under helt olika premisser med de allvarliga risker
som detta skulle ha för demokratin. På grund av det anförda anser
motionären det nödvändigt att omöjliggöra ägarförhållanden av det slag
som avses med motionen.

Med anledning av motionen har utskottet tillställts skrivelser från
Direktus AB och Sveriges direktreklamförening.

Gällande rätt m. m.

Politiska partier är begreppsmässigt att betrakta som ideella
föreningar. Under denna beteckning brukar vanligen sammanfattas en
mängd organisationer, föreningar och.andra sammanslutningar som har
ställning av juridisk person och som karakteriseras av att de har till
ändamål att främja medlemmarnas gemensamma intressen och inte är
registrerade enligt lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Genom
att föreningar av denna typ är att anse som juridiska personer kan de

1 Riksdagen 1973. 4 sami. Nr 39

KU 197339

2

förvärva rättigheter, ikläda sig skyldigheter, kära och svara i rättegång etc.
Härav följer att de också är oförhindrade att förvärva egendom, t. ex.
aktier i bolag och fastigheter.

Först genom 1969 års grundlagsreform infördes i grundlagen en
definition av parti. Enligt den nuvarande lydelsen av RO § 16 första
stycket skall mandaten i riksdagen fördelas mellan partier, varmed förstås
varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val
under särskild beteckning. I det av årets riksdag som vilande antagna
grundlagsförslaget har bestämmelsen överförts med oförändrat innehåll
(3 kap. 7 § RF).

Författningsutredningen behandlade i sitt slutbetänkande (SOU
1963:17) frågan om behovet av en reglering av partiernas organisation
och verksamhet. Utredningen fann det inte motiverat att föreslå någon
sådan reglering. Under framhållande särskilt av föreningsfriheten och
principen om fri åsiktsbildning ansåg utredningen att man beträffande
partierna främst fick lita till den offentliga debatten och kritiken.
Lagstiftning rörande partiernas verksamhet kunde enligt utredningen te
sig påkallad endast om den offentliga insynen i partiernas verksamhet
avskärmades och kritiken stod maktlös inför obestridliga
missförhållanden.

Grundlagberedningen förklarade sig i sitt förslag till ny regeringsform
och ny riksdagsordning (SOU 1972:15 s. 76) dela författningsutredningens
bedömning av hithörande spörsmål. Beredningen anförde för egen del
följande:

Det har varit en given förutsättning för grundlagberedningens arbete
att den politiska verksamheten i Sverige även i framtiden skall försiggå
främst genom partier. Rätten att driva politisk verksamhet genom partier
följer av yttrande- och föreningsfriheterna. En lagreglering av partiernas
organisation eller arbetsformer kan utgöra ett ingrepp i dessa friheter.
Det förslag som grundlagberedningen nu lägger fram innebär ett mera
preciserat skydd åt yttrande- och föreningsfriheterna. Detta skydd är så
konstruerat att även den politiska verksamheten kommer i åtnjutande
därav.

Departementschefen anslöt sig i propositionen (1973:90) med förslag
till ny regeringsform och ny riksdagsordning till grundlagberedningens
bedömning av partiernas verksamhet och fann lika litet som beredningen
det önskvärt med en lagreglering av partiernas verksamhet. Naturligt är
emellertid, framhöll departementschefen, att denna verksamhet får ett
mera preciserat skydd genom regler om yttrande- och föreningsfrihet i
grundlag.

Vid riksdagsbehandlingen av grundlagspropositionen anslöt sig konstitutionsutskottet
i sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande (KU
1973:26 s. 17) till grundlagberedningens och departementschefens uttalanden.

Riksdagen antog vid vårsessionen 1973 datalagen (1973:289, prop.
1973:33, KU 1973:19). Syftet med lagen är att skydda den enskilde mot
sådant otillbörligt intrång i den personliga integriteten, som kan bli

KU 1973:39

3

följden av den alltmer utbredda dataregistreringen av personuppgifter.
Enligt lagen får i princip inte personregister, varken inom den enskilda
eller offentliga sektorn, inrättas eller föras utan tillstånd av särskild
myndighet — datainspektionen. Från denna regel undantas personregister,
vars inrättande beslutas av Kungl. Maj.'t eller riksdagen. Beträffande
förande av register, som innehåller uppgift om någons politiska eller
religiösa uppfattning, kan tillstånd meddelas endast om särskilda skäl
föreligger därtill.

I samband med att datainspektionen meddelar tillstånd till personregisters
inrättande skall den meddela erforderliga föreskrifter till förebyggande
av otillbörligt integritetsintrång. Det åligger också datainspektionen
att utöva tillsyn över registren. Datainspektionen skall därvid
kunna ingripa med nya eller ändrade föreskrifter rörande registrets
användning. Lagen innehåller även bestämmelser om straff och skadeståndsskyldighet.
Sålunda är det belagt med böter eller fängelse högst ett
år att bl. a. uppsåtligen eller av oaktsamhet inrätta eller föra
personregister utan tillstånd när sådant erfordras enligt lagen. Skadeståndsskyldighet
kan uppkomma för den som är ansvarig för personregister,
om registret innehåller oriktig uppgift. Lagen innehåller även en
bestämmelse om förverkande av register, om sådant inrättats utan
erforderligt tillstånd.

Utskottet

I motionen hemställs om förbud för politiskt parti att inneha
ägarintressen i företag vars verksamhet omfattar direktreklam med hjälp
av dataregister.

För den modema reklamtekniken har utvecklingen på dataområdet
haft stor betydelse. I olika sammanhang, inte minst i riksdagen, har
uttalats farhågor för integritetskränkningar som en följd av de möjligheter
att upprätta personregister som datatekniken erbjuder. Genom
datalagens tillkomst har emellertid skapats förutsättningar för att skydda
den enskilde mot sådana risker.

En rad konkurrerande företag bedriver s. k. direktreklam med hjälp av
dataregister. Datalagens skyddsregler är tillämpliga på denna verksamhet.

Det är enligt utskottet naturligt att även de politiska partierna har
intresse av att använda reklam och datateknik i sitt arbete och för det
ändamålet begagna sig av reklamföretagens tjänster. Några befogade
invändningar häremot torde inte kunna riktas så länge de grundläggande
registren inte utnyttjas på ett sätt som innebär integritetsintrång. Frågan
om ett parti har ägarintresse eller inte i reklamverksamhet är därvid av
underordnat intresse så länge det är fråga om reklamföretag som arbetar i
konkurrens med andra företag inom samma verksamhetsområde.

Såväl författningsutredningen som grundlagberedningen uttalade sig
emot en lagreglering av partiernas verksamhet. Denna bedömning delades
av departementschef och riksdag vid behandlingen av det i år som vilande
antagna författningsförslaget. Ett tillmötesgående av det i motionen

KU 1973:39

4

framförda kravet skulle innebära ett avsteg från den sålunda uttalade
principen. Det skulle dessutom medföra en inte önskvärd särbehandling
av politiska partier i förhållande till ideella föreningar i allmänhet.

På anförda skäl avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:961.

Stockholm den 30 oktober 1973

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Larsson i Luttra (c)*,
Henningsson (s), Nelander (fp)*, fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Sten
Andersson i Stockholm (s), Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s),
Werner i Malmö (m), Karlsson i Malung (s), Fiskesjö (c), Molin (fp)*,
Olsson i Edane (s) och Wijkman (m).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Nelander (fp), Boo (c), Wemer i Malmö (m), Fiskesjö (c), Molin
(fp) och Wijkman (m), vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

I motionen hemställs om förbud för politiskt parti att inneha
ägarintressen i företag vars verksamhet omfattar direktreklam med hjälp
av dataregister.

Direktreklamen har utvecklats snabbt i vårt land. Dess effektivitet
bedöms av reklamexperter såsom betydande. I stor utsträckning bedrivs
direktreklamen med hjälp av s. k. dataregister.

Det är mot den bakgrunden tveksamt när politiskt parti har
ägarintressen i direktreklamföretag, speciellt om företaget i fråga är
marknadsledande. Att ett parti indirekt kontrollerar dylikt företag kan
på sikt medföra betydande fördelar för partiet i jämförelse med övriga
partier, bl. a. ekonomiskt. Dessutom kan en situation lätt uppstå där
övriga partier inte anser sig kunna utnyttja företagets tjänster utan risk
för att deras planerade verksamhet kommer till ägarens kännedom.

Riksdagen har av tradition avstått från åtgärder som innebär lagstiftning
när det gäller de politiska partiernas verksamhet. Det finns enligt
utskottets mening ingen anledning att frångå denna princip. Icke desto
mindre finner utskottet det angeläget att uttala betänklighet mot en
utveckling där politiskt parti har ägarintressen i direktreklamföretag.

På grund av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen förklarar motionen 1973:961 besvarad med vad
utskottet anfört.

GOTAB 73 5364 S Stockholm 1973