Konstitutionsutskottets betänkande nr 28 år 1973

KU 1973:28

Nr 28

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motioner om
underlättande för förtroendevalda att åtaga sig kommunala förtroendeuppdrag
m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna 1973:61 av herr Bengtsson i
Landskrona (s) samt 1973:118 av herr Levin (fp).

I motionen 1973:61 hemställs ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställer om sådant tillägg i kommunallagen att förtroendevald tillförsäkras
rätt till tjänstledighet för uppdragets fullgörande”. Motionären
framhåller att det ur demokratisk synpunkt är angeläget att så många
som möjligt deltar i det politiska arbetet. Var och en som är valbar till ett
kommunalt förtroendeuppdrag är också i princip skyldig att åta sig
uppdraget. Det är därför enligt motionären otillfredsställande när den
enskilde medborgaren ibland möter svårigheter genom att han inte kan få
tjänstledigt för att fullgöra ett åtaget politiskt uppdrag.

I motionen 1973:118 hemställs ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om förslag till ändrad lagstiftning med syfte dels att utvidga
förtroendevaldas rätt till tjänstledighet för utförande av kommunala
uppdrag, dels att — genom ekonomiska garantier — underlätta för
enskilda företagare att åtaga sig dylika förtroendeuppdrag”. 1 motionen
framhålls att den kommunala administrationen ställer allt större krav på
förtroendemännen. Det kommer sannolikt — enligt motionären — att bli
nödvändigt i framtiden att i större utsträckning förutom de s. k.
kommunalrådstjänsterna även inrätta halvtids- och andra deltidsuppdrag
om man vill behålla ett reellt lekmannainflytande över förvaltningen.
Motionären framhåller att en sådan utveckling kan skapa problem med
rekryteringen till dessa uppdrag. Osäkerheten om möjligheten att få
återvända till den ordinarie anställningen föranleder troligen många att
tveka inför tidskrävande uppdrag även om de skulle vara högt arvoderade,
eftersom mandattiden är begränsad. I den mån deltidsuppdrag blir allt
vanligare möter enligt motionären liknande och möjligen än svårare
problem. En väl fungerande demokrati kräver dock att förtroendemän på
olika nivåer verkligen kan medverka i samhällsarbetet. Samtidigt måste
rimliga hänsyn tas till arbetsgivarnas krav på effektivitet på arbetsplatsen.
Motionären anför slutligen att problem av här aktuellt slag i lika hög grad
är aktuella för enskilda företagare.

Frågans tidigare behandling

Frågor angående de förtroendevaldas möjligheter att erhålla tjänstledighet
för att fullgöra sina kommunala uppdrag har senast behandlats

1 Riksdagen 1973. 4 sami. Nr 28

KU 1973:28

2

vid 1970, 1971 och 1972 års riksdagar.

Allmänna beredningsutskottet anförde med anledning av ett motionsyrkande
(m) vid 1970 års riksdag (ABU 1970:38) efter att ha
inhämtat yttranden från arbetsmarknadens parter att såväl arbetare som
tjänstemän i gällande avtal tillförsäkrats rätt att inneha statliga och
kommunala uppdrag. Avtalen innefattar också rätt för de anställda att
under ledighet för fullgörande av riksdagsmannauppdrag eller kommunala
uppdrag helt eller delvis behålla sina löneförmåner. Remissinstanserna
hade också, enligt utskottet, uttalat den uppfattningen att önskemål från
de anställdas sida om ledighet för att delta i fackligt eller politiskt arbete
i den mån de inte är tillgodosedda genom avtal borde behandlas välvilligt.
Utskottet fann med anledning av bl. a. de ovan refererade förhållandena
inte skäl att tillstyrka motionärernas krav på en utredning med syfte att
utarbeta förslag till åtgärder för att underlätta för anställda att delta i
fackligt och kommunalt arbete. Riksdagen följde utskottet.

Vid 1971 års riksdag aktualiserades frågan om möjligheten att erhålla
tjänstledighet för fullgörande av kommunala förtroendeuppdrag i en
enkel fråga (nr 164). I sitt svar framhöll chefen för civildepartementet,
statsrådet Lundkvist, bl. a.:

Den kommunala demokratin förutsätter ett aktivt engagemang från
ett stort antal kommunmedlemmar. Enligt kommunallagarna är i princip
varje myndig medborgare, som inte uppnått sextio års ålder, skyldig att
åta sig kommunala förtroendeuppdrag. Mot den bakgrunden är det enligt
min mening angeläget att alla medborgare också ges reella möjligheter att
fullgöra sådana uppdrag.

Vad sedan gäller frågan om vilka åtgärder som är möjliga att vidta för
att den anställde skall få erforderlig ledighet för att utöva kommunala
förtroendeuppdrag vill jag erinra om att denna fråga behandlas i vissa
kollektivavtal.

Det är enligt min mening otillfredsställande att en arbetsgivare utan
tvingande skäl vägrar de anställda ledighet för kommunala uppdrag.
Sedan jag nu uppmärksammats på frågan är det min avsikt att närmare
undersöka löntagarnas faktiska möjligheter att få ledigt för fullgörande av
kommunala förtroendeuppdrag. I första hand avser jag att ta kontakt
med arbetsmarknadens parter för att höra deras synpunkter på frågan.

Vid 1972 års riksdag behandlades frågor om förtroendemännens
arbetsvillkor i flera motioner. I samband därmed diskuterades frågan om
lagfäst rätt till eventuell erforderlig tjänstledighet i motionen 1972:52
(fp).

Konstitutionsutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande
(KU 1972:9) bl. a. att det är angeläget att hinder för fullgörande av
kommunala förtroendeuppdrag undanröjs liksom att åtgärder vidtas för
att underlätta de förtroendevaldas arbete. Utskottet hade erfarit att
frågan om tjänstledighet övervägdes inom civil- och finansdepartementen
och ansåg bl. a. därför inte att något initiativ från riksdagens sida på detta
område var erforderligt.

Som ett resultat av de ovan nämnda övervägandena inom civil- och

KU 1973:28

3

finansdepartementen utfärdade Kungl. Maj:t den 12 januari 1973 ett
cirkulär (1973:1 1) om tjänstledighet för kommunalt förtroendeuppdrag.
Enligt detta bör den som innehar anställning för vilken avlöningsförmånerna
fastställes under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer och som tillika har kommunalt förtroendeuppdrag
såsom bisyssla medges den tjänstledighet som behövs för
uppdraget, om ej synnerliga skäl föranleder annat.

Med kommunalt förtroendeuppdrag avses i cirkuläret dels uppdrag
som vald ledamot eller suppleant i kommunal, landstingskommunal eller
kyrkokommunal representation, nämnd eller beredning eller i motsvarande
organ hos kommunalförbund, dels annat uppdrag, vars innehavare på
grund av bestämmelse i lag eller annan författning utses av sådan
representation eller nämnd.

Utskottet

I motionerna 1973:61 och 1973:118 hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t skall begära åtgärder för att underlätta för förtroendevalda
att åta sig kommunala uppdrag. I motionerna föreslås att de förtroendevalda
skall tillförsäkras lagstadgad rätt till tjänstledighet för uppdragets
fullgörande. I motionen 1973:1 18 föreslås dessutom ekonomiska garantier
för att underlätta för enskilda företagare att åta sig dylika uppdrag.

En levande kommunal demokrati förutsätter att medborgarna har
möjlighet att åta sig förtroendeuppdrag. Enligt kommunallagen är också
varje medborgare som inte uppnått sextio års ålder i princip skyldig att
åta sig kommunala förtroendeuppdrag. Mot denna bakgrund är det
angeläget att hinder för fullgörande av sådana uppdrag undanröjs.

Under våren 1973 utfärdade Kungl. Maj:t ett cirkulär (1973:1 1) om
tjänstledighet för kommunalt förtroendeuppdrag. Enligt detta bör den
som innehar anställning för vilken avlöningsförmånerna fastställs under
medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
och som har kommunalt förtroendeuppdrag som bisyssla medges den
tjänstledighet som behövs för uppdraget, om ej synnerliga skäl föranleder
annat. I samband med riksdagsbehandlingen 1970 av motioner med
likartat syfte som de nu aktuella uttalades allmänt från arbetsgivarhåll en
klar vilja att tillmötesgå de anställdas önskemål om tjänstledighet för att
fullgöra kommunala förtroendeuppdrag. Utskottet utgår därför från att
även andra arbetsgivare än statliga skall komma att inta samma positiva
inställning till önskemål om tjänstledighet för kommunala förtroendemän
som kommit till uttryck i Kungl. Maj:ts ovan nämnda cirkulär.

Även om cirkuläret och en praxis utanför den statliga sektorn som
motsvarar cirkulärets bestämmelser får anses i hög grad tillgodose
önskemålet att bereda förtroendemän erforderlig ledighet för kommunala
uppdrag är det enligt utskottets mening påkallat att frågan ytterligare
övervägs. 1 blickpunkten kan därvid komma bl. a. gränsdragningen för
vad som skall anses vara kommunalt förtroendeuppdrag. Med hänsyn till
frågans stora vikt för den kommunala demokratin anser sig utskottet

KU 1973:28

4

kunna förutsätta att utredningen om den kommunala demokratin
kommer att ta upp hithörande spörsmål i samband med sitt nu pågående
arbete med olika frågor med anknytning till de förtroendevaldas
arbetsvillkor. Ett särskilt initiativ från riksdagens sida i denna del
framstår därför inte som erforderligt.

Beträffande det i motionen 1973:118 framförda förslaget att genom
ekonomiska garantier underlätta för enskilda företagare att åta sig
kommunala förtroendeuppdrag vill utskottet erinra om kommunernas
möjlighet att självständigt besluta om arvoden till förtroendemännen för
deras arbetsinsatser. Ett system med särskilda ekonomiska garantier är
enligt utskottets mening inte lämpligt och avstyrkes därför.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa
att riksdagen avslår motionerna 1973:61 och 1973:118.

Stockholm den 17 oktober 1973

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Larsson i Luttra (c),
Henningsson* (s), Nelander (fp), fru Thunvall (s), herrar Hernelius (m),
Mossberg (s), Svensson i Eskilstuna (s), Pettersson i Örebro (c), Bergqvist
(s), Karlsson i Malung (s), Fiskesjö (c), Gustavsson i Ängelholm (s),
Norrby i Åkersberga* (fp) och Wijkman (m).

* Ej närvarande vid justeringen.

GOTAB 73 5218 S Stockholm 1973