Konstitutionsutskottets betänkande nr 19 år 1973

KU 1973:19

Nr 19

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av propositionen
197333 med förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen m. m.,
jämte motioner.

Propositionen

Hemställan

I propositionen 1973:33 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)

dels för prövning i grundlagsenlig ordning förelagt riksdagen förslag till

1. ändringar i tryckfrihetsförordningen,

dels föreslagit riksdagen att antaga förslag till

2. datalag,

3. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar,

dels föreslagit riksdagen att

4. godkänna att en central förvaltningsmyndighet med de uppgifter
på datateknikens område som departementschefen angett i propositionen
inrättas den 1 juli 1974,

5. bemyndiga Kungl. Maj:t att vid myndigheten inrätta en ordinarie
tjänst för ordförande och chef för myndigheten med beteckningen r,

6. till Datainspektionen för budgetåret 1973/74 under andra huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås dels ändringar i tryckfrihetsförordningen
(TF), dels en datalag. Förslagen bygger på det betänkande som förra året
lades fram av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK).

Förslaget till ändringar i TF syftar till att undanröja den oklarhet som
hittills har rått i frågan hur offentlighetsprincipen, dvs. allmänhetens rätt
att få tillgång till det material som finns hos myndigheterna, skall
tillämpas på ADB-upptagningar och andra upptagningar av teknisk natur,
t. ex. mikrofilm och fonogram. Förslaget innebär att samma regler som
f. n. gäller om handlingar så långt möjligt skall tillämpas också på
tekniska upptagningar. Vissa särskilda regler föreslås dock när det gäller
på vilket sätt myndigheterna skall tillhandahålla sådana upptagningar som
är offentliga. Upptagningarna skall alltid tillhandahållas i läsbar resp.
avlyssningsbar form, vilket i fråga om ADB-upptagning innebär att
upptagningen måste antingen visas på bildskärm eller tillhandahållas i
utskrift så att den kan läsas. Detta slag av tillhandahållande skall i princip

1 Riksdagen 1973. 4 sami. Nr 19

KU 1973:19

alltid ske utan avgift för den enskilde. Den enskilde skall vidare ha rätt
att mot avgift erhålla en särskild utskrift av teknisk upptagning.
Myndigheterna skall däremot, såvitt gäller ADB-upptagningar, inte vara
skyldiga att lämna ut kopia av själva datamediet, t. ex. magnetbandet.

Förslaget till datalag syftar till att skydda den enskilde mot sådant
otillbörligt intrång i den personliga integriteten som kan bli följden av
den alltmer utbredda dataregistreringen av personuppgifter. Förslaget
innebär att dataregister som innehåller personuppgifter i princip inte får
inrättas eller föras utan tillstånd av en särskild myndighet, kallad
datainspektionen. Vissa speciella regler föreslås dock i fråga om register
som inrättas genom beslut av Kungl. Maj :t eller riksdagen. 1 samband med
att datainspektionen beviljar tillstånd till ett personregister skall den
också meddela alla de föreskrifter som behövs för att förebygga
otillbörligt integritetsintrång. Datainspektionen skall vidare utöva tillsyn
över registren och kunna ingripa i efterhand med nya eller ändrade
föreskrifter. I sista hand skall inspektionen kunna återkalla meddelat
tillstånd. För att ytterligare tillgodose den enskildes intressen föreslås
bl. a. att han skall ha rätt att på begäran få upplysning om de uppgifter
som finns om honom i ett visst dataregister. Sådan upplysning skall
kunna erhållas en gång om året och skall i princip ske utan kostnad för
den enskilde.

Förslaget till datalag innehåller också vissa bestämmelser om straff och
skadestånd. Den som ansvarar för ett personregister skall vara skyldig att
ersätta sådan skada som uppkommer genom att registret innehåller
oriktig uppgift. Skadestånd utgår även om skadan inte har uppkommit
genom vållande hos den som ansvarar för personregistret.

Datainspektionen föreslås bli inrättad den 1 juli 1973. Under sitt
första verksamhetsår skall den emellertid ha endast begränsade arbetsuppgifter.
Sålunda föreslås att tillståndssystemet för personregister inte skall
börja gälla förrän den 1 juli 1974. Särskilda övergångsbestämmelser
föreslås beträffande sådana register som har tagits i drift före denna
tidpunkt. I princip skall emellertid även befintliga register underkastas
datainspektionens tillståndsprövning.

Inrättandet av datainspektionen föranleder vissa ändringar i sekretesslagen.

Lagförslagen

Lagförslagen är intagna i propositionen s. 3—12.

I bil. 1 har intagits propositionens förslag (1) till ändringar i
tryckfrihetsförordningen med vissa av utskottet föreslagna ändringar.
Skillnaderna mellan propositionens och utskottets förslag framgår av
notanmärkningar. Beträffande övriga lagförslag hänvisas till propositionen.

KU 1973:19

Motionerna

I motionen 1973:240 av fru Anér m. fl. (fp) hemställs:

”1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en rådgivande grupp med
parlamentarisk sammansättning tillsätts för att följa planering och
genomförande av nästa folk- och bostadsräkning,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om att alla i allmän regi
upprättade och planerade datasystem programmeras så att medborgarna
kan utnyttja dem för att få ut de upplysningar om samhällets verksamhet
som de har rätt till utan att hindras av onödiga tekniska och/eller
ekonomiska svårigheter,

3. att riksdagen, enligt vad som framhålls i denna motion, begär att
Kungl. Maj:t utfärdar sådana regler för myndigheternas databanker att
framför allt persondata förses med lämpliga kvalitetsmått, som förebygger
felaktig användning av data,

4. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en undersökning om hur
rättegångsutslag skall formuleras för att databehandlingen av dem skall
kunna fylla alla anspråk på exakthet, fullständighet och lätthanterlighet
och därmed tillgodose medborgarnas krav på rättssäkerhet,

5. att riksdagen hemställer att Kungl. Maj:t tar initiativ till internationella
överenskommelser angående lagar om överföring av data från det
ena landet till det andra, så att inte det ena landets lagar görs meningslösa
genom åtgärder vidtagna i ett annat land”.

I motionen 1973:1636 av fru Anér (fp) och herr Molin (fp) hemställs:

1. ”att riksdagen måtte antaga förslaget till ändring i TF med den
ändringen, att ur 2 kap. 8§ i Kgl. Maj:ts förslag borttages meningen
'myndighet vare ej skyldig att utlämna upptagning för automatisk
databehandling på annat sätt än genom tillhandahållande av utskrift av
upptagningen’, 2. att riksdagen måtte ge Kgl. Maj:t till känna vad i
motionen anföres om dubbelkodsystem för personnummer”.

I motionen 1973:1637 av herr Boo m. fl. (c) hemställs: "att riksdagen
vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1973:33 beslutar att ge
Kungl. Maj :t till känna vad i motionen anförts”.

I motionen 1973:1638 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs: ”1. att
riksdagen med ändring av 2 § i förslaget till datalag beslutar att
inrättandet av statliga dataregister i strid med datainspektionens uppfattning
endast kan ske genom beslut av riksdagen, 2. att riksdagen med
ändring av 7 § i förslaget till datalag beslutar att datainspektionen skall
meddela föreskrift beträffande personregister, såvida inte riksdagen har
meddelat föreskrift i samma hänseende, 3. att riksdagen med ändring av
18 § i förslaget till datalag beslutar att avvikelse från av datainspektionen
meddelade föreskrifter beträffande statliga dataregister endast får ske
efter beslut av riksdagen, 4. att riksdagen hos Kungl. Majd begär förslag
om inrättande av en dataombudsman med uppgift att övervaka efterlevnaden
av den kommande datalagstiftningen och därvid besvärsvägen
tillvarataga den enskildes rätt till integritet”.

KU 1973:19

I motionen 1973:1639 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs:

”1. att riksdagen uttalar att datainspektionen görs till ett riksdagens
organ;

2. att i förslaget till datalag 4 § tredje stycket ges följande lydelse:

Tillstånd att inrätta och föra personregister som innehåller uppgift

om någons politiska eller religiösa uppfattning får ej meddelas. Vad som
sagts nu gäller dock ej personregister som sammanslutning avser att föra
beträffande sina egna medlemmar, ej heller register för vetenskapligt
bruk.’

3. att i förslaget till datalag 10 § ges följande lydelse:

’10§.

Den registeransvarige skall underrätta den registrerade om att uppgifter
om honom införts i personregister den registeransvarige ansvarar för.

På begäran av registrerad skall den registeransvarige så snart det kan
ske underrätta den registrerade vilka upplysningar om honom som ingår i
registret. Har underrättelse lämnats, behöver ny underrättelse icke lämnas
till samme registrerade förrän tolv månader därefter.

Underrättelse enligt ovan skall lämnas utan kostnad för den
registrerade. Föreligger särskilda skäl, får dock datainspektionen i fråga
om visst slag av personuppgifter medge att avgift tages ut.

Inga register får undantagas denna underrättelseskyldighet.’

4. att i förslaget till ändringar i tryckfrihetsförordningens 8 § fjärde
stycket ges följande lydelse:

'Den som önskar hållas hemlig. Myndighet har ej rätt att

utlämna upptagning för automatisk databehandling. Ej heller vare
myndighet skyldig tillhandahållas på stället”.

I motionen 1973:1640 av herr Olof Johansson i Stockholm (c)
hemställs: ”att riksdagen vid behandlingen av förslaget till datalag
beslutar införa tillståndskrav också vid sammankoppling av personregister
i enlighet med vad som anförts i motionen”.

I motionen 1973:1641 av fru Kristensson m. fl. (m) hemställs: ”att
riksdagen måtte besluta att bestämmelserna om att personregister icke får
inrättas eller föras utan tillstånd av datainspektionen även skall gälla
personregister vars inrättande beslutas av Konungen eller riksdagen”.

Motionen 1973:240 har väckts under den allmänna motionstiden.
Övriga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Beträffande motiveringarna hänvisas till motionerna.

Pågående utredningsarbete

Flera offentliga utredningar arbetar f. n. med olika frågor på dataområdet.
Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för ADB inom rättsväsendet
bereder frågor om omläggning av rutiner inom rättsväsendet för
automatisk databehandling och därmed sammanhängande frågor. Dataarkiveringskommittén
(U 1968:48) utreder arkivfrågor för den moderna
informationsbehandlingens databärare m. m. Dataindustriutredningen

KU 1973:19

(I I971:02) utreder näringspolitiska åtgärder på det datatekniska området.
Datasamordningskommittén (Fi 1971:03) utreder frågor rörande
samordning och kontroll av databanker, m. m.

Utskottet

Informationsbehandling med hjälp av automatisk databehandling
(ADB) har visat sig vara av stor betydelse för den industriella och
samhälleliga utvecklingen inom både den offentliga och den enskilda
sektorn. Genom införande av ADB har betydande rationaliseringar
kunnat genomföras. Vidare skapas genom utvecklingen av den automatiska
databehandlingen möjligheter till ett fylligare och tillförlitligare
underlag för planering och beslutsfattande i olika sammanhang. Det kan
antas att datatekniken i framtiden kommer att kunna begagnas på allt
flera områden och därmed få en ännu större betydelse.

Utvecklingen inom ADB-området har samtidigt på många håll väckt
oro och farhågor i olika hänseenden. Inte minst gäller det risken för
kränkning av den enskildes personliga integritet om uppgifter om
människors personliga förhållanden som lagrats och sammanförts med
hjälp av ADB utlämnas utan urskilning. En annan risk som påtalats är att
mer avancerade ADB-system skulle kunna medföra en centralisering av
beslutsfattandet på olika områden, vilket i sin tur kunde få till följd icke
önskvärda maktförskjutningar i samhället.

De senaste åren har bedrivits en omfattande utredningsverksamhet
beträffande olika problem som hör samman med ADB-utvecklingen.
Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK) har övervägt de
problem som ADB-tekniken fört med sig när det gäller tillämpningen av
allmänhetens grundlagsskyddade rätt att få del av det material som
förvaras av myndigheterna, den s. k. offentlighetsprincipen. Vidare har
OSK övervägt frågor om ADB-tekniken och den enskildes anspråk på
skydd för personlig integritet. OSK:s förslag i dessa delar, som redovisats
i betänkandet Data och integritet, ligger till grund för den nu aktuella
propositionen.

Inom andra delar av ADB-problematiken pågår utredningsarbetet.
Sålunda arbetar f. n. bl. a. samarbetsorganet (Ju 1968:59) för ADB inom
rättsväsendet, dataarkiveringskommittén (U 1968:48), dataindustriutredningen
(I 1971:02) och datasamordningskommittén (Fi 1971:03). Den
sistnämnda utredningen skall bl. a. mot bakgrund av dagens situation i
fråga om etablerade eller planerade databanker och med hänsyn till den
överblickbara tekniska utvecklingen belysa vilken samordning som är
möjlig och önskvärd såväl i dagsläget som på sikt. En annan huvuduppgift
för utredningen är att följa pågående utrednings- och utvecklingsarbete,
initiera kompletterande utredningar samt tillhandahålla statsmakterna ett
relevant beslutsunderlag för den politiska styrningen av utvecklingen
inom ADB-området.

Propositionen 1973:33 innehåller bl. a. förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen
(TF) och en datalag. Förslaget till ändringar i TF syftar

1 * Riksdagen 1973. 4 sami. Nr 19

KU 1973:19

till att klarlägga hur offentlighetsprincipen skall tillämpas på ADB-upptagningar
och andra upptagningar av teknisk natur. Förslaget innebär att
samma regler som f. n. gäller om handlingar så långt möjligt skall
tillämpas också på tekniska upptagningar. Vissa särskilda regler föreslås
dock. Förslaget till datalag syftar till att skydda den enskilde mot sådant
otillbörligt intrång i den personliga integriteten som kan bli följden av
den alltmer utbredda dataregistreringen av personuppgifter. Förslagets
kärnpunkt är att dataregister som innehåller personuppgifter i princip
inte får inrättas eller föras utan tillstånd av en särskild myndighet, kallad
datainspektionen. Datainspektionen skall meddela i sammanhanget nödvändiga
föreskrifter och utöva tillsyn över registren. Beträffande grunddragen
i förslaget i övrigt hänvisas till vad som ovan anförts under
rubriken propositionens huvudsakliga innehåll.

Huvudlinjerna i propositionens förslag godtas i stort sett i följdmotionerna.
I flertalet motioner understryks att förslagen får betraktas som ett
första steg på ett nytt lagstiftningsområde. Vidare framhålls att en rad
frågor på ADB-området kvarstår olösta. I motionen 1973:1638 (fp)
framhålls sålunda att antagandet av en datalag bara är början till ett
skydd för den personliga integriteten i dataåldern. Liknande synpunkter
anförs i motionen 1973:1641 (m).

I motionen 1973:1637 (c) uttalas vidare, att det i nuläget är svårt att
med säkerhet kunna avgöra om varje enskildhet i datalagsförslaget fått en
lämplig utformning. Enligt motionärerna är det därför nödvändigt att
med uppmärksamhet följa lagens tillämpning och därvid särskilt se efter
om lagen i tillräcklig grad skyddar mot otillbörligt intrång i den
personliga integriteten och om den demokratiska kontrollen och informationen
till allmänheten kan anses tillfredsställande. Skulle det visa sig att
lagen inte uppfyller dessa krav måste man, säger motionärerna, skyndsamt
kunna ingripa med ytterligare skärpta regler. Motionärerna understryker
betydelsen av att den tekniska sidan av utvecklingen följes med
uppmärksamhet. De anser därför att datainspektionen bör samarbeta
med datasamordningskommittén (DASK). Vidare uttalar de att fördelar
kan vinnas från integritetssynpunkt med regionalt baserade dataenheter.
De önskar att frågan uppmärksammas av datainspektionen vid dess
kommande arbete.

Redan i remissbehandlingen av OSK:s betänkande om data och
sekretess betonades att den föreslagna lagstiftningen fick ses som
provisorisk och att det var ofrånkomligt att göra en ny genomgång av
frågeställningarna och vidta behövliga justeringar och kompletteringar
sedan man fått någon tids erfarenhet av verksamheten. Även departementschefen
framhåller i propositionen att varje reglering som införs på
det under stark utveckling varande datahanteringsområdet måste ses som
ett provisorium. I den mån erfarenheten visar att regleringen i något
avseende blir onödigt betungande eller hämmande för utvecklingen måste
enligt departementschefen ändringar och kompletteringar kunna genomföras.

Enligt utskottets mening är det grundläggande för bedömningen av de

KU 1973:19

framlagda förslagen på ADB-området att klart slå fast att de är
förstlingsverk på ett nytt och komplicerat lagstiftningsområde. Redan
med hänsyn härtill är det uppenbart att erfarenheterna av tillämpningen
får visa om lagstiftningen tillgodoser de olika anspråk som måste ställas
på den. Det primära syftet måste vara att tillgodose den enskildes behov
av skydd för den personliga integriteten. Samtidigt måste lagstiftningen
värna om offentlighetsprincipens tillämpning också på ADB området.
Målet måste vara att på ett riktigt sätt tillgodcse och mot varandra avväga
dessa olika intressen. Såvitt nu kan bedömas synes propositionens förslag
allmänt sett utgöra en lämplig lösning härvidlag, som utskottet anser sig
kunna tillstyrka. Därvid förutsätter utskottet emellertid att utvecklingen
på området kommer att noggrant följas av de organ som är eller kommer
att bli verksamma därpå. Såväl tekniska som rättsliga och ekonomiska
synpunkter måste beaktas i sammanhanget. Nödigt samarbete mellan de
olika organen måste givetvis komma till stånd. På Kungl. Majit måste
ankomma att på grundval av arbetet inom övriga organ på området ta de
initiativ till ytterligare utrednings- och lagstiftningsåtgärder som kan
komma att visa sig erforderliga. Givetvis måste också tillses att det nya
organet på området, datainspektionen, erhåller tillräckliga resurser för att
kunna på bästa sätt fullgöra sina betydelsefulla funktioner.

Propositionens förslag till ändringar i TF tas upp i två motioner,
1973:1636 (2 fp) och 1973:1639 (vpk). Båda behandlar frågan om
tillhandahållande av upptagning. Enligt propositionens förslag skall
myndighet ej vara skyldig att utlämna upptagning för ADB på annat sätt
än genom tillhandahållande av utskrift av upptagningen. En uttrycklig
föreskrift med detta innnehåll föreslås införd i 2 kap. 8 § fjärde stycket
TF. De båda motionerna kritiserar detta från olika synpunkter. Enligt
vad som anförts i motionen 1973:1636 tillgodoser propositionens förslag
inte tillräckligt offentlighetsprincipen. Motionärerna begär därför att det
ifrågavarande stadgandet i 2 kap. 8 § fjärde stycket TF skall utgå. 1
motionen 1973:1639 begärs i stället en skärpning av stadgandet, så att
det skall avse förbud mot att utlämna upptagning för automatisk
databehandling. Bakgrunden synes vara önskemål om förstärkt integritetsskydd.

Det föreslagna stadgandet enligt vilket myndighet inte är skyldig att
utlämna upptagning för ADB på annat sätt än genom tillhandahållande av
utskrift av upptagningen överensstämmer med OSK:s förslag. Enligt OSK
fanns det nämligen risk för att, om myndighet alltid skulle behöva lämna
ut kopia av datamediet, de bestämmelser till skydd mot integritetsintrång
till följd av ADB som föreslogs i annat sammanhang skulle kunna
kringgås genom att det utlämnade datamediet användes i strid mot
skyddsbestämmelserna. Departementschefen har anslutit sig till denna
uppfattning. Han understryker i sammanhanget att stadgandet inte
hindrar myndighet att lämna ut kopia av datamediet i sådana fall då det
står klart för myndigheten att det inte föreligger risk för otillbörligt
integritetsintrång genom sådant utlämnande.

KU 1973:19

Utskottet finner för sin del att propositionens förslag till lagreglering
av frågan om utlämnande av ADB-upptagning får anses utgöra den i
dagens läge lämpligaste avvägningen mellan de delvis motstridiga intressen
som här är aktuella. Uppenbarligen är risken för otillbörligt integritetsintrång
genom ADB särskilt stor om en uppgift lämnas ut i form av kopia
av datamedium. En lagfäst generell rätt för myndighet att vägra att lämna
ut sådan kopia är därför betydelsefull från integritetsskyddssynpunkt.
Från offentlighetssynpunkt är det å andra sidan väsentligt att sådant
utlämnande inte är förbjudet. I sådana fall där utlämnande kan ske utan
olägenhet för myndigheten och där det kan bedömas att risk inte
föreligger för otillbörligt integritetsinstrång bör därför, som departementschefen
uttalat, myndigheten på begäran utlämna kopia av datamediet.

Sedan erfarenheter vunnits av den nya lagstiftningens tillämpning kan
det givetvis — här liksom eljest — bli aktuellt med en omprövning av den
nu föreslagna lagregleringen. Den tekniska utvecklingen kan också
medföra att en omprövning måste göras.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört anser sig utskottet böra,
med avstyrkande av yrkandena i motionerna 1973:1636 och 1973:1639
såvitt nu är i fråga, tillstyrka propositionens förslag i aktuell del.

Datalagsförslaget har föranlett flera motionsyrkanden.

Enligt propositionens förslag skall datainspektionen inte pröva tillståndsfrågan
beträffande personregister vars inrättande beslutas av
Konungen eller riksdagen. I två motioner tas frågan upp om dessa
undantag från den eljest föreslagna regeln om att datainspektionen skall
pröva tillåtligheten av personregister. I motionen 1973:1641 (m) yrkas
helt slopande av ifrågavarande undantag, dvs. att även register som
beslutas av Konungen och riksdagen skall vara underkastade datainspektionens
tillståndsprövning. I motionen 1973:1638 (fp) begärs att även
register som beslutas av regeringen skall ligga under datainspektionens
tillståndsprövning och att regeringen, om den önskar gå emot datainspektionens
beslut, får göra framställning till riksdagen i saken. Bakgrunden
till motionernas yrkanden är farhågor för att de undantag från
datainspektionens tillståndsprövning som respektive motionärer vänder
sig emot kan försvaga den enskildes integritetsskydd.

Huvudprincipen i propositionens förslag är, som framgått av det
föregående, att alla personregister, både inom den enskilda och den
offentliga sektorn, skall tillståndsprövas av datainspektionen. Departementschefen
finner det emellertid nödvändigt att särbehandla vissa
statliga personregister. Enligt honom bör sålunda riksdagen kunna besluta
om inrättande av personregister för riksdagens egen verksamhet eller
verksamheten hos organ som är underställt riksdagen. Departementschefen
erinrar vidare om att det inom den offentliga sektorn förekommer
personregistrering av sådan vikt från allmän eller enskild synpunkt, att
det är nödvändigt att frågan om registrens förande förbehålls statsmakterna
själva. Som exempel nämns register på rättsväsendets område.
Föreskrifter för registreringen ges då ofta i form av lag eller annan

KU 1973:19

författning som meddelas av riksdagen och Kungl. Maj:t eller endera av
dem. Med hänsyn till det sagda anser departementschefen att personregister
vars inrättande beslutas av Kungl. Maj :t eller riksdagen bör undantas
från datainspektionens tillståndsprövning.

Vid utformningen av regelsystemet beträffande personregister som
förs med ADB måste enligt utskottets mening frågan om den enskildes
integritetsskydd tillmätas en mycket stor betydelse. Utan att detta
intresse får äventyras måste emellertid även andra synpunkter tillgodoses,
t. ex. kravet på att den nya lagstiftningen inte leder till kompetenskonflikter.

De undantag som enligt propositionen skall gälla beträffande personregister
som beslutas av regeringen eller riksdagen har enligt utskottets
mening i realiteten en relativt begränsad räckvidd. Av betydelse i
sammanhanget är bl. a. följande omständigheter.

Det kan, som departementschefen framhållit, förutsättas att statsmakterna
beslutar om inrättande av ADB-register endast i sådana fall då det
är starkt motiverat med hänsyn till registrets betydelse eller med hänsyn
till övriga omständigheter. Sådant beslut får — enligt uttrycklig föreskrift
i 2 § andra stycket datalagsförslaget — inte fattas utan att yttrande först
inhämtats från datainspektionen. Som framhållits i propositionen bör
datainspektionen i yttrande över tilltänkt register så långt möjligt anlägga
samma synpunkter som vid en tillståndsprövning. Datainspektionen har
vidare alltid rätt att utöva tillsyn över att ADB inte medför otillbörligt
intrång i personlig integritet. Tillsynsbefogenheten, till vilken knytes rätt
att inspektera och erhålla erforderliga uppgifter, avser sålunda också
register som beslutats av regeringen eller riksdagen. Även beträffande
dessa register gäller reglerna om de registrerades insyn. Datainspektionen
kan dessutom utfärda föreskrifter som behövs till skydd för den
personliga integriteten. Det enda undantaget är att sådan åtgärd inte får
stå i strid med beslut av regeringen eller riksdagen. Skulle datainspektionen
finna behov av åtgärd, som den inte själv kan besluta om, åligger det
givetvis inspektionen att göra framställning härom. På samma sätt bör
datainspektionen, som departementschefen framhållit, göra framställning,
om den anser att visst register inte längre bör få föras.

Av de angivna omständigheterna följer att datainspektionen kommer
att pröva frågor om skydd för den personliga integriteten i samband med
personregister som beslutas av regeringen eller riksdagen i samma
utsträckning som beträffande övriga personregister. Skillnaden blir bara
den att datainspektionen beträffande de förra inte alltid själv kan fatta
beslut. Med hänsyn till den sakkunskap datainspektionen kommer att
besitta på området måste det emellertid förutsättas att uttalanden av
inspektionen tillmäts mycket stor betydelse vid beslutsfattandet.

En ytterligare omständighet av stor vikt i föreliggande sammanhang är
att den offentliga debatten med säkerhet kommer att noggrant följa alla
frågor om inrättande av statliga personregister, som förs upp till
regeringen eller riksdagen. I vad gäller register som beslutas av regeringen
bör också ihågkommas att sådant beslut nära nog undantagslöst torde ha

KU 1973:19

föregåtts av riksdagsprövning av frågan i t. ex. anslagssammanhang. Även
den allmänna kontroll över regeringen som riksdagen utövar genom frågeoch
interpellationsinstituten, konstitutionsutskottets granskning och, i
sista hand, riksdagens möjlighet att avge misstroendeförklaring har
betydelse härvidlag.

Departementschefen har ansett att den av honom förordade ordningen
innebär att kontrollen över att otillbörligt integritetsintrång inte skall
uppkomma i samband med de av statsmakterna inrättade personregistren
blir minst lika god som beträffande övriga register. Med hänsyn till vad
som anförts i det föregående ansluter sig utskottet till denna bedömning.
Då därtill kommer att riskerna för kompetenskonflikter undanröjs med
den föreslagna ordningen, anser sig utskottet böra tillstyrka denna.
Utskottet avstyrker därför motionerna 1973:1638 och 1973:1641, båda
såvitt nu är i fråga.

Enligt 4 § tredje stycket datalagsförslaget skall tillstånd att inrätta och
föra personregister som innehåller uppgift om någons politiska eller
religösa uppfattning få meddelas endast om särskilda skäl föreligger.
Undantag görs för personregister som sammanslutning avser att föra
beträffande sina egna medlemmar. 1 motionen 1973:1639 (vpk) begärs —
bortsett från det angivna undantaget — förbud mot ifrågavarande register.

I propositionen anger departementschefen de fall då tillstånd bör
kunna meddelas beträffande personregister som innehåller uppgift om
någons politiska eller religiösa uppfattning på följande sätt. Är det fråga
om statistiska eller vetenskapliga undersökningar och finns det tillräckliga
garantier för att uppgifter om enskilda personer inte lämnas ut, bör
tillstånd kunna lämnas. Detsamma bör gälla opinionsundersökningar.
Vidare bör folkbokföringsmyndighet få göra anteckning som utvisar att
någon tillhör eller inte tillhör svenska kyrkan. Partitillhörighet bör få
anges i register över ledamöter i riksdagen, landsting, kommunfullmäktige

o. d. Därtill kommer det i lagtexten angivna undantaget för sammanslutnings
egna medlemmar, där allmänna tillståndsregler skall gälla.

Utskottet kan ansluta sig till vad departementschefen sålunda anfört.
Utskottet avstyrker därför nu förevarande yrkande i motionen
1973:1639.

Enligt 6 § datalagsförslaget skall datainspektionen i den mån det
behövs för att förebygga risk för otillbörligt intrång i personlig integritet
meddela föreskrifter i skilda avseenden, däribland i fråga om de
bearbetningar av personuppgifterna i registret som får göras med ADB.
Departementschefen framhåller därvid att frågan om vilka samkörningar
med andra ADB-register som bör vara tillåtna är av särskild betydelse.
Samkörningsfrågor tas upp i flera motioner. I motionen 1973:1637 (c)
understryks att samköming av register kan vara farligt från integritetssynpunkt.
Enligt motionärerna bör datainspektionen visa restriktivitet
vid tillstånd till samköming. I motionen 1973:1640 (1 c) begärs att
samköming med annat personregister skall fordra uttryckligt tillstånd av
datainspektionen, dvs. underkastas tillståndsprövning motsvarande den

KU 1973:19

sorn enligt 3 § datalagsförslaget krävs för att få inrätta eller föra
personregister med ADB. Slutligen sägs i motionen 1973:1639 (vpk) —
utan yrkande i denna del — att sammankoppling till stora vittomfattande
register bör förbjudas.

I detta sammanhang bör nämnas vissa andra motionsyrkanden. I
motionen 1973:1637 (c) uttalas att personidentifikation via personnummer
eller liknande bör undvikas där detta är praktiskt möjligt. I motionen
1973:1636 (2 fp) rekommenderas i integritetsskyddande syfte och för att
möjliggöra att man inte samtidigt skall behöva uppge alltför stora delar av
offentlighetsgrundsatsen principerna i ett förslag, som under remissbehandlingen
framlades av Svenska teknologföreningen.

Enligt Teknologföreningens förslag — som framfördes som ett alternativ
till OSK:s förslag — bör personers integritet i framtiden skyddas
genom att integritetshotande register över huvud taget inte existerar.
Detta kan man uppnå genom att data för varje person delas upp i
identitetsröjande och övriga och genom att de bägge typerna av data
finns i två olika register. Identitetsröjande persondata identifieras med
personnummer och de övriga med en hemlig personkod. Eftersom det
inte är något hot mot integriteten att använda ett av dessa register utan
det först är samköming av dem som medför sådant hot, bör det stå var
och en fritt att bygga upp register enligt de angivna principerna.
Registeruppbyggnad skall emellertid anmälas till datainspektionen, som
också skall ha kontroll över samkörningen. När register med personuppgifter
utnyttjas så, att identitetsröjande data kopplas samman med ej
identitetsröjande, skall detta meddelas den person som sammankopplingen
avser. Departementschefen fann OSK:s förslag ge ett bättre
integritetsskydd och ansåg vidare att det alternativa förslag som
Teknologföreningen framlagt skulle avsevärt komplicera förfarandet både
för dem som upprättar personregister och för den kontrollerande
myndigheten. Utskottet ansluter sig till denna bedömning.

Som departementschefen framhållit i propositionen kommer tillståndsprövningen
i samband med inrättande av personregister att ha sin tyngdpunkt
i frågan om vilka föreskrifter som skall meddelas för att förebygga
att registret används på ett sådant sätt att det uppkommer otillbörligt
integritetsintrång. En föreskrift som utfärdas för ett register är i
praktiken att betrakta som ett villkor för tillståndet. Den i propositionen
föreslagna ordningen innebär såväl att föreskrifter som avses i 6 §
datalagsförslaget alltid skall utfärdas när det behövs för att förebygga risk
för otillbörligt intrång i personlig integritet som att föreskrifterna skall ha
sådant innehåll att denna risk i princip inte längre uppkommer.

Det är uppenbart att bl. a. frågor om samköming mellan olika
personregister måste få en mycket stor betydelse i samband med
tillståndsprövning beträffande personregister. Som framhållits i motionerna
kan nämligen sådan samköming innebära allvarliga risker från
integritetssynpunkt. Den föreslagna ordningen beträffande tillståndsprövningen
ger enligt utskottets mening det prövande organet möjlighet att
meddela alla de föreskrifter som kan vara erforderliga i sammanhanget,

KU 1973:19

t. ex. helt eller delvis förbud mot samköming med annat register och
särskilda villkor i samband med tillåten samköming. Det kan också bli
aktuellt att föreskriva t. ex. att registret endast får innehålla uppgifter
från viss region.

Utskottet förutsätter att de angivna befogenheterna också kommer att
utnyttjas i all den utsträckning som kan anses erforderlig för att
motverka otillbörligt integritetsintrång, t. ex. genom samköming med
annat register. Hithörande frågor måste självfallet också få stor betydelse
i samband med datainspektionens löpande tillsyn över personregister.
Även i detta hänseende förutsätter utskottet att datainspektionen ägnar
frågorna all den uppmärksamhet som deras vikt kräver.

Till de föreskrifter i övrigt som kan bli aktuella i samband med
tillståndsprövning eller eljest hör t. ex. förbud mot användande av
personnummer eller föreskrift om dubbelkodsystem, motsvarande det av
Svenska teknologföreningen framlagda förslaget.

Enligt utskottets mening är det inte möjligt att nu närmare binda
datainspektionens tillämpning av olika föreskrifter. En viktig funktion
för de organ som har att öva tillsyn över datainspektionens verksamhet
måste emellertid bli att följa denna tillämpning och att vid behov ingripa.

1 10 § datalagsförslaget finns bestämmelser om underrättelseplikt för
registeransvarig. Underrättelse, som i princip skall vara kostnadsfri, skall
göras på begäran av registrerad och avse innehållet i vederbörandes
personuppgift. Ny underrättelse behöver inte lämnas förrän efter 12
månader. Underrättelseskyldigheten omfattar inte uppgift som enligt
sekretesslagstiftningen inte får lämnas ut till den registrerade. I motionen
1973:1639 (vpk) begärs ovillkorlig rätt för enskilda att kontrollera vad
som står om dem i personregister. Vidare föreslås införande av skyldighet
för registeransvarig att alltid underrätta registrerad om att uppgifter om
honom införts i det personregister den registeransvarige svarar för.

De generella föreskrifter om underrättelser till registrerad som föreslås
i datalagsförslaget är resultatet av en avvägning mellan den registrerades
och den registeransvariges intressen. Departementschefen anser att en
föreskrift om skyldighet för registeransvarig att självmant lämna underrättelse
skulle bli orimligt betungande för den registeransvarige. Departementschefen
framhåller vidare att datainspektionen med stöd av 6 §
datalagsförslaget kan ålägga registeransvarig strängare underrättelseskyldighet
än som följer av reglerna i 10 §. Enligt departementschefen måste
undantag från uppgiftsskyldigheten göras för det fall att en uppgift inte
får lämnas ut till den registrerade på grund av föreskrift i lag eller annan
författning eller på grund av beslut som myndighet har meddelat med
stöd av författning.

Utskottet ansluter sig till de bedömningar, som sålunda ligger till
grund för bestämmelserna i 10 § datalagsförslaget om underrättelseskyldighet.
Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag och avstyrker
motionen 1973:1639, allt såvitt nu är i fråga.

KU 1973:19

Enligt datalagsförslaget skall datainspektionens beslut kunna överklagas
till regeringen. JO skall ha tillsyn över inspektionens verksamhet
liksom över varje annan myndighet, bl. a. de som för personregister. JK
föreslås enligt 25 § få föra talan mot inspektionens beslut för att
tillvarata allmänna intressen. Vidare avses inspektionen själv skola ta upp
förfrågningar och klagomål från allmänheten. I motionen 1973:1638 (fp)
begärs att rätten att överklaga datainspektionens beslut skall förläggas till
ett särskilt fristående organ, enligt motionärerna lämpligen benämnt
”dataombudsman”. Yrkandet avser att Kungl. Maj:t skall framlägga
förslag till riksdagen om inrättande av en dataombudsman med uppgift
att övervaka efterlevnaden av den kommande datalagstiftningen och
därvid besvärsvägen tillvarata den enskildes rätt till integritet.

I den nya ordning som nu föreslås för att förhindra integritetskränkningar
i samband med upprättande och förande av personregister får
datainspektionen en nyckelroll. Det är självfallet av största vikt att
inspektionen och dess verksamhet omfattas av allmänhetens förtroende.
Olika åtgärder för att sprida information om de nya reglerna och
inspektionens uppgifter i sammanhanget måste bli ett betydelsefullt led
härvidlag. Väsentligt är också att förfrågningar och klagomål från
allmänheten rörande integritetsfrågor i samband med personregister
besvaras och utreds på ett tillfredsställande sätt. Sjävfallet måste också
avgöranden av datainspektionen kunna överklagas. Detta gäller inte minst
beslut som innebär att tillstånd lämnas till förande av personregister.

Propositionens förslag innebär att dessa önskemål helt kan tillgodoses.

Enligt motionen 1973:1638 främjas rättssäkerheten bättre om frågor
och klagomål rörande datainspektionens handhavande av integritetsfrågorna
handläggs av en särskild fristående institution, en ”dataombudsman”.
På denna skall enligt motionärerna också ankomma såväl den
allmänna tillsyn som enligt propositionen skall fullgöras av JO som den
rätt att överklaga inspektionens beslut som propositionens förslag
tilldelar JK.

Även enligt utskottets mening skulle ett sammanförande av tillsynsoch
besvärsbefogenheter till ett enda, fristående organ i och för sig kunna
tänkas ha vissa fördelar från integritetsskyddssynpunkt. Att nu tillskapa
en ny, särskild institution för ändamålet kan emellertid lätt innebära en
överorganisation, som utskottet inte är berett att tillstyrka i dagens läge.
Frågan bör emellertid hållas öppen i avbidan på erfarenheter av den nya
lagstiftningen. Skulle den i propositionen föreslagna ordningen beträffande
tillsyn, kontroll och besvärsrätt på detta område inte visa sig
motsvara de anspråk som måste kunna ställas därpå får självfallet andra
åtgärder snabbt övervägas. Såvitt nu kan bedömas bör emellertid enligt
utskottets mening denna ordning fullt ut tillgodose allmänhetens
intressen.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet propositionens
förslag och avstyrker motionen 1973:1638, allt såvitt nu är i fråga.

Enligt propositionen skall datainspektionen vara en självständig statlig
myndighet. Departementschefen förklarar sig inte finna anledning föreslå

KU 1973:19

att inspektionen skall vara ett riksdagens organ. Yrkande därom
framställs i motionen 1973:1639 (vpk) under åberopande av angelägenheten
att datainspektionens verksamhet förankras i ett inför medborgarna
direkt ansvarigt organ. Utskottet ansluter sig till departementschefens
bedömning och avstyrker därför det ifrågavarande motionsyrkandet.

I motionen 1973:240 (fp) framställs fem olika yrkanden som avser
eller har anknytning till ADB-området. Yrkandena gäller parlamentarisk
kontrollgrupp vid nästa folk- och bostadsräkning, förbättrande av
medborgarnas möjligheter till information från samhällets datasystem,
förebyggande av felaktigt användande av persondata, ökad rättssäkerhet
för medborgarna i samband med databehandling av domar och andra
beslut inom rättsväsendet samt åstadkommande av internationella överenskommelser
för att hindra kringgående av datalagstiftningen genom
åtgärder i ett annat land. I samtliga fall begärs initiativ från riksdagens
sida.

De framlagda förslagen till ny lagstiftning på ADB-området tillgodoser
enligt utskottets mening i väsentliga delar de framställda motionsyrkandena.

De nya reglerna om offentlighetsprincipens tillämpning på ABD-material
innebär allmänt sett ökade möjligheter för medborgarna att få
information från de i allmän regi upprättade datasystemen.

Bland de förhållanden som datainspektionen skall beakta vid bedömning
av risker för otillbörligt integritetsintrång nämns särskilt frågan om
en viss information används för annat ändamål än den ursprungligen är
avsedd för. Utskottet förutsätter att de i motionen aktualiserade frågorna
om felaktig användning av data uppmärksammas av datainspektionen.

Den i propositionen föreslagna ordningen bör också vara ägnad att öka
medborgarnas rättssäkerhet i samband med databehandling av domar och
andra beslut inom rättsväsendet. Sistnämnda fråga är föremål för
uppmärksamhet i samband med arbetet inom samarbetsorganet för ADB
inom rättsväsendet.

Även andra utredningar på dataområdet kan komma att beröra de
frågor som tas upp i motionen.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet inte anledning föreslå
riksdagen att ta något särskilt initiativ i frågorna om medborgarnas
möjligheter att få information från de i allmän regi bedrivna datasystemen,
förebyggande av felaktig användning av persondata och medborgarnas
rättssäkerhet i samband med databehandling av beslut inom
rättsväsendet.

På flera håll i världen pågår nu arbete i syfte att genom internationella
överenskommelser motverka kringgående av ett lands datalagstiftning
genom åtgärder i ett annat land. Inom Europarådet har sålunda en
särskild expertkommitté, i vilken Sverige varit representerad, studerat
denna fråga. Kommittén har nyligen framlagt ett förslag i angivet syfte
som nu övervägs inom den till Europarådets ministerkommitté hörande

KU 1973:19

europeiska kommittén för juridiskt samarbete (CCJ). I arbetet inom CCJ
deltar en svensk delegation där justitiedepartementet är företrätt. Även i
vad gäller att få till stånd internationella överenskommelser på dataområdet
pågår sålunda f. n. arbete, vari Sverige tar del. Inte heller i detta
avseende finner utskottet därför anledning för riksdagen att nu ta något
särskilt initiativ.

I motionen begärs slutligen att en rådgivande grupp med parlamentarisk
sammansättning skall följa planering och genomförande av nästa
folk- och bostadsräkning. Yrkandet överensstämmer med motionsyrkanden
1971 (1971:1183—fp) och 1972 (1972:610—fp), som båda åren
avslogs av riksdagen (SkU 1971:62, 1972:44) såsom för tidigt väckta med
hänsyn till pågående utredningsarbete.

Ny folk- och bostadsräkning kan väntas komma att anordnas tidigast
1975. F. n. pågår inom statistiska centralbyrån en särskild utredning med
uppgift att utvärdera den 1970 genomförda folk- och bostadsräkningen
samt att lämna förslag till en eventuell folk- och bostadsräkning 1975.
Avsikten är att utredningens resultat skall ligga till grund för centralbyråns
anslagsäskanden i denna del för budgetåren 1974/75 och
1975/76. Frågan om principbeslut avser centralbyrån att ta upp i
anslagsäskandena för 1974/75. Även inom hemvistsakkunniga pågår f. n.
arbete med avseende på de grundläggande bestämmelserna om kyrkobokföring
och mantalsskrivning, som kan komma att påverka frågan om
nästa folk- och bostadsräkning.

Då frågan om tillsättande av en parlamentarisk kontrollgrupp vid en
kommande folk- och bostadsräkning bör prövas i samband med att
riksdagen tar ställning till nästa folk- och bostadsräkning, finner utskottet
inte anledning föreslå riksdagen att nu ta ett särskilt initiativ i denna
fråga. Även i denna del avstyrker utskottet sålunda motionen 1973:240.

Vid sin granskning av de i propositionen framlagda lagförslagen har
utskottet funnit anledning att i förtydligande syfte föreslå några smärre
jämkningar av lagtexten i förslaget till ändringar i 2 kap. 8 § TF. Någon
ändring i sak avses inte. I övrigt har utskottet inte funnit anledning till
erinran i lagtekniskt hänseende.

Såvitt gäller övriga i det föregående inte särskilt behandlade frågor
tillstyrker utskottet propositionens förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. med anledning av propositionen 1973:33 i motsvarande del
och med avslag på motionerna 1973:1636 och 1973:1639,
båda såvitt nu är i fråga, såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling antar det i bilaga 1 till detta betänkande
intagna förslaget till ändringar i tryckfrihetsförordningen,

2. med bifall till propositionen 1973:33 i dessa delar och avslag
på motionerna 1973:1638, såvitt nu är i fråga, och
1973:1641 antar 2, 7 och 18 §§ i förslaget till datalag,

3. med bifall till propositionen 1973:33 i dessa delar och avslag

KU 1973:19 16

på motionen 1973:1639, såvitt nu är i fråga, antar 4 och
10 §§ i förslaget till datalag,

4. med bifall till propositionen 1973:33 i dessa delar antar
förslaget till datalag i övrigt,

5. med bifall till propositionen 1973:33 i denna del antar
förslaget till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

6. förklarar motionerna 1973:1636, i vad den inte behandlats i
det föregående, 1973:1637 och 1973:1640 besvarade med
vad utskottet anfört,

7. avslår motionen 1973:240,

8. avslår motionen 1973:1638 i vad den inte behandlats i det
föregående,

9. med bifall till propositionen 1973:33 i denna del och avslag
på motionen 1973:1639 i vad den inte behandlats i det
föregående godkänner att en central förvaltningsmyndighet
med de uppgifter på datateknikens område som angetts i
propositionen inrättas den 1 juli 1973,

10. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid myndigheten inrätta en
ordinarie tjänst för ordförande och chef för myndigheten
med beteckningen r,

11. till Datainspektionen för budgetåret 1973/74 under andra
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.

Stockholm den 5 april 1973

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Larsson i Luttra (c),
Nelander* (fp), fru Thunvall (s), herrar Mossberg (s), Boo (c), Pettersson
i Örebro (c), Bergqvist (s), Werner i Malmö (m), Karlsson i Malung (s),
Gustavsson i Ängelholm (s), Molin (fp), Wictorsson (s), Olsson i Edane (s)
och Wijkman (m).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1) av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Boo (c), Pettersson i
Örebro (c), Werner i Malmö (m), Molin (fp) och Wijkman (m), vilka
ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på sid. 8 med
orden ”Huvudprincipen i propositionens förslag är” och slutar på sid. 10
med orden ”såvitt nu är i fråga” bort ha följande lydelse:

KU 1973:19

de register som inrättas av regeringen och riksdagen begränsas dock
datainspektionens befogenheter i de fall inspektionens egna regler och
förbud står i strid med föreskrifter som beslutats av Kungl. Maj:t eller
riksdagen. Datainspektionen har i sådant fall inte någon självständig rätt
att ingripa utan kan endast ”göra anmälan” om att en situation
uppkommit som kräver nya beslut.

Många av de största och från integritetssynpunkt känsligaste registren
beslutas av regering och riksdag. I och för sig är det angeläget att
datainspektionens tillståndsprövning och tillsyn omfattar alla dessa
register. Av konstitutionella skäl bör dock riksdagens beslut angående
inrättande av personregister inte göras beroende av datainspektionens
tillstånd. I dessa fall bör man kunna nöja sig med att yttrande inhämtas
från datainspektionen före beslutet att inrätta registret i fråga. I övrigt
bör dock inte stadgas någon begränsning i datainspektionens kompetensområde.
Detta inte minst för att praxis skall bli så enhetlig och rättvis
som möjligt och för att den sakkunskap och erfarenhet som datainspektionen
bör inrymma skall komma alla register i lika mån till godo.

Det bör vidare betonas att det vanligen inte är just de enskilda
uppgifterna i de enskilda registren som är eller upplevs som ett hot mot
den enskildes integritet, utan det är sammanställningen av dem i olika
register och möjligheterna till samköming mellan dessa, som innebär de
verkliga farorna. I tillståndsgivningen för ett visst register, särskilt ett
statligt, måste alltså ingå en god överblick över de kombinationsmöjligheter
mellan olika register som därmed uppstår. Datainspektionen måste
ge regler för hur uppgifter får överföras från ett register till ett annat —
en ofta mycket invecklad fråga. Om vissa väsentliga register undandras
från denna kontroll och datainspektionen endast får ”yttra sig” om dem,
ökar risken att reglerna för samköming mellan de statliga registren inte
blir tillräckligt väl genomarbetade, till nackdel för den enskildes säkerhet.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att även sådana register
som beslutas av regeringen skall ligga under datainspektionens tillståndsprövning.
Om datainspektionen vägrar tillstånd för av regeringen beslutat
register men regeringen vidhåller sin önskan att inrätta registret, kan
regeringen underställa frågan riksdagens prövning, varvid riksdagen enligt
2 § andra stycket datalagen kan besluta om registrets inrättande.

dels att utskottets hemställan under punkten 2 bort ha följande
lydelse:

att riksdagen

2. med anledning av propositionen 1973:33 i motsvarande delar
och motionen 1973:1641 och med bifall till motionen
1973:1638, såvitt nu är i fråga, för sin del antar 2, 7 och
18 §§ i förslaget till datalag med följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

KU 1973:19

Kungl. Maj :ts förslag

2 § Personregister får icke inrättas
eller föras utan tillstånd av
datainspektionen.

Första stycket gäller icke i fråga
om personregister vars inrättande
beslutas av Konungen eller
riksdagen. Före sådant beslut skall
dock yttrande inhämtas från datainspektionen.

7 § Bestämmelserna i 5 och 6 §§
om skyldighet för datainspektionen
att meddela föreskrift gäller
även i fråga om personregister som
avses i 2 § andra stycket, i den
mån icke Konungen eller riksdagen
har meddelat föreskrift i samma
hänseende.

18 § Har förandet av personregister
lett till otillbörligt intrång i
personlig integritet eller finns anledning
antaga att sådant intrång
skall uppkomma, får datainspektionen
i mån av behov ändra
föreskrift som tidigare meddelats
eller meddela ny föreskrift i sådant
avseende som anges i 5 eller
6 §. I fråga om register som avses i
2 § andra stycket får datainspektionen
vidtaga åtgärd som nu
nämnts endast i den mån den ej
står i strid med beslut av Konungen
eller riksdagen.

Kan skydd mot otillbörligt intrång
i personlig integritet ej
åstadkommas på annat sätt, får
datainspektionen återkalla meddelat
tillstånd.

Utskottets förslag

2 § Personregister får icke inrättas
eller föras utan tillstånd av
datainspektionen.

Första stycket gäller icke i fråga
om personregister vars inrättande
beslutas av riksdagen. Före
sådant beslut skall dock yttrande
inhämtas från datainspektionen.

7 § Bestämmelserna i 5 och 6 §§
om skyldighet för datainspektionen
att meddela föreskrift gäller
även i fråga om personregister som
avses i 2 § andra stycket, i den
mån icke riksdagen har meddelat
föreskrift i samma hänseende.

Kan skydd mot otillbörligt intrång
i personlig integritet ej
åstadskommas på annat sätt, får
datainspektionen återkalla meddelat
tillstånd.

2) av herrar Nelander (fp), Molin (fp), Werner i Malmö (m) och Wijkman
(m), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på sidan 13 som börjar med
orden ”Propositionens förslag” och slutar med orden ”såvitt nu är i

KU 1973:19

fråga” bort ha följande lydelse:

Med tanke på de invecklade och svåröverskådliga frågor, sorn uppstår
när dataregister på olika sätt sammanförs och samarbetar, krävs en inte
obetydlig kunskap om datateknikens möjligheter och begränsningar hos
den som skall handlägga ärenden angående tillsyn och besvär. Utskottet
finner med hänsyn till detta att den av departementschefen ovan
skisserade ordningen inte är helt tillfredsställande. Allmänheten kommer
att ha tre olika instanser att vända sig till och kommer att ha svårt att
veta, vilken som är den rätta. Det blir svårt för såväl JO som JK att samla
tillräcklig erfarenhet och sakkunskap för att kunna fullgöra sina uppgifter
på dataområdet. Utskottet anser därför att rätt att överklaga datainspektionens
beslut, på eget initiativ eller på uppmaning av enskild, bör ges,
inte till JK utan till ett särskilt fristående organ benämnt ”dataombudsman”.
Dataombudsmannen skall också utöva den allmänna tillsyn över
datainspektionens verksamhet som departementschefen anser skall fullgöras
av JO. Det är här fråga om ett så speciellt och svårbearbetat område
att tillsynen bör skötas av personer med särskild kompetens för saken
och med möjlighet att helt ägna sig åt uppgiften. Det är dessutom mer
tillfredsställande för allmänheten att kunna framföra frågor och klagomål
över datainspektionens handhavande av integritetsfrågorna till en fristående
institution än att behöva gå till detta ämbetsverk självt. Detta öka
rättssäkerheten.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att riksdagen, som begärs i
motionen 1973:1638, bör hemställa att Kungl. Maj:t framlägger förslag
till riksdagen om inrättande av en dataombudsman. I samband därmed
bör övervägas om justeringar behöver göras i lagstiftning angående JO och
JK.

dels att utskottet under punkten 8 bort hemställa
att riksdagen

8. med bifall till motionen 1973:1638, såvitt nu är i fråga, hos
Kungl. Maj:t begär förslag om inrättande av en dataombudsman
med uppgift att övervaka efterlevnaden av den kommande
datalagstiftningen och därvid besvärsvägen tillvarata
den enskildes rätt till integritet.

Särskilt yttrande

av herrar Nelander (fp) och Molin (fp):

I propositionen föreslås ett stadgande i TF 2 kap. 8 § att ”myndighet
vare ej skyldig att lämna ut upptagning för automatisk databehandling på
annat sätt än genom tillhandahållande av utskrift av upptagningen”.
Detta stadgande strider enligt vår uppfattning mot andan i offentlighetsprincipen.
Departementschefen anför i propositionen att ”enligt OSK:s
uppfattning bör som huvudprincip gälla att allmänheten skall ha tillgång
till datalagrad information i samma utsträckning som myndigheten”.

KU 1973:19

Denna rätt anses i propositionen tillgodosedd genom att den enskilde får
rätten att läsa uppgifterna. Han får dock inte som myndigheterna
möjlighet att bearbeta alla uppgifter i magnetbanden flera tusen gånger
snabbare än den enskilde dataläsaren. Detta kan inte sägas innebära att
allmänheten får tillgång till datalagrad information i samma utsträckning
som myndigheterna, vilket är önskvärt för t. ex. debattändamål och
vetenskapliga ändamål.

Departementschefens resonemang i propositionen i detta stycke går ut
på att det är nödvändigt för integritetsskyddet att myndigheten inte skall
vara skyldig att lämna ut själva datamediet (dvs. i allmänhet magnetbanden).
Det är uppenbart att möjligheterna till missbruk av personuppgifter
ökar om myndigheterna utan urskillning lämnar ut magnetband. Myndigheterna
måste givetvis därför ha möjlighet att vägra lämna ut dessa i de
fall det finns anledning att befara att uppgifterna kommer att användas
på ett sätt som innebär integritetsintrång. Denna möjlighet får myndigheterna
enligt 13 § sekretesslagen och 11 § datalagen, enligt vilken
personuppgift som ingår i personregister ej får lämnas ut, om det finns
anledning antaga att uppgiften skall användas för automatisk databehandling
i strid med datalagen.

Som utskottet framhållit får de framlagda lagförslagen på detta
område ses som ett förstlingsverk på ett nytt och komplicerat lagstiftningsområde.
Med hänsyn till detta och till den stora vikt som måste
tillmätas önskemålet att tillgodose den enskildes behov av skydd för den
personliga integriteten anser vi att man i dessa delar tills vidare
erfarenheter vunnits får nöja sig med den avvägning mellan olika intressen
som finns i propositionen. Vi tar därvid fasta på en uttalad vilja till
generositet. Den bör innebära att man vägrar att lämna ut t. ex.
magnetband endast då det klart föreligger risk för integritetsintrång. Med
en sådan tillämpning av reglerna tillgodoses också i allt väsentligt
yrkandet i motionen 1973:240 om medborgarnas möjligheter att få ut de
upplysningar om samhällets verksamhet som de har rätt till, utan att
hindras av onödiga tekniska eller ekonomiska svårigheter.

KU 1973:19

Bilaga 1

Propositionens förslag till ändringar i TF med av utskottet föreslagna
ändringar såvitt gäller 2 kap. 8 §

1 Förslag till

ändringar i tryckfrihetsförordningen1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 KAP.

2§

Allmänna handlingar äro alla hos stats- eller kommunalmyndighet
förvarade handlingar, vare sig de till myndigheten inkommit eller blivit
där upprättade.

Vad i detta kapitel sägs om
handling skall även avse karta,
ritning eller bild.

Vad i detta kapitel sägs om
handling skall även avse karta,
ritning eller bild. Kapitlets bestämmelser
om handling skola
jämväl tillämpas på upptagning för
automatisk databehandling eller
annan upptagning som kan läsas
eller avlyssnas endast med tekniskt
hjälpmedel.

Upptagning som nämnts i andra
stycket skall anses förvarad hos
myndighet även i fall då den
inkommit till eller upprättats hos
annan än myndighet, under förutsättning
att myndighet förfogar
över upptagningen.

4 §

Minnesanteckning eller annan uppteckning, som hos myndighet
verkställts allenast för måls eller ärendes föredragning eller beredande till
avgörande, skall ej hos myndigheten anses som allmän handling, om ej
uppteckningen, sedan målet eller ärendet hos myndigheten slutbehandlats,
omhändertagits för förvaring.

Har upptagning som nämnts i
2 § andra stycket tillkommit allenast
för måls eller ärendes föredragning
eller beredande till avgörande
hos myndighet, skall upptagningen
ej anses som allmän hos
myndigheten, om den ej, sedan
målet eller ärendet slutbehandlats

1 Förordningen omtryckt 1971:273.

KU 1973:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hos myndigheten, omhändertagits
för förvaring. Intill dess frågan om
sådant omhändertagande avgjorts,
skall upptagningen ej heller anses
som allmän hos annan myndighet,
om den förvaras där endast för
teknisk bearbetning eller lagring.

Vad i detta kapitel stadgas om
allmänna handlingar äge ej tillämpning
å exemplar av tryckt skrift,
som avses i 4 kap. 7 §, eller å
enskilda brev eller skrifter, vilka
överlämnats till allmänt arkiv eller
bibliotek eller eljest till myndighet
uteslutande för förvaring och vård
eller forsknings- och studieändamål.
Angående tillhandahållande
av handlingar som nu nämnts gälle
vad särskilt är föreskrivet.

Allmän handling, som ej skall
hållas hemlig, skall på begäran
genast eller så snart ske kan utan
avgift tillhandahållas den som för
läsning eller avskrivning på stället
önskar taga del därav; han äge ock
mot fastställd avgift erhålla avskrift
av handlingen. Skyldighet
att tillhandahålla handling på stället
skall dock ej föreligga, om
betydande hinder därför möter.
Kan hos kommunalmyndighet förvarad
handling tillhandahållas på
stället, gälle rätten att erhålla
handlingen i avskrift endast i den
utsträckning därom är i kommunallag
eller eljest särskilt stadgat.
Myndighet vare ej skyldig att för
utlämnande framställa kopia av
karta, ritning eller bild, om svårighet
därför möter och handlingen
kan tillhandahållas på stället.

Vad i detta kapitel stadgas om
allmänna handlingar äge ej tilllämpning
å exemplar av tryckt
skrift, som avses i 4 kap. 7 §, eller
å enskilda brev, skrifter eller upptagningar,
vilka överlämnats till
allmänt arkiv eller bibliotek eller
eljest till myndighet uteslutande
för förvaring och vård eller forsknings-
och studieändamål. Angående
tillhandahållande av handlingar
och upptagningar som nu nämnts
gälle vad särskilt är föreskrivet.

KU 1973:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Handling, som endast till viss
del skall hållas hemlig, skall utan
hinder därav tillhandahållas på
stället, om det kan ske på sådant
sätt att vad i den delen beröres
icke uppenbaras. Kan det ej ske,
äge den som vill taga del av
handlingen utan avgift1 erhålla
avskrift av densamma eller, såvitt
avser upptagning som nämnts i 2 §
andra stycket, utskrift av upptagningen,
varvid den del som är
hemlig skall uteslutas från avskriften
eller utskriften.

Skyldighet att tillhandahålla
handling på stället skall ej föreligga,
om betydande hinder därför
möter. I fråga om upptagning som
nämnts i 2 § andra stycket föreligger
denna skyldighet ej heller,
om upptagningens innehåll finnes
i läsbar form hos annan myndighet
och tillhandahållandet där kan
ske utan beaktansvärd olägenhet
för den som vill taga del av upptagningen.

Den som önskar taga del av
allmän handling, som ej skall hållas
hemlig eller som skall hållas
hemlig endast till viss del, äge
dessutom2 rätt att mot fastställd
avgift erhålla avskrift av handlingen
med uteslutande av sådan
del som skall hållas hemlig. Myndighet
vare ej skyldig att utlämna
upptagning för automatisk databehandling
på annat sätt än genom
tillhandahållande av utskrift av
upptagningen. Ej heller vare myndighet
skyldig att för utlämnande
framställa kopia av karta, ritning
eller bild, om svårighet därför
möter och handlingen kan tillhan -

dahållas på stället.

1 Orden ”utan avgift” finns inte med i propositionen förslag.

2 Ordet ”dessutom” finns inte med i propositionens förslag.

KU 1973:19

Nuvarande lydelse

Framställning om allmän handlings
utbekommande göres hos
den myndighet, där handlingen
finnes, och skall av den myndigheten
prövas.

Föreslagen lydelse

Framställning om allmän handlings
utbekommande göres hos
den myndighet, där handlingen
finnes. Såvitt gäller upptagning
som nämnts i 2 § andra stycket
göres framställning om utbekommande
hos myndighet som förfogar
över upptagningen. Frågan
om utlämnande prövas av den
myndighet där framställning
gjorts.

Är vården om handlingen enligt arbetsordning eller givet uppdrag
anförtrodd viss befattningshavare, har han att själv besluta i fråga om
handlingens utlämnande; dock åligge honom att därvid ställa sig till
efterrättelse av myndigheten meddelade föreskrifter samt att, då det kan
ske utan omgång, i tveksamma fall hänskjuta frågan till myndighetens
avgörande. Vägrar befattningshavaren att utlämna handlingen, skall, om
sökanden det begär, frågan hänskjutas till myndigheten.

Om behörighet för viss myndighet att i stället för myndighet, som
avses i första stycket, pröva fråga om allmän handlings utlämnande
stadgas i 14 § andra stycket.

Tryckfrihetsförordningen skall tillämpas i sin nya lydelse från och
med den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser gäller fortfarande till utgången
av juni 1974.

GOTAB 73 3658 S Stockholm 1973