Konstitutionsutskottets betänkande nr 11 år 1973

KU 1973:11

Nr 11

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av dels propositionen
1973:1 såvitt gäller anslag under finansdepartementets verksamhetsområde
för budgetåret 1973/74 till presstödjande ändamål, dels motioner.

Statsverkspropositionen

I propositionen 1973:1 såvitt nu är i fråga (bilaga 9, s. 93—94 och
108—109) föreslår Kungl. Maj:t att riksdagen för budgetåret 1973/74
anvisar, till Produktionsbidrag för dagstidningar ett förslagsanslag av
67 000 000 kr, till Samdistributionsrabatt för dagstidningar ett förslagsanslag
av 22 000 000 kr samt till Pressens lånefond ett investeringsanslag
av 25 000 000 kr.

Motionerna

I motionen 1973:63 av fru Marklund m. fl. (vpk) föreslås ”att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning samt förslag om
presstöd till handikapporganisationers tidskrifter”.

Motionärerna framhåller i sin motivering att det blir alltmer
ekonomiskt betungande att ge ut tidskrifter. Statens stöd till tidningar
och tidskrifter som svarar för opinionsbildning, kultur och information
omfattar inte den press som ges ut av handikapporganisationerna.
Eftersom man samtidigt kan hävda att den information som personer
med handikapp erhåller om samhällets åtgärder till väsentlig del
förmedlas av denna press borde enligt motionärerna övervägas att dela
upp statens stöd till handikapporganisationerna i dels medel till deras
allmänna verksamhet, dels ett särskilt presstöd.

I motionen 1973:237 av herrar Ahlmark och Molin (fp) hemställs ”att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till 1972 års
pressutredning så att denna utredning också får till uppgift att lägga fram
förslag som begränsar den nuvarande diskrimineringen av vissa veckotidningar”.

I motionen sägs att statsmakterna på följande fem olika sätt gör en
skillnad i fråga om stöd och skatt beträffande periodiska skrifter som
utkommer en gång per vecka:

1) Vissa veckotidningar behöver inte betala moms. Andra veckotidningar
måste betala moms.

2) Vissa veckotidningar betalar 6 procent i annonsskatt på reklamintäkter
över 3 miljoner kronor per år. De kommer i regel inte upp till
detta belopp och behöver således inte betala annonsskatt. Andra
veckotidningar måste betala 10 procent annonsskatt. De har ofta
reklamintäkter över 3 miljoner kronor per år och drabbas alltså av denna
skatt.

1 Riksdagen 1973. 4 sami. Nr 11

KU 1973:11

3) Vissa veckotidningar har rätt till fördelaktiga lån ur pressens
lånefond. Andra veckotidningar har inte denna rätt.

4) Vissa veckotidningar får produktionsstöd på 200 000 kronor per
år. Andra veckotidningar har inte rätt till sådant stöd.

5) Vissa veckotidningar får del av den statliga annonseringen i form
av s. k. samhällsinformation. Andra veckotidningar får inte del av sådana
annonser.

Den särbehandling som avses är grundad på skillnaderna i regler mellan
”allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär” och övrig veckopress.
Motionärerna ifrågasätter om de refererade skillnaderna är förenliga med
§ 2 tryckfrihetsförordningen. De anser dessutom att skatter och bidrag
som avsiktligt skall hjälpa vissa typer av publikationer kan leda till en
snedvridning av konkurrensen mellan olika publikationer som ligger helt
utanför strävanden att genom presstöd underlätta för tidningar att leva
vidare.

I motionen 1973:370 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas ”att riksdagen
hemställer till Kungl. Maj:t om tilläggsdirektiv till 1972 års pressutredning,
så att

1) skattefrågor inte undantas från utredningsområdet, att förslag till
generella stödåtgärder läggs fram samt att också hänsyn i övrigt tas till de
problem som berörs i motiveringen ovan,

2) de i motionen angivna problemen för lokala tidningar som hotas av
närliggande storstadstidningar tas upp med förtur,

3) utredningen under 1973 lägger fram förslag till provisorisk ändring
av presstödskungörelsen, så att regeringen till årets höstriksdag kan
föreslå riksdagen förändring av bidragsreglerna för att uppnå ökad
rättvisa i de fall där förstatidningen endast har en obetydligt större total
upplaga än andratidningen.”

I motionen kritiseras att pressutredningens direktiv inte medger att
utredningen behandlar t. ex. frågor om annons- och mervärdeskatten.
Motionärerna anser att skattefrågorna är så viktiga för tidningarnas
ekonomi att de borde beaktas vid en prövning av det statliga presstödet.
Med hänvisning till tidigare fp-motioner (1971:1282 samt 1972:165)
diskuteras olika möjligheter att ersätta eller komplettera selektiva
stödåtgärder med generella, t. ex. en utökad offentlig annonsering.
Motionärerna framhåller vidare att i de fall första- och andratidningen
ligger nära varandra i total upplaga kan fördelningen av produktionsstödet
enligt nuvarande regler leda till orättvisor. I motionen diskuteras
olika modeller för att i en sådan situation ge båda tidningarna stöd
antingen i full omfattning eller reducerat med hänsyn till skillnader i
upplagestorlek.

I motionen framhålls vidare att konkurrensläget för lokala förstatidningar
i närheten av storstadsområdena försämras när storstadstidningarna
erhåller produktionsbidrag. De bestämmelser som nu finns i presstödskungörelsen
och som ger möjlighet att ta hänsyn till sådana förhållanden
inom spridningsområdet för förstatidningarna anses vara alltför ”suddiga
och svårtolkade”.

KU 1973:11

I motionen 1973:547 av herrar Wirmark och Carlström (fp) föreslås
”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om sådana preciseringar
av reglerna för statligt stöd till dagstidningar att produktionsbidrag
för tidningar på annat språk än svenska kan utgå fr. o. m. innevarande
år”.

I motionen framhålls att presstödsnämnden vid flera tillfällen avslagit
ansökan om produktionsbidrag till tidning som enligt motionärerna
uppfyller de i presstödskungörelsen angivna villkoren för bidrag men som
utges på främmande språk. Med hänvisning till en reservation till
presstödsnämndens yttrande till konstitutionsutskottet (KU 1972:29 s.
25—26) och ett särskilt yttrande till presstödsnämndens protokoll
11.9.1972 uttalas att avslagen föranletts av att tidningen utgivits på annat
språk än svenska. Motionärerna anser att presstödsnämndens inställning i
detta fall strider mot de principer statsmakterna har uttalat beträffande
politiken mot språkliga minoriteter och invandrargrupper och framhåller
att statsbidrag inte bör vägras en verksamhet enbart av den anledningen
att den sker på annat språk än svenska eller att den är avsedd för en
minoritetsgrupp, om de villkor som gäller för bidraget i allmänhet är
uppfyllda.

I motionen 1973:962 av herr Carlström m. fl. (fp) hemställs ”att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att nuvarande regler för Presstödsnämndens
verksamhet ändras så att det blir möjligt för ovan berörda tidningar
att ur fonden erhålla viss ersättning för på främmande språk publicerade
nyhetsartiklar och meddelanden, som icke är att betrakta som annonser”.

Motionärerna framhåller vikten av att olika invandrargrupper får
tillgång till nyhetsmaterial i pressen. I dag inför ett 40-tal dagstidningar —
huvudsakligen landsortstidningar — finsk-språkigt material i större eller
mindre omfattning. Något annat språk än finska förekommer knappast.
Om dagstidningarna erhöll bidrag ur t. ex. presstödsfonden för material
publicerat på främmande språk borde enligt motionärerna en bättre
bevakning åstadkommas och större utrymme upplåtas, vilket skulle gagna
såväl invandrama som myndigheter och övrig allmänhet.

Gällande regler

De förhållanden, som aktualiseras i motionerna, regleras i kungörelsen
(1971:492) om statligt stöd till dagstidningar, ändrad genom SFS
1972:427, förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,
förordningen (1968:430) om mervärdeskatt, samt Kungl. Maj:t cirkulär
(1971:507) till statsmyndigheterna om information genom dagspressannonsering.

Presstödskungörelsen

Enligt presstödskungörelsen utgår stöd till dagstidningsföretag dels i
form av lån ur pressens lånefond, dels i form av produktionsbidrag. Med
dagstidning avses i kungörelsen ”allmän nyhetstidning av dagspresskarak -

KU 1973:11

tär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka och vars
totala upplaga i huvudsak är abonnerad”.

Lån från pressens lånefond kan beviljas tidningsföretag såväl för
investering som för annan åtgärd som bedöms vara nödvändig för att
stärka företagets konkurrensförmåga på längre sikt. Projekt som syftar
till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag ges
företräde. Lånen, som inte utan särskilda skäl får lämnas på mer än 20 år,
är räntefria under tre år och amorteringsfria under fem år. Låneärendena
handläggs av presstödsnämnden.

Produktionsbidrag till dagstidningar utgår i princip endast för andratidningar.
Med andratidning avses sådan dagstidning som på sin utgivningsort
har mindre upplaga än annan tidning. Bestämmelserna möjliggör
emellertid även för annan tidning än andratidning att få bidrag om det
med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är
uppenbart att den har samma svårigheter som en andratidning. Som
förutsättning för att produktionsbidrag skall utgå gäller vidare bl. a. att
tidningens totalupplaga i huvudsak är abonnerad, att den abonnerade
upplagan uppgår till minst 2 000 exemplar och att annonsandelen är
mindre än 50 procent.

För dagstidning som utkommer 2—7 dagar i veckan beräknas bidraget
på grundval av pappersförbrukningen minskad med den del som går åt för
annonsutrymme. Bidraget utgår med 5 000 kr. per ton, dock högst 8
milj. kr. för storstadstidning och 2,5 milj. kr. för annan tidning. För
dagstidning som utkommer en gång per vecka utgår bidraget med ett fast
belopp, nämligen 200 000 kr. Detta belopp utgör också minimibidrag för
övriga bidragsberättigade dagstidningar. Vid tillämpningen av reglerna om
produktionsbidrag kan detta efter skälighetsprövning nedsättas till lägre
belopp än vad som följer av dessa regler (1972:427). Bidragsärendena
handläggs av presstödsnämnden.

Övriga bestämmelser

Enligt förordningen om mervärdeskatt undantages ”allmän nyhetstidning”
från skatteskyldigheten. Enligt tillämpningsföreskrifterna gäller
undantaget för allmän nyhetstidning ”sådan publikation av dagspresskaraktär
som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka”.

Enligt förordningen om skatt på annonser och reklam utgår skatten
för annons i allmän nyhetstidning med 6 procent av beskattningsvärdet
och annars med 10 procent av beskattningsvärdet”. Reklamintäkter
under 3 miljoner kr. beskattas dock ej.

Enligt Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna om information
genom dagspressannonsering skall statlig myndighet eller annat statligt
organ, som använder dagspressannonsering för sådan information rörande
rättigheter och skyldigheter som är avsedd att nå alla medborgare,
annonsera i samtliga dagstidningar som har spridning av någon betydenhet
inom aktuellt område. Något hinder för att även annonsera i fackoch
populärpress föreligger inte. Sådan annonsering förekommer också i
viss utsträckning.

KU 1973:11

Frågans behandling vid 1972 års riksdag

Under 1972 års riksdag behandlade konstitutionsutskottet propositionen
1972:59 angående anslag till produktionsbidrag och samdistributionsrabatt
för dagstidningar och ett stort antal motioner som berörde
reglerna för presstödets utformning. Den i årets motion 1973:237
behandlade frågan om behandlingen av veckopress av olika slag aktualiserades
i motionerna 1972:97 (fp), 1972:165 (fp) samt 1972:1596 (fp).
Frågan om presstödets utformning i de fall skillnaden i upplaga mellan
första och andra tidningen är liten behandlades i sju motioner —
1972:165 (fp), 1972:1594 (c), 1972:1595 (m), 1972:1596 (fp), 1972:
1598 (c, fp, m), 1972:1599 (m). Presstödsnämndens möjligheter att
bevilja produktionsbidrag till dagstidningar på främmande språk behandlades
i motionerna 1972:619 (fp) och 1972:1596 (fp). Frågan om
presstöd till tidskrifter utgivna av ideella organisationer aktualiserades i
motionerna 1972:1567 (s) och 1972:1571 (fp).

I sitt av riksdagen godkända betänkande (KU 1972:29) tillstyrkte
utskottet Kungl. Maj:ts förslag och anslöt sig till den i propositionen
1972:59 framförda uppfattningen att tiden var mogen att tillkalla en ny
pressutredning. Angående utredningens arbetsuppgifter anförde utskottet
bl. a.:

Gällande regler för produktionsbidrag öppnar redan nu viss möjlighet
för dagstidning, som ej är andratidning, att erhålla bidrag. Presstödsnämnden
får sålunda enligt 17 § stödkungörelsen besluta att bidrag skall utgå
för sådan tidning under förutsättning att ”det med hänsyn till förhållandena
inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har
samma svårigheter som en andratidning”.

Såsom bl. a. framgått av i det föregående redovisade motioner har
kritik riktats mot effekter av systemet, framför allt i de fall då två
tidningar på samma utgivningsort har ett likartat konkurrensläge. Med
hänsyn härtill bör utredningen enligt utskottets mening ges möjlighet att,
om uppläggningen av arbetet medger detta, med förtur behandla frågor
som rör tillämpningen av 17 §. Vidare bör presstödsnämnden utan
avvaktande av utredningens bedömning ges möjlighet att vid tillämpningen
av 17 § besluta om att ge reducerade bidrag i den mån
förhållandena ger anledning härtill. Denna utskottets mening bör ges
Kungl. Maj :t till känna.

Pressutredningens uppdrag bör inte begränsas till dagspressen, sådan
denna i dag definieras. In i bilden bör också kunna komma frågor om
annan press. Utredningen bör således också kunna ta upp rådande
förhållanden för populärpress, fackpress samt de organ som utges av
ideella och fackliga organisationer.

Utredningen kan därvid givetvis få anledning att överväga t. ex.
formerna för det nuvarande statliga tidskriftsstödet och frågor om den
statliga informationsverksamheten. Mot bakgrund av det stora antalet
invandrare i landet och vikten att tillgodose också deras behov av
information m.m. kan utredningen även behöva överväga de särskilda
pressfrågor som därvid aktualiseras. Det genomgående syftet i utredningsarbetet
bör vara att värna om opinionsbildningens och nyhetsförmedlingens
allsidighet och vitalitet. De tryckfrihetsrättsliga och tryckfrihetspolitiska
frågor som aktualiseras i sammanhangen bör ingående analyseras.
Samråd bör ske med andra utredningar, som är verksamma på
områden som berörs.

KU 1973:11

Två ledamöter (fp) ifrågasatte i en reservation om den kombination av
differentierad annonsskatt-reklamskatt och selektivt presstöd som
propositionerna 1972:58 och 1972:59 föreslog stod i överensstämmelse
med tryckfrihetsförordningen. Reservanterna ansåg beträffande presstödet
att generella åtgärder var att föredra framför selektiva. Det borde
uppdras åt pressutredningen ”att granska de skillnader i beskattning och
stöd som görs mellan veckotidningar av olika slag”. Beträffande § 17 i
presstödskungörelsen anförde reservanterna:

En regel bör införas enligt vilken ett lika stort bidrag utgår till både
första- och andratidningen i de fall där skillnaden mellan resp. tidnings
andel av deras sammanlagda nettoupplaga inte överstiger 10 procent,
dock med den modifikationen att till förstatidning i storstad ej får utgå
högre belopp än till förstatidning utanför storstad. Är skillnaden 20
procent eller större bör inget produktionsbidrag alls utgå till förstatidningen.
Är skillnaden mellan 10 och 20 procent bör bidrag utgå efter en
proportionellt fallande skala till förstatidningen och fullt bidrag till
andratidningen.

Vi delar utskottets mening att den utlovade utredningen med förtur
bör behandla frågor som rör tillämpningen av 17 §. Däremot anser vi
utskottsmajoritetens förslag om rätt för presstödsnämnden ”att ge
reducerade bidrag i den mån förhållandena ger anledning härtill”
otillfredsställande. Denna formulering är utomordentligt vag — hur stort
är reducerat bidrag? på vilka grunder skall ett sådant utgå? — och
erfarenheterna från presstödsnämndens arbete inbjuder inte till nya
vagheter i den förordning som nämnden skall följa. Vi anser att bidrag av
detta slag helst bör följa automatiskat verkande regler så att utrymmet
för diskretionära och godtyckliga prövningar blir så litet som möjligt.

Pågående utredningsarbete m. m.

1972 års pressutredning

1972 års pressutredning (Fi 1972:07) tillkallades efter regeringens
bemyndigande den 30 juni 1972 med uppgift att utreda pressens
förhållanden. I direktiven uttalar departementschefen:

Utredningen bör göra en allmän bedömning av utvecklingen inom
olika massmedier, varvid tekniska, ekonomiska, marknadsmässiga och
organisatoriska faktorer bör vägas in i bilden. Även framväxten av nya
mediatekniker, såsom kabel-TV, bör beaktas. Huvuduppgiften bör vara
samarbets- och rationaliseringsfrågor inom tidningsbranschen samt formerna
för statens stöd till pressen. Utredningens förslag bör i första hand
avse dagspressen. 1 anslutning till sin bedömning av utvecklingen på
massmediaområdet bör utredningen även ta upp förhållandena för
pressorgan, som ges ut av ideella och fackliga organisationer, samt
fackpress och populärpress. Beskattningsfrågor bör dock inte ingå i
utredningsuppdraget. En allmän förutsättning för utredningens arbete
bör vara att nuvarande tryckfrihetspolitik i huvudsak består. Utredningen
bör hålla sig underrättad om arbetet inom utredningen (Ju 1970:59) om
enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier m. m.

Beträffande produktionsstödet framhålls att nuvarande regler tillkom
mot bakgrund av ”det förhållandet att koncentrationsprocessen inom

KU 1973:11

dagspressen är en följd av marknadskrafternas spel, där förstatidningarnas
övertag på annonsmarknaden är helt utslagsgivande. Stödet gavs därför
formen av ett selektivt stöd till de tidningar som behöver det för att
fortleva, dvs. andratidningarna. Denna princip bör gälla även i fortsättningen
för det direkta produktionsstöd som jag utgår från kommer att
behövas, i varje fall under den tid som nu kan överblickas.”

Utredningen ges genom direktiven möjlighet att med förtur behandla
frågor som rör tillämpningen av § 17 presstödskungörelsen framför allt i
de fall då två tidningar på samma utgivningsort har ett likartat
konkurrensläge. Denna fråga bör dock inte tas upp isolerat utan
övervägas mot bakgrund av en samlad bedömning av effekterna av
systemet med produktionsbidrag.

Beträffande frågan om invandrarnas behov av information hänvisar
departementschefen till att denna fortlöpande bevakas av statens
invandrarverk och omfattas av invandrarutredningens uppdrag.

Utredningsuppdraget omfattar även pressorgan som ges ut av ideella
och fackliga organisationer. Frågorna om tidskriftsstödet - som i dag i
första hand är avsett att tillgodose de s. k. kulturtidskrifternas behov av
samhällsstöd — förutsätts emellertid komma att tas upp till bedömning i
särskild ordning mot bakgrund av de analyser och förslag som 1972 års
pressutredning kan komma att framlägga.

Utredningen arbetar f. n. med en företagsekonomisk analys av
effekterna av det nuvarande presstödet. Vidare planeras undersökningar
av pressens funktion i samhället som opinionsbildare och nyhetsförmedlare.

Utredningen räknar f. n. med att presentera sina förslag i ett
sammanhang senast vid årsskiftet 1974/75.

Information till invandrare

Frågan om hur invandrarnas informationsbehov skall tillgodoses
omfattas av invandrarutredningens (In 1969:22) direktiv. I utredningens
uppdrag ingår bl. a. att kartlägga de speciella anpassningsproblem som
möter invandrare i Sverige. Därvid skall samhällsåtgärder övervägas som
är ägnade att undanröja förhållanden som försätter invandrare i en sämre
situation än befolkningen i övrigt. Departementschefen betonar bl. a.
informationens betydelse och pekar på de insatser som redan vidtagits
t. ex. genom utgivningen av Invandrartidningen på olika språk. Utredningen
arbetar f. n. med informationsfrågorna. Dessa kommer att
behandlas i utredningens huvudbetänkande som beräknas bli framlagt
under våren 1974.

Även Nämnden för samhällsinformation, som inrättades den 1 juli
1971, arbetar med frågan om invandrarnas information. Nämnden har
genomfört en undersökning av på vilka vägar invandrarna erhåller nyheter
och annan information om det svenska samhället och arbetar vidare med
försök att finna modeller för hur olika myndigheter med sina informationsinsatser
skall nå ut till dessa grupper.

KU 1973:11

Utskottet

Sedan början av 1960-talet har dagspressens situation ingående följts
av statsmakterna. Detta har lett till successiva beslut om vidgade statliga
insatser i presstödjande syfte.

Under hösten 1970 stod det klart att betydande nedläggningsrisker
förelåg för åtskilliga tidningar till följd av den koncentrationsprocess
dagspressen genomgått under de senaste årtiondena. Med anledning härav
framlade regeringen våren 1971 ett förslag om införande av direkt
produktionsstöd till tidningar av den typ som generellt sett behövde stöd
för att fortleva, de s. k. andratidningarna. Förslaget godkändes av
riksdagen. Därvid framhölls dock från riksdagens sida att det var fråga om
en stödåtgärd som ännu inte prövats och vars verkningar därför inte var
helt överblickbara. Enligt riksdagens mening borde en kommitté tillsättas
för att studera effekterna av presstödet och följa utvecklingen samt
föreslå de förändringar som även på längre sikt resulterar i för pressen
mest lämpliga och ändamålsenliga stödformer. I kommittén borde ingå
representanter för pressen.

Redan efter ett år föreslog regeringen — våren 1972 — en väsentlig
förstärkning av det statliga stödet till dagspressen. Förslagen innebar i
huvudsak betydande uppräkningar av produktionsbidragen, framför allt
för storstädernas andratidningar. I samband med förslagens framläggande
uttalade departementschefen att tiden nu var mogen att tillkalla en ny
pressutredning. Riksdagen godkände förslagen till höjda produktionsbidrag
m. m. och redovisade samtidigt sin syn på utredningens uppdrag.

Den 30 juni 1972 tillkallades sakkunniga för att utreda pressens
förhållanden. De sakkunniga, som antagit benämningen 1972 års pressutredning,
har en bred parlamentarisk förankring och innehåller företrädare
för tidningsbranschen. Enligt direktiven omfattar de sakkunnigas huvuduppgift
samarbets- och rationaliseringsfrågor inom tidningsbranschen
samt formerna för statens stöd till pressen. Utredningens förslag bör i
första hand avse dagspressen. I anslutning till den bedömning av
utvecklingen på massmediaområdet, som de sakkunniga enligt direktiven
har att utföra, bör utredningen även ta upp förhållandena för pressorgan,
som ges ut av ideella och fackliga organisationer samt fackpress och
populärpress. Beskattningsfrågor bör dock inte ingå i utredningsuppdraget.
En allmän förutsättning för utredningens arbete bör vara att
nuvarande tryckfrihetspolitik i huvudsak består.

I förevarande motioner — 1973:63 av fru Marklund m. fl. (vpk),
1973:237 av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp), 1973:370 av herr Helén
m. fl. (fp), 1973:547 av herrar Wirmark (fp) och Carlström (fp) samt
1973:962 av herr Carlström m.fl.(fp)— tas upp olika frågor i anslutning
till samhällets stöd till pressen. Flertalet frågor var aktuella också vid
förra årets riksdagsbehandling av stödfrågan. Motionsyrkandena tar i
första hand sikte på arbetet inom 1972 års pressutredning.

Grunderna för nu utgående produktionsbidrag till dagstidningar anges
i kungörelsen (1971:492) om statligt stöd till dagstidningar - stödkun -

KU 1973:11

görelsen. Kungörelsen ändrades 1972 med stöd av riksdagens beslut.

Enligt stödkungörelsens huvudregel är endast andratidning stödberättigad.
Presstödsnämnden — det organ som enligt kungörelsen prövar fråga
om lån eller produktionsbidrag — kan dock enligt 17 § besluta att bidrag
skall utgå för dagstidning som inte är andratidning om det med hänsyn
till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart
att den har samma svårigheter som en andratidning. Enligt en av
riksdagen 1972 begärd ändring av stödkungörelsen kan sådant produktionsbidrag
bestämmas till lägre belopp än som skall utgå enligt
stödkungörelsens allmänna regler.

Motionen 1973:370 tar bl. a. upp vissa frågor i anslutning till
bestämmelserna i 17 § stödkungörelsen.

I motionen görs gällande att bestämmelserna måste snabbt ses över.
Därvid framhålls att bestämmelserna är oklara och svårtolkade i flera
avseenden. Bl. a. pekas på sådana fall, då första- och andratidning ligger
nära varandra i total upplaga. I den delen begärs att 1972 års
pressutredning skall lägga fram förslag i syfte att motverka orättvisor så
tidigt att årets riksdag kan pröva frågan under höstsessionen. Vidare
aktualiseras situationen för förstatidningar som har att konkurrera med
närliggande storstadstidningar. Det begärs i motionen att pressutredningen
med förtur skall ta upp dessa tidningars problem.

Vid förra årets riksdagsbehandling ägnades betydande uppmärksamhet
åt frågor kring 17 § stödkungörelsen. Mot bakgrund av motionsyrkanden,
som bl. a. tog upp de i motionen 1973:370 berörda förhållandena, fann
riksdagen det vara påkallat med omedelbar ändring av stödkungörelsen,
varigenom presstödsnämnden fick möjlighet att vid tillämpningen av 17 §
besluta om att ge reducerade bidrag till förstatidning i den mån
förhållandena gav anledning därtill. Vidare uttalade sig riksdagen för att
den aviserade pressutredningen borde ges möjlighet att, om uppläggningen
av arbetet medgav det, med förtur behandla frågor som rör
tillämpningen av 17 §.

Som redan nämnts har den av riksdagen begärda ändringen i
stödkungörelsen genomförts. Direktiven för 1972 års pressutredning ger
också uttryckligen utredningen den av riksdagen önskade möjligheten
till förtursbehandling av frågor som rör tillämpningen av 17 §. Departementschefen
understryker emellertid därvid angelägenheten av att frågan
inte tas upp helt isolerat utan att eventuella förslag kan ske mot
bakgrund av en samlad bedömning av effekterna av systemet med
produktionsbidrag.

Med hänsyn till vad sålunda anförts är det enligt utskottets mening
inte påkallat att riksdagen nu tar något ytterligare initiativ i de frågor om
tillämpningen av 17 § som aktualiserats i motionen 1973:370.

Motionen 1973:370 tar även upp vissa andra frågor om tilläggsdirektiv
till 1972 års pressutredning. Sålunda begärs att skattefrågor inte skall
undantas och att utredningen skall lägga fram förslag till generella
stödåtgärder. Motiveringen ansluter också till det yrkande om tilläggsdirektiv
som framställts i motionen 1973:237 av herrar Ahlmark (fp) och

KU 1973:11

Molin (fp). Enligt detta bör utredningen dessutom få till uppgift att lägga
fram förslag som begränsar den enligt motionärerna nu rådande diskrimineringen
av vissa veckotidningar.

Direktiven för 1972 års pressutredning tillgodoser de önskemål som
utskottet och riksdagen uttalade 1972. Därvid framhölls sålunda bl. a. att
utredningen bör kunna förutsättningslöst pröva olika former av stöd och
att en huvuduppgift för utredningen i denna del blir att överväga
utformningen av reglerna för det nuvarande presstödet. Utskottet
vidhåller denna ståndpunkt. Utskottet kan därför inte tillstyrka att
utredningen binds till att framlägga förslag till generella stödformer. Att
skattefrågor har undantagits från utredningens uppdrag är enligt utskottets
mening ändamålsenligt och gör det möjligt för utredningen att
koncentrera sitt arbete till stödfrågoma. Utskottet är därför inte berett
att förorda en ändring i detta hänseende. Vad slutligen gäller de i
motionen 1973:237 upptagna frågorna om veckovis utkommande publikationer,
vill utskottet erinra om att pressutredningens uppdrag omfattar
även denna typ av publikationer. Ett bidrag till motionen 1973:237
skulle innebära en bindning av utredningens arbete. Mot den angivna
bakgrunden avstyrker utskottet motionen 1973:237.

Motionerna 1973:547 av herrar Wirmark (fp) och Carlström (fp) samt
1973:962 av herr Carlström m.fl. (fp) tar upp ett annat problemkomplex,
som också var aktuellt 1972. I den förra motionen begärs sådana
preciseringar av stödreglerna att produktionsbidrag kan utgå fr. o. m.
1973 för tidningar på annat språk än svenska. I den senare motionen
begärs att dagstidning skall kunna få ersättning ur presstödsfonden för
nyhetsartiklar och notiser på främmande språk.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till uppfattningen att produktionsbidrag
i princip bör kunna utgå även för tidning som utkommer på
annat språk än svenska om den i övrigt uppfyller förusättningarna härför.
Utskottet framhöll förra året att pressutredningen, mot bakgrund av det
stora antalet invandrare i landet och vikten av att tillgodose också deras
behov av information m. m., även kunde behöva överväga de särskilda
pressfrågor som därvid aktualiseras. Med hänsyn härtill och de för
utredningen utfärdade direktiven kan det antas att 1972 års pressutredning
som ett led i sitt arbete kommer att ta upp den i motionen
1973:547 aktualiserade frågan. Utredningen kan också komma in på
sådana frågor som berörs i motionen 1973:962. Utskottet vill i
sammanhanget även erinra om att det för närvarande pågår utredningsarbete
inom såväl invandrarutredningen som nämnden för samhällsinformation
av betydelse för de frågor som aktualiserats i nu förevarande
motioner. Med hänsyn till det anförda finner utskottet inte erforderligt
att riksdagen nu tar ett särskilt initiativ i denna del och avstyrker därför
motionerna 1973:547 och 1973:962.

I motionen 1973:63 av fru Marklund m.fl. (vpk) begärs slutligen
utredning och förslag om presstöd till handikapporganisationers tidskrifter.
Även denna fråga faller inom ramen för uppdraget åt 1972 års
pressutredning och bör enligt utskottets mening inte utbrytas till särskild

KU 1973:11

behandling. Utskottet avstyrker därför motionen 1973:63.

De i statsverkspropositionen föreslagna anslagen till produktionsbidrag
för dagstidningar, samdistributionsrabatt för dagstidningar och pressens
lånefond har inte föranlett några motionsyrkanden. Anslaget för samdistributionsrabatt
föreslås höjt med 2 000 000 kr. i förhållande till
innevarande budgetår. I övrigt föreslås oförändrade anslagsbelopp.
Utskottet tillstyrker förslagen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställer utskottet
att riksdagen

1. avslår motionerna

a) 1973:63,

b) 1973:237,

c) 1973:370,

d) 1973:547,

e) 1973:962.

2. till Produktionsbidrag för dagstidningar för budgetåret
1973/74 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 67 000 000 kr.,

3. till Samdistributionsrabatt för dagstidningar för budgetåret
1973/74 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 22 000 000 kr.,

4. till Pressens lånefond för budgetåret 1973/74 under sjunde
huvudtiteln anvisar ett investeringsanslag av 25 000 000 kr.

Stockholm den 6 mars 1973
På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Larsson i Luttra* (c),
Henningsson* (s), fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Ahlmark* (fp),
Svensson i Eskilstuna (s), Pettersson i Örebro (c), Bergqvist* (s), Werner i
Malmö (m), Karlsson i Malung (s), Schött (m), Molin (fp), Wictorsson (s)
och Olsson i Edane (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1) av herrar Ahlmark och Molin (båda fp) vilka anfört:

På åtminstone fem sätt i fråga om stöd och skatt gör man skillnad
mellan olika periodiska skrifter som utkommer en gång per vecka.
Motionen 1973:237 beskriver läget så här:

”1) Vissa veckotidningar behöver inte betala moms. Andra veckotidningar
måste betala moms.

KU 1973:11

2) Vissa veckotidningar betalar 6 procent i annonsskatt på reklamintäkter
över 3 miljoner kronor per år. De kommer i regel inte upp till
detta belopp och behöver således inte betala annonsskatt. Andra
veckotidningar måste betala 10 procent i annonsskatt. De har ofta
reklamintäkter över 3 miljoner kronor per år och drabbas alltså av denna
skatt.

3) Vissa veckotidningar har rätt till fördelaktiga lån ur pressens
lånefond. Andra veckotidningar har inte denna rätt.

4) Vissa veckotidningar får produktionsstöd på 200 000 kronor per
år. Andra veckotidningar har inte rätt till sådant stöd.

5) Vissa veckotidningar får del av den statliga annonseringen i form av
s. k. samhällsinformation. Andra veckotidningar får inte del av sådana
annonser”.

Motionen 1973:237 visar att det är tveksamt om en sådan systematisk
diskriminering respektive privilegiering är förenlig med tryckfrihetsförordningen.
Det är också av andra skäl olämpligt att göra så stora skillnader
mellan olika slags veckotidningar. Det är beklagligt att 1972 års
pressutredning inte fått som en av sina uppgifter att föreslå en mer
enhetlig behandling.

Vi anser därför att utskottets hemställan under punkten 1 b bort ha
följande lydelse

att riksdagen med bifall till motionen 1973:237 hos Kungl. Majit
anhåller om tilläggsdirektiv till 1972 års pressutredning så att
denna utredning också får till uppgift att lägga fram förslag
som begränsar den nuvarande diskrimineringen av vissa
veckotidningar.

2) av herrar Ahlmark (fp), Werner i Malmö (m), Schött (m) och Molin
(fp) vilka anfört:

I motionen 1973:370 av herr Helén m. fl. redogörs för den liberala
synen på pressen: försvaga inte de tidningar som bär sig, stärk den press,
som behöver stöd. Utan vitala tidningar får vi inte en vital demokrati.
Därför har folkpartiet och moderata samlingspartiet hela tiden avvisat
tanken på annonsskatt och varit anhängare av ett effektivt och rättvist
presstöd.

Tyvärr infördes både annonsskatten och de nuvarande reglerna för
produktionsbidrag utan någon som helst utredning. Därför har presstödet
fått en konstruktion som delvis är orättvis. I vissa fall får en s. k.
andratidning 2,5 miljoner kronor medan den obetydligt större s. k.
förstatidningen inte får någonting alls. Främst i Gävle, Falun och
Eskilstuna har sådana fall aktualiserats.

Riksdagsmajoriteten beslöt förra året införa en rätt för presstödsnämnden
att i sådana lägen utbetala ”reducerade bidrag” på grunder som
inte närmare redovisades. Men ännu har inget sådant reducerat bidrag
utbetalats. Skulle regeln användas är det uppenbart att den ger stort
utrymme för allsköns godtycke.

KU 1973:11

Därför bör 1972 års pressutredning snabbt föreslå en provisorisk
ändring av presstödskungörelsen så att årets höstriksdag kan besluta om
mer rättvisa bidragsregler än i dag. Tänkbara konstruktioner nämns i
motionen 1973:370.

Pressutredningen bör också med förtur behandla situationen för de
s. k. förstatidningar som har att konkurrera med närliggande storstadstidningar,
vilka i vissa fall dessutom får produktionsbidrag. I motionen
1973:370 påvisas att de nuvarande reglerna är otillfredsställande.

Det är vidare orimligt att pressutredningen, enligt direktiven, inte skall
behandla skattefrågor. En rad problem som berör t. ex. annons- och
reklamskatten är utomordentligt viktiga för pressens ekonomi och borde
ha fått granskas av utredningen. Direktiven borde också, enligt vår
mening, ha givit utredningen till uppgift att lägga fram förslag till
generella stödformer som skulle kunna förbättra tidningarnas läge.
Exempel på sådana åtgärder nämns i motionen 1973:370. Tilläggsdirektiv
till 1972 års pressutredning är således ytterst angelägna.

Vi anser att utskottets hemställan under punkten 1 c bort ha följande
lydelse

att riksdagen med bifall till motionen 1973:370 hemställer hos
Kungl. Maj.t om tilläggsdirektiv till 1972 års pressutredning
så att

1) skattefrågor inte undantas från utredningsområdet, att förslag
till generella stödåtgärder läggs fram samt att också
hänsyn i övrigt tas till de problem som berörs i motiveringen i
motionen,

2) de i motionen angivna problemen för lokala tidningar som
hotas av närliggande storstadstidningar tas upp med förtur,

3) utredningen under 1973 lägger fram förslag till provisorisk
ändring av presstödskungörelsen, så att regeringen till årets
höstriksdag kan föreslå riksdagen förändring av bidragsreglerna
för att uppnå ökad rättvisa i de fall där förstatidningen
endast har en obetydligt större total upplaga än andratidningen.

3) av herrar Ahlmark (fp), Werner i Malmö (m), Schött (m) och Molin
(fp), vilka anfört:

Presstödsnämnden har nu i ett par år diskriminerat en tidning som
betyder mycket för balterna i Sverige. Eesti Päevaleht (Estniska
Dagbladet) utkommer två gånger i veckan med en TS-kontrollerad
upplaga på drygt 2 500 exemplar. I motsats till en rad tidningar som
utkommer en gång i veckan har den förvägrats produktionsbidrag. Vid en
utfrågning inom konstitutionsutskottet i februari 1973 med ordföranden
i presstödsnämnden, regeringsrådet Sture Lundell, framgick det att ett av
de skäl som anförts inom presstödsnämndens majoritet mot att bevilja
Estniska Dagbladet produktionsbidrag är att den inte är skriven på
svenska och därför inte kunde betraktas som en allmän nyhetstidning.

KU 1973:11

Behandlingen av Estniska Dagbladet är en upprörande kulturell
diskriminering. Det är anmärkningsvärt att regeringen genom statsrådet
Carl Lidbom ställt sig bakom denna hållning; också detta framkom vid
utfrågningen med regeringsrådet Lundell. Vid konstitutionsutskottets
behandling av motionen 1973:547 av herrar Wirmark och Carlström
bekräftades i sak motionens uppgifter angående skälen till avslag på
Estniska Dagbladets ansökan om produktionsbidrag. Det är synnerligen
beklagligt att utskottets majoritet, trots detta vägrat föreslå riksdagen ett
uttalande av innebörden att produktionsbidrag fr. o. m. detta år kan utgå
också till tidningar som utkommer på annat språk än svenska.

Denna fråga får betydelse inte enbart för balterna i Sverige. Den kan
längre fram påverka möjligheten till bidrag till Ruotsin Suomalainen —
organ för Riksförbundet finska föreningar i Sverige. Riksdagen bör se till
att presstödsnämnden inte fortsätter att diskriminera tidningar som
utkommer i Sverige utan att vara skrivna på svenska.

Vi anser att utskottets hemställan underpunkten 1 d bort ha följande
lydelse

att riksdagen med bifall till motionen 1973:547 i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhåller om sådana preciseringar av reglerna för
statligt stöd till dagstidningar att produktionsbidrag för tidningar
på annat språk än svenska kan utgå fr. o. m. innevarande
år.

GOTAB 73 3445 S Stockholm 1973