Justitieutskottets betänkande nr 39 år 1973

JuU 1973:39

Nr 39

Justitieutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av
brottsbalkens påföljdssystem m.m.

Motionen

I motionen 1973:607 av fru Kristensson (m) yrkas att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer om en sådan utredning angående brottsbalkens
regelsystem som i motionen anges.

Till stöd för motionsyrkandet anför motionären följande:

Under trycket av den avsevärda ökningen av antalet brott som kommit
till polisens kännedom och särskilt genom utvecklingen av den svårare
brottsligheten har samhällets resurser på rättsvårdsområdet måst koncentreras
på den grövre brottsligheten. Från justitiedepartementets sida
har arbetet härjämte målmedvetet inriktats på en avkriminalisering utav
vissa typer av bagatellförseelser och andra mindre brott. Samtidigt med
denna utveckling har i vissa fall betydande straffskärpningar vidtagits
beträffande den grövre brottsligheten. Som exempel kan nämnas straffen
för olaga vapeninnehav, straffen för flygplanskapningar, grova narkotikabrott
samt skattebrott. Ändringarna synes inte vara ett led i en
genomtänkt kriminalpolitik utan förefaller mera föranledda av överväganden
in casu.

Jämsides med denna utveckling pågår en kriminalpolitisk debatt, som
ifrågasätter påföljdssystemet över huvud taget och i synnerhet de
tidsobestämda straffen.

Enligt min mening är den grundval som brottsbalkens påföljdssystem
vilar på — med utgångspunkt i allmänpreventionen — fortfarande giltig.
Detta hindrar dock inte att de tänkesätt som präglade arbetet bakom
brottsbalken och som bygger på värderingar och utgångspunkter som
ligger många decennier tillbaka i tiden delvis kan vara förlegade.

Tiden är därför nu inne för en utredning om brottsbalkens påföljdssystem,
i syfte att skapa ett lagverk som ger uttryck åt en genomtänkt
och aktuell kriminalpolitisk uppfattning. Den ovan påpekade utvecklingen
av brottsligheten i Sverige liksom den under senare år alltmer
påtagliga internationella kriminaliteten motiverar en översyn av vissa
bestämmelser i brottsbalken. En översyn av strafflagstiftningen såvitt
gäller brott av terroristkaraktär har också föreslagits av kommissionen
för förebyggande av politiska våldsdåd. En övergripande utredning om
brottsbalkens regelsystem är således från flera utgångspunkter motiverad".

Vissa bestämmelser m. m.

Någon fullständig redogörelse för brottsbalkens regelsystem kan
självfallet inte lämnas inom ramen för detta betänkande. I det följande
återges endast vissa centrala bestämmelser i brottsbalken (BrB) som gäller
påföljderna.

1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 39

Juli 1973:39

Påföljd för brott är enligt BrB dels de allmänna straffen böter och
fängelse, dels ämbetsstraffen suspension och avsättning (för innehavare av
befattning, varmed ämbetsansvar är förenat) samt disciplinstraff (för
krigsmän), dels ock de övriga påföljderna villkorlig dom, skyddstillsyn,
ungdomsfängelse, internering och överlämnande till särskild vård.

Närmare regler om böter, fängelse och ämbetsstraffen ges i 25, 26
resp. 32 kap. BrB samt om övriga påföljder i 27—31 kap. BrB. Vissa
allmänna bestämmelser rörande påföljderna ges dessutom i 1 kap.
4—8 §§. Av 4 § framgår att alla brottspåföljder är att anse som
principiellt likställda. Att endast straffpåföljder — i huvudsak böter och
fängelse — anges i bestämmelserna om de särskilda brotten är dikterat av
praktiska skäl. Annan påföljd kan och skall användas om den är den
lämpligaste. I 5 och 6 §§ ges bestämmelser beträffande kombination av
flera brottspåföljder för samma brott eller för flera brott samt om
gemensam påföljd för flera brott. Beträffande valet av påföljd stadgas i
7 § att rätten, med iakttagande av vad som krävs för att upprätthålla
allmän laglydnad, skall fästa särskilt avseende vid att påföljden skall vara
ägnad att främja den dömdes anpassning i samhället.

Därjämte innehåller BrB i 33 kap. allmänna stadganden som möjliggör
för domstol att nedsätta eller helt efterge påföljd. Enligt 4 § tredje stycket
kan påföljden helt efterges om det på grund av särskilda omständigheter
finnes uppenbart att påföljd för brottet ej är erforderlig.

Beträffande psykiskt abnorma lagöverträdare skall tilläggas att genom
BrB de tidigare straffriförklaringarna i princip avskaffats och att de som
begått brott under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan
själslig abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd
med sinnessjukdom förts in under påföljdssystemet. För denna grupp av
lagöverträdare skall dock i första hand som påföljd ifrågakomma överlämnande
till särskild vård. Av övriga påföljder kan endast böter och skyddstillsyn
användas.

Vissa utredningar

Utredningen rörande specialstraffrätten (Ju 1956:42)

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande i december 1955 tillkallades
särskild utredningsman för att göra en förberedande undersökning
rörande specialstraffrätten. Undersökningen skall enligt direktiven innefatta
en kartläggning och systematisering av det stora och svåröverskådliga
rättsområde som specialstraffrätten omfattar. En sådan undersökning
till belysning av problemen är enligt direktiven nödvändig, innan närmare
riktlinjer för en reform i ämnet utarbetas.

Utredningens slutbetänkande väntas bli avlämnat omkring årsskiftet
1973-1974.

JuU 1973:39

Kommittén för lagstiftningen om yttrande- och tryckfrihet (Ju 1966:66)

Den år 1965 tillkallade utredningen för översyn i vissa hänseenden av
lagstiftningen beträffande yttrande- och tryckfriheten avgav 1972 slutbetänkande
Ärekränkning (SOU 1972:88). Kommittén konstaterar att den
nuvarande utformningen av lagbestämmelserna om straff för förtal inte är
tillfredsställande och föreslår att de kompletteras med ytterligare
bestämmelser om straffrihet i vissa fall. Betänkandet är föremål för
Kungl. Maj:ts prövning.

Integritetsskyddskommittén (Ju 1967:62)

Sakkunniga, integritetsskyddskommittén, tillkallades 1966 för en
allsidig översyn av frågan om förstärkt integritetsskydd på personrättens
område. Översynen berör bl. a. brottsbalkens regler om hemfridsbrott
och olaga intrång.

Ämbetsansvarskommittén, mutansvarskommittén (Ju 1967:63)

Den år 1966 tillsatta kommittén för utredning av frågan om
ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig tjänst avgav 1969 ett
principbetänkande, Ämbetsansvaret (SOU 1969:20) och 1972 betänkandet
Ämbetsansvaret II (SOU 1972:1). I sistnämnda betänkande, som
innehåller ingående överväganden rörande brott i offentlig tjänst, föreslås
bl. a. att straffansvar för vanliga tjänstefel avskaffas samt ersätts av ett
utomstraffrättsligt ansvar av i huvudsak samma natur som det vilket
förekommer i privat tjänst. Vidare föreslås att de särskilda ämbetsstraffen
avsättning och suspension avskaffas. Bestämmelser om disciplinärt ansvar
föreslås införda i en särskild lag, enligt vilken varning eller penningplikt
skall kunna åläggas en felande. I stället för sådan påföljd skall i vissa fall
avsked kunna tillgripas om arbetstagaren begått brott eller eljest gjort sig
skyldig till grov eller upprepad tjänsteförseelse. Proposition i anledning av
betänkandet väntas bli avlämnad till 1974 års riksdag. Enligt tilläggsdirektiv
1971 har kommittén även att utreda frågan om införande av allmänna
regler om straff för bestickning och tagande av muta avsedda att täcka
både den offentliga och den privata sektorn. Betänkande härom väntas
bli avlämnat våren 1974.

Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott (Ju
1967:57)

Den år 1966 tillsatta trafiknykterhetsbrottskommittén avgav 1970
betänkandet Trafiknykterhetsbrott (SOU 1970:61). Betänkandet innehåller
ingående överväganden rörande frågan om påföljden vid trafiknykterhetsbrott.
Kommittén har bl. a. sökt bedöma i vad mån det från
allmänpreventiv och individualpreventiv synpunkt är möjligt och lämpligt
att söka genomföra ett mer nyanserat påföljdsval vid trafiknykterhetsbrott
och funnit att man på olika vägar bör söka genomföra en sådan
nyansering. Kommittén konstaterar därvidlag bl. a. att det inte torde vara

1* Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 39

JuU 1973:39

nödvändigt att i samma utsträckning som hittills använda fängelsestraff.
Betänkandet är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Socialutredningen (S 1969:29)

År 1967 tillkallades sakkunniga för en allmän översyn av den sociala
vårdlagstiftningen. De sakkunniga, socialutredningen, skall enligt direktiven
även se över det materiella innehållet i barnavårdslagen, varvid också
lämpligheten och verkningarna av i lagen angivna åtgärder, vård och
behandling samt frågan om ungdomsvårdsskolornas funktion och ställning
skall prövas.

1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande (Ju 1971:08)

Sakkunniga tillkallades 1971 för en allsidig översyn av påföljdssystemet
för psykiskt avvikande lagöverträdare. I direktiven uttalas bl. a. att
det i fråga om sådana lagöverträdare bör övervägas om inte större
utrymme bör lämnas att under behandlingens gång förändra påföljdens
innehåll samt att med en sådan ordning ett avgörande i påföljdsfrågan
skulle få en mindre definitiv karaktär.

Sexualbrottsutredningen (Ju 1972:01)

Sedlighetsbrotten är sedan början av 1972 föremål för utredning av
särskilda sakkunniga. Enligt direktiven bör brottsbalkens kapitel om
sedlighetsbrott ses över i sin helhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas
frågorna om åldersgränserna vid homosexuellt könsumgänge, om incestbrotten
och om strafflatituderna för koppleri.

Sakkunniga för översyn av lagen om vapenfri tjänst och sanktionerna vid
vägran att fullgöra värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst (Fö
1973:01)

Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande i september 1973 tillkallades
sakkunniga för att se över lagen om vapenfri tjänst och sanktionerna vid
totalvägran av värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga. I direktiven
uttalas bl. a. att det inte kan komma i fråga att helt slopa påföljden vid
totalvägran eller att endast tillämpa lindriga påföljder i form av t. ex.
bötesstraff men att det samtidigt kan ifrågasättas om fängelsestraff utgör
en lämplig reaktionsform mot gärningar som betingas av djupt religiösa
eller moraliska betänkligheter.

Det brottsförebyggande rådet (Ju 1973:14)

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande i juni 1973 har tillkallats
sakkunniga med de uppgifter som utredningen om ett brottsförebyggande
råd föreslagit för rådet. Avsikten är att rådet skall inrättas från den 1
juli 1974.

Enligt utredningens förslag skall rådet ha till uppgift att närmast under
Kungl. Maj:t samordna samhällets och enskildas insatser mot brott. Rådet

JuU 1973:39

skall vidare genom utredningar och initiativ medverka i det kriminalpolitiska
utvecklingsarbetet. Till de uppgifter som enligt förslaget särskilt
skall åligga rådet hör att verka för att lagstiftningen inom rådets
verksamhetsområde håller jämna steg med samhällsutvecklingen.

Enligt direktiven för de sakkunniga bör rådet inom ramen för de
resurser som rådet erhåller vara oförhindrat att självt avgöra vilka frågor
rådet anser vara av sådan vikt i det brottsförebyggande arbetet att de bör
närmare utredas av rådet.

Utredningar på bötesområdet

Ett flertal utredningar berörande bötesstraffet pågår f. n., nämligen
inom nordiska straffrättskommittén, utredningen för en förberedande
undersökning rörande bötesstraffet och ekonomiska sanktioner i övrigt,
förvandlingsstraffutredningen, åtalsrättskommittén och 1968 års brottmålsutredning.
Sammanfattande uppgifter rörande dessa kommittéers
arbete lämnas i utskottets betänkande JuU 1973:34.

Vissa riksdagsuttalanden m. m.

I motioner till 1971 års riksdag hemställdes dels (mot. 1971:330) om
en översyn av straffsatserna i brottsbalken, av centrala specialstraffrättsliga
författningar och av de särskilda brotten i syfte att ersätta den
straffrättsliga påföljden för vissa smärre förseelser av engångskaraktär
med reaktioner av annan art, dels (mot. 1971:641) om tillsättandet av en
kriminalpolitisk beredning med uppdrag att göra en sammanfattande
översyn på kriminallagstiftningens område.

I sitt av riksdagen godkända betänkande i anledning av bl. a.
ovannämnda motioner (JuU 1971:6) avstyrkte utskottet bifall till
motionerna med följande motivering:

Beträffande den i motionerna nr 330 och 641 yrkade översynen av
strafflagstiftningen delar utskottet motionärernas uppfattning att samhällsutvecklingen
medfört ändrade värderingar rörande vissa typer av
brott. Även dessa frågor ägnas emellertid uppmärksamhet i Kungl. Maj:ts

kansli. Ett konkret uttryck härför utgör lagstiftningen mot

skattebrott, varigenom införts nya sanktionsregler beträffande vissa

skatter och avgifter, och brottsmålsutredningens betänkande. Det

kan också nämnas att en översyn har aviserats av sedlighetsbrotten,
beträffande vilka brottsbalkens straffskalor allmänt anses för stränga. På
grund härav avstyrker utskottet även yrkandet om en allmän översyn av
strafflagstiftningen.

Vid 1971 års riksdag prövades också en motion (mot. 1971:55) vari
yrkades att riksdagen skulle dels uttala sig för ungdomsfängelseinstitutionens
avskaffande, dels begära utredning om nya former för vård av
unga lagöverträdare. Motionen avslogs på förslag av justitieutskottet (JuU
1971:21). I utskottsbetänkandet uttalades sammanfattningsvis:

JuU 1973:39

Även om utskottet avstyrker bifall till motionen, ger den dock

utskottet anledning till vissa uttalanden av mer allmän räckvidd.
Väsentligen i överensstämmelse med vad som anföres i kriminalvårdsstyrelsens
remissyttrande anser utskottet att den snabba samhällsutvecklingen
i viss utsträckning medfört att åtskilliga av de värderingar som låg
bakom brottsbalkens påföljdssystem redan nu framstår som föråldrade.
Det kan därför inom kort finnas skäl att göra en allmän översyn av
brottspåföljderna och i ett större sammanhang överväga riktlinjerna för
den framtida kriminalpolitiken.

I direktiven för kriminalvårdsberedningen (Ju 1971:09) uttalade
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, bl. a. följande
(22.10.1971):

Beträffande strafflagstiftningen och påföljdssystemet vill jag erinra om
att brottsbalken trädde i kraft så sent som den 1 januari 1965. Detta
hindrar inte att partiella reformer har genomförts på brottsbalkens
område och att andra sådana reformer förbereds. Det kan bli aktuellt att
så småningom göra en översyn av lagstiftningen om brottskategorierna
och eventuellt också av påföljdssystemet, men jag är inte beredd att nu ta
ett sådant initiativ.

I betänkande över Kungl. Maj:ts i prop. 1973:1, bilaga 4, upptagna
förslag till riktlinjer för en genomgripande reform av kriminalvårdens
organisation och verksamhet uttalade justitieutskottet (JuU 1973:15 s.
11) i anslutning till överväganden beträffande det föreslagna nya anstaltssystemet
med dels riksanstalter, dels lokalanstalter bl.a. följande:

I anledning av uttalandet i motionen . . . om att överensstämmelse
måste finnas mellan domstolens påföljdsbestämning och kriminalvårdens
anstaltsplacering ... vill utskottet erinra om att verkställighet av
påföljderna ungdomsfängelse och internering enligt gällande lagstiftning i
princip skall ske i ungdom sanstalt respektive interneringsanstalt. Bestämmelserna
härom synes svåra att förena med departementschefens
förslag till anstaltssystem. Utskottet förutsätter att frågan om erforderliga
författningsjämkningar övervägs i samband med utarbetandet av de
förslag till ny behandlingslag och därav föranledda ändringar i brottsbalken
som förutskickas i propositionen. Den större frågan om de
tidsobestämda påföljdernas bibehållande över huvud taget torde förutsätta
mer ingående överväganden än vad som synes möjligt i detta
sammanhang.

Utskottet

I motionen framhålls att brottsutvecklingen medfört att samhällets
resurser kommit att koncentreras på den grövre brottsligheten och att
straffskärpningar beslutats beträffande ett antal olika brott såsom
flygplanskapning, olaga vapeninnehav, grova narkotikabrott och skattebrott.
Samtidigt har enligt motionären arbetet inom justitiedepartementet
målmedvetet inriktats på en avkriminalisering av vissa typer av mindre
brott och bagatellförseelser. Motionären efterlyser ett genomtänkt
kriminalpolitiskt program och anser att tiden nu är mogen för en

JuU 1973:39

övergripande översyn av brottsbalkens regelsystem, en översyn som bör
avse såväl påföljdssystemet som de särskilda brotten. Motionsyrkandet
går ut på att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall hemställa om en sådan

översyn.

Som framgår av utskottets redogörelse ovan är frågan om en översyn,
helt eller delvis, av brottsbalken inte ny. Den snabba samhällsutvecklingen
har i viss utsträckning medfört att åtskilliga av de värderingar som
låg bakom brottsbalkens regelsystem redan nu framstår som i viss mån
föråldrade. Strafflagstiftningen liksom kriminalpolitiken över huvud taget
har emellertid fortlöpande ägnats mycket stor uppmärksamhet från
statsmakternas sida. Åtskilliga betydelsefulla ändringar har vidtagits i
brottsbalken, bl. a. av reglerna om villkorlig frigivning och om förverkande
på grund av brott. Även de särskilda brotten har underkastats
jämkningar i takt med utvecklingen. Det gäller bl. a. vissa yttrandefrihetsbrott
såsom uppvigling, brott mot trosfrid och sårande av tukt och
sedlighet, brott mot allmän ordning såsom hets mot folkgrupp och olaga
diskriminering, de allmänfarliga brotten där nya brott, kapning av
luftfartyg och luftfartssabotage, tillkommit, samt djurplågeribrottet.
Även skattebrotten har genomgått betydande förändringar.

Vidare pågår eller har nyligen avslutats utredningsarbeten beträffande
ett stort antal särskilda brottskategorier. Sålunda överses frågan om
förstärkt integritetsskydd på personrättens område av integritetsskyddskommittén.
Frågan om ämbetsbrotten och lagstiftningen om yttrandeoch
tryckfrihet har utretts och utreds av särskilda kommittéer. Frågan
om införande av allmänna straff för bestickning och muta överses av
mutansvarskommittén, och avkriminalisering av vissa bagatellbrott övervägs
av 1968 års brottmålsutredning. Sedlighetsbrotten är föremål för
särskild utredning. Fylleristraffet, trafiknykterhetsbrotten och abortlagstiftningen
övervägs också.

Vad gäller påföljdssystemet pågår som närmare framgår av utskottets
betänkande JuU 1973:34 inom ett flertal olika kommittéer utredningar
som berör bötesstraffet. Särskilda sakkunniga har tillkallats för en allsidig
översyn av påföljdssystemet för psykiskt avvikande lagöverträdare, och
samhällsingripandena beträffande de yngsta lagöverträdarna övervägs av
socialutredningen. Den militära strafflagstiftningen har förra året genomgått
betydande förändringar.

Partiella reformer med nära anknytning till brottsbalkens påföljdssystem
har också genomförts eller aktualiserats på olika delar av det
kriminalpolitiska området. I första hand bör nämnas de riktlinjer för en
genomgripande reform rörande kriminalvården som dragits upp av
statsmakterna innevarande år. Av särskilt intresse i detta sammanhang är
lagstiftningen om behandlingen av personer som har tagits in i fångvårdsanstalter
och häkten. Förslag härom kommer att föreläggas riksdagen
under vårsessionen 1974. På den kriminologiska forskningens
område har ett viktigt steg nyligen tagits genom kommitténs för
kriminologisk behandlingsforskning förslag till en organisation av den
kriminologiska utrednings- och forskningsverksamheten inom rättsväsen -

JuU 1973:39

det. En intensifiering av den kriminologiska forskningen bör enligt
utskottets mening få stor betydelse för bedömningen av lämpliga
påföljder och rehabiliteringsåtgärder inom kriminalvården.

Slutligen bör uppmärksammas Kungl. Maj:ts beslut att tillsätta ett
brottsförebyggande råd för samordning av samhällets och enskildas
insatser mot brott. Rådet är avsett att inrättas från den 1 juli 1974, men
sakkunniga med de arbetsuppgifter som föreslagits för rådet har redan
tillkallats. Till de uppgifter som rådet ansetts särskilt böra ägna sig åt hör
att verka för att lagstiftningen inom rådets verksamhetsområde håller
jämna steg med samhällsutvecklingen.

Utskottet har liksom tidigare, då utskottet prövat uppslag liknande
dem som framförs i motionen, förståelse för önskemålen om en samlad
översyn på strafflagstiftningens område. Självfallet är det viktigt att
reformarbetet fortsätts. Mot bakgrund av vad ovan upptagits om
nuvarande utredningsläge på strafflagstiftningens område anser emellertid
utskottet att anledning nu saknas för riksdagen att ta initiativ till en
utredning med de vittomfattande uppgifter som anges i motionen.
Utskottet avstyrker således bifall till motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:607.

Stockholm den 4 december 1973

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), herrar Dockered
(c), Ernulf (fp), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), Westberg
i Ljusdal (fp), fru Hjelm-Wallén (s), fru Bergander (s), herrar Schött (m),
Måbrink (vpk), Svensson i Halmstad (s), Norrby i Gunnarskog (c) och Alf
Pettersson i Malmö (s).

Reservation

av fru Kristensson (m), herrar Dockered (c), Ernulf (fp), Johansson i
Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp), Schött (m) och Norrby i Gunnarskog
(c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med orden
”Sorn framgår” och slutar på s. 8 med orden ”i motionen” bort ersättas
med text av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den snabba samhällsutvecklingen
medfört att åtskilliga av de värderingar som låg bakom
brottsbalkens regelsystem redan nu framstår som i viss mån föråldrade.
Den inte obetydliga uppmärksamhet som statsmakterna ägnat strafflag -

JuU 1973:39

stiftningen har enligt utskottets mening inte följt något bestämt mönster
och i varje fall inte uttryckligen grundats på någon fastlagd, entydig
kriminalpolitik. Å ena sidan kan man som motionären framhåller urskilja
en koncentration på den grövre brottsligheten med högre strafflatituder
beträffande ett antal brott som synbara resultat. Det gäller bl. a. brotten
olaga vapeninnehav, grovt narkotikabrott och flygplanskapning samt skattebrott.
Å andra sidan finns en tendens mot avkriminalisering av smärre
förseelser på en rad olika områden.

Angivna utveckling talar enligt utskottets mening för en översyn där
brottsbalkens olika brottskategorier och de särskilda brotten kan
jämföras och vägas mot varandra i ett större sammanhang. En översyn av
påföljdssystemet aktualiseras av det nya anstaltssystem som innefattas i
de riktlinjer för en kriminalvårdsreform som dragits upp av årets riksdag.
Som utskottet framhöll vid sin prövning av riktlinjerna är den åsyftade
uppdelningen på riksanstalter och lokalanstalter svår att förena med
brottsbalkens påföljdssystem, vilket framför allt när det gäller unga
lagöverträdare förutsätter en mer differentierad verkställighet än det
föreslagna anstaltssystemet torde kunna erbjuda. Även den allt starkare
opinionen för avskaffande av de tidsobestämda straffen talar enligt
utskottets mening för en omprövning av brottsbalkens påföljdssystem. I
samma riktning verkar de förslag om ökad användning av böter i stället
för frihetsstraff även när det gäller grövre brott som i olika sammanhang
framförts i den kriminalpolitiska debatten.

En översyn som omfattar såväl de olika brottskategorierna som
påföljdssystemet bör således enligt utskottets mening komma till stånd.
En sådan översyn innebär förvisso en omfattande uppgift. I någon
utsträckning underlättas den emellertid av det utredningsarbete på
strafflagstiftningens område som redan utförts eller pågår inom ett stort
antal statliga kommittéer och som en mer övergripande utredning kan dra
nytta av. Vidare torde vissa utredningsuppgifter med fördel kunna
överlämnas till — och även annat biträde erhållas av — det centrala råd för
brottsbekämpning som avses bli inrättat från den 1 juli 1974.

Anledning kan finnas att avvakta vissa utredningsresultat, bl. a. på
bötesområdet, innan arbetet med den sålunda förordade översynen
igångsätts.

Vad utskottet sålunda i anledning av motionen anfört bör ges Kungl.
Maj:t till känna.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionen 1973:607 ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört om en översyn av brottsbalkens
regelsystem.