Justitieutskottets betänkande nr 30 år 1973
JuU 1973:30
Nr 30
Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner om vissa polisutbildningsfrågor.
Motionsyrkanden
I motionen 1973:272 av herr Åsling m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär sådan ändring av kursplanerna för polisaspiranterna
att dessa ges utbildning i att ta hand om sårade och skadade djur
samt att poliserna får obligatoriskt avlägga de skjutprov och andra prov
som behövs för jaktlicens.
I motionen 1973:597 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c)
hemställs att riksdagen beslutar att poliser stationerade på ”invandrarorter”
skall genomgå viss språkundervisning i de vanligaste invandrarspråken
och att tiden för denna utbildning inräknas i tjänstgöringstiden.
Redogörelse för motionsskälen lämnas nedan.
Omhändertagande av sårade och skadade djur
Motionsskälen
I motionen 1973:272 framhålls att det är polisens uppgift att uppsöka
och avliva trafikskadade djur. Med undantag för kortare kurser inom de
olika polisdistrikten förekommer inte någon undervisning häri under den
allmänna polisutbildningen. Motionärerna anser därför att polisaspiranter
bör delta i en genomgång av hur man slaktar och tar till vara skadat vilt.
En sådan utbildning bör också omfatta såväl uppspårande av skadat vilt
som fällande och uppslaktning. Enligt motionärerna bör det därvid
krävas att polismännen får avlägga samma prov som gäller för jaktlicens.
Allmän bakgrund
Enligt 20 § lagen (1944:219) om djurskydd, vilken lag avser vård och
behandling av husdjur och av andra djur som hålls i fångenskap, får
veterinär eller polisman eller också i synnerligen trängande fall envar
annan genast föranstalta om dödande av djur som påträffas så svårt sjukt
eller skadat att det uppenbarligen bör omedelbart dödas. Ägarens eller
innehavarens mening bör inhämtas om så kan ske.
I fråga om avlivande av trafikskadat villebråd saknas någon motsvarande
bestämmelse.
Enligt 1 § lagen (1938:244) om rätt till jakt får den som harjakträtt
inom visst område, dvs. i allmänhet jordägaren, i princip jaga samt döda
och fånga vilda däggdjur och fåglar där. Beträffande vissa mer sällsynta
djur som björn, varg, lo m. fl. stadgas i 18 § 1 morn., att om de dödas,
1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 30
Juli 1973:30
2
fångas eller anträffas som fallvilt, de skall tillfalla kronan om ej Kungl.
Maj:t bestämmer annat. Enligt 2 mom. gäller detsamma i fråga om älg,
hjort eller rådjur som dödas eller anträffas som fallvilt när djuret är
fridlyst. Bestämmelser om rätten att disponera över fallvilt har meddelats
i 23 § jaktstadgan (1938:279). När det gäller älg, hjort eller rådjur får
enligt 2 mom. sådant djur, som skadats vid trafikolycka eller av liknande
orsak och med anledning härav dött eller avlivats under fridlysningstid,
behållas av jakträttsinnehavaren om han i enlighet med föreskrifter, som
meddelas av naturvårdsverket, bistått med att vid behov spåra och avliva
djuret eller ta hand om det.
Naturvårdsverket har i samråd med rikspolisstyrelsen genom skrivelse
till länsstyrelserna den 26 april 1968 utfärdat föreskrifter angående vad
som skall iakttas när älg, hjort eller rådjur trafikskadats. Vidare har
rikspolisstyrelsen utfärdat anvisningar för omhändertagande av trafikskadade
djur (se föreskrifter och anvisningar för polisväsendet, FAP,
226—1). Sammanfattningsvis innebär naturvårdsverkets och rikspolisstyrelsens
anvisningar följande. Polisen skall om så bedöms nödvändigt
göra en undersökning på olycksplatsen. Jakträttsinnehavaren skall underrättas
om att djuret skadats eller dödats på dennes jaktmarker. Anträffas
djuret skadat på eller i närheten av olycksplatsen skall det om så
erfordras snarast avlivas varvid allmänna djurskyddskrav skall iakttas. Om
jakträttsinnehavaren vill behålla djuret skall han sticka och passa det samt
svara för transporten. Åtgärder bör dock vidtas av polisen eller av denna
tillkallad lämplig person så att köttet inte förstörs innan jakträttsinnehavaren
anländer. Anträffas ej djuret på eller i närheten av olycksplatsen
skall det eftersökas under överinseende av polisen eller på polisens
uppdrag. Eftersöket skall om så lämpligen kan ske genomföras av
jakträttsinnehavaren eller någon som han utsett. I annat fall skall lämplig
person med spårhund tillkallas.
Angående förfarandet vid avlivning av skadade djur har rikspolisstyrelsen
i samråd med dåvarande veterinärstyrelsen och Svenska jägareförbundet
utfärdat föreskrifter och anvisningar (se FAP 226—2) vari
utförligt regleras när och hur skadade tama och vilda djur skall avlivas.
Rikspolisstyrelsen har vidare i samråd med bl. a. Jägareförbundet
utarbetat viss utrustning för avlivande av trafikskadat villebråd och av
andra djur. Utrustningen, som bl. a. består av en studsare och ett
hagelgevär, har distribuerats till samtliga polisdistrikt. (Se rikspolisstyrelsens
tekniska meddelanden 11:23—1.)
I den reguljära polisutbildningen ingår viss undervisning som är av
intresse i detta sammanhang. Under grundutbildningen, som pågår i 40
veckor, genomgås bl. a. bestämmelserna angående omhändertagande och
avlivande av trafikskadat vilt. I den högre poliskursen, som bevistas av
alla polismän åtta-tio år efter grundutbildningen, ingår bl. a. genomgång
av naturvårdsverkets och rikspolisstyrelsens anvisningar angående omhändertagande
av trafikskadat vilt och demonstration av moderna jaktvapen.
I fråga om utbildning i handhavandet av den till polisdistrikten
levererade jaktutrustningen har rikspolisstyrelsen föreskrivit att utbild
-
JuU 1973:30
3
ningen vid behov skall ombesörjas av vederbörande polismästare, att
inom varje polisdistrikt bör finnas ett antal polismän som kan använda
utrustningen på ett riktigt sätt samt att till denna grupp i första hand bör
uttas polismän som är kunniga jägare. Rikspolisstyrelsen har vidare
fastställt att totalt 1 765 polismän inom polisdistrikten bör genomgå
sådan utbildning.
Med anledning av motionskravet att poliserna skall avlägga skjutprov
för jaktlicens kan följande tilläggas.
Enskild persons rätt att inneha jaktvapen regleras i vapenförordningen
(1949:340). Med stöd av 42 § nämnda förordning har Kungl. Maj:t
fastställt föreskrifter och anvisningar rörande tillämpning av vapenförordningen,
vari bl. a. uttalas att för tillstånd till innehav av jaktvapen som
regel bör krävas att sökanden genom intyg styrker sin skjutskicklighet
och sin lämplighet i övrigt att handha jaktvapen. Är fråga om vapen för
jakt efter älg eller annat högvilt bör som regel i stället krävas att sökande
avlagt godkänt prov för erhållande av Svenska jägareförbundets älgskyttemärke
i brons.
Språkundervisning för viss polispersonal
Motionsskälen
I motionen 1973:597 påpekas att polisen ofta är den myndighet med
vilken invandrare först får kontakt. Motionärerna framhåller, att det är
angeläget att invandrarna vid sin ankomst till Sverige får information som
hjälper dem till rätta och att de har möjlighet att ställa frågor och få dem
korrekt besvarade. Det är också viktigt att den utredning som polisen har
att göra i utlänningsärenden blir riktig och att alla väsentliga uppgifter
kommer fram. Enligt motionärerna uppstår ofta missförstånd mellan
polis och invandrare till följd av språksvårigheter.
Allmänt
För anställning som polisaspirant är minimikravet i fråga om skolunderbyggnad
att sökanden erhållit slutbetyg från grundskolans årskurs
9, teoretisk linje, med lägst betyget 3 i bl. a. engelska. Under senare år
har en allt större del av antagna haft studentexamen eller genomgått
treårig linje vid gymnasium. Av dem som antagits under budgetåret
1971/72 hade sålunda omkring 26 procent gymnsiekompetens eller
studentexamen.
Enligt kursplanerna för den grundutbildning, som varje nyanställd
polisaspirant skall genomgå, skall undervisning i engelska förekomma i 40
timmar.
Genom 9 § förvaltningslagen (1971:290) har förvaltningsmyndigheter,
dit bl. a. polismyndighet hänförs när den handlägger andra ärenden
än sådana som avser verksamhet till förekommande eller beivrande av
brott, bemyndigats att vid behov anlita tolk när de har att göra med
någon som ej behärskar svenska språket. Vid sidan av den allmänna
bestämmelsen i förvaltningslagen finns särskilda regler om anlitande av
tolk i olika specialförfattningar. I 42 § fjärde stycket utlänningslagen
(1954:93) förutsätts att myndighet kan anlita tolk vid förhör i
utlänningsärenden.
Något enhetligt system för rekrytering av tolkar inom polisväsendet
finns inte. Vid de tre största polisdistrikten finns en relativt stabil kärna
av tolkar, av vilka en del tjänstgjort fem—tio år eller längre. Inte sällan
tjänstgör dessa tolkar även inom domstolsväsendet.
Med undantag för den tolkutbildning för militära behov som bedrivs
vid arméns tolkskola förekommer i Sverige inte någon högre tolkutbildning.
På universitetsnivå förekommer dock viss språkundervisning som
har betydelse för blivande tolkar och översättare, bl. a. kan vid något
eller några universitet studeras de vanligaste invandrarspråken, t. ex.
finska, serbokroatiska och grekiska.
För att tillgodose de akuta utbildningsbehoven framför allt hos dem
som redan var verksamma som tolkar bland invandrare inledde en arbetsgrupp
för invandrarfrågor inom inrikesdepartementet våren 1968 en
försöksverksamhet med korta intensivkurser för tolkar inom olika
specialområden. Verksamheten övertogs år 1969 av statens invandrarverk.
Från att inledningsvis ha omfattat endast kurser för finska tolkar
har verksamheten successivt utökats, och kurser har nu genomförts i ett
tiotal invandrarspråk. Inom ramen för verksamheten bedrivs också försök
med examination av tolkar inom rätts- och polisväsendet.
Utredningar m. m.
Den år 1968 tillsatta invandrarutredningen (In 1969:22), som härtill
uppgift att utreda invandrares anpassningsproblem m. m., avgav i
november 1972 ett delbetänkande (SOU 1972:83) om bl. a. samhällets
tolkservice, vari framläggs förslag till riktlinjer för en förbättrad
tolkservice samt om utbildning och auktorisation av tolkar. I betänkandet
framhålls bl. a. att många statliga organ rekryterar personer med
kunskaper i invandrarspråk till tjänster där kontakter med invandrare
ofta förekommer. Enligt utredningen är denna utveckling positiv, och
ytterligare åtgärder bör vidtas från berörda myndigheters sida för att i all
möjlig utsträckning rekrytera personer med sådana språkkunskaper.
Utredningen rekommenderar vidare att myndigheter och organisationer
med invandrarkontakter som ett led i personalutbildningen skall anordna
kurser av olika omfattning i invandrarspråk. Vidare föreslås att samhällsorganen
bör i ökad utsträckning inrätta fasta tolk- och översättartjänster.
Utredningen erinrar om att en sådan ordning skapar garantier för att tolk
eller översättare alltid finns tillgänglig hos samhällsorganet och att tolken
eller översättaren har de särskilda kvalifikationer som behövs för att han
skall kunna fullgöra sin uppgift tillfredsställande. Vidare framhålls att
rekrytering av språkkunniga personer som är fast knutna till visst organ
JuU1973:30
5
kan vara motiverad av ekonomiska skäl. Betänkandet har remissbehandlats
och är för närvarande föremål för överväganden inom
inrikesdepartementet.
I propositionen 1973:115 med förslag till åtgärder för att bekämpa
brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen togs upp vissa frågor
angående rekryteringen av polismän. Departementschefen framhöll härvid
att för antagning till polisaspirant bör gälla i huvudsak samma krav
som uppställs för allmän behörighet till högre utbildning. De närmare
kompetenskraven fick emellertid enligt departementschefen övervägas
ytterligare. Med hänsyn till att åtskilliga för polisyrket lämpliga personer
saknat möjlighet att genomgå gymnasial utbildning måste även sådana
som har annan utbildning i viss utsträckning komma i fråga vid
rekryteringen. Departementschefens uttalande i denna del lämnades utan
erinran av riksdagen (se JuU 1973:26, rskr 1973:258).
Utskottet
Omhändertagande av sårade och skadade djur
1 motionen 1973:272 framhålls att det är polisens uppgift att uppsöka
och avliva trafikskadade djur. Enligt motionärerna förekommer under
den allmänna polisutbildningen — bortsett från kortare kurser inom de
olika polisdistrikten — inte någon undervisning i hur denna uppgift skall
lösas. Motionärerna anser att polisaspiranter bör delta i genomgång av hur
man slaktar och tar till vara skadat vilt och att polismän skall avlägga
prov för jaktlicens. Önskemålen bör enligt motionärerna tillgodoses
genom ändring av kursplanerna för polisaspiranter.
Den alltmer ökande trafiken medför att årligen ett stort antal djur
dödas eller skadas på våra vägar. I likhet med motionärerna anser
utskottet att det är viktigt att polisen har möjlighet att på ett
tillfredsställande sätt omhänderta och avliva de trafikskadade djur som
inte tas om hand av djurens ägare, jakträttsinnehavare eller annan lämplig
person. Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen är det sörjt för
att alla polismän under sin utbildning orienteras om gällande bestämmelser
och föreskrifter rörande omhändertagande och avlivande av skadade
djur samt att det inom varje polisdistrikt skall finnas tillgång till lämplig
jaktutrustning och personal som genomgått utbildning i utrustningens
handhavande. Härigenom får enligt utskottets mening syftet med
motionen anses i huvudsak tillgodosett, och utskottet kan inte förorda
att utbildningen på detta område — måhända på bekostnad av andra och
viktigare utbildningsmoment — utökas i enlighet med motionärernas
förslag. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen 1973 :272.
Språkundervisning för viss polispersonal
I motionen 1973:597 påpekas att polisen ofta är den myndighet, med
vilken invandrare först får kontakt. Motionärerna framhåller att det är
Juli 1973:30
6
angeläget att invandrarna vid sin ankomst till Sverige får information som
hjälper dem till rätta och att de har möjlighet att ställa frågor och få
korrekta svar. Det är också viktigt att den utredning som polisen har att
göra i utlänningsärenden blir riktig och att alla väsentliga uppgifter
kommer fram. Enligt motionärerna uppstår ofta missförstånd mellan
polis och invandrare till följd av språksvårigheter. Mot angiven bakgrund
yrkar motionärerna att polismän som är stationerade på ”invandrarorter”
skall genomgå viss undervisning i de vanligaste invandrarspråken och att
tiden för denna utbildning skall inräknas i tjänstgöringstiden.
Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att de myndigheter
som regelmässigt har kontakter med invandrare har tillgång till personal
med erforderliga språkkunskaper och ser med tillfredsställelse att under
senare år åtgärder vidtagits för att tillgodose behovet härvidlag. Sålunda
har alltsedan år 1968 pågått en försöksverksamhet med korta intensivkurser
för tolkar inom olika specialområden. Inom ramen för verksamheten
bedrivs också försök med examination av tolkar inom rätts- och
polisväsendet. Genom den år 1971 antagna förvaltningslagen (1971:290)
har öppnats möjlighet för myndigheter att i förvaltningsärenden vid
behov anlita tolk.
Förslag har även framlagts om mer långtgående åtgärder. Den år 1968
tillsatta invandrarutredningen (In 1969:22), som har till uppgift att
utreda invandrares anpassningsproblem m. m., avgav sålunda i november
1972 ett delbetänkande (SOU 1972:83) om samhällets tolkservice med
förslag om utbildning och auktorisation av tolkar. I betänkandet
framhålls att bl. a. många statliga organ rekryterar personer med
kunskaper i invandrarspråk till tjänster där kontakter med invandrare
ofta förekommer. Enligt utredningen bör ytterligare åtgärder vidtas för
att i all möjlig utsträckning rekrytera personal med sådana språkkunskaper.
Utredningen rekommenderar vidare att bl. a. myndigheter med
invandrarkontakter som ett led i personalutbildningen anordnar kurser i
olika omfattning i invandrarspråk samt att samhällsorganen i ökad
utsträckning inrättar fasta tolk- och översättartjänster. Utredningen
erinrar om att en sådan ordning skapar garantier för att tolk eller
översättare alltid finns tillgänglig hos samhällsorganet och att tolken eller
översättaren har de särskilda kvalifikationer som behövs för att han skall
kunna fullgöra sin uppgift tillfredsställande. Betänkandet har remissbehandlats
och är för närvarande föremål för överväganden inom inrikesdepartementet.
Med hänsyn till de åtgärder som sålunda vidtagits eller aktualiserats
bör motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
A. att riksdagen beträffande omhändertagande av sårade och
skadade djur avslår motionen 1973 :272;
JuU 1973:30
7
B. att riksdagen beträffande språkundervisning för viss polispersonal
avslår motionen 1973:597.
Stockholm den 17 oktober 1973
På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), herr Dockered
(c)*, fröken Mattson (s), herrar Johansson i Växjö (c), Nygren (s),
Westberg i Ljusdal (fp), Polstam (c)*, fru Bergander (s), herrar Schött
(m), Petersson i Röstånga (fp), Karlsson i Ronneby (s)* och Alf
Pettersson i Malmö (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering
GOT AB 73 5176 S Stockholm 1973