Justitieutskottets betänkande nr 19 år 1973
Nr 19
Justitieutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:74 med
förslag till organisation av samhällets rättshjälp m. m. jämte motioner.
Propositionen
I propositionen 1973:74 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
föreslagit riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för organisationen av samhällets rättshjälp
som departementschefen förordar i propositionen,
2. till Allmänna advokatbyråer m. m.: Utrustning på tilläggsstat III
för budgetåret 1972/73 under andra huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 1 850 000 kr.,
3. bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta högst 30 ordinarie tjänster för
chef för allmän advokatbyrå med beteckningen r,
4. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsåtgärder som behövs
på grund av övertagandet av personal vid rättshjälpsanstalterna,
5. till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag
av 75 000 000 kr.,
6. till Rättshjälpsnämnderna för budgetåret 1973/74 anvisa ett
förslagsanslag av 3 520 000 kr.,
7. till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
8. till Bidrag till allmänna advokatbyråer för budgetåret 1973/74
anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kr.,
9. till Allmänna advokatbyråer m. m.: Utrustning för budgetåret
1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kr.,
10. till Ersättning åt vittnen m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett
förslagsanslag av 4 000 000 kr.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till vad utskottet anför på s. 2.
Motionerna
I samband med propositionen behandlar utskottet två i anledning av
propositionen väckta motioner, 1973:1733 och 1973:1734, samt en vid
riksdagens början väckt motion, 1973:600.
I motionen 1973:1733 av herr Boo m. fl. (c) yrkas att riksdagen vid
behandlingen av propositionen 1973:74 beslutar
1. att centralmyndigheten åläggs att före beslut om etablering av
allmän advokatbyrå eller mottagning eller vid prövning av indragning av
sådan höra landstinget,
2. att varje i rättshjälpsnämnds verksamhetsområde ingående län
1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 19
JuU 1973:19
2
garanteras minst en representant i rättshjälpsnämnden.
I motionen 1973:1734 av herr Winberg m. fl. (m) yrkas att riksdagen
vid behandlingen av propositionen 1973:74
1. beslutar att rättshjälpsreformen icke skall träda i kraft förrän den 1
januari 1974,
2. uttalar att principen om allmänna advokatbyråers självbärighet
innebär att avskrivning av en allmän advokatbyrås ackumulerade underskott
icke skall kunna ske genom att ackumulerade överskott från andra
allmänna byråer tas i anspråk.
I motionen 1973:600 av herr Glimnér m. fl. (c, fp) yrkas att riksdagen
hos Kungl. Maj d anhåller att ersättningen av allmänna medel till vittnen
m. fl. fastställs till 100 kr. för dag jämte traktamente enligt det statliga
reglementet fr. o. m. den 1 juli 1973.
Utskottet
Inledning
Den genomgripande reform av samhällets rättshjälp som riksdagen
tidigare beslutat (prop. 1972:4, JuU 1972:12, rskr 1972:205 och prop.
1972:132, JuU 1973:1, rskr 1973:21) skall träda i kraft den 1 juli 1973.
Reformen, som främst regleras i den nya rättshjälpslagen, innebär bl. a.
att rättshjälp i princip skall kunna erhållas i varje rättslig angelägenhet där
behov av rättshjälp finns. Den rättssökande skall efter förmåga bidra till
kostnaderna för rättshjälpen. Rättshjälp skall lämnas av advokat eller
biträdande jurist på advokatbyrå eller av annan som förordnas till
biträde. En allmän advokatbyrå med staten som huvudman skail i princip
finnas i varje län. För handläggning av ärenden om rättshjälp skall finnas
regionala rättshjälpsnämnder. En centralmyndighet skall handha tillsynen
över och samordningen av uppgifterna inom rättshjälpsområdet. Avsikten
är att centralmyndighetsfunktionerna skall förläggas till det blivande
domstolsverket samt i avvaktan på verkets inrättande handhas av
domstolsväsendets organisationsnämnd (DON).
Genom propositionen läggs fram förslag till organisation av rättshjälpsverksamheten
m. m. Det föreslås att 30 allmänna advokatbyråer med
staten som huvudman blir inrättade. Beträffande 16 av dessa är det fråga
om ett övertagande av de nuvarande rättshjälpsanstalterna medan 14 är
helt nya byråer. Vidare föreslås att sex regionala rättshjälpsnämnder
inrättas.
Propositionen innehåller även förslag till ekonomisystem för rättshjälpsverksamheten
och framställningar om anslag för rättshjälpskostnader,
rättshjälpsnämnder, allmänna advokatbyråer, bidrag till allmänna
advokatbyråer, utrustning till allmänna advokatbyråer samt ersättning åt
vittnen m. m. Vidare berörs avvecklingen av nuvarande rättshjälpsformer.
I det följande behandlar utskottet vissa frågor som tagits upp i
motioner eller eljest tilldragit sig utskottets särskilda uppmärksamhet. I
JuU 1973:19
3
övrigt föranleder Kungl. Maj :ts förslag icke några särskilda uttalanden
från utskottets sida.
Allmänna advokatbyråer och mottagningsverksamhet utanför huvudorten
Rättshjälpsreformen innebär som nyss nämnts att det allmänna skall
lämna rättshjälp vid i princip en allmän advokatbyrå i varje län.
Offentliga rättshjälpsanstalter finns f. n. i Stockholm (2 stycken),
Norrköping, Linköping, Helsingborg, Malmö, Halmstad, Göteborg, Vänersborg,
Borås, Karlstad, Örebro, Västerås, Gävle, Luleå och Haparanda.
Enligt de riktlinjer för organisationen av samhällets rättshjälp som
departementschefen förordar i propositionen bör allmänna advokatbyråer
finnas på dessa 15 orter och byggas upp på grundval av de nuvarande
rättshjälpsanstalterna. Härutöver bör enligt propositionen ytterligare 14
allmänna advokatbyråer nu inrättas. Med ledning av bl. a. undersökningar
rörande tillgången till och behovet av juridisk service har DON föreslagit
att av de nya allmänna advokatbyråerna sju inrättas redan i samband med
att rättshjälpsreformen träder i kraft, nämligen i Södertälje, Jönköping,
Eskilstuna, Växjö, Karlskrona, Kristianstad och Sundsvall samt att
snarast möjligt därefter ytterligare sju nya advokatbyråer inrättas,
nämligen i Kalmar, Skövde, Stockholm (utöver de två byråer som ersätter
nuvarande rättshjälpsanstalter), Uppsala, Umeå, Falun/Borlänge och
Östersund. Enligt vad departementschefen uttalar får det ankomma på
Kungl. Majä att besluta vid vilka tidpunkter under budgetåret 1973/74
och på vilka platser byråerna skall inrättas.
Flertalet av de nuvarande rättshjälpsanstalterna har mottagningar på
orter utanför huvudorten. I största möjliga utsträckning bör enligt
departementschefen mottagningsverksamhet fortfarande bedrivas på dessa
orter. Även andra orter kan bli aktuella för mottagning. Om det
behövs bör också de nya allmänna advokatbyråerna anordna mottagning
utanför huvudorten. Härutöver förordar departementschefen att mottagningsverksamhet
skall äga rum på vissa fångvårdsanstalter. I de fall där
mottagningsverksamheten visar sig olönsam får en avvägning göras mellan
kostnadskonsekvenserna och allmänhetens behov av juridisk service.
Departementschefen föreslår att Kungl. Maj:t bör bemyndiga centralmyndigheten
att besluta om omfattningen av de allmänna advokatbyråernas
mottagningsverksamhet på annan ort än huvudort.
I motionen 1973:1733 framförs önskemål om samråd mellan centralmyndigheten
och landstingen i frågor om inrättande av allmän advokatbyrå
samt om anordnande och indragning av mottagningsverksamhet på
orter utanför huvudorten. Motionärerna utgår från att landstingen med
deras lokala förankring har bättre förutsättningar än centralmyndigheten
att bedöma behovet av juridisk service inom olika orter i länet. Eftersom
allmänna advokatbyråer kommer att finnas endast i större tätorter, är
mottagningsverksamheten på andra orter enligt motionärerna av stor
betydelse för upprätthållandet av en tillfredsställande servicenivå. BL a.
mot den bakgrunden anser motionärerna det vara särskilt viktigt med
1* Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 19
JuU 1973:19
4
samråd mellan centralmyndigheten och landstingen vid prövning av om
mottagning skall inrättas eller bibehållas. I fråga om lokaliseringen av
allmänna advokatbyråer riktar motionärerna ingen invändning mot de
förslag som upptas i propositionen, med de framhåller att framtida
förändringar — bl. a. såvitt gäller utbudet av juridisk service genom
enskilt verksamma jurister — kan komma att leda till att behovet av
statlig advokatservice förändras. Med hänsyn härtill bör man aktivt följa
utvecklingen och genom anordnande av mottagningar på ytterligare orter
eller på annat sätt från det allmännas sida sörja för att en tillfredsställande
juridisk service finns över hela landet. Också i sådant hänseende skulle
enligt motionärerna ett samarbete mellan centralmyndigheten och
landstingen vara värdefullt. Under hänvisning till det anförda hemställer
motionärerna att riksdagen beslutar att centralmyndigheten åläggs att
höra landstinget före beslut om etablering av allmän advokatbyrå eller
mottagning utanför huvudorten eller vid prövning av indragning av sådan.
I samband med förra årets beslut beträffande rättshjälpsreformen
uttalade utskottet att reformen uppenbarligen kommer att öka efterfrågan
på biträde i rättsliga angelägenheter i sådan grad att behovet inte kan
tillgodoses inom ramen för de nuvarande rättshjälpsanstalternas och
enskilda advokatbyråernas resurser. Utskottet anslöt sig också till tanken
att det allmänna skall lämna rättshjälp vid i princip en advokatbyrå i varje
län. Mot bakgrund av dessa överväganden har utskottet intet att invända
mot Kungl. Maj:ts förslag att nu inrätta 30 allmänna advokatbyråer.
Eftersom av praktiska skäl samtliga byråer inte kan börja sin verksamhet
den 1 juli 1973, har utskottet inte heller någon erinran mot departementschefens
förslag att det får ankomma på Kungl. Maj:t att besluta vid
vilka tidpunkter de skilda byråerna skall inrättas. Som departementschefen
anför bör de nya byråerna byggas upp successivt. Rörande lokaliseringsorterna
för de nya byråerna förutsätter utskottet att beslut härom
träffas under största möjliga hänsynstagande till resultatet av de
omfattande undersökningar som DON redovisat. I anledning av uttalandena
i motionen 1973:1733 om behovet av ytterligare allmänna
advokatbyråer i framtiden vill utskottet framhålla att det får förutsättas
att centralmyndigheten för rättshjälpen kontinuerligt följer rättshjälpsreformens
verkningar och uppkommande förändringar i tillgången till och
behovet av rättsligt biträde över hela landet samt gör de framställningar
till Kungl. Maj:t om inrättande eller indragning av byråer som betingas av
utvecklingen. Något ställningstagande beträffande behovet av ytterligare
allmänna advokatbyråer bör inte göras innan ett betydande erfarenhetsmaterial
av reformens verkningar föreligger.
Efterfrågan av juridisk service är som framhållits av DON mycket
avståndskänslig. En betydande del av klienterna vid en rättshjälpsanstalt
eller ett enskilt advokatkontor kommer från ett mycket begränsat
geografisk område. Detta förhållande talar för departementschefens
förslag om anordnande av mottagningar utanför de orter där de allmänna
advokatbyråerna är belägna, på samma sätt som f. n. sker vid flertalet
rättshjälpsanstalter och en del enskilda advokatbyråer. Sådan mottag
-
JuU 1973:19
5
ningsverksamhet utgör enligt utskottets mening också ett lämpligt medel
att sörja för rättsligt biträde på orter där en advokatbyrå skulle vara
olönsam och kan även innebära ett smidigt sätt att tillgodose behovet av
rättslig service på viss ort i avbidan på ställningstagande till frågan om
inrättande av en allmän advokatbyrå där. Utskottet biträder därför
departementschefens förslag om mottagningsverksamhet utanför allmän
advokatbyrås huvudort och har intet att erinra mot att centralmyndigheten
bemyndigas besluta om omfattningen av mottagningsverksamheten.
Vägledande vid beslut om mottagning utanför huvudort bör liksom vid
inrättande av allmänna advokatbyråer vara bl. a. befolkningstätheten,
antalet privatpraktiserande jurister och antalet domstolar inom verksamhetsområdet.
När det gäller det i motionen 1973:1733 framförda önskemålet om
samråd i hithörande frågor mellan centralmyndigheten och landstingen
vill utskottet till en början peka på att en utgångspunkt för rättshjälpsreformen
är att huvudmannaskapet för det allmännas rättshjälpsverksamhet
skall övertas av staten, varigenom den hittillsvarande splittringen av det
allmännas insatser härvidlag på en mängd olika myndigheter kan
upphöra. Övertagandet motiverades icke av någon kritik mot de
hittillsvarande huvudmännen, främst landstingen, utan uppbars av intresset
att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av tillgängliga resurser och
att underlätta kontrollen över samhällets kostnader för rättshjälpen. Det
bör tilläggas att utvidgningen av det allmännas advokatverksamhet i
första hand skall bygga på de nuvarande landstingskommunala rättshjälpsanstalterna
och att det härigenom blir möjligt att ta till vara de
goda erfarenheterna av deras verksamhet. I fråga om mottagningsverksamheten
bör vidare beaktas att de nuvarande mottagningarna utanför
huvudorten ofta inrättats på initiativ av berörda kommuner som i
åtskilliga fall tillhandahåller lokaler. I samband med statens övertagande
av den hittillsvarande verksamheten får i förekommande fall avtal träffas
med berörda landsting och kommuner om övertagande av lokaler och
inventarier. Vid de härav föranledda kontakterna får representanter för
landsting och kommuner tillfälle att framföra regionalt och lokalt
betingade synpunkter på frågorna om den framtida omfattningen av det
allmännas advokatverksamhet. Som DON anfört i fråga om mottagningsorterna
för de hittillsvarande rättshjälpsanstalterna bör vidare samråd äga
rum mellan centralmyndigheten och varje byrå. Det får enligt utskottets
mening förutsättas att de framställningar om förändringar i det allmännas
utbud av juridisk service som i samband med reformens genomförande
och därefter riktas till centralmyndigheten från kommuner eller landsting
blir i största möjliga utsträckning beaktade. Någon anledning att i
enlighet med motionärernas önskemål formalisera samarbetet mellan
centralmyndigheten och landstingen eller att ålägga myndigheten att i
vissa frågor höra landstingen föreligger enligt utskottets mening inte.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1973:1733 i denna del.
JuU 1973:19
6
Rättshjälpsnämnds sammansättning
För handläggning av ärenden om rättshjälp skall finnas regionala
rättshjälpsnämnder. Dessa skall bl. a. pröva ansökningar om rättshjälp,
förordna biträde samt bestämma ersättning till biträde i sådana mål eller
ärenden som inte behandlas vid allmän domstol.
Enligt rättshjälpslagen skall rättshjälpsnämnd bestå av ordförande,
som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt fyra andra
ledamöter. Av de sistnämnda ledamöterna skall två vara advokater inom
nämndens verksamhetsområde, en anställd på allmän advokatbyrå och en
enskilt verksam. Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas av Kungl. Majit
medan övriga ledamöter utses av centralmyndigheten. Av de sistnämnda
utses den som skall vara enskilt verksam advokat efter förslag av Sveriges
advokatsamfund och de ledamöter som ej skall vara advokater efter
förslag av landsting i län inom rättshjälpsnämndens verksamhetsområde.
Ingår i detta område kommun som inte tillhör landstingskommun skall
förslag lämnas även av fullmäktige i kommunen. För ledamot skall finnas
ersättare. Bestämmelserna om ledamot har motsvarande tillämpning på
ersättare. I regel är nämnden beslutför med ordföranden och de två
lekmannaledamöterna. I vissa fall skall samtliga ledamöter delta, t. ex.
om ett ärende är av principiell betydelse eller eljest av särskild vikt.
Nämndens beslutanderätt skall kunna delegeras till tjänsteman vid
nämnden. Rättshjälpsnämnds verksamhetsområde skall bestämmas av
Kungl. Majit.
I anslutning till överväganden vid rättshjälpsreformens antagande
uttalar sig departementschefen i propositionen för att rättshjälpsnämnder
skall inrättas på de sex orter där hovrätterna är belägna och att de ges
samma verksamhetsområden som hovrätternas domkretsar. I organisatoriskt
hänseende förutses en nära anknytning mellan rättshjälpnämnderna
och hovrätterna. Sålunda avses bl. a. nämndernas personal formellt bli
tjänstemän vid hovrätterna. Utskottet har ingen erinran mot vad
departementschefen uttalat om inrättandet av rättshjälpsnämnder och
deras verksamhetsområden. Liksom departementschefen anser utskottet
det vara en fördel för verksamheten om nämndernas kansligöromål utförs
inom hovrätterna. Bl. a. kan nämnderna vid tillfälliga vakanser och i
andra speciella arbetssituationer få hjälp från hovrätterna med personal
för handläggar- och biträdesuppgifter.
En följd av den föreslagna ordningen blir att verksamhetsområdet för
de flesta rättshjälpsnämnderna kommer att omfatta flera län. Exempelvis
kommer att till rättshjälpsnämnden i Stockholm höra Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs
län samt del av Gävleborgs län, och till nämnden i Jönköping
kommer att höra Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och
Skaraborgs län. Med det begränsade antal ledamöter som skall ingå i
rättshjälpsnämnderna kan som påpekas i motionen 1973:1733 vissa län
komma att bli orepresenterade i den nämnd som handlägger ärenden som
berör dessa län. Med hänsyn bl. a. till den vikt som måste läggas vid god
Juli 1973:19
7
kännedom om och kontakt med de lokala förhållandena hemställer
motionärerna att riksdagen beslutar att varje i rättshjälpsnämnds verksamhetsområde
ingående län garanteras minst en representant i nämnden.
Motionärernas önskemål om ett ökat antal ledamöter i rättshjälpsnämnd
är motiverat främst av intresset att lokala synpunkter skall kunna
göras gällande i nämnden. Härvidlag får enligt utskottets mening beaktas
att de arbetsuppgifter som ankommer på rättshjälpsnämnd i huvudsak
består i prövning av ansökningar om rättshjälp, förordnande av biträde
och bestämmande av ersättning till biträde samt att vid sammanträden
med nämnden i dess helhet företrädesvis endast principiellt betydelsefulla
eller särskilt viktiga ärenden skall förekomma. I sådana ärenden torde
regelmässigt utrymmet för lokala synpunkter vara begränsat. Vad i
motionen anförs ger således inte anledning att frångå föregående års
beslut om antalet ledamöter i rättshjälpsnämnd, så mycket mindre som
landstingen och de landstingsfria kommunerna enligt vad ovan angivits
tillförsäkrats visst inflytande på valet av lekmannarepresentanterna i
nämnderna. Med hänsyn till att vissa ärenden kan inrymma lokala
aspekter förutsätter utskottet dock att centralmyndigheten vid utseendet
av ledamöter och suppleanter — även när det gäller dem som skall vara
advokater — i görligaste mån tillser att det uppkommer en lämplig
geografisk spridning inom rättshjälpsnämndens verksamhetsområde. Härigenom
kan de önskemål som ligger bakom motionsyrkandet i inte
obetydlig utsträckning tillgodoses. På angivna skäl avstyrker utskottet
bifall till motionen 1973:1733 i denna del.
Budget- och ekonomisystem, anslagsfrågor
Vid angivandet av riktlinjerna för rättshjälpsverksamhetens budgetoch
ekonomisystem uttalar departementschefen att man måste välja ett
system som är förenligt med verksamhetens art samt att härvidlag den
självbärighetsprincip som skall gälla för de allmänna advokatbyråerna och
de krav på affärsmässighet och konkurrens på lika villkor med enskilda
advokater som uppställts är av särskilt intresse.
I motionen 1973:1734 hemställs — under hänvisning till vissa
uttalanden i propositionen — att riksdagen skall uttala att principen om
allmänna advokatbyråers självbärighet innebär att avskrivning av en
allmän advokatbyrås ackumulerade underskott inte skall kunna ske
genom att ackumulerade överskott från andra allmänna byråer tas i
anspråk. Ett sådant förfarande, som inte är möjligt för de enskilda
advokatbyråernas del, skulle enligt motionärerna vara oförenligt med
principen om konkurrens på lika villkor.
I likhet med departementschefen anser utskottet att en resultatutjämning
mellan de allmänna advokatbyråerna i praktiken skulle innebära en
”koncernbildning” som inte skulle stå i överensstämmelse med den
ställning i förhållande till enskilda advokater som de allmänna advokatbyråerna
avses få. Över- eller underskott i verksamheten vid de olika
byråerna får i stället balanseras från ett budgetår till ett annat. Om
samma advokatbyrå under flera år visar underskott får som departe
-
JulJ 1973:19
8
mentschefen uttalar tas upp frågan om byrån bör läggas ned eller
omorganiseras. Någon avskrivning av ackumulerade underskott på en
byrå genom ianspråktagande av ackumulerade överskott hos andra byråer
bör på de skäl som anförts mot en resultatutjämning mellan olika byråer
inte äga rum. Utskottet förutsätter att centralmyndigheten följer
utvecklingen med uppmärksamhet och i så god tid lämnar förslag till
erforderliga förändringar i verksamheten att den situationen inte skall
behöva uppkomma att en byrå under en följd av år visar allt större
underskott. Utöver vad sålunda anförts ger det här behandlade motionsyrkandet
— som synes ha föranletts av vissa i propositionen återgivna
synpunkter av DON — inte anledning till några uttalanden från riksdagens
sida. Motionen 1973:1734 i denna del bör ej föranleda någon riksdagens
åtgärd.
I anslutning till vad nyss sagts bör framhållas att lönsamhetsprincipen
inte kan tillämpas helt strikt vid de allmänna advokatbyråerna. Som
angivits i det föregående får det i de fall där en mottagningsverksamhet
visar sig olönsam göras en avvägning mellan kostnadskonsekvenserna och
allmänhetens behov av juridisk service. I vissa fall, t. ex. vid mottagning
på fångvårdsanstalt, kan det visa sig att de sociala skälen för mottagningsverksamheten
talar med sådan styrka att verksamheten bör bedrivas även
om ett visst underskott uppkommer. Det kan också från allmän synpunkt
framstå som angeläget att anställda vid de allmänna advokatbyråerna åtar
sig vissa uppdrag, bl. a. som likvidator, god man m. m., som inte ger
inkomster som täcker kostnaderna. Utskottet finner det riktigt att på
detta sätt uppkommande kostnader liksom kostnader för tolk (översättare)
i enlighet med departementschefens förslag inte bör påverka
rörelseresultatet, och utskottet ansluter sig till det förslag om finansiering
av dylika kostnader genom ett särskilt driftbidragsanslag (Bidrag till
allmänna advokatbyråer) som upptas i propositionen.
Av övriga anslag som föranleds av rättshjälpsreformen vill utskottet
här endast beröra anslaget Rätthjälpskostnader. Anslaget avses täcka de
rättshjälpskostnader (förmåner) som enligt rättshjälpslagen skall betalas
av allmänna medel, dvs. framför allt ersättning till offentlig försvarare,
offentligt biträde och biträde vid allmän rättshjälp. Enligt utskottets
mening bör även de kostnader som inom exekutionsväsendet föranleds av
den i samband med rättshjälpsreformen förutskickade befrielsen från
avgifter enligt exekutionsavgiftskungörelsen (1971:1027) kunna belasta
förevarande anslag (se prop. 1972:4 s. 337 och SFS 1973:142).
Det nuvarande anslaget Ersättning åt domare, vittnen och parter har
till övervägande delen belastats med kostnader för ersättning till offentliga
försvarare. Som nyss nämnts kommer kostnader för offentlig försvarare
efter rättshjälpsreformens ikraftträdande att belasta det nya anslaget
Rättshjälpskostnader. Kostnader för ersättning åt vittnen blir därigenom
den största posten på anslaget. Detta bör därför,som departementschefen
föreslår, i fortsättningen benämnas Ersättning åt vittnen m. m.
I propositionen föreslår Kungl. Maj:t riksdagen att under sistnämnda
anslag för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 4 000 000 kr.
Juli 1973:19
9
I motionen 1973:600 framhålls att vittnesersättningen — som f. n.
utgör högst 85 kr. om dagen jämte traktamente och reseersättning enligt
särskilda regler — inte får hållas på en så låg nivå att svårigheter kan
uppkomma att få fram vittnesmål. Motionärerna gör jämförelser med
andra medverkande i rättegången och erinrar om att t. ex. ersättningen
till nämndemän utgör 100 kr. om dagen jämte traktamente enligt
allmänna resereglementet. Med hänvisning härtill yrkar motionärerna att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att ersättningen av allmänna medel
till vittnen m. fl. fr. o. m. den 1 juli 1973 fastställs till 100 kr. om dagen
jämte traktamente enligt allmänna resereglementet.
Som utskottet framhöll föregående år vid behandlingen av en motion
med ett likartat yrkande som det nu föreliggande är det angeläget att
ersättningsbeloppens storlek inte får inflytande på allmänhetens beredvillighet
att vittna inför domstol. Jämförelsen med den ersättning som
utgår vid nämndemannauppdrag är emellertid enligt utskottets mening av
mindre intresse, eftersom fullgörandet därav är av helt annan karaktär än
vittnesinställelsen, som är grundad på en lagstadgad skyldighet som i
rättskipningens intresse principiellt åligger envar. Med beaktande härav
och med hänsyn till att ersättningsbeloppet för tidsspillan så sent som
den 1 juli 1972 höjdes från 60 till 85 kr. finner utskottet att det f. n.
saknas utrymme för den av motionärerna föreslagna förbättringen av
vittnesförmånema. Frågan bör emellertid fortlöpande följas med uppmärksamhet.
Utskottet godtar departementschefens medelsberäkning rörande ifrågavarande
anslag och avstyrker bifall till motionen 1973:600.
Rättshjälpsreformens ikraftträdande
I enlighet med statsmakternas tidigare ställningstaganden skall rättshjälpsreformen
träda i kraft den 1 juli i år. Som framgått av det
föregående kommer därvid centralmyndighetsfunktionen att — i avbidan
på domstolsverkets inrättande — förläggas till DON. Samtidigt skall sex
rättshjälpsnämnder inrättas. Vidare kommer i samband med genomförandet
och successivt därefter under nästkommande budgetår 30 allmänna
advokatbyråer att inrättas.
I motionen 1973:1734 anförs att åtskilliga organisatoriska frågor ännu
synes vara olösta, t. ex. frågorna om rekryteringen till och lönesättningen
för tjänsterna både vid de allmänna advokatbyråerna och rättshjälpsnämnderna.
Det sagda gäller enligt motionärerna också rättshjälpsnämndernas
organisation och sammansättning m. m. I syfte att möjliggöra att
viktiga organisatoriska frågor skall kunna lösas före reformens ikraftträdande
yrkar motionärerna att riksdagen beslutar att reformen inte skall
träda i kraft förrän den 1 januari 1974.
Vad beträffar rekryteringsbehovet till de 16 allmänna advokatbyråer
som skall byggas upp på grundval av de nuvarande rättshjälpsanstalterna
vill utskottet först peka på att det kan förväntas att flertalet av de
nuvarande tjänstemännen vid dessa anstalter i mån av tillgång till tjänster
JuU1973:19
10
kommer att gå över till de allmänna advokatbyråerna eller rättshjälpsnämnderna.
Departementschefen beräknar ökningen av antalet juristtjänster
till sammanlagt nio vid de övertagna byråerna. Vid flertalet av de
nya byråerna bör enligt departementschefen antalet jurister under
uppbyggnadsskedet kunna begränsas till två eller tre. Utskottet har inte
någon erinran mot departementschefens beräkning av personalbehovet
under inledningsskedet. Några farhågor för rekryteringssvårigheter beträffande
dessa tjänster behöver enligt utskottets mening inte hysas, särskilt
som inte alla nya byråer måste vara inrättade den 1 juli; som angivits i det
föregående avses inrättandet och uppbyggandet av dem äga rum
successivt.
Rättshjälpsnämndernas sammansättning och organisation har utskottet
berört i ett tidigare avsnitt. Av vad utskottet där anfört framgår att
några organisatoriska svårigheter av den art motionärerna antytt inte
torde föreligga. När det gäller personalbehovet för nämnderna, vilket av
departementschefen beräknas till sammanlagt endast 14 handläggare och
32 biträden, vill utskottet peka på den anknytning mellan rättshjälpsnämnderna
och vederbörande hovrätt som utskottet i det föregående
uttalat sin anslutning till. Om det mot förmodan vid någon rättshjälpsnämnd
skulle uppkomma svårigheter att omedelbart fylla hela personalbehovet,
får hovrätten ställa personal till nämndens förfogande från de
personalgrupper som är avsedda för hovrättens egentliga verksamhet. Med
hänsyn härtill synes enligt utskottets mening motionärernas farhågor
beträffande rättshjälpsnämndernas personalbehov sakna berättigande.
Utskottet vill tillägga att det vid genomförandet av en reform av så
genomgripande art som den nu ifrågavarande naturligen inte kan
undvikas att vissa övergångsproblem uppkommer. Dylika svårigheter kan
emellertid med hänsyn till rättshjälpsreformens stora allmänna betydelse
inte få föranleda att den uppskjuts.
Med stöd av det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandet i
motionen 1973:1734 om uppskov med rättshjälpsreformens ikraftträdande.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
A. att riksdagen beträffande samråd mellan centralmyndigheten
och landstingen avslår motionen 1973:1733 i denna del;
B. att riksdagen beträffande rättshjälpsnämnds sammansättning
avslår motionen 1973:1733 i denna del;
C. att riksdagen beträffande budget- och ekonomisystem för de
allmänna advokatbyråerna med avslag på motionen
1973:1734 i denna del godkänner de i propositionen 1973:74
angivna riktlinjerna för organisationen av samhällets rättshjälp
i denna del;
D. att riksdagen beträffande budget- och ekonomisystem för
rättshjälpsverksamheten i anledning av ovannämnda riktlinjer
JuU1973:19
11
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om anslaget
till rättshjälpskostnader;
E. att riksdagen godkänner ovannämnda riktlinjer i den mån de
icke omfattas av vad utskottet ovan anfört och hemställt;
F. att riksdagen beträffande rättshjälpsreformens ikraftträdande
avslår motionen 1973:1734 i denna del;
G. att riksdagen till Allmänna advokatbyråer m. m.: Utrustning
på tilläggsstat III för budgetåret 1972/73 under andra
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 850 000 kr.;
H. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att inrätta högst 30
ordinarie tjänster för chef för allmän advokatbyrå med
beteckningen r samt att vidta de övergångsåtgärder som
behövs på grund av övertagandet av personal vid rättshjälpsanstalterna;
J.
att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar
1. till Rättshjälpskostnader ett förslagsanslag av 75 000 000
kr.,
2. till Rättshjälp snämnderna ett förslagsanslag av 3 520 000
kr.,
3. till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet ett
förslagsanslag av 1 000 kr.,
4. till Bidrag till allmänna advokatbyråer ett förslagsanslag av
300 000 kr.,
5. till Allmänna advokatbyråer m. m.: Utrustning ett reservationsanslag
av 300 000 kr.;
K. att riksdagen
1. till Ersättning åt vittnen m. m. för budgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 4 000 000 kr.,
2. avslår motionen 1973:600.
Stockholm den 25 april 1973
På justitieutskottets vägnar
ASTRID BERGEGREN
Närvarande: fröken Bergegren (s), herr Dockered (c), fröken Mattson (s),
herrar Larfors (s), Jönsson i Malmö (s), Nygren (s), Polstam (c), Schött
(m), Petersson i Röstånga (fp), Henmark (fp), Alf Pettersson i Malmö (s),
Stjernström (c), Nilsson i Visby (s) och Lövenborg (vpk).
Reservation
vid punkten A
av herrar Dockered (c), Polstam (c), Petersson i Röstånga (fp),
Henmark (fp) och Stjernström (c), som beträffande samråd mellan
centralmyndigheten och landstingen anser
JuU1973:19
12
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”När
det” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
När det varje byrå. Av det anförda framgår visserligen att vissa
möjligheter till informella kontakter mellan landstingen och centralmyndigheten
kommer att föreligga åtminstone i ett inledande skede. Enligt
utskottets mening föreligger emellertid starka skäl att under fastare
former ta till vara landstingens hittillsvarande administrativa erfarenheter
och kunskaper rörande rättshjälp i skilda former. Det måste också
beaktas att landstingen av naturliga skäl lättare än en central myndighet
kan bedöma lokala skiftningar i behovet av och tillgången till juridisk
service. Mot den angivna bakgrunden bör därför i enlighet med vad som
uttalas i motionen 1973:1733 centralmyndigheten åläggas att före beslut
om etablering av allmän advokatbyrå eller mottagning eller vid prövning
av indragning av sådan höra landstinget. Detta synes kunna ske genom att
Kungl. Maj:t meddelar erforderliga anvisningar härom i instruktionen för
DON, som t. v. skall vara centralmyndighet för rättshjälpen. Vad
utskottet sålunda anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:
A. att riksdagen beträffande samråd mellan centralmyndigheten
och landstingen i anledning av motionen 1973:1733 i denna
del ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i detta
hänseende anfört.
GOTAB 73 3757 S Stockholm 1973