Justitieutskottets betänkande nr 8 år 1973
JuU 1973:8
Nr 8
Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1973:1 gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1973/74
till domstolsväsendet, m. m. jämte motioner.
ANDRA HUVUDTITELN
Domstolsväsendet
1. Högsta domstolen. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts i propositionen
1973:1 bilaga 4 (justitiedepartementet) under punkten D 1 (s. 64)
framlagda förslag och hemställer
att riksdagen till Högsta domstolen för budgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 11 290 000 kr.
2. Regeringsrätten. Kammarrätterna. Kungl. Maj:t har under punkten
D 2 (s. 64 och 65) föreslagit riksdagen att till Regeringsrätten för
budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 10 878 000 kr. samt
under punkten D 4 (s. 66 och 67) föreslagit riksdagen att till Kammarrätterna
för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 22 456 000 kr.
Motionerna
I motionen 1973:97 av herrar Winberg (m) och Olsson i Sundsvall (c)
hemställs att riksdagen beslutar omvandla kammarrättsfilialen i Sundsvall
till en självständig kammarrätt.
I motionen 1973:409 av herrar Taube (fp) och Levin (fp) hemställs att
riksdagen som sin mening framhåller att nuvarande eftersläpning i fråga
om skattemålen i regeringsrätten och i kammarrätt är oacceptabel och att
lämpliga åtgärder måtte vidtagas för att äntligen nedbringa väntetiden till
en mer rimlig nivå.
Utskottet
Den under år 1971 genomförda förvaltningsrättsreformen (prop.
1971:30, KU 1971:36) berörde de allmänna förvaltningsdomstolarnas
organisation och verksamhet i viktiga avseenden.
Fram till reformens genomförande prövade regeringsrätten besvär över
praktiskt taget varje slag av förvaltningsbeslut som kunde överprövas av
förvaltningsdomstol. Beträffande de allra flesta målgrupperna var regeringsrätten
dessutom enda och sista domstolsinstans. Detta gällde bl. a.
barnavårdsmål, nykterhetsvårdsmål, byggnadsmål, hälsovårdsmål, körkortsmål
och kommunalbesvärsmål. I ett par grupper av mål var
1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 8
Juli 1973:8
2
regeringsrätten överinstans i förhållande till kammarrätten. Den helt
dominerande av dessa målgrupper var skattemålen, som regelmässigt
passerade kammarrätten innan de nådde regeringsrätten.
Den under åren alltmer ökade balansen i regeringsrätten ledde för flera
grupper av mål till långa dröjsmål med det slutliga avgörandet. Eftersläpningen
var störst i skattemålen, som regeringsrätten bedömde som
genomsnittligt mindre brådskande än t. ex. mål om tvångsintagning av
alkoholmissbrukare, omhändertagande av barn för samhällsvård, kommunalbesvärsmål
och mål om återkallande av körkort. Väntetiden i
skattemål mellan kammarrättens utslag och regeringsrättens avgörande
var före reformen i allmänhet bortåt fyra år. Räknat från tidpunkten för
taxeringsnämndens beslut kom regeringsrättens slutliga besked i genomsnitt
först efter drygt sex och ett halvt år. För kammarrättens del kom
utslaget att dröja närmare två år efter prövningsnämndens avgörande.
Andra målgrupper med påfallande långa väntetider i regeringsrätten var
byggnadsmål, hälsovårdsmål och kommunalbesvärsmål.
Genom förvaltningsrättsreformen avlastades regeringsrätten arbetsuppgifter
genom att tyngdpunkten i den domstolsmässiga besvärsprövningen
i förvaltningsärenden flyttades från denna domstol till kammarrätt.
Kammarrätt fick ställning av allmän förvaltningsdomstol närmast under
regeringsrätten med i stort sett samma målområde som denna. I samband
därmed byggdes kammarrättsorganisationen ut kraftigt. Sålunda finns det
numera två kammarrätter, den ena i Stockholm med Norrland, Svealand
utom Värmland samt Östergötland och Gotland som domkrets och den
andra i Göteborg med återstoden av landet som domkrets. Två av
stockholmskammarrättens avdelningar är förlagda till Sundsvall.
I syfte att begränsa tillströmningen av mål till regeringsrätten gavs
domstolen också ställning av huvudsakligen prejudikatinstans. Mål som
fullföljs från kammarrätt till regeringsrätten skall sålunda prövas av
regeringsrätten bara om denna meddelar prövningstillstånd.
I anledning av en föregående år väckt motion med önskemål om dels
utredning om hur regeringsrättens arbetsbalans utvecklats under de
senare åren, dels åtgärder för att nedbringa behandlingstiden till en mer
rimlig nivå uttalade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
(JuU 1972:7) att önskemålen tillgodosetts i samband med eller genom
den omorganisation av förvaltningsrättskipningen som innefattades i
förvaltningsrättsreformen.
1 den nu föreliggande motionen 1973:409 framhålls att handläggningstiden
för skattemål i regeringsrätten och kammarrätten i Stockholm är
för lång, vilket kan få förödande ekonomiska konsekvenser för både
enskilda skattebetalare och åtskilliga mindre företag. Motionären begär
därför att riksdagen som sin mening skall uttala att nuvarande eftersläpning
i fråga om skattemålen i regeringsrätten och kammarrätt är
oacceptabel samt att lämpliga åtgärder skall vidtagas för att nedbringa
väntetiden till en mer rimlig nivå.
De mål i vilka enskilda i egenskap av skattskyldiga för talan hos
regeringsrätten eller kammarrätt gäller ofta frågor av stor betydelse för de
JuU1973:8
3
skattskyldigas dispositioner och ekonomiska ställning. Det kan därför
medföra påtagliga nackdelar för den enskilde om skattemålen inte
handläggs med tillbörlig skyndsamhet. Snabbhet inom förvaltningsprocessen
utgör också ett viktigt element i det administrativa rättsskyddet. Ett
av syftena med reformen av förvaltningsprocessen var att komma till
rätta med de dessförinnan helt otillfredsställande väntetiderna innan ett
skattemål blev slutgiltigt prövat. Rörande utvecklingen i fråga om
målavverkning inom förvaltningsdomstolarna under det första året som
den nya ordningen tillämpats vill utskottet hänvisa till nedanstående
uppställning. Till komplettering av de data rörande domstolarna som
lämnas i statsverkspropositionen, bilaga 4, s. 62, visas här dels antalet
inkomna, avgjorda och vid 1972 års utgång balanserade mål vid
regeringsrätten och kammarrätterna, dels de vid dessa domstolar den 1
januari 1972 och den 1 januari 1973 anhängiga målen fördelade efter
ålder räknat från den dag de inkommit till domstolen. Antal inom
parentes anger mål rörande inkomstbeskattning.
År 1972 |
Regeringsrätten |
Kammarrätten |
Kammarrätten |
|||
Inkomna mål |
2 872 3 677 |
(1 060) |
12 679 |
(7 094) |
7 464 |
(4 587) |
1.1.1972 |
3 216 |
(1 170) |
5 884 |
(2 891) |
2 443 275 |
(2 044) |
1.1.1973 |
1 926 |
( 953) |
8 693 |
(5 982) |
5 070 |
(4 005) |
Av materialet framgår att väntetiderna alltjämt är besvärande. Det bör
emellertid beaktas att förvaltningsrättsreformen innebar en genomgripande
förändring av förvaltningsdomstolarnas organisation och verksamhet
samt att erfarenheter hittills föreligger för endast ett år. Underlaget är
därför enligt utskottets mening otillräckligt för ett ställningstagande
huruvida reformen bör kompletteras med åtgärder utöver dem som
innefattas i Kungl. Maj ds förslag (medel för besättande av ytterligare
drygt tio fiskalstjänster i kammarrätterna) för att bringa målbalansen till
en lägre nivå. I enlighet härmed avstyrker utskottet motionen 1973:409.
Samtidigt vill emellertid utskottet med hänsyn till de upptagna frågornas
vikt framhålla angelägenheten av att den fortsatta utvecklingen på
området följs med stor uppmärksamhet.
I samband med förvaltningsrättsreformen beslöts som framgått av det
föregående att två avdelningar av kammarrätten i Stockholm skulle
JuU 1973:8
4
förläggas till Sundsvall (prop. 1971:30 del 2 s. 87 och 727, KU 1971:36
s. 16).
Det i motionen 1973:97 framställda yrkandet att kammarrättsfilialen i
Sundsvall skall omvandlas till en självständig kammarrätt motiveras med
samma skäl som anfördes till stöd för ett motionsvägen i anledning av
prop. 1971:30 med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar,
m. m., framfört yrkande att en kammarrätt skulle inrättas i Sundsvall den
1 januari 1972. Sålunda pekar motionärerna bl. a. på att det för
personalen torde vara en fördel att kunna påräkna fast placering på en ort
och inte löpa risk att med vissa intervaller tvingas flytta mellan olika
orter. Enligt motionärerna utgör en kammarrätt med endast två
avdelningar en enhet som är tillräckligt stor för att kunna fungera
självständigt i administrativt hänseende. Härvidlag görs jämförelse med
hovrätterna i Umeå och Sundsvall som vardera består av två avdelningar.
Motionärerna framhåller också möjligheten att domkretsen för en
kammarrätt i Norrland tillförs områden från Svealand så att domstolen får
ett sådant målantal att den kan arbeta på fler än två avdelningar.
I sitt av riksdagen godkända betänkande år 1971 rörande förvaltningsrättsreformen
uttalade konstitutionsutskottet att det finns åtskilliga skäl
som talar för att inrätta en kammarrätt för Norrland. Enligt utskottet
skulle emellertid en sådan domstol åtminstone till en början knappast
kunna omfatta mer än två avdelningar. Att bilda en administrativt
självständig kammarrätt av så begränsad storlek borde enligt utskottet —
särskilt innan tillräcklig erfarenhet vunnits av reformens allmänna
verkningar — inte tillstyrkas. Utskottet avstyrkte därför förslaget att
redan i samband med reformens genomförande inrätta en fristående
kammarrätt för Norrland. I stället tillstyrkte utskottet det i propositionen
upptagna förslaget om förläggning till Sundsvall av två avdelningar
av kammarrätten i Stockholm. Så snart erfarenheter av den nya
kammarrättsorganisationen vunnits borde enligt utskottet förutsättningarna
att omvandla filialen till en självständig kammarrätt för norra
Sverige prövas.
Den kammarrättsverksamhet som sålunda förlagts till Sundsvall tog sin
början först i juni 1972. De erfarenheter som vunnits under den korta tid
som därefter förflutit innefattar enligt utskottets mening ett helt
otillräckligt underlag för en bedömning av motionsspörsmålet. Ytterligare
erfarenheter av såväl förvaltningsrättsreformens allmänna verkningar som
av verksamheten vid de två avdelningarna i Sundsvall måste enligt
utskottets mening avvaktas.
På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionen 1973:97.
Utskottet som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
medelsberäkning tillstyrker förslagen under punkterna D 2 och D 4 i
propositionen.
Utskottet hemställer
A. att riksdagen till Regeringsrätten för budgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 10 878 000 kr.,
JuU 1973:8
5
B. att riksdagen till Kammarrätterna för budgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 22 456 000 kr.,
C. att riksdagen avslår motionen 1972:97,
D. att riksdagen avslår motionen 1972:409.
3. Regeringsrättens årsbok. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
under punkten D 3 (s. 65 och 66) samt hemställer
att riksdagen till Regeringsrättens årsbok för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 180 000 kr.
4. Hovrätterna. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten
D 5 (s. 67 och 68) samt hemställer
att riksdagen till Hovrätterna för budgetåret 1973/74 anvisar ett
förslagsanslag av 41 500 000 kr.
5. Tingsrätterna. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten
D 6 (s. 68—70) och hemställer
A. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att inrätta de ordinarie
tjänster för rådman, tillika avdelningsordförande, i Co 3,
och rådman i Co 1 som förordats i propositionen,
B. att riksdagen till Tingsrätterna för budgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 246 650 000 kr.
6. Ersättningar till nämndemän m. m. Kungl. Maj:t har under punkten
D7 (s. 70 och 71) föreslagit riksdagen att till Ersättningar till
nämndemän m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av
18 100 000 kr.
Motion
I motionen 1973:612 av herr Lindström m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hemställer hos Kungl. Maj:t om åtgärder för att höja ersättningen för
fullgörandet av nämndemannauppdrag.
Utskottet
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
medelsberäkning.
Enligt kungörelsen (1967:358) om ersättning till nämndemän m. fl.
äger nämndeman samt juryman i tryckfrihetsmål vid tjänstgöring i
tingsrätt erhålla dagarvode samt resekostnadsersättning och traktamente.
Dagarvode utgår för varje sammanträdesdag och i vissa fall även för
resdagar. Dagarvodets storlek var 75 kr. framtill den 1 januari 1972, då
det höjdes till 100 kr.
I motionen 1973:612 hemställs om åtgärder för en ytterligare höjning
av ersättningen för nämndemannauppdrag. Till stöd för yrkandet
åberopas att den nyss nämnda arvodeshöjningen inte fått önskad effekt i
JuU1973:8
6
fråga om villigheten att åtaga sig nämndemannauppdrag bland personer
som går miste om arbetsförtjänst vid fullgörande av uppdraget. Kan
spörsmålet inte lösas genom att ersättning för förlorad arbetsförtjänst
utges anser motionärerna en höjning av dagarvodet till förslagsvis 150
kr. ofrånkomlig.
Vid behandlingen år 1971 av en motion med enahanda yrkande som i
den nu föreliggande motionen ansåg utskottet (JuU 1971:5) i likhet med
vad som framhållits då nämndemannaarvodets storlek tidigare övervägts i
riksdagen (SU 1957:2, 1962:2, 1967:2) att gottgörelsen borde bestämmas
så att den inte förändrar uppdragets karaktär av förtroendeuppdrag.
Samtidigt fann utskottet det emellertid angeläget att nämndemännen inte
nödgas att för fullgörande av sitt uppdrag vidkännas sådana kostnader,
att urvalet av nämndemän i realiteten begränsas till personer som har
ekonomiska förutsättningar att motta uppdraget. Med beaktande härav
och av den tid som då hade förflutit sedan arvodet senast höjts ansåg
utskottet att en omprövning av ersättningen för nämndemannauppdraget
var motiverad. Riksdagen biföll utskottets hemställan härom (Rskr
1971:101). Som angivits i det föregående har dagarvodet därefter höjts
från 75 till 100 kr.
Utskottet finner ej anledning att frångå de grundläggande synpunkter
som riksdagen tidigare anlagt på spörsmålet om nämndemannauppdragets
karaktär och rekryteringen till sådant uppdrag. I anslutning till motionen
vill utskottet än en gång understryka angelägenheten av att ersättningen
för uppdragets fullgörande är avvägd så att risk för snedvridning av
rekryteringen undviks. Den nyligen genomförda höjningen av dagarvodets
storlek gör det dock enligt utskottets mening omöjligt att f. n. tillstyrka
någon förbättring av de ekonomiska förmånerna. Frågan bör emellertid
fortlöpande följas med uppmärksamhet varvid även bör beaktas andra
omständigheter som kan påverka möjligheterna till en bred rekrytering av
nämndemän.
Utskottet hemställer
A. att riksdagen till Ersättningar till nämndemän m. m. för
budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 18 100000
kr.,
B. att riksdagen avslår motionen 1973:612.
7. Utrustning till domstolar m. m. Blanketter m. m. för domstolsväsendet.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna D 8 och
D 9 (s. 71 och 72) samt hemställer
att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar
A. till Utrustning till domstolar m. m. ett reservationsanslag av
4 100 000 kr.,
B. till Blanketter m. m. för domstolsväsendet ett förslagsanslag
av 2 600 000 kr.
8. Domstolsväsendets organisationsnämnd. Kungl. Maj:t har under punkten
D 10 (s. 72 och 73) föreslagit riksdagen att till Domstolsväsendets
Juli 1973:8
7
organisationsnämnd för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av
6 754 000 kr.
Motion
I motionen 1973:266 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas att riksdagen i
samband med behandlingen av förevarande anslag uttalar det angelägna i
en kraftigt utbyggd information om samhällets rättshjälp (yrkande B 1).
Utskottet
Domstolsväsendets organisationsnämnd (DON) skall i vissa hänseenden
vara central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna och
de allmänna förvaltningsdomstolarna samt, i den mån uppgiften ej
ankommer på statens hyresråd, för arrende- och hyresnämnderna.
Nämnden skall också svara för vissa åtgärder inom inskrivningsväsendet
som påkallas av genomförandet av automatisk databehandling på detta
område.
Nämnden svarar vidare för arbetet med att genomföra den reform av
samhällets rättshjälp som träder i kraft den 1 juli 1973. Som ett led i
detta arbete uppgörs för närvarande inom nämnden planer för informationsverksamhet
i anslutning till reformen. Under ifrågavarande anslag
beräknar departementschefen ett medelsbehov av 500 000 kr. för
information om samhällets rättshjälp.
I motionen 1973:266 framhålls att det är utomordentligt betydelsefullt
att informationen om rättshjälpens innehåll och om de möjligheter
som genom reformen kommer att stå allmänheten till buds blir fullödig
och omfattande och att den presenteras i så lättillgänglig form som
möjligt. Motionärerna anser det tveksamt om det nyssnämnda beloppet
om 500 000 kr. ger tillräckligt utrymme för denna viktiga funktion. Med
hänsyn till att beloppet utgör en del av ett större anslag med
förslagsanslagskaraktär framför motionärerna inget yrkande om anslagshöjning
men hemställer att riksdagen skall göra ett uttalande om
angelägenheten av en kraftigt utbyggd information om samhällets
rättshjälp.
Frågan om tillgodoseende av det behov av information som föreligger i
anslutning till den betydelsefulla reformen av samhällets rättshjälp har
vid skilda tillfällen aktualiserats i riksdagen (se JuU 1972:12 s. 52—53,
1973:1 s. 39—40 och 1973:5 s. 5). I samband med behandlingen av ett
motionsyrkande i informationsfrågan föregående år uttalade utskottet
bl. a. att det är mycket angeläget att verkningsfulla åtgärder vidtas för att
informera allmänheten om den reform som rättshjälpslagstiftningen
innebär. I sitt nyligen avgivna betänkande rörande förslag till komplettering
av den föregående år antagna rättshjälpslagstiftningen behandlade
utskottet också motioner med samma syfte som den nu föreliggande
motionen. Utskottet kunde därvid upplysa om att nämnden för
samhällsinformation ställt 200 000 kr. till förfogande för den informa
-
Juli 1973:8
8
tionsverksamhet om samhällets rättshjälp som planläggs inom domstolsväsendets
organisationsnämnd.
Mot den angivna bakgrunden anser sig utskottet kunna utgå från att
erforderlig information om rättshjälpsreformen kommer att spridas. Med
hänsyn härtill saknas skäl till någon riksdagens åtgärd i anledning av det
nu behandlade yrkandet i motionen 1973:266.
Utskottet hemställer
A. att riksdagen till Domstolsväsendets organisationsnämnd för
budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 6 754 000
kr.,
B. att riksdagen beträffande information om samhällets rättshjälp
avslår motionen 1973:266 i denna del.
Stockholm den 27 februari 1973
På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), fröken Mattson
(s), herrar Larfors (s), Jönsson i Malmö (s), Johansson i Växjö (c),
Nygren (s), Polstam (c), fru Bergander (s), herrar Petersson i Röstånga
(fp), Wijkman (m), Henmark (fp), Alf Pettersson i Malmö (s), Stjernström
(c) och Lövenborg (vpk).
GOTAB 73 3391 S Stockholm 1973