Justitieutskottets betänkande nr 5 år 1973
JuU 1973:5
Nr 5
Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1973: 1 gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1973/74
till justitiedepartementet, m. m. jämte motioner.
ANDRA HUVUDTITELN
Justitiedepartementet m. m.
1. Statsrådsberedningen m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
i propositionen 1973: 1 bilaga 4 (justitiedepartementet) under punkterna
A 1—A 8 (s. 9—14) framlagda förslag och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar
1. till Statsrådsberedningen ett förslagsanslag av 3 900 000 kr.,
2. till Justitiedepartementet ett förslagsanslag av 14 140 000 kr.,
3. till Svensk författningssamling ett förslagsanslag av 1 900 000
kr.,
4. till Justitiekanslern ett förslagsanslag av 1 220 000 kr.,
5. till Lagberedningen ett reservationsanslag av 275 000 kr.,
6. till Fideikommissnämnden ett förslagsanslag av 270 000 kr.,
7. till Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter ett förslagsanslag av
72 000 kr.,
8. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 11 000 000 kr.
2. Efterutbildning inom justitiedepartementets verksamhetsområde.
Extra utgifter. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna
A 10 och All (s. 25 och 26) samt hemställer
att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar
1. till Efterutbildning inom justitiedepartementets verksamhetsområde
ett reservationsanslag av 500 000 kr.,
2. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 800 000 kr.
3. Ersättning för personskador på grund av brott. Kungl. Maj:t har under
punkten A 12 (s. 26) föreslagit riksdagen att till Ersättning för personskador
på grund av brott för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag
av 1 000 000 kr.
Motioner
I motionen 1973: 269 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag angående
vidgad ersättning till brottsoffer i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 5
JuU 1973:5
2
I motionen 1973: 270 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit begär förslag till regler om ersättning
för kroppsskada, som polismän ådrar sig vid tjänsteutövning.
I motionen 1973: 598 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är
1 fråga att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller dels om förslag till ersättning
för personskada som polisman ådragit sig i tjänsten i enlighet
med de riktlinjer som angivits i motionen 1973: 241 (yrkande 2 d), dels
om utredning och förslag till lagregler om ersättning för skada på grund
av brott i enlighet med vad som anförts i motionen 1973: 241 (yrkande
2 e).
Utskottet
Från anslaget, som inrättades fr. o. m. budgetåret 1971/72, betalas ersättning
av statsmedel för vissa personskador på grund av brott som har
begåtts efter årsskiftet 1970-1971. De närmare förutsättningarna för
rätt till ersättning från anslaget har angivits i kungörelsen (1971: 505)
om ersättning av allmänna medel för personskada på grund av brott.
Enligt kungörelsen utgår ersättning efter prövning av sökandens behov.
Därvid tages hänsyn till skadestånd eller annan ersättning som tillkommer
honom med anledning av skadan. Ersättning utgår ej i vidare mån
än som följer av allmänna regler om skadestånd vid personskada. Sveda
och värk samt lyte eller annat stadigvarande men gottgöres endast om
särskilda skäl föreligger. Om sökandens behov av gottgörelse befinnes
böra skattas till lägre belopp än 300 kr., utgår inte ersättning. Ärende
om ersättning prövas av Kungl. Majit.
I huvudsaklig överensstämmelse med motioner till 1971 och 1972 års
riksdagar anförs i motionen 1973: 269 att möjligheterna att få ersättning
från anslaget är alltför begränsade. Motionärerna påtalar bl. a. att enligt
gällande ordning ersättningen skall täcka ett socialt ömmande behov
och att ersättning endast kan utgå för personskada. Vidare bör enligt
motionärerna ersättningsfrågan om möjligt avgöras av den domstol som
dömt eller skulle ha dömt i brottmålet och utgiven ersättning i princip
återbetalas till staten av skadevållaren. I yrkandet begärs utredning
och förslag om vidgad ersättning till brottsoffer i enlighet med vad sålunda
anförts.
I motionen 1973: 598, vars motivering återfinns i motionen 1973:
241, hävdas att staten som ansvarig för uppgiften att övervaka ordningen
i samhället också måste bära ett ekonomiskt ansvar för brottsskador
som drabbar medborgarna. Motionärerna förordar ett ersättningssystem
som omfattar såväl person- som egendomsskador och där gottgörelse
utgår enligt vanliga skadeståndsrättsliga principer. Även i denna
motion går yrkandet ut på att förslag i enlighet med motionärernas synpunkter
skall föreläggas riksdagen.
I samband med anslagets inrättande 1971 uttalade utskottet i sitt av
JnU 1973: 5
3
riksdagen godkända betänkande i ämnet (JuU 1971: 5 s. 5) att ersättningsordningen
borde i viss mån ses som en försöksverksamhet, vilken,
om erfarenheterna visade sig goda, borde kunna utvecklas vidare. De
begränsningar och den restriktivitet som vidlåder systemet borde enligt
utskottets mening bedömas med hänsyn härtill. Möjligheterna till diskretionär
prövning i de enskilda fallen var nödvändiga för att ge de socialt
önskvärda resultaten. Under dessa förhållanden var det enligt utskottet
inte tänkbart att utforma systemet så att ersättning skall utgå med belopp
som fastställs av domstol och som motsvarar hela skadan. Inte heller
fanns det enligt utskottet skäl att tillsätta en ny utredning angående
systemets utformning över huvud taget.
Föregående års riksdag fann på förslag av utskottet (JuU 1972: 3) att
de erfarenheter, som vunnits under den tid av cirka nio månader som
anslaget funnits till, inte var tillräckliga för ett annat ståndpunktstagande
än det 1971 års riksdag fann lämpligast. Under den angivna tiden
hade endast cirka 40 ansökningar inkommit till Kungl. Maj:t. Ersättning
hade utbetalats i nio fall med tillhopa 15 400 kr.
Nu föreliggande statistik visar att det under hela budgetåret 1971/72
inkom 100 ansökningar samt att motsvarande siffra för de sju första
månaderna av innevarande budgetår är 162. Ersättning har detta budgetår
(t. o. m. 15.2) utbetalats i 25 fall med tillhopa drygt 70 000 kr. I 32
av de 63 fall då ansökan avslagits har skälet varit att skadan ej varit ersättningsgill
på grund av att den inträffat före den 1 januari 1971. I 21
ärenden har avslaget motiverats med att sökanden haft försäkring som
i första hand borde ha anlitats. I inget fall har avslaget grundats på att
sökanden ansetts ha för hög inkomst eller för stor förmögenhet. Ersättning
för sveda och värk har utbetalats i ett inte obetydligt antal fall,
i ett ärende med 20 000 kr.
Även om man sålunda konstaterar en väsentlig ökning såväl i fråga
om antalet ansökningar om ersättning som beträffande ianspråktagandet
av anslaget, är enligt utskottets mening erfarenheterna ännu alltför begränsade
för att motivera en omprövning av de av 1971 års riksdag godkända
riktlinjerna. En sådan omprövning framstår som än mer omotiverad
mot bakgrund av den minskade restriktivitet i tillämpningen som
det ovan redovisade siffermaterialet tyder på.
På anförda skäl avstyrker utskottet motionen 1973: 269 samt motionen
1973: 598 i nu berörd del.
Motionen 1973: 598 upptar också ett yrkande om att förslag skall
framläggas om ersättning för personskada, som polisman ådrar sig
i tjänsten. Samma yrkande framställs i motionen 1973: 270. I överensstämmelse
med vad som under en lång rad av år anförts i motioner till
riksdagen framhåller motionärerna bl. a. att polisyrket är förenat med
sådana risker att det borde vara självklart att polismännen hålls skadeslösa
då de drabbas av kroppsskada i tjänsten.
JuU 1973: 5
4
Motionsspörsmålet prövades föregående år i samband med propositionen
med förslag till skadeståndslag. I sitt av riksdagen godkända betänkande
instämde lagutskottet i departementschefens uttalande i propositionen
att polismännens ersättningsproblem i förevarande hänseende
måste ses i ett större sammanhang och att liknande önskemål om förstärkt
ekonomiskt skydd vid yrkesskadefall med fog kunde resas av
andra yrkesgrupper, vilkas ersättningsbehov socialt sett var lika ömmande.
Utskottet framhöll också liksom departementschefen att det
i fråga om poliser torde förhålla sig så att olycksfallsfrekvensen statistiskt
sett är låg och att det inte finns belägg för att de skador som drabbar
denna kategori typiskt sett är allvarligare än andra yrkesskador. I den
mån man ansåg det önskvärt och lämpligt att särskilt genomföra förbättringar
av det ekonomiska skyddet borde detta därför i görligaste
mån ske genom generella åtgärder som verkade likformigt för alla yrkesgrupper.
Härvidlag kom en fortsatt utbyggnad av yrkesskadeförsäkringen
och kompletterande ersättningsanordningar i form av kollektiva
försäkringar i fråga.
Utskottet har icke funnit anledning frångå detta ställningstagande av
1972 års riksdag. Utskottet vill emellertid tillägga att den ovan berörda
ersättningsordningen också omfattar kroppsskador som polismän åsamkas.
Under innevarande budgetår har ersättning för sådana skador begärts
i tre fall. I samtliga fall har ersättning medgivits med yrkat belopp.
Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet också nu behandlade
motionsyrkanden.
Mot Kungl. Maj:ts medelsberäkning har utskottet icke funnit anledning
till erinran.
Utskottet hemställer
A. att riksdagen till Ersättning för personskador på grund av brott
för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000
kr.,
B. att riksdagen beträffande vidgad ersättning till brottsoffer av
slår
motionen 1973: 269 samt motionen 1973: 598 i denna
del,
C. att riksdagen beträffande ersättning till polismän för kroppsskada
avslår motionen 1973: 270 samt motionen 1973: 598
i denna del.
4. Information om lagstiftning m. m. Kungl. Maj:t har under punkten
A 13 (s. 27) föreslagit riksdagen att till Information om lagstiftning
m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 1 250 000
kr.
JuU 1973: 5
5
Motion
I motionen 1973: 264 av herr Grebäck (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att information om lagstiftning
i anslutning till den fysiska riksplaneringen bör lämnas med utnyttjande
av medel från förevarande anslag.
Utskottet
Information om ny lagstiftning har hittills i huvudsak lämnats endast
då fråga varit om lagstiftning som i särskilt hög grad berört den enskilde
medborgaren eller eljest haft synnnerlig betydelse. Mot denna bakgrund
och med hänsyn till arten av den lagstiftning som nu är aktuell framhåller
departementschefen att informationsverksamheten behöver systematiseras
och förbättras. I enlighet härmed föreslås i propositionen inrättandet
av ett nytt anslag för information om lagstiftning m. m. Informationsbehovet
under det kommande budgetåret gäller enligt departementschefen
bl. a. så centrala rättsområden som familjerätten, aktiebolagsrätten
och skadeståndsrätten. Efter förslag från rikspolisstyrelsen
planeras också åtgärder för breddad information om samhällets åtgärder
mot brott avseende hela rättsväsendet till en kostnad av ungefär
450 000 kr. Det sammanlagda anslagsbehovet för budgetåret har beräknats
till 1 250 000 kr.
Utskottet finner det angeläget att hittillsvarande informationsverksamhet
rörande ny lagstiftning kan intensifieras och ser därför med tillfredsställelse
att möjligheterna härtill i betydande mån kan förbättras
genom inrättandet av ifrågavarande anslag. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om den informationsverksamhet
som inom domstolsväsendets organisationsnämnd planeras i anslutning
till den betydelsefulla reformen av samhällets rättshjälp. Kostnaderna
för denna informationsverksamhet belastar andra anslag än det
förevarande (se JuU 1973: 1 s. 40 samt prop. 1973: 1, bilaga 4, punkten
D 10).
I motionen 1973: 264 pekas på det behov av information som föreligger
rörande de omfattande ändringar i den markpolitiska lagstiftningen
som nyligen beslutats i samband med den fysiska riksplaneringen. Motionären
framhåller särskilt att ändringarna i bl. a. byggnadslagstiftningen
direkt och individuellt berör ett stort antal medborgare. Yrkandet
syftar till att information om lagstiftningen i anslutning till den fysiska
riksplaneringen skall lämnas med utnyttjande av medel från nu ifrågavarande
anslag.
Frågorna om regionalpolitik och fysisk riksplanering är av stor betydelse
för ett mycket stort antal medborgare i landet, och utskottet anser
det angeläget att allmänheten ges en fullödig och omfattande information
om statsmakternas ställningstaganden i dessa frågor. Enligt vad
JuU 1973:5
6
utskottet inhämtat förbereds för närvarande inom civildepartementet ett
projekt med informationsåtgärder rörande bl. a. riksdagens beslut i anledning
av propositionen 1972: lil angående regional utveckling och
hushållning med mark och vatten och den omfattande planering som
följer därav. I projektet ingår bl. a. en informationsbroschyr som skall
utges gemensamt av civildepartementet, inrikesdepartementet och Svenska
kommunförbundet. De för projektets genomförande erforderliga
medlen finns enligt vad utskottet erfarit tillgängliga inom ramen för det
för innevarande budgetår i prop. 1972:1 bilaga 9 under punkten E 15
upptagna anslaget Viss informationsverksamhet. Med hänsyn till det
anförda saknas enligt utskottets mening anledning att för det i motionen
angivna ändamålet nyttja medel ur nu förevarande anslag. Motionen
bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer
A. att riksdagen till Information om lagstiftning m. m. för budgetåret
1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 1 250 000 kr.,
B. att riksdagen avslår motionen 1973: 264.
Stockholm den 20 februari 1973
På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru Kristensson (m), herr Dockered (c), fröken Mattson
(s), herrar Jönsson i Malmö (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s),
Westberg i Ljusdal (fp), fru Hjelm-Wallén (s), herr Polstam (c), fru
Bergander (s), herrar Schött (m), Petersson i Röstånga (fp), Karlsson
i Ronneby (s), Nilsson i Visby (s) och Lövenborg (vpk).
Reservation
vid punkten 3 (Ersättning för personskador på grund av brott)
1. beträffande vidgad ersättning till brottsoffer av fru Kristensson (m),
herrar Dockered (c), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp),
Polstam (c), Schött (m) och Petersson i Råstånga (fp), som anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med ”1
samband” och slutar på s. 3 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
I samband med inrättandet förra året av förevarande anslag framfördes
mycket stark kritik mot ersättningsordningens utformning. Bland
annat påtalade ett stort antal remissorgan att förslaget var för begränsat
i olika avseenden. Härvidlag anfördes att ersättningssystemet borde
JuU 1973:5
7
omfatta inte bara personskador utan också egendomsskador samt ideell
skada i större utsträckning än som förutsattes i förslaget. Kritiken gällde
också principen att den skadelidandes ekonomiska situation skall
beaktas vid ersättningsprövningen samt att därvid skall tillgodoses endast
socialt ömmande behov. Vidare framfördes önskemål att skadeståndsrättsliga
principer i görligaste mån skulle tillämpas vid ersättningsbedömningen
samt att prövningen borde anförtros domstol eller
liknande organ.
Ersättningsordningen har nu funnits i drygt ett och ett halvt år. Även
om nu föreliggande statistik visar ett stigande antal ansökningar om
ersättning från anslaget och en viss minskad restriktivitet i tillämpningen,
ger det förhållandet att under budgetåret 1971/72 endast 45 861
kr. och hittills innevarande budgetår ca 70 000 kr. ianspråktagits av
anslaget visst stöd åt antagandet att invändningarna mot utformningen
av reglerna inte saknat fog. En omarbetning av ersättningssystemet bör
därför komma till stånd. I enlighet härmed tillstyrker utskottet förslaget
i motionerna 1973: 269 och 1973: 598 om en översyn av reglerna
för statlig ersättning för skador genom brott. Några bestämda anvisningar
bör inte här ges om hur de många, delvis komplicerade spörsmål
som sammanhänger med ett vidgat statligt ersättningsansvar skall
lösas. Riktpunkter för utredningen bör emellertid vara att även egendomsskada
och skada av ideell natur skall kunna ersättas samt att ersättningsprövningen
i görligaste mån bör ske med tillämpning av allmänna
skadeståndsrättsliga regler och handhas av domstol eller domstolsliknande
organ. Frågan bör prövas med förtur så att förslag till lösning
kan föreläggas riksdagen innevarande år. Det ytterligare anslagsbehov
för budgetåret 1973/74 som förslaget kan föranleda får tillgodoses
genom anslag på tilläggsstat.
dels att utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:
B. att riksdagen i anledning av motionen 1973: 269 samt motionen
1973: 598 i denna del hos Kungl. Maj:t hemställer om
utredning av frågan om vidgad ersättning till brottsoffer i enlighet
med vad utskottet anfört.
2. beträffande ersättning till polismän för kroppsskada av fru Kristensson
(m), herrar Dockered (c), Johansson i Växjö (c), Westberg i
Ljusdal (fp), Polstam (c), Schött (m) och Petersson i Röstånga (fp),
som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Motionsspörsmålet
prövades” och slutar med ”behandlade motionsyrkanden”
bort ha följande lydelse:
Frågan om polismäns rätt till ersättning för kroppsskada som vållas
JuU 1973:5
8
under tjänsteutövning har under lång tid varit föremål för statsmakternas
uppmärksamhet. Redan 1958 års riksdag begärde att frågan skulle
utredas, och bl. a. 1967 och 1968 års riksdagar har understrukit angelägenheten
av att spörsmålet snarast möjligt bringades till en lösning.
Därefter har förutsatts att frågan skulle lösas i samband med antagandet
av en ny lagstiftning på skadeståndsrättens område. Skadeståndslagen
innebär emellertid ingen lösning härvidlag. Mot bakgrund av riksdagens
tidigare ställningstaganden och den oroväckande ökning av antalet
våldsbrott mot polismän under tjänsteutövning som kunnat konstateras
under senare år är det enligt utskottets mening ytterst otillfredsställande
att frågan inte lösts. Den ovan berörda ersättningsordningen
— som bl. a. förutsätter särskilda skäl för att ersättning skall utgå för
sveda och värk och stadigvarande men — tillgodoser ju inte på något
sätt de anspråk som bör ställas på ett ersättningsskydd i ifrågavarande
hänseende. Det bör i detta sammanhang beaktas att polismännen —
även om också andra grupper av arbetstagare löper påtagliga faror i sin
tjänsteutövning — måste anses stå i särställning i riskhänseende med
hänsyn till polisarbetets speciella art och till skyldigheten att ingripa
också i särskilt farofyllda situationer.
På dessa skäl tillstyrker utskottet yrkandena i motionerna 1973: 270
och 1973: 598 om förslag till regler om ersättning för kroppsskador
som polismän ådrar sig i tjänsteutövning. Kungl. Maj:ts förslag bör föreläggas
1973 års riksdag.
dels att utskottets hemställan under C bort ha följande lydelse:
C. att riksdagen beträffande ersättning till polismän för kroppsskada
med bifall till motionen 1973: 270 samt motionen
1973: 598 i denna del hos Kungl. Maj:t begär förslag till regler
om ersättning för kroppsskada som polismän ådrar sig
vid tjänsteutövning.
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730CM7