Justitieutskottets betänkande nr 41 år 1973

JuU 1973:41

Nr 41

Justitieutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:173
med förslag till lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning
i brottmål jämte motion.

Propositionen

I propositionen 1973:173 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
föreslagit riksdagen att bifalla i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad utskottet anför på s. 4.

Motionen

I motionen 1973:2123 av herr Winberg m. fl. (m) hemställs att
riksdagen vid behandling av prop. 1973:173 uttalar att i administrativ
ordning meddelade bestämmelser om personundersökning bör innehålla
att den personundersökte bör beredas tillfälle att sammanträffa med den
föreslagne övervakaren där sä lämpligen kunnat ske.

Motionsskälenåterges nedan pås. 4 och 5.

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964.542) om personundersökning i brottmål

Härigenom förordnas, att 1, 3, 4, 8 och 10 §§ lagen (1964:542) om personundersökning
i brottmål skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

I brottmål skall, om det prövas erforderligt,
personundersökning äga
rum för vinnande av utredning
rörande den misstänktes personliga
förhållanden samt angående de åt -

Föreslagen lydelse

I brottmål skall, om det prövas erforderligt,
personundersökning äga
rum för vinnande av utredning rörande
den misstänktes personliga
förhållanden samt angående de åt -

1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 41

Juli 1973:41

Nuvarande lydelse

gärder som må anses lämpliga för att
främja hans anpassning i samhället.

Föreslagen lydelse

gärder som må anses lämpliga för att
främja hans anpassning i samhället
och öka hans möjligheter till personlig
utveckling.

3 §

Om personundersökning förordnar
rätten, så snart det finnes lämpligen
kunna ske. Sådant förordnande må
dock ej meddelas, med mindre den
misstänkte erkänt gärningen eller
eljest sannolika skäl föreligga att
han begått den.

Rätten skall så snart det lämpligen
kan ske förordna om personundersökning
och uppdraga åt skyddskonsulent
att föranstalta om sådan
undersökning. Förordnande må
dock ej meddelas, med mindre den
misstänkte erkänt gärningen eller
eljest sannolika skäl föreligga att
han begått den.

Erkänner vid förundersökning den misstänkte brott för vilket är stadgat
fängelse i två år eller däröver, skall åklagaren, om ej särskilda skäl äro
däremot, utan dröjsmål göra anmälan därom hos rätten för beslut angående
personundersökning.

4 §

Rätten må uppdraga åt skyddskonsulent
att föranstalta om personundersökning.
I annat fall skall rätten
utse lämplig person till personundersökare.

Personundersökningen verkställes
av tjänsteman inom skyddskonsulentorganisationen
eller av
personundersökare som skyddskonsulenten
utser. Till personundersökare
får utses endast den som undergått
för ändamålet avsedd utbildning
eller eljest har erforderliga
kunskaper.

Framkommer under personundersökningen
att den misstänkte är i
behov av personligt stöd eller annan
hjälp kan skyddskonsulenten förordna
förtroendeman för honom,
om han samtycker därtill. Förtroendeman
skall entledigas så snart
den misstänkte begär det.

JuU 1973:41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Uppdrag som förtroendeman upphör
när

1. förundersökning avslutas utan
att åtal väckes,

2. åtalet nedlägges,

3. dom meddelas varigenom den
misstänkte frikännes eller förklaras
fri från påföljd eller påföljd efterges,

4. dom meddelas varigenom den
misstänkte dömes till böter eller villkorlig
dom,

5. verkställbar dom rörande annan
påföljd föreligger mot den misstänkte.

8 §

Den sorn utfört eller biträtt vid utförande
av personundersökning må
ej obehörigen yppa vad han därvid
erfarit rörande enskilds personliga
förhållanden. Bryter någon häremot,
dömes, om ej gärningen är att
anse såsom ämbetsbrott, till dagsböter
eller fängelse i högst sex
månader.

Den som utfört eller biträtt vid utförande
av personundersökning eller
fullgjort uppdrag som förtroendeman
må ej obehörigen yppa
vad han därvid erfarit rörande enskilds
personliga förhållanden. Bryter
någon häremot, dömes, om ej
gärningen är att anse såsom ämbetsbrott,
till dagsböter eller fängelse i
högst sex månader.

Konungen meddelar bestämmelser
om ersättning åt den som utfört eller
biträtt vid utförande av personundersökning
samt åt läkare som
avgivit intyg enligt 7 §. Sådan ersättning
skall gäldas av statsverket.

Konungen meddelar bestämmelser
om ersättning åt den som utfört eller
biträtt vid utförande av personundersökning
eller förordnats till
förtroendeman samt åt läkare som
avgivit intyg enligt 7 §. Sådan ersättning
skall gäldas av statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1974.

JuU 1973:41

Utskottet

Mot bakgrund av de vid årets riksdag godkända riktlinjerna för en
genomgripande reform av kriminalvårdens organisation och verksamhet
(prop. 1973:1, bil. 4, JuU 1973:15, rskr. 1973:152) föreslås i propositionen
vissa ändringar i den lagstiftning som reglerar personundersökningsverksamheten.
Enligt förslaget skall domstolens uppdrag att föranstalta
om personundersökning alltid gå till skyddskonsulenten. Om personundersökningen
inte utförs av tjänsteman inom skyddskonsulentexpeditionen,
skall skyddskonsulenten utse personundersökare. Endast den som
genomgått särskild utbildning eller eljest har erforderliga kunskaper skall
kunna utses till personundersökare. Förslaget innebär vidare att omfattningen
av personundersökningen vidgas. En nyhet är att enligt förslaget
skyddskonsulenten vid behov och med den misstänktes samtycke skall
kunna förordna en s. k. förtroendeman för honom. Förtroendemannen
skall främst ha till uppgift att före domstolens avgörande fungera som ett
socialt och personligt stöd för den misstänkte.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1974.

De nyss nämnda av vårriksdagen antagna riktlinjerna innebär för
frivårdens del bl. a. en förstärkning av personalresurserna i syfte att
effektivisera personundersökningsförfarandet och öka möjligheterna att
biträda den misstänkte med stödjande åtgärder. Som utskottet särskilt
underströk vid sin prövning av riktlinjerna innebär dessa också den
fördelen att behandlingsplaneringen kan påbörjas på tidigt stadium.

Utskottet ser med tillfredsställelse att riktlinjerna nu fullföljs genom
förslag om reformering av personundersökningsförfarandet. Den starkare
anknytning av förfarandet till skyddskonsulentorganisationen, som nu
föreslås, och det samarbete, som avses komma till stånd mellan den
misstänkte och hans blivande övervakare, tillgodoser i väsentlig grad
föreliggande behov av att kunna tillgripa kurativa insatser redan innan
hjälpåtgärder kan vidtas inom ramen för kriminalvård i frihet. Som
departementschefen framhåller är det synnerligen angeläget att den
misstänkte och den föreslagne övervakaren får lära känna varandra och
vänja sig vid att i samråd med frivårdstjänstemän lösa de problem som
kan vara för handen. En sådan ordning kan också utgöra ett värdefullt
personligt stöd för de misstänkta i den svåra situation som de i allmänhet
befinner sig i under tiden fram till dess brottmålet avgörs. Även för
domstolen och för kriminalvårdens del kan ett tidigt etablerat samarbete
mellan den misstänkte och övervakaren vara till fördel. Viktigt är
emellertid att de åtgärder, som vidtas före domen i målet, helt bygger på
frivillig medverkan från den misstänktes sida och genomförs på sådant
sätt att de ej av honom uppfattas som om utgången av målet på förhand
skulle vara given.

I propositionen förutskickar departementschefen att vissa tillämpningsföreskrifter
skall utfärdas i administrativ ordning, bl. a. i fråga om
sammanträffande mellan den personundersökte och den som föreslås som
övervakare. Sistnämnda fråga tas även upp i motionen 1973 :2123. Motio -

JuU 1973:41

närerna framhåller att bestämmelserna enligt departementschefens uttalanden
i propositionen kommer att få en sådan utformning att dylikt
sammanträffande blir obligatoriskt. De anser att det givetvis är önskvärt
att den misstänkte och hans blivande övervakare får tillfälle att råkas men
menar att en undantagslös regel härom skulle kunna medföra att
personundersökningen fördröjs och att brottmålets handläggning försenas.
Motionsyrkandet går ut på att de av departementschefen förutskickade
bestämmelserna om personundersökning bör innehålla att den
personundersökte bör beredas tillfälle att sammanträffa med den
föreslagne övervakaren där så lämpligen kunnat ske.

Som framgår av det föregående delar utskottet departementschefens
uppfattning om värdet av att sammanträffande kommer till stånd mellan
den misstänkte och den blivande övervakaren. Den föreslagna ordningen
kan emellertid medföra att personundersökningen fördröjs och målets
handläggning försenas. Sådana konsekvenser kan som motionärerna anför
för den tilltalade innebära större olägenheter än som följer av att han inte
sammanträffar med övervakaren före huvudförhandlingen. Det är därför
angeläget att regeln om sammanträffande mellan den tilltalade och
övervakaren ges en sådan utformning att hänsyn kan tas till omständigheterna
i det enskilda fallet. Självfallet måste också i överensstämmelse med
vad utskottet ovan påpekat beaktas att kontakter av nyss angivet slag inte
etableras mot den tilltalades önskan. Enligt vad utskottet inhämtat
kommer de förutskickade tillämpningsföreskrifterna att tillgodose sådana
önskemål. Med hänsyn härtill påkallar motionen inte någon riksdagens
åtgärd.

Utöver vad sålunda upptagits föranleder de i propositionen framlagda
förslagen inte några uttalanden från utskottets sida.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen antager det i propositionen 1973:173 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen om personundersökning i
brottmål,

B. att riksdagen avslår motionen 1973:2123.

Stockholm den 4 december 1973

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), herr Dockered (c),
fröken Mattson (s), herrar Emulf (fp), Larfors (s), Johansson i Växjö (c),
Nygren (s), Westberg i Ljusdal (fp), fru Hjelm-Wallén (s), fru Bergander
(s), herrar Schött (m), Måbrink (vpk), Norrby i Gunnarskog (c) och Alf
Pettersson i Malmö (s).

GOTAB 73 5532 S Stockholm 1973