Justitieutskottets betänkande nr 37 år 1973 JulJ 1973: 37

Nr 37

Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1973:1 framlagda förslag rörande ändringar inom den regionala
polisverksamheten jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 1, bilaga 4, under punkten B
(s. 30 och 31), såvitt nu är i fråga, föreslagit riksdagen att godkänna att
Västernorrlands län och Jämtlands län förenas till ett regionalt verksamhetsområde
inom polisorganisationen samt att länspolisorganisationen
för detta verksamhetsområde skall vara inordnad i länsstyrelsen i
Härnösand.

Motionerna

I motionen 1973: 143 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m) hemställs att
riksdagen avslår Kungl. Maj:ts förslag att Västernorrlands och Jämtlands
län skall förenas till ett verksamhetsområde inom polisorganisationen.

I motionen 1973: 268 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. (fp) hemställs
såvitt nu är i fråga att riksdagen, såvitt avser polisdistriktens storlek
och antal, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad som i detta
hänseende anförts i motionen (yrkande B delvis).

I motionen 1973: 615 av herr Stjernström m. fl. (c, fp, vpk) hemställs
att riksdagen dels icke godkänner att Västernorrlands och Jämtlands län
förenas till ett regionalt verksamhetsområde inom polisorganisationen,
dels som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att eventuella förslag
till ändringar av polisdistriktsindelningen bör underställas riksdagen för
prövning med hänsynstagande även till medborgarservice och till den
önskade regionala strukturen.

I motionen 1973: 1081 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Öhvall (fp)
hemställs att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts förslag att Västernorrlands
och Jämtlands län förenas till ett regionalt verksamhetsområde inom
polisorganisationen.

Ärendets tidigare handläggning m. m.

Statsmakternas ställningstagande till den framtida polis- och åklagardistriktsindelningen
och till den regionala polisverksamheten (prop. 1971:
173, JuU 1972: 1, rskr 1972: 19) innebär att vissa allmänna riktlinjer

1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 37

JuU 1973: 37

har dragits upp för en reform. Reformen syftar i första hand till en indragning
av en del mindre polis- och åklagardistrikt men kan också komma
att medföra att vissa län inte kan behållas som självständiga verksamhetsområden
för den regionala polisorganisationen. Län som består
av endast ett eller två polisdistrikt kan enligt de principer som har antagits
av riksdagen föras samman med angränsande län till ett verksamhetsområde.

Det ankommer i princip på Kungl. Majit att efter erforderlig utredning
besluta om de ändringar i polis- och åklagardistriktsindelningen
som anses motiverade. Övervägs en ändrad indelning i verksamhetsområden
för den regionala polisorganisationen, skall frågan underställas
riksdagens prövning.

Inom justitiedepartementet har under 1972 upprättats två promemorior
angående indelningsändringar på polisväsendets område, den ena
(Ds Ju 1972: 30) avseende Jämtlands län och den andra (Ds Ju 1972:
32) avseende Västernorrlands län. Beträffande Jämtlands län föreslås
att Svegs polisdistrikt skall förenas med östersunds polisdistrikt med
östersund som centralort. I fråga om Västernorrlands län föreslås att
Kramfors polisdistrikt skall sammanföras med Härnösands polisdistrikt
med Härnösand som centralort. Några beslut har inte fattats med anledning
av förslagen i promemoriorna. Enligt vad som upplysts har
dock beträffande Svegs polisdistrikt gjorts det ställningstagandet inom
Kungl. Maj:ts kansli att ett förenande med östersunds polisdistrikt icke
är aktuellt för närvarande. Det kan tilläggas att tjänsten som polismästare
i Svegs polisdistrikt är vakant och enligt särskilt beslut av Kungl.
Majit inte skall återbesättas tills vidare utan uppehållas med förordnande.

I betänkandena JuU 1973: 4 och JuU 1973: 25 hemställde utskottet
att riksdagen till höstsessionen med årets riksdag skulle uppskjuta behandlingen
av propositionen och motionerna i de delar som angivits i
det föregående. I det förstnämnda betänkandet uttalade utskottet att
den i propositionen föreslagna ändringen i och för sig är förenlig med
de av statsmakterna beslutade riktlinjerna för en begränsad reform av
den regionala polisverksamheten men framhöll också att lämpligheten
av en indelningsändring, som framgår av utskottets av riksdagen godkända
betänkande i ämnet föregående år, i varje särskilt fall måste bedömas
under hänsynstagande till den regionala problematiken. Utskottet
konstaterade vidare att det i motionerna 1973:143, 1973: 615 och
1973: 1081 uttalas farhågor för att en indelningsändring i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag skulle medföra problem för den regionala polisverksamheten
samt att ett beslut härom enligt motionärerna också skulle
kunna föregripa länsberedningens ställningstaganden till den regionala
samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. Med hänsyn
härtill och då önskemål hade framställts om att utskottet — innan ställ -

JuU 1973: 37

ning togs till Kungl. Maj:ts förslag — på ort och ställe skulle informera
sig om de lokala förhållandena och berörda kommuners och myndigheters
syn på en indelningsändring förordade utskottet att ifrågavarande
ärende skulle uppskjutas till höstsessionen med 1973 års riksdag.

Riksdagen biföll vad utskottet hemställt i betänkandena.

Utskottet har därefter vid ett studiebesök i Jämtlands län haft ingående
överläggningar med företrädare för närmast berörda myndigheter,
kommuner och personalorganisationer i främst Jämtlands län.

De anslagsfrågor, som har samband med Kungl. Maj:ts i det föregående
angivna förslag rörande ändringar inom den regionala polisverksamheten,
har prövats av riksdagen under vårsessionen (CU 1973: 3
s. 1—3, rskr 1973: 36). Till civilutskottet remitterade motioner rörande
personalorganisationen inom länspolisorganisationen i Västernorrlands
och Jämtlands län upptas till behandling i civilutskottets betänkande CU
1973: 29.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet olika förslag rörande den polisiära
indelningen, nämligen dels ett i 1973 års statsverksproposition framlagt
förslag att Västernorrlands län och Jämtlands län skall förenas till
ett regionalt verksamhetsområde inom polisorganisationen, dels motionsförslag
att en sådan sammanföring inte skall komma till stånd, dels motionsförslag
med önskemål om uttalanden från riksdagens sida rörande
polisdistriktsindelningen.

Kungl. Maj:ts förslag rörande den regionala polisverksamheten grundas
på de allmänna riktlinjer som 1972 års riksdag drog upp för en reform
av denna verksamhet och för den framtida polis- och åklagardistriktsindelningen.
Reformen syftar i första hand till en effektivisering
av polisverksamheten, på det lokala planet genom sammanslagning av
vissa mindre bärkraftiga polis- och åklagardistrikt och regionalt genom
sammanföring i vissa fall av län som består av endast ett, två eller i rena
undantagsfall tre polisdistrikt med angränsande län till ett verksamhetsområde.

Vad först gäller den regionala polisverksamheten bör erinras om att
1972 års beslut inte syftade till någon genomgripande reform på regionplanet
i överensstämmelse med vad som föreslagits av 1967 års polisutredning
utan endast till provisoriska åtgärder som inte skulle göras mer
omfattande än vad som var nödvändigt för att tillgodose ett rimligt
krav på effektivitet och rationell organisation. Denna begränsade målsättning
motiverades av det omfattande utredningsarbete rörande länsorganisationen,
som från slutet av 1950-talet pågått oavbrutet under
praktiskt taget hela 1960-talet och som nu bildar utgångspunkt för arbetet
inom den år 1970 tillsatta länsberedningen. Beredningen skall en Riksdagen

1973. 7 sami. Nr 37

JuU1973: 37

ligt sina direktiv sammanfatta och komplettera utredningsmaterialet innan
statsmakterna slutligt prövar den regionala samhällsverksamhetens
organisation. En viktig uppgift för beredningen är att bedöma behovet
av samordning såväl inom varje verksamhetsgren som mellan olika
verksamhetsgrenar och lägga fram förslag till organisation av samhällsverksamheten
på regional nivå. En annan viktig uppgift är att ta ställning
till lämpliga geografiska arbetsområden för den sekundärkommunala
verksamheten och för den decentraliserade statliga förvaltningen.

Riktlinjerna för den begränsade reform som statsmakterna enligt vad
ovan sagts stannade för när det gäller den regionala polisverksamheten
drogs upp under hänvisning till ett direktivuttalande att länsberedningens
arbete inte borde hindra partiella reformer på områden där sådana
framstod som särskilt angelägna, under förutsättning dock att
statsmakternas framtida ställningstaganden inte föregreps eller avsevärt
försvårades.

Under ärendets handläggning inom utskottet har den åsikten framförts
att varje annat ställningstagande än bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag skulle stå i strid med riksdagens principuttalanden i
samband med 1972 års polisreform. Därvid har särskilt pekats på utskottets
av riksdagens godkända yttrande att det i län, som efter distriktssammanslagningar
kommer att bestå av endast ett eller två polisdistrikt,
inte rimligen kan finnas utrymme för en regional organisation
med huvuduppgift att inspektera och samordna verksamheten mellan
distrikten. Uttalandet har sammanställts med det faktum att Jämtlands
län består av två polisdistrikt, varav det ena, Svegs polisdistrikt, föreslagits
bli indraget.

I anledning av denna argumentering vill utskottet understryka att
nyss återgivna uttalande inte bör ses isolerat från riksdagens ställningstaganden
i övrigt i samband med 1972 års reform. Av intresse i förevarande
sammanhang är främst beslutet att varje indelningsändring rörande
den regionala organisationen skall underställas riksdagens prövning
så att dess ställningstagande till den regionala problematiken över
huvud taget inte föregrips. Beslutet innebär att riksdagen förbehållit
sig rätten att i varje fall av ifrågasatt indelningsändring på regionplanet
pröva om någon förändring lämpligen bör komma till stånd.

Vid ett studiebesök i Jämtlands län har utskottet haft ingående överläggningar
med företrädare för närmast berörda myndigheter, kommuner
och personalorganisationer i främst Jämtlands län. Vad därvid förekommit
har inte övertygat utskottet om att Kungl. Maj:ts förslag —
som endast innebär en provisorisk lösning — har sådana fördelar från
polisiär, ekonomisk eller annan synpunkt att det i ett läge där man inte
kan överblicka dess konsekvenser vad gäller den regionala samhällsförvaltningen
i stort bör genomföras mot framför allt länsstyrelsens bestämda
önskemål. Förslaget kan enligt utskottets mening innebära en

JuU 1973: 37

sammanbindning av Jämtlands och Västernorrlands län på ett sätt som
kan medföra svårigheter vid en framtida organisation av den regionala
samhällsverksamheten, inte bara när det gäller att tillgodose önskemålet
att de polisiära verksamhetsområdena om möjligt bör sammanfalla med
områdena för andra förvaltningsverksamheter utan också om uppgiften
blir att söka passa in den polisiära indelningen i ett differentierat regionalt
mönster. Det kan också befaras att ett genomförande av förslaget
kan uppfattas som ytterligare ett led i den centralisering och uttunning
av polisresursema i glesbygderna och i den utglesning i servicenätet
över huvud taget som påtalas i de i ärendet väckta motionerna. Beaktas
bör vidare att enligt vad som numera upplysts en indragning av Svegs
polisdistrikt inte för närvarande är aktuell. Jämtlands län kommer därför
tills vidare att bestå av två polisdistrikt.

På anförda skäl avstyrker utskottet att riksdagen godkänner Kungl.
Maj:ts förslag att Västernorrlands och Jämtlands län förenas till ett
regionalt verksamhetsområde inom polisorganisationen. Därest riksdagen
trots vad utskottet anfört skulle godkänna den föreslagna sammanföringen,
har utskottet ingen erinran mot att länspolischefsorganisationen
för det nya verksamhetsområdet — som Kungl. Maj:t föreslagit
— skall vara inordnad i länsstyrelsen i Härnösand. Utskottets ställningstagande
i huvudfrågan innebär att utskottet tillstyrker bifall till motionerna
1973: 143 och 1973: 1081 samt till motionen 1973: 615 såvitt
gäller den regionala polisverksamheten.

Vad härefter gäller föreliggande förslag beträffande polisdistriktsindelningen
innebär dessa att riksdagen som sin mening skall ge till känna
vissa uttalanden som görs i motionerna 1973: 268 (yrk. B delvis)
och 1973: 615 (yrk. 2). I motionen 1973: 268 rör uttalandena polisdistriktens
storlek och antal, och den meningsyttring som motionärerna
vill ha sanktionerad går ut på att någon ytterligare centralisering och
uttunning av polisresursema i framför allt glesbygdsområden inte bör
komma till stånd. I motionen 1973: 615 hemställs, såvitt nu är i fråga,
att riksdagen skall ge till känna att förslag till ändringar av polisdistriktsindelningen
bör underställas riksdagen för prövning med hänsynstagande
även till medborgarservice och till den önskade sociala
strukturen.

I anledning av önskemålet i motionen 1973: 268 vill utskottet återge
vissa av riksdagen godkända uttalanden som utskottet gjorde i samband
med prövningen av 1972 års reform rörande polisväsendet. Utskottet
framhöll bl. a. som en viktig utgångspunkt att en distriktsindelningsreform
inte får bli så långtgående att den leder till en icke önskad
centralisering av uppgifterna i polisverksamheten eller rubbar förutsättningarna
för ett ökat, lokalt förankrat medborgarinflytande. Med
särskilt avseende på glesbygdsområden uttalades också att en ändrad
distriktsindelning inte får leda till att allmänheten i vissa områden får

JuU1973: 37

en sämre polisiär service och att distriktsindelningen inte får stå i
strid med den lokaliseringspolitik som statsmakterna från sysselsättningssynpunkt
eller av andra skäl söker främja. Utskottet framhöll
vidare att frågan om en ändrad polisdistriktsindelning inte kunde bedömas
uteslutande med utgångspunkt i önskemålet om en rationell
polisverksamhet, utan rationaliseringsintresset måste vägas mot allmänna
intressen av annan art. Mot denna bakgrund ansåg utskottet
att personalförstärkningar borde övervägas som ett alternativ i varje
särskilt fall då en distriktssammanslagning ifrågasattes. Vidare måste
enligt vad utskottet uttalade stor hänsyn tas till praktiska lämplighetssynpunkter,
bl.a. av näringsgeografisk och kommunikationsmässig natur.

Vad sålunda anfördes äger alltjämt giltighet. Med hänsyn härtill saknas
anledning för riksdagen till det tillkännagivande motionärerna önskar.

Även önskemål överensstämmande med det som nu framförs i motionen
1973: 615 och innebärande att förslag till ändringar i polisdistriktsindelningen
bör underställas riksdagen prövades av 1972 års riksdag.
Yrkandet ogillades av utskottet i dess av riksdagen godkända betänkande
under åberopande av bl. a. att ett sådant underställningsförfarande
skulle innebära en från administrativa utgångspunkter omständlig
ordning och strida mot den praxis som tillämpats vid ändringar i den
polisiära eller judiciella indelningen och i andra liknande sammanhang.
Några omständigheter som bör föranleda ett annat ställningstagande i
detta hänseende har inte förekommit. I enlighet härmed avstyrker utskottet
bifall till motionen 1973: 615 i denna del. Anledning kan dock
finnas att erinra om följande uttalande i samma betänkande:

Självfallet bör emellertid riksdagen höras om i visst fall

någon avvikelse från angivna riktlinjer befinnes erforderlig. Utskottet
utgår också från att frågan underställes riksdagens prövning om i visst
fall tvekan skulle uppstå huruvida en indelningsändring står i överensstämmelse
med de uppdragna riktlinjerna eller eljest särskilda skäl
talar härför. Sådana skäl bör anses föreligga om t. ex. en planerad indragning
är starkt motiverad med hänsyn till önskemålet att rationalisera
polisverksamheten men samtidigt står i uppenbar strid mot de
regionalpolitiska strävandena.

I övrigt ger föreliggande förslag icke anledning till något riksdagens
uttalande.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 143 och 1973:
1081 samt motionen 1973: 615 i motsvarande del icke godkänner
Kungl. Maj:ts i propositionen 1973: 1, bil. 4, framlagda
förslag till ändringar inom den regionala polisverksamheten,

JuU1973: 37

B. att riksdagen beträffande polisdistriktsindelningen avslår motionerna
1973: 615 och 1973: 268 i denna del.

Stockholm den 7 november 1973

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), herr Dockered
(c), fröken Mattson (s), herrar Larfors (s), Nygren (s), Westberg i
Ljusdal (fp), fru Hjelm-Wallén (s), herr Polstam (c), fru Bergander
(s), herrar Måbrink (vpk), Petersson i Röstånga (fp), Wijkman (m),
Alf Pettersson i Malmö (s) och Stjernström (c).

Reservation

vid punkten A

av fröken Bergegren (s), fröken Mattson (s), herrar Larfors (s), Nygren
(s), fru Hjelm-Wallén (s), fru Bergander (s), och herr Alf Pettersson
i Malmö (s), som beträffande ändringar inom den regionala polisverksamheten
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med
orden ”Vad först” och slutar på s. 5 med orden ”regionala polisverksamheten”
bort ha följande lydelse:

Vad först gäller den regionala polisverksamheten bör erinras om
att 1967 års polisutredning, vars förslag låg till grund för 1972 års
reform, föreslog en genomgripande reform av den regionala polisorganisationen,
innebärande att landet delades in i åtta polisregioner, vilka
skulle omfatta i princip 3—4 län. Förslaget innebar vidare att länsstyrelsen
inte längre skulle vara högsta polismyndighet i länet. I stället
skulle regionala polisstyrelser inrättas. Utredningens förslag motiverades
med att länen inte längre var lämpliga som verksamhetsområden för
den regionala polisverksamheten, eftersom funktionerna genomgående
är knutna till större områden än län. Utredningen framhöll därvid
särskilt att det vid trafikövervakningen, som är en av de viktigaste
operativa uppgifterna för de regionala polisorganen, visat sig nödvändigt
att rikspolisstyrelsen i viss omfattning samordnade och planerade
trafikövervakningsarbetet och därvid sammanförde länen i regioner
som i stort sett motsvarar mititär- och civilområdena. Enligt utredningen
var länens resurser som regel inte heller tillräckliga för en effektiv
planering av den brottsbekämpande och brottsuppdagande verksamheten
eller för snabba effektiva insatser vid allvarliga ordningsstörande
händelser. Vidare ansåg utredningen, att det är av stor betydelse att
det regionala polisorganet har en bärkraftig personalorganisation med

JuU 1973: 37

tillgång till polismän som är specialister inom olika grenar av polisverksamheten.
Slutligen åberopade utredningen konsekvenserna av en
nedskärning av antalet polisdistrikt till ca 90 distrikt. Efter en sådan
reform motiverade de regionala uppgifterna enligt utredningens mening
inte en organisation i nuvarande form.

Polisutredningens förslag bedömdes i den proposition som föregick
1972 års reform (prop. 1971: 173) av föredragande statsrådet vara väl
ägnat att skapa goda förutsättningar för en effektiv och rationell regional
polisverksamhet. Ett genomförande därav ansågs emellertid innebära
risker för ett föregripande av statsmakternas ställningstagande till
den regionala samhällsverksamhetens organisation och uppgifter över
huvud taget. Frågorna härom var vid tiden för propositionens framläggande
och är alltjämt föremål för en samlad bedömning, inom den
år 1970 tillsatta länsberedningen.

Med hänsyn till arbetet inom länsberedningen kom statsmakternas
beslut 1972 att begränsas till att avse en partiell reform, inriktad på en
breddning av den regionala polischefens verksamhetsområde i enlighet
med vad inledningsvis anförts. Reformen borde enligt departementschefen
ses som ett provisorium som dock skapade förutsättningar för
att komma till rätta med en del av den regionala organisationens brister.

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget underströks i justitieutskottets
av riksdagen godkända betänkande att reformen så till vida var en
konsekvens av distriktsindelningsreformen att det i de län, som efter
distriktssammanslagningar kommer att bestå av endast ett eller två
polisdistrikt, inte rimligen kunde finnas utrymme för en regional organisation
med huvuduppgift att inspektera och samordna verksamheten
mellan distrikten. Reformen borde, främst med hänsyn till angelägenheten
av att icke föregripa länsberedningens arbete, stanna vid sammanföringar
av sådana län. Möjligen kunde, som departementschefen anfört,
även län med tre distrikt komma i fråga. Skälen för sammanföring av
sådana län med andra borde dock enligt utskottets mening vara mycket
starka. Härutöver tillädes, såvitt nu är av intresse, att ifrågasatta indelningsändringar
på regionplanet borde underställas riksdagens prövning,
så att dess ställningstagande till den regionala problematiken över
huvud taget inte föregreps.

Jämtlands län består för närvarande av två polisdistrikt, efter stationeringsortema
i centralvaktområdena benämnda Svegs och Östersunds
polisdistrikt. Med hänsyn härtill kan — i överensstämmelse med vad
som från riksdagens sida uttalades föregående år — något utrymme
rimligen inte finnas inom länet för en regional organisation med huvuduppgift
att inspektera och samordna verksamheten mellan distrikten.
Utskottet har också vid ett studiebesök kunnat konstatera att de brister,
som enligt 1967 års polisutredning utmärker den regionala polis -

JuU 1973: 37

organisationen i stort, i stor utsträckning föreligger inom Jämtlands
län. I föreliggande motioner och eljest i ärendet uttalade farhågor för
att länsberedningens arbete kan försvåras eller föregripas är enligt utskottets
mening betydligt överdrivna. Hänsyn till beredningens arbete
har tagits genom statsmakternas beslut att inte lägga polisutredningens
förslag till grund för en reform utan i stället tills vidare stanna för en
provisorisk, mindre genomgripande lösning. Länsberedningen har också,
enligt vad utskottet inhämtat, förklarat sig inte ha något att erinra
mot den nu ifrågasatta sammanföringen. Hänsyn till kommande ställningstaganden
till den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och
organisation kan sålunda inte rimligen åberopas mot förslagets genomförande.

Härutöver bör understrykas att Kungl. Maj:ts förslag inte, som antytts
i föreliggande motioner, innebär någon försämring vad gäller den polisiära
servicen eller polisens kontakter med allmänheten över huvud taget.
Länspolischefsorganisationen har visavi allmänheten inga uppgifter
vilkas fullgörande påverkas av om den är inordnad i länsstyrelsen i det
egna länet eller i länsstyrelsen i angränsande län. Lokala önskemål om
bibehållen polisiär service, framför allt på övervakningssidan, har för
Jämtlands läns vidkommande tillgodosetts genom Kungl. Maj:ts ställningstagande
att indragning av Svegs polisdistrikt f. n. inte är aktuell.

På anförda skäl tillstyrker utskottet — till fullföljande av 1972 års
beslut — förslaget om en sammanföring av Jämtlands och Västernorrlands
län till ett regionalt verksamhetsområde inom polisorganisationen.
Länspolischefsorganisationen för det nya verksamhetsområdet bör som
Kungl. Maj:t föreslagit vara inordnad i länsstyrelsen i Härnösand.
Erforderliga ändringar av organisatoriskt och annat slag i länsstyrelseorganisationen
har övervägts av civilutskottet.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker bifall till
motionerna 1973: 143 och 1973: 1081 samt motionen 1973: 615 såvitt
gäller den regionala polisverksamheten.

dels att utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen med avslag på motionerna 1973: 143 och 1973:
1081 samt motionen 1973: 615 i motsvarande del tillstyrker
godkännande av Kungl. Maj:ts i propositionen 1973: 1, bil. 4,
framlagda förslag till ändring inom den regionala polisverksamheten.

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 730047