Justitieutskottets betänkande nr 35 år 1973 JuU 1973: 35

Nr 35

Justitieutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:131 med förslag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård i frihet, m. m. jämte motion.

Propositionen

I propositionen 1973: 131 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken

2. lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning av propositionen väckt motion. Motionsyrkandena anges nedan på s. 10.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad utskottet anför på s. 11.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 38 kap. 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 26 kap. 12, 14, 15, 18—20 §§, 27 kap. 4 och 6 §§, 28 kap. 5, 7—9 §§, 29 kap. 8 §, 30 kap. 11 §, 34 kap. 4—6 §§, 37 kap. 7—9 §§ samt 38 kap. 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 KAP.
12 §
Övervakningen   handhaves    av        Övervakningen   handhaves   av
övervakningsnämnd.     Övervakare    övervakningsnämnd.     Övervakare
förordnas av nämnden.          förordnas   av nämnden.   Skydds-

konsulent hos nämnden får dock förordna övervakare för tiden intill dess nämnden beslutat i frågan.

Har tUl övervakare förordnats annan än skyddskonsulent hos övervakningsnämnden, skall övervakningen stå under överinseende av sådan konsulent.

1 Riksdagen 1973. 7 saml. Nr 35

Den frigivne skall under prövotiden föra ett ordentligt och laglydigt leverne, undvika skadligt sällskap, efter förmåga söka försörja sig samt i övrigt ställa sig till efterrättelse vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav. Har han förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet.

Den frigivne skall under prövotiden iakttaga skötsamhet, efter förmåga söka försörja sig samt i övrigt ställa sig till efterrättelse vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav. Har han förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet.

När det prövas lämpligt för att främja den frigivnes anpassning i samhället, skola särskilda föreskrifter, gällande under viss 1;id eller tills vidare, meddelas rörande vad han har att iakttaga under prövotiden. Sådan föreskrift må avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, allt under viss tid, högst ett år åt gången, utbUdning, a,r-betsanstäUning eller förbud att använda alkoholhaltiga drycker. Annan liknande föreskrift må ock meddelas.

Om det finnes erforderligt, rnå föreskrivas att den frigivne skall i eller utom sjukhus eller atinan dylik inrättning underkasta sig läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling.

Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, må meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande.

När det finnes skäl att antaga att den frigivne för sin anpassning i sarnhället behöver stöd av särskild föreskrift om vad han har att iakttaga under prövotiden, må sådan föreskrift meddelas för viss tid eller tills vidare. Särskild föreskrift må avse

1. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången,

2. utbildning eller arbetsanställ-ning,

3. läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling / eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning.

Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, må meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande i deri mån sådana föreskrifter ej med härisyn till den frigivnes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antagas motverka hans anpassning i samhället.

Nuvarande lydelse

balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav, äger övervakningsnämnden, utom att förordna om övervakning eller meddela föreskrift enligt 15 §, efter omständigheterna

1. besluta att varning skall meddelas den frigivne,

2. förlänga prövotiden med högst ett år utöver den vid frigivningen bestämda tiden,

3. förelägga honom vid vite att iakttaga meddelad föreskrift.

Föreslagen lydelse

balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav, äger övervakningsnämnden, utom att förordna om övervakning eller meddela föreskrift enligt 15 §, besluta att varning skall meddelas den frigivne.

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av. den vUlkorliga domen, må domstol, om åklagare före prövotidens utgång anhängiggör talan därom, efter omständigheterna

1. besluta att varning skall med-

11 R iksdagen 1973.7 sam 1. Nr 35

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd. av den villkorliga domen, må domstol, om åklagare före prövotidens utgång anhängiggör talan därom, efter omständigheterna

1. besluta att varning skall med-

delas den dömde,

2. meddela föreskrift enligt 5 § eller ändra tidigare meddelad föreskrift,

3. undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd för brottet.

delas den dömde,

2. meddela föreskrift enligt 5 § eller ändra tidigare meddelad föreskrift,

3. förlänga prövotiden till tre år,

4. undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd för brottet.

Åtgärd enligt första stycket 1 eller 2 må ej beslutas efter prövotidens utgång.

Efter prövotidens utgång må åtgärd som sägs i första stycket 1 och 2 ej beslutas, med mindre prövotiden förlänges.

Undanröjes den vUlkorliga domen, skall vid påföljdens bestämmande skälig hänsyn tagas tUl böter som jämlikt 2 § ådömts jämte den villkorlisa domen.

28 KAP.

5 §

Under prövotiden skall den dömde stå imder övervakning.

Finnes övervakning icke längre vara erforderlig, skall förordnas om dess upphörande. Så länge prövotiden varar, må den dömde, niir skäl äro därtUl, ånyo ställas under övervakning. Beslut som nu avses meddelas av övervakningsnämnd.

Skyddstillsyn skall vara förenad med övervakning från prövotidens början.

Finnes övervakning icke längre vara erforderlig, skall förordnas om dess upphörande. När skäl äro därtill, må den dömde ånyo ställas under övervakning.

Övervakning skall upphöra utan särskilt förordnande, när två år av prövotiden har förflutit. Anses den dömde av särskilda skäl vara i behov av förlängd övervakning, må förordnas om övervakning för tiden därefter, dock längst till prövotidens utgång.

Beslut enligt denna paragraf meddelas av övervakningsnämnd.

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom tUl följd a,v domen å skyddstillsyn, äger övervakningsnämnden, utom att förordna om övervakning eller meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, efter omständigheterna

1. besluta att vaming skall meddelas den dömde,

2. förlänga prövotiden till högst

Iakttager den dömde icke vad som åligger honom till följd av domen å skyddstillsyn, äger övervakningsnämnden, utom att förordna om övervakning eller meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, besluta att varning skall meddelas den dömde.

Har den dömde åsidosatt sina åligganden och kan det antagas att han icke skall låta sig rätta genom åtgärd som övervakningsnämnden äger vidtaga, skall nämnden hos åklagare göra framställning att vid domstol föres talan om undanröjande av skyddstUlsynen eller om behandling varom stadgas i 3 §.

Har den dömde allvarligt åsidosatt sina åligganden och kan det antagas att han icke skall låta sig rätta genom åtgärd som övervakningsnämnden äger vidtaga, skall nämnden hos åklagare göra framställning att vid domstol föres talan om undanröjande av skyddstUlsynen eller om behandling varom stadgas i 3 §.

Talan som nu sagts skall anhängiggöras före prövotidens utgång.

9 § Undanröjes skyddstUlsynen, skall rätten bestämma annan påföljd för brottet. Därvid skall skäUg hänsyn tagas till vad den dömde undergått tUl följd av domen å skyddstillsyn samt till böter som enligt 2 § ådömts jämte skyddstillsynen; och må fängelse ådömas på kortare tid än för brottet är stadgat.

Finnas tUlräckhga skäl ej föreligga att undanröja skyddstUlsynen, må rätten i stäUet besluta åtgärd som avses i 7 § eller, om den dömde fyllt aderton år, förordna att han skall undergå behandling enligt 3 §. Föres talan om sådan behandling, må i stället beslutas undanröjande av skyddstillsynen eller åtgärd som avses i 7 §. Har prövotiden utgått må ej, utan att prövotiden förlänges enligt 7 §, beslutas annan åtgärd som där avses.

Finnas tillräckliga skäl ej föreligga att undanröja skyddstillsynen, må rätten i stället besluta åtgärd som- avses i 7 § eller, om den dömde fyllt aderton år, förordna att han skall undergå behandling enligt 3 §. Föres talan om sådan behandling, må i stäUet beslutas undanröjande av skyddstillsynen eller åtgärd som avses i 7 §. Har prövotiden utgått, må ej beslutas åtgärd som avses i 7 §.

30 KAP.

Iakttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav, äger övervakningsnämnden, utom att meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, besluta att varning skall meddelas honom.

11 § Iakttager den som vårdas utom anstalt icke vad som åligger honom enligt denna balk eUer enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav, äger övervakningsnämnden, utom att meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 §, efter omständigheterna besluta att varning skall meddelas honom, så ock förelägga honom vid vite ait iakttaga meddelad föreskrift.

Beslutas ej förverkande enligt första stycket, äger rätten besluta åtgärd som avses i 26 kap. 18 §.

Beslutas ej förverkande enligt

första stycket, äger rätten besluta

åtgärd som avses i 26 kap. 18 §

eller förlänga prövotiden med

högst ett år utöver den vid frigiv-

niitgen bestämda tiden.

Förverkande eller åtgärd som nyss sagts må ej beslutas, med mindre

fråga därom uppkommer i mål vari den frigivne häktats eller erhållit

del av åtal före prövotidens utgång.

5 §

Är den tidigare ådömda påföljden villkorlig dom, må förordnande enligt 1 § 1 meddelas allenast med avseende å brott som begåtts före prövotidens början.

Tillämpas 1 § 1 eller 2, må rätten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 § i eller 2 eller förlänga prövotiden till tre år, dock endast om fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

Undanröjande av villkorlig dom enligt 1 § 3 må ej ske, med mindre fråga därom uppkommer i niål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.

Tillämpas 1 § 1 eller 2, må rätten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 § i—3, dock endast om fråga därom uppkommer i miil vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

Är den tidigare ådömda påföljden skyddstillsyn, må rätten vid tillämpning av 1 § 1 eller 2 besluta åtgärd eller behandling som avses i 28 kap. 9 §.

Är den tidigare ådömda påföljden skyddstillsyn, må rätten vid tUlämpning av 1 § 1 eller 2 besluta åtgärd eller behandling som avses i 28 kap. 9 § eller förlänga prövotiden till högst fem år. Dömes med tillämpning av 1 § 3 till fängelse, skall vid straffets bestämmande gälla vad i 28 kap. 9 § stadgas.

Beslut enligt första stycket eller beslut om undanröjande av skyddstillsyn må ej meddelas, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

37 KAP. 7 § Den som dömts till fängelse äger hos kriminalvårdsnämnden påkalla prövning av övervakningsnämnds beslut i ärende om vUlkorlig frigivning.

Den som dömts till skyddstUlsyn må genom besvär hos hovrätt föra talan mot övervakningsnämnds beslut angående ställande under övervakning enligt 28 kap. 5 §, åtgärd enligt 28 kap. 7 eller 11 § eller föreskrift som avses i 26 kap. 15 §. Besvärstiden räknas från den dag då han erhöll del av beslutet.

Den som dömts till skyddstUlsyn må genom besvär hos hovrätt föra talan mot övervakningsnämnds beslut angående övervakning enligt 28 kap. 5 §, förordnande av övervakare enligt 28 kap. 6 §, åtgärd enligt 28 kap. 7 eller 11 § eller föreskrift som avses i 26 kap. 15 §. Besvärstiden räknas från den dag då han erhöll del av beslutet.

9 §

Atnöjes icke den som dömts till ungdomsfängelse eller internering med övervakningsnämnds beslut enligt 29 kap. 8 eller 11 § eller 30 kap. 11 eller 14 § eller angående föreskrift som avses i 26 kap. 15 §, äger han hos ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden påkalla prövning av beslutet.

Atnöjes icke den som dömts till ungdomsfängelse eller internering med övervakningsnämnds beslut om förordnande av övervakare enligt 29 kap. 7 § eller 30 kap. 10 § eller med nämndens beslut enligt 29 kap. 8 eller 11 § eller 30 kap. 11 eller 14 § eller angående föreskrift som avses i 26 kap. 15 §,

Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såviu angår tillämpning av 10 § andra stycket länder omedelbart till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas. Detsamma gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § angående föreskrifter, vite, prövotid eller tid för ungdomsfängelse.

Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 eller 13 § eller 15 § såvitt angår tUlämpning av 10 § andra stycket länder omedelbart till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas. Detsamma gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § angående föreskrifter, prövotid eller tid för ungdomsfängelse.

Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att någon som ej fyllt tjugotre år skall undergå behandling varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger rätten förordna att beslutet skall gå i verkstäUighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.

Vite som förelagts med stöd av 26 kap. 18 §, 28 kap. 7 eller 9 §, 29 kap. 8 §, 30 kap. 11 § eller 34 kap. 4 eller 6 § må utdömas allenast om åklagare efter framställning av övervakningsnämnden anhängiggör talan därom innan den ådömda påföljden till fullo verkställts eller eljest upphört. Sådan talan skall anses anhängiggjord, då ansökan om utdömande av vite t delgavs den dömde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Står den som dömts till skydds tillsyn under övervakning vid ikraftträdandet, skall övervakningen ej på grund av ändringen i 28 kap. 5 § upphöra utan särskilt förordnande före utgången av mars 1974, om ej prövotiden utgår dessförinnan.

Vad i 26 kap. 12—14 §§, 15 § första stycket samt 16 och 17 §§ brottsbalken stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande den som erhållit villkorligt anstånd. Övervakare må ock förordnas och föreskrift enligt 26 kap. 15 § första stycket brottsbalken meddelas av rätten vid beslutet om villkorligt anstånd.

Vad i 26 kap. 12—14 §§, 15 § första stycket 1 och 2 samt 16 och 17 §§ brottsbalken stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande den som erhållit vUlkorligt anstånd. Övervakare må ock förordnas och föreskrift enligt 26 kap. 15 § första stycket 1 eller 2 brottsbalken meddelas av rätten vid beslutet om villkorligt anstånd.

Kungl. Maj:ts förslag Motionens förslag

26 KAP. 15 § När det finnes skäl att antaga att den frigivne för sin anpassning i samhället behöver stöd av särskUd föreskrift om vad han har att iakttaga under prövotiden, må sådan föreskrift meddelas för viss tid eller tills vidare. SärskUd föreskrift må avse

1. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången,

2. utbildning eller arbetsanställ-ning.

3. läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller annan dylik inrätining.

1. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången,

2. förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar under viss tid, högst ett år åt gången,

3. UtbUdning eller arbetsanställ-ning.

4. förbud att använda alkoholhaltiga drycker,

5. läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eUer behandling i eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning,

6. annan liknande föreskrift.

JuU 1973: 35 H

Utskottet

Propositionens huvudsakliga iimehåll

Mot bakgrund av de vid årets riksdag godkända riktiinjerna för en genomgripande reform av kriminalvårdens organisation och verksamhet (prop. 1973: 1, bil. 4, JuU 1973: 15, rskr 1973: 152) föreslås i propositionen vissa ändringar i den lagstiftning som reglerar övervakning vid kriminalvård i frihet. Enligt förslaget skall övervakningstiden vid skyddstillsyn i princip förkortas från tre till två år. När särskilda skäl föreligger därtill skall kunna förordnas att övervakningen skall fortsätta, dock längst till prövotidens utgång. Prövotiden föreslås alltjämt utgöra tre år. Förlängning av prövotiden skall enligt förslaget inte kunna ske i annat sammanhang än vid dom för ny brottslighet. Vidare föreslås en omformulering av de aUmänna föreskrifterna om vad den som villkorligt frigivits från fängelsestraff eller som efter dom på ungdomsfängelse eller internering överförts till vård utom anstalt eller som erhållit villkorlig dom eller dömts till skyddstillsyn är skyldig att iaktta under prövotiden. Förslaget innebär också en utmönstring av vissa av de särskilda föreskrifter som kan meddelas angående den dömdes livsföring under prövotiden. Slutiigen föreslås införande av möjlighet för den dömde att föra talan mot beslut om förordnande av övervakare och mot beslut som innebär att övervakning inte skall upphöra.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

Prövotid och övervakning

De ovan nämnda riktlinjerna för en reformering av kriminalvården innebär för frivårdens del bl. a. en förstärkning av övervakningsverksamheten genom ett utökat antal tjänstemannaövervakare. Även om frivårdens resurser sålunda förstärks är det som departementschefen framhåller självfallet viktigt att de används så rationellt att de räcker tiU på alla områden där insatser behövs. Angeläget är också att frivårdsarbetet bedrivs under hänsynstagande, till den dömdes egen inställning till behandlingen. Åtgärder, som inte är tillräckligt motiverade i den dömdes aktuella situation, kan av honom upplevas som en meningslös repression och därigenom motverka hans anpassning i samhället.

I överensstämmelse med sistnämnda tankegång bör kriminalvårdens kontakt med den dömde upphöra när behov av övervakning inte längre är för handen. Den möjlighet som enligt gällande lag föreligger att förkorta övervakningstiden synes som departementschefen framhåller ha utnyttjats i mycket begränsad utsträckning. En övergång till en kortare och mer effektiv övervakning bör därför uttryckligen markeras genom en ändring i lagstiftningen. Som departementschefen påpekar kan en

JuU 1973: 35 12

sådan ändring ske genom att prövotiden vid skyddstillsyn förkortas från tre till två år. Då skyddstillsyn som påföljd ingår som ett led i brottsbalkens sanktionssystem bör emellertid en förkortning av prövotiden inte lämpligen genomföras annat än i samband med en allmän översyn av detta system. Mot den av departementschefen föreslagna lösningen att med bibehållande av en treårig prövotid införa en regel, enligt vilken övervakning vid sk)'ddstillsyn skall upphöra utan särskilt förordnande sedan två år av prövotiden förflutit, synes inga bärande invändningar kunna göras, och utskottet har ingen erinran mot förslagets genomförande. Den föreslagna ordningen medger också att övervakning i undantagsfall kan fortsätta under ytterligare ett år utan att prövotiden behöver förlängas. Föriängning av prövotiden vid villkorlig dom, skyddstUlsyn och villkorlig frigivning är en sanktion vid misskötsamhet från den dömdes sida och torde i allmänhet uppfattas som en väsentlig skärpning av påföljden. En sådan sanktion bör som departementschefen framhåller användas ytterst sparsamt, och utskottet har ingen erinran mot departementschefens förslag att förlängning inte skall kunna ske annat än i sammanhang med dom för ny brottslighet.

Den av utskottet ovan tillstyrkta regeln om en tvåårig övervakningstid är givetvis subsidiär i förhållande till de föreskrifter som redan i dag ålägger övervakningsnämnd och skyddskonsulent att kontinuerligt följa övervakningsfallen, så att C'vervakning alltid kan hävas när den inte längre behövs. För att ytterligare säkerställa att intentionerna bakom dessa föreskrifter kommer att förverkligas, avser departementschefen att föreslå sådan ändring i frivårdskungörelsen att frågan om fortsatt övervakning alltid skall prövas när ett år av prövotiden förflutit. Utskottet delar departementschefens uppfattning om värdet av en sådan bestämmelse och kan också ansluta sig till departementschefens uttalande att samma ordning bör gälla vid villkorlig frigivning.

I anslutning till det sist sagda vill utskottet i likhet med departementschefen understryka att övervakning vid villkorlig frigivning inte bör tillgripas i sådana fall då frigivningssituationen är så gynnsam att något behov av övervakning inte föreligger. Enbart hänsynen till att en större differentiering möjligen kan ge upphov till missnöje .eller oförståelse från deras sida som ej undgår övervakning bör således inte få föranleda en övervakning som inte fyller något meningsfullt ändamål.

1 motionen 1973: 2008 tas upp ett spörsmål angående prövotiden vid villkorlig frigivning. Enligt 26 kap. 6 § brottsbalken får den som undergår fängelse på viss tid villkorligt friges sedan två tredjedelar av tiden eller — om särskilda skäl föreligger — halva tiden avtjänats. Frigivning får dock inte ske förrän verkställigheten pågått minst fyra månader. 1 26 kap. 10 § stadgas att i beslut om villkorlig frigivning skall fastställas en prövotid av minst ett och högst tre år eller — om den tid som vid frigivningen återstår av straffet överstiger tre år — högst fem år.

JuU 1973: 35 13

I motionen påpekas att prövotiden vid villkorlig frigivning i flertalet fall torde bestämmas till gällande minimitid. Enligt motionären torde orsaken härtill vara att det som regel är svårt eller oinöjligt att redan vid frigivningen förutse hur lång prövotid som behövs samt att övervakningsnämnd vid behov kan förlänga prövotiden med högst ett år. Med hänvisning till att denna möjlighet till förlängning i propositionen föreslås bli starkt begränsad och till att frivårdens resurser förstärkts anser motionären det lämpligt att överväga en höjning av minimitiden. Enligt motionären torde nämligen en fängelsevistelse ofta försätta den dömde i en sådan social situation att en övervakning under endast ett år kan visa sig för kort med förnyad kriminalitet som följd. Motionären understryker att på samma sätt som gäller vid skyddstillsyn beslut bör meddelas om upphörande av övervakningen av vUlkorligt frigiven så snart övervakningen inte längre behövs. Enligt motionsyrkandet bör 26 kap. 10 § brottsbalken ändras så att den minsta tid för övervakning som skall fastställas i beslut om villkorlig frigivning bestämmes till två år.

I likhet med motionären anser utskottet att den sociala situationen för den som villkorligt friges från ett fängelsestraff inte sällan torde vara sådan att en prövotid med åtföljande' övervakning under endast ett år kan framstå som otillräcklig. Ett genomförande av motionsförslaget skulle givetvis vara ägnat att tillgodose behovet av en längre prövotid i sådana fall. Mot förslaget talar å andra sidan att frigivningssituationen kan vara så gynnsam att en prövotid om två år av den dömde skulle kunna upplevas som en meningslös repression. Beaktas bör också att en så lång prövotid skulle kunna stå i disproportion till den del av straffet, kanske blott en eller två månader, som återstår vid den villkorliga frigivningen.

På anförda skäl och då 26 kap. 10 § brottsbalken i dess gällande lydelse ger tillräckligt utrymme för den större differentiering av prövotidens längd som kan erfordras av hänsyn till den frigivnes sociala situation i enskilda fall, avstyrker utskottet bifall till motionen i denna del.

Föreskrifter vid kriminalvård i frihet

1 brottsbalken upptas vissa allmänna föreskrifter om vad den som villkorligt frigetts från fängelsestraff eller som efter dom på ungdomsfängelse eller internering överförts till vård utom anstalt eller som dömts till skyddstUlsyn eller vUlkorlig dom har att iaktta under prövotiden eller vården utom anstalt. Bl. a. åligger det den dömde att föra ett ordentligt och laglydigt leverne samt att undvika skadligt sällskap.

För att understryka det allmänna skötsamhetskravet kan meddelas särskilda föreskrifter beträffande den som villkorligt frigetts eller överförts till vård utom anstalt eller dömts till skyddstillsyn. Föreskrif-

JuU 1973: 35 14

terna kan avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, utbildning, arbets-anställning eller förbud att använda alkoholhaltiga drycker. Även annan liknande föreskrift kan meddelas liksom föreskrift om läkarvård m. m. och om fullgörande av ålagd skadeståndsskyldighet.

I propositionen föreslås dels en omformulering av det aUmänna skötsamhetskravet, dels inskränkningar i de nuvarande möjligheterna att meddela särskilda föreskrifter.

Vad först gäller det allmänna skötsamhetskravet innebär den föreslagna ändringen att kravet på den dömde att undvika skadligt sällskap skall utgå samt att uttrycket "föra ett ordentligt och laglydigt leverne" skall utbytas mot "iakttaga skötsamhet". Innebörden i de båda sistnämnda uttrycken torde, som departementschefen framhåller, i allt väsentiigt vara densamma. Lagändringen motiveras av att det i viss mån ter sig egendomligt att i lag uttryckligen föreskriva att en person inte bör göra sig skyldig tUl brott. Utskottet, som vill understryka att förslaget självfallet inte innebär något avsteg från det krav på laglydnad som gäller alla samhällsmedlemmar, har ingen erinran mot förslagets genomförande.

I fråga om särskilda föreskrifter innebär propositionen att sådana skall få meddelas när det finns skäl att anta att den dömde för sin anpassning i samhället behöver stöd av dem. Föreskrifterna skall kunna avse vistelseort eller bostad imder viss tid, högst ett år åt gången, utbildning eller arbetsanställning samt läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling. Även föreskrift om fullgörande av ålagd skadeståndsskyldighet skall under vissa omständigheter få meddelas.

I motionen 1973: 2008 ifrågasiltts om den i propositionen föreslagna begränsningen av möjligheterna att meddela särskilda föreskrifter främjar strävandena att skapa ändamålsenliga alternativ tUl frihetsstraffen och att göra det möjligt att i ökad omfattning använda kriminalvård i frihet. Motionären menar att ju mer man utsträcker användningsområdet för kriminalvård i frihet, desto större inslag av svårbehandlade personer blir det fråga om och desto mindre enhetlig grupp bildar de övervakade. Vid en sådan utveckling förefaller det motionären mera naturligt att öka än att minska möjligheterna till differentiering av behandlingen. Med denna utgångspunkt yrkar motionären att nuvarande möjlighet att ge föreskrift om förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar och om förbud att använda alkoholhaltiga drycker samt att ge annan liknande föreskrift bibehålls. En föreskrift om förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar kan enligt motionären i enstaka undantagsfall tänkas komma till användning t. ex. för att minska risken att ett arv som tillfaller en övervakad med alkohol-eller narkotikaproblem kan leda till ett omfattande missbruk av alkohol eller narkotika. Ett förbud att använda alkoholhaltiga drycker kan enligt motionären många gånger utgöra ett stöd för den dömde.

JuU1973: 35 15

I likhet med motionären anser utskottet att det förhållandet att kriminalvård i frihet i allt större omfattning kommer till användning medför ökat behov av möjligheten att differentiera behandlingsmetoderna. I väsentlig utsträckning kommer enligt utskottets mening detta behov att tillgodoses genom de vid årets riksdag beslutade åtgärderna på frivårdssidan, syftande till att effektivisera personundersökningsförfarandet, förstärka övervakningsverksamheten, intensifiera och styra de sociala insatserna samt tUl att i större utsträckning än som f. n. är fallet integrera frivården med anstaltsvården. Av betydelse i frivårdsarbetet är emellertid inte blott tUlgången till differentierade behandlingsmetoder utan även den dömdes egen inställning tUl behandlingen. Denna inställning torde i betydande utsträckning påverkas av hur den dömde uppfattar samhällets åtgärder. Otillräckligt motiverade åtgärder kan enligt vad utskottet ovan anfört upplevas av den dömde som en meningslös repression och därigenom motverka hans anpassning i samhäUet. Som departementschefen framhåller torde det inte råda något tvivel om att det finns brister i den nuvarande tillämpningen av brottsbalkens bestämmelser om meddelande av särskilda föreskrifter vid kriminalvård i frihet. Med viss tillspetsning kan sägas att, om den dömde är positivt inställd till en föreskrift om viss åtgärd, syftet med föreskriften torde kunna uppnås genom frivillig överenskommelse mellan den övervakade och dem som har att ta befattning med övervakningen. I sådana fall behövs alltså inte föreskriften. Är å andra sidan den dömde negativt inställd tUl åtgärden, torde i allmänhet en föreskrift inte vara något realistiskt behandlingsalternativ. Att helt avskaffa möjlighetema att i vissa fall understryka det allmänna skötsamhetskravet med särskilda föreskrifter synes dock föra för långt. För att inte den dömdes anpassning i samhället skall motverkas bör emellertid sådana föreskrifter meddelas sparsamt och endast efter noggrant övervägande i varje särskilt fall. Det är härvid angeläget att se till att tilltänkta föreskrifter ar realistiska och att man kan kontrollera att de efterlevs. Beaktas bör också att föreskrifterna måste ställas i relation till de sanktioner och andra åtgärder som kan vidtas vid allvarligare överträdelser av dem.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med departementschefen att de nuvarande möjligheterna att meddela särskilda föreskrifter bör begränsas. När det gäller att avgöra vilka slags föreskrifter som skall kunna meddelas kan framhållas att föreskrift om förfogande över arbetsförtjänst och andra tillgångar enligt vad departementschefen uttalat redan nu synes förekomma mycket sparsamt, och det torde vara svårt att finna fall då en sådan föreskrift är ändamålsenlig och realistisk. Beträffande föreskrift om förbud att använda alkoholhaltiga drycker eller annan liknande föreskrift — varmed vid bestämmelsens tUlkomst främst torde ha åsyftats förbud att använda

JuU1973: 35 16

narkotika — delar utskottet departementschefens uppfattning att de fall då det eventuellt skulle kunna vara meningsfullt med en sådan föreskrift är mycket fåtaliga. För dessa fall torde för övrigt enligt utskottets mening andra och mera ändamålsenliga behandlingsmetoder stå till buds, t. ex. föreskrift om lakar- eller nykterhetsvård. Med hänsyn härtUl och då erfarenheten visat att den nuvarande möjligheten att meddela föreskrift av berört slag utnyttjats i alltför vid orrifattning, anser utskottet att föreskrift om förbud att använda alkohol eller annan liknande föreskrift inte bör kunna meddelas.

På anförda skäl godtar utskottet propositionen i nu berörd del och avstyrker bifall till motionen i motsvarande del.

Utöver vad sålunda anförts föranleder propositionen inte några uttalanden från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

A. att riksdagen beträffande meddelande av särskilda föreskrifter
vid kriminalvård i frihet med avslag på motionen 1973: 2008
i denna del (yrkande 2) antar det i propositionen 1973: 131
framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken såvitt
avser 26 kap. 15 §,

B. att riksdagen bifaller de i propositionen 1973: 131 framlagda
förslagen i den mån ds inte omfattas av vad utskottet hem
ställt under A,

C. att riksdagen beträffande prövotid vid villkorlig frigivning
avslår motionen 1973: 2008 i denna del (yrkande 1).

Stockholm den 7 november 1973

På justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), herr Dockered (c), fröken Mattson (s), herrar Ernulf (fp), Larfors (s), Nygren (s). Westberg i Ljusdal (fp), fru Hjelm-Wallén (s), herr Polstam (c), fru Bergander (s), herrar Måbrink (vpk), Wijkman (m), Alf Pettersson i Malmö (s) och Stjemström (c).

JuU 1973: 35 17

Reservation

vid punkten A

av herrar Dockered (c), Ernulf (fp), Westberg i Ljusdal (fp). Polstam (c) och Stjemström (c), som beträffande meddelande av särskilda föreskrifter vid kriminalvård i frihet anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med orden "I likhet" och slutar på s. 16 med orden "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Som motionären framhåller kominer en utsträckning av användningsområdet för kriminalvård i frihet att medföra ett ökat inslag av svårbehandlade personer i frivårdskhentelet. För att frivården skall kunna bli ett godtagbart alternativ till frihetsberövande påföljder måste det finnas möjlighet att i vidaste mån differentiera behandlingsmetoderna. Enligt utskottets mening utgör möjligheten att meddela särskilda föreskrifter ett värdefullt komplement till andra åtgärder, vilka kan vidtas för att fylla frivårdens dubbla uppgift som kontroll- och hjälporgan. Rätt använda kan vissa slag av föreskrifter vara ett stöd för den dömde och av honom upplevas som en meningsfull åtgärd. Utskottet delar departementschefens uppfattning att föreskrifter bör meddelas sparsamt och endast efter noggrant övervägande i varje särskilt fall. Det är därvid angeläget att en tilltänkt föreskrift är realistisk och att det kan kontrolleras att den efterlevs. Beaktas bör också att föreskrifterna måste ställas i relation till de sanktioner eller andra åtgärder som kan vidtas vid allvarligare överträdelser av dem. Ställningstagandet innebär att tillämpningsområdet för vissa föreskrifter med nödvändighet måste bli synnerligen begränsat. Enbart detta förhållande eller den omständigheten att vissa föreskrifter redan nu förekommer mycket sparsamt utgör emellertid inte skäl för att helt utesluta möjligheterna att meddela föreskrifter med annat innehåll än som föreslås i propositionen. Även om en föreskrift blott i enstaka fall kan tänkas vara den dömde till hjäp motiverar detta enligt utskottets mening att den bör kunna meddelas. En föreskrift om förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar kan exempelvis i undantagsfall vara ägnad att förebygga ett omfattande alkohol- eller narkotikamissbruk av en övervakad som kommit i goda ekonomiska omständigheter. Likaså kan som flera remissinstanser framhållit en föreskrift om förbud att använda alkohol, som meddelas i samförstånd med den övervakade, utgöra ett stöd för honom, inte minst i förhållande till kamrater som vill bjuda på sprit.

Mot bakgrund av det anförda synes den i propositionen föreslagna begränsningen av möjligheterna att meddela föreskrifter vara mindre väl förenlig med strävandena att öka användningsområdet för kriminalvård i frihet. I likhet med motionären anser utskottet att även andra föreskrifter än de som föreslås i propositionen bör kunna meddelas.

Någon närmare specifikation av föreskrifternas innehåll synes inte lämpligen böra ske eftersom de bör kunna utformas efter omständigheterna i många skiftande fall. Å andra sidan bör understrykas att i förhållande till nuvarande rättstillämpning någon utvidgning inte är avsedd såvitt gäller arten av de föreskrifter som kan meddelas. Med hänsyn till angelägenheten av att föreskrifter av ifrågavarande art meddelas blott i undantagsfall och endast då verkligt behov av dem har befunnits föreligga efter en noggrann prövning av omständigheterna i varje särskilt faU bör i lagtexten stadgas att föreskrifterna får meddelas endast om särskilda skäl talar härför.

I enlighet med det anförda förordar utskotiet att i ett nytt stycke i 26 kap. 15 § brottsbalken införs en bestämmelse av innehåll att även annan föreskrift får meddelas för viss tid eller tills vidare, dock högst ett år åt gången, om särskilda skäl talar härför. Ställningstagandet innebär att motionärens önskemål i allt väsentligt blir tillgodosedda i denna del.

dels att utskottets hemställan under A bort ha föjande lydelse:

A. att riksdagen beträffande meddelande av särskilda föreskrifter vid kriminalvård i frihet — med förklaring att propositionen 1973: 131 icke kunnat i oförändrat skick bifallas — i anledning av motionen 1973: 2008 i denna del (yrkande 2) för sin del antager det i propositionen 1973: 131 framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 26 kap. 15 § med den ändring att lagrummet erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

If, KAP.

15 §

När det finnes skäl att antaga att den frigivne för sin anpassning i

samhället behöver stöd av särskild föreskrift om vad han har att iakttaga

under prövotiden, må sådan föreskrift meddelas för viss tid eller tills

vidare. Särskild föreskrift må avse

1. vistelseort eUer bostad under viss tid, högst ett år åt gången,

2. utbildning eller arbetsanställning,

3. läkarvård, nykterhets vård eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning.

Annan föreskrift må ock meddelas för viss tid eller tills vidare, dock högst ett år åt gången, otn särskilda skäl talar härför.

JuU 1973: 35 19

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, må meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande i den mån sådana föreskrifter ej med hänsyn till den frigivnes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antagas motverka hans anpassning i samhället.

tIARCUS aOKTH.STOCKHOLM 1 »73 730047