Justiticutskottets betänkande nr 35 år 1973

JuU 1973: 35

Nr 35

Justitieutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:131
med förslag till ändringar i brottsbalkens bestämmelser om kriminalvård
i frihet, m. m. jämte motion.

Propositionen

I propositionen 1973: 131 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken

2. lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig
asocialitet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning
av propositionen väckt motion. Motionsyrkandena anges nedan på s. 10.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad utskottet anför på s. 11.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken,
dels att 38 kap. 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 26 kap. 12, 14, 15, 18—20 §§, 27 kap. 4 och 6 §§, 28 kap.

5, 7—9 §§, 29 kap. 8 §, 30 kap. 11 §, 34 kap. 4—6 §§, 37 kap.

7—9 §§ samt 38 kap. 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydeke Föreslagen lydelse

26 KAP.

12 §

Övervakningen handhaves av övervakningen handhaves av

övervakningsnämnd. övervakare övervakningsnämnd. övervakare
förordnas av nämnden. förordnas av nämnden. Skydds konsulent

hos nämnden får dock
förordna övervakare för tiden intill
dess nämnden beslutat i frågan.

Har till övervakare förordnats annan än skyddskonsulent hos övervakningsnämnden,
skall övervakningen stå under överinseende av sådan
konsulent.

1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 35

JuU 1973: 35

Nuvarande lydelse

Den frigivne skall under prövotiden
föra ett ordentligt och laglydigt
leverne, undvika skadligt
sällskap, efter förmåga söka försörja
sig samt i övrigt ställa sig
till efterrättelse vad som åligger
honom enligt denna balk eller enligt
föreskrift eller anvisning som
meddelats med stöd därav. Har
han förpliktats ersätta genom brottet
uppkommen skada, skall han
göra vad i hans förmåga står att
fullgöra denna skyldighet.

När det prövas lämpligt för att
främja den frigivnes anpassning i
samhället, skola särskilda föreskrifter,
gällande under viss tid
eller tills vidare, meddelas rörande
vad han har att iakttaga
under prövotiden. Sådan föreskrift
må avse vistelseort eller bostad,
användande av fritid, förfogande
över arbetsförtjänst eller andra tillgångar,
allt under viss tid, högst
ett år åt gången, utbildning, arbetsanställning
eller förbud att använda
alkoholhaltiga drycker.
Annan liknande föreskrift må ock
meddelas.

Om det finnes erforderligt, må
föreskrivas att den frigivne skall i
eller utom sjukhus eller annan dylik
inrättning underkasta sig läkarvård,
nykterhetsvård eller annan
vård eller behandling.

Har den frigivne förpliktats ersätta
genom brottet uppkommen
skada, må meddelas föreskrifter
rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens
fullgörande.

Iakttager den frigivne icke vad
som åligger honom enligt denna

Föreslagen lydelse
§

Den frigivne skall under prövotiden
iakttaga skötsamhet, efter
förmåga söka försörja sig samt i
övrigt ställa sig till efterrättelse
vad som åligger honom enligt denna
balk eller enligt föreskrift eller
anvisning som meddelats med
stöd därav. Har han förpliktats
ersätta genom brottet uppkommen
skada, skall han göra vad i hans
förmåga står att fullgöra denna
skyldighet.

När det finnes skäl att antaga
att den frigivne för sin anpassning
i samhället behöver stöd av särskild
föreskrift om vad han har
att iakttaga under prövotiden, må
sådan föreskrift meddelas för viss
tid eller tills vidare. Särskild föreskrift
må avse

1. vistelseort eller bostad under
viss tid, högst ett år åt gången,

2. utbildning eller arbetsanställning,

3. läkarvård, nykterhetsvård eller
annan vård eller behandling i eller
utom sjukhus eller annan dylik
inrättning.

Har den frigivne förpliktats ersätta
genom brottet uppkommen
skada, må meddelas föreskrifter
rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens
fullgörande i
den mån sådana föreskrifter ej
med hänsyn till den frigivnes ekonomiska
situation och övriga omständigheter
kan antagas motverka
hans anpassning i samhället.

Iakttager den frigivne icke vad
som åligger honom enligt denna

Juli 1973: 35

Nuvarande lydelse

balk eller enligt föreskrift eller anvisning
som meddelats med stöd
därav, äger övervakningsnämnden,
utom att förordna om övervakning
eller meddela föreskrift enligt 15
§, efter omständigheterna

1. besluta att varning skall meddelas
den frigivne,

2. förlänga prövotiden med högst
ett år utöver den vid frigivningen
bestämda tiden,

3. förelägga honom vid vite att
iakttaga meddelad föreskrift.

Föreslagen lydelse

balk eller enligt föreskrift eller anvisning
som meddelats med stöd
därav, äger övervakningsnämnden,
utom att förordna om övervakning
eller meddela föreskrift enligt 15
§, besluta att varning skall meddelas
den frigivne.

Kan det antagas att villkorligt
frigiven som åsidosatt sina åligganden
icke skall låta sig rätta
genom åtgärd som avses i 18 §,
må övervakningsnämnden förklara
den villkorligt medgivna friheten
förverkad.

Har villkorligt frigiven allvarligt
åsidosatt sina åligganden och kan
det antagas att han icke skall låta
sig rätta genom annan åtgärd som
övervakningsnämnden äger vidtaga,
må nämnden förklara den villkorligt
medgivna friheten förverkad.

20 §

Beslut om åtgärd som avses i
18 eller 19 § må meddelas även
efter prövotidens utgång därest
frågan av övervakningsnämnden
upptagits dessförinnan. Efter prövotidens
utgång må ej, utan att
prövotiden förlänges enligt 18 §,
beslutas annan åtgärd som där avses.

Åtgärd som avses i 18 § må ej
beslutas efter prövotidens utgång.
Beslut om åtgärd som avses i 19 §
må meddelas även efter prövotidens
utgång, därest frågan av
övervakningsnämnden upptagits
dessförinnan.

27 KAP.

Den dömde skall under prövotiden
föra ett ordentligt och laglydigt
leverne, undvika skadligt
sällskap samt efter förmåga söka
försörja sig.

Iakttager den dömde icke vad
som åligger honom till följd av
den villkorliga domen, må domstol,
om åklagare före prövotidens
utgång anhängiggör talan därom,
efter omständigheterna

1. besluta att varning skall med lf

Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 35

Den dömde skall under prövotiden
iakttaga skötsamhet och efter
förmåga söka försörja sig.

Iakttager den dömde icke vad
som åligger honom till följd av
den villkorliga domen, må domstol,
om åklagare före prövotidens
utgång anhängiggör talan därom,
efter omständigheterna

1. besluta att varning skall med -

JuU 1973: 35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

delas den dömde,

2. meddela föreskrift enligt 5 §
eller ändra tidigare meddelad föreskrift,

3. förlänga prövotiden till tre
år,

4. undanröja den villkorliga domen
och bestämma annan påföljd
för brottet.

Efter prövotidens utgång må
åtgärd som sägs i första stycket 1
och 2 ej beslutas, med mindre prövotiden
förlänges.

Undanröjes den villkorliga domen, skall vid påföljdens bestämmande
skälig hänsyn tagas till böter som jämlikt 2 § ådömts jämte den villkorliga
domen.

delas den dömde,

2. meddela föreskrift enligt 5 §
eller ändra tidigare meddelad föreskrift,

3. undanröja den villkorliga domen
och bestämma annan påföljd
för brottet.

Åtgärd enligt första stycket 1
eller 2 må ej beslutas efter prövotidens
utgång.

28 KAP.

5 §

Under prövotiden skall den
dömde stå under övervakning.

Finnes övervakning icke längre
vara erforderlig, skall förordnas om
dess upphörande. Så länge prövotiden
varar, må den dömde, när
skäl äro därtill, ånyo ställas under
övervakning. Beslut som nu avses
meddelas av övervakningsnämnd.

Skyddstillsyn skall vara förenad
med övervakning från prövotidens
början.

Finnes övervakning icke längre
vara erforderlig, skall förordnas
om dess upphörande. När skäl äro
därtill, må den dömde ånyo ställas
under övervakning.

Övervakning skall upphöra utan
särskilt förordnande, när två år
av prövotiden har förflutit. Anses
den dömde av särskilda skäl vara
i behov av förlängd övervakning,
må förordnas om övervakning för
tiden därefter, dock längst till
prövotidens utgång.

Beslut enligt denna paragraf
meddelas av övervakningsnämnd.

7 §

Iakttager den dömde icke vad
som åligger honom till följd av
domen å skyddstillsyn, äger övervakningsnämnden,
utom att förordna
om övervakning eller meddela
föreskrift enligt 26 kap. 15 §,
efter omständigheterna

1. besluta att varning skall meddelas
den dömde,

2. förlänga prövotiden till högst

JuU 1973: 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fem år,

3. förelägga honom vid vite att
iakttaga meddelad föreskrift.

Åtgärd som avses i denna paragraf må ej av övervakningsnämnden
beslutas efter prövotidens utgång.

8 §

Har den dömde åsidosatt sina
åligganden och kan det antagas att
han icke skall låta sig rätta genom
åtgärd som övervakningsnämnden
äger vidtaga, skall nämnden hos
åklagare göra framställning att vid
domstol föres talan om undanröjande
av skyddstillsynen eller om
behandling varom stadgas i 3 §.

Har den dömde allvarligt åsidosatt
sina åligganden och kan det
antagas att han icke skall låta sig
rätta genom åtgärd som övervakningsnämnden
äger vidtaga, skall
nämnden hos åklagare göra framställning
att vid domstol föres talan
om undanröjande av skyddstillsynen
eller om behandling varom
stadgas i 3 §.

Talan som nu sagts skall anhängiggöras före prövotidens utgång.

9 §

Undanröjes skyddstillsynen, skall rätten bestämma annan påföljd för
brottet. Därvid skall skälig hänsyn tagas till vad den dömde undergått
till följd av domen å skyddstillsyn samt till böter som enligt 2 § ådömts
jämte skyddstillsynen; och må fängelse ådömas på kortare tid än för
brottet är stadgat.

Finnas tillräckliga skäl ej föreligga
att undanröja skyddstillsynen,
må rätten i stället besluta åtgärd
som avses i 7 § eller, om den
dömde fyllt aderton år, förordna
att han skall undergå behandling
enligt 3 §. Föres talan om sådan
behandling, må i stället beslutas
undanröjande av skyddstillsynen
eller åtgärd som avses i 7 §. Har
prövotiden utgått må ej, utan att
prövotiden förlänges enligt 7 §,
beslutas annan åtgärd som där avses.

29 KAP.

8 §

Iakttager den som vårdas utom
anstalt icke vad som åligger honom
enligt denna balk eller enligt
föreskrift eller anvisning som meddelats
med stöd därav, äger övervakningsnämnden,
utom att meddela
föreskrift enligt 26 kap. 15 §,
efter omständigheterna besluta att

JuU 1973: 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

varning skall meddelas honom, så honom.

ock förelägga honom vid vite att
iakttaga meddelad föreskrift.

30 KAP.
11 §

Iakttager den som vårdas utom
anstalt icke vad som åligger honom
enligt denna balk eller enligt
föreskrift eller anvisning som
meddelats med stöd därav, äger
övervakningsnämnden, utom att
meddela föreskrift enligt 26 kap.
15 §, besluta att varning skall meddelas
honom.

34 KAP.

4 §

Tillämpas 1 § 1 eller 2 beträffande någon som villkorligt frigivits från
fängelse, må den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad; dömes
enligt 1 § 2 till fängelse på viss tid, skall sådan förklaring meddelas,
om ej särskilda skäl äro däremot.

Beslutas ej förverkande enligt
första stycket, äger rätten besluta
åtgärd som avses i 26 kap. 18 §.

Beslutas ej förverkande enligt
första stycket, äger rätten besluta
åtgärd som avses i 26 kap. 18 §
eller förlänga prövotiden med
högst ett år utöver den vid frigivningen
bestämda tiden.
Förverkande eller åtgärd som nyss sagts må ej beslutas, med mindre
fråga därom uppkommer i mål vari den frigivne häktats eller erhållit
del av åtal före prövotidens utgång.

5 §

Är den tidigare ådömda påföljden villkorlig dom, må förordnande enligt
1 § 1 meddelas allenast med avseende å brott som begåtts före prövotidens
början.

Tillämpas 1 § 1 eller 2, må rätten
besluta åtgärd som sägs i 27
kap. 6 § 1—3, dock endast om
fråga därom uppkommer i mål
vari den dömde häktats eller erhållit
del av åtal före prövotidens utgång.

Tillämpas 1 § 1 eller 2, må rätten
besluta åtgärd som sägs i 27
kap. 6 § 2 eller 2 eller förlänga
prövotiden till tre år, dock endast
om fråga därom uppkommer i mål
vari den dömde häktats eller erhållit
del av åtal före prövotidens utgång.

Undanröjande av villkorlig dom enligt 1 § 3 må ej ske, med mindre
fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del
av åtal inom ett år från prövotidens utgång.

JuU1973: 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Är den tidigare ådömda påfölj- Är den tidigare ådömda påföljden
skyddstillsyn, må rätten vid den skyddstillsyn, må rätten vid

tillämpning av 1 § 1 eller 2 besluta tillämpning av 1 § 1 eller 2 besluta

åtgärd eller behandling som avses åtgärd eller behandling som avses

i 28 kap. 9 §. i 28 kap. 9 § eller förlänga prövo tiden

till högst fem år.

Dömes med tillämpning av 1 § 3 till fängelse, skall vid straffets bestämmande
gälla vad i 28 kap. 9 § stadgas.

Beslut enligt första stycket eller beslut om undanröjande av skyddstillsyn
må ej meddelas, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari
den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

37 KAP.

7 §

Den som dömts till fängelse äger hos kriminalvårdsnämnden påkalla
prövning av övervakningsnämnds beslut i ärende om villkorlig frigivning.

Åtnöjes villkorligt frigiven icke
med övervakningsnämnds beslut
angående ställande under övervakning
enligt 26 kap. 11 §, föreskrift
enligt 26 kap. 15 § eller åtgärd enligt
26 kap. 18, 19 eller 22 §, äger
han hos kriminalvårdsnämnden påkalla
prövning av beslutet.

Åtnöjes villkorligt frigiven icke
med övervakningsnämnds beslut
angående övervakning enligt 26
kap. 11 §, förordnande av övervakare
enligt 26 kap. 12 §, föreskrift
enligt 26 kap. 15 § eller åtgärd enligt
26 kap. 18, 19 eller 22 §, äger
han hos kriminalvårdsnämnden påkalla
prövning av beslutet.

Den som dömts till skyddstillsyn
må genom besvär hos hovrätt föra
talan mot övervakningsnämnds
beslut angående ställande under
övervakning enligt 28 kap. 5 §, åtgärd
enligt 28 kap. 7 eller 11 §
eller föreskrift som avses i 26 kap.
15 §. Besvärstiden räknas från den
dag då han erhöll del av beslutet.

Den som dömts till skyddstillsyn
må genom besvär hos hovrätt föra
talan mot övervakningsnämnds beslut
angående övervakning enligt
28 kap. 5 §, förordnande av övervakare
enligt 28 kap. 6 §, åtgärd
enligt 28 kap. 7 eller 11 § eller föreskrift
som avses i 26 kap. 15 §.
Besvärstiden räknas från den dag
då han erhöll del av beslutet.

9 §

Åtnöjes icke den som dömts till
ungdomsfängelse eller internering
med övervakningsnämnds beslut
enligt 29 kap. 8 eller 11 § eller 30
kap. 11 eller 14 § eller angående
föreskrift som avses i 26 kap. 15 §,
äger han hos ungdomsfängelsenämnden
eller interneringsnämnden
påkalla prövning av beslutet.

Åtnöjes icke den som dömts till
ungdomsfängelse eller internering
med övervakningsnämnds beslut
om förordnande av övervakare
enligt 29 kap. 7 § eller 30 kap.
10 § eller med nämndens beslut
enligt 29 kap. 8 eller 11 § eller 30
kap. 11 eller 14 § eller angående
föreskrift som avses i 26 kap. 15 §,

Juli 1973: 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

äger han hos ungdomsfängelsenämnden
eller interneringsnämnden
påkalla prövning av beslutet.

38 KAP.

9 8

Rättens beslut om åtgärd enligt
27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap.
11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket,
12 eller 13 § eller 15 § såvitt
angår tillämpning av 10 § andra
stycket länder omedelbart till efterrättelse,
om ej annorlunda förordnas.
Detsamma gäller avgöranden
enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §
eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § angående
föreskrifter, vite, prövotid
eller tid för ungdomsfängelse.

Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att
någon som ej fyllt tjugotre år skall undergå behandling varom stadgas
i 28 kap. 3 §, äger rätten förordna att beslutet skall gå i verkställighet
utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock
meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt
av den som undergår ungdomsfängelse.

Vite som förelagts med stöd av
26 kap. 18 §, 28 kap. 7 eller 9 §,
29 kap. 8 §, 30 kap. 11 § eller 34
kap. 4 eller 6 § må utdömas allenast
om åklagare efter framställning
av övervakningsnämnden anhängiggör
talan därom innan den
ådömda påföljden till fullo verkställts
eller eljest upphört. Sådan
talan skall anses anhängiggjord,
då ansökan om utdömande av vitet
delgavs den dömde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Står den som dömts till skyddstillsyn under övervakning vid ikraftträdandet,
skall övervakningen ej på grund av ändringen i 28 kap. 5 §
upphöra utan särskilt förordnande före utgången av mars 1974, om ej
prövotiden utgår dessförinnan.

JuU 1973: 35

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig
asocialitet

Härigenom förordnas, att 10 och 16 §§ lagen (1964: 450) om åtgärder
vid samhällsfarlig asocialitet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vad i 26 kap. 12—14 §§, 15 §
första stycket samt 16 och 17 §§
brottsbalken stadgas skall äga
motsvarande tillämpning beträffande
den som erhållit villkorligt
anstånd. Övervakare må ock förordnas
och föreskrift enligt 26
kap. 15 § första stycket brottsbalken
meddelas av rätten vid beslutet
om villkorligt anstånd.

Föreslagen lydelse
§

Vad i 26 kap. 12—14 §§, 15 §
första stycket 1 och 2 samt 16 och
17 §§ brottsbalken stadgas skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
den som erhållit villkorligt
anstånd. Övervakare må ock
förordnas och föreskrift enligt 26
kap. 15 § första stycket 1 eller 2
brottsbalken meddelas av rätten
vid beslutet om villkorligt anstånd.

16 §

Villkorligt utskriven skall stå under övervakning.

I beslut om villkorlig utskrivning skall fastställas en prövotid om två

år.

Vid i 26 kap. 12—14 §§, 15 §
första stycket samt 16 och 17 §§
brottsbalken stadgas skall äga motsvarande
tillämpning beträffande
den som utskrivits villkorligt.

Vad i 26 kap. 12—14 §§, 15 §
första stycket 1 och 2 samt 16 och
17 §§ brottsbalken stadgas skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
den som utskrivits villkorligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

JuU 1973: 35

Motionsyrkandena

I motionen 1973: 2008 av herr Ernulf (fp) hemställs att riksdagen vid
behandlingen av propositionen 1973: 131 måtte för sin del antaga nedan
angiven lydelse av följande lagrum i brottsbalken:

Nuvarande lydelse

Motionens förslag

26 KAP.

10 §

I beslut om villkorlig frigivning
skall fastställas en prövotid av
minst ett och högst tre år eller, om
den tid som vid frigivningen återstår
av straffet överstiger tre år,
högst fem år.

Kungl. Maj:ts förslag

I beslut om villkorlig frigivning
skall fastställas en prövotid av
minst två och högst tre år eller,
om den tid som vid frigivningen
återstår av straffet överstiger tre
år, högst fem år.

Motionens förslag
26 KAP.

15 §

När det finnes skäl att antaga att den frigivne för sin anpassning i
samhället behöver stöd av särskild föreskrift om vad han har att iakttaga
under prövotiden, må sådan föreskrift meddelas för viss tid eller
tills vidare. Särskild föreskrift må avse

1. vistelseort eller bostad under
viss tid, högst ett år åt gången,

2. utbildning eller arbetsanställ -

mng

3. läkarvård, nykterhetsvård eller
annan vård eller behandling i
eller utom sjukhus eller annan dylik
inrättning.

1. vistelseort eller bostad under
viss tid, högst ett år åt gången,

2. förfogande över arbetsförtjänst
eller andra tillgångar under
viss tid, högst ett år åt gången,

3. utbildning eller arbetsanställning,

4. förbud att använda alkoholhaltiga
drycker,

5. läkarvård, nykterhetsvård eller
annan vård eller behandling i
eller utom sjukhus eller annan dylik
inrättning,

6. annan liknande föreskrift.

JuU 1973: 35

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Mot bakgrund av de vid årets riksdag godkända riktlinjerna för en
genomgripande reform av kriminalvårdens organisation och verksamhet
(prop. 1973: 1, bil. 4, JuU 1973: 15, rskr 1973: 152) föreslås i propositionen
vissa ändringar i den lagstiftning som reglerar övervakning
vid kriminalvård i frihet. Enligt förslaget skall övervakningstiden vid
skyddstillsyn i princip förkortas från tre till två år. När särskilda skäl
föreligger därtill skall kunna förordnas att övervakningen skall fortsätta,
dock längst till prövotidens utgång. Prövotiden föreslås alltjämt utgöra
tre år. Förlängning av prövotiden skall enligt förslaget inte kunna ske i
annat sammanhang än vid dom för ny brottslighet. Vidare föreslås en
omformulering av de allmänna föreskrifterna om vad den som villkorligt
frigivits från fängelsestraff eller som efter dom på ungdomsfängelse
eller internering överförts till vård utom anstalt eller som erhållit villkorlig
dom eller dömts till skyddstillsyn är skyldig att iaktta under prövotiden.
Förslaget innebär också en utmönstring av vissa av de särskilda
föreskrifter som kan meddelas angående den dömdes livsföring under
prövotiden. Slutligen föreslås införande av möjlighet för den dömde
att föra talan mot beslut om förordnande av övervakare och mot
beslut som innebär att övervakning inte skall upphöra.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

Prövotid och övervakning

De ovan nämnda riktlinjerna för en reformering av kriminalvården
innebär för frivårdens del bl. a. en förstärkning av övervakningsverksamheten
genom ett utökat antal tjänstemannaövervakare. Även om
frivårdens resurser sålunda förstärks är det som departementschefen
framhåller självfallet viktigt att de används så rationellt att de räcker
till på alla områden där insatser behövs. Angeläget är också att frivårdsarbetet
bedrivs under hänsynstagande till den dömdes egen inställning
till behandlingen. Åtgärder, som inte är tillräckligt motiverade i den
dömdes aktuella situation, kan av honom upplevas som en meningslös
repression och därigenom motverka hans anpassning i samhället.

I överensstämmelse med sistnämnda tankegång bör kriminalvårdens
kontakt med den dömde upphöra när behov av övervakning inte längre
är för handen. Den möjlighet som enligt gällande lag föreligger att förkorta
övervakningstiden synes som departementschefen framhåller ha
utnyttjats i mycket begränsad utsträckning. En övergång till en kortare
och mer effektiv övervakning bör därför uttryckligen markeras genom
en ändring i lagstiftningen. Som departementschefen påpekar kan en

JuU 1973: 35

sådan ändring ske genom att prövotiden vid skyddstillsyn förkortas
från tre till två år. Då skyddstillsyn som påföljd ingår som ett led i
brottsbalkens sanktionssystem bör emellertid en förkortning av prövotiden
inte lämpligen genomföras annat än i samband med en allmän
översyn av detta system. Mot den av departementschefen föreslagna
lösningen att med bibehållande av en treårig prövotid införa en regel,
enligt vilken övervakning vid skyddstillsyn skall upphöra utan särskilt
förordnande sedan två år av prövotiden förflutit, synes inga bärande
invändningar kunna göras, och utskottet har ingen erinran mot förslagets
genomförande. Den föreslagna ordningen medger också att övervakning
i undantagsfall kan fortsätta under ytterligare ett år utan att
prövotiden behöver förlängas. Förlängning av prövotiden vid villkorlig
dom, skyddstillsyn och villkorlig frigivning är en sanktion vid misskötsamhet
från den dömdes sida och torde i allmänhet uppfattas som en
väsentlig skärpning av påföljden. En sådan sanktion bör som departementschefen
framhåller användas ytterst sparsamt, och utskottet har
ingen erinran mot departementschefens förslag att förlängning inte skall
kunna ske annat än i sammanhang med dom för ny brottslighet.

Den av utskottet ovan tillstyrkta regeln om en tvåårig övervakningstid
är givetvis subsidiär i förhållande till de föreskrifter som redan
i dag ålägger övervakningsnämnd och skyddskonsulent att kontinuerligt
följa övervakningsfallen, så att övervakning alltid kan hävas när den
inte längre behövs. För att ytterligare säkerställa att intentionerna bakom
dessa föreskrifter kommer att förverkligas, avser departementschefen
att föreslå sådan ändring i frivårdskungörelsen att frågan om fortsatt
övervakning alltid skall prövas när ett år av prövotiden förflutit.
Utskottet delar departementschefens uppfattning om värdet av en sådan
bestämmelse och kan också ansluta sig till departementschefens
uttalande att samma ordning bör gälla vid villkorlig frigivning.

I anslutning till det sist sagda vill utskottet i likhet med departementschefen
understryka att övervakning vid villkorlig frigivning inte bör tillgripas
i sådana fall då frigivningssituationen är så gynnsam att något
behov av övervakning inte föreligger. Enbart hänsynen till att en större
differentiering möjligen kan ge upphov till missnöje eller oförståelse
från deras sida som ej undgår övervakning bör således inte få föranleda
en övervakning som inte fyller något meningsfullt ändamål.

I motionen 1973: 2008 tas upp ett spörsmål angående prövotiden
vid villkorlig frigivning. Enligt 26 kap. 6 § brottsbalken får den som
undergår fängelse på viss tid villkorligt friges sedan två tredjedelar av
tiden eller — om särskilda skäl föreligger — halva tiden avtjänats. Frigivning
får dock inte ske förrän verkställigheten pågått minst fyra månader.
I 26 kap. 10 § stadgas att i beslut om villkorlig frigivning skall
fastställas en prövotid av minst ett och högst tre år eller — om den
tid som vid frigivningen återstår av straffet överstiger tre år — högst
fem år.

JuU 1973: 35

I motionen påpekas att prövotiden vid villkorlig frigivning i flertalet
fall torde bestämmas till gällande minimitid. Enligt motionären torde
orsaken härtill vara att det som regel är svårt eller omöjligt att redan
vid frigivningen förutse hur lång prövotid som behövs samt att övervakningsnämnd
vid behov kan förlänga prövotiden med högst ett år.
Med hänvisning till att denna möjlighet till förlängning i propositionen
föreslås bli starkt begränsad och till att frivårdens resurser förstärkts
anser motionären det lämpligt att överväga en höjning av minimitiden.
Enligt motionären torde nämligen en fängelsevistelse ofta försätta den
dömde i en sådan social situation att en övervakning under endast ett
år kan visa sig för kort med förnyad kriminalitet som följd. Motionären
understryker att på samma sätt som gäller vid skyddstillsyn beslut
bör meddelas om upphörande av övervakningen av villkorligt frigiven
så snart övervakningen inte längre behövs. Enligt motionsyrkandet bör
26 kap. 10 § brottsbalken ändras så att den minsta tid för övervakning
som skall fastställas i beslut om villkorlig frigivning bestämmes till
två år.

I likhet med motionären anser utskottet att den sociala situationen
för den som villkorligt friges från ett fängelsestraff inte sällan torde
vara sådan att en prövotid med åtföljande övervakning under endast
ett år kan framstå som otillräcklig. Ett genomförande av motionsförslaget
skulle givetvis vara ägnat att tillgodose behovet av en längre
prövotid i sådana fall. Mot förslaget talar å andra sidan att frigivningssituationen
kan vara så gynnsam att en prövotid om två år av den dömde
skulle kunna upplevas som en meningslös repression. Beaktas bör också
att en så lång prövotid skulle kunna stå i disproportion till den del av
straffet, kanske blott en eller två månader, som återstår vid den villkorliga
frigivningen.

På anförda skäl och då 26 kap. 10 § brottsbalken i dess gällande lydelse
ger tillräckligt utrymme för den större differentiering av prövotidens
längd som kan erfordras av hänsyn till den frigivnes sociala
situation i enskilda fall, avstyrker utskottet bifall till motionen i denna
del.

Föreskrifter vid kriminalvård i frihet

I brottsbalken upptas vissa allmänna föreskrifter om vad den som
villkorligt frigetts från fängelsestraff eller som efter dom på ungdomsfängelse
eller internering överförts till vård utom anstalt eller som
dömts till skyddstillsyn eller villkorlig dom har att iaktta under prövotiden
eller vården utom anstalt. Bl. a. åligger det den dömde att föra
ett ordentligt och laglydigt leverne samt att undvika skadligt sällskap.

För att understryka det allmänna skötsamhetskravet kan meddelas
särskilda föreskrifter beträffande den som villkorligt frigetts eller överförts
till vård utom anstalt eller dömts till skyddstillsyn. Föreskrif -

JuU1973: 35

tema kail avse vistelseort eller bostad, användande av fritid, förfogande
över arbetsförtjänst eller andra tillgångar, utbildning, arbetsanställning
eller förbud att använda alkoholhaltiga drycker. Även annan
liknande föreskrift kan meddelas liksom föreskrift om läkarvård m. m.
och om fullgörande av ålagd skadeståndsskyldighet.

I propositionen föreslås dels en omformulering av det allmänna
skötsamhetskravet, dels inskränkningar i de nuvarande möjligheterna
att meddela särskilda föreskrifter.

Vad först gäller det allmänna skötsamhetskravet innebär den föreslagna
ändringen att kravet på den dömde att undvika skadligt sällskap
skall utgå samt att uttrycket ”föra ett ordentligt och laglydigt leverne”
skall utbytas mot ”iakttaga skötsamhet”. Innebörden i de båda sistnämnda
uttrycken torde, som departementschefen framhåller, i allt
väsentligt vara densamma. Lagändringen motiveras av att det i viss
mån ter sig egendomligt att i lag uttryckligen föreskriva att en person
inte bör göra sig skyldig till brott. Utskottet, som vill understryka att
förslaget självfallet inte innebär något avsteg från det krav på laglydnad
som gäller alla samhällsmedlemmar, har ingen erinran mot förslagets
genomförande.

I fråga om särskilda föreskrifter innebär propositionen att sådana
skall få meddelas när det finns skäl att anta att den dömde för sin anpassning
i samhället behöver stöd av dem. Föreskrifterna skall kunna
avse vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången, utbildning
eller arbetsanställning samt läkarvård, nykterhetsvård eller
annan vård eller behandling. Även föreskrift om fullgörande av ålagd
skadeståndsskyldighet skall under vissa omständigheter få meddelas.

I motionen 1973: 2008 ifrågasätts om den i propositionen föreslagna
begränsningen av möjligheterna att meddela särskilda föreskrifter främjar
strävandena att skapa ändamålsenliga alternativ till frihetsstraffen
och att göra det möjligt att i ökad omfattning använda kriminalvård i
frihet. Motionären menar att ju mer man utsträcker användningsområdet
för kriminalvård i frihet, desto större inslag av svårbehandlade
personer blir det fråga om och desto mindre enhetlig grupp bildar de
övervakade. Vid en sådan utveckling förefaller det motionären mera
naturligt att öka än att minska möjligheterna till differentiering av
behandlingen. Med denna utgångspunkt yrkar motionären att nuvarande
möjlighet att ge föreskrift om förfogande över arbetsförtjänst
eller andra tillgångar och om förbud att använda alkoholhaltiga drycker
samt att ge annan liknande föreskrift bibehålls. En föreskrift om
förfogande över arbetsförtjänst eller andra tillgångar kan enligt motionären
i enstaka undantagsfall tänkas komma till användning t. ex.
för att minska risken att ett arv som tillfaller en övervakad med alkoholeller
narkotikaproblem kan leda till ett omfattande missbruk av alkohol
eller narkotika. Ett förbud att använda alkoholhaltiga drycker kan
enligt motionären många gånger utgöra ett stöd för den dömde.

JuU 1973: 35

I likhet med motionären anser utskottet att det förhållandet att
kriminalvård i frihet i allt större omfattning kommer till användning
medför ökat behov av möjligheten att differentiera behandlingsmetoderna.
I väsentlig utsträckning kommer enligt utskottets mening detta
behov att tillgodoses genom de vid årets riksdag beslutade åtgärderna
på frivårdssidan, syftande till att effektivisera personundersökningsförfarandet,
förstärka övervakningsverksamheten, intensifiera och styra
de sociala insatserna samt till att i större utsträckning än som f. n. är
fallet integrera frivården med anstaltsvården. Av betydelse i frivårdsarbetet
är emellertid inte blott tillgången till differentierade behandlingsmetoder
utan även den dömdes egen inställning till behandlingen.
Denna inställning torde i betydande utsträckning påverkas av hur den
dömde uppfattar samhällets åtgärder. Otillräckligt motiverade åtgärder
kan enligt vad utskottet ovan anfört upplevas av den dömde som en
meningslös repression och därigenom motverka hans anpassning i
samhället. Som departementschefen framhåller torde det inte råda
något tvivel om att det finns brister i den nuvarande tillämpningen av
brottsbalkens bestämmelser om meddelande av särskilda föreskrifter
vid kriminalvård i frihet. Med viss tillspetsning kan sägas att, om den
dömde är positivt inställd till en föreskrift om viss åtgärd, syftet med
föreskriften torde kunna uppnås genom frivillig överenskommelse mellan
den övervakade och dem som har att ta befattning med övervakningen.
I sådana fall behövs alltså inte föreskriften. Är å andra sidan
den dömde negativt inställd till åtgärden, torde i allmänhet en föreskrift
inte vara något realistiskt behandlingsalternativ. Att helt avskaffa möjligheterna
att i vissa fall understryka det allmänna skötsamhetskravet
med särskilda föreskrifter synes dock föra för långt. För att inte den
dömdes anpassning i samhället skall motverkas bör emellertid sådana
föreskrifter meddelas sparsamt och endast efter noggrant övervägande
i varje särskilt fall. Det är härvid angeläget att se till att tilltänkta föreskrifter
är realistiska och att man kan kontrollera att de efterlevs. Beaktas
bör också att föreskrifterna måste ställas i relation till de sanktioner
och andra åtgärder som kan vidtas vid allvarligare överträdelser
av dem.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med departementschefen
att de nuvarande möjligheterna att meddela särskilda
föreskrifter bör begränsas. När det gäller att avgöra vilka slags föreskrifter
som skall kunna meddelas kan framhållas att föreskrift om
förfogande över arbetsförtjänst och andra tillgångar enligt vad departementschefen
uttalat redan nu synes förekomma mycket sparsamt, och
det torde vara svårt att finna fall då en sådan föreskrift är ändamålsenlig
och realistisk. Beträffande föreskrift om förbud att använda alkoholhaltiga
drycker eller annan liknande föreskrift — varmed vid
bestämmelsens tillkomst främst torde ha åsyftats förbud att använda

JuU 1973: 35

narkotika — delar utskottet departementschefens uppfattning att de
fall då det eventuellt skulle kunna vara meningsfullt med en sådan
föreskrift är mycket fåtaliga. För dessa fall torde för övrigt enligt utskottets
mening andra och mera ändamålsenliga behandlingsmetoder
stå till buds, t. ex. föreskrift om läkar- eller nykterhetsvård. Med hänsyn
härtill och då erfarenheten visat att den nuvarande möjligheten
att meddela föreskrift av berört slag utnyttjats i alltför vid omfattning,
anser utskottet att föreskrift om förbud att använda alkohol eller annan
liknande föreskrift inte bör kunna meddelas.

På anförda skäl godtar utskottet propositionen i nu berörd del och
avstyrker bifall till motionen i motsvarande del.

Utöver vad sålunda anförts föranleder propositionen inte några uttalanden
från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

A. att riksdagen beträffande meddelande av särskilda föreskrifter
vid kriminalvård i frihet med avslag på motionen 1973: 2008
i denna del (yrkande 2) antar det i propositionen 1973: 131
framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken såvitt
avser 26 kap. 15 §,

B. att riksdagen bifaller de i propositionen 1973: 131 framlagda
förslagen i den mån de inte omfattas av vad utskottet hemställt
under A,

C. att riksdagen beträffande prövotid vid villkorlig frigivning
avslår motionen 1973: 2008 i denna del (yrkande 1).

Stockholm den 7 november 1973

På justitieutskottets vägnar

ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), herr Dockered
(c), fröken Mattson (s), herrar Ernulf (fp), Larfors (s), Nygren (s),
Westberg i Ljusdal (fp), fru Hjelm-Wallén (s), herr Polstam (c), fru
Bergander (s), herrar Måbrink (vpk), Wijkman (m), Alf Pettersson i
Malmö (s) och Stjernström (c).

JuU1973: 35

Reservation

vid punkten A

av herrar Dockered (c), Ernulf (fp), Westberg i Ljusdal (fp), Polstam
(c) och Stjernström (c), som beträffande meddelande av särskilda föreskrifter
vid kriminalvård i frihet anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med orden
”1 likhet” och slutar på s. 16 med orden ”motsvarande del” bort ha
följande lydelse:

Som motionären framhåller kommer en utsträckning av användningsområdet
för kriminalvård i frihet att medföra ett ökat inslag av svårbehandlade
personer i frivårdsklientelet. För att frivården skall kunna
bli ett godtagbart alternativ till frihetsberövande påföljder måste det
finnas möjlighet att i vidaste mån differentiera behandlingsmetoderna.
Enligt utskottets mening utgör möjligheten att meddela särskilda föreskrifter
ett värdefullt komplement till andra åtgärder, vilka kan vidtas
för att fylla frivårdens dubbla uppgift som kontroll- och hjälporgan.
Rätt använda kan vissa slag av föreskrifter vara ett stöd för den dömde
och av honom upplevas som en meningsfull åtgärd. Utskottet delar
departementschefens uppfattning att föreskrifter bör meddelas sparsamt
och endast efter noggrant övervägande i varje särskilt fall. Det
är därvid angeläget att en tilltänkt föreskrift är realistisk och att det
kan kontrolleras att den efterlevs. Beaktas bör också att föreskrifterna
måste ställas i relation till de sanktioner eller andra åtgärder som kan
vidtas vid allvarligare överträdelser av dem. Ställningstagandet innebär
att tillämpningsområdet för vissa föreskrifter med nödvändighet
måste bli synnerligen begränsat. Enbart detta förhållande eller den omständigheten
att vissa föreskrifter redan nu förekommer mycket sparsamt
utgör emellertid inte skäl för att helt utesluta möjligheterna att
meddela föreskrifter med annat innehåll än som föreslås i propositionen.
Även om en föreskrift blott i enstaka fall kan tänkas vara den dömde
till hjäp motiverar detta enligt utskottets mening att den bör kunna
meddelas. En föreskrift om förfogande över arbetsförtjänst eller andra
tillgångar kan exempelvis i undantagsfall vara ägnad att förebygga ett
omfattande alkohol- eller narkotikamissbruk av en övervakad som kommit
i goda ekonomiska omständigheter. Likaså kan som flera remissinstanser
framhållit en föreskrift om förbud att använda alkohol,
som meddelas i samförstånd med den övervakade, utgöra ett stöd för
honom, inte minst i förhållande till kamrater som vill bjuda på sprit.

Mot bakgrund av det anförda synes den i propositionen föreslagna
begränsningen av möjligheterna att meddela föreskrifter vara mindre
väl förenlig med strävandena att öka användningsområdet för kriminalvård
i frihet. I likhet med motionären anser utskottet att även andra
föreskrifter än de som föreslås i propositionen bör kunna meddelas.

JuU1973: 35

Någon närmare specifikation av föreskrifternas innehåll synes inte
lämpligen böra ske eftersom de bör kunna utformas efter omständigheterna
i många skiftande fall. Å andra sidan bör understrykas att i
förhållande till nuvarande rättstillämpning någon utvidgning inte är
avsedd såvitt gäller arten av de föreskrifter som kan meddelas. Med
hänsyn till angelägenheten av att föreskrifter av ifrågavarande art meddelas
blott i undantagsfall och endast då verkligt behov av dem har
befunnits föreligga efter en noggrann prövning av omständigheterna i
varje särskilt fall bör i lagtexten stadgas att föreskrifterna får meddelas
endast om särskilda skäl talar härför.

I enlighet med det anförda förordar utskottet att i ett nytt stycke i
26 kap. 15 § brottsbalken införs en bestämmelse av innehåll att även
annan föreskrift får meddelas för viss tid eller tills vidare, dock högst
ett år åt gången, om särskilda skäl talar härför. Ställningstagandet innebär
att motionärens önskemål i allt väsentligt blir tillgodosedda i denna
del.

dels att utskottets hemställan under A bort ha föjande lydelse:

A. att riksdagen beträffande meddelande av särskilda föreskrifter
vid kriminalvård i frihet — med förklaring att propositionen
1973: 131 icke kunnat i oförändrat skick bifallas — i anledning
av motionen 1973: 2008 i denna del (yrkande 2) för
sin del antager det i propositionen 1973: 131 framlagda förslaget
till lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 26 kap.
15 § med den ändring att lagrummet erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

26 KAP.

15 §

När det finnes skäl att antaga att den frigivne för sin anpassning i
samhället behöver stöd av särskild föreskrift om vad han har att iakttaga
under prövotiden, må sådan föreskrift meddelas för viss tid eller tills
vidare. Särskild föreskrift må avse

1. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången,

2. utbildning eller arbetsanställning,

3. läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller
utom sjukhus eller annan dylik inrättning.

Annan föreskrift må ock meddelas
för viss tid eller tills vidare,
dock högst ett år åt gången, om
särskilda skäl talar härför.

JuU 1973: 35

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada,
må meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens
fullgörande i den mån sådana föreskrifter ej med hänsyn till
den frigivnes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan
antagas motverka hans anpassning i samhället.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730047