Justitieutskottets betänkande nr 3 år 1973

JuU 1973: 3

Nr 3

Justitientskottets betänkande i anledning av propositionen 1972: 146
med förslag till lag om ändring i brottsbalken m. m. (avräkning av
häktningstid m. m.) jämte motion.

Propositionen

I propositionen 1972: 146 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att antaga i propositionen
framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt,

3. lag om ändring i rättegångsbalken.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till vad utskottet anför på s. 7—8.

De vid propositionen fogade lagförslagen är följande.

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken,
dels att 33 kap. 3 § skall upphöra att gälla,
dels att 26 kap. 8 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas fyra nya paragrafer, 33 kap. 5—8 §§,
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 KAP.

8§i

Verkställas samtidigt flera fängelsestraff, skall vid tillämpning av 6 §
hänsyn tagas till den sammanlagda fängelsetiden. Som fängelse anses
härvid även förvandlingsstraff för böter.

Om verkställighetstiden, enligt vad därom är stadgat, förlängts genom
disciplinär bestraffning, skall förlängningen icke medtagas vid beräkning
av tid för villkorlig frigivning, och må frigivning ej ske förrän bestraffningen
verkställts.

1 Senaste lydelse 1965: 620.

1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 3

JuU 1973: 3

Nuvarande lydelse

Såsom avtjänad tid räknas även
tid varunder straffet skall anses
verkställt på grund av domstols
förordnande som i 33 kap. 3 §
sägs.

Föreslagen lydelse

Såsom avtjänad tid räknas även
tid varunder straffet skall anses
verkställt på grund av domstols
förordnande som i 33 kap. 5—7 §§
sägs.

33 KAP.

3§

Dömes någon i mål, vari han
hållits häktad, till fängelse på viss
tid, böter, suspension eller disciplinstraff,
må om med hänsyn till
omständigheterna så prövas skäligt
förordnas, att straffet skall anses
till viss del eller i sin helhet
verkställt genom att den dömde
hållits i häkte.

Ådömes någon som börjat undergå
ungdomsfängelse, internering
eller, efter dom å skyddstillsyn,
behandling varom stadgas i
28 kap. 3 § i stället straff som i
första stycket sägs, må om med
hänsyn till omständigheterna så
prövas skäligt förordnas att straffet
skall anses till viss del eller i
sin helhet verkställt genom vården
eller behandlingen i anstalt.

Beslut i fråga som avses i denna
paragraf må vid prövning i högre
rätt av klagan angående ådömd
påföljd ändras, ändå att talan ej
fullföljts mot beslutet.

Dömes någon till fängelse på viss
tid, ungdomsfängelse eller internering
eller förordnar rätten, med
tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att sådan
påföljd skall avse ytterligare
brott, och har den dömde med anledning
av misstanke om brott,
som prövats genom dom i målet,
under en sammanhängande tid av
minst tjugofyra timmar varit berövad
friheten som anhållen, häktad,
tagen i förvarsarrest eller intagen
på rättspsykiatrisk klinik en -

JuU 1973: 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ligt 9 § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål,
skall tiden för frihetsberövandet,
till den del därunder icke
samtidigt skett verkställighet av
dom i annat mål, anses som tid
under vilken den ådömda påföljden
verkställts i anstalt. Domstolen
skall i domen angiva det antal
dagar påföljden skall anses
verkställd. År den tid varmed
ådömt fängelse överstiger frihelsberövandet
ringa, må förordnas
att fängelsestraffet skall anses helt
verkställt genom frihetsb er övandet.

Undanröjes villkorlig dom eller
skyddstillsyn och dömes i stället
till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse
eller internering, äger första
stycket tillämpning även i fråga
om frihetsberövande, som föregått
den villkorliga domen, domen
på skyddstillsyn eller dom, varigenom
förordnats att den genom
sådan dom ådömda påföljden skall
avse även ytterligare brott. Detta
gäller dock endast i den mån frihetsberövandet
icke tillgodoräknats
enligt första eller tredje stycket.

Dömes någon till böter, suspension
eller disciplinstraff och har
han med anledning av misstanke
om brott, som prövats genom dom
i målet, varit berövad friheten på
sätt som angives i första stycket,
må förordnas att påföljden skall
anses helt eller delvis verkställd
genom frihetsberövandet.

Bestämmelserna i 5 § om tillgodoräknande
av tid för frihetsberövande
som verkställighet av
påföljd må, i den mån det med
hänsyn till omständigheterna prövas
skäligt, tillämpas även i fråga
om frihetsberövande som ägt rum
utom riket.

It Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 3

Juli 1973: 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Har någon börjat undergå fängelse,
ungdomsfängelse, internering
eller, efter dom på skyddstillsyn,
sådan behandling som avses i 28
kap. 3 §, och dömes han i högre
rätt i stället till annan i 5 § första
eller tredje stycket angiven påföljd,
äger vad där är föreskrivet
om tillgodoräknande av tid för
frihetsberövande motsvarande tilllämpning
i fråga om tid under vilken
verkställighet sålunda skett.

Undanröjes villkorlig dom eller
skyddstillsyn och dömes i stället
till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse
eller internering, äger
första stycket motsvarande tillämpning
i fråga om tid varunder verkställighet
skett på grund av dom i
det mål vari den villkorliga domen
eller domen på skyddstillsyn slutligen
meddelades.

8 §

Vid prövning i högre rätt av klagan
angående ådömd påföljd må
beslut i fråga som avses i 5—7 §
ändras även om talan ej fullföljts
mot beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973.

Föreskrifterna i 33 kap. 5 § andra stycket och 7 § andra stycket gäller
ej vid undanröjande av villkorlig dom eller skyddstillsyn som meddelats
före ikraftträdandet. Nya lagen skall dock gälla beträffande frihetsberövande
som föregått dom, som meddelats efter ikraftträdandet och genom
vilken förordnats att påföljd som nyss sagts skall avse ytterligare
brott.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt

Härigenom förordnas, att 16, 19 och 22 §§ lagen (1964: 541) om behandling
i fångvårdsanstalt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

Vid verkställighet av fängelse Vid verkställighet av fängelse
skall strafftiden, om ej annat föl- skall strafftiden räknas, när den

JuU 1973: 3

Nuvarande lydelse

jer av vad nedan stadgas, räknas,
när den dömde hålles häktad i målet,
från den dag då domen må
verkställas och i annat fall från
den dag då han för straffets undergående
intages i fångvårdsanstalt
eller, om han är intagen i sådan
anstalt, från den dag då domen
hos styresmannen föreligger
till verkställighet.

Avgives av den som är häktad
nöjdförklaring inom tio dagar från
den dag då domen meddelades,
skall strafftiden räknas från den
dagen.

Föreslagen lydelse

dömde hålles häktad i målet, från
den dag då domen må verkställas
och i annat fall från den dag då
han för straffets undergående intages
i fångvårdsanstalt eller, om
han är intagen i sådan anstalt,
från den dag då domen hos styresmannen
föreligger till verkställighet.

Tid, under vilken den dömde
hållits i häkte i målet efter det alt
slutlig dom däri meddelades, skall
räknas som tid varunder straffet
verkställts.

19 §

Har domstol enligt 33 kap. 5—
7 § brottsbalken förordnat att
fängelse skall anses till visst antal
dagar verkställt, skall först beräknas
slutdag utan avseende därå
och avdraget räknas från den dagen.

Har domstol förordnat att fängelse
skall anses till viss del verkställt
genom att den dömde hållits
i häkte eller undergått ungdomsfängelse
eller internering eller behandling
varom stadgas i 28 kap.

3 § brottsbalken, skall först beräknas
slutdag utan avseende därå
och avdraget räknas från den dagen.
Ingå dagar i avdraget skola
de frånräknas sist.

Har avbrott i verkställigheten av fängelse ägt rum, skall tiden för
avbrottet läggas till slutdagen, i den mån ej annat följer av vad nedan
i denna lag stadgas.

22 §!

Vad i detta kapitel är stadgat om beräkning av tid för fängelse skall i
tillämpliga delar gälla i fråga om tid för behandling varom stadgas i 28
kap. 3 § brottsbalken och för ungdomsfängelse eller internering.

1 fråga om den som dömts till
ungdomsfängelse eller internering
i mål, vari han hållits häktad och
undergått rättspsykiatrisk undersökning,
skall även iakttagas följande.
Har utlåtande över undersökningen
avgivits senare än vad
som anges i 4 § andra stycket andra
punkten lagen den 16 juni 1966
(nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål, skall den överskjutande
tiden, i den mån den
dömde därunder hållits häktad, an 1

Senaste lydelse 1969:42.

Juli 1973: 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ses som tid under vilken påföljden
verkställts i anstalt. Detsamma gäller
i fråga om den, beträffande
vilken i mål som nu sagts förordnats
att ungdomsfängelse eller internering
som ådömts tidigare
skall avse ytterligare brott.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om dom som meddelats
före ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 45 kap. 4 § rättegångsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 KAP.

4 §!

I stämningsansökan skall åklagaren uppgiva:

1. den tilltalade;

2. målsäganden, om sådan finnes;

3. den brottsliga gärningen med angivande av tid och plats för dess
förövande och de övriga omständigheter, som erfordras för dess kännetecknande,
samt det eller de lagrum, som äro tillämpliga;

4. de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt
bevis; samt

5. de omständigheter, som betinga domstolens behörighet, om ej
denna framgår av vad eljest anföres.

Vill åklagaren i samband med åtalets väckande enligt 22 kap. 2 §
väcka talan om enskilt anspråk, skall han i ansökan uppgiva anspråket
och de omständigheter, varå det grundas, samt de bevis, som åberopas,
och vad han vill styrka med varje särskilt bevis.

År den tilltalade anhållen eller Om den tilltalade är eller har
häktad, skall det angivas. varit anhållen, häktad eller tagen i

förvarsarrest på grund av misstanke
om brott som omfattas av
åtalet, skall åklagaren angiva detta
i stämningsansökan. Uppgift skall
dessutom lämnas om tiden för frihetsberövandet.

Ansökan skall vara undertecknad av åklagaren.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973.
1 Senaste lydelse 1969: 588.

JuU 1973: 3

Motionen

I motionen 1973: 608 av fru Kristensson (m) hemställs att riksdagen
måtte besluta om komplettering av rättegångsbalkens 30 kap. 5 § i enlighet
med vad i motionen anförs.

Till stöd för yrkandet anför motionären:

I proposition 1972: 146 som gäller tillgodoräknande av häktningstid
m. m. anger departementschefen bl. a. att det är angeläget att tid för
frihetsberövande som kan komma att avräknas i en senare dom blir
dokumenterad på ett tillfredsställande sätt. Detta skulle enligt departementschefens
uppfattning lämpligen kunna ske genom att domstolen
i den första domen anger arten av och tiden för frihetsberövandet. Frågan
blir aktuell i mål där anhållande, häktning eller annat straffprocessuellt
frihetsberövande föregått den första domen och där påföljden
i denna gått ut på villkorlig dom eller skyddstillsyn.

Jag har ingenting att invända mot departementschefens ställningstagande
i och för sig. I klarhetens intresse bör emellertid bestämmelserna
i rättegångsbalken beträffande hur dom i brottmål skall avfattas
kompletteras med en föreskrift om skyldighet för domstol som dömer
till villkorlig dom eller skyddstillsyn att i domen lämna uppgift om
varje straffprocessuellt frihetsberövande på grund av misstanke om
brott som omfattas av domen. Uppgiften bör självfallet inte vara bindande
för den domstol som kan komma att undanröja domen och meddela
beslut om avräkning.

Vederbörande utskott bör utarbeta erforderlig lagtext.

Utskottet

I propositionen föreslås ändrade bestämmelser om avräknande från
ådömd brottspåföljd av tid för straffprocessuellt frihetsberövande, främst
häktning och anhållande. De framlagda lagförslagen innefattar ändringar
i brottsbalken, rättegångsbalken och lagen om behandling i fångvårdsanstalt.

Tillgodoräknande föreslås skola ske, förutom av häktnings- och anhållningstid,
av tid under vilken någon har varit tagen i förvarsarrest eller
varit tvångsintagen på rättspsykiatrisk klinik med stöd av 9 § lagen
om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål. Frihetsberövanden som understiger
24 timmar skall enligt förslaget inte tillgodoräknas.

Tillgodoräknande föreslås bli obligatoriskt och fullständigt. Vid tillgodoräknandet
skall hänsyn inte tas till den dömdes uppträdande under
förundersökningen och rättegången. En dags frihetsberövande skall i
princip motsvara en dags verkställighet i anstalt av ådömd påföljd. I
fråga om avräkning från böter, suspension och disciplinstraff bibehålls
den nuvarande fakultativa bestämmelsen.

Tillgodoräknande skall enligt förslaget ske vid påföljderna fängelse,
böter, suspension och disciplinstraff samt dessutom vid ungdomsfängelse
och internering. I fråga om de båda sistnämnda påföljderna kommer

JuU 1973: 3

tillgodoräknandet att inverka på förekommande verkställighetstider,
t. ex. minsta tid och maximitid för vård i anstalt. Straffprocessuellt frihetsberövande
i mål i vilket den dömde erhåller villkorlig dom eller
skyddstillsyn skall enligt förslaget tillgodoräknas om påföljden undanröjs
i senare mål och i stället ådöms påföljd från vilken avräkning omedelbart
kan ske.

De nya avräkningsbestämmelserna föreslås skola tillämpas även i
högre rätt beträffande häktningstid som infaller efter lägre rätts dom.
Hänsyn skall sålunda inte tas till utgången av den fullföljda talan.
Fullföljs inte talan mot domen eller leder inte sådan fullföljd till prövning
i högre rätt, skall häktningstid efter domen tillgodoräknas genom
att häktningstiden anses som tid under vilken påföljden har verkställts.

I den mån det prövas skäligt med hänsyn till omständigheterna skall
avräkningsbestämmelserna tillämpas även beträffande straffprocessuella
frihetsberövanden som har ägt rum utomlands.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 april 1973. Tillgodoräknande
av frihetsberövande som har föregått villkorlig dom eller
dom på skyddstillsyn skall dock ske endast om domen har meddelats
efter nämnda datum.

I motionen 1973: 608 föreslås en ytterligare ändring i rättegångsbalken.
Önskemålet är föranlett av förslaget i propositionen om avräkning
vid påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn.

De i propositionen framlagda förslagen innebär en väsentlig utvidgning
av de nuvarande möjligheterna att från ådömd brottspåföljd avräkna
tid för straffprocessuella frihetsberövanden. De innebär också
att en bättre överensstämmelse skapas mellan de svenska avräkningsreglerna
och motsvarande regler i Danmark, Finland och Norge. Ett genomförande
av förslagen bör därför kunna undanröja åtskilliga av de
svårigheter på det praktiska planet som den bristande enhetligheten föranlett
i det nordiska samarbetet i fråga om verkställighet av straff.

Ett starkt skäl för att ändra den nuvarande lagstiftningen är också att
den fakultativa avräkningen av häktningstid enligt de nuvarande reglerna
i vårt land gett upphov till en varierande domstolspraxis. Tillämpningen
har härigenom i viss utsträckning kommit att av de dömda uppfattas
som orättvis eller godtycklig. Missnöjet har bl. a. avsatt sig i
ett stort antal nådeansökningar, enbart avseende avräkning av häktningstid.
Förslaget om en i princip obligatorisk och fullständig avräkning
synes enligt utskottets mening väl ägnat att skapa en enhetlig rättstillämpning
och möjliggöra att rättvisekravet tillgodoses så långt det
över huvud taget är möjligt.

På anförda skäl har utskottet ingen erinran mot den utvidgning av
avräkningsmöjligheterna som innefattas i de framlagda förslagen. Utskottet
finner emellertid angeläget att understryka att de nya reglerna

JuU 1973: 3

inte får leda till att anhållande eller häktning tillgrips i större utsträckning
än f. n. eller att tiden för sådana frihetsberövanden förlängs.

Beträffande förslaget om obligatorisk avräkning även i högre instans
är utskottet ense med departementschefen om att detta sannolikt
kan komma att leda till en ökad fullföljdsfrekvens och därmed också
till en större belastning på framför allt överrätterna och häktesorganisationen.
I fråga om de svårigheter som härvidlag kan uppkomma inom
kriminalvården bör dock beaktas att den obligatoriska avräkningen samtidigt
innebär att tiderna för straffverkställighet minskar. Beträffande
överklagandefrekvensen vill utskottet endast framhålla att det från
principiell synpunkt måste vara felaktigt att söka begränsa tillströmningen
av mål till överrätterna genom restriktiva avräkningsregler; risken
att inte få häktningstiden tillgodoräknad bör inte få avhålla någon
från fullföljd av talan. Vad nu sagts hindrar inte att utvecklingen i fråga
om tillströmningen av brottmål till överrätterna och tillgången på häktningsplatser
bör följas med stor uppmärksamhet.

I fråga om enskildheterna i förslagen finner utskottet endast anledning
beröra vissa detalj spörsmål som aktualiseras av den föreliggande
motionen 1973: 608. Den har som ovan antytts avseende på förslaget
om avräkning av tid för frihetsberövande i mål där den dömde erhåller
villkorlig dom eller skyddstillsyn. Enligt propositionen skall sådan tid
tillgodoräknas om påföljden undanröjs i senare mål och i stället ådöms
påföljd från vilken avräkning omedelbart kan ske. I syfte att skapa
garanti för att avräkning i sådant fall kommer till stånd föreslås i
motionen att 30 kap. 5 § rättegångsbalken, som innehåller bestämmelser
om avfattningen av dom i brottmål, skall kompletteras med en föreskrift
om skyldighet för domstol, som dömer till villkorlig dom eller skyddstillsyn,
att i domen lämna uppgift om varje straffprocessuellt frihetsberövande
på grund av brott som omfattas av domen.

Självfallet är det angeläget att tid för frihetsberövande som kan komma
att avräknas i en senare dom blir dokumenterad på ett tillfredsställande
sätt. I propositionen tillgodoses önskemålet härom genom en utvidgning
av åklagarens uppgiftsskyldighet enligt 45 kap. 4 § tredje stycket;
enligt lagrummet i dess föreslagna lydelse skall åklagaren i stämningsansökan
uppge tid för frihetsberövande som kan tillgodoräknas enligt
de nya reglerna. Därjämte uttalar departementschefen att tillfredsställande
dokumentation av avräkningstid lämpligen synes kunna ske
genom att domstolen i den första domen anger arten av och tiden för
frihetsberövande!. Någon häremot svarande lagändring föreslås dock
inte.

Utskottet konstaterar att några delade meningar icke råder om lämpligheten
av att avräkningsbar tid anges i villkorliga domar och domar
på skyddstillsyn. Mot den av motionären föreslagna lagtextändringen
talar att avgörandet av vad som skall avräknas inte ankommer på dom -

JuU 1973:3

stolen i det första målet och att tiden för frihetsberövande inte på samma
sätt som övriga sakuppgifter, vilka enligt lag skall anges i domen,
utgör något ovedersägligt faktum. Oenighet kan t. ex. som lagrådet
framhåller råda mellan parterna på det sätt att åklagaren påstår att anhållningstid
till viss del föranletts av gärning som ej omfattas av åtalet,
medan den tilltalade hävdar att hela anhållningstiden är att hänföra till
åtalad gärning.

Mot denna bakgrund synes det utskottet mindre lämpligt med en
formlig föreskrift om uppgiftsskyldighet för domstolen i enlighet med
motionärens förslag. Angeläget är emellertid att förefintligt underlag
för ett framtida beslut alltid blir redovisat i domen. Om olika åsikter
yppas rörande den tid som kan avräknas bör som lagrådet uttalat redovisningen
ske genom att domstolen i det första målet lämnar en redogörelse
för de skilda ståndpunkterna.

Frågan bör enligt utskottets mening lösas i administrativ ordning genom
anpassning av gällande bestämmelser om avfattning av dom och
beslut i brottmål vid tingsrätt och i hovrätt (se SFS 1971: 817) till de
stälningstaganden av utskottet som innefattas i det föregående.

Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

A. antager de i propositionen 1972: 146 framlagda lagförslagen,

B. i anledning av propositionen 1972: 146 och motionen 1973:
608 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande
avfattningen av villkorlig dom och dom på skyddstillsyn.

Stockholm den 14 februari 1973

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Vid detta ärendes slutliga behandling har närvarit:
fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), herr Dockered (c), fröken
Mattson (s), herrar Ernulf (fp), Jönsson i Malmö (s), Johansson i Växjö
(c), Nygren (s), fru Hjelm-Wallén (s), herr Polstam (c), fru Bergander
(s), herrar Schött (m), Henmark (fp), Alf Pettersson i Malmö (s) och
Lövenborg (vpk).

MARCUS ROKTR. STOCKHOLM 1 »73 730047