Justitieutskottets betänkande nr 26 år 1973

JuU 1973:26

Nr 26

Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majrts i propositionerna
1973:1,1973:37 och 1973:115 gjorda framställningar om anslag
för budgetåret 1973/74 till polisväsendet, m. m. jämte motioner.

I skilda avsnitt av detta betänkande behandlar utskottet dels i
propositionen 1973:115 framlagda förslag till särskilda åtgärder mot
brottsligheten m. m. samt motioner som äger samband med dessa förslag
(punkterna 1—9), dels i propositionerna 1973:1, 1973:37 och 1973:115
upptagna framställningar om anslag till polisväsendet för budgetåret
1973/74 jämte motioner som hänför sig till medelsberäkningen (punkterna
10-16).

Propositionerna

Propositionen 1973:1

I årets statsverksproposition, bilaga 4, under punkterna B 1—B 10
framlägger Kungl. Maj:t förslag om medelsanvisningar till polisväsendet
för budgetåret 1973/74. Den under punkten B 4 upptagna framställningen
om anslag till Polisverket: Särskild polisverksamhet för hindrande
och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m. har bifallits av
riksdagen tidigare i år (JuU 1973:6, rskr 1973:40). Övriga anslagsframställningar
återges nedan under avsnittet Anslag till polisväsendet,
punkterna 10-16 (s. 32—42).

Propositionen 1973:37

I propositionen 1973:37 med förslag till lagstiftning om åtgärder mot
vissa våldsdåd med internationell bakgrund upptas utöver lagförslagen
framställning om ytterligare medelsanvisning till polisväsendet för budgetåret
1973/74. Lagförslagen har tidigare i år behandlats av riksdagen
(JuU 1973:18, rskr 1973:121). Anslagsframställningen återges nedan
under avsnittet Anslag till polisväsendet, punkten 14 (s. 37).

Propositionen 1973:115

I propositionen 1973:115 har Kungl. Maj:t

dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

2. lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,

3. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen,

4. lag om tillfälligt omhändertagande,

1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 26

JuU 1973:26

dels berett riksdagen tillfälle att avge yttrande över i propositionen
framlagda förslag till

5. kungörelse om ändring i förordningen (1959:348) med särskilda
bestämmelser om biograf föreställningar m. m.,

6. kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617),

dels föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för förstärkningarna
till polisväsendet under budgetåren 1974/75 och 1975/76 som i
propositionen angetts av chefen för justitiedepartementet,

dels föreslagit riksdagen att för budgetåret 1973/74 till polisväsendet
anvisa de belopp under B 1—B 3, B 6 och B 7 som anges nedan under
^avsnittet Anslag till polisväsendet, punkterna 10—12, 14 och 15
(s. 32-42),

dels föreslagit riksdagen att godkänna de grunder för ökade bidrag till
vård av narkotikamissbrukare m. m. som förordas av chefen för socialdepartementet,

dels ock föreslagit riksdagen att till täckning av kostnader för ökade
bidrag till vård av narkotikamissbrukare m. m. under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 8 300 000 kr.

De båda sistnämnda förslagen har hänvisats till socialutskottet och
behandlas i dess betänkande SoU 1973:18.

De i propositionen upptagna författningsförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 151 § lagen (1955:183) om bankrörelse skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

151 §

Där tillsynsmyndigheten så finner
erforderligt, må myndigheten
meddela närmare föreskrifter om
sättet för förande av bankaktiebolags
räkenskaper, om förvaring
av värdehandlingar samt om inventering
av dessa.

Där tillsynsmyndigheten så finner
erforderligt, må myndigheten
meddela närmare föreskrifter om
sättet för förande av bankaktiebolags
räkenskaper, om förvaring
och inventering av värdehandlingar
samt om brottsförebyggande
åtgärder.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

JuU 1973:26

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 80 § lagen (1955:416) om sparbanker skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

80 §'

Tillsynsmyndigheten skall övervaka att sparbankerna i sin verksamhet .
ställa sig till efterrättelse denna lag och andra författningar, såvitt de hava
särskilt avseende å sparbanker, ävensom de för sparbankerna gällande
reglementena samt de föreskrifter, som med stöd av stadgande i lag,
författning eller reglemente meddelats av huvudmännen eller styrelsen.

Det åligger tillsynsmyndigheten att jämväl i övrigt med uppmärksamhet
följa sparbankernas verksamhet i den mån så erfordras för kännedom
om de förhållanden, som kunna inverka på sparbanks säkerhet eller eljest
äro av betydelse för en sund utveckling av sparbanksverksamheten.

Tillsynen utövas med ledning av handlingar, vilka jämlikt denna lag
insändas till tillsynsmyndigheten, ävensom upplysningar, som inhämtas
vid sparbanksundersökning eller annorledes. Sparbanksundersökning skall
anställas så ofta sådan av myndigheten anses erforderlig eller av Konungen
anbefalles.

Där tillsynsmyndigheten så finner
erforderligt, må myndigheten
meddela närmare föreskrifter om
sättet för förande av sparbanks
räkenskaper, om förvaring och inventering
av värdehandlingar samt
om brottsförebyggande åtgärder.

973.

1 Senaste lydelse 1962:234.

Där tillsynsmyndigheten så finner
erforderligt, må myndigheten
meddela närmare föreskrifter om
sättet för förande av sparbanks
räkenskaper, om förvaring av värdehandlingar
samt om inventering
av dessa.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1

JuU 1973:26 4

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (19S6:216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas, att 73 § lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

73 §

Därest tillsynsmyndigheten så
finner erforderligt, må myndigheten
meddela närmare föreskrifter
om sättet att föra kreditkassas räkenskaper,
om förvaring av värdehandlingar
samt om inventering av
dessa handlingar.

Därest tillsynsmyndigheten så
finner erforderligt, må myndigheten
meddela närmare föreskrifter
om sättet att föra kreditkassas räkenskaper,
om förvaring och inventering
av värdehandlingar samt
om brottsförebyggande åtgärder.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

4 Förslag till

Lag om tillfälligt omhändertagande

Härigenom förordnas som följer.

1 § Har polisstyrelse enligt särskild bestämmelse befogenhet att besluta
omhändertagande av någon, får polisman omhändertaga honom i avbidan
på polisstyrelsens beslut, om föreskrivna förutsättningar för beslut om
omhändertagande bedöines föreligga och dröjsmål med omhändertagande
finnes innebära fara för den omhändertagnes eller annans liv eller hälsa
eller fara i annat hänseende.

2 § Anträffas någon, som kan antagas vara under femton år, under
förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig
risk för hans hälsa eller utveckling får han tagas om hand av polisman för
att genom dennes försorg skyndsamt överlämnas till föräldrar, annan
vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden.

3 § Den som genom sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör
omedelbar fara för denna skall omhändertagas av polisman, om det är
nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Sådant omhändertagande skall
ske aven när det fordras för att avvärja straffbelagd gärning.

4 § Vid omhändertagande skall tillses att åtgärden ej orsakar den
omhändertagne större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till
åtgärdens syfte eller väcker onödig uppmärksamhet.

JuU 1973:26

5 § Polisman som verkställt omhändertagande enligt denna lag skall så
skyndsamt som möjligt anmäla omhändertagandet till sin förman.

Förmannen skall omedelbart pröva om åtgärd enligt 1 eller 3 § skall
bestå. Innebär hans beslut att den som omhändertagits enligt 1 § skall
kvarhållas eller har ingripande företagits med stöd av 2 §, skall han
skyndsamt underrätta polisstyrelsen om omhändertagandet och skälen
till detta.

6 § Den som är omhändertagen med stöd av 1 eller 3 § skall förhöras så
snart som möjligt och därvid underrättas om anledningen till omhändertagandet.

Har omhändertagandet skett med stöd av 3 §, skall utredning göras
beträffande den omhändertagnes personliga levnadsförhållanden i den
mån behov av sådan utredning kan antagas föreligga. Utredningen skall
om möjligt göras av företrädare för social myndighet. Avsikten med
utredningen skall vara att utröna, om den omhändertagne är i trängande
behov av hjälp eller stöd från samhällets sida.

7 § Polisstyrelsen skall snarast möjligt efter omhändertagandet enligt 1 §
meddela beslut enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

8 § Den som omhändertagits med stöd av 3 § skall friges så snart
förhör och utredning som avses i 6 § har slutförts och anledning
föreligger att den omhändertagne ej längre kommer att utgöra omedelbar
fara för allmän ordning och säkerhet, dock senast inom sex timmar efter
omhändertagandet.

9 § Den som omhändertagits enligt denna lag får ej underkastas annan
inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med omhändertagandet,
ordningen på förvaringsplatsen eller allmän säkerhet.

10 § Bestämmelserna i 3 och 4 §§ samt 5§ första stycket gäller i
tillämpliga delar även den som utan att vara polisman förordnats att
fullgöra polisverksamhet, om ej annat framgår av förordnandet.

11 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas
av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1973.

JuU 1973:26

5 Förslag till

Kungörelse om ändring i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser
om biografföreställningar m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959:348) med särskilda
bestämmelser om biografföreställningar m. m.,

dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf 10 §, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Bryter någon uppsåtligen eller Bryter någon uppsåtligen mot

av oaktsamhet, som ej är att anse föreskriften i 2 §, dömes till böter

som ringa, mot föreskrifterna i 2 eller fängelse i högst sex månader.

eller 4 §, straffes med dagsböter. Sker överträdelsen av oaktsamhet,

som ej är att anse som ringa,
dömes till böter.

Bryter någon uppsåtligen eller
av oaktsamhet, som ej är att anse
som ringa, mot föreskrift i 4 §,
dömes till böter.

10 §

Film och utrustning som använts
i strid mot 2 § skall förklaras
förverkade, om det ej är uppenbart
obilligt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1973.

JuU 1973:26

6 Förslag till

Kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)

Härigenom förordnas, att 9, 12, 21 och 29 §§ allmänna ordningsstadgan
(1956:617) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §

Med offentlig tillställning avses
teaterföreställning, konsert, tävling
och uppvisning i sport och
idrott, danstillställning, biografföreställning,
cirkusföreställning,
tivoli- och marknadsnöjen, festtåg
samt tillställning av annat slag,
som anordnas för allmänheten och
som icke avses i lagen om allmänna
sammankomster.

Med offentlig tillställning avses
teaterföreställning, konsert, tävling
och uppvisning i sport och
idrott, danstillställning, biografföreställning,
pornografisk föreställning,
cirkusföreställning, tivolioch
marknadsnöjen, festtåg samt
tillställning av annat slag, som anordnas
för allmänheten och som
icke avses i lagen om allmänna

sammankomster.

Såsom offentlig skall anses jämväl tillställning, till vilken tillträde är
beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudning, därest
tillställningen uppenbarligen utgör del av rörelse, som föreningen eller
inbjudaren driver uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika
tillställningar, eller vilken eljest, såsom med avseende å omfattningen av
den krets som äger tillträde eller de villkor under vilka tillträde lämnas, är
att jämställa med tillställning till vilken allmänheten har tillträde.

12 §'

Å allmän plats må offentlig tillställning ej anordnas utan tillstånd av

polismyndigheten.

Sådant tillstånd fordras även eljest
för anordnande av offentlig
danstillställning, cirkusföreställning,
tivoli- och marknadsnöjen
samt därmed jämförlig nöjestillställning
ävensom tävling och uppvisning
i motorsport och professionell
brottning.

Sådant tillstånd fordras även eljest
för anordnande av offentlig
danstillställning, pornografisk föreställning,
cirkusföreställning, tivoli-
och marknadsnöjen samt därmed
jämförlig nöjestillställning
ävensom tävling och uppvisning i
motorsport och professionell
brottning.

'Senaste lydelse 1969:613.

JuU 1973:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 §2

Barn under femton år må ej medverka vid offentlig teaterföreställning,
cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen eller därmed jämförlig
offentlig tillställning. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag, om
deltagandet kan anses icke menligt inverka på barnets andliga eller fysiska
hälsa.

Vid offentlig tillställning må ej förekomma hypnotiska eller därmed
likartade experiment, med mindre socialstyrelsen funnit det kunna ske
utan våda.

Om biografföreställning, tävling med fordon på väg, tävling eller
uppvisning med luftfartyg samt om tillställning, för vilken bevillningsavgift
för särskilda förmåner och rättigheter skall utgå, gälla särskilda föreskrifter
utöver bestämmelserna i denna stadga.

1) den som anordnar offentlig tillställning utan att hava erhållit
tillstånd, där sådant erfordras, eller som anordnar offentlig tillställning i
strid mot förbud enligt 11 §;

2) den som fortsätter offentlig tillställning sedan beslut meddelats om
dess upplösning eller i strid mot förbud enligt 20 § förnyar offentlig
tillställning;

3) den som anordnar offentlig tillställning, varom anmälan skall ske,
utan att anmälan blivit rätteligen gjord, eller som, då polismyndigheten
medgivit befrielse från anmälningsskyldighet, icke ställer sig till efterrättelse
för befrielsen stadgat villkor;

4) den som lämnar oriktig uppgift eller underlåter att meddela begärd
uppgift angående förhållande, varom polismyndigheten äger infordra
upplysning;

5) den som icke efterkommer av polismyndigheten för offentlig
tillställning meddelade föreskrifter; samt

6) den som bryter mot bestäm- 6) den som bryter mot bestämmelserna
i 21 § första eller andra melserna i 21 § första, andra eller
stycket tredje stycket.

Person under aderton år får ej
medverka vid offentlig pornografisk
föreställning. Vid sådan föreställning
får ej förekomma förråande
sexuella eller sadistiska beteenden.

29 §3

Till böter dömes

Till böter eller fängelse i högst
sex månader dömes

2 Senaste lydelse 1970:227.

3 Senaste lydelse 1971:672.

Juli 1973:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid förseelse mot 21 § första
stycket skall jämväl den som har
vårdnaden om barnet straffas på
sätt i första stycket denna paragraf
sägs, därest han icke gjort vad
på honom ankommit för att förhindra
förseelsen.

Vid förseelse mot 21 § första
eller andra stycket skall jämväl
den som har vårdnaden om barnet
straffas på sätt i första stycket
denna paragraf sägs, därest han
icke gjort vad på honom ankommit
för att förhindra förseelsen.

Den som bryter mot bestämmelsen i 16 § andra stycket dömes, där ej
gärningen är belagd med straff i annan författning, till böter, högst
femhundra kronor.

Försummelse i fråga om anmälningsskyldighet eller med avseende å
uppgiftsskyldighet beträffande tillställning som må hållas utan tillstånd
skall dock ej föranleda ansvar, om försummelsen med hänsyn till
omständigheterna kan anses ursäktlig och ej vållat någon olägenhet, samt
ej heller om tillställningen icke kommit till stånd.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1973.

JuU1973:26

Motionerna

Motionsyrkanden som hänför sig till medelsberäkning för budgetåret
1973/74 redovisas nedan under avsnittet Anslag till polisväsendet (s.
32—42). I övrigt behandlas i betänkandet följande motioner.

Vid riksdagens början väckta motioner

1. 1 motionen 1973:266 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförs
angående effektivisering av rättsvården, polisens utredningsarbete samt
brottsförebyggande verksamhet (yrkande D).

2. I motionen 1973:268 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. (fp) yrkas
dels att riksdagen begär förslag till ytterligare successiv utbyggnad av
kommundelspolisen i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande
A), dels att riksdagen, såvitt avser arbetsförhållandena för polisen i
Stockholm, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad som i detta
hänseende anförs i motionen (yrkande B delvis).

3. I motionen 1973:598 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller dels att en plan utarbetas för
förstärkning av polisens resurser för en kommande treårsperiod (yrkande
2 a), dels att det centrala rådet för brottsbekämpning får i uppgift att
lägga fram förslag till sådana åtgärder att samhället snabbt kan reagera
mot unga lagöverträdare, varvid någon form av jourdomstolar främst i
storstadsområdena samt en ny påföljd i form av kortvarigt frihetsberövande
också bör övervägas (yrkande 2 b), dels ock att rikspolisstyrelsen
får i uppdrag att göra sammanställningar och beräkningar över vad
brottsligheten kostar den enskilde med utgångspunkt i till polisen
inkomna anmälningar om brott (yrkande 2 c).

4. I motionen 1973:599 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa att motionen överlämnas till det
centrala rådet för samhällets åtgärder mot brott för beaktande i dess
arbete (yrkande 3).

5. 1 motionen 1973:602 av herr Hedin m. fl. (m) yrkas att riksdagen
anhåller att Kungl. Maj:t i samråd med rikspolisstyrelsen låter pröva ett
system med ansvarsområden för enskilda polismän.

6. 1 motionen 1973:603 av herrar Jadestig (s) och Persson i Karlstad
(s) yrkas att riksdagen beslutar att en utbyggnad av verksamheten med
s. k. stadsdelspolis i enlighet med vad som anförs i motionen skall ske
inom ramen för den i statsverkspropositionen för polisväsendet föreslagna
medelsanvisningen.

7. I motionen 1973:611 av herrar Lindahl (s) och Mellqvist (s) yrkas
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att i samband med
brottskommissionens bedömningar av personalbehovet inom polisen

JuU 1973:26

måtte beaktas jämväl behovet av ökade polisiära resurser för trafikövervakning.

I anledning av propositionen 1973:115 väckta motioner

8. I motionen 1973:1975 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas att
riksdagen dels godkänner de riktlinjer för förstärkningarna till polisväsendet
under budgetåren 1974/75 och 1975/76 som anges i motionen
(yrkande 1), dels hos Kungl. Maj:t anhåller att texten i 21 § andra
stycket allmänna ordningsstadgan ändras på sätt som i motionen föreslås
(yrkande 4), dels hos Kungl. Maj:t anhåller att en utredning tillsätts med
uppgift att framlägga förslag till en ny påföljd för unga lagöverträdare i
form av kortvarigt frihetsberövande (yrkande 5), dels ock hos Kungl.
Maj:t ger till känna vad i motionen anförs angående permission och
anstaltsplacering för vissa brottslingar som dömts till kortare straff än två
års fängelse (yrkande 6).

9. I motionen 1973:1977 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas att
riksdagen dels hos regeringen måtte begära förnyad bearbetning av det
problem som brottsligheten utgör som social avvikelse (yrkande 1), dels
beslutar att avslå förslaget till lag om tillfälligt omhändertagande
(yrkande 2), dels ock beslutar att avslå förslaget om riktlinjer för
förstärkningarna till polisväsendet under budgetåret 1974/75 och
1975/76 (yrkande 3).

10. I motionen 1973:1978 av fru Mogård (m) yrkas att riksdagen
uttalar att rikspolisstyrelsen vid fördelningen av tjänster bör beakta
behovet av stadsdelspoliser i nybyggda områden med speciella problem,
t. ex. stadsdelarna Fittja och Alby i Botkyrka kommun.

Statistiska uppgifter

Uppgifterna i statsverkspropositionen, bilaga 4, (s. 28) rörande
brottslighetsutvecklingen kan kompletteras med följande sammanställning
som visar antalet brottsbalksbrott åren 1971 och 1972 samt
januari—mars 1973 månad för månad. Siffrorna bygger på statistiska
centralbyråns månadsstatistik över de brott som har kommit till polisens
kännedom. Det bör understrykas att siffrorna är preliminära och
erfarenhetsmässigt lägre än de som redovisas i årsstatistiken.

JuU 1973:26

förändring förändring

1971 1972 i procent 1973 i procent

januari	41 205	39 983	-3,0	42 628	+ 6,6
februari	41 864	39 186	-6,4	37 426	-4,5
mars	45 273	44 367	-2,0	46 103	+ 3,9

april	49 012	48 020	-2,0
maj	52 093	55 711	+ 6,9
juni	56 637	52 321	-7,6
juli	49 323	46 173	-6,4
augusti	55 538	53 986	-2,8
september	56 589	52 567	-7,1
oktober	53 383	52 320	- 2,0
november	44 423	46 021	+ 3,6
december	40 597	41 407	+ 2,0
Summa	585 937	572 062	-2,4

Beträffande de särskilda brotten kan nämnas att enligt samma
preliminära statistik brotten mot 3 kap. brottsbalken (misshandel och
andra brott mot liv och hälsa) ökat från 18 268 (1971) till 18 425 (1972)
eller med 0,9 procent, att brotten mot 8 kap. brottsbalken (stöld, rån
och andra tillgreppsbrott) minskat från 442 312 (1971) till 438 472
(1972) eller med 0,9 procent, samt att brotten mot 9 kap. brottsbalken
(bedrägeri och annan oredlighet) minskat från 51 088 (1971) till 41 321
(1972) eller med 19,1 procent.

SÄRSKILDA ÅTGÄRDER MOT BROTTSLIGHETEN M. M.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet av Kungl. Maj:t framlagda
förslag till särskilda åtgärder mot brottsligheten och till medelsanvisning
på driftbudgeten för budgetåret 1973/74 såvitt gäller polisväsendet.
Förslagen återfinns dels i propositionen 1973:1, bilaga 4, dels i den på
brottskommissionens betänkande (Ds Ju 1973:5) grundade propositionen
1973:115, dels ock, såvitt gäller medel till flygplatspoliser, i propositionen
1973:37 med förslag till lagstiftning om åtgärder mot vissa
våldsdåd med internationell bakgrund.

I betänkandet behandlas också i anledning av propositionen 1973:1
och propositionen 1973:115 väckta motioner samt ett antal vid
riksdagens början väckta motioner med anknytning till propositionsförslagen.

I propositionen 1973:115, vars förslag delvis inbegriper anslagsäskandena
i statsverkspropositionen, föreslås förstärkta insatser för att
förebygga och bekämpa brott och för att förbättra den allmänna
ordningen. Det föreslås sålunda att polisväsendet under budgetåret
1973/74 tillförs sammanlagt 624 nya tjänster, varav 400 polismans -

JuU 1973:26

tjänster. Som riktlinjer för en fortsatt förstärkning av de polisiära
insatserna anges att polisväsendet bör tillföras, under budgetåret 1974/75
550 tjänster, varav 400 polismanstjänster, samt under budgetåret
1975/76 500 tjänster, varav 400 polismanstjänster. Förstärkningarna
syftar till att i första hand söka komma till rätta med vissa slag av
brottslighet som framstår som särskilt oroande, såsom vålds- och
narkotikabrott, tillgrepps- och skattebrott. Avsikten är också att mera
inrikta polisarbetet på direkt brottsförebyggande verksamhet, bl. a.
genom ökad fotpatrullering och flera kvarterspoliser.

Propositionen 1973:1 15 innehåller också vissa förslag om ökade
statsbidrag till kommunerna under budgetåret 1973/74 för social
jourverksamhet samt för vårdcentraler, behandlingshem och vård i enskilt
hem för narkotikamissbrukare ävensom medel för nya behandlingsformer
för narkotikamissbrukare. I denna del behandlas propositionen av
socialutskottet (SoU 1973:18).

I samma proposition föreslås också en särskild lag om tillfälligt
omhändertagande, som bl. a. ger polisen möjlighet att flytta minderåriga
från skadliga eller farliga miljöer, och vissa lagändringar som syftar till att
hindra eller försvåra rånangrepp mot banker och andra penninginrättningar
genom effektivare säkerhetsåtgärder.

I syfte att komma till rätta med den brottslighet som i vissa fall
förekommer i anslutning till s. k. sexklubbar och poseringsateljéer
föreslås slutligen i propositionen 1973:1 15 att det i allmänna ordningsstadgan
införs bestämmelser som bl. a. innebär att offentlig pornografisk
föreställning inte får ges utan tillstånd av polismyndigheten.

I propositionen 1973:37 föreslås att medel anvisas för tio nya
polismanstjänster för pass- och säkerhetskontroll i en ny charterhall på
Arlanda flygplats.

I det följande behandlar utskottet i ett första avsnitt (punkterna 1-9)
föreliggande förslag till särskilda åtgärder mot brottsligheten samt i ett
andra avsnitt (punkterna 10—16) förslagen till medelsanvisning för
polisväsendet för budgetåret 1973/74.

1. Allmänt om åtgärder mot brottsligheten m. m.

Brottsligheten har i Sverige liksom i andra jämförbara länder under det
senaste decenniet ökat kraftigt. Enligt årsstatistiken uppgick antalet
brottsbalksbrott som har kommit till polisens kännedom år 1961 till i
runt tal 282 000. År 1971 utgjorde antalet sådana brott enligt den
preliminära månadssstatistiken — som erfarenhetsmässigt visar lägre
siffror än årsstatistiken — nära 586 000. Även om föreliggande siffror för
1972 tyder på en viss nedgång i förhållande till 1971, är utvecklingen
oroande. Särskilt allvarlig är utvecklingen beträffande våldsbrottsligheten;
en kraftig stegring kan noteras i fråga om rån mot banker och övriga
penninginrättningar samt andra förmögenhetsbrott där våld eller hot om
våld ingår. Samtidigt har förmärkts en tendens till användning av allt
grövre våld och brutalare metoder. Utvecklingen kan belysas av antalet

JuU 1973:26

väpnade rån de senaste åren. År 1968 uppgick antalet sådana brott till 20
medan motsvarande siffra för de fyra följande åren är 36, 52, 76 resp. 98.
I bilden ingår också att ordningen och trivseln på allmänna platser och
kommunikationsmedel försämrats, främst i storstäderna, samt att stölder
och skadegörelse förekommer i ökad omfattning i affärer, belägna nära
sådana platser. Kriminalitet och asocialitet har också i ökad utsträckning
uppstått i anslutning till narkotikamissbruket och, i viss omfattning, även
i samband med den verksamhet som bedrivs i s. k. sexklubbar och
poseringsateljéer.

De förslag som framläggs i propositionen 1973:115 överensstämmer i
allt väsentligt med brottskommissionens förslag och syftar till att snabbt
komma till rätta med nu beskrivna missförhållanden. De innebär också
ett fullföljande av statsmakternas kontinuerliga strävan sedan lång tid
tillbaka att förbättra den direkt brottsförebyggande och den brottsbekämpande
verksamheten, i första hand genom förstärkning och
effektivisering av polisverksamheten.

Med hänsyn till den korta tid som stått till brottskommissionens
förfogande — mindre än tre månader — har det inte varit möjligt för
kommissionen att göra några mer omfattande eller ingående analyser av
brottslighetens orsaker eller att göra någon samlad bedömning av
samhällets insatser mot brott i ett längre perspektiv. Det är enbart fråga
om förslag till mer omedelbara åtgärder. 1 denna begränsning ligger
inte något avståndstagande till eller någon undervärdering av behovet av
mer socialt präglade åtgärder som angriper bakomliggande orsaker till brott
och ordningsstörningar. Tvärtom framhåller kommissionen att det är av
största vikt att åtgärder vidtas i syfte att lösa de bakomliggande sociala
problemen. Som närmare framgår av det följande framläggs också på
grundval av kommissionens överväganden förslag till förstärkningar på
den sociala sektorn. Kommissionen drar även upp riktlinjer för fortsatta
insatser på olika områden.

Redan av vad nu sagts framgår att den kritik mot förslagen i stort som
kommit till uttryck i motionen 1973:1977 och som främst går ut på att
dessa innebär en prioritering av polisväsendet på socialvårdens bekostnad
skjuter över målet. Ytterligare bör emellertid understrykas att de i
propositionen framlagda förslagen inte står i motsatsförhållande till den
grundsyn på brottslighetsbekämpningen som statsmakterna vid många
tillfällen givit uttryck åt. Denna grundsyn innebär att kampen mot
brottsligheten måste föras på en mycket bred front, där insatser krävs
inte bara av samhället utan också av de enskilda medborgarna. I stor
utsträckning är det fråga om åtgärder som ligger utanför vad som brukar
betraktas som kriminalpolitik i gängse mening. Det är t. ex. insatser inom
skolans område och inom ungdomsvården, åtgärder för att skapa bättre
hem-, bostads-, arbets- och fritidsmiljöer, bättre social och kulturell
service och över huvud taget åtgärder som är ägnade att förbättra
betingelserna för grupper som är särskilt utsatta för risk att glida in i
kriminalitet och annan asocialitet. Det gäller alltså initiativ, väsentligen i
förebyggande syfte, vilka spänner över ett mycket brett fält och som till

JuU 1973:26

väsentlig del först på längre sikt kan resultera i en varaktig minskning av
brottsligheten.

Vad särskilt beträffar motionärernas önskemål om satsningar på
den sociala sektorn finns det anledning framhålla att det inte har
ankommit på brottskommissionen att behandla frågan om den kommunala
socialvårdens omfattande uppgifter och principiella inriktning. Dessa
frågor behandlas f. n. av socialutredningen. Vidare bör erinras om att
propositionen i de delar den behandlas av socialutskottet innefattar
förslag om ökade statsbidrag till kommunerna för social jourverksamhet
samt för vårdcentraler, behandlingshem och vård i enskilda hem för
narkotikamissbrukare ävensom medel för nya behandlingsformer för
sådana missbrukare.

I anslutning till yrkandet i motionen 1973:1977 om förnyad
bearbetning av det problem som brottsligheten utgör som social avvikelse
vill utskottet också — utöver vad ovan anförts — erinra om att Kungl.
Maj:t samtidigt med brottskommissionens tillsättande beslutat att ett
centralt råd skall inrättas för samordning av samhällets insatser mot brott
i ett mer långsiktigt perspektiv. Betänkande rörande rådets huvudsakliga
arbetsuppgifter och organisation har nyligen lagts fram (Ds Ju 1973:6),
och rådet kommer enligt vad som uppges i propositionen att inrättas
inom kort. Bland de frågor som enligt utredningens mening påkallar
särskild uppmärksamhet kan i detta sammanhang nämnas den enskildes
medverkan i det brottsförebyggande arbetet, alkoholen som brottsfaktor,
information för att ändra allmänhetens attityder och samarbetet mellan
skola, polis och barnavård samt mellan socialnämnder och kriminalvård.

Under hänvisning till det anförda ansluter sig utskottet till grundtankarna
i propositionen 1973:115 samt avstyrker det nyss berörda
yrkandet i motionen 1973:1977 (yrkande 1).

Den grundläggande argumenteringen rörande brott och brottsbekämpning
i de motioner, 1973:266, 1973:598 och 1973:599, på rättsvårdens
område, som väcktes vid denna riksdags början och som utskottet i deras
återstående delar behandlar i detta sammanhang, överensstämmer i stort
med de av utskottet i det föregående anförda synpunkterna. Vissa
säryrkanden i motionen 1973:598 behandlas av utskottet senare i detta
betänkande (s. 17—20 och 29). I den utsträckning motionerna har
avseende på den särskilda del av kriminalpolitiken som kriminalvården
utgör har de av utskottet behandlats i samband med ställningstagandena
till den genomgripande reform på kriminalvårdens område som beslutats
tidigare detta år (prop. 1973:1, bil. 4, JuU 1973:15, rskr 1973:152). Den
avvägning mellan angelägenheten av lagöverträdarnas anpassning till
normalt samhällsliv och samhällets behov av skydd som innefattas i
reformen ligger i linje med ställningstagandena ovan, och reformen utgör
ett mycket viktigt led i den kamp på bred front mot brottsligheten som
utskottet i det föregående framhållit som nödvändig.

Grundtankar i motionerna är att den brottsförebyggande verksamheten
skall ges ökat utrymme i det kriminalpolitiska handlingsprogrammet
och att ett förbättrat samarbete härvidlag måste komma
till stånd inte bara mellan samhällets rättsvårdande instanser utan på ett

JuU1973.26

vidare fält där även hemmen, skolan, ideella organisationer, fackföreningar,
arbetsgivare m. fl. aktiveras att delta. Utskottet, som i enlighet
med vad ovan anförts ansluter sig till dessa synpunkter, vill erinra om att
huvuduppgiften för det ovannämnda centrala rådet avses bli att på det
brottsförebyggande planet samordna samhällets och enskildas insatser
mot brott. Beträffande särskilt samarbetet mellan barnavårdsnämnd,
skola och polis, som också berörs i den ovan behandlade motionen
1973:1977, bör framhållas att departementschefen i propositionen
1973:115 (s. 35) aviserar en särskild undersökning huruvida intentionerna
bakom det särskilda cirkuläret (1970:513) om intensifierat
samarbete mellan barnavårdsnämnd, skola och polis realiserats i praktiken.
Utskottet — som anser det angeläget att det i ökad utsträckning
inrättas samarbetsorgan av det slag som avses i cirkuläret — vill uttrycka
sin tillfredsställelse över att denna undersökning kommer till stånd.
Liksom departementschefen vill utskottet också betona värdet av att
samrådsorganen ägnar den viktiga frågan om samtjänstgöring mellan polis
och socialarbetare särskild uppmärksamhet med sikte på att söka finna de
mest ändamålsenliga samarbetsformerna. Den särskilda frågan om förhållandet
mellan polisen och allmänheten behandlar utskottet i ett senare
avsnitt (punkt 9).

I samband med överväganden rörande behovet av en översyn av skilda
straffbestämmelser har brottskommissionen till särskild bedömning tagit
upp frågan om böter bör bibehållas i straffskalan för våld eller hot mot
tjänsteman om brottet är ringa (prop. 1973:115 s. 97). För en lagändring
kan enligt kommissionen bl. a. anföras att en viss tendens synes ha
förmärkts i underrättspraxis att bedöma även våld mot polis, som inte
varit bagatellartat, såsom ringa våld mot tjänsteman och alltså förskyllande
enbart böter. Å andra sidan framhåller kommissionen att det finns fall
av ringare våld mot tjänsteman, där omständigheterna exempelvis på
grund av provocerande uppträdande från tjänstemannens sida är så
mildrande att ett fängelsestraff skulle vara stötande. Enligt kommissionen
kan böter därför inte undvaras i straffskalan.

Som kommissionen framhåller är bötesstraffet för ringa våld eller hot
mot tjänsteman endast avsett för undantagsfall, och den nyssnämnda
tendensen att bedöma även icke bagatellartat våld som ringa synes stå i
mindre god överensstämmelse med gällande rätt som den kommit till
uttryck i överrättspraxis.

Med anledning härav och med hänsyn till det ökade antalet fall av våld
mot polisman och till vikten av att såväl polismän som andra tjänstemän i
utsatt ställning får det stöd i sin verksamhet som lagstiftarna avsett vill
utskottet understryka kommissionens uttalande att det får förutsättas att
riksåklagaren följer utvecklingen och vid behov ingriper så att praxis på
detta område kan visa önskvärd enhetlighet.

JuU1973:26

2. Förenklade handläggningsformer m. m.

I anledning av önskemålen i motionen 1973:266 om en effektivisering
av rättsvården, särskilt av utredningsförfarandet beträffande bl. a. den
omfattande trafikbrottsligheten, kan utskottet upplysa att den försöksverksamhet
i anledning av trafikmålskommitténs förslag, som motionärerna
apostroferar, f. n. är föremål för uppföljning och utvärdering.
Rikspolisstyrelsen räknar enligt vad utskottet erfarit med att anvisningar
för ett förenklat utredningsförfarande kan föreligga omkring kommande
årsskifte. I sammanhanget bör även erinras om att åtalsrättskommitténs
utredningsarbete är inriktat på bl. a. frågorna om åtalsunderlåtelse och
möjligheterna att begränsa förundersökning vid lindrigare brott. Framhållas
kan också att arbetet inom 1968 års brottmålsutredning bl. a.
syftar till förenklade och mer rationella handläggningsformer inom
rättsväsendet.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda och under föregående punkt
anfört saknas anledning till några särskilda tillkännagivanden för Kungl.
Majd i enlighet med önskemålet i motionen 1973:266. Inte heller synes
erforderligt att överlämna motionen 1973:599 till det ovannämnda
centrala rådet, vars verksamhet i betydande utsträckning torde bli
inriktad på de frågor som behandlas i motionen. Utskottet avstyrker
således bifall till motionerna i de delar de behandlas under denna och
föregående punkt (yrkande D resp. yrkande 3).

I anslutning till vad nyss sagts rörande åtalsunderlåtelse och förenklad
handläggning vid vissa lindrigare brott vill utskottet i likhet med
brottskommissionen understryka att dylika åtgärder inte innebär att
samhället accepterar ifrågavarande gärningar. Uttalandet har särskilt
avseende på butikssnatterier. De nya riktlinjerna för handläggningen av
dessa förseelser synes ha missuppfattats av många; en utbredd uppfattning
tycks vara att butikssnatteri inte är straffbart när det stulnas värde
är mindre än tjugo kronor. I likhet med brottskommissionen finner
utskottet det angeläget att man genom information kan rätta till detta
och liknande missförstånd.

I sammanhanget vill utskottet också med tanke särskilt på de unga
lagöverträdarna understryka angelägenheten av att tiden mellan en
begången brottslig handling och myndigheternas slutliga ställningstagande
blir så kort som möjligt. Utskottet delar kommissionens uppfattning att
åtgärder bör vidtas som möjliggör att samtliga berörda myndigheter, dvs.
polis, åklagare, barnavårdsnämnder och domstolar, kan behandla förekommande
ärenden med erforderlig skyndsamhet så att nödvändiga stödoch
hjälpinsatser sätts in på ett så tidigt stadium som möjligt. De närmare
övervägandena härvidlag skulle som framhålls i motionen 1973:598
(1973:241) kunna anförtros det centrala rådet som enligt det ovannämnda
betänkandet avses med förtur ta upp frågor rörande ungdomsbrottsligheten
och olika samarbetsfrågor på rättsvårdsområdet. Den i samma
motion i detta sammanhang framförda tanken på jourdomstolar — en
tanke som i ett vidare perspektiv också framförts av brottskommissionen
— kan dock utskottet inte ställa sig bakom.

2 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 26

JuU 1973:26

I sistnämnda motion liksom i motionen 1973:1975 aktualiseras också
frågan om införande av en ny påföljd för unga lagöverträdare i form av
kortvarigt frihetsberövande. Utskottet avstyrker motionärernas förslag
under hänvisning till tidigare ställningstaganden av riksdagen (se 1LU
1970:5). Det behov som en sådan påföljd främst avser att fylla är i
erforderlig utsträckning tillgodosett genom brottsbalkens regler om
anstaltsbehandling i samband med skyddstillsyn samt — i fråga om det
yngre klientelet — genom barnavårdslagens bestämmelser om omhändertagande
för utredning och intagning på ungdomsvårdsskola.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
1973:598 och 1973:1975 i nu berörda delar (yrkande 2 b resp. yrkande

5).

3. Permission från fångvårdsanstalt m. m.

I motionen 1973:1975 tas också upp de av 1972 års riksdag godkända
riktlinjerna för den kriminalpolitiska behandlingen av vissa kategorier
lagöverträdare som dömts till långvariga frihetsstraff för brott av viss
beskaffenhet (prop. 1972:67, JuU 1972:14, rskr 1972:213). Dessa
riktlinjer tog närmast sikte på den organiserade yrkesmässiga kriminalitet,
ofta med internationell anknytning, som på senare år vunnit insteg här i
landet. Särskilt nämndes den grova illegala narkotikahanteringen och den
verksamhet som bedrivs av internationella bedragarligor. Det framhölls
som angeläget att lagöverträdare, som tillhörde dessa kategorier och
beträffande vilka risken för rymningar och fortsatt brottslig verksamhet av
särskilt samhällsfarlig natur var uppenbar samtidigt som samhälleliga
stödåtgärder kunde förväntas sakna effekt, inte skulle beviljas permissioner
eller få förmånen av vård i öppen anstalt i samma omfattning som
hittills. Även möjligheterna till villkorlig frigivning efter halva straffverkställighetstiden
borde användas med största återhållsamhet. För att
möjliggöra en enhetlig bedömning överfördes beslutsfunktionen i fråga
om placering i öppen anstalt och korttidspermission i vissa fall till
kriminalvårdsstyrelsen beträffande personer som dömts till fängelse i
minst två år eller internering med en minsta tid av två år eller däröver.

Enligt motionärerna finns det skäl att öppna möjligheter till en mera
restriktiv behandling av personer som tillhör ovannämnda kategorier
brottslingar även om de inte dömts till så stränga straff som två års
fängelse. Härigenom skulle, framhåller motionärerna, kunna åstadkommas
en mer långtgående differentiering av kriminalvårdsklientelet,
vilket är nödvändigt om en human grundsyn beträffande kriminalvården
skall kunna bibehållas. Den föreslagna ordningen bör enligt motionärerna
ej tillämpas schematiskt, utan vid bedömning av det klientel som skall
underställas kriminalvårdsstyrelsens prövning bör självfallet stor hänsyn
tas till den enskildes ställning, sinnelag och relationer.

I anledning av vad motionärerna sist anfört vill utskottet erinra om att
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1972:14)
betonade angelägenheten av att inskränkningarna begränsades till det

JuU 1973:26

speciella, brottsfixerade klientel som har bedömts vara oåtkomligt för en
aktiv, resocialiserande kriminalvård. Avgörandena huruvida permission
och placering i öppen anstalt skall beviljas har inte förutsatts komma att
ske efter schematiska grunder. Riksdagens ställningstagande utesluter inte
heller att i det enskilda fallet hänsyn tas till särskilda förhållanden.

För flertalet intagna är möjligheterna till permission och placering på
öppen anstalt omistliga inslag i behandlingen om det primära syftet med
kriminalvården, den dömdes återanpassning i samhället, skall kunna
förverkligas. Med hänsyn härtill är det självfallet av yttersta vikt att den
intagne ej underkastas en mera restriktiv behandling i dessa hänseenden
än som är oundgängligen nödvändigt.

Hittills föreligger knappt ett års erfarenheter av de nya reglerna.
Underlaget är därför enligt utskottets mening otillräckligt för en
bedömning av reglernas ändamålsenlighet. I än högre grad gäller detta
behovet av ytterligare åtgärder. Beaktas bör också att den av årets riksdag
godkända reformen av kriminalvårdens organisation och verksamhet
(prop. 1973:1, bil. 4, JuU 1973:15, rskr 1973:152) innebär ökade
möjligheter till differentiering av anstaltsklientelet samt att i motionen
upptagna frågor ånyo kan förväntas bli föremål för riksdagens prövning i
samband med behandlingen av en till innevarande års höstsession aviserad
proposition rörande de ändringar i bl. a. brottsbalken och lagen om
behandling i fångvårdsanstalt som betingas av nyssnämnda reform.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen
1973:1975 i denna del (yrkande 6).

4. Samhällets kostnader för brott

I motionen 1973:598 (1973:241) behandlas också frågan om samhällets
kostnader för brott. Motionärerna yrkar att rikspolisstyrelsen ges i
uppdrag att göra sammanställningar och beräkningar över vad brottsligheten
kostar den enskilde med utgångspunkt i till polisen inkomna
anmälningar om brott.

Rättsväsendets del av de totala kostnaderna för samhällets åtgärder
mot brott redovisas i det inledande avsnittet i bilaga 4 till årets
statsverksproposition. Med utgångspunkt i siffrorna för budgetåret
1972/73 och med vissa förenklingar och begränsningar anges kostnaderna
inom olika åtgärdsgrupper till följande belopp:

Förebyggande åtgärder	16	milj.	kr.
Övervakning av regelefterlevnaden	692	milj.	kr.
Brottsutredning och andra åtgärder
i brottmålsförfarandet	606	milj.	kr.
Verkställandet av påföljder	241	milj.	kr.
Rehabiliterande åtgärder	131	milj.	kr.
Forskning och utveckling	1,4	milj.	kr.

Vid fördelning av anslagen för rättsväsendets kostnader på verksamhetsgrenar
erhålls för samma budgetår följande uppställning:

JuU 1973:26

Polisväsendet

Kriminalvården

Domstolsväsendet

Åklagarväsendet

1 102 milj. kr.
373 milj. kr.
133 milj. kr.
81 milj. kr.

1 anslutning till siffrorna bör, som departementschefen framhåller,
påpekas att insatser som har direkt eller indirekt betydelse för att hindra
brottslighet görs på många samhällsområden och berör även andra
verksamhetsområden än justitiedepartementets. Det föreligger därför
naturligen svårigheter att göra en säker bedömning av samhällets totala
kostnader för åtgärder mot brott. Än svårare är det att beräkna
samhällets totala kostnader för brott, innefattande de skadelidandes
kostnader. 1 motionen hänvisas till vissa försök som gjorts inom
rikspolisstyrelsen i detta hänseende. Härom kan sägas att det vid
polisbyrå II inom rikspolisstyrelsen kontinuerligt pågår insamling och
sammanställning av sådana uppgifter som motionärerna avser. Frågan
behandlas även inom samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendet och
har även uppmärksammats av försäkringsbolagen, som försökt beräkna
kostnaderna för vissa typer av skador. Även om andra värderingar än rent
ekonomiska ytterst blir avgörande i kampen mot kriminalitet, finns det
som brottskommissionen uttalar anledning att intensifiera arbetet med
att undersöka vad den samlade brottsligheten kostar. Något särskilt
uppdrag åt rikspolisstyrelsen i detta hänseende i enlighet med motionärernas
förslag erfordras dock inte. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionen 1973:598 i denna del (yrkande 2 c).

5. Särskilda åtgärder för att förebygga rån mot penninginrättningar

Mot bakgrund av den fortlöpande ökningen under senare år av antalet
rån mot banker och andra penninginrättningar läggs i propositionen
1973:115 fram förslag till ändringar i lagarna om bankrörelse, sparbanker
och jordbrukskasserörelsen som syftar till att förhindra eller försvåra
sådan brottslighet. Ett genomförande av förslagen innebär att bankinspektionen
får uttrycklig rätt att meddela föreskrifter om brottsförebyggande
åtgärder, exempelvis hur banklokaler bör utformas eller
utrustas.

Utskottet delar uppfattningen att särskilda åtgärder är erforderliga för
att stävja den ofta mycket grova rånbrottslighet som riktar sig mot
banker och andra penninginrättningar. Anledning finns till antagande att
bristande skyddsanordningar bidragit till den oroväckande ökningen av
denna brottslighet. Med hänsyn till att som framhålls i propositionen de
skyddsåtgärder som åstadkommits på frivillig basis inte haft tillräcklig
effekt finner utskottet det erforderligt att berörda institutioner lagstiftningsvägen
åläggs att vidta vissa brottsförebyggande åtgärder.

Utskottet, som inte har någon erinran mot förslagets närmare
utformning, utgår från att bankinspektionen vid utfärdandet av föreskrifter
i erforderlig mån samråder med rikspolisstyrelsen och berörda

JuU 1973:26

bankinrättningar och därvid beaktar bl. a. det behov av differentiering
som kan föreligga med hänsyn till geografisk belägenhet, kundfrekvens
och andra faktorer. Utskottet förutsätter vidare att erforderliga föreskrifter
i fråga om postlokalernas inredning och utrustning kommer att
utfärdas av Kungl. Maj :t.

6. Tillfälligt omhändertagande

Enligt 17 § polisinstruktionen (1972:511) skall polisman, om det är
nödvändigt för att upprätthålla allmän ordning, tillfälligt omhänderta den
som genom sitt uppträdande stör ordningen eller utgör en omedelbar fara
för denna. Sådant omhändertagande skall även ske när det fordras för att
avvärja straffbelagd handling.

I bamavårdslagen (1960:97), lagen (1954:579) om nykterhetsvård,
lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall samt
i utlänningslagen (1954:193) finns bestämmelser som innebär att
polisstyrelse i avbidan på ställningstagande av annan myndighet kan
besluta omhänderta någon för att underlätta att lämplig vård sätts in eller
annan åtgärd vidtas. I anslutning till dessa bestämmelser finns i 18 §
polisinstruktionen föreskrifter som gör det möjligt för polisman att i
sådant fall göra ett tillfälligt omhändertagande i avbidan på polisstyrelsens
beslut, om dröjsmål med omhänertagandet innebär fara för den
omhändertagnes eller annans liv eller hälsa eller fara i annat hänseende.

I propositionen 1973:1 15 föreslås att förutsättningarna för omhändertagande
regleras i en särskild lag om tillfälligt omhändertagande.
Förslaget innebär att de nuvarande bestämmelserna i polisinstruktionen
om förutsättningar för omhändertagande i oförändrat skick överförs till
den särskilda lagen samt att polisman i vissa nödfallsliknande situationer
skall kunna ombesörja att barn, som kan antas vara under 15 år,
skyndsamt flyttas från en skadlig eller farlig miljö, där de påträffas. Har
omhändertagandet avsett person som genom sitt uppträdande stört
allmän ordning eller utgjort omedelbar fara för denna, skall enligt
förslaget utredning göras beträffande den omhändertagnes levnadsförhållanden,
dock endast i den mån behov av sådan utredning kan antas
föreligga. Utredningens syfte skall vara att utröna om den omhändertagne
är i behov av hjälp- eller stödinsats från samhällets sida. Sådan utredning
skall om möjligt göras av social myndighet. I förslaget upptas också en
bestämmelse av innehåll att den som omhändertagits på nyssnämnda
grunder skall friges så snart utredning och förhör slutförts och anledning
föreligger att den omhändertagne ej längre kommer att utgöra omedelbar
fara för allmän ordning och säkerhet, dock senast inom sex timmar efter
omhändertagandet. I övrigt innehåller förslaget vissa bestämmelser om
förfarandet vid omhändertagande som nära ansluter sig till nu gällande
regler i polisinstruktionen.

I motionen 1973:1977 påpekas att polisen med stöd av bestämmelserna
i polisinstruktionen redan har de nödvändiga befogenheterna för att
upprätthålla allmän ordning och göra de tillfälliga omhändertaganden

JoU1973:26

som är erforderliga. Motionärerna anser därför att den föreslagna lagen
inte är nödvändig eller önskvärd samt att erforderliga preciseringar och
ändringar kan ske i gällande lagstiftning. Särskilt allvarligt är enligt
motionärernas uppfattning att ett omhändertagande på grund av ordningsstörande
uppträdande skall föranleda utredning om vederbörandes
personliga förhållanden och därigenom medföra registrering och negativa
konsekvenser för dennes framtid. Som den viktigaste invändningen mot
lagförslaget anger motionärerna att det riktar sig mot de avvikande eller
underprivilegierade och på grund härav kommer att ytterligare fördjupa
konflikten mellan dem som är socialt välanpassade och dem som är
utslagna eller håller på att bli utslagna. Slutligen påtalar motionärerna att
den föreslagna sextimmarsregeln medger en oinskränkt poliskontroll av
vederbörande utan att misstanke om brott föreligger. Motionsyrkandet
innebär avslag på lagförslaget.

Utskottet vill till en början framhålla att frihetsberövande åtgärder
alltid utgör ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten. Redan från
rättssäkerhetssynpunkt talar därför såsom departementschefen framhåller
starka skäl för att förutsättningarna för och förfarandet vid omhändertagande
regleras i lag och inte som hittills i polisinstruktionen. Utskottet
vill understryka att de förutsättningar för tillfälliga omhändertaganden
som anges i polisinstruktionen bibehålls oförändrade i den nya lagen. Att
polisman därjämte ges befogenhet att ta hand om barn under 15 år som
påträffas under förhållanden vilka uppenbarligen innebär en överhängande
och allvarlig risk för barnets hälsa eller utveckling framstår
enligt utskottets mening som i hög grad motiverat. Bestämmelsens
uteslutande syfte att undanröja ett faromoment framgår av skyldigheten
för den som verkställer åtgärden att skyndsamt överlämna barnet till
föräldrar, annan vårdnadshavare eller barnavårdsnämnd. Om barnet inte
utan onödig omgång kan överföras till vårdnadshavare skall polismannen
som kommissionen framhåller i första hand föra barnet till barnavårdsnämndens
lokaler eller någon plats där social jourverksamhet pågår.
Uppehåll på polisstation bör sålunda inte komma i fråga annat än i
nödfall och då endast mycket tillfälligt.

I anslutning härtill vill utskottet erinra om att vid tillämpningen av
bestämmelserna om omhändertagande liksom vid all annan polisverksamhet
gäller — enligt den allmänna bestämmelsen i 16 § polisinstruktionen
— att polisman inte får använda strängare medel än förhållandena kräver
samt att han i första hand bör söka vinna rättelse genom upplysningar
och anmaningar. De nya bestämmelserna bör således endast tillämpas när
den aktuella situationen inte kan lösas på annat sätt, exempelvis genom
att polismannen kan förmå vederbörande att självmant återvända till sitt
hem eller genom omedelbart ingripande från företrädare för barnavården.

Ett ordningsstörande beteende, som föranleder omhändertagande,
torde i många fall vara en direkt följd av ett påbörjat eller utbildat
missbruk av alkohol eller narkotika eller av annan social missanpassning.
Med hänsyn härtill anser utskottet det värdefullt att — såsom föreslås i

JuU 1973:26

propositionen — tiden för ett omhändertagande kan utnyttjas på ett
meningsfullt sätt genom förberedande av åtgärder eller etablerande av
kontakter som kan bli till hjälp eller stöd för den omhändertagne. Ett
infriande av denna målsättning kräver en närmare utredning angående
den omhändertagnes personliga förhållanden och aktuella situation.

En sådan utredning skall enligt förslaget endast ske om behov därav
föreligger och skall inte göras mer omfattande än vad sakens beskaffenhet
kräver. Betydelsefullt är enligt utskottets mening att utredningen
handhas av socialvårdens personal och då helst inom ramen för en
särskild jourverksamhet i direkt anslutning till de lokaler dit den
omhändertagne förs. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att medel i
propositionen föreslås bli ställda till socialstyrelsens förfogande för
försök med social jourverksamhet. Med hänsyn till svårigheterna att
framför allt på mindre orter åstadkomma en fungerande jourverksamhet
torde det som kommissionen framhåller inte kunna undvikas att i en del
fall utredningen kommer att utföras eller i vart fall påbörjas av
polispersonal. Utskottet vill emellertid betona vikten av att den avsedda
jourverksamheten från socialvårdens sida kommer till stånd i så stor
omfattning som möjligt. Att så sker är av väsentlig betydelse inte bara
från utredningssynpunkt utan också för att lagstiftningen över huvud
taget skall få avsedd tillämpning och effekt.

Av vad ovan sagts framgår att förekommande utredning inte är avsedd
att vara någon polisutredning i detta ords egentliga bemärkelse utan en
socialt inriktad undersökning syftande till att utröna den omhändertagnes
eventuella behov av stöd- eller hjälpinsatser från samhällets sida. I
anledning av uttalandena i motionen bör också framhållas att ett
omhändertagande för ordningsstörande uppträdande inte skall noteras i
rikspolisstyrelsens register eller register som förs av polischef. Av
naturliga skäl måste emellertid ett så viktigt ingrepp i den enskildes
integritet som omhändertagandet utgör på något sätt dokumenteras bl. a.
för att underlag skall finnas för en eventuell senare bedömning av om fel
eller försummelse begåtts eller för ställningstagande till eventuella
skadeståndskrav. Enligt vad utskottet inhämtat upprättas i samband med
omhändertagandet endast en handling, benämnd arrestantblad, vari införs
bl. a. den omhändertagnes namn, anledningen till åtgärden, tiden för
frihetsberövandet samt eventuella beslut av vakthavande befäl. Denna
handling är inte avsedd att utnyttjas för registerändamål.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att de i motionen uttalade
farhågorna för negativa konsekvenser av utredningen saknar fog. Tvärtom
torde, som delvis framgått av det föregående, utredningen i många fall
komma att leda till värdefulla hjälp- och stödåtgärder.

I polisinstruktionen finns inte någon tidsgräns för hur länge en
omhändertagen högst får kvarhållas. Det framhålls endast i 20 § första
stycket att en person får hållas i förvar bara så länge han utgör en
omedelbar fara för allmän ordning och säkerhet. En maximitid är därför
starkt motiverad redan av rättssäkerhetsskäl. För att möjlighet bör finnas
till omhändertagande under något längre tid än som i dag är vanligt talar

JuU 1973:26

att en utredning av ovannämnt slag kan förväntas påkalla ett inte alltför
kortvarigt omhändertagande. Hänsyn till allmän ordning och säkerhet
kan också i särskilda fall kräva att omhändertagandet omfattar mer än ett
par timmar. Utskottet vill dock framhålla att den omständigheten att
maximitiden för frihetsberövande bestäms till sex timmar självfallet inte
får föranleda att den omhändertagne kvarhålls längre än som är
oundgängligen erforderligt av utrednings- eller ordningsskäl. Avsikten
med införandet av sextimmarsreglen är som kommissionen framhåller
inte att åstadkomma någon generell höjning av tiden för omhändertagande
utan att undanröja den osäkerhet som nuvarande regel i
polisinstruktionen gett upphov till i den praktiska tillämpningen.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till det genom
propositionen framlagda förslaget till lag om tillfälligt omhändertagande
och avstyrker bifall till motionen 1973:1977 i denna del (yrkande 2).

7. Sexklubbar och poseringsateljéer

I propositionen 1973:1 15 framläggs för riksdagens yttrande förslag till
kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617) samt
förslag till kungörelse om ändring i förordningen (1959:348) med
särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m.

Förslaget till ändring i allmänna ordningsstadgan innebär att offentlig
pornografisk föreställning kommer att jämställas med sådana offentliga
tillställningar för vilkas anordnande nu krävs särskilt tillstånd av
polismyndighet, exempelvis cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen
och uppvisning i professionell brottning. Person under aderton år
skall ej få medverka i pornografisk föreställning. Genom en särskild
föreskrift fastslås vidare att det vid sådan föreställning inte skall få
förekomma förråande sexuella eller sadistiska beteenden. Slutligen
innebär förslaget att i straffskalan i 29 §, vid sidan av normalstraffet
böter, införs fängelse i högst sex månader med tanke i första hand på
överträdelser av de föreslagna nya bestämmelserna.

Ändringarna i allmänna ordningsstadgan föreslås träda i kraft den 1
oktober 1973.

Förslaget till ändring i förordningen med särskilda bestämmelser om
biografföreställningar innebär att för uppsåtlig överträdelse av förbudet
att offentligen visa film, som ej godkänts av statens biografbyrå, skall
kunna ådömas ej blott liksom hittills böter utan även fängelse i högst sex
månader. Vidare föreslås att film och utrustning som använts i strid mot
förbudet skall förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1973.

I motionen 1973:1975 framhålls att de negativa följderna av verksamheten
vid sexklubbar och poseringsateljéer motiverar att området för den
enskildes rätt att bestämma vilka framställningar i olika media han vill ta
del av görs snävare. Enligt motionärerna kan det inte göras gällande att
bevistandet av pornografiska föreställningar är en medborgerlig rättighet,
som ej får trädas för när. Motionärerna yrkar därför att lagtexten ändras

JuU 1973:26

så att därav framgår att pornografisk föreställning ej får innehålla samlag.

Den verksamhet som bedrivs vid sexklubbar och poseringsateljéer
medför obestridligen stora risker för att de personer som är engagerade i
verksamheten hamnar i kriminalitet eller asocialitet. Även vissa arter av
brottslighet är som närmare framgår av brottskommissionens betänkande
erfarenhetsmässigt förknippade med sådan verksamhet. Härtill kommer
att verksamheten ofta medför andra missförhållanden, t. ex. sanitär
olägenhet för kringboende. Mot bakgrund härav ser utskottet med
tillfredsställelse att myndigheterna genom föreskrift om tillståndstvång
får bättre möjligheter än för närvarande att kontrollera offentliga
föreställningar av detta slag.

I fråga om vad som bör tillåtas förekomma vid pornografisk
föreställning vill utskottet inledningsvis erinra om följande.

Vid 1970 års riksdag behandlades förslag till ändringar i bl. a.
brottsbalken och tryckfrihetsförordningen, som syftade till en utvidgning
av yttrande- och tryckfriheten i vidare bemärkelse (prop. 1970:125, 1 LU
1970:47, rskr 1970:267, KU 1970:39, rskr 1970:312). Ändringarna i
brottsbalken innebar att det tidigare straffstadgandet om sårande av tukt
och sedlighet i 16 kap. 11 § upphävdes och ersattes med ett förbud mot
spridning av pornografisk bild.

Under förarbetena till lagstiftningen diskuterades ett mer vidsträckt
spridningsförbud, som bl. a. skulle omfatta sedlighetssårande framställningar
genom visning av film och framförande av teaterpjäser, samt frågan
om införande av en yttersta gräns för vad sådana framställningar får
innehålla.

Departementschefen betonade i propositionen 1970:125 att en viktig
synpunkt är att den enskilde i vidaste möjliga omfattning själv bör få
bestämma vilka framställningar i skrift, bild eller andra media han vill ta
del av. Enligt departementschefen kan man i regel räkna med att
allmänheten genom recensioner och genom den allmänna debatt som
regelmässigt förekommer kring program av det slag det här gäller får klart
för sig vad slags föreställning e. d. det rör sig om i varje särskilt fall.
Departementschefen avvisade därför tanken på ett spridningsförbud i
fråga om dessa media samt införande av en yttersta gräns för pornografiska
framställningar. Av samma skäl kunde departementschefen ej heller
biträda ett förslag från lagrådet om införande i allmänna ordningsstadgan
av ett förbud mot förekomsten vid offentlig föreställning av förråande
sexuella eller sadistiska beteenden men tilläde att frågan kunde tas upp
till förnyad prövning om de farhågor lagrådet anfört besannades.

Första lagutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända betänkande
att det skett en påtaglig förskjutning i uppfattningen om vad som skall
anses såra tukt och sedlighet; många företeelser som tidigare bedömdes
som sedlighetssårande betraktas i dag som fullt acceptabla. Enligt
utskottets mening var det angeläget att ifrågavarande lagbestämmelser
bringades i överensstämmelse med de nya etiska värderingarna. Vägledande
borde enligt utskottet vara att andra inskränkningar i yttrandefriheten,
vare sig det gällde pornografi eller annat, inte borde göras än de

JuLI 1973:26

som var nödvändiga för att värna om betydande allmänna eller enskilda
intressen.

Den grundtanke som låg bakom 1970 års lagstiftning på yttrande- och
tryckfrihetsrättens område, nämligen att den enskilde i vidaste möjliga
utsträckning själv bör få bestämma vilka framställningar han vill ta del av
och vilka aktiviteter han vill ägna sig åt, är enlig justitieutskottets mening
alltjämt bärande. Såväl förslaget i propositionen om förbud mot
pornografiska tillställningar som innehåller förråande sexuella eller
sadistiska beteenden som motionärernas förslag om förbud mot förekomsten
av samlag vid sådana tillställningar kan sägas i viss mån stå i
strid med denna princip. Utvecklingen av verksamheten i de s. k.
sexklubbarna motiverar dock en viss skärpning i syfte att förhindra en
fortsatt ogynnsam utveckling. Utskottet har därför intet att erinra mot
den i propositionen föreslagna bestämmelsen att pornografisk föreställning
ej får innehålla förråande sexuella eller sadistiska beteenden.
Tillräcklig anledning att bifalla det längre gående motionsförslaget föreligger
däremot ej; effekten av de i propositionen föreslagna åtgärderna bör
avvaktas innan ställning tas till behovet av ytterligare åtgärder.

Utskottet tillstyrker således propositionen i nu berörd del och
avstyrker motionen 1973:1975 i vad gäller förslaget till ändring i
allmänna ordningsstadgan (yrkande 4).

8. Plan för förstärkning av polisverksamheten

Utskottet har i det föregående uttalat sin principiella anslutning till
uppfattningen att kraftfulla åtgärder behövs både för att minska
brottsligheten och för att skapa bättre ordning och trivsel på allmänna
platser. De i propositionen 1973:1 15 i detta syfte framlagda förslagen går
främst ut på att förstärka den direkt brottsförebyggande och den
brottsbekämpande verksamheten, i första hand genom effektivisering av
polisverksamheten. I likhet med brottskommissionen och departementschefen
anser utskottet att de krav som bör ställas på en effektiv
polisverksamhet inte kan upprätthållas utan en väsentlig personalförstärkning.

Efter polisväsendets förstatligande har skett en kontinuerlig och
mycket kraftig förstärkning av de personella och tekniska resurserna
inom polisväsendet. Inte minst betydelsefulla har varit strävandena att
genom rationella arbetsmetoder och utnyttjande av tekniska hjälpmedel
kompensera den, trots förstärkningarna, bristande tillgången på personal.
Föreliggande förslag skall ses som en uppföljning av denna kontinuerliga
upprustning, nu intensifierad av den oroande brottslighetsutvecklingen.

Mot bakgrund av vad nu sagts har utskottet ingen erinran mot
departementschefens förslag att polisväsendet tillförs 400 polismanstjänster
under vart och ett av de tre närmaste budgetåren. Antalet, som i
betydande utsträckning tillgodoser det behov av förstärkningar som
angivits av landets polischefer och länsstyrelser, grundar sig på ingående
överväganden av kommissionen om rekryteringsmöjligheterna och perso -

JuU 1973:26

nalavgången inom polisväsendet. Att förstärkningarna sker under en
treårsperiod har som kommissionen närmare utvecklar åtskilliga fördelar
av praktisk natur.

Anledning finns i sammanhanget att erinra om de rekryteringsfrämjande
åtgärder som föreslås i propositionerna 1973:1 och 1973:115 och de
åtgärder i övrigt som i samma syfte vidtagits under senare tid. Sålunda
föreslår Kungl. Maj:t — på grundval av de överväganden i syfte att
förbättra arbetsförhållandena för polisen i Stockholm som redovisas i
betänkandet (Ds Ju 1972:33) Polisen i Stockholm samt i enlighet med
förslag av brottskommissionen — att för budgetåret 1973/74 medel
anvisas för nio nya tjänster i den lokala polisorganisationen som
rekryteringskonsulent och för en ny handläggartjänst vid rikspolisstyrelsens
rekryteringssektion. Bland åtgärderna i övrigt kan nämnas att förslag
i det nyssnämnda betänkandet om direkta ekonomiska förbättringar
nyligen lett till att bl. a. rekryteringslönen höjts och att genom revision
av hittillsvarande patrulleringstillägg ett stort antal polismän inte endast i
storstadsdistrikten utan även i vissa andra större distrikt fått bättre
ekonomiska förmåner.

Förutom rekryteringseffekter torde de nyssnämnda rekryteringsfrämjande
åtgärderna få stor betydelse när det gäller att komma till rätta med
den vakanssituation som framför allt i Stockholm har vållat avsevärda
svårigheter såväl från arbetsgivarsynpunkt som för de enskilda polismännen.
Tillsammans med personalförstärkningama, av vilka såvitt gäller
budgetåret 1973/74 enligt Kungl. Maj:ts förslag mer än 100 polismanstjänster
är avsedda för Stockholms polisdistrikt, bör åtgärderna också
verksamt kunna bidra till att åstadkomma en förbättring av arbetsförhållandena
i vidsträckt bemärkelse för polisen i Stockholm. Önskemålen
härom i motionen 1973:268 får med dessa uttalanden väsentligen anses
tillgodosedda. Ytterligare bör dock framhållas att det förhållandet att
vissa förbättringar skett inte får föranleda att arbetsmiljö- och trivselfrågorna
i detta polisdistrikt nu lämnas obeaktade; de bör här — liksom i
andra distrikt — uppmärksamt följas av polisledningen i samråd med
personalorganisationerna.

I fråga om den allmänna inriktningen av de ovan angivna personalförstärkningarna
vill utskottet till en början anföra följande. Som kommissionen
uttalat har en effektiv, smidig och konsekvent genomförd
polisövervakning en stor brottsförebyggande effekt. En ändamålsenlig
övervakningsverksamhet har dessutom positiva återverkningar inte bara
på omfattningen av de arbetsuppgifter som ankommer på andra enheter
inom polisväsendet utan också på andra samhällsområden. Redan detta
förhållande talar för att personella förstärkningar i betydande utsträckning
bör tillföras övervakningssidan. Härför talar också den ökade
användning av fotpatrullering och utökning av kvarterspolisverksamheten
som innefattas i Kungl. Maj:ts förslag och som utskottet närmare
behandlar i det följande (punkt 9).

Som framhålls i motionen 1973:611 är det också viktigt att
trafikövervakningen — som fullgörs vid ordningsavdelningamas trafik -

Juli 1973:26

sektioner och vid länstrafikgrupperna — uppmärksammas när det gäller
behovet av resursförstärkningar. Att polisens trafikövervakning spelar en
mycket viktig roll i trafiksäkerhetsarbetet torde det numera råda allmän
enighet om.

I fråga om spanings- och utredningsverksamheten kan konstateras att
den successiva ökningen av antalet brottsbalksbrott medfört en kraftigt
ökad arbetsbörda vid kriminalavdelningarna. I följd härav är — trots
personalförstärkningar, överföring av arbetsuppgifter till icke polisutbildad
personal och andra rationaliseringsåtgärder — arbetsbalanserna på
många håll icke aceptabla. En väsentlig synpunkt i detta sammanhang är
att ökade resurser att utreda brott — även av mindre allvarlig karaktär —
kan göra det möjligt att bryta en utveckling mot grövre brottslighet. Hög
upptäcktsrisk är också en viktig brottsavhållande faktor. Under hänvisning
till det anförda finner utskottet att även utrednings- och spaningssidan
bör tillföras personalförstärkningar. Utskottet har ingen erinran
mot att som brottskommissionen förordar förstärkningarna i första hand
inriktas på försök att komma till rätta med vissa slag av brottslighet som
framstår som särskilt oroande: grova vålds- och narkotikabrott, koppleri
och annan brottslighet som kan förekomma i anslutning till sexklubbar
och poseringsateljéer, häleriverksamhet och grova bedrägeri- och skattebrott.
Det bör dock uppmärksammas att brottslighet av nu nämnt slag i
betydande utsträckning är en storstadsföreteelse. Den angivna inriktningen
skulle därför innebära en stark prioritering av de stora och
medelstora distrikten. För att även övriga distrikts behov av förstärkning
skall kunna tillgodoses, måste således även andra fördelningsgrunder
tillämpas. Utskottet förutsätter att så sker.

I anslutning till det sist sagda vill utskottet instämma i brottskommissionens
förslag om en kraftig förstärkning av den undervisning i lag
och rätt, vari polisen, i första hand personalen vid spaningsrotlar,
medverkar. Sådan undervisning har en enligt utskottets mening betydande
preventiv effekt och kan också, framför allt om den anförtros
kvarterspoliser eller polismän i lokalvaktområden, grundlägga ett förtroendefullt
förhållande mellan ungdomen och polisen. På liknande skäl
ansluter sig utskottet även till kommissionens synpunkter på en ökad
medverkan av polisen i trafikundervisning i skolor och barnstugor.

Utskottet tillstyrker också att 450 tjänster inrättas för annan personal
än polispersonal under en treårsperiod. För att förstärkningarna skall
kunna möjliggöra en fortsatt angelägen överföring av arbetsuppgifter från
polispersonal till annan personal bör, som kommissionen framhåller, det
stora flertalet av tjänsterna avse tjänster för kvalificerade biträden.
Fördelningen på de olika budgetåren bör vara den som kommissionen
förordar.

Utskottets nu angivna ställningstaganden innebär att utskottet tillstyrker
de i propositionen 1973:1 15 angivna riktlinjerna för förstärkningarna
av polisväsendet under budgetåren 1974/75 och 1975/76 samt avstyrker
yrkande 1 i motionen 1973:1975, innebärande tillskott av 500 polismanstjänster
per år, och yrkande 3 i motionen 1973:1977, innebärande

JuU 1973:26

avslag på nämnda riktlinjer.

Ställningstagandet tillgodoser vidare det i motionen 1973:598 (yrkandet
2 a) framställda önskemålet att en plan utarbetas för förstärkning av
polisens resurser för en treårsperiod. Även det ovan berörda yrkandet i
motionen 1973:611 rörande förstärkt trafikövervakning får anses tillgodosett
genom vad utskottet ovan anfört. Såvitt avser budgetåret
1973/74 innebär också departementschefens uttalanden om inriktningen
av polisförstärkningama ett bifall till motionärernas önskemål. Motionen
påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd.

Till personalförstärkningama för budgetåret 1973/74 återkommer
utskottet i det följande (punkterna 10 och 14).

9. Kvarterspolisverksamhet m. m.

Betydande uppmärksamhet har såväl i statsverkspropositionen och
propositionen 1973:115 som i föreliggande motioner ägnats frågorna om
kvarterspolisverksamhet, fotpatrullering och förhållandet mellan polis
och allmänhet.

Under föregående punkt har utskottet uttalat sig för att personella
förstärkningar i betydande utsträckning bör tillföras övervakningssidan
samt som ett skäl för en sådan prioritering framhållit önskemål om en
ökad användning av fotpatrullering och kvarterspolisverksamhet. Dessa
verksamhetsformer behandlas närmare under denna punkt.

Särskilda tjänster för kvarterspoliser (stadsdelspoliser) — i speciell
lönegrad — är f. n. inrättade i de tre största polisdistrikten. I Stockholm
finns sålunda 41 sådana tjänster, i Göteborg 32 och i Malmö 14.
Kvarterspolisverksamhet utan fasta tjänster för ändamålet har dessutom
organiserats på försök i vissa polisdistrikt. För kvarterspoliser är
fotpatrullering den naturliga övervakningsmetoden. I övrigt är bilpatrullering
den dominerande metoden vid övervakningstjänst.

Brottskommissionen uttalar rörande övervakningstjänstens utformning
att den preventiva uppgiften bäst fullgörs genom fotpatrullering och
rekommenderar att sådan patrullering används i betydligt större utsträckning
än för närvarande. Utskottet instämmer i dessa synpunkter och vill
ytterligare framhålla att ett ökat användande av fotpatrullering innebär,
förutom en starkt ökad brottsförebyggande effekt, stora möjligheter till
förbättringar i förhållandet mellan polisen och allmänheten. Ett mera
regelbundet uppträdande av fotpatrullerande polismän får nämligen antas
leda till att allmänheten kommer att känna en större trygghet samtidigt
som ordningen och trivseln på allmänna platser förbättras. Det ger också
utrymme för värdefulla personliga kontakter mellan allmänhet och polis.

Utskottet delar också kommissionens uppfattning att bilpatrullering så
långt det är möjligt bör kombineras med fotpatrullering. Som kommissionen
anför är frågan härom inte endast ett tätortsproblem utan också
aktuell för glesbygdsdistrikten, där patrulleringen av naturliga skäl ofta
måste ske med utnyttjande av bil. Utskottet vill härvidlag betona att det
är mycket angeläget att polismännen även vid besök i mindre tätorter och

JuU 1973:26

samhällen lämnar bilen och patrullerar till fots för att ge allmänheten
möjlighet att komma till tals med och lära känna polisen. En viktig
synpunkt är också att den fotpatrullerande polismannen så långt det är
möjligt bör få hålla sig till ett och samma område eller i varje fall ett
starkt begränsat antal områden, som han därigenom har möjlighet att lära
känna mera ingående.

När det gäller den närmare utformningen av fotpatrulleringen är det
som kommissionen framhåller obestridligt att ordningsförhållandena i
vissa fall kan vara sådana att dubbelpatrull måste användas för att inte
polismännens säkerhet skall äventyras. Med hänsyn till att denna form av
övervakningstjänst är mycket personalkrävande bör emellertid enkelpatrullering
eftersträvas. Skyddssynpunkten kan i betydande utsträckning
tillgodoses genom användning av bärbara radioapparater eller
personradiosystem. I detta hänseende kan nämnas att Kungl. Maj:ts
förslag till medelsanvisning för budgetåret 1973/74 innefattar medel för
900 bärbara radioapparater.

Beträffande den i motionerna 1973:268, 1973:603 och 1973:1978
aktualiserade utökningen av stadsdels- eller kvarterspolisverksamheten
anser utskottet liksom kommissionen att denna verksamhet är så
värdefull både från brottsförebyggande synpunkt och för tillgodoseende
av allmänhetens behov av bättre kontakt med polisen att antalet särskilda
tjänster för denna verksamhet bör ökas. Det sagda gäller både de tre
största polisdistrikten och vissa större polisdistrikt som inrymmer större
tätorter och bostadsområden i närheten av sådana orter. Kungl. Maj:ts
förslag till personalförstärkningar för nästa budgetår innefattar också ett
betydande antal stadsdelspoliser. Denna satsning bör enligt utskottets
mening fortsättas kommande budgetår.

Med dessa uttalanden får yrkandena i motionerna 1973:268 och
1973:603 om en utbyggnad av kvarterspolisverksamheten i större och
medelstora kommuner anses tillgodosedda. Ställningstagandet innebär
även att önskemålet i motionen 1973:1978 rörande behovet av kvarterspoliser
i vissa nybyggda bostadsområden kan beaktas. Något uttalande
rörande fördelningen av ifrågavarande tjänster på eller inom enskilda
polisdistrikt bör dock inte göras av riksdagen.

Kvarterspolisverksamheten bör enligt brottskommissionen organiseras
på sådant sätt att kontakten med dem som bor inom området
underlättas. Det bör exempelvis i princip finnas en lokal inom området
där polismannen är anträffbar för allmänheten på bestämda tider.
Kvarterspolismannen bör ha kontakt med de sociala organen och bör
beredas tillfälle att delta i polisdistriktets fortlöpande samarbete med
dessa organ. Stor vikt fästs också vid information till allmänheten om
polismannens verksamhet och om var och när han kan träffas m. m.
Utskottet ansluter sig till dessa uttalanden och vill ytterligare särskilt
understryka de möjligheter till fördjupad kontakt med olika ungdomsgrupper
som föreligger inom kvarterspolisorganisationen.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att den ökade satsning på
fotpatrullering och kvarterspolisverksamhet, som de föreslagna personal -

JuU 1973:26

förstärkningarna möjliggör, innebär ett värdefullt medel att förbättra
förhållandet mellan polisen och allmänheten och att öka polisens allmänt
brottsförebyggande verksamhet samtidigt som önskemålen om lättnader i
det pressade arbetsläget inom övervakningssektionerna kan tillgodoses.

Vad utskottet anfört i detta avsnitt rörande fotpatrullering och
kvarterspolisverksamhet tillgodoser i väsentlig utsträckning önskemålen i
motionen 1973:602 om prövning inom olika storstads-, tätorts- och
glesbygdsområden av ett system med ansvarsområden för enskilda
polismän. Huruvida en verksamhet med särskilda ansvarsområden —
utöver vad som redan nu förekommer i vissa polisdistrikt — bör komma
till stånd anser utskottet inte böra avgöras av riksdagen. Lämpligheten
härav bör i stället bedömas i varje särskilt distrikt beroende på de lokala
förhållandena, varvid inte minst personaltillgången torde få en avgörande
betydelse. I enlighet med detta ställningstagande avstyrker utskottet
bifall till motionärernas förslag.

Utskottets hemställan beträffande punkterna 1-9

Utskottet hemställer

A. att riksdagen beträffande förnyad bearbetning av vissa
brottslighetsproblem avslår motionen 1973:1977 i denna del
(yrkande 1);

B. att riksdagen beträffande effektivisering av rättsvården m. m.
avslår motionen 1973:266 i denna del (yrkande D);

C. att riksdagen beträffande brottsbekämpande åtgärder m. m.
avslår motionen 1973:599 i denna del (yrkande 3);

D. att riksdagen beträffande uppdrag för det brottsförebyggande
rådet avslår motionen 1973:598 i denna del (yrkande 2 b);

E. att riksdagen beträffande ny påföljd för unga lagöverträdare
avslår motionen 1973:1975 i denna del (yrkande 5);

F. att riksdagen beträffande permission från fångvårdsanstalt
m. m. avslår motionen 1973:1975 i denna del (yrkande 6);

G. att riksdagen beträffande samhällets kostnader för brott
avslår motionen 1973:598 i denna del (yrkande 2 c);

H. att riksdagen bifaller de i propositionen 1973:115 framlagda
förslagen till

1. lag om ändring i lagen om bankrörelse,

2. lag om ändring i lagen om sparbanker,

3. lag om ändring i lagen om jordbrukskasserörelsen;

J. att riksdagen med avslag på motionen 1973:1977 i denna del
(yrkande 2) bifaller det i propositionen 1973:115 framlagda
förslaget till lag om tillfälligt omhändertagande;

K. att riksdagen beträffande innehållet i offentlig pornografisk
föreställning med avslag på motionen 1973:1975 i denna del
(yrkande 4) lämnar utan erinran det i propositionen
1973:115 framlagda förslaget till kungörelse om ändring i
allmänna ordningsstadgan såvitt avser 21 § andra stycket;

JuLI 1973:26

L. att riksdagen lämnar utan erinran de i propositionen 1973:
115 framlagda förslagen till

1. kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan, i den
mån det inte behandlats ovan under K,

2. kungörelse om ändring i förordningen med särskilda
bestämmelser om biografföreställningar m. m.;

M.att riksdagen beträffande arbetsförhållandena för polisen i
Stockholm avslår motionen 1973:268 i denna del (yrkande B
delvis);

N. att riksdagen beträffande ökade resurser för trafikövervakning
avslår motionen 1973:611;

O. att riksdagen beträffande förstärkning av polisväsendet
under budgetåren 1974/75 och 1975/76 med avslag på
motionen 1973:1975 i denna del (yrkande 1) och motionen
1973:1977 i denna del (yrkande 3) godkänner de riktlinjer
härför som departementschefen angett i propositionen
1973:1 15;

P. att riksdagen beträffande plan för förstärkning av polisens
resurser för en treårsperiod avslår motionen 1973:598 i
denna del (yrkande 2 a) i den mån den icke tillgodosetts
genom vad utskottet hemställt under O;

Q. att riksdagen beträffande kvarterspolisverksamhet avslår motionen
1973:268 i denna del (yrkande A) samt motionerna
1973:603 och 1973:1978;

R. att riksdagen beträffande särskilda ansvarsområden för polismän
avslår motionen 1973:602.

ANSLAG TILL POLISVÄSENDET

10. Rikspolisstyrelsen. I statsverkspropositionen, bilaga 4, har Kungl.
Maj:t under punkten B 1 (s. 31—33) föreslagit riksdagen att till
Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av
88 500 000 kr., varav 5 200 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.
I propositionen 1973:115 (s. 39, 40 och 46) har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att uppta anslaget till 90 560 000 kr., varav
5 350 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motion

I motionen 1973:1977 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas att
riksdagen med avslag på förslagen i propositionen 1973:115 godkänner
vad som yrkats i propositionen 1973:1 under andra huvudtiteln punkten
B 1 (yrkande 4 delvis).

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag innefattar medel för två nya tjänster för regional
personalkonsulentverksamhet, tre nya tjänster vid styrelsens sekretariat

JuU 1973:26

för informationsverksamhet, två nya tjänster som polisintendent vid
polisbyrå I och II för utvidgad tillsynsverksamhet i polisdistrikten, tre
nya tjänster vid interpolsektionen, en ny handläggartjänst vid rekryteringssektionen
samt två nya handläggartjänster vid styrelsens registerbyrå.

Utskottet har icke något att invända mot detta tillskott av 13 tjänster
som väsentligen grundar sig på brottskommissionens förslag och nära
hänger samman med de förslag till åtgärder och till personalförstärkningar
som utskottet i det föregående uttalat sin principiella anslutning
till. Ej heller föreligger anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
medelsberäkning. Ställningstagandet innebär att utskottet avstyrker bifall
till motionen 1973:1977 i nu ifrågavarande del.

Utskottet hemställer

att riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1, bilaga 4, och
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:115
samt med avslag på motionen 1973:1977 i denna del till
Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 90 560 000 kr., varav 5 350 000 kr. att
avräknas mot automobilskattemedlen.

11. Polisverket: Inköp av motorfordon m. m. I statsverkspropositionen,
bilaga 4, har Kungl. Maj d under punkten B 2 (s. 34—36) föreslagit
riksdagen att till Polisverket: Inköp av motorfordon m. m. för
budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 27 000 000 kr., varav
19 700 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen. I propositionen
1973:115 (s. 41 och 46) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att uppta
anslaget till 30 394 000 kr., varav 21 135 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

Motioner

I motionen 1973:614 av herr Polstam m. fl. (c, fp, m) hemställs att
riksdagen beslutar om utbyggnad av sjöpolisverksamheten i enlighet med
rikspolisstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1973/74.

I motionen 1973:1977 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas att
riksdagen, med avslag på förslagen i propositionen 1973:115, godkänner
vad som yrkats i propositionen 1973:1 under andra huvudtiteln punkten
B 2 (yrkande 4 delvis).

Utskottet

För sjöpolisverksamheten har under senare år stått till förfogande 14
båtar. Verksamheten har varit koncentrerad till Luleåregionen (1 båt),
Stockholmsregionen (6 båtar), Västeråsregionen (1 båt), Nyköpingsregionen
(1 båt), Karlskronaregionen (1 båt), Göteborgsregionen (3
båtar) och Mariestadsregionen (1 båt). Rikspolisstyrelsen har fastställt
stationeringsorter för båtenheterna och meddelat föreskrifter för personalens
och båtarnas utrustning m. m. I Stockholms och Göteborgs

3 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 26

JuU 1973:26

polisdistrikt finns en särskild sjögrupp inrättad inom centralpolisen. I
övriga polisdistrikt med båtenhet avdelas för verksamheten särskild
personal för den seglationstid länspolischefen bestämmer. Under seglationssäsongen
inrättas i Stockholms- och Göteborgsregionerna s. k.
skärgårdskommandon, vilkas verksamhet bygger på samverkan mellan
båt- och helikopterburna samt landbaserade polisstyrkor med fasta och
bärbara radiostationer. Sjöpolisenhetema har i första hand att övervaka
ordning och säkerhet till sjöss, utmed stränder och kajer samt på öar och
holmar. Bland arbetsuppgifterna kan vidare nämnas spaning efter
brottslingar, rymlingar och försvunna personer, övervakning av efterlevnaden
av föreskrifter beträffande naturvård, jakt och fiske samt
sjötrafikövervakning. Hit hör också ingripanden och utredningar i
anledning av oljeutsläpp samt gräns- och skyddsområdesövervakning.
Sjöpolisen ingår i sjöräddningsorganisationen.

På grundval av erfarenheterna av den hittills bedrivna verksamheten
föreslår rikspolisstyrelsen i anslagsäskandena för budgetåret 1973/74 en
utbyggnad och omorganisation av sjöpolisen. Förslaget innebär att en ny
polisbåt stationeras i ettvart av Norrköpings och Malmö polisdistrikt samt
att den båt som varit stationerad i Mariestads polisdistrikt med Vänern
som verksamhetsområde omstationeras till Karlstads polisdistrikt. Denna
omstationering har ägt rum. Vidare planeras en grundorganisation med
sjögrupper inom de berörda polisdistrikten, varigenom sjöpolisen skall få
en fastare förankring i polisorganisationen. Omorganisationen beräknas
också medföra att seglationstiden kan förlängas betydligt och att de
materiella resurserna kan utnyttjas mera rationellt. Anslagen för inköp av
de nya polisbåtama har av rikspolisstyrelsen placerats i prioritetsgrupp 2
(en stor båt) och prioritetsgrupp 3 (en medelstor båt). För inrättande av
de fasta sjögrupperna föreslår styrelsen vidare sammanlagt 66 nya
tjänster. Under högsäsong förutsätts förstärkning kunna ske med polismän
från polisdistrikt som ingår i region med sjöpolisverksamhet.

Det i motionen 1973:614 framställda yrkandet om en sådan utbyggnad
av sjöpolisverksamheten som rikspolisstyrelsen föreslagit i anslagsäskandena
tar sikte på styrelsens begäran om två nya båtar och motiveras
av att verksamheten på långa kuststräckor är endast föga utbyggd eller
saknas helt.

Då en motionsvägen väckt fråga om förstärkning av sjöpolisverksamheten
med två båtar övervägdes föregående år, uttalade utskottet (JuU
1972:4) att det stigande antalet fritidsbåtar och den ökade fritidsbebyggelsen
i närheten av kuster och stränder medför ökade krav på
polisiära insatser i dessa områden, och utskottet ansåg liksom rikspolisstyrelsen
att en utökning av sjöpolisverksamheten var starkt motiverad.
Bl. a. under hänvisning till möjligheterna att genom organisatoriska
förändringar möta tillfälliga lokala behov och åstadkomma ett mera
rationellt utnyttjande av befintliga resurser avstyrkte emellertid utskottet
bifall till motionen. Riksdagen beslöt i enlighet härmed. Med anledning
av utskottets uttalande har rikspolisstyrelsen från den 1 juni 1972 bl. a.
föreskrivit en något förlängd seglationstid för så gott som samtliga

JuU 1973:26

båtenheter och utvidgat verksamhetsområdet för vissa enheter.

Utskottet anser liksom föregående år att kraven på en förstärkning av
sjöpolisverksamheten med två nya polisbåtar är väl underbyggda. Takten
i utbyggnaden av sjöpolisverksamheten får emellertid bestämmas med
hänsyn till möjligheterna att ställa medel till förfogande. Med beaktande
av att de förslag till förstärkning av polisverksamheten i övrigt som
Kungl. Maj:t framlagt är mycket kostnadskrävande finner utskottet att
ekonomiskt utrymme f. n. saknas för anskaffande av ytterligare polisbåtar.
Utskottet kan därför inte tillstyrka bifall till motionen 1973:614.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att arbetsuppgifter beträffande
den civila övervakningen till sjöss åvilar icke bara polisen utan även
tullverkets kustbevakning, vilken är verksam året om längs hela den
svenska kusten. Uppgifterna för polisen och kustbevakningen härvidlag
sammanfaller delvis, och kustbevakningstjänstemännen har tillagts vissa
polisiära befogenheter, som regleras bl. a. i kungörelsen (1964:834) om
förordnande för tullpersonal att obesörja viss polisbevakning. Bestämmelser
om samråd med polismyndighet ges bl. a. i nämnda kungörelse och i
tjänstgöringsreglementet för tullstaten. Det ankommer i första hand på
generaltullstyrelsen och rikspolisstyrelsen att svara för samordning av
kustbevakningens och polisens gemensamma uppgifter.

Vid 1970 års riksdag väcktes motioner som syftade till att kustbevakningspersonalen
genom ändring i 1964 års kungörelse skulle ges polismans
fulla befogenheter vid utövandet av samtliga sina tillsyns- och
övervakningsuppgifter. I sitt av riksdagen godkända utlåtande över
motionerna förklarade sig första lagutskottet (1LU 1970:31) inte vara
berett att tillstyrka motionärernas önskemål. Anledning syntes emellertid
enligt utskottet föreligga att i lämpligt sammanhang göra en översyn av
gällande författningar på de övervaknings- eller tillsynsområden där
formella befogenheter för kustbevakningspersonal saknas eller står i
mindre god överensstämmelse med den praxis som visat sig lämplig.
Utskottet framhöll också det angelägna i att kustbevakningens och
polisens uppgifter i större utsträckning samordnades så att dubbelarbete
och oklarheter i kompetenshänseende i största möjliga utsträckning
begränsades. Utskottet ansåg det vidare kunna ifrågasättas om inte en
gemensam ledning för den civila övervakningen till sjöss skulle ge
väsentligt ökade möjligheter att rationellt utnyttja de personella och
materiella resurser som står till förfogande såväl till lands som till sjöss.
Anledning kunde därför finnas att mer ingående ta upp samordnings- och
huvudmannaskapsfrågorna till prövning.

Behovet av samordning för undvikande av dubbelarbete och oklarheter
i kompetenshänseende inom den civila övervakningen längs våra
kuster liksom kraven på ett effektivt utnyttjande av härför tillgängliga
resurser är enligt utskottets mening - bl. a. av statsfinansiella skäl — så
framträdande att utskottet finner det påkallat att den översyn av
hithörande författningar och samordningsfrågor m. m. som första lagutskottet
uttalade sig för kommer till stånd. Vad utskottet här anfört bör
ges Kungl. Maj:t till känna.

Juli 1973:26

Vad gäller anslagsberäkningen har utskottet ingen erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag. Ställningstagandet innebär att utskottet — i konsekvens
med vad utskottet under punkten 14 nedan anför beträffande personalförstärkningar
i den lokala polisorganisationen för budgetåret 1973/74 —
avstyrker bifall till yrkandet i motionen 1973:1977 såvitt gäller förevarande
anslag (yrkande 4 delvis).

Utskottet hemställer

A. att riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1, bilaga 4, med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:115 och
med avslag på motionen 1973:614 samt motionen 1973:1977
i denna del till Polisverket: Inköp av motorfordon m. m. för
budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av
30 394 000 kr., varav 21 135 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen;

B. att riksdagen beträffande översyn av vissa samordningsfrågor
m. m. inom den civila kustövervakningen ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet i detta hänseende anfört.

12. Polisverket: Underhåll och drift av motorfordon m. m. I statsverkspropositionen,
bilaga 4, har Kungl. Majd under punkten B 3 (s. 36 och 37)
föreslagit riksdagen att till Polisverket: Underhåll och drift av motorfordon
m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av
61 750 000 kr., varav 34 300 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.
I propositionen 1973:115 (s. 41, 42 och 46) har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att uppta anslaget till 62 100 000 kr., varav
34 400 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motion

1 motionen 1973:1977 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas att
riksdagen med avslag på förslagen i propositionen 1973:115 godkänner
vad som yrkats i propositionen 1973:1 under andra huvudtiteln punkten
B 3 (yrkande 4 delvis).

Utskottet

Beträffande anslagsberäkningen har utskottet ingen erinran mot
Kungl. Maj ds förslag. Ställningstagandet innebär att utskottet - i
konsekvens med vad utskottet anför under punkten 14 nedan beträffande
personalförstärkningar i den lokala polisorganisationen för budgetåret
1973/74 — avstyrker bifall till yrkandet i motionen 1973:1977 såvitt
gäller förevarande anslag.

Utskottet hemställer

JuU 1973:26

Polisverket: Underhåll och drift av motorfordon m. m. för
budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 62 100 000
kr., varav 34 400 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

13. Polisverket: Diverse utgifter. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag rörande anslag till Polisverket: Diverse utgifter, vilket upptagits i
statsverkspropositionen, bilaga 4, under punkten B 5 (s. 37 och 38), och
hemställer

att riksdagen till Polisverket: Diverse utgifter för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 900 000 kr.

14. Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader. I statsverkspropositionen,
bilaga 4, har Kungl. Maj:t under punkten B 6 (s. 38—52)
föreslagit riksdagen att till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 1 196 800 000
kr., varav 275 265 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen. I
propositionen 1973:1 15 (s. 42—44 och 46) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att uppta anslaget till 1 218 510 000 kr., varav 280 257 000 kr.
att avräknas mot automobilskattemedlen. Vidare har Kungl. Maj:t i
propositionen 1973:37 (s. 137) föreslagit riksdagen att under ifrågavarande
anslag för budgetåret 1973/74 anvisa ytterligare 632 000 kr.

Motioner

I motionen 1973:265 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen till
Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgetåret

1973/74 anvisar ett i förhållande till Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
upptagna förslag med 28 000 000 kr. förhöjt anslag av
1 224 800 000 kr., varav 275 265 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen
(yrkande 1).

I motionen 1973:266 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas att riksdagen till
Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader anvisar 28 000 000 kr.
utöver vad Kungl. Maj d föreslagit i statsverkspropositionen, avseende 450
polismanstjänster och ca 75 övriga tjänster (yrkande A 1).

I motionen 1973:598 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas att riksdagen
till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 246 800 000 kr., varav
285 265 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen (yrkande 1).

I motionen 1973:609 av fru Kristensson (m) och herr Adolfsson (m)
yrkas att tjänsterna vid den särskilda passkontrollgruppen på Arlanda
flygplats och de föreslagna nya tjänsterna för denna flygplats, Torslanda
och Sturup organisatoriskt hänförs direkt under rikspolisstyrelsen för att
verksamheten därmed skall få den nödvändiga effektiviteten och bli

Juli 1973:26

samordnad med annan verksamhet inriktad på internationell och grövre
brottslighet med riksomfattande spridning.

I motionen 1973:1975 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas att riksdagen
till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 223 510 000 kr., varav
280 257 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen (yrkande 2).

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag innefattar medel för inrättande av 5 nya tjänster
i polischefskarriären, 410 nya tjänster för polismän och 108 nya
tjänster i övrigt. Som nämnts i det föregående avses ett mycket
betydande antal av de nya polismanstjänsterna, närmare bestämt omkring
220 tjänster, för övervakningsändamål, varvid särskilt åsyftas en ökad
fotpatrullering och en utbyggnad av kvarterspolisverksamheten. Av
polismanstjänsterna avses vidare i runda tal 85 för spanings- och
utredningsverksamhet, 25 för trafikövervakning, 25 för flygplatsverksamhet
och 55 för vikariats- och förstärkningstjänstgöring. De nya tjänsterna
i övrigt är främst avsedda att i ökad utsträckning möjliggöra överföring av
arbetsuppgifter från polisutbildad personal till annan personal. Nio av
tjänsterna avses för rekryteringskonsulenter.

I motionerna 1973:265, 1973:266, 1973:598 och 1973:1975 föreslås
anslagshöjningar för att möjliggöra mera långtgående personalökningar
medan yrkandet i motionen 1973:1977 tar sikte på att förstärkningarna
skall begränsas till vad Kungl. Maj d föreslagit i statsverkspropositionen. I
motionerna 1973:265 och 1973:266 föreslås en ökad medelsanvisning av
28 milj. kr. utöver förslaget i statsverkspropositionen beräknad för 450
nya polismanstjänster och omkring 75 övriga tjänster. Motionen
1973:598, vars motivering återfinns i motionen 1973:241, innefattar
yrkande om anvisning av 50 milj. kr. utöver förslaget i statsverkspropositionen
för inrättande av 760 nya polismanstjänster och 300 övriga
tjänster. I motionen 1973:1975 — vars yrkanden i denna del enligt
motiveringen tar över förslagen i motionen 1973:598 — föreslås att
antalet nya polismanstjänster för nästa budgetår bestäms tili 500 och att
förevarande anslag upptas till 1 223 510 000 kr.

JuU 1973:26

1973:598, 1973:1975 och 1973:1977 i här ifrågavarande delar.

I det följande behandlar utskottet vissa frågor rörande polisverksamheten
vid våra storflygplatser.

Polisiär verksamhet vid våra större internationella flygplatser såsom
passkontroll och den särskilda kontroll som sker enligt lagen (1970:926)
om särskild kontroll på flygplats utförs av lokal polismyndighet i det
distrikt inom vilket vederbörande flygplats är belägen, dvs. Märsta
polisdistrikt i fråga om Arlanda, Göteborgs polisdistrikt i fråga om
Torslanda och Malmö polisdistrikt i fråga om Sturup. De av Kungl. Maj:t
i statsverkspropositionen och propositionen 1973:37 i detta hänseende
framlagda förslagen innebär att den lokala polisorganisationen tillförs 25
nya tjänster för flygplatsverksamhet, varav 15 för Arlanda, 5 för
Torslanda och 5 för Sturup.

I motionen 1973:609 påpekas att de polisiära uppgifterna vid en
flygplats är av delvis annan art än de vanliga uppgifterna i ett lokalt
polisdistrikt. I den brottsbekämpande verksamheten måste enligt motionärerna
många gånger beaktas förhållanden utanför det egna polisdistriktet,
eftersom det ofta rör sig om organiserad brottslighet med riksomfattande
spridning och med internationell bakgrund. Motionärerna
framhåller att den ökade flygtrafiken vad gäller både passagerare och
flygfrakt medför ökade risker för brottslighet samt att den lokala och
regionala självständigheten innebär mindre möjligheter att smidigt styra
polisresurserna dit de för tillfället bäst behövs. Motionärerna erinrar
också om att i Danmark och Finland polisenheterna vid storflygplatserna
brutits ut ur den lokala organisationen. För att nödvändig effektivitet
och samordning skall kunna uppnås yrkar motionärerna att tjänsterna vid
den särskilda passkontrollgruppen på Arlanda och de föreslagna nya
tjänsterna för denna flygplats, Torslanda och Sturup organisatoriskt
hänförs direkt under rikspolisstyrelsen.

Motionärernas förslag går tillbaka på ställningstaganden inom rikspolisstyrelsen,
som bl. a. i anslagsframställningarna för kommande budgetår
föreslagit inrättande av särskilda enheter till rikspolisstyrelsens förfogande
för polisverksamheten vid vissa flygplatser. Enligt styrelsen är
polisverksamheten vid de internationella flygplatserna i princip en
riksangelägenhet. Bl. a. har de allt vanligare störningarna på grund av hot
om sabotage mot flygplan och skilda flygplatsanläggningar föranlett
centralt dirigerade polisiära åtgärder på Arlanda och övriga internationella
flygplatser. Flygplatspolisen vid Arlanda bör enligt styrelsen i sin
verksamhet ledas centralt av styrelsen och organisatoriskt uppföras på
personalplan för Stockholms polisdistrikt. I fråga om polisverksamheten
vid den blivande flygplatsen vid Härryda utanför Göteborg anser
styrelsen att polispersonalen bör uppföras på personalplan för Göteborgs
polisdistrikt och liksom på Arlanda ställas till styrelsens förfogande för
riksomfattande verksamhet. Motsvarande förslag framläggs beträffande
Sturup.

Kommissionen för förebyggande av politiska våldsdåd berör i sin i
december 1972 avgivna rapport (Ds Ju 1972:35) frågan om organisatio -

JuU1973:26

nen av flygplatsverksamheten. Kommissionen gör inte något bestämt
ställningstagande men framhåller betydelsen av att lämpliga åtgärder
vidtas för att åstadkomma en flygplatskontroll som är så effektiv som
möjligt och där behövliga insatser är samordnade på bästa sätt (prop.
1973:37 s. 92).

De senaste årens utveckling på den internationella flygtrafikens
område har givit anledning till en oro som mötts med olika mellanstatliga
åtgärder och även följts av lagstiftningsåtgärder i vårt land. Härvidlag kan
utskottet peka på bl. a. den förutnämnda lagstiftningen år 1970 om
särskild kontroll på flygplats samt Haag- och Montrealkonventionerna för
bekämpande av skilda brott mot luftfartssäkerheten jämte den av
Sveriges tillträde till konventionerna betingade strafflagstiftningen rörande
kapning av luftfartyg och luftfartssabotage (prop. 1971:92, JuU
1971:9 och prop. 1973:92, JuU 1973:21). I belysning av flygtrafikens
ökade omfattning i förening med tendenserna till en allt allvarligare
internationell brottslighet riktad mot luftfarten finner utskottet liksom
motionärerna och kommissionen för förebyggande av politiska våldsdåd
att effektivitets- och samordningsfrågorna beträffande polisverksamheten
vid våra större internationella flygplatser bör ägnas särskild uppmärksamhet.
Därvid synes dock inte i första hand böra prövas motionärernas
förslag att ifrågavarande polismanstjänster organisatoriskt skall hänföras
direkt under rikspolisstyrelsen. Som 1967 års polisutredning uttalat i
betänkandet (Ds Ju 1971:26) Polisen i storstadsområdena förutsätter en
sådan lösning att man ger begreppet riksomfattande polisverksamhet en
helt ny och vidgad innebörd. Sett från principiella synpunkter bör
rikspolisstyrelsen inte ha operativa uppgifter i någon större omfattning,
något som också uttalades i samband med polisväsendets förstatligande.
Ledningen av den rutinmässiga verksamheten vid flygplatserna bör enligt
utskottets mening därför åvila den lokale polischefen. Liksom polisutredningen
anser utskottet att några särskilda anordningar i organisatoriskt
hänseende f. n. inte behöver vidtas för denna polisverksamhet. De
ifrågavarande tjänsterna bör sålunda i enlighet med departementschefens
förslag vara underställda den lokala polischefen. Tillfälliga trafiktoppar
och andra oväntade händelser får mötas på vanligt sätt genom medverkan
av den regionale polischefen och rikspolisstyrelsen. Som polisutredningen
anfört kan utvecklingen komma att leda till att organisatoriska förändringar
i en framtid kan visa sig nödvändiga. Hithörande spörsmål får då på
nytt övervägas.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag
beträffande nya tjänster för flygplatsverksamhet och avstyrker bifall till
motionen 1973:609.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag i propositionen 1973:1, bilaga 4, och
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i propositionerna 1973:37
och 1973:115 samt med avslag på motionerna 1973:265,
1973:266, 1973:598, 1973:1975 och 1973:1977, samtliga

JuU 1973:26

motioner i denna del, till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 1 219 142 000 kr., varav 280 257 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen;

B. att riksdagen beträffande organisationen av polisverksamheten
på vissa flygplatser, m. m. avslår motionen 1973:609.

15. Lokala polisorganisationen: Utrustning. 1 statsverkspropositionen,
bilaga 4, har Kungl. Majd under punkten B 7 (s. 52 och 53) föreslagit
riksdagen att till Lokala polisorganisationen: Utrustning för budgetåret
1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 13 000 000 kr., varav 2 695 000
kr. att avräknas mot automobilskattemedlen. I propositionen 1973:115
(s. 45 och 46) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att uppta anslaget till
14 725 000 kr., varav 2 890 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motioner

I motionen 1973:265 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen till
Lokala polisorganisationen: Utrustning för budgetåret 1973/74 anvisar
ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag i statsverkspropositionen med
2 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 15 000 000 kr., varav
2 695 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen (yrkande 2).

I motionen 1973:266 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas att riksdagen till
Lokala polisorganisationen: Utrustning anvisar 2 000 000 kr. utöver vad
Kungl. Maj:t föreslagit i statsverkspropositionen (yrkande A 2).

I motionen 1973:1975 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas att riksdagen
till Lokala polisorganisationen: Utrustning för budgetåret 1973/74
anvisar ett reservationsanslag av 15 225 000 kr., varav 2 890 000 kr. att
avräknas mot automobilskattemedlen (yrkande 3).

I motionen 1973:1977 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas att
riksdagen med avslag på förslagen i propositionen 1973:1 15 godkänner
vad som yrkats i propositionen 1973:1 under andra huvudtiteln punkten
B 7 (yrkande 4 delvis).

Utskottet

Motionärernas förslag till anslagsberäkning bygger på behovet av
utrustning till den ytterligare personal som föreslagits i respektive
motioner. Frågan om personalökningen har behandlats ovan under
punkten 14.

Med hänvisning till vad utskottet där anfört i fråga om tillskott av
personal till den lokala polisorganisationen tillstyrker utskottet Kungl.
Maj:ts förslag till beräkning av utrustningsanslaget och avstyrker bifall till
motionsförslagen i denna del.

JuU 1973:26

Utskottet hemställer

att riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1, bilaga 4, och
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:115
samt med avslag på motionerna 1973:265, 1973:266,
1973:1975 och 1973:1977, samtliga motioner i denna del,
till Lokala polisorganisationen: Utrustning för budgetåret
1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 14 725 000 kr.,
varav 2 890 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

16. Statens kriminaltekniska laboratorium m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag rörande anslagen till Statens kriminaltekniska
laboratorium, Polisenheter med särskild budget och Inredning av
nybyggnad i kvarteret Kronoberg, vilka upptagits i statsverkspropositionen,
bilaga 4, under punkterna B 8—B 10 (s. 54—58), och hemställer
att riksdagen

A. till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 5 230 000 kr.;

B. till Polisenheter med särskild budget förbudgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.;

C. 1. medger att inredning beställs till ett värde av ytterligare
7 000 000 kr. utöver på tilläggsstat II för budgetåret 1972/73
medgivet belopp,

2. till Inredning av nybyggnad i kvarteret Kronoberg för
budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av
1 000 000 kr.

Stockholm den 23 maj 1973

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: fru Kristensson (m), fröken
Bergegren (s), fröken Mattson (s), herrar Ernulf (fp), Larfors (s), Jönsson
i Malmö (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), Westberg i Ljusdal (fp),
fru Hjelm-Wallén (s), herrar Polstam (c), Schött (m), Måbrink (vpk),
Fransson (c) och Alf Pettersson i Malmö (s).

Reservationer

vid punkten 1 (Allmänt om åtgärder mot brottsligheten m. m.)

1. av herr Måbrink (vpk), som beträffande förnyad bearbetning av vissa
brottslighetsproblem anser (moment A i utskottets hemställan)

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”De
förslag” och slutar på s. 15 med ”sorn nödvändig” bort ha följande
lydelse:

JuU 1973:26

I dag rådande missförhållanden, som närmare redovisas i brottskommissionens
betänkande, bör väsentligen ses som ett utslag av brister och
orättvisor i det kapitalistiska samhällssystemet. Arbetslösheten, som i hög
grad drabbar ungdomen, är orsakad av att ett fåtal finansfamiljer
behärskar produktionen och naturtillgångarna och endast har högsta
möjliga vinst som ledstjärna. Förhållandet är detsamma i fråga om
arbetsmiljön och den process, varigenom människor som av kapitalet
klassas som inte längre lönsamma, slås ut från produktionen. Förändringar
i samhällssystemet bör därför vara den primära åtgärden för att
komma till rätta med sociala avvikelser. Men även inom rådande
samhällssystem kan åtgärder vidtas som i viss mån är ägnade att förhindra
brottslighet.

Sålunda kan inom den sociala sektom kraftiga satsningar göras genom
generella sociala, kulturella och andra åtgärder. Brottsligheten i dag visar
totalt sett inte några utvecklingstendenser som motiverar förhastade eller
ensidiga åtgärder av repressiv karaktär vid sidan av det nödvändiga
reformarbetet. En sådan repressiv politik kan i stället försvåra eller
omöjliggöra den brottsförebyggande verksamheten, däri inberäknat åtgärder
för att förbättra de dömdas möjligheter till social anpassning.

Mot bakgrund av det anförda och vad i dag är känt om uppkomsten
och behandlingen av sociala avvikelser i ett högindustriellt samhälle
framstår brottskommissionens ensidiga prioriteringar på polisväsendets
område som olyckliga och passiva eftergifter åt en tillfällig opinion som
hävdar att komplicerade sociala problem bör lösas genom ”lag och
ordning”.

Som framhålls i motionen 1973:1977 och som även framförts från ett
flertal socialpolitiskt verksamma organisationer bidrar dessa eftergifter
till att konservera fördomar om sociala avvikelsers uppkomst och
behandling. De förstärker den ensidiga, repressiva uppmärksamhet som
traditionellt ägnas de brottstyper, som begås av socialt utsatta grupper.
Som helhet har kommissionens förslag en inriktning som på kort sikt
endast ger ytlig effekt men som på längre sikt medverkar till att dra
uppmärksamheten och resurserna ifrån de allvarliga grundproblemen.
Härtill kommer att förslaget får anses grundat på en auktoritär och
repressiv grundsyn.

I enlighet med det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna
att kommissionens i all hast framlagda förslag inte är av beskaffenhet att
kunna leda till en ens temporär lösning av det komplicerade och
brännbara problem som brottsligheten utgör. Utskottet tillstyrker därför
det i motionen framställda yrkandet om en förnyad bearbetning av det
problem som brottsligheten utgör som social avvikelse.

Vid en sådan bearbetning kan även prövas den grundläggande
argumenteringen i de motioner, 1973:266, 1973:598 och 1973:599, på
rättsvårdens område som väckts vid riksdagens början och som utskottet i
deras återstående delar behandlar i detta sammanhang. Någon riksdagens
åtgärd i anledning av motionerna i dessa delar är därför ej erforderlig.

Vissa säryrkanden i motionen 1973:598 behandlas av utskottet senare

JuU 1973:26

i detta betänkande (s. 17—20 och 29). I den utsträckning motionerna har
avseende på den särskilda del av kriminalpolitiken som kriminalvården
utgör har de av utskottet behandlats i samband med ställningstagandet
till den genomgripande reform på kriminalvårdens område som beslutats
tidigare detta år (prop. 1973:1, bil. 4, JuU 1973:15, rskr 1973:152).
Reformen utgör ett i och för sig viktigt led i den kamp på bred front mot
brottsligheten som utskottet i det föregående förordat.

dels att utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen beträffande förnyad bearbetning av vissa
brottslighetsproblem med bifall till motionen 1973:1977 i
denna del (yrkande 1) hos Kungl. Maj:t anhåller om förnyad
bearbetning av det problem som brottsligheten utgör som
social avvikelse.

vid punkten 1 (Allmänt om åtgärder mot brottsligheten m. m.)

2. av fru Kristensson (m), herrar Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c),
Westberg i Ljusdal (fp), Polstam (c), Schött (m) och Norrby i
Gunnarskog (c), som anser (moment A i utskottets hemställan)

att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”De
förslag” och slutar med ”av polisverksamheten” bort ha följande lydelse:

De förslag som framläggs i propositionen 1973:115 överensstämmer i
allt väsentligt med brottskommissionens förslag och syftar till att snabbt
komma till rätta med nu beskrivna missförhållanden. De innebär också i
viss mån ett nytänkande från statsmakternas sida när det gäller åtgärder
för att förbättra den direkt brottsförebyggande och den brottsbekämpande
verksamheten.

vid punkten 1 (Allmänt om åtgärder mot brottsligheten m. m.)

3. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som anser (moment A i
utskottets hemställan)

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med
”Redan av” och slutar på s. 15 med ”av brottsligheten” bort ha följande
lydelse:

Redan av vad nu sagts framgår att den kritik mot förslagen i stort som
kommit till uttryck i motionen 1973:1977 och som främst går ut på att
dessa innebär en prioritering av polisväsendet på socialvårdens bekostnad
skjuter över målet. Vad som i nuvarande läge framför allt erfordras i syfte
att omedelbart bryta den oroande utvecklingen är nämligen åtgärder av
det slag som brottskommissionen föreslagit. Härjämte vill utskottet
särskilt framhålla att det i kampen mot brottsligheten är en primär
uppgift för samhället att i alla sammanhang aktivt hävda de normer och
värderingar med rötter i kristendom och humanism som vår rättsordning
vilar på. Den normupplösning som har kunnat iakttas i vårt Iand under
senare år utgör enligt utskottets mening en grundläggande orsak till den
tilltagande brottsligheten. Respekten för de regler samhället uppställt för

JuU 1973:26

att underlätta och garantera ett friktionsfritt umgänge medborgarna
emellan har på detta sätt försvagats. Saknas den grundläggande värdegemenskapen
återstår endast övervakning och straffhot som medel att
trygga laglydnaden. I ett demokratiskt samhälle är det emellertid varken
önskvärt eller möjligt att genom skärpta kontroll- och straffregler
åstadkomma en tillfredsställande åtlydnad av lagar som inte uppbärs av
ett allmänt rättsmedvetande. Strävandena att genom ett aktivt hävdande
av normbildningens betydelse som brottsförebyggande faktor återställa
och vidmakthålla respekten för rättsordningen är enligt utskottets
mening mot den angivna bakgrunden en utomordentligt viktig uppgift för
statsmakterna. Den politiska ledningen har ett stort ansvar härvidlag.
Även hem, skola och massmedier har i detta hänseende viktiga fostrande
och opinionsbildande uppgifter. Kampen mot brottsligheten måste
emellertid föras också med andra medel. Det är fråga om en rad olika
åtgärder på bred front, vilka i stor utsträckning ligger utanför vad som
brukar betraktas som kriminalpolitik i gängse mening. Det gäller alltså
initiativ, väsentligen i förebyggande syfte, vilka spänner över ett mycket
brett fält och som till väsentlig del först på längre sikt kan resultera i en
varaktig minskning av brottsligheten.

vid punkten 2 (Förenklade handläggningsformer m. m.)

4. av fru Kristensson (m), herrar Ernulf (fp), Westberg i Ljusdal (fp) och
Schött (m), som beträffande jourdomstolar anser (moment D i utskottets
hemställan)

att den sista meningen i utskottets yttrande på s. 17 som lyder ”Den i
sig bakom” bort ersättas med text av följande lydelse:

I samma motion framförs i detta sammanhang tanken på jourdomstolar
för att förkorta handläggningstiden i brottmål mot unga lagöverträdare.
Mot bakgrund av vad ovan sagts om angelägenheten av skyndsam
handläggning i sådana mål har utskottet ingen erinran mot åtgärder som
förenklar och påskyndar brottmålsprocessen. Sådana åtgärder bör dock
enligt utskottets mening inte endast ha avseende på de unga lagöverträdarna
utan gälla generellt. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att
kommissionen föreslagit att frågan om inrättande av jourdomstolar eller
en på annat sätt förenklad brottsmålsprocess bör utredas i ett vidare
sammanhang. Med hänsyn till vad sålunda anförts är någon riksdagens
åtgärd i anledning av motionen 1973:598 i denna del inte erforderlig.

vid punkten 2 (Förenklade handläggningsformer m. m.)

5. av fru Kristensson (m), herrar Ernulf (fp), Westberg i Ljusdal (fp) och
Schött (m), som beträffande ny påföljd för unga lagöverträdare (moment
E i utskottets hemställan) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”1
sistnämnda” och slutar med ”yrkande 5)” bort ha följande lydelse:

I motionerna 1973:598 och 1973:1975 tas också upp frågan om

JuU1973:26

införandet av någon form av kortvarigt frihetsberövande för unga
lagöverträdare. Nuvarande möjligheter till korttidsbehandling i anstalt av
ungdomar är huvudsakligen inskränkta till vård i ungdomsvårdsskola och
skyddstillsyn med anstaltsbehandling. Den förstnämnda vårdformen leder
i praktiken till mycket långa omhändertaganden, och anstaltsbehandling i
samband med skyddstillsyn kan endast föreskrivas för den som fyllt 18
år.

Enligt utskottets mening behöver det nuvarande påföljdssystemet
kompletteras med en särskild brottspåföljd som innebär korttidsbehandling
i anstalt. En sådan reaktionsform finns i flera andra länder och är
påkallad med hänsyn till den ständigt ökande och allt grövre ungdomsbrottsligheten.
Påföljden skulle väsentligen komma i fråga för ungdomar
som är på väg in i allvarligare brottslighet och skulle kunna bryta en
brottsaktivitet som eljest efter någon tid kan medföra ingripande
påföljder av typ intagning i ungdomsvårdsskola, fängelse eller ungdomsfängelse.
Ett införande av en sådan påföljd ligger således helt i linje med
statsmakternas intentioner att en påbörjad brottsutveckling hos ungdomar
bör brytas på ett så tidigt stadium som möjligt. Ett tidigt insatt
sådant kortvarigt frihetsberövande skulle också i många fall vara ett mer
humant och mindre skadligt ingripande än t. ex. fängelse. Åtgärden bör
självfallet ske i samråd och samverkan med vårdnadshavare, barnavårdsnämnd,
skola och polis.

De olika frågor som sammanhänger med införandet av en påföljd av
berört slag bör enligt utskottets mening bli föremål för närmare
utredning. En tanke som därvid särskilt bör uppmärksammas är om
önskemålet kan tillgodoses genom ändring av brottsbalkens regler om
anstaltsbehandling i samband med skyddstillsyn, vilka för närvarande
endast är tillämpliga på den som fyllt 18 år och inte ger möjlighet till
frihetsberövanden understigande en månad. De närmare övervägandena
torde kunna göras jämsides med den översyn av frågan om användande av
sanktioner i frivårdsarbetet vid fall av misskötsamhet, som förutsatts
skola göras i anslutning till den av chefen för justitiedepartementet
aviserade utredningen om bl. a. övervakningsnämndernas uppgifter och
organisation (prop. 1973:1, bil. 4, s. 161, JuU 1973:15 s. 14). Utskottet
utgår från att så sker.

vid punkten 2 (Förenklade handläggningsformer m. m.)

6. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande
ny påföljd för unga lagöverträdare — under förutsättning av bifall till den
vid punkten 2 avgivna reservationen nr 5 — anser att utskottets
hemställan under E bort ha följande lydelse:

E. att riksdagen beträffande ny påföljd för unga lagöverträdare i
anledning av motionen 1973:1975 i motsvarande del ger
Kungl. Majt till känna vad utskottet anfört om utredning
rörande kortvarigt frihetsberövande av unga lagöverträdare.

JuU 1973:26

vid punkten 3 (Permission från fångvårdsanstalt m. m.)

7. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som anser (moment F i
utskottets hemställan)

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”1
anledning” och slutar på s. 19 med ”(yrkande 6)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill till en början erinra om att utskottet i sitt ovannämnda,
av riksdagen godkända betänkande (JuU 1972:14) betonade angelägenheten
av att inskränkningarna begränsades till det speciella, brottsfixerade
klientel som bedömts vara oåtkomligt för en aktiv, resocialiserande
kriminalvård. Avgörandena huruvida permission och placering i öppen
anstalt skall beviljas har inte förutsatts komma att ske efter schematiska
grunder. Riksdagens ställningstagande utesluter inte heller att i det
enskilda fallet hänsyn tas till särskilda förhållanden.

I likhet med motionärerna anser utskottet att den nuvarande
ordningen, enligt vilken enbart strafftidens längd avgör om intagen skall
underkastas en mer restriktiv anstaltsbehandling, leder till en alltför
schematisk uppdelning av anstaltsklientelet. Det avsedda syftet — att
förhindra rymningar och fortsatt brottslighet av de hänsynslösa yrkesbrottslingar,
framför allt på narkotikaområdet, som reglerna riktar sig
mot — skulle enligt utskottet bättre uppnås om tvåårsgränsen slopades
och i stället omständigheterna i varje särskilt fall fick bli utslagsgivande.
Samtidigt skulle också erhållas en längre gående differentiering av
kriminalvårdsklientelet, vilken är nödvändig om en human grundsyn
beträffande kriminalvården skall kunna bibehållas. En sådan differentiering
ligger också i linje med de av årets riksdag godkända riktlinjerna
för kriminalvårdens framtida utformning (JuU 1973:15, rskr 1973:152).

Vad nu sagts innebär att stor hänsyn skall tas till den intagnes
ställning, sinnelag och relationer vid bedömningen om en mer restriktiv
anstaltsbehandling skall tillämpas. Samhällets skyddsintresse kan tillgodoses
genom att rikspolisstyrelsens synpunkter inhämtas innan frågan
avgöres.

Mot bakgrund av det anförda förordar utskottet att även sådana
intagna som tillhör de kategorier vilka avses med de år 1972 godkända
riktlinjerna men som dömts till kortare frihetsberövande än två år skall
kunna ifrågakomma för en restriktivare bedömning när det gäller
permissioner, placering på öppen anstalt och villkorlig frigivning efter
halva strafftiden. Enligt utskottets mening bör även övervägas om inte
beslutanderätten i viss utsträckning skall kunna delegeras till kriminalvårdsräjongerna.
Vad utskottet sålunda anfört bör ges Kungl. Maj:t till
känna.

dels att utskottets hemställan under F bort ha följande lydelse:

F. att riksdagen beträffande permission från fångvårdsanstalt
m. m. med bifall till motionen 1973:1975 i denna del
(yrkande 6) ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i detta
hänseende anfört.

JuU 1973:26

vid punkten 6 (Tillfälligt omhändertagande)

8. av herr Måbrink (vpk), som anser (moment J i utskottets hemställan)

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 24 med ”(yrkande 2)” bort ha följande
lydelse:

Som framhållits i ett tidigare avsnitt löses inte det problem som
brottsligheten utgör genom ökade polisiära insatser och kraftfullare
ingripanden av typ omhändertaganden. Sådana ingripanden har en rent
repressiv effekt och riktar sig endast mot dem som i ett eller annat
avseende är avvikande eller underprivilegierade. Härigenom förstärks
ytterligare den redan nu allvarliga konflikten mellan dem som har och
dem som inte har, mellan dem som är socialt anpassade och dem som är
utslagna eller håller på att bli utslagna. Härtill kommer att enligt gällande
bestämmelser i polisinstruktionen polisen redan nu har de befogenheter,
som behövs för att upprätthålla allmän ordning och göra tillfälliga
omhändertaganden. Erforderliga preciseringar och ändringar torde kunna
ske i polisinstruktionen och andra författningar, exempelvis barnavårdslagen.
Utskottet instämmer därför i motionärernas uttalande att det
varken är önskvärt eller nödvändigt att i särskild lag uppta bestämmelser
om tillfälliga omhändertaganden.

Enligt förslaget skall vid omhändertagande på grund av ordningsstörande
uppträdande utredning ske angående den omhändertagnes personliga
förhållanden. Enligt utskottets mening kan det starkt ifrågasättas om
enbart ett sådant uppträdande kan anses som tillräckligt skäl för att
verkställa en sådan utredning. Beteenden som i Sverige anses opassande
och störande om de förekommer på allmän plats accepteras i länder med
andra kulturmönster som normala känsloyttringar. Allvarligare är emellertid
att ett omhändertagande med åtföljande utredning kan leda till
negativa konsekvenser för den gripne i form av avbruten permission från
fångvård sanstalt eller mentalsjukhus, förverkad villkorlig frigivning eller
undanröjande av skyddstillsyn. I vart fall resulterar omhändertagandet i
en anteckning som bevaras till framtida bruk. Särskilt utsatta är härvidlag
utlänningar, som till följd av ett omhändertagande kan komma att utvisas
eller förlora möjlighet att förvärva svenskt medborgarskap.

Den i förslaget upptagna regeln att ett omhändertagande får bestå
längst sex timmar ansluter sig — enligt vad kommissionen uttalat — nära
till vad som enligt rättegångsbalken gäller om skyldighet för den som inte
är anhållen eller häktad att kvarstanna för förhör. Att märka är
emellertid att sistnämnda regel förutsätter misstanke om brott, medan
sådan misstanke inte behöver föreligga vid ett tillfälligt omhändertagande.
Den föreslagna maximitiden överskrider också väsentligt vad som i
dag är genomsnittstiden för ett omhändertagande. Det kan därför befaras
att frihetsberövanden enligt den särskilda lagen kommer att bli längre än
vad som hittills varit fallet och härigenom medge en oinskränkt
poliskontroll av vederbörande.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att det framlagda

JuU1973:26

förslaget från rättssäkerhetssynpunkt är så bristfälligt att det ej bör läggas
till grund för lagstiftning. Utskottet tillstyrker således bifall till motionen
1973:1977 i denna del och avstyrker bifall till propositionens förslag till
lag om tillfälligt omhändertagande.

dels att utskottets hemställan under J bort ha följande lydelse:

J. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1977 i denna del
(yrkande 2) avslår det i propositionen 1973:115 framlagda
förslaget till lag om tillfälligt omhändertagande.

vid punkten 7 (Sexklubbar och poseringsateljéer)

9. av fru Kristensson (m), herrar Ernulf (fp), Westberg i Ljusdal (fp) och
Schött (m), som beträffande innehållet i offentlig pornografisk föreställning
anser (moment K i utskottets hemställan)

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Den
grundtanke” och slutar med ”(yrkande 4)” bort ha följande lydelse:

Efter ikraftträdandet av 1970 års lagstiftning om ökad yttrande- och
tryckfrihet har verksamheten vid de s. k. sexklubbarna i betydande utsträckning
kommit att förknippas med kriminalitet, asocialitet och andra
missförhållanden på sätt som närmare redovisas i kommisssionens
betänkande (se prop. 1973:115 s. 106). Mot bakgrund härav är det
erforderligt att åtgärder vidtas för att åtminstone i någon mån komma till
rätta med missförhållandena och undanröja riskerna för de i sådan
verksamhet engagerade personerna.

Ett totalförbud mot verksamheten vid sexklubbarna skulle naturligtvis
vara den mest effektiva åtgärden i detta hänseende. Som kommissionen
framhållit skulle emellertid härigenom sannolikt skapas nya problem och
negativa följdverkningar som är svåra att klart överblicka. Utskottet anser
sig f. n. inte kunna förorda en sådan lösning och ansluter sig därför i
princip till den i propositionen förordade metoden att författningsvägen
reglera vad offentlig pornografisk föreställning får innehålla.

En sådan inskränkning kan visserligen sägas stå i strid med grundtanken
bakom 1970 års lagstiftning, nämligen att den enskilde i vidaste
möjliga utsträckning själv bör få bestämma vilka framställningar han vill
ta del av och vilka aktiviteter han vill ägna sig åt. Varken departementschefen
eller kommissionen synes emellertid anse att denna grundtanke
utgör hinder mot införandet av en bestämmelse om vad offentlig
pornografisk föreställning får innehålla, och utskottet kan för sin del
ansluta sig till en sådan uppfattning. Det i propositionen föreslagna
förbudet tar endast sikte på förråande sexuella eller sadistiska beteenden.
Enligt utskottets mening är detta förbud inte tillräckligt omfattande, om
de ovan påtalade missförhållandena skall kunna rättas till. Skäl finns
alltså att vid en begränsning i enlighet med propositionens förslag av vad
som skall anses vara tillåtna inslag vid offentlig pornografisk föreställning
tillgodose även motionärernas önskemål. Utskottet förordar således att
det i 21 § andra stycket i förslaget till kungörelse om ändring i allmänna

4 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 26

JuU 1973:26

ordningsstadgan upptagna förbudet utvidgas till att avse även samlag vid
för allmänheten öppna föreställningar. Vad utskottet sålunda anfört bör
ges Kungl. Majit till känna.

dels att utskottets hemställan under K bort ha följande lydelse:

K. att riksdagen beträffande innehållet i offentlig pornografisk
föreställning i anledning av motionen 1973:1975 i denna del
(yrkande 4) ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört
rörande 21 § andra stycket i det i propositionen 1973:1 15
framlagda förslaget till kungörelse om ändring i allmänna
ordningsstadgan.

vid punkten 8 (Plan för förstärkning av polisverksamheten)

10. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande
förstärkning av polisväsendet anser (moment O i utskottets hemställan)

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med ”Efter
polisväsendets” och slutar på s. 27 med ”ekonomiska förmåner” bort ha
följande lydelse:

Efter polisväsendets förstatligande har skett en kontinuerlig förstärkning
av de personella och tekniska resurserna inom polisväsendet. Bl. a.
har man eftersträvat att genom rationella arbetsmetoder och utnyttjande
av tekniska hjälpmedel kompensera den, trots förstärkningarna, bristande
tillgången på personal. Hittills företagna förstärkningsåtgärder har emellertid
uppenbarligen inte varit tillräckliga för att möta den oroande
brottsutvecklingen.

Departementschefens förslag att polisväsendet under vart och ett av de
tre närmaste budgetåren tillförs 400 polismanstjänster grundar sig på av
brottskommissionen gjorda bedömningar av rekryteringsmöjligheterna
och personalavgången inom polisväsendet, vilka varit behäftade med viss
osäkerhet. Vad beträffar rekryteringsmöjligheterna bör enligt utskottets
mening beaktas de rekryteringsfrämjande åtgärder som föreslås i propositionerna
1973:1 och 1973:115 och de åtgärder i övrigt som i samma syfte
vidtagits under senare tid. Sålunda föreslår Kungl. Majit — på grundval av
de överväganden i syfte att förbättra arbetsförhållandena för polisen i
Stockholm som redovisas i betänkandet (Ds Ju 1972:33) Polisen i
Stockholm samt i enlighet med förslag av brottskommissionen — att för
budgetåret 1973/74 medel anvisas för nio nya tjänster i den lokala
polisorganisationen som rekryteringskonsulent och för en ny handläggartjänst
vid rikspolisstyrelsens rekryteringssektion. Bland åtgärderna i
övrigt kan nämnas att förslag i det nyssnämnda betänkandet om direkta
ekonomiska förbättringar nyligen lett till att bl. a. rekryteringslönen
höjts och att genom revision av hittillsvarande partrulleringstillägg ett
stort antal polismän inte endast i storstadsdistrikten utan även i vissa
andra större distrikt fått bättre ekonomiska förmåner. Vad särskilt
beträffar Stockholms polisdistrikt kan ytterligare nämnas att förhållandena
där kan antas komma att väsentligt förbättras även genom den

JuU 1973:26

nyligen föreslagna omregleringen av ca 300 befäls- och polisassistenttjänster
till högre lönegrader. Genom de nu angivna och genom andra
rekryteringsfrämjande åtgärder har enligt utskottets mening utan tvivel
skapats en betydligt gynnsammare rekryteringssituation än vad departementschefen
utgår från. Det förtjänar även att nämnas att under 1972
och hittills under 1973 har skett en markant ökning av antalet sökande
för antagning som polisaspirant i förhållande till de närmast föregående
åren. Svårigheter från rekryteringssynpunkt utgör sålunda enligt utskottets
bedömning inte något hinder mot en ytterligare ökning av antalet
polismanstjänster.

Behovet av ytterligare polismanstjänster är enligt utskottets mening
väl dokumenterat i det föregående under avsnittet Allmänt om åtgärder
mot brottsligheten m. m. (punkt 1). Utöver vad där angivits förtjänar
framhållas den stora ökningen av brottsligheten över lag. Särskilt oroande
är stegringen av antalet misshandelsbrott och andra brott mot liv och
hälsa, vilken bidragit till att hos allmänheten skapa en utbredd känsla av
oro för den personliga säkerheten. Ett annat allvarligt inslag i bilden
utgör den ökade internationella brottsligheten i landet, speciellt narkotikabrottsligheten.
Nu nämnda förhållanden påkallar särskilda åtgärder till
förstärkning av polisverksamheten. Härutöver måste enligt utskottets
mening observeras att den av departementschefen föreslagna förstärkningen,
i varje fall för det första budgetåret, inte ger utrymme för någon
som helst personalförstärkning i ett betydande antal polisdistrikt. Vidare
krävs ett avsevärt tillskott av tjänster utöver vad departementschefen
föreslagit om den ökade satsning på fotpatrullering och kvarterspolisverksamhet,
som utskottet i det följande uttalar sig för, skall få ett
meningsfullt innehåll. I sammanhanget bör också beaktas att den från
skilda synpunkter värdefulla verksamheten med ansvarsområden inom
vissa polisdistrikt också är personalkrävande.

När det gäller behovet av ytterligare polismanstjänster måste också
beaktas riksdagens uttalanden i samband med de föregående år beslutade
reformerna inom polisväsendet (JuU 1972:1) att en ändrad distriktsindelning
inte får leda till att allmänheten i vissa områden får en sämre
polisiär service än för närvarande och att förstärkningsåtgärder bör
övervägas som ett alternativ i varje särskilt fall då en distriktssammanslagning
ifrågasätts. Ett iakttagande av den av riksdagen anbefallda
restriktiviteten måste enligt utskottets mening leda till en förstärkning av
poliskåren på många håll. Vad beträffar förhållandena i Stockholms
polisdistrikt vill utskottet också peka på angelägenheten av att antalet
befordringstjänster ökas i syfte att förbättra vakanssituationen därstädes.

Det anförda leder utskottet till den bedömningen att polisväsendet
under kommande treårsperiod bör förstärkas med 500 polismanstjänster
per budgetår.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med
”Utskottets nu” och slutar på s. 29 med ”nämnda riktlinjer” bort ha
följande lydelse:

JuU 1973:26

Utskottets nu angivna ställningstagande innebär att utskottet med
frångående av de i propositionen 1973:115 angivna riktlinjerna för
förstärkning av polisväsendet under budgetåren 1974/75 och 1975/76
tillstyrker yrkande 1 i motionen 1973:1975, innebärande ett tillskott av
500 polismanstjänster per år, samt avstyrker yrkande 3 i motionen
1973:1977, innebärande avslag på nämnda riktlinjer.

dels ock att utskottets hemställan under O bort ha följande lydelse:

O. att riksdagen beträffande förstärkning av polisväsendet
under budgetåren 1974/75 och 1975/76 i anledning av
propositionen 1973:115 och med avslag på motionen
1973:1977 i denna del (yrkande 3) samt med bifall till
motionen 1973:1975 i denna del (yrkande 1) godkänner de
riktlinjer härför som angetts i sistnämnda motion.

vid punkten 8 (Plan för förstärkning av polisverksamheten)

11. av herr Måbrink (vpk), som beträffande förstärkning av polisväsendet
anser (moment O i utskottets hemställan)

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med
”Utskottet har” och slutar på s. 29 med ”(och 14)” bort ha följande
lydelse:

De i propositionen 1973:1 15 framlagda förslagen går främst ut på att
förstärka den direkt brottsförebyggande och den brottsbekämpande
verksamheten, i första hand genom effektivisering av polisverksamheten.
För detta ändamål föreslås att polisväsendet tillförs 400 polismanstjänster
under vart och ett av de tre närmaste budgetåren.

Utskottet har i ett tidigare avsnitt uttalat att en ensidig prioritering på
polisväsendets område inte är av beskaffenhet att minska brottsligheten
och förbättra den allmänna ordningen. Redan på grund härav kan
utskottet inte ställa sig bakom de i propositionen framlagda förslagen om
förstärkningar inom polisväsendet. Härutöver vill utskottet framhålla
följande.

Inte minst från polishåll har framförts välgrundade klagomål över att
en orimligt stor del av polispersonalen tvingats syssla med förseelser av
relativt bagatellartad karaktär och att därför erforderlig uppmärksamhet
inte kunnat ägnas åt den grova brottsligheten. De i propositionen
1973:115 framlagda förslagen tar huvudsakligen sikte på att förbättra
den allmänna ordningen. För att nå detta mål måste fler poliser avdelas
för att utreda småförseelser och övervaka ”lag och ordning” i största
allmänhet. Även om polisväsendet tillförs ytterligare 1 200 nya polistjänster
kommer därför de nu rådande missförhållandena inte att
förbättras. Mot denna bakgrund kan utskottet inte förorda en resursfördelning
som innebär att mindre än en tiondel av den föreslagna
anslagssumman satsas på brottsförebyggande åtgärder inom det socialpolitiska
området medan den helt övervägande delen går till ökade anslag
till polisverksamheten.

JuU1973:26

I enlighet med vad utskottet ovan anfört torde redan inom ramen för
de i statsverkspropositionen upptagna anslagsframställningarna, vilka
bl. a. innebär ett tillskott till den lokala polisorganisationen med tillhopa
215 tjänster, varav 165 polismanstjänster, kunna göras de resursfördelningar
som erfordras för att tillgodose de områden av polisverksamheten
där behov av förstärkningar föreligger, t. ex. för utredning av grova brott
och för trafikövervakning. Härigenom kan också önskemålen i motionen
1973:611, syftande till ökade polisiära resurser för trafikövervakning, bli
tillgodosedda.

Anledning finns i sammanhanget att erinra om de rekryteringsfrämjande
och andra åtgärder som departementschefen föreslår i statsverkspropositionen
i syfte att förbättra arbetsförhållandena för polisen i
Stockholm. Förslagen synes tillsammans med de åtgärder som redan
vidtagits på grundval av betänkandet (Ds Ju 1972:33) Polisen i
Stockholm vara ägnade att leda till att vakanssituationen och arbetsförhållandena
i Stockholm avsevärt förbättras. Genom dessa åtgärder får
även önskemålen i motionen 1973:268, syftande till en förbättring av
arbetsförhållandena för polisen i Stockholm, väsentligen anses tillgodosedda.
Det sagda bör naturligtvis inte hindra att trivselfrågorna i detta
polisdistrikt såsom motionärerna förordat fortlöpande bör observeras av
polisledningen i samråd med personalorganisationerna.

Utskottets nu angivna ställningstaganden innebär att utskottet såvitt
gäller riktlinjer för förstärkningar av polisväsendet under budgetåren
1974/75 och 1975/76 med bifall till yrkande 3 i motionen 1973:1977
avstyrker det i propositionen 1973:115 framlagda förslaget och yrkande
1 i motionen 1973:1975, innebärande 500 polismanstjänster per år.
Ställningstagandet innebär också avslag på det i motionen 1973:598
(yrkande 2 a) framställda önskemålet att en plan utarbetas för förstärkning
av polisens resurser för en treårsperiod.

Till personalförstärkningarna för budgetåret 1973/74 återkommer
utskottet (punkterna 10 och 14).

dels att utskottets hemställan under O bort ha följande lydelse:

O. att riksdagen beträffande förstärkning av polisväsendet
under budgetåren 1974/75 och 1975/76 med bifall till
motionen 1973:1977 i denna del (yrkande 3) och med avslag
på motionen 1973:1975 i denna del (yrkande 1) avslår de
riktlinjer härför som departementschefen angett i propositionen
1973:115.

vid punkten 8 (Plan för förstärkning av polisverksamheten)

12. av herrar Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp),
Polstam (c) och Norrby i Gunnarskog (c), som beträffande förstärkning
av polisväsendet anser (moment O i utskottets hemställan)

att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Efter
polisväsendets” och slutar med ”oroande brottslighetsutvecklingen” bort
ha följande lydelse:

JuU1973:26

vid punkten 9 (Kvarterspolisverksamhet m. m.)

13. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande
särskilda ansvarsområden för polismän anser (moment R i utskottets
hemställan)

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som böijar med ”Vad
utskottet” och slutar med ”motionärernas förslag” bort ha följande
lydelse:

En ökad satsning på kvarterspolisverksamhet och fotpatrullering är
mycket personkrävande och kan därför knappast ske i någon större
utsträckning. Enligt utskottets mening kan ungefär samma fördelar som
med kvarterspolisverksamhet uppnås om vederbörande polisman tilldelas
ett särskilt ansvarsområde utan att därför hans tjänstgöringsförhållanden
i övrigt ändras. Ett sådant system skulle innebära att polismannen
kom att ha och känna ett speciellt ansvar för ett honom tilldelat
avgränsat område, att han skulle lära sig de särskilda problemen inom
området samt att han efter hand skulle lära sig känna igen och kanske
också i viss utsträckning känna områdets invånare. I systemet borde ingå
att allmänheten underrättas om att de i första hand kunde vända sig till
denne polisman för att anmäla förseelser som berörde dem själva eller
ordningen och trivseln inom området. Fördelning av ansvarsområden
mellan polismän skulle kunna ske under hänsynstagande till deras
bostadsadresser.

Ett system av ovan skisserad art skulle enligt utskottets mening kunna
bidra till en ökad effektivitet inom polisväsendet. Det skulle också
verksamt bidra till att skapa en bättre kontakt och över huvud taget ett
bättre förhållande mellan polisen och allmänheten. Anledning finns
därför att biträda motionärernas förslag att en försöksverksamhet med
särskilda ansvarsområden för polismän startas vid sidan av kvarterspolisverksamheten.

Försök bör ske inom olika typer områden, t. ex. storstads-, tätortsoch
glesbygdsområden. Erfarenheterna härifrån kan sedan ligga till grund
för en riksomfattande uppbyggnad av ett system med ansvarsområden.
Utskottet tillstyrker således motionen 1973:602.

dels att utskottets hemställan under R bort ha följande lydelse:

R. att riksdagen beträffande särskilda ansvarsområden för polismän
med bifall till motionen 1973:602 anhåller att Kungl.
Majit i samråd med rikspolisstyrelsen låter pröva ett system
med ansvarsområden för enskilda polismän.

JuU 1973:26

vid punkten 10 (Rikspolisstyrelsen)

14. av herr Måbrink (vpk), som beträffande medelsberäkningen - under
förutsättning av bifall till den vid punkten 8 avgivna reservationen nr 11

- anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med
”Utskottet har” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande
lydelse:

I tidigare avsnitt har utskottet tagit avstånd från de i propositionen
1973:115 föreslagna åtgärderna mot brottsligheten och riktlinjerna för
polisförstärkningar samt härvid uttalat sig för att erforderliga resursfördelningar
bör ske inom ramen för de i statsverkspropositionen upptagna
anslagsframställningarna. Under hänvisning härtill bör förevarande anslag
såsom yrkas i motionen 1973:1977 beräknas i enlighet med vad som
föreslagits i statsverkspropositionen, bilaga 4, punkten B 1.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1, bilaga 4, och till
motionen 1973:1977 i denna del och i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag i propositionen 1973:1 15 till Rikspolisstyrelsen
för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av
88 500 000 kr., varav 5 200 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

vid punkten 11 (Polisverket: Inköp av motorfordon m. m.)

15. av herr Måbrink (vpk), som beträffande medelsberäkningen — under
förutsättning av bifall till den vid punkten 8 avgivna reservationen nr 11

— anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Vad
gäller” och slutar med ”4 delvis)” bort ha följande lydelse:

I tidigare avsnitt har utskottet tagit avstånd från de i propositionen
1973:115 föreslagna åtgärderna mot brottsligheten och riktlinjerna för
polisförstärkningar samt härvid uttalat sig för att erforderliga resursfördelningar
bör ske inom ramen för de i statsverkspropositionen
upptagna anslagsframställningarna. Under hänvisning härtill bör förevarande
anslag såsom yrkas i motionen 1973:1977 beräknas i enlighet
med vad som föreslagits i statsverkspropositionen, bilaga 4, punkten B 2.

dels att utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1, bilaga 4, och till
motionen 1973:1977 i denna del och i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag i propositionen 1973:115, samt med avslag på
motionen 1973:614 till Polisverket: Inköp av motorfordon
m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 27 000 000 kr., varav 19 700 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

JuU 1973:26

vid punkten 12 (Polisverket: Underhåll och drift av motorfordon m. m.)

16. av herr Måbrink (vpk), som beträffande medelsberäkningen — under
förutsättning av bifall till den vid punkten 8 avgivna reservationen nr 11
— anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med
”Beträffande anslagsberäkningen” och slutar med ”förevarande anslag”
bort ha följande lydelse:

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till
Kungl. Majds förslag i propositionen 1973:1, bilaga 4, och till
motionen 1973:1977 i denna del samt i anledning av Kungl.
Majds förslag i propositionen 1973:1 15 till Polisverket:
Underhåll och drift av motorfordon m. m. för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 61 750 000 kr., varav
34 300 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

vid punkten 14 (Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader)

17. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande
medelsberäkningen - under förutsättning av bifall till den under punkten
8 avgivna reservationen nr 10 — anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 38 med
”Utskottet har” och slutar på s. 39 med ”ifrågavarande delar” bort ha
följande lydelse:

Utskottet har i det föregående under punkten 8, Plan för förstärkning
av polisverksamheten, redovisat sina överväganden i anledning av de
förslag rörande tillskott under en treårsperiod till den lokala polisorganisationen
av polismanstjänster och tjänster för annan personal som
innefattas i statsverkspropositionen och propositionen 1973:1 15. Utskottet
har därvid funnit att det erforderliga tillskottet under treårsperioden
bör beräknas till 1 500 polismanstjänster i stället för 1 200 som Kungl.
Maj:t föreslagit. Av de nya tjänsterna bör 500 tillföras under nästa
budgetår. Under hänvisning härtill förordar utskottet att anslaget till
Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader beräknas i enlighet
med vad som föreslagits i motionen 1973:1975. Ställningstagandet
innebär avslag på motionerna 1973:265, 1973:266, 1973:598 och
1973:1977 i här ifrågavarande delar.

dels att utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till

JuU 1973:26

motionen 1973:1975 i denna del och i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag i propositionen 1973:1, bilaga 4, och i
propositionerna 1973:37 och 1973:1 15 samt med avslag på
motionerna 1973:265, 1973:266, 1973:598 och 1973:1977,
samtliga motioner i denna del, till Lokala polisorganisationen:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1973/74 anvisar
ett förslagsanslag av 1 223 510 000 kr., varav
280 257 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

vid punkten 14 (Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader)

18. av herr Måbrink (vpk), som beträffande medelsberäkningen — under
förutsättning av bifall till den vid punkten 8 avgivna reservationen nr 11
— anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 38 med
”Utskottet har” och slutar på s. 39 med ”ifrågavarande delar” bort ha
följande lydelse:

I tidigare avsnitt har utskottet tagit avstånd från de i propositionen
1973:115 föreslagna åtgärderna mot brottsligheten och riktlinjerna för
polisförstärkningar samt härvid uttalat sig för att erforderliga resursfördelningar
bör ske inom ramen för de i statsverkspropositionen
upptagna anslagsframställningarna. Under hänvisning härtill bör förevarande
anslag såsom yrkas i motionen 1973:1977 beräknas i enlighet
med vad som föreslagits i statsverkspropositionen, bilaga 4, punkten B 6
och propositionen 1973:37. Ställningstagandet innebär avslag på motionerna
1973:265, 1973:266, 1973:598 och 1973:1975 i nu ifrågavarande
delar.

dels att utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1, bilaga 4, och i
propositionen 1973:37 och till motionen 1973:1977 i denna
del, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag i propositionen
1973:115 samt med avslag på motionerna 1973:265,
1973:266, 1973:598 och 1973:1975, samtliga motioner i
denna del, till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av
1 197 432 000 kr., varav 275 265 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

vid punkten 14 (Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader)

19. av fru Kristensson (m), som beträffande organisationen av polisverksamheten
på vissa flygplatser, m. m. anser (moment B i utskottets
hemställan)

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”De
senaste” och slutar med ”1973:609” bort ha följande lydelse:

De senaste årens utveckling på den internationella flygtrafikens

JuU 1973:26

område har givit anledning till en oro som mötts med olika mellanstatliga
åtgärder och även följts av lagstiftningsåtgärder i vårt land. Härvidlag kan
utskottet peka på bl. a. den förutnämnda lagstiftningen år 1970 om
särskild kontroll på flygplats samt Haag- och Montrealkonventionerna för
bekämpande av skilda brott mot luftfartssäkerheten jämte den av
Sveriges tillträde till konventionerna betingade strafflagstiftningen rörande
kapning av luftfartyg och luftfartssabotage (prop. 1971:92, JuU
1971:9 och prop. 1973:92, JuU 1973:21). I belysning av flygtrafikens
ökade omfattning i förening med tendenserna till en allt allvarligare
internationell brottslighet riktad mot luftfarten finner utskottet liksom
motionärerna och kommissionen för förebyggande av politiska våldsdåd
att effektivitets- och samordningsfrågorna beträffande polisverksamheten
vid våra större internationella flygplatser bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Härvid bör beaktas att verksamhetens nuvarande organisation, särskilt
såvitt gäller förhållandena vid Arlanda, inte motsvarar de krav som
betingas av de senaste årens utveckling. Arten av den särskilda brottslighet
som hotar luftfarten aktualiserar behovet av samordning av den
polisiära verksamheten vid flygplatserna med annan polisiär verksamhet
inriktad på internationell och grövre brottslighet med riksomfattande
spridning. Även när det gäller frågan om samband och samordning med
motsvarande verksamhet vid utländska flygplatser som har flygförbindelser
med svenska flygplatser reser sig krav på större effektivitet. I fråga om
den för verksamheten avdelade polispersonalen är enligt utskottets
mening av avgörande betydelse att tjänstgöringsförhållandena kan anordnas
så, att personalen genom kontinuerlig tjänst blir väl förtrogen med de
speciella arbetsuppgifterna. De förslag Kungl. Maj :t framlägger beträffande
polisverksamheten vid våra flygplatser — enbart innebärande viss
personalförstärkning — möjliggör enligt utskottets mening inte den
samordning av verksamheten vid våra flygplatser som brottskommissionen
förordar.

På angivna skäl finner utskottet att spörsmålen om organisation,
samordning och effektivisering av den polisiära flygplatsverksamheten
bör närmare utredas. I första hand bör övervägandena avse förhållandena
vid Arlanda, men utredningen bör omfatta samtliga storflygplatser och
även ta sikte på den blivande flygplatsen vid Härryda utanför Göteborg.
Utredningen bör ske skyndsamt. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att
förordna om formerna för utredningens bedrivande. Vad utskottet
sålunda anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

B. att riksdagen beträffande organisationen av polisverksamheten
på vissa flygplatser, m. m. i anledning av motionen
1973:609 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i detta
hänseende anfört.

JuU 1973:26

vid punkten 15 (Lokala polisorganisationen: Utrustning)

20. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande
medelsberäkningen — under förutsättning av bifall till de vid punkterna 8
och 14 avgivna reservationerna nr 10 och 17 — anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med
”Motionärernas förslag” och slutar med ”denna del” bort ha följande
lydelse:

De i statsverkspropositionen, propositionen 1973:115 och motionerna
framlagda förslagen till anslagsberäkning bygger på behovet av utrustning
till den personal som där föreslagits. Frågan om personalökning har
behandlats ovan under punkten 14.

Med hänvisning till vad utskottet där anfört i fråga om tillskott av
personal till den lokala polisorganisationen bör förevarande anslag
beräknas i enlighet med vad som föreslagits i motionen 1973:1975.
Ställningstagandet innebär avslag på motionerna 1973:265, 1973:266 och
1973:1977 i här ifrågavarande delar.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till
motionen 1973:1975 i denna del och i anledning av Kungl.
Maj.ts förslag i propositionen 1973:1, bilaga 4, och propositionen
1973:1 15 samt med avslag på motionerna 1973:265,
1973:266 och 1973:1977, samtliga motioner i denna del, till
Lokala polisorganisationen: Utrustning för budgetåret

1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 15 225 000 kr.,
varav 2 890 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

vid punkten 15 (Lokala polisorganisationen: Utrustning)

21. av herr Måbrink (vpk), som beträffande medelsberäkningen — under
förutsättning av bifall till de under punkterna 8 och 14 avgivna
reservationerna nr 11 och 18 — anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med
”Motionärernas förslag” och slutar med ”denna del” bort ha följande
lydelse:

De i propositionen 1973:115 och i motionerna framlagda förslagen till
anslagsberäkning bygger på behovet av utrustning till den personal som
ytterligare föreslagits. Frågan om personalökning har behandlats ovan
underpunkten 14.

Med hänvisning till vad utskottet där anfört i fråga om tillskott av
personal till den lokala polisorganisationen bör förevarande anslag
beräknas i enlighet med vad som föreslagits i statsverkspropositionen.
Ställningstagandet innebär bifall till motionen 1973:1977 och avslag på
motionerna 1973:265, 1973:266 och 1973:1975, såvitt motionerna gäller
förevarande anslag.

JuU 1973:26

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:1, bilaga 4, och till
motionen 1973:1977 i denna del och i anledning av Kungl.
Maj ds förslag i propositionen 1973:115 samt med avslag på
motionerna 1973:265, 1973:266 och 1973:1975, samtliga
motioner i denna del, till Lokala polisorganisationen: Utrustning
för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av
13 000 000 kr., varav 2 695 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

Särskilt yttrande

vid punkten 1 (Allmänt om åtgärder mot brottsligheten m. m.)

av herrar Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp),
Polstam (c) och Fransson (c):

Utöver vad i utskottets yttrande anförs om åtgärder mot brottsligheten
vill vi framhålla hemmens och skolans betydelse för att skapa
värderingar och samlevnadsregler som kan positivt medverka till förebyggande
av brott. Därvid måste den självklara utgångspunkten vara den
uppfattning om människovärdet och individernas ansvar för varandra som
kristen livsåskådning och humanism representerar.

Juli 197326

Innehållsförteckning Sid.

Propositionerna 1

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:183) om

bankrörelse 2

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:416) om

sparbanker 3

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1956:216) om

jordbrukskasserörelsen 4

4. Förslag till Lag om tillfälligt omhändertagande 4

5. Förslag till Kungörelse om ändring i förordningen

(1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar
m. m. 6

6. Förslag till Kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan
(1956:617) 7

Motionerna 10

Statistiska uppgifter 11

SÄRSKILDA ÅTGÄRDER MOT BROTTSLIGHETEN M. M.

Utskottet 12

Inledning 12

1. Allmänt om åtgärder mot brottsligheten m. m. 13

2. Förenklade handläggningsformer m. m. 17

3. Permission från fångvårdsanstalt m. m. 18

4. Samhällets kostnader för brott 19

5. Särskilda åtgärder för att förebygga rån mot penninginrättningar
20

6. Tillfälligt omhändertagande 21

7. Sexklubbar och poseringsateljéer 24

8. Plan för förstärkning av polisverksamheten 26

9. Kvarterspolisverksamhet m. m. 29

Utskottets hemställan beträffande punkterna 1—9 31

ANSLAG TILL POLISVÄSENDET

10. Rikspolisstyrelsen 32

11. Polisverket: Inköp av motorfordon m. m. 33

12. Polisverket: Underhåll och drift av motorfordon m. m. 36

13. Polisverket: Diverse utgifter 37

14. Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader 37

15. Lokala polisorganisationen: Utrustning 41

16. Statens kriminaltekniska laboratorium m. fl. anslag 42
Reservationer

1. Förnyad bearbetning av vissa brottslighetsproblem (vpk) 42

2. Allmänt om åtgärder mot brottsligheten m. m. (c, fp, m) 44

3. Allmänt om åtgärder mot brottsligheten m. m. (m) 44

4. Jourdomstolar (fp, m) 45

5. Ny påföljd för unga lagöverträdare (fp, m) 45

6. Ny påföljd för unga lagöverträdare (m) 46

7. Permission från fångvårdsanstalt m. m. (m) 47

JuU 1973:26

Sid.

8. Tillfälligt omhändertagande (vpk) 48

9. Innehållet i offentlig pornografisk föreställning (fp, m) 49

10. Förstärkning av polisväsendet (m) 50

11. Förstärkning av polisväsendet (vpk) 52

12. Förstärkning av polisväsendet (c, fp) 53

13. Särskilda ansvarsområden för polismän (m) 54

14. Rikspolisstyrelsen (vpk) 55

15. Polisverket: Inköp av motorfordon m. m. (vpk) 55

16. Polisverket: Underhåll och drift av motorfordon m. m.

(vpk) 56

17. Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader (m) 56

18. Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader (vpk) 57

19. Organisationen av polisverksamheten på vissa flygplatser,

m. m. (m) 57

20. Lokala polisorganisationen: Utrustning (m) 59

21. Lokala polisorganisationen: Utrustning (vpk) 59
Särskilt yttrande

Allmänt om åtgärder mot brottsligheten m. m. (c, fp) 60

GOTAB 73 3902 S Stockholm 1973