Justitieutskottets betänkande nr 24 år 1973 JuU 1973: 24

Nr 24

Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1972:1 framlagda förslag rörande lokaliseringen av en central
förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, m. m. jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 1, bilaga 4, under punkten
D 10 (s. 58—65), såvitt nu är i fråga, föreslagit riksdagen att besluta
att en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet inrättas i Jönköping
fr. o. m. den 1 juli 1973.

Riksdagen beslöt den 5 maj 1972, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
i motsvarande del, att en central förvaltningsmyndighet skall inrättas för
domstolsväsendet (JuU 1972: 8, rskr 1972: 159). Därjämte beslöts att till
höstsessionen med 1972 års riksdag uppskjuta frågorna om lokalisering
av myndigheten och tidpunkten för dess inrättande. Den 6 december
1972 beslöt riksdagen (JuU 1972: 25) att uppskjuta behandlingen av dessa
frågor till 1973 års riksdag.

Motionerna

Väckta i anledning av prop. 1972:1

1. Motionen 1972: 912 av herr Mellqvist m. fl. (s, c, fp, m), vari hemställs
att riksdagen vid sin behandling av frågan om lokaliseringsorten
för ett framtida domstolsverk beslutar att detta verk förläggs till FalunBorlänge.

2. Motionen 1972: 918 av herrar Westberg i Hofors (s) och Haglund (s),
vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av prop. 1972: 1, bil. 4,
beslutar att den centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet
lokaliseras till Sandviken.

Väckta i anledning av prop. 1973: 55 angående omlokalisering av viss
statlig verksamhet

3. Motionen 1973: 1719 av herrar Olsson i Sundsvall (c) och Winberg
(m), vari hemställs att riksdagen beslutar att den centrala förvaltningsmyndigheten
för domstolsväsendet lokaliseras till Sundsvall.

4. Motionen 1973: 1721 av herr Westberg i Hofors m. fl. (s, c, fp, m,
vpk), vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av frågan om lokaliseringen
av domstolsverket beslutar förlägga verket till Gävle-Sandviken
med slutlig placering i Sandviken.

Motionerna under 3. och 4. har remitterats till utrikesutskottet. De

1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 24

JuU 1973: 24

har därefter jämte yttrande (InU 1973: 1 y), som bilagts detta betänkande,
överlämnats till justitieutskottet.

Ärendets tidigare handläggning m. m.

År 1970 uppdrog Kungl. Maj:t åt särskilda sakkunniga att utreda
frågorna om vilken ställning och vilka arbetsuppgifter som bör tillkomma
en central förvaltningsmyndighet på domstolsväsendets område samt
om organisationen av en sådan myndighet. De sakkunniga, som antog
benämningen domstolsverksutredningen, skulle också undersöka om den
nya myndigheten kunde förläggas utanför Storstockholmsområdet.

Domstolsverksutredningen inhämtade yttrande i lokaliseringsfrågan
från delegationen för lokalisering av statlig verksamhet (se SOU 1971:
41 s. 121). Delegationen ansåg i yttrande, avgivet i mars 1971, att övervägande
skäl talade för att domstolsverket förlädes till Sundsvall. 1 yttrandet
framhölls att såväl Jönköping som Sundsvall utgjorde lämpliga
lokaliseringsorter samt att, när det gällde angelägenheten av att till de
båda orterna lokalisera statlig verksamhet över huvud taget, Sundsvall
hade något företräde.

I sitt betänkande (SOU 1971: 41) Ny domstolsadministration uttalade
domstolsverksutredningen (s. 89) att verket borde kunna lokaliseras
utanför Stockholmsområdet, men utredningen framhöll att vissa olägenheter
var förenade med en sådan lokalisering. Utredningen tilläde att det
i och för sig inte var nödvändigt att förlägga verket till en hovrättsstad.
Den fann att det från effektivitetssynpunkt var klart bättre att verket,
i stället för till Sundsvall, förlädes till någon ort i Mellansverige med
goda möjligheter till kontakter mellan verket och myndigheterna inom
förvaltningsområdet. I fråga om personalbehovet för verket fann utredningen
att detta kunde beräknas till sammanlagt 75 tjänstemän. Viss ökning
kunde bli erforderlig om verket blev centralmyndighet för rättsfa
j älpsverksamheten.

Domstolsverksutredningens betänkande remissbehandlades. Flertalet
remissorgan som därvid uttalade sig i lokaliseringsfrågan förordade att
verket förlädes till Stockholm. En del remissinstanser föreslog i andra
hand att verket skulle förläggas till någon ort i Mellansverige eller till
Jönköping.

Som ett provisorium i avbidan på domstolsverkets tillkomst inrättades
den 1 juli 1971 domstolsväsendets organisationsnämnd (DON). Det ankommer
på nämnden att handha vissa centralmyndighetsfunktioner på
det administrativa planet för domstolsväsendet (SFS 1971: 205). Efter
sin tillkomst har DON anförtrotts nya uppgifter, bl. a. arbetet med att
genomföra rättshjälpsreformen (SFS 1972: 532).

På grundval av domstolsverksutredningens betänkande föreslog Kungl.
Maj:t i 1972 års statsverksproposition att riksdagen skulle besluta att en

JuU 1973: 24

central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet inrättas i Jönköping
fr. o. m. den 1 juli 1973 (prop. 1972: 1 bil. 4 s. 60). I fråga om lokaliseringsorten
anförde statsrådet och chefen för justitiedepartementet följande.

Den nya myndigheten bör förläggas till en ort utanför Stockholmsområdet.
Vid valet mellan olika tänkbara alternativ bör avgörande vikt
fästas vid följande omständigheter. Verket torde komma att bli central
förvaltningsmyndighet för ca 150 lokala myndigheter inom domstolsväsendet
samt hyresnämnds- och rättshjälpsorganisationen. Till myndigheten
torde vidare komma att knytas ett revisionskontor och en redovisningscentral
som dessutom omfattar hela åklagarväsendet. Erfarenheten
har visat att personliga kontakter främst mellan domstolarna och ett
centralt organ genom ofta återkommande personliga besök på domstolarna
— inte minst deras inskrivningsavdelningar — blir ett oumbärligt
inslag i verksamheten. Det allt övervägande antalet domstolar och andra
myndigheter som kommer att höra under den nya myndigheten är eller
torde komma att bli förlagda till de södra och mellersta delarna av landet.
Arbetsekonomiska skäl och kostnadssynpunkter talar för att myndigheten
förläggs till en ort i dessa delar av landet. När det gällt att välja
mellan flera orter som uppfyller de krav jag nyss har angett har jag stannat
för att föreslå Jönköping.

I anledning av propositionen väcktes ovannämnda två motioner med
yrkande att verket skulle förläggas till Falun/Borlänge resp. Sandviken.
I ett av justitieutskottet inhämtat yttrande avstyrkte inrikesutskottet
(InU 1972: 1 y) de förslag i lokaliseringsfrågan som propositionen och
motionerna innehöll. Utskottet föreslog i första hand att beslutet i lokaliseringsfrågan
skulle uppskjutas och i andra hand att verket skulle
förläggas till Sundsvall.

I betänkande 1972: 8 hemställde justitieutskottet att riksdagen skulle
besluta att en central förvaltningsmyndighet skulle inrättas för domstolsväsendet
men att frågorna om lokaliseringen av myndigheten och
tidpunkten för dess inrättande skulle skjutas upp till höstsessionen. Utskottet
underströk i yttrandet att frågan om verkets lokalisering i första
hand måste bedömas från effektivitetssynpunkt. Regionalpolitiska eller
liknande hänsynstaganden fick enligt utskottets mening inte äventyra
förutsättningarna för myndighetens rationella och effektiva verksamhet.
I likhet med vad inrikesutskottet anfört ansåg justitieutskottet att
det skulle vara fördelaktigt om frågan om verkets lokalisering kunde
bedömas i ett större sammanhang, där förslag föreligger rörande planerad,
fortsatt utlokalisering av statlig verksamhet. En sådan ordning
kunde enligt utskottet möjliggöras om ställningstagandet i lokaliseringsfrågan
fick anstå tills vidare, i första hand till dess förslag framlagts
av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1972: 159).

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet avgav i juni 1972
ett slutbetänkande (SOU 1972: 55) vari bl. a. förordades att domstols -

JuU 1973: 24

verket lokaliseras till Sundsvall. Betänkandet remissbehandlades varvid
bl. a. DON, hovrätterna samt länsstyrelserna i Jönköpings och
Västernorrlands län avgav yttranden över delegationens förslag i fråga
om domstolsverket. I sammanfattning innehåller yttrandena följande.

DON anför att nämnden under sin verksamhet funnit att starka
effektivitetsskäl talar för att domstolsverket lokaliseras till Stockholmsområdet.
Verket kommer att vara administrativ centralmyndighet för
mera än 150 regionala och lokala myndigheter inom domstolsväsendet
samt inom hyres-, arrendenämnds- och rättshjälpsorganisationen. Till
verket torde också komma att knytas den redovisningscentral och det
revisionskontor som nu finns vid DON och som betjänar, förutom de
myndigheter som redan nämnts, även riksåklagaren med läns- och
distriktsåklagarmyndigheterna (dvs. omkring 100 myndigheter).

För att domstolsverket skall kunna fullgöra sina uppgifter effektivt
krävs enligt DON en omfattande besöksverksamhet hos de myndigheter
som faller inom förvaltningsområdet. Det är därför enligt DON av
arbetsekonomiska och kostnadsmässiga skäl angeläget att verket förläggs
till den del av landet i vilken tyngdpunkten av verksamhetsfältet
är belägen. Detta är otvivelaktigt, framhåller DON, mellersta Sverige
och främst Stockholmsregionen.

DON uttalar vidare att domstolsverket kommer att ha behov av täta
kontakter med justitiedepartementet och med centralmyndigheter placerade
i Stockholm samt att en förläggning utanför Storstockholmsområdet
måste medföra en klar effektivitetsnedsättning för verket, betydande
kostnadsökningar och även i övrigt många olägenheter. Mot en
förläggning utanför Storstockholmsområdet talar vidare enligt DON de
rekryteringssvårigheter som kan befaras uppkomma, särskilt på handläggarsidan.
I anslutning härtill framhålls att till verket måste knytas ett
jämförelsevis stort antal kvalificerade tjänstemän, företrädesvis jurister
men även andra, t. ex. datatekniker.

Om domstolsverket inte förläggs till Storstockholmsområdet bör det
enligt DON:s mening förläggas till Jönköping eller annan lämplig centralort
i mellersta eller södra delen av riket. DON avstyrker bestämt
att verket lokaliseras till Sundsvall.

Svea hovrätt anser att vägande sakliga skäl talar för att domstolsverket
förläggs till Storstockholmsområdet eller i vart fall till någon
centralt belägen ort i Mellansverige. Majoriteten av ledamöterna i Göta
hovrätt anser att verket bör förläggas till Jönköping. En minoritet av
hovrättens ledamöter anser däremot att verket i första hand bör förläggas
till Stockholm. Även hovrätten över Skåne och Blekinge förordar
i första hand en lokalisering till Stockholmsområdet. I andra hand förordas
ort i Sydsverige. Övriga hovrätter föreslår som lokaliseringsort i
första hand Stockholm och i andra hand Jönköping.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför att det föreligger mycket starka

JuU 1973: 24

skäl som talar för en förläggning av domstolsverket till Jönköping. Jönköping
ligger, framhåller länsstyrelsen, centralt i förhållande till flertalet
lokala myndigheter inom domstolsväsendet liksom inom hyresnämndsoch
rättshjälpsorganisaionen och ger goda betingelser för de omfattande
kontakter mellan dessa och det centrala verket som kommer att vara
nödvändiga i den administrativa verksamheten.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker delegationens förslag
om lokalisering av verket till Sundsvall.

Vid höstsessionen med 1972 års riksdag upptog justitieutskottet till
förnyad behandling frågorna om domstolsverkets lokalisering och tidpunkten
för dess inrättande. Utskottet fann därvid i sitt av riksdagen
godkända betänkande (JuU 1972:25) att övervägande skäl talade
för att ställningstagandet till frågorna uppsköts till 1973 års riksdag.

På grundval av det slutbetänkande delegationen för lokalisering av
statlig verksamhet avgivit förelädes 1973 års riksdag proposition (1973:
55) angående omlokalisering av viss statlig verksamhet. I propositionen
erinrar departementschefen — med anledning av delegationens förslag
att förlägga det blivande domstolsverket till Sundsvall — om att riksdagen
i särskild ordning förelagts förslag om verkets förläggning till
Jönköping (prop. 1972: 1 bil. 4). I propositionen, som behandlats av
inrikesutskottet (InU 1973: 22), föreslås att 15 myndigheter eller delar
av myndigheter skall flyttas till orter utanför Stockholmsområdet. Såväl
Jönköping som Sundsvall ingår bland dessa orter. Den närmare innebörden
av propositionens förslag härvidlag samt av tidigare beslutad
omlokalisering av statlig verksamhet framgår av tabell på s. 14-—15 i
inrikesutskottets betänkande. Propositionen tillstyrks i dess helhet av
inrikesutskottet.

Enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna för samhällets rättshjälp
(prop. 1972: 4, JuU 1972: 12, rskr 1972: 205) skall en centralmyndighet
handha tillsynen över och samordningen av uppgifterna inom
rättshjälpsområdet. Avsikten är att centralmyndighetsfunktionen skall
förläggas till det blivande domstolsverket samt i avbidan på verkets
inrättande handhas av DON.

Till DON är f. n. knutna omkring 60 personer. Erfarenheterna av
den verksamhet som hittills bedrivits pekar enligt DON på att domstolsverket
kommer att behöva betydligt flera tjänstemän än de 75 som
nämnts i domstolsverksutredningens betänkande.

Utskottet

I detta betänkande behandlas den från 1972 års riksdag uppskjutna
frågan om lokaliseringen av den centrala förvaltningsmyndighet för
domstolsväsendet, om vars inrättande riksdagen beslöt år 1972. Vidare
framläggs förslag rörande tidpunkten för inrättandet.

JulJ 1973: 24

Beslutet att tillskapa myndigheten — här kallad domstolsverket —
motiverades av domstolsväsendets behov av ett centralt organ motsvarande
de centrala ämbetsverk som av ålder i den svenska statsförvaltningen
under Kungl. Maj:t utövar högsta inseendet över regionala
eller lokala organ. Som ett särskilt skäl för verkets tillkomst anfördes
det omfattande rationaliseringsarbete, bl. a. med utnyttjande av modern
datateknik, som pågår inom hela förvaltningen och också i hög grad berör
domstolarnas administration och organisation. En central fristående
myndighet ansågs vidare nödvändig för att åstadkomma en effektiv uppföljning
av verksamheten inom de ca 150 lokala och regionala myndigheterna
inom domstolsväsendet, hyresnämndsorganisationen och lättshjälpsorganisationen.

Den nya myndighetens ställning, organisation och arbetsuppgifter har
ännu icke i detalj fastlagts. Till frågan härom avser Kungl. Majit att
återkomma i särskild proposition. Redan nu kan emellertid sägas att
till verkets uppgifter självklart kommer att höra att svara för anslagsframställningar
för de lokala myndigheter som faller inom dess verksamhetsområde,
att verka för rationella och enhetliga arbetsrutiner på
de olika myndigheterna, att för dessa handha olika kamerala uppgifter
som granskning, utbetalning, redovisning, bokföring, bokslut och revision
samt att svara för genomförandet och driften av olika datasystem
och på central nivå bevaka de olika myndigheternas lokal-, byggnadsoch
inredningsfrågor. På det personaladministrativa området torde det
bl. a. ankomma på verket att beräkna behovet av och främja rekryteringen
av personal till domstolarna och de allmänna advokatbyråerna,
att anta och utbilda personal och tillsätta vissa tjänster samt att tjänstgöra
som överinstans i vissa administrativa besvärsärenden.

I samband med beslutet om verkets inrättande framhölls mycket bestämt
att tillskapandet av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet
självfallet inte fick innebära något som helst ingrepp i
domstolarnas självständighet och integritet när det gäller den dömande
verksamheten. Självständigheten i den dömande verksamheten utesluter
emellertid inte att det bör vara en viktig uppgift för verket att ta
till vara alla möjligheter att rationalisera domstolsarbetet och att göra
verksamheten inom domstolsväsendet så effektiv som möjligt. Detta
kan ske genom att främja användandet av rationella arbetsmetoder och
lämpliga tekniska hjälpmedel och genom att medverka i utarbetandet
av arbetsordningar, anvisningar, blanketter, mallar o. d. Vad nu sagts
gäller i tillämpliga delar också i fråga om förhållandet till rättshjälpsnämnderna
och de allmänna advokatbyråerna. Mot vad inrikesutskottet
i sitt yttrande till justitieutskottet (InU 1973: 1 y) synes förutsätta kommer
således verkets arbetsinsatser i hög grad att ha avseende på den
egentliga verksamheten inom domstolarna. En annan sak är att verket
— som ovan framhållits — inte skall ingripa i rättskipningen.

JuU 1973: 24

I linje med vad som nu sagts framhölls i domstolsverksutredningens
betänkande rörande en ny domstolsadministration att ett domstolsverk
inte tillfredsställande kan lösa sina uppgifter utan en omfattande inspektions-
och besöksverksamhet hos domstolarna. I propositionen
1972: 1 bil. 4 uttalar departementschefen att erfarenheten har visat att
personliga kontakter främst mellan domstolarna och ett centralt organ
genom ofta återkommande personliga besök på domstolarna — inte
minst deras inskrivningsavdelningar — blir ett oumbärligt inslag i verksamheten.
Täta kontakter torde också krävas med andra centralmyndigheter
som statskontoret (bl. a. frågor om automatisk databehandling),
riksrevisionsverket (revisions- och redovisningsfrågor med anknytning
till system S), rikspolisstyrelsen (frågor om automatisk databehandling),
byggnadsstyrelsen (byggnads- och inredningsfrågor), riksskatteverket (redovisningsfrågor)
och statens personalutbildningsnämnd (utbildningsfrågor).

Vad nu sagts innebär, när det gäller verkets lokalisering, att starka effektivitetsskäl
talar för att verket förläggs till Storstockholmsområdet eller
i vart fall till en del av landet, där antalet myndigheter inom domstolsväsendet
är stort. I anslutning härtill bör framhållas att justitieutskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande angående verkets inrättande
(JuU 1972: 8) understrukit att frågan om domstolsverkets lokalisering
i första hand måste bedömas från effektivitetssynpunkt; regionalpolitiska
hänsynstaganden får inte äventyra förutsättningarna för myndighetens
rationella och effektiva verksamhet.

Självfallet måste emellertid stor vikt läggas vid de regionalpolitiska
aspekterna. Under åberopande av dessa har delegationen för lokalisering
av statlig verksamhet och inrikesutskottet funnit Sundsvall vara den lämpligaste
lokaliseringsorten. Vägledande för inrikesutskottets ställningstagande
har därvid varit bl. a. riksdagsuttalandet år 1971 (InU 1971: 15,
rskr 196) att de fyra nordligaste länen speciellt bör beaktas vid fortsatt
utflyttning av statlig verksamhet. I sammanhanget bör emellertid noteras
att inrikesutskottet i sistnämnda betänkande även framhöll att mycket
talade för att möjligheterna till omlokalisering av statlig verksamhet till
sydöstra Sverige särskilt prövades. Hänsyn bör också tas till att enligt
inrikesutskottets mening samtliga de orter som i propositionen eller i föreliggande
motioner föreslagits som säte för domstolsverket — Jönköping,
Sundsvall, Falun/Borlänge och Gävle/Sandviken — kan anses vara
acceptabla lokaliseringsorter för verket.

Såväl domstolsverksutredningen som det helt övervägande antalet remissorgan
som yttrat sig i lokaliseringsfrågan har i första hand förordat
en lokalisering till Stockholm eller till Storstockholmsområdet. Även
om en sådan lokalisering från effektivitets- och kostnadssynpunkter synes
mest fördelaktig, kan den inte accepteras med hänsyn till de allmänna
riktlinjer för omlokalisering av statlig verksamhet som dragits upp av

JuU 1973: 24

statsmakterna. Detta utskottets ställningstagande innebär — vilket bör
understrykas — att betydande hänsyn tas till de regionalpolitiska aspekterna.

Av de platser som aktualiserats som lokaliseringsorter har den i propositionen
förordade orten, Jönköping, den fördelen att den är belägen i
den del av landet där antalet myndigheter inom domstolsväsendet är
störst. Jönköping har därför — vilket också inrikesutskottet ansett — ett
försteg från kommunikations- och kontaktsynpunkt. En förläggning dit
ger goda möjligheter till de kontakter mellan verket och myndigheter
inom verkets förvaltningsområde som enligt vad ovan sagts utgör ett
oumbärligt inslag i verksamheten. Jönköping är också — liksom Sundsvall
men till skillnad från Gävle/Sandviken och Falun/Borlänge — en
hovrättsort, vilket torde få anses innebära vissa, om än inte avgörande
fördelar bl. a. med tanke på att ett antal av verkets tjänstemän förutsatts
skola ”inlånas” från domstolarna, främst hovrätterna.

Av de på domstolsväsendets område sakkunniga remissorganen —
bl. a. domstolsväsendets organisationsnämnd (DON) och samtliga hovrätter
— har Jönköping eller annan central ort i södra eller mellersta
Sverige genomgående förordats som lokaliseringsort om Stockholm ej
skulle komma i fråga. Utöver effektivitets- och kostnadsskäl har därvid
åberopats rekryteringssynpunkter. DON — som sedan den 1 juli 1971
fullgör en avsevärd del av de uppgifter som avses skola ankomma på
domstolsverket — avstyrker på grundval av vunna erfarenheter bestämt
att verket lokaliseras till Sundsvall. Hovrätten för Övre Norrland med
säte i Umeå uttalar att av rikets hovrättsorter Jönköping utan tvivel synes
vara den mest lämpliga. Hovrätten för Nedre Norrland, belägen
i Sundsvall, framhåller att de arbetsekonomiska skäl och kostnadssynpunkter
som departementschefen anfört synes ge Jönköping något företräde
framför Sundsvall.

Kungl. Maj:t har i samband med framläggandet av propositionen
1973: 55 rörande fortsatt utlokalisering av statlig verksamhet, trots att
den ovannämnda delegationen i ett större regionalpolitisk! sammanhang
förordat en lokalisering till Sundsvall, inte frångått sin tidigare inställning
att verket bör lokaliseras till Jönköping.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet att Kungl. Maj:ts
förslag i propositionen 1972: 1, bil. 4, att Jönköping bör väljas som lokaliseringsort
för domstolsverket bör godtas. Utskottet tillstyrker således
propositionen i denna del och avstyrker motionerna 1972: 912,
1972: 918, 1973: 1719 och 1973: 1721.

Beträffande tidpunkten för verkets inrättande innebär Kungl. Maj:ts
i januari 1972 framlagda förslag att verket skall inrättas den 1 juli 1973.
Tidpunkten bör nu bestämmas till den 1 januari 1975.

JuU 1973: 24

Utskottet hemställer

A. att riksdagen, beträffande lokaliseringsorten för den centrala
förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet, med bifall
till Kungl. Maj-.ts förslag i propositionen 1972: 1 bilaga 4
punkten D 10 i denna del samt med avslag på motionerna
1972: 912, 1972: 918, 1973: 1719 och 1973: 1721 beslutar att
myndigheten skall förläggas till Jönköping,

B. att riksdagen, beträffande tidpunkten för myndighetens inrättande,
med ändring av Kungl. Maj:ts förslag i den under A
angivna propositionen i denna del beslutar att myndigheten
skall inrättas fr. o. m. den 1 januari 1975.

Stockholm den 15 maj 1973

På justitieutskottets vägnar

ASTRID KRISTENSSON

Närvarande

vid behandlingen av punkten A i utskottets hemställan: fru Kristensson
(m), fröken Bergegren (s)*, fröken Mattson (s), herrar Larfors (s)*,
Jönsson i Malmö (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), Westberg i
Ljusdal (fp), fru Hjelm-Wallén (s), herr Polstam (c), fru Bergander (s),
herrar Måbrink (vpk), Fransson (c)*, Petersson i Röstånga (fp) och
Leuchovius (m)*;

vid den slutliga behandlingen av punkten B i utskottets hemställan:
fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Jönsson i Malmö (s),
Johansson i Växjö (c), Nygren (s), Westberg i Ljusdal (fp), fru HjelmWallén
(s), herr Polstam (c), fru Bergander (s), herrar Måbrink (vpk),
Petersson i Röstånga (fp), Karlsson i Ronneby (s), Wijkman (m) och
Alf Pettersson i Malmö (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

vid A i utskottets hemställan

1. av herrar Nygren (s) och Johansson i Växjö (c) samt fru Bergander
(s) som beträffande lokaliseringsorten för den centrala förvaltningsmyndigheten
för domstolsväsendet anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 6 med
”1 samband” och slutar på s. 8 med ”1973: 1721” bort ha följande
lydelse:

Valet av lokaliseringsort för domstolsverket måste enligt utskottets

JuU 1973: 24

mening huvudsakligen göras genom en avvägning mellan effektivitetssynpunkter
och regionalpolitiska hänsynstaganden. Delegationen för
lokalisering av statlig verksamhet och inrikesutskottet har av regionalpolitiska
skäl funnit Sundsvall vara den lämpligaste lokaliseringsorten.
Inrikesutskottet har bedömt domstolsverkets lokalisering i samband med
att utskottet tagit ställning till etapp 2 av omlokaliseringen av statlig
verksamhet och har därigenom prövat frågan i ett större regionalpolitisk!
sammanhang i enlighet med vad riksdagen framhållit som önskvärt och
även förutsatts i prop. 1973: 55. Vägledande för utskottets ställningstagande
har varit bl. a. riksdagsuttalandet år 1971 (InU 1971: 15, rskr
196) att de fyra nordligaste länen speciellt bör beaktas vid fortsatt utflyttning
av statlig verksamhet. Utskottet har funnit att verksamheternas
art inte sällan lägger hinder i vägen för att tillgodose det av riksdagen
uttalade önskemålet och att det därför är angeläget att tillvarata de
reella möjligheter som finns — i synnerhet när det gäller nyinrättade
verksamheter.

Justitieutskottet delar inrikesutskottets mening att starka regionalpolitiska
skäl talar för en lokalisering av domstolsverket till Sundsvall.

Den nya myndigheten kommer att ha hela landet till verksamhetsområde.
Från geografisk synpunkt har Sundsvall därför ett fördelaktigt
läge. Även från kommunikationssynpunkt erbjuder Sundsvall vissa fördelar:
flera dagliga, regelbundna flyg- och tågförbindelser samt goda
vägförbindelser.

Såväl domstolsverksutredningen och departementschefen som remissinstanserna
har framhållit att verket kommer att ha behov av en omfattande
kontakt- och besöksverksamhet. Från denna synpunkt kan —
med hänsyn till att flertalet myndigheter inom verkets förvaltningsområde
är belägna i södra eller mellersta Sverige — övriga föreslagna
lokaliseringsorter, Jönköping, Falun/Borlänge och Gävle/Sandviken, anses
erbjuda vissa fördelar framför Sundsvall. Verket kommer emellertid
huvudsakligen att syssla med administrativa göromål och alltså inte med
den egentliga rättstillämpningen. Det kan därför förutsättas att behovet
av besöks- och kontaktverksamhet inte kommer att bli så betydande att
en lokalisering till annan ort än Sundsvall är påkallad av enbart detta
skäl. Härtill kommer att Sundsvall är en hovrättsstad och alltså kan
förse verket vid behov med juridiskt kvalificerade befattningshavare
samt att orten genom sin storlek kan erbjuda tillräckligt underlag för
rekrytering även av annan personal.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att effektivitetsskäl
inte kan anses utgöra något hinder för en lokalisering till Sundsvall. De
starka regionalpolitiska skälen bör därför föranleda att verket förläggs
dit.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionen 1973: 1719
och avstyrker propositionens förslag i lokaliseringsfrågan och motionerna
1972: 912, 1972: 918 och 1973: 1721.

JuU 1973: 24

dels att utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen, beträffande lokaliseringsorten för den centrala
förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet, med bifall
till motionen 1973: 1719 och med ändring av Kungl. Maj:ts
förslag i propositionen 1972: 1 bilaga 4 punkten D 10 i denna
del samt med avslag på motionerna 1972: 912, 1972: 918
och 1973: 1721 beslutar att myndigheten skall förläggas till
Sundsvall.

2. av herr Westberg i Ljusdal (fp), fru Hjelm-Wallén (s) och herr Måbrink
(vpk) som beträffande lokaliseringsorten för den centrala förvaltningsmyndigheten
för domstolsväsendet anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 7 med
”Självfallet måste” och slutar på s. 8 med ”1973: 1721” bort ha följande
lydelse:

Självfallet måste emellertid stor vikt läggas vid de regionalpolitiska
aspekterna. Under åberopande av dessa har delegationen för lokalisering
av statlig verksamhet och inrikesutskottet funnit Sundsvall vara den
lämpligaste lokaliseringsorten. Vägledande för inrikesutskottets ställningstagande
har därvid varit bl. a. riksdagsuttalandet år 1971 (InU
1971: 15, rskr 196) att de fyra nordligaste länen speciellt bör beaktas
vid fortsatt utflyttning av statlig verksamhet. I sammanhanget bör emellertid
noteras att enligt inrikesutskottets mening samtliga de orter som
i propositionen eller i föreliggande motioner föreslagits som säte för
domstolsverket — Jönköping, Sundsvall, Falun/Borlänge och Gävle/
Sandviken — kan anses vara acceptabla lokaliseringsorter för verket.
Det bör även framhållas att riksdagsuttalandet år 1971 avsåg en tid då
de fyra nordligaste länen hade den största folkminskningen. Sedan dess
har förhållandena ändrat sig och Gävleborgs län kan för år 1972 uppvisa
en betydligt större folkminskning än Västernorrlands län. På grund
härav bör det tidigare principuttalandet inte följas dogmatiskt.

I propositionen 1973: 55 anförs att de tidigare fattade besluten om
omlokalisering jämte delegationens nu föreliggande förslag tillsammans
innebär att ca 54 procent (i etapp 2 ca 62 procent) av de omlokaliserade
sysselsättningstillfällena tillförs skogslänen. En förläggning av domstolsverket
till Gävle/Sandviken skulle inte innebära någon ändring av nämn -

JuU 1973: 24

da procenttal, eftersom Gävle/Sandviken geografiskt och näringsstrukturelit
tillhör Norrland och skogslänen. Närheten till Stockholmsområdet
och de goda kommunikationsförhållandena gör emellertid att regionen
också kan räknas till Mellansverige.

Ett särskilt skäl för Sandviken som lokaliseringsort är kommunens
mycket ensidiga näringsliv. En förläggning av domstolsverket till Sandviken
skulle ge kommunen arbetstillfällen som den är i mycket stort behov
av, inte enbart på grund av att de har en inte obetydlig sysselsättningseffekt
utan även genom att de motverkar näringslivets snedstruktur.

Av de på domstolsväsendets område sakkunniga remissorganen —
bl. a. DON och samtliga hovrätter — har Jönköping eller annan central
ort i södra eller mellersta Sverige genomgående förordats som lokaliseringsort
om Stockholm ej skulle komma i fråga. DON — som sedan
den 1 juli 1971 fullgör en avsevärd del av de uppgifter som avses skola
ankomma på domstolsverket — avstyrker på grundval av vunna erfarenheter
bestämt att verket lokaliseras till Sundsvall. Utöver effektivitets-
och kostnadsskäl har därvid åberopats rekryteringssynpunkter.

Jönköping har obestridligen den fördelen att vara beläget i den del av
landet där antalet myndigheter inom domstolsväsendet är störst. Beaktas
bör emellertid att om man tar hänsyn till myndigheternas storlek och
antal anställda det dominerande antalet myndigheter är belägna i Mellansverige.
Härtill kommer att de centralmyndigheter, med vilka domstolsverket
kommer att ha täta kontakter, är belägna i Stockholm. En
förläggning av domstolsverket till Sandviken erbjuder alltså väl så stora
fördelar från kommunikations- och kontaktsynpunkt som en lokalisering
till Jönköping.

För en förläggning till Sundsvall eller Jönköping har åberopats att
i dessa orter finns hovrätter, vilket skulle vara en fördel med tanke på
att bl. a. en del tjänstemän förutsatts skola inlånas från domstolarna,
främst hovrätterna. Fördelen härmed måste emellertid bedömas som
obetydlig eftersom domstolsverket för att fylla sitt behov av domstolspersonal
inte enbart kan vara hänvisat till en hovrätt på förläggningsorten
utan i huvudsaklig omfattning måste låna personal från andra
hovrätter. Domstolsverksutredningen har också påpekat att det i och
för sig inte är nödvändigt att förlägga verket till en hovrättsort. Härtill
kommer att Sandviken erbjuder ett gott underlag för rekrytering av annan
personal än sådan med domstolsutbildning.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att såväl regionalpolitiska
synpunkter som effektivitets- och kostnadshänsyn starkt talar för
en lokalisering till Gävle/Sandviken med slutlig förläggning till Sandviken.
Utskottet tillstyrker alltså bifall till motionerna 1972: 918 och
1973: 1721 samt avstyrker bifall till propositionens förslag i lokaliseringsfrågan
och till motionerna 1972: 918 och 1973: 1719.

JuU 1973: 24

dels att utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen, beträffande lokaliseringsorten för den centrala
förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet, med bifall till
motionerna 1972: 918 och 1973: 1721 och med ändring av
Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1972: 1 bilaga 4 punkten
D 10 i denna del samt med avslag på motionerna 1972:
912 och 1973: 1719 beslutar att myndigheten skall förläggas
till Sandviken.

JuU 1973: 24

Bilaga

Inrikesutskottets yttrande angående lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet
för domstolsväsendet.

Till justitieutskottet

Efter samråd med justitieutskottet överlämnar inrikesutskottet härmed
dels de i anledning av propositionen 1973: 55 väckta motionerna
1973: 1719 av herrar Olsson i Sundsvall (c) och Winberg (m) samt
1973: 1721 av herr Westberg i Hofors m. fl. (s, c, fp, m, vpk), dels detta
yttrande om lokalisering av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet.

Bakgrund

1 prop. 1972: 1, bil. 4 (justitiedepartementet), s. 60—65, föreslogs
att en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet skulle inrättas
i Jönköping fr. o. m. den 1 juli 1973.

Sedan motioner väckts att myndigheten i stället skulle förläggas till
Falun/Borlänge (1972: 912) och Sandviken (1972: 918) avgav inrikesutskottet
i februari 1972 på begäran av justitieutskottet yttrande i lokaliseringsfrågan.
Utskottet hemställde i första hand att slutligt ställningstagande
skulle anstå i avvaktan på den pågående utredningen om omlokalisering
av statlig verksamhet (etapp 2). I andra hand — om riksdagen
ansåg sig böra ta ställning utan att avvakta utredningsförslaget —
förordade utskottet Sundsvall som lokaliseringsort.

Riksdagen beslöt i april 1972 — i enlighet med justitieutskottets betänkande
1972: 8 — att en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet
skulle inrättas samt att frågorna om verkets lokalisering och
tidpunkten för dess inrättande skulle uppskjutas till höstsessionen.

Senare under våren 1972 lade delegationen för omlokalisering av statlig
verksamhet fram ett förslag till fortsatt lokalisering av statlig verksamhet
(SOU 1972: 55). Delegationen prövade därvid även domstolsverkets
lokalisering och föreslog Sundsvall som lokaliseringsort. Riksdagen
har därefter (JuU 1972: 25) beslutat att uppskjuta ärendet till innevarande
vårsession.

Till inrikesutskottet remitterades i mars 1973 prop. 1973: 55 angående
omlokalisering av viss statlig verksamhet. Propositionen bygger på
det utredningsarbete delegationen utfört och som åberopats som skäl

JuU 1973: 24

för riksdagens uppskovsbeslut. I anledning av propositionen har till inrikesutskottet
hänvisats de ovan upptagna motionerna 1973: 1719 och
1973: 1721.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har bedömt frågan om förläggning av central förvaltningsmyndighet
för domstolsverket i samband med att utskottet tagit ställning
till etapp 2 av omlokaliseringen av statlig verksamhet. Ärendet har
därmed prövats i det större sammanhang som riksdagen tidigare uttalat
sig för och som också förutsatts i prop. 1973: 55.

Som utskottet tidigare uttalat bör myndigheten med fördel kunna förläggas
utanför Stockholmsområdet. De orter som aktualiserats i sammanhanget,
Sundsvall, Falun/Borlänge, Gävle/Sandviken och Jönköping,
kan samtliga anses vara acceptabla lokaliseringsplatser för den aktuella
myndigheten.

Vid valet av ort har utskottet främst haft att väga intresset för myndigheten
att vara så centralt placerad som möjligt i förhållande till de
enheter som verksamheten avser gentemot intresset att få ut största
möjliga effekt från regionalpolitisk synpunkt. Avvägningar av detta slag
har utskottet haft att göra beträffande ett stort antal myndigheter i
samband med beredningen av beslutad och planerad omlokalisering av
statlig verksamhet. Mot bakgrund av de ställningstaganden utskottet
gjort i det sammanhanget har utskottet i likhet med delegationen stannat
för att Sundsvall får anses vara den lämpligaste lokaliseringsorten.
Vägledande för utskottets ställningstagande har bl. a. varit det enhälliga
riksdagsuttalandet år 1971 (InU 15 s. 77, rskr 196) att de fyra nordligaste
länen bör speciellt beaktas vid fortsatt utflyttning av statlig verksamhet.
Den pågående beredningen av etapp 2 har visat att verksamheternas
art inte sällan lägger hinder i vägen för att tillgodose det av
riksdagen uttalade önskemålet. Det är därför angeläget att statsmakterna
tillvaratar de reella möjligheter som finns — i synnerhet gäller detta
för nyinrättade verksamheter.

Den föreslagna myndighetens verksamhetsområde kommer att omfatta
hela landet, och Sundsvall har från geografisk synpunkt ett centralt
läge. Tyngdpunkten för verksamheten ligger emellertid i de södra och
mellersta delarna av landet, där flertalet av de organ som myndigheten
skall betjäna är förlagda. Jönköping får därför sägas ha ett visst försteg
från kommunikations- och kontaktsynpunkt. Arbetsuppgifterna för
den nya myndigheten skall inte avse den egentliga verksamheten inom
domstolarna och övriga organ, nämligen rättstillämpningen. Myndighetens
uppgifter kommer att ligga helt på det administrativa planet: ekonomisk
planering och redovisning, personaladministration, utbildning
etc. Även om detta kommer att — åtminstone i inledningsskedet —
fordra en hel del lokala kontakter kan utskottet inte finna att Jönköping

JuU 1973: 24

för verksamhet av den art det här gäller har sådana utpräglade kontaktfördelar
jämfört med Sundsvall att dessa bör vara utslagsgivande.

Sammanfattningsvis finner alltså utskottet att en sammanvägning av
regionalpolitiska faktorer och intresset av en så rationell verksamhet
som möjligt vid den centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet
ger vid handen att Sundsvall bör väljas som lokaliseringsort. Inrikesutskottet
tillstyrker alltså motionen 1973: 1719 och avstyrker i följd
härav lokaliseringsförslaget i prop. 1972: 1, bil. 4, samt motionerna
1973: 1721, 1972: 912 och 1972: 918.

Stockholm den 26 april 1973

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Fridolfsson i Rödeby (s),
Peterson i Linköping (fp), Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson
(s), herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c), Nygren (s), Olsson i Asarum
(s), Winberg (m) och Hallgren (vpk).

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM (973 730097