Justitieutskottets betänkande nr 21 år 1973
JuU 1973:21
Nr 21
Justitieutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:92 med
förslag till lagstiftning om straff för luftfartssabotage, m. m. jämte
motioner.
Propositionen
I propositionen 1973:92 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att
1. anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
brottsbalken,
2. godkänna konventionen den 23 september 1971 för bekämpande
av brott mot den civila luftfartens säkerhet (Montrealkonventionen).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till vad utskottet anför på s. 4 och 5.
I samband med propositionen behandlar utskottet en vid riksdagens
början väckt motion, 1973:271, och en i anledning av propositionen
väckt motion, 1973:1855. Motionsyrkandena redovisas nedan på s. 3 och
4.
Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.
Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom förordnas, att 2 kap. 3 § och 13 kap. 5 a, 6, 11 och 12 §§
brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
3 S1
För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i
2 S efter svensk lag och vid svensk domstol,
1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om
det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen
å sådant fartyg,
2. om brottet begåtts av krigsman å område där avdelning av krigsmakten
befann sig eller om det begåtts av annan än krigsman å sådant område och
avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,
3. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan
menighet eller svensk allmän inrättning,
4. om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och förövats
mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning
eller mot utlänning med hemvist i Sverige,
1 Senaste lydelse 1972:812.
1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 21
JuU 1973:21
2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5. om brottet är kapning av luft- 5. om brottet är kapning av luftfartyg
ellerfolkrättsbrott, eller fartyg, luftfartssabotage eller folk
rättsbrott
eller försök till kapning av
luftfartyg eller luftfartssabotage,
eller
6. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är
fängelse i fyra år eller däröver,
13 kap.
5 a §2
Den som ombord på luftfartyg medelst olaga tvång bemäktigar sig fartyget
eller ingriper i dess manövrering, dömes förkapningav luftfa rt
y g till fängelse i högst fyra år.
Är brottet grovt, dömes till fäng- Vidtager någon eljest åtgärd som
else, lägst ett och högst tio år. Vid är ägnad att framkalla fara för
bedömande huruvida brottet är luftfartygs säkerhet under flygning
grovt skall särskilt beaktas, om eller gör någon luftfartyg i trafik
därigenom framkallats fara för flera oanvändbart för flygning genom att
människoliv eller om gärningen förstöra eller skada det, dömes
eljest varit ar särskilt farlig art. för luft fa rtssabotage till fäng
else
i högst fyra år.
Är brott som i första eller andra
stycket sägs att anse som grovt,
dömes till fängelse på viss tid, lägst
två och högst tio år. eller på livstid.
Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om
därigenom framkallats fara för flera
människoliv eller om gärningen
eljest varit av särskilt farlig art.
6 8
Den som av oaktsamhet, genom Den som av oaktsamhet, genom
att umgås ovarsamt med eld eller att umgås ovarsamt med eld eller
sprängämne eller annorledes, vållar sprängämne eller annorledes, vållar
brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 §
sägs eller framkallar fara därför, sägs eller framkallar fara därför,
eller vållar skada eller hinder som i eller vållar skada eller hinder som i
4 § sägs, dömes för allmänfarlig 4§ sägs eller skada som i 5 a § andra
vårdslöshet till böter eller fäng- stycket sägs, dömes för allmän
else
i högst sex månader. farlig vårdslöshet till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.
2 Senaste lydelse 1971:188.
JuU 1973:21
3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om någon, som ådragit sig ansvar
enligt I, 2, 3, 6, 7, 8, 9 eller 10 §,
frivilligt avvärjt fara som där sägs
innan avsevärd olägenhet uppkommit,
må dömas till lindrigare straff än
för gärningen är stadgat; dock må ej
dömas till lindrigare straff än fängelse.
om lägsta straffet för brottet eljest
är fängelse i två år eller däröver.
Var faran ringa och är för gärningen
ej stadgat svårare straff än fängelse i
ett år, skall ej dömas till ansvar.
Om någon, som ådragit sig ansvar
enligt 1,2,3, 6, 7, 8, 9 eller 10 § eller
enligt 5 a § förluftfartssabotage,frivilligt
avvärjt fara som där sägs innan
avsevärd olägenhet uppkommit,
må dömas till lindrigare straff än för
gärningen är stadgat; dock må ej
dömas till lindrigare straff än fängelse,
om lägsta straffet för brottet eljest
är fängelse i två år eller däröver.
Var faran ringa och är för gärningen
ej stadgat svårare straff än fängelse i
ett år, skall ej dömas till ansvar.
12 §3
För försök, förberedelse eller
stämpling till mordbrand, grov
mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse,
sabotage, grovt sabotage,
kapning av luftfartyg eller spridande
av gift eller smitta eller till
förgöring, så ock för underlåtenhet
att avslöja sådant brott dömcs till
ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.
För försök, förberedelse eller
stämpling till mordbrand, grov
mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse,
sabotage, grovt sabotage,
kapning av luftfartyg, luftfartssabotage
eller spridande av gift eller
smitta eller till förgöring, så ock för
underlåtenhet att avslöja sådant
brott dömcs till ansvar enligt vad i 23
kap. stadgas.
Denna lag träder i kraft den I juli 1973.
Utskottet vill framhålla att den i förslaget till lag om ändring i
brottsbalken såsom nuvarande lydelse upptagna texten till 2 kap. 3 §
samma balk återger lydelsen enligt lagen (1972:812) om ändring i
brottsbalken, vilken träder i kraft den 1 juli 1973. Lagrummets nu
gällande lydelse har upptagits i SFS 1971: 188.
Motionerna
1. Motionen 1973:271 av herr Winberg (m), vari yrkas att riksdagen
antar följande
Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom förordnas att 13 kap. 5 a § brottsbalken skall ha nedan
angivna lydelse
3 Senaste lydelse 1971:188.
JuU1973:21
4
Nuvarande lydelse
Den som
Är brottet grovt, dömes till
fängelse, lägst ett och högst tio år.
Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
därigenom framkallats fara för flera
människoliv eller om gärningen
eljest varit av särskilt farlig art.
Föreslagen lydelse
fyra år.
Är brottet grovt, dömes till
fängelse på viss tid, lägst två och
högst tio år, eller på livstid. Vid
bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om
därigenom framkallats fara för flera
människoliv eller om gärningen
eljest varit av särskilt farlig art.
13 kap.
5 a §
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
2. Motionen 1973: 1855 av herr Björk i Göteborg (s), vari yrkas att
riksdagen i samband med behandlingen av propositionen 1973: 92 gör ett
klarläggande uttalande om förhållandet mellan å ena sidan de artiklar i
Haag- och Montrealkonventionerna, som avser utlämning, och å andra
sidan förbehållet om ”politiskt brott” i lagen (1957: 668) om utlämning
för brott.
Utskottet
Inledning
Den 16 december 1970 antogs i Haag en konvention för bekämpande
av olaga besittningstagande av luftfartyg, Haagkonventionen. Konventionen
ålägger de fördragsslutande staterna att föreskriva stränga straff för
flygplanskapning och att uppfylla vissa förpliktelser i fråga om domsrätt,
åtal och utlämning med anledning av kapningsbrott. För att Sverige
skulle kunna ansluta sig till konventionen, genomfördes år 1971 vissa
ändringar i brottsbalken. Bl. a. infördes en särskild bestämmelse om straff
för kapning av luftfartyg. Straffskalan för sådant brott bestämdes till
fängelse i högst fyra år eller, vid grovt brott, fängelse i lägst ett och högst
tio år (prop. 1971: 92, JuU 1971: 9, rskr 1971: 164). Konventionen, som
trädde i kraft den 14 oktober 1971, har ratificerats av Sverige och ett
femtiotal andra stater.
Mot bakgrund av att den civila luftfartens säkerhet hotas inte bara av
flygplanskapningar utan även av sabotagehandlingar i olika former,
tillkom den 23 september 1971 i Montreal under samarbete mellan 60
stater en konvention för bekämpande av brott mot den civila luftfartens
säkerhet, Montrealkonventionen. Konventionen trädde i kraft den 26
januari 1973. Dess bestämmelser innebär i huvudsak att stat som tillträtt
konventionen åtar sig att belägga vissa särskilt angivna former av
sabotagehandlingar med stränga straff, att tillse att domsrätt beträffande
JuU 1973:21
5
sådana brott finns i viss angiven utsträckning och att vidta åtgärder
antingen för åtal mot eller för utlämning av den som begått sabotagebrott
och befinner sig inom statens område. Konventionens reglering av
frågorna om jurisdiktion, åtal, utlämning, förundersökning m. m. är i
stort sett densamma som i Haagkonventionen.
I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna Montrealkonventionen
samt anta ett vid propositionen fogat förslag tili lag om
ändring i brottsbalken, vilket utformats i nära anslutning till konventionens
bestämmelser. Lagförslaget innebär bl. a. att en särskild bestämmelse
om straff för luftfartssabotage införs i brottsbalken. Förslaget
innefattar också sådan ändring i brottsbalkens bestämmelser om svensk
domstols behörighet att svensk domstol, liksom i fråga om folkrättsbrott
och kapning av luftfartyg, ges domsrätt beträffande luftfartssabotage,
oavsett var och av vem brottet har begåtts. Domsrätten föreslås också
omfatta försök till kapning av luftfartyg och försök till luftfartssabotage.
Tillträde till konventionen
I samband med att Sverige tillträdde Haagkonventionen uttalades av
statsmakterna att det från flera synpunkter är angeläget att Sverige aktivt
deltar i de ansträngningar som vidtagits på det internationella planet i
syfte att bekämpa de allt oftare förekommande kapningarna av civila
luftfartyg. Det framhölls också att konventionen, som bedömdes stå i
god överensstämmelse med den svenska rättsordningen, torde bli ett
effektivt medel i kampen mot den allvarliga brottslighet som flygplanskapningarna
utgör.
Montrealkonventionen kan som framgår av vad ovan anförts ses som
ett komplement till Haagkonventionen, och de skäl som talade för att
Sverige tillträdde Haagkonventionen äger enligt utskottets mening giltighet
också i fråga om Montrealkonventionen. Utskottet tillstyrker därför
att riksdagen godkänner konventionen.
Lags tiftni ngsåtgärd er
Som angivits i det föregående föreslås i propositionen att vissa
ändringar vidtas i brottsbalken i anslutning till att Sverige tillträder
Montrealkonventionen. Den särskilda bestämmelsen om straff för luftfartssabotage
har i Kungl. Maj:ts förslag upptagits i ett nytt andra stycke i
den år 1971 införda 5 a § i brottsbalkens 13 kap., vilken reglerar kapning
av luftfartyg. Straffskalan föreslås vara densamma som för kapning av
luftfartyg, alltså fängelse i högst fyra år. I ett nytt tredje stycke ges regler
för grova fall av båda brotten. I överensstämmelse med vad som gäller för
grovt sabotage enligt 13 kap. 5 § föreslås att straffskalan för grovt fall av
luftfartssabotage bestäms till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio
år, eller på livstid. Bl. a. mot bakgrunden av att fallen av flygplanskapning
blivit alltmer elakartade under de år som förflutit sedan straff för
flygplanskapning infördes föreslås att denna straffskala skall gälla även
JuU 1973:21
6
för kapning av luftfartyg, när brottet är att bedöma som grovt. Förslaget
innebär en höjning av straffmaximum för sådana brott, vilket nu utgör
fängelse i högst tio år. Samma straffskärpning föreslås i den vid
riksdagens början väckta motionen 1973: 271.
För att nå överensstämmelse mellan den svenska lagstiftningen och
konventionens bestämmelser krävs vissa ändringar i de svenska straffbestämmelserna
på området. Utskottet finner liksom departementschefen
lämpligt att de erforderliga kompletteringarna sker genom ändringar i
brottsbalken och att en ny bestämmelse om luftfartssabotage tas in i 13
kap. 5 a § som ett nytt andra stycke.
Vad beträffar strafflatituden finner utskottet liksom departementschefen
att luftfarten bör beredas samma straffrättsliga skydd mot
sabotagehandlingar som det vilket tillkommer samfärdsel inom Sverige
enligt bestämmelserna om sabotage och grovt sabotage i 13 kap. 4 och
5 §§ brottsbalken. Utskottet tillstyrker således att straffet för luftfartssabotage
skall utgöra fängelse i högst fyra år och för grovt sådant brott
fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid.
Enligt utskottets mening utgör vidare de mycket allvarliga händelser
som efter 1971 års lagstiftning drabbat den civila luftfarten både
utomlands och i Sverige starka skäl att nu införa livstids fängelse i
straffskalan även för kapning av luftfartyg. Härför talar också att en
sådan straffskärpning innebär att man uppnår överensstämmelse mellan
straffskalorna för luftfartssabotage och kapning av luftfartyg.
På anförda skäl tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag till utformning
av 13 kap. 5 a § brottsbalken. Ställningstagandet innebär ett
tillgodoseende av önskemålen i motionen 1973: 271.
Utskottet har ingen erinran mot övriga i propositionen föreslagna
ändringar i brottsbalken.
Förhållandet meitan konventionerna och 195 7 års ut lämningslag
Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige till nordiskt land
finns i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,
Island och Norge, medan bestämmelser om utlämning till utomnordiskt
land ges i lagen (1957:668) om utlämning för brott. Båda dessa lagar
bygger på principen att fråga om utlämning skall prövas fritt på grundval
av samtliga föreliggande omständigheter i varje enskilt fall. För beviljande
av utlämning krävs inte att det föreligger ett utlämningsavtal mellan
Sverige och den stat som begär utlämning. Beslut om utlämning fattas av
Kungl. Maj.t eller - i vissa ärenden enligt 1959 års lag — av åklagare. För
att utlämning skall kunna medges måste vissa i lagarna uppställda villkor
vara uppfyllda. Sålunda får enligt 1957 års lag svensk medborgare inte
utlämnas. Enligt samma lag skall den gärning för vilken utlämning begärs
motsvara brott för vilket enligt svensk lag stadgas fängelse i mer än ett år.
Vidare får utlämning inte beviljas för politiskt brott. Lagarna anger också
vissa andra hinder för utlämning.
Enligt utlämningslagarna föreligger inte skyldighet att bevilja utläm -
JuU 1973:21
7
ning, även om samtliga de villkor som anges i den tillämpliga lagen är
uppfyllda. Genom utlämningsavtal med annan stat kan Sverige dock ha
åtagit sig att till den staten utlämna person som uppehåller sig här. För
ratifikation av sådant avtal krävs dock alltid att avtalet som förutsättning
för utlämning från Sverige innehåller bestämmelser som innebär att
åtminstone de minimivillkor för utlämning som uppställs i utlämningslagstiftningen
skall vara uppfyllda. F. n. har Sverige bilaterala utlämningsavtal
endast med Belgien, Amerikas förenta stater och Storbritannien. Ett
av Kungl. Majit i prop. 1973:89 framlagt förslag att riksdagen skall
godkänna ett utlämningsfördrag mellan Sverige och Australien har
tillstyrkts av justitieutskottet i betänkandet JuU 1973:23. Vidare kan
nämnas att Sverige tillträtt den europeiska utlämningskonventionen av
den 13 december 1957.
Som angivits i det föregående innebär Montrealkonventionens bestämmelser
bl. a. att stat som tillträtt konventionen åtar sig att vidta åtgärder
antingen för åtal mot eller för utlämning av den som begått sabotagebrott
och befinner sig inom statens område. Motsvarande förpliktelser, såvitt
gäller kapningsbrott, har Sverige iklätt sig vid tillträdet till Haagkonventionen.
Enligt de artiklar i Haag- och Montrealkonventionerna som
reglerar frågan om utlämning av den som är misstänkt eller dömd för
ifrågavarande brott skall de villkor för utlämning gälla som är uppställda i
lagen i den stat som mottar framställning om utlämning.
Mot bakgrund av den starka internationella opinionen mot flygplanskapningar
och flygplanssabotage uttalas i motionen 1973: 1855 bl. a. att
bestämda krav kan komma att resas att Sverige till annat land skall
utlämna personer som överbevisats om sådana brott. Bl. a. med hänsyn
härtill och då propositionen 1973:92 inte ger någon vägledning om i
vilka fall det kan anses befogat att bedöma ett brott som politiskt brott,
hemställer motionären att riksdagen gör ett klarläggande uttalande om
förhållandet mellan å ena sidan de artiklar i Haag- och Montrealkonventionerna
som avser utlämning och å andra sidan förbehållet om politiskt
brott i 1957 års utlämningslag.
Utskottet vill i anledning av motionen först framhålla att som framgår
av vad ovan anförts Sverige inte genom konventionerna förpliktas till
utlämning av den som är misstänkt för brott som avses med konventionerna
men väl åtar sig att, om den misstänkte inte utlämnas, överlämna
fallet till behörig myndighet här i landet för beslut i åtalsfrågan. Frågan
huruvida utlämning skall ske för brott som avses med konventionerna
skall liksom eljest bedömas i enlighet med reglerna i vår utlämningslagstiftning.
Härav följer att förbudet mot utlämning för politiskt brott i
1957 års lag även har avseende på ifrågavarande brott. Vad gäller
konventionerna innehåller de att villkor för utlämning som uppställs i
lagen i den stat som mottar framställning om utlämning skall iakttas.
Enligt konventionerna skall således förbudet i den svenska lagen mot
utlämning för politiskt brott respekteras. I anslutning till det sagda kan, i
anledning av vad som uttalas i motionen, tilläggas att Sveriges tillträde till
konventionerna självfallet inte innebär någon förändring beträffande den
JuU 1973:21
8
vidsträckta asylrätt som vi traditionellt medger politiska flyktingar.
Utöver vad nu sagts bör enligt utskottets mening i nu förevarande
sammanhang inte göras något uttalande av riksdagen i det av motionären
angivna avseendet.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
A. att riksdagen
1. antar det genom propositionen 1973:92 framlagda förslaget
till lag om ändring i brottsbalken,
2. avslår motionen 1973:271 i den mån den inte tillgodosetts
genom utskottets hemställan under A 1;
B. att riksdagen godkänner konventionen den 23 september
1971 för bekämpande av brott mot den civila luftfartens
säkerhet;
C. att riksdagen avslår motionen 1973: 1855.
Stockholm den 15 maj 1973
På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Jönsson i
Malmö (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), Westberg i Ljusdal (fp), fru
Hjelm-Wallén (s), herr Polstam (c), fru Bergander (s), herrar Måbrink
(vpk), Petersson i Röstånga (fp), Karlsson i Ronneby (s), Wijkman (m)
och Alf Pettersson i Malmö (s).
GOTAB 73 3865 S Stockholm 1973