Justitieutskottets betänkande nr 1 år 1973 JuU 1973:1

Nr 1

Justitieutstottets betänkande i anledning av propositionen 1972:132
med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen m.m. jämte motioner.

Genom en den 3 november 1972 dagtecknad proposition, 1972: 132,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att
antaga de vid propositionen fogade förslagen till

1) lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

2) lag om ändring i giftermålsbalken

3) lag om ändring i föräldrabalken

4) lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar

5) lag om ändring i lagen (1946: 817) om bevisupptagning vid utländsk
domstol

6) lag om ändring i utlänningslagen (1954: 193)

7) lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott

8) lag om ändring i lagen (1958: 642) angående blodundersökning
m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till
barn utom äktenskap

9) lag om ändring i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till
Danmark, Finland, Island och Norge

10) lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

11) lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig
asocilalitet

12) lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall

13) lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda

14) lag om ändring i lagen (1969: 644) om vissa rättigheter för statslösa
personer och politiska flyktingar

15) lag om ändring i lagen (1970: 375) om utlämning till Danmark,
Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling

16) lag om ändring i lagen (1971: 949) om exekutiv försäljning av
fast egendom

17) lag om ändring i lagen (1971: 495) om ändring i utsökningslagen
(1877: 31 s. 1)

1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 1

JuU 1973:1

18) lag om ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av
luftfartyg m. m.

19) lag om ändring i lagen (1972: 260) om internationellt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom

20) lag om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet
m. m.

I samband med propositionen har utskottet behandlat fem i anledning
av propositionen väckta motioner samt en vid riksdagens början
väckt motion. Motionsyrkandena anges nedan på s. 30—31.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till vad utskottet anför på s. 31—32

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

JuU 1973: 1

1. Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom förordna i fråga om rättshjälpslagen (1972: 429)
dels att 1, 9, 17, 19, 20, 22, 24—26, 31, 33, 37 och 38 §§ skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att nuvarande 41—44 §§ skall betecknas 46—49 §§ och att nuvarande
45 § skall betecknas 51 §,

dels att rubriken närmast före 41 § skall sättas närmast före 46 § och
att rubriken närmast före 44 § skall sättas närmast före 49 §,
dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 41—45 och 50 §§,
och närmast före 41 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Rättshjälp enligt denna lag utgår
såsom allmän rättshjälp (6—
34 §§), rättshjälp åt misstänkt i
brottmål (35—40 §§) och rådgivning
(41—43 §§).

Föreslagen lydelse

1§

Rättshjälp enligt denna lag utgår
såsom allmän rättshjälp (6—
34 §§), rättshjälp åt misstänkt i
brottmål (35—40 §§), rättshjälp
genom offentligt biträde (41—
45 §§) och rådgivning (46—48 §§).

9§

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenheten
som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättssökande
har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i
16 § andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt,

2. bevisning vid allmän domstol,
krigsrätt eller arbetsdomstolen
samt nödvändig utredning i angelägenhet,
som kan komma under
sådan domstols prövning eller som
skall prövas av skiljemän och som
ej är förvaltningsärende eller av
beskaffenhet att kunna komma
under förvaltningsmyndighets
prövning,

3. utredning i angelägenhet som
skall prövas av förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet
om utredningen är skäligen påkallad
för tillvaratagande av den
rättssökandes rätt och ej kan erhållas
genom myndigheten,

4. resa och uppehälle för den
rättssökande eller hans ställföreträdare
och för vårdare eller an -

2. bevisning vid allmän domstol,
krigsrätt eller arbetsdomstolen
samt nödvändig utredning i angelägenhet,
som kan komma under
sådan domstols prövning eller som
skall prövas av skiljemän,

3. resa och uppehälle för den
rättssökande eller hans ställföreträdare
och för vårdare eller annan,

JuU 1973: 1

Nuvarande lydelse
sorn måste anlitas, i samband med
inställelse inför domstol eller annan
myndighet, om personlig inställelse
ålagts, eller i samband
med inställelse för blodundersökning
eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper i mål om
äktenskaplig börd eller faderskapet
till barn utom äktenskap,

4. avgift som enligt expeditionskungörelsen
(1964: 618) utgår för
ansökan och expedition vid domstol
som anges i 2, dock ej i fråga
om sådan rättens expedition som
utfärdas endast på särskild begäran
om icke expeditionen begäres
innan tiden för fullföljd av talan
gått till ända, samt avgift som utgår
enligt exekutionsavgiftskungörelsen
(1971: 1027),

5. kungörelse i mål eller ärende
vid domstol som anges i 2,

6. vad av allmänna medel utgått
i ersättning till tolk eller stenograf
eller i ersättning enligt 4 eller
5 § lagen (1958:642) angående
blodundersökning m. m. i mål om
äktenskaplig börd eller vid utredning
av faderskapet till barn utom
äktenskap eller enligt föreskrift i
rättegångsbalken eller 3 § första
stycket nämnda lag för bevisning
som rätten självmant föranstaltat
om.

Föreslagen lydelse
nan, som måste anlitas, i samband
med inställelse inför domstol eller
annan myndighet, om personlig inställelse
ålagts, eller i samband
med inställelse för blodundersökning
eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper i mål om
äktenskaplig börd eller faderskapet
till barn utom äktenskap,

5. avgift som enligt expeditionskungörelsen
(1964: 618) utgår för
ansökan och expedition vid allmän
domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen,
dock ej i fråga om sådan
rättens expedition som utfärdas
endast på särskild begäran om icke
expeditionen begäres innan tiden
för fullföljd av talan gått till ända,
samt avgift som utgår enligt exekutionsavgiftskungörelsen
(1971:
1027),

6. kungörelse i mål eller ärende
vid allmän domstol, krigsrätt eller
arbetsdomstolen,

7. vad av allmänna medel utgått
i ersättning till tolk eller stenograf
eller i ersättning enligt 4 eller 5 §
lagen (1958: 642) angående blodundersökning
m. m. i mål om äktenskaplig
börd eller vid utredning
av faderskapet till barn utom äktenskap
eller enligt föreskrift i rättegångsbalken
eller 3 § första stycket
nämnda lag för bevisning som
rätten självmant föranstaltat om.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes
kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till
barn utom äktenskap.

17 §

Ersättning till biträde samt för bevisning och annan utredning skall i
fall som avses i 16 § bestämmas som om kostnaden skolat utgå av allmänna
medel enligt denna lag.

I mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen
fastställes ersättningen till
biträdet av domstolen. I annat fall
fastställes biträdesersättningen av

I mål eller ärende vid domstol
som anges i 9 § andra stycket 2
fastställes ersättningen till biträdet
av domstolen. I annat fall fastställes
biträdesersättningen av rätts -

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse

hjälpsnämnden, om den rättssökande
eller biträdet begär det eller
rättshjälpsnämnden självmant upptager
ersättningsfrågan till prövning.

Föreslagen lydelse

rättshjälpsnämnden, om den rättssökande
eller biträdet begär det
eller rättshjälpsnämnden självmant
upptager ersättningsfrågan till
prövning.

19 §

Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden
samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet. Kan sökanden ej
själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom
bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rättshjälpsnämnden på
sökandens begäran förordna biträde.

När biträde kan förordnas enligt
20 kap. 19 § föräldrabalken,
förordnas ej biträde enligt denna
lag.

20 §

Sedan beslut meddelats om allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande
kostnader av allmänna medel. Har allmän rättshjälp lämnats
enligt 16 § första stycket, utgår biträdesersättningen även för denna
del av uppdraget av allmänna medel.

I fråga om ersättning som avses
i 9 § andra stycket 6 skall rätten,
i stället för att enligt 18 kap. 13 §
rättegångsbalken ålägga den som
beviljats allmän rättshjälp betalningsskyldighet,
förklara att ersättningen
utgör en kostnad för rättshjälpen.

I fråga om ersättning som avses
i 9 § andra stycket 7 skall rätten,
i stället för att enligt 18 kap. 13 §
rättegångsbalken ålägga den som
beviljats allmän rättshjälp betalningsskyldighet,
förklara att ersättningen
utgör en kostnad för
rättshjälpen.

22 §

Biträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg
som uppdraget krävt. Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande
av ersättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad
för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning till biträde fastställes
i mål eller ärende vid domstol,
som anges i 9 § andra stycket 2,
av domstolen. Biträdesersättning i
annat fall fastställes av rättshjälpsnämnden.

Ersättning till biträde fastställes
i mål eller ärende vid allmän domstol,
krigsrätt eller arbetsdomstolen
av domstolen. Biträdesersättning
i annat fall fastställes av rättshjälpsnämnden.

24 §

I den mån ej särskilda föreskrifter
gäller, utgår ersättning för bevisning
i mål eller ärende vid dom -

I den mån ej särskilda föreskrifter
gäller, utgår ersättning för bevisning
i mål eller ärende vid ali -

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse

stol som anges i 9 § andra stycket
2 med skäligt belopp enligt
domstolens bestämmande.

Föreslagen lydelse

män domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen
med skäligt belopp en
ligt domstolens bestämmande.

I angelägenhet, som ej handlägges
vid domstol som anges i 9 §
andra stycket 2, beslutar biträde
om utredning. Har biträde ej förordnats,
beslutar rättshjälpsnämnden.

Den som medverkat vid utredning
till ersättning enligt föreskrifter som
bestämmes av rättshjälpsnämnden.

I angelägenhet, som ej handlägges
vid allmän domstol, krigsrätt
eller arbetsdomstolen, beslutar biträde
om utredning. Har biträde ej
förordnats, beslutar rättshjälpsnämnden.

som avses i första stycket har rätt
Konungen meddelar. Ersättningen

26 §

Ersättning som avses i 9 § andra Ersättning som avses i 9 § andra
stycket 3 utgår enligt bestämmel- stycket 4 utgår enligt bestämmelser
som Konungen meddelar. ser som Konungen meddelar.

Ersättning enligt första stycket bestämmes av den myndighet inför
vilken inställelsen sker. Vid inställelse för blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd
eller faderskapet till barn utom äktenskap bestämmes ersättningen av
domstolen.

31 §

I fråga om part som åtnjuter allmän
rättshjälp i mål eller ärende
vid domstol som anges i 9 § andra
stycket 2 äger bestämmelse i lag
om parts rättegångskostnad tilllämpning
i fråga om kostnaderna
för rättshjälpen. Motpart eller annan
som är ersättningsskyldig för
sådana kostnader skall åläggas att
utge ersättningen till statsverket.

I fråga om part som åtnjuter allmän
rättshjälp i mål eller ärende
vid allmän domstol, krigsrätt eller
arbetsdomstolen äger bestämmelse
i lag om parts rättegångskostnad
tillämpning i fråga om kostnaderna
för rättshjälpen. Motpart eller
annan som är ersättningsskyldig
för sådana kostnader skall åläggas
att utge ersättningen till statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad, hemskillnad eller
äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall
rätten om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga
andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan
parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i
fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet
åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet
eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

33 §

Ersättning som motpart eller annan enligt 31 § betalat till statsverket
för kostnader för allmän rättshjälp skall utges till den som erhållit rättshjälpen
i den mån ersättningen överstiger kostnaderna minskade med
vad som erlagts i kostnadsbidrag.

Har allmän rättshjälp beviljats
sökande i ärende angående verkställighet
enligt utsökningslagen
(1877: 31 s. 1), äger bestämmelserna
i första stycket om ersättning
motsvarande tillämpning i fråga
om exekutionsavgift som i ärendet
uttagits hos motparten.

37 §

I fråga om förmåner vid rättshjälp
enligt 36 § äger 9 § andra
stycket 2—4, 20 § första stycket
samt 24 och 26 §§ motsvarande
tillämpning.

I fråga om förmåner vid rättshjälp
enligt 36 § äger 9 § andra
stycket 2, 4 och 5, 20 § första
stycket samt 24 och 26 §§ motsvarande
tillämpning.

38 §

Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad eller
annan att till statsverket återbetala kostnad som enligt rättens beslut
utgått av allmänna medel äger motsvarande tillämpning ifråga om kostnad
för rättshjälp enligt 36 §.

I fall som avses i 19 § andra
stycket lagen (1946: 804) om införande
av nya rättegångsbalken gäller
vad där är föreskrivet.

I fall som avses i 19 § andra
stycket lagen (1946: 804) om införande
av nya rättegångsbalken,
18 § lagen (1957: 668) om utlämning
för brott, 14 § lagen (1959:
254) om utlämning för brott till
Danmark, Finland, Island och
Norge, 7 och 13 §§ lagen (1964:
450) om åtgärder vid samhällsfarlig
asocialitet samt 39 § lagen
(1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet
av brottmålsdom gäller vad där är
föreskrivet.

Rättshjälp genom offentligt
biträde

41 §

Offentligt biträde kan förordnas
i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller
psykiatriska nämnden angående intagning
enligt 8 eller 9 § eller utskrivning
enligt 16 eller 19 § la -

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

gen (1966:293) om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2. hos beslutsnämnd eller psykiatriska
nämnden angående inskrivning
i eller utskrivning från
vårdhem eller specialsjukhus enligt
lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda
eller placering av särskolelev
enligt 28 § samma lag,

3. hos förvaltningsdomstol angående
tvångsintagning i allmän
vårdanstalt för alkoholmissbrukare
enligt 18 eller 55 § lagen (1954:
579) om nykterhetsvård eller kvarhållande
enligt 45 § samma lag,

4. angående omhändertagande
för samhällsvård enligt 29 § barnavårdslagen
(1960: 97) eller utredning
enligt 30 § samma lag eller
angående sådan samhällsvårds
slutliga upphörande enligt 42 §
samma lag,

5. hos förvaltningsdomstol angående
intagning i eller utskrivning
från ungdomsvårdsskola enligt
barnavårdslagen (1960: 97),

6. hos utlänningsnämnden enligt
utlänningslagen (1954:193),

7. angående förpassning eller
utvisning enligt utlänningslagen
(1954:193),

8. angående avvisning enligt utlänningslagen
(1954:193), dock ej
hos polismyndighet, såvida icke
utlänningen enligt 35 § samma
lag hållits i förvar längre än en
vecka,

9. angående verkställighet enligt
utlänningslagen (1954:193),
om underställning skett hos centrala
utlänningsmyndigheten med
stöd av 58 § andra stycket samma
lag eller om utlänningen enligt
35 § samma lag hållits i förvar
längre än en vecka,

10. angående uppehållstillstånd,
om utlänningsnämndens yttrande
på grund av 12 § första stycket
utlänningslagen (1954:193) skall
inhämtas,

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11. angående föreskrifter som
meddelas enligt 9 eller 34 § utlänningslagen
(1954:193),

12. angående hemsändande av
utlänning med stöd av 71 § första
stycket utlänningslagen (1954:
193),

13. angående förverkande av
villkorligt medgiven frihet enligt
26 kap. brottsbalken,

14. angående återintagning i
anstalt enligt 29 eller 30 kap.
brottsbalken,

15. angånde verkställighet utomlands
av frihetsberövande påföljd
enligt lagen (1963:193) om samarbete
med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verkställighet
av straff m. m. eller lagen
(1972: 260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet
av brottmålsdom,

16. angående utlämning enligt
lagen (1970:375) om utlämning
till Danmark, Finland, Island eller
Norge för verkställighet av beslut
om vård eller behandling,

17. angående kastrering enligt
lagen (1944:133) om kastrering
eller sterilisering enligt lagen
(1941:282) om sterilisering, om
giltigt samtycke till åtgärden ej
lämnats.

42 §

Offentligt biträde skall utses för
den som åtgärden avser, om det
behövs för tillvaratagande av dennes
rätt. Vid bedömningen av behovet
skall särskilt beaktas om i
väsentligt hänseende motstridiga
sakuppgifter lämnats under utredningen
eller betydelsefulla sakförhållanden
i övrigt är oklara.

43 §

Offentligt biträde förordnas av
rättshjälpsnämnd efter ansökan av
den som åtgärden avser eller anmälan
av den myndighet som
handlägger målet eller ärendet.

Förordnande gäller även när

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

talan fullföljes eller meddelat beslut
underställes annan myndighets
prövning eller saken överlämnas
till annan myndighets avgörande.

Ansökan eller anmälan upptages
av den rättshjälpsnämnd inom
vars verksamhetsområde den
som åtgärden avser är bosatt eller,
i fråga om den som ej är bosatt
i landet, av den rättshjälpsnämnd
som Konungen bestämmer.

Ansökan eller anmälan får upptagas
av annan rättshjälpsnämnd
än som följer av tredje stycket, om
nämnden finner särskilda skäl föreligga.

44 §

Har den som åtgärden avser till
offentligt biträde själv föreslagit
någon som är lämplig, skall denne
förordnas, om ej hans anlitande
skulle medföra avsevärt ökade
kostnader eller i övrigt särskilda
skäl föranleder annat.

I fråga om offentligt biträde
äger bestämmelserna i 21 § andra
och tredje styckena, 22 § första
och andra styckena samt 23 §
motsvarande tillämpning.

Ersättning till offentligt biträde
fastställes av rättshjälpsnämnden
och utgår av allmänna medel.

45 §

1 mål eller ärende som avses i
41 § får offentligt biträde föranstalta
om sådan utredning som är
skäligen påkallad för tillvaratagande
av dens rätt som åtgärden
avser och som ej kan erhållas genom
myndighet som handlägger
målet eller ärendet. Har offentligt
biträde ej utsetts, får rättshjälpsnämnd
som avses i 43 § på ansökan
av den som åtgärden avser
besluta om utredning.

Den som efter beslut av offentligt
biträde eller rättshjälpsnämnd
medverkat vid utredning har rätt
till ersättning av allmänna medel

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligt bestämmelser som Konungen
meddelar. Ersättningen fastställes
av rättshjälpsnämnden.

50 §

Bestämmelserna i denna lag om
angelägenhet, som skall prövas av
förvaltningsmyndighet, gäller även
sådant ärende vid allmän domstol,
krigsrätt eller arbetsdomstolen,
som avser domstolens förvaltande
verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

2. Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 15 kap. 31 § giftermålsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 kap.
31 §!

Vistas den, mot vilken talan enligt
denna balk riktas, å okänd ort,
skall hans rätt i saken bevakas av
god man, varom i 18 kap. föräldrabalken
förmäles. I fråga om
arvode och ersättning till god man,
som här avses, skall gälla vad i 20
kap. 19 § föräldrabalken stadgas
angående gottgörelse åt rättegångsbiträde.

Vistas den, mot vilken talan enligt
denna balk riktas, å okänd ort,
skall hans rätt i saken bevakas av
god man, varom i 18 kap. föräldrabalken
förmäles. I fråga om
ersättning till god man, som här
avses, skall gälla vad i 20 kap. 19 §
föräldrabalken stadgas angående
ersättning åt rättegångsbiträde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

* Senaste lydelse 1963:151 (Jfr 1969: 256).

Juli 1973:1

3. Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 19 och 37 §§ föräldrabalken skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap.
19 §!

Har ansökan gjorts, att någon skall förklaras omyndig på grund av
sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten,
förordne rätten biträde att bevaka hans rätt i målet, om han begär det
eller om det eljest med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligt.
Begär den som på sådan grund försatts i omyndighet att förklaras åter
myndig, må ock rättegångsbiträde förordnas, om det finnes erforderligt.

Den som förordnats till rättegångsbiträde
åtnjute av allmänna
medel efter rättens prövning skäligt
arvode för det arbete han nelagt
å målets förberedande och utförande
samt för tidsspillan så ock
ersättning för nödvändiga utgifter.
Då målet avgöres, skall den, för
vilken rättegångsbiträde förordnats,
förpliktas att till statsverket
återgälda vad biträdet tillerkänts i
arvode och ersättning, såframt ej
sådan skyldighet finnes böra åläggas
motparten eller, där ansökningen
gjorts av överförmyndaren,
kostnaden prövas skola stanna å
statsverket.

Vad i denna paragraf är stadgat
skall ej äga tillämpning, om fri
rättegång beviljats den, för vilken
biträde må förordnas.

Vistas den, mot vilken talan enligt
denna balk riktas å okänd ort,
skall hans rätt i saken bevakas av
god man, varom i 18 kap. förmäles.
I fråga om arvode och ersättning
till god man, som här avses,
skall gälla vad i 20 kap. 19 § stadgas
angående gottgörelse åt rättegångsbiträde.

1 Senaste lydelse 1969: 673.

* Senaste lydelse 1969: 257.

Den som förordnats till rättegångsbiträde
åtnjute av allmänna
medel efter rättens prövning skälig
ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som uppdraget krävt.
Ersättningen skall stanna på statsverket,
såframt ej motparten till
den, för vilken rättegångsbiträde
förordnats, finnes böra åläggas att
gottgöra statsverket kostnaden.

37 §2

Vistas den, mot vilken talan enligt
denna balk riktas å okänd ort,
skall hans rätt i saken bevakas av
god man, varom i 18 kap. förmäles.
I fråga om ersättning till god
man, som här avses, skall gälla vad
i 20 kap. 19 § stadgas angående
ersättning åt rättegångsbiträde.

JuU 1973: 1

Vad i rättegångsbalken är stadgat om hämtning av part skall äga
motsvarande tillämpning å den, som i annan egenskap än vittne eller
sakkunnig skall höras i mål eller ärende som avses i denna balk.

Då fråga är om omyndighetsförklaring på grund av sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, bör iakttagas att
förordnande om skyldighet att inställa sig personligen ej gives beträffande
den som avses med ansökningen, såframt det finnes att inställelsen
skulle för honom kunna medföra men eller fara.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Har ansökan om fri rättegång
gjorts före ikraftträdandet, gäller fortfarande äldre bestämmelser.

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 26 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §i

Handlingar som till offentlig Handlingar som till allmän adrättshjälpsanstalt
inkommit eller vokatbyrå inkommit eller där upp där

upprättats angående rättshjälp rättats angående rättshjälp åt en åt

enskilda, så ock handlingar i skilda, så ock handlingar i ärenden

ärenden hos notarius publicus rö- hos notarius publicus rörande sårande
sådant som blivit honom så- dant som blivit honom såsom hemsom
hemligt anförtrott eller eljest ligt anförtrott eller eljest ej bör

ej bör bliva obehöriga kunnigt, må bliva obehöriga kunnigt, må ej ti ej

tidigare än sjuttio år efter hand- digare än sjuttio år efter handlingens
datum utlämnas i vidare lingens datum utlämnas i vidare

mån än handlingens ändamål krä- mån än handlingens ändamål kräver
eller den, som i ärendet anlitat ver eller den, som i ärendet anlitat

anstalten eller notarius publicus, advokatbyrån eller notarius publi därtill

samtycker. cus, därtill samtycker.

Beträffande handlingar i sådana ärenden angående rättshjälp åt enskilda,
som handläggas hos annan myndighet än i första stycket sägs,
äger Konungen förordna, att handlingarna ej må utlämnas i andra fall
eller annan ordning än Konungen bestämmer förrän viss tid, högst sjuttio
år, förflutit från deras datum.

Handlingar rörande någons ansökan om inträde i advokatsamfundet
eller hans rätt att vara advokat eller rörande disciplinärt förfarande mot
advokat må, i vad de angå hans ekonomiska ställning eller innefatta upplysningar,
vilkas offentliggörande kan lända annan till men, icke utan
samtycke av den handlingen sålunda angår utlämnas tidigare än sjuttio
år efter handlingens datum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. I fråga om handling som inkommit
till eller upprättats hos offentlig rättshjälpsanstalt före ikraftträdandet
gäller fortfarande äldre bestämmelser.

1 Senaste lydelse 1947: 629.

JnU 1973: 1

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 817) om bevisupptagning vid utländsk
domstol

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1946: 817) om bevisupptagning
vid utländsk domstol skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Enskild part som begärt bevisupptagning eller som eljest enligt lag har
att utgiva kostnaden därför åligge att inom tid som honom av rätten
förelägges antingen till rätten avlämna skriftlig förbindelse av två vederhäftiga,
inom riket bosatta svenska medborgare, vilka en för båda och
båda för en borga såsom för egen skuld för den kostnad åtgärden kan
medföra, eller ock erlägga det belopp vartill rätten finner kostnaden kunna
skäligen beräknas. Försummas det och har bevisupptagningen begärts
av part, vare frågan därom förfallen.

Vad nu sagts skall ej äga till- Vad nu sagts skall ej äga tilllämpning,
då kostnad för bevis- lämpning, då kostnad för bevisupptagning
skall utgivas av kronan upptagning skall utgivas av kronan

såsom part eller på grund av par- såsom part eller på grund av parten
tillkommande förmån av fri ten tillkommande rättshjälp enligt

rättegång skall utgå av allmänna rättshjälpslagen (1972:429) skall
medel. utgå av allmänna medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Har ansökan om fri rättegång
gjorts före ikraftträdandet, gäller 2 § i sin äldre lydelse.

6. Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1954: 193)

Härigenom förordnas i fråga om utlänningslagen (1954: 193),
dels att 31, 39, 41—43 och 49 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 42 a och 46 a §§, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 §!

I ärende hos länsrätt angående utvisning skall, om utlänningen begär
det, muntlig förhandling hållas. Det åligger länsrätten att i god tid innan
beslut om utvisning meddelas underrätta utlänningen om hans rätt att
påkalla sådan förhandling.

1 Senaste lydelse 1971:1186.

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid muntlig förhandling hos Vid muntlig förhandling hos

förvaltningsdomstol i ärende an- förvaltningsdomstol i ärende angående
utvisning äga 41 § samt gående utvisning äga 41 §, 42 §

42 § första, andra och fjärde styc- första och andra styckena samt,

kena motsvarande tillämpning. Ut- såvitt avser allmänt ombud och

över vad som följer av 16 § för- tolk, 42 a § tredje och fjärde styc valtningsprocesslagen

(1971:291) kena motsvarande tillämpning. Ut äger

domstolen förordna att för- över vad som följer av 16 § förhandlingen
skall hållas inom stäng- valtningsprocesslagen (1971: 291)

da dörrar, då det påkallas av om- äger domstolen förordna att för ständigheterna.

handlingen skall hållas inom stäng da

dörrar, då det påkallas av omständigheterna.

39 §

Då enligt föreskrift i denna lag Då enligt föreskrift i denna lag

förhör skall hållas eller då Ko- förhör skall hållas eller då Konungen,
den centrala utlännings- nungen, den centrala utlännings myndigheten,

utlänningsnämnden myndigheten, utlänningsnämnden

eller länsstyrelse eljest finner an- eller länsstyrelse eljest finner anledning
hålla förhör i ärende enligt ledning hålla förhör i ärende enligt

denna lag, skall vad i 40—42 §§ denna lag, skall vad i 40—42 a §§

sägs äga tillämpning. sägs äga tillämpning.

41 §2

Förhörsmyndighet äger, då det finnes erforderligt, uppdraga åt polismyndighet
eller särskilt utsedd person att vid förhöret vara allmänt
ombud.

Saknar utlänningen lämpligt biträde
och finnes hans rätt icke
kunna utan biträde tillvaratagas,
skall förhörsmyndigheten förordna
biträde åt honom vid förhöret.

År utlänningen ej på fri fot, skall
även eljest, om han begär det,
biträde förordnas av förhörsmyndigheten.
Det åligger förhörsmyndigheten
att före förhöret underrätta
utlänningen om hans rätt
att erhålla biträde.

42 §2

Utlänningen så ock annan person, som skall höras, skola kallas till
förhöret. Hålles utlänningen i förvar, skall förhörsmyndigheten förordna
om hans inställande. Har kallelse delgivits minst fyra dagar före förhöret
och utebliver den kallade utan anmält laga förfall, må förhörsmyndigheten
förordna om hans hämtande; förordnande om hämtning
av annan än utlänningen må dock icke meddelas med mindre synnerliga
skäl äro därtill.

Vid förhöret skola de omständigheter som kunna inverka på ärendets

2 Senaste lydelse 1971: 1186.

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avgörande noga utredas. Tillfälle skall beredas utlänningen att angiva
sin ståndpunkt och uttala sig om åberopade omständigheter.

Vid förhör skola förhandlingarna vara offentliga, om utlänningen
begär det och förhörsmyndigheten icke finner omständigheterna föranleda
till annat.

Konungen meddelar bestämmelser
om ersättning till allmänt ombud,
biträde och tolk, om gottgörelse
till annan för inställelse vid
förhör samt om åläggande för utlänningen
att återgälda av allmänna
medel utgiven biträdesersättning.

42 a §

Hålles förhör med utlänningen
får denne tillerkännas ersättning
av allmänna medel för kostnad
för resa och uppehälle, i den mån
det med hänsyn till hans ekonomiska
förhållanden, den tid han
vistats i riket samt omständigheterna
i övrigt finnes skäligt. Förskott
på ersättningen får beviljas.

Har annan än utlänningen på
förhörsmyndighetens kallelse inställt
sig för att höras, har han
rätt till ersättning av allmänna
medel för kostnad för sin inställelse.
På ersättning för kostnad för
resa och uppehälle får förskott beviljas.

Allmänt ombud eller tolk äger
av allmänna medel erhålla arvode
samt gottgörelse för kostnad och
tidsspillan, om ej uppdraget fullgjorts
i tjänsten.

Fråga om ersättning eller förskott
prövas av förhörsmyndigheten.
På utlänningsnämndens vägnar
får beslut om förskott fattas
av ordföranden. Närmare bestämmelser
om ersättning och förskott
meddelas av Konungen.

43 §s

Finnes i ärende enligt denna lag att utredning vid domstol erfordras
rörande omständighet av betydelse för ärendets avgörande, äger Konungen
förordna, att förhör härom skall hållas vid allmän underrätt.

8 Senaste lydelse 1971: 1186.

JuU 1973:1

en vecka efter det klaganden erhållit del av beslutet. Klagan över förvaltningsdomstols
beslut om förvarstagande må likaledes föras särskilt
och vare ej inskränkt till viss tid.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

I ärende som anhängiggjörts före denna lags ikraftträdande och beträffande
talan mot beslut som meddelats dessförinnan, gäller fortfarande
äldre bestämmelser.

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott

Härigenom förordnas, att 18 § lagen (1957: 668) om utlämning för
brott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 §

Högsta domstolen prövar, huruvida utlämning kan lagligen beviljas
enligt vad i 1—10 §§ sägs.

Om det finnes erforderligt, skall förhandling hållas. Förhandling må
ej vägras, med mindre tidigare förhandling måste anses tillfyllest eller
saken finnes uppenbar.

Oaktat ärendet anmälts hos
högsta domstolen, skall fråga om
tvångsmedel prövas av underrätt,
om ej högsta domstolen förordnar
annat. I övrigt gäller om ärendets
handläggning vad om brottmål i
allmänhet är stadgat. Ersättning åt
offentlig försvarare, vittne eller annan
som hörts i ärendet skall stanna
å statsverket, om ej särskilda
skäl äro, att den skall återgäldas
av den som begäres utlämnad.

Oaktat ärendet anmälts hos
högsta domstolen, skall fråga om
tvångsmedel prövas av underrätt,
om ej högsta domstolen förordnar
annat. I övrigt gäller om ärendets
handläggning vad om brottmål i
allmänhet är stadgat. Ersättning åt
offentlig försvarare, vittne eller annan
som hörts i ärendet samt kostnad
för rättshjälp enligt 36 § rättshjälpslagen
(1972: 429) skall stanna
å statsverket, om ej särskilda
skäl äro, att den skall återgäldas
av den som begäres utlämnad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid förhöret skall lämplig person, som den centrala utlänningsmyndigheten
förordnar, vara tillstädes såsom allmänt ombud. Rätten skall
kalla utlänningen till förhöret, om han är på fri fot, och eljest ombesörja
att han inställes vid rätten. Hörsammar icke utlänning som är på
fri fot kallelse att inställa sig, må rätten förordna att han skall hämtas.

Om utlännings rätt att åtnjuta
biträde vid förhör skall vad i 41 §
andra stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning; rätten skall
före förhöret underrätta utlänningen
om vad sålunda är stadgat rörande
biträde.

Rätten äger, då det påkallas av
omständigheterna, förordna att
förhöret skall hållas inom stängda
dörrar. Om ersättning till allmänt
ombud, biträde och tolk, om gottgörelse
till annan för inställelse
vid förhör samt om åläggande för
utlänningen att återgälda av allmänna
medel utgiven biträdesersättning
gäller vad Konungen bestämmer.
I övrigt skall, med de
begränsningar som angivas i 14 §
förvaltningslagen (1971: 290), beträffande
förhöret i tillämpliga delar
gälla vad om rättegång i brottmål
är stadgat; förhöret skall anses
som bevisupptagning utom huvudförhandling.

Rätten äger, då det påkallas av
omständigheterna, förordna att
förhöret skall hållas inom stängda
dörrar. Om ersättning till utlänningen
och annan för inställelse
till förhöret samt om ersättning
till allmänt ombud och tolk äga
bestämmelserna i 42 a § motsvarande
tillämpning. I övrigt skall
med de begränsningar som angivas
i 14 § förvaltningslagen (1971:
290), beträffande förhöret i tilllämpliga
delar gälla vad om rättegång
i brottmål är stadgat; förhöret
skall anses som bevisupptagning
utom huvudförhandling.

46 a §

Talan mot beslut om ersättning
enligt 42 a § föres hos kammarrätten
genom besvär. Talan mot
kammarrättens beslut föres enligt
bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen
(1971: 291).

49 §*

Klagan över beslut i ärende en- Klagan över beslut i ärende enligt
denna lag må endast föras i ligt denna lag må endast föras i
fall som angivas i 44, 46 och fall som angivas i 44, 46, 46 a
59 §§. och 59 §§.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må klagan föras över beslut
om avvisande av ombud eller biträde, beslut i jävsfråga samt beslut
om förvarstagande i ärende om utvisning hos förvaltningsdomstol.

Klagan över beslut om avvisande av ombud eller biträde samt klagan
över förvaltningsdomstols beslut i jävsfråga må föras särskilt inom

4 Senaste lydelse 1971:1186.

2 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 1

Kartong: S. 31, rad 4 Står: biträde. Rättat till: biträde, samt 2. att riksdagen

— innehåll m. m.). S. 31, mellan rad 16 och 17 Insättes: Motionen 1973:

405. I motionen i kraft.

JuU 1973:1

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m.
i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn
utom äktenskap1

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning
m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet
till barn utom äktenskap skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Den som, efter anmodan av part eller enligt rättens förordnande, inställer
sig för undersökning som avses i denna lag är, om han ej själv är
part i målet, berättigad till ersättning och förskott efter enahanda grunder
och i samma ordning som stadgas beträffande vittnes inställelse vid
rätten.

Om parts kostnad gäller vad om Om parts kostnad gäller vad om
rättegångskostnad är föreskrivet. rättegångskostnad är föreskrivet.

Angående ersättning av allmänna Att viss kostnad är att anse såsom

medel till part som åtnjuter fri rättshjälpskostnad för part som åt rättegång

är särskilt stadgat. njuter allmän rättshjälp följer av

rättshjälpslagen (1972: 429).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Har ansökan om fri rättegång
gjorts före ikraftträdandet, gäller fortfarande äldre bestämmelser.

9. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark,
Finland, Island och Norge

Härigenom forordnas, att 14 §
brott till Danmark, Finland, Island
lydelse.

Nuvarande lydelse

Ersättning åt offentlig försvarare,
vittne eller annan som hörts i
ärendet skall stanna å statsverket,
om ej särskilda skäl äro, att
den skall återgäldas av den som
begäres utlämnad.

igen (1959: 254) om utlämning för
och Norge skall ha nedan angivna

Föreslagen lydelse
§

Ersättning åt offentlig försvarare,
vittne eller annan som hörts
i ärendet och kostnad för rättshjälp
enligt 36 § rättshjälpslagen
(1972:429) skall stanna å statsverket,
om ej särskilda skäl äro, att
den skall återgäldas av den som
begäres utlämnad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

1 Senaste lydelse av rubriken 1969: 619.

JuU 1973:1

10. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Härigenom förordnas, att 26 § lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff
m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §!

Talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos
kammarrätten genom besvär.

Om ej annorlunda förordnas, skola kriminalvårdsstyrelsens och kammarrätts
beslut omedelbart lända till efterrättelse.

År den dömde här i riket omhändertagen
för verkställighet av
dom, som avses i kriminalvårdsstyrelsens
eller kammarrätts beslut,
skall i fråga om förberedande
och utförande av hans talan
mot beslutet vad i rättegångsbalken
är stadgat om offentlig försvarare
äga motsvarande tillämpning;
arvode och ersättning till försvararen
skola dock alltid gäldas av
statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande när offentlig försvarare förordnats före ikraftträdandet.

11. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig
Modalitet

Härigenom förordnas, att 7 och 13 §§ lagen (1964: 450) om åtgärder
vid samhällsfarlig asocialitet skall ha nedan angivna lydelse.

Närvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Beträffande laga domstol i mål om intagning i arbetsanstalt skall vad
i rättegångsbalken är stadgat angående den ort, där brottet förövades,
gälla den ort, där den asociala livsföringen ägt rum.

Väckt talan om att någon skall intagas i arbetsanstalt är förfallen, om
stämning ej delgivits honom inom ett år.

1 Senaste lydelse 1971: 573.

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse

Rättegångskostnad, som avses i
31 kap. 1 § rättegångsbalken,
skall stanna å statsverket.

Föreslagen lydelse

Rättegångskostnad, som avses i
31 kap. 1 § rättegångsbalken, och
kostnad för rättshjälp enligt 36 §
rättshjälpslagen (1972:429) skall
stanna å statsverket.

13 §!

Talan enligt 12 § väcktes vid allmän underrätt, inom vars område den
övervakningsnämnd som handhar övervakningen är verksam. Vad i rättegångsbalken
är föreskrivet beträffande mål om allmänt åtal skall, i
den mån ej annat följer av denna lag, i tillämpliga delar gälla, då vid
domstol föres sådan talan.

Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga om förverkande
av villkorligt anstånd. Vid avgörande av fråga, som avses i 12 §
andra stycket, är rätten domför med en lagfaren domare.

Underrätt skall lämna den mot vilken talan föres tillfälle att yttra sig.
Begär han att bliva muntligen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom.
Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Rättegångskostnad, som avses i
31 kap. 1 § rättegångsbalken, skall
stanna å statsverket.

Rättegångskostnad, som avses i
31 kap. 1 § rättegångsbalken, och
kostnad för rättshjälp enligt 36 §
rättshjälpslagen (1972:429) skall
stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

12. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1966: 293) om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall,
dels att 15, 26 och 34 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 32 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2

Om särskilda skäl föreligga, får överläkaren taga del av innehållet i
brev eller annan handling som ankommer till patient eller som patient
önskar avsända. Kan vidarebefordrande av handling som ankommer
till patient medföra fara för ordningen eller säkerheten på sjukhuset
eller vara olämpligt med hänsyn till syftet med vården eller kan handling
som patient önskar avsända föranleda betydande olägenhet för

1 Senaste lydelse 1969: 263.

2 Senaste lydelse 1969: 212.

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

honom eller annan person, får överläkaren besluta att handlingen skall
kvarhållas.

Handling som är ställd till utskrivningsnämnden,
psykiatriska
nämnden, socialstyrelsen, justitiekanslem
eller någon av riksdagens
ombudsmän skall vidarebefordras
utan granskning. Handling som är
ställd till eller avsedd för annan
myndighet och rör mål eller ärende,
vari patienten själv äger föra
talan, samt handling ställd till eller
avsedd för advokat skall vidarebefordras.
Beslutar överläkaren att
kvarhålla brev till myndighet, skall
beslutet underställas utskrivningsnämndens
prövning.

Handling som är ställd till utskrivningsnämnden,
psykiatriska
nämnden, socialstyrelsen, justitiekanslem
eller någon av riksdagens
ombudsmän skall vidarebefordras
utan granskning. Handling som är
ställd till eller avsedd för annan
myndighet och rör mål eller ärende
vari patienten själv äger föra
talan, samt handling ställd till eller
avsedd för advokat eller offentligt
biträde skall vidarebefordras. Beslutar
överläkaren att kvarhålla
brev till myndighet, skall beslutet
underställas utskrivningsnämndens
prövning.

Visar det sig att handling, som är ställd till annan än utskrivningsnämnden,
psykiatriska nämnden, socialstyrelsen, justitiekanslem eller
någon av riksdagens ombudsmän, är avsedd för någon av dessa myndigheter,
skall den vidarebefordras.

26 §*

Talan mot beslut, varigenom utskrivningsnämnd
utlåtit sig om ersättning
som avses i 33 § tredje
stycket, föres hos psykiatriska
nämnden genom besvär.

Talan mot beslut, varigenom utskrivningsnämnd
utlåtit sig om ersättning
som avses i 32 § eller
33 § tredje stycket, föres hos psykiatriska
nämnden genom besvär.

32 §<

Patient eller annan som för talan
hos utskrivningsnämnd eller
psykiatriska nämnden får tillerkännas
ersättning av allmänna medel
för kostnad för resa och uppehälle
i samband med inställelse
inför nämnden, i den mån det
finnes skäligt. Nämnden får bevilja
förskott på ersättningen. Närmare
bestämmelser om ersättning och
förskott meddelas av Konungen.

34 §*

Utskrivningsnämnden eller psy- Utskrivningsnämnd eller psykiatriska
nämnden får avgöra ären- kiatriska nämnden får avgöra ären de

endast om nämndens samtliga de endast om nämndens samtliga
ledamöter äro närvarande. ledamöter äro närvarande. Beslut

• Senaste lydelse 1971:638.

* Förutvarande 32 § upphävd genom 1971: 638.

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rörande förskott på ersättning som
avses i 32 § eller 33 § tredje stycket
får dock på nämndens vägnar
meddelas av ordföranden.

Bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i överrätt
äga motsvarande tillämpning på avgörande av utskrivningsnämnd eller
psykiatriska nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

13. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1967: 940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

dels att 22, 47 och 49 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 20 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §!

Den som ärendet avser eller annan
som för talan hos beslutsnämnd
får tillerkännas ersättning
av allmänna medel för kostnad
för resa och uppehälle i samband
med inställelse inför nämnden, i
den mån det finnes skäligt. Nämnden
får bevilja förskott på ersättningen.
Närmare bestämmelser om
ersättning och förskott meddelas
av Konungen.

22 §2

Beslutsnämnd får avgöra ärende Beslutsnämnd får avgöra ärende
endast om ordföranden och minst endast om ordföranden och minst

två andra ledamöter är närvaran- två andra ledamöter är närvarande.
de. Beslut rörande förskott på er sättning

som avses i 20 § eller
21 § tredje stycket får dock på
nämndens vägnar meddelas av
ordföranden.

Bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i överrätt
äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämnden.

1 Förutvarande 20 § upphävd genom 1971: 639.

! Senaste lydelse 1971: 639.

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse

Talan mot beslut, varigenom beslutsnämnd
för psykiskt utvecklingsstörda
utlåtit sig om ersättning
som avses i 21 § tredje stycket,
föres hos psykiatriska nämnden
genom besvär.

Föreslagen lydelse
§3

Talan mot beslut, varigenom beslutsnämnd
för psykiskt utvecklingsstörda
utlåtit sig om ersättning
som avses i 20 § eller 21 §
tredje stycket, föres hos psykiatriska
nämnden genom besvär.

49 §3

När psykiatriska nämnden handlägger ärende, som rör särskolplikt
eller i annat avseende elev i särskola, skall en av läkarna i nämnden
ersättas med ledamot som har särskild erfarenhet av undervisning av
psykiskt utvecklingsstörda.

Vid handläggning inför nämnden
gäller i övrigt i tillämpliga
delar 29, 31, 33 och 34 §§ lagen
om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall.

Vid handläggning inför nämnden
gäller i övrigt i tillämpliga
delar 29 och 31—34 §§ lagen om
beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

14. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 644) om vissa rättigheter för statslösa
personer och politiska flyktingar

Härigenom förordnas, att lagen (1969: 644) om vissa rättigheter för
statslösa personer och politiska flyktingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är i lag eller annan författning föreskrivet, att viss rättighet tillkommer
utländsk medborgare under förutsättningar av ömsesidighet i lagstiftningen
eller att Konungen får under förutsättning av ömsesidighet
förordna att viss rättighet skall tillkomma utländsk medborgare, får
Konungen förordna att sådan rättighet skall tillkomma också statslös
person eller politisk flykting. Rättighet som tillkommer utländsk medborgare
under förutsättning av ömsesidighet i lagstiftningen tillkommer
dock utan Konungens förordnande statslös person och politisk flykting
som vistats i riket oavbrutet under minst tre år.

Ifråga om annan rättighet än Förordnande enligt första stycsådan
som hänför sig till rätte- ket första punkten får avse endast

gång vid svensk domstol får för- den som stadigvarande vistas i ri ordnande

enligt första stycket ket, om ej särskilda skäl föranle första

punkten avse endast den der annat. Vad som sagts nu gäl som

stadigvarande vistas i riket, ler ej i fråga om allmän rätts 3

Senaste lydelse 1971:639.

JuU 1973:1

Nuvarande lydelse

om ej särskilda skäl föranleder
annat.

Föreslagen lydelse

hjälp enligt rättshjälpslagen (1972:
429) och ej heller i fråga om annan
rättighet, om den hänför sig
till rättegång vid svensk domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

15. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 375) om utlämning till Danmark, Finland,
Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling Härigenom

förordnas i fråga om lagen (1970: 375) om utlämning till
Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om
vård eller behandling,

dels att 7 § skall upphöra att gälla,
dels att 6 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§!

När ärende handlägges av polismyndighet eller länsstyrelse, skall förhör
hållas med den som begäres utlämnad, om hans hörande ej saknar
betydelse för utredningen. Underlåter den som begäres utlämnad att
efter kallelse inställa sig till förhör, får han hämtas till förhöret.

Beslut om utlämning får icke meddelas utan att den som begäres utlämnad
underrättats om det som tillförts ärendet genom annan än honom
själv och fått tillfälle att yttra sig över det.

Har den som begäres utlämnad
efter kallelse inställt sig till förhör
inför länsstyrelsen, får ersättning
av allmänna medel tillerkännas honom
för kostnad för resa och uppehälle,
i den mån det finnes skäligt.
Länsstyrelsen får bevilja förskott
på ersättningen. Närmare bestämmelser
om ersättning och förskott
meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande när biträde förordnats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1971: 646.

JuU 1973:1

16. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 494) om exekutiv försäljning av fast
egendom

Härigenom förordnas, att punkt 9 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli

Föreslagen lydelse

9. Bestämmelserna i 11 § nya
lagen äger icke tillämpning i fråga
om uttagande av böter, vitén
eller annan med brott förenad påföljd,
som innefattar betalningsskyldighet,
och icke heller vid indrivning
av vad som i mål eller
ärende vid domstol eller eljest i
samband med rättegång utgått av
allmänna medel och som enligt
domstolens beslut skall återgäldas
eller av sådan kostnad för allmän
rättshjälp som part eller annan enligt
31 § rättshjälpslagen (1962:
429) ålagts att ersätta statsverket
eller av vad som skall återbetalas
enligt beslut som avses i 7 § lagen
( ) om ekonomiskt bistånd

till svenska medborgare i utlandet
m. m.

1973.

17. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 495) om ändring i utsökningslagen
(1877: 31 s. 1)

Härigenom förordnas, att punkt 13 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1971: 496) om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

13. Bestämmelserna i 88 c § äger
icke tillämpning i fråga om uttagande
av böter, vitén eller annan
med brott förenad påföljd, som in -

Föreslagen lydelse

13. Bestämmelserna i 88 c § äger
icke tillämpning i fråga om uttagande
av böter, vitén eller annan
med brott förenad påföljd, som in -

JuU1973:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nefattar betalningsskyldighet, och
icke heller vid indrivning av vad
som i mål eller ärende vid domstol
eller eljest i samband med rättegång
utgått av allmänna medel och
som enligt domstolens beslut skall
återgäldas eller av sådan kostnad
för allmän rättshjälp som part eller
annan enligt 31 § rättshjälpslagen
(1972: 429) ålagts att ersätta statsverket
eller av vad som skall återbetalas
enligt beslut som avses i
7 § lagen ( ) om ekono miskt

bistånd till svenska medborgare
i utlandet m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

18. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av luftfartyg
m. m.

Härigenom förordnas, att punkt 5 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5. Bestämmelserna i 3 § nya lagen
äger icke tillämpning i fråga
om uttagande av böter, vitén eller
annan med brott förenad påföljd,
som innefattar betalningsskyldighet,
och icke heller vid indrivning
av vad som i mål eller ärende vid
domstol eller eljest i samband med
rättegång utgått av allmänna medel
och som enligt domstolens beslut
skall återgäldas eller av sådan
kostnad för allmän rättshjälp som
part eller annan enligt 31 § rättshjälpslagen
(1972:429) ålagts att
ersätta statsverket eller av vad som
skall återbetalas enligt beslut som
avses i 7 § lagen ( ) om

ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

JuU 1973:1

19. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom

Härigenom förordnas, i fråga om lagen (1972: 260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
dels att 27 § skall upphöra att gälla,
dels att 39 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39 §

Av allmänna medel utgiven er- Av allmänna medel utgiven ersättning
till offentlig försvarare i sättning till offentlig försvarare

mål som avses i denna lag skall samt kostnad för rättshjälp enligt

stanna på statsverket, om icke den 36 § rättshjälpslagen (1972: 429)

dömde av särskilda skäl bör åter- skall stanna på statsverket, om

gälda ersättningen. icke den dömde av särskilda skäl

bör återgälda ersättningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande när biträde förordnats före ikraftträdandet.

20. Förslag till

Lag om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Allmänt ekonomiskt bistånd

1 § Svensk medborgare, som råkat i nöd eller annan svårighet i utlandet,
kan erhålla tillfälligt ekonomiskt bistånd av beskickning eller
konsulat enligt de närmare föreskrifter som meddelas av Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer.

Svensk medborgare, som är bosatt i utlandet och som på grund av ålder,
sjukdom eller annan omständighet är ur stånd att försörja sig, kan
erhålla varaktigt ekonomiskt bistånd av utrikesdepartementets understödsnämnd
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer.

2 § Den som erhåller bistånd enligt 1 § skall återbetala det mottagna
beloppet till statsverket. Lämnas bistånd enligt 1 § till barn under 18
år, är även barnets vårdnadshavare återbetalningsskyldig.

Lämnas bistånd enligt 1 § till sjöman eller annan som är eller varit
anställd ombord på svenskt fartyg, för bestridande av kostnad, för vilken
fartygets redare är ansvarig enligt författning eller avtal, är även
redaren återbetalningsskyldig gentemot statsverket.

JuU 1973:1

Återbetalningsskyldighet enligt första stycket får jämkas eller efterges,
om särskilda skäl föreligger med hänsyn till den återbetalningsskyldiges
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

3 § Fråga om jämkning eller eftergift enligt 2 § prövas av utrikesdepartementets
understödsnämnd på ansökan av den återbetalningsskyldige.
När särskilda skäl föreligger, får nämnden även utan ansökan
besluta om jämkning eller eftergift.

Ekonomiskt bistånd i brottmål m. m.

4 § Svensk medborgare, som är bosatt i Sverige och som anhållits,
häktats eller eljest berövats friheten genom beslut av domstol eller annan
myndighet i utlandet, är berättigad att av beskickning eller konsulat
erhålla ekonomiskt bistånd i den utsträckning som behövs för att han
skall beredas ett tillfredsställande rättsskydd.

Bistånd enligt första stycket utgår även till här bosatt svensk medborgare
som, utan att vara berövad friheten, i annat land lagföres för
brott eller är föremål för förfarande som avser hans avlägsnande från
den främmande staten, omhändertagande för vård eller annat frihetsberövande,
om påföljden eller åtgärden skulle för honom innebära ett
allvarligt ingrepp.

Bistånd som avses i första eller andra stycket får omfatta kostnad
för utredning och bevisning samt för ersättning till försvarare, rättegångsbiträde,
ombud eller tolk, om kostnaden uppkommit under förundersökning,
i rättegång eller i annat rättsligt förfarande. Föreligger
särskilda skäl får biståndet avse även annan kostnad.

När särskilda skäl föreligger, kan bistånd som avses ovan i denna
paragraf lämnas även till svensk medborgare som icke är bosatt i Sverige.

5 § Lämnas bistånd enligt 4 § för bestridande av kostnader i rättegång
eller under förundersökning om brott och dömes den som erhållit
bistånd för brottet, skall han till statsverket återbetala vad han mottagit.
Äterbetalningsskyldigheten får dock jämkas eller efterges, om skäl
härtill föreligger med hänsyn till hans brottslighet eller personliga och
ekonomiska förhållanden.

Frikännes den som erhållit bistånd enligt 4 § för brottet skall han till
statsverket återbetala vad han mottagit endast i den mån särskilda skäl
föreligger.

Nedlägges rättegång eller förundersökning om brott mot den som erhållit
bistånd enligt 4 § utan att skuldfrågan avgjorts genom dom, skall
den som erhållit bistånd, i den mån det med hänsyn till omständigheterna
är skäligt, till statsverket återbetala vad han mottagit.

6 § Lämnas bistånd enligt 4 § för annat ändamål än för bestridande
av kostnader i rättegång eller under förundersökning om brott, skall
den som erhållit bistånd, i den mån det med hänsyn till omständigheterna
är skäligt, till statsverket återbetala vad han mottagit.

7 § Chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning beslutar om återbetalningsskyldighet
enligt 5 eller 6 §.

Lagakraftägande beslut om återbetalningsskyldighet får verkställas
i den ordning som gäller för lagakraftägande dom.

JuU 1973:1

Gemensamma bestämmelser

8 § I den utsträckning Konungen bestämmer, kan bistånd enligt bestämmelserna
i denna lag lämnas flykting eller statslös person som är
bosatt i Sverige.

9 § Bistånd enligt denna lag skall icke utgå, i den mån sådant bistånd
kan erhållas från annan stat enligt författning som gäller i den staten
eller enligt internationell överenskommelse.

10 § Talan mot beslut i ärende som avses i denna lag föres hos kammarrätten
genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Motionsyrkandena

De i betänkandet behandlade motionerna upptar följande yrkanden.

Motionen 1972:1906
I motionen 1972: 1906 av herr Hugosson (s) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av förslaget till lag om ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m. m. beslutar att bestämmelserna om vårdnadshavares
återbetalningsskyldighet endast skall avse vårdnadshavare
som är underhållsskyldig enligt bestämmelserna i föräldrabalken.

Motionen 1972:1914
I motionen 1972: 1914 av herr Petersson i Röstånga m. fl. (fp) hemställs 1.

att riksdagen beslutar att frågan om förordnande av offentligt biträde
skall prövas av den i det bakomliggande ärendet beslutande myndigheten
där parten är berövad friheten eller kan komma att bli berövad
friheten genom beslutet,

2. att riksdagen beslutar om ovillkorlig rätt att på begäran få offentligt
biträde där parten är berövad friheten eller kan komma att bli berövad
friheten genom beslutet, samt

3. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad som
i motionen i övrigt anförts (om information rörande rättshjälpslagstiftningens
innehåll m. m.).

Motionen 1972:1915
I motionen 1972: 1915 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. (fp) hemställs 1.

att riksdagen för sin del beslutar sådan ändring i den föreslagna
lagstiftningen att

JuU 1973:1

a. offentligt biträde förordnas av den myndighet som handlägger
ifrågavarande ärende, om parten är berövad friheten, och

b. att parten i det nyssnämnda fallet får ovillkorlig rätt att på begäran
erhålla offentligt biträde, samt

2. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad som
i motionen i övrigt anförts (om information rörande rättshjälpslagstiftningens
innehåll m. m.).

Motionen 1972:1916

I motionen 1972: 1916 av herr Larsson i Luttra m. fl. (c) hemställs
att riksdagen beslutar

1. att möjligheten att erhålla rättshjälp genom offentligt biträde i de
fall som anges i förslaget till 41 § rättshjälpslagen vidgas i enlighet med
vad i motionen anförts, samt

2. att rättshjälpslagens regler skall omfatta även näringsidkare som
ej är juridisk person.

Motionen 1972:1917

I motionen 1972: 1917 av herr Lidgård m. fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar att 21 § rättshjälpslagen även skall tillämpas vid förordnande
av offentligt biträde.

Motionen 1973: 405

I motionen 1973: 405 av herr Hugosson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att frågan om ersättning för tolkkostnader
vid anlitande av allmänna advokatbyråer löses före den 1 juli 1973
då rättshjälpslagen träder i kraft.

Utskottet

Inledning

Genom propositionen läggs fram förslag till komplettering av den genomgripande
reform av samhällets rättshjälp, som riksdagen antog 1972
och som träder i kraft den 1 juli 1973 (prop. 1972: 4, JuU 1972: 12, rskr
1972: 205). Den redan beslutade reformen innebär bl. a. att rättshjälp
i princip skall kunna lämnas var och en i alla rättsliga angelägenheter
där behov av bistånd föreligger, oberoende av om saken behandlas vid
allmän domstol, förvaltningsdomstol, förvaltningsmyndighet eller av
skiljemän. De nya reglerna, som i huvudsak upptagits i en ny rättshjälpslag
och i rättegångsbalken, föreskriver rättshjälp i tre olika former:
allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål och rådgivning.

Enligt den nu föreslagna lagstiftningen skall rättshjälp också kunna
utgå i form av rättshjälp genom offentligt biträde. Sådan rättshjälp skall
kunna lämnas i vissa mål och ärenden på förvaltningsområdet, vilka angår
den personliga rörelsefriheten eller integriteten, huvudsakligen inom
mentalsjukvården, nykterhetsvården, barnavården och kriminalvården
samt på utlänningslagstiftningens område.

JuU 1973:1

Reglerna innebär att, om behov föreligger, offentligt biträde skall förordnas
i ärenden om bl. a. intagning i eller utskrivning från sjukhus för
sluten psykiatrisk vård. Detsamma skall gälla i ärenden om vård i vårdhem
eller specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda samt när fråga
är om placering av särskolelev i annat hem än det egna. Offentligt biträde
skall också kunna förordnas bl. a. i ärende angående intagning
eller återintagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, i ärende
angående omhändertagande av barn för samhällsvård eller samhällsvårds
slutliga upphörande samt i ärende om förverkande av villkorligt
medgiven frihet från fängelse eller återintagning i anstalt av den som
dömts till ungdomsfängelse eller internering. På utlänningslagstiftningens
område skall offentligt biträde kunna förordnas i ärenden angående
utlännings avlägsnande ur landet i administrativ ordning.

Ersättningen till biträdet skall utgå av allmänna medel. Den som erhållit
hjälp av offentligt biträde skall inte vara återbetalningsskyldig för
ersättningen.

Enligt propositionen skall vidare utredningskostnad i förvaltningsärende
kunna ersättas inom ramen för rättshjälpen. Ersättning för parts
inställelse skall även kunna utgå vid handläggning inför vissa förvaltningsmyndigheter.

Slutligen innehåller propositionen vissa bestämmelser om ekonomiskt
bistånd till svenska medborgare i utlandet.

Lagstiftningen, som främst innefattar ändringar i rättshjälpslagen,
föreslås träda i kraft samtidigt med rättshjälpsreformen i övrigt.

Allmänna synpunkter

Den av 1972 års riksdag beslutade rättshjälpsreformen och den året
dessförinnan genomförda förvaltningsrättsreformen innebär en förstärkning
av den enskildes rättssäkerhet i förvaltningsärenden; en effektiv
domstolsorganisation har skapats på förvaltningsområdet, förfarandet
vid förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter har fått en ingående
reglering och den enskilde har givits en i princip obegränsad rätt
till rättshjälp i alla rättsliga angelägenheter där behov av bistånd föreligger.

Ett viktigt inslag i den beslutade rättshjälpsreformen utgör de vidgade
möjligheterna att få biträdeshjälp. Systemet med kostnadsbidrag gör
emellertid att den enskilde i de flesta fall själv får bära en del av kostnaderna
för rättshjälpen. Förordnande av biträde förutsätter också att
den enskilde själv tar initiativet härtill.

De i förevarande proposition framlagda förslagen avser att tillgodose
även de önskemål som, inte minst i riksdagen, under lång tid framförts
om ett ytterligare samhällsansvar för den enskilde när det gäller biträdeshjälp
vid vissa administrativa tvångsåtgärder som särskilt starkt begränsar
den enskildes rörelsefrihet. Utskottet ser förslagen som ett värdefullt
komplement till de ökade rättsskyddsgarantier som skapats genom
de redan beslutade reformerna på förvaltningsområdet. Delade meningar
kan självfallet råda rörande den lämpligaste avgränsningen av

JuU 1973:1

tillämpningsområdet för de nya reglerna. För en viss återhållsamhet när
det gäller att bestämma reformens räckvidd talar att erfarenhet praktiskt
taget helt saknas för bedömning av behovet och värdet av biträde
i förvaltningsärenden samt att biträdesbehovet på åtskilliga områden är
tillgodosett i rimlig utsträckning genom den allmänna rättshjälpen enligt
1972 års beslut. Som departementschefen framhåller är det också av
statsfinansiella skäl nödvändigt med en viss restriktivitet. Mot denna
bakgrund har utskottet inte funnit anledning till erinran mot den bestämning
till i huvudsak områdena för mentalvård, nykterhetsvård, barnavård
och kriminalvård samt utlänningslagstiftning som Kungl. Maj:t
funnit lämplig.

I det följande behandlar utskottet vissa frågor som tagits upp i motioner
eller eljest tilldragit sig utskottets särskilda uppmärksamhet. I övrigt
föranleder Kungl. Majrts förslag icke något uttalande från utskottets
sida.

Förutsättningar för förordnande av offentligt biträde

Inom det i föregående avsnitt angivna tillämpningsområdet för förordnande
av offentligt biträde skall enligt 42 § i förslaget till lag om
ändring i rättshjälpslagen offentligt biträde utses för den enskilde om det
behövs för tillvaratagande av hans rätt. Vid behovsprövningen skall enligt
lagrummet särskilt beaktas om det i väsentligt hänseende lämnats
motstridiga sakuppgifter under utredningen eller om betydelsefulla sakförhållanden
i övrigt är oklara. Hänsyn skall inte tas till den enskildes
ekonomiska förhållanden.

Önskemål om en utvidgning av möjligheterna till biträdesförordnande
framförs i motionerna 1972: 1914, 1972: 1915 och 1972: 1916. I
motionen 1972: 1914 yrkas att riksdagen beslutar om ovillkorlig rätt
för part att på begäran få offentligt biträde när han är berövad friheten
eller kan komma att bli berövad friheten genom beslut i ärendet. Hemställan
i motionen 1972: 1915 innefattar yrkande att sådan rätt skall
tillkomma part som är berövad friheten. I bägge motionerna åberopas
rättssäkerhetsskäl till stöd för förslagen. I motionen 1972: 1914 görs
också jämförelser med de regler i rättegångsbalken som innebär att
offentlig försvarare skall förordnas för den som är anhållen eller häktad
så snart denne begär det. Till dessa regler anknyter i viss mån också
yrkandet i motionen 1972: 1916, som innebär att biträde i princip skall
förordnas om enskild part begär det. Motionärerna hävdar att propositionens
lagtext utarbetats utan tillräcklig hänsyn till den situation i vilken
en person befinner sig när ett omhändertagande eller annat ingripande
är aktuellt. Ofta är det enligt motionärerna fråga om personer
som upplever sig vara illa behandlade av samhället. Många uppfattar

3 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 1

JuU 1973:1

också den handläggande myndigheten som en motpart. Med hänsyn
härtill och för att inte förvärra situationen för den enskilde och minska
förutsättningarna för ett samarbete vid den behandling som är ifrågasatt
i ärendet är det enligt motionärerna psykologiskt mycket betydelsefullt
att fästa stor vikt vid enskild parts önskemål om biträdeshjälp.
Endast i fall där ytterligare utredning är uppenbart onödig, exempelvis
om den i ärendet aktuella frågan nyligen prövats i annat sammanhang
eller inför ifrågavarande myndighet och biträde då varit
förordnat bör det komma i fråga att avslå en begäran om offentligt biträde.

Inom det vidsträckta område där enligt de föreslagna reglerna offentligt
biträde skall kunna förordnas ryms en mångfald ärenden av
mycket skiftande natur. En mängd olika sakfrågor inom vitt skilda
ämnesområden kan komma under bedömning. Ärendenas omfattning
och svårighetsgrad kan också växla i hög grad. Det kan vara fråga om
komplicerade ärenden med oklara sakförhållanden och motstridiga
sakuppgifter, men fall där både rättsläget och sakförhållandena är uppenbara
kan också förekomma. Variationer mellan olika ärenden kan
framträda även på det sätt att fråga om förordnande av biträde kan
uppkomma i olika stadier av förfarandet. Ibland kan också en grundläggande
saklig bedömning nyligen ha gjorts av annan eller samma
myndighet i ärende där den enskilde haft biträde.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening uppenbart
att en ordning som innebär att offentligt biträde skall förordnas så snart
det begärs inte kan komma i fråga. Biträdesfrågan måste i varje särskilt
fall avgöras efter en objektiv bedömning av behovet i det föreliggande
ärendet.

Även om den enskildes egen inställning sålunda inte kan tillmätas
avgörande betydelse, bör dock enligt utskottets mening stor vikt fästas
härvid. Som bl. a. framhålls i motionen 1972: 1916 är det i förekommande
ärenden inte sällan fråga om personer som upplever sig vara
illa behandlade av samhället. För att inte förstärka denna inställning,
som inte sällan torde minska förutsättningarna för ett förtroendefullt
samarbete vid en efterföljande vård eller behandling, kan det därför
av psykologiska skäl ofta vara angeläget att tillgodose ett bestämt önskemål
från den enskilde om biträdeshjälp. Den enskildes inställning
kan dock enligt utskottets mening inte ses isolerad från de olika faktorer
som bör påverka bedömningen av behovet av biträde. Sådana faktorer
är som departementschefen närmare utvecklar — utöver dem
som uttryckligen nämns i den föreslagna lagtexten — bl. a. att den
enskilde är berövad friheten, den aktuella tvångsåtgärdens karaktär,
eventuella språksvårigheter samt den enskildes fysiska och psykiska tillstånd,
ålder och familjesituation.

Vad särskilt gäller betydelsen av att den enskilde är eller kan bli

JuU 1973:1

berövad friheten — vilken fråga upptagits i motionerna 1972: 1914 och
1972: 1915 — vill utskottet understryka att även härvidlag förhållandena
kan vara mycket skiftande. På t. ex. social- och kriminalvårdsområdena
är ofta fråga om mycket korta omhändertaganden eller taganden
i förvar, medan i t. ex. utskrivningsärenden eller vid prövning i högre
instans den enskilde kan vara berövad friheten under hela förfarandet.
Det bör också beaktas att frihetsberövande på de områden där offentligt
biträde kan förordnas som regel inte innebär en sådan isolering
och begränsning i rörelsefriheten som t. ex. vid anhållande eller häktning.
Jämförelsen i motionerna med brottmålsprocessen och rättegångsbalkens
bestämmelser om ovillkorlig rätt till offentlig försvarare, då sådana
tvångsmedel tillgrips, är därför redan av detta skäl missvisande. Än
mer haltar jämförelsen om man beaktar de grundläggande skillnaderna
mellan förvaltnings- och brottmålsprocessen. I förvaltningsförfarandet
har vederbörande myndighet ett direkt ansvar för utredningen och
skyldighet att på ett särskilt sätt tillvarata den enskildes intressen. En
ovillkorlig rätt till offentligt biträde så snart den enskilde är berövad
friheten skulle därför många gånger medföra att offentligt biträde
förordnades i fall där sådant biträde uppenbarligen är onödigt och över
huvud taget, som departementschefen framhåller, föra alltför långt. För
en viss återhållsamhet härvidlag kan också åberopas vad utskottet ovan
anfört rörande avgränsningen av tillämpningsområdet för de nya reglerna.
Här anförda invändningar gäller i särskilt hög grad förslaget i
motionen 1972: 1915 om en ovillkorlig rätt till biträde då den enskilde
kan komma att bli berövad friheten genom myndighetens beslut i ärendet.
Med hänsyn till att tillämpningsområdet för förordnande av offentligt
biträde huvudsakligen omfattar mål och ärenden där fråga är om
tvångsåtgärder som starkt begränsar den enskildes rörelsefrihet innebär
motionsförslaget i själva verket att i det helt övervägande antalet fall
offentligt biträde skall förordnas så snart den enskilde begär det. En
sådan ordning kan som framgår av det ovanstående utskottet inte tillstyrka.

På anförda skäl avstyrker utskottet här berörda yrkanden i motionerna
1972: 1914, 1972: 1915 och 1972: 1916.

Beslutande myndighet

Enligt propositionen skall offentligt biträde förordnas av rättshjälpsnämnd
efter ansökan av den som åtgärden avser eller efter anmälan
av den myndighet som handlägger det mål eller ärende vari frågan om
biträdesförordnande uppkommit. I princip skall ansökan eller anmälan
upptas av den rättshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde den
som åtgärden avser är bosatt. Rättshjälpsnämnden skall också fastställa
biträdets ersättning.

I motionerna 1972: 1914 och 1972: 1915 yrkas att den myndighet

JuU 1973:1

som handlägger det ärende, vari frågan om biträdesförordnande uppkommit,
i viss utsträckning skall ha behörighet att själv förordna
biträde. De fall som åsyftas är de där parten är berövad friheten och
— enligt motionen 1972: 1914 — kan komma att bli berövad friheten
genom beslut i ärendet. Till stöd för yrkandena åberopas att det i dessa
fall är särskilt angeläget att undvika onödig omgång och tidsutdräkt.
Jämförelse görs också med brottmålsprocessen där offentlig försvarare
utses av vederbörande domstol.

Den reella innebörden av förslaget i motionen 1972: 1915 är —
på skäl motsvarande dem som anförts i föregående avsnitt — att den
myndighet som handlägger det bakomvarande ärendet i det helt övervägande
antalet fall också skall pröva frågan om behovet av offentligt
biträde. En undantagslös sådan regel föreslogs av utredningen om rättshjälp
i förvaltningsärenden, vars betänkande legat till grund för propositionen.
En dylik ordning skulle emellertid som departementschefen
framhåller innebära att frågan om offentligt biträde kom att prövas av
en stor mängd förvaltningsmyndigheter och därför medföra risk för en
skiftande och oenhetlig tillämpning och svårigheter att kontrollera
kostnadsutvecklingen. Samma invändningar kan riktas mot motionsförslagen.
Ett genomförande av dessa skulle också, framför allt i fråga
om förslaget i motionen 1972: 1914, ha den konsekvensen att ett antal
myndigheter i ärenden av samma slag ibland skulle vara behöriga att
utse offentligt biträde men i andra fall sakna sådan behörighet. På
dessa skäl avstyrker utskottet bifall till motionerna och ansluter sig
till departementschefens förslag att offentligt biträde utan undantag
skall förordnas av rättshjälpsnämnd. Genom en sådan ordning möjliggörs
en enhetlig rättstillämpning och tillfredsställande kostnadskontroll.
En icke oväsentlig fördel är också att valet av offentligt biträde
bör kunna underlättas genom den ingående kännedom om den samlade
tillgången på lämpliga biträden som rättshjälpsnämndema kan
förväntas förvärva genom att de också har att utse biträden vid allmän
rättshjälp. Den olägenhet som ligger däri att underlaget för behovsprövningen
inte finns omedelbart tillgängligt hos nämnden bör enligt utskottets
mening kunna övervinnas genom praktiska rutiner. Regelmässigt
bör ett kortfattat yttrande från den myndighet som handhar det
bakomliggande ärendet vara till fyllest. I brådskande situationer torde
information också kunna lämnas per telefon.

Behörighetskrav för offentligt biträde

I 21 § rättshjälpslagen föreskrivs att till biträde vid allmän rättshjälp
skall förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller annan
som är lämplig för uppdraget. Beträffande behörighet att motta förordnande
som offentligt biträde föreslås i propositionen att annat krav
än ett allmänt lämplighetskrav inte skall gälla.

JuU 1973:1

I motionen 1972: 1917 framställs yrkande av innebörd att samma behörighetsregler
bör gälla för offentligt biträde som för biträde vid allmän
rättshjälp. Till stöd härför framhåller motionärerna bl. a. att förvaltningsrätten
omfattar ett stort författningsmaterial och en rikhaltig
praxis, som biträdet måste läsa in och ta ställning till. En jurist torde
enligt motionärernas mening vara mest lämpad för sådana uppgifter.

Utskottet vill först konstatera att rättshjälpslagen inte uppställer något
formellt krav på att biträde vid allmän rättshjälp skall ha avlagt
juris kandidatexamen. Denna olikhet i förhållande till gällande bestämmelser
i lagen om fri rättegång har motiverats bl. a. av att området för
rättshjälp genom rättshjälpsreformen väsentligt utvidgas. Utskottet uttalade
vid sitt ställningstagande i frågan föregående år att det kunde
vara till fördel att också annan än jurist kan komma i fråga som biträde
på speciella områden, förutsatt att han har sådan sakkunskap
och erfarenhet att han är lämplig för uppdraget. Beträffande biträde
i rättegång ansåg utskottet att juridisk utbildning regelmässigt borde
krävas.

Motsvarande synpunkter kan enligt utskottets mening anläggas på
spörsmålet om behörighetskrav för offentligt biträde. Det bör dock beaktas
att processuell erfarenhet inte är av samma betydelse vid uppdrag
som offentligt biträde som då fråga är om biträdeshjälp vid allmän
domstol. Av stor vikt är däremot att det offentliga biträdet har god
kännedom om och erfarenhet av lagstiftningen på det område där en
viss tvångsåtgärd ifrågasätts. Sådan kännedom och erfarenhet kan i
många fall förvärvas även av andra än jurister. Exempel härpå utgör
enligt departementschefen välutbildade och erfarna socialarbetare. Även
utskottet finner det önskvärt att sådana, ofta inom sitt område mycket
sakkunniga personer kan stå till de rättssökandes förfogande som offentliga
biträden, särskilt som tillgången till lämpliga advokater eller
biträdande jurister många gånger torde vara begränsad. En fördel är
också enligt utskottets mening att partens egna önskemål kan beaktas
inom en vidare ram. Samtidigt bör dock — i viss anslutning till motionärernas
argumentering — framhållas vikten av att biträdet har erforderlig
erfarenhet av rättsliga angelägenheter av den art rättshjälpen
i det särskilda fallet avser.

Den i propositionen upptagna lagtexten med lämplighet för uppdraget
som enda behörighetskrav för offentligt biträde svarar enligt utskottets
mening väl mot här anförda synpunkter. Anledning saknas därför
till någon jämkning i enlighet med motionärernas förslag. Utskottet avstyrker
således bifall till motionen 1972: 1917.

JuU 1973:1

Rättshjälp åt näringsidkare

Enligt den föregående år antagna rättshjälpsreformen gäller den begränsningen
i tillämpningsområdet för allmän rättshjälp att sådan inte
får lämnas näringsidkare i angelägenhet som har samband med hans
näringsverksamhet om inte särskilda skäl föreligger.

I motionen 1972: 1916 yrkas att riksdagen beslutar att rättshjälpslagens
regler skall omfatta även näringsidkare som ej är juridisk person.
Till stöd för yrkandet åberopas i huvudsak samma skäl som föregående
år anfördes i motioner i anledning av propositionen med förslag
till rättshjälpslag m. m.

I sitt av riksdagen godkända betänkande över dessa motioner uttalade
utskottet att rättsliga angelägenheter i näringsverksamhet är av annan
karaktär än i privatlivet och dessutom varierar starkt med hänsyn till
verksamhetens art och omfattning. Föreliggande rättsskyddsbehov borde
därför i princip tillgodoses på annat sätt än genom allmän rättshjälp,
t. ex. genom någon form av försäkring eller genom förmedling av
någon intresseorganisation. Vidare borde enligt utskottet beaktas att
biträdeskostnader i rättsliga angelägenheter ofta är en normal företeelse
i affärslivet, jämförbar med andra driftskostnader som kan påverka
rörelsens resultat. Å andra sidan framhöll utskottet, med instämmande
i vad härom anförts i propositionen, att fall kan förekomma där
rättshjälp bör kunna lämnas även i angelägenhet som har samband med
näringsverksamhet. Så ansågs t. ex. kunna vara fallet beträffande vissa
småföretagare, som praktiskt sett står löntagarna nära, eller när sambandet
med de privata förhållandena är sådant att rättshjälp inte bör
vägras. Den särregel som rättshjälpslagen innehåller om möjlighet för
näringsidkare att få rättshjälp om särskilda skäl föreligger fann utskottet
därför väl motiverad. Regeln borde göra det möjligt att undvika stötande
konsekvenser av att rättsliga angelägenheter i näringsverksamhet
i princip ställs utanför rättshjälpens tillämpningsområde. Det sagda uteslöt
enligt utskottets mening dock inte att det kan finnas skäl att följa
utvecklingen med uppmärksamhet och att ånyo överväga frågan sedan
erfarenheter vunnits av det nya systemets tillämpning. I enlighet härmed
avstyrkte utskottet motionerna.

Utskottet saknar anledning att frångå det ställningstagande till motionsspörsmålet
som gjordes föregående år. Erfarenheter av rättshjälpslagstiftningens
tillämpning får avvaktas. Först därefter kan det bli aktuellt
att på nytt överväga frågan. På anförda skäl avstyrker utskottet
bifall till det i detta avsnitt behandlade yrkandet i motionen 1972: 1916.

JuU 1973:1

Kostnad för tolk vid rådgivning enligt rättshjälpslagen

Ersättning för kostnader för utomprocessuell tolkning ingår inte uttryckligen
bland rättshjälpsförmånema enligt 9 § rättshjälpslagen. Enligt
22 § rättshjälpslagen har biträde vid allmän rättshjälp rätt till ersättning
för arbete, tidsspillan och utlägg, som uppdraget krävt. Motsvarande
gäller enligt stadgande i rättegångsbalken för offentlig försvarare.
Bestämmelsen i 22 § rättshjälpslagen föreslås bli tillämplig
även för offentligt biträde. Kostnader för tolkning som uppkommer
vid allmän rättshjälp och rättshjälp genom offentligt biträde synes kunna
betraktas som ett utlägg, som varit nödvändigt för uppdragets fullgörande.
Däremot föreligger inte möjlighet att på sådan grund få ersättning
för kostnader för utomprocessuell tolkning vid rådgivning enligt
rättshjälpslagen, då biträde icke förordnas.

Sistnämnda förhållande påtalas i motionen 1973: 405. Erfarenheter
från rättshjälpsanstalterna visar enligt motionärerna att en stor del av
utlänningarna är i behov av tolk vid sina kontakter med anstalterna.
Med stöd av det anförda yrkas i motionen att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär att frågan om ersättning för tolkkostnader vid anlitande
av allmän advokatbyrå löses före rättshjälpslagens ikraftträdande den
1 juli 1973.

En av rättshjälpsreformens huvudprinciper är att ingen av ekonomiska
skäl skall hindras från att tillvarata sina intressen i rättsligt hänseende.
För att denna princip skall kunna upprätthållas är det som motionärerna
anför angeläget att frågan om ersättning för kostnader för
tolkning som behövs vid rådgivning får en tillfredsställande lösning i
samband med rättshjälpslagstiftningens ikraftträdande. Problemet har
också uppmärksammats inom Kungl. Maj:ts kansli. I en den 28 december
1972 dagtecknad lagrådsremiss angående ändring i rättegångsbalken
m. m. förklarar sig departementschefen ha för avsikt att i samband
med en proposition till årets vårriksdag med förslag till organisation av
samhällets rättshjälp m. m. ta upp frågan hur man lämpligen skall komma
till rätta med de här påtalade olägenheterna vid rådgivning åt den
som inte behärskar svenska språket. Med hänsyn härtill saknas enligt
utskottets mening skäl till någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen
1973: 405.

Information rörande rättshjälpslagstiftningen

I motionerna 1972: 1914 och 1972: 1915 uttalas att det är ett oavvisligt
krav att varje medborgare skall kunna fullt ut hävda sina intressen
i rättsliga angelägenheter. Motionärerna anser det därför utomordentligt
betydelsefullt att informationen om rättshjälpslagstiftningens innehåll
blir fullödig och omfattande samt utformas i så lättillgänglig form

JuU 1973:1

som möjligt. Motionärerna hemställer att riksdagen ger Kungl. Maj:t
till känna vad i motionerna anförs i informationsfrågan.

Utskottet vill härtill erinra om att utskottet i anslutning till behandlingen
av ett likartat motionsyrkande föregående år fann det mycket
angeläget att verkningsfulla åtgärder vidtas för att informera allmänheten
om den betydelsefulla reform som rättshjälpslagstiftningen innebär.
Utskottet ansåg sig kunna utgå från att erforderlig information på
skilda sätt kommer att spridas genom justitiedepartementets försorg.
Enligt vad departementschefen uttalar i den nu framlagda propositionen
kommer också särskilda åtgärder för information om rättshjälpen
att vidtas. Utskottet kan i anslutning härtill peka på att Kungl. Maj:t i
årets statsverksproposition, bilaga 4, punkten D 10, Domstolsväsendets
organisationsnämnd, föreslår riksdagen att för budgetåret 1973/74 anvisa
ett förslagsanslag av 6 754 000 kr., varav 500 000 kr. beräknas för
information om samhällets rättshjälp. Enligt vad utskottet inhämtat
har nämnden för samhällsinformation för samma ändamål ställt 200 000
kr. till förfogande. Informationsverksamheten planläggs för närvarande
inom domstolsväsendets organisationsnämnd.

Med hänsyn till det anförda saknas skäl till någon riksdagens åtgärd
i anledning av de nu behandlade yrkandena i motionerna 1972: 1914
och 1972: 1915.

Bistånd till svenska medborgare i utlandet

Bestämmelserna i den i propositionen föreslagna lagen om ekonomiskt
bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m. ansluter sig i huvudsak
till vad som redan gäller enligt en av Kungl. Maj:t utfärdad
instruktion för utrikesrepresentationen och enligt allmänna föreskrifter
som utfärdats av utrikesministern i anslutning till instruktionen. Enligt
den föreslagna lagen skall bistånd kunna utgå i brottmål och vid administrativa
frihetsberövanden samt som allmänt ekonomiskt bistånd åt
den som råkat i nöd eller annan svårighet.

Såvitt gäller bestämmelserna om bistånd i brottmål är syftet med
lagstiftningen att bringa dessa i överensstämmelse med principerna för
rättshjälpsreformen. Det sagda gäller särskilt beträffande reglerna om
återbetalningsskyldigheten för försvararkostnad, vilka nära anknyts till
de föregående år reformerade bestämmelserna härom i rättegångsbalken.

I fråga om s. k. allmänt ekonomiskt bistånd föreslås i propositionen
att svensk medborgare som råkat i nöd eller i annan svårighet utomlands
skall kunna erhålla tillfälligt ekonomiskt bistånd av beskickning
eller konsulat. Beträffande den som erhållit sådant bistånd föreslås en
lagstadgad återbetalningsskyldighet gentemot statsverket. I fall då allmänt
ekonomiskt bistånd lämnats till barn under 18 år föreslås även

JuU 1973:1

barnets vårdnadshavare vara återbetalningsskyldig. Vidare föreslås att
återbetalningsskyldigheten skall kunna jämkas eller efterges, om särskilda
skäl föreligger med hänsyn till den återbetalningsskyldiges ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt.

I motionen 1972: 1906 påpekas att återbetalningsskyldighet enligt den
föreslagna lagen kan drabba en av domstol särskilt förordnad förmyndare,
t. ex. en nära anhörig till barnet eller en i barnavårdsnämnd anställd
socialassistent. Under hänvisning till att sådan förmyndare saknar
underhållsskyldighet gentemot barnet yrkar motionären att riksdagen
beslutar att bestämmelserna om återbetalningsskyldighet skall avse endast
vårdnadshavare som är underhållsskyldig enligt föräldrabalken.

Utskottet vill i anledning av motionärens yrkande framhålla att bakom
förslaget att ålägga vårdnadshavare ett särskilt ekonomiskt ansvar
ligger bl. a. överväganden i anslutning till gällande regler om barns passinnehav.
I detta avseende gäller att pass för den som är under 18 år inte
får utfärdas utan vårdnadshavarens medgivande om inte synnerliga skäl
föreligger. Sådant pass kan också återkallas på begäran av barnets vårdnadshavare.
Gällande bestämmelser ger således vårdnadshavare icke
obetydliga möjligheter att hindra barn under 18 år från att inneha pass.
Om barnet likväl beger sig utomlands och där uppbär bistånd bör, som
departementschefen framhåller, i fall då vårdnadshavaren inte gjort sig
skyldig till någon försummelse, den föreslagna regeln om eftergift av
återbetalningsskyldighet kunna tillämpas. Utskottet anser i likhet med
departementschefen att de skäl som talar för eftergift av återbetalningsskyldighet
ibland kan vara särskilt starka i fråga om särskilt förordnad
förmyndare. Mot denna bakgrund finner utskottet att den föreslagna
skyldig till någon försummelse, den föreslagna regeln om eftergivt av
återbetalningsskyldighet i de av motionärerna avsedda fallen. Någon
riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1972: 1906 är därför inte påkallad.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

A. att riksdagen beträffande förutsättningar för förordnande av
offentligt biträde med avslag på motionerna 1972: 1914,
1972: 1915 och 1972: 1916 i denna del antager 42 § i det genom
propositionen 1972: 132 framlagda förslaget till lag om
ändring i rättshjälpslagen;

B. att riksdagen beträffande beslutande myndighet i fråga om
förordnande av offentligt biträde med avslag på motionerna
1972: 1914 och 1972: 1915 i denna del antager 43 § i det genom
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
rättshjälpslagen;

JuU 1973:1

42.

C. att riksdagen beträffande behörighetskrav för offentligt biträde
med avslag på motionen 1972: 1917 antager 44 § i det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i rättshjälpslagen;

D. att riksdagen antager det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättshjälpslagen i den mån det
inte antagits ovan;

E. att riksdagen beträffande rättshjälp åt näringsidkare avslår
motionen 1972: 1916 i denna del;

F. att riksdagen beträffande kostnad för tolk vid rådgivning enligt
rättshjälpslagen avslår motionen 1973: 405;

G. att riksdagen beträffande information rörande rättshjälpslagstiftningen
avslår motionerna 1972:1914 och 1972:1915 i
denna del;

H. att riksdagen beträffande vårdnadshavares återbetalningsskyldighet
för bistånd i utlandet med avslag på motionen 1972:
1906 antager 2 § i det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare
i utlandet m. m.;

I. att riksdagen antager det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare
i utlandet m. m. i den mån det inte behandlats ovan;

K. att riksdagen antager de genom propositionen framlagda
lagförslagen i den mån de inte behandlats ovan.

Stockholm den 14 februari 1973

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Vid detta ärendes slutliga behandling har närvarit: fru Kristensson (m),
fröken Bergegren (s), herrar Dockered (c), Emulf (fp), Jönsson i Malmö
(s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), fru Hjelm-Wallén (s), herr Polstam
(c), fru Bergander (s), herrar Schött (m), Henmark (fp), Alf Pettersson
i Malmö (s), Nilsson i Visby (s) och Lövenborg (vpk).

Reservationer

vid punkten A

1. av herrar Dockered (c), Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Polstam
(c) och Henmark (fp), som beträffande förutsättningar för förordnande
av offentligt biträde anser

JuU 1973:1

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med
”Inom det” och slutar på s. 35 med ”1972: 1916” bort ha följande lydelse: Vid

bedömningen av under vilka förutsättningar offentligt biträde
skall förordnas måste enligt utskottets mening till en början beaktas att
inom tillämpningsområdet för den nya formen av rättshjälp faller ärenden
i vilka ofta är fråga om mycket ingripande tvångsåtgärder. Behovet
att tillgodose rättssäkerhetsintresset är i dessa ärenden så framträdande
att de statsfinansiella synpunkterna inte bör tillmätas någon avgörande
betydelse. Förtjänt av särskilt beaktande är i stället enligt
utskottets mening den omständigheten att det i regel är fråga om tvångsåtgärder
riktade mot personer som ofta befinner sig i socialt sett mycket
ogynnsamma förhållanden; det gäller som framhålls i motionen
1972: 1916 inte sällan personer som upplever sig vara illa behandlade
av samhället och som uppfattar den handläggande myndigheten som
en motpart. För att inte förstärka denna inställning, som inte sällan torde
minska förutsättningarna för ett förtroendefullt samarbete vid en
efterföljande vård eller behandling, är det enligt utskottets mening av
psykologiska skäl angeläget att ett önskemål från den enskilde om biträdeshjälp
beaktas, om inte särskilda skäl talar däremot. Särskild tyngd
måste vidare tillmätas den enskildes biträdesbegäran i de fall som avses
i motionerna 1972: 1914 och 1972: 1915, nämligen då han är berövad
friheten eller kan komma att bli berövad friheten genom beslut i ärendet.
För att offentligt biträde i regel skall förordnas i de fall då den
enskilde är berövad friheten under förfarandet talar enligt utskottets
mening rättssäkerhetsskäl av samma art som ligger bakom rättegångsbalkens
regler om ovillkorlig rätt till offentlig försvarare för den som
är anhållen eller häktad.

I enlighet med det anförda anser utskottet att vid den behovsprövning
som skall företas i varje särskilt fall den enskildes biträdesbegäran
bör kunna avslås endast i de fall där offentligt biträde skulle vara uppenbart
onödigt, exempelvis om en grundläggande saklig bedömning nyligen
gjorts av annan eller samma myndighet i ärende där den enskilde
haft biträde eller om både rättsläget och sakförhållandena i ärendet är
helt klara.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte godta den begränsning
i möjligheterna att förordna offentligt biträde som följer av 42 § i det
i propositionen upptagna förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen.
Utskottet förordar att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om
ett nytt förslag som tillgodoser vad utskottet ovan uttalat. Förslaget
bör föreläggas riksdagen före rättshjälpslagens ikraftträdande.

dels att utskottets hemställan under punkten A bort ha följande
lydelse:

JuU 1973:1

A. att riksdagen beträffande förutsättningar för förordnande av
offentligt biträde i anledning av motionerna 1972: 1914,
1972: 1915 och 1972: 1916 i denna del hos Kungl. Maj:t
hemställer om nytt förslag i enlighet med vad utskottet ovan
uttalat;

vid punkten B

2. av herrar Ernulf (fp) och Henmark (fp), som beträffande beslutande
myndighet anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Den
reella” och slutar med ”per telefon” bort ha följande lydelse:

Utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden, vars betänkande legat
till grund för propositionen, föreslog en regel av innebörd att den
myndighet, som beslutar i mål eller ärende där fråga om offentligt biträde
uppkommit, skall besluta också i biträdesfrågan. Mot en sådan
ordning kan, som departementschefen framhåller, anföras att frågan
kommer att prövas av en stor mängd förvaltningsmyndigheter, vilket
kan medföra risk för oenhetlig tillämpning och svårigheter att kontrollera
kostnadsutvecklingen. Invändningen har enligt utskottets mening sådan
tyngd att huvudregeln bör vara att offentligt biträde skall utses av
rättshjälpsnämnd, även om därmed följer vissa praktiska olägenheter
av expeditionell och liknande natur. Som framhålls i motionerna 1972:
1914 och 1972: 1915 måste ett annat betraktelsesätt anläggas på ärenden
i vilka den enskilde är berövad friheten. I dessa ärenden är det av
stor vikt att den enskilde så snart som möjligt under förfarandet kommer
i åtnjutande av biträde. Onödig omgång och tidsutdräkt måste på
samma sätt som i fråga om förordnande av offentlig försvarare i brottmål
undvikas. Om uppgiften att förordna offentligt biträde anförtros
den myndighet som skall avgöra det bakomliggande ärendet, vinns den
fördelen att underlaget för bedömningen av biträdesfrågan finns omedelbart
tillgängligt hos den prövande myndigheten. Ett beslut om förordnande
av offentligt biträde behöver således inte fördröjas av skriftväxling
mellan myndigheten och rättshjälpsnämnden. Det bör också beaktas
att i vissa av de situationer som faller inom tillämpningsområdet
för offentligt biträde vederbörande myndighet enligt nu gällande lagstiftning
har att förordna biträde.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte godta den undantagslösa
regeln i propositionen att offentligt biträde skall utses av rättshjälpsnämnd.
I enlighet härmed förordar utskottet att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer om ett nytt förslag som tillgodoser vad utskottet
ovan uttalat. Förslaget bör föreläggas riksdagen före rättshjälpslagens
ikraftträdande.

JuU 1973:1

dels att utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

B. att riksdagen beträffande beslutande myndighet i anledning
av motionerna 1972: 1914 och 1972: 1915 i denna del hos
Kungl. Majit hemställer om nytt förslag i enlighet med vad
utskottet ovan uttalat;

vid punkten C

3. av fru Kristensson (m), herrar Ernulf (fp), Polstam (c), Schött (m)
och Henmark (fp), som beträffande behörighetskrav för offentligt biträde
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”1972: 1917” bort ha följande lydelse:

Till biträde vid allmän rättshjälp skall som inledningsvis anförts förordnas
advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller annan som är
lämplig för uppdraget. Något formellt krav på att biträde vid allmän
rättshjälp skall ha avlagt juris kandidatexamen uppställs sålunda inte.
Denna olikhet i förhållande till gällande bestämmelser i lagen om fri
rättegång har motiverats bl. a. av att området för rättshjälp genom
rättshjälpsreformen väsentligt utvidgas. Utskottet uttalade vid sitt ställningstagande
i behörighetsfrågan föregående år att det kunde vara till
fördel att också annan än jurist kan komma i fråga som biträde på speciella
områden, förutsatt att han har sådan sakkunskap och erfarenhet
att han är lämplig för uppdraget. Beträffande biträde i rättegång ansåg
utskottet att juridisk utbildning regelmässigt borde krävas.

Motsvarande synpunkter kan enligt utskottets mening anläggas på
spörsmålet om behörighetskrav för offentligt biträde. Från rättssäkerhetssynpunkt
är det av stor vikt att det offentliga biträdet har god kännedom
om och erfarenhet av vår förvaltningsrättsliga lagstiftning och
praxis. Mot denna bakgrund bör enligt utskottets mening som huvudregel
gälla att den som förordnas till offentligt biträde — liksom den
som förordnas till biträde vid allmän rättshjälp — skall ha avlagt juris
kandidatexamen. Undantagsfallen då annan än jurist kan komma i fråga
bör avse t. ex. inom det sociala vårdområdet verksamma, välutbildade
personer med stor erfarenhet från ifrågavarande rättsområde. Det
bör dock beaktas att personer ur denna kategori ofta inte kan komma
i fråga därför att de är anställda vid den prövande myndigheten eller i
tjänsten eller eljest tidigare kan ha haft befattning med det ifrågavarande
ärendet. I anslutning till motionen 1972: 1917 vill utskottet slutligen
framhålla vikten av att biträdet har erforderlig erfarenhet av rättsliga
angelägenheter av den art rättshjälpen i det särskilda fallet avser.

I enlighet med det anförda bör — i överensstämmelse med yrkandet i
motionen 1972: 1917 — den i propositionen föreslagna texten till 44 §
förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen jämkas på det sätt att

JulJ 1973:1

samma behörighetskrav blir gällande för offentligt biträde som för biträde
enligt 21 § första stycket första punkten rättshjälpslagen.

dels att utskottets hemställan under C bort ha följande lydelse:

C. att riksdagen beträffande behörighetskrav för offentligt biträde
i anledning av propositionen och med bifall till motionen
1972: 1917 för sin del antager 44 § i förslaget till lag
om ändring i rättshjälpslagen med den ändringen att lagrummet
erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse.

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

44 §

Har den som åtgärden avser till Till offentligt biträde förordoffentligt
biträde själv föreslagit nas advokat, biträdande jurist på

någon som är lämplig, skall den- advokatbyrå eller annan sorn är

ne förordnas, om ej hans anlitan- lämplig för uppdraget. Har den

de skulle medföra avsevärt ökade som åtgärden avser till offenligt

kostnader eller i övrigt särskilda biträde själv föreslagit någon som

skäl föranleder annat. är lämplig, skall denne förordnas,

om ej hans anlitande skulle medföra
avsevärt ökade kostnader eller
i övrigt särskilda skäl föranleder
annat.

I fråga om offentligt biträde äger bestämmelserna i 21 § andra
och tredje styckena, 22 § första och andra styckena samt 23 § motsvarande
tillämpning.

Ersättning till offentligt biträde fastställes av rättshjälpsnämnden och
utgår av allmänna medel.

vid punkten E

4. av fru Kristensson (m), herrar Dockered (c), Ernulf (fp), Johansson
i Växjö (c), Polstam (c), Schött (m) och Hellmark (fp), som beträffande
rättshjälp åt näringsidkare anser

dels att den del av utskottets betänkande på s. 38 som börjar med
”1 sitt” och slutar med ”1972: 1916” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början nämna, att den departementspromemoria
som föregick propositionen 1972: 4 med förslag till rättshjälpslag upptog
förslag om en sådan begränsning av rättshjälpen såvitt gäller näringsidkare
att rättshjälp inte fick beviljas om det ej — med hänsyn
till sökandens ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet —
förelåg synnerliga skäl härför. Flertalet av de remissinstanser som uttalade
sig i frågan ställde sig avvisande till den föreslagna begräns -

JuU 1973:1

ningen under framhållande av bl. a. sådana synpunkter som anförs i
motionen. Även om den föregående år antagna lagtexten innebär
större möjlighet för näringsidkare att få rättshjälp än enligt det tidigare
förslaget, har enligt utskottets mening den under remissbehandlingen
framförda kritiken inte i tillräcklig grad beaktats.

Bedömningen bör i fråga om tillämpningsområdet för allmän rättshjälp
ske med utgångspunkt från att rättshjälpen i första hand skall
ge skydd vid oförutsedda händelser vilka berör den enskildes personliga
och ekonomiska förhållanden. Samtidigt måste emellertid beaktas
att gränsdragningen mellan anställningsförhållande och företagsamhet
i egen regi ofta är svår att göra samt att såväl tolkningen av dessa
båda begrepp som tillämpningen av undantagsbestämmelsen säkerligen
skulle komma att många gånger förorsaka bryderi och osäkerhet. Från
social synpunkt är det som motionärerna framhåller för övrigt inte
mindre angeläget att en näringsidkare i små ekonomiska omständigheter
bereds möjlighet att ta till vara sin rätt i fråga om sin näring
än att han erhåller bistånd i fråga om sina rent privata angelägenheter;
i båda fallen drabbas han och hans familj lika hårt av följderna av att
han genom ekonomiskt trångmål förlorar sin rätt. Det bör också beaktas
att rättegångskostnader för flertalet småföretagre är en i budgeten
oförutsedd utgiftspost. Enligt utskottets mening kan det inte begäras
att t. ex. hantverkare, lantbrukare och handlande alltid skall hålla en
ekonomisk beredskap för att kunna betala eventuella rättegångskostnader.
Även med en generös tolkning av den ifrågavarande undantagsbestämmelsen
torde stora grupper av näringsidkare med beaktansvärt
behov av rättshjälp bli ställda utanför reformen. Det kan inte förutsättas
att detta behov i tillbörlig utsträckning kommer att kunna tillgodoses
genom någon form av försäkring eller genom förmedling av någon
intresseorganisation.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att en omarbetning bör
göras av ifrågavarande lagrum innan lagstiftningen träder i kraft. Förslag
som tillgodoser vad utskottet ovan uttalat bör av Kungl. Maj:t
föreläggas riksdagen före rättshjälpslagens ikraftträdande.

dels att utskottets hemställan under E bort ha följande lydelse:

E. att riksdagen beträffande rättshjälp åt näringsidkare i anledning
av motionen 1972: 1916 i denna del hos Kungl. Maj:t
begär förslag i enlighet med vad utskottet ovan anfört.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730047