Jordbruksutskottets betänkande nr 50 år 1973

JoU 1973: 50

Nr 50

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:141
med förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387) jämte
motioner.

Propositionen

I propositionen 1973:141 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att antaga i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i miljöskyddslagen (1969: 387).

Enligt miljöskyddslagen får vissa slag av fabriker och andra inrättningar
inte anläggas utan att koncessionsnämnden för miljöskydd lämnat
tillstånd. Naturvårdsverket och i vissa fall länsstyrelsen kan
medge undantag (dispens) från sådan skyldighet att söka tillstånd. I
propositionen föreslås att koncessionsnämnden, naturvårdsverket
och länsstyrelserna skall få möjlighet att i tillstånds- resp. dispensärende
medge att vissa arbeten påbörjas fastän frågan om tillstånd eller dispens
inte prövats slutligt (igångsättningstillstånd). Igångsättningstillstånd
får ges endast om synnerliga skäl talar för det och det är uppenbart att
tillstånd eller dispens kommer att ges.

Naturvårdsverket och länsstyrelserna är tillsynsmyndigheter enligt
miljöskyddslagen. I propositionen föreslås att den som utövar verksamhet
som kan befaras vara miljöfarlig skall vara skyldig att utföra de
undersökningar av verksamheten som behövs för att myndigheterna på
ett riktigt sätt skall kunna fullgöra sina till synsuppgifter. Tillsynsmyndighet
föreslås också få rätt att föreskriva att sådan undersökning
skall utföras av särskild expertis på företagarens bekostnad.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

1 Riksdagen 1973.16 sami. Nr 30

JoU 1973:50

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till
Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom förordnas i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)1,
dels att 42, 43, 45, 48, 49 och 51 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 17 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 a §

I ärende om tillstånd till miljöfarlig
verksamhet eller om undantag
från skyldighet att söka tillstånd
till sådan verksamhet kan
på ansökan beslut fattas om att
vissa arbeten får påbörjas utan
hinder av att ärendet icke prövats
slutligt (igångsättningstillstånd).
Igångsättningstillstånd får
ges endast om synnerliga skäl talar
för det och det är uppenbart
att tillstånd till verksamheten kommer
att lämnas eller att undantag
från skyldighet att söka tillstånd
kommer att medges.

Igångsättningstillstånd skall innehålla
de villkor som skall gälla
i avbidan på den slutliga prövningen.

I fråga om ansökan om igångsättningstillstånd
som inges i ärende
om tillstånd till miljöfarlig
verksamhet gäller 13 § i tillämpliga
delar. Sådan ansökan handlägges i
samma ordning som ansökan om
tillstånd till miljöfarlig verksamhet.
Sammanträde och besiktning
behöver dock ej äga rum. Har
Konungen enligt 136 a § byggnadslagen
(1947:385) prövat frågan
om lokalisering av verksamheten,
får igångsättningstillstånd ges utan
hinder av att 14 § andra stycket
1 och 2 ej iakttagits, om synnerliga
skäl talar för det.

42 §

För att utöva tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndighet rätt att
vinna tillträde till fabrik eller annan anläggning vare sig den är i bruk

1 Lagen omtryckt 1972:782.

JoU 1973: 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller ej, samt att företaga undersökning inom anläggningen eller område
som hör till denna.

Behövs undersökning på annan plats, har myndigheten rätt att vinna
tillträde dit för att utföra undersökningen. Detta gäller dock ej hus, tomt
eller trädgård.

Första och andra styckena gäller
även den som skall utföra undersökning
som avses i 43 § andra
stycket andra punkten.

43 §

Kan verksamheten vid en anläggning befaras vara miljöfarlig, är innehavaren
skyldig att på begäran lämna tillsynsmyndighet behövliga upplysningar
om anläggningen.

Tillsynsmyndighet får förelägga
den som utövar verksamhet som
kan befaras vara miljöfarlig att
utföra för tillsynens fullgörande
behövliga undersökningar av verksamheten
och dess verkningar.
Tillsynsmyndighet kan i stället,
om det finnes lämpligare, föreskriva
att sådan undersökning
skall utföras av annan än den som
utövar verksamheten och utse någon
att göra undersökningen.

Det åligger den som utövar
verksamheten att ersätta kostnad
för undersökning som avses i andra
stycket andra punkten med belopp
som tillsynsmyndigheten fastställer.

I beslut om föreläggande enligt
andra stycket får tillsynsmyndighet
utsätta vite.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet

1. bryter mot förbud som meddelats
med stöd av 8, 23 eller 41 §,

2. underlåter att iakttaga föreskrift
som Konungen meddelat enligt
10 § första stycket utan att
undantag har medgivits med stöd
av 10 § andra stycket eller 17 §
andra stycket,

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet

1. bryter mot förbud som meddelats
med stöd av 8, 23 eller 41 §
eller åsidosätter sådana bestämmelser
som avses i 2 § fjärde stycket,

2. underlåter att iakttaga föreskrift
som Konungen meddelat
enligt 10 § första stycket utan
att undantag har medgivits med
stöd av 10 § andra stycket eller
17 § andra stycket eller igångsättningstillstånd
har meddelats,

lf Riksdagen 1973.16 sami. Nr 50

JoU 1973: 50

Nuvarande lydelse

3. åsidosätter villkor eller föreskrift
som meddelats med stöd av
10 § andra stycket eller 17 §, 18 §
första stycket, 19—21, 24, 25, 27
eller 41 §, så att allmän eller enskild
rätt kan kränkas, eller

4. bryter mot 44 §,

dömes till böter eller fängelse i
högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att fullgöra
vad som åligger honom enligt 43 §,
dömes till böter.

Mot beslut som meddelas av statens
naturvårdsverk enligt 10 §
andra stycket eller av länsstyrelsen
enligt 17 § andra stycket får
talan ej föras.

Talan mot beslut enligt 14 §
femte stycket andra punkten eller
rörande förbud vid vite enligt
51 § föres hos kammarrätten genom
besvär.

Talan mot annat beslut av koncessionsnämnden
eller länsstyrelsen
enligt denna lag föres hos Konungen
genom besvär.

För att tillvarataga allmänna intressen
får naturvårdsverket föra
talan mot koncessionsnämndens eller
länsstyrelsens beslut i fråga om
tillstånd enligt lagen, moi koncessionsnämndens
beslut i fråga
som avses i 41 § och mot länsstyrelsens
beslut i fråga som avses i
40 §.

Beslut i fråga om tillstånd enligt
denna lag, beslut i fråga som avses
i 41 § och beslut enligt 14 §
femte stycket andra punkten blir
gällande när beslutet vunnit laga
kraft. I beslutet kan förordnas att
det skall lända till efterrättelse

Föreslagen lydelse

3. åsidosätter villkor eller föreskrift
som meddelats med stöd av
10 § andra stycket, 17 eller 17 a §,
18 § första stycket, 19—21, 24,
25, 27 eller 41 §, så att allmän eller
enskild rätt kan kränkas, eller

4. bryter mot 44 §,

dömes till böter eller fängelse i
högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att fullgöra
vad som åligger honom enligt 43 §
första stycket, dömes till böter.

Mot beslut som meddelas av statens
naturvårdsverk enligt 10 §
andra stycket eller av länsstyrelsen
enligt 17 § andra stycket får
talan ej föras. Talan får ej i något
fall föras mot beslut rörande
igångsättningstillstånd.

Talan mot beslut enligt 14 §
femte stycket andra punkten eller
43 § tredje stycket eller rörande
förbud vid vite enligt 51 § fores
hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot annat beslut av koncessionsnämnden,
naturvårdsverket
eller länsstyrelsen enligt denna
lag fores hos Konungen genom
besvär.

För att tillvarataga allmänna intressen
får naturvårdsverket föra
talan mot koncessionsnämndens eller
länsstyrelsens beslut i fråga om
tillstånd enligt lagen, mot koncessionsnämndens
beslut i fråga
som avses i 41 § och mot länsstyrelsens
beslut i fråga som avses i
40 § eller 43 § andra stycket.

Beslut i fråga om tillstånd enligt
denna lag, beslut i fråga som
avses i 41 § eller 43 § andra stycket
och beslut enligt 14 § femte stycket
andra punkten eller 43 § tredje
stycket blir gällande när beslutet
vunnit laga kraft. I beslutet kan

JoU1973: 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

omedelbart. förordnas att det skall lända till

efterrättelse omedelbart.

Beslut i fråga som avses i 40 § länder till efterrättelse omedelbart,
om ej annorlunda förordnas.

51 §

Vill någon för att utreda verkningarna av miljöfarlig verksamhet som
han utövar eller ämnar utöva företaga mätning eller annat undersökningsarbete
på fast egendom som annan äger eller innehar, kan länsstyrelsen,
om skäl föreligger, föreskriva att tillträde till egendomen skall
lämnas under viss tid. Behöver mätapparat eller liknande instrument
utsättas kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite att rubba eller
skada instrumentet.

Föreskrift som avses i första
stycket kan meddelas även på ansökan
av den som skall utföra undersökning
som avses i 43 § andra
stycket andra punkten.

Undersökningsarbetet skall utföras
så att minsta skada och intrång
vållas. För skada och intrång
skall ersättning lämnas av
den som utövar eller ämnar utöva
den miljöfarliga verksamheten.
Talan om ersättning väckes vid
fastighetsdomstol som anges i 33 §.

Undersökningsarbetet skall utföras
så att minsta skada och intrång
vållas. För skada och intrång
skall ersättning utgå. Talan
om ersättning väckes vid fastighetsdomstol
som anges i 33 §.

enna lag träder i kraft

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1973: 324 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga
(punkterna 1, 2 och 4), föreslås 1. att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer
om omarbetning, precisering och förslag beträffande miljöskyddslagen
med en sådan inriktning att ekologiska miljöaspekter beaktas och
en objektiv beslutsprocess i miljöskyddsärendena eftersträvas med samhällsekonomisk
optimering som målsättning, 2. att riksdagen uttalar sig
för en restriktiv tillämpning av statstjänstemannalagen för beslutsfattande
tjänstemän inom miljövårdsförvaltningen med den verkan att denna
personalkategori inte bör medges innehav av konsultuppdrag, vid sidan
av sin statstjänst, hos företagare som kan bli part i miljömål, 4. att riksdagen
ger Kungl. Majit till känna vad som i denna motion i övrigt anförts
beträffande miljöpolitiken i Sverige,

JoU 1973: 50

1973: 335 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställs 1. att riksdagen
måtte besluta om en sådan ändring i miljöskyddslagen att tillståndsplikt
införs för byggande av vägar och flygplatser samt 2. att riksdagen
hos Kungl. Majit begär förslag om sådan ändring i miljöskyddslagen
att prövning av lokaliseringsärenden kan samordnas med regional planering
i enlighet med vad i motionen anförts,

1973: 1412 av fru Mogård (m) och herr Lothigius (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller att en parlamentarisk utredning
för kartläggning av markresurserna m. m. tillsättes med i motionen angiven
uppgift och inriktning,

dels de i anledning av propositionen 1973: 141 väckta motionerna

1973: 2056 av herr Hedin m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen vid
behandlingen av propositionen 1973: 141 måtte besluta avslå förslagen
till ändring av 43 § miljöskyddslagen (1969: 387),

1973: 2057 av herr Möller (fp) och fru Anér (fp) vari hemställs att
riksdagen 1. avslår propositionen 1973: 141 i de delar den avser igångsättningstillstånd,
2. hos Kungl. Majit begär förslag om skärpt lagstiftning
i syfte att beivra brott mot miljölagstiftningen i enlighet med vad
i motionen anförts.

Utskottet

I förevarande proposition föreslås vissa ändringar i och tillägg till
miljöskyddslagen (ML). Förslagen innebär i huvudsak dels att koncessionsnämnden
för miljöskydd, naturvårdsverket och länsstyrelserna
i ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksamhet resp. dispens skall
kunna medge att vissa arbeten påbörjas innan ansökan hos koncessionsnämnden
om sådant tillstånd eller ansökan om dispens från ansökningsplikten
slutligt prövats (igångsättningstillstånd), dels att tillsynsmyndigheterna
enligt miljöskyddslagen, dvs. naturvårdsverket och länsstyrelserna,
skall kunna ålägga den som utövar verksamhet som kan befaras
vara miljöfarlig att, helt eller delvis på egen bekostnad, utföra vissa undersökningar
beträffande sin verksamhet.

Utskottet vill först i vad gäller frågan om igångsättningstillstånd erinra
om att enligt ML och tillämpningsbestämmelserna till denna i
miljöskyddskungörelsen (MK) vissa angivna slag av fabriker och andra
inrättningar inte får anläggas utan tillstånd. Förteckningen i MK över
sådana inrättningar omfattar 38 olika slags anläggningar. I allmänhet
gäller även tillståndsplikt för ändring av inrättningarna. Koncession
skall sökas innan en koncessionspliktig inrättning börjat anläggas eller

JoU 1973: 50

koncessionspliktiga ändringsarbeten påbörjats. Naturvårdsverket kan
efter prövning i varje särskilt fall medge undantag från skyldigheten
att söka koncession. Även länsstyrelsen kan i vissa fall lämna sådant
medgivande. I MK kallas medgivande av undantag från skyldighet att
söka tillstånd till miljöfarlig verksamhet dispens. Naturvårdsverket kritiserar
att denna term används, då detta enligt verket ofta leder till
det missförståndet att därmed avses undantag från de materiella krav
som ML ställer. Enligt föredragande statsrådets mening är dock termen
”dispens” numera väl inarbetad, och han finner därför inte anledning
att föreslå några ändringar på denna punkt. Utskottet, som
vill hänvisa till att bestämmelserna i MK utfärdas av Kungl. Maj:t,
vill i förevarande sammanhang framhålla att sådan dispens som här är
i fråga inte innebär någon eftergift av de skyldigheter i fråga om miljöskydd
som enligt lagstiftningen åvilar företagaren utan endast avser att
framställning om tillstånd inte behöver göras hos miljöskyddsnämnden.
I meddelad dispens skall anges de villkor som skall gälla.

I propositionen framhålls bl. a. att det normala även i fortsättningen
bör vara att inga som helst arbeten påbörjas innan förprövning har
ägt rum. Endast i undantagsfall bör igångsättningstillstånd meddelas.
En förutsättning härför måste vara att starka samhällsekonomiska skäl
talar för det eller att ett sådant tillstånd innebär en fördel från miljövårdssynpunkt.
Det uttalas vidare att för igångsättningstillstånd bör
krävas att det är uppenbart att tillstånd eller dispens kommer att lämnas.

I motionen 1973: 2057, yrkande 1, hemställs att riksdagen avslår
propositionen i de delar den avser igångsättningstillstånd. Motionärerna
anför bl. a. att förslaget om igångsättningstillstånd innebär ett avsteg
från en mycket väsentlig princip i hela miljöskyddslagstiftningen. Det
betyder vidare att de tillståndsbeviljande myndigheterna i praktiken
ofta vid sin slutliga prövning är låsta av de stora investeringsbelopp
m. m. som redan nedlagts på företaget. Därmed kan anläggningar,
vilka vid en förhandsprövning skulle ha underkänts, i vissa fall tänkas
komma att vara i drift under lång tid med allvarliga miljöstörningar för
många människor. Uttalandena i propositionen om att tillstånd endast
skall ges i vissa uppenbara fall anses inte till fyllest, eftersom just en
grundlig tillståndsprövning kan innebära att nya, väsentliga synpunkter
framkommer på en anläggning. Motionärerna hävdar att de praktiska
vinster som nås genom lagförslaget inte är av sådan betydelse att de
motiverar en lagändring. I stället bör ökade resurser ges åt berörda
myndigheter, så att en snabbare, definitiv handläggning av angelägna
ärenden kan ske och ge ökad styrka åt miljöskyddsarbetet.

Utskottet vill för egen del understryka vikten av att de strävanden
att bemästra miljöskyddsproblemen som kommit till uttryck bl. a. i
föreskrifterna i ML om förprövning beträffande miljöfarlig verksam -

JoU1973: 50

het ges bästa möjliga stöd. En sådan uppmjukning av bestämmelserna,
som införandet av regler om igångsättningstillstånd skulle innebära,
skulle enligt utskottets mening vara ägnad att inge farhågor för att svårigheter
kan uppstå när det gäller att förverkliga syftet med lagstiftningen.
Därest det från samhällsekonomisk synpunkt ter sig angeläget
att ett projekterat företag kommer i gång utan större tidsutdräkt bör
härmed sammanhängande problem lösas på annat sätt än genom igångsättningstillstånd,
med de risker ett sådant system innebär för felinvesteringar
eller för svårigheter i ett senare skede att vägra vederbörande
företag tillstånd eller dispens. Det synes bl. a. angeläget att de myndigheter
som har att besluta i tillstånds- och dispensärenden erhåller sådana
resurser att de på ett snabbt och effektivt sätt slutgiltigt kan avgöra
angelägna ärenden på området. Utskottet vill erinra om att en av
ML:s grundläggande principer är att miljövårdsaspekterna skall vara
fullt klarlagda innan ifrågasatt verksamhet får påbörjas.

Utskottet har vid sin prövning av förevarande fråga funnit övervägande
skäl tala för att ett system med igångsättningstillstånd enligt
propositionen inte bör införas i ML. I överensstämmelse härmed tillstyrker
utskottet således motionen 1973: 2057, yrkande 1, och avstyrker
det i propositionen framlagda förslaget i förevarande del.

Den andra i propositionen 1973: 141 upptagna huvudfrågan gäller
tillsynen och kontrollen av s. k. miljöfarlig verksamhet. Tillsynsmyndigheter
är statens naturvårdsverk och länsstyrelserna. Enligt 43 § ML
är den som utövar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig f. n.
skyldig att på begäran lämna tillsynsmyndighet behövliga upplysningar.
Tillsynsmyndigheterna skall övervaka att miljöfarlig verksamhet som
är tillstånds- eller dispensprövad bedrivs enligt meddelade villkor och
att annan miljöfarlig verksamhet inte strider mot miljöskyddslagstiftningen.
I tillsynen ingår också att undersöka verkningarna av all miljöfarlig
verksamhet. I propositionen föreslås införande av vissa föreskrifter
i ML avsedda att förstärka tillsynsmyndigheternas möjligheter att effektivt
omhänderha sina kontrolluppgifter. Förslaget innebär i huvudsak
att det i ML slås fast att den som utövar verksamhet som kan befaras
vara miljöfarlig kan föreläggas att utföra de undersökningar av
verksamheten och dess verkningar som behövs för att tillgodose detta
syfte. Enligt förslaget skall tillsynsmyndighet också kunna föreskriva
att viss undersökning skall utföras inte av den som utövar verksamheten
utan på dennes bekostnad av fristående expertis med teknisk eller
vetenskaplig sakkunskap på just det aktuella området. Föreläggande
skall kunna förenas med vite.

I motionen 1973: 2056 hemställs att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts
förslag i här berörda del. Motionärerna anser att förslaget är otili -

JoU 1973: 50

fredsställande grundat och att ett ändringsförslag bör anstå tills vissa
andra utredningar, bl. a. vattenlagsutredningen, slutfört sitt arbete.
Vidare ifrågasätter motionärerna om den föreslagna kostnadsövervältringen
från det allmänna till företagen bör genomföras innan utredningen
om kostnaderna för miljövården behandlat frågan i ett större
sammanhang. Det skulle också kunna inkräkta på det fortsatta förtroendefulla
samarbetet mellan myndigheterna och företagen, om den
uppfattningen blev rådande att det i huvudsak är fråga om ett ökat
kostnadsansvar för företagen även när det gäller uppgifter, vilkas kostnader
anses böra bestridas av det allmänna, t. ex. den offentliga tillsynen.

Utskottet vill anföra att förslaget om undersökningsplikt har bemötts
positivt i det övervägande flertalet yttranden som avgetts över den till
grund för propositionsförslaget liggande departementspromemorian.
Även enligt utskottets mening bör sådana undersökningar som avses
med de föreslagna bestämmelserna kunna bli av stort värde för tillsynsmyndigheternas
verksamhet. Det bör i sammanhanget även beaktas
att de erfarenheter som kan vinnas genom undersökningar av
särskilda fall inom en verksamhetsgren bör kunna bli av betydelse för
miljövårdsarbetet inom hela verksamhetsgrenen. Som föredraganden
anför bör emellertid som utgångspunkt för en lagreglering av företagarens
undersökningsplikt gälla att den som utövar miljöfarlig verksamhet
skall svara för de kostnader, som blir erforderliga på grund av
verksamheten. Vad i propositionen i anslutning härtill uttalats föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

Med hänsyn till det anförda anser sig utskottet böra tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag beträffande undersökningsplikt och avstyrker därför motionen
1973: 2056.

Utskottet finner inte anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts förslag
i övrigt och tillstyrker således detsamma i här inte särskilt berörda
delar.

I motionen 1973: 2057, yrkande 2, hemställs att riksdagen begär förslag
om skärpt lagstiftning i syfte att beivra brott emot miljölagstiftningen.
Motionärerna anför bl. a. att det är angeläget att i förebyggande
syfte länsstyrelsens befogenheter att gripa in mot miljöfarlig verksamhet
förstärks.

Utskottet vill i denna fråga anföra att länsstyrelserna enligt gällande
instruktion som en av sina väsentliga uppgifter har att bevaka miljövårdsområdet
inom resp. län. I denna verksamhet ingår bl. a. att tillse
att uppställda villkor för bedrivande av miljöfarlig verksamhet följs i
de enskilda fallen. Möjligheter finns för länsstyrelse att ingripa vid
överträdelser av miljöskyddslagstiftningen och det får anses ankomma på
länsstyrelsen bl. a. att göra åtalsanmälan vid sådana överträdelser. Utskottet
finner för sin del inte tillräckliga skäl förorda någon riksdagens
åtgärd i anledning av förevarande yrkande i motionen 1973: 2057.

JoU 1973: 50

Utskottet behandlar i detta betänkande även tre vid riksdagens början
väckta motioner berörande miljöskyddslagstiftningen.

I motionen 1973: 324, yrkande 1, hemställs om omarbetning av ML
med inriktning på ekologiska miljöaspekter m. m.

Ett motsvarande yrkande prövades vid förra årets riksdag. I sitt betänkande
i frågan (JoU 1972: 49) hänvisade utskottet bl. a. till det pågående
arbetet med den fysiska riksplaneringen. Utskottet anförde vidare
att den ekologiska helhetssynen på hithörande frågor avspeglades
i direktiven för utredningen rörande kostnaderna för miljövården, vari
bl. a. sades att det var av stor betydelse att de frågor som rörde avvägning
och prioritering mellan olika åtgärder kunde belysas. Detta
innebar att inte bara kostnaderna utan också effekten av olika insatser
behövde studeras. De sakkunniga skulle i detta sammanhang kartlägga
vilka metoder som fanns för att mäta effekterna av olika miljövårdsåtgärder.
Utskottet framhöll att det kunde antas att syftet med
motionsyrkandet skulle komma att i väsentlig grad bli tillgodosett utan
någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Riksdagen beslöt att yrkandet
skulle anses besvarat med vad utskottet anfört.

Utskottet finner inte tillräckliga skäl föreslå någon riksdagens åtgärd
i anledning av det i motionen 1973: 324, yrkande 1, ånyo framförda
förslaget i ämnet.

I motionen 1973:324, yrkande 2, hemställs om ett uttalande av
riksdagen av innebörd att beslutsfattande tjänstemän inom miljövårdsförvaltningen
inte bör få inneha konsultuppdrag hos företagare som
kan bli part i miljömål. Ett motsvarande yrkande ställdes även i en motion
till 1972 års riksdag. Vid riksdagsbehandlingen hänvisade jordbruksutskottet
(JoU 1972: 49) till att en undersökning pågick av rådande
praxis inom uppdragsforskningen. Utskottet erinrade vidare om bestämmelsen
i statstjänstemannalagen att tjänsteman ej får åtaga sig uppdrag
eller utföra verksamhet som kan rubba förtroendet till hans oväld
i tjänsteutövningen. I enlighet med utskottets förslag lämnades yrkandet
utan åtgärd från riksdagens sida.

Inom universitetskanslersämbetet har numera i en promemoria redovisats
en översyn av reglerna för viss uppdragsverksamhet. Promemorian
är under remissbehandling. Utskottet finner mot bakgrund av det
anförda inte anledning föreslå något ändrat ställningstagande från riksdagens
sida och föreslår därför att motionen 1973: 324, yrkande 2, lämnas
utan riksdagens åtgärd.

Ett i motionen 1973: 324, yrkande 4, framfört förslag om visst uttalande
av riksdagen beträffande miljöpolitiken är enligt utskottets mening
alltför allmänt hållet för att utgöra underlag för något positivt
beslut från riksdagens sida.

I motionen 1973: 335, yrkande 1, hemställs om ändring i ML, innebärande
att tillståndsplikt införs för byggande av vägar och flygplatser.

JoU1973: 50

Utskottet vill erinra om att förevarande fråga varje år sedan år 1969
behandlats av riksdagen och att motioner i ämnet lämnats utan åtgärd
av riksdagen. Vid riksdagsbehandlingen senast (JoU 1972: 39) har hänvisats
till att den prövning av fasta trafikanläggningar som företas i
särskild ordning visserligen i första hand utgör en planering från exploateringssynpunkt
och i huvudsak är begränsad till förhållandena inom
de fastigheter som avstår mark men att även miljövårdssynpunkter
beaktas. Riksdagen har vidare framhållit att de miljövårdande myndigheternas
synpunkter fått särskild tyngd genom regler i ML som möjliggör
att åläggande kan ges om skäliga skyddsanordningar eller inskränkningar
i verksamheten. Särskilt sistnämnda möjlighet har ansetts vara
ett effektivt medel för att hävda miljövårdens och omgivningens intresse.
Riksdagen har vidare ansett att det i många fall är möjligt att
nå förbättringar med stöd av speciallagstiftning, exempelvis lokala
trafikföreskrifter om hastighetsbegränsning eller förbud mot vissa fordonstyper
inom särskilt bullerkänsliga områden. Något praktiskt behov
av att med stöd av ML helt förbjuda användningen av viss väg eller viss
flygplats har med hänsyn till de andra möjligheter som står till buds inte
ansetts föreligga. Vidare har framhållits att ML:s konstruktion inte hindrar
att koncessionsplikt införs också för fasta trafikanläggningar om så
skulle visa sig erforderligt.

Utskottet finner inte skäl förorda någon ändring i riksdagens ställningstagande
i förevarande fråga och avstyrker således motionsyrkandet.

I motionen 1973: 335, yrkande 2, föreslås en sådan ändring i ML att
prövning av lokaliseringsärenden kan samordnas med regional planering.

Utskottet vill i sistnämnda fråga erinra om att planering av den art
som avses i motionen i fortsättningen torde i huvudsak kunna ske inom
ramen för den fysiska riksplaneringen. I en särskild kungörelse
(SFS 1972: 781), som trätt i kraft den 1 januari 1973, har föreskrivits
att för vissa angivna industrier nyanläggning av verksamhet från lokaliseringssynpunkt
skall prövas av Kungl. Maj:t. Enligt utskottets mening
föreligger härigenom goda möjligheter till samordning av miljö- och
lokaliseringsintressena beträffande företag av väsentlig betydelse för
hushållningen med våra mark- och vattentillgångar. Utskottet finner
därför inte skäl föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen
1973: 335, yrkande 2.

I motionen 1973: 1412 slutligen hemställs om en utredning för kartläggning
av markresurserna m. m. i syfte att åstadkomma att nödvändiga
restriktioner för markanvändning kan inarbetas i miljölagstiftningen.

Utskottet vill erinra om att den i motionen berörda frågan om kartläggning
av markresurserna är föremål för uppmärksamhet i olika sammanhang.
Således berörs den i vad gäller skogsmark av riksskogstaxe -

JoU1973: 50

ringen och i vad angår mineraltillgångar m. m. genom det arbete som
Sveriges geologiska undersökning bedriver. Frågor på området kommer
vidare upp i det fortsatta arbetet med fysisk riksplanering. Även i
det pågående utredningsarbetet beträffande täktverksamheten torde
spörsmål av intresse i detta sammanhang komma att prövas. Utskottet,
som givetsvis anser frågan om den mest ändamålsenliga markanvändningen
värd ingående uppmärksamhet, finner emellertid mot bakgrund
av vad i det föregående anförts inte skäl föreslå någon riksdagens åtgärd
i anledning av motionen 1973: 1412.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. med bifall till motionen 1973:2057, yrkande 1, avslår Kungl.
Maj:ts i propositionen 1973: 141 framlagda förslag om införande
i miljöskyddslagen av en ny paragraf, 17 a §, angående
igångsättningstillstånd och om ändringar i 45 § första
stycket 2 och 3 samt 48 § första stycket miljöskyddslagen,

2. med avslag på motionen 1973: 2056 antar Kungl. Maj:ts förslag
om ändringar i 42 §, 43 §, 45 § andra stycket, 48 §
andra, tredje och fjärde styckena, 49 § samt 51 § miljöskydds -

3. för sin del antar följande som utskottets förslag betecknade
lydelse av ingressen till lag om ändring i miljöskyddslagen:

om miljöskyddslagen (1969: 387)1, om miljöskyddslagen (1969: 387)1

dels att 42, 43, 45, 48, 49 och att 42, 43, 45, 48, 49 och 51 §§

51 §§ skall ha nedan angivna ly- skall ha nedan angivna lydelse.,

delse,

dels att i lagen skall införas en
ny paragraf, 17 a §, av nedan angivna
lydelse.,

4. antar Kungl. Maj:ts förslag i övrigt,

5. lämnar motionerna

a. 1973: 324, yrkandena 1, 2 och 4,

b. 1973:335,

c. 1973: 1412,

d. 1973: 2057, yrkande 2,
utan åtgärd.

Stockholm den 20 november 1973

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

lagen,

Kungl. Maj.ts förslag

Härigenom förordnas i fråga

Utskottets förslag
Härigenom förordnas i fråga

1 Lagen omtryckt 1972: 782.

JoU1973: 50

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), fru Theorin
(s), herrar Hedin (m), Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson i Tanum
(s), fru Anér (fp), herr Augustsson (s), fru Lindberg (s), herrar Kronmark
(m)*, Takman (vpk), Johansson i Holmgården (c), Åberg (fp)* och
Oskarsson i Ankarsrum (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. vid 1 i utskottets hemställan (igångsättningstillstånd)

av herr Mossberger, fru Theorin, herrar Hedström, Magnusson i
Tanum, Augustsson, fru Lindberg och herr Oskarsson i Ankarsrum
(samtliga s) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 8 slutar med ”förevarande del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill för egen del anföra följande.

Den enligt miljöskyddslagstiftningen gällande förprövningsskyldigheten
innebär att vissa angivna fabriker och liknande inrättningar inte
får anläggas utan prövning enligt ML. Vid denna prövning skall avgöras
om verksamheten över huvud taget skall få komma till stånd. I praktiken
blir det ofta fråga om att bedöma lokaliseringens lämplighet. Om
verksamheten anses tillåtlig gäller det vidare att fastställa de villkor som
skall gälla för att i största möjliga utsträckning minska verksamhetens
inverkan på den omgivande miljön. Förprövningsskyldigheten är en viktig
del i lagstiftningen och den har bidragit till de framsteg som gjorts
i fråga om miljövården under senare åren. Den kan självfallet inte avvaras.

Naturvårdsverket har emellertid i sin framställning om lagändring
påtalat vissa olägenheter med det nuvarande systemet. Miljöskyddslagstiftningens
krav på slutlig prövning innan arbeten får påbörjas kommer
enligt verket ofta i konflikt med det förhållandet att det från miljövårdssynpunkt
eller från samhälls- och företagsekonomiska utgångspunkter
ofta framstår som angeläget att anläggningsarbetena påbörjas
så snart som projekteringen medger. Detta gäller särskilt större anläggningar
där byggnadstiden kan uppgå till flera år. Förprövningskravet
innebär att inte ens schaktning eller liknande får påbörjas. Enligt utskottets
mening är det inte tillräckligt att förstärka prövningsmyndigheternas
resurser. En detaljprövning enligt miljöskyddslagstiftningen
måste nödvändigtvis ta viss tid i anspråk. Berörda myndigheter och
enskilda sakägare måste få tid på sig för erforderliga undersökningar
till grund för sina ställningstaganden i ärendet.

I anledning av naturvårdsverkets hemställan har i propositionen lagts

JoU1973: 50

fram förslag om att prövningsmyndighetema skall kunna ge sökanden
särskilt tillstånd att påbörja vissa arbeten trots att förprövningen inte
avslutats. Sådant igångsättningstillstånd får enligt propositionen ges endast
om synnerliga skäl talar för det och det är uppenbart att tillstånd
eller dispens kommer att lämnas.

I de fall då verksamhetens lokalisering prövats av Kungl. Maj:t enligt
136 a § byggnadslagen är det enligt utskottets mening rimligt att
vissa anläggningsarbeten får påbörjas efter särskild prövning. Det kan
förekomma andra fall där lokaliseringsfrågan i praktiken är avgjord
eller åtminstone spelar en mycket underordnad roll. Även i dessa fall
är det enligt utskottets mening rimligt att anläggningsarbeten kan få
påbörjas efter särskild prövning.

Ett vanligt fall är att en äldre fabrik med bristfälliga reningsanordningar
skall byggas om eller utvidgas och i samband härmed förses med
moderna reningsanordningar. I sådana fall är det alltså i allmänhet ett
starkt miljövårdsintresse att arbetena får påbörjas så snart som möjligt.

Igångsättningstillstånd bör som framhålls i propositionen meddelas
endast i undantagsfall. Det får inte råda någon som helst tvekan om
att slutligt tillstånd eller dispens kommer att lämnas. Vidare skall mycket
starka skäl tala för att de anläggningsarbeten som ansökningen avser
bör påbörjas omedelbart. Dessa förutsättningar för igångsättningstillstånd
garanterar enligt utskottets mening att tillämpningen kommer
att bli mycket återhållsam.

Utskottet vill särskilt understryka att ett beslut om igångsättningstillstånd
inte innebär något bindande ställningstagande till de villkor
som skall gälla för verksamheten. Som anförs i propositionen är det
sökanden som får stå risken för att de provisoriska villkor som meddelats
kommer att ändras eller att utförda arbeten kan medföra en merkostnad
vid uppfyllandet av de slutliga villkoren.

Av det anförda framgår att några betänkligheter inte med fog kan
anföras mot propositionens förslag på denna punkt. Det innebär tvärtom
en förbättring, eftersom det utan att ge avkall på prövning enligt
miljöskyddslagen ger laglig möjlighet till snabbare igångsättande av
vissa arbeten som är gagneliga i första hand från miljöskyddssynpunkt.
Utskottet vill dessutom understryka att möjligheten till igångsättningstillstånd
kan vara av särskild betydelse i regioner med svag sysselsättning
där det kan vara ytterst angeläget att så snart som möjligt få i gång
anläggningsarbetena för ett tilltänkt företag.

Utskottet anser alltså att förslaget bör genomföras och motionen
1973: 2057, yrkande 1, avslås.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. med avslag på motionen 1973: 2057, yrkande 1, antar Kungl.

JoU1973:50

Maj:ts i propositionen 1973: 141 framlagda förslag om införande
i miljöskyddslagen av en ny paragraf, 17 a §, angående
igångsättningstillstånd och om ändringar i 45 § första stycket
2 och 3 samt 48 § första stycket miljöskyddslagen,

2. vid 2 i utskottets hemställan (undersökningsskyldighet) av herrar
Hedin och Krönmark (båda m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet
vill anföra” och slutar med ”motionen 1973: 2056” bort ha följande
lydelse:

Vattenöverdomstolen och Sveriges industriförbund har i yttranden
över den departementspromemoria som ligger till grund för propositionsförslaget
anfört vissa invändningar emot införandet av den med
förslaget avsedda undersökningsplikten. Vattendomstolen uttalar bl. a.
att något behov inte föreligger av att komplettera den gällande ordningen
med befogenhet för tillsynsmyndighet att för koncessionsfallen
föreskriva särskilda undersökningar. Industriförbundet anser att frågan
om lagstiftning av här ifrågavarande art bör få anstå i avvaktan på resultatet
av vattenlagsutredningens arbete. Två ledamöter i utredningen
rörande kostnaderna för miljövården framhåller att innan ställning tas
till frågan om rätten att ge föreläggande om undersökning konsekvenserna
av ett beslut i denna riktning bör klarläggas.

Utskottet finner för egen del de invändningar emot ett genomförande
av propositionsförslaget om undersökningsplikt som framförts i nämnda
remissyttranden och i motionen vägande. Man bör enligt utskottets
mening beakta att utredningarna om vattenlagstiftningen och om miljövårdskostnadema
kan komma att ge en belysning åt hithörande frågor
som inte nu står till buds. Som motionärerna framhållit torde det
vidare kunna bli till men för samarbetet mellan företagen och myndigheterna
om den uppfattningen vinner insteg att företagen skall åläggas
ett ökat kostnadsansvar även för uppgifter som anses böra bekostas
av det allmänna, t. ex. den offentliga tillsynen. Utskottet vill i sammanhanget
framhålla att kostnaderna för den normala, löpande kontrollen
givetvis skall bestridas av företagen själva.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda övervägande skäl tala
för att propositionsförslaget om särskild undersökningsplikt inte nu
genomförs. Utskottet anser sig således böra tillstyrka motionen
1973: 2056 och avstyrka Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. med bifall till motionen 1973: 2056 avslår Kungl. Maj:ts förslag
om ändringar i 42 §, 43 §, 45 § andra stycket, 48 § andra,
tredje och fjärde styckena, 49 § samt 51 § miljöskyddslagen,

JoU1973: 50

3. vid 3 i utskottets hemställan (ingressen till lagen)

— under förutsättning av bifall till reservation 1 och avslag på reservation
2 —

av herr Mossberger, fru Theorin, herrar Hedström, Magnusson i
Tanum, Augustsson, fru Lindberg och herr Oskarsson i Ankarsrum
(samtliga s) som anser att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:

3. för sin del antar det i propositionen framlagda förslaget till
ingress till lagen,

4. vid 3 i utskottets hemställan (ingressen till lagen)

— under förutsättning av avslag på reservation 1 och bifall till reservation
2 —

av herrar Hedin och Kronmark (båda m) som anser att utskottets
hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. för sin del antar följande som utskottets förslag betecknade
lydelse av ingressen till lagen

Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas i fråga
om miljöskyddslagen (1969: 387),

dels att 42, 43, 45, 48, 49 och
51 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en
ny paragraf, 17 a §, av nedan angivna
lydelse.

5. vid 5 a i utskottets hemställan

av herr Takman (vpk) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”1 motionen
1973: 324, yrkande 1” och slutar med ”beslut från riksdagens
sida” bort ha följande lydelse.

I motionen 1973: 324, yrkande 1, hemställs om omarbetning av ML
med inriktning på ekologiska miljöaspekter m. m. I samma motion,
yrkande 2, föreslås att riksdagen gör ett uttalande av innebörd att
tjänstemän inom miljövårdsförvaltningen inte bör få inneha konsultuppdrag
hos företagare som kan bli part i miljöärende. Det hemställs
vidare, yrkande 4, att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen
anförts beträffande miljöpolitiken.

Motionärerna anför bl. a. att den av regeringen deklarerade mälsätt -

U t skottets förslag

Härigenom förordnas i fråga
om miljöskyddslagen (1969: 387)
att 45 § skall ha nedan angivna
lydelse.

JoU1973: 50

ningen för miljövården ger grund för en mycket ambitiös miljöpolitik.
Själva det ekonomiska systemet innebär emellertid en avsevärd begränsning
av möjligheterna att fullfölja ett sådant program. Det är
angeläget att ML som utgör underlaget för myndigheternas agerande
på miljöområdet på ett genomgripande sätt omarbetas och preciseras.

Utskottet delar i princip den i motionen anförda uppfattningen att
lagen i sitt nuvarande skick i stora delar är mycket vagt formulerad,
vilket i praktiken innebär att avgörandena exempelvis i ärenden rörande
tillåtligheten av viss miljöfarlig verksamhet ligger hos administrativa
myndigheter som inte är direkt politiskt ansvariga för sina beslut. Den
intresseavvägning som impliceras i dylika beslut gäller å ena sidan hänsynen
till miljön och å andra sidan hänsynen till ofta kortsiktiga, privatekonomiska
partsintressen. Vilken vikt som läggs vid de olika intressena
är helt beroende på den prövande myndighetens subjektiva bedömning.
Det är nödvändigt att få till stånd en ordning, där tillåtlighetsprövningen
sker på juridiskt bindande, objektiva grunder med minsta möjliga
utrymme för beslutsfattarnas egna värderingar och påverkan av ekonomiska
intressegrupper. Det är också angeläget, att ett ekologiskt betraktelsesätt
och samhällsekonomiska hänsynstaganden kommer till uttryck
i lagstiftningen.

Utskottet finner för egen del den kritik emot miljölagstiftningen som
anförts i motionen i allt väsentligt väl grundad. Utskottet vill därför tillstyrka
att en översyn av miljöskyddslagen företas enligt i motionen angivna
riktlinjer.

Beträffande yrkande 2 i motionen angående förbud för tjänstemän
att inneha vissa konsultuppdrag vill utskottet endast anföra att man inte
bör bortse från de risker för bristande objektivitet det kan innebära att
en tjänsteman som har att fatta beslut i ett miljövårdsärende är engagerad
som konsult av företag som berörs av ärendet. Hithörande frågor
bör enligt utskottets mening ägnas ingående uppmärksamhet och regler
bör ges beträffande sådana engagemang.

Utskottet finner mot bakgrund av det anförda intet att erinra emot
förslaget i motionens yrkande 4 om visst uttalande från riksdagens sida.

dels utskottets hemställan under 5 a bort ha följande lydelse:

5. a. i anledning av motionen 1973: 324, yrkandena 1, 2 och 4,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i det
föregående anfört beträffande översyn av miljöskyddslagen
och innehav av vissa konsultuppdrag samt miljöpolitiken,

6. vid 5 b i utskottets hemställan

av herrar Hansson i Skegrie (c), Hedin (m), Jonasson (c), fru Anér
(fp), herrar Kronmark (m), Johansson i Holmgården (c) och Åberg (fp),
som anser att

JoU 1973: 50

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
vill erinra om att förevarande” och slutar med ”yrkande 2” bort
ha följande lydelse.

Utskottet vill i anledning av detta motionsyrkande erinra om att
den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet är skyldig
att vara verksam för att förebygga störningar genom att vidta skyddsåtgärder
och andra försiktighetsmått. Enligt huvudregeln i 5 § miljöskyddslagen
(ML) skall han sålunda vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning
av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som
skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. I 6 §
första stycket ML stadgas att, om miljöfarlig verksamhet kan befaras
föranleda olägenhet av väsentlig betydelse även om försiktighetsmått
enligt 5 § iakttas, verksamheten får utövas endast om särskilda skäl
föreligger. Innebär den befarade olägenheten att vissa allmänna intressen
skadas avsevärt får enligt 6 § andra stycket första punkten verksamheten
inte utövas. Kungl. Maj:t kan dock lämna tillstånd om verksamheten
är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller
eljest från allmän synpunkt. Enligt 6 § tredje stycket skall förbudsreglerna
i paragrafen inte hindra att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars
anläggande prövas i särskild ordning, används för avsett ändamål.
Vägar och flygplatser ingår inte heller bland de anläggningar som enligt
2 § miljöskyddskungörelsen (MK) endast får utföras med tillstånd eller
dispens. Skälet till undantagsbestämmelsen i 6 § ML och till det förhållandet
att vägar och flygplatser inte är underkastade tillståndsplikt är
att dessa anläggningar underkastas särskild prövning, varvid även anläggningens
inverkan på omgivningen beaktas.

Till stöd för motionsyrkandet om tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen
för vägar och flygplatser anförs synpunkter av innebörd att den
prövning av dessa anläggningar, som sker enligt väg- och luftfartslagstiftningen,
främst tar hänsyn till exploateringssynpunkter och inte tillräckligt
beaktar miljöskyddets krav. Motionärerna pekar på att anläggandet
av vägar och flygplatser ofta medför kraftiga ingrepp i landskap
och miljö och att användandet av dem i regel medför stor omgivningspåverkan.
Möjligheten att i efterhand ingripa sägs i regel vara av kostnadsskäl
mycket liten.

Som framgår av det sagda prövas trafikanläggningar i särskild ordning.
Den granskning som härvid sker innebär emellertid i första hand
en planering från exploateringssynpunkt och den är vidare i huvudsak
begränsad till förhållandena inom de fastigheter som avstår mark för
anläggningen. Det är tydligt att denna prövning inte ger samma garantier
för att miljöskyddets krav blir tillgodosedda som tillståndsprövning
enligt miljöskyddslagen. Anläggandet av vägar och flygplatser medför
ofta betydande ingrepp i landskapet och användningen av dem vållar
i regel omfattande bullerstörningar. En tillståndsprövning bör därför

JoU 1973:50

sättas in på ett så tidigt stadium som möjligt. Möjligheten att ingripa
i efterhand torde ofta komma att visa sig illusorisk bl. a. därför att
ifrågavarande anläggningar regelmässigt drar så betydande kostnader
att inskränkningar i utnyttjandet av dem framstår som ekonomiskt oförsvarliga.
Desto angelägnare är emellertid att en förprövning sker. Utskottet
förordar på grund av det sagda att tillståndsplikt införs beträffande
flygplatser och vägar som kan medföra miljöstörningar av väsentlig
betydelse. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att genom ändring
av MK närmare bestämma förprövningsskyldighetens omfattning.

I yrkande 2 i motionen 1973: 335 föreslås sådan ändring i ML att
prövning av lokaliseringsärenden kan samordnas med regional planering.

Utskottet vill i denna fråga anföra att, som motionärerna framhållit,
prövningen av koncession för lokalisering av viss typ av industri i princip
är begränsad till att gälla den av koncessionssökanden angivna lokaliseringsorten.
Starka skäl kan emellertid anföras för att sådana lokaliseringsfrågor
får prövas i ett regionalt sammanhang. Exempel finns
på att den rådande ordningen lett till att sedan tillstånd getts för viss
verksamhet ett senare framlagt, klart lämpligare projekt inte kunnat
komma till utförande exempelvis därför att det recipientutrymme som
stått till förfogande redan tagits i anspråk. Behovet av att vid prövningen
av koncessionsärenden ge planeringssynpunktema tillräckligt beaktande
är svårt att tillgodose med nu gällande regler. Den i motionsyrkandet
upptagna frågan förtjänar enligt utskottets mening stor uppmärksamhet
och utskottet biträder därför yrkandet

dels utskottets hemställan under 5 b bort ha följande lydelse:

5. b. med bifall till motionen 1973: 335 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i det föregående anfört
beträffande tillståndsplikt för byggande av vägar och flygplatser
och beträffande samordning av lokaliseringsärenden och
regional planering,

7. vid 5 d i utskottets hemställan

av fru Anér (fp), herrar Takman (vpk) och Åberg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
vill i” och slutar med ”motionen 1973:2057” bort ha följande lydelse:

Motionärerna påtalar att det förekommit att utövare av miljöfarlig
verksamhet åsidosatt de villkor som givits för verksamheten. Man kan,
anför motionärerna, inte helt bortse från möjligheten att en företagare
av ekonomiska skäl kan avsiktligt överträda villkoren, och det är inte
rimligt att tillsynsmyndigheterna inte skall ha skyldighet att till åtal anmäla
flagranta fall av exempelvis överskridanden av tillåtna utsläpps -

loU1973:50

mängder. Länsstyrelse har möjlighet men inte skyldighet att rapportera
brott mot miljölagstiftningen till åklagare.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av att
i förebyggande syfte länsstyrelsernas verksamhet i vad gäller ingripanden
mot överträdelser av miljölagstiftningen förstärks. Utskottet tillstyrker
således förevarande motionsyrkande.

dels utskottets hemställan under 5 d bort ha följande lydelse:

5. d. med bifall till motionen 1973: 2057, yrkande 2, i skrivelse
till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet i
det föregående anfört beträffande viss skärpt lagstiftning.

MARCUS »OKTK. STOCKHOLM IS» »OSSA