Jordbruksutskottets betänkande nr 20 år 1973

JolJ 1973: 20

Nr 20

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 31
med förslag till ändring i lagen (1944: 219) om djurskydd jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1973: 31 har Kungl. Maj:t (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagt förslag till lag
om ändring i lagen (1944: 219) om djurskydd.

För att stärka djurskyddet föreslås i propositionen dels att Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer bemyndigas meddela
bestämmelser om förprövningsskyldighet och andra från djurskyddssynpunkt
påkallade föreskrifter i fråga om stall eller annat förvaringsrum
för djur, dels att djurskyddslagens regler om kastrering och kupering
skärps. Med stöd av bemyndigandet kan föreskrivas att djurstall
inte får uppföras eller väsentligt ändras utan att den planerade byggnaden
eller åtgärden godkänts från djurskyddssynpunkt. Förbud föreslås
mot kastrering av nötkreatur, äldre än åtta månader, och hund i andra
fall än då medicinska skäl föreligger. Nuvarande rätt för lekman att
kastrera djur som inte uppnått fyra månaders ålder tas bort. I stället
slås fast att kastrering får utföras endast av veterinär. Kungl. Maj:t
får emellertid förordna om undantag. I de fall kupering av svans är
tillåten måste ingreppet enligt förslaget göras av veterinär, om djuret är
äldre än en vecka. F. n. är denna åldersgräns två månader.

1 Riksdagen 1973.16 sami. Nr 20

JoLI 1973: 20

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944: 219) om djurskydd

Härigenom förordnas, att 2, 9 och 10 §§ samt 14 § 1 och 3 mom. lagen
(1944: 219) om djurskydd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Djur skall behandlas väl och såvitt möjligt skyddas mot lidande.

Stall eller annat förvaringsrum
för djur skall erbjuda tillräckligt
utrymme och skydd samt skall
hållas tillfredsställande rent.

Stall eller annat förvaringsrum
för djur skall erbjuda tillräckligt
utrymme och skydd samt skall
hållas tillfredsställande rent. Konungen
eller myndighet som Konungen
bestämmer äger meddela
bestämmelser om förprövningsskyldighet
och andra från djurskyddssynpunkt
påkallade föreskrifter
i fråga om sådant förvaringsrum.

Djur skall förses med erforderligt foder och vatten.

9 §

Kastrering av häst må utföras
endast av veterinär.

Samina lag vare i fråga om annat
djur som uppnått fyra månaders
ålder, där ej Konungen annorlunda
förordnar.

Nötkreatur som är äldre än åtta
månader och hund får kastreras
endast om det är påkallat av medicinska
skäl.

Kastrering av djur får utföras
endast av veterinär, om ej Konungen
förordnar annat.

10 §

Kupering av svansen på häst må, såframt ej Konungen medgiver undantag,
företagas allenast för att bota sjukdom, skada eller oart samt
skall utföras av veterinär.

Kupering av svansen på annat
djur må, där djuret uppnått
två månaders ålder, utföras endast
av veterinär.

Kupering av svansen på annat
djur må, där djuret uppnått en
veckas ålder, utföras endast av veterinär.

Öronen på hund må ej kuperas. Öronen på hund må ej kuperas.

14 §

1 morn.1 Hälsovårdsnämnden i
orten har att öva tillsyn över djurens
vård och behandling. För så 1

Senaste lydelse 1971: lill.

1 mom. Hälsovårdsnämnden i
orten har att öva tillsyn över djurens
vård och behandling. För så -

JoU 1973: 20

Nuvarande lydelse

dant ändamål skall nämnden utse
en eller vid behov flera tillsyningsman.
Vid tillsynen medverka
länsveterinären och distrikts- eller
stadsveterinären enligt vad därom
närmare föreskrives.

Länsstyrelsen skall, med biträde
av länsveterinären, vaka över att
hälsovårdsnämnder och tillsyningsman
samt distrikts- och
stadsveterinär fullgöra sina åligganden.

Högsta tillsynen tillkommer lantbruksstyrelsen som har att till ledning
för övriga tillsynsorgan meddela erforderliga råd och anvisningar.

3 morn.1 Vid hälsovårdsnämndens handläggning av ärende som rör
vården eller behandlingen av djur äger länsveterinären så ock distriktseller
stadsveterinären vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men
ej i besluten. Hans mening skall på begäran antecknas i protokollet.

Veterinär som äger närvara vid nämndens sammanträde skall kallas
i god tid och därvid underrättas om ärendets beskaffenhet.

Föreslagen lydelse

dant ändamål skall nämnden utse
en eller vid behov flera tillsyningsman.
Vid tillsynen medverkar
distrikts- eller stadsveterinären enligt
vad därom närmare föreskrives.

Länsstyrelsen skall vaka över att
hälsovårdsnämnder och tillsyningsman
samt distrikts- och
stadsveterinärer fullgöra sina åligganden.

Sammanträde skall skyndsamt
äga rum, när länsstyrelsen eller
länsveterinären begär det.

Sammanträde skall skyndsamt
äga rum, när länsstyrelsen begär
det.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1. 1973: 51 av herrar Henmark (fp) och Möller (fp) vari föreslås
att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t anmodar
lantbruksstyrelsen att lämna den information till allmänheten som motionen
anger,

2. 1973: 199 av fru Anér (fp) och herr Möller (fp) vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär 1. att en utredning tillsätts om inrättande
av länsdjurskyddsnämnder i varje län, samt 2. att en utredning
tillsätts för att granska hela den inhemska försöksdjurssituationen i avsikt
att uppnå en från djurskyddssynpunkt godtagbar sådan,

3. 1973: 203 av herr Levin (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar
ge Kungl. Maj:t det i motionen anförda till känna,

4. 1973: 214 av herrar Werner i Malmö (m) och Komstedt (m) vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av djur 1

Senaste lydelse 1958:134.

JoU1973: 20

skyddstillsynen syftande till utbildning av tillsynsman och personell utbyggnad,

5. 1973: 790 av herr Nisser m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om en utredning om de praktiska och ekonomiska
möjligheterna att förverkliga ett system med kontrakterade, auktoriserade
uppfödare av s. k. försöksdjur,

6. 1973: 1414 av herr Möller (fp) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att sådan instruktion fastställs att vetenskapliga djurförsök
för vilka statsanslag utgår skall följas av rapportering om det
lidande som djuren kan ha åsamkats,

7. 1973: 1440 av herr Werner i Malmö m. fl. (m) vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av de bestämmelser
som avser användning av djur för vetenskapligt ändamål med beaktande
av vad i motionen anförts,

dels de i anledning av propositionen 1973: 31 väckta motionerna

1. 1973: 1611 av herrar Henmark (fp) och Möller (fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar att i lagen (1944: 219) om djurskydd införs bestämmelser
om förbud mot stämbandsoperationer på hund av andra
skäl än medicinska,

2. 1973: 1614 av herr Hansson i Skegrie m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973: 31 beslutar 1. att
som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts angående
utformningen av tillämpningsföreskrifter angående förprövningsskyldighet,
rätt att företa kastrering m. m., 2. att hos Kungl. Maj:t anhålla
att framtida ändringar i ifrågavarande tillämpningsbestämmelser
till djurskyddslagen anmäls för riksdagen i enlighet med vad som har
anförts i motionen,

3. 1973: 1615 av herr Sjöholm (fp) vari hemställs att riksdagen måtte
besluta att för sin del antaga följande utformning av förslaget till lag
om ändring i lagen om djurskydd.

9 §■

Nötkreatur som är äldre än åtta månader och hund får kastreras endast
om det är påkallat av medicinska skäl.

10 §.

Kupering av svans på häst må, såframt ej Konungen medgiver undantag,
företagas allenast för att bota sjukdom, skada eller oart samt skall
utföras av veterinär.

Kupering av svansen på annat djur må utföras endast av veterinär.

Öronen på hund må ej kuperas,

4. 1973: 1616 av herr Werner i Malmö (m) vari hemställs att riksdagen
vid behandling av propositionen 1973: 31 med förslag till ändring

JoU1973: 20

i lagen (1944: 219) om djurskydd måtte beakta vad i motionen anförts
angående önskvärdheten av att samtliga djurstallar motsvarar de normer
från djurskyddssynpunkt som Kungl. Maj:t avser utfärda.

Utskottet

Förprövning av djurstallar

Inom område med generalplan, stadsplan eller byggnadsplan gäller
skyldighet att söka byggnadslov för stall. Även utanför sådant område
gäller byggnadslovsskyldighet för vissa djurstallar, nämligen sådana som
inte är att anse som ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller
därmed jämförlig näring. Byggnadsnämndens granskning i dessa fall
avser inte byggnadens utformning från djurskyddssynpunkt utan är inriktad
på bl. a. frågor av byggnadsteknisk art och brandsäkerhetsfrågor.
Det alldeles övervägande antalet jordbruksföretag är emellertid inte
skyldiga söka byggnadslov för sina stallbyggnader, eftersom företagen
ligger utanför planlagt område. Förprövning av djurstallar sker också
enligt vissa författningar om statligt stöd till jordbrukets rationalisering.
Granskningen utförs av lantbruksnämnden. Stöd till stallbyggnader
beviljas endast om lantbruksnämnden godkänner teknisk plan som
innefattar ritningar och byggnadsbeskrivning. Enligt beslut av lantbruksstyrelsen
skall ärenden rörande stallbyggnader fr. o. m. den 1 juli 1970
särskilt granskas från djurskyddssynpunkt. Lantbruksnämndens förhandsgranskning
torde i dag omfatta mer än hälften av de ny- och ombyggnader
av jordbrukets stallar som årligen företas. Även i fall som
inte berörs av denna förprövning kan viss påverkan av stallbyggnaders
utformning från djurskyddssynpunkt ske genom lantbruksnämndens
rådgivningsverksamhet, som också omfattar företag som inte begär
statligt stöd.

Under förarbetena till förevarande proposition har från olika håll
understrukits vikten av att vid utformningen av djurstallar större hänsyn
än f. n. tas till djurskyddets intressen. Det har framhållits att det
är otillfredsställande att djurstallar som byggts utan statligt stöd inte
obligatoriskt är underkastade sakkunnig granskning från djurskyddssynpunkt.
Departementschefen ansluter sig till denna uppfattning och
erinrar om att utvecklingen inom jordbruket ger anledning att anta att
antalet ny- och ombyggnader av djurstallar kommer att öka markant
under 1970-talet. Vissa beräkningar tyder på att mer än halva antalet
befintliga stallar kommer att byggas om eller ersättas med nya. Mot
bakgrund bl. a. härav finner departementschefen det angeläget att den
ordningen införs att i huvudsak samtliga djurstallar underkastas förprövning
från djurskyddssynpunkt. Reformen anses lämpligen böra genomföras
på det sättet att det allmänna stadgandet om stall i 2 § djur -

JoU1973: 20

skyddslagen (DL) kompletteras med ett bemyndigande för Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att i fråga om stall eller
annat förvaringsrum för djur meddela bestämmelser om förprövningsskyldighet
och andra föreskrifter som påkallas från djurskyddssynpunkt.
Med stöd härav bör sedan Kungl. Maj:t kunna meddela de bestämmelser
om förprövningsskyldighet som behövs.

Departementschefen lämnar i fortsättningen uppgifter om huvudpunkterna
i den reglering i ämnet som han avser att föreslå Kungl. Maj:t.
Utskottet vill i detta hänseende erinra om att departementschefen bl. a.
anför att vid utformningen av jordbrukets stallbyggnader hänsyn givetvis
måste tas även till andra faktorer än sådana som gäller djurskyddet.
Ekonomiska och produktionstekniska faktorer måste beaktas. Samtidigt
medför större hänsynstagande till djurskyddssynpunkter vid utformningen
av stallar ofta ekonomisk fördel för djurägaren. Ett bättre
djurskydd leder nämligen till bättre djurhälsa som i sin tur ger ökat
produktionsresultat. Det är viktigt att den myndighet som anförtros
uppgiften att pröva fråga om godkännande från djurskyddssynpunkt av
husdjursstall är kompetent att i varje enskilt fall samordna och avväga
de faktorer som enligt vad nyss nämnts inverkar på utformningen av
stallet. Lantbruksnämnden är den myndighet som är bäst lämpad att
pröva frågor om förhandsgodkännande. Det bör därför, framhåller departementschefen,
anförtros åt lantbruksnämnden att i samverkan med
djurskyddssakkunniga — i allmänhet länsveterinären och ev. andra veterinärer
— handha denna uppgift. I beslut om godkännande bör alltid
bestämmas det högsta antal djur som stadigvarande får hållas i stallet
eller i avgränsad del därav. Det kan vidare finnas behov av att förena
godkännande med villkor. Det föreslagna tillägget till 2 § DL ger Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer befogenhet att
meddela inte bara bestämmelser om förprövning utan också andra föreskrifter
beträffande djurstallar som är påkallade från djurskyddssynpunkt.
Sådana föreskrifter kan t. ex. avse inredningsdetaljer i stallar
eller normer för det utrymme som varje djur skall ha i burar, boxar eller
liknande förvaringsrum. Föreskrifterna kan också gälla utformningen av
stall eller annat förvaringsrum som inte omfattas av förprövningsskyldighet.
Genom bemyndigandet får samhället möjlighet att vid behov snabbt
ingripa med föreskrifter som smidigt kan anpassas till utvecklingen på
djurhållningens område.

I motionen 1973: 1616 framställs yrkande av innebörd att sådana
regler skall införas att samtliga djurstallar, således även redan befintliga,
skall motsvara de normer som Kungl. Maj:t från djurskyddssynpunkt
kommer att fastställa i anslutning till den i propositionen föreslagna
skyldigheten till förprövning. Utskottet vill i anledning härav
framhålla att bl. a. utrymmesnormer för olika slag av djur redan finns.

JoU 1973: 20

Lantbruksstyrelsen har vidare för avsikt att företa en översyn av gällande
råd och anvisningar rörande tillsynen över hållande av djur. Det
i propositionen framförda förslaget innefattar också bemyndigande för
Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer att meddela
inte endast bestämmelser om förprövning utan även andra föreskrifter
om djurstallar som är påkallade från djurskyddssynpunkt. Utskottet
finner med hänsyn till det anförda inte skäl förorda någon riksdagens
åtgärd i anledning av motionen 1973: 1616.

I motionen 1973: 1614, yrkande 1, föreslås att riksdagen som sin
mening ger Kungl. Majit till känna vad i motionen anförts beträffande
utformningen av tillämpningsföreskrifterna till de i propositionen aktualiserade
lagrummen. Motionärerna framhåller bl. a. att de av departementschefen
föreslagna ändringarna är väl avvägda och grundade på
ett realistiskt bedömande och finner särskilt värdefullt att departementschefen
anfört att utöver djurskyddet även ekonomiska och produktionstekniska
faktorer måste beaktas. Detta torde, anför motionärerna, få
tolkas så att tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna inte får
ges en sådan karaktär att de förorsakar jordbrukarna större besvär och
uppoffringar att efterleva än vad lagstiftaren har avsett eller vad som
är att betrakta som normalt tillvägagångssätt inom djurskötseln. Riksdagen
bör uttala att de praktiska och verklighetsbetonade lösningar som
departementschefen förordat inte får onödigtvis skärpas genom kommande
tillämpningsföreskrifter. Utskottet kan i princip ansluta sig till
de av motionärerna framförda tankegångarna vad gäller utformandet
av tillämpningsföreskrifterna. Enligt utskottets mening bör man kunna
utgå från att dessa kommer att nära ansluta sig till vad departementschefen
i propositionen anfört. Något särskilt riksdagens uttalande i anledning
av motionen 1973: 1614, yrkande 1, synes därför inte påkallat.
Utskottet finner inte heller tillräckliga skäl att förorda någon riksdagens
åtgärd i anledning av motionen, i den del den avser yrkande (2) om
att framtida ändringar i tillämpningsföreskrifterna skall anmälas för
riksdagen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag i vad gäller förprövning av
djurstallar m. m.

Kastrering av djur

Enligt 9 § DL får endast veterinär kastrera häst. Detsamma gäller
i fråga om annat djur som uppnått fyra månaders ålder om inte Kungl.
Majit förordnat annat. Beträffande ren har förordnats att annan än
veterinär får kastrera även ren som uppnått fyra månaders ålder. Departementschefen
uttalar mot bakgrunden av gällande bestämmelser och
rådande förhållanden att det får anses föreligga en moralisk förpliktelse
att inte kastrera djur annat än om vägande skäl finns och att

JoU 1973: 20

göra ingreppet så litet smärtsamt som möjligt i de fall kastrering måste
ske. Departementschefen förordar att nötkreatur som är äldre än åtta
månader och hund får kastreras endast om det är påkallat av medicinska
skäl. Vidare bör kastrering få utföras endast av veterinär om
ej Kungl. Maj:t förordnat annat. I propositionen redogörs för det huvudsakliga
innehållet i de bestämmelser om undantag från skyldigheten
att anlita veterinär som departementschefen avser att föreslå Kungl.
Maj:t. De åldersgränser för s. k. lekmannakastrering som enligt departementschefen
bör gälla är för nötkreatur två månader, för svin sex
veckor och för får två månader. I sak bör inte göras någon ändring
i fråga om kastrering av ren. Departementschefen tillkännager också att
han ämnar föreslå att lantbruksstyrelsen skall få i uppdrag att utfärda
närmare bestämmelser om de instrument som skall användas vid lekmannakastrering
och att ge även andra förhållningsregler för sådan
kastrering.

Det tidigare berörda yrkandet 1 i motionen 1973: 1614 omfattar även
regleringen av frågorna om kastrering. Vad utskottet i det föregående
anfört beträffande detta yrkande i avsnittet om förprövning av djurstallar
finner utskottet tillämpligt även i fråga om spörsmålen om kastrering.
Motionen 1973: 1614 synes alltså enligt utskottets mening inte
heller i denna del behöva föranleda något särskilt uttalande från riksdagens
sida.

I motionen 1973: 1615 framförs ett yrkande av innebörd att all kastrering
bör, oavsett djurets ålder, få utföras endast av veterinär. Utskottet
vill i anledning av detta yrkande anföra att de i propositionen föreslagna
åldersgränserna och begränsningarna i rätten till lekmannakastrering
på ett tillfredsställande sätt synes tillgodose kraven på att djurskyddssynpunkter
skall beaktas i djurhållningen. Utskottet avstyrker
således motionen 1973: 1615 i förevarande del.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag beträffande reglerna om kastrering
av djur.

Kupering av svansen på hund m. m.

Gällande bestämmelser i 10 § DL om kupering innebär bl. a. att kupering
av svansen på häst får företas endast för att bota sjukdom, skada
eller oart, om Kungl. Maj:t inte medger undantag. Kuperingen skall
alltid utföras av veterinär. Vid kupering av svansen på annat djur föreligger
skyldighet att anlita veterinär först om djuret uppnått två månaders
ålder. Det är förbjudet att kupera öronen på hund. I anledning
av motion med yrkande om förbud för lekmän att kupera svansen på
hund har 1972 års riksdag (mot. 1972: 1300, JoU 1972: 45, rskr 1972:
254) hemställt att frågan om sänkning av åldersgränsen för sådan kupering
övervägs av Kungl. Maj:t och att förslag om erforderlig ändring

JoU 1973: 20

av 10 § DL föreläggs riksdagen. I jordbruksutskottets av riksdagen godkända
betänkande förordades en sänkning av åldersgränsen till en å två
veckor.

Departementschefen anför i denna fråga bl. a. att det inte med hänsyn
till husdjursskötselns behov eller eljest föreligger skäl att låta lekman
utföra svanskupering på djur som är äldre än en vecka. 10 § DL
bör ändras så att kupering av svansen på annat djur än häst får utföras
endast av veterinär, om djuret uppnått en veckas ålder.

I motionen 1973: 1615 föreslås en ändring av 10 § DL, innebärande
att kupering av svans, oavsett djurets ålder, alltid skall utföras av veterinär.
Utskottet finner sig på i princip samma skäl som tidigare anförts
beträffande yrkande i samma motion om lydelsen av 9 § DL böra avstyrka
motionen även i denna del.

Utskottet biträder Kungl. Maj ris förslag vad gäller reglerna för kupering.

Utskottet har i detta sammanhang tagit upp frågan om en annan
art av ingrepp än kupering. I motionen 1973: 1611 hemställs nämligen
att i DL skall införas bestämmelser om förbud mot stämbandsoperationer
på hund av andra skäl än medicinska. Spörsmålet om stämbandsoperationer
på hund har behandlats av riksdagen i anledning av en vid
1971 års riksdag framställd interpellation. Av interpellationssvaret framgick
bl. a. att veterinärerna i princip anser att sådan operation inte bör
företas av annat än medicinska skäl. Genom Veterinärförbundets tidskrift
har också veterinärerna uppmanats att inte göra dylika ingrepp.
Någon uttrycklig författningsregel härom finns emellertid inte. Det är
enligt utskottets mening motiverat att DL kompletteras med en bestämmelse
i ämnet. Av systematiska skäl torde det vara lämpligt att bestämmelsen
införs i en särskild paragraf och att det föreskrivs att endast veterinär
får utföra stämbandsoperation. Utskottet vill alltså förorda att
riksdagen i anledning av motionen 1973: 1611 uttalar sig för att i DL
införs en paragraf (10 a §) med föreskrift att stämbandsoperation på
hund får företagas endast när det är betingat av medicinska skäl och att
sådan operation får utföras endast av veterinär. Den som bryter häremot
bör på motsvarande sätt som gäller bl. a. för brott mot 9 och 10 §§ DL
straffas med böter. I enlighet härmed bör en viss komplettering ske av
21 § DL.

övriga frågor

Utskottet har i detta betänkande även tagit upp ett antal fristående
motioner beträffande djurskyddsfrågor.

I motionen 1973: 51 föreslås att lantbruksstyrelsen skall anmodas
lämna information till allmänheten rörande djurhållningsfrågor. Utskottet
vill i anledning härav erinra om att i lantbruksstyrelsen finns an -

JoU 1973: 20

ställd en befattningshavare med veterinär utbildning och med informativa
uppgifter. Vidare utger statens lantbruksinformation (SLI), som
samverkar med lantbruksstyrelsen, skrifter i hithörande frågor, som
även behandlas i olika facktidskrifter och i facklitteraturen. Enligt vad
utskottet inhämtat har överläggningar förekommit mellan lantbruksstystyrelsen
och skolöverstyrelsen om möjligheterna att i vuxenutbildningen
inrymma spörsmål om djurhållningen. Såvitt utskottet kunnat bedöma
finns således redan nu goda möjligheter för den intresserade allmänheten
att erhålla önskad information, och frågorna härom ägnas
fortlöpande uppmärksamhet av vederbörande myndigheter. Enligt utskottets
mening bör motionen 1973: 51 få anses besvarad med vad utskottet
här anfört.

I motionen 1973: 199 hemställs dels (yrkande 1) att en utredning tillsätts
beträffande frågan om inrättande av en länsdjursskyddsnämnd i
varje län, dels (yrkande 2) om en utredning av den inhemska försöksdjurssituationen
i syfte att uppnå en från djurskyddssynpunkt godtagbar
sådan.

Vad först gäller frågan om inrättande av länsdjursskyddsnämnd får
utskottet erinra om att den inspektionsverksamhet en sådan nämnd enligt
motionärerna skulle bedriva nu omhänderhas av hälsovårdsnämnd
i samarbete med länsveterinär och distriktsveterinärer. Enligt utskottets
mening får den rådande organisationen av tillsynsverksamheten anses
innebära att verksamheten kan bedrivas med tillfredsställande sakkunskap
och i tillräcklig omfattning. Utskottet finner inte skäl förorda
inrättande av de föreslagna nämnderna utan avstyrker motionen 1973:
199, yrkande 1.

I yrkande 2 i motionen 1973: 199 föreslås, som tidigare nämnts, en
utredning av försöksdjurssituationen m. m. I motionen 1973: 1440 framförs
ett delvis närliggande yrkande, nämligen om en översyn av de
bestämmelser som avser användning av djur för vetenskapliga ändamål.

Frågor om försöksdjursverksamheten har vid upprepade tillfällen behandlats
av riksdagen, senast förra året (JoU 1972: 43) i anledning av
väckta motioner. I sitt nyssnämnda betänkande hänvisade utskottet,
liksom vid tidigare behandling av frågorna, till den verksamhet på området
som bedrevs av försöksdjursnämnden inom statens medicinska
forskningsråd. De vetenskapliga institutionerna och ansvariga myndigheterna
befanns beredda till fortsatta och intensifierade forskningsinsatser
och till praktiska åtgärder, allt i syfte att förbättra försöksdj ursstandarden
och bereda försöksdjuren en human vård, att i möjligaste
mån begränsa användningen av djur för experiment och att utveckla
metoder, exempelvis cellkulturmetoden, som i vissa fall kunde ersätta
djurförsöken. Förra året berörde utskottet också bl. a. ett par initiativ
beträffande försöksdjursverksamheten som tagits sedan frågan senast
behandlades i riksdagen. Europarådets ministerkommitté hade sålunda

JoU 1973: 20

till en nyuppsatt mellanstatlig expertkommitté överlämnat en av rådgivande
församlingen beslutad rekommendation angående frågor beträffande
användningen av levande djur för experimentella eller industriella
syften. Av arbetsprogrammet för kommittén framgick bl. a. att den
skulle verka för tillkomsten av internationella avtal som anger på vilka
villkor och på vilka vetenskapliga grunder experiment på levande djur
kan tillåtas, därvid skulle beaktas att behovet av vetenskaplig och teknisk
forskning måste bedömas med hänsyn tagen även till grundläggande etiska
värderingar. Vidare hänvisades till att en särskild sakkunnig tillkallats
för utredning av frågan om en mer ändamålsenlig försörjning med försöksdjur.
Enligt utredningsdirektiven skulle den sakkunnige bl. a. i första
hand pröva olika alternativ och ta ställning till i vilka former, som
försörjningen med försöksdjur borde ske. Skulle den sakkunnige stanna
för en lösning, som innebär att ett centralt organ för försöksdjursuppfödning
borde komma till stånd, borde i så fall prövas vilken storlek
och inriktning som var lämplig för ett sådant organ. Det borde bl. a.
klarläggas i vilken utsträckning de myndigheter och institutioner, som
i dag hade egen uppfödning av försöksdjur, med fördel skulle kunna
överlåta försörjningen till ett centralt organ. Utredningen skulle bedrivas
skyndsamt. Mot bakgrund av det anförda avstyrkte utskottet en
motion om översyn av försöksdjursbestämmelserna och motionen avslogs
av riksdagen.

Utskottet vill i anledning av de nu aktuella motionsyrkandena till det
nyss anförda foga att frågor om försöksdjuren bevakas av försöksdjurskonsulenten
vid statens veterinärmedicinska anstalt. Vidare bör beaktas
att även de vid universiteten i Stockholm, Uppsala och Göteborg placerade
försöksdjursassistenterna är verksamma på detta område. Inom den
närmaste tiden kommer en viss förstärkning av sistnämnda verksamhet
att genomföras då en försöksdjursassistent kommer att anställas även
vid Lunds universitet.

Utskottet får med framhållande av att resultatet av nyssnämnda försöksdjursutredning
synes kunna bli av grundläggande betydelse för en
bedömning av försöksdjurssituationen avstyrka motionen 1973: 199, yrkande
2. Vad gäller motionen 1973: 1440 finner utskottet inte skäl förorda
någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen.

I motionen 1973: 203 framläggs förslag om införande av ett system
med öronmärkning och registrering av katter. Utskottet vill i denna fråga
endast anföra att lantbruksstyrelsen i en skrivelse till samtliga veterinärer
den 31 januari 1973 lämnat dem förhållningsregler för örontatuering
av hund och katt, när sådan begärs av vederbörande djurägare.
Vad gäller katter skall efter öronmärkning registrering ske hos länsveterinären.
Tatuering av katt får t. v. utföras endast av veterinär. Uppgifterna
till länsveterinären skall innefatta kattens ras, ålder, kön, färg
och tecken samt tatueringsnumret och vidare ägarens namn, adress och

JoU1973: 20

telefonnummer. Förbrukare av försöksdjur har ålagts att med hjälp
av påträffade tatueringsnummer kontrollera åtkomsten av djuren.

Då syftet med motionen 1973: 203 således redan är tillgodosett finner
utskottet inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av
motionen.

I motionen 1973: 214 föreslås översyn av djurskyddstillsynen syftande
till utbildning av tillsynsmän och personell utbyggnad. Utskottet vill
framhålla att utbildning av tillsynsmän pågår kontinuerligt över hela
landet under medverkan av djurskyddsexperter från veterinärhögskolan,
veterinärmedicinska anstalten, lantbruksstyrelsen och universiteten m. fl.
Det bör också beaktas att det i propositionen 1973: 31 framlagda förslaget
om obligatorisk förhandsgranskning av djurstallar, om det genomförs,
i och för sig innebär en skärpning av tillsynen. I propositionen anförs
också bl. a. att den föreslagna reformen kommer att ge lantbruksnämnderna
och de av dem anlitade djurskyddssakkunniga ökat arbete
och att anslaget till nämnderna för nästa budgetår torde behöva överskridas.

Utskottet vill erinra om att en vid förra årets riksdag väckt motion
med samma yrkande på förslag av jordbruksutskottet (JoU 1972: 44)
lämnades utan åtgärd av riksdagen. Utskottet finner inte anledning föreslå
något ändrat ställningstagande från riksdagens sida utan hemställer
att motionen 1973: 214 inte må föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1973: 790 anhålls om en utredning av de praktiska och
ekonomiska möjligheterna att förverkliga ett system med kontrakterade,
auktoriserade uppfödare av s. k. försöksdjur.

Utskottet får i anledning av motionen anföra att, som framgår av tidigare
i förevarande betänkande lämnade uppgifter, hela frågan om
försörjningen med försöksdjur är under utredning. I direktiven för utredningen
berörs även spörsmålet om kontraktsuppfödning. Utskottet
finner därför motionen 1973: 790 inte böra föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I motionen 1973: 1414 hemställs om införande av regler, innebärande
att vetenskapliga djurförsök för vilka statsanslag utgår skall följas av
rapportering om det lidande som djuren kan ha åsamkats.

Utskottet vill erinra om att vid användning av försöksdjur skall särskilda
inköps- och försöksdjursjournaler föras. I försöksjournal skall
för varje försök antecknas dagen för försökets början, antalet djur, djurslag
samt, i fråga om hund och katt, inköpsjournalens uppgifter om dagen
för inköpet, kön, färg och ras samt särskilda kännetecken. Därutöver
skall antecknas ändamålet med försöket, försöksåtgärds beskaffenhet,
art och omfattning av bedövning eller, om bedövning ej använts,
anledningen härtill och vad som i sådant fall gjorts för att lindra försöksdjurets
lidande, dagen för försökets avslutning samt åtgärd med

JoU 1973: 20

djuret efter avslutat försök. Försöksjournal som förs vid statlig institution
blir omedelbart offentlig handling och annan försöksjournal blir
offentlig vid överlämnandet till hälsovårdsnämnd. Det synes utskottet
som om det klarläggande av försöksdjurens eventuella lidande som
motionären efterlyser i rimlig utsträckning bör kunna erhållas genom
uppgifterna i försöksjournalema. Utskottet är inte berett förorda någon
åtgärd i anledning av motionen 1973: 1414 utan avstyrker motionen.

Under åberopande av det anförda och med förmälan att propositionen
och motionerna i de delar de ej särskilt berörts i det föregående
inte föranleder något särskilt utskottets uttalande hemställer utskottet

att riksdagen

1. antager 2 § i det till propositionen 1973: 31 fogade förslaget
till lag om ändring i lagen om djurskydd,

2. lämnar motionerna

a. 1973: 1614 och

b. 1973: 1616
utan åtgärd,

3. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen
1973: 1615 antager 9 och 10 §§ i lagförslaget,

4. antager i propositionen 1973: 31 framlagt lagförslag i de delar
som inte berörts i utskottets hemställan i det föregående med

den ändringen att riksdagen i anledning av motionen 1973:

1611 för sin del antager följande som utskottets förslag betecknade
lydelse av dels ingressen till lagen, dels en med 10 a §
betecknad ny paragraf i lagen, dels 21 § i lagen:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Härigenom förordnas, att 2, 9 Härigenom förordnas, dels att 2,

och 10 §§ samt 14 § 1 och 3 mom. 9 och 10 §§, 14 § 1 och 3 mom.

lagen (1944: 219) om djurskydd samt 21 § lagen (1944: 219) om

skall ha nedan angivna lydelse. djurskydd skall ha nedan angivna

lydelse, dels att i lagen skall intagas
en med 10 a § betecknad ny

paragraf.

10 a §

Stämbandsoperation på hund får
företagas endast om sådant ingrepp
är påkallat av medicinska
skäl samt skall utföras av veterinär.

JoU 1973: 20

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

21 §

Den som bryter mot vad i 8 a,

9, 10, 11 eller 12 § stadgas eller
överträder sådant förbud att handhava
djur som meddelats enligt
14 § 4 mom. andra stycket eller
åsidosätter honom åvilande skyldighet
enligt 15 § första stycket
eller underlåter att fullgöra vad
honom åligger enligt 20 § andra
stycket, dömes till böter. Dömes
djurägare för överträdande av förbud
att handhava djur, skall vid
straffets bestämmande hänsyn tagas
till den förlust djurägaren lidit
genom att hans djur omhändertagits.

Om straff för djurplågeri stadgas i

Den som bryter mot vad i 8 a,
9, 10, 10 a, 11 eller 12 § stadgas
eller överträder sådant förbud att
handhava djur som meddelats enligt
14 § 4 mom. andra stycket
eller åsidosätter honom åvilande
skyldighet enligt 15 § första stycket
eller underlåter att fullgöra
vad honom åligger enligt 20 §
andra stycket, dömes till böter.
Dömes djurägare för överträdande
av förbud att handhava djur,
skall vid straffets bestämmande
hänsyn tagas till den förlust djurägaren
lidit genom att hans djur
omhändertagits.

brottsbalken.

5. anser motionen 1973: 51 besvarad med vad utskottet anfört,

6. lämnar motionerna

a. 1973: 199,

b. 1973:203,

c. 1973: 214,

d. 1973:790,

e. 1973: 1414 samt

f. 1973: 1440
utan åtgärd.

Stockholm den 10 april 1973

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Hedin (m), Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson i
Tanum (s), fru Anér (fp), herrar Augustsson (s), Larsson i Borrby (c)*,
fru Lindberg (s), herrar Kronmark (m), Takman (vpk), fru Theorin
(s) och herr Strömberg (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU1973: 20

Särskilt yttrande

beträffande frågan om förprövning av djurstallar m. m. av herr Strömberg
(fp):

Då jordbruksministern vid 1971 års riksdag framlade förslag till livsmedelslag
(prop. 1971: 61) påpekade han att statsmakterna vid skilda
tillfällen uttalat sig för att byggnadsbestämmelser bör utmönstras ur
olika specialförfattningar och i stället meddelas i byggnadsstadgan eller
i tillämpningsbestämmelser till denna. Med anledning därav föreslogs då
att hygieniska bestämmelser av byggnadsteknisk natur skulle meddelas
enligt 76 § byggnadsstadgan, dvs. av statens planverk, och publiceras av
planverket i dess byggnormer. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.

Motsvarande resonemang har följts även i andra sammanhang då det
gällt byggnadstekniska frågor inom olika specialområden. Det måste
vara av stor betydelse för alla som har med byggande att göra att kunna
återfinna byggbestämmelser av alla slag i planverkets publikation Svensk
byggnorm. Denna utarbetas på grundval av det kunnande och den erfarenhet
som finns inom planverket i intimt samarbete med de olika
specialmyndigheter som berörs.

Enligt min mening bör även reglerna om förprövning av stallar och
andra förvaringsutrymmen för djur utformas efter de mönster som gäller
för livsmedelslokaler enligt nämnda beslut vid 1971 års riksdag.

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 730056