Civilutskottets betänkande nr 33 år 1973 CU 1973: 33

Nr 33

Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:160 med förslag till anläggningslag m. m. jämte motioner.

Propositionen

Kungl. May.i här i propositionen 1973: 160 under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokoUet över justitieärenden och lagrådets protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1. anläggningslag,

2. lag om förvaltning av samfälligheter,

3. lag om införande av anläggningslagen ( ) och lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter,

4. lag om förmånsrätt för fordringar enligt lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter,

5. lag om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt,

6. lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt tUl jakt,

7. lag om ändring i lagen (1946: 807) om bandläggning av domstolsärenden,

8. lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt tiU fiske,

9. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988),

10. lag om ändring i väglagen (1971: 948),

11. lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,

12. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

13. lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen,

14. lag om ändring i lagen (1969: 732) om postbanken,

15. lag om ändrmg i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

16. lag om ändring i jordabalken,

17. förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308).

Propositionens huvudsakliga innehåll

Samverkan mellan fastigheter för tiUgodoseende av gemensamma behov blir alltmer nödvändig. Sådan samverkan kan avse vägar, parkeringsutrymmen, lekplatser, anordningar för värme-, vatten- och avloppsförsörjning och andra liknande anläggningar. Till fastigheter hör ofta också samfälligheter som förvaltas av fastighetsägarna gemensamt.

1 Riksdagen 1973.19 saml. Nr 33

CU 1973: 33 2

I propositionen läggs fram förslag till anläggningslag. Bestämmelser om inrättande och förvaltning av gemensamma anläggningar finns f. n. i bl. a. lagen (1939: 608) om enskUda vägar och lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar. Den nu föreslagna lagen är avsedd att träda i stället for de bestämmelser om inrättande av gemensamma anläggningar som finns i nyssnämnda båda lagar. Lagförslaget syftar till att samordna och modernisera gälland<; bestämmelser samt anpassa dessa till fastighetsbildningslagen (1970: 988). Det omfattar dock inte sådana vägar inom områden med tätare bebyggelse om vilka bestämmelser finns i 3 kap. lagen om enskilda vägar.

I propositionen läggs vidare fram förslag till lag om förvaltning av samfälligheter. Bestämmelser om förvaltning av mark som är samfälld för flera fastigheter finns f. n. i lagen (1921: 299) orh förvaltning av by-samfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter (by-samfällighetslagen). Denna lag är föråldrad, och riksdagen (rskr 1957: 154) har begärt en översyn av den. Den föreslagna lagen är avsedd att träda i stället för såväl bysamfällighetslagen som förvaltningsbestämmelserna i lagen om enskilda vägar och lagen om vissa gemensamhetsanläggningar. Förslagets innebörd är att. förvaltning av samfällighet skall anordnas på ettdera av två sätt. Delägarna skall kunna antingen handha förvaltningen själva eller bUda en säriskUd juridisk person, s. k. samfäl-lighetsförening, för förvaltningen.

De föreslagna lagarna avses träda i kraft dén 1 januari 1974.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat de i aiUedning av propositionen 1973: 160 väckta motionema .1973:

2167 av herr Turesson m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att § 7 i anläggningslagen ändras så att majoritetsbeslut fordras för att fastighetsägare skall kunna tvingas deltaga i en gemensamhetsanlägg-ning, samt

2. att 31 § i lagen om förvaltnmg av samfälligheter utgår,

2769 av herr Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen för sin del antar ett förslag till lag om vissa åtgiirder för främjande av saneringsverksamhet m. m. med lydelse som framgår av bU. 6 till delta belänkande,

2170 av herrar Adolfsson- (m) och Wennerfors (m) vari' hemställs- att riksdagen avslår de i propositionen 1973:160 framlagda förslagen i vad

CU 1973: 33 3

de rör finansieringsfrågorna och i stället antar regler som bygger på statsgaranti,

2171 av herr Gustafson i Göteborg (fp) vari hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen 1973: 160 med motiveringen att frågan bör behandlas vid nästa års riksdag,

2. att för den händelse detta yrkande avslås, ikraftträdandet framflyttas för att bereda myndigheter och allmänhet skälig tid att bli informerade och göra nödvändiga förberedelser inför ikraftträdandet,

2172 av herr Tobé (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att fastighetsbildningsmyndigheten skall vara förrättningsmyndighet enligt anläggningslagen,

2. att 41, 42 och 44 §§ aiUäggningslagen omarbetas så att klarhet vin-nes i de avseenden som påtalats i motionen eller att erforderliga motivuttalanden görs,

3. att sådana ändringar vidtages i lagtexten till berörda lagförslag att det klart framgår vUka rättigheter och skyldigheter som medföljer fastigheter som deltager i utförande och drift av en anläggning och fastigheter som enbart deltager i driften,

4. att promulgationslagens 12 § kompletteras med en hänvisning även tUl 43 § anläggningslagen samt

5. att berörda lagar skall träda i kraft först den 1 juli 1974.

Utskottets yttrande

Fråga om riksdagsbehandlingen

Med hänvisning -till bl. a. omfattningen av Kungl. Mai:ts förslag i prop. 1973: 160 har i motionen 1973: 2171 förordats att sakbehandlingen därav skulle ske vid nästa års riksdag. För att möjliggöra detta hemställs i motionen (yrkandet 1) att propositionen måtte avslås med denna motivering.

Utskottet kan så till vida dela motionärens uppfattning att framläggandet av flera omfattande förslag vid riksdagsårets slut leder till svårigheter då det gäller att ge dessa förslag en tillfredsstäUande behandling. Det nu aktueUa förslaget har emeUertid i sin huvuddel varit tillgängligt som lagrådsremiss sedan början av år 1973. Även om lagrådets yttrande och det avslutande statsrådsprotokollet fått en aktningsvärd omfattning har emellertid detta — kompenserat av en något förlängd motionstid — inte kunnat föranleda utskottet att föreslå att ärendet inte nu skulle prövas i sak. Utskottet avstjTker sålunda motionen i denna del.

It Riksdagen 1973.19 saml. Nr 33

CU 1973: 33 4

Lagstiftningens inriktning och omfattning

Utskottet ansluter sig tUl de i propositionen (s. 67—72) refererade bedömningarna i fråga om behovet av att modernisera och föra samman nuvarande bestämmelser om fastighetssamverkan i den omfattning som nu föreslås av Kungl. Maj:t. Det är viktigt att frågor om kollektiva anläggningar — särskilt i samband med nyexploatering och sanering av bostadsområden — kan lösas i ett sammanhang, vilket den föreslagna anläggningslagen ger möjlighet till. Lagstiftningen ger effektiva medel för plangenomförande och goda rationaliseringsmöjligheter. Det fortsatta arbetet inom 1969 års viigutredning' torde enligt utskottets mening inte heller föregripas eller försvåras.

Förslaget till anläggningslag

Lagens tillämpningsområde

Definitionen (1 § första stycket) av begreppet gemensamhetsanlägg-ning ställer upp endast allmänna villkor. Sålunda skall anläggningen vara gemensam för flera registerfastigheter och vad därmed jämställs enligt 2 §. Vidare skall den -tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse.

I uttrycket anläggning ligger ett krav på en specifik aktivitet för dess åstadkommande vilket — liksom enligt lagen om gemensamhetsanläggningar (LGA) — skUjer ut t. ex. gemensamt utnyttjande av hela fastigheter och endast passiva förpliktelser att underlåta viss markanvändning. Däri får också anses ligga att anläggningen skall kräva rätt till viss fast egendom eller vad därmed jämställs enligt anläggningslagen.

Anläggningsbegreppets begränsningar i denna del torde enligt utskottets mening i de flesta fall inte medföra svårigheter. Föredragande statsrådet anför (s. 182) alt lagen i viss utsträckning bör kunna till-lämpas på landskapsvårdande åtgärder. Preciseringen av kravet på aktivt syfte i t. ex. gemensamma arbetsforetag för naturvård torde enligt utskottets mening få ske i rättstillämpningen.

Aktivitetskravet är inte ett krav på utförande av en helt ny anläggning. Motivutlalandena i förslaget klarlägger enligt utskottets mening otvetydigt även den avsedda möjligheten att genom förrättning enligt lagen ta i anspråk en befintUg anläggning.

Åtgärder som brukar sammanfattas under termen gårdssanering faUer i regel under den angivna definitionen av gemensamhetsanläggning. Utskottet anknyter nedan (s. 9, 12—13) till dessa åtgärdstyper.

CU 1973: 33

Tillskapade rättigheter och skyldigheter

Lagens huvudsyfte har angetts vara att reglera sådan samverkan mellan fastigheter som avser inrättande och utnyttjande av gemensamma anläggningar. Detta syfte fullföljs i ett första led genom att viss eller vissa fastigheter i upplåtelsefallet belastas med skyldigheter, motsvarande vad som anges som en servitutsrätt till förmån för deltagande register-fastigheter och vad därmed jämställs, t. ex. tomträtter och hus på ofri grund. Alternativt bryts visst område ut från den bestående fastighetsindelningen genom inlösen och bildar en samfällighet, anknuten till deltagande egentliga fastigheter men inte till tomträtter och hus på ofri grund m. m. Marken registreras då under samfäUighetsbeteckning.

1 upplåtelsefallet bärs rättigheterna primärt och blir samfällda för såväl
egentliga fastigheter som andra subjekt. Med stöd av dessa rättigheter
kan ägarna av de nämnda fastigheterna m. m. utföra och driva anlägg
ningen. De anses därvid (14 § andra stycket) utgöra en särskild sam
fällighet — då i ordets associationsrättsliga betydelse. I inlösenfallet
anses den för de egentliga fastigheterna samfäUda marken belastad med
en motsvarande servitutsrätt för en delägarkrets som kan omfatta även
t. ex. tomträtter. För anläggningens utförande och drift bildar ägarna
av dessa på motsvarande sätt en särskild samfällighet.

Till det nämnda systemet av rättigheter och skyldigheter i fråga om utnyttjande av mark och utrymmen knyter an skyldigheter, dels belastande respektive delägarkrets i fråga om att utge ersättning för intrång respektive inlösen, dels för deltagarna i den samfällighet som uppför och driver anläggningen att svara för därmed förenade kostnader. Den inbördes pruuära fördelningen av dessa skyldigheter uttrycks genom andelstal.

Enligt 15 § fördelas kostnader för intrångsersättiUng, inlösen och uppförande av anläggningen med hänsyn främst tUl respektive delägares nytta av denna. Sker inlösen och ingår i den samfällighet som uppför anläggningen också andra än egentiiga fastigheter måste, eftersom inlösen sker endast for de sistnämnda, andelstalen bestämmas särskUt i fråga om ersättningen för inlösen.

Kostnaderna för anläggningens drift fördelas med hänsyn främst till den omfattning i vilken varje delägarfastighet och jämställda beräknas använda anläggningen. Dessa kostnader kan i första hand tas ut genom avgifter.

Det sålunda förenklat angivna grundläggande systemet av rättigheter och skyldigheter har inte uttömmande beskrivits i den föreslagna anläggningslagen. I motionen 1973: 2172 har bland motiven för yrkandena

2 och 3 anförts att de mot rättigheter svarande skyldigheterna inte
behandlats.

CU 1973: 33 6

Utskottet får i detta sammanhang erinra om att anläggningslagens syslem med samfälld servitutsräti; respektive samfälld mark ansluter till motsvarande regler i fastighetsbildningslagstiftningen. Denna typ av rättigheter och deras samband med därmed förenade skyldigheter får anses vara så klarlagda alt några kompletteringar inte behövs beträffande vare sig åberopade lagrum eller t. ex. 24 § anläggningslagen, där motsvarande frågor regleras. I fråga om det andra komplexet av rättigheter och skyldigheter — det som rör uppförande och drift — kan delvis samma hänvisning göras. Även om det i och för sig vore möjligt att i lagtexten la upp även de rättigheter som svarar mot skyldigheterna alt svara för uppförande och drift kan det enligt utskottets mening inte anses behövligt att i detta syfte föreslå ändringar'i lagtexten eller alt göra några särskUda motivutlalanden. Rätten alt nyttja anläggningen Ugger redan i den servitutsrätt som är samfälld för deltagarna. Motionärens intresse i denna del får enligt utskottels mening anses tillgodosett i det framlagda lagförslaget.

Mot bakgrund av det anförda aivstyrks motionen 1973: 2172, yrkandet 2 såvitt avser 41 och 42 §§.

Lagförslaget innebär att de i 10 § lagen om enskilda vägar (EVL) uppställda förutsättningarna för skyldighet att delta i vägbyggnad, å ena, samt vägunderhåll och vinterväghållning, å andra sidan, ersätts med ett enhetligt villkor för tvång.sanslutning, nämligen att vägen är av väsentlig betydelse för fastigheten. I motionen 1973: 2172 (yrkandet 3, delvis) görs gällande att den uppdelning i fastighetskategorier som gäller i EVL självklart måste vara möjlig också enligt anläggningslagen.

Enligt 15 § i lagförslaget fördelas, som ovan berörts, utförandekostnaden (inklusive ersättning för upplåtet utrymme) i första hand efter nyttan medan driftkostnaden fördelas efter användningen. Driftkostnader kan också tas ut genom avgifter. Enligt 48 § får kostnader för vinterväghållning fördelas särskilt.

Det torde klart framgå av lagförslaget att skilda andelstal kan fastställas för byggande respektive underhåll av väg. Motionärens syfte torde närmast vara att få klargjort att viss fastighet bör kunna ta del i driften utan att till någon del svara för byggnadskostnader. I propositionen (s. 215) anges beträffande utförandekostnader att promemorieförslaget inte lämnar utrymme att befria någon eller några fastigheter från bidragsskyldighet, utan varje fastighet skall åsättas andelstal. Föredragande statsrådet anför (s. 218) att det i praktiken kan förekomma fall då det framstår som rimligt eller t. o. m. nödvändigt att en fastighet eller grupp av fastigheter ensam svarar för byggandet av en viss del av anläggningen, medan samtliga fastigheter bör ta gemensamt del i driften av hela anläggningen. På denna grund förordas att det ges möjlighet till sektionsindelning med skilda andelstal för olika delar av en anläggning.

Kan fastighet tvångsanslutas tUl en väganläggning innebär detta att

CU 1973: 33 7

det befunnits vara av väsentlig betydelse för denna fastighet att ha del i anläggningen. Detta torde i sin tur innebära att fastigheten har någon nytta av anläggningen och därför bör ta del i utförandekostnaderna. Kravet på väsentlig betydelse gäller för såväl den enskilda fastighetens skyldighet som dess rätt att delta i anläggningen. Föreligger enighet om att viss fastighet får delta kommer, med hänsyn till regeln i 16 § första stycket 1, någon prövning enligt 5 § inte tiU stånd. Det kan därvid visa sig att den nytta fastigheten som sådan har av vägen är mycket ringa. Det bör därför enligt utskottets mening vara möjligt att i sådana situationer jämka andelstalet till noll och sålunda befria fastigheten från skyldighet att bidra till utförandet. Detta är enligt utskottets mening förenligt även med föreslagen lydelse av anläggningslagen. Motionärens intresse i denna del får med detta motivuttalande anses tillgodosett.

I den nämnda motionen 1973: 2172 (yrkande 2, delvis) tas även upp innehållet i 44 § anläggningslagen. Utskottet har, med hänsyn till regeln i 13 kap. 9 § jordabalken att tomträtt kan upplåtas endast i hel fastighet, inte funnit skäl att frångå propositionsförslaget i denna del.

Förrättningsmyndighet

Förslaget till anläggningslag stadgar som huvudregel (4 §) att anläggningsförrättning handläggs av fastighetsbildningsmyndighet. Denna myndighet får dock, om det är lämpligt, förordna särskild förrättningsman. Äv 19 § framgår att 4 kap. FBL skall äga tUlämpning vid anläggningsförrättning. I det framlagda förslaget har hänsyn tagits till bedömningen att det i vissa fall, t. ex. i fråga om skogsvägar som planerats eller projekterats av skogsvårdsstyrelsen, skulle vara praktiskt om lämplig tjänsteman hos skogsvårdsstyrelsen fick fungera som förrättningsman. I propositionen (s. 599) förordas att för särskild förrättningsman skall kunna gälla de bestämmelser av administrativ natur (diarieföring, aktbildning, arkivering, taxor m. m.) som gäller för fastighetsbildningsmyndighet eller förrättningslantmätare. Föredragande statsrådet uttalar sig för att lantmäteristyrelsen ges befogenhet att förordna om och i vilken mån sådana administrativa regler skall gälla för särskUd förrättningsman.

I motionen 1973: 2172 (yrkandet 1) föreslås riksdagen besluta att fastighetsbildningsmyndighet skall vara förrättningsmyndighet enligt anläggningslagen på samma sätt som enligt förslaget tUl ledningsrättslag.

EiUigt utskottets mening bör utgångspunkten vara att myndighetsfunktioner av här aktuell typ skall handläggas av myndighet och inte av särskild förrättningsman. Möjligheter finns att även med en sådan ordning tillföra myndigheten särskild sakkunskap. Projektering av anläggning kan ske utom ramen för förrättningsförfarandet. Det kan dock, även enligt utskottets mening, finnas skäl att tills vidare hålla möjligheten öppen att förordna särskild förrättningsman. Utskottet har såväl beaktat lantmäteristyrelsens förordade möjligheter att tillämpa admini-

CU 1973: 33 8

strativa föreskrifter som förutsatt att den i 4 § andra stycket föreskrivna lämplighetsprövningen sker med utgångspunkt i utskottets inledningsvis gjorda bedömningar, vUka inte står i strid mot vad som anförts i propositionen. Utskottet föreslår att rilcsdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i detta sammanhang anförts. Därmed får motionen i motsvarande del anses i väsentlig mån tiUgodosedd även utan bifall till det framförda yrkandet.

Det noteras att ett bifall tUl raotionsyrkandet skulle föranleda att även 30 § andra stycket i förslaget till anläggningslag bör utgå samt 20 § andra stycket lagen om förvaltning av samfälligheter ändras.

Villkor för inrättande av gemensamhetsanläggning m. m.

Det är, som framhålls i proposhionen, önskvärt att gemensamhetsanläggningar tillkommer på frivilligh(;tens väg. Anläggningsfråga kan dock enligt 17 § tas upp utan ansökan efter förordnande i samband med fastighetsreglering. Sådan fråga tas eljest upp efter ansökan av fastighetsägare, expropriant m. fl., byggnadsnämnden och, beträffande anläggning av större betydelse från allmän s]mpunkt, av länsstyrelsen. Regler till skydd för fastighetsägares m. fl. intressen i dessa fall ges i 5—8 samt 47—50 §§ förslaget till anläggningslag. Sakägarnas dispositionsfrihet beträffande däri upptagna villkor rejjleras i 16 § första stycket 1 och 2. Utanför där upptagna frågor kan sålunda tvångsavgöranden ske.

Vid förrättning sker sålunda —- om sakägarna inte är eniga — en of-ficialprövning enligt 5 § av om det är av väsentlig betydelse för en fastighet att ha del i anläggningen. Prövningen avser såväl den enskilda fastighetens skyldighet som dess rätt att delta i anläggningen. Det grundläggande kravet på att anläggning skall ha stadigvarande betydelse prövas redan enligt 1 §.

Det i LGA upptagna villkoret fiir tvångsanslutning är utformat med kravet på synnerlig vikt som huvudregel och en undantagsregel som ger rätt till anslutning — men inte skyldighet — för fastighet om ökad kostnad eller annan olägenhet som är av betydelse inte uppstår för någon av de andra fastigheterna.

Utskottet delar föredragandens anförda (s. 189) uppfattning att den föreslagna utformningen av 5 § anläggningslagen lämnar utrymme för anslutning av fastighet i aUa de faU då ägaren kan åberopa beaktans-värda skäl härför.

Lagförslagets 6 § föreskriver om båtnadsvillkor som huvudprincip att gemensamhetsanläggning får inrättas endast om fördelarna därav överväger de kostnader och olägeiUieter som anläggningen medför. Föredragande statsrådet har (s. 149—150) angett att kravet innebär att en kalkyl skall göras beträffande anläggningens lönsamhet och att en förbättring av möjligheterna att utnyttja fastigheterna skall beaktas oavsett om en ökning i fastighetsvärdet kan påvisas eller inte. Hänsyn skall, enligt

CU 1973: 33 9

vad som anförs, tas inte endast till anläggningens betydelse för fastighetsägarna utan också för hyresgäster och andra som använder sig av den.

Utskottet ansluter sig till vad sålunda anförts. Detta gäller även bl. a. vad föredragande statsrådet anfört om att båtnaden skall beräknas efter avdrag för eventuellt statsbidrag till företaget. Enligt utskottets mening bör därvid hänsyn tas inte endast till speciella statsbidrag för anläggningen som sådan utan även till sådant motsvarande stöd som kan utgå för deltagarfastigheterna inom bostadspolitikens ram eller eljest.

Enligt 6 § första stycket skall vidare gälla att båtnadsprövning normalt skaU tmderlåtas beträffande anläggning som är förutsatt i fastställd generalplan, stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan. Bedömningarna vid planfastställelsen kan sålunda genom byggnadsnämndens initiativrätt beträffande förrättning enligt anläggningslagen omsättas i verkställighetsåtgärder. Anknytning kan även ske till kommunala bedömningar i bostadsbyggnadsprogram eller särskilt bostadssaneringsprogram.

Till skydd för fastighetsägarintressen föreslås i 7 § ett opinionsvillkor, innebärande i huvudsak att gemensamhetsanläggning inte får inrättas om ägarna av deltagande fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. OpinionsvUlkoret skall inte gälla om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget. Vid bedömningen av angelägenhetskravet får, enligt vad föredragande statsrådet uttalat (s. 144), planmyndighelernas uppfattning tUlmätas stor och som regel avgörande betydelse.

I motionen 1973: 2167 (yrkandet 1) föreslås att opinionsvillkoret utformas som ett krav på att gemensamhetsanläggning inte får beslutas då majoriteten av ägarna till fastigheter som avses delta motsätter sig detta. Motionsförslaget grundas pä att förslaget i propositionen i denna del kan leda tiU svårigheter vid tiUämpningen och undergräva förtroendet för både lagen och dess tUlämpare.

Den i propositionen föreslagna regeln har utformats efter mönster av 5 kap. 5 § FBL, vUket stadgande (prop. 1969: 128, s. B 363) godtagits även mot bakgrund av en allmän grundsats att fastighetsbildningen i första hand är en fastighetsägarnas angelägenhet. Motionsvis mot föreslagen utformning av opinionsvUlkoret i FBL framförda invändningar fullföljdes inte genom reservation till tredje lagutskottets betänkande (3LU 1970: 35, s. 137—140). CivUutskottet har inte funnit anledning att frångå den i propositionen föreslagna utformningen av opinionsvillkoret. Detta villkor medger en helhetsbedömning av gjorda invändningar. Därvid får även beaktas antalet sakägare som motsätter sig anläggningen, varigenom motionärernas intresse i viss liiån tillgodoses. Av väsentlig betydelse är emellertid invändningarnas tyngd. Enligt utskottets mening kan några riskiér från rättssäkerhetssynpunkt inte behöva befaras.

CU 1973: 33 10

Lagen om förvaltning av samfälligheter

Lagens tillämpningsområde

Som framgått av vad utskottei: ovan anfört har termen samfaUighet inte samma betydelse i förslaget tUl anläggningslag som i FBL. TUl-lämpningsområdet för lagen om förvaltning av samfälligheter täcker enligt 1 § såväl samfälld mark, s. k. äkta sockenallmänningar m. m., samfällt fiske, gemensamma servitut enligt jordabalken, och samfällda rättigheter enligt FBL och anläggningslagen. Utanför tillämpningsområdet faller t. ex. sockenallmänningar som förvaltas enligt häradsaJl-männingslagen, häradsallmänningar, allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna (se 2 §), s. k. sockenmagasin, stängsel-, betes-, vattenregle-rings-, vattenavlednings- och invallningssamfälligheter.

I fråga om visst fiskevatten kan (s. 364) såväl den nu föreslagna lagen som lagen om fiskevårdsområden vara tillämplig. När fiskevårdsområden bildas enligt sistnämnda lag är dess förvaltningsbestämmelser tiUämpliga även om fiskevårdsom.rådel helt omfattar samfällt fiske.

De härtill anknytande bestämmelserna i promulgationslagen syftar (s. 461) till alt göra de nya bestämmelserna tillämpliga även på äldre samfälligheter i så stor utsträckning som möjligt. På en samfäUighet som redan står under organiserad förvaltning skall emellertid äldre förvaltningsföreskrifter i princip äga tillämpning. Övergång tUl föreningsförvaltning enligt den nya lagen skall kunna ske vid sammanträde med delägarna resp. genom majoritetsbeslut inom en särskild juridisk person.

Utskottet har inga erinringar mot lagförslaget i hithörande del.

Förvaltningsformerna ni. m.

Lagförslaget innebär att en samfällighet kan förvaltas antingen av delägarna själva eller -— enligt förebild i LGA — genom en samfällighets-förening, bildad av delägarna genom att de på konstituerande sammanträde utser styrelse och antar stadgar. Möjlighet finns även vid delägar-förvaltning att fatta bindande majoritetsbeslut inom ramen för sam-fäUigheternas ändamål. Inom föreningen sker en funktionsuppdelning så att grundläggande förvaltnings beslut fattas av medlemmarna på föreningsstämma och löpande angelägenheter handhas av en styrelse bestående av en eller flera personer.

Föredragande statsrådet har (s. 365—366) uttalat att delägarförvalt-ning är avsedd för de enkla fallen och att det i regel torde vara lämpligt att övergå Ull föreningsförvaltning om oenighet uppstår bland delägarna.

Utskottet har inte funnit anledning tiU erinran mot lagförslaget i fråga om förvaltningsformer, röstberäkning m. m.

CU 1973: 33 11

Skydd för allmänna intressen m. m.

Samfällighetsförvaltningen är i första hand en angelägenhet för delägarna. Allmänna intressen måste dock beaktas. Sålunda föreslås fas-tighetsbUdningsmyndighet (20 §) på eget initiativ kunna ta upp fråga . om bUdande av samfällighetsförening när det från allmän synpunkt är av väsentlig betydelse att så sker. Dessutom föreslås att länsstyrelsen får rätt att efter särskUd prövning i det enskUda faUet förordna att sam-fällighetsförenings styrelse skall bestå av flera ledamöter än som anges i stadgarna samt utse en ledamot, eller om synnerliga skäl föreligger, flera ledamöter i styrelsen.

I motionen 1973: 2167 (yrkandet 2) föreslås att 31 § i lagförslaget utgår ocb att länsstyrelsens nämnda befogenheter sålunda inte skulle lagfästas. Motionärerna anför att den föreslagna möjligheten till ingrepp i delägarnas rätt måste anses helt opåkallad av sakliga skäl och onödigtvis fördyrar förvaltningen av berörda samfälligheter.

Länsstyrelsens allmänna möjlighet att genom förordnande av styrelseledamot skaffa det allmänna insyn och medinflytande i samfällighets förvaltning avses komma tUl användning i de fall då förvaltningen berör väsentliga allmänna intressen som kan befaras eljest inte bli tillräckligt beaktande. Möjligheten kan (s. 426—427) i undantagsfall komma tUl användning t. ex. då styrelsen försummar sina skyldigheter eller till skydd för fastighetskreditens intresse i stort, dvs. i fall då det kan befaras att samfäUighetsförenings kreditmöjligheter skall utnyttjas i otillbörligt syfte. I den mån som ett ingripande anses opåkallat av sakliga skäl kommer bestämmelsen inte i tiUämpning. Motionärernas intressen skulle redan på denna grund kunna anses tiUgodosedda.

Möjligheten för länsstyrelsen att utse flera styrelseledamöter är ytterligare begränsad till fall då synnerliga skäl föreUgger. Möjlighetema att på denna väg ge det allmänna majoritet i styrelser är sålunda beskurna tUI de fall då kravet har mycket stor tyngd. De kan knappast aktualiseras i fall där delägarna sköter förvaltningen i enlighet med lag och samfäUighetens syfte. Utskottet ansluter sig sålunda helt till propositionsförslaget och avstyrker motionen i derma del.

Det bör i detta sammarUiang noteras att styrelsen, hur den än är sammansatt, är bunden av föreningsstämmans beslut i den mån de inte strider mot lag eUer föreningsstadgar.

Finansieringsreglerna

Utskottet ansluter sig till den i propositionen (s. 165) framförda meningen att finansieringsfrågan är av central betydelse vid inrättande av större gemensamhetsanläggning. Möjligheterna att la upp lån måste då finnas. Lånemöjligheterna är ytterst beroende av säkerheter och andra garantier för överenskomna återbetalningar.

2t Riksdagen 1973.19 saml. Nr 33

CU 1973: 33 12

Det förslag som läggs fram i propositionen har konstruerats under departementsbehandlingen av det bakomliggande promemorieförslaget och efter samråd med finansministern. Förslaget täcker finansieringen av inte endast samfällighet enligt anläggningslagen utan även övriga samfälligheter enligt 1 § lagen om förvaltning av samfälligheter. Det innebär att samfäUighetsförenings i debiteringslängd upptagna fordran på bidrag till kostnaderna för gemensamhetsanläggning skall vara förenad med förmånsrätt i deltagande fastighet eller tomträtt om bidraget inte varit obetalt längre än ett år från förfallodagen. Förmånsrätten skall gälla före inteckning i egendlomen eller tomträtten. Genom regeln om särskild debiteringslängd för att täcka klar och förfallen skuld i 43 § lagen om förvaltning av samfälligheter kommer förmånsrätten i praktiken också att täcka ett subsidiäransvar.

Mot detta förslag har ställts motionen 1973: 2170 vari föreslås att riksdagen inte godkänner proposilionen i denna del och i stället antar regler som bygger på statsgaranti. Detta förslag anknyter till förslaget i promemorian, vari förordades att anläggningar som var särskilt angelägna från allmän synpunkt skulle stödjas med statlig lånegaranti, om finansieringsfrågan inte lämpligen kunde lösas på annat sätt.

Utskottet har i denna fråga tillförts synpunkter från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Siparbankernas inteekningsaktiebolag, Svensk bostadsfinansiering aktiebolag och Svenska försäkringsbolags riksförbund, vilka samtliga avstjTkt propositionsförslaget. Enligt vad utskottet erfarit delas denna mening av Svenska bankföreningen, medan bankinspektionen inte motsatt sig; det föreslagna förmånsrättssystemet. Lagrådet har inte anfört någon erinran i denna del.

Enligt utskottets mening tillgodoser Kungl. Maj:ls förslag del grundläggande syftet att skapa förutsättningar för enkel och säker belåning av gemensamhetsanläggningar m. m. De invändningar som förts fram rör i första hand den osäkerhet och de bedömningssvårigheter som kan uppstå i fråga om kreditvärdet av pantbrev i deltagande fastighet eller tomträtt — invändningar som även enligt utskottels mening måste tillmätas principiell tyngd. Hänsyn måste emellertid även tas lUl att gemensamhetsanläggning i vissa fall är en förutsättning för fastighetens avsedda nyttjande och därmed för dess kreditvärde samt till att den i allmänhet ökar fastighetsvärdet. Vidare delar utskottet uppfattningen att förmånsrätten i praktiken regelmässigt inte uppgår till så stora belopp att de kan anses utgöra någon risk för normala fastighetskrediter. Då utskottet vidare ansluter sig till meningen att generella statsgarantier inte är lämpliga tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag i denna del och avstyrker motionen.

Det förhållandet att närmast generella statsgarantier sålunda inte kan förordas innebär självfallet inte ett avståndstagande från möjligheter att, då särskilda skäl talar därför, även fortsättningsvis lämna statligt stöd till vissa aktiviteter i samfäUighetens form. I fråga om trafik-

CU 1973: 33 13

och gårdssanering har utskottet tidigare (CU 1973: 19, s. 43) anslutit sig till uppfattningen att frågan om eventuella bidrag bör prövas mot bakgrund av den nu föreslagna lagstiftningen. Utskottet förutsatte att Kungl. Maj:t aktualiserade sådana överväganden så snart det lämpligen kan ske.

Beträffande de av förmånsrättssystemet föranledda förslagen till ändringar i banklagstiftningen får erinras om att riksdagen (NU 1973: 63) antagit lagförslag i propositionen 1973: 145 om samgående mellan postbanken och Sveriges kreditbank. Därav föranledda ändringar i nu framlagda lagförslag framgår av bilaga 5. Med hänsyn till vad nedan föreslås om ikraftträdandet finns inte anledning att bifaUa förslaget till lag om ändring i lagen om postbanken.

Promulgationslagen m. m.

Överenskommelse att fastighet skall inträda i eller utträda ur samfällighet eller om ändrade andelstal har enligt 43 § anläggningslagen samma verkan som förrättning, om den godkänns av fastighetsbUdnings-myndigheten. Denna bestämmelse avses enligt föreslagen lydelse av övergångsbestämmelserna i den särskilda" promulgationslagen inte vara tillämplig på anläggningar som tillkommit enligt LGA eller EVL. En överenskommelse t. ex. om att fastighet skall anslutas til! en befintlig vägsamfällighet och att andelstalen därvid skall jämkas måste sålunda för att få rättsverkan tas upp vid ny förrättning enligt anläggningslagen. Det innebär vidare alt om en ansluten fastighet delas, de nya fastigheterna enligt 42 § anläggningslagen och 12 § promulgationslagen utan ny förrättning endast kan bära kvoter av styckningsfastighetens andelstal även om de nya fastigheterna har större nytta av t. ex. en väg.

I moiionen 1973: 2172 (yrkandet 4) föreslås att 43 § anläggningslagen skall göras tillämplig även på äldre gemensamhetsanläggningar och vägsamfälligheter.

Skäl kan anföras för att i vissa av de situationer som motionen syftar på få till stånd en ny förrättning enligt anläggningslagen. Med hänsyn emellertid till att dessa skäl inte generellt kan motivera ett avstående från det enklare och billigare förfarandet med ett godkännande vill utskottet inte motsätta sig den ändring som föreslås i motionen. Motionsyrkandet torde böra tillgodoses genom ändring i 12 § promulgationslagen.

Lagstiftningen föreslås — som i lagrådsremissen år 1972 — träda i kraft den 1 januari 1974. 1 motionerna 1973: 2171 (yrkandet 2) och 2172 (yrkandet 5) föreslås att ikraftträdandet flyttas fram, enligt den senare motionen tUl den 1 juli 1974.

Enligt utskottets mening kan skäl tala för att tiUämparna av lagstiftningen ges ytterligare rådrum före övergången till den nya lagstift-

CU 1973: 33 14

ningen. Även om anvisningsarbetet, såsom uppgetts, är långt framskridet kan ett uppskov ge bättre möjligheter för alla berörda parter att ta del av lagstiftningen. Utskottet tillstyrker sålunda föreslagen ändring av ikraftträdandebestämmelserna.

Utskottet bar i detta sammanhang även funnit lagstiftningens och främst anläggningslagens karaktär och intresse för plangenomförande och bostadssanering motivera att de nya reglerna kan nå ut till kommuner, bostadsföretag och hyresmarknadens organisationer. EiUigt utskottets mening bör Kungl. Maj:i; därför överväga lämpligheten av att tillgodose ett behov av förenklad och praktisk information i dessa frågor. Vad utskottet därom anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

Övriga frågor i propositionen

Utskottet har inte funnit anledning tUl erinran eller särskilt uttalande beträffande ovan ej nämnda, i propositionen behandlade frågor.

Bostadssancring

I motionen 1973: 2169 föreslås riksdagen anta ett förslag tUl lag om vissa åtgärder för främjande av saneringsverksamhet m. m. (bil. 6). Förslaget syftar bl. a. tUl att ägare av fastigheter i bostadskvarter skaU, sedan de bildat samfällighetsförening, kuima få rätt att mot viss fastighetsägares bestridande men på dennes kostnad vidta vissa byggnadsåtgärder för att avhjälpa brister som är tUl olägerUiet för övriga fastigheter.

Enligt utskottets mening torde motionärens uppgivna syften bättre främjas genom bostadssaneringslagen. De i motionen förordade tvångsmedlen torde knappast komma att utnyttjas. Snarare kan den föreslagna lagstiftningen motverka fullföljdei av tidigare antagna riktlinjer för en vidgad bostadssanering. Motionen avstyrks.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande behandling av propositionen vid 1973 års riksdag att riksdagen avslår motionen 1973: 2171, yrkandet 1,

2. beträffande utformningen av anläggningslagens regler om rättigheter och skyldigheter att riksdagen avslår motionen 1973: 2172, yrkandena 2 och 3 i denna del,

3. beträffande det s. k. opinionsvillkoret att riksdagen med avslag på motionen 1973: 2167, yrkandet 1, antar det vid propositionen fogade förslaget till anläggningslag i vad avser 7 §,

4. beträffande beräkning av andelstal för byggande av väg m. m.

CU 1.973: 33 15

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och i anledning av moiionen 1973: 2172, yrkandet 3 i vad det inte behandlats under 2 ovan,

a. antar det vid propositionen fogade förslaget till anläggnings
lag i vad avser 15 och 48 §§,

b. godkänner vad utskottet anfört,

5. beträffande möjlighet att förordna särskild förrättningsman
för anläggningsförrättning att riksdagen med avslag på motio
nen 1973: 2172, yrkandet 1,

a. antar de vid propositionen fogade förslagen tUl anläggnings
lag respektive lag om förvaltning av samfälligheter, det förra
i vad avser 4 § andra stycket och 30 § andra stycket, det se
nare i vad avser 20 § andra stycket,

b. godkänner vad utskottet anfört om handläggningen av vissa
myndighetsuppgifter,

c. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anslutning till förordande av vissa administrativa före
skrifter,

6. beträffande utformningen av regler om verkan i vissa fall av sammanläggning, fastighetsöverföring och fastighetsdelning att riksdagen med avslag på motionen 1973: 2172, yrkandet 2 i denna del, antar det vid propositionen fogade förslaget till anläggningslag i vad avser 41 och 42 §§,

7. beträffande verkan i vissa fall av tomträttsupplåtelse att riksdagen med avslag på motionen 1973: 2172, yrkandet 2 i vad det inte behandlats under 2 och 6 ovan, antar det vid propositionen fogade förslaget till anläggningslag i vad avser 44 §,

8. beträffande möjlighet för länsstyrelsen att utse ledamöter i samfäUighetsförenings styrelse att riksdagen med avslag på motionen 1973: 2167, yrkandet 2, antar det vid propositionen fogade förslaget tiU lag om förvaltning av samfälligheter i vad avser 31 § och 67 § andra stycket,

9. beträffande frivillig överenskommelse om delaktighet i gemensamhetsanläggning m. m. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973: 2172, yrkandet 4, för sin del antar det vid propositionen fogade förslaget tUl lag om införande av anläggningslagen och lagen om för-valtiUng av samfälligheter i vad avser 12 § med den ändrade lydelse som i härvid fogad bUaga 3 anges som utskottets förslag,

10. beträffande finansieringsreglerna att riksdagen med avslag på motionen 1973: 2170 antar de vid proposhionen fogade förslagen tUl

a. lag om införande av anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter i vad avser 19 §, andra stycket.

CU 1973: 33 16

b. lag om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om förvaltning av samfälligheter, såvitt ej gäller ikraftträdandebestämmelsen.

11. beträffande ikraftträdande av lagstiftningen att riksdagen med
avslag på Kungl. Maj:ts förslag, i anledning av motionen 1973:
2171, yrkandet 2, och jued bifall till motionen 1973: 2172,
yrkandet 5, för sin del antar

a. förslaget till lag om införande av anläggningslagen och lagen
om förvaltning av samfälligheter såvitt avser 1, 7, 9 och 15 §§
med den ändrade lydelse som i härvid fogad bilaga 3 anges
som utskottets förslag,

b. förslagen tiU lag om ändring i lagen (1946: 807) om hand
läggning av domstolsärenden, tUl lag om ändring i lagen
(1950: 596) om rätt till fiske och till förordning om ändring i
stämpelskatteförordningeii (1964: 308), allt såvitt avser ikraft
trädandebestämmelserna, med den ändrade lydelse som i här
vid fogad bUaga 4 anges som utskottets förslag,

c. ikraftträdandebestämmelser tUI Kungl. Maj:ts med 4—6,
9—13 samt 15 och 16 betecknade lagförslag, samtliga med
följande ändrade lydelse: "Denna lag träder i kraft den 1 juli
1974.",

12. beträffande viss utformning av banklagstiftningen m. m. att
riksdagen

a. för sin del antar den ändrade lydelse, som i härvid fogad
bilaga 5 anges som utskottets förslag, av

1. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, såvitt avser 57 §,

2. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker, såvitt avser 26 §,

3. lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen, såvitt avser 34 §,

4. lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, såvitt avser 11 §,

b. avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1969: 732) om
postbanken,

13. beträffande lagstiftning om bostadssanering att riksdagen avslår motionen 1973: 2169,

14. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar de vid

CU 1973: 33 17

propositionen fogade lagförslagen i vad de inte behandlats under 2—12 ovan, 15. beträffande särskUd information att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 4 december 1973

På civUutskottets vägnar ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Tobé (fp), Petersson i Nybro (s), Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), Henrikson (s), fru Olsson i Hölö (c), herrar Högström (s), Wennerfors (m), Claeson (vpk), Jadestig (s). Annerås (fp), Persson i Karlstad (s) och Adolfsson (m).

Reservationer

1. beträffande det s. k. opinionsvillkoret av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Den i" och slutar med "behöva befaras" bort ersättas med text av följande lydelse:

Den föreslagna regeln i 7 § första stycket har vid remissbehandlingen av promemorian kritiserats av statens järnvägar och lantbruksstyrelsen, vilka ansett utformningen som alltför obestämd. Lantbruksstyrelsen har vidare ansett det inte godtagbart att bUda en anläggning i strid mot en klar majoritet av delägarna när staten samtidigt medges både initiativrätt och medbestämmanderätt. Utskottet delar luotionä-rernas uppfattning i denna del. Ännu längre går emellertid undantagsregeln i andra stycket som i vissa fall undanröjer t. o. m. den begränsade opinionsprövning som skall ske enligt första stycket. Om behovet av anläggningen vid förrättningen anses synnerligen angeläget återstår knappast någon legal grund att stödja ett fastighetsägarnas bestridande på. Mot bakgrund av erfarenheter av hur innehåUet i en nämnd angelägenhetsprövning sakligt kan förskjutas utan lagändring — som t. ex. beträffande glesbebyggelsebegreppet — framstår undantagsregeln som helt oantagbar. Utskottets samlade bedömning blir sålunda att en reell opinionsprövning tUl skydd för enskilda intressen måste förankras i en klart utformad majoritetsregel.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse;

3. beträffande det s. k. opinionsvillkoret att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973: 2167, yrkandet 1, för sin del antar det vid propositionen fo-

CU 1973: 33 18

gade förslaget till anläggningslag i vad avser 7 § med den ändrade lydelse som i hiirvid fogad bilaga 1 anges som reservanternas förslag,

2. beträffande möjlighet för länsstyrelsen att utse ledamöter i samfäUighetsförenings styrelse av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Länsstyrelsens allmänna" och slutar med "eller föreningsstadgar" bort ha följande lydelse:

Regeln om rätt för länsstyrelse att påverka styrelsens sammansättning kan ur vissa synpunkter te sig lämplig som ett skydd för både allmänna och enskilda intressen och har även förebUd i fråga om vägförening-arna. Emellertid får den i lagförslaget närmast ses som ett komplement tiU den föreslagna regeln i 7 §, enligt vilken anläggning kan tvångsbildas t. o. m. mot en enig fastighetsägaropinion. Kungl. Maj:ts förslag i denna del innebär sålunda endast en :förlängning av möjligheterna att med i lagstiftningen inte preciserade allmänna intressen som grund kunna göra ingripanden i enskild rätt med diffusa och subjektiva samhäUs-uppfattningar som ledstjärna. Skulle 7 § anläggningslagen ges en mei preciserad utformning och kräva majoritetsbeslut skulle också behovet av den här behandlade regeln förminskas. Även med bibehållande av nämnda 7 § är de föreslagna möjligheterna att ingripa i styrelsebildningen dock oacceptabla. Dels är lagrummets utformning oprecis, dels är även lagmotiven diffusa och innehåller bl. a. uppfattningen (s. 426) att länsstyrelsen har rätt och skyldighet att ingripa "när omständigheterna ger anledning till det". Den enskUda rättssäkerheten kan sålunda komma i fara. HärtUl kommer att — när en upplösning av gemenskapen inte kan framtvingas — delägarnas egna intressen i regel gör en fortsatt sund förvaltning önskvärd. E)ärför är, som motionärerna anfört, den föreslagna möjligheten till ingrepp i delägarnas rätt helt opåkallad. Regeln bör sålunda utgå.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande möjlighet för länsstyrelsen att utse ledamöter i samfäUighetsförenings styrelse att riksdagen med avslag pä Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973: 2167, yrkandet 2, beträffande det vid propositionen fogade förslaget tUl lag om förvaltning av samfälligheter

a. inte antar 31 §,

b. antar 67 § andra stycket med den ändrade lydelse som i här
vid fogad bilaga 2 anges som reservanternas förslag,

c. antar paragrafbeteckningar med av beslut enligt a föranledd
omnumrering.

CU 1973: 33 19

3. beträffande finansieringsreglerna av herrar Wennerfors (m) och
Adolfsson (m) som anser att

dels den del i utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Enligt utskottets" och på s. 13 slutar med "kan ske" bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottels mening uppenbart att goda finansieringsmöjligheter måste skapas för sakligt motiverade gemensamhetsanläggningar. Vid nyexploatering har hittills inom den reguljära och statliga fastighetskreditens ram dessa anläggiUngar tUl stor del haft samma prioritet som bostadsbyggandet i övrigt och även fått krediter mot säkerhet i de betjänade fastigheterna, motsvarande den ökning i det reella värdet som anläggningen tillkommit för att ge. I den mån båtnadsvUlkoret får en korrekt tiUämpning kan kreditmöjligheter skapas på motsvarande sätt. I den mån båtnadsviUkoret inte primärt uppfylls har även enligt propositionen fömtsatts att statsbidrag m. m. skaU kunna ges motsvarande det allmännas intresse. I den mån vidare det allmännas intressen av en viss verksamhet — t. ex. vidgad bosladssanering — tar formen av även ett ekonomiskt ansvar kan det vara lämpligt att ett sådant ansvar också tar sig uttryck i lånegarantier, avsedda att främja en önskad utveckling. Enligt utskottets mening är en enligt det anförda ordnad finansiering den normala lösningen. Också inom justitiedepartementet har denna slutsats dragits och resulterat i promemorians förslag på denna punkt.

Det sedermera efter samråd med finansministern framförda förslaget innebär att dolda förmånsrätter i delägarfastigheterna återinförs — i strid mot hittillsvarande utveckling. De stora kreditgivarna har klart tagit avstånd därifrån och åberopat tungt vägande skäl för denna sin uppfattning.

Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte godta de i propositionen föreslagna förmånsrättsreglerna. Finansieringen bör vUa på den reguljära fastighetskreditens gmnd och kompletteras med statsgarantier. Vad utskottet härom anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t tUl känna.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande finansieringsreglema att riksdagen med avslag på Kungl. Maj:ts förslag och med bifaU till motionen 1973: 2170 inte antar de vid propositionen fogade förslagen till

a. lag om införande av anläggningslagen och lagen om förvalt
ning av samfälligheter i vad avser 19 § andra stycket,

b. lag om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om förvalt
ning av samfälligheter, såvitt ej gäller ikraftträdandebestäm
melsen,

4. beträffande ikraftträdandebestämmelser av herrar Wennerfors (m)
och Adolfsson (m) som — under fömtsättning av bifall till reservationen
3 — anser att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

CU 1973: 33 20

11. beträffande ikraftträdande av lagstiftningen att riksdagen med avslag på Kungl. Maj:ts förslag för sin del antar

a. förslaget till lag om införande av anläggningslagen och la
gen om förvaltning av siamfälligheter såvitt avser 1, 7, 9 och
15 §§ med den ändrads; lydelse som i härvid fogad bilaga 3
anges som utskottets förslag,

b. förslagen till lag om ändring i lagen (1946: 807) om hand
läggning av domstolsärenden, tUl lag om ändring i lagen
(1950: 596) om rätt till fiske och till förordning om ändring i
stämpelskatteförordningen (1964: 308), allt såvitt avser ikraft
trädandebestämmelserna, med den ändrade lydelse som i här
vid fogad bilaga 4 anges som utskottets förslag,

c. ikraflträdandebestämmelser till Kungl. Maj:ts med 5 och 6,
9—13 samt 15 och 16 betecknade lagförslag, samtiiga med
följande ändrade lydelse: "Denna lag träder i kraft den 1
juli 1974.",

5. beträffande lagstiftning om bostadssanering av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser ,itt

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:

Den i motionen föreslagna lag:stiftningen bar även enligt utskottets mening ett beaktansvärt syfte. Möjligheterna att ta till vara enskilda initiativ behöver vidgas för att saneruigsönskemålen skall kunna tUlgodoses. Hittillsvarande erfarenheter av samhällelig totalplanläggning på bostadsområdet stryker under ett sådant önskemål. Det vid motionen fogade lagförslaget bör därför utgöra utgångspunkt för en skyndsam ytterligare beredning och remissbehandling så att däri uttryckta syften kan tillgodoses i samband med aviserade förslag till åtgärder under år 1974. Vad utskottet härom anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

dels utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande lagstiftning om bostadssanering att riksdagen i anledning av motionen 1973: 2169 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anfört: De i propositionen framlagda lagförslagen iimehåller tvångsmoment som i mycket kan ses som en fon:sättning av strävanden inom markpolitiken att vidga det allmännas rätt på bekostnad av den enskildes rätts-

CU 1973: 33 23

Bilaga

(2) Utdrag ur förslag till

Lag om förvaltning av samfälligheter

Kungl. Maj:ts av utskottet till- Reservanternas förslag styrkta förslag

31 § När skäl därtill föreligger, får länsstyrelsen förordna att styrelsen skall bestå av flera ledamöter än som anges i stadgarna. Sådant förordnande har samma verkan som beslut om stadgeändring. Länsstyrelsen får vidare i föreningsstämmans ställe utse en ledamot eller, om synnerliga skäl föreligger, flera ledamiöter i styrelsen. Kan överenskommelse ej träffas om arvode till sådan ledamot, bestämmer länsstyrelsen arvodet.

Om länsstyrelsens beslut enligt första stycket skall anteckning göras i samfällighetsföreningsregist-ret.

67 § Talan mot länsstyrelses beslut att vägra registrering eiUigt derma lag föres hos kammarrätt genom besvär inom två månader från dagen för beslutet.

Talan mot länsstyrelses beslut Talan mot länsstyrelses beslut

enligt 31 § första stycket första el- eiUigt 32 §, 33 § första stycket, 61

ler tredje punkten, 32 §, 33 § § eUer 64 § föres hos Kungl. Maj :t

första stycket, 61 § eller 64 § fö- genom besvär,
res hos Kungl. Maj:t genom be
svär.

Mot annat länsstyrelses beslut enligt denna lag föres talan hos kammarrätt genom besvär.

9 § Förrättning enligt 2 eller 4 kap. lagen (1939: 608) om enskilda vägar får ej påbörjas efter utgången av år 1973. Detta gäller dock ej förrättning som avses i 67 § fjärde stycket samma lag.

Bestämmelserna i 67 och 68 §§ lagen om enskilda vägar äger ej tUlämpning, om i ärendet om sammanläggning eller delning beslut av fastighetsbildningsmyndigheten meddelas efter utgången av år 1973.

9 § Förrättning enligt 2 eller 4 kap. lagen (1939: 608) om enskilda vägar får ej påbörjas efter utgången av juni 1974. Detta gäUer dock ej förrättning som avses i 67 § fjärde stycket samma lag.

Bestämmelserna i 67 och 68 §§ lagen om enskilda vägar äger ej tillämpning, om i ärendet om sammanläggning eller delning beslut av fastighetsbUdningsmyndigheten meddelas efter utgången av juni 1974.

Utskottels förslag

eller 4 kap. lagen (1939: 608) om enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser. Med fastighets skydighet gentemot delägare i samfällighet jämställes därvid ansvar för samfällighets gäld som åvilar fastigheten samt förmånsrätt som fastställts i fastigheten med stöd av 7 § andra stycket lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.

Kungl. Maj:ts förslag

eller 4 kap. lagen (1939: 608) om enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser. Med fastighets skyldighet gentemot delägare i samfällighet jämställes därvid ansvar för samfällighets gäld som åvilar fastigheten samt förmånsrätt som fastställts i fastigheten med stöd av 7 § andra stycket lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.

Upplåtes tomträtt i fastighet som avses i första stycket, gäller 44 § anläggningslagen.

Vad som i 51 och 52 §§ anläggningslagen föreskrives för det fall att fastighet ålagts skyldighet eller tUlerkänts rättighet enligt nämnda lag äger motsvarande tillämpning när skyldigheten eller rättigheten tillkommit enligt 2 eller 4 kap. lagen om enskUda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser.

CU 1973: 33 26

Bilaga 4

(7) Utdrag ur förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstols- ärenden

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 7

januari 1974. juli 1974.

Äldre bestämmelser tillämpas Äldre bestämmelser tUlämpas
fortfarande på ärende enligt lagen fortfarande på ärende enligt lagen
(1921: 299) om förvaltning av by- (1921: 299) om förvaltning av by
samfälligheter och därmed jämför- samfälligheter och därmed järn-
liga samfällda ägor ocb rättigheter, förliga samfällda ägor och rättig-
som handlägges av domstol efter heter, som handlägges av domstol
utgången av år 1973. efter utgången av juni 1974.

(8) Utdrag ur förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1

januari 1974. juli 1974.

Förordnande angående nyttjande av samfällt fiske, som meddelats av
länsstyrelse med stöd av äldre lag, skaU gälla till dess delägama beslutat
annat enligt lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter.

Bestämmelserna i 24 § andra siiycket i dess äldre lydelse skall gälla
till dess föreningsförvaltning enligt lagen ( ) om förvaltning av

samfälligheter anordnats, dock längst tUl utgången av år 1978.

Beträffande upplåtelse, som skett enligt 24 § andra stycket i dess äldre lydelse, skall äldre lag fortfarande äga tillämpning.

(17) Utdrag ur förslag till

Förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308)

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1974. den 1 juli 1974.

CU 1973: 33 27

Bilaga 5

(11) Utdrag ur förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

57 § Bankaktiebolag skall lill insättarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till bankbolagets tUl-gångar och till garantiförbindelser som bolaget ingått (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar
hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag,

3. andra fordringar för vilka 3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jäm- staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebo- förlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, postbanken, cen- lag, sparbank, centralkassa eller tralkassa eller annan under A 1 el- annan under A 1 eller 2 avsedd ler 2 avsedd kassa eller inrättning, kassa eller inrättning, kreditaktie-kreditaktiebolag eller försäkrings- bolag eller försäkringsföretag med företag med svensk koncession svensk koncession svarar, svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1—3,

5. garantiförbindelser för vUka banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A 1—4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkrings
företag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3. fordringar för vUka säkerheten utgöres av
värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller
inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt till

sådan faslighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

4. garantiförbindelser för vUka banken erhållit säkerhet i värdehand
ling eller fordran, som angives under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamUjshus för vilket slatiigt bostadslån utgår

eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör i:UI tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugofemtusen kronor,

2. garantiförbindelser för vUka banken erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sädana som enligt femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. I övrigt skall bankbolag vid varje tidpunkt ha eget kapital till lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och

åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt nominella belopp.

Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likställas det nominella värdet av förlagsbeås, utställda av bankbolaget, intill ett belopp motsvarande bolagets aktiekapital. I fråga om förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med bolagets kapital får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mot tio procent av bolagets aktiekapital.

Från bankbolagets eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till annat indier utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har tUl huvudsakligt ändamål att lämna län mol säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har bankbolag väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslutande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose där med sammanhängande behov, skall från bankbolagets eget kapital avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses del: värde, som bankbolaget bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskUda skäl föranleda annat.

CU 1973: 33 29

(12) Utdrag ur förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

26 § Sparbank skall till insättarnas skydd ha egna fonder till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhåUande till sparbankens tUlgångar och tUl garantiförbindelser som sparbanken ingått (placeringar). Vid beräkningen av kravet på egna fonder indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar
hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kom
mun eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eller inrättning,
vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag,

3. andra fordringar för vilka 3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jäm- staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebo- förlig samfäUighet, bankaktiebolag, sparbank, postbanken, central- lag, sparbank, cenlralkassa eller kassa eller annan under A 1 eller 2 annan under A 1 eller 2 avsedd avsedd kassa eUer inrättning, kre- kassa eller inrättning, kreditaktie-ditaktiebolag eller försäkringsföre- bolag eller försäkringsföretag med tag med svensk koncession svarar, svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1—3,

5. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i värde
handling eller fordran, som angives under A 1—4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utiändskt bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller

inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt till

sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av

den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till

tomträtten,

4. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i värde
handling eller fordran, som angives under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vUket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt tiU sådan fastighet, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör tUl tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell

CU 1973: 33 30

verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fjista egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugufem-tusen kronor,

2. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eUer borgensförbindelse som angives under- Cl,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt femte och sjätte styckena skola avräknas från sparbankens egna fonder.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej egna fonder. I övrigt skall sparbank vid varje tidpunkt ha egna fonder till lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och

åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse tUl sitt nominella belopp.

Med egna fonder avses grundfond, reservfond och garantifond. Med egna fonder får likställas det nominella värdet av förlagsbevis, utställda av sparbanken, intill ett belopp motsvarande sparbankens reservfond. I fråga om förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med sparbankens fonder får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mot tio procent av reservfonden.

Från sparbankens egna fonder skall avräknas det bokförda värdet av vad sparbanken såsom aktiekapital eller i annan form tiUskjutit tUl företag som driver någon form av hankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har sparbank väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslutande har till syfte alt förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från sparbankens egna fonder avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mol sparbankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som sparbanken bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån bevU-jats tiU uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet liiggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eUer den fastighet, där denna uppföres, om ej särskUda skäl föranleda annat.

Sparbank, som pä grund av avtal enligt 79 § skall uppbära blivande överskott vid annan sparbanks likvidation, får vid bestämmande av kravet på egna fonder under tiden för likvidationen taga överskottet i beräkning intill belopp och på villkor som tillsynsmyndigheten fastställer.

CU 1973: 33 31

(13) Utdrag ur förslag till

Lag om ändring 1 lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

34 § Centralkassa jämte anslutna jordbmkskassor skall tiU insättarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes för kassorna gemensamt i förhållande till deras tillgångar och av dem ingångna garantiförbindelser (placeringar). Vid beräkningen av kapUal-kravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar
hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eUer inrättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag,

3. andra fordringar för vilka 3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jäm- staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebo- förlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, postbanken, cen- lag, sparbank, centralkassa eller tralkassa eUer annan under A 1 el- annan under A 1 eller 2 avsedd ler 2 avsedd kassa eller inrättning, kassa eller inrättning, kreditaktie-kreditaktiebolag eller försäkrings- bolag eller försäkringsföretag med företag med svensk koncession svensk koncession svarar, svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1—3,

5. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan eller ansluten jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A 1—4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vUka utländskt bankföretag eller annat försäkrings
företag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av
värdehandling eUer fordran, som angives under B 1 eller 2, eller
inteckning i jordbmks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt till

sådan faslighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

4. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan eller ansluten
jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i värdehandling
eller fordran, som angives under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket slatiigt bostadslån utgår

CU 1973: 33 32

inteckning i fastighet, som heli; eller delvis är imättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt lill sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller

borgen, dock ej tUl högre belopp för varje låntagare än tjugofemtusen kronor,

2. garantiförbindelser, som utfärdats av cenlralkassan eller ansluten jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eUer borgensförbindelse som angives under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. I övrigt skall centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor vid varje tidpunkt ha eget kapital till lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och

åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

TUlgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse tUl sitt nominella belopp.

Med eget kapital avses insatskapital, reservfond, disposUionsfond och av stämma fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likstäUas det nominella värdet av förlagsbevis, utställda av cenlralkassan, intill ett belopp motsvarande det belopp vai-till centralkassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital uppgår. I fråga om förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med centralkassans och de anslutna jordbrukskassornas eget kapital får likställas högst så stor del av det varje är förfallande beloppet som svarar mot tio procent av detta kapital.

Från centralkassans och de anslutna jordbrukskassornas eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad de såsom aktiekapital eller i annan form tiUskjutit tUl företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräknmg skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har centralkassa eller ansluten jordbmkskassa väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag som uteslutande har tUl syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda någon av kassorna lokaler för dess inrymmande eller tUlgodose därmed sammanhängande behov, skall från det egna kapitalet avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot kassans innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som kreditkassa bestämt på gmndval av särskUd värdering. Har enligt gäUande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats tiU

Inflyter medel till kassan, som denna icke genast kan använda till infriande av sina förbindelser eller till utlåning ät föreningarna, får kassan göra sådana medel räntebärande genom insättning hos riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jord-brakskredit eller postbanken eller genom placering i statsobligationer eller andra statspapper eller i Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer eller genom utlåning mot betryggande säkerhet av sådana obligationer eller av inteckning i fastighet eller i tomträtt eller genom utlåning åt samfällighetsförening.

Inflyter medel till kassan, som denna icke genast kan använda till infriande av sina förbindelser eller till utlåning åt föreningarna, får kassan göra sådana medel räntebärande genom insättning hos riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank eller centralkassa för jordbmkskredit eller genom placering i statsobligationer eller andra statspapper eller i Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer eller genom utlåning mot betryggande säkerhet av sådana obligationer eller av inteckiung i fastighet eller i tomträtt eller genom utlåning åt samfällighetsförening.

CU 1973: 33 34

Bilaga 6

Förslag i motionen 1973: 2169 till

Lag om vissa åtgärder för främjande av saneringsverksamhet m. m.

1 § Ägare av fastighet i byggnadskvarter kan träffa överenskommelse
att bilda samfällighetsförening enligt lagen om förvaltning av samfällig
heter med ändamål att främja saneringsverksamhet inom kvarteret.

Överenskommelsen skaU innehålla bestämmelser om grunderna för delaktighet och uttaxering m. m. inom samfällighetsföreningen.

Samfällighetsförening enligt derma lag åtnjuter ej förmånsrätt för belopp som vid uttaxering påförts aigare av ansluten fastighet eller innehavare av tomträtt.

2 § Samfällighetsförening enligt denna lag får uppta förhandling med fastighetsägare i kvarteret rörande byggnadsåtgärder, som fordras för iakttagande av lägsta standard som kan godtas enligt bostadssaneringslagen.

3 § Kan överenskommelse om byggnadsåtgärder inte träffas, får samfällighetsförening ansöka hos hyresnämnden om att på fastighetsägarens bekostnad vidta åtgärder, som behövs för iakttagande av sådan standard, om bristen är till olägenhet för övriga fastigheter i kvarteret.

Sökanden skall ställa godtagbar säkerhet för byggnadsåtgärderna och styrka, att begäran om förhandlii.ig skett hos fastighetens ägare minst ett år före ansökan.

4 § Hyresnämnd skall besluta om vidtagande av åtgärd på fastighets
ägarens bekostnad under de förutsättningar, som gäller enligt bostads
saneringslagen.

Om verkan av beslut, anteckning i fastighetsbok m. m., gäller vad som sägs i saneringslagen angående upprustningsåläggande med iakttagande av att anmälningar, som ankommer på kommun, i stället skall verkställas av samfäUighetsföreningen.

5 § Fordran för byggnadsåtgärd enligt denna lag äger företräde framför
inteckning, som skett efter det anteckning gjorts om beslutet i fastighets-
bok eller tomträttsbok om uppmsitningsåtgärd.

Förmånsrätten består till dess anteckningen avförts hos inskrivningsmyndigheten.

6 § Fastighetsägare får till befrielse från upprustningsåtgärd enligt den
na lag begära, att samfällighetsföreningen skall lösa fastigheten.

Talan om inlösen skall väckas vid fastighetsdomstolen.

Om tid för väckande av talan gäller vad som sägs i 17 § bostadssaneringslagen. Vid inlösen gäller expropriationslagens bestämmelser i tilllämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

MARCUSBOKTH.STOCKHOLM 1973 7300S6