Civilutskottets betänkande nr 19 år 1973 CU 1973:19

Nr 19

Civilutskottets betänkande i anledning av dels propositionen 1973: 1 i
vad avser vissa anslag för budgetåret 1973/74 för bostadsbyggande
m. m., dels propositionen 1973: 21 angående sanering av det äldre bostadsbeståndet,
 dels i dessa ämnen väckta motioner.

Propositionerna

Kungl. Maj:t har i propositionen 1973:1 bilaga 13 (inrikesdepartementet)
punkterna E 1—E 6 (s. 157—179) och IV: 11—13 (s. 232—
278) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de ändringar i grunderna för förbättringslån som förordats
i statsrådsprotokollet, att gälla fr. o. m. den 1 juli 1973,

2. godkänna de ändringar i grunderna för bidrag till anpassning av
bostäder för handikappade som förordats i statsrådsprotokollet, att gälla
fr. o. m. den 1 juli 1973,

3. medge att räntefria förbättringslån beviljas med högst 110000000
kr. under vart och ett av åren 1973 och 1974,

4. bemyndiga Kungl. Maj:t att vid behov besluta om ökning av den
under 3 upptagna ramen för ramen för långivningen under år 1973,

5. godkänna i statsrådsprotokollet förordad ändring av bostadsbyggnadsplanens
konstruktion,

6. uttala sig för en bostadsbyggnadsplan för år 1973 med den omfattning
och fördelning som förordats i statsrådsprotokollet,

7. medge att ramen för bostadslån för nybyggnad under år 1973
bestäms med utgångspunkt i 82 500 lägenheter med den i statsrådsprotokollet
angivna genomsnittsytan,

8. medge att ramarna för bostadslån och byggnadstillstånd för nybyggnad
under år 1973 får tas i anspråk för ombyggnads- och förbättringsverksamhet,
 i den mån de inte utnyttjas helt för sitt ändamål,

9. medge att ramen för beviljande av bostadslån under vart och ett
av åren 1974 och 1975 fastställs till 8 375 000 m2 våningsyta, motsvarande
ett beräknat antal lägenheter av 80 000 jämte lokaler som omfattas
av låneunderlag och pantvärde för bostadslån,

10. medge att av de under 9 upptagna ramarna för vart och ett av
åren 1974 och 1975 högst 20 000 m2 våningsyta får tas i anspråk för
nybyggnad av lokaler i äldre bostadsområden,

1 Riksdagen 1973. 19 sami. Nr 19

CU 1973: 19

2

11. medge att Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om projektreserv
för åren 1973—1974 i enlighet med vad som förordats i stadsrådsprotokollet,

12. medge att beslut om bostadslån för nybyggnad meddelas intill
ett belopp av 2 005 000 000 kr. under år 1973,

13. medge att beslut om bostadslån för ombyggnad samt räntebärande
förbättringslån meddelas intill ett belopp av 170 000 000 kr. under
år 1973,

14. godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändrade riktlinjer för
verksamheten med förhandsbesked om bostadslån för hus som skall
byggas med tillämpning av industriella produktionsmetoder,

15. bemyndiga Kungl. Maj:t att under de förutsättningar som angetts

1 statsrådsprotokollet besluta om utökning av de under 12 och 13 upptagna
ramarna,

16. godkänna i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer beträffande
opartisk upplåtelse av lokaler för fritidsändamål som har finansierats
med stöd av bostadslån,

17. godkänna den i statsrådsprotokollet förordade höjningen av låneunderlaget
vid ombyggnad av vissa småhus från 20 000 till 25 000 kr.,

18. besluta att lån från lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder
får fr. o. m. den 1 juli 1973 utgå med högst 1 800 kr. per rum,

19. på driftbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret 1973/74
anvisa

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 13 563 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 26 444 000 kr.,

c. till Statens hyresråd ett förslagsanslag av 1 835 000 kr.,

d. till Räntebidrag ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

e. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. ett förslagsanslag av
150 000 000 kr.,

f. till Byggnadsforskning ett anslag av 9 000 000 kr.,

20. på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret
1973/74 anvisa

a. till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av

2 680 000 000 kr.,

b. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investeringsanslag
av 1 000 kr.,

c. till Lånefonden för kommunala markförvärv ett investeringsanslag
av 100 000 000 kr.

Punkterna E 7—E 8 och IV: 14 liar behandlats i civilutskottets betänkande
CU 1973: 10.

Kungl. Maj:t har vidare i propositionen 1973:21 angående sanering
av det äldre bostadsbeståndet föreslagit riksdagen att

CU 19 1973:

3

1. godkänna i propositionen förordade riktlinjer beträffande målen
för och planeringen av saneringsverksamhet,

2. godkänna i propositionen förordade ändringar i grunderna för
markförvärvslån,

3. godkänna i propositionen förordade ändringar i grunderna för
tomträttslån,

4. godkänna i propositionen förordade ändringar i grunderna för bostadslån
till ombyggnader,

5. godkänna i propositionen förordade ändringar i grunderna för förbättringslån,

6. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om initialstöd till
upprustning av lägenheter i flerfamiljshus,

7. godkänna vad i propositionen anförts i fråga om grunder för att
bestämma lägsta godtagbara standard och riktlinjer för tillämpningen
av denna standard,

8. medge att beslut om bostadslån för ombyggnad och räntebärande
förbättringslån meddelas intill ett belopp av 220 000 000 kr. under år
1974,

9. bemyndiga Kungl. Maj:t att under de förutsättningar som angetts
i propositionen besluta om utökning av den under 8 upptagna ramen.

Propositionen 1972: 22 med förslag till bostadssaneringslag m. m. behandlas
i utskottets betänkande CU 1973: 20.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de vid riksdagens början väckta motionerna 1973:

59 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen måtte
uttala sig för ett omedelbart införande av hyresstopp och hos Kungl.
Maj:t hemställa om skyndsamt förslag om utvidgning av prisregleringslagen
till att omfatta även hyresområdet, varvid hyresstoppet skall baseras
på de den 1 januari 1973 gällande hyrorna,

234 av herr Östrand (s) och fru Thunvall (s) vari hemställs att riksdagen
begär att Kungl. Maj:t skyndsamt vidtar åtgärder för att motverka
oskäliga kapitalvinster vid försäljning av statsbelånade småhus
som inte köpts i huvudsaklig avsikt att bereda varaktig bostad åt ägaren,
361 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att styckebyggda — icke gruppbyggda — småhus skall kunna belånas
med bostadslån utan hinder för rambegränsningar,

2. att anbudskonkurrens bör gälla som villkor för statligt bostadslån,

3. att hos Kungl. Maj:t anhålla om åtgärder för att stimulera till
en sådan ökning av småhusbebyggandet att småhusandelen blir i överensstämmelse
med konsumenternas krav,

CU 1973: 19

4

4. att en första målsättning för de närmaste åren måste vara att
minst 50 % av antalet producerade lägenheter är småhus,

5. att hos Kungl. Maj:t anhålla om tilläggsdirektiv till boendeutredningen
med uppgift att dels initiera forskning om boendemiljön, dels
lägga fram förslag till program för boendemiljön enligt i motionen anförda
grunder beträffande miljö-, service- och inflytandeaspekter,

6. att som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen
anförts om räntans betydelse för paritetslånesystemets användning,

7. att medgiva att övre lånegränsen för statligt bostadslån höjs till
95 % för småhus som bebos av låntagaren och 90 % för enskilt ägda
flerfamiljshus,

8. att låneunderlagsnivån för lån till ombyggnad av småhus som
inte uppfyller kravet på varaktigt behov höjs från 20 000 kr. till 30 000
kr. från den 1 juli 1973,

9. att räntan på nu amorteringspliktiga tilläggslån skall vara 6 %
mot nuvarande 4 % och att denna subventionsminskning skall träda i
kraft den 1 juli 1973,

10. att förbättringslån ges på lika villkor till skilda kategorier låntagare
på sätt som anges i motionen,

11. att maximibeloppet för de förbättringslån som är stående och
räntefria höjs till 15 000 kr. i normalfallet och till 17 000 kr. för samer
i de fyra nordligaste länen,

363 av herr Hörberg m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär

1. att begreppet markkontaktbostäder blir officiellt definierat och
vedertaget för den typ av bostäder som samhället i framtiden vill
prioritera,

2. att en arkitekt- och producenttävlan om varierande hustyper för
markkontaktbostäder och lämpliga ”byar” för sådana arrangeras,

3. att kommunerna ges möjlighet till en ny typ av underställningsfri
kommunal borgen avsedd att användas för borgen till topplån åt
familjer vid förvärv av markkontaktbostad,

532 av herr Helén m. fl. (fp) vari — med hänvisning till motiveringen
i motionen 1973: 427 — hemställs att riksdagen beslutar att som sin
mening ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts angående
handikappades bostadsförhållanden,

535 av fru Mogård (m) vari — med hänvisning till motiveringen i
motionen 1973: 435 — hemställs att riksdagen uttalar att kön eller
civilstånd inte bör tillmätas betydelse vid förmedling av bostäder,

864 av herr Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller att medelstilldelningen till Lånefonden för bostadsbyggande
för budgetåret 1973/74 ges andra proportioner mellan ny- och
ombyggnadsverksamhet i linje med vad i motionen anförts,

CU 1973:19

5

867 av herr Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller om en förutsättningslös prövning av bostadsbyggnadsprogrammens
konstruktion enligt de riktlinjer som i motionen anförts,

869 av herr Bohman m. fl. (m) vari — med hänvisning till motiveringen
i motionen 1973: 241, såvitt avser avsnittet En ny bostadspolitik
— hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning rörande
den framtida bostadspolitikens målsättning och former i enlighet
med de riktlinjer som angivits i motionen,

871 av herr Dahlgren m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att bostadsstyrelsen ges i uppdrag att se över
gällande normer och regler för bostadsbyggandet i syfte att få till stånd
ett förenklat förfarande enligt i motionen anförda grunder,

874 av herr Hamrin m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär att förslag avges om förbättring av villkoren för bostadsförbättringslån,
 innebärande en höjning av gränsen för den ränte- och
amorteringsfria delen av lånet,

875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen måtte uttala att någon höjning av paritetstalet i avvaktan
på ställningstagande i finansieringsfrågorna från den tillsatta
utredningens sida jämte riksdagens behandling av förslag från utredningen
härom icke bör äga rum, och att riksdagen måtte hemställa till
regeringen att dess beslut om höjt paritetstal skall återgå,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om att den hos utredningen
om bostadsfinansiering hemställer om att denna med förtur behandlar
och framlägger förslag rörande statlig totalfinansiering genom bostadseller
samhällsbyggnadsbank, vilka frågor skyndsammast möjligt måtte
föreläggas riksdagen för ställningstagande,

883 av fru Åsbrink m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller om sådana bestämmelser som innebär obligatoriskt
handikappvänlig byggnation,

954 av herr Karlsson i Huskvarna (s) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att anpassningsbidrag måtte utgå även till ändringar
i fritidshus efter särskild prövning av kungl, bostadsstyrelsen,

1549 av herrar Andersson i Nybro (c) och Svanström (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om åtgärder för att få
fram metoder för bedömning av planekonomin vid offentligt byggande
i syfte att skapa ett bättre underlag för förtroendevalda som har att fatta
besluten i kommuner och landsting,

1550 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om att regler snarast möjligt utarbetas för ett
upprustningsstöd till äldre villabebyggelse — i enlighet med motionen —
i syfte att öka sysselsättningen inom byggnadsbranschen,

1552 av herr Annerås (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.

CU 1973: 19

6

Maj:t anhåller om att enhetlig ortskoefficient bör fastställas för Göteborgsregionen,

1559 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att ett program för bostadsbyggandet
på lång sikt föreläggs nästa års riksdag,

2. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna

a. att bostadskonsumentemas efterfrågan i större utsträckning skall
styra bostädernas utformning, vilket innebär att en väsentligt ökad andel
av bostadsproduktionen bör ske i form av småhus eller låga flerfamiljshus
med god markkontakt,

b. att tillkomsten av tillfälliga aktiveringsgrupper i syfte att underlätta
den sociala anpassningen i nya bostadsområden stimuleras i enlighet
med vad i motionen anförts,

c. att bostadsfinansieringsutredningen ges i uppdrag att pröva frågan
om en höjning av låneunderlaget för statligt belånade flerfamiljshus och
småhus upp till 125 kvm/lägenhetsyta så att det sammanfaller med pantvärdet,

3. att riksdagen beslutar att i syfte att pressa ner bostadskostnaderna

a. införa krav på anbudskonkurrens som villkor för statlig långivning,

b. uppdra åt statens pris- och kartellnämnd att på det sätt motionen
anger noga följa pris- och produktivitetsutvecklingen och skärpa övervakningen
av monopol- och kartelltendenser samt rekommendera åtgärder
i prispressande syfte,

4. att riksdagen beslutar att Kungl. Maj:t bemyndigas

A. att fastställa räntan på nu amorteringspliktiga tilläggslån till 6 procent
mot nuvarande 4 procent samt att denna subventionsminskning träder
i kraft fr. o. m. den 1 juli 1973,

B. att beträffande den statliga låneverksamheten

a. fastställa den övre lånegränsen i fråga om bostadslån till kommun
eller allmännyttiga bostadsföretag till 100 procent av låneunderlaget
inom 100 procent av pantvärdet, under förutsättning att kommun ställer
borgen för lånet i inteckningsläget mellan 95 procent och 100 procent,

b. fastställa den övre lånegränsen för enskilt ägda flerfamiljshus till
90 procent av låneunderlaget inom 90 procent av pantvärdet,

c. fastställa den övre lånegränsen för småhus till 95 procent av låneunderlaget
inom 95 procent av pantvärdet,

1560 av herr Hellström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer om en översyn av bostadsförmedlingarnas turordning
och förmedlingsprinciper i första hand i vad avser ensamstående
och familjer utan barn i enlighet med vad som i motionen angivits,

1562 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
måtte besluta att till Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret
1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 200 000 000 kr.,

1563 av herr Hyltander m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen be -

CU 1973: 19

7

slutar anhålla om att Kungl. Maj:t tillsätter en parlamentarisk utredning
med uppgift att utreda och framlägga förslag till planering av den
mänskliga samhällsmiljön i enlighet med motionens intentioner,

1567 av herrar Lindkvist (s) och Persson i Karlstad (s) vari — såvitt
nu är i fråga — hemställs att riksdagen beslutar att bostadslån till förvärv
av tidigare statsbelånad fastighet med flerfamiljshus skall kunna
lämnas bostadskooperativt företag samt att lån till förvärv skall kunna
lämnas kommun, allmännyttigt bostadsföretag eller bostadskooperativt
företag utan hinder av nu enligt bostadsstyrelsens anvisningar gällande
inskränkningar,

1568 av fröken Ljungberg m. fl. (m) vari hemställs

A. att riksdagen beslutar

1. att för år 1973 fastställa en bostadsbyggnadsplan för maximalt
88 000 lägenheter,

2. att byggandet av småhus utan statliga lån skall ske fritt utöver de
av riksdagen fastställda ramarna,

3. att ramen för bostadslån inom bostadsbyggnadsplanen för vart och
ett av åren 1974 och 1975 fastställes till en våningsyta i m2 motsvarande
maximalt 75 000 lägenheter,

4. att fastställa den övre lånegränsen för statliga lån till bostadsändamål
till 90 procent av låneunderlaget, oavsett förvaltningsform,

5. att räntan på amorteringspliktiga tilläggslån skall vara sex procent
från 1 juli 1973,

6. att till Bostadsstyrelsen för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag
av 13 047 000 kronor,

7. att till Länsbostadsnämnderna för budgetåret 1973/74 anvisa ett
förslagsanslag av 25 331 000 kronor,

8. att avslå Kungl. Maj:ts förslag att till Lånefonden för kommunala
markförvärv anvisa ett investeringsanslag av 100 000 000 kronor,

B. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller

1. att paritetslånesystemet snarast avvecklas och att förslag framlägges
om ett nytt lånesystem för den statliga bostadslånegivningen,

2. att förbättringslån till upprustning av lägenheter i omoderna flerfamiljshus
snarast, genom proposition till riksdagen, måtte komma att
omfatta även enskilt ägda fastigheter,

3. att en undersökning genomföres angående storleken och effekten
av de subventioner av olika slag som för närvarande utgår till skilda
grupper av bostadskonsumenter,

1570 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om en intensifierad forskning om olika
tätortsbildningars sociala, miljömässiga och samhällsekonomiska kvaliteter
i olika avseenden,

1571 av herr Olsson i Kil (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller att motionen överlämnas för beaktande till bostadsfinansieringsutredningen
och bostadsbeskattningsutredningen,

CU 1973: 19

8

1572 av herrar Persson i Karlstad (s) och Lindkvist (s) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att boendeutredningen
får tilläggsdirektiv att skyndsamt föreslå åtgärder syftande till att möjliggöra
en rimligare fördelning av kostnaderna för en viss lägenhetsreserv,

1576 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär tillsättandet av en för social-, civil- och inrikesdepartementen
gemensam arbetsgrupp med uppgift att utarbeta
ett planpolitiskt och socialt rehabiliteringsprogram för de s. k. nyslumområdena
och för de från miljösynpunkt drabbade halvcentrala bostadszonema,

dels de i anledning av propositionen 1973: 21 väckta motionerna
1973:

1629 av herr Grebäck m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär

1. att i bostadslånekungörelsen införs som villkor för lån till sanering
att de boende hörs om saneringens omfattning,

2. att initialstöd för sanering måtte utgå även till hus med en eller
två lägenheter,

3. att det statliga bostadslånet för enskilda fastighetsägare höjs till
20 % av låneunderlaget och att den övre gränsen för bostadslånet höjs
från 85 % till 90 %,

1630 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen måtte uttala sig för att lånereglerna för totalsaneringen
ändras i enlighet med saneringsutredningens förslag så att basannuiteten
sänkes från 5,1 till 4,6 %,

2. att lånetiden för markförvärvslån fastställes till 15 år, varav de
första 5 åren är amorteringsfria,

3. att tomträttslån, när marken bebyggs med stöd av statligt lån,
utbetalas redan året efter det att preliminärt beslut om bostadslån
meddelats,

1631 av herr Lindkvist (s) vari — såvitt nu är i fråga (yrkandet 1) —
hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om tilläggsdirektiv
till boendeutredningen att föreslå åtgärder som stävjar tendenserna att
genom s. k. andelslägenheter motverka övergripande bostadspolitiska
mål.

1632 av herr Lindkvist (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger Kungl. Majit till känna att bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus
som fyller ett varaktigt behov bör kunna medges även i fall, där
åtgärderna hittills bedömts vara av endast ringa omfattning,

1633 av fröken Ljungberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
måtte

1. med avslag på Kungl. Maj:ts förslag om en särskild kostnadsmålsättning
för sanerade lägenheter som sin mening ge Kungl. Majit till

CU 1973: 19

9

känna att hyreslagens bruksvärderegler måtte tillämpas även på sådana
lägenheter,

2. avslå Kungl. Maj:ts förslag om förlängning av amorteringstiden
för ombyggnadslån till 40 år,

3. ge Kungl. Maj:t till känna att likformiga lånegränser i fråga om
ombyggnadslån måtte gälla för alla kategorier av låntagare,

4. ge Kungl. Maj:t till känna att avskrivningsreglerna i fråga om förbättringslån
måtte erhålla en i förhållande till skilda ägarkategorier
neutral utformning,

1634 av herr Tobé m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att frågan om trafik- och
gårdssanering i äldre stadsdelar blir föremål för vidare utredning och
att förslag om stimulans för sådan sanering snarast möjligt föreläggs
riksdagen,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att de frågor som hänger
samman med problematiken om utglesningen av befolkningen i de större
tätorternas centrala och halvcentrala stadsdelar blir föremål för utredning
genom boendeutredningens försorg,

3. att riksdagen beslutar att stimulansbidraget på högst 6 000 kr.
skall utgå jämväl för reparation av småhus,

4. att riksdagen beslutar att förbättringslån skall kunna utgå för
reparation av alla typer av fastigheter med begränsad återstående användningstid,

5. att riksdagen beslutar att den ränte- och amorteringsfria delen av
förbättringslånen höjs till 15 000 kr. per lägenhet,

6. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att arbetet med översyn av
reglerna för standard-, läges- och saneringstillägg påskyndas.

Den till civilutskottet hänvisade motionen 1973: 1612 har överflyttats
till lagutskottets handläggning och behandlas i dess betänkande LU
1973: 13.

Statistik över bostadsbyggandet m. m.

År 1972 färdigställdes ca 104 000 lägenheter vilket innebär en minskning
med 3 000 lägenheter i jämförelse med år 1971. Utvecklingen under
perioden 1965—1972 framgår av följande tabell.

CU 1973:19

Tabell 1. Inflyttningsfärdiga lägenheter åren 1965—1972.

10

År

Totalt

Därav i

Andelen (%)
lägenheter
i småhus

småhus

flerfamiljshus

1965

96 843

27 575

69 268

28

1966

89 361

27 121

62 240

30

1967

100 213

28 305

71 908

28

1968

106 234

28 656

77 578

27

1969

109 055

31 699

77 356

29

1970

109 843

34 617

75 226

32

1971

107 188

31 945

75 243

30

1972

104 046

37 135

66 911

36

Källa: Statistiska centralbyrån (SCB)

Av de under 1972 färdigställda lägenheterna var ca 37 000 i småhus
och ca 67 000 i övriga hus, i tabellen benämnda flerfamiljshus. Jämfört
med år 1971 har antalet färdigställda lägenheter minskat med 3 procent
under år 1972. Under sistlidna år har antalet färdigställda lägenheter
i flerfamiljshus minskat med 11 procent medan småhusen ökat med
16 procent. Småhusandelen utgjorde 36 procent jämfört med 30 procent
år 1971. Småhusandelen är den högsta liksom antalet småhus är
det största under den period tabellen visar.

I bilaga till kompletteringspropositionen (prop. 1973: 125, bil. 1) redovisas
en reviderad nationalbudget för år 1973. I budgeten lämnas
bl. a. (s. 124—129) vissa uppgifter om den beräknade utvecklingen på bostadsområdet
under åren 1973 och 1974. Beräkningarna har utförts
inom konjunkturinstitutet (Kl). Enligt institutet kommer antalet färdigställda
lägenheter under innevarande år att uppgå till ca 101 000 och
under 1974 till ca 81 000.

Uppgifterna om påbörjandet i följande tabell avser åren 1970—1972.

Tabell 2. Påbörjade lägenheter åren 1970—1972.

År

Totalt

Därav i

Andelen (%)
lägenheter
i småhus

småhus

flerfamiljshus

1970

106 600

30 900

75 700

29

1971

104 300

35 600

68 700

34

1972

97 400

42 400

55 000

44

Källa: SCB

Under år 1972 påbörjades 97 400 lägenheter varav 42 400 i småhus
och 55 000 i flerfamiljshus. Jämfört med 1971 minskade påbörjandet
av lägenheter i flerfamiljshus med 20 procent eller ca 13 700 medan
det i småhus ökade med 19 procent eller 6 800. Totalt minskade påbörjandet
med 7 procent eller med 6 900 lägenheter. Småhusandelen

CU 1973:19

11

beträffande påbörjade lägenheter uppgick till 44 procent vilket är en ökning
med 10 procentenheter under 1972.

Enligt KI:s beräkning i den reviderade nationalbudgeten kommer
påbörjandet under såväl 1973 som 1974 att uppgå till 80 000 lägenheter.
 Andelen påbörjade lägenheter i småhus beräknas 1973 till ca 47,5
procent och 1974 till ca 50 procent.

Uppgifter om kommunernas bedömningar i bostadsbyggnadsprogrammen
lämnas på s. 18—19.

Beträffande bostadsbyggandets regionala fördelning märks under perioden
1970—1972 en såväl relativ som absolut minskning av påbörjandet
i de tre storstadsområdena sammantagna. Mellan 1971 och 1972
minskade antalet påbörjade lägenheter i Storstockholm med ca 750 medan
minskningen i Storgöteborg uppgick till drygt 1 400. I Stormalmö
minskade antalet påbörjade lägenheter med ca 850. Minskningen i storstadsområdena
uppgick alltså under år 1972 till drygt 3 000, medan för
riket i övrigt antalet påbörjade lägenheter under år 1972 minskade med
ca 3 900. År 1972 påbörjades 34 300 lägenheter i storstadsområdena och
63 000 i riket i övrigt.

I nedanstående tabell lämnas uppgifter om inflyttningsfärdiga lägenheters
fördelning på lägenhetstyper.

Tabell 3. Inflyttningsfärdiga lägenheter fördelade på lägenhetstyper åren
1969—1972.

År för
inflyttning

Antal

lägenheter

Därav i %

1 rum

2 rum

3 rum

4 el. flera rum

Samtliga hus

1969

109 055

19,4

19,6

27,0

33,9

1970

109 843

18,7

21,2

26,0

34,1

1971

107 188

19,5

20,8

27,5

32,2

1972

104 046

18,7

20,0

24,5

36,9

Småhus

1969

31 699

3,4

3,9

4,4

88,3

1970

34 617

2,0

3,8

4,9

89,2

1971

31 945

2,3

3,4

6,9

87,4

1972

37135

1,4

2,5

7,9

88,2

Flerfamiljshus

1969

77 356

26,0

26,1

36 3

11,7

1970

75 226

26,4

29,2

35,7

8,8

1971

75 243

26,8

28,1

36,3

8,8

1972

66 911

28,5

29,6

33,7

8,2

Källa: SCB

Beträffande lägenhetstyper har 1972 jämfört med 1971 en förskjutning
mot större lägenheter dvs. lägenheter med fyra eller flera rum
skett i samtliga hus. I flerfamiljshusen minskade dock andelen lägen -

CU 1973:19

12

heter med tre eller flera rum medan förhållandet var det omvända beträffande
småhusen.

Under år 1971 uppgick den genomsnittliga våningsytan i de belånade
projekten till 91 m2. Ar 1972 var den 97 m2. I småhus var genomsnittsytan
i de statligt belånade projekten år 1971 125 m2 och år 1972 126 m2
medan den i flerfamiljshusen uppgick till 79 resp. 80 m2. Den genomsnittliga
ytan hos såväl flerfamiljshusen som småhusen har alltså varit
praktiskt taget oförändrad mellan åren 1971 och 1972. Den ökning av
den genomsnittliga våningsytan i samtliga hus som ägt rum mellan de
båda åren beror alltså på småhusens ökande andel i långivningen som
ägt rum de två senaste åren.

Under redovisningsperioden har som framgår av tabellen nedan andelen
småhus minskat inom alla byggherrekategorier utom inom den
enskilda sektorn. Beträffande flerfamiljshusen har den offentliga sektorns
andel ökat medan övriga byggherrekategorier minskat sin andel.
Särskilt stor har minskningen av rikskooperationens andel varit.

Tabell 4. Färdigställda lägenheters fördelning efter byggherrekategori
åren 1967—1972.

Färdig-

ställningsår

Andel lägenheter (%) uppförda av byggherrar
inom följande sektorer

Offentliga

sektorn

Riks-

kooperativa

företag

Övriga

kooperativa

företag

Enskilda

Småhus

1967

10

5

1

83

1968

10

4

0

86

1969

10

2

0

88

1970

8

1

0

90

1971

8

1

0

91

1972

6

0

0

94

Flerfamiljshus

1967

57

22

3

18

1968

57

22

3

18

1969

59

19

4

18

1970

59

19

3

19

1971

62

17

3

18

1972

66

16

2

16

Källa: SCB

Antalet färdigställda lägenheter utan statligt stöd uppgick år 1970 till
12 900 och minskade år 1971 till 11 200. Under år 1972 uppgick antalet
till 15 800. Andelen lägenheter med statligt stöd var år 1972 85 procent,
 jämfört med 89 procent år 1971 och 88 procent år 1970. Av tabell
5 framgår motsvarande andelar för småhus och flerfamiljshus.

CU 1973:19 13

Tabell 5. Färdigställda lägenheter med statligt stöd åren 1967—1972.

År Andel lägenheter (%) med statligt stöd

Småhus Flerfamiljshus

1967

85

92

1968

83

94

1969

77

93

1970

78

93

1971

77

94

1972

67

94

Källa: SCB

Av antalet påbörjade lägenheter under år 1972 var andelen lägenheter
med statligt stöd 83 procent. För småhusen och flerfamiljshusen
var motsvarande tal 67 resp. 96 procent.

Uppgifterna i nedanstående tabell är hämtade från låneunderlagsgruppens
undersökningar och avser kostnader för genomsnittslägenhet i
flerfamiljshus för företag inom exploateringsområden med preliminärt
beslut. Den procentuella kostnadsförändringen anges i förhållande till
närmast föregående år. Överkostnaden uttrycker med hur mycket byggnadskostnaden
överstiger byggnadskostnadsandelen i pantvärdet resp.
produktionskostnaden överstiger pantvärdet. Siffrorna för år 1972 är
preliminära.

Tabell 6. Kostnader och yta för en genomsnittslägenhet i flerfamiljshus
åren 1967—1972.

År

Lägen-hetsyta
(ly) m*

Byggnadskostnad

Produktionskostnad

kr. per
m1 ly

förändr.

i %

överkost-nad i %

kr. per
m1 ly

förändr.

i %

överkost-nad i %

1967

75,0

916

-0,9

3,9

977

-1,1

3,8

1968

72,5

939

2,5

1,5

1 011

3,5

1,7

1969

70,8

940

0,1

1,1

1 013

0,2

1,5

1970

69,5

981

4,4

3,1

1057

4,3

3,1

1971

68,6

1 039

5,9

-0,1

1 120

6,0

0,2

1972

67,6

1 115

7,3

1,6

1 203

7,4

1,6

Källa: Låneunderlagsgruppen

Fr. o. m. år 1970 har både byggnads- och produktionskostnaden stigit
avsevärt. Särskilt stor har kostnadsökningen varit under de senaste
tre åren. Under perioden har ytan för genomsnittslägenheten minskat
för varje år.

Uppgifterna i tabellerna 7—10 belyser hyresutvecklingen.

CU 1973:19

14

Tabell 7. Genomsnittlig årlig bostadskostnad, inklusive alla obligatoriska
tillägg, åren 1969, 1970 och 1971 för lägenhet om 3 rum och kök
efter byggnadsperiod. Kostnad i kronor.

Byggnadsperiod

1969

1970

1971

-1900

3 165

3 476

3 878

1901-1920

3 231

3 402

3 784

1921-1940

3 552

3 648

3 883

1941-1950

3 931

4 081

4 267

1951-1960

4 714

4 871

5 138

1961-1965

5 430

5 577

5 816

1966-1968

6 366

6 475

.

1966-1969

.

6 591

6 841

1966-1970

.

.

6 867

Samtliga lägenheter

4 874

5 161

5 531

. =uppgift saknas
Källa: SCB

För de hyreslägenheter som redovisas i

tabellen ovan har den årliga

bostadskostnaden ökat med knappt 6 procent mellan 1969 och 1970 och
med drygt 7 procent mellan 1970 och 1971.

Tabell 8. Årshyra i kronor.

, inklusive alla obligatoriska tillägg, per mÄ

åren 1969, 1970 och 1971 för lägenhet om 3 rum och kök efter bygg-

nadsperiod.

Byggnadsperiod

1969

1970

1971

-1900

39

44

48

1901-1920

39

41

45

1921-1940

46

47

50

1941-1950

56

58

61

1951-1960

65

68

71

1961-1965

72

74

77

1966-1968

79

80

.

1966-1969

81

84

1966-1970

.

85

Samtliga lägenheter

64

68

72

. = uppgift saknas
Källa: SCB

CU 1973:19

15

Tabell 9. Genomsnittliga inflyttningshyror inkl. bränsle i nyproducerade
lägenheter om 3 rum och kök i statsbelånade hus, färdigställda åren
1969—1971, fördelade efter byggherrekategori.

1969

1970

1971

Allmännyttiga företag

Yta/lägenhet (m’)
Hyra/m! (kr)

81

79

79

81

83

88

Årshyra/lägenhet (kr)

6 523

6 582

6 894

Kooperativa företag

Yta/lägenhet (m*)
Avgift/m* (kr)

81

80

79

74

79

84

Årsavgift/lägenhet (kr)

6 043

6 305

6 667

Insats/lägenhet (kr)

7 310

6 795

6 946

Enskilda företag

Yta/lägenhet (m*)

82

80

79

Hyra/m* (kr)

84

87

100

Årshyra/lägenhet (kr)

6 903

6 959

7 927

Källa: SCB

Mellan 1969 och 1970 steg årshyran per lägenhet för nyproducerade
lägenheter om 3 rum och kök i statsbelånade hus med knappt 1 procent
i hus ägda av allmännyttiga eller enskilda företag. Mellan 1970 och 1971
steg inflyttningshyran för lägenheter i allmännyttiga företag med cirka
6 procent medan den för lägenheter i enskilda företag steg mer än dubbelt
så mycket eller med cirka 14 procent. Årsavgiften hos kooperativa
företag steg med cirka 4 procent mellan 1969 och 1970 och med cirka
6 procent mellan 1970 och 1971. Mellan 1969 och 1970 minskade insatsen
hos dessa företag med 17 procent medan den steg med 2 procent
mellan 1970 och 1971.

Av tabellen nedan framgår att bostadsposten i konsumentprisindex
varje år under perioden 1969—1972 stigit mindre än totalindex. Livsmedelsposten
— beräknad på samma sätt — har däremot stigit snabbare
än totalindex.

Tabell 10. Konsumentprisindex. 1949 = 100. (SCB)

Totalindex

Bostadsdel

Livsmedelsposten

1969

221

253

261

1970

236

278

283

1971

254

283

309

1972

269

297

337

Källa: SCB

CU 1973:19

16

I nedanstående tabeller redovisas för åren 1963—1972 prisutvecklingen
för vissa byggnadsmaterial samt byggnadskostnadsindex och byggnadskostnad
per m2 lägenhetsyta.

Tabell 11 a. Prisutvecklingen för vissa byggnadsmaterial åren 1963—
1972. Januari 1963 = 100.

År

Material1

Cement

Lätt-

betong

Fabrikstillv.

betong-

massa

Fönster-

snickerier

Dörrsnicke-

rier

Inrednings-snickerier fh

Arme-

ringsstål

Värmeiso-

lerings-

material

1963

101

100

102

104

102

103

105

98

1964

101

102

105

lil

104

108

119

99

1965

99

104

108

116

lil

113

116

101

1966

101

109

114

118

115

114

113

104

1967

107

115

117

118

116

115

119

107

1968

107

115

120

119

120

115

117

110

1969

107

119

120

119

121

117

137

lil

1970

114

127

125

130

129

125

162

120

1971

131

128

132

131

129

125

155

122

1972

139

144

146

142

136

136

158

133

1 Indexen är beräknad exkl. oms eller moms. Indextalen gäller 1.7 resp. år.

Som framgår av tabellen ovan har prisutvecklingen under det senaste
året varit ogynnsam beträffande bl. a. cement, lättbetong, snickerier och
isoleringsmaterial. För nästan alla de redovisade materialkomponenterna
har prisutvecklingen under 3-årsperioden 1970—1972 varit ogynnsammare
än under 7-årsperioden 1963—1969. I sammanhanget bör framför
allt de stabila materialpriser som gällde under åren 1967—1969 noteras.

Tabell 11 b. Utvecklingen av byggnadskostnadsindex samt byggnadskostnaden
per m2 lägenhetsyta åren 1963—1972.

År

Byggnadskostnadsindex1

Byggnadskost-nad per ma lä-genhetsyta*

Material

Löner

Omkostnader

Totalt

1963

100

100

100

100

100

1964

106

104

106

105

106

1965

lil

108

112

110

119

1966

115

112

119

115

126

1967

116

117

125

118

124

1968

118

123

129

122

127

1969

123

127

135

127

128

1970

133

133

145

137

133

1971

139

139

152

141

141

1972

148

152

161

151

150

1 Indexen är beräknad exkl. oms eller moms. Indextalen är årsmedeltal.
a Kostnaden avser priset för den färdiga produkten. Uppgifterna gäller flerfamiljshus
med statliga bostadslån.

Källa för tabellerna 11 a och b: Inrikesdepartementet

CU 1973:19

17

Mellan 1971 och 1972 ökade byggnadskostnadsindex totalt sett med
drygt 7 procent beroende framför allt på en stegring av lönekostnadsdelen
av totalindex med knappt 10 procent. Även mellan 1969 och 1970
steg totalindex kraftigt — orsakat av utvecklingen av de övriga två i totalindex
ingående delkomponenterna material och omkostnader.

Byggkostnaden per m2 sådan den redovisas i tabell 11 b visar en
nästan dubbelt så kraftig stegring mellan 1970 och 1971 och mellan
1971 och 1972 som mellan 1969 och 1970.

Sedan år 1967 har årligen utförts undersökningar om förekomsten av
outhyrda lägenheter i den statligt belånade flerfamiljsproduktionen. Resultaten
t. o. m. första halvåret 1972 framgår av nedanstående tabell.

Tabell 12. Andel (%) outhyrda lägenheter i statsbelånade flerfamiljshus
tre månader efter färdigställandet.

Färdigställandeperiod

Stor-

stock-

holm

Stor-

göte-

borg

Stor-

malmö

Kommun-block m.
mer än
75 000 in-vånare

Övriga

kommun-

block

Hela
■ riket

1967

1—3 kvartalet

0,4

3,6

—

2,6

4,2

3,0

1968

l:a halvåret

1,8

11,9

0,4

6,3

5,9

5,4

2: dra halvåret

2,1

9,8

0,2

4,2

5,6

4,9

1969

l:a halvåret

3,7

5,5

0,8

5,5

3,3

3,8

2: dra halvåret

1,3

5,5

0,2

0,5

2,4

2,2

1970

l:a halvåret

1,6

5,4

0,3

3,3

1,0

2,2

2: dra halvåret

0,5

4,3

1,7

0,7

1,6

1,6

1971

l:a halvåret

3,2

7,4

1,2

2,4

4,2

3,9

2: dra halvåret

2,6

12,7

2,6

7,8

8,8

7,5

1972

l:a halvåret

10,3

21,8

6,9

5,9

13,0

11,4

(antal

734

716

203

357

1 642

3 652)

Källa: SCB

Under perioden 1969—1970 minskade andelen outhyrda lägenheter
tre månader efter färdigställandet i hela riket. Fr. o. m. 1971 har andelen
ökat för att första halvåret 1972 vara den högst uppmätta under
hela undersökningsperioden. Särskilt höga siffror noteras för Storstockholm,
 Storgöteborg och för kommunblock med mindre än 75 000
invånare.

För att utröna om uthyrningssvårigheterna drabbat inte endast nyproduktionen
har bostadsstyrelsen gjort en undersökning rörande under
åren 1967—1971 färdigställda lägenheter i statsbelånade flerfamiljshus.

1 tabellerna 13 och 14 redovisas resultaten såväl absolut som relativt per
den 1 mars och den 1 september 1972.

2 Riksdagen 1973. 19 sami. Nr 19

CU 1973:19

18

Tabell 13. Andel (%) outhyrda lägenheter den 1 mars och den 1 september
1972 i statsbelånade flerfamiljshus färdigställda åren 1967—
1971.

1967

1968

1969

1970

1971

Den 1/3 1972

1,7

2,4

2,5

1,8

4,3

Den 119 1972

2,4

3,1

3,6

2,5

3,4

Källa: Bostadsstyrelsen

Andelen outhyrda lägenheter steg mellan de två tidpunkterna för hus
färdigställda mellan 1967—1970. För hus färdigställda 1971 var däremot
andelen outhyrda lägenheter lägre i september 1972 än den varit
ett halvår tidigare.

Tabell 14. Antal outhyrda lägenheter i statsbelånade flerfamiljshus den
1 mars och 1 september 1972 i hus färdigställda åren 1967—1971.

Antal outhyrda
lägenheter

Ortsgrupper

Hela

riket

Stor-

stockholm

Stor-

göteborg

Stor-

malmö

Kommunblock
med över
75 000 inv.

Övriga i
kommun-block

Den 1/3 1972
Den 1/9 1972

540

670

2 720

3 315

330

665

1 690

2 100

2 920
2 960

8 200
9 700

Källa: Bostadsstyrelsen

Inom alla ortsgrupper har antalet outhyrda lägenheter färdigställda
under åren 1967—1971 blivit flera. Den 1 mars 1972 var antalet outhyrda
lägenheter för hela riket i procent av samtliga i undersökningen
ingående färdigställda lägenheter 2,5. Motsvarande tal den 1 september
1972 var 3,0. Nästan hela ökningen under perioden finns i lägenheter
förvaltade av allmännyttiga företag. Den 1 september 1972 uppgick antalet
outhyrda lägenheter i hus färdigställda 1967—1971 till 9 700. Inräknas
även de lägenheter som färdigställdes första halvåret 1972 uppgick
antalet outhyrda lägenheter per den 1 september 1972 till 12 500.
Härutöver fanns outhyrda lägenheter hos studentbostadsföretagen och i
specialbostäder.

De uppgifter som bostadsstyrelsen erhållit om outhyrda lägenheter
färdigställda under perioden 1967—första halvåret 1972 per den 1
mars 1973 har ännu ej — maj 1973 — slutbearbetats. Hittills föreliggande
uppgifter tyder på att antalet outhyrda lägenheter ökat.

I tabell 15 redovisas bostadsbyggnadsprogrammen för de fyra sista
programomgångarna. Uppgifterna avser antalet påbörjade lägenheter
enligt kommunernas bedömningar.

CU 1973:19

19

Tabell 15. Antal påbörjade lägenheter i medeltal per år enligt kommunernas
bedömningar i bostadsbyggnadsprogrammen.

Programomgång

70—74 71—75 72—76 73—77

Antal lägenheter

i medeltal/år 122 000 116 000 105 000 86 000(prel.)

Mellan programomgångarna 1971—1975 och 1972—1976 var minskningen
inom de tre storstadsområdena 19 procent. För övriga kommuner
med flera än 50 000 invånare var minskningen 22 procent medan
den för kommuner med mindre än 50 000 invånare uppgick till 16
procent.

Andelen lägenheter i småhus var i programomgången 1971—1975 34
procent. I programomgången 1972—1976 hade den stigit till 39 procent.
 I årets programomgång kan den uppskattas till cirka 50 procent.

Ytterligare uppgifter om de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen
för åren 1972—1976 lämnas i propositionen 1973: 1 bil. 13, s. 245—
248.

Beträffande kreditförsörjningsläget till bostadsbyggandet anförs i
statsverkspropositionen (prop. 1973: 1 bil. 13 s. 263—264) att vissa
störningar inträffat under år 1972. Sålunda har kön av låntagare som
söker långfristiga lån successivt ökat under det gångna året (se även
prop. 1973: 125, bil. 1, s. 166—167). Avlyftskön har orsakats av att
hypoteksinstituten inte kunnat emittera obligationer i erforderlig utsträckning
på grund av bristen på köpare.

De i statsverkspropositionen anförda störningarna beträffande avlyften
har inte kunnat elimineras under första kvartalet 1973.

Beträffande sysselsättningsläget inom byggnadsområdet hänvisas till
inrikesutskottets betänkanden InU 1973: 3 och InU 1973: 13 samt till
den av byggarbetsgruppen i januari 1973 avgivna promemorian Sysselsättningen
på byggarbetsmarknaden 1973—1974.

Statens ansvar för vissa lån m. m.

1967 års riksdag (prop. 1967: 100, SU 1967: 100) godkände riktlinjer
för bostadspolitiken, m. m., som även innebar vissa ställningstaganden
i fråga om statens ekonomiska ansvar. Ställningstagandena avsåg dels
ansvaret för skuldökning på bostadslån och för räntelån, dels ansvaret
för förluster som till följd av uthyrningssvårigheter i samband med mer
omfattande sysselsättningsminskning kan drabba tidigare belånade hus.
Uttalandena beträffande ansvaret för skuldökning har därefter preciserats
genom beslut av riksdagen (SU 1968: 100 s. 14—16) samt prop.
1972: 76, CU 1972: 26). Uttalandena beträffande förluster vid uthyr -

CU 1973:19

20

ningssvårigheter har däremot inte kommit under riksdagens bedömning
i vidare mån än de kan ha aktualiserats vid beslutet att öppna lånemöjligheter
för täckande av kostnader för outhyrda lägenheter (prop. 1972:
124, CU 1972: 32).

Statens ansvar för skuldökning på bostadslån och för räntelån har
(CU 1972: 26) angetts sålunda.

Den förordade garantin för skuldökning synes enligt departementschefsanförandet
och vad utskottet erfarit avse två skilda förhållanden.
Det ena avser att, om utvecklingen av basannuitet och paritetstal av hyrespolitiska
skäl inte lämpligen kan styras så att den samlade statsskulden
kan avvecklas medan fastigheterna ger tillräcklig avkastning, återstoden
skrivs av, vilket här torde avse en eftergift av en fordringsrätt.
Beslut av sådan art blir med nödvändighet generella. Det andra förhållandet
torde avse de lokalt begränsade situationer då låntagaren inte
kan bära återkrav, orsakade av höjt paritetstal eller höjd basannuitet,
som generellt bedömts som tolerabla. Dessa situationer torde närmast
motsvara de som utgjort utgångspunkt för 1967 och 1968 års uttalanden.

De angivna, för stora grupper av fastigheter generella eftergiftsbesluten
kan bli en följd av att den fortfarande gällande huvudprincipen om
att lånen helt skall återbetalas inte skulle kunna låta sig förena med den
samlade verkan av statsmakternas fortlöpande hyrespolitiska bedömningar.
 Eftergiftsbeslut av denna art kan sålunda inte göras beroende av
prövningar av viss låntagares förhållanden, av hyror och kostnader för
viss fastighet eller av ackordsbedömningar med hänsyn till säkerhetens
förmånsrätt. Garantins materiella innehåll innebär sålunda att de generella
bedömningarna i fråga om paritetstal och basannuitet förenas med
utfästelsen att ett därav förorsakat eventuellt eftergiftsbehov — bestämt
till restskulden vid en viss framtida tidpunkt — också bedöms utan hänsyn
till låntagarens faktiska betalningsförmåga. Eftersom de grundläggande,
 fortlöpande bedömningarna ligger i statens hand, har staten också
behållit möjligheten att kontrollera omfattningen av de eventuella eftergiftsbehoven.

De lokalt bundna eftergiftsbehoven är däremot knutna till individuella
bedömningar. Prövningen avser därvid inte en jämförelse av kostnader
och möjliga intäkter för viss fastighet utan tar sikte på låntagarens
samlade förhållanden, något som står i överensstämmelse med 1967 års
uttalanden. Föremålet för prövningen kan i denna situation inte anges
som restskulden som sådan. Prövningen får i stället avse om hyresmarknaden
i orten ger utrymme för de ytterligare betalningar som krävs då
paritetstal eller basannuitet höjts. Garantins innehåll blir i första hand
att anstånd kan medges tills vidare beträffande viss del av de halvårsvisa
debiteringarna, som sålunda i motsvarande mån läggs till låneskulden.
 Frågan om när den slutliga eftergiftsprövningen skall ske har inte
närmare angetts och torde falla under Kungl. Maj:t bedömande. Det
blir dock naturligt att i vart fall ta upp frågan i samband med ytterligare
höjningar för att därvid konstatera huruvida i propositionen angivet
ytterlighetsfall föreligger.

Inskränkningen att en betalningsoförmåga som hänför sig till låntagarens
egna åtgöranden inte skall kunna grunda anspråk på anstånd eller
eftergift föranleder ingen erinran från utskottets sida. I detta samman -

CU 1973:19

21

hang får dock även hänvisas till vad utskottet nedan (s. 7—9) anför om
vinstutdelningsfrågorna och den därvid gjorda bedömningen att prövningen
får ske med hänsyn till god förvaltnings- och bokföringssed.

Anstånd och eftergifter av närmast här förut nämnd typ torde i den
mån de blir erforderliga ofta anknyta till sådana prövningar av låntagarens
betalningsförmåga som aktualiseras vid betalningsförsummelse.
Regler och anvisningar därom påverkas inte av de här aktuella eftergiftsbedömningama.

Det bör slutligen erinras om att förlustfördelning enligt 33 § bostadslånekungörelsen
i dess tidigare lydelse kan bli aktuell i fråga om bostadslån
för hus färdigställda 1967 eller tidigare.

I sammanhanget antog riksdagen vidare förslag till lag med särskilda
bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m. och lagar om ändring
i lagen om aktiebolag och om ekonomiska föreningar, avsedda att utgöra
provisoriska undantag från eljest gällande redovisningsregler.

I fråga om ett vidare ansvar för vissa uthyrningssvårigheter innebar
1967 års riksdags beslut bl. a. att reglerna i 33 § i den upphävda bostadslånekungörelsen
(1962: 537) om fördelning mellan staten och kommuner
av förluster vid förvaltningen av hus som tillhör kommuner
och allmännyttiga bostadsföretag slopades. Reglerna äger från och med
den 1 januari 1968 giltighet endast beträffande lån som beviljats enligt
lånekungörelserna i deras tidigare lydelse. Reglerna innebar att sådan
förlust, som uppstått på annat sätt än genom vårdslöshet och försummelse
och som var av sådan art att hänsyn till förlusten inte bort tas
vid bestämmande av hyran, kunde till fyra femtedelar täckas genom
bidrag av statsmedel om inte staten friskrivit sig från denna skyldighet.
Bidrag har utgått i ett fall. Riksdagen anvisade då särskilt anslag för
ändamålet (prop. 1971: 145 bil. 9, CU 1971: 30).

Departementschefen anförde (prop. 1967: 100 s. 259) i anslutning till
förslaget att slopa reglerna om förlustfördelning:

Jag anser det inte uteslutet att staten i enstaka sådana fall kan behöva
ta på sig ett ansvar som går utöver vad nuvarande bestämmelser föreskriver.
 Jag vill därför understryka att ett upphävande av nuvarande
generella bestämmelser om förlustfördelning inte innebär att statsmakterna
fritar sig från sitt ansvar för sådana konsekvenser i fråga om
sysselsättningen och bostadsefterfrågan på en ort som följer av genomgripande
förändringar i de näringspolitiska förutsättningarna. Det är
emellertid lämpligare att statens medverkan i dylika fall får bestämmas
och utformas efter prövning av de speciella betingelserna i varje särskilt
fall. I allmänhet torde beslut av riksdagen därvid fordras.

1972 års riksdag (prop. 1972: 124, CU 1972: 32) godkände, som ovan
berörts, förslag att statliga lån skulle som en engångsinsats lämnas för
att täcka onormala hyresförluster under i princip åren 1971—1973 på
grund av att lägenheter inte har kunnat hyras ut eller upplåtas med bostadsrätt.
 Enligt kungörelsen (1972: 760) om lån avseende kostnader
för outhyrda lägenheter kan sådant lån lämnas för hus som belånats

CU 1973: 19

22

enligt 1967 års bostads!ånekungörelse eller tidigare lånekungörelser. Lån
utgår inte om för huset endast utgått räntelån utan samband med statslån
för byggandet. Lån kan utgå med skillnaden mellan beräknad hyra
för outhyrda lägenheter och normalt hyresbortfall, angivet till 1,5 procent
av beräknade hyresintäkter. Lån utgår endast om sålunda beräknat
lånebelopp uppgår till minst hälften av det normala hyresbortfallet,
dock lägst till 10 000 kr. För lånet skall ställas säkerhet som kan antas
vara betryggande. Lån utgår till allmännyttigt bostadsföretag endast mot
kommunal borgen såsom för egen skuld. Lån löper med ränta som för
bostadslån, f. n. 7,25 procent. Lån skall amorteras från halvårsskiftet
närmast efter det att två år förflutit från utbetalningsdagen och skall
återbetalas under i regel tio år eller högst 20 år. Föreligger synnerliga
skäl kan Kungl. Maj:t besluta att lån eller del därav skall vara räntefritt
under viss tid eller att amortering skall börja vid en senare tidpunkt
än ovan angetts.

Departementschefen betonade att långivningen var en engångsåtgärd
från statens sida. Han anförde vidare att ansvaret för bostadsförsörjningen
åvilar kommunerna och strök under det ansvar som varje bostadsföretag
har i fråga om att anpassa byggandet till behovet av och
efterfrågan på bostäder. Liknande svårigheter i framtiden måste enligt
departementschefen mötas med åtgärder på det lokala planet. De föreslagna
statliga åtgärderna borde ses bl. a. mot bakgrund av svårigheterna
att omedelbart anpassa bostadsbyggandet till den ändrade situationen.
 Civilutskottet anförde att staten har ett ansvar bl. a. för fullföljandet
av de långsiktiga målen i bostadspolitiken och för att överbrygga
de temporära svårigheter som följer av en konjunkturbetingad arbetsmarknads-
och invandringsutveckling.

Utskottets yttrande

Bostadsbyggandets inriktning och omfattning m. m.

1965 års riksdag uttalade sig för ett långtidsprogram, innebärande
att en miljon nya lägenheter borde tillkomma under perioden 1965—
1974. Till och med år 1972 har ca 820 000 lägenheter färdigställts. Den
år 1970 tillkallade boendeutredningen har att dra upp riktlinjer för
bostadsbyggandets omfattning och inriktning under tioårsperioden efter
utgången av nuvarande programperiod. Utredningen torde komma att
lägga fram slutliga förslag i slutet av år 1974. Enligt vad utskottet erfarit
kommer ett delförslag, avseende bostadsbyggandets inriktning och
omfattning under åren 1974 och 1975, att läggas fram sommaren 1973.

I motionen 1973: 1559 (1 — fp) hemställs att ett program på lång
sikt föreläggs nästa års riksdag.

Boendeutredningen skall enligt direktiven bl. a. ta hänsyn till statis -

CU 1973: 19

23

tiskt material som ännu inte är helt tillgängligt. Den bör även ta hänsyn
till bostadskattekommitténs pågående arbete. Motionens syfte får anses
tillgodosett.

Förslagen i motionen 1973: 869 (m) och 1568 (B 1, B 3 — m) om
uttalanden angående ändrad inriktning av bostadspolitiken och avveckling
av paritetslånesystemet, m. m., har såvitt avser krav på utredningar
tillgodosetts och bör i övrigt inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad departementschefen anfört i prop. 1973: 21 (s. 77) torde innebära
att bedömningarna för de närmaste åren i princip skulle kunna
utgå från en oförändrad total tilldelning av resurser för bostadsbyggandet.

Utskottet har ingen erinran mot denna allmänna utgångspunkt. Avstämningar
får som hittills göras vid de årliga budgetbehandlingarna.

I fråga om fördelningen under de närmaste åren i valet mellan
nybyggnad eller förbättring torde en obestridd mening vara att ett
fortsatt högt nybyggande är motiverat men att det inte kan hållas på
samma mycket höga nivå som under senare år. De resurser som vid en
oförändrad total tilldelning till sektorn sålunda frigörs bör, enligt vad
departementschefen förordar (prop. 1973: 21 s. 77), användas —- utöver
till ett eventuellt ökat lokalbyggande — till en förbättring av det
äldre bostadsbeståndet.

Utskottet ansluter sig till dessa bedömningar. De konkreta och preciserade
uttrycken för dessa fördelningsprinciper ges i de ramar och anslag
som utskottet nedan behandlar. Härigenom ansluter sig utskottet
också till vad som förordats om omfattningen av den vidgade saneringsverksamhet,
 vars övriga mål utskottet nedan (s. 25—28) behandlar.

Vad angår inriktningen mot flerfamiljshus eller småhus har direkta
yrkanden förts fram i motionerna 1973: 361 (3, 4 — c) och 1559 (2 a
delvis — fp), yrkanden som syftar till att förorda ett ökat småhusbyggande.
 I den förstnämnda motionen föreslås vidare riksdagen ange
som ett mål för de närmaste åren att 50 % av nyproduktionen skall
vara småhus.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen betonat att inriktningen av
byggandet mot olika hustyper ytterst är en kommunal fråga. Det förhållandet
att en kommunal viljeinriktning beträffande samhällsbilden
oftast får uttryck i planering enligt byggnadslagen förbehåller också
kommunerna detta avgörande inom det kommunala planmonopolets
ram. Överväganden från statsmakternas sida blir dock nödvändiga för
att ge underlag för bedömningar av statliga insatser, låneregler m. m.

Som utskottet tidigare anfört (CU 1972: 14 s. 6) torde det inte finnas
några sakliga motsättningar i fråga om det grundläggande syftet att
med tillvaratagande av produktionsresurserna på bästa sätt söka skapa
den bostadsmiljö som dess primära nyttjare önskar. Detta syfte får
självfallet inte motverka en strävan att främja en allsidig hushållssam -

CU 1973:19

24

mansättning i bostadsområdena. Det sålunda angivna syftet kan emellertid
knappast främjas genom beslut av i motionerna föreslagen typ. Ytterligare
bedömningar från statsmakternas sida i denna del bör anstå tills
boendeutredningens slutliga förslag beretts. Motionsyrkandena avstyrks
därför.

I detta sammanhang får noteras att utvecklingen av bostadsbyggandet
torde innebära att motionärernas syften i väsentlig omfattning får anses
tillgodosedda. Gällande ramar innebär knappast någon begränsning av
bygginitiativen.

Vad ovan anförts gäller i väsentliga delar även valet mellan höga
eller låga hus — lägenheter med ”markkontakt”. På denna grund avstyrker
utskottet bifall till förslag i motionerna 1973: 363 (1 — fp)
och 1559 (2 a delvis — fp).

Frågan om tät eller gles bebyggelse har företrädesvis diskuterats i anslutning
till byggnadslagstiftningen. I den mån den ankommit på utskottets
bedömning har den behandlats i betänkandet CU 1973: 11.

I motionen 1973: 1631 (1 — s) föreslås riksdagen begära att tilläggsdirektiv
ges till boendeutredningen att föreslå åtgärder som stävjar tendenserna
att genom s. k. andelslägenheter motverka övergripande bostadspolitiska
mål.

Förslaget torde i väsentliga delar utgå från missnöje med behandlingen
i skattehänseende av lån i flerfamiljsfastighet, vilket av skatteskäl
överförts på delägare, andelsägare eller hyresgäst. Denna fråga skall,
enligt vad som angetts i direktiven, uppmärksammas av bostadsskattekommittén.
 Med hänsyn därtill finns enligt utskottets mening nu inte
anledning till en föreslagen riksdagens åtgärd.

Frågor som allmänt rör boendemiljön tas upp i vissa motioner. Förslag
som närmast syftar till ytterligare utredningar förs fram i motionerna
1973: 361 (5 — c) och 1563 (fp).

Vad som anförts i den förstnämnda motionen är i väsentliga delar
helt obestritt och leder redan nu pågående arbete. I övrigt angivna
motiv samt realistiska ambitioner i den sistnämnda motionen täcks i
huvudsak av boendeutredningens direktiv och får i övrigt beaktas vid
kommunala planöverväganden. Någon åtgärd från riksdagens sida är nu
inte erforderlig.

Föreslaget i motionen 1973: 867 (m) angående en översyn av bostadsbyggnadsprogrammens
konstruktion torde syfta till att kommunerna
skulle ytterligare pröva bostadsbyggnadsbehovet innan bostadslån tillstyrks
eller mark upplåts för bebyggelse.

Ett sålunda angivet syfte står inte i motsättning till vad som redan
tillämpas. En föreslagen översyn torde knappast kunna ge önskad effekt.
Det fortsatta arbetet med länsregionala bedömningar och boendeutredningens
arbete får tillgodose motionärens allmänt sett obestridda önskemål
om säkrare prognosmetoder. Motionen avstyrks därför.

CU 1973:19

25

De förslag som framställs i motionerna 1973: 1559 (2 b — fp) om
lokala aktiveringsgrupper och 1576 (vpk) om en arbetsgrupp på departementsnivå
avser mer konkreta insatser efter statliga initiativ.

Utskottet har inte funnit skäl att tillstyrka förslagen. Kommunerna
har som hittills att planera och svara för behövliga åtgärder även enligt
motionärernas syften. Statliga åtgärder för att motverka bl. a. ensidig
hushållssammansättning och begränsade möjligheter att påverka levnadsnivån
får vidtas på generella grunder.

Riktlinjer för en vidgad saneringsverksamhet, m. m.

Kungl. Maj:t föreslår i prop. 1973: 21 att riksdagen godkänner av
departementschefen förordade riktlinjer beträffande målen för saneringsverksamheten.
 Riktlinjerna innebär en precisering i dessa delar av
bostadspolitikens allmänna mål.

Enligt vad som anförs i propositionen (s. 75 ff.) bör saneringsbehovet
i det enskilda fallet fastställas efter en bedömning inte endast av utrustningsstandarden
utan efter en helhetsbedömning av denna standard,
 lägenheterna, huset och den yttre miljön. Denna bedömning skall
relateras till önskade standardkrav, som därmed inte kan göras alltför
bindande i detalj. Bedömningar skall vidare, såvitt avser prioritering
av åtgärder, ta sikte inte endast på en jämförelse med tekniska standardkrav
utan också beakta syftet att undanröja sociala missförhållanden.

Utskottet har ingen erinran mot vad departementschefen anfört i
denna del.

Frågan om bestämmandet av en lägsta godtagbara standard som en
nivå, skild från begreppet nybyggnadsstandard, har, som departementschefen
anför (s. 95), grundläggande betydelse inom saneringsverksamheten.
 Denna bestämning skall leda kommunens handlande som ansvarigt
samhällsorgan såväl vid bedömning av saneringsbehovet enligt
ovan som vid fortsatt planering m. m. Den kommer att återfinnas som
förutsättning i vissa fall för statliga lån. Vidare kommer begreppet in
i det förslag till bostadssaneringslag som utskottet behandlar i betänkandet
CU 1973: 20. Begreppet nybyggnadsstandard bestäms utifrån i
6 § bostadslånekungörelsen angivna förutsättningar för lån genom av
bostadsstyrelsen utfärdade anvisningar. Härutöver finns — i rekommendationens
form — uttryck för standardkrav i bostadsstyrelsens skrift
God bostad, nu föremål för översyn.

Departementschefen anger (s. 96) vissa utgångspunkter för bestämmandet
av en lägsta godtagbara standard och anför bl. a. att den bör
innehålla krav på lägenhets utrustning i huvudsaklig överensstämmelse
med saneringsutredningens förslag. Detta förslag innebär bl. a. att lägenhet
skall vara utrustad med anordningar för kontinuerlig uppvärmning,
 avlopp, toalett, personlig hygien, matlagning och elförsörjning. I

CU 1973: 19

26

lägenheten skall vidare finnas tillgång till varmt och kallt vatten. Vidare
skall tillgång finnas dels till förråd inom fastigheten, dels till tvättstuga
inom fastigheten eller inom rimligt avstånd. När synnerliga skäl
föreligger, skall toalett samt bad eller dusch kunna accepteras utanför
lägenheten. Utöver dessa utrustningskrav skall vissa krav ställas på
husets utförande och kondition.

Utskottet ansluter sig till vad sålunda anförts om utgångspunkterna
för angivandet av en lägsta godtagbara standard som mål för den vidgade
sanerings verksamheten.

Kungl. Maj:ts förslag innebär vidare att det skall ankomma på Kungl.
Maj:t att utfärda närmare bestämmelser i ämnet. Avsikten torde vara
att dessa bestämmelser får ingå i en särskild, av Kungl. Maj:t utfärdad
kungörelse.

Med hänsyn till standardkravens innehåll är detta förfarande lämpligt
även enligt utskottets mening. Det får förutsättas att riksdagens
yttrande inhämtas över framtida eventuellt aktualiserade väsentliga avvikelser
från redovisade riktlinjer.

Utskottet yttrar sig i betänkandet CU 1973: 20 i frågan huruvida
allmänna uttryck för dessa standardkrav bör ges i lagstiftningens form.
I nämnda betänkande yttrar sig utskottet även över förslag till ändring
i byggnadsstadgan som syftar till att underlätta upprustning av äldre
bebyggelse.

I fråga om standardkrav som förutsättning för statliga lån anför departementschefen
(prop. 1973: 21 s. 97) att det beträffande hus som
inte fyller ett varaktigt behov i regel bör gälla att huset skall fylla
kraven på lägsta godtagbara standard enligt ovan. Vid ombyggnad av
hus som fyller ett varaktigt behov skulle det nuvarande kravet på nybyggnadsstandard
i princip kunna efterges och ersättas med krav på
lägsta godtagbara standard enligt ovan. Detta skulle kunna ske om bostadslån,
 enligt vad nedan (s. 32) berörs, lämnas som annuitetslån
med en amorteringstid av 30 år, dvs. om kostnaderna m. m. inte kan
motivera en längre amorteringstid, högst 40 år.

Utskottet kan ansluta sig till vad sålunda anförts om standardkrav
beträffande hus som inte fyller ett varaktigt behov. I fråga om hus som
fyller ett sådant behov finns dock enligt utskottets mening inte anledning
att som en huvudregel frångå gällande grunder vid 30 års amorteringstid.
 Möjlighet bör dock finnas att sänka kraven när skäl finns härtill.
 Vad utskottet härom anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl.
Maj:t till känna.

Det kan i detta sammanhang noteras att inriktningen mot ökad sanering
inte får medföra lånemässiga hinder mot att redan tendenser
mot nedgång och förslumning av ett område på ett tidigt stadium bryts
genom standardhöjande åtgärder. Att anspråken på resurser kan leda
till prioriteringar efter angelägenhetsgrad står inte i strid med detta.

CU 1973:19

27

Beträffande valet mellan totalsanering eller modernisering har departementschefen
anfört, att det är viktigt att äldre byggnader av både samhällsekonomiska,
 kulturhistoriska och miljömässiga skäl samt av hänsyn
till de boendes intressen bevaras och moderniseras i den omfattning
som det är tekniskt och ekonomiskt möjligt.

Utskottet ansluter sig helt till vad sålunda anförts och har anledning
förutsätta att detta, såsom överensstämmande även med kommunernas
intressen, kommer att leda de kommunala avgörandena. Detta gäller såväl
i den direkta saneringsverksamheten och dess planering som vid
handhavandet av uppgifter enligt byggnadslagstiftningen och den rivningsreglering
i övrigt som utskottet behandlar i betänkandet CU
1973: 20. Saneringsutredningen kommer senare i år att i sitt slutbetänkande
behandla härtill anknytande frågor.

1 anslutning till de sålunda angivna målen berörs vissa frågor om
medinflytande vid sanering, dvs. de boendes möjligheter att utöva inflytande
över en sanering som berör dem, särskilt beträffande nivån
för den åsyftade standarden samt tidpunkten och sätttet för saneringens
genomförande. Departementschefen anför att detta intresse får tillgodoses
genom kommunen dels då den gör upp saneringsprogram, dels vid
utformningen av standardkrav och lånevillkor. Vad departementschefen
anfört (prop. 1973: 21 s. 79) innebär att en utredning i ämnet förbereds.

Utskottet har ingen erinran mot vad departementschefen anfört i
denna del.

I motionen 1973: 1629 (1 — c) föreslås att som förutsättning för bostadslån
för ombyggnad skall gälla att lån lämnas endast om de boende
hörts om saneringens omfattning, ett yrkande som enligt motionen
(s. 2 st. 4) synes avse lån till enskild fastighetsägare.

Enligt utskottets mening torde ett föreslaget formellt villkor, utan
regler om hur hyresgästernas uttryckta mening skall beaktas, inte medföra
avsedda fördelar. Det torde vara obestritt att hyresgästintressena i
kommunens yttrande bör vägas mot samhällets mål för saneringen samt
tekniska och ekonomiska omständigheter. Ytterligare överväganden från
riksdagens sida torde böra anstå och förutsätts kunna aktualiseras vid
den aviserade utredningen.

Såvitt gäller de allmännyttiga och rikskooperativa bostadsföretagen
har frågorna redan tidigare aktualiserats i samråd med hyresgäströrelsen.
 Utskottet har tidigare (CU 1971: 12 s. 40) förutsatt att den ordning
som utvecklats mellan de allmännyttiga bostadsföretagen och hyresgästorganisationerna
också skall komma att tillämpas för privatägda
hyreshus.

Fråga om hyresgästs medverkan vid tillämpning av bostadssaneringslagen
behandlas i betänkandet CU 1973: 20.

Kommunala förvärv av saneringsfastigheter behandlas i betänkandet
CU 1973: 18.

CU 1973:19

28

Vad departementschefen anfört om kommunernas ansvar för planeringen
av verksamheten och om bostadssaneringsprogram har inte lett till
någon erinran från utskottets sida.

Kostnader och hyror m. m.

Departementschefen anför i statsverkspropositionen (s. 264) att nedgången
i bostadsbyggandet bör kunna ha vissa positiva effekter på kostnadsutvecklingen
och att det är rimligt att anta att konkurrensen och
produktionsutvecklingen påverkas gynnsamt i detta nya läge.

Ovan (s. 13—17) redovisade uppgifter visar en alltmer ogynnsam
tendens för kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet. Uppgången av
byggnadskostnadema per m2 lägenhetsyta för statligt belånade flerfamiljshus
har angetts bero på stigande priser för olika produktionsfaktorer,
 inte minst byggnadsmaterial. Förhållandena har uppmärksammats
av statens pris- och kartellnämnd, bostadsstyrelsen och statistiska centralbyrån.

Med hänsyn till att Kungl. Maj:t och berörda myndigheter även
fortsättningsvis torde ha frågorna under skärpt uppmärksamhet kan någon
åtgärd från riksdagens sida nu inte anses erforderlig.

I motionerna 1973: 361 (2 — c) och 1559 (3 — fp) föreslås att riksdagen
beslutar att införa krav på anbudskonkurrens som villkor för statlig
långivning. I den sistnämnda motionen fogas härtill även förslag om
ett särskilt uppdrag till statens pris- och kartellnämnd att följa utvecklingen
m. m.

Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning i fråga om vikten
av konkurrens inom bostadsproduktionen. Riksdagens bedömningar
av åtgärder på detta område bör dock anstå tills proposition, som utskottet
förutsatt, läggs fram i anledning av byggkonkurrensutredningens
förslag.

Det i motionen 1973: 361 (6 — c) föreslagna uttalandet om räntenivån
avstyrks. Emissionsräntor och riksbanksdiskonto får prövas i hittillsvarande
ordning med hänsyn till flera faktorer. Räntan på bostadslån,
 direkta eller indirekta subventioner och lånesystemets uppbyggnad
i övrigt får bedömas närmast inom bostadsfinansieringsutredningen.

I motionen 1973: 875 (1 — vpk) föreslås att riksdagen uttalar sig för
att paritetstalen inte höjs före bostadsfinansieringsutredningens ställningstagande
och för att Kungl. Maj:ts senaste beslut i detta ämne upphävs.
Nämnda beslut innebar bl. a. att paritetstalen för år 1973, som med
hänsyn till kostnadsutvecklingen skulle ha behövt höjas med 6—9 procentenheter
från 1972 års nivå, höjdes med 3—5 enheter i angivet
(s. 264) syfte att utjämna höjningarna i tiden.

Motionärernas allmänna syfte har delvis tillgodosetts genom Kungl.
Maj:ts beslut. Ett helt avstående från höjningen av paritetstalen för år
1973 skulle få budgeteffekter för budgetåret 1973/74 med ca 80 milj.

CU 1973:19

29

kr. och för 1974/75 med ca 175 milj. kr. Enligt utskottets mening saknas
f. n. underlag för mer genomgripande åtgärder från riksdagens
sida.

Saneringsutredningens förslag att sänka basannuiteten vid totalsanering
genom nybyggnad av centralt belägna flerfamiljshus från 5,1 till
4,6 % förs inte vidare i prop. 1973: 21 (s. 91). I sammanhanget hänvisas
till att de förutsättningar i fråga om bl. a. räntenivån som utredningen
utgått från inte föreligger. Förslaget tas dock upp genom hemställan
i motionen 1973: 1630 (1—vpk).

Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömning och avstyrker
motionen i denna del. Frågor om hyresnivån i ett vidare sammanhang
torde få prövas efter förslag från pågående utredningar.

Som grund för det i betänkandet CU 1973: 18 behandlade uttalandet
om vikten av att kommunerna förvärvar saneringsfastigheter i ökad
omfattning har departementschefen (prop. 1973: 21 s. 83) angett bl. a.
att kommunerna i samband med upplåtelse till enskilda byggherrar kan
ställa villkor beträffande hyressättningen vid sanering. Häremot görs
invändning i motionen 1973: 1633 (1 — m) där riksdagen föreslås ge
Kungl. Maj:t till känna att hyreslagens bruksvärdesregler måtte tillämpas
även på sådana lägenheter.

Hyreslagen utgår från att avtalsfrihet i princip råder beträffande hyrans
storlek. Till skydd mot hyrespolitiskt som oacceptabla bedömda anspråk
på hyra för bostadslägenhet gäller regler, enligt vilka hyresgäst kan
med bibehållen hyresrätt påkalla prövning av hyran — efter riksdagens
senaste beslut (prop. 1973: 23, LU 1973: 13) — även efter uppsägning
av avtalet från hyresgästens sida. Vid denna prövning skall skäligheten
av anspråket bedömas. Fordrad hyra anses som oskälig om den väsentligt
överstiger hyra för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är
likvärdiga. Denna hyresnivå har avsetts påverkas i sänkande riktning genom
i jämförelsematerialet ingående lägenheter i hus, tillhöriga allmännyttiga
bostadsföretag. Hyrorna för dessa lägenheter bestäms i sin tur
efter förhandlingar mellan företagen och hyresgästorganisationerna.
Förhandlingarna avser dels att fastställa ett företagets samlade behov
av hyresinkomster för att täcka självkostnaderna, dels att — i enlighet
med metoder angivna i rekommendation från hyresmarknadskommittén
— fördela dessa hyror på de enskilda lägenheterna. Kapitalkostnaderna
bestäms dels av byggnadskostnaderna, dels av de årliga nettobetalningama
på lånen. Dessa betalningar är i sin tur beroende av statsmakternas
beslut om paritetstal och basannuitet.

Det bör vidare noteras att även hyresregleringssystemet numera anknutits
till en avtalsreglering mellan fastighetsägare eller deras organisationer,
 å ena, samt hyresgästernas organisationer, å andra sidan.

Vad departementschefen ovan anfört kan enligt utskottets mening
inte uppfattas så att avsikten varit att påverka tillämpningen av hyres -

CU 1973:19

30

lagstiftningen. Redan på denna grund kan motionsyrkandet sålunda
anses tillgodosett. Det är vidare uppenbart att det ligger i samhällets och
därmed även kommunernas intresse att söka påverka hyresutvecklingen
i dämpande riktning. Att därvid även avtal i samband med tomträttsupplåtelse
eller eljest kan komma till användning får anses naturligt. I
fråga om villkor vid fastighetsköp ges särskilda regler i jordabalken.

Ett med förslaget i motionen 1973: 59 (vpk) om införande av hyresstopp
i sak likartat förslag behandlades av utskottet i dess yttrande CU
1972: 1 y i november 1972. Härefter har riksdagen (prop. 1973: 58,
FiU 1973: 20) antagit lag om ändring i allmänna prisregleringslagen
(1956: 236).

Enligt utskottets mening kan vad i motionen anförts och eljest förekommit
inte anses grunda andra bedömningar än tidigare. Prisregleringslagen
bör sålunda inte nyttjas i motionens syfte. Detta syfte bör i stället
så långt möjligt tillgodoses med andra medel. Motionen avstyrks
sålunda.

Bostadsbyggandets kreditförsörjning

Riksdagen föreslås i motionen 1973: 875 (2 — vpk) begära att frågan
om totalfinansiering m. m. behandlas med förtur i bostadsfinansieringsutredningen
och att riksdagen skyndsammast möjligt får tillfälle till ett
ställningstagande.

Sambandet mellan utredningarna på bostadsområdet och mellan uppgifter
inom respektive utredning är enligt utskottets mening sådant att
en föreslagen begäran inte lämpligen bör framställas från riksdagens
sida. I sammanhanget får även uppdraget till utredningen om den kreditpolitiska
beredskapslagstiftningen beaktas.

De lämnade utredningsuppdragen har inte föranlett utskottet att frångå
tidigare ställningstaganden (CU 1972: 9 s. 15—16) i ämnet.

Bostadslån

Förslagen i motionerna 1973: 361 (7 — c), 1559 (4 B — fp) och
1568 (A 4 — m) om ändrade övre lånegränser avstyrks med hänvisning
till civilutskottets betänkande CU 1971: 12 och pågående utredningsarbete.
 Detta ställningstagande gäller även motsvarande yrkanden i
motionerna 1973: 1629 (3 — c) och 1633 (3 — m).

Vad gäller beräkning av låneunderlag och pantvärde vid ombyggnad
har saneringsutredningen förordat att de nuvarande kostnadsanknutna
beräkningarna ersätts med en s. k. normaliserad avkastningskalkyl.
Med beaktande av skäl som talar för en hyresanknytning anmäls i prop.
1973: 21 (s. 90) att bostadsstyrelsen avses få uppdrag att undersöka
behövliga beräkningsgrunder och avge förslag. Utskottet förutsätter att
denna översyn snarast kommer till stånd.

CU 1973:19

31

I motionen 1973: 1559 (2 c — fp) föreslås, med hänvisning till att
det inte längre torde vara aktuellt att bibehålla en uppdelning på låneunderlag
och pantvärde, att låneunderlaget höjs till att sammanfalla
med pantvärdet, dock inte för större småhus. Förslaget innebär bl. a. att
sanerings-, läges- och standardtillägg skall inräknas i låneunderlaget,
ett förslag som förts fram även av saneringsutredn ingen och som utskottet
tidigare (CU 1972: 9 s. 17) ansett böra prövas i samband med
utredningens förslag i övrigt. I propositionen 1973: 21 (s. 91) anmäler
departementschefen att bostadsstyrelsen avses få i uppdrag att göra en
översyn av läges- och standardtilläggen m. m., varefter det ankommer på
Kungl. Maj:t att meddela beslut i frågan. I anslutning härtill har i motionen
1973: 1634 (6 — fp) föreslagits att arbetet med denna översyn
påskyndas.

Motionsförslagen syftar till att genom ökning av låneunderlaget
åstadkomma en ökning av bostadslånets storlek och därmed en minskning
av kapitalkostnaderna. Saneringstillägg kan medges för att låta
belåningen omfatta vissa merkostnader. Standardtillägget — sällan utnyttjat
— avses täcka dels kostnader för hög gatustandard, dels markförräntning
vid låg exploatering. Lägestillägget avser att motsvara den
ökning av markvärdet som anses kunna förräntas genom en hyra, där
hänsyn tagits till ökning av det relativa bruksvärdet genom lägesfördelar.
 Utskottet behandlar i betänkandet CU 1973: 20 den förordade
principen att en saneringsfastighets värde skall bedömas med hänsyn till
den belastning som kostnaderna för en upprustning till lägsta godtagbara
standard innebär.

Utskottet ansluter sig till meningen att en översyn av de nämnda
tilläggen bör komma till stånd. Då en sådan översyn emellertid aviserats
och kan förväntas ske skyndsamt finns enligt utskottets mening
inte anledning till någon riksdagens åtgärd enligt motionsförslagen.
Syftet att minska kapitalkostnaderna i vissa fall torde få beaktas vid
denna översyn. Motionärernas intressen kan därmed anses i viss del
tillgodosedda.

I fråga om beräkning av låneunderlag och pantvärde vid nybyggnad
av småhus har i motionen 1973: 1571 (fp) förordats att bestämmelsen
ändras så att den egna insatsen kommer att stå i proportion till husets
storlek. Nuvarande regler anges medföra en styrning mot större småhustyper.
 Motionären yrkar att motionen överlämnas till bostadsfinansieringsutredningen
och bostadsskattekommittén för beaktande.

Utskottet har tidigare (CU 1972: 9 s. 12) uttryckt meningen att av
småhusen en större andel bör göras mindre och därmed billigare. Utskottet,
 som även ansluter sig till motionärens uppfattning, har förutsatt
att denna mening inte motverkas av styrande låneregler. Därmed
skulle motionärens intresse direkt kunna beaktas vid det fortlöpande
arbetet med anpassning av beräkningsreglema utan att frågan hänskjuts

CU 1973:19

32

till nämnda utredningar. Vad utskottet härom anfört bör riksdagen som
sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

I statsverkspropositionen (s. 272) föreslås att högsta låneunderlag vid
ombyggnad av småhus som inte tillgodoser ett varaktigt behov höjs från
20 000 kr. till 25 000 kr. I motionen 1973: 361 (8 — c) föreslås, som
i bostadsstyrelsens petita, att beloppsgränsen sätts vid 30 000 kr.

Utskottet ansluter sig på av departementschefen anförda grunder till
Kungl. Maj:ts förslag.

I prop. 1973: 21 (s. 88—90) anges de ändringar beträffande amorteringsvillkoren
vid ombyggnad som riksdagen föreslås godkänna. Förslaget
innebär att de nominella lånen skall kunna ersättas av annuitetslån.
 Det torde vidare innebära att annuiteten skulle baseras på en ränta
av 6,5 % och att skillnaden mellan denna ränta och den årliga fastställda
bostadslåneräntan, för år 1973 7,25 %, skall läggas till eller
dras av från annuiteten. Paritetslån skall dock kunna lämnas även vid
ombyggnad om huset i väsentliga avseenden får nybyggnadsstandard
och om paritetslån behövs med hänsyn till de årliga kostnaderna.

Utskottet har ingen erinran mot förslaget i denna del.

Förslaget innebär vidare att nämnda annuitetslån för ombyggnad
kan lämnas med en amorteringstid om högst 40 år vid ombyggnad av
flerfamiljshus. Syftet är att hålla kapitalkostnaderna nere och göra
annuitetslånen till ett alternativ till paritetslånen. Som en förutsättning
för att amorteringstiden skall få överstiga 30 år skall dock bl. a. gälla
att förlängningen behövs med hänsyn till årskostnaden och att den inte
bedöms leda till påtagligt ökad kreditrisk. Mot bakgrund av farhågor
för att lånen i första hand skulle avse inredning och installationer med
kort livslängd samt därav följande kreditrisker hemställs i motionen
1973: 1633 (2 — m) att riksdagen avslår förslaget om förlängda amorteringstider.

Som här ovan angetts skall kreditrisken prövas vid lånebesluten. Med
hänsyn bl. a. därtill torde motionärernas intresse få anses tillgodosett.

För begränsad upprustning av flerfamiljshus som inte fyller ett varaktigt
behov utgår bostadslån som annuitetslån med amortering över
högst 20 år. Denna långivning kommer att omfattas av de nya amorteringsreglerna
och upphör sålunda som särskild låneform. Möjligheter
till fördjupning av och förskott på lån till ombyggnad skall dock föreligga
i fall där amorteringstiden är kortare än 30 år.

Beträffande ikraftträdande av ändrade regler bör Kungl. Majit bemyndigas
att i lämplig utsträckning göra dem tillämpliga även på lån
som beviljas före den 1 juli 1973.

I motionen 1973: 1632 föreslås riksdagen uttala att lån till ombyggnad
av flerfamiljshus som fyller ett varaktigt behov bör kunna medges
även i fall där åtgärderna hittills bedömts vara av endast ringa omfattning.

CU 1973:19

33

Utskottet har ovan (s. 26) anfört att inriktningen mot ökad sanering
inte får medföra lånemässiga hinder mot att redan tendenser till
nedgång och förslumning av ett område på ett tidigt stadium bryts
genom standardhöjande åtgärder. Det ligger sålunda i uttryckta målsättningar
att möjlighet till finansieringsstöd skall finnas också för tidiga,
 standardhöjande åtgärder som bl. a. kan bidra till att motverka en
skiktning i boendet efter ekonomiska grunder. Härifrån får skiljas de
avvägningar i fråga om angelägenhet som knyts till den kommunala
planeringen. Utskottet har utgått från att hinder mot sådan belåning
inte skall föreligga av andra än administrativa skäl då låneunderlaget
är mycket litet. Motionärernas intressen har därmed förutsatts bli tillgodosedda
utan någon riksdagens åtgärd.

En vidgning av möjligheterna att bevilja bostadslån för förvärv av
statsbelånad fastighet med flerfamiljshus föreslås i motionen 1973: 1567
(1 — s). Vidgningen skulle innebära dels att i kretsen av möjliga låntagare
skulle inräknas även bostadskooperativt företag, dels att inom
den sålunda till kommun, allmännyttigt bostadsföretag och bostadskooperativt
företag vidgade kretsen lån skulle kunna utgå utan hinder
av de i anvisningarna till 2 § bostadslånekungörelsen nu gällande begränsningarna
att tidigare lån inte utbetalats eller att det finns påtaglig
risk för förlust på lånet.

Även om sålunda vidgad långivning skulle ansluta till såväl gällande
målsättningar som till syftet med den särskilda saneringsverksamheten
är utskottet inte berett att tillstyrka förslaget. En föreslagen vidgning
skulle innebära ett principiellt avsteg från bostadslångivningens nuvarande,
 direkt produktions- och åtgärdsstödjande inriktning och bör
därför bedömas i samband med de förslag som pågående utredningar
torde initiera. Det bör här noteras att de förslag i fråga om förutsättningar
för markförvärvslån som utskottet nedan (s. 39) behandlar i
viss mån tillgodoser motionärernas allmänna syfte. Utskottet har vidare
förutsatt att frågan om gränsdragningen mellan markförvärvslån för
köp av bebyggd fastighet och bostadslån beaktas av Kungl. Maj:t.

Bostadsstyrelsen har att fastställa ortskoefficienter så att byggnadskostnadsdelen
av låneunderlaget anpassas till kostnadsskillnader mellan
olika regioner och orter. Även vissa andra belopp anpassas med ortskoefficient.

Motionen 1973: 1552 (fp) innefattar hemställan att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller att en enhetlig ortskoefficient fastställs för Göteborgsregionen.

Motionären har inte riktat invändning mot av statsmakterna antagna
grunder för låneunderlagsberäkningen. Då fråga sålunda endast är om
tillämpning i visst fall av Kungl. Maj:ts föreskrifter genom bostadsstyrelsens
beslut — mot vilket talan kan föras hos Kungl. Maj:t —
lämnar yrkandet inte utrymme för något riksdagens uttalande i ämnet.

3 Riksdagen 1973.19 sami. Nr 19

CU 1973:19

34

I motionen 1973: 234 (s) har föreslagits att riksdagen skyndsamt
vidtar åtgärder för att motverka vissa oskäliga kapitalvinster vid försäljning
av statsbelånade småhus. Som exempel på möjliga, temporära
åtgärder anges ett återinförande av köpeskillingskontrollen vid försäljning
i andra hand, en villkorad köpeskillingsdel täckt av pantbrev
eller en tvåårig återköpsrätt.

Utskottet delar motionärernas förhoppning att de nu på vissa orter
dubbla prisnivåerna på inte alltför lång sikt kan förenas. Utskottet delar
emellertid även farhågorna för att nu gällande ordning kan medföra
negativa konsekvenser och anser att frågorna därför bör ytterligare
studeras. Kungl. Majit bör därför låta undersöka möjligheten och
lämpligheten av temporära åtgärder som kan förenas med nu gällande
kontroll av priset vid första överlåtelse av vissa småhus. Vad utskottet
härom anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Majit till känna.

Förbättringslån

Förbättringslån utgår enligt äldre mönster i syfte att genom kapitaloch
räntesubventioner stödja vissa boendekategorier, t. ex.
äldre, förtidspensionerade, handikappade m. fl. Inom denna kategori begränsas
långivningen i huvudsak till en- och tvåfamiljshus men kan
avse också flerfamiljshus om huset ägs av kommun eller allmännyttigt
bostadsföretag. I statsverkspropositionen (s. 171) föreslås att till
dessa boendekategorier skall hänföras också hushåll som under en
längre tid kan väntas få så låg inkomst att de inte kan bära kostnaden
för en förbättring med stöd av bostadslån. För denna hushållsgrupp
skall dock gälla som ytterligare förutsättning att bostaden har särskilt
låg utrustningsstandard och att bostadsfrågan inte lämpligen kan lösas
på annat sätt. Antalet bostäder i kvalitetsgrupp 6 och 7 har beräknats
till ca 14 000.

Utskottet tillstyrker förslaget. Vad departementschefen anfört i statsverkspropositionen
(s. 171, 265—266) om en fortsatt kartläggning av
trångboddheten och om värdet av den kommunalt bedrivna, aktivt
uppsökande verksamheten föranleder inte heller någon utskottets erinran.

Enligt beslut av 1972 års riksdag (prop. 1972: 124, CU 1972: 32)
infördes möjligheter att oavsett boendekategori lämna lån efter prövning
av bostadens standard och återstående användningstid.
 Förbättringslån kan enligt detta beslut ges kommun eller
allmännyttigt bostadsföretag för upprustning av flerfamiljshus som enligt
av kommunfullmäktige antagen plan är avsett att rivas inom 20 år.
Genom prop. 1973: 21 (s. 92—93) föreslås att denna långivning får
avse även fastigheter som ägs av annan än kommun eller allmännyttigt
företag.

Enligt nu gällande regler för lån till kommun och allmännyttigt bo -

CU 1973:19

35

stadsföretag kan beslut meddelas om eftergift av lånet vid rivning. Rivs
huset inom tiden för återbetalning för lånets amorteringsdel, normalt
15 år, efterges sålunda den räntefria och stående lånedelen. Står huset
kvar efter nämnda tid skall den räntefria delen sägas upp till förräntning
och amortering under 10 år. Rivs huset under denna tid avskrivs
då återstående lånebelopp.

Departementsschefen anför i prop. 1973: 21 (s. 92) att skäl saknas
för motsvarande eftergift för annan fastighetsägare. Hemställan i motionen
1973: 1633 (4 — m) att eftergiftsreglerna får en neutral utformning
innefattar krav på likartade möjligheter att få eftergift vid rivning
oberoende av ägarkategori.

Kungl. Maj:ts förslag får ses mot bakgrund av det vid förra årets
riksdag av departementschefen (prop. 1972: 124, CU 1972: 32) angivna
syftet att hindra att kommun vid köp får betala även för den höjning
av fastighetsvärdet som kan åstadkommas med subventionsmedel.
Detta syfte skulle enligt förslaget tillgodoses så att avskrivning sker enligt
gällande regler om enskilt ägt hus övertas av kommun eller allmännyttigt
bostadsföretag. Sett från denna synpunkt fyller förslaget även enligt
utskottets mening syftet att sänka kommuns kostnader genom att kvarstående
lån vid köpet avräknas på köpeskillingen. Utskottet tillstyrker
därför Kungl. Maj:ts förslag. Det bör dock framhållas att det ytterst,
även för kommuner, gäller köpeskillingens storlek och den inverkan på
prisbildningen vid sanerings- och rivningsfastigheter som expropriationslagens
regler kan få i förening med en upprustningsskyldighet i vissa
fall. Motionen 1973: 1633 (4 — m) avstyrks sålunda.

Åtgärder för att subventionsinslaget i förbättringslånen m. m. skall
komma de boende till godo vid hyressättningen av de förbättrade lägenheterna
behandlas i utskottets betänkande CU 1973: 20 i samband
med förslag om ändring av hyresregleringslagen. Härtill anknytande
frågor om hyreslagstiftningen har behandlats i lagutskottets betänkande
LU 1973: 13 och har även ovan berörts (s. 29—30).

Med hänvisning till ovan angivna bedömningar har utskottet liksom
departementschefen funnit sig kunna förorda en vidgning av förbättringslångivningen
för upprustning av vissa flerfamiljshus till att avse
även enskilt ägda hus. Förslagen i motionerna 1973: 361 (10 — c) och
1568 (B 2 — m) har därmed tillgodosetts helt respektive i väsentlig del.

I motionen 1973: 1634 (4 — fp) föreslås att den till boendekategorier
inte anknutna förbättringslångivningen enligt ovan skulle få avse även
småhus med begränsad återstående användningstid ”efter prövning i
varje särskilt fall”. Förslaget grundas på att — enligt statistiska uppgifter
från år 1965 — ett mycket stort reparationsbehov finns bland
småhusen, inte minst på landsbygden.

Motionärernas syfte är delvis tillgodosett genom ovan förordad
långivning för låginkomsttagare i de sämsta bostäderna. Vidare får

CU 1973:19

36

erinras om den utveckling av saneringsverksamheten som visar på att
avvecklingen av det sämsta bostadsbeståndet går snabbare inom småhussektorn.
 Även om sålunda skäl inte bedöms finnas för ett bifall till
motionen kan dock såväl förbättringslångivningens konstruktion som
faktiska behov tala för en vidgning av den till boendekategorier inte
anknutna långivningen att avse även småhus som tillhör kommun eller
allmännyttigt bostadsföretag. Då detta inte heller kan anses strida mot
inriktningen av saneringsverksamheten i övrigt eller ge märkbara budgeteffekter
förordar utskottet en sådan lösning, varigenom motionens syfte
också i viss mån tillgodoses. Vad utskottet härom anfört bör riksdagen
som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

Gemensamt för båda lånetyperna gäller att högsta belopp
för räntefritt och stående förbättringslån nu är i regel 12 000 kr. och
för vissa kategorier 14 000 kr. I motionen 1973: 361 (11 — c) föreslås
att dessa beloppsgränser höjs till 15 000 resp. 17 000 kr., medan i motionen
1973: 1634 (5 — fp) föreslås en höjning till 15 000 kr. I motionen
1973: 874 (fp) föreslås riksdagen begära förslag om en höjning av beloppsgränserna
— ett förslag som torde syfta till en höjning till 15 000
kr. i normalfallet.

Utskottet har inte funnit tillräckliga skäl föreligga för att nu ändra
beloppsgränserna. Motionerna avstyrks i här behandlade delar.

Mot vad departementschefen (prop. 1973: 21 s. 93) anfört om övre
lånegränsen har utskottet inte någon erinran.

Kungl. Maj:t bör i fråga om ikraftträdande bemyndigas att i erforderlig
utsträckning göra ändrade regler tillämpliga även på lån som
beviljas före den 1 juli 1973.

Initialstöd

I syfte att få till stånd en ökad modernisering av bostäder i flerfamiljshus
föreslås i prop. 1973: 21 (s. 93—95) att vid upprustning i dessa fall
med stöd av bostadslån skall utgå bidrag med 20 % av de godkända ombyggnadskostnaderna,
 dock högst 6 000 kr. per lägenhet. Dessa bidrag
skall enligt särskilt angivna övergångsregler avlösa det nuvarande lönekostnadsstödet
vid vissa ombyggnads- och upprustningsarbeten på fastighet
i äldre bostadsområde när arbetet utförs som enskilt beredskapsarbete.

Utskottet tillstyrker förslaget.

I motionerna 1973: 1629 (2 — c) och 1634 (3 — fp) föreslås att initialstödet
skall utgå även för upprustning av småhus.

Initialstödets syfte och svårigheten att garantera att det vid försäljning
av småhus kommer de boende till godo utgör enligt utskottets mening
skäl för att en föreslagen vidgning av stödet inte bör ske. Motionsyrkandena
avstyrks därför.

I detta sammanhang torde också böra behandlas förslaget i motionen

CU 1973:19

37

1973: 1550 (c) om en temporär vidgning av förbättringslångivningen för
att genom upprustning av den äldre villabebyggelsen öka sysselsättningen
inom byggnadsbranschen.

Sett från åberopad arbetsmarknadssynpunkt torde det efter motionens
väckande genom prop. 1973: 21 framförda förslaget ge en avsevärt bättre
effekt. Med hänsyn härtill och till förbättringslångivningens inriktning
i övrigt avstyrks motionen.

Handikappfrågor

Utskottet har ingen erinran mot de i statsverkspropositionen (s. 172—
174) framförda förslagen angående bostadsanpassningsbidrag. Det finns
anledning att i detta sammanhang stryka under vad departementschefen
anfört om att den handikappades behovssituation prövas och hans behov
tillgodoses i ett sammanhang. Frågan om bidrag till vissa hjälpmedel
för handikappade har behandlats i socialutskottets av riksdagen i denna
del godkända betänkande SoU 1973: 5 (s. 62—65).

Beträffande det av bl. a. handikapputredningen konstaterade behovet
av enhetliga normer för utformning och utrustning av bostäder för handikappade
har departementschefen i statsverkspropositionen (s. 174)
anfört att det ankommer på Kungl. Maj:t att vidta erforderliga åtgärder
i denna fråga. I motionen 1973: 532 (fp) föreslås riksdagen ge Kungl.
Maj:t till känna vad som anförts i motionen 1973: 427 (s. 8—9), bl. a. att
det är angeläget att bostadsstyrelsen snarast fattar normbeslut m. m.
och att handikapporganisationerna ges möjlighet att ta del i handläggningen
av stödfrågor.

Enligt utskottets mening torde motionärernas syfte i allt väsentligt
få anses tillgodosett utan någon riksdagens åtgärd. Ett av bostadsstyrelsens
tekniska byrå i februari 1973 upprättat förslag till bostadsnormer
remissbehandlas f. n.

I motionen 1973: 883 (s) föreslås riksdagen begära bestämmelser om
obligatoriskt handikappvänligt byggande.

Möjligheterna att så långt som anses möjligt och lämpligt vidga kraven
på handikappanpassning prövas löpande av bl. a. planverket. Någon
riksdagens åtgärd kan nu inte anses påkallad.

Vissa härmed sammanhängande frågor om utformningen av byggnadsstadgan
behandlas i utskottets betänkande CU 1973: 20. Frågorna
berörs också ovan (s. 25—26) i samband med standardkrav vid sanering.

I motionen 1973: 954 (s) har förordats att bostadsanpassningsbidrag
skall utgå även för ändringar i fritidshus efter särskild prövning.

Behovet av bidrag även i vissa sådana fall torde vara obestritt. Vid
en prioritering av de uppgifter som återstår att lösa inom denna sektor
torde dock detta initiativ tills vidare få stå tillbaka.

CU 1973:19

38

Äldre låneformer

De vid flera tidigare riksdagar framförda förslagen om höjd ränta
i vissa äldre låneformer framförs åter i motionerna 1973: 361 (9 — c),
1559 (4 A — fp) och 1568 (A 5 — m). Förslagen, som väsentligen torde
ha budgettekniskt syfte, avstyrks på tidigare, senast i betänkandet CU
1971: 12 (s. 34) redovisade grunder.

Byggnadsforskning

Vid 1972 års riksdag (CU 1972: 9 s. 19) anslöt sig utskottet till uppfattningen
att ställningstaganden till inriktningen av det långsiktiga forskningsarbetet
inom byggnadsforskningsrådets ansvarsområde i huvudsak
bör anstå. Ett detaljerat långtidsprogram kommer att redovisas av byggnadsforskningsrådet.

1972 års riksdag har vidare (CU 1972: 13) funnit det önskvärt att
Kungl. Maj:t lämnar riksdagen en översikt över inriktningen av samhällsplaneringsforskningen
i vid bemärkelse tillika med bedömningar av
vilka organisatoriska och prioriterande beslut som kan ankomma på
statsmakterna. Den sålunda initerade frågan bereds f.n. inom Kungl.
Maj:ts kansli. Härtill anknytande frågor har behandlats också bl. a. i
utbildningsutskottet (UbU 1973: 19) och socialutskottet (SoU 1973: 3).

I motionen 1973: 1570 (c) har föreslagits att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller om en intensifierad forskning om olika tätortsbildningars
sociala, miljömässiga och samhällsekonomiska kvaliteter i olika avseenden.

Motionen, vilken som grund för förslaget bl. a. upptar kritik mot
tätortsbildningen och de regionalpolitiska besluten, bör enligt utskottets
mening inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd. De intressen som
motionärerna avser att tillgodose torde få beaktas vid de bedömningar
som kommer att ske i ett vidare sammanhang.

I detta sammanhang har utskottet också tagit upp motionen 1973:
1549 (c). Där förordas åtgärder för att få fram metoder för bedömning
av planekonomin vid offentligt byggande som kan utgöra underlag för
förtroendevalda beslutsfattare och stärka deras ställning i förhållande
till experterna.

Enligt utskottets mening får förhållandet mellan förtroendevalda och
experter inte heller på detta område normalt uppfattas som dualistiskt.
Information från specialister kommer alltid att behövas som beslutsunderlag.
 Motionens syfte att på byggandets område få fram lätt tilllämpliga
schablonregler för översiktliga bedömningar av planekonomin
kan anses i viss mån tillgodosett genom normarbete på skilda områden.
Utskottet har dock förutsatt att möjliga åtgärder i angivet och viktigt
syfte också beaktas genom information om lämpliga och tillgängliga bedömningsmetoder
och genom ytterligare forskning efter prövning i vanlig
ordning. Underlag torde dock inte nu föreligga för någon riksdagens
åtgärd.

CU 1973:19

39

Markförvärvslån

Förslaget i motionen 1973: 1568 i vad det innebär att långivningen
till markförvärv skall upphöra (A 8 — m) avstyrks. Behandlingen i det
följande utgår sålunda från fortsatt långivning för kommunala markförvärv.
 Anslagsfrågorna behandlas här nedan (s. 45).

Utskottet tillstyrker förslaget i prop. 1973: 21 (s. 83—84) beträffande
prioritering av låneansökningar att förvärv inom saneringsområden jämställs
med förvärv i exploateringsområden.

I fråga om förutsättningarna för markförvärvslån får utskottet anföra
följande.

I prop. 1973: 21 (s. 84) anges att ändamålsreglerna för markförvärvslånen
har utformats efter mönster av förköpslagen, vilket skulle innebära
att markförvärvslån för kommunalt förvärv av fastighet som skall
saneras skulle kunna utgå endast om fastighetsindelningen eller fastighetens
omfattning ändras. För att öppna möjlighet till kreditstöd för
förvärv av även enstaka fastigheter som är i behov av fömyelseåtgärd
föreslås att i fråga om förvärv inom saneringsområden lån får utgå för
mark och bebyggda fastigheter som skall utnyttjas för bostadsändamål.
För bebyggda fastigheter skall gälla att byggnaderna är i behov av sådan
fömyelseåtgärd att statligt bostadslån eller förbättringslån kan utgå
för den planerade åtgärden.

Utskottet har i betänkandet CU 1973: 18 förordat en översyn av förköpslagen
m. m. Detta beslut har utgått bl. a. från att uttrycken för
samhällets markpolitiska vilja bör samordnas inbördes. I det nämnda betänkandet
lämnas en översiktlig redogörelse för vissa grundläggande
beslut i fråga om tillämpnigsområdet för de lagstiftningsmässiga hjälpmedlen
i denna politik — förköp och expropriation.

Statsmakternas beslut i fråga om förköpslagens tillämpningsområde
torde inte ha syftat till en så snäv begränsning beträffande förvärv inom
saneringsområden som den i propositionen angivna. Utskottet har dock
ingen erinran mot att förutsättningarna för markförvärvslån vidgas enligt
förslaget i propositionen. Den föreslagna särskilda prövningen för
bebyggda fastigheter av saneringens omfattning och aktualitetsbehovet
torde dock kunna utgå ur förutsättningarna för att vid behov enligt
Kungl. Maj:ts bedömande kunna beaktas vid prioriteringar. Vidare
bör enligt utskottets mening en översyn av förutsättningarna för markförvärvslån
anknytas till den enligt ovan förordade översynen av de
legala hjälpmedlens tillämpningsområde. Utgångspunkter bör där vara
att de grundläggande uttrycken för markpolitiska syften blir enhetliga
och att inskränkningar med budgetpolitisk bakgrund får uttryck i prioriteringsregler.
 Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening
ge Kungl. Maj:t till känna.

I motionen 1973: 1630 (2 — vpk) föreslås beträffande amorteringsvillkoren
att lånetiden för markförvärvslån fastställs till 15 år, varav de

CU 1973:19

40

första fem åren är amorteringsfria. Amorteringstiden är nu tio år. Amorteringsfrihet
kan medges för de två första åren av tioårsperioden.

Utskottet delar departementschefens mening att frågan får behandlas
i samband med proposition i anledning av byggkonkurrensutredningens
betänkande.

Tomträttslån

Tomträttslån till kommun beviljas och betalas ut under kalenderåret
efter det att slutligt beslut om bostadslån meddelats eller, i övriga fall,
byggnadsnämnden första gången besiktigat byggnadsföretaget.

Låneberäkningen grundas i bostadslånefallen på summan av de belopp
motsvarande tomtvärdet som dragits av från låneunderlaget för
bostadslån.

Saneringsutredningens förslag att tomträttslån, när marken bebyggs
med stöd av bostadslån, skall betalas ut redan året efter det att preliminärt
beslut meddelats, har tagits upp i motionen 1973: 1630 (3 —
vpk). Departementschefen har i prop. 1973: 21 (s. 86), med hänvisning
till förslagets betydande budgeteffekter, ansett sig inte kunna förorda
detsamma.

Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömning och kan
sålunda inte tillstyrka motionsförslaget. Enligt utskottets mening bör
dock övervägas möjligheterna att på begäran av kommun bevilja tomträttslån
i direkt anslutning till slutligt beslut om bostadslån med därav
följande tidigare utbetalning. I detta sammanhang får erinras om att
vidgade möjligheter att lämna markförvärvslån för köp av saneringsfastigheter
bidrar till att lösa kommunernas kreditfråga även i dessa
sammanhang. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
Kungl. Maj :t till känna.

I prop. 1973: 21 (s. 86—87) föreslås att tomträttslån får utgå även
för tomträttsupplåtelse som avser fastighet med äldre bostadshus som
överlåtits till tomträttshavaren under villkor om modernisering.

Utskottet ansluter sig till förslaget och vad som anförts i samband
därmed.

Bostadsförmedling

Förslag rörande förmedlingsprincipema framställs i motionerna
1973: 535 (m) och 1560 (s). I den förstnämnda motionen föreslås riksdagen
uttala att kön och civilstånd inte bör tillmätas betydelse vid förmedling
av bostäder. I den senare motionen föreslås riksdagen begära
en översyn av förmedlingsprincipema i första hand i vad avser ensamstående
och familjer utan barn. Syftet torde i båda motionerna vara att
åstadkomma en förbättring av de ensamståendes situation.

Bostadsförmedlingen är en kommunal angelägenhet. Förmedlingarna
har på grund av lokala olikheter i tillgång och efterfrågan på bostäder

CU 1973:19

41

av skilda typer att arbeta under skiftande villkor. Svenska kommunförbundet
har år 1970 i princip anslutit sig till synpunkter om bostadsförmedlingsverksamheter,
 angivna i promemorian Bostadsförmedling.
I denna promemoria anges bl. a. att kommunerna själva beslutar om
anvisningsnormerna, men att en viss grad av enhetlighet är angelägen.
Bostadsförmedlingens uppgift att fördela lägenheter så att samhällets
bostadspolitiska målsättning fullföljs anges innebära att fördelningen
av lägenheterna bl. a. av sociala skäl bör ske i första hand efter påvisbara
behov och att väntetiden får tillmätas mindre betydelse. Ungdomsbostadsutredningen
(SOU 1970: 43, s. 162—163) förordade bl. a.
att de mindre lägenheter som frigörs när trångbodda hushåll fått större
bostad i första hand erbjuds till ensamstående. I boendeutredningens
direktiv anges att utredningen bör söka bilda sig en uppfattning om
vilka svårigheter förmedlingarna möter i en strävan att uppnå en allsidig
sammansättning av bostadsområden.

Angivna förhållanden och den ändrade situationen på bostadsmarknaden
torde kunna i väsentlig utsträckning tillgodose motionärernas
intresse. I samma riktning verkar också beslutet (prop. 1971: 1 bil. 7,
SoU 1973: 5 s. 18—21) att vidga bostadstilläggen till att omfatta även
låginkomsttagare utan barn. Någon riksdagens åtgärd är enligt utskottets
mening nu inte erforderlig.

Vissa övriga frågor

Frågan om ansvaret för kostnaderna för outhyrda lägenheter har tagits
upp av utskottet. Som framgår av ovan (s. 19—22) lämnad redogörelse
för vissa beslut om statens ansvar för lån har vid 1967 års riksdag
uttalanden gjorts om statens ansvar för sådana konsekvenser i fråga
om bl. a. bostadsefterfrågan på en ort som följer av genomgripande förändringar
i de näringspolitiska förutsättningarna. Den tidigare förlustfördelningsregeln
i 33 § bostadslånekungörelsen upphävdes, och statens
medverkan i dylika fall ansågs få bestämmas och utformas efter prövning
av de speciella betingelserna i varje särskilt fall, varvid i allmänhet
beslut av riksdagen därvid skulle fordras. Enligt utskottets mening bör
riksdagen nu göra de bedömningar som krävs för att Kungl. Maj:t
skall ha möjlighet att i erforderlig och lämplig utsträckning pröva en
statlig medverkan utan riksdagens beslut i varje särskilt fall.

Riksdagen bör sålunda lämna Kungl. Majit ett bemyndigande av
följande innehåll. Statens ansvar för förluster för vilka utgått lån enligt
kungörelsen (1972: 760) om lån avseende kostnader för outhyrda lägenheter
skall, utöver enligt redan gällande anståndsregler m. m., få fastställas
av Kungl. Majit efter en individuell prövning, inte avseende viss
fastighet utan låntagarens samlade förhållanden, det utrymme för ytterligare
betalningar som finns på den lokala hyresmarknaden, låntagarens
åtgöranden och hans andel i ansvaret för den uppkomna situationen,

CU 1973:19

42

varvid även vinstutdelningsbeslut bör beaktas. Hänsyn skall tas inte endast
till låntagarens egna åtgöranden utan även till intressents eller borgensmans,
 för allmännyttigt företag sålunda kommun, ansvar för betalningsoförmågan.
 Ställningstagandet skall kunna innefatta i första hand fråga
om anstånd med betalningen men även, när företagets fortsatta verksamhet
äventyras, frågor om eftergift.

Skulle bestämmelsen i 33 § 1962 års bostadskungörelse också vara
tillämplig torde ansvarsfrågan få bedömas i enlighet därmed.

Fråga om eftergift av lån som utgår till Stiftelsen bostadskooperationens
garantifond bör bedömas som om lånet hade utgått direkt till
den förening som lånet avser. Med hänsyn till att statens ansvar sålunda
inte har utformats som ett generellt bemyndigande att efterge fordringar
har detta arrangemang i fråga om bostadskooperationen fortfarande ett
givet berättigande. Förslag i prop. 1973: 103 om skattefrihet för nämnda
stiftelse behandlas i betänkandet SkU 1973: 34.

I motionen 1973: 1572 (s) har föreslagits att boendeutredningen får
tilläggsdirektiv att skyndsamt föreslå åtgärder, syftande till att möjliggöra
en rimligare fördelning av kostnaderna för en viss lägenhetsreserv.

Det torde vara obestritt att en viss lägenhetsreserv är tolerabel och
även önskvärd. Uttryck för denna uppfattning ges även i motionen
1973: 871 (c). I den mån denna lägenhetsreserv håller sig inom de gränser
som krävs för normal omsättning faller det närmare avgörandet av
hur kostnaderna skall bestridas närmast inom de reguljära hyresförhandlingarnas
ram. Frågan om de bostadspolitiska målsättningarna skall vidgas
till att avse en direkt åsyftad produktion av bostäder som lägenhetsreserv
på samhällets bekostnad är knappast nu aktuell och torde i sådant
fall aktualiseras inom pågående utredningar utan någon riksdagens
åtgärd. I den mån motionen 1973: 1572 slutligen avser frågan om fördelning
av kostnader för lägenheter som inte kunnat hyras ut på grund
av att efterfrågan inte motsvarat tidigare bedömningar torde inte heller
ytterligare utredning på föreslaget sätt vara erforderlig. De överväganden
som där kan aktualiseras har utskottet ovan behandlat. Motionen avstyrks
sålunda.

Förslaget i motionen 1973: 871 (c) om överväganden för att få till
stånd ett enklare förfarande i fråga om bostadsbyggandet förs fram mot
angiven bakgrund att den ändrade situationen på bostadsmarknaden inte
längre motiverar regler som tillkommit för att fördela otillräckliga resurser
och skydda de boende. Liknande åsikter tas även upp i motionen
1973: 1559 (s. 9 — fp) utan att dock något yrkande framställts.

Det är enligt utskottets mening obestritt och närmast självklart att
regler och krav skall vara motiverade av något samhällets syfte att
påverka en utveckling, något som också får beaktas vid riksdagens bedömningar
av hithörande frågor. Utskottet har emellertid inte funnit
anledning att begära en föreslagen särskild undersökning genom bo -

CU 1973:19

43

stadsstyrelsen, sorn får förutsättas i det löpande arbetet utgå från angivna
synpunkter. Pågående utredningar syftar bl. a. till att dra upp
riktlinjer för den framtida bostadspolitiken. Statsmakterna får i samband
därmed tillfälle att pröva regelsystemet med beaktande bl. a. även
av motionärernas intentioner.

Det grundläggande syftet bakom förslaget i motionen 1973: 1634
(2 — fp) om utredning angående utglesning av befolkningen i vissa
stadsområden torde kunna tillgodoses inom ramen för den kommunala
planeringen. Som departementschefen anfört kommer en utvecklad
kommunal planering att få uttryck i bostadsförsörjningsprogram — enligt
bl. a. inom boendeutredningen använd terminologi — för nybyggande
och ombyggnad av bostäder och lokaler i äldre och nyare områden.
Detta programarbete får förutsättas bli väl samordnat med kommunal
planering även enligt byggnadslagen. Anledning finns därför inte att
påfordra ett särskilt utredningsuppdrag.

Inrikesministern har i prop. 1973: 21 (s. 97) anmält saneringsutredningens
förslag om bidrag för trafik- och gårdssanering. Med hänsyn
emellertid till bedömningen att erfarenheter av den förordade nya anläggningslagen
m. m., som skulle förbättra förutsättningarna att genomföra
dessa saneringar, bör avvaktas framläggs nu inte något förslag i
ämnet. I motionen 1973: 1634 (1 — fp) föreslås riksdagen begära att
frågan utreds vidare och att förslag om stimulans för sådan sanering
snarast föreläggs riksdagen.

Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömning att frågan
om eventuella bidrag bör bedömas mot bakgrund av den aviserade nya
lagstiftningen. Utskottet har förutsatt att Kungl. Maj:t aktualiserar sådana
överväganden så snart det lämpligen kan ske. Motionärernas syfte
skulle därmed i väsentliga delar kunna anses tillgodosett utan någon
riksdagens åtgärd.

I motionen 1973: 363 (2, 3 — fp) föreslås uttalanden om arkitekttävlan
och kommunal borgen för att främja byggandet av markkontaktbostäder.

I fråga om arkitekttävling m. m. får utskottet hänvisa till sitt uttalande
föregående år (CU 1972: 9 s. 12) om åtgärder för att främja
bl. a. experimentverksamheten inom bostadsbyggandet, varigenom motionen
i denna del får anses i erforderlig mån tillgodosedd. Förslaget i
övrigt kan inte biträdas av utskottet.

Ramar och anslag m. m.

I vad först gäller nybyggnad har utskottet ingen invändning mot
den av departementschefen i statsverkspropositionen (5) förordade
ändringen av bostadsbyggnadsplanens konstruktion, nämligen att den
bör begränsas till tre år och avse hela landet.

Ytterligare ändringar föreslås i motionerna 1973: 361 (1 — c) och

CU 1973:19

44

1568 (A2, A3 delvis — m). I den förstnämnda motionen föreslås att
bostadslån skall kunna ges för styckebyggda småhus utan hinder av
rambegränsningar. I den sistnämnda motionen föreslås att småhus
utan statliga lån får byggas utan rambegränsningar. Vidare föreslås lägenhetsramar
som synes innebära dels att för år 1973 skulle anges ett
gemensamt, högsta lägenhetstal för byggande av hus med bostadslån
och för byggande av flerfamiljshus utan bostadslån, dels att för åren
1974 och 1975 lägenhetsramen skulle avse endast hus med bostadslån.

I detta sammanhang bör erinras om vad departementschefen anfört
(s. 270) om möjligheten att försöksvis ta i anspråk projektreserven för
att bl. a. tillgodose bostadsbyggnadsbehov och främja den regionala utvecklingen
eller sysselsättningen inom skogslänen.

Enligt utskottets mening torde syftet med förslaget i motionen 1973:
361 kunna anses uppnått utan där förordad ändring. Småhus utan statliga
lån torde enligt vad som ovan anförts i kompletteringspropositionen
komma att få byggas utan hinder av rambegränsningar under från
arbetsmarknadssynpunkt lämplig tid, varmed även motionen 1973: 1568
kan anses delvis tillgodosedd. Utskottet har däremot inte funnit skäl
för tillstyrkan av här behandlade yrkanden i övrigt i den sistnämnda
motionen.

I statsverkspropositionen (6—12) läggs fram förslag till bostadsbyggnadsprogram
samt lägenhets-, yt- och medelsramar m. m., allt med utgångspunkt
i av departementschefen förordade grunder för bostadsbyggnadsplanens
konstruktion. Motionen 1973: 361 (c) berör endast
indirekt program och ramar genom den ovan behandlade frågan om de
styckebyggda småhusens ställning i planen och utgår i övrigt från att
Kungl. Maj:ts förslag till ramar är ändamålsenliga. Förslagen i motionerna
1973: 864 (delvis — m) i vad avser nybyggnadsramar och 1568
(Al, A3 delvis — m) i vad avser lägenhetstal syftar till att begränsa
ramarna för nyproduktionen av bostäder såvitt angår annat än småhus
som uppförs utan stöd av bostadslån.

Vad nedan anförs om att ramar för nyproduktion under år 1973 får
tas i anspråk för ombyggnad m. m. torde i allt väsentligt kunna anses
tillgodose önskemålen bakom de sistnämnda två motionerna. De här
behandlade yrkandena avstyrks sålunda.

I vad därefter gäller ombyggnad m. m. innebär Kungl. Maj:ts
förslag i statsverkspropositionen (3, 4, 13, 15 delvis) och i propositionen
1973: 21 (8, 9) att programmet som hittills knyts till medelsramar
beträffande dels bostadslån för ombyggnad samt räntebärande förbättringslån,
 dels räntefria förbättringslån. Vidare föreslås riksdagen
medge att ramarna för bostadslån och byggnadstillstånd för nybyggnad
under år 1973 får tas i anspråk för ombyggnads- och förbättringsverksamhet
i den mån de inte utnyttjas helt för sitt ändamål.

Medelsramama för beslut om bostadslån för ombyggnad och ränte -

CU 1973:19

45

bärande förbättringslån bör enligt Kungl. Maj:ts förslag bestämmas till
170 milj. kr. för år 1973 (prop. 1973: 1) och till — preliminärt — 220
milj. kr. för år 1974 (prop. 1973: 21). Möjlighet skall finnas för Kungl.
Maj:t att vidga ramarna av sysselsättningsskäl och, såvitt angår ramen
för år 1974, även vid ändringar av de genomsnittliga lånebeloppen. I
motionen 1973: 864 (delvis — m), vilken behandlats ovan, torde även
ha förordats att dessa ramar vidgas i motsvarande mån som nybyggnadsramarna
minskas.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker motionen
1973: 864 i vad den inte förut behandlats.

Vidare föreslås i statsverkspropositionen att medelsramarna för
räntefria förbättringslån bestäms till 110 milj. kr. för vart och ett av
åren 1973 och 1974 med möjlighet till vidgning av sysselsättningsskäl.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet har inte haft anledning ifrågasätta departementschefens
medelsberäkning i statsverkspropositionen (s. 272) i fråga om anslag till
lånefonden för bostadsbyggande. Beräkningen torde ha utgått från samma
principer som bostadsstyrelsens förslag (s. 258—259) med de ändringar
som föranletts av beslut om paritetstal, om förutsättningar för
tomträttslån och om lån för täckande av visst hyresbortfall.

I fråga om långivningen genom markförvärvslån har Kungl. Maj:t i
statsverkspropositionen (s. 206) föreslagit ett investeringsanslag av
100 milj. kr. Som ovan (s. 38) berörts har i motionen 1973: 1568
(A 8 delvis — m) yrkats att Kungl. Maj:ts förslag avslås medan genom
motionen 1973: 1562 (vpk) föreslås att anslag anvisas med 200 milj. kr.
Frågan har därefter tagits upp även i prop. 1973: 21 (s. 100), där departementschefen
uttalat att det medelsbehov som föranleds av att förvärv
i saneringsområden i princip jämställs med förvärv i exploateringsområden
enligt hans mening ryms inom ramen för det tidigare beräknade
anslaget, vilket jämfört med innevarande budgetår innebär en höjning
med 25 milj. kr.

Med hänsyn till att anslaget för budgetåret 1973/74 i huvudsak
kommer att användas för lån som avser förvärv under år 1973 och
sålunda delvis innan de vidgade låneförutsättningarna fått avsedd effekt
har utskottet ingen erinran mot Kungl. Maj:ts förslag. De här upptagna
motionsyrkandena avstyrks sålunda.

Kungl. Maj:ts förslag i statsverkspropositionen (s. 157—158) beträffande
bostadsstyrelsen innebär bl. a. att medel beräknas efter minskning
med två tjänster på grund av minskade uppgifter samt ett överförande
av en tjänst samt vissa arvoden från statens nämnd för samlingslokaler.
 I motionen 1973: 1568 (A 6 — m) föreslås att anslaget ytterligare
minskas med 516 000 kr., motsvarande sju tjänster.

Bostadsstyrelsens uppgifter enligt gällande instruktion är vidsträckta.
Enligt utskottets mening kan en nedgång i antalet lån för nybyggnad av

CU 1973:19

46

flerfamiljshus inte i och för sig direkt motivera motionsförslaget. Ökade
och nya uppgifter på grund av bl. a. vidgad saneringsverksamhet och
samlingslokalstödet medför att även enligt Kungl. Maj:ts förslag en
ytterligare rationalisering av verksamheten måste förutsättas. Utskottet
har i betänkandet 1973: 10 (s. 5) förutsatt att möjligheter ges att ta till
vara den speciella sakkunskap som nuvarande statens nämnd för samlingslokaler
representerar i såväl besluts- som beredningssammanhang.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker motionsyrkandet.

Kungl. Maj:ts förslag (s. 158—159) beträffande länsbostadsnämnderna
innebär en personalminskning med sju tjänster i lönegrad A 24 eller
däremot svarande tjänster i andra lönegrader. Härtill anknytande förslag
i motionen 1973: 1568 (A 7 — m) om sänkning av anslaget med
1 113 000 kr. anges innebära en misnkning med ytterligare 21 tjänster.

Vad som anförts om bostadsstyrelsens uppgifter gäller i tillämpliga
delar även länsbostadsnämnderna. I motionen, som torde utgå från
allmänna besparingssynpunkter, har inte angetts vilka uppgifter som
närmast borde avstås. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

Kungl. Majts förslag i övrigt har inte föranlett något utskottets
särskilda uttalande och tillstyrks sålunda.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande långtidsprogram för bostadsbyggandet att riksdagen
lämnar motionen 1973: 1559, yrkandet 1, utan ytterligare
åtgärd,

2. beträffande ändrad inriktning av bostadspolitiken m. m. att
riksdagen avslår motionerna 1973: 869 samt 1568, yrkandena
B 1 och B 3,

3. beträffande inriktningen mot flerfamiljshus eller småhus att
riksdagen avslår motionerna 1973: 361, yrkandena 3 och 4,
samt 1559, yrkandet 2 a såvitt nu är i fråga,

4. beträffande valet mellan höga eller låga hus att riksdagen avslår
motionerna 1973: 363, yrkandet 1, samt 1559, yrkandet
2 a i vad det inte behandlats under 3,

5. beträffande s. k. andelslägenheter att riksdagen avslår motionen
1973: 1631, yrkandet 1,

6. beträffande boendemiljön att riksdagen avslår motionerna
1973: 361, yrkandet 5, samt 1563,

7. beträffande översyn av bostadsbyggnadsprogrammen att riksdagen
avslår motionen 1973: 867,

8. beträffande lokala aktiveringsgrupper och arbetsgrupp på
departementsnivå att riksdagen avslår motionerna 1973: 1559,
yrkandet 2 b, samt 1576,

CU 1973:19

47

9. beträffande lägsta godtagbara standard m. m. att riksdagen
godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

10. beträffande standardkrav som förutsättning för statliga lån
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande medinflytande vid sanering att riksdagen godkänner
vad i statsrådsprotokollet anförts,

12. beträffande hörande av hyresgäst som villkor för vissa bostadslån
att riksdagen avslår motionen 1973: 1629, yrkandet 1,

13. beträffande målen för och planeringen av saneringsverksamheten
i vad de inte behandlats under 9—12 ovan att riksdagen
godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts,

14. beträffande anbudskonkurrens att riksdagen avslår motionerna
1973: 361, yrkandet 2, samt 1559, yrkandet 3,

15. beträffande uttalande om räntenivån att riksdagen avslår motionen
1973: 361, yrkandet 6,

16. beträffande paritetstalen att riksdagen avslår motionen 1973:
875, yrkandet 1,

17. beträffandet basannuiteten vid totalsanering genom nybyggnad
att riksdagen avslår motionen 1973: 1630, yrkandet 1,

18. beträffande villkor rörande hyressättningen vid sanering att
riksdagen avslår motionen 1973: 1633, yrkandet 1,

19. beträffande införande av hyresstopp genom prisregleringslagen
att riksdagen avslår motionen 1973: 59,

20. beträffande totalfinansiering att riksdagen avslår motionen
1973: 875, yrkandet 2,

21. beträffande övre lånegränser att riksdagen avslår motionerna
1973: 361, yrkandet 7, 1559, yrkandet 4 B, 1568, yrkandet
A 4, 1629, yrkandet 3, samt 1633, yrkandet 3,

22. beträffande uppdelning på låneunderlag och pantvärde att
riksdagen avslår motionerna 1973:1559, yrkandet 2 c, och
1634, yrkandet 6,

23. beträffande låneunderlag och pantvärde vid nybyggnad av
småhus att riksdagen i anledning av motionen 1973: 1571 som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

24. beträffande högsta låneunderlag vid ombyggnad av vissa småhus
att riksdagen med avslag å motionen 1973: 361, yrkandet
8, godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

25. beträffande amorteringstid för vissa annuitetslån att riksdagen
med avslag på motionen 1973: 1633, yrkandet 2, godkänner
vad i statsrådsprotokollet anförts,

26. beträffande grunderna för bostadslån i vad de inte behandlats
ovan eller under 64 och 65 att riksdagen

a. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet

CU 1973:19

48

anfört om ikraftträdande av ändringar,

b. godkänner vad i statsrådsprotokollet i övrigt anförts,

27. beträffande ombyggnad av ringa omfattning att riksdagen
lämnar motionen 1973: 1632 utan ytterligare åtgärd,

28. beträffande bostadslån till förvärv av fastighet att riksdagen
avslår motionen 1973: 1567, yrkandet 1,

29. beträffande ortskoefficienter att riksdagen avslår motionen
1973: 1552,

30. beträffande kapitalvinster vid försäljning av statsbelånade
småhus att riksdagen i anledning av motionen 1973: 234 som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

31. beträffande eftergift av förbättringslån vid rivning att riksdagen
avslår motionen 1973: 1633, yrkandet 4,

32. beträffande förbättringslån för enskilt ägda hus att riksdagen
lämnar motionerna 1973: 361, yrkandet 10, och 1568, yrkandet
B 2, utan ytterligare åtgärd,

33. beträffande förbättringslån för vissa småhus att riksdagen i anledning
av motionen 1973: 1634, yrkandet 4, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

34. beträffande högsta belopp för räntefritt och stående förbättringslån
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
avslår motionerna 1973: 361, yrkandet 11, 874 samt 1634,
yrkandet 5,

35. beträffande ändringar i grunderna för förbättringslångivningen
i vad de inte behandlats under 31—34 att riksdagen

a. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört om ikraftträdande av ändringar,

b. godkänner vad i statsrådsprotokollet i övrigt anförts,

36. beträffande initialstöd för sanering av flerfamiljshus att riksdagen
godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

37. beträffande initialstöd för sanering av småhus samt temporär
vidgning av förbättringslångivningen att riksdagen avslår motionerna
1973: 1550, 1629, yrkandet 2, och 1634, yrkandet 3,

38. beträffande grunderna för bostadsanpassningsbidrag att riksdagen
godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

39. beträffande normer för utformning och utrustning av bostäder
för handikappade att riksdagen avslår motionen 1973:
532,

40. beträffande obligatorisk handikappanpassning att riksdagen
avslår motionen 1973: 883,

41. beträffande bostadsanpassningsbidrag för fritidshus att riksdagen
avslår motionen 1973: 954,

42. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån att riksdagen
avslår motionerna 1973: 361, yrkandet 9, 1559, yrkandet
4 A, samt 1568, yrkandet A 5,

CU 1973:19

49

43. beträffande forskning om olika tätortsbildningar m. m. att riksdagen
lämnar motionen 1973: 1570 utan ytterligare åtgärd,

44. beträffande metoder för bedömning av planekonomin att riksdagen
avslår motionen 1973: 1549,

45. beträffande fortsatt långivning för kommunala markförvärv
att riksdagen avslår motionen 1973: 1568, yrkandet A 8 såvitt
nu är i fråga,

46. beträffande amorteringsvillkoren för markförvärvslån att riksdagen
avslår motionen 1973: 1630, yrkandet 2,

47. beträffande ändringar i grunderna för markförvärvslån, i vad
de inte behandlats under 46, att riksdagen

a. godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

b. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

48. beträffande utbetalning av tomträttslån att riksdagen i anledning
av motionen 1973: 1630, yrkandet 3, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

49. beträffande ändring i grunderna för tomträttslån i vad de
inte behandlats under 48 att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet
förordats,

50. beträffande bostadsförmedlingsprinciper att riksdagen lämnar
motionerna 1973: 535 samt 1560 utan ytterligare åtgärd,

51. beträffande ansvaret för kostnaderna för outhyrda lägenheter
att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört,

52. beträffande fördelning av kostnaderna för en viss lägenhetsreserv
att riksdagen lämnar motionen 1973: 1572 utan ytterligare
åtgärd,

53. beträffande enklare förfarande i fråga om bostadsbebyggandet
att riksdagen lämnar motionen 1973: 871 utan ytterligare
åtgärd,

54. beträffande utredning om utglesning av befolkningen i vissa
stadsområden att riksdagen avslår motionen 1973: 1634, yrkandet
2,

55. beträffande utredning om trafik- och gårdssanering att riksdagen
avslår motionen 1973: 1634, yrkandet 1,

56. beträffande uttalanden om arkitekttävlan m. m. att riksdagen
avslår motionen 1973: 363, yrkandena 2 och 3,

57. beträffande bostadsbyggnadsplanens konstruktion att riksdagen a.

godkänner i statsrådsprotokollet förordad ändring,

b. avslår motionerna 1973: 361, yrkandet 1, samt 1568, yrkandena
A 2 och A 3, det sistnämnda såvitt nu är i fråga,

58. beträffande bostadsbyggandets omfattning samt medelsramar

4 Riksdagen 1973.19 sami. Nr 19

CU 1973:19

50

för nybyggnad att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionerna 1973: 864, såvitt nu är i
fråga, samt 1568, yrkandena A 1 och A 3, det sistnämnda såvitt
det inte behandlats under 57,

a. uttalar sig för en bostadsbyggnadsplan för år 1973 med
den omfattning och fördelning som förordats i statsrådsprotokollet,

b. medger att ramen för bostadslån för nybyggnad under år
1973 bestäms med utgångspunkt i 82 500 lägenheter med den
i statsrådsprotokollet angivna genomsnittsytan,

c. medger att ramen för beviljande av bostadslån under vart
och ett av åren 1974 och 1975 fastställs till 8 375 000 m2 våningsyta,
 motsvarande ett beräknat antal lägenheter av 80 000
jämte lokaler som omfattas av låneunderlag och pantvärde för
bostadslån,

d. medger att av de under c upptagna ramarna för vart och
ett av åren 1974 och 1975 högst 20 000 m2 våningsyta får tas
i anspråk för nybyggnad av lokaler i äldre bostadsområden,

e. medger att beslut om bostadslån för nybyggnad meddelas
intill ett belopp av 2 005 000 000 kr. under år 1973,

f. bemyndigar Kungl. Maj:t att under i statsrådsprotokollet
givna förutsättningar besluta om ökning av den under e upptagna
ramen,

g. medger att ramarna för bostadslån och byggnadstillstånd
för nybyggnad under år 1973 får tas i anspråk för ombyggnads-
och förbättringsverksamhet i den mån de inte utnyttjas
helt för sitt ändamål,

h. medger att Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser beträffande
projektreserv för åren 1973—1974 i enlighet med vad som
förordats i statsrådsprotokollet,

59. beträffande medelsramar för ombyggnad m. m. att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen
1973: 864 i vad den inte behandlats under 58

a. medger att beslut om bostadslån för ombyggnad samt räntebärande
förbättringslån meddelas intill ett belopp av
170 000 000 kr. under år 1973 och 220 000 000 kr. under år
1974.

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att under de förutsättningar som
angetts i statsrådsprotokollen besluta om ökning av de under a
upptagna ramarna,

60. beträffande medelsramar för räntefria förbättringslån att riksdagen a.

medger att nämnda lån beviljas med högst 110 000 000 kr.
under vart och ett av åren 1973 och 1974,

CU 1973:19

51

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid behov besluta om ökning
av den under a upptagna ramen för år 1973,

61. beträffande anslag på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder
att riksdagen till Lånefonden för bostadsbyggande för
budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av
2 680 000 000 kr.,

62. beträffande anslag för markförvärvslån att riksdagen med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna
1973: 1562 och 1568, yrkandet A 8, såvitt nu är i fråga, till
Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1973/
74 på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder anvisar ett
investeringsanslag av 100 000 000 kr.,

63. beträffande anslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionen 1973: 1568, yrkandena A 6 och A 7,
för budgetåret 1973/74 på driftbudgeten under elfte huvudtiteln
anvisar

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 13 563 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 26 444 000
kr.,

64. beträffande förhandsbesked att riksdagen godkänner vad i
statsrådsprotokollet förordats,

65. beträffande opartisk upplåtelse av lokaler för fritidsändamål
som har finansierats med stöd av bostadslån att riksdagen godkänner
vad i statsrådsprotokollet förordats,

66. beträffande lån från lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder
att riksdagen beslutar att sådana lån fr. o. m. den 1
juli 1973 får utgå med högst 1 800 kr. per rum,

67. beträffande anslag på driftbudgeten under elfte huvudtiteln i
vad de ej behandlats ovan att riksdagen för budgetåret 1973/74
anvisar

a. till Statens hyresråd ett förslagsanslag av 1 835 000 kr.,

b. till Räntebidrag ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

c. till Viss bostadsförbättringsverksamhet ett förslagsanslag av
150 000 000 kr.,

d. till Byggnadsforskning ett anslag av 9 000 000 kr.,

68. beträffande anslag på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder
i vad de ej behandlats ovan att riksdagen för budgetåret
1973/74 till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder
anvisar ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 9 maj 1973

På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

CU 1973:19

52

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Tobé (fp),
Kristiansson i Örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson
i Nybro (s), Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), fru Olsson i Hölö (c),
herrar Wennerfors (m), Claeson (vpk), Jadestig (s), Annerås (fp) och
Persson i Karlstad (s).

Reservationer

1. beträffande ändrad inriktning av bostadspolitiken m. m. av fröken
Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Förslagen
i” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

De förslag som läggs fram i motionerna 1973: 869 (m) och 1568
(B 1, B 3 — m) syftar till att slå fast utgångspunkter och mål för en
ändrad inriktning av bostadspolitiken.

Enligt även utskottets mening bör riksdagen till ledning för pågående
utredningsarbete och som riktlinje i övrigt ansluta sig till den mening
som motionerna ger uttryck för. Det bör särskilt betonas att det regleringskomplex
som byggts upp i syfte bl. a. att föra in bostadsbyggandet
i en kommunalt monopoliserad sektor snarast måste ersättas med ett
system där efterfrågan leder utvecklingen och konsumentintresset betonas.
 Regleringarna har visat sig leda till minskad konkurrens, höjda
hyror, tomma lägenheter och hämmade utvecklingsinitiativ. De har också
satt sunda ekonomiska överväganden åsido och försökt dölja negativa
effekter genom att skjuta över kostnader på kommande generationer.
 De medel som använts har i många fall inneburit avsteg från allmänt
godtagna rättsprinciper och lett till gynnande av doktrinärt motiverade
intressen. Boendeintresset har kommit i kläm då önskemål om
valfrihet inte beaktats. Mot konsumenternas vilja har bostadsmiljöer
skapats som kommer att för lång tid stå som monument över den förda
bostadspolitiken.

Riksdagen bör därför som sin mening godkänna de riktlinjer som i
principiella delar tagits in i motionen 1973: 241 (m) och uttala att utredningsarbetets
mål bör vara att snarast avveckla den förda regleringsoch
restriktionspolitiken på bostadsområdet. Målet bör vidare vara att
åstadkomma en valfrihetens och efterfrågans politik med kraftigt ökad
andel småhus och markbostäder, satsning på ombyggnad och förbättring
med bevarande av en kontinuitet i äldre miljöer — allt baserat på
möjligheten för enskilda att äga och förvalta lägenheter och hus.
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ändrad inriktning av bostadspolitiken m. m. att
riksdagen med bifall till motionerna 1973: 869 och 1568, yrkandena
B 1 och B 3, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,

CU 1973:19

53

2. beträffande inriktningen mot flerfamiljshus eller småhus av herrar
Grebäck (c), Tobé (fp), fröken Ljungberg (m), herr Andersson i Knäred
(c), fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m) och Annerås (fp)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Utskottet
har vid” och på s. 24 slutar med ”av bygginitiativen” bort ha följande
lydelse:

Utgångspunkten för ställningstaganden till en produktionsinriktning
mot flerfamiljshus eller småhus måste vara att tillgodose konsumenternas
önskemål. Det kan konstateras att den hittillsvarande nyproduktionen
allmänt sett inte kunnat tillgodose önskemål om småhusboende
medan lägenheter i flerfamiljshus kan erbjudas de allra flesta sökande.
Utvecklingen, som den framgår av statistik och de senast inkomna kommunala
bostadsbyggnadsprogrammen, visar mot en ökande andel småhus.
 Denna utveckling bör stimuleras och underlättas så att utbudet av
småhus i goda miljöer motsvarar efterfrågan. Den i motionen 1973: 361
angivna allmänna målsättningen ger ett riktigt uttryck för dessa strävanden.
 Ett sådant ställningstagande innebär anslutning även till förslag i
motionen 1973: 1559 om en ökad småhusproduktion och anknyter även
till vad som förordats i motionen 1973: 241, åberopad i motionen 1973:
869.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande inriktningen mot flerfamiljshus eller småhus att
riksdagen med bifall till motionerna 1973: 361, yrkandena 3
och 4, samt 1559, yrkandet 2 a såvitt nu är i fråga, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande valet mellan höga eller låga hus av herrar Grebäck (c),
Tobé (fp), fröken Ljungberg (m), herr Andersson i Knäred (c), fru Olsson
i Hölö (c), herrar Wennerfors (m) och Annerås (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Vad
ovan” och slutar med ”och 1559” bort ha följande lydelse:

Inom produktionen av flerfamiljshus bör även i valet mellan höga
eller låga hus de boendes intressen tas till utgångspunkt. Det väsentliga
konsumentintresset torde vara att få önskemål om en ökad andel lägenheter
med markkontakt tillgodosedda. I övrigt får bedömningarna närmast
anknyta till miljösynpunkter och möjligheter till levande sociala
funktioner och kontakter. I denna del torde intresset närmast riktas mot
byggnadskomplexens volym och antalet boende. Efterfrågeinriktningen
tycks här sammanfalla med resultatet av bedömningar av olika hustypers
samhällsekonomiska kostnader och böra leda till en betoning av
mindre enheter med bättre kontakt med marken och den yttre omgivningen
i dess helhet. Vad utskottet sålunda anfört innebär anslutning
till de synpunkter i denna fråga som framförts i motionerna 1973: 363

CU 1973:19

54

(1 — fp) och 1959 (2 a delvis — fp) och anknyter till syften i motionen
1973: 869 (m).

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande valet mellan höga eller låga hus att riksdagen med
bifall till motionerna 1973:363, yrkandet 1, och 1559, yrkandet
2 a, i vad det inte behandlats under 3, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande boendemiljön av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), fröken
Ljungberg (m), herr Andersson i Knäred (c), fru Olsson i Hölö (c), herrar
Wennerfors (m) och Annerås (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Vad
som” och slutar med ”inte erforderlig” bort ha följande lydelse:

Vad i de nämnda motionerna anförts bör enligt utskottets mening beaktas
såväl inom nyproduktionen som i en vidgad saneringsverksamhet.
Det hittillsvarande lånesystemet har i sin utformning lett till betoning av
vissa kontrollerbara utrustningskrav och ofta riktat uppmärksamheten
på detaljer medan helhet, miljö och sociala funktioner, inklusive hyresgästinflytande,
 i mycket överlåts till byggherren. En betoning av dessa
boendemiljöfaktorer bör kunna komma in i samhälleliga standardkrav,
lika för såväl statsbelånat som inte statsbelånat byggande. Denna utveckling
torde i erforderlig utsträckning inte kunna främjas inom ramen för
en fortlöpande översyn av byggnadsstadgan eller av bostadsstyrelsens
anvisningar och rekommendationer. Ytterligare forskning bör initieras.
Utskottet ansluter sig till förslaget i motionen 1973: 361 (5 — c) om att
boendeutredningen bör genom tilläggsdirektiv få i uppdrag att initiera
sådan forskning och lägga fram förslag till ett program för boendemiljön
enligt i motionen anförda grunder. Därmed tillgodoses i allt väsentligt
syftet i motionen 1973: 1563 (fp) i denna del. Även den härefter behandlade
motionen 1973: 1570 (c) skulle tillgodoses. Vidare ansluter
dessa bedömningar till utgångspunkter i motionen 1973: 241 (m).
dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande boendemiljön att riksdagen med bifall till motionerna
1973: 361, yrkandet 5, samt 1563 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande lokala aktiveringsgrupper och arbetsgrupp på departementsnivå a.

av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c), fru Olsson
i Hölö (c) och herr Annerås (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”generella grunder” bort ha följande lydelse:

De nämnda motionerna anknyter i väsentliga delar till bedömningar
om önskvärdheten av ytterligare forskning om och ett program för bo -

CU 1973:19

55

endemiljön. Utskottet förutsätter att sådana åtgärder initieras och att
i anslutning därtill även uppmärksammas frågan om en förbättring av
boendemiljön även i relativt nybyggda områden. Därutöver bör självfallet
alla möjligheter tillvaratas att stimulera lokala aktiveringsgrupper
i samarbete med föreningsliv och organisationer. En särskild departemental
arbetsgrupp blir med dessa utgångspunkter inte behövlig eller
lämplig.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande lokala aktiveringsgrupper och arbetsgrupp på departementsnivå
att riksdagen med bifall till motionen 1973:
1559, yrkandet 2 b, samt med avslag å motionen 1576 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. av herr Claesson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”generella grunder” bort ha följande lydelse:

Stadsplaneringens inordnande bland uttryck för privatekonomiska
eller på privatekonomisk grund gjorda överväganden har — som utvecklats
i motionen 1973: 1576 (vpk) — gett upphov till allvarliga brister
i social och fysisk miljö. Såväl i vissa nybyggda höghusområden som
i nedgångsområden i centrala stadsdelar har detta fått allvarliga återverkningar
i vantrivsel, sociala problem, miljöproblem och skiktning av
befolkningen efter bl. a. ekonomiska grunder. De berörda kommunerna
tycks sakna såväl vilja som resurser att ge sig i kast med den nödvändiga
och pockande uppgiften att rehabilitera dessa områden. En arbetsgrupp
på central nivå bör därför initieras. Denna arbetsgrupp bör kunna
göra upp ett program för åtgärder och föreslå ett uppenbarligen behövligt
materiellt stöd till kommunerna. Utskottet tillstyrker sålunda den
nämnda motionen. Därmed är även vissa av syftena bakom motionen
1973: 1559 (2 b — fp) i denna del tillgodosedda.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande lokala aktiveringsgrupper och arbetsgrupp på departementsnivå
att riksdagen med bifall till motionen 1973:
1576 samt med avslag å motionen 1559, yrkandet 2 b, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande
dersson i Knäred (c), fru Olsson i Hölö (c) och herr Annerås (fp) som
anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”byggkonkurrensutredningens förslag” bort
ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till meningen att en stimulerande och innovationsskapande
konkurrens mellan byggnadsföretagen är en förutsättning
för att nå de bostadspolitiska målen — däribland en acceptabel kost -

CU 1973:19

56

nadsutveckling och rimliga hyror. Riksdagen torde komma att få ta närmare
ställning till konkurrensfrågorna när Kungl. Maj:ts ställningstagande
till byggkonkurrensutredningens förslag läggs fram.

Konkurrenskravet är emellertid så väsentligt att riksdagen redan nu
i princip bör besluta om anbudskonkurrens som villkor för statligt bostadslån.
 Undantag från en sådan regel bör kunna medges om låntagaren
visar att kostnaderna även eljest kan godtas i jämförelse med likvärdiga
konkurrensprojekt och i de fall där fastigheten skall bebos av byggherren.
 Kravet får inte heller utformas så att en vidgad saneringsvcrksamhet
försvåras. Konkurrenskravet bör sålunda gälla såväl mot den som
bygger på egen privatägd mark som mot kommunerna. Det bör däremot
inte innehålla krav på att all mark som bebyggs skall ägas av kommunen
— ett förslag som är kommunekonomiskt ogenomförbart och i viss
mening motverkar sitt eget angivna syfte.

dels utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande anbudskonkurrens att riksdagen med bifall till motionerna
1973: 361, yrkandet 2, samt 1559, yrkandet 3, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande uttalande om räntenivån av herrar Grebäck (c), Tobé
(fp), Andersson i Knäred (c), fru Olsson i Hölö (c) och herr Annerås
(fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Det i”
och slutar med ”inom bostadsfinansieringsutredningen” bort ha följande
lydelse:

Den höga räntenivån har påverkat och påverkar en i denna omfattning
inte avsedd utveckling av skuldökningen på partitetslån och räntelån.
 Även om andra finanseringsformer kan komma att aktualiseras
kvarstår denna räntans effekt på bostadskostnaderna i någon form.
Om en sänkning av räntan inte kommer till stånd och blir bestående,
är det knappast möjligt att lösa den nuvarande situationen utan att
avstå från viktiga bostadssociala målsättningar. Detta bör enligt utskottets
mening strykas under genom att riksdagen med bifall till motionen
1973: 361 (6—c) ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande uttalande om räntenivån att riksdagen med bifall
till motionen 1973: 361, yrkandet 6, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande paritetstalen av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Motionärernas
allmänna” och på s. 29 slutar med ”riksdagen sida” bort
ha följande lydelse:

Målet att ge varje medborgare tillgång till en god bostad till rimlig

CU 1973:19

57

kostnad måste uttryckas som en social rättighet. Det bör sålunda inte i
första hand främjas genom en socialpolitik i bidragsform som ytterst
betalar bostadskostnader som motsvarar spekulationsvinster. I avvaktan
på att lösningar läggs fram genom grundläggande reformer av lånesystemet
bör det övergripande målet främjas genom att höjningar av
paritetstalen utöver 1972 års nivå inte tillåts. I enlighet med motionsförslaget
bör regeringen därför upphäva sitt senaste beslut om höjning
av dessa tal och därefter inte fatta nya höjningsbeslut.

dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande paritetstalen att riksdagen med bifall till motionen
1973: 875, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl.
Majit till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande basannuileten vid totalsanering genom nybyggnad av
herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”pågående utredningar” bort ha följande
lydelse:

Det torde i och för sig vara obestritt att det finns behov av kapitalkostnadssäknande
åtgärder för totalsaneringsprojekt. Den i motionen
föreslagna och av saneringsutredningen förordade ändringen av basannuiteten
skulle enligt utredningen innebära en minskning av de årliga
kapitalkostnaderna för sådana projekt med ca 5:60 kr/m2 lägenhetsyta
i begynnelseskedet och ca 12 kr efter ca 25 år om låneunderlaget är
1 100 kr/m2 lägenhetsyta. Som utredningen vidare funnit kan en sådan
åtgärd också förenas med grunderna för gällande lånesystem och sålunda
tillämpas även innan överväganden om en större reform kan
göras. Utskottet tillstyrker därför motionsförslaget.

dels utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande basannuiteten vid totalsanering genom nybyggnad
att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1630, yrkandet 1,
som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande villkor rörande hyressättningen vid sanering av fröken
Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Vad
departementschefen” och på s. 30 slutar med ”i jordabalken” bort ha
följande lydelse:

Grunder för hyressättningen har lagts fast genom hyreslagsreglema i
den av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt antagna jordabalken.
Dessa regler utgår principiellt från avtalsfrihet beträffande hyran. Även
om självfallet kravet på rimliga boendekostnader står oemotsagt bör inte
riksdagen i förordad form ansluta sig till uttalanden som i vart fall ger

5 Riksdagen 1973.19 sami. Nr 19

CU 1973:19

58

intryck av att hyreslagsprinciperna skulle frångås utan behandling av
sådant yrkande i för lagstiftning föreskriven ordning. Denna mening
bör med bifall till motionen 1973: 1633 i denna del ges Kungl. Maj:t
till känna.

dels utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande villkor rörande hyressättningen vid sanering att
riksdagen med bifall till motionen 1973: 1633, yrkandet 1,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande införande av hyresstopp genom prisregleringslagen av
herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Enligt utskottets”
och slutar med ”avstyrka sålunda” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening uppenbart att radikala åtgärder måste
vidtas för att bryta utvecklingen mot högre hyror. Förslag i sådan riktning
behandlas i andra sammanhang i detta betänkande. I avvaktan på
att sådana åtgärder praktiskt kan genomföras och samordnas bör emellertid
ett hyresstopp beslutas i enlighet med motionsförslaget. En sådan
åtgärd torde med hänsyn till de intressen som avses skyddade kunna få
uttryck enligt prisregleringslagen och genomföras före det nya hyresårets
ingång, vilket torde förutsätta att regeringen genast bör vidta erforderliga
åtgärder.

dels utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande införande av hyresstopp genom prisregleringslagen
att riksdagen med bifall till motionen 1973: 59 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande statlig totalfinansiering i vad avser hemställan av herr
Claeson (vpk) som anser att utskottets hemställan under 20 bort ha följande
lydelse:

20. beträffande totalfinansiering att riksdagen med bifall till motionen
1973: 875, yrkandet 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört.

13. beträffande statlig totalfinansiering i vad avser motiveringen

a. av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c), fru Olsson
i Hölö (c) och herr Annerås (fp) som — vid bifall till utskottets hemställan
under 20 — anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 30
som börjar med ”De lämnade” och slutar med ”i ämnet” bort utgå.

Initiativ i denna del från riksdagens sida är inte heller på annan grund
lämpligt. Strävanden mot en ökad integrerad finansiering bör fortsätta
och ta sikte på överenskommelser som inte får negativa effekter på det
enskilda sparandet.

CU 1973:19

59

b. av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som — vid bifall
till utskottets hemställan under 20 — anser att den del av utskottets
yttrande på s. 30 som börjar med ”Sambandet mellan” och slutar med
”i ämnet” bort ha följande lydelse:

Frågan om statlig totalfinansiering får med hänsyn till erfarenheterna
av hittillsvarande ingrepp i kapitalmarknaden inte heller i övrigt anses
aktuell.

c. av herr Claeson (vpk) som — vid bifall till reservationen 12 — anser
att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Sambandet
mellan” och slutar med ”i ämnet” bort ha följande lydelse:

Redan i prop. 1967: 100 (s. 225—226) redovisades efter utredning
tungt vägande skäl för en statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet
och utfästes en kartläggning av konsekvenserna därav. Delegationen för
bostadsfinansiering redovisade år 1968 överväganden i dessa frågor,
bl. a. tekniska metoder för totalfinansiering. Frågorna om en vidgning
av bostadslångivningen att omfatta även underliggande kredit, en integrering
av byggnadskreditiven med fastighetslånen och en vidgning
av långivningen till även bostadsbyggandets direkta följdkostnader samt
därmed sammanhängande administrativa överväganden om en statlig bostads-
och samhällsbyggnadsbank bör sålunda enligt utskottets mening
till stor del anses redan prövade i utredningar och kan i övrigt relativt
lätt följas upp med hänsyn till senare utveckling. I allt väsentligt återstår
ett politiskt beslut. Riksdagens tidigare, upprepade uttalanden utgör
en bakgrund. Situationen på dagens kreditmarknad, där spekulationer
i räntehöjningar orsakat växande avlyftsköer på miljardbelopp, aktualiserar
ytterligare ett sådant beslut. Med hänsyn till det anförda bör
riksdagen bifalla yrkandet i motionen 1973: 875 att frågorna behandlas
med förtur i bostadsfinansieringsutredningen och att riksdagen skyndsammast
möjligt får tillfälle till ett ställningstagande.

14. beträffande övre lånegränser

a. av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c), fru Olsson
i Hölö (c) och herr Annerås (fp) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Förslagen
i” och slutar med ”och 1633” bort ha följande lydelse:

Vad i motionerna 1973: 361 (7 — c), 1159 (4 B — fp), 1568 (A 4 —
m) 1629 (3 — c) och 1633 (3 — m) anförts om ändrade övre lånegränser
har föranlett utskottet att förorda att dessa gränser anges till 95 %
av låneunderlaget för småhus som bebos av låntagaren och till 90 %
för enskilt ägda flerfamiljshus eller småhus i övrigt. Denna mening bör
ges Kungl. Maj:t till känna.

dels utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande övre lånegränser att riksdagen med bifall till mo -

CU 1973:19

60

tionerna 1973: 361, yrkandet 7, 1559, yrkandet 4 B, 1629,
yrkandet 3, samt med avslag å motionerna 1973: 1568, yrkandet
A 4, och 1633, yrkandet 3, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Förslagen
i” och slutar med ”och 1633” bort ha följande lydelse:

De nuvarande övre lånegränserna diskriminerar avsikligt vissa låntagarkategorier.
 De bör ersättas med en enhetlig lånegräns vid 90 %
oavsett förvaltningsform i enlighet med förslag i motionerna 1973:
1568 (A 4—m) och 1633 (3—m). Därmed tillgodoses också väsentliga
intressen i motionerna 1973: 361 (7—c), 1559 (4 B—fp) och 1629
(3—c). Denna mening bör riksdagen som sin ge Kungl. Maj:t till känna.
dels utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande övre lånegränser att riksdagen med bifall till motionerna
1973: 1568, yrkandet A 4, och 1633, yrkandet 3,
samt med avslag å motionerna 1973: 361, yrkandet 7, 1559,
yrkandet 4 B, samt 1629, yrkandet 3, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande högsta låneunderlag vid ombyggnad av vissa småhus
av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), fröken Ljungberg (m), herr Andersson
i Knäred (c), fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m) och
Annerås (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”Kungl. Maj:ts förslag” bort ha följande
lydelse:

Byggnadskostnaderna kan fram till juli 1973 beräknas stiga med
45—50 % jämfört med nivån då den nuvarande låneunderlagsgränsen
bestämdes år 1966. Detta ger, i enlighet med vad även bostadsstyrelsen
anfört, grund för att höja denna gräns till 30 000 kr. i enlighet med förslaget
i motionen.

dels utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande högsta låneunderlag vid ombyggnad av vissa
småhus att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts förslag och
med bifall till motionen 1973: 361, yrkandet 8, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande kapitalvinster vid försäljning av statsbelånade småhus
av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), fröken Ljungberg (m), herr Andersson
i Knäred (c), fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m) och Annerås
(fp) som anser att

dels det stycket i utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”tillkänna” bort ha följande lydelse:

CU 1973:19

61

Som motionärerna anför kan ett i jämförelse med efterfrågan för
lågt utbud av småhus, liksom på övriga områden, leda till prisstegringar.
Därav framkallade realisationsvinster beskattas i vanlig ordning. En
prispressande ordning kan emellertid inte genomdrivas med olika typer
av administrativa regleringar, priskontroll e. dyl. En inriktning av produktionen
mot ökad andel småhus i enlighet med konsumenternas
önskemål är det enda medel som effektivt tillgodoser motionens syften.
Motionsyrkandet avstyrks därför.

dels utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande kapitalvinster vid försäljning av statsbelånade
småhus att riksdagen avslår motionen 1973: 234,

17. beträffande eftergift av förbättringslån vid rivning av fröken Ljungberg
(m) och herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Kungl.
Maj:ts förslag” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse: Utskottet

kan inte dela departementschefens mening att skäl saknas
för eftergift av förbättringslån till enskild fastighetsägare. Uppenbarligen
föreligger samma skäl för eftergift oavsett ägarkategori. övervägandena
i propositionen måste uppfattas som ytterligare medvetna uttryck för
en politik som förs i syfte att underlätta en kommunalisering av fastighetsbeståndet.
 Subventionsmedlen har av den enskilda fastighetsägaren
lagts ner i tillgångar som inte heller vid rivning av huset kan
förräntas eftersom försäljningspriset då inte bestäms av en avkastningskalkyl
utan av markvärdet med avdrag för rivningskostnaden. Om
från detta markvärde ytterligare skall dras kostnader för att återbetala
ett räntefritt lån blir följden närmast konfiskatorisk. Enligt utskottets
mening bör avskrivningsreglerna därför gälla även för enskilt ägda hus.

dels utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande eftergift av förbättringslån vid rivning att riksdagen
med bifall till motionen 1973: 1633, yrkandet 4, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

18. beträffande förbättringslån för vissa småhus av herrar Grebäck (c),
Tobé (fp), Andersson i Knäred (c), fru Olsson i Hölö (c) och herr Annerås
(fp) som anser att

dels det stycket i utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”Motionärernas
syfte” och på s. 36 slutar med ”till känna” bort ha följande
lydelse:

Kapitalstöd genom förbättringslån utgår med anknytning såväl till
boendekategorier som till bostadskategorier. Detta genom beslut vid
skilda tillfällen med olika utgångspunkter framvuxna regelsystem bör
inte styra nu aktuella överväganden. Det är lämpligt att utan bindning

CU 1973:19

62

därav pröva förslaget i motionen 1973: 1634 om att förbättringslån
för småhus skall kunna utgå utan begränsning i fråga om boendekategorier.
 Även om stimulansbehovet är störst i fråga om flerfamiljshusen
är det dock även för småhusens del så starkt att det bör tillgodoses genom
förbättringslån oberoende av nyttjare. Med bibehållande av gällande
prövning av sökandens ekonomi och förutsättning för räntefritt
förbättringslån bör dock lågräntelån kunna erbjudas för att i anslutning
till propositionens syfte i övrigt stimulera till förbättring även av
äldre småhus. I vissa delar av landet är detta den enda möjlighet som
finns för att höja standardnivån på avsett sätt. Förbättringslångivningen
bör därför vidgas att avse även småhus som inte bebos av pensionärer
m. m.

dels utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande förbättringslån för vissa småhus att riksdagen
med bifall till motionen 1973: 1634, yrkandet 4, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande högsta belopp för räntefritt och stående förbättringslån
av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c), fru Olsson
i Hölö (c), herrar Claeson (vpk) och Annerås (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse: Utskottet

ansluter sig till den av bostadsstyrelsen och motionärerna
gjorda bedömningen att räntefritt och stående förbättringslån bör kunna
lämnas med 15 000 kr. respektive 17 000 kr. Såväl behovet av en anpassning
till ett ändrat kostnadsläge som önskemålet att stimulera till en
vidgad förbättringsverksamhet talar härför. Motionerna bör därför tillgodoses
genom ovan angiven höjning av maximibeloppen.
dels utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande högsta belopp för räntefritt och stående förbättringslån
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj ris förslag
och med bifall till motionerna 1973: 361, yrkandet 11, 874
samt 1634, yrkandet 5, som sin mening ger Kungl. Majri till
känna vad utskottet anfört,

20. beträffande initialstöd för sanering av småhus, m. m.

a. av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c), fru
Olsson i Hölö (c) och herr Annerås (fp) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Initialstödets
syfte” och slutar med ”avstyrks därför” bort utgå,

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Sett
från” och slutar med ”avstyrks motionen” bort ha följande lydelse:

CU 1973:19

63

Saneringsbehovet är stort även i fråga om småhus. Arbetsmarknadsläget
motiverar att också inom denna bostadssektor nya arbetsmöjligheter
skapas. Det i väsentliga delar arbetsmarknadsmotiverade initialstödet
bör därför vidgas att avse även småhusen. På detta sätt skulle
också den avsedda, snabba höjningen av bostadsstandarden kunna nå
även befolkningsgrupper utanför de egentliga tätorterna. På småhussidan
kommer stödet också direkt de boende till godo på avsett sätt. Det
kan också, med tanke på stödets arbetsmarknadsmässiga motivering,
förenas med tanken på att mer långsiktiga subventioner bör utgå i form
av bidrag till de boende. Riksdagen bör därför förorda en vidgning av
initialstödet att avse även småhus på sätt som föreslagits i motionerna
1973: 1629 (2 — c) och 1634 (3 — fp). Därmed tillgodoses också syftet
med motionen 1973: 1550 (c).

dels utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande initialstöd för sanering av småhus samt temporär
vidgning av förbättringslångivningen att riksdagen med bifall
till motionerna 1973: 1629, yrkandet 2, och 1634, yrkandet 3,
samt i anledning av motionen 1973: 1550 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Initialstödets
syfte” och slutar med ”avstyrks därför” bort utgå,

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Sett
från” och slutar med ”avstyrks motionen” bort ha följande lydelse:
Saneringsbehovet är stort även i fråga om småhus. Arbetsmarknadsläget
motiverar att också inom denna bostadssektor nya arbetsmöjligheter
skapas. Det i väsentliga delar arbetsmarknadsmotiverade initialstödet
bör därför vidgas att avse även småhusen. På detta sätt skulle också
den avsedda, snabba höjningen av bostadsstandarden kunna nå
även befolkningsgrupper utanför de egentliga tätorterna. Det förhållande
att initialstödet beräknats för vissa merkostnader vid sanering
av flerfamiljshus och sålunda ligger utanför pantvärdeskostnadema leder
dock till att initialstöd för småhus bör delvis utgå i stället för bostadslån
och sålunda avräknas från pantvärdet. En sådan lösning torde
tillgodose syftet med motionerna 1973:1629 (2 — c), 1634 (3 — fp)
och 1550 (c).

dels utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande initialstöd för sanering av småhus samt temporär
vidgning av förbättringslångivningen att riksdagen med bifall
till motionerna 1973: 1629, yrkandet 2, och 1634, yrkandet
3, samt i anledning av motionen 1973: 1550 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

CU 1973:19

64

21. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån av herrar Grebäck
(c), Tobé (fp), fröken Ljungberg (m), herr Andersson i Knäred
(c), fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m) och Annerås (fp) som
anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”De vid”
och slutar med ”redovisade grunder” bort ha följande lydelse

Enighet torde föreligga om önskvärdheten av höjd ränta på amorteringspliktiga
tilläggslån. Då staten inte heller avhänt sig rätten till sådan
ränteändring bör motionerna 1973: 361 (9 — c), 1559 (4 A — fp) och
1568 (A 5 — m) bifallas.
dels utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån att riksdagen
med bifall till motionerna 1973: 361, yrkandet 9, 1559,
yrkandet 4 A, samt 1568, yrkandet A 5, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

22.1 beträffande fortsatt långivning för kommunala markförvärv m. m.
av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Förslaget
i” och på s. 40 slutar med ”byggkonkurrensutredningens betänkande”
bort ha följande lydelse:

Det är obestritt att kommunerna måste ha lånemöjligheter för behövliga
och lämpliga markförvärv. Dessa lånemöjligheter bör dock skapas
i annan ordning genom att en viss lånevolym inte avskärs för distribution
genom statliga myndigheter utan hänsyn till den öppna kreditmarknadens
flexibla kredittallokering. Önskemålet att prioritera andra investeringar
ger liksom den samhällsekonomiska bilden i övrigt ökad
tyngd åt förslaget i motionen 1973: 1568 (A 8 delvis — m). Vid denna
bedömning saknar yrkandet i motionen 1973: 1630 (2 — vpk) aktualitet.

dels utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande fortsatt långivning för kommunala markförvärv
m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1568, yrkandet
A 8, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört,

23. beträffande amorteringsvillkoren för markförvärvslån av herr Claeson
(vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”byggkonkurrensutredningens betänkande”
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionen framförda meningen att amorterings 1

Vid bifall till reservation 22 förfaller utskottets hemställan under 45—47 samt
reservationen 23.

CU 1973:19

65

villkoren bör förbättras på föreslaget sätt. Om markförvärvslånen skall
kunna nå sin avsedda funktion att vara ett reellt finansieringstsöd måste
lånevillkoren vara sådana att de kraftigt stimulerar till nya kommunala
fastighetsförvärv. Motionsförslaget tillstyrks sålunda.

dels utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande amorteringsvillkoren för markförvärvslån att riksdagen
med bifall till motionen 1973: 1630, yrkandet 2, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

24. beträffande utbetalning av tomträttslån av herr Claeson (vpk) som
anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Mot saneringsutredningens av motionärerna upptagna förslag har endast
invänts att genomförandet skulle innebära en tillfällig budgetbelastning.
 Denna budgetbelastning är dock överkomlig under de närmaste
åren och ligger inom en oförändrad andel av bruttonationalprodukten för
bostadsförsörjningsändamål. Den bör kunna tålas med hänsyn till det
långsiktiga syftet att genom vidgad användning av tomträttsinstitutet
överföra markvärdesstegring till kommunerna och ge bättre planeringsmöjligheter.
 Särskilt för kommuner som ännu inte, av kortsiktigt ekonomiska
skäl, övergått till tomträttsupplåtelser skulle tidigare utbetalning
innebära en avsevärd stimulans. Utskottet tillstyrker därför förslaget att
tomträttslån får beviljas och betalas ut året efter det att preliminärt bostadslån
beviljats.

dels utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande utbetalning av tomträttslån att riksdagen med bifall
till motionen 1973: 1630, yrkandet 3, som sin mening'ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

25. beträffande utredning om utglesning av befolkningen i vissa stadsområden
av herrar Tobé (fp) och Annerås (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Det
grundläggande” och slutar med ”särskilt utredningsuppdrag” bort ha
följande lydelse:

Förslaget i motionen 1973: 1634 (2—fp) om utredning angående utglesning
av befolkningen i vissa stadsområden syftar till att ge underlag
för åtgärder för att förhindra en stadsutveckling som på andra håll
fått förödande verkningar. Utskottet delar meningen att dessa frågor
snarast bör uppmärksammas så att åtgärder i anslutning till en vidgad
saneringsverksamhet eller eljest kan sättas in efter översiktliga bedömningar.
 Boendeutredningens direktiv torde i och för sig kunna rymma
även dessa frågor. Angelägenheten av att åtgärder snabbt kommer till
stånd talar dock för att utredningen genom tilläggsdirektiv åläggs att
föra fram förslag till sådant statligt stöd som kan anses erforderligt.

CU 1973:19

66

dels utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande utredning om utglesning av befolkningen i vissa
stadsområden att riksdagen med bifall till motionen 1973:
1634, yrkandet 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

26. beträffande utredning om trafik- och gårdssanering av herrar Tobé
(fp) och Annerås (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

De förslag som lagts fram om en vidgad saneringsverksamhet tar i allt
väsentligt sikte på punktinsatser, även om de avses sammanhållna av en
kommunal planering. Avsedda förbättringar av den yttre miljön är
dock ofta avhängiga av åtgärder för ett sammanhängande område genom
trafik- och gårdssanering. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionen
1973: 1634 om att — på basis av saneringsutredningens förslag
och förslag till en ny anläggningslag m. m. — en utredning bör ske för
att ge underlag för beslut vid årets riksdag om ekonomiskt stöd och
stimulans till fastighetsägare i detta syfte och om eventuellt erforderliga
lagändringar.

dels utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande utredning om trafik- och gårdssanering att riksdagen
med bifall till motionen 1973: 1634, yrkandet 1, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

27. beträffande bostadsbyggnadsplanens konstruktion

a. av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c), fru
Olsson i Hölö (c) och herr Annerås (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”sistnämnda motion” bort ha följande lydelse: Förslaget

i motionen 1973: 361 om att styckebyggda småhus får byggas
utan hinder av rambegränsningar bör även enligt utskottets mening
genomföras. De skäl som tidigare gjorde en strikt resursfördelning nödvändig
föreligger inte längre. Därmed bibehålls i denna del en administrativ
apparat utan egentliga funktioner som i stort har att i efterhand
anpassa formella planer till en verklighet. En sådan ändring av bostadsbyggnadsplanen
skulle tillgodose även syftet med motionen 1973: 1568
i denna del. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t vid bifall härtill i
motsvarande mån anpassar nedan tillstyrkta ramar.

dels utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande bostadsbyggnadsplanens konstruktion att riksdagen -

CU 1973:19

67

a. godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

b. med bifall till motionen 1973:361, yrkandet 1, samt med
avslag å motionen 1973: 1568, yrkandena A 2 och A 3, det
sistnämnda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”sistnämnda motionen” bort ha följande lydelse: I

nuvarande arbetsmarknadsläge finns inte samma skäl som tidigare
att genom byggnadstillståndsgivningen styra den säsongmässiga igångsättningen
av småhusbyggande utan statliga lån. Det finns inte heller
samhällsekonomiska skäl för att ta in dessa hus i de program som riksdagen
har att ta ställning till. Syftet att öka småhusbyggandet kan
sålunda tillgodoses genom ett bifall till motionen 1973: 1568 såvitt nu
är i fråga. Förslaget i motsvarande del i motionen 1973: 361 torde, med
nuvarande utveckling av igångsättningen kunna anses tillgodosett redan
enligt Kungl. Maj:ts förslag, vilket förslag även avser att ge beräkningsgrunder
för statliga låneengagemang. Utskottet har inte heller någon
erinran mot vad i motionen 1973: 1568 i övrigt anförts om bostadsbyggnadsplanens
konstruktion.

dels utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande bostadsbyggnadsplanens konstruktion att riksdagen a.

godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

b. med bifall till motionen 1973:1568, yrkandena A 2 och
A 3, det sistnämnda såvitt nu är i fråga, samt med avslag å
motionen 1973: 361, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

28. beträffande bostadsbyggandets omfattning samt medelsram av fröken
Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Vad
nedan” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till meningen att program och ramar direkt och
inte endast genom undantagsregler skall uttrycka en förutsedd och avsedd
utveckling av fördelningen mellan nybyggnad och ombyggnad. Förslagen
i motionerna 1973: 864 och 1568 om att ramarna för nyproduktionen
bör minskas och ge utrymme för motsvarande ökning på ombyggnadssektom
tillstyrks därför.

dels utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. beträffande bostadsbyggandets omfattning samt medlemsramar
för nybyggnad att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till motionerna 1973: 864, såvitt nu är i

CU 1973:19

68

fråga, samt 1568, yrkandena A 1 och A 3, det sistnämnda så
vitt det inte behandlats under 57,

a. uttalar sig för en bostadsbyggnadsplan för år 1973 med
den omfattning och fördelning som förordats i motionerna,

b. medger att ramen för bostadslån för nybyggnad under år
1973 bestäms med utgångspunkt i 72 000 lägenheter med den
i statsrådsprotokollet angivna genomsnittsytan,

c. medger att ramen för beviljande av bostadslån under vart
och ett av åren 1974 och 1975 fastställs att motsvara ett beräknat
antal lägenheter av 75 000 inklusive lokaler som omfattas
av låneunderlag och pantvärde för bostadslån,

d. medger att av de under c upptagna ramarna för vart och
ett av åren 1974 och 1975 högst 20 000 m2 våningsyta får tas
i anspråk för nybyggnad av lokaler i äldre bostadsområden,

e. medger att beslut om bostadslån för nybyggnad meddelas
intill ett belopp av 2 005 000 000 kr. under år 1973,

f. bemyndigar Kungl. Majit att under i statsrådsprotokollet
givna förutsättningar besluta om ökning av den under e upptagna
ramen,

g. medger att ramarna för bostadslån och byggnadstillstånd
för nybyggnad under år 1973 får tas i anspråk för ombyggnads-
och förbättringsverksamhet i den mån de inte utnyttjas
helt för sitt ändamål,

h. medger att Kungl. Majit meddelar bestämmelser om projektreserv
för åren 1973—1974 i enlighet med vad som förordats
i statsrådsprotokollet och motionen 1973: 1568,

29. beträffande medelsramar för ombyggnad m. m. av fröken Ljungberg
(m) och herr Wennerfors (m) som — under förutsättning av bifall
till reservationen 28 — anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Utskottet
biträder” och slutar med ”förut behandlats” bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad ovan anförts om ramar för nybyggnad m. m.
tillstyrks motionen 1973: 864 i tidigare inte behandlad del. Kungl. Majt
bör sålunda kunna öka dessa ramar i motsvarande omfattning som utrymme
därtill frigjorts genom sänkning av nybyggnadsramama.
dels utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande medelsramar för ombyggnad m. m. att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen
1973: 864 i vad den inte behandlats under 58,

a. medger att beslut om bostadslån för ombyggnad samt
räntebärande förbättringslån meddelas intill ett belopp av
170 000 000 kr. under år 1973 och 220 000 000 kr. under år
1974,

CU 1973:19

69

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att under de förutsättningar som
angetts i statsrådsprotokollen och utskottets yttrande besluta
om ökning av de under a upptagna ramarna,

30. beträffande anslag för markförvärvslån

a. av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som — under
förutsättning av bifall till reservationen 22 — anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad utskottet ovan förordat om att långivningen
för markförvärvslån bör upphöra avstyrks ytterligare medelsanvisning
till lånefonden för kommunala markförvärv.

dels.utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:

62. beträffande anslag för markförvärvslån att riksdagen med bifall
till motionen 1973: 1568, yrkandet A 8, avslår Kungl.
Maj:ts förslag om medelsanvisning till lånefonden för kommunala
markförvärv och motionen 1973: 1562,

b. av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag till medelanvisning täcker knappast en långivning
på hittillsvarande grunder. För att ökade förvärv av saneringsfastigheter
skall kunna ske krävs en medelanvisning redan för budgetåret
1973/74 om 200 milj. kr. enligt förslaget i moitionen 1973: 1562.
dels utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:

62. beträffande anslag för markförvärvslån att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag, med bifall till motionen 1973:
1562 samt med avslag å motionen 1973: 1568, yrkandet A 8
såvitt nu är i fråga, till Lånefonden för kommunala markförvärv
för budgetåret 1973/74 på kapitalbudgeten under Statens
utlåningsfonder anvisar ett investeringsanslag av 200 000 000
kr.,

31. beträffande anslag till bostadsstyrelsen och länbostadsnämnderna
av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ”Bostadsstyrelsens
uppgifter” och på s. 46 slutar med ”avstyrks motionsyrkandet”
bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till motionärernas mening att anslaget till bostadsstyrelsen
bör kunna minskas. För detta talar såväl allmänna besparingsskäl
som det förhållande att bostadsstyrelsens uppgifter minskar.
Betydande ytterligare rationaliseringsvinster torde också vara möjliga
att uppnå.

CU 1973:19

70

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Vad
som” och slutar med ”Kungl. Maj:ts förslag” bort ha följande lydelse:
Utskottets bedömning ovan beträffande bostadsstyrelsen gäller i allt
väsentligt även länsbostadsnämnderna. Motionen 1973: 1568 tillstyrks
sålunda även i denna del.

dels utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:

63. beträffande anslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
med bifall till motionen 1973: 1568, yrkandena A 6 och A 7,
för budgetåret 1973/74 på driftbudgeten under elfte huvudtiteln
anvisar

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 13 047 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 25 331 000
kr.,

Särskilda yttranden

1. beträffande andelslägenheter av herrar Lindkvist (s) och Claeson
(vpk) som anför:

Som nämnts i motionen 1973: 1631 kan i Stockholmsregionen förmärkas
en tendens till ökning av antalet s. k. andelslägenheter. En starkt
bidragande orsak till denna utveckling beror på det nuvarande skattesystemet
med den gynnsamma effekt på det slutliga skatteutfallet som
ränteavdragen utgör för de högre inkomsttagarna. I avvaktan på förslag
från bostadsbeskattningsutredningen har utskottet inte nu ansett sig
böra bifalla de i motionen framförda yrkandena.

Det bör dock i detta sammanhang påpekas att en fortsatt övergång till
andelslägenheter i allt väsentligt strider mot de riktlinjer som anförts
i prop. 1973: 21. Bland vad Kungl. Maj:t i nämnda proposition anför
som riktlinjer för sanering och upprustning av bostäder märks bl. a.
uppgiften att med de föreslagna åtgärderna förhindra en skiktning av
boendet på ekonomiska grunder. Andelslägenheterna har kommit att
förbehållas en mycket begränsad grupp människor i detta land.

Det är angeläget att kommunerna ägnar denna fråga stor uppmärkhet
och med utnyttjande av markpolitiska medel söker förhindra en
fortsatt utveckling i hittillsvarande riktning. Det är även av vikt att
bostadslån inte används för att stödja denna förvaltningsform.

2. beträffande ortskoefficienter av herr Annerås (fp) som anför:
Utskottet har ansett sig förhindrat att i sak pröva motionen 1973:

1552 om en enhetlig ortskoefficient för Göteborgsområdet. De skäl för
ett sådant beslut som redovisas i motionen bör dock betonas även i
detta sammanhang. Skälen är i många avseenden även principiellt giltiga
och bör självfallet beaktas vid kommande beslut. Skulle en tilllämpning
av nu gällande grunder visa att en enhetlig ortskoefficient inte
fastställs, bör en översyn av dessa grunder snarast initieras.

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 73005»