Civilutskottets betänkande nr 18 år 1973

CU 1973:18

Nr 18

Civilutskottets betänkande i anledning av dels förslag i propositionen
1973:22 till lag om ändring i förköpslagen (1967:868), dels motioner
angående samhällets markpolitik m. m.

Propositionen

Kungl. Maj å har i propositionen 1973:22 under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden och lagrådets protokoll
såvitt här är i fråga föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868).

Förslaget innebär den ändringen att kommun skall kunna utöva
förköp även när försäljning omfattar tomträtt.

Övriga förslag i propositionen behandlas i utskottets betänkande CU
1973:20.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat de vid riksdagens böljan
väckta motionerna 1973:

362 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen uttalar
sig för ett successivt överförande av privata flerfamiljshus i samhällets ägo
samt hos regeringen hemställer om utarbetande av en plan för genomförandet
av denna målsättning,

865 av herr Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj :t anhåller om tilläggsdirektiv till bostadsutredningama med de förslag
och önskemål som i motionen framförts,

866 av herr Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär förslag till lagstiftning syftande till att ge kommunerna
skyldighet att sälja mark till enskilda för bebyggelse,

878 av herrar Sundgren (s) och Hammarberg (s) vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till sådan lagändring att
förköpslagens regler blir tillämpliga även vid marköverföring i samband
med fastighetsreglering enligt fastighetsbildningslagen,

1561 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen
beslutar att till byggnadslagen fogas en bestämmelse om att endast
samhällsägd mark får stadsplaneläggas,

1567 av herrar Lindkvist (s) och Persson i Karlstad (s) vari, såvitt här
är i fråga (yrkandet 2), hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställer om förslag till sådan ändring av den kommunala förköpslagen

1 Riksdagen 1973. 19 sami. Nr 18

CU 1973:18

som tillgodoser hyresgästers önskemål att genom bostadskooperativt
företag kunna förvärva fastighet med flerfamiljshus.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även de i anledning av
propositionerna 1973:21 respektive 1973:22 väckta motionerna 1973:

1631 av herr Lindkvist (s) vari, såvitt här är i fråga (yrkandet 2),
hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att
kommunerna bör förvärva saneringsfastigheter i ökad omfattning.

1927 av herr Wennerfors m. fl. vari, såvitt här är i fråga, hemställs att
riksdagen måtte besluta avslå det vid propositionen 1973:22 fogade
förslaget till lag om ändring i förköpslagen.

Frågor om statens finansiella stöd till kommunerna för markförvärv
samt här ej upptagna delar av motionerna 1973:1567 och 1973:1631
behandlas i betänkandet CU 1973:19. Här ej behandlade delar av
motionen 1973:1927 tas upp i betänkandet CU 1973:20.

Utskottet

Aktiv kommunal markpolitik m. m.

De grundläggande uttrycken för samhällets markpolitiska bedömningar
i ägandefrågan gavs i samband med bostadspolitiska beslut vid
1967 års riksdag, närmast i vad de avsåg förköpslagen och kreditstödet
för kommunala markförvärv. De har därefter preciserats vid prövningen
av den nya expropriationslagen och aktualiserats genom motioner vid de
senaste riksdagarna.

Riksdagen har sålunda godkänt uttalanden (prop. 1967:100 s.
177 — 184, SU 1967:100 s. 22) om att en aktiv kommunal markpolitik
fått alltmer central betydelse i planeringen av bostadsbyggandet och är
nödvändig för att samhället skall få tillfredsställande kontroll över
samhällsbyggnadsprocessen. Vidare godkändes som riktlinjer att den
kommunala markpolitiken bör inriktas på förvärv av mark i så stor
omfattning att kommunerna får dominerande inflytande över de
marktillgångar som inom överskådlig tid kan beräknas bli tagna i anspråk
för samhällsbyggandet. Markberedskapen bör innebära att mark säkerställs
för minst tio års byggande.

Sålunda av kommunerna förvärvad mark borde enligt statsutskottets
av riksdagen godkända mening (SU 1967:100 s. 22) företrädesvis
upplåtas med tomträtt. Någon reglering därav har inte skett. Härigenom,
uttalade utskottet, har de kommunala instanserna vid sina avgöranden
den valfrihet som skiftande lokala förhållanden kan motivera.

Statsutskottet förutsatte vidare att de självkostnadsbestämda företagen
även i framtiden får en dominerande ställning inom nyproduktionen
och en successivt ökande andel av bostadsbeståndet i flerfamiljshus.
Det ansågs emellertid önskvärt att bibehålla en konkurrens mellan de
olika företagsformerna.

I motioner förs, som tidigare, fram krav på ändrad allmän inriktning
av markpolitiken i denna del. Sålunda hemställs dels i motionen

CU 1973: 18

1973:362 (vpk) att riksdagen uttalar sig för ett överförande av privata
flerfamiljshus i samhällets ägo samt hos regeringen hemställer om
utarbetande av en plan för genomförandet av denna målsättning, dels i
motionen 1973:1561 (vpk) att riksdagen beslutar att till byggnadslagen
fogas en bestämmelse om att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas.
I motsatt riktning går motionen 1973:865 (m) med dess förslag
om tilläggsdirektiv till boendeutredningen om åtgärder för att främja
överförande av bostäder i enskild ägo samt motionen 1973:866 (m) med
dess förordande av lagstiftning som ger kommunerna skyldighet att sälja
mark till enskilda för bebyggelse.

Gällande, av en stor riksdagsmajoritet godtagna, riktlinjer för markpolitiken
har totalt sett gett en avsedd ökning av andelen bostäder i
kommunal, allmännyttigt bostadsföretags eller bostadskooperativt företags
ägo med bibehållande av likaledes avsedd konkurrens mellan
företagsformerna inom såväl produktion som förvaltning. Bygglagutredningens
arbete och byggkonkurrensutredningens förslag liksom förslag
från saneringsutredningen, vilka behandlas här nedan och i betänkandet
CU 1973:19, knyter an till dessa riktlinjer. Enligt utskottets mening finns
inte skäl att genom bifall till någon av motionerna nu ge principiellt nya
uttryck för en markpolitik, avsedd för praktisk tillämpning främst genom
kommunerna. Ett fullföljande av dess grundsatser låter sig väl förena med
och tjänar allmänt erkända bostadspolitiska mål. Motionerna avstyrks
sålunda.

I propositionen 1973:21 (s. 83) ansluter sig inrikesministern i allt
väsentligt till saneringsutredningens av ett stort antal remissinstanser
stödda uppfattning att en aktiv kommunal markpolitik är lika angelägen i
saneringsområden som i exploateringsområden. Inrikesministern stryker
också under den hyrespolitiska betydelsen av kommunala markförvärv i
saneringsområden, där i regel den övervägande delen av fastighetsbeståndet
är i enskild ägo. Han uttalar vidare — utan att uttalandet direkt ställs
under riksdagens prövning - att det är viktigt att kommunen förvärvar
saneringsfastigheter i ökad omfattning. I motionen 1973:1631 (2 — s)
föreslås att riksdagen, för att markera principens synnerliga vikt,
godkänner detta uttalande genom att uttala det som sin mening.

Utskottet kan helt ansluta sig till vad inrikesministern sålunda anfört
och som anknyter till de allmänna målen. Anledning finns inte heller till
annat bedömande än att uttalandet även kan och bör godkännas av
riksdagen i enlighet med motionsförslaget.

Samordning av hjälpmedel i lagstiftningen för en aktiv kommunal
markpolitik m. m.

Förköpslagen (1967:868 ändrad senast 1971:892) och expropriationslagen
(1972:719) utgör de grundläggande hjälpmedlen i lagstiftningen
för en aktiv kommunal markpolitik. De finansiella hjälpmedlen
utgörs närmast av markförvärvslånen och tomträttslånen.

Den kommunala förköpsrätten enligt förköpslagen avser att tjäna som

1* Riksdagen 1973. 19 sami. Nr 18

CU 1973: 18

medel för kommunerna att på ett tidigt stadium på ett enkelt sätt
förvärva sådan mark som behövs för samhällsutvecklingen. Allmänt
angavs (prop. 1967:90 s. 73—74) lagen ta sikte på i första hand obebyggd
och glesbebyggd mark som lämpar sig för framtida tätbebyggelse men
också sådan mark som behövs för city- och bostadssanering angavs vara
av intresse i sammanhanget. Utanför kommunernas intresseområde skulle
dock falla mark, där användningen inte kommer att ändras inom
överskådlig tid. Som exempel därpå angavs mark som används för och i
framtiden skall användas för jordbruk och skogsbruk, villa- och egnahemsbebyggelse
samt mark för fritidsstugor. Vidare ansågs i regel falla
utanför det kommunala intresseområdet sådana bostads- och industriområden
där några mera betydande ombyggnadsbehov inte kan väntas
uppkomma inom överskådlig framtid.

Mot bakgrund av dessa bedömningar angavs förköpsrätten avse sådan
fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för
tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Denna formulering
tillkom efter det att förslag om att anknyta förköpsrätten till då
gällande expropriationsgrunder avvisats. Begränsningen av förköpsrättens
tillämpningsområde anknöts i stället till markutredningens tidigare
förslag. Bedömningen av om marken ”krävs” för tätbebyggelse m. m.
skulle kunna ske enligt planer eller planöverväganden och annan
sannolikhetsbedömning. Det ansågs inte finnas anledning till någon
särskild begränsning i fråga om den tid inom vilken marken bedömdes
skola utnyttjas.

Förköpsrätt angavs, efter de nämnda övervägandena, i huvudsak
föreligga i fråga om obebyggd eller glesbebyggd mark i anslutning till
expanderande tätorter samt beträffande saneringsområden och andra
områden där behov att modernisera bebyggelsen gör sig gällande. Utanför
förköpsrätten faller däremot sådan mark beträffande vilken någon
förändring av användningen inte kan förväntas.

Vid 1971 års partiella reform av expropriationslagstiftningen (prop.
1971:122, CU 1971:27) fastlades gällande bestämmelser om expropriation
för tätbebyggelse. Utgångspunkten var syftet att möjliggöra en aktiv
kommunal markpolitik och den därav härledda slutsatsen att kommunerna
skall ha en obetingad företrädesrätt till mark som avses för
tätbebyggelse enligt det (prop. 1971:118, CU 1971:26) vidgade tätbebyggelsebegreppet.
Företrädesrätten skulle som en huvudregel kunna
göras gällande på ett tidigt stadium och i fråga om förutsättningarna, i
enlighet med förslag av reservanter i expropriationsutredningen, knyta an
till förköpslagens regler.

I fråga om tätbebyggd mark angavs att expropriation endast får ske
om det med skäl kan antas att marken inom överskådlig tid kommer att
beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av betydelse från
allmän synpunkt, eller om det till främjande av planmässigt byggnadsskick
eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget att kommunen
får rådighet över marken. Reglerna om expropriation av tätbebyggd mark
angavs (prop. 1971:122 s. 160) avse situationen då bebyggelsen mer eller

CU 1973:18

mindre skall omdanas och t. ex. fastighetsindelningen eller fastigheternas
omfattning förändras. De skulle däremot inte tillgodose önskemålet att
kunna expropriera enstaka bostadsfastigheter av det skälet att de är i
påtagligt behov av förnyelseåtgärder. I detta sammanhang hänvisades till
lagstiftningen om tvångsförvaltning av vanvårdade bostadsfastigheter och
den samtidigt därmed införda regeln om expropriation av sådana
fastigheter.

Den i prop. 1973:22 föreslagna bostadssaneringslagen ger möjlighet
även till inlösen av fastighet efter upprustningsåläggande. Den behandlas i
betänkandet CU 1973:20.

Enligt utskottets mening bör hjälpmedlen för en aktiv kommunal
markpolitik som hittills samordnas inbördes i lagstiftningen. De bör även
samordnas med nya uttryck för samhällets mark- och bostadspolitiska
målsättningar. I fråga om den inbördes samordningen torde bl. a. böra
beaktas att de särskilda reglerna för expropriation inom tätbebyggt
område utgör undantagsregler i expropriationsfallen. Dessa regler bör inte
inverka på tillämpningen av förköpslagen. En motsatt uppfattning skulle
motverka strävanden mot en vidgad saneringsverksamhet. Den skulle
också svårligen kunna förenas med vad inrikesministern (prop. 1973:21 s.
83) anfört om vikten av att kommunen förvärvar saneringsfastigheter i
ökad omfattning. Även i fråga om förköpslagen får kommunens
obetingade företrädesrätt till mark som avses för ny eller förändrad
tätbebyggelse tas till utgångspunkt för den fortsatta prövningen. Med
hänsyn till vikten av denna samordning och till att den torde böra få
klara uttryck i lagstiftningen är en översyn av förutsättningarna för
tillämpning av främst förköpslagen befogad.

Kommer en sådan översyn till stånd bortfaller i väsentliga delar även
de skäl som anförts (prop. 1973:22 s. 99) mot att pröva areal- och
värdereglerna i förköpslagen utifrån saneringsutredningens förslag.

Utskottet yttrar sig i betänkandet CU 1973:19 om samordningen
mellan de finansiella och de legala hjälpmedlen för markpolitiken samt
om förutsättningarna för trafik- och gårdssanering.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl.
Maj :t till känna.

Utskottet biträder det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i förköpslagen, varigenom förköp avses kunna utövas även när
försäljning omfattar tomträtt. Motionen 1973:1927 (delvis-m) avstyrks
sålunda i här behandlad del.

Vissa frågor om förköpslagen

I motionen 1973:878 (s) föreslås riksdagen begära sådana förslag att
förköpslagens regler blir tillämpliga även vid marköverföring i samband
med fastighetsreglering enligt fastighetsbildningslagen (FBL).

Förköpslagen syftar till att ge kommunerna möjlighet att träda in som
köpare enligt ett föreliggande avtal där köpeskilling och andra villkor
angetts. Förköpslagen har avsetts vara ett alternativ till ett expropria -

CU 1973:18

tionsförfarande, ett alternativ vars fördel ligger i att det är väsentligt
enklare att tillämpa. Fastighetsregleringen syftar till att skapa en
lämpligare fastighetsindelning eller eljest uppnå en mer ändamålsenlig
markanvändning. För mark som genom överföring frångår fastighet skall
vederlag utgå i mark m. m. eller genom ersättning i pengar efter en
likvidvärdering. Ett kommunalt anspråk på förköpsrätt utgår från att
marken krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.
Markens sålunda avsedda användning är en faktor att beakta vid
bedömningen av fastighetsregleringens lämplighet.

Skulle förköpslagens regler i enlighet med motionsförslaget bli
tillämpliga vid marköverföring i samband med fastighetsreglering torde
detta innebära att förköpsrätten skulle avse de överförda områdena med
pris enligt likvidvärderingen. Därmed skulle dock i regel förutsättningarna
att nå förrättningens syfte brista om inte möjlighet öppnades att lösa
även de områden i övrigt som avsetts ingå i fastigheten. I fråga om dessa
områden ger förrättning emellertid inte några avtalsmässigt anknutna
köpevilkor i vilka kommunen kan träda in. Med hänsyn bl. a. därtill
torde motionärernas intresse böra tillgodoses på annat, med lagstiftningsprinciperna
förenligt sätt. Det ligger därvid närmast till hands att skapa
förutsättningar för att kommunens avsikter med marken kan bli kända
vid förrättningen även i de fall där de inte fått uttryck i formella planer.
De kan då tillsammans med övriga omständigheter läggas till grund för
bedömningarna. Det bör därför undersökas om detta kan ske genom
föreskrifter om samråd. Vare sig förrättningen kommer till stånd eller
inte kvarstår möjligheten till expropriation enligt de nya och processuellt
enklare reglerna därom. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen i
anledning av motionen som sin mening ge Kungl. Maj :t till känna.

Vidare föreslås i motionen 1973:1567 (2 — s) att riksdagen begär
förslag till ändring i förköpslagen som tillgodoser hyresgästers önskemål
att genom bostadskooperativt företag kunna förvärva fastighet med
flerfamiljshus.

Enligt utskottets mening kan angivet syfte uppnås redan inom ramen
för gällande lagstiftning. Kommunernas möjlighet att begagna sig av en
förköpsrätt begränsas inte av bedömningar angående senare upplåtelse.
Det torde kunna förutsättas att kommunerna medverkar till enligt deras
bedömning eljest lämpliga och finansieringsmässigt möjliga fastighetsförsäljningar
till bostadskooperativt företag med kommunalt inflytande.
Motionärernas intresse torde, om förutsättningar i övrigt föreligger,
kunna tillgodoses även utan ändring i förköpslagen.

Utskottet hemställer

1. beträffande en aktiv kommunal markpolitik m. m. att riksdagen
avslår motionerna 1973:362, 865, 866 och 1561,

2. beträffande kommunala förvärv av saneringsfastigheter att
riksdagen med bifall till motionen 1973:1631, yrkandet 2,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

3. beträffande översyn av förköpslagen (1967:868) m. m. att

CU 1973:18

riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfort,

4. beträffande ändring i förköpslagen (1967:868) att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj ds förslag och med avslag å
motionen 1973:1927 i denna del antar vid propositionen
1973:22 fogat förslag,

5. beträffande fastighetsreglering att riksdagen i anledning av
motionen 1973:878 som sin mening ger Kungl. Majd till
känna vad utskottet anfört,

6. beträffande kommunal förköpsrätt till förmån för bostadskooperativt
företag att riksdagen avslår motionen 1973:1567,
yrkandet 2.

Stockholm den 9 maj 1973

På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Tobé (fp),
Kristiansson i Örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i
Nybro (s), Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), fru Olsson i Hölö (c),
herrar Wennerfors (m), Claeson (vpk), Jadestig (s), Annerås (fp) och
Persson i Karlstad (s).

Reservationer

1. beträffande en aktiv kommunal markpolitik m. m.

a. av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med
”Gällande, av ” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

En aktiv kommunal markpolitik bör ta sikte på markförvärv som är
nödvändiga för att i samband med planläggning m. m. bebyggelse skall
kunna ske. Sedan planfrågorna lösts och vissa allmänna intressen för

gator o. d. tillgodosetts bör marken upplåtas på det sätt som dess

kommande användare önskar, dvs. i regel med äganderätt. Ett kommunalt
ägarmonopol måste motverkas. Boendeutredningen bör ges i uppdrag
att föreslå åtgärder som främjar ett överförande av bostäder i enskild ägo.
Detta kan ske genom finansieringsbestämmelser eller på annat lämpligt
sätt. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge
Kungl. Maj:t till känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande en aktiv kommunal markpolitik m. m. att
riksdagen med bifall till motionen 1973:865 och i anledning
av motionen 1973:866 samt med avslag å motionerna

1973:362 och 1561 som sin mening ger Kungl. Maj:t till

känna vad utskottet anfört,

CU 1973:18

b. av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med
”Gällande, av” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Verksamma medel i kampen mot markspekulationen och för en
socialt inriktad bostadspolitik finner utskottet vara de i motionerna
1973:362 (vpk) och 1561 (vpk) framförda förslagen om samhällsägande
eller kooperativt ägande av alla flerfamiljshus samt lagbestämmelser om
att endast allmännyttiga och kooperativa företag får vara byggherrar och
förvaltare av flerfamiljshus. Motionerna anknyter till förslag som formulerades
redan i arbetarrörelsens efterkrigsprogram. I detta hävdas såväl
ståndpunkten om ett gradvis överförande av hyreshusen i samhällets ägo
som kommunalisering av tomtmarken.

De av statsmakterna antagna riktlinjerna för kommunal markpolitik
måste betecknas som klart otillräckliga. Utvecklingen har visserligen gått
mot att de självkostnadsbärande företagen — allmännyttiga och bostadskooperativa
företag — står som byggherrar för en ökad andel av
nyproduktionen. Men jämsides med detta märks en klar tendens att
privata byggkonsortier lierade med storbankerna köper upp stora
markområden. De behärskar därigenom hela produktionskedjan: mark,
byggande, byggnadsmaterialproduktion och finansiering.

I tätorternas kärnor — framför allt i storstadsregionerna — är
huvudparten av marken och bostadshusen alltjämt privatägda, vilket i
oerhörd grad försvårar en socialt inriktad sanering och modernisering. Ett
överförande av privatägda flerfamiljshus i kommunal och bostadskooperativ
ägo skulle även innebära möjligheter för kommunerna att stoppa
kontoriseringen samt underlätta utformningen av en socialt inriktad
hyreslag när det gäller hyresprissättningen. Den i motionen 1561
föreslagna lagbestämmelsen att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas
skulle vara ett verksamt medel för att hindra privatbyggmästarna
och andra privatintressen att lägga under sig ytterligare mark.

När det gäller de självkostnadsbestämda företagen är det nödvändigt
att dra en klar gräns mellan förvaltningen av bostäder och produktion av
dessa. Privata företag, och i ökad grad ett fåtal stora sådana företag,
svarar för 90—95 procent av själva bostadsproduktionen. I många
kommuner existerar över huvud taget ingen konkurrens med privatbyggmästarna
när det gäller att bygga bostäder. Det ofta anförda
argumentet ”konkurrens på lika villkor mellan olika företagsformer”
tjänar endast att dölja bristen på konkurrens i själva byggandet.
Kommunernas möjligheter att driva en aktiv markpolitik och tränga
tillbaka privata intressens inflytande över marken måste öka väsentligt.
Utskottet tillstyrker de ovan nämnda motionerna och avstyrker sålunda
motionerna 1973:865 (m) och 866 (m).

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande en aktiv kommunal markpolitik m. m. att
riksdagen med bifall till motionerna 1973:362 och 1561 samt

CU 1973:18

med avslag å motionerna 1973:865 och 866 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande kommunala förvärv av saneringsfastigheter av fröken
Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med
”Utskottet kan” och slutar med ”med motionsförslaget” bort ha följande
lydelse:

Det är i vissa fall lämpligt att genom frivilliga köp förvärva fastigheter
för saneringsåtgärder, särskilt om det är fråga om åtgärder över tomtgräns
m. m. Att av hyrespolitiska skäl eller för att stärka ett markmonopol göra
fastighetsförvärv kan dock inte komma i fråga. Hyrespolitiska målsättningar
kan tillgodoses på annat sätt. Fastigheter som sanerats i kommunal
hand bör utbjudas med äganderätt. Motionen 1973:1631 (2-s) avstyrks
därför i här behandlad del.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kommunala förvärv av saneringsfastigheter att
riksdagen avslår motionen 1973:1631, yrkandet 2.

3. beträffande översyn av förköpslagen m. m. av fröken Ljungberg (m)
och herr Wennerfors (m) som anser att den del av utskottets yttrande
som på s. 3 börjar med ”Förköpslagen 1967:868” och på s. 5 slutar med
”till känna” bort ha följande lydelse:

Sedan fråga uppkommit inom utskottet angående ytterligare översyn
av förköpslagen m. m. har utskottet funnit anledning betona, att som
mest angeläget nu framstår en översyn av markpolitiska bestämmelser
och riktlinjer som syftar till att avskaffa onödiga och även ur allmän
synpunkt skadliga samhällsingripanden med doktrinär bakgrund. Därmed
skulle även denna sektor kunna inordnas i rättsbegrepp som ansluter sig
till flertalets uppfattning.

4. beträffande lag om ändring i förköpslagen av fröken Ljungberg (m)
och herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med
”Utskottet biträder” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande
lydelse:

Det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
förköpslagen avstyrks. Även nackdelarna med en ytterligare uttunning av
tomträttshavarans rättsställning måste här beaktas. Motionen 1973:1927
(delvis-m) tillstyrks sålunda i här behandlad del.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ändring i förköpslagen (1967:868) att riksdagen
med bifall till motionen 1973:1927 i denna del avslår Kungl.
Maj :ts förslag,

5. beträffande kommunal förköpsrätt till förmån för bostadskooperativt
företag av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att

CU 1973:18

det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”i förköpslagen” bort ha följande lydelse:
Bostadskooperativt företags önskan att förvärva fastigheter kan
tillgodoses genom att kommunerna utbjuder fastigheter till försäljning
och genom förvärv på den öppna marknaden. Motionen avstyrks därför.