Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

RIKSDAGENS REVISORERS
VERKSAMHETSBERÄTTELSE
FÖR ÅR 1971

1 Riksdagen 1972. 2 sami.

Innehållsförteckning

Riksdagens revisorers skrivelse 3

Den statsfinansiella utvecklingen 5

Skatteuppbörden 39

Viktigare förvaltningsorganisatoriska förändringar m. m. gg

Revisorernas organisation och verksamhetsformer 9g

Föredragningar och besök 99

Granskningsverksamheten 103

Resultatet av de till Kungl. Maj:t under år 1970 avlåtna

skrivelserna 129

Bilagor

Riksdagens revisorers personalorganisation 132

Till Kungl. Majit under år 1971 avlåtna skrivelser 133

Sakregister till granskningsärendena år 1971 170

3

Till RIKSDAGEN

Enligt föreskrift i 14 § instruktionen för riksdagens revisorer får revisorerna
härmed avlämna redogörelse för sin verksamhet under år 1971.
Redogörelsen har utformats efter samma principer som föregående år,
dock att revisorernas skrivelser till Kungl. Maj:t är återgivna i sin helhet
som bilagor till berättelsen. Stockholm den 10 januari 1972.

NANCY ERIKSSON GUNNAR LARSSON

ERIC NELANDER SVEN GUSTAFSON

GUNNAR ENGKVIST KARIN WETTERSTRÖM

SVEN PERSSON TORSTEN BENGTSON

STURE PALM GILLIS AUGUSTSSON

FRITZ BÖRJESSON NILS HJORTH

j Per Dahlberg

5

DEN STATS Fl NAN SI ELLA UTVECKLINGEN

Riksstat och tiUäggsstater

I riksstaten för budgetåret 1970/71 upptogs inkomsterna på driftbudgeten
till 43 949 313 000 kronor och utgifterna till 40 795 070 000 kronor.
 Ett överskott av inkomster på 3 154 243 000 kronor beräknades således
komma att uppstå. Senare anvisades på tilläggsstat sammanlagt
527 516 000 kronor, vilket innebär en minskning av det beräknade överskottet
med detta belopp till 2 626 727 000 kronor.

Under riksstatens kapitalbudget anvisades investeringsanslag om sammanlagt
6 416 132 000 kronor. Denna bruttoinvestering avsågs skola finansieras
med avskrivningsmedel från riksstaten till ett belopp av
1 127 894 000 kronor, med avskrivningsmedel inom vederbörande kapitalfond
till ett belopp av 1 453 509 000 kronor, med övriga kapitalmedel
till ett belopp av 130 003 000 kronor och med kapitaltillskott från
riksgäldskontoret (investeringsbemyndiganden) till ett belopp av
3 704 726 000 kronor. Sistnämnda belopp motsvarar efter avdrag av
43 874 000 kronor, utgörande kapitalåterbetalning, de på kapitalbudgeten
upptagna utgifterna, 3 660 852 000 kronor. På tilläggsstat anvisades
sedermera investeringsanslag om sammanlagt 1 480 098 000 kronor, vilket
innebar en ökning av de på kapitalbudgeten upptagna utgifterna
med 1 425 508 000 kronor till 5 086 360 000 kronor.

Den på grundval av drift- och kapitalbudgeterna upprättade totalbudgeten
omfattade inkomster om sammanlagt 45 575 699 000 kronor
och utgifter om sammanlagt 46 432 308 000 kronor, vilket innebar ett
beräknat underskott på 856 609 000 kronor. Om hänsyn tas till de till
totalbudgeten hänförliga anslag som sedermera anvisades på tilläggsstat
stiger underskottet med 1 953 024 000 kronor till 2 809 633 000 kronor.

Budgetutfall

Totalbudgeten

Utfallet av totalbudgeten redovisas i tabell 1 på närmast följande
sida. Som framgår av tabellen uppgick de sammanlagda statsinkomsterna
under budgetåret 1970/71 till 45 637,2 milj. kronor och utgifterna till
48 268,7 milj. kronor. Totalbudgeten utföll således med ett underskott
av 2 631,5 milj. kronor.

6

Tabell 1. Totalbudgeten 1970/71 (milj. kronor).

Inkomster

Budge-

terade

belopp

Redo-

visade

belopp

Utgifter

Budge-

terade

belopp

Redo-

visade

belopp

Skatter, avgifter,
m. m.

41 449,3

41 940,4

Utgiftsanslag

48 035,3

48 652,9

Inkomster av
statens kapital-fonder

2 500,0

2 437,3

Beräknad övrig
medelsförbruk-ning

Beräknad övrig
finansiering
Avskrivningar
och övriga ka-pitalmedel inom
statens kapital-fonder

övrig kapital-återbetalning

1 583,5
42,9

1 251,7
7,8

Minskning av
anslagsbe-hållningar 1 000,0
Minskad disposi-tion av rörliga
krediter 650,0

384,2

45 575,7

45 637,2

Underskott

2 809,6

2 631,5

Summa

48 385,3

48 268,7

48 385,3

48 268,7

Det redovisade underskottet anger det belopp varmed statens utgifter
har bestridits genom upplåning på marknaden och motsvarar i princip
statsskuldens ökning. Av olika skäl, såsom förändringar i myndigheternas
kassahållning, eftersläpning i inleverans av vissa uppbördsmedel
m. m., avviker dock i regel den av riksgäldskontoret redovisade förändringen
av statsskulden från totalbudgetens saldo. Under budgetåret
1970/71 ökade statsskulden med 2 442 milj. kronor, vilket var 190 milj.
kronor mindre än totalbudgetens underskott. Statsskulden uppgick därmed
vid utgången av budgetåret 1970/71 till 33 402 milj. kronor.

Sambandet mellan totalbudgetens underskott och utfallet av driftoch
kapitalbudgeterna framgår av följande sammanställning.

Kapitalbudgeten 5 072 milj. kronor

Avgår: överskott på driftbudgeten 2 056 ” ”

Minskning av rörliga krediter 384 ” ”

Totalbudgetens underskott 2 632” ”

Enligt rikshuvudboken översteg statens tillgångar skulderna med
13 428 milj. kronor vid utgången av budgetåret 1970/71. Detta innebär
att statens förmögenhetsställning har förbättrats med 2 378 milj. kronor
under budgetåret.

De redovisade inkomsterna på totalbudgeten, 45 637,2 milj. kronor,
översteg de beräknade, 45 575,7 milj. kronor, med 61,5 milj. kronor,
vilket motsvarar en avvikelse på endast +0,1 procent. I redovisade be -

7

lopp under utgiftsanslag, 48 652,9 milj. kronor, ingår utgifter på reservations-
och investeringsanslag, varför förändring i anslagsbehållningar
inte redovisas som en särskild post på det sätt som sker i riksstaten. För
jämförelse med de redovisade beloppen under utgiftsanslag bör därför
till i riksstat och tilläggsstat upptagna belopp, 48 035,3 milj. kronor,
läggas den beräknade minskningen av anslagsbehållningar på 1 000 milj.
kronor. En sådan jämförelse ger till resultat att de redovisade utgifterna
understeg de i riksstat och tilläggsstat beräknade med 382,4 milj. kronor,
 vilket motsvarar en avvikelse på endast — 0,8 procent.

Dispositionen av rörliga krediter minskade under budgetåret 1970/71
med 384,2 milj. kronor mot i riksstaten beräknad minskning av 650
milj. kronor.

Driftbudgeten

Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1970/71 redovisas i tabell 2
på nästföljande sida. Av tabellen framgår att de redovisade inkomsterna
uppgick till 44 377,8 milj. kronor och de redovisade utgifterna till
42 321,8 milj. kronor. Som redan nämnts utföll således driftbudgeten
med ett överskott på 2 056,0 milj. kronor. Om till detta belopp läggs
minskningen av reservationerna om sammanlagt 88,0 milj. kronor, erhålls
det överskott som har avräknats mot budgetutjämningsfonden,
nämligen 2 144,0 milj. kronor.

Vid ingången av budgetåret 1970/71 redovisades en behållning på
budgetutjämningsfonden av 1 640,7 milj. kronor. Av de på budgetutjämningsfonden
upptagna posterna utgjordes 3 375,0 milj. kronor av
kommunalskattemedel och 1 796,0 milj. kronor av medel som har tillförts
fonden som överskott på automobilskattemedlens specialbudget.
Summan av särredovisade överskott på automobilskattemedlens specialbudget
och kommunalskattemedel uppgick således till 5 171,0 milj. kronor,
 varför för driftbudgeten i övrigt redovisades en brist på budgetutjämningsfonden
på 3 530,3 milj. kronor.

I och med att överskottet på driftbudgeten för budgetåret 1970/71
om 2144,0 milj. kronor tillfördes fonden ökades behållningen till
3 784,7 milj. kronor. Fondens sammansättning ändrades vid utgången
av budgetåret 1970/71 på så sätt att de på fonden särredovisade kommunalskattemedlen
ökade till 4 575 milj. kronor och överskottsmedel hänförliga
till automobilskattemedlens specialbudget till 2 453,7 milj. kronor,
 varigenom den till budgeten i övrigt hänförliga bristen sjönk till
3 244,0 milj. kronor.

Kapitalbudgeten

De sammanlagda kapitalinvesteringarna uppgick under budgetåret
1970/71 till 7 412,5 milj. kronor. Dessa kapitalinvesteringar finansierades
till ett belopp av 1 080,4 milj. kronor genom avskrivningsmedel från riks -

Kartong. Riksdagens Revisorers verksamhetsberättelse för år 1971.
S. 8, rad 7 nerifrån. Står: 43 943,3. Rättat till: 43 949,3.

8

Tabell 2. Driftbudgeten 1970/71 (milj. kronor).

Inkomster

Budge-

terade

belopp

Redo-

visade

belopp

Utgifter

Budge-

terade

belopp

Redo-

visade

belopp

Skatter, av-gifter, m. m.

41 449,3

41 940,5

Egentliga

statsutgifter

38 339,1

39 220,6

Inkomster av
statens kapital-fonder

2 500,0

2 437,3

Utgifter för
statens kapital-fonder

2 983,5

3 101,2

Säger för drift-budgetens in-komster

43 949,3

44 377,8

Därav

Riksgälds-

fonden

1 800,0

2 019,8

Reservationer
från föregående
budgetår

—

3 396,6

Avskrivning av
nya kapital-investeringar

Avskrivning av
oreglerade kapi-talmedelsför-luster

1 182,5
1,0

1 080,4
1,0

Säger för drift-budgetens ut-gifter

41 322,6

42 321,8

Reservationer
till följande
budgetår

3 308,6

Avräkning mot
statens budget-utjämningsfond
Avsättning till
budgetutjäm-ningsfonden av
kommunal-skattemedel
överskott att
tillföras budget-utjämnings-fonden

775,0
1 851,7

1 200,0
944,0

Säger för av-räkning mot
statens budget-utjämningsfond

2 626,7

2144,0

Summa

43 949,3

47 774,4

43 949,3

47 774,4

staten, tiil ett belopp av 1 063,3 milj. kronor genom avskrivningsmedel
inom statens kapitalfonder och till ett belopp av 188,3 milj. kronor genom
övriga kapitalmedel inom fonderna. Återstående belopp eller 5 080,5
milj. kronor har täckts genom belastning av de på kapitalbudgeten uppförda
investeringsbemyndigandena från riksgäldskontoret till respektive
kapitalfond.

9

Riksstat

Utfall

Riksstat

Utfall

och

och

tilläggsstat

tilläggsstat

Lånemedel

5 086,4

5 505,3

Investeringsbe-myndiganden
Avgår: Kapital-

5 130,2

5 080,5

Avgår: Ökning

återbetalning

43,8

8,8

av outnyttjade

belopp av inve-

steringsanslag

—

433,6

Summa

5 086,4

5 071,7

5 086,4

5 071,7

Under den på kapitalbudgeten uppförda posten lånemedel redovisades
för budgetåret 1970/71 ett belopp av 5 505,3 milj. kronor. Sambandet
mellan detta belopp och investeringsbemyndigandena belyses i ovanstående
tablå (milj. kronor).

Om från det redovisade beloppet lånemedel dras det belopp på 433,6
milj. kronor varmed outnyttjade belopp av investeringsanslag ökat, erhålls
det belopp om 5 071,7 milj. kronor varmed den på riksgäldsfonden
redovisade skulden ökat. Av det redovisade beloppet för kapitalåterbetalning
utgör 1,0 milj. kronor avskrivningsmedel som har överförts från
driftbudgeten till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Fördelningen av statens kapitalinvesteringar på olika ändamål kommer
att beröras i det följande i samband med redogörelsen för utvecklingen
av statsutgifterna under de olika departementens verksamhetsområden.
 I detta sammanhang må endast påpekas att de genom investeringsanslag
finansierade kapitalinvesteringarna till väsentlig del avser
statlig utlåning. Detta är främst fallet för de under statens utlåningsfonder
och fonden för låneunderstöd redovisade investeringsanslagen, vilka
för budgetåret 1970/71 belastades med 3 440,3 milj. kronor respektive

407,5 milj. kronor. De under de båda nämnda kapitalfonderna redovisade
utgifterna motsvarade därmed 52 procent av de sammantagna kapitalinvesteringarna.

Statens inkomster

Skatter

Av de på totalbudgeten redovisade statsinkomsterna om sammanlagt
45 637,2 milj. kronor utgjordes 40 406,2 milj. kronor av skatter, vilket
motsvarar 89 procent av de sammantagna inkomsterna. Skatterna fördelade
sig med 19 070,0 milj. kronor på direkta skatter och med
21 336,2 på indirekta skatter. Härvid har såsom direkta skatter räknats
intäkterna under de till skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse hän lf

Riksdagen 1972. 2 sami.

10

förliga inkomsttitlarna och såsom indirekta skatter intäkterna under inkomsttitlar
hänförliga till automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift
samt tullar och acciser.

I följande tablå har den procentuella fördelningen på direkta och
indirekta skatter under vissa senare år sammanställts.

1961/62

1963/64

1965/66

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

Direkta

skatter

51,7

46,0

48,1

46,1

46,4

49,7

47,2

Indirekta

skatter

48,3

54,0

51,9

53,9

53,6

50,3

52,8

De förskjutningar i relationerna mellan direkt och indirekt beskattning
som kan iakttas hänger samman med å ena sidan den statliga inkomstskattens
progressivitet samt å andra sidan de successiva höjningar
som har företagits av den allmänna varuskatten, införandet fr. o. m. år
1969 av mervärdeskatt samtidigt som den allmänna varuskatten då avvecklades
och höjningarna åren 1970 och 1971 av mervärdeskatten.

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m.

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. utgör den helt dominerande
inkomsttiteln under skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse. De skatter
som slutligt skall redovisas på inkomstskattetiteln utgörs av statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, sjömansskatt och folkpensionsavgifter.
 De uträknade beloppen av dessa skatter vid 1970 och 1971 års
taxeringar framgår av följande tablå (milj. kronor, där ej annat anges).

Taxeringsår ökning 1970—71

1970

1971

Belopp

Procent

Statlig inkomstskatt

13 273

15 396

+ 2 123

+ 15,9

Därav: A-längden

11 691

13 862

+ 2 171

+ 18,6

B- och C-längderna

1 582

1 534

— 48

— 3,0

Förmögenhetsskatt

447

492

+ 45

+ 10,0

Folkpensionsavgift

2 386

2 669

+ 283

+ 11,9

Sjömansskatt1

165

172

+ 7

+ 4,2

Totalt

16 271

18 729

+ 2 458

+ 15,1

1 Influtna belopp budgetåren 1969/70 och 1970/71.

Som framgår av tablån ökade det totala beloppet uträknade skatter
med 2 458 milj. kronor, motsvarande 15,1 procent, från 1970 till 1971
års taxering. För skattskyldiga uppförda på A-längden, d. v. s. fysiska
personer m. fl., på vilka den helt övervägande delen av de uträknade

11

skatterna belöpte, ökade skatten med 18,6 procent. Denna uppgång kan
jämföras med en stegring av fysiska personers m. fl. sammanräknade
inkomst på 11,6 procent.

För skattskyldiga upptagna på B- och C-längderna, d. v. s. främst
svenska aktiebolag, minskade de uträknade skatterna med 3 procent efter
att mellan taxeringsåren 1969 och 1970 samt 1968 och 1969 ha stigit
med inemot 6 procent respektive drygt 20 procent.

De på inkomstskattetiteln redovisade inkomsterna under budgetåret
1970/71 uppgick till 18 441 milj. kronor. Skillnaden mellan uträknade
belopp för de skatter som slutligt skall redovisas på titeln och den faktiskt
redovisade behållningen hänger samman med dels att det i det
förra fallet är fråga om kalenderår och i det senare fallet om budgetår,
 dels att över titeln redovisas även andra skatter och avgifter, främst
kommunal inkomstskatt, dels att betydande avvikelser regelmässigt förekommer
mellan den skatt som slutligt debiteras för visst år och den
för samma år influtna preliminärskatten.

De i preliminärskatten ingående kommunalskattemedlen utbetalas till
kommunerna för varje kalenderår enligt kommunernas per den 1 januari
framräknade fordran på statsverket. I kommunernas per den 1
januari 1970 framräknade fordran, som till halva sitt belopp belastade
budgetåret 1970/71, ingick dels förskott grundade på 1969 års taxering
och de kommunala utdebiteringarna för år 1970, dels slutavräkningsmedel
motsvarande skillnaden mellan slutligt uträknad kommunal inkomstskatt
enligt 1969 års taxering och under kalenderåret 1968 utbetalade
förskott. På motsvarande sätt belastade kommunernas per den
1 januari 1971 framräknade fordran, som utbetalades under kalenderåret
1971, med halva sitt belopp budgetåret 1970/71.

Genom eftersläpningen i avräkningsförfarandet överstiger i regel de
av staten i källskatteuppbörden uppburna kommunalskattemedlen de
till kommunerna samtidigt utbetalade medlen. För att möjliggöra en
utjämning av de svängningar som kunde föranledas av den då tillämpade
ordningen för utbetalning av kommunalskattemedel inrättades enligt
beslut av 1952 års riksdag en fond för reglering av utbetalningarna
av kommunalskattemedel. Denna fond redovisas fr. o. m. budgetåret
1955/56 på budgetutjämningsfonden, varigenom avsättningar och återföringar
inte längre direkt påverkar de redovisade inkomsterna på inkomstskattetiteln.
 Som nämnts i det föregående uppgick de på budgetutjämningsfonden
särredovisade medlen vid utgången av budgetåret
1970/71 till 4 575 milj. kronor, vilket motsvarar vad staten beräknats
sedan budgetåret 1955/56 ha uppburit av kommunerna tillkommande
skattemedel utöver vad som t. o. m. budgetåret 1970/71 faktiskt utbetalats
till kommunerna.

12

Automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser

De redovisade inkomsterna under de största till automobilskattemedel,
 allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser hänförliga inkomsttitlarna
under budgetåren 1968/69—1970/71 framgår av följande tablå
(milj. kronor).

1968/69 1969/70 1970/71

Fordonsskatt

Bensin- och brännoljeskatt

Allmän arbetsgivaravgift

Tullmedel

Allmän varuskatt

Mervärdeskatt

Särskilda varuskatter

Omsättningsskatt på motorfordon

Tobaksskatt

Skatt på sprit

Skatt på vin

Skatt på malt- och läskedrycker
Energiskatt

Särskild skatt på motorbränslen

962,8

1 129,6

1 232,0

1 799,6

1 914,3

1 990,5

287,3

698,1

1 202,4

952,8

1 046,0

1 036,4

4 963,0

—

—

1 991,2

6 741,1

9 088,3

394,0

393,1

388,9

424,9

469,2

407,0

1 522,7

1 606,7

1 650,9

1 837,4

1 900,2

1 971,8

211,2

225,2

256,7

402,7

474,8

580,2

905,0

971,0

1 011,3

225,1

239,0

422,5

Utvecklingen av inkomsterna av fordonsskatt samt bensin- och brännoljeskatt
under den redovisade perioden får ses mot bakgrund av den
fortgående ökningen av bilbeståndet.

Allmän arbetsgivaravgift infördes fr. o. m. den 1 januari 1969. Avgiften
utgick under åren 1969 och 1970 med 1 procent och utgår
fr. o. m. år 1971 med 2 procent av vad arbetsgivare under respektive år
utgett som lön åt arbetstagare. I fråga om rörelseidkare och jordbrukare
utgår i vissa fall avgiften på den egna inkomsten (egenavgift).

Den svaga ökningen i tulluppbörden från 1968/69 till 1969/70 och
minskningen mellan 1969/70 och 1970/71 får ses mot bakgrund av
dels att tull i huvudsak belöper endast på varor från andra länder än
de som har biträtt EFTA-konventionen, dels den fortsatta tullavtrappningen
enligt kennedyronden.

Mervärdeskatten utgjorde under åren 1969 och 1970 10 procent av
beskattningsvärdet. Skatten höjdes fr. o. m. år 1971 till 15 procent. Redan
dessförinnan hade skatten höjts för vissa varor.

Minskningen i intäkterna av omsättningsskatt på motorfordon från
budgetåret 1969/70 till 1970/71 får ses mot bakgrund av den avtagande
försäljningen av nya personbilar.

Utvecklingen av inkomsterna av tobaksskatt får bedömas mot bakgrund
av att en allmän höjning av skattesatserna genomfördes i februari
1970.

Ökningarna i procent för budgetåren 1967/68—1970/71 för inkomsttitlarna
skatt på sprit, skatt på vin samt skatt på malt- och läskedrycker
framgår av följande sammanställning.

13

Ökning i procent

1967/68— 1968/69— 1969/70—

1968/69 1969/70 1970/71

Skatt på sprit
Skatt på vin

Skatt på malt- och läskedrycker

+ 2,8
+ 10,8
+ 15,8

+ 3,4
+ 6,6
+ 17,9

+ 3,8
+ 14,0
+ 22,2

Skattesatserna för sprit och vin höjdes dels i februari 1968, dels i
november 1970, medan skatten på öl höjdes i februari 1970. Skatten på
sprit kan bedömas ha ökat i lägre takt än den som svarar mot skattehöjningarna,
 medan däremot skatten på vin och i än högre grad skatten
på malt- och läskedrycker har ökat mera än vad som svarar mot ökningen
i skattesatserna.

Den kraftiga uppgången i särskild skatt på motorbränslen under budgetåret
1970/71 får ses mot bakgrund av de höjda skattesatser som
trädde i kraft fr. o. m. november 1970.

Uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster

Under rubriken uppbörd i statens verksamhet redovisas inkomster för
statliga myndigheter och inrättningar, i huvudsak motsvarande ersättningar
eller avgifter för av vederbörande myndigheter utförda tjänster
eller uppdrag. Taxor och avgifter fastställs i allt väsentligt av Kungl.
Maj:t. Dessutom redovisas under uppbörd i statens verksamhet vissa
andra inkomster.

Fr. o. m. budgetåret 1969/70 infördes en ny uppbördstitel av speciellt
slag, benämnd pensionsmedel m. m., i samband med den anslagstekniska
omläggning som ägde rum under nämnda budgetår. Denna omläggning
innebar bl. a. att under anslag, från vilka löner bestrids, upptogs för pensions-
och socialförsäkringskostnader samt för den allmänna arbetsgivaravgiften
ett lönekostnadspålägg. Dessa lönekostnadspålägg jämte
medel som tidigare redovisades under uppbördstiteln personalsjukpenningar
och vissa socialförsäkringsavgifter m. m. upptas som inkomster
under uppbördstiteln pensionsmedel m. m., medan faktiskt utbetalade
personalpensionsförmåner, arbetsgivaravgifter m. m. upptas som utgifter
på titeln. Det överskott som redovisades på uppbördstiteln för budgetåret
1970/71, 237,6 milj. kronor, hängde i så måtto samman med den
statliga verksamhetens expansion som lönekostnadspålägget hänförde
sig till löner till under budgetåret anställda, medan de pensioner som
utbetalades avsåg pensionerade tjänstemän.

Den under budgetåret 1970/71 pågående försöksverksamheten med
programbudgetering föranledde att verksamheten för vissa myndigheter
redovisades på ett nytt sätt. Ändringen innebar bl. a. att uppdragsverksamheten
för statens bakteriologiska laboratorium, lantmäteriväsendet,

14

rikets allmänna kartverk, statens provningsanstalt och skeppsprovningsanstalten
redovisades över förslagsanslag på driftbudgetens utgiftssida,
medan de dittillsvarande inkomsttitlarna under uppbörd i statens verksamhet
utgick. En övergång från brutto- till nettoredovisning företogs
således.

Under rubriken diverse inkomster redovisas bl. a. totalisator-, tipsoch
lotterimedel.

De under uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster influtna
medlen under budgetåren 1968/69—1970/71 redovisas i följande tablå
(milj. kronor).

1968/69

1969/70

1970/71

Uppbörd i statens verksamhet

823,3

914,2

904,5

Diverse inkomster

535,3

632,2

629,8

Inkomster av statens kapitalfonder

I riksstaten under inkomster av statens kapitalfonder upptagna och i
budgetredovisningen redovisade belopp för budgetåret 1970/71 belyses i
nedanstående sammanställning (milj. kronor).

Riksstat

Budget-

Brist (—)

redo-

resp. mer-

visning

inkomst (+)

Statens affärsverksfonder

684,8

573,4

—111,4

Därav: Postverket

12,0

5,8

— 6,2

Televerket

145,0

156,8

+ 11,8

Statens järnvägar

103,0

17,4

— 85,6

Luftfartsverket

17,0

15,0

— 2,0

Förenade fabriksverken

16,8

0,7

— 16,1

Statens vattenfallsverk

368,0

343,5

— 24,5

Domänverket

23,0

34,2

+ 11,2

Riksbanksfonden

200,0

200,0

—

Statens allmänna fastighetsfond

137,1

125,6

- 11,5

Försvarets fastighetsfond

89,9

94,4

+ 4,5

Statens utlåningsfonder

1 131,8

1 167,6

+ 35,8

Fonden för låneunderstöd

36,6

46,7

+ 10,1

Fonden för statens aktier

20,0

18,3

— 1 7

Fonden för beredskapslagring

60,7

66,6

+ 5,9

Statens pensionsfonder

90,1

91,9

+ 1,8

Diverse kapitalfonder

49,0

52,8

+ 3,8

Summa

2 500,0

2 437,3

— 62,7

Det kan påpekas att på s. 26—37 ges uppgifter om affärsverkens
driftstater med vissa därtill knutna kommentarer.

15

Statens utgifter

Utgifter inom de olika departementens verksamhetsområden m. m.

I tabell 3 nedan har, med fördelning på de olika departementens
verksamhetsområden m. m., sammanställts de belopp på drift- och kapitalbudgetema
för budgetåret 1970/71 som upptagits i riksstat och tillläggsstat
(budgeterade belopp) och redovisats i budgetredovisningen. I
det följande kommer utgifterna inom de olika verksamhetsområdena att
kommenteras.

De inom justitiedepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1970/71 översteg de för budgetåret 1969/70 redovisade
med 161,9 milj. kronor. Den del av denna ökning som hänför sig

Tabell 3. Utgifter på drift- och kapitalbudgeterna budgetåret 1970/71 (milj. kr.).

Verksamhets- Budgeterade belopp Redovisade belopp

område

Drift-

budge-

ten

Kapital-

budge-

ten

Summa

Drift-

budge-

ten

Kapital-

budge-

ten

Summa

Kungl, hov- och
slottsstaterna

7,8

7,8

7,8

7,8

Justitie-

departementet

1 700,3

90,2

1 790,5

1 733,0

77,2

1 810,2

Utrikes-

departementet

972,7

4,1

976,8

890,8

11,7

902,5

Försvars-

departementet

5 869,3

266,8

6 136,1

6 060,6

253,0

6 313,6

Social-

departementet

13 077,1

122,1

13 199,2

13 610,6

141,0

13 751,6

Kommunikations-

departementet

2 573,8

1 152,1

3 725,9

2 651,4

1 141,1

3 792,5

Finans-

departementet

2 265,6

109,7

2 375,3

2 271,7

179,3

2 451,0

Utbildnings-

departementet

7 283,5

1 120,3

8 403,8

7 390,6

1 062,8

8 453,4

Jordbruks-

departementet

904,1

177,4

1 081,5

806,3

180,4

986,7

Handels-

departementet

226,9

723,3

950,2

228,9

625,5

854,4

Inrikes-

departementet

2 331,6

3 054,9

5 386,5

2 417,0

2 911,3

5 328,3

Civil-

departementet

748,8

8,5

757,3

736,8

5,0

741,8

Industri-

departementet

282,5

1 066,8

1 349,3

322,0

824,2

1 146,2

Oförutsedda

utgifter

1,0

1,0

0,9

0,9

Riksdagen och
dess verk m. m.

94,1

94,1

92,2

_

92,2

Riksgäldsfonden

1 800,0

—

1 800,0

2 019,8

—

2 019,8

Summa

40 139,1

7 896,2

48 035,3

41 240,4

7 412,5

48 652,9

16

till polisväsendet, 51,3 milj. kronor, förklaras väsentligen av en fortsatt
personell förstärkning. På kapitalbudgeten redovisad utgiftsökning mellan
budgetåren 1969/70 och 1970/71 om 45,5 milj. kronor beror i allt
väsentligt på investeringar i polishus m. m.

Utgifterna under utrikesdepartementets verksamhetsområde ökade
med 389,5 milj. kronor från budgetåret 1969/70 till budgetåret 1970/71,
vilket motsvarar 76 procent. Till väsentlig del berodde ökningen på att
anslaget Finansiellt utvecklingsbistånd överförts från finansdepartementets
verksamhetsområde. Om hänsyn tas till denna överflyttning begränsas
utgiftsökningen till 156,4 milj. kronor, varav 139,1 milj. kronor
avser utvecklingsbistånd. Totalt uppgick utgifterna för utvecklingsbistånd
under budgetåret 1970/71 till 720,8 milj. kronor, motsvarande 80
procent av de under utrikesdepartementets verksamhetsområde redovisade
totalutgifterna.

Försvarsutgifternas storlek under budgetåren 1968/69—1971/72 regleras
genom 1968 års försvarsbeslut. Den ökning av utgifterna på 378,6
milj. kronor mellan budgetåren 1969/70 och 1970/71 som redovisas för
försvarsdepartementets verksamhetsområde får ses mot bakgrund av
dels att anslagen för reglering av prisstegringar och lönekostnadspåslag
för den militära ramen ökade med sammanlagt 131,0 milj. kronor, dels
att reservationerna minskade såsom var förutsatt. Reservationsmedelsminskningen
uppgick till 246,7 milj. kronor

Utgifterna inom socialdepartementets verksamhetsområde skiljer sig
från utgifterna inom övriga departementsområden såtillvida som de till
övervägande del avser inkomstöverföringar till hushållen. Under de fyra
största anslagen härvidlag, nämligen Folkpensioner, Allmänna barnbidrag,
 Bidrag till sjukförsäkringen och Bostadstillägg för barnfamiljer
m. m., redovisades under budgetåret 1970/71 utgifter om sammanlagt
10 740 milj. kronor, motsvarande 78 procent av de under socialdepartementets
verksamhetsområde redovisade utgifterna. I jämförelse med
motsvarande utgifter budgetåret 1969/70 ökade utgifterna under de fyra
nämnda anslagen med 1 482 milj. kronor, vilket utgör den dominerande
delen av den för departementsområdet totalt redovisade utgiftsökningen
om 1766 milj. kronor. Av utgiftsökningen svarade folkpensioner för 1019
milj. kronor, vilket får ses mot bakgrund av dels ökat antal pensionärer
och värdesäkring av folkpensionerna vid prishöjningar, dels höjning
av pensionstillskotten till pensionärer som saknar ATP eller har
låga ATP-belopp, dels reformering av förtidspensioneringen. Utgifterna
för allmänna barnbidrag ökade med 272 milj. kronor mellan budgetåren
1969/70 och 1970/71, vilket huvudsakligen berodde på den höjning
av barnbidragen som trädde i kraft fr. o. m. år 1971.

De redovisade utgifterna för kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
ökade från budgetåret 1969/70 till budgetåret 1970/71
med 160 milj. kronor. Denna utgiftsökning hänförde sig väsentligen till

17

vägväsendet, för vilket utgiftsstegringen mellan de båda budgetåren uppgick
till 134 milj. kronor.

De för finansdepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
var 192 milj. kronor lägre under budgetåret 1970/71 än under närmast
föregående budgetår. Denna redovisningsmässiga utgiftsminskning sammanhänger
med att, som nämnts i det föregående, anslaget Finansiellt
utvecklingsbistånd överförts från finansdepartementets till utrikesdepartementets
verksamhetsområde. Dessutom har det för budgetåret 1969/70
uppförda anslaget Arbetsgivaravgift till den allmänna tilläggspensioneringen
bortfallit som särskilt anslag. Bortses från dessa ändringar av
formell natur, vilka sammanlagt motsvarar ett belopp av 433 milj. kronor,
 ökade utgifterna inom finansdepartementets verksamhetsområde
med 241 milj. kronor. Av denna utgiftsökning föll 167 milj. kronor på
bidrag och ersättningar till kommunerna. Totalt uppgick därmed dessa
bidrag och ersättningar till 1 721 milj. kronor under budgetåret 1970/71,
motsvarande 70 procent av de på totalbudgeten redovisade utgifterna för
finansdepartementets verksamhetsområde.

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde redovisades för
budgetåret 1970/71 de — näst utgifterna inom socialdepartementets
verksamhetsområde — största sammanlagda statsutgifterna. Av utgifterna
belöpte 4 629 milj. kronor, motsvarande 55 procent av de sammanlagda
utgifterna inom verksamhetsområdet, på skolväsendet. Jämfört
med budgetåret 1969/70 innebär detta en ökning med 160 milj. kronor.
På driftbudgeten redovisade utgifter för högre utbildning och forskning
uppgick till 1 203 milj. kronor under budgetåret 1970/71, motsvarande
en ökning från närmast föregående budgetår med 138 milj. kronor. Dessa
utgiftsökningar motsvarar i allt väsentligt en fortsatt utbyggnad av
undervisningsväsendet. För byggnadsarbeten vid universiteten och vissa
högskolor redovisades för budgetåret 1970/71 investeringsutgifter på
163 milj. kronor. Utgifter för studiesociala ändamål uppgick till 1 345
milj. kronor, av vilket belopp 697 milj. kronor utgjordes av studiemedel
anvisade på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder.

Utgifterna inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde uppgick
under budgetåret 1970/71 till 987 milj. kronor, vilket var 147 milj.
kronor mer än under budgetåret 1969/70. Den redovisade utgiftsökningen
har ett nära samband med den anslagstekniska omläggning av
beredskapslagringen som företogs under budgetåret 1970/71. Omläggningen
innebar bl. a. att beredskapslagring i fortsättningen finansieras
över investeringsanslag. Fördenskull inrättades under statens kapitalfonder
en ny fond, benämnd Fonden för beredskapslagring. Utgifterna
på statens jordbruksnämnds delfond av nämnda fond uppgick under
budgetåret 1970/71 till 155 milj. kronor.

Inom handelsdepartementets verksamhetsområde steg de redovisade
utgifterna från 271 milj. kronor budgetåret 1969/70 till 854 milj. kro -

18

nor budgetåret 1970/71. Liksom för jordbruksdepartementets verksamhetsområde
får denna utgiftsökning ses i samband med inrättandet av
den nya fonden för beredskapslagring. De redovisade utgifterna på
fonden uppgick för handelsdepartementets del till 605 milj. kronor.

Utgifterna inom inrikesdepartementets verksamhetsområde under budgetåret
1970/71 utgjordes till ett belopp av 2 776 milj. kronor av utgifter
för bostadsbyggande. Av detta belopp, som motsvarar 52 procent
av de sammantagna utgifterna inom verksamhetsområdet, utgjordes
2 541 milj. kronor av medel anvisade på investeringsanslag till Lånefonden
för bostadsbyggande. Utgifterna inom delområdena arbetsmarknad
och regional utveckling uppgick under budgetåret 1970/71 till
2 538 milj. kronor, innebärande en ökning i jämförelse med nästföregående
budgetår på 230 milj. kronor.

Av de under civildepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1970/71 hänförde sig 626 milj. kronor till utgifter
för länsstyrelserna, vilket motsvarar 84 procent av de för verksamhetsområdet
på totalbudgeten redovisade utgifterna.

De inom industridepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1970/71 på sammanlagt 1 146 milj. kronor utgjordes
till ett belopp av 824 milj. kronor av investeringsutgifter. Den
största investeringsutgiften, 750 milj. kronor, avsåg kraftstationer m. m.

Utgifter efter anslagsform

Av de för budgetåret 1970/71 anvisade medlen på driftbudgeten om
sammanlagt 41 323 milj. kronor utgjordes 8 928 milj. kronor av reservationsanslag
och 32 395 milj. kronor av förslagsanslag och obetecknade
anslag. De på reservationsanslag redovisade utgifterna uppgick till 8 973
milj. kronor. Den vid budgetårets början föreliggande anslagsbehållningen
av reservationer om 3 397 milj. kronor minskade härigenom och till
följd av indragna anslagsbehållningar till 3 309 milj. kronor.

På kapitalbudgeten anvisades för budgetåret 1970/71 investeringsanslag
till ett sammanlagt belopp av 7 896 milj. kronor. Den redovisade
nettoutgiften uppgick till 7 412 milj. kronor. Det vid budgetårets början
föreliggande beloppet av outnyttjade investeringsanslag om 993 milj.
kronor ökade härigenom (efter avdrag av besparingar reglerade över
titeln lånemedel om 50 milj. kronor) med 434 milj. kronor till 1 427 milj.
kronor.

Beloppen utestående reservationer respektive outnyttjade investeringsanslag
vid utgången av budgetåret 1970/71 redovisas, med fördelning
på departement m. m., i följande tablå (milj. kronor).

19

Utestående reservationer Outnyttjade

belopp inves Egentliga

Avskrivning teringsanslag

statsutgifter av nya kapital investeringar -

Justitiedepartementet

54,0

28,5

81,3

Utrikesdepartementet

462,0

4,8

12,1

Försvarsdepartementet

852,9

78,6

92,7

Socialdepartementet

63,2

22,5

58,1

Kommunikations-

departementet

983,4

0,1

130,2

Finansdepartementet

11,3

5,4

59,1

Utbildningsdepartementet

88,1

116,4

125,4

Jordbruksdepartementet

184,8

0,6

27,2

Handelsdepartementet

8,1

10,1

105,2

Inrikesdepartementet

164,7

7,5

412,7

Civildepartementet

24,9

3,4

11,4

Industridepartementet

100,7

26,3

311,3

Riksdagen och dess verk

6,3

—

0,3

Summa

3 004,4

304,2

1 427,0

Som framgår av tablån redovisades de största beloppen utestående
reservationer och outnyttjade investeringsmedel för utrikes-, försvars-,
kommunikations-, inrikes- och industridepartementens verksamhetsområden.
 De under utrikesdepartementets verksamhetsområde redovisade
utestående reservationerna hänförde sig i stort sett till anslaget Finansiellt
utvecklingsbistånd, 421 milj. kronor. De utestående reservationerna
under försvarsdepartementets verksamhetsområde redovisades
väsentligen under materielanslagen. För kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde redovisades de största enskilda beloppen reservationsmedel
under anslagen Byggande av statliga vägar, 399 milj. kronor,
samt Drift av statliga vägar, 390 milj. kronor. Under inrikesdepartementets
verksamhetsområde redovisades de största outnyttjade beloppen för
kapitalinvestering för investeringsanslagen Lånefonden för bostadsbyggande,
 194 milj. kronor, samt Lokaliseringslån, 135 milj. kronor. För
industridepartementet redovisades de största outnyttjade beloppen för
kapitalinvestering för investeringsanslagen Kapitaltillskott till Statsföretag
AB för teckning av aktier i Uddevallavarvet AB, 105 milj. kronor,
Lån till AB Götaverken, 75 milj. kronor, samt Lån till Norrbottens
Järnverk AB, 40 milj. kronor. För samtliga sistnämnda tre investeringsanslag
motsvarar de outnyttjade beloppen hela de anvisade beloppen.

Under förslagsanslag och obetecknade anslag redovisades för budgetåret
1970/71 merutgifter till ett sammanlagt belopp av 1 746 milj. kronor
och besparingar till ett sammanlagt belopp av 845 milj. kronor.
Som besparing reglerad över specialbudget redovisades dessutom ett belopp
av 68 milj. kronor och som merutgift reglerad över specialbudget
ett belopp av 78 milj. kronor. Det förstnämnda beloppet kan antingen
läggas till övriga besparingar eller hellre dras ifrån merutgifterna, efter -

20

som det till större delen motsvarar som merutgift upptagen avsättning
under det på kommunikationsdepartementets huvudtitel anvisade anslaget
Avsättning till statens automobilskattemedelsfond. Med sistnämnda
betraktelsesätt skulle merutgifterna begränsas till 1 678 milj. kronor.
Det som merutgift över specialbudget redovisade beloppet kan lämpligen
dras ifrån besparingarna, eftersom det i allt väsentligt motsvarar besparing
på det under inrikesdepartementets huvudtitel anvisade anslaget
Allmänna beredskapsarbeten m. m. Besparingarna skulle härigenom begränsas
till 767 milj. kronor. Under budgetåret 1969/70 uppgick merutgifterna
till 1 420 milj. kronor och besparingarna till 329 milj. kronor,
om de då redovisade besparingarna och merutgifterna reglerade över
specialbudget behandlas på motsvarande sätt som här skett för budgetåret
1970/71.

Eftersom utgifterna under obetecknade anslag, vilka till övervägande
del utgörs av statliga bidrag till olika ändamål, i regel uppgår till hela de
anvisade beloppen, faller inte endast merutgifter utan även besparingar
i allt väsentligt på förslagsanslagen.

Fördelningen av besparingar och merutgifter budgetåret 1970/71
under de olika departementens huvudtitlar m. m. framgår av följande
tablå (milj. kronor).

Departement m. m.

Merutgift

Besparing

J us t i t iedepar temen t e t

48

17

Utrikesdepartementet

2

5

Försvarsdepartementet

160

216

Socialdepartementet

721

210

Kommunikationsdepartementet

>35

6

Finansdepartementet

44

35

Utbildningsdepartementet

257

148

Jordbruksdepartementet

22

■42

Handelsdepartementet

9

2

Inrikesdepartementet

122

■19

Civildepartementet

29

24

Industridepartementet

2

2

Riksgäldsfonden

220

—

övrigt

7

41

Summa 1678

767

1 Besparing (netto) som regleras över specialbudget har fråndragits.
■ Merutgift (netto) som regleras över specialbudget har fråndragits.

Besparing eller merutgift redovisas för snart sagt alla förslagsanslag.
Det kan i och för sig även sägas ligga i sakens natur att faktiskt redovisade
utgifter inte exakt visar sig stämma överens med i riksstat och
tilläggsstat beräknade belopp.

Som framgår av tablån översteg merutgifterna besparingarna under
budgetåret 1970/71 med 911 milj. kronor, medan för budgetåret 1969/
70 enligt ovan lämnade uppgifter merutgifterna översteg besparingarna
med 1 101 milj. kronor. Den betydande skillnaden kunde för -

21

budgetåret 1969/70 till viss del sättas i samband med att vid anslagsanvisningarna
inte kunde förutses de merutgifter för löner som blev
följden av avtalsuppgörelsen för åren 1969 och 1970. Motsvarande förklaring
är endast i mycket begränsad utsträckning giltig för budgetåret
1970/71. Visserligen kunde ej löneutvecklingen år 1971 förutses
vid anvisningen av anslagen, men den sena avtalsuppgörelsen medförde
att de högre lönerna endast i obetydlig utsträckning kom att belasta
budgeten för 1970/71.

I följande tablå har sammanställts vissa förslagsanslag för vilka betydande
merutgifter redovisas (milj. kronor).

Anslag

Anvisat

belopp

Mer-

utgift

II F

2

Fångvårdsans taltema

229,0

16,3

IV B

12

Armén: Mathållning

56,0

13,7

IV L

4

Reseersättningar till värnpliktiga

31,0

9,4

V B

4

Folkpensioner

7 330,0

305,7

V B

6

Bidrag till sjukförsäkringen

625,0

65,0

V C

3

Bostadstillägg för barnfamiljer m. m.

415,0

139,8

V D

1

Bidrag till social hemhjälp

175,0

10,8

V G

1

Karolinska sjukhuset: Driftkostnader

202,5

34,8

V G

8

Bidrag till kommunala undervisningssjukhus

140,0

72,1

V H

4

Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka 927,0

20,2

V K

4

Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

90,0

26,3

VII D

2

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna

1 680,0

35,5

VIIIE

26

Universiteten m. m.: Gemensamma driftkost-

nader

138,9

17,5

VIII G

6

Bidrag till studiecirkelverksamhet

98,0

23,0

VIII G

8

Bidrag till driften av folkhögskolor

73,8

16,4

XI B

7

Arbetsmarknadsutbildning m. m.

505,0

56,9

XI B

8

Kontant stöd vid arbetslöshet

226,0

25,7

XI D

6

Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet

105,0

9,9

Automobilskattemedlens specialbudget

Automobilskattemedlens specialbudget utgör numera den enda inom
riksstaten kvarstående specialstaten av någon betydelse. Redovisningsformen
gör det möjligt att följa i vad mån vissa statsinkomster som direkt
härleds ur motorfordonstrafiken, främst fordonsskatt och bensinskatt,
 kommer till användning för väg- och vägtrafikväsendet eller detta
närstående ändamål. De på specialbudgeten uppkommande skillnaderna
mellan inkomster och utgifter salderas år från år. Slutbeloppet visar
alltså inte årsresultatet utan det slutliga saldot efter hela den tid under
vilken systemet varit i tillämpning.

Inkomster och utgifter som hänför sig till automobilskattemedlens
specialbudget redovisas såväl i riksstaten som i budgetredovisningen
blandade med övriga poster. Någon särredovisning av medlen förekommer
alltså inte. I syfte att möjliggöra en samlad överblick över

22

dessa medel har revisorerna sedan ett antal år tillbaka i sin berättelse
intagit en sammanställning av automobilskattemedlens specialbudget
för det senast förflutna budgetåret.

Inkomster och utgifter på automobilskattemedlens specialbudget under
budgetåret 1970/71 framgår av följande sammanställning.

Ingående balans den 1/7 1970
Tillgångar:

Reservationer 1 039 065 753: 67

Fordran på budgetutjämningsfonden 1 795 964 064:34 2 835 029 818:01

Inkomster

A. I. 2. a) Fordonsskatt 1 231 971 461: 29

2. b) Bensin- och brännolje skatt

1 990 548 372: 68

A. II. 13. Inkomster vid statens väg verk

1 874 659: 30

14. Inkomster vid statens

trafiksäkerhetsverk 18 669 023:— 3 243 063 516: 27

6 078 093 334: 28

Utgifter:

II. JUSTITIEDEPARTEMENTET

B. Polisväsendet

1 Rikspolisstyrelsen 3 900 000: —

Polis verket:

2 Inköp av motorfordon m. m. 18 150 000: —

3 Underhåll och drift av motorfordon
m. m. 28 470 000: —

Lokala polisorganisationen:

6 Förvaltningskostnader 188 200 000: —

7 Utrustning 2 675 000: — 241 395 000: —

V. SOCIALDEPARTEMENTET

L. Arbetarskydd m. m.

1 Arbetarskyddsstyrelsen 157 000: —

2 Yrkesinspektionen 1070 000: — 1 227 000: —

VI.

KOMMUNIKATIONS-

DEPARTEMENTET

A.

Kommunikationsdepartementet
m. m.

2

Kommittéer m. m.

B.

Vägväsendet

1

Statens vägverk: Ämbetsverks-

uppgifter

3 966 963: 32

2

Drift av statliga vägar

772 960 860: 95

3

Byggande av statliga vägar

762 908 756: 41

4

Bidrag till drift av kommunala

vägar och gator

123 617 782: 74

5

Bidrag till byggande av kommu-

nala vägar och gator

295 096 514: 83

6

Bidrag till drift av enskilda

vägar m. m.

56 737 718: 92

7

Bidrag till byggande av enskilda

vägar

25 194 529: 88

8

Tjänster till utomstående

16 634 708: 63

723 696: 87

2 057 117 835: 68

23

C. Trafiksäkerhet

Statens trafiksäkerhetsverk:

1 Förvaltningskostnader 10 701 350:68

2 Uppdragsverksamhet 14 730 411:47

4 Bidrag till trafiksäkerhetsfräm jande

åtgärder vid järnvägskorsningar
6 499 551:30

5 Trafiksäkerhetsforskning 3 141 437: 06

6 Bidrag till nationalföreningen för

trafiksäkerhetens främjande 2 200 000: —

7 Kostnader för nytt bilregister m. m. 1 980 199: 03

Äldre anslag 1968/69 E 6 494 549: 83

E. Institut m. m.

1 Transportnämnden 648 923: 07

8 Statens väginstitut 3 462 281: 97

9 Statens väginstitut: Utrustning 187 405: 20

F. Diverse

2 Ersättning till trafikföretag för

drift av icke lönsamma busslinjer
11 198 024:03

4 Ersättning till postverket för

befordran av tjänsteförsändelser 2 600 000: —

VIII. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET E.

Högre utbildning och forskning
Universiteten m. m.

21 Tekniska fakulteterna m. m.:
Avlöningar till lärarpersonal

IX. JORDBRUKSDEPARTEMENTET B.

Jordbrukets rationalisering m. m.

13 Restitution av bensinskatt till
trädgårdsnäringen
Äldre anslag 1969/70 C 12

D. Skogsbruk

4 Vägbyggnader på skogar i enskild
ägo

E. Fiske

7 Restitution av bensinskatt till
fiskerinäringen

F. Rennäring

3 Kompensation för bensinskatt
till rennäringen

I. Miljövård

7 Stöd till idrotten:

Anläggningsstöd m. m.

XI. INRIKESDEPARTEMENTET

B. Arbetsmarknad m. m.

3 Allmänna beredskapsarbeten
m. m.

4 Särskilda beredskapsarbeten
m. m.

199 278 936: 02
56 699 329: 87

301 400:—
88 097: —

39 747 499: 37
4 298 610: 24

13 798 024: 03

1 130 000: —

389 497: —

17 346 350: 61
- 67 908: 62
100 000: —
938 622:98

255 978 265: 89

Summa utgifter

2 634 122 494: 05

24

990 312 239: 64
2 453 658 600: 59 3 443 970 840: 23

6 078 093 334: 28

Alltsedan budgetåret 1954/55 har ett överskott förelegat på specialbudgeten.
 Överskottet steg under loppet av fem budgetår från 53 till
766 milj. kronor och varierade därefter kring sistnämnda belopp t. o. m.
budgetåret 1967/68. För budgetåren 1968/69—1970/71 redovisas en
betydande ökning av fondens överskott. Utvecklingen framgår av följande
uppställning, i vilken beloppen har avrundats till jämna miljontal
kronor.

Budgetår

Reserva-

tioner

överskott

Summa

behållning

1954/55

398

53

451

1955/56

511

259

771

1956/57

681

287

968

1957/58

548

588

1 136

1958/59

383

743

1 126

1959/60

365

766

1 131

1960/61

376

747

1 123

1961/62

400

687

1 087

1962/63

509

742

1 251

1963/64

498

828

1 326

1964/65

784

594

1 378

1965/66

916

652

1 568

1966/67

920

718

1 638

1967/68

1 015

807

1 822

1968/69

1 013

1 270

2 283

1969/70

1 039

1 796

2 835

1970/71

990

2 454

3 444

Under budgetåret 1970/71 har inkomsten uppgått till 3 243 milj.
kronor och utgifterna till 2 634 milj. kronor. Inkomsterna översteg
alltså utgifterna med 609 milj. kronor. Samtidigt har reservationerna
minskat med 49 milj. kronor, varför automobilskattemedlens fordran
på budgetutjämningsfonden ökat med 658 milj. kronor. Den 30 juni
1971 utvisar specialbudgeten som följd härav en behållning på 3 444
milj. kronor, varav 990 milj. kronor i form av reservationer på anvisade
men för sitt ändamål ännu inte utnyttjade anslag samt 2 454 milj.
kronor som fordran på budgetutjämningsfonden. Sistnämnda belopp
motsvarar alltså vad som vid budgetårets utgång influtit i automobilskattemedel
men ännu inte anvisats för vägväsendet och övriga med
dessa medel avsedda ändamål.

Att outnyttjade automobilskattemedel är avsedda att framdeles komma
vägväsendet till godo innebär inte att någon fondering i egentlig
mening förekommer. Det såsom behållning angivna beloppet visar en -

Utgående balans den 30/6 1971
Tillgångar:

Reservationer

Fordran på budgetutjämningsfonden

25

dast specialbudgetens ställning vid budgetårets slut. Det må även anmärkas
att utfallet av specialbudgeten inte lämnar något slutligt svar
på frågan om automobilbeskattningen är rättvist utformad eller i vad
mån vägväsendets krav tillgodoses från det allmännas sida. I den allmänna
budgeten förekommer nämligen såväl inkomster som utgifter
med betydande belopp, vilka äger nära samband med biltrafiken men
likväl inte redovisas över automobilskattemedlens specialbudget.

Övriga specialbudgeter

Utöver automobilskattemedlens specialbudget återstår inom riksstatens
ram de båda specialbudgeter som sammanhänger med bankinspektionens
respektive försäkringsinspektionens verksamhet. Dessa specialbudgeter
är i stort sett så konstruerade, att de företag som är underkastade
nämnda ämbetsverks tillsyn har att inleverera vissa bidrag,
vilka redovisas såsom uppbörd i statens verksamhet på riksstatens inkomstsida
och över särskilda avsättningsanslag på finansdepartementets
huvudtitel överförs till de fonder som är inrättade för att finansiera hithörande
kostnader. Eventuellt uppkommande överskott kvarstår på
fonderna.

I budgetredovisningen lämnas uppgifter endast om belastningen på
nyssnämnda avsättningsanslag, däremot inte om utfallet på själva specialbudgeterna,
 d. v. s. bankinspektionens och försäkringsinspektionens
förvaltningskostnader. Uppgifter härom är intagna i efterföljande båda
tabeller.

Bankinspektionens fond budgetåret 1970/71 (1 000-tal kr.)

Banktill-

synens

fond

Fondtill-

synens

fond

Jordbruks-

kassetill-

synens

fond

Sparbanks-

tillsynens

fond

Summa

Ingående balans

2 172,0

406,4

221,4

524,4

3 324,2

Inkomster

Bidrag till bankin-spektionen

1 941,8

115,7

277,6

2 020,9

4 356,0

Summa

4 113,8

522,1

499,0

2 545,3

7 680,2

Utgifter

Avlöningar

Omkostnader

1 213,0
278,0

175,8

35,6

219,7

64,7

1 334,7
295,3

2 943,2
673,6

Summa utgifter
Utgående balans

1 491,0

2 622,8

211,4

310,7

284.4

214.5

1 630,0
915,4

3 616,8

4 063,4

Summa

4 113,8

522,1

498,9

2 545,4

7 680,2

26

Försäkringsinspektionens fond budgetåret 1970/71 (1 000-tal kr.)

Ingående balans

1 511,7

Inkomster

Bidrag till försäkringsinspektionen
Anslag till understödsfören.avdelningen
Uppbördsmedel: försålda publikationer

2 334,7

300,0

2,7 2 637,4

Summa

4 149,1

Utgifter

Avlöningar

Omkostnader

Utgående balans

2 534,7

248,0 2 782,7

1 366,4
4 149,1

Summa

Affärsverkens driftstater

Såsom erinrats i det föregående upptas i den statliga budgeten endast
överskotten i affärsverkens rörelser, medan deras löpande driftinkomster
och driftutgifter redovisas på s. k. driftstater, vilka fastställs utan
riksdagens medverkan. Redovisningen avser budgetår med undantag av
domänverket för vilket redovisningen avser kalenderår.

Postverket

En tabell, utvisande utfallet av postverkets driftstat för budgetåret
1970/71, är införd på s. 27.

Utfallet för budgetåret 1970/71 visar en högre intäkts- och kostnadsnivå
än den för budgetåret fastställda driftstaten. På kostnadssidan sammanhänger
detta med den kraftiga lönestegringen under år 1971 samt
med den periodisering av arbetsgivaravgifter som vidtogs under budgetåret.
 På intäktssidan återspeglas postbankens kostnadsökning i en
ökning av posten För driftkostnader ianspråktagna ränteintäkter. Intäkterna
för porton och tjänstepost har ökat under budgetåret genom såväl
avgiftshöjningar som periodiseringar.

I jämförelse med budgetåret 1969/70 ökade postverkets redovisade intäkter
med 195,0 milj. kronor och dess kostnader med 195,2 milj. kronor.
 Överskottet, inkl. räntan på postbankens statsverkslån, blev budgetåret
1970/71 11,6 milj. kronor. Det genomsnittliga statskapitalet under
budgetåret uppgick till 178,2 milj. kronor, och årets överskott innebar
en förräntning av detta kapital med 6,5 procent.

Portointäkterna ökade under budgetåret med 81,3 milj. kronor till
1 093,6 milj. kronor. Härav är 35,0 milj. kronor att hänföra till en
redovisningsteknisk omläggning under budgetåret. Postvolymen, mätt i
portointäkter i fasta priser, ökade under budgetåret med 2,3 procent.

27

Postverkets driftstat budgetåret 1970/71 (milj. kr.)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Porton

889,9

907,4

Tjänstepost

155,8

186,2

Tidningar

111,2

121,0

Transitersättning m. m.

10,6

8,9

Uppdrag åt staten

44,7

48,6

För driftkostnader ianspråktagna ränteintäkter

374,8

403,5

Industrierna

3,1

3,5

Diligenstrafiken

20,4

20,7

Fastighetsförvaltningen m. m.

3,2

3,9

Centralupphandlingen

33,0

38,6

Ersättning från Tidningstjänst AB

—

2,9

Vinst vid försäljning av anläggningstillgångar

0,2

0,4

övriga intäkter

41,1

41,2

Summa intäkter

1 688,0

I 786,8

Kostnader

Personalkostnader

Löner m. m. 1 007,5 1 071,9

övriga avlöningsförmåner

141,2

140,3

Pensioner m. m.

156,1

163,0

Allmän arbetsgivaravgift m. m.

10,8

17,5

Sakkostnader

Transporter

102,3

104,5

Fastigheter och förhyrda lokaler

77,5

80,5

Inventarier och förbrukningsartiklar

89,6

93,3

Centralupphandlingens inköp för andra myndig-

heter

25,6

32,2

Avsättning till värdeminskningskonton

13,2

14,1

övriga sakkostnader

52,6

57,9

Ränta på statsverkslån, postbanken

2,2

2,1

Summa kostnader

1 678,6

1 777,3

Överskott

9,4

9,5

Inleverans

5,8

Därav

från föregående budgetår

3,7

av årets överskott

—

ränta på statsverkslån, postbanken

2,1

Personalkostnaderna ökade under budgetåret med 13,4 procent till
1 392,7 milj. kronor. Volymmässigt ökade personalkostnaderna emellertid
med endast 1,9 procent. Den senaste avtalsuppgörelsen innebär en
ökning av personalkostnaderna med 14 procent under år 1971 och med
7 procent under vart och ett av åren 1972 och 1973. Tillsammans med
effekten av arbetstidsförkortningen har det nya löneavtalet beräknats
höja postverkets kostnadsnivå med 480 milj. kronor eller med i genomsnitt
160 milj. kronor per år. För att så långt som möjligt motverka
kostnadsstegringarna fortsätter postverket sina rationaliseringsansträngningar.
 För åren 1971—1976 räknar verket med att genom oli -

28

ka projekt kunna begränsa personalökningen med ca 2 900 årsanställda.
Den 1 januari 1971 uppgick antalet årsanställda till 38 370.

Inlåningen i postbanken ökade under budgetåret med 8,2 procent till

14.8 miljarder kronor. Postbanken befäste därmed ytterligare sin ställning
som landets till inlåningsvolymen största bank.

Postverkets investeringar uppgick under budgetåret till 79,2 milj. kronor.
 Därav svarade postbanken för 48,9 milj. kronor. Huvuddelen av
investeringarna, 41,3 milj. kronor, avsåg byggnader och tomter. Enbart
den pågående tillbyggnaden av postgirohuset i Stockholm belöpte sig
till 17,8 milj. kronor, och under budgetåret inköptes fastigheter avsedda
för fortsatt tillbyggnad av postgirohuset för 13,9 milj. kronor. Vidare
pågick arbeten med ett nytt posthus i Växjö och med ombyggnad
av posthuset i Ängelholm. Nya driftbyggnader för brevbäring och sortering
började uppföras i Gävle, Jakobsberg och Kristianstad samt i
Mellersta förstaden i Malmö.

Avskrivningarna på fastigheter och motorfordon uppgick under budgetåret
till 13,2 milj. kronor. Från det statliga investeringsanslaget lyftes

37,7 milj. kronor, och från andra affärsverk överfördes fastigheter till
ett värde av 0,4 milj. kronor. Det förräntningspliktiga statskapitalet i
postverket ökade därmed under budgetåret med 38,1 milj. kronor till

207.8 milj. kronor. Postbankens andel av statskapitalet utgjorde vid
budgetårets slut 76,8 milj. kronor.

I postbankens investeringar på 48,9 milj. kronor ingår förvärv av aktier
för 12,0 milj. kronor i det av postbanken och Sveriges Kreditbank
gemensamt bildade kreditaktiebolaget Svensk Bostadsfinansiering Aktiebolag
BOFAB och för 0,8 milj. kronor i Fastighetsaktiebolaget CERTUS.

Televerket

En tabell, utvisande utfallet av televerkets driftstat för budgetåret
1970/71, är införd på s. 29.

Verksamheten under budgetåret 1970/71 påverkades av den under
nämnda period insatta avmattningen i konjunkturen. Den starka ökning
av efterfrågan på televerkets tjänster som hade inträffat under de närmast
föregående budgetåren avstannade under budgetåret 1970/71. Sålunda
uppgick antalet beställningar av nya telefonapparater under budgetåret
till 304 100 gentemot 304 800 under föregående budgetår. Även
telefontrafikens ökning dämpades något. Antalet inländska rikssamtal,
som under budgetåret utgjorde 796 078 000, ökade från föregående budgetår
med 5,3 procent mot 6,3 procent föregående år.

Den inländska telefontrafiken var vid budgetårets utgång nästan helt
automatiserad. Under budgetåret automatiserades ytterligare telefontrafik
till utlandet, varigenom 73 procent av telefontrafiken expedie -

29

Televerkets driftstat budgetåret 1970/71 (milj. kr.)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Telefon 2 412,6 2 375,2

Telex 48,6 52,5

Telegraf 47,1 46,6

Ljudradio 17,5 16,3

Television 469,6 475,4

Ränta på rundradiofonden 13,3 16,7

Ersättning för viss rundradioverksamhet 33,7 33,7

övrig radio 13,4 13,9

Anläggningsavgifter 20,0 41,7

övriga intäkter 70,4 112,6

Summa intäkter 3 146,2 3 184,6

Kostnader

Avlöningar m. m. 525,9 536,3

Pensioner m. m. 196,9 203,1

Övriga personalkostnader 115,1 123,8

Lokalkostnader 67,0 78,1

Sveriges Radio

Ljudradio 112,2 134,3

Television 286,1 261,0

Radiohusen (byggnadsstyrelsen) 4,5 9,3

Andel av anslaget Ersättning för viss rundradioverksamhet
25,8 25,8

Underhåll m. m.

Fastigheter 27,0 30,0

Telefon-, telegraf- och radioanläggningar 700,2 745,2

övriga omkostnader

Kontorsmateriel m. m. 38,0 45,0

Frakt- och transportkostnader 63,1 60,3

Förrådsutgifter 28,9 28,1

Postavgifter m. m. 19,9 22,4

Ränta på rundradiofonderna m. m. 13,3 16,7

övriga räntor 23,8 24,2

Nedskrivning av osäkra fordringar — 6,9

Rikstelefonkatalogen 35,5 41,0

Verktyg och instrument 45,3 56,6

Diverse utgifter 36,5 53,4

Kostnader för arbeten som ersättes 20,0 22,5

Avsättning till värdeminskningskonto 676,3 575,7

Summa kostnader 3 061,3 3 099,6

Ljudradio- och televisionsradioavgiftsmedel som
balanseras — 62,9 — 65,0

överskott 147,8 150,0

Inleverans 156,8

Därav

från föregående budgetår 44,3

av årets överskott 112,5

rades på automatisk väg vid utgången av budgetåret. Utlandstrafiken
ökade under året med 24 procent.

Telexrörelsen expanderar fortfarande starkt — antalet telexanslut -

30

ningar ökade med 11 procent — medan däremot telegramtrafiken minskar,
 under budgetåret 1970/71 med ca 10 procent.

Från budgetåret 1969/70 till budgetåret 1970/71 ökade televerkets
redovisade intäkter med 202,8 milj. kronor och kostnaderna med 223,4
milj. kronor. Intäkterna översteg kostnaderna med 85 milj. kronor,
vilket belopp emellertid skall korrigeras med rundradioverksamhetens
underskott, 65 milj. kronor, för att överskottet på den egentliga televerksamheten
skall erhållas. Televerksamheten gav alltså under budgetåret
1970/71 ett överskott av 150 milj. kronor, vilket innebär en förräntning
med 6,8 procent av det i medeltal disponerade lånemedelskapitalet.

Den för televerket fastställda investeringsramen utgjorde för budgetåret
1970/71 669,5 milj. kronor, varav för rundradioanläggningar 74,2
milj. kronor. Av det för investeringar i teleanläggningar m. m. avsedda
beloppet användes 59,4 milj. kronor till fastigheter och byggnader,

241,5 milj. kronor till abonnentanläggningar, 127,4 milj. kronor till
förbindelseanläggningar, 145,9 milj. kronor till kopplingstekniska anläggningar
och 7,6 milj. kronor till försvarsberedskapsanläggningar.

Avsättning till värdeminskningskonto görs vid televerket på basis av
det beräknade återanskaffningsvärdet av anläggningarna. Med dessa avskrivningsmedel
finansierades ca 88 procent av investeringarna under
budgetåret 1970/71.

Budgetår
1969/70
(milj. kr.)

1970/71

Intäkter

Avgifter för mottagarinnehav

461,6

488,2

Ränta på balanserade avgifts- och överskotts-

medel

18,5

16,7

Diverse

8,9

11,1

Summa

489,0

516,0

Kostnader

Sveriges Radio AB

358,2

395,3

Televerket

87,2

102,2

Byggnadsstyrelsen, radio- och TV-hus

11,4

9,3

Summa

456,8

506,8

Intäkter utöver kostnader

32,2

9,2

Investeringar, televerket

72,6

74,2

Överskott att balansera

överskott minus investeringar

—40,4

—65,0

Rundradioverksamheten (ljudradio och television) vid televerket omfattar
projektering, anläggning, drift och underhåll av sändarstationer
och programdistributionsnät samt fakturering och inkassering av allmänna
mottagaravgifter och särskilda ljudradioavgifter. Enligt beslut av
1957 och 1959 års riksdagar skall rundradiorörelsen vara helt självfinansierande
i fråga om såväl driftkostnader som investeringar. Even -

31

tuella överskott skall alltså inte levereras in till statsverket utan balanseras
i televerkets räkenskaper för att användas för rundradiorörelsens
framtida behov. De sålunda balanserade överskottsmedlen har under
budgetåret 1970/71 minskat med 65,0 milj. kronor, beroende på att
rundradiorörelsens underskott för budgetåret reglerats genom ianspråktagande
av ifrågavarande balanserade överskottsmedel. Dessa uppgick
vid budgetårets slut till 177,7 milj. kronor. En separat redovisning av
rundradioverksamhetens avgiftsfinansierade verksamhet lämnas i vidstående
sammanställning.

Statens järnvägar

En tabell, utvisande utfallet av statens järnvägars driftstat för budgetåret
1970/71, är införd på s. 32.

Statens järnvägars trafikomfattning och ekonomi under budgetåret
1970/71 påverkades i hög grad av tågstrejken i februari—mars 1971.
Normal trafik kunde under denna tid upprätthållas i stort sett endast
på malmbanan och på vissa andra linjer med fjärrtågklarering eller
s. k. decentraliserad tågledning. Konflikten innebär självfallet att sedvanliga
jämförelser med budget och utfall för föregående budgetår
får begränsat värde.

Intäkterna uppgick sammanlagt till 2 454 milj. kronor, vilket var
69 milj. kronor mindre än föregående budgetår. Intäkternas tillväxt
började gradvis mattas efter konjunkturtoppen på sensommaren 1970,
men för budgetårets första hälft noterades ändå en ökning med 8 procent
från föregående år, delvis beroende på höjd taxenivå. Även kostnaderna
steg, men i långsammare takt, 6 procent. Efter halva budgetåret
hade SJ ett överskott (efter avskrivningar) om 62 milj. kronor.
Första halvåret 1971 ändrades emellertid utvecklingsbilden fullständigt.
Intäkterna minskade mycket kraftigt, först genom intäktsbortfallet under
tågstrejken och därefter genom den minskade trafikefterfrågan
som följde med den mera markerade konjunkturdämpningen. Konflikten
medförde däremot ej något mera betydande kostnadsbortfall,
och 1971 års löneavtal gav ett kraftigt utslag i personalkostnaderna.

Per anställd ökade personalkostnaderna med 9,3 procent från föregående
budgetår. Genom att personalen minskades med 1 480 personer
(3,4 procent), begränsades ökningen av personalkostnaderna till
107 milj. kronor (5,7 procent), vilket var ca två tredjedelar av den totala
kostnadsökningen.

Den negativa utvecklingen under budgetårets senare del medförde
att resultatet för budgetåret 1970/71 blev ett underskott om 178 milj.
kronor efter planenliga avskrivningar och en disposition av 30 milj,
kronor av pensionsavsättningar men före förräntning. Underskottet har
tills vidare balanserats genom minskning av avskrivningarna. Förräntningskravet
för budgetåret uppgick till 158 milj. kronor.

32

Statens järnvägars driftstat budgetåret 1970/71 (milj. kr.)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Järnvägs-, färje- och busstrafik

Gods- och posttrafik

1 578,0

1 414,1

Persontrafik

800,0

741,0

Ersättning för drift av olönsamma järnvägs-linjer m. m.

231,2

231,2

övriga rörelsegrenar

21,0

23,1

Diverse intäkter

42,0

44,1

Summa intäkter

2 672,2

2 453,5

Kostnader

Järnvägs-, färje- och busstrafik
Administrativa avdelningen

39,3

36,8

Banavdelningen

391,1

406,4

Driftavdelningen

1 199,4

1 214,4

Ekonomiavdelningen

17,9

17,7

Kommersiella avdelningen

39,1

39,3

Maskinavdelningen

156,2

174,2

Utvecklingsavdelningen

12,6

11,7

Gemensamma (övergripande)
Avskrivningar

247,5

*70,0

Pensioner och ATP-avgifter

437,4

434,5

Arbetsgivaravgift till sjukförsäkring samt
kostnader för grupplivförsäkring

45,5

49,9

Allmän arbetsgivaravgift

13,6

21,5

Ersättning från försäkringskassor

—22,3

—25,4

Driftersättning till dotterföretag

19,8

19,1

övriga gemensamma kostnader

0,3

3,2

övriga rörelsegrenar
Hyresverksamheten m. m. (exkl. avskrivningar]

) 8,8

9,5

Hyresverksamheten, avskrivningar

0,7

0,7

Summa kostnader

2 607,2

2 483,5

Överskott före bokslutsdispositioner

65,0

—30,0

Disposition av pensionsavsättningar

30,0

30,0

Nettoöverskott

95,0

0

Inleverans

17,5

Därav

från föregående budgetår

17,5

av årets överskott

—

1 Planenliga avskrivningar har minskats med underskottet om 178,1 milj. kr., vilket
främst orsakades av arbetskonflikten vid SJ.

Luftfartsverket

En tabell, utvisande utfallet av luftfartsverkets driftstat för budgetåret
1970/71, är införd på s. 33.

Luftfartsverkets intäkter under budgetåret 1970/71 uppgick till 130,2
milj. kronor eller 1,5 milj. kronor mindre än det budgeterade beloppet.
 Av det på driftbudgeten uppförda driftbidraget om 7,8 milj. kronor
togs endast 3,9 milj. kronor i anspråk. Ökningen av de totala intäkterna
exkl. driftbidraget utgjorde 6 procent om jämförelse görs med
budgetåret 1969/70. Ökningen berodde huvudsakligen på ökningen i

33

Luftfartsverkets driftstat budgetåret 1970/71 (milj. kr.)

Budgeterat

Redovisat

Intäkter

Flygplatserna

Trafikintäkter:

Landningsavgifter

42,5

37,0

Passageraravgifter

42,4

43,9

Parkerings- och hangaravgifter

1,5

1,2

Stationstjänst

10,9

10,9

Övriga intäkter

25,5

27,7

Centralförvaltningen, exkl. luftfartsinspektionen

1,7

1,9

Luftfartsinspektionens avgifter

3,3

3,6

Driftbidrag till luftfartsverket

3,9

3,9

Summa intäkter

131,7

130,2

Kostnader

Ledning och gemensamt

1,0

1,1

Driftavdelningen

Centralt

16,1

14,2

Flygplatserna

Ledning och gemensamt

2,0

3,3

Avskrivning

17,3

13,1

Flygsäkerhetstjänst

29,9

29,9

Marktjänst

21,4

24,7

Stationstjänst

5,4

8,0

Ersättning till kommunerna

—

Ekonomiavdelningen

2,8

2,2

Administrativa avdelningen

11,7

11,7

Luftfartsinspektionen

4,6

4,4

Summa kostnader

113,1

112,5

Överskott

18,6

17,7

trafikvolymen under budgetåret 1970/71. Tillväxttakten var dock lägre
än under tidigare budgetår, vilket får ses mot bakgrund av en allmänt
lägre ökningstakt för den civila världsluftfarten under år 1970.

Utgifterna under budgetåret 1970/71 översteg utgifterna under nästföregående
budgetår med 4,8 milj. kronor. Utgifter för löner inkl.
sociala kostnader uppgick under budgetåret 1970/71 till sammanlagt

52,5 milj. kronor, vilket var 7,7 milj. kronor mer — motsvarande en
ökning med 17 procent — än budgetåret 1969/70.

Investeringarna under budgetåret 1970/71 uppgick till totalt 49,8
milj. kronor, varav lutfartsverkets del utgjorde 38,4 milj. kronor och
kommunernas del 11,4 milj. kronor. Av verkets investeringsutgifter
hänförde sig 13,1 milj. kronor till den nya flygplatsen Sturup, vilken
beräknas komma att tas i drift i december 1972. Vidare kan nämnas
att ett preliminärt byggnadsprogram för det nya utrikes stationsområdet
på Arlanda färdigställts men att luftfartsverket inte under budgetåret
1970/71 kunnat disponera av riksdagen anvisade medel för det
fortsatta projekteringsarbetet, därför att avtal ännu ej träffats med AB
Stockholms regionala flygplatsinvesteringar om investeringsbidrag.

2 Riksdagen 1972. 2 sami.

34

Det av luftfartsverket disponerade statskapitalet uppgick den 30 juni
1971 till 283 milj. kronor. Räntekostnaden härför uppgick för budgetåret
1970/71 till 17,7 milj. kronor, vilket svarade mot det överskott
verket var skyldigt att inleverera till statsverket.

Förenade fabriksverken

En tabell, utvisande utfallet av förenade fabriksverkens driftstat för
budgetåret 1970/71, är införd nedan.

Förenade fabriksverkens externa fakturering ökade från budgetåret
1969/70 till budgetåret 1970/71 med 23 procent till 557,4 milj. kronor.
Av denna ökning avsåg 29,4 milj. kronor exportleveranser, vilket innebar
en uppgång med 12 procent. Orderingången ökade från budgetåret
1969/70 till budgetåret 1970/71 med 22 procent till 591,9 milj.
kronor. Orderstocken tillväxte härigenom med 26 procent. Värdet av
inneliggande order uppgick vid utgången av budgetåret 1970/71 till

Förenade fabriksverkens driftstat budgetåret 1970/71 (milj. kr.)

Budgeterat Redovisat

Intäkter
Fakturering
Svenska beställare
Försvarsbeställningar 350,0 318,6

Civila beställningar 40,0 61,9

Tvätteriverksamheten 100,0 99,2

Utländska beställare 35,0 26,4

Intäkter vid försäljning av överskottsmateriel 18,2 15,5

Diverse intäkter 5,5 9,6

Särskilda uppbördsmedel —23,1 23,3

Summa intäkter 525,6 554,5

Kostnader

Gemensamma driftkostnader 44,3 57,1

Vissa kostnader för försöks- och utvecklingsarbeten
m. m. 14,0 16,4

Driftkostnader vid fabriker

Avlöningar 166,1 169,9

Material 125,0 110,8

Diverse driftkostnader 43,0 80,8

Avsättning till värdeminskningskonto 10,9 7,3

Driftkostnader vid tvätterier

Avlöningar 54,1 49,0

Material 6,5 6,5

Diverse driftkostnader 23,0 18,9

Avsättning till värdeminskningskonto 5,1 6,0

Kostnader vid försäljning av överskottsmateriel
Avlöningar till tjänstemän 2,1 2,2

Omkostnader 3,5 3,1

Material 10,4 7,3

Driftkostnader vid vissa försvarets materielverk
tillhöriga anläggningar för krigstillverkning 0,5 1,0

Summa kostnader 508,5 536,3

Överskott

17,1

18,2

35

664,5 milj. kronor. Orderstockens storlek växlar starkt mellan olika
fabriker och tryggar därmed den framtida sysselsättningen i varierande
grad. Under budgetåret 1970/71 uppgick antalet anställda i medeltal
till 8 015.

Trots den ökade faktureringen och tillväxten av orderstocken har
rörelseresultatet försämrats, jämfört med föregående verksamhetsår.
Resultatet har framför allt påverkats av den allmänna pris- och kostnadsökningen.
 Den under nästföregående budgetår påbörjade övergången
till restriktivare värderingsprinciper för tillgångar och skulder,
varvid aktiebolagslagens värderingsbestämmelser tjänat som riktmärke,
har i stort sett slutförts under budgetåret 1970/71. Budgetårets resultat
har därigenom belastats med extraordinära kostnader om 38,7 milj.
kronor. Bl. a. till följd av denna disposition, som ej framgår av den
ovan angivna driftstaten, uppkom en nettoförlust för budgetåret 1970/71
på inemot 23 milj. kronor.

Statens vattenfallsverk

En tabell, utvisande utfallet av statens vattenfallsverks driftstat för
budgetåret 1970/71, är införd på s. 35 och 36.

Statens vattenfallsverks driftstat budgetåret 1970/71 (milj. kr.)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Kraftverk

Inkomster av elektrisk energi 1 231,2 1 273,4

Diverse inkomster 24,9 31,9

Kanalverk

Trafikavgifter 9,5 9,9

Diverse inkomster 0,4 0,5

Summa inkomster 1 266,0 1 315,7

Driftkostnader

Kraftverk

Kostnader för drift och underhåll av särskilda
förvaltningsobjekt

Fastigheter inkl. bostäder 5,8 6,3

Primärstationer och vattenregleringsanläggningar
79,7 96,1

Stam- och primärlinjer 10,2 32,2

Sekundärstationer 24,1 25,7

Sekundärlinjer, tertiärstationer, tertiärlinjer
och kvartärnät 33,6 32,3

Diverse distributionsanläggningar 2,3 2,7

Gemensamma driftkostnader 39,0 36,5

Bränslekostnader i värmekraftstationer 94,0 92,0

Kostnader för från främmande kraftverk inköpt
kraft 107,0 251,2

Kostnader för hyrda stamlinjeanläggningar 12,2 12,1

Skatter 28,0 19,0

Allmänna omkostnader

36

Budgeterat Redovisat

Centrala administrativa kostnader 22,5 18,2

Lokala administrativa kostnader 8,5 8,7

Kostnader för planering och projektering 20,7 26,9

Kostnader för utveckling, forskning och
standardisering 7,1 7,0

Övriga omkostnader
Pensionsutgifter 25,0 24,0

Avskrivning av inventarier 7,4 7,5

Gratifikationer, belöningar och studieresor 0,2 0,3

Propaganda och upplysningsverksamhet 3,1 1,0

Representationskostnader 0,3 0,3

Postavgifter 2,0 2,0

Civilförsvar, driftvärn, ränta på rörlig kredit
samt diverse och oförutsebara kostnader 14,7 18,1

Avsättning till värdeminskningskonto 339,0 238,1

Kanal verk

Kostnader för drift och underhåll av särskilda

förvaltningsobjekt

4,8

5,2

Kostnader för lotsning

2,2

2,4

Allmänna omkostnader

0,5

0,5

Skatter

0,0

0,0

Pensionsutgifter

1,3

1,4

Diverse och oförutsebara kostnader

0,1

0,1

Avsättning till värdeminskningskonto

0,7

0,7

Summa driftkostnader

896,0

968,5

Överskott

Kraftverk 369,7 347,1

Kanalverk 0,3 0,1

Summa överskott 370,0 347,2

Inleverans 370,0 345,0

Därav

från föregående budgetår 103,5 103,5

årets överskott 266,5 241,5

De redovisade inkomsterna för statens vattenfallsverk under budgetåret
1970/71 översteg de för nästföregående år redovisade med 112,6
milj. kronor, motsvarande en ökning med 9 procent. De redovisade inkomsterna
översteg därmed de budgeterade med 49,7 milj. kronor. Inkomsterna
av kraftförsäljning, vilka ökade snabbare under budgetåret
1970/71 än under nästföregående budgetår, påverkades av att indextillägg
uttagits på den fasta engrosförsäljningen i enlighet med kraftkontraktens
indexklausul.

Drift- och underhållskostnaderna för budgetåret 1970/71 översteg
motsvarande kostnader nästföregående budgetår med 52 milj. kronor.
Kostnadsökningen berodde främst på att budgetåret 1970/71 i högre
grad belastats med särskilda kostnader i samband med större repara -

37

tioner, upprustning av anläggningar som tagits i drift och igångsättning
av nya projekt. Utgifter för inköpt kraft minskade från budgetåret
1969/70 till budgetåret 1970/71 med 16 milj. kronor.

Totalt uppgick driftkostnaderna under budgetåret 1970/71 till 968,5
milj. kronor, vilket var 43,9 milj. kronor mer än under budgetåret
1969/70. Genom att intäkterna, som nämnts i det föregående, ökade
med 112,6 milj. kronor översteg överskottet för budgetåret 1970/71
överskottet för budgetåret 1969/70 med 68,7 milj. kronor. Överskottet
för budgetåret 1970/71 uppgick därmed till 347,2 milj. kronor.

Domänverket

En tabell, utvisande utfallet av domänverkets driftstat för kalenderåret
1970, är införd nedan.

Riksdagens på propositionen 1968: 103 grundade beslut har bl. a.
medfört vissa ändringar i domänverkets ekonomiska redovisning.
Kungl. Maj:t har med en av domänverket ingiven ”Ekonomisk fem -

Domänverkets driftstat kalenderåret 1970 (milj. kr.)

Budgeterat

Redovis

Virkesrörelsen

Försäljning

Avverkningskostnader, m. m.

417,9

—210,7

454,7

—240,6

207,2

214,1

Skogsvårdsåtgärder, plantskolor, m. m.
övriga driftkostnader
Nyttjanderätter
Intäkter
Kostnader
Övriga verksamheter
Intäkter 1
Kostnader/

Förvaltning och administration

—30,7

-8,7

33,8

-11,9

2,0

—119,1

—26,5

—8,1

35,9

—12,0

1,9

—123,2

Rörelseresultat före avskrivningar

72,6

82,1

Avskrivningar

Vägar

Byggnader

Maskiner, inventarier

-7,1

—5,9

-15,2

-7,1

—5,8

—14,8

Rörelseresultat efter avskrivningar

44,4

54,4

Finansiella intäkter och kostnader
Ränteintäkter och aktieutdelning
Avgår i räntekostnader

-1,0

4,6

-1,0

Resultat före bokslutsdispositioner

43,4

58,0

Bokslutsdispositioner

Förändring av lagerreserv

-7,0

Resultat före skatt

43,4

51,0

Kommunala skatter

—16,5

—17,9

Årets vinst

26,9

33,1

Inleverans för år 1970

23,0

38

årsplan 1970—74” som underlag fastställt ett årligt avkastningskrav på
23 milj. kronor. Domänverkets styrelse fastställer årsbudgeten.

Omsättningen (intäkterna) uppgick till 492,5 milj. kronor för år
1970 mot 423,4 milj. kronor år 1969, motsvarande en ökning med
16 procent. Högre virkespriser samt ökat uttag av virke inom områden
som drabbats av stormfällning av virke har samverkat till såväl
högre omsättning som bättre resultat.

Rörelseresultatet efter avskrivningar år 1970 blev 54,4 milj. kronor
mot 29,2 milj. kronor året innan.

Årets vinst efter räntenetto, bokslutsdispositioner och skatter uppgick
till 33,1 milj. kronor mot 15,9 milj. kronor för år 1969. Återstoden
av vinsten, sedan 23 milj. kronor levererats in till statsverket under
år 1970, har tillförts dispositionsfonden.

39

SKATTEUPPBÖRDEN

Från riksskatteverket har revisorerna erhållit en redogörelse för
dels den ordinarie uppbörden av preliminär skatt under uppbördsåret
1970—71 (tabell 1), dels den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt
under uppbördsåret 1971—72 (tabell 2). Från ämbetsverket har även
erhållits uppgifter om den slutliga, kvarstående och överskjutande skatten
för beskattningsåret 1970 (tabell 1). Vidare har revisorerna från exekutionsväsendets
organisationsnämnd mottagit vissa redogörelser för
resultatet av restindrivningen t. o. m. utgången av år 1970 i fråga om
särskilt uppdebiterad A-skatt, preliminär B-skatt, kvarstående skatt, särskilt
uppdebiterad preliminär allmän varuskatt, arbetsgivaravgifter och
bötesmedel. Av redogörelserna framgår såväl det årsvisa som det ackumulerade
resultatet. Slutligen omfattar redogörelserna en summarisk
sammanställning av alla skatter och allmänna avgifter som under år
1970 redovisats till länsstyrelserna i utmätningsmännens månadsräkningar.
 Revisorerna har även tagit del av en av organisationsnämnden
upprättad sammanställning av sådana företagsskatter som har beordrats
till indrivning under år 1970.

Såsom de överlämnade redogörelserna utvisar inflöt under uppbördsterminerna
uppbördsåret 1970—71 preliminärskatt med ett sammanlagt
belopp av 37 810 milj. kronor, varav 32 212 milj. kronor såsom A-skatt
(85 procent) och 5 598 milj. kronor såsom B-skatt (15 procent). I jämförelse
med närmast föregående uppbördsår har A-skattens andel av
den totala preliminärskatteuppbörden ökat med en procent. I förhållande
till sist förflutna uppbördsår har den totalt influtna preliminärskatten
ökat med 5 073 milj. kronor. Av ökningen hänför sig 4 681 milj. kronor
till A-skatt och 392 milj. kronor till B-skatt.

Av den debiterade B-skatten, 5 762 milj. kronor, inflöt i rätt tid med
bortseende från verkställda överbetalningar 5 489 milj. kronor (95 procent).
 Närmast föregående uppbördsår, då den debiterade B-skatten
uppgick till 5 352 milj. kronor, inflöt i rätt tid 5 096 milj. kronor (95
procent). För erhållande av en fullständig bild av preliminärskatteuppbörden
måste till de belopp som influtit under uppbördsterminerna läggas
de fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt som verkställts efter
uppbördsårets utgång och som tas med vid avräkningen av den preliminära
skatten mot den slutliga. För uppbördsåret 1970—71 uppgick
fyllnadsinbetalningarna till 2 034 milj. kronor, varav 806 milj. kronor
(40 procent) såsom A-skatt och 1 228 milj. kronor (60 procent) såsom
B-skatt (tabell 1). För närmast föregående uppbördsår uppgick inbetalningar
av sådant slag till 2 022 milj. kronor, av vilket belopp 752

40

Tabell 1. Preliminär, slutlig, kvarstående och överskjutande skatt för beskattningsåret 1970.

Län Influten preliminär skatt

Under uppbördsterminerna

Såsom fyllnadsinbetalningar

Prcl. A-skatt Prel. B-skatt

Prel. A-skatt Prel. B-skatt

Milj. kr.

% av Milj. kr.

% av Milj. kr.

% av Milj. kr.

% av

s:a

s:a

s:a

s:a

infl.

infl.

infl.

infl.

o.

o.

o.

0.

restf.

restf.

restf.

restf.

prel.

prel.

prel.

prel.

skatt

skatt

skatt

skatt

Stockholms

8 225,03

78

1 663,58

16

245,48

2

371,64

3

Uppsala

826,86

83

115,80

12

22,70

2

22,79

2

Södermanlands

962,70

83

138,28

12

19,74

2

24,33

2

Östergötlands

1 427,69

82

237,56

14

33,69

1

39,28

2

Jönköpings

1 069,88

82

163,55

13

33,04

2

27,45

2

Kronobergs

546,57

79

106,06

15

11,91

2

18,90

3

Kalmar

761,68

80

138,40

15

18,10

2

24,32

2

Gotlands

150,05

79

30,20

16

3,16

2

3,92

2

Blekinge

522,22

84

72,84

12

9,11

1

10,78

2

Kristianstads

835,73

78

176,91

17

21,31

2

25,14

2

Malmöhus

2 836,15

78

553,64

15

80,31

2

122,79

4

Hallands

636,43

79

125,32

15

17,28

2

25,74

3

Göteborgs och Bohus

3 054,17

81

544,81

14

71,42

2

89,33

2

Älvsborgs

1 429,86

82

212,62

12

35,53

2

49,71

3

Skaraborgs

787,78

77

176,19

17

17,70

2

33,95

3

Värmlands

981,74

83

124,81

11

23,89

2

37,22

3

Örebro

1 081,81

84

142,65

11

22,63

2

30,10

2

Västmanlands

1 042,63

82

149,69

12

16,49

1

51,76

4

Kopparbergs

959,66

81

143,69

12

20,67

2

54,41

4

Gävleborgs

1 042,60

84

126,99

10

20,04

2

38,29

3

Västernorrlands

971,71

80

143,16

12

17,93

1

69,16

6

Jämtlands

385,70

82

60,28

13

8,19

2

8,86

2

Västerbottens

729,31

81

128,84

14

20,71

2

21,30

2

Norrbottens

944,37

85

121,84

11

14,75

1

27,24

2

Hela riket

32 212,33

80

5 597,71

14

805,78

2

1 228,41

3

milj. kronor (37 procent) utgjorde A-skatt och 1 270 milj. kronor (63
procent) B-skatt. Fyllnadsinbetalningarna har således ökat med 12 milj.
kronor under det sistförflutna uppbördsåret. De största beloppen har

1 fråga om A-skatt inbetalats i Stockholms län (245 milj. kronor), Malmöhus
län (80 milj. kronor) och Göteborgs och Bohus län (71 milj. kronor).
 Beträffande B-skatten, som i huvudsak avser aktiebolag m. fl.
juridiska personer, har de största beloppen influtit i Stockholms län
(371 milj. kronor), Malmöhus län (122 milj. kronor) och Göteborgs
och Bohus län (89 milj. kronor).

Av den kvarstående skatten, som enligt 1970 års taxering uppgick till

2 830 milj. kronor, inflöt under uppbördsterminerna 2 203 milj. kronor
(78 procent). Enligt närmast föregående års taxering uppgick den kvarstående
skatten till 2 566 milj. kronor; av detta belopp inflöt i rätt tid
2 069 milj. kronor (81 procent). Den kvarstående skatten har ökat i

41

Restförd

S:a infl.
o. restf.
prel. skatt

Slutlig

skatt

Kvarstående

skatt

Å kvar-stående
skatt
påförd
ränta

över-

skjutande

prel.

skatt

S:a prel.
skatt

pid. -D-ÖR.CUI

Milj. kr.

Milj. kr.

% av
s:a
i afl.
0.

restf.

prel.

skatt

Milj. kr.

Milj. kr.

Milj. kr.

% av
slutlig
skatt

Milj. kr.

Milj. kr.

10 505,73

84,33

1

10 590,06

10 635,69

846,28

8

60,79

755,81

988,15

6,34

1

994,49

994,99

75,23

8

4,19

76,07

1 145,05

6,28

1

1 151,33

1 155,15

90,25

8

5,25

84,56

1 738,22

9,83

1

1 748,05

1 731,95

124,97

7

6,91

129,68

1 293,92

5,93

1

1 299,85

1 318,98

120,24

9

7,20

102,01

683,44

3,94

1

687,38

694,75

62,39

9

3,55

57,44

942,50

6,27

1

948,77

965,35

86,30

9

4,73

75,63

187,33

2,05

1

189,38

191,63

18,82

10

1,02

17,47

614,95

4,10

1

619,05

616,36

50,54

8

3,03

53,91

1 059,09

10,23

1

1 069,32

1 075,47

97,61

9

5,57

95,73

3 592,89

26,69

1

3 619,58

3 578,56

276,72

8

16,73

301,43

804,77

5,71

1

810,48

887,71

147,57

17

12,76

71,41

3 759,73

25,71

1

3 785,44

3 773,52

300,63

8

19,72

279,73

1 727,72

10,92

1

1 738,64

1 737,91

144,69

8

8,15

147,53

1 015,62

8,01

1

1 023,63

1 028,95

90,85

9

5,23

89,55

1 167,66

7,44

1

1 175,10

1 190,77

106,31

9

6,23

94,43

1 277,19

6,40

1

1 283,59

1 287,10

95,09

7

5,47

94,54

1 260,57

7,25

1

1 267,82

1 259,16

83,66

7

4,81

93,22

1 178,43

6,53

1

1 184,96

1 189,20

93,05

8

4,85

91,95

1 227,92

6,50

1

1 234,42

1 260,41

118,65

9

8,30

95,66

1 201,96

7,39

1

1 209,35

1 187,62

78,77

7

4,25

102,24

463,03

3,91

1

466,94

466,83

42,17

9

2,33

43,59

900,16

4,78

1

904,94

941,17

73,81

8

3,93

81,17

1 108,20

5,85

1

1 114,05

1 095,42

72 38

7

3,99

92,56

39 844,23

272,39

1

40 116,62

40 264,65

3 296,98

8

208,99

3 127,32

samtliga län. Den största ökningen uppvisar Stockholms län (112 milj.
kronor), Malmöhus län (25 milj. kronor) och Värmlands län (15 milj.
kronor). Uppbördsresultatet har försämrats i samtliga län. Den högsta
inflytandeprocenten uppvisar Skaraborgs län (87,13 procent), Kronobergs
län (87,10 procent) och Västerbottens län (86,14 procent). Den
lägsta förekommer i Stockholms län (70,36 procent) och i Göteborgs
och Bohus län (70,84 procent).

Enligt föreliggande uppgifter beräknas den slutliga skatten enligt
årets taxering uppgå till inemot 40 265 milj. kronor, den kvarstående
skatten till närmare 3 297 milj. kronor och den överskjutande preliminära
skatten till drygt 3 127 milj. kronor (tabell 1). Jämförda med de uppgifter
som vid motsvarande tidpunkt förra året förelåg i fråga om 1970
års taxering har den slutliga skatten ökat med 5 291 milj. kronor, den
kvarstående skatten med 507 milj. kronor och den överskjutande skat 2f

Riksdagen 1972. 2 sami.

42

Tabell 2. Resultatet av den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt enligt 1970 års taxering med fördelning
efter län.

Län

Debiterade
belopp (kr.)

Influtna
belopp (kr.)

Inflytande-

procent

Restförda
belopp (kr.)

Stockholms

741 742 379

521 921 194

70,36

219 821 185

Uppsala

67 033 060

53 660 802

80,05

13 372 258

Södermanlands

72 374 185

58 231 995

80,46

14 142 190

Östergötlands

lil 084 606

92 121 790

82,93

18 962 816

Jönköpings

107 956 104

91 648 019

84,89

16 308 085

Kronobergs

57 033 334

49 678 782

87,10

7 354 552

Kalmar

77 729 550

65 972 929

84,87

11 756 621

Gotlands

15 255 943

12 950 661

84,89

2 305 282

Blekinge

44 631 050

33 941 128

76,05

10 689 922

Kristianstads

94 217 851

77 088 377

81,82

17 129 474

Malmöhus

270 021 670

205 776 161

76,20

64 245 509

Hallands

72 188 118

60 951 496

84,43

11 236 622

Göteborgs och Bohus

250 626 906

177 558 950

70,84

73 067 956

Älvsborgs

122 880 328

102 421 232

83,35

20 459 096

Skaraborgs

82 439 013

71 825 651

87,13

10 613 362

Värmlands

92 037 249

75 014 207

81,50

17 023 042

örebro

85 006 826

69 574 887

81,85

15 431 939

Västmanlands

78 984 605

62 711 848

79,40

16 272 757

Kopparbergs

74 761 038

62 907 747

84,15

11 853 291

Gävleborgs

83 216 548

67 730 893

81,39

15 485 655

Västernorrlands

67 325 311

54 439 590

80,86

12 885 721

Jämtlands

37 628 226

30 671 593

81,51

6 956 633

Västerbottens

62 574 947

53 900 240

86,14

8 674 707

Norrbottens

61 617 439

50 148 246

81,39

11 469 193

Hela riket

2 830 366 286

2 202 848 418

77,83

627 517 868

ten med 325 milj. kronor. Den kvarstående skatten uppgår till 8 procent
av den slutliga skatten, vilket innebär att den kvarstående skattens andel
i den slutliga skatten är oförändrad i jämförelse med 1970 års taxering.
Den ränta som med vissa begränsningar utgår på kvarstående skatt uppgår
till 209 milj. kronor, vilket innebär en ökning med drygt 36 milj.
kronor i förhållande till föregående års taxering.

Av den restförda B-skatten för uppbördsåret 1964—65 har t. o. m. år
1970 84 procent levererats och 16 procent avskrivits. Vad som levererats
och avskrivits har vid denna beräkning ställts i relation till vad som
restförts efter avdrag för avkortade belopp, eftersom avkortningsförfarandet
är en från restindrivningen skild företeelse. Leveransprocenttalet
är två enheter lägre i förhållande till närmast föregående års B-skatt. I
16 län uppgår leveransprocenten till 90 procent eller mer.

Av 1969—70 års restförda B-skatt har hittills 66 procent levererats
av det efter avkortning återstående beloppet. Inflytandeprocenten efter
ett års indrivning för ifrågavarande skatteslag har från föregående år
minskat med drygt 2 enheter. Elva distrikt har uppnått leveranstal överstigande
90 procent, medan ytterligare trettiotvå distrikt redovisar leveranstal
överstigande 80 procent. En jämförelse av resultatet efter ett års
indrivning i fråga om B-skatt för hela riket visar alltifrån indrivningsåret
1958 en stigande skala med undantag av en viss nedgång åren närmast

43

efter förstatligandet. Resultatet för indrivningsåret 1965 var 52 procent
och hade för indrivningsåret 1969 stigit till 71 procent. Under senast
förflutna år sjönk resultatet till 66 procent.

I tabell 3 återfinns en sammanställning av indrivningsresultatet i fråga
om B-skatt för uppbördsåren 1964—65 — 1969—70 (B 64—B 69).

Av den restförda kvarstående skatten enligt 1963 års taxering har 77
procent levererats, vilket är slutresultatet för denna skatt. I förhållande
till närmast föregående års skatt har inflytandeprocenten sjunkit med två
enheter. Två län har uppnått ett resultat över 90 procent och åtta ett
resultat mellan 85 och 90 procent. Av den restförda kvarstående skatten
enligt 1968 års taxering har vid 1970 års utgång hittills 56 procent levererats
av det efter avkortning återstående beloppet. I åtta distrikt har
mer än 80 procent influtit.

Resultatet av indrivningen av kvarstående skatt efter ett år uppgick
1965 till 54 procent och hade för indrivningsåret 1969 ökat till 57 procent.
 För det senaste indrivningsåret har 56 procent uppnåtts.

Av tabell 4 framgår indrivningsresultatet för kvarstående skatt enligt
1963—1968 års taxering (K 64—K 69).

Under år 1970 restfördes skatter och allmänna avgifter till ett sammanlagt
belopp av 1 525 milj. kronor mot 1 293 milj. kronor under närmast
föregående år. Vid ingången av år 1970 utestod oredovisat ett belopp av
1 266 milj. kronor. Vid årets utgång kvarstod oredovisade 1 416 milj.
kronor. Under året avkortades 291 milj. kronor, inflöt 808 milj. kronoi
och avskrevs 276 milj. kronor. Under närmast föregående år inflöt 775
milj. kronor och avskrevs 231 milj. kronor. Uttryckt i relativa tal inflöt
under år 1970 32,3 procent av vad som skolat indrivas; detta innebär
en försämring med 1,8 procent i jämförelse med år 1969. Den högsta
leveransprocent som uppnåtts i ett distrikt är 56,4 och den lägsta 21,1.
En sammanställning häröver återfinns i tabell 5.

Av tabellerna 6—8 framgår indrivningsresultatet under år 1970 för
särskilt uppdebiterad A-skatt, särskilt uppdebiterad preliminär allmän
varuskatt och arbetsgivaravgifter enligt lagen om allmän försäkring.

Av de under år 1970 till indrivning totalt beordrade skatterna och
allmänna avgifterna utgjorde företagsskatterna 30 procent vad beträffar
antalet poster och 52 procent vad beträffar beloppet. I ett distrikt avsåg
mer än 70 procent företagsskatter och i tjugoen distrikt mer än 60 procent.
 En redogörelse härför lämnas i tabell 9.

44

Tabell 3. Restindrivningen beträffande preliminär B-skatt för uppbördsåren 1964-65—1969-70 (B64—
B69) t o m år 1970. Uppgifterna om resultatet efter ett års indrivning avser förhållandena vid utgången av
det kalenderår under vilket den sista av de sex uppbördsterminerna infallit.

Län

Guldna poster i % av rest förda

efter avdrag för

avkortade

Levererat belopp i % av

restfört efter avdrag för

avkortat

B64

B65

B66

B67

B68

B69

B64

B65

B66

B67

B68

B69

Efter 1 år

22

20

35

30

35

52

»» ^ **

51

54

44

49

64

»» ^ **

—

—

—

—

59

60

56

59

4 ••

—

—

—

64

65

62

5 ”

—

—

68

69

6”

—

69

»» j »»

54

57

57

60

63

58

*52

54

56

60

64

45

2 ”

71

72

73

75

75

70

72

73

75

78

3 ”

79

79

79

81

77

79

80

80

4 ”

82

81

82

81

82

82

»» »♦

83

82

82

83

6 ”

83

83

1 ”

69

68

69

75

76

75

73

67

70

76

81

74

»i 2 **

73

80

80

85

85

83

81

84

86

88

»» ^ t*

78

87

85

89

89

87

89

91

» 4 >»

88

89

86

91

89

91

5 ”

89

90

91

89

6 ”

89

91

»» j t»

79

79

82

81

82

84

81

82

83

87

86

87

2 ”

89

88

88

87

89

91

91

90

92

91

3 ”

92

91

91

91

93

93

92

94

4„

92

91

92

94

94

93

5 ”

93

92

94

94

6”

93

94

»» J »*

65

70

72

75

78

79

65

73

76

79

81

81

” 2 ”

82

82

83

85

85

85

85

87

88

88

3 ”

87

85

86

87

89

88

89

89

»» 4»

88

86

87

89

89

89

5

88

86

89

89

6”

88

89

j „

69

68

67

71

81

80

67

64

64

72

84

83

2 ”

84

83

86

86

88

84

82

86

88

90

3 ”

88

88

90

90

88

87

90

92

4 ->

89

89

91

90

88

91

5 ”

90

89

90

88

6”

90

90

»» J »*

77

79

81

70

82

84

77

76

80

78

81

83

2”

88

87

89

88

89

89

88

90

89

89

3 ”

92

91

93

92

93

92

93

93

4»

93

93

94

94

94

94

5 ”

94

93

95

94

6 ”

94

95

*» j *♦

65

74

74

80

82

81

70

76

77

82

85

83

” 2 ”

85

83

83

87

87

85

85

88

88

90

3 ”

88

87

87

90

89

88

90

90

4»

89

88

88

89

89

91

5 ”

89

88

90

89

6”

89

90

Stockholms stad1

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

1 Uppgift beträffande antal poster saknas på grund av övergång till ADB.

* Procenttalen för B64—B68 avser Stockholms län utom Stockholms kronofogdedistrikt.

45

Län

Guldna poster i % av rest förda

efter avdrag för

avkortade

Levererat belopp i % av

restfört efter avdrag för

avkortat

B64

B65

B66

B67

B68

B69

B64

B65

B66

B67

B68

B6<

Efter 1 år

90

82

89

86

92

88

93

92

92

87

92

89

2 ”

93

96

93

94

95

94

95

94

95

94

3 ”

95

97

95

96

96

96

96

96

>• ^»

95

97

95

96

97

96

»» J »»

96

97

97

97

6 ”

96

97

1 ”

57

60

57

65

61

68

56

65

58

66

67

59

»* ^ **

74

75

78

78

74

77

80

83

81

79

»» ^ **

83

85

83

82

86

88

87

86

4 ”

87

86

85

89

90

89

5 ”

88

87

90

90

6 ”

88

90

»» j »»

63

66

65

77

79

79

59

64

69

78

81

82

2 ”

81

83

84

85

84

79

83

86

85

87

3 ”

87

87

88

87

86

87

89

88

*> 4 ”

88

88

91

87

88

90

5 ”

89

89

88

88

6 ”

89

88

1 ”

47

49

49

55

61

55

51

47

51

56

73

54

” 2 **

67

70

72

72

76

73

71

76

76

85

»» ^ »*

75

77

78

78

81

79

82

81

4”

78

79

79

83

80

83

5 ”

79

79

83

81

» 6 »

79

84

j „

72

70

72

77

75

73

69

68

69

76

82

78

” 2 ”

84

84

85

87

86

85

85

84

87

89

3 ”

88

89

89

90

90

89

88

91

»» 4 •>

90

90

90

91

90

89

»» ^ 31

92

90

93

92

6”

92

93

j

44

43

41

43

44

50

44

40

39

41

49

47

** ^ ”

62

60

63

64

63

64

62

65

66

71

» ^ ”

69

67

71

73

73

69

73

74

** ^ ”

73

71

74

76

72

75

** ^ 33

74

74

76

72

6 ”

74

77

1 ”

75

75

79

85

86

83

76

74

78

84

88

83

2 ”

87

87

88

90

90

87

88

89

90

91

3 ”

90

90

90

92

90

90

90

91

>> 4 >»

91

91

91

91

91

91

»» ^ »*

91

91

91

91

6”

91

91

j „

70

79

71

83

87

89

69

79

70

83

89

90

2 ”

88

88

89

91

92

88

88

90

92

94

3 ”

92

92

92

93

93

93

93

95

4 >•

94

93

93

94

94

94

5 ”

95

93

95

94

» 6..

95

95

*» j »*

72

75

75

81

81

81

67

71

69

77

74

77

2 ”

88

88

90

92

90

86

87

88

90

88

»♦ ^ **

92

91

93

94

91

91

92

93

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

46

Län

Guldna poster i % av rest förda

efter avdrag för

avkortade

Levererat belopp i % av

restfört efter avdrag för

avkortat

B64

B65

B66

B67

B6S

B69

B64

B65

B66

B67

B68

B69

Efter 4 år

93

92

94

92

91

92

5 ..

93

92

92

92

6”

93

92

1 ”

62

65

72

77

82

83

62

64

74

76

86

84

” 2 ”

76

79

81

85

88

77

80

85

87

91

3 ”

85

84

86

88

86

84

89

90

4,,

86

85

87

87

85

90

5 ”

87

86

88

86

6”

87

88

j „

62

61

65

73

77

78

61

62

65

73

80

77

” 2 ”

79

77

81

82

85

80

77

81

83

87

»> ^ ”

85

84

85

86

85

85

87

88

4 •<

87

85

87

87

86

88

5 ”

87

87

88

87

6 ”

88

88

j

60

67

71

75

74

81

56

59

63

70

76

79

” 2 ”

75

79

84

86

82

74

75

79

83

86

3 ”

83

86

88

90

83

84

86

88

4 ”

87

88

90

87

86

88

5 ”

88

89

87

87

6 ”

89

88

j „

65

69

70

77

85

84

61

64

68

75

86

85

” 2 ”

78

79

81

87

90

76

77

81

86

92

** J ”

85

85

88

90

86

85

87

90

4 ”

88

88

90

89

88

89

5 ”

90

89

90

88

6”

90

90

j „

76

74

69

74

73

81

73

74

70

76

85

81

2 ”

77

85

79

85

81

88

87

87

87

91

*» ^ **

90

89

82

88

91

91

90

90

4-

91

90

83

92

92

91

5 ”

91

90

93

92

6 ”

92

93

*» J t*

80

80

86

90

92

91

78

78

83

90

92

90

»» 2 **

92

91

93

94

95

91

90

92

94

95

” 3 ”

95

94

95

95

94

93

94

95

•9 ^ **

96

95

96

95

95

95

5”

96

96

96

95

6”

96

96

1 ”

83

81

82

84

86

87

81

84

83

83

90

88

” 2 **

92

91

91

91

93

92

93

91

92

96

3 ”

95

94

93

95

95

95

93

95

»t 4 >i

96

95

94

96

95

94

5 ”

96

96

96

96

6”

96

96

1 "

71

77

82

79

84

82

75

78

81

78

89

84

*» 2 **

86

89

90

89

92

88

89

90

89

95

3 „

90

93

93

91

92

92

93

91

" 4 »>

91

94

94

94

93

94

5 ”

93

94

94

93

6”

93

94

örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

47

Län

Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för
avkortade

Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat

B64 B65 B66 B67 B68 B69

B64

B65

B66

B67

B68

B69

Efter 1 år

57 — — — — -

52

56

58

62

71

66

2 ”

74

74

75

76

81

3

— — — —

80

80

80

81

” 4 ”

— — —

83

82

83

5 ”

— —

84

83

6 ”

—

84

Hela riket

48

Tabell 4. Restindrivningen beträffande kvarstående skatt enligt 1963—1968 års taxeringar (K64—K69)
vid utgången av respektive första, andra, tredje, fjärde, femte och sjätte kalenderåret efter det skatten
förfallit till betalning.

Län

Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för
avkortade

Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat

Stockholms stad1

K64

K65

K66

K67

K68

K69

K64

K65

K66

K67

K68

K69

1 år

41

31

36

34

29

38

2 ”

48

48

44

41

48

3 ”

—

—

—

—

54

54

52

49

4 ”

—

—

—

58

58

58

5 ”

—

—

60

62

6 ”

—

61

1 ”

67

66

64

66

67

64

*52

53

56

56

56

43

2”

75

73

71

72

73

65

66

68

67

66

3 ”

79

76

75

75

71

72

73

71

4 ”

81

78

77

74

74

76

5 ”

81

79

75

75

6”

81

76

1 ”

71

68

72

71

60

71

65

62

57

63

65

65

2 ”

76

75

80

77

68

73

72

67

72

72

3 ”

78

80

81

79

76

77

70

78

4 ”

80

81

81

78

79

72

5 ”

81

82

78

80

6 ”

81

79

1 ”

72

73

73

74

73

75

76

73

75

77

74

71

2 ”

79

77

77

77

77

84

79

81

82

80

3 ”

80

78

78

78

88

82

83

84

4 ”

81

79

79

88

83

84

5 ”

81

79

88

83

6”

81

88

1 ”

70

68

69

71

72

73

69

72

73

73

71

70

2”

76

73

75

75

76

78

79

80

79

77

3 ”

78

75

76

77

81

82

82

80

4”

78

76

77

81

82

82

5 ”

79

76

82

83

6 ”

79

82

1 ”

70

69

68

68

70

70

66

66

67

67

61

66

2”

77

76

76

74

75

76

76

77

75

69

3 ”

80

79

78

77

81

81

80

79

4”

82

80

79

83

82

82

5 ”

82

80

83

83

6”

82

84

1 ”

79

80

78

82

74

77

72

75

78

70

72

71

2”

87

84

83

82

78

83

82

84

79

78

3 ”

88

86

85

84

86

86

87

82

4 ”

89

87

86

88

87

88

5 ”

90

87

88

88

6”

90

88

1 ”

73

72

72

72

72

75

70

73

76

74

73

71

2 ”

80

78

77

76

76

81

79

83

80

78

3 ”

83

80

79

78

84

81

85

83

4 ”

84

80

80

84

83

86

5 ”

84

80

84

83

6”

84

85

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

1 Uppgift beträffande antal poster saknas på grund av övergång till ADB.

* Procenttalen för K64—K68 avser Stockholms län utom Stockholms kronofogdedistrikt.

49

Län

Guldna poster i % av rest förda

efter avdrag för

avkortade

Levererat belopp i % av

restfört efter avdrag för

avkortat

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

K64

K65

K66

K67

K68

K69

K64

K65

K66

K67

K68

K6

Efter 1 år

81

83

84

81

85

85

84

81

86

85

86

80

2 ”

87

88

87

87

89

90

88

89

90

90

3 ”

90

90

89

89

92

89

91

92

4 »

90

91

90

92

90

91

5 ”

90

91

93

91

6 ”

91

93

1 ”

70

72

72

74

73

71

60

69

71

64

68

63

2 „

80

79

81

80

80

75

78

81

75

76

3 ”

84

83

83

83

80

82

83

78

4 •>

85

84

84

83

83

85

5 „

85

84

84

84

6”

85

84

1 ”

72

73

76

79

79

78

64

66

71

72

71

70

2

80

80

83

84

83

77

75

80

80

76

3 ”

84

83

85

85

83

80

84

82

4 ”

85

85

86

85

82

85

5 ”

86

85

86

83

6 ”

86

86

j „

58

57

57

61

63

61

55

56

58

58

60

54

2 ”

67

65

66

67

69

67

67

69

69

69

3

71

70

69

70

73

72

73

73

4,,

72

70

70

76

74

74

5 ”

72

71

77

75

6”

73

77

j „

81

78

76

77

80

76

75

73

71

71

72

68

2 ”

86

83

81

82

84

84

82

80

80

79

3 ”

88

86

85

84

88

85

83

82

4 ”

90

87

86

90

87

85

5 ”

90

88

91

88

6 ”

90

91

1 ”

57

52

51

53

54

56

48

46

46

47

45

43

2 ”

65

61

61

62

63

60

59

60

59

56

3

69

66

65

67

68

65

65

63

4 ••

71

68

68

70

68

67

5 ”

72

71

71

69

6”

74

71

1 ”

74

74

73

73

73

75

71

71

73

73

73

71

2”

81

79

79

77

77

78

78

80

78

78

3 ”

83

81

81

79

82

81

82

81

4 ”

83

81

81

84

81

82

5 ”

84

82

84

82

6 ”

84

84

1 ”

77

77

78

77

79

80

73

74

76

79

79

78

2 ”

84

82

86

83

82

82

81

84

85

85

3 ”

87

85

88

85

86

85

87

88

4 ••

88

86

88

88

86

88

5 „

89

86

89

86

6 ”

89

89

1 ”

72

73

75

75

75

76

66

72

74

73

71

69

2”

79

79

80

80

79

77

80

82

80

77

3 ,,

81

81

81

81

81

82

84

83

50

Län

Guldna poster i % av rest förda

efter avdrag för

avkortade

Levererat belopp i % av

restfört efter avdrag för

avkortat

K64

K65

K66

K67

K68

K69

K64

K65

K66

K67

K68

K69

Efter 4 år

82

81

82

82

83

85

5 ”

82

81

83

84

6 ”

82

83

i ”

65

66

68

71

73

75

57

62

66

70

72

74

*» ^ ”

73

73

75

76

76

70

73

74

77

77

3 ”

77

75

77

77

78

76

77

80

4 »

78

76

77

79

77

78

5 ”

79

76

80

77

6 ”

79

80

1 ”

64

64

68

69

70

71

58

59

65

64

67

64

*» ^ **

72

72

74

76

75

72

69

74

73

74

3 ”

77

75

77

78

77

74

78

76

4-

78

77

79

78

76

79

»» ♦»

79

78

79

77

6 ”

79

79

»» J **

68

65

70

72

75

77

56

57

65

65

70

70

*» 2 ”

76

73

77

78

80

71

70

77

77

79

»» ^ **

80

77

80

81

79

77

82

82

»* 4 *»

82

78

81

82

80

85

5 ”

83

79

83

82

6 ”

83

83

1 ”

64

66

66

67

71

75

57

61

65

66

69

71

** 2 **

73

73

72

74

76

71

73

75

75

77

3 ”

77

76

77

77

77

79

80

79

4”

79

77

77

79

81

82

5 ..

80

78

80

81

6”

80

81

»» | *»

74

72

72

72

74

76

69

70

69

68

71

68

»» 2 **

81

77

78

77

79

79

78

78

78

78

3 ”

83

79

80

79

82

82

82

81

•* 4 *»

84

80

80

83

83

83

** 5 ”

84

80

84

83

6 ”

84

84

j >,

81

83

84

84

86

85

74

79

80

80

78

75

” 2 ”

88

88

88

88

89

84

87

85

86

82

*» ^ ”

90

90

90

89

87

89

87

89

4 ”

90

90

90

88

90

88

5 ”

91

91

89

91

6 ”

91

89

1 ”

75

77

79

80

81

81

73

78

77

77

77

78

*» 2 **

82

83

84

84

85

84

85

84

85

83

*» j ”

85

87

86

86

87

87

86

87

4 »

86

88

87

88

88

87

5 ”

87

88

89

89

6”

87

89

1 ”

64

67

66

71

71

73

68

70

68

71

72

71

99 2 ”

75

76

74

76

77

80

79

76

79

80

3 ”

79

78

77

79

84

83

80

82

4 ..

80

79

78

86

85

83

5 „

81

80

86

85

6 ”

81

86

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

51

Län

Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för
avkortade

Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat

K64 K65 K66 K67 K68 K69

K64

K65

K66

K67

K68

K69

Efter 1

år

64 — — — — —

54

57

58

56

57

56

2

»»

67

67

68

66

66

3

’*

— — — —

73

72

72

71

4

»»

— — —

75

74

75

5

»»

— —

76

75

6

*»

—

77

Hela riket

52

Tabell 5. Restindrivningen under år 1970.

Kronofogdedistrikt

Utestående
1 januari

Restfört

Avkortat

Belopp att
indriva

Stockholm

392 695 471

301 464 520

86 467 922

607 692 069

Stockholms län

Danderyd

28 827 377

37 451 706

7 703 784

58 575 299

Handen

16 266 706

16 982 569

3 422 415

29 826 860

Huddinge

20 802 733

18 122 044

4 125 542

34 799 235

Nacka

14 227 796

14 041 560

3 988 304

24 281 052

Norrtälje

6 985 757

10101 335

2 161 070

14 926 022

Sollentuna

27 366 676

26 868 002

5 691083

48 543 595

Solna

24 558 797

25 206 126

5 024 516

44 740 407

Södertälje

19 551 217

15 789 357

2 899 309

32 441 265

Uppsala län

Uppsala

22 402 137

33 014 788

5 560 734

49 856 191

Södermanlands län

Eskilstuna

9 404 433

15 408 517

2 780 288

22 032 662

Katrineholm

4 462 941

8 140 548

1 067 834

11 535 655

Nyköping

4 300 524

9 582 661

1 519 548

12 363 637

Östergötlands län

Linköping

11 071 172

16 289 654

4 444 488

22 916 338

Motala

5 838 190

12 142 461

1 892 411

16 088 240

Norrköping

11 021 314

22 502 723

3 719 429

29 804 608

Jönköpings län

Eksjö

14 165 524

17 182 407

2 401 736

28 946 195

Jönköping

10 630 108

16 770 291

2 377 669

25 022 730

Värnamo

7 277 577

11 085 650

1 671 996

16 691 231

Kronobergs län

Växjö

14 472 657

26 400 098

3 384 598

37 488 157

Kalmar lån

Kalmar

7 227 190

17 158 713

2 822 972

21 562 931

Oskarshamn

5 834 269

7 832 629

1 181 791

12 485 107

Västervik

6 416 772

11 429 502

1 642 043

16 204 231

Gotlands län

Visby

3 884 817

8 599 030

1 148 573

11 335 274

Blekinge lån

Karlshamn

8 605 631

11 322 021

1 984 268

17 943 384

Karlskrona

9 488 635

12 178 826

1 904 627

19 762 834

Kristianstads län

Hässleholm

8 305 243

11 477 406

1 434 879

18 347 770

Kristianstad

17 681 502

23 869 714

3 553 653

37 997 563

Ängelholm

6 385 538

15 159 623

1 866 730

19 678 431

Malmöhus län

Eslöv

4 762 231

8 009 014

1 325 310

11 445 935

Helsingborg

22 098 726

29 810 679

5 838 707

46 070 698

Landskrona

4 603 327

7 679 244

765 647

11 516 924

Lund

11 385 768

13 241 800

2 413 903

22 213 665

Malmö

55 804 698

66 668 024

9 526 521

112 946 201

Trelleborg

4 341 952

6 470 692

863 300

9 949 344

Ystad

4 532 339

7 922 510

1 096 469

11 358 380

53

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

103 516 996 17,0

3 832 970 6,5

1 657 592 5,6

3 218 648 9,2

1 801 627 7,4

1 299 748 8,7

5 053 878 10,4

6 521 436 14,6

3 589 195 11,0

3 553 996 7,1

1 681 863 7,6

875 285 7,6

866 613 7,0

2 644 950 11,5

1 094 245 6,8

3 116 285 10,5

2 505 450 8,6

1 990 194 8,0

1 276 502 7,6

2 620 294 7,0

3 123 043 14,5

1 048 712 8,4

1 278 424 7,9

578 866 5,1

1 603 188 8,9

1 691 098 8,5

939 906 5,1

2 977 729 7,8

1 677 242 8,5

274 661 2,4

4180 504 9,1

1 103 291 9,6

1 605 659 7,2

11 870 461 10,5

779 545 7,8

405 895 3,6

128 396 715 21,1

19 970 301 34,1

7 841 478 26,3

7 927 879 22,8

7 068 445 29,1

5 486 578 36,8

11 999 874 24,7

11 873 143 26,5

9 072 665 28,0

18 520 488 37,2

9 083 586 41,2

5 293 502 45,9

6 464 485 52,3

9 007 385 39,3

7 431 583 46,2

13 682 007 45,9

9 084 377 31,4

8 614 397 34,4

6 889 020 41,3

15 222 744 40,6

8 753 860 40,6

4 417 965 35,4

7 126 926 44,0

5 439 980 48,0

6 341 826 35,4

6 751 641 34,2

7 369 224 40,2

12 967 179 34,1

9 152 600 46,5

4 983 897 43,5

13 726 677 29,8

4 740 725 41,2

7 907 974 35,6

27 399 704 24,3

3 530 687 35,5

3 889 449 34,2

375 778 352 61,9

34 772 022 59,4

20 327 787 68,1

23 652 703 68,0

15 410 976 63,5

8 139 692 54,5

31 489 837 64,9

26 345 823 58,9

19 779 404 61,0

27 781 702 55,7

11 267 209 51,2

5 366 863 46,5

5 032 534 40,7

11 263 998 49,2

7 562 408 47,0

13 006 311 43,6

17 356 360 60,0

14 418 132 57,6

8 525 702 51,1

19 645 112 52,4

9 686 022 44,9

7 018 424 56,2

7 798 874 48,1

5 316 421 46,9

9 998 364 55,7

11 320 092 57,3

10 038 632 54,7

22 052 645 58,1

8 848 580 45,0

6 187 377 54,1

28 163 509 61,1

5 672 903 49,2

12 700 031 57,2

73 676 027 65,2

5 639 107 56,7

7 063 037 62,2

54

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands län

Halmstad

Varberg

9 161 343
8 760 550

13 945 229
17 249 707

2 096 688
2 783 528

21 009 884
23 226 729

Göteborgs och Bohus län

Göteborg

Uddevalla

142 068 466
12 124 669

136 631 310
14 928 467

31 912 705
2 331 630

246 787 071
24 721 506

Alvsborgs län

Alingsås

Borås

Trollhättan

Vänersborg

3 343 087
16 856 798
3 834 559
3 364 233

10 796 786
31 153 205
9 396 153
12 064 045

2 295 988
4 935 183

1 638 347

2 410 163

11 843 885
43 074 820
11 592 365
13 018 115

Skaraborgs län

Falköping

Lidköping

Mariestad

Skövde

2 958 969
6 249 448
2 710 083
6 955 181

6 512 756
12 235 236
8 784 191
11 343 914

652 613
1 254 310
680 741
1 262 393

8 819 112
17 230 374
10 813 533
17 036 702

Värmlands län

Arvika

Karlstad

Kristinehamn

Sunne

3 525 595
12 920 870

4 036 925
2 236 201

8 665 938
21 664 636
8 407 522
5 548 885

993 473
2 892 031
1 650 496
774 872

11 198 060
31 693 475
10 793 951
7 010 214

Örebro län

Hallsberg

Karlskoga

Lindesberg

örebro

4 391 242
2 750 106
2 485 583
7 973 418

7 737 628

6 222 155

7 587 427
17 337 920

1 087 186
761 562

1 332 155

2 733 448

11 041 684
8 210 699
8 740 855
22 577 890

Västmanlands län

Köping

Västerås

7 968 741
19 899 082

10 699 228
29 733 523

1 540 020
3 846 435

17 127 949
45 786 170

Kopparbergs län

Avesta

Borlänge

Falun

Ludvika

Mora

5 277 995
7 746 375
7 739 995

2 397 362

3 865 393

6 484 462
8 770 698

10 086 146
4 363 397

7 789156

952 491
1 486 644
1 504 460
719 162
1 205 862

10 809 966

15 030 429

16 321 681
6 041 597

10 448 687

Gävleborgs län

Gävle

Hudiksvall

Sandviken

Söderhamn

11 206 220
4 345 633

4 343 482

5 268 388

17 754 598
11 027 204
6 758 724
10 192 769

2 293 833
1 548 729
684 369
1 192 814

26 666 985

13 824 108
10 417 837

14 268 343

Västernorrlands län

Härnösand

Sollefteå

Sundsvall

Örnsköldsvik

4 331 913
4 475 482
15 914 721
3 863 553

8 329 454

4 707 608
18 199 777

5 509 931

915 880
505 489
2 844 691
697 711

11 745 487
8 677 601
31 269 807
8 675 773

Jämtlands lån
östersund

7 428 328

17 818 021

1 726 535

23 519 814

Västerbottens län
Lycksele
Skellefteå
Umeå

5 559 874
6016714
5 067 807

7 425 569

8 389 349
11 554142

854 621
1 134 240
1 161 410

12 130 822

13 271 823
15 460 539

55

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

1 273 481 6,1

1 296 817 5,6

29 877 343 12,1

1 402 555 5,7

636 062 5,4

3 893 539 9,0

926 972 8,0

810 955 6,2

704 535 8,0

1 035 559 6,0

397 296 3,7

1 314 681 7,7

1 221 530 10,9

2 718 967 8,6

757 154 7,0

554 169 7,9

1 679 059 15,2

656 020 8,0

1 000 626 11,4

2 223 788 9,9

2 374 265 13,9

3 349 721 7,3

910 777 8,4

2 088 727 13,9

1 556 964 9,6

676 477 11,2

756 376 7,2

3 107 287 11,7

1 225 693 8,9

250 727 2,4

1 406 554 9,9

1 024 153 8,7

584 079 6,7

3 525 827 11,3

547 778 6,3

1 540 679 6,5

963 047 7,9

914 202 6,9

1 298 470 8,4

8 204 706 39,0

9 676 020 41,7

55 453 680 22,5

10 626 731 43,0

6 202 823 52,4

15 981 556 37,1

6 116 691 52,8

6 729 774 51,7

4 593 362 52,1

8 610 435 50,0

5 491 533 50,8

8 064 691 47,3

5 183 905 46,3

14 430 350 45,5

4 602 009 42,6

3 504 467 50,0

4 790 766 43,4

3 655 219 44,5

4 797 863 54,9

11 112 484 49,2

7 091 280 41,4

16 754149 36,6

3 546 017 32,8

6 188 187 41,2

6 696 115 41,0

2 712 466 44,9

4 983 158 47,7

10 971 695 41,1

7 795 006 56,4

3 984 816 38,3

6 553 948 45,9

6 332 946 53,9

3 280 601 37,8

11 223 190 35,9

3 972 792 45,8

12 289 875 52,3

5 043 420 41,6

6 104 629 46,0

7 667 418 49,6

11 531 692 54,9

12 253 889 52,7

161 456 034 65,4

12 692 214 51,3

5 004 996 42,2

23 199 717 53,9

4 548 699 39,2

5 477 383 42,1

3 521 210 39,9

7 584 379 44,0

4 924 701 45,5

7 657 326 45,0

4 792 622 42,8

14 544 155 45,9

5 434 783 50,4

2 951 574 42,1

4 571 855 41,4

3 899 453 47,5

2 942 360 33,7

9 241 617 40,9

7 662 402 44,7

25 682 296 56,1

6 353 168 58,8

6 753 512 44,9

8 068 596 49,4

2 652 654 43,9

4 709 150 45,1

12 587 998 47,2

4 803 402 34,7

6 182 290 59,3

6 307 837 44,2

4 388 382 37,4

4 812 920 55,5

16 520 789 52,8

4 155 197 47,9

9 689 257 41,2

6 124 348 50,5

6 252 989 47,1

6 494 647 42,0

56

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens lån

Boden 4 545 046 5 802 011 984 480 9 362 577

Gällivare 3 171 886 4 052 722 670 676 6 553 932

Haparanda 5 901 105 7 663 104 1 419 608 12 144 601

Kiruna 2 662 905 4 645 865 572 819 6 735 951

Luleå 7754394 8 113407 1 317 144 14550657

Piteå 3 019 760 7 895 185 1 038 317 9 876 628

Hela riket 1 266 167 225 1 525 355 604 290 972 021 2 500 550 808

57

Avskrivet

%

Levererat

%

Utestående
31 december

%

1 208 072

12,9

3 538 000

37,8

4 616 503

49,3

230 045

3,5

2 387 042

36,4

3 936 841

60,1

984 393

8,1

4 748 539

39,1

6 411 664

52,8

835 815

12,4

2 855 059

42,4

3 045 074

45,2

1 954 827

13,4

5 139 277

35,3

7 456 549

51,3

588 914

6,0

5 165 312

52,3

4 122 395

41,7

276 140 968

11,1

808 284 968

32,3

1 416 124 491

56,6

58

Tabell 6. Indrivningen av särskilt uppdebiterad A-skatt under år 1970.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholm

34 601 565

33 503 608

516 930

67 588 243

Stockholms län

Danderyd

Handen

Huddinge

Nacka

Norrtälje

Sollentuna

Solna

Södertälje

1 834 297
1 988 186
1 834 057
815 474
893 428
5 910 931

3 399 677

4 848 375

1 628 602
1 779 244

1 674 857
679 591
270 781

2 186 135
2 276 868
1 876 010

80 936
43 196
31 273
42 324

259 075
13 198
52 923

3 381 963
3 724 234
3 477 641
1 452 741
1 164 209
7 837 991

5 663 347

6 671 462

Uppsala län
Uppsala

3 469 298

3 462 274

58 143

6 873 429

Södermanlands län
Eskilstuna
Katrineholm
Nyköping

1 134 079
816 434
511 744

1 277 124
1 212 819
799 854

27 827
7 828
6 599

2 383 376
2 021 425
1 304 999

Östergötlands län
Linköping
Motala
Norrköping

2177 148
827 326
1 110014

1 412 269

1 396 451

2 525 993

54 540
76 282

3 534 877

2 223 777

3 559 725

Jönköpings län
Eksjö
Jönköping
Värnamo

2 249 653
1 031 561
962 895

2 672 242
1 730 999
1 602 017

7 091
6 316

4 914 804
2 756 244
2 564 912

Kronobergs lån
Växjö

3 095 199

4 965 295

88 300

7 972 194

Kalmar län
Kalmar
Oskarshamn
Västervik

944 990
796 817
1 346 376

2 922 565
1 356 116
1 875 889

21 276
7 555

3 846 279

2 145 378

3 222 265

Gotlands lån
Visby

673 559

1 220 852

26 165

1 868 246

Blekinge län

Karlshamn

Karlskrona

1 124 693
1 087 626

932 360
946 341

6 807

2 057 053
2 027 160

Kristianstads län
Hässleholm
Kristianstad
Ängelholm

740 088
4 266 270
1 124 782

803 408
3 139 599
1 596 314

4 976
31 094
13 525

1 538 520
7 374 775

2 707 571

Malmöhus lån
Eslöv

Helsingborg

Landskrona

Lund

Malmö

Trelleborg

Ystad

493 050
2 146 855
876 461
1 426 318
6 419 235
712 746
770 193

859 984
2 567 744
979 052
1 232 780
8 306 720
1 024 912
900 530

7004
30 993

7 835
14 151

9 757

8 343

1 346 030
4 683 606

1 847 678

2 644 947
14 716 198

1 729 315
1 670 723

59

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

11 571 173 17,1

346 109 10,2

62 151 1,7

99 800 2,9

81 413 5,6

361 421 31,1

1 527 421 19,5

1 883 999 33,3

581 699 8,7

565 270 8,2

147 908 6,2

123 505 6,1

145 246 11,1

607 498 17,2

117 666 5,3

306 459 8,6

821 978 16,7

66 212 2,4

198 002 7,7

652 362 8,2

1 326 117 34,5

305 749 14,3

214 810 6,7

69 983 3,8

166 939 8,1

128 465 6,4

20 884 1,3

666 436 9,0

513 278 19,0

9 116 0,7

587 801 12,6

204 124 11,0

226 282 8,6

1 775 911 12,1

101 115 5,9

58 365 3,5

8 925 209 13,2

700 749 20,7

629 117 16,9

906 913 26,1

445 655 30,7

296 127 25,4

795 824 10,1

1 057 297 18,7

1 370 364 20,6

1 802 966 26,2

645 038 27,1

608 867 30,1

458 541 35,2

845 501 23,9

777 479 35,0

1 420 865 39,9

973 437 19,8

534 179 19,4

545 985 21,3

2 465 129 30,9

572 265 14,9

629 244 29,3

973 327 30,2

885 795 47,4

543 853 26,4

365 443 18,0

250 499 16,3

1 317 663 17,9

697 003 25,7

602 131 44,7

1 308 071 27,9

429 913 23,3

772 655 29,2

3 117 694 21,2

249 324 14,4

385 196 23,1

47 091 854 69,7

2 335 102 69,1

3 032 962 81,4

2 470 926 71,0

925 670 63,7

506 657 43,5

5 514 742 70,4

2 722 046 48,0

4 719 393 70,7

4 505 188 65,6

1 590 424 66,7

1 289 053 63,8

701 210 53,7

2 081 875 58,9

1 328 630 59,7

1 832 394 51,5

3 119 384 63,5

2 155 852 78,2

1 820 920 71,0

4 854 697 60,9

1 947 890 50,6

1 210 380 56,4

2 034 123 63,1

912 465 48,8

1 346 258 65,5

1 533 249 75,6

1 267 136 82,4

5 390 671 73,1

1 497 287 55,3

734 782 54,6

2 787 726 59,5

1 213 636 65,7

1 646 009 62,2

9 822 588 66,7

1 378 875 79,7

1 227 160 73,4

60

Kronofogdedistrikt

Utestående
1 januari

Restfört

Avkortat

Belopp att
indriva

Hallands län

Halmstad

1 182 641

1 445 441

70 876

2 557 206

Varberg

1 306161

2 233 505

9 092

3 530 574

Göteborgs och Bohus län

Göteborg

14 270 402

12 594 002

172 950

26 691 454

Uddevalla

1 394133

1 395 284

1 531

2 787 886

Älvsborgs län

Alingsås

684 902

1 085 695

8 365

1 762 232

Borås

2 711 572

4 557 121

15 766

7 252 927

Trollhättan

336 226

1 271 404

4 605

1 603 025

Vänersborg

307 687

1 275 508

60 565

1 522 630

Skaraborgs län

Falköping

493 416

742 511

7 846

1 228 081

Lidköping

1 083 586

1 339 087

3 240

2 419 433

Mariestad

509 969

2 222 326

52 508

2 679 787

Skövde

1 289 616

1 908 959

24 391

3 174184

Värmlands län

Arvika

434 277

1 627 475

1 923

2 059 829

Karlstad

1 110 441

1 860 271

3 062

2 967 650

Kristinehamn

416 002

809 107

467

1 224 642

Sunne

332 879

493 146

19 525

806 500

Örebro län

Hallsberg

795 238

688 679

388

1 483 529

Karlskoga

67 602

1 484 778

588

1 551 792

Lindesberg

342 081

1 099 484

41 791

1 399 774

örebro

1 054 900

1 553 163

39 609

2 568 454

Västmanlands län

Köping

1 339 253

1 433 407

9 369

2 763 291

Västerås

3 279 920

4 409 439

43 455

7 645 904

Kopparbergs län

Avesta

972 774

623 032

6 844

1 588 962

Borlänge

926 459

1 054 364

1 980 823

Falun

1 168 639

1 166 695

9 212

2 326122

Ludvika

80135

294 080

9 265

364 950

Mora

535 065

695 377

9 389

1 221 053

Gävleborgs län

Gävle

1 788 106

3 633 227

10 410

5 410 923

Hudiksvall

383 932

1 058 552

10 709

1 431 775

Sandviken

481 169

313 719

14 970

779 918

Söderhamn

920 916

1 220 369

20 524

2120 761

Västernorrlands län

Härnösand

1 127 984

1 365 056

19 186

2 473 854

Sollefteå

901 407

262 902

1 164 309

Sundsvall

2 040 567

1 582 184

11 000

3 611 751

Örnsköldsvik

337 819

409 538

22 493

724 864

Jämtlands län

östersund

820 809

1 481 293

7 626

2 294 476

Västerbottens län

Lycksele

656 936

837 261

3 050

1 491 147

Skellefteå

825 944

652 854

20 127

1 458 671

Umeå

844 838

1 575 550

11 212

2 409176

61

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

161 337
144 628

6,3

4,1

784 537
1 158 557

30.7

32.8

1 611 330

2 227 387

63.0

63.1

2 982 045
128 105

11,2

4,6

5 199 344
812 055

19,5

29,1

18 510 057
1 847 725

69.3

66.3

134 603
612 627
118 746
51 356

7,6

8,5

7.4

3.4

536 729
1 649 116
730 801
365 143

30.5
22,7

45.6
240

1 090 900
4 991 179
753 476
1 106126

61,9

68,8

47,0

72,6

130 526
175 157
33 331
403 404

10,6

7.2

1.2
12,7

472 217
693 436
1 020 267
1 254 354

38.5
28,7
38,1

39.5

625 337
1 550 836
1 626186
1 516 419

50,9

64,1

60.7

47.8

878 500
452 819
108 365
195 366

42,7

15,3

8,8

24,2

344 409
905 096
334 215
191 729

16.7
30,5
27,3

23.8

836 915
1 609 732
782 062
419 402

40,6

54,2

63,9

52,0

359 899
59 670
294 714
418 909

24.2
3,8

21,1

16.3

417 794
460 916
773 107
911 681

28,2

29,7

55,2

35,5

705 834
1 031 203
331 953
1 237 858

47.6
66,5

23.7
48,2

433 043
477 805

15,7

6,3

1 010 109

2 182 734

36.5

28.5

1 320 137
4 985 360

47,8

65,2

28 179
216 395
120 522
18 629
187 660

1,8

10,9

5,2

5,1

15,4

117 398
649 264
801 266
183 518
428 191

7,4

32,8

34,4

50,3

35,1

1 443 383
1115 160
1 404 329
162 802
605 199

90,8

56.3

60.4
44,6

49.5

375 117
79 081
25 148
335 528

6,9

5,5

3,2

15,8

2 051 769
678 567
252 341
886 361

37,9

47.4

32.4
41,8

2 984 030
674 123
502 425
898 867

55,2

47,1

64.4

42.4

203 067
106 661
444 376
86 036

8,2

9,1

12,3

11,9

656 958
177 806
1 096 890
199 751

26,6

15.3

30.4

27.5

1 613 826
879 840

2 070 483
439 074

65.2

75.6

57.3

60.6

373 185

16,3

673 254

29,3

1 248 033

54,4

179 683
238 671
197 295

12,0

16,4

8,2

508 447
325 734
718 427

34,1

22,3

29,8

803 015
894 265
1 493 449

53,9

61,3

62,0

62

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden

911 141

708 522

22 527

1 597 136

Gällivare

307 523

325 558

2 024

631 057

Haparanda

668 323

676 953

1 421

1 343 855

Kiruna

300 872

551 211

427

851 656

Luleå

1 976 883

957 260

2 160

2 931 983

Piteå

276 337

628 822

—

905 159

Hela riket

152 458 882

169 202 370

2 368 750

319 292 502

63

Avskrivet

%

Levererat

%

Utestående
31 december

%

352 642

22,1

386 432

24,2

858 059

53,7

24 712

3,9

136 055

21,6

470 288

74,5

205 550

15,3

232 097

17,3

906 206

67,4

269 941

31,7

200 046

23,5

381 667

44,8

613 936

21,0

452 606

15,4

1 865 439

63,6

88 093

9,7

270 354

29,9

546 709

60,4

40 167 729

12,6

73 597 196

23,0

205 527 299

64,4

64

Tabell 7. Indrivningen av särskilt uppdebiterad preliminär allmän varuskatt under år 1970.

Kronofogdedistrikt

Utestående
1 januari

Restfört

Avkortat

Belopp att
indriva

Stockholm

39 828 537

299 191

1 547 621

38 580 107

Stockholms län

Danderyd

2 198 865

813

147 256

2 052 422

Handen

969 595

20 135

170 770

818 960

Huddinge

1 648 897

3 337

166 477

1 485 757

Nacka

795 294

—

68 968

726 326

Norrtälje

776 932

2 228

95 927

683 233

Sollentuna

1 963 156

7 403

91 607

1 878 952

Solna

1 593 151

11 062

114 133

1 490 080

Södertälje

1 133 897

7 849

78 517

1 063 229

Uppsala län

Uppsala

1 287 811

1 749

983

1 288 577

Södermanlands län

Eskilstuna

380 069

251

—

380 320

Katrineholm

486 578

2 385

3 190

485 773

Nyköping

282 850

561

617

282 794

Östergötlands län

Linköping

1 289 857

7 979

7 285

1 290 551

Motala

456 577

862

6 015

451 424

Norrköping

972 068

6 877

9813

969 132

Jönköpings län

Eksjö

1 060 502

—

6 529

1 053 973

Jönköping

963 483

2 896

14 625

951 754

Värnamo

395 302

—

—

395 302

Kronobergs län

Växjö

1 066 837

4 785

10 505

1 061 117

Kalmar län

Kalmar

610 090

770

—

610 860

Oskarshamn

402 924

1 116

2 330

401 710

Västervik

555 828

29 099

—

584 927

Gotlands län

Visby

210 115

16 914

15 942

211 087

Blekinge län

Karlshamn

421 758

9 095

7 949

422 904

Karlskrona

952 987

245

19 138

934 094

Kristianstads län

Hässleholm

501 053

896

1 173

500 776

Kristianstad

1 499 137

10 885

2 009

1 508 013

Ängelholm

603 094

2 126

2 410

602 810

Malmöhus län

Eslöv

395 612

1 134

3 785

392 961

Helsingborg

1 894 297

4 984

68 047

1 831 234

Landskrona

219 435

—

5 072

214 363

Lund

1 093 009

—

65 053

1 027 956

Malmö

5 649 212

17 678

215 606

5 451 284

Trelleborg

445 487

—

5 644

439 843

Ystad

263 648

3 360

14 596

252 412

65

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

9 391 934

24,3

6 578 380

17,1

22 609 786

58,6

268 071
65 368
93 028
137 783
153 597
463 665
550 241
104 753

13,1

8,0

6,3

19,0

22,5

24,7

36,9

9,8

527 924
158 049
202 227
175 079
161 348
288 756
347 968
283 833

25,7

19.3

13.6
24,1

23.6

15.4

23.4

26.7

1 256 424
595 542
1 190 499
413 461
368 286
1 126 529
591 870
674 644

61,2

72.7
80,1

56.9

53.9

59.9

39.7
63,5

341 268

26,5

330 972

25,7

616 332

47,8

94 624
190 473
55 236

24,9

39,2

19,5

65 138
53 735
51 658

17.1

11.1

18,3

220 554
241 563
175 897

58,0

49,7

62,2

229 743
85 011
252 006

17.8

18.8
26,0

196 611
124 489
218 737

15,2

27.6

22.6

864 194
241 919
498 385

67,0

53,6

51,4

489 454
302 608
107 131

46,5

31,8

27,1

108 847
93 383
184 972

10,3

9,8

46,8

455 666
555 759
103 197

43,2

58,4

26,1

151 144

14,3

298 617

28,1

611 352

57,6

311 731
85 882
104 136

51,0

21,4

17,8

73 666
91 688
30 293

12,1

22,8

5,2

225 459
224 139
450 496

36,9

55,8

77,0

66 692

31,6

64 458

30,5

79 934

37,9

79 028
239 455

18,7

25,6

126 828
294 960

30,0

31,6

217 048
399 675

51,3

42,8

107 638
310419
77 555

21.5

20.6
12,9

108 275
258 992
83 648

21,6

17,2

13,9

284 860
938 599
441 606

56,9

62,2

73,2

9 865
241 856

45 463

46 813
1 155 819

83 850
27 869

2.5

13.2

21.2

4.6
21,2
19,1
11,0

133 245
379 691
87 247
482 609
913 925
165 263
106 438

33.9

20.7

40.7

46.9

16.8
37,6
42,2

249 847
1 209 682
81 649
498 533
3 381 531
190 730
118 103

63,6

66,1

38,1

48,5

62,0

43,3

46,8

3 Riksdagen 1971. 2 sami.

66

Kronofogdedistrikt

Utestående
1 januari

Restfört

Avkortat

Belopp att
indriva

Hallands län

Halmstad

1 042 194

102

2 289

1 040 007

Varberg

854 760

32 475

42 282

844 953

Göteborgs och Bohus län

Göteborg

8 324 391

39 615

846 815

7 517 191

Uddevalla

927 213

101 548

219 264

809 497

Alvsborgs län

Alingsås

204 352

401

27 482

177 271

Borås

1 437 110

3 058

115 744

1 324 424

Trollhättan

419 789

—

39 704

380 085

Vänersborg

365 005

3 254

31 660

336 599

Skaraborgs län

Falköping

171 182

2 506

—

173 688

Lidköping

562 456

176

—

562 632

Mariestad

151 785

—

—

151 785

Skövde

1 294 366

932

186

1 295 112

Värmlands län

Arvika

299 332

—

1 853

297 479

Karlstad

834 105

500

20 713

813 892

Kristinehamn

380 050

—

16 296

363 754

Sunne

277 155

—

9 966

267 189

Örebro län

Hallsberg

493 672

—

—

493 672

Karlskoga

358 979

818

524

359 273

Lindesberg

234 767

391

300

234 858

örebro

604 565

1 709

7 552

598 722

Västmanlands län

Köping

820 946

7 839

1 692

827 093

Västerås

1 266 605

2 380

1 748

1 267 237

Kopparbergs län

Avesta

667 523

147

7 781

661 889

Borlänge

1 023 008

667

5 769

1 017 906

Falun

1 051 198

465

2 289

1 049 374

Ludvika

185 190

—

—

185 190

Mora

378 425

1 216

—

379 641

Gävleborgs lån

Gävle

841 129

2 594

1 538

842 185

Hudiksvall

345 570

1 197

24 291

322 476

Sandviken

424 643

14 979

50 585

389 037

Söderhamn

418 290

1 960

1 159

419 091

Västernorrlands län

Härnösand

385 126

—

186 677

198 449

Sollefteå

184 573

9 503

8 000

186 076

Sundsvall

936 885

2 222

2 760

936 347

Örnsköldsvik

315 147

—

7 692

307 455

Jämtlands län

östersund

536 307

314

700

535 921

Västerbottens län

Lycksele

763 994

—

4 330

759 664

Skellefteå

673 779

3 405

4 264

672 920

Umeå

398 145

—

3 350

394 795

67

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

316816
198 871

30.5

23.5

280 963
236 904

27.0

28.1

442 223
409 176

42,5

48,4

1 641 010
149 427

21,8

18,4

1 216 713
210 278

16,2

26,0

4 659 462
449 789

62,0

55,6

24 742
389 661
108 739
69 098

14,0

29.4
28,6

20.5

45 791
216 878
35 574
110 893

25,8

16,4

9,4

33,0

106 738
717 880
235 771
156 605

60,2

54,2

62,0

46,5

46 297
65 981
78 474
347 575

26.7

11.7

51.7

26.8

25 751
105 534
34 916
316 135

14.8

18.8
23,0
24,4

101 640
391 116
38 395
631 397

58.5

69.5
25,3
48,8

58 208
274 035
88 481
71 035

19.6

33.7
24,3
26,6

76 523
222 549
49 362
37 807

25,7

27,3

13,6

14,1

162 742
317 306
225 909
158 344

54,7

39.0

62.1
59,3

233 054
143 727
155 082
94 833

47,2

40.0

66.0
15,8

20 307
72 677
18 609
89 624

4,1

20,2

7,9

15,0

240 309
142 867
61 162
414 264

48.7

39.8
26,1
69,2

387 669
468 861

46,9

37,0

115 105
158 234

13,9

12,5

324 312
640 138

39,2

50,5

104 406
316 605
302 873
70 998
183 393

15.8
31,1

28.9
38,4
48,3

141 663
506 233
180 704
47 658
64 649

21,4

49.7
17,2

25.7
17,0

415 819
195 063
565 793
66 530
131 597

62,8

19,2

53.9

35.9
34,7

424 784
106 332
55 471
79 825

50,4

33.0
14,3

19.0

217 049
82 574
78 131
165 406

25,8

25,6

20,1

39,5

200 351
133 569
255 434
173 860

23,8

41.4

65,6

41.5

46 059
79 878
255 052
38 622

23.2
42,9

27.2
12,5

22 674
39 970
270 206
68 141

11.4

21.5
28,9
22,2

129 716
66 227
411 085
200 691

65,4

35,6

43,9

65,3

118 253

22,1

72 502

13,5

345 162

64,4

155 962
206 584
103 880

20,5

30,7

26,3

91 183
96 495
70 070

12,0

14,3

17,8

512515
369 840
220 843

67,5

55,0

55,9

68

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden 315 213 786 — 315 999

Gällivare 175 042 468 — 175 510

Haparanda 698 614 1 518 1 430 698 702

Kiruna 183 391 — 10 000 173 391

Luleå 896 571 — 7 614 888 957

Piteå 185 013 — — 185 013

Hela riket 108 575 499 717 810 4 683 891 104 609 418

69

Avskrivet

%

Levererat

%

Utestående
31 december

%

129 368

41,0

76 900

24,3

109 729

34,7

12 018

6,8

15 886

9,1

147 602

84,1

105 245

15,1

83 555

11,9

509 902

73,0

41 424

23,9

34 400

19,8

97 567

56,3

164 741

18,5

355 577

40,0

368 636

41,5

74 129

40,1

15 125

8,2

95 759

51,7

25 108 787

24,0

20 345 827

19,5

59 154 585

56,5

70

Tabell 8. Indrivningen av arbetsgivaravgifter m. m. under år 1970.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholm

39 514 351

38 486 797

10 595 843

67 405 305

Stockholms län

Danderyd

Handen

Huddinge

Nacka

Norrtälje

Sollentuna

Solna

Södertälje

2 273 384
1 415 620

1 405 121
856 130
707 087

2 091 668

1 990 282

2 363 865

2 860 265
1 330 077
1 542 891
1 062 028

1 441 420
4 300 669

2 649 265
1 717 096

392 014
176 708
210 076
93 824
455 576
755 584
324 247
216 805

4 741 635
2 568 989

2 737 936
1 824 334
1 692 931

5 636 753
4 315 300

3 864 156

Uppsala län
Uppsala

2 448 454

4 626 260

702 202

6 372 512

Södermanlands län
Eskilstuna
Katrineholm
Nyköping

954 951
593 053
415 552

1 654 453
1 472 367
1 340 694

244 571
151 798
183 475

2 364 833
1 913 622
1 572 771

Östergötlands län
Linköping
Motala
Norrköping

1 771 138
674 239
1 210 463

2 408 107

2 203 517

3 094 818

270154
243 454
695 006

3 909 091

2 634 302

3 610 275

Jönköpings län
Eksjö
Jönköping
Värnamo

2 138 218
853 461
1 830 692

3 080 662
2 267 445
2 044 173

591 851
224 905
280 151

4 627 029

2 896 001

3 594 714

Kronobergs län
Växjö

2 972 099

4 466 209

593 978

6 844 330

Kalmar län
Kalmar
Oskarshamn
Västervik

832 734
523 657
1 006 680

2 710 326
1 186 691
1 845 530

335 601
180 824
338 234

3 207 459

1 529 524

2 513 976

Gotlands län
Visby

381 781

1 102 263

72 677

1 411 367

Blekinge län

Karlshamn

Karlskrona

1 208 030
910 145

1 619 393
1 380 038

162 664
173 822

2 664 759
2 116 361

Kristianstads län
Hässleholm
Kristianstad
Ängelholm

1 131 992

2 973 340
1 109 949

1 952 536
3 089 287
1 927 055

192 870
708 364
169 400

2 891 658
5 354 263
2 867 604

Malmöhus län
Eslöv

Helsingborg

Landskrona

Lund

Malmö

Trelleborg

Ystad

546 502
2 501 045
683 303
1 703 867
6 117 302
424 799
467 838

1 013 049
3 351 802
1 141 807
1 723 468
8 849 789
911 517
1 094 143

46 451
546 392
66 677
338 520
1 132 996
156 835
39 228

1 513 100
5 306 455
1 758 433
3 088 815
13 834 095
1 179 481
1 522 753

71

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

11 037 104 16,4

296 769 6,3

193 681 7,5

73 617 2,7

187 660 10,3

176 497 10,4

372 409 6,6

586 588 13,6

324 015 8,4

244 396 3,8

99 647 4,2

83 541 4,4

151 870 9,7

477 370 12,2

121 145 4,6

391 477 10,9

610 989 13,2

201 491 7,0

325 744 9,1

550 588 8,1

449 571 14,0

184 554 12,1

223 415 8,9

100112 7,1

311 482 11,7

161 288 7,6

120 559 4,2

512 445 9,6

303 265 10,6

24 347 1,6

572 031 10,8

125 424 7,1

430 661 13,9

1 296 248 9,4

59 890 5,1

17 812 1,2

20 845 991 30,9

1 566 076 33,0

800 102 31,2

768 785 28,1

668 733 36,6

717 155 42,4

1 595 078 28,3

1 135 576 26,3

1 175 576 30,4

2 383 644 37,4

1 041 032 44,0

950 599 49,7

891 056 56,6

1 378 989 35,3

1 237 505 47,0

1 769 694 49,0

1 395 488 30,2

1 263 238 43,6

1 227 646 34,1

2 773 932 40,5

1 351 176 42,1

662 733 43,3

905 338 36,0

456 010 32,3

1 015 474 38,1

806 787 38,1

1 432 709 49,5

1 712 742 32,0

1 166 064 40,7

720 230 47,6

1 892 010 35,6

628 217 35,7

891 230 28,9

3 306 401 23,9

449 282 38,1

462 666 30,4

35 522 204 52,7

2 878 785 60,7

1 575 205 61,3

1 895 531 69,2

967 937 53,1

799 278 47,2

3 669 264 65,1

2 593 133 60,1

2 364 559 61,2

3 744 466 58,8

1 224 149 51,8

879 480 45,9

529 842 33,7

2 052 726 52,5

1 275 648 48,4

1 449 102 40,1

2 620 549 56,6

1 431 268 49,4

2 041 318 56,8

3 519 805 51,4

1 406 709 43,9

682 231 44,6

1 385 221 55,1

855 243 60,6

1 337 800 50,2

1 148 280 54,3

1 338 387 46,3

3 129 072 58,4

1 398 274 48,7

768 521 50,8

2 842 408 53,6

1 004 790 57,2

1 766 922 57,2

9 231 439 66,7

670 308 56,8

1 042 275 68,4

72

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands län

Halmstad

Varberg

1 192 018
1 050 484

1 994 560

2 133 329

195 780
314 489

2 990 798
2 869 324

Göteborgs och Bohus län

Göteborg

Uddevalla

12 162 795
1 393 984

16 438 089
2 179 728

2 639 409
264 483

25 961 475
3 309 229

Alvsborgs län

Alingsås

Borås

Trollhättan

Vänersborg

520 189
2 894 516
411 962
389 064

1 253 021
4 599 694

1 395 898

2 184 610

174 948
721 890
174 932
645 739

1 598 262
6 772 320
1 632 928
1 927 935

Skaraborgs län

Falköping

Lidköping

Mariestad

Skövde

423 047
1 274 295
527 220
1 224 356

871 809
1 825 226
1 159 579
1 851 025

60 968
212 237
53 589
283 789

1 233 888

2 887 284

1 633 210

2 791 592

Värmlands län

Arvika

Karlstad

Kristinehamn

Sunne

524 925
1 678 513
429 419
283 481

1 216 188
2 425 624
1 764 424
678 780

132 799
315 794
646 603
70 222

1 608 314
3 788 343
1 547 240
892 039

Örebro län

Hallsberg

Karlskoga

Lindesberg

Örebro

813 344
241 844
270 052
1 053 596

1 299 158
811 241
963 138

2 288 365

268 699
81 313
119 981
329 246

1 843 803
971 772
1 113 209
3012715

Västmanlands län

Köping

Västerås

1 196 663

2 184 622

1 478 829
3 634 831

151 635
400 253

2 523 857
5 419 200

Kopparbergs län

Avesta

Borlänge

Falun

Ludvika

Mora

1 296 853
1 088 425
879 550
285 965
493 379

930 963
1 212 698
1 276 418
493 656
1 386 200

124 204
286 677
160 696
68 134
276 791

2 103 612
2 014 446
1 995 272
711 487
1 602 788

Gävleborgs län

Gävle

Hudiksvall

Sandviken

Söderhamn

1 245 939
462 338
499 660
904 983

2 670 915
1 933 559
1 161 523
1 270 550

377 758
200 280
75 030
149 219

3 539 096
2 195 617

1 586 153

2 026 314

Västernorrlands län

Härnösand

Sollefteå

Sundsvall

Örnsköldsvik

512 504
820 607
2 000 778
520 922

1 350 244
777 331
3 166 583
715 994

227 165
75 108
472 800
145 501

1 635 583
1 522 830
4 694 561
1 091 415

Jämtlands län
östersund

605 409

2 316 428

291 548

2 630 289

Västerbottens län
Lycksele
Skellefteå
Umeå

641 941
858 949
643 151

1 206 492
1 432 817
1 598 815

179 582
191 651
189 212

1 668 851

2 100115
2 052 754

73

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

236 326 7,9

250105 8,7

1 994 691 7,7

63 621 1,9

100 835 6,3

740 842 11,0

103 403 6,3

175 629 9,1

163 695 13,3

388 562 13,4

33 188 2,0

232 572 8,3

7 078 0,4

309 380 8,2

92 638 6,0

126 083 14,1

615 683 33,4

66 439 6,8

207 317 18,6

480 418 15,9

396 020 15,7

442 245 8,2

419 133 19,9

517 471 25,7

215 062 10,8

155 515 21,9

101 518 6,3

526 941 14,9

288 201 13,1

2 537 0,2

502188 24,8

214 388 13.1

82 847 5,4

500 313 10,7

80 324 7,3

260 055 9,9

212 447 12,7

168 942 8,0

277 368 13,5

1 231 631 41,2

1 273 563 44,4

7 221 729 27,8

1 629 953 49,3

809 639 50,7

2 209 565 32,6

1 000 011 61,3

991 994 51,5

527 706 42,8

1 212137 42,0

650 560 39,8

1 142 545 40,9

815 520 50,7

1 473 214 38,9

914 223 59,1

456 627 51,2

635 897 34,5

577 707 59,5

579 759 52,1

1 351 730 44,9

1 158 516 45,9

2 273 320 41,9

464 795 22,1

747 813 37,1

832 334 41,7

323 797 45,5

719 399 44,9

1 783 872 50,4

1 300 902 59,3

367 178 23,1

722 657 35,7

893 245 54,6

554 007 36,4

1 473 610 31,4

512 575 47,0

1 657 337 63,0

622 028 37,3

906 281 43,2

992 300 48,3

1 522 838 50,9

1 345 653 46,9

16 745 046 64,5

1 615 651 48,8

687 787 43,0

3 821 907 56,4

529 514 32,4

760 311 39,4

542 485 43,9

1 286 585 44,6

949 459 58,2

1 416 470 50,8

785 713 48,9

2 005 745 52,9

540 377 34,9

309 327 34,7

592 220 32,1

327 624 33,7

326 133 29,3

1 180 565 39,2

969 315 38,4

2 703 630 49,9

1 219 683 58,0

749160 37,2

947 875 47,5

232174 32,6

781 867 48,8

1 228 281 34,7

606 514 27,6

1 216 438 76,7

801 465 39,5

527 949 32,3

885 972 58,2

2 720 635 57,9

498 514 45,7

712 892 27,1

834 373 50,0

1 024 889 48,8

783 083 38,2

3t Riksdagen 1972. 2 sami.

74

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden 478 122

Gällivare 199 023

Haparanda 741 667 1

Kiruna 365 212

Luleå 1 100 514 1

Piteå 369 250 1

Hela riket 140158 322 203

781 567

109 996

1 149 693

577 054

85 020

691 057

319 798

426 817

1 634 648

510 275

71 645

803 842

339 141

208 103

2 231 552

163 855

63 893

1 469 212

987 929

34 779 405

309 366 846

75

Avskrivet

%

Levererat

%

Utestående
31 december

%

170 879

14,9

439 710

38,2

539 102

46,9

22 069

3,2

274 745

39,8

394 242

57,0

156 223

9,6

589 182

36,0

889 239

54,4

121 509

15,1

291 482

36,3

390 851

48,6

301 960

13,5

677 893

30,4

1 251 698

56,1

111 254

7,6

901 892

61,4

456 063

31,0

34 035 616

11,0

lil 631 544

36,1

163 699 443

52,9

76

Tabell 9. Under år 1970 till indrivning beordrade företagsskatter.

Kronofogdedistrikt Särskilt uppdebiterad %» B-skatt %''

A-skatt

Stockholm

Antal poster 2102 1,0 43 926 20,3

Belopp 33 503 608 11,1 53 110 919 17,6

Stockholms län
Danderyd

Antal poster 161 0,5 5 693 16,2

Belopp 1 628 602 4,3 6 975 663 18,0

Handen

Antal poster 244 1,0 2 748 11,5

Belopp 1 779 244 10,4 2 714 732 15,8

Huddinge

Antal poster 156 0,6 3 101 12,3

Belopp 1 674 857 8,9 3 484 864 18,7

Nacka

Antal poster 66 0,4 2 248 12,1

Belopp 679 591 4,8 2 088 046 14,9

Norrtälje

Antal poster 56 0,4 1 779 13,9

Belopp 270 781 2,7 1 972 047 19,4

Sollentuna

Antal poster 214 0,7 4 037 14,0

Belopp 2 186135 8,1 4 507 586 16,6

Solna

Antal poster 218 0,7 5 026 16,3

Belopp 2 276 868 9,0 4 959 801 19,5

Södertälje

Antal poster 204 1,0 2 236 11,3

Belopp 1 876 010 11,4 2 762 421 16,8

Uppsala län
Uppsala

Antal poster 352 0,9 5 733 15,1

Belopp 3 462 274 10,3 6161 136 18,3

Södermanlands län
Eskilstuna

Antal poster 169 0,8 3 124 14,0

Belopp 1 277 124 8,1 2 848 261 18,0

Katrineholm

Antal poster 137 1,3 2 067 20,4

Belopp 1 212 819 14,8 1 542 562 18,8

Nyköping

Antal poster 138 1,0 2166 16,2

Belopp 799 854 8,2 1 912 029 19,6

Östergötlands län
Linköping

Antal poster 185 1,0 3 510 19,1

Belopp 1 412 269 8,3 2 638 434 15,5

Motala

Antal poster 149 1,1 2 612 19,4

Belopp 1 396 451 11,4 2133 024 17,4

1 Procent av till indrivning totalt beordrade skatter och allmänna avgifter i fråga om antal och belopp,

77

Mervärdeskatt %1 Arbetsgivaravgift %* Summa %''

6 604 3,1

24 937 594 8,2

539 1,5

2 146 143 5,6

497 2,1

1 157 031 6,7

413 1,6

1 032 572 5,6

261 1,4

808 421 5,8

370 2,9

1 236 281 12,2

546 1,9

1 704 326 6,3

580 1,9

2 421 498 9,5

449 2,1

952 381 5,8

1 129 3,0

3 623 608 10,8

666 3,0

1 734 279 11,0

306 3,0

1 083 926 13,2

454 3,4

1 003 934 10,3

16 551 7,7

38 486 797 12,7

1 944 5,5

2 860 265 7,6

911 3,8

1 330 077 7,7

1 074 4,2

1 542 891 8,3

778 4,2

1 062 028 7,6

545 4,3

1 441 420 14,2

1 584 5,5

4 300 669 15,9

1 506 4,9

2 649 265 10,4

919 4,6

1 717 096 10,6

2 782 7,3

4 626 260 13,8

1 375 6,2

1 654 453 10,5

882 8,7

1 472 367 17,9

924 6,9

1 340 694 13,7

69183 32,1

150 038 918 49,6

8 337 23,7

13 610 673 35,5

4 400 18,4

6 981 084 40,6

4 744 18,7

7 735 184 41,5

3 353 18,1

4 638 086 33,1

2 750 21,5

4 920 529 48,5

6 381 22,1

12 698 716 46,9

7 330 23,8

12 307 432 48,4

3 778 19,0

7 307 908 44,6

9 996 26,3

17 873 278 53,2

5 334 24,0

7 514117 47,6

3 392 33,4

5 311 674 64,7

3 682 27,5

5 056 511 51,8

614
1 505 135

3,3

8,8

1 532
2 408 107

8,4

14,1

5 841
7 963 945

31,8

46,7

576
1 330 824

4,3

10,8

1 408
2 203 517

10,5

17,9

4 745
7 063 816

35,3

57,5

1 Procent av till indrivning totalt beordrade skatter och allmänna avgifter i fråga om antal och belopp.

78

Kronofogdedistrikt

Särskilt uppdebiterad
A-skatt

%''

B-skatt

%*

Norrköping
Antal poster

300

1,0

5 110

17,4

Belopp

2 525 993

11,0

4 641 433

20,2

Jönköpings län
Eksjö
Antal poster

177

1,1

3 278

20,5

Belopp

2 672 242

15,4

2 281 983

13,1

Jönköping
Antal poster

213

1,3

2 737

16,6

Belopp

1 730 999

10,2

2 206 916

13,1

Värnamo
Antal poster

112

1,1

1 709

16,0

Belopp

1 602 017

14,2

1 335 711

11,8

Kronobergs län
Växjö
Antal poster

443

1,6

3 872

14,4

Belopp

4 965 295

18,1

3 988 048

14,5

Kalmar län
Kalmar

Antal poster

183

1,0

4 171

22,4

Belopp

2 922 565

16,8

3 235 088

18,6

Oskarshamn
Antal poster

84

1,0

1 383

16,8

Belopp

1 356 116

17,1

1 010 774

12,7

Västervik
Antal poster

138

1,1

2 902

22,1

Belopp

1 875 889

16,1

2 210 500

19,0

Gotlands län
Visby

Antal poster

207

1,9

3 002

28,0

Belopp

1 220 852

14,1

1 980 361

22,9

Blekinge län
Karlshamn
Antal poster

159

1,4

2 328

20,0

Belopp

932 360

8,1

1 869 986

16,3

Karlskrona
Antal poster

138

1,0

2 940

21,4

Belopp

946 341

7,7

2 289 728

18,5

Kristianstads län
Hässleholm
Antal poster

138

1,1

3 161

24,5

Belopp

803 408

6,9

2 290 337

19,8

Kristianstad
Antal poster

327

1,3

6 057

24,4

Belopp

3 139 599

13,0

4 842 128

20,1

Ängelholm
Antal poster

252

1,6

3 574

23,2

Belopp

1 596 314

10,4

2 935 176

19,1

Malmöhus län
Eslöv
Antal poster

63

0,7

590

6,1

1 Procent av till indrivning totalt beordrade skatter och allmänna avgifter i fråga om antal och belopp.

79

Mervärdeskatt %l Arbetsgivaravgift %l Summa %''

958
2 136 499

3.3

9.3

2 090
3 094 818

7,1

13,5

8 458
12 398 743

28,8

54,0

706 4,4

3 000 973 17,3

711 4,3

3 058 056 18,1

488 4,6

2 334 693 20,7

1 393 8,7

3 080 662 17,7

1 249 7,6

2 267 445 13,4

1 435 13,4

2 044173 18,1

5 554 34,7

11 035 860 63,5

4 910 29,8

9 263 416 54,8

3 744 35,1

7 316 594 64,8

1 300
3 775 495

4,8

13,8

2 635
4 466 209

9,8

16,3

8 250
17 195 047

30.6

62.7

792 4,3

1 792 474 10,3

430 5,2

1 079 457 13,6

577 4,4

1 342 900 11,6

1 837 9,9

2 710 326 15,6

832 10,1

1 186 691 14,9

1 292 9,9

1 845 530 15,9

6 983 37,6

10 660 453 61,3

2 729 33,1

4 633 038 58,3

4 909 37,5

7 274 819 62,6

551
1 213 126

5,1

14,1

906
1 102 263

8,4

12,8

4 666
5 516 602

43,4

63,9

592
1 670 284

5,1

14,5

1 023
1 619 393

14,1

4 102
6 092 023

35,3

53,0

696
1 798 527

5,1

14,6

1 151
1 380 038

8,4

11,2

4 925
6 414 634

35.9

51.9

627 4,9

1 471 103 12,7

1 341 5,4

3 899 060 16,2

872 5,7

2 393 267 15,6

1 030 8,0

1 952 536 16,9

2 649 10,7

3 089 287 12,8

1 445 9,4

1 927 055 12,5

4 956 38,5

6 517 384 56,3

10 374 41,8

14 970 074 62,1

6 143 39,9

8 851 812 57,6

278 2,9 916 9,5 1 847 19,2

1 Procent av till indrivning totalt beordrade skatter och allmänna avgifter i fråga om antal och belopp,

80

Kronofogdedistrikt Särskilt uppdebiterad %l B-skatt %''

A-skatt

Belopp

Helsingborg
Antal poster
Belopp

Landskrona
Antal poster
Belopp

Lund
Antal poster
Belopp

Malmö
Antal poster
Belopp

Trelleborg
Antal poster
Belopp

Ystad
Antal poster
Belopp

Hallands län

Halmstad
Antal poster
Belopp

Varberg
Antal poster
Belopp

859 984

448
2 567 744

94

979 052

161
1 232 780

946
8 306 720

83

1 024 912
79

900 530

193

1 445 441

308

2 233 505

10,7

1,5

8,3

1,0

12,5

1,0

9.2

1.3
12,2

1,1

15,6

0,9

11,2

1,1

10,2

1,5

15,4

1 805 028

5 818
5 021 851

1 743

1 333 870

2 641

2 296 230

12 885
12 573 725

1 338
1 200 756

2164
1 713 036

2 384
3 036 936

4 494
3 246 810

22.4

19.5

16.3

18.3

17.0

15,9

17.1

17,8

18.4

18.4

18.3

24.1

21.3

13.5

21.5

22.3

22.4

Göteborgs och Bohus län

Göteborg
Antal poster
Belopp

Uddevalla
Antal poster
Belopp

Älvsborgs län

Alingsås
Antal poster
Belopp

Borås
Antal poster
Belopp

Trollhättan
Antal poster
Belopp

Vänersborg
Antal poster
Belopp

Skaraborgs län

Falköping
Antal poster
Belopp

1 519
12 594 002

150
1 395 284

135
1 085 695

305
4 557 121

169
1 271 404

137
1 275 508

94

742 511

1,0

9.1

0,7

9.2

1,2

10,0

0,9

14,4

1,4

13,3

1,1

10,6

1,1

11,2

23 800
22 304 494

4 248
2 900 261

2184
1 699 578

7 434
5 503 654

1 601

1 326 224

2 994

2 047 429

2120
1 650 204

16,0

16,1

21,0

19,0

19,5

15,7

22,1

17.4

13.4

13.9

23,1

16.9

24,9

25,0

Procent av till indrivning totalt beordrade skatter och allmänna avgifter i fråga om antal och belopp.

81

Mervärdeskatt %l

646 532 8,0

856 2,9

2 074 559 6,7

256 2,7

827 325 10,6

396 2,4

1 204 753 9,0

1 797 2,5

4 614 234 6,8

244 3,4

671 762 10,2

366 4,1

1 096 434 13,6

Arbetsgivaravgift %1

1 013 049 12,6

2 019 6,8

3 351 802 10,9

704 7,4

1 141 807 14,6

1 256 7,5

1 723 468 12,8

4 050 5,6

8 849 789 13,0

590 8,1

911517 13,9

797 8,9

1 094143 13,6

Summa %*

4 324 593 53,7

9141 30,7

13 015 956 42,2

2 797 29,4

4 282 054 54,7

4 454 26,8

6 457 231 48,1

19 678 27,2

34 344 468 50,4

2 255 31,0

3 808 947 58,0

3 406 38,0

4 804 143 59,7

803 4,5

1 726 611 12,2

871 4,3

2 407 904 16,6

2 485 1,7

8 504 306 6,1

397 2,0

973 984 6,4

506 4,5

1 408 351 13,0

1 564 4,6

5 291 937 16,7

581 4,9

1 779 479 18,6

637 4,9

2 254 493 18,7

1 617 9,2

1 994 560 14,1

1 378 6,8

2 133 329 14,7

7 210 4,9

16 438 089 11,9

1 808 8,9

2 179 728 14,3

1 085 9,7

1 253 021 11,6

3 168 9,4

4 599 694 14,5

919 7,7

1 395 898 14,6

1 291 10,0

2 184 610 18,1

4 997 28,3

8 203 548 58,0

7 051 34,9

10 027 548 69,1

35 014 23,6

59 840 891 43,2

6 603 32,6

7 449 257 48,9

3 910 34,9

5 446 645 50,3

12 471 37,0

19,952 406 63,0

3 270 27,4

5 773 005 60,4

5 059 39,1

7 762 040 64,3

370 4,3 838 9,8 3 422 40,1

906 389 13,7 871 809 13,2 4170 913 63,1

Procent av till indrivning totalt beordrade skatter och allmänna avgifter i fråga om antal och belopp.

82

Kronofogdedistrikt Särskilt uppdebiterad %* B-skatt

A-skatt

Lidköping

Antal poster 180 1,2 3 933 27,0

Belopp 1 339 087 10,8 2 914 427 23,6

Mariestad

Antal poster 185 2,3 1 797 22,8

Belopp 2 222 326 25,4 1 509 625 17,3

Skövde

Antal poster 232 1,9 2 417 19,5

Belopp 1 908 959 16,7 1 978 742 17,3

Värmlands län
Arvika

Antal poster 96 0,9 2 472 23,2

Belopp 1 627 475 18,7 1 490 539 17,1

Karlstad

Antal poster 282 1,4 3 525 18,1

Belopp 1 860 271 8,5 3 301 650 15,1

Kristinehamn

Antal poster 113 1,3 1 384 16,4

Belopp 809 107 9,5 1 120 800 13,1

Sunne

Antal poster 73 0,8 2 010 23,2

Belopp 493 146 8,8 1 117 229 19,9

örebro län
Hallsberg

Antal poster 99 1,0 1 690 17,9

Belopp 688 679 8,7 1 394 435 17,7

Karlskoga

Antal poster 63 1,0 952 15,1

Belopp 1 484 778 23,7 906 789 14,5

Lindesberg

Antal poster 76 0,9 1 298 15,9

Belopp 1 099 484 14,2 1 080 641 14,0

örebro

Antal poster 235 1,2 3 060 15,4

Belopp 1 553 163 8,9 2 972 647 17,0

Västmanlands län
Köping

Antal poster 181 1,4 2 125 16,1

Belopp 1 433 407 13,2 1 912 963 17,7

Västerås

Antal poster 416 1,2 5 536 16,6

Belopp 4 409 439 14,6 5 718122 19,0

Kopparbergs län
Avesta

Antal poster 63 0,9 1 279 17,9

Belopp 623 032 9,5 1 067 699 16,2

Borlänge

Antal poster 123 1,3 1 659 17,8

Belopp 1 054 364 11,9 1 336 522 15,1

Falun

Antal poster 171 1,4 2 449 20,0

Belopp 1 166 695 11,6 1 790 071 17,8

1 Procent av till indrivning totalt beordrade skatter och allmänna avgifter i fråga om antal och belopp.

83

Mervärdeskatt %* Arbetsgivaravgift %'' Summa %*

639

4,4

1 383

9,5

6 135

42,1

1 614 244

13,1

1 825 226

14,8

7 692 984

62,3

373

4,7

736

9,3

3 091

39,1

1 372 783

15,7

1 159 579

13,3

6 264 313

71,7

669

5,4

1 270

10,2

4 588

37,0

1 847 397

16,1

1 851 025

16,2

7 586123

66,3

495

4,6

1 180

11,1

4 243

39,8

942 080

10,8

1 216188

13,9

5 276 282

60,5

938

4,8

1 628

8,4

6 373

32,7

2 441 243

11,1

2 425 624

11,1

10 028 788

45,8

411

4,9

138

1,6

2 046

24,2

929 143

10,9

1 764 424

20,7

4 623 474

54,2

429

5,0

780

9,0

3 292

38,0

678 386

12,1

678 780

12,1

2 967 541

52,9

312

3,3

640

6,8

2 741

29,0

816 506

10,4

1 299 158

16,5

4198 778

53,3

199

3,2

797

12,6

2 011

31,9

807 981

12,9

811 241

12,9

4 010 789

64,0

341

4,2

568

6,9

2 283

27,9

891 773

11,5

963138

12,4

4 035 036

52,1

589

3,0

1 581

7,9

5 465

27,5

1 954 769

11,2

2 288 365

13,1

8 768 944

50,2

623

4,7

948

7,2

3 877

29,4

1 316 480

12,2

1 478 829

13,7

6141 679

56,8

1 809

5,4

2 285

6,8

10 046

30,0

2 981 454

9,9

3 634 831

12,1

16 743 846

55,6

328

4,6

436

6,1

2106

29,5

981 886

14,9

930 963

14,1

3 603 580

54,7

410

4,4

696

7,5

2 888

31,0

1 096 002

12,4

1 212 698

13,7

4 699 586

53,1

604

4,9

814

6,7

4 038

33,0

1 427 594

14,2

1 276 418

12,7

5 660 778

56,3

1 Procent av till indrivning totalt beordrade skatter och allmänna avgifter i fråga om antal och belopp,

84

Kronofogdedistrikt Särskilt uppdebiterad %1 B-skatt %''

A-skatt

Ludvika

Antal poster

88

1,3

1 219

18,0

Belopp

294 080

6,6

916 825

20,6

Mora

Antal poster

146

1,5

2117

22,0

Belopp

695 377

8,9

1 445 668

18,4

Gävleborgs län
Gävle

Antal poster

271

1,6

1 989

11,6

Belopp

3 633 227

20,2

2 244 978

12,5

Hudiksvall

Antal poster

169

1,2

1 789

12,2

Belopp

1 058 552

9,6

1 852 422

16,7

Sandviken

Antal poster

79

0,8

1 199

12,8

Belopp

313 719

4,4

970 099

13,7

Söderhamn

Antal poster

281

2,2

2 301

18,1

Belopp

1 220 369

11,8

1 703 827

16,5

Västernorrlands län
Härnösand

Antal poster

135

1,3

1 971

19,1

Belopp

1 365 056

16,3

1 593 910

19,0

Sollefteå

Antal poster

58

1,0

1 520

25,6

Belopp

262 902

5,6

991 968

21,1

Sundsvall

Antal poster

279

1,1

4 906

19,6

Belopp

1 582184

8,5

3 862 524

20,7

Örnsköldsvik

Antal poster

88

1,0

2 047

23,8

Belopp

409 538

7,4

1 477 927

26,6

Jämtlands län
östersund

Antal poster

210

0,9

5 402

22.7

21.7

Belopp

1 481 393

8,2

3 905 478

Västerbottens län
Lycksele

Antal poster

102

1,2

2 046

23,1

Belopp

837 261

11,4

1 435 968

19,6

Skellefteå

Antal poster

78

0,7

1 966

18,3

Belopp

652 854

7,7

1 695 375

19,9

Umeå

Antal poster

166

1,1

2 687

17,0

Belopp

1 575 550

13,3

1 863 514

15,8

Norrbottens län
Boden

Antal poster

104

1,4

1 033

14,3

Belopp

708 522

11,2

884 849

14,0

1 Procent av till indrivning totalt beordrade skatter och allmänna avgifter i fråga om antal och belopp.

85

Mervärdeskatt %* Arbetsgivaravgift %* Summa %>

371
704 061

5,5

15,8

400

493 656

5,9

11,1

2 078
2 408 622

30,7

54,1

485
1 153 225

5,0

14,7

007

1 386 200

8,5

17,7

3 571
4 680 470

37,0

59,7

623 3,6

2 812 154 15,6

613 4,2

2 021 572 18,3

363 3,9

1 051 578 14,9

558 4,4

1 710 331 16,5

1 419 8,3

2 670 915 14,8

1 167 8,0

1 933 559 17,5

836 8,9

1 161 523 16,4

1419 11,2

1 270 550 12,3

4 302 25,1

11 361 274 63,1

3 738 25,6

6 866 105 62,1

2 477 26,4

3 496 919 49,4

4 559 35,9

5 905 077 57,1

335 3,2

1 071 975 12,8

235 4,0

416 381 8,9

792 3,2

1 391 841 7,5

265 3,1

486 820 8,8

955 9,2

1 350 244 16,1

501 8,4

777 331 16,5

2161 8,6

3 166 583 17,0

1 133 13,1

715 994 12,9

3 396 32,8

5 381 185 64,2

2 314 39,0

2 448 582 52,1

8 138 32,5

10 003 132 53,7

3 533 41,0

3 090 279 55,7

1 005
2 164 831

4,2

12,0

2 449
2 316 428

10,3

12,9

9 066
9 868 030

38,1

54,8

529 6,0

1 161 507 15,8

423 3,9

1 169154 13,7

622 3,9

1 484 856 12,6

1 024 11,6

1 206 492 16,4

1 294 12,1

1 432 817 16,8

1 621 10,3

1 598 815 13,5

3 701 41,9

4 641 228 63,2

3 761 35,0

4 950 200 58,1

5 096 32,3

6 522 735 55,2

325 4,5 897 12,4 2 359 32,6

816 052 12,9 781 567 12,4 3 190 990 50,5

Procent av till indrivning totalt beordrade skatter och allmänna avgifter i fråga om antal och belopp.

86

Kronofogdedistrikt

Särskilt uppdebiterad
A-skatt

“/o1

B-skatt

%l

Gällivare

Antal poster

62

1,2

866

16,8

Belopp

325 558

7,8

782 637

18,9

Haparanda

Antal poster

83

0,8

2 125

19,9

Belopp

676 953

8,5

1 194 709

15,0

Kiruna

Antal poster

74

1,1

514

7,9

Belopp

551 211

11,4

721 745

14,9

Luleå

Antal poster

122

1,0

1 387

11,8

Belopp

957 260

11,4

1 217 312

14,5

Piteå

Antal poster

80

1,0

1 003

11,9

Belopp

628 822

7,8

1 276 049

15,9

Hela riket

Antal poster

17 569

1,1

292 341

18,0

Belopp

169 202 370

10,9

270 240 465

17,5

1 Procent av till indrivning totalt beordrade skatter och allmänna avgifter i fråga om antal och belopp.

87

Mervärdeskatt

0/ 1

/o

Arbetsgivaravgift

“/o1

Summa

O/ 1

/o

223

4,3

655

12,7

1 806

35,0

615 962

14,8

577 054

13,9

2 301 211

55,4

472

4,4

1 008

9,4

3 688

34,5

1 054 324

13,2

1 319 798

16,6

4 245 784

53,3

235

3,6

470

7,2

1 293

19,8

717 925

14,8

510 275

10,5

2 501 156

51,6

372

3,2

1 094

9,3

2 975

25,3

847 299

10,1

1 339 141

16,0

4 361 012

52,0

324

3,9

930

11,1

2 337

27,9

829 880

10,3

1 163 855

14,5

3 898 606

48,5

55 361

3,4

123 464

7,6

488 735

30,1

159 814 369

10,3

203 987 929

13,2

803 245 133

51,9

1 Procent av till indrivning totalt beordrade skatter och allmänna avgifter i fråga om antal och belopp.

88

VIKTIGARE FÖRVALTNINGSORGANISATORISKA
FÖRÄNDRINGAR M. M.

Kungl. Maj:ts kansli

Genom ändring den 1 juli i stadgan angående statsdepartementen
överfördes statens skogsinstitut, lantbrukets yrkesskolor och trädgårdsskolan
i Norrköping från jordbruksdepartementet till utbildningsdepartementet.
 Jordbruksdepartementet handlägger dock alltjämt ärenden
angående högre utbildning på jordbrukets, trädgårdsnäringens och
skogsbrukets områden. Samtidigt överflyttades statens institut för folkhälsan
från socialdepartementet till jordbruksdepartementet.

Justitiedepartementet

Genom lag som trätt i kraft den 1 januari har införts en helt ny och
enhetlig organisation av de allmänna underrätterna. Den tidigare uppdelningen
av underrätterna i häradsrätter och rådhusrätter med skilda
domförhetsregler upphörde och ersattes med en ensartad form av underrätt
— tingsrätten. Chef domare och administrativ chef i tingsrätt är
en lagman, tidigare borgmästare eller häradshövding. Övriga lagfarna
domare i tingsrätt benämns rådmän. Stora tingsrätter kan vara indelade
i avdelningar med en chefsrådman som ordförande. Den tidigare ordningen
med två olika nämndsammansättningar avskaffades och i stället
infördes en enhetlig nämnd bestående av fem nämndemän. Samtidigt
med tingsrättsreformen genomfördes en omfattande omreglering av domkretsarna
för att skapa större och administrativt mer rationella domstolsenheter.
 Staten övertog från årsskiftet ansvaret för underrätternas
lokaler, vilket dittills hade åvilat kommunerna.

Domstolsväsendets organisationsnämnd inrättades den 1 juli som ett
provisorium i avvaktan på att ställning tas till en central förvaltningsmyndighet
för domstolarna — domstolsverket. Nämnden har tillkommit
för att de tidsplaner som fastställts för domstolsväsendets anknytning
till olika ADB-system skall kunna hållas. Nämnden skall således
för domstolsväsendets del leda samordningen till statens ekonomiadministrativa
system (SEA), det s. k. PA-projektet (ett personaladministrativt
projekt) och rättsväsendets informationssystem (RI). I nämndens
uppgifter ingår även att verka för rationella kontorsrutiner och att
centralt handlägga lokal- och byggnadsfrågor. Nämnden leds av en styrelse,
 som består av ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter.
 Till nämnden har knutits ett kansli under ledning av en chefstjänsteman
som tillika är vice ordförande i styrelsen. Kansliet är uppdelat
på fyra enheter, vilka var och en förestås av en chef. Styrelsen med un -

89

dantag av vice ordföranden förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av
högst tre år. Kungl. Maj:t tillsätter chefstjänsterna.

Centralnämnden för fastighetsdata (se 1968 års verksamhetsberättelse,
 s. 70) har omorganiserats den 1 juli i samband med att nämndens
uppgift att utveckla en databank för ett centralt fastighetsregister utvidgats
till att omfatta även ett centralt inskrivningsregister. De båda
registren skall tekniskt samordnas inom databanken. Omorganisationen
innebär att verksamheten fördelats på fem enheter — en administrativ
enhet, en fastighetsregisterenhet, en inskrivningsregisterenhet, en teknisk
enhet och en utvecklingsenhet. Dessutom står en stabsenhet till kanslichefens
disposition.

Försvarsdepartementet

För att leda och genomföra den bistånds- och katastrofutbildning av
värnpliktiga m. fl. som skall inledas budgetåret 1972/73 har den 1 juli
inrättats ett under departementet fristående organ — biståndsutbildningsnämnden.
 Målet för utbildningen är att skapa en reserv för rekrytering
av personal för bilateralt och multilateralt utvecklingssamarbete
samt för katastrofhjälp. Nämnden består av högst sex ledamöter jämte
ersättare, vilka samtliga förordnas av Kungl. Maj:t för högst tre år. Hos
nämnden finns ett kansli som förestås av en chef.

Socialdepartementet

Apoteksväsendet förstatligades den 1 januari i och med att staten genom
lag tillerkändes ensamrätt att driva detaljhandel med läkemedel.
Enligt överenskommelse mellan staten och apotekarsocieteten överfördes
vid samma tidpunkt all apoteksrörelse till Apoteksbolaget AB, som
bildats av staten och en av apotekarsocieteten grundad stiftelse. Aktiemajoriteten
innehas av staten, som därmed äger huvudbestämmanderätten
i bolaget. Statens ensamrätt till upphandling och distribution av
läkemedel har i princip upplåtits på apoteksbolaget. Bolaget står under
ledning av en styrelse och en verkställande direktör. Styrelsen utgörs
av sju ledamöter, varav fem utses av Kungl. Maj:t och två av apotekarsocietetens
stiftelse. Under bolagets huvudkontor har upprättats sju regionkontor,
 ett för varje sjukvårdsregion.

Inom socialstyrelsen har den 1 januari en ny avdelning — läkemedelsavdelningen
— bildats genom sammanslagning av socialstyrelsens
läkemedelsbyrå, statens farmacevtiska laboratorium, farmakopélaboratoriet
och läkemedelsbiverkningsnämndens verkställande del. En väsentlig
orsak till omorganisationen var behovet av samordning och förstärkning
av läkemedelskontrollens resurser. Den nya avdelningen är organiserad
på en allmän läkemedelsbyrå, en registreringsbyrå, som ersätter
den tidigare läkemedelsbyrån, och ett läkemedelslaboratorium. Laboratoriet
har hand om den laboratorie- och utredningsverksamhet som ti -

90

digare ombesörjdes av statens farmacevtiska laboratorium och svenska
farmakopékommittén. Verksamheten vid laboratoriet är uppdelad på
fyra enheter, som var och en förestås av en professor. Till den nya avdelningen
har vidare knutits läkemedelsnämnden, som är socialstyrelsens
beslutande organ i registreringsärenden, socialstyrelsens kommitté
för läkemedelsinformation och en kommitté för läkemedelsbiverkningsfrågor,
 en motsvarighet till tidigare läkemedelsbiverkningsnämnden. Under
läkemedelsnämnden har inrättats en kommitté för farmakopéfrågor,
som Kungl. Maj:t utser särskilt.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 februari har inrättats en till arbetarskyddsstyrelsen
knuten företagshälsovårdsdelegation. Som ledamöter
i delegationen ingår representanter för parterna på arbetsmarknaden
samt för sjukvårdshuvudmännen, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen
och arbetsmedicinska institutet. Ordförande är chefen för arbetarskyddsstyrelsen.
 Delegationens uppgift är att främja företagshälsovårdens
utveckling och att underlätta en samplanering av denna verksamhet
och samhällets hälso- och sjukvård.

Kommunikationsdepartementet

Fraktbidragsnämnden tillkom den 1 januari som central förvaltningsmyndighet
med uppgift att handlägga ärenden om statligt regionalpolitiskt
transportstöd. Nämnden består av tre ledamöter med ersättare. Hos
nämnden finns ett kansli som förestås av en kanslichef. Ledamöterna och
suppleanterna, som utses av Kungl. Maj:t, bör vara opartiska och ha
god insikt i frågor som berör trafik och transportförhållanden.

Med uppgift att planlägga och leda omläggningen till ett nytt bilregister,
 baserat på automatisk databehandling, har den 1 januari inrättats
bilregisternämnden. Nämnden åligger även att i samråd med körkortsutredningen
utveckla och bygga upp ett nytt körkortsregister, som skall
samordnas med bilregistret. Under omläggningstiden fungerar nämnden
som central registreringsmyndighet. Denna funktion skall senare överföras
till trafiksäkerhetsverket. Nämnden, som förordnas av Kungl.
Maj:t, består av åtta ledamöter. Som ledamöter ingår — förutom den
hittillsvarande bilregisterutredningen och körkortsutredningen — företrädare
för kommunikationsdepartementet, rikspolisstyrelsen, trafiksäkerhetsverket,
 statskontoret, statistiska centralbyrån och riksskatteverket.
 För nämndens verksamhet finns ett kansli som under kanslichefen
organiserats på fyra huvudfunktioner, nämligen samordning, registrering,
 systemutveckling och datamaskindrift.

Med utgången av juni upphörde statens trafiksäkerhetsråd och statens
väginstitut med sin verksamhet. I stället inrättades den 1 juli ett
nytt statens väg- och trafikinstitut för forsknings- och utvecklingsverksamhet
avseende huvudsakligen vägar, vägtrafik och vägtrafiksäkerhet.
Härvid överfördes till det nya institutet dels de aktiviteter som statens

91

väginstitut dittills bedrivit, dels den forsknings- och utredningsverksamhet
som statens trafiksäkerhetsråd utfört i egen regi. Chef för det nya
institutet är en överdirektör. Den översiktliga ledningen av institutets
verksamhet utövas av en styrelse, som består av överdirektören jämte
nio andra ledamöter. Inom institutet finns fyra avdelningar samt en ledningsgrupp
med sekretariat. Avdelningarna är vägavdelningen, trafikantoch
fordonsavdelningen, trafikavdelningen och driftavdelningen. Forskningsverksamheten,
 som ofta blir av tvärvetenskaplig natur, bedrivs genom
särskilda av institutet tillsatta projektgrupper.

Den forskningsrådsfunktion som åvilade statens trafiksäkerhetsråd
övertogs den 1 juli av en samma dag inrättad tränsportforskningsdelegation.
 Transportforskningsdelegationen handhar uppgifter som avser initiativ,
 planläggning, samordning och stöd i fråga om forskning och utveckling
rörande transporter, trafik och trafiksäkerhet i den mån sådana
uppgifter inte ankommer på annan statlig myndighet. Delegationen
består av fjorton av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter, som företräder
trafikverken, forskning och näringsliv. För beredning av frågor
inom delegationens verksamhetsområde inrättar delegationen expertnämnder.
 Till delegationen skall knytas en professur i trafiksäkerhet
med placering vid Chalmers tekniska högskola. Vidare finns ett kansli.
Mot delegationens beslut i ärende om stöd till forskning och utveckling
får talan ej föras.

Finansdepartementet

Riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
samt kontrollstyrelsen uppgick den 1 januari i en ny central förvaltningsmyndighet
för beskattnings-, uppbörds- och folkbokföringsväsendet
med benämningen riksskatteverket. I verket inordnades också sjömansskattekontoret
med bibehållen placering i Göteborg. Riksskatteverket
övertog vidare de uppgifter som tidigare ankom på kupongskattenämnden
och kupongskattekontoret samt det allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden. Sjömansskattenämnden och energiskattenämnden
har organisatoriskt knutits till verket. Verket leds av en
generaldirektör och en överdirektör, vilka även är ordförande respektive
vice ordförande i styrelsen. I styrelsen ingår därutöver minst sex andra
ledamöter som utses av Kungl. Maj:t. Verket är organiserat på åtta huvudenheter
för respektive administration, rättsärenden, direkt skatt, indirekt
skatt, kontroll och revision, folkbokföring och val, driftteknik
samt alkoholärenden. Vidare finns en enhet för allmänna ombud och
ett sekretariat till verksledningen. För att handlägga ärenden om förhandsbesked,
 bindande förklaringar och dispenser i rättsfrågor finns
inom verket en nämnd för rättsärenden med generaldirektören som ordförande
jämte tretton andra ledamöter och sexton suppleanter utsedda
av Kungl. Maj:t.

92

Fr. o. m. den 1 januari har genom lag införts ett nytt system för aktieregistrering
m. m. som ger möjlighet för aktiebolag att förenkla hanteringen
av dessa värdehandlingar med hjälp av datateknik. Denna databehandling
har centraliserats till ett av staten och fondkommissionärerna
bildat bolag, Värdepapperscentralen VPC AB. Enligt bolagsordningen,
 som har stadfästs av Kungl. Maj:t, skall VPC:s styrelse bestå av sex
ledamöter, av vilka staten och fondkommissionärerna utser hälften vardera.
 Bolaget står under tillsyn av bankinspektionen.

Den 1 juli tillkom statens personalnämnd genom en organisatorisk
sammanslagning av statens personalvårdsnämnd och statens omplaceringsnämnd.
 Nämnden är central förvaltningsmyndighet för den personaladministrativa
verksamheten inom statsförvaltningen och centralt organ
inom tillämpningsområdet för den statliga personalpensioneringen
i frågor som rör partiellt arbetsföra och åtgärder för att förebygga sjukpensionering.
 Nämnden har vidare tilldelats en väsentlig roll vid lösandet
av samordningsfrågor av personaladministrativ natur som uppkommer
i samband med omlokalisering av viss statlig verksamhet. Ledningen
utövas av en styrelse och av en överdirektör som chef. I styrelsen
ingår överdirektören som ordförande och högst åtta andra ledamöter
som utses av Kungl. Maj:t. Högst fyra av dessa skall företräda personalorganisation.
 Nämnden är organiserad på fyra enheter och en riksarbetsgrupp.
 Vidare finns fyra regionkontor.

Nämnden för vissa omplaceringsfrågor inrättades den 1 juli med uppgift
att på ansökan av anställd vid myndighet eller institution som skall
omlokaiiseras pröva om de skäl den anställde åberopar mot flyttning
från Stockholm är så vägande att han bör undantas från flyttning. Mot
nämndens beslut i skälighetsfrågan får talan ej föras. Nämnden, som
förordnas av Kungl. Maj:t, består av ordförande och två andra ledamöter.
 Hos nämnden finns en kanslichef.

Med uppgift att bl. a. verka för samordning av de offentliga organens
informationsinsatser har den 1 juli inrättats nämnden för samhällsinformation.
 Nämnden består av ordförande, vice ordförande och åtta andra
ledamöter. Samtliga förordnas av Kungl. Maj:t. Hos nämnden finns ett
kansli som förestås av en informationschef.

Presstödsnämnden inrättades den 1 juli för att pröva frågor om statligt
stöd till dagstidningsföretag i form av lån ur pressens lånefond och
i form av produktionsbidrag. Vid handläggning av låneärende består
nämnden, liksom den tidigare styrelsen för pressens lånefond, av ordförande
och två andra ledamöter. Vid handläggning av ärende om produktionsbidrag
ingår i nämnden ytterligare fem ledamöter. Samtliga
ledamöter jämte personliga suppleanter för dem utses av Kungl. Majit.
Talan får ej föras mot presstödsnämndens beslut i låneärende eller ärende
om produktionsbidrag.

93

U tbildningsdepartementet

Tillsynen över utbildningen inom lantbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen
överfördes den 1 juli från lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen
till skolöverstyrelsen, där en särskild byrå inrättades för denna
utbildning. Vidare tillkom den 1 juli en pedagogisk nämnd inom skolöverstyrelsen.
 Nämnden har till uppgift att som rådgivande organ bereda
frågor om pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete, däri inbegripet
utvärdering av utbildningsverksamheten. I nämnden, som består
av sex av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter jämte suppleanter, skall
ingå bl. a. företrädare för allmänna samhällsintressen, företrädare för
skolans huvudmän, personal och elever samt företrädare för beteendevetenskaplig
forskning.

En ny högskoleenhet för maskinteknisk utbildning och forskning har
den 1 juli inrättats i Luleå. Ledningen för högskoleenheten i Luleå vilar
under uppbyggnadsskedet på organisationskommittén för högre teknisk
utbildning och forskning i övre Norrland.

Som ett led i den fortsatta utbyggnaden av socionomutbildningen inrättades
den 1 juli en ny socialhögskola i Östersund. Verksamheten vid
den nya högskolan organiseras på samma sätt som vid de övriga socialhögskolorna.
 Högskolan skall således ledas av en av Kungl. Maj:t utsedd
styrelse samt av lärarråd och rektor.

Socialhögskolornas centrala organ, samarbetsnämnden för socialhögskolorna,
 har den 1 juli fått ökade befogenheter och samtidigt bytt namn
till nämnden för socionomutbildning. Bl. a. har ansvaret för förslag till
anslagsframställningar avseende socialhögskolorna lagts på nämnden.
Nämnden skall också tillse att planerna över studiegången ges likvärdig
utformning vid samtliga socialhögskolor. I samband med utvidgningen
av nämndens kompetens har dess sammansättning ändrats.

Handelshögskolan i Göteborg upphörde den 1 juli som självständig
myndighet och inordnades i Göteborgs universitet.

Statliga musikhögskolor inrättades den 1 juli i Göteborg och Malmö
genom att staten övertog ansvaret för den utbildningsverksamhet som
bedrevs vid musikkonservatorierna i dessa kommuner. Samtidigt har
Musikaliska akademiens styrelse upphört att vara högsta ledningsorgan
för musikhögskolan i Stockholm. Ledningen av de tre musikhögskolorna
utövas sedan den 1 juli av särskilda styrelser utsedda av Kungl. Maj:t.

Stiftelsen Folkmåls- och folkminnesinstitutet för övre Norrland omorganiserades
den 1 juli till en statlig institution. Den nya institutionen
inordnades under namn av dialekt- och ortnamnsarkivet i Umeå som en
särskild enhet i myndigheten dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt
visarkiv (se 1970 års verksamhetsberättelse, s. 78).

Frågor om statligt stöd till kulturella och ideella tidskrifter prövas
fr. o. m. den 1 juli av en för ändamålet inrättad fristående myndighet
— tidskriftsnämnden. Nämnden består av ordförande och sex andra

94

ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t för högst tre år. Bland ledamöterna
bör ingå representanter för pressen, författarna och folkbildningen. Hos
nämnden finns en sekreterare som förordnas av Kungl. Maj:t. Besvär
över nämndens beslut i ärende om tidskriftsstöd får inte anföras.

Jordbruksdepartementet

Enligt en lag om växförädlarrätt, som trätt i kraft den 1 juli, kan
växtförädlare genom registrering erhålla ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja
en av honom framställd växtsort. Som registreringsmyndighet har
den 1 juli inrättats ett nytt organ, statens växtsortnämnd. Den nya
nämnden har även övertagit originalutsädesnämndens uppgifter enligt
kungörelsen om statsplombering av utsäde. Växtsortnämnden består av
ordförande och vice ordförande samt högst elva andra ledamöter, samtliga
förordnade av Kungl. Maj:t. Inom nämnden finns en avdelning
för växtförädlarrättsfrågor och en avdelning för odlingsvärdesfrågor.
Vidare finns ett kansli som förestås av en chef.

Handelsdepartementet

Marknadsrådet inrättades den 1 januari genom särskild lag för att
som första och enda dömande instans pröva frågor om förbud mot
reklam- och marknadsföringsåtgärd som strider mot god affärssed eller
på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Samtidigt
överfördes till det nya rådet den dömande funktion på konkurrensbegränsningsområdet
som till utgången av år 1970 åvilat dåvarande näringsfrihetsrådet.
 Fr. o. m. den 1 juli handlägger rådet även som enda
instans ärenden enligt lagen om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor.
Marknadsrådet, som utses av Kungl. Majit, består av ordförande och
vice ordförande samt åtta andra ledamöter, av vilka två är särskilda
ledamöter, en för ärenden om konkurrensbegränsning och en för ärenden
om otillbörlig marknadsföring och ärenden om otillbörliga avtalsvillkor.
 Ordföranden och vice ordföranden skall vara lagkunniga och
erfarna i domarvärv. Av övriga ledamöter företräder tre företagarintressen
och tre konsument- och löntagarintressen.

Det allmännas talan inför marknadsrådet skall i ärenden enligt lagen
om otillbörlig marknadsföring föras av konsumentombudsmannen, som
inledde sin verksamhet den 1 januari. Konsumentombudsmannen skall i
övrigt ha en övervakande funktion inom marknadsföringsområdet. Fr.

o. m. den 1 juli har konsumentombudsmannen också tillagts motsvarande
arbetsuppgifter enligt lagstiftningen om förbud mot otillbörliga
avtalsvillkor. Konsumentombudsmannen utses av Kungl. Majit och
skall vara lagkunnig. Han biträds i sin tjänstgöring närmast av en ställföreträdare.
 Inom myndigheten finns två enheter, en för marknadsföringsärenden
och en för ärenden enligt lagen om otillbörliga avtalsvillkor,
 samt ett gemensamt sekretariat.

95

Näringsfrihetsombudsmannen är liksom tidigare övervakande organ
inom konkurrensbegränsningsområdet med rätt att föra talan inför
marknadsrådet.

Inrikesdepartementet

För att handlägga ärenden om samråd i fråga om lokalisering av
företag har inom arbetsmarknadsstyrelsen den 1 januari inrättats en
särskild lokaliseringsdelegation. Verkschefen är ordförande i delegationen.
 I denna ingår därutöver minst sex av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter.
 De skall representera staten, kommunerna, näringslivet och
arbetstagarna.

Civildepartementet

En partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen har trätt
i kraft den 1 juli i syfte att få till stånd en förbättrad samordning av
de statliga länsorganens planeringsarbete. Den nya länsstyrelsen har som
huvuduppgift att leda och samordna denna verksamhet på samhällsplaneringens
område. Sålunda har beslut i frågor av större regionalpolitisk
betydelse som berör fördelningen av bostadsbyggandet, planeringen
av jordbrukets och skogsbrukets lokalisering och utveckling,
vissa frågor inom arbetsmarknadspolitiken samt planeringen av skolors
lokalisering och dimensionering flyttats från fristående länsnämnder till
länsstyrelsen. Vidare har länsarkitekten samt överlantmätaren och länslantmäterikontoret
inordnats i länsstyrelsen. Den nya länsstyrelsen leds
av en lekmannastyrelse med landshövdingen som ordförande och tio
andra ledamöter, av vilka landstinget väljer fem och Kungl. Maj:t utser
fem. Landstingets uppgift som valkorporation är att se till att länsstyrelserna
tillförs ledamöter med primär- och landstingskommunal erfarenhet.
Det förutsätts att Kungl. Maj:t tillför styrelsen sådana ledamöter som
har erfarenhet från arbetsmarknad och näringsliv. Mandattiden för ledamöterna
är tre år och landshövdingen förordnas för högst sex år i
likhet med cheferna för flertalet centrala verk. Tidigare indelning av
länsstyrelsen i landskansli och landskontor har upphört. Den nya länsstyrelsen
har organiserats på tre huvudavdelningar, nämligen planeringsavdelningen,
 skatteavdelningen och förvaltningsavdelningen, var och en
med ett länsråd som chef. Till förvaltningsavdelningen har knutits en
länsskatterätt och en länsrätt (se nedan). Dessutom finns en administrativ
enhet och en länspolischefsexpedition. För Stockholms och Gotlands
län har vissa avvikelser gjorts i vad gäller organisationsstrukturen.

Som ett led i förestående förändringar inom förvaltningsrättskipningen
har genom lag som trätt i kraft den 1 juli inrättats skatterätter
och länsrätter. Skatterätter är dels länsskatterätterna, vilka ersätter de
tidigare prövningsnämnderna, dels den mellankommunala skatterätten,
som ersatt den mellankommunala prövningsnämnden. Länsskatterätt

96

och länsrätt har organisatoriskt knutits till länsstyrelsen (se ovan),
medan den mellankommunala skatterätten har sitt kansli i riksskatteverket.
 Länsrätts kompetensområde omfattar vissa av de mål som tidigare
handlagts inom länsstyrelsens landskansli, i huvudsak mål enligt
barnavårdslagen och nykterhetsvårdslagen samt körkortsmål. I skatterätt
och länsrätt ingår en jurist som ordförande samt nämndemän.
Nämndeman i länsdomstol väljs av landstinget. Kungl. Maj:t förordnar
nämndeman i mellankommunala skatterätten. Ordförande i till länsstyrelsen
knuten domstol skall tillika vara tjänsteman i länsstyrelsen.

Vissa för länsstyrelserna gemensamma administrativa servicefrågor
har handlagts inom tre nämnder, kallade antagningsnämnd, utbildningsnämnd
och blankettnämnd. Dessa nämnder fördes den 1 juli samman
till ett enda organ, länsstyrelsernas organisationsnämnd, som försågs
med ett kansli om fem handläggande personer. Den nya nämnden består
av ordförande och högst åtta andra ledamöter.

Lantinäteristyrelsen omorganiserades den 1 juli och tillfördes samtidigt
en lekmannastyrelse, bestående av verkschefen och högst sex andra
ledamöter. Omorganisationen har föranletts av de reformer i fråga om
fastighetsbildning och fastighetsregistrering som skall genomföras och
som innebär att för land och stad enhetliga regler införs. Härigenom
bortfaller grunden för en organisation av styrelsen som i stor utsträckning
bygger på hittillsvarande skillnader i regelsystemet för land och
stad. Den nya organisationen innebär att styrelsen uppdelats på fem
byråer, administrativa byrån, fastighetsbildningsbyrån, registerbyrån,
tekniska byrån och värderingsbyrån, samt en stabsenhet för bl. a. samordningsuppgifter
och en utvecklingsenhet för vissa registerfrågor.

Riksdagen och dess verk

Den 1 januari har inrättats riksdagens besvärsnämnd, som från bankoutskottet
övertagit besvärsprövning inom riksdagsförvaltningen. Besvärsnämnden
består av ordförande och fyra andra ledamöter, valda inom
riksdagen. Ordföranden skall inneha eller ha innehaft domarämbete.
Han får ej vara ledamot av riksdagen. För ordföranden skall finnas en
ställförträdare och för varje ledamot en suppleant.

Talmannen är från den 1 januari självskriven ordförande i riksdagens
förvaltningsstyrelse, tidigare styrelsen för riksdagens förvaltningskontor.

Vissa uppgifter om den statliga personalorganisationen

Antalet statstjänstemän uppgick den 1 oktober 1970 till 296 653,
varav 168 646 inom den allmänna civilförvaltningen och försvarsväsendet
samt 128 007 inom affärsverken. Motsvarande antal vid samma tidpunkt
året dessförinnan var respektive 273 544, 154 122 och 119 422.

97

Den allmänna civilförvaltningens och försvarsväsendets tjänstemannapersonal
fördelade sig på statsdepartement m. m. på följande sätt (1969
års tal inom parentes).

Justitiedepartementet

28 588

(27 380)

Utrikesdepartementet

1 802

(1 742)

Försvarsdepartementet

43 283

(42 159)

Socialdepartementet

10 728

(10 042)

Kommunikationsdepartementet

8 069

(7 888)

Finansdepartementet

9 003

(8 442)

Utbildningsdepartementet

29 560

(24 028)

Jordbruksdepartementet

5 760

(5 047)

Handelsdepartementet

1 371

(1 281)

Inrikesdepartementet

9 570

(6 568)

Civildepartementet

18 591

(17 461)

Industridepartementet

1 118

(961)

Riksdagen och dess verk

1 203

(1 123)

Motsvarande redovisning för affärsverkens tjänstemän har följande
utseende.

Postverket

45 351

(43 417)

Statens järnvägar

42 431

(38 398)

Televerket

29 748

(27 548)

Luftfartsverket

1 066

(951)

Förenade fabriksverken

2 957

(2 849)

Statens vattenfallsverk

4 886

(4 659)

Domänverket

1 568

(1 600)

De kvinnliga tjänstemännens antal var 103 685 eller 35 procent.

Statstjänstemännen fördelade sig
som följer.

procentuellt efter löneplan m. m.

Löneplan A

82,1

Löneplan 8

1,0

Löneplan C

0,9

Löneplan U

4,4

Löneplan D, E, P, S

0,3

Arvodister (icke löneplansplacerade) 11,3

Under tiden oktober 1969—september 1970 avgick sammanlagt 26 155
statstjänstemän.

Antalet av staten anställda arbetare utom städningspersonal var vid
utgången av år 1970 54 033 (ett år tidigare 51 707). Städningspersonal,
inklusive vikarier, uppgick den 31 december 1970 till 13 947 (14 224).
Den 1 oktober 1970 fanns det 106 611 (100 106) tjänstemän inom statsunderstödd
verksamhet.

Under år 1970 utbetalade staten i löner till personal i egen verksamhet
10 689 (1969 9 761) milj. kronor, varav 9 252 (8 293) milj. kronor avsåg
tjänstemän och 1 437 (1 463) milj. kronor arbetare, inklusive städningspersonal.

4 Riksdagen 1972. 2 sami.

98

REVISORERNAS ORGANISATION OCH
ARBETSFORMER

I fjolårets verksamhetsberättelse erinrades om att talmanskonferensen
hade tillsatt en särskild utredning för att närmare överväga frågan om
riksdagens revisorers uppgift i konstitutionellt och principiellt avseende
jämte därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen, som antagit
benämningen 1970 års revisionsutredning, har efter fullgjort uppdrag
avlämnat ett den 17 februari 1971 dagtecknat betänkande med vissa
synpunkter och förslag, avseende dels revisionsverksamhetens inriktning
och allmänna organisation, dels det revisorerna underställda kansliets
uppbyggnad och arbetsformer. Efter hemställan av konstitutionsutskottet
i dess betänkande nr 37 har 1971 års riksdag beslutat om ändrad personalorganisation
för riksdagens revisorers kansli i enlighet med revisionsutredningens
förslag och samtidigt anhållit hos Kungl. Maj:t att
utredningens betänkande måtte överlämnas till grundlagberedningen för
vidare prövning av i betänkandet behandlade frågor av betydelse för
utformningen av nya grundlagsstadganden om riksdagens revisorer eller
eljest av konstitutionell betydelse.

Genom riksdagens nyssnämnda beslut har kansliet tillförts netto
fem nya tjänster. Efter sedvanliga förhandlingar om lönegradsplaceringar
omfattar personalorganisationen nu följande tjänster, nämligen en
tjänst som kanslichef i Cp 4, två tjänster som byråchef i Cr 2, två
tjänster som revisionsdirektör i Be 6 eller Ce 1, tre tjänster som avdelningsdirektör
i Be 6, fyra tjänster som byrådirektör i högst Ae 30, en
tjänst som byråassistent i Ae 19, en tjänst som förste expeditionsförman
i Ae 15 och en tjänst som kontorsskrivare i Ae 13. Sistnämnda
tjänst har inte kunnat tillsättas utan är vakant. I stället har av revisorerna
inrättats en tjänst som assistent i Ag 15.

Den omläggning av kansliets arbetsformer som förutsattes i riksdagsbeslutet
har i stort sett följande innebörd.

Kanslichefen skall i görligaste mån befrias från rutingöromål för
att mera odelat kunna ägna sig åt planläggning, samordning och ledning
av kansliets arbete. Hans främsta uppgift skall vara att fortlöpande
följa utvecklingen inom den statliga och statsunderstödda verksamheten,
 att på grundval härav göra upp förslag till årlig granskningsplan
samt att, sedan dylik plan har antagits av revisorerna, fördela beslutade
granskningsärenden på vederbörande tjänstemän och meddela
allmänna anvisningar för utredningsarbetets bedrivande. I sin verksamhetsplanering
skall kanslichefen biträdas dels av de båda byråcheferna,
 dels av en avdelningsdirektör i stabsbefattning med uppgift

99

framför allt att utföra förberedande undersökningar och speciella förvaltningsanalyser.

Byråcheferna skall inte längre tilldelas egna utredningsuppdrag utan
i stället bli ansvariga för att utredningsarbetet utförs enligt fastställda
riktlinjer. Själva utredningsarbetet skall förläggas till fyra utredningsgrupper,
 envar bestående av en revisionsdirektör eller avdelningsdirektör
som projektledare och en byrådirektör som dennes medhjälpare samt
vid behov förstärkt med utomstående expertis. Förutom att lämna närmare
anvisningar för utredningsgruppernas arbete skall det ankomma
på byråcheferna att efter samråd med kanslichefen upprätta förslag
till revisorernas slutliga ställningstaganden i granskningsärendena, avseende
i förekommande fall skrivelser till Kungl. Maj:t eller riksdagen.

Den nya personalorganisationen har slutligt genomförts per den 1
november 1971. Någon större erfarenhet av dess verkningssätt har därför
ännu inte kunnat vinnas. Därtill kommer att en viss omställningsperiod
torde vara ofrånkomlig, under vilken lämpligaste arbetsformer
får övervägas och prövas mera i detalj. Revisorerna har dock den bestämda
uppfattningen, att kansliet numera har erhållit en principiellt
riktig uppbyggnad som svarar mot granskningsverksamhetens krav.
Frågan om revisorernas personalorganisation, vilken varit under utredning
i flera år, måste därmed anses ha fått en lösning på längre sikt.
Inte minst genom den konsekventa arbets- och ansvarsfördelning som
den nya organisationen innefattar torde en fast grund ha lagts för ett
effektivt och systematiskt kansliarbete.

En tablå över den nya kansliorganisationen är som bilaga 1 fogad vid
denna berättelse.

Till sist må nämnas att revisorerna den 18 november 1971 har antagit
en ny arbetsordning, innebärande en anpassning till de ovan beskrivna
organisatoriska förändringarna. Närmast med anledning av
övergången från tvåkammar- till enkammarsystem inom riksdagen har
därjämte en mindre överarbetning av vissa andra paragrafer gjorts.

FÖREDRAGNINGAR OCH BESÖK

Även under år 1971 har ett antal särskilda föredragningar hållits
inför revisorerna i plenum. Syftet därmed har liksom tidigare varit att
ge revisorerna en närmare inblick i verksamheten inom centrala statliga
förvaltningsområden. Redogörelser av nu angivet slag har lämnats
av följande chefstjänstemän:
riksbankschefen Åsbrink;

generaldirektören Skiöld, statens trafiksäkerhetsverk;
generaldirektören Löfqvist, statskontoret;

100

överdirektören Resare, försvarets rationaliseringsinstitut;
generaldirektören Åström, riksförsäkringsverket;
riksbibliotekarien Willers;

generaldirektören Englund, statens pris- och kartellnämnd.

Riksbankschefens föredragning har avsett det penningpolitiska läget,
medan generaldirektören Löfqvist har lämnat vissa allmänna uppgifter
om den av statskontoret bedrivna rationaliseringsverksamheten, som
ytterligare har blivit belyst av andra tjänstemän hos ämbetsverket. I
övrigt har redogörelserna gällt förhållanden inom respektive myndigheters
förvaltningsområden. Riksbibliotekariens föredragning har varit
förlagd till kungl, biblioteket, som alltså har besökts av revisorerna.
Därvid har även transportanordningar inom biblioteket och dettas tekniska
förbindelser med andra bibliotek studerats.

Revisorerna har vidare gjort en inspektionsresa på kungl. Djurgården
i Stockholm. I samband därmed har representanter för riksmarskalksämbetet
och djurgårdsförvaltningen lämnat upplysningar om aktuella
byggnads- och underhållsobjekt samt andra åtgärder för områdets skötsel.
 Besök har också avlagts vid Stockholms universitets nya anläggning
på Frescati, varvid revisorerna har fått ta del av redogörelser för
verksamheten och beretts tillfälle att bese olika lokaler.

Härutöver har revisorerna eller tjänstemän hos revisorerna företagit
ett antal besök som i allmänhet stått i samband med resor till skilda
delar av landet. Vid resornas planläggning och genomförande har
följts i stort settt samma principer som tidigare. De sålunda avlagda
besöken har varit följande.

Gemensamma resor

östergötlands län

Revisorerna har under fem dagar i juni månad gjort en resa i östergötlands
län. Programmet upptog som huvudpunkt ett besök vid länsstyrelsen
i Linköping, varvid landshövdingen lämnade en ingående
redogörelse för länets aktuella utveckling. Genom specialföredragningar
berördes dessutom frågor om länsplaneringen, naturvården, jordbruksrationaliseringen,
 den statliga väghållningen, bostadsförsörjningen och
industrins läge.

Besök företogs även vid regionsjukhuset i Linköping, som har karaktären
av undervisningssjukhus. Särskild uppmärksamhet ägnades därvid
frågan om samarbetet mellan staten och vederbörande landsting, framför
allt i vad avser läkarutbildning och medicinsk forskning. Besöket avslutades
med en rundvandring, omfattande några avdelningar och institutioner
vid vilka kandidatutbildning förekommer.

Förhållandena vid Linköpings högskola blev likaledes föremål för

101

revisorernas intresse. I samband med besök vid högskolan gjorde sig
revisorerna sålunda underrättade om dess organisation, verksamhet
och väntade utveckling. Vidare studerades lokalsituationen, tillämpad
byggnadsteknik och TV-undervisningen vid den tekniska fakulteten. Revisorerna
besökte också vissa kulturella institutioner i Vadstena, främst
Vadstena slott, vari landsarkivet är inrymt, Bjälbopalatset, Klosterkyrkan
och Vadstena teater. Från landshövdingens sida framfördes
därvid vissa synpunkter på de statliga engagemangen i staden, varjämte
en del praktiska restaureringsproblem berördes.

I länets östra del besökte revisorerna statens trädgårdsskola i Norrköping,
 Bråvalla flygflottilj, Marvikens kraftstation och det Bråvallakraft
AB tillhöriga kraftvärmeverket i Norrköping. På samtliga platser
blev revisorerna genom olika föredragningar informerade om pågående
verksamhet. Programmet för besöket på flygflottiljen omfattade även
demonstration av viss flygmateriel, av jaktrotes uppträdande i beredskapsläge
och av attack med jaktgrupp. I Marviken var intresset framför
allt knutet till aktuella om- och utbyggnadsplaner. Revisorerna bereddes
vidare tillfälle att i Norrköping ta del av kommunstyrelsens syn
på frågan om näringslivets strukturrationalisering och om lokaliseringspolitiken.
 I anslutning härtill var ordnad en rundtur i staden med besök
vid industriområden, hamnanläggningar, fritidsanordningar och museum.

I resan ingick slutligen ett besök vid Saab-Scania:s anläggningar i
Linköping. I samband därmed orienterades revisorerna om företagets
verksamhet och omfattande statsleveranser samt fick närvara vid en
provflygning med ett plan av typ Viggen.

Jämtlands län

En motsvarande resa har under fem dagar i augusti månad företagits
i Jämtlands län. Resan inleddes med ett besök vid länsstyrelsen i Östersund,
 varvid landshövdingen i en översiktlig framställning belyste aktuella
förhållanden och problem inom länet. Speciella redogörelser lämnades
vidare för länsplaneringen, företagslokaliseringen, jordbruksrationaliseringen
samt åtgärder till förmån för samebefolkningen och rennäringen.

Föredragningarna fullföljdes genom en resa i länet, vilken hade till
syfte att göra det möjligt för revisorerna att på ort och ställe skaffa sig
inblick i en del av de vid länsstyrelsen behandlade problemen. Genom
resan, som omfattade två dagar, fick revisorerna framför allt upplysningar
om den inom länet bedrivna lokaliseringspolitiken, inkl. av statliga
och kommunala myndigheter vidtagna åtgärder för turistnäringens
främjande. Förutom industriföretag och turistanläggningar besökte re -

102

visorerna SR-jordbruk, norrländska fjällägenheter och jämtländska arrendelägenheter
samt en sameby.

En hel dag ägnades åt studium av militära förhållanden. Vid militärområdesstaben
i östersund lämnades sålunda av militärbefälhavaren och
av honom underställd stabspersonal ingående redogörelser för militärbefälhavarens
uppgifter samt för militärområdesstabens organisation och
verksamhet. I anslutning härtill företogs ett besök på skjutfältet i Grytan,
 varvid pågående utbildning med därtill knutna skjutövningar demonstrerades.
 I samband med en redogörelse för verksamheten vid
Norrlands artilleriregemente i östersund förevisades lokaler och utbildningsanordningar
även vid detta förband.

Resan i länet avslutades med ett besök vid fångvårdsanstalten i Ulriksfors
samt vid vissa industriföretag i Strömsund, vilka erhållit statligt
lokaliseringsstöd.

Övriga resor

Försvarsdepartementet

I samband med pågående utredning av granskningsärendet om försvarets
centrala stabsorganisation har besök avlagts vid militärområdesstaben
i Kristianstad, varvid frågan om programbudgeteringen inom
försvaret dryftats även med företrädare för försvarsområde 15/Blekinge
kustartilleriförsvar. Därjämte har i samma syfte Skånska dragonregementet
i Hässleholm och Skånska flygflottiljen i Barkåkra besökts.

Kommunikationsdepartementet

I anslutning till en förberedande undersökning av statens järnvägars
distriktsorganisation har fem driftdistrikt och fyra bandistrikt besökts,
varvid organisatoriska frågor har dryftats. Den granskning som gjorts
av trivselåtgärder på statens järnvägars stationer har vidare innefattat
besök vid ett stort antal sådana stationer i olika distrikt.

U tbildningsdepartementet

Besök har avlagts vid universitetet i Lund, vid universitetsfilialen i
Växjö, vid lärarhögskolan i Malmö och vid en del gymnasiala skolor i
olika län. Besöken har föranletts av förberedelser för en undersökning
av arbetstidskontrollen vid utbildningsanstalter av skilda slag.

Inrikesdepartementet

I samband med utredningen av granskningsärendet om statlig kreditgaranti
till visst företag i pianobranschen har besök avlagts dels vid detta
företag, dels vid Värmlands läns företagareförening i Karlstad, dels
vid Ackordscentralen i Göteborg.

103

GRANSKNINGSVERKSAMHETEN

I verksamhetsberättelsen för år 1970 anmäldes bl. a. att fem under
året aktualiserade granskningsärenden ej hunnit slutbehandlas. I fyra
av dessa ärenden har revisorerna fattat definitivt beslut under år 1971,
medan ställningstagandet i ett ärende skjutits upp till följande år. De
slutliga avgöranden som träffats har i samtliga fall föranlett skrivelser
till Kungl. Maj:t.

Under år 1971 har inom revisorernas kansli färdigställts elva granskningspromemorior
och nio granskningsrapporter.

Av granskningspromemoriorna har fem efter sedvanligt remissförfarande
slutbehandlats av revisorerna. Denna prövning har föranlett skrivelser
till Kungl. Maj:t i tre fall, medan i övriga två fall någon annan
åtgärd inte har ansetts erforderlig än att vederbörande myndigheter
m. fl. har fått ta del av de tilläggspromemorior som har upprättats i
ärendena. Revisorerna har vidare fattat beslut i två ärenden utan föregående
remissbehandling av färdigställda granskningspromemorior. I
båda dessa fall har promemoriorna sänts över till de av granskningen
berörda myndigheterna för kännedom. Beträffande återstående fyra
granskningspromemorior är remissbehandlingen ännu inte avslutad i ett
fall, medan den slutliga prövningen pågår i tre fall.

Av de under året färdigställda granskningspromemoriorna har fyra
avsett principfrågor och andra frågor av större räckvidd, medan sju har
gällt mera speciella problem. Det avsteg från den hittillsvarande utvecklingslinjen
inom granskningsverksamheten som denna fördelning på
olika typer av ärenden kan ge ett intryck av hänger i huvudsak samman
med den under året genomförda omorganisationen av kansliet, vilken
rent temporärt har medfört en viss dämpning av utredningsarbetet och
därmed en förskjutning mot de ärenden på granskningsplanen som varit
mindre tidskrävande. För att visa att detta avsteg bara är tillfälligt vill
revisorerna nämna, att inte mindre än sex av de åtta ärenden som för
närvarande är under granskning inom kansliet avser frågor av principiell
eller generell karaktär. Huvudparten av de ärenden som därnäst
står i tur att undersökas gäller samma slag av frågor.

Även under år 1971 har utredningsverksamheten grundats på en av
revisorerna fastställd granskningsplan. Förutom de inledningsvis omnämnda
fem ärendena, vilka utretts men ej hunnit slutbehandlas under
år 1970, har granskningsplanen omfattat 32 ärenden. Av dessa har inte
mindre än 27 aktualiserats redan under föregående år utan att då kunna
utredas, medan fem är helt nya. Genom särskilda beslut av revisorerna
har granskningsplanen sedermera påförts ytterligare sex ärenden.

104

Som berörts tidigare har av nyssnämnda fem från fjolåret balanserade
ärenden samtliga utom ett slutbehandlats under år 1971. Granskningen
av övriga på den ursprungliga granskningsplanen upptagna ärenden har
i tolv fall kunnat föras så långt, att resultatet därav redovisats i särskilda
granskningspromemorior eller granskningsrapporter, medan efter förberedande
undersökningar fyra ärenden har avskrivits, beroende på att
olika omständigheter har gjort ytterligare granskning obehövlig. Detta
innebär att granskningen i 16 fall får fullföljas under år 1972. Därvid
har bortsetts från de fem ärenden, i vilka granskningspromemorior har
färdigställts men i vilka revisorerna ännu inte har tagit slutlig ställning.

Av de sex ärenden som i efterhand påförts granskningsplanen har ett
gett upphov till en granskningspromemoria, medan tre av olika skäl har
avskrivits. Två sådana ärenden återstår alltså att granska.

De lämnade uppgifterna ger vid handen, att ett betydande antal av de
på 1971 års granskningsplan upptagna eller eljest under året aktualiserade
ärendena över huvud taget inte har granskats eller i varje fall inte
har granskats i sådan utsträckning, att resultatet därav ännu har kunnat
redovisas i särskilda granskningspromemorior. Såsom påpekades redan i
fjolårets verksamhetsberättelse torde en viss ärendesbalans alltid komma
att föreligga med gällande system, vilket är så uppbyggt att granskningsplanen
skall ge perspektiv på verksamheten även för en längre tidsperiod
än ett enda år. Den uppmärksamhet som organisationsfrågorna
krävt under år 1971 har vidare lett till att vissa utredningar inte kunnat
slutföras inom beräknad tid. Sedan kansliets omorganisation numera har
genomförts och därmed mera ändamålsenliga former för dess arbete har
skapats, torde en förändring till det bättre härutinnan vara att vänta.
Revisorerna anser dock eftersläpningen i granskningsärendenas behandling
vara så stor, att de ämnar närmare överväga hithörande spörsmål i
samband med ställningstagandet till kommande granskningsplaner.

Om de under år 1971 granskade ärendena kan i varje särskilt fall följande
uppgifter lämnas.

Kungl, hov- och slottsstaterna
Ej avslutade ärenden

Kungl. Djurgårdens förvaltning
(granskningspromemoria nr 9/1971)

Enligt beslut av 1809 års riksdag är djurgårdsmarken upplåten till
Kungl. Maj:ts enskilda disposition. Inkomsterna därav får dock användas
endast för vissa speciella ändamål. En granskning av den till djurgårdsförvaltningen
knutna verksamheten har gjorts. Resultatet därav
har redovisats i en granskningspromemoria, vilken remissbehandlats.

105

Justitiedepartementet

Avslutade ärenden

Det statliga kommittéväsendet
(granskningspromemoria nr 13/1970)

Statens kostnader för kommittéväsendet har femdubblats under
tioårsperioden 1959/69 och uppgick för budgetåret 1969/70 till närmare
56 milj. kronor. Till en del torde denna utveckling ha varit betingad av
ökningen av antalet kommittéer, innebärande en tillväxt mellan åren
1960 och 1970 från 246 till 286. Den främsta anledningen till kostnadsstegringen
synes dock ha varit den kraftiga utvidgningen av den krets av
personer som på ett eller annat sätt tar del i kommittéarbetet. Bara antalet
sekreterare, biträdande sekreterare och experter utgjorde sålunda vid
ingången av sistnämnda år 1 691, vilket är mer än en fördubbling på tio
år.

Med hänsyn till nu berörda omständigheter har revisorerna funnit det
vara av intresse att ta upp hithörande förhållanden till närmare granskning.
 Syftet därmed har varit att få undersökt om de former i vilka den
statliga utredningsverksamheten bedrivs är i alla avseenden ändamålsenliga
eller om utrymme föreligger för en effektivisering av verksamheten.
Resultatet av den på revisorernas uppdrag verkställda undersökningen
har redovisats i en granskningspromemoria, vilken för yttrande har tillställts
statskontoret, riksrevisionsverket, byggnadsstyrelsen, grundlagberedningen
och departementsutredningen.

I granskningspromemorian har kommittéväsendets olika sidor blivit
grundligt belysta. De synpunkter och förslag som kommit fram vid
granskningen har sammanfattats i följande punkter.

1. Det statliga kommittéväsendet har en mycket stor omfattning. Kostnaderna
därför ökar kraftigt.

2. Behov föreligger av en rationalisering av de former under vilka verksamheten
bedrivs.

3. I första hand bör övervägas att inrätta en statsdepartementens kommittéavdelning
med uppgift att samordna kommittéernas verksamhet
och i övrigt på olika sätt underlätta, effektivisera och förbilliga deras
arbete.

4. En sådan avdelning skulle kunna biträda departementen i framför
allt följande hänseenden.

a) Genom att i förekommande fall undersöka om en kommitté över
huvud taget behöver tillsättas för ett visst utredningsuppdrag.

b) Genom att, när kommitté skall tillsättas, medverka i arbetet med
att välja ut för ändamålet lämpliga personer, häri inbegripna arbetsbiträden
av olika kategorier.

c) Genom att pröva om i kommittékungörelsen avsedd särskild un 4f

Riksdagen 1972. 2 sami.

106

dersökning behövs och, om så skulle vara fallet, hur den bör planeras.

d) Genom att granska utkast till direktiv.

e) Genom att medverka vid kommittés uppgörande av plan för verksamheten
och genom att kontrollera dess efterlevnad.

f) Genom att ge råd om behovet av att i kommittébetänkanden ägna
särskilda avsnitt åt historiska redogörelser och redogörelser för utländska
förhållanden.

g) Genom att på motsvarande sätt uttala sig om behovet av utrikes
studieresor.

h) Genom att lämna synpunkter på frågor om trycklov och remissinstanser.

i) Genom att utarbeta anvisningar med närmare föreskrifter för
kommittéernas verksamhet.

5. Alternativet med en statsdepartementens kommittéavdelning som har
inte bara samordnande utan också direkt utredande funktioner bör likaledes
prövas.

6. Särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan om kommittéernas lokalförsörjning,
 varvid bör undersökas förutsättningarna för att uppföra
ett av staten ägt kommittéhus och för kommittéerna att disponera en
konferensgård.

7. Rätten att besluta om ersättning för kommittéarbete bör, i den mån
ersättningen inte är fastställd i kommittékungörelsen, delegeras från
Kungl. Maj:t till vederbörande departementschef. Detsamma bör
gälla i ärenden om utrikes studieresor och i vissa andra fall.

8. Rätten att besluta i vissa ersättningsfrågor enligt allmänt resereglemente
eller utlandsresereglementet m. m. bör förås över från departementen
till statsdepartementens organisationsavdelning.

9. Särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan om större allsidighet i
kommittéernas sammansättning.

Samtliga remissinstanser är eniga om att kommittéernas lokalsituation
behöver förbättras i olika avseenden. Samstämmighet råder också om
att fördelar står att vinna genom delegering, från Kungl. Maj:t eller från
vederbörande departement, av rätten att besluta i vissa med kommittéarbetet
sammanhängande ärenden. Däremot ställer sig remissinstanserna
avvisande till tanken på en särskild kommittéavdelning inom
Kungl. Maj:ts kansli. I sammanhanget har framhållits att den erforderliga
samordningen av kommittéernas verksamhet fick anses vara en
uppgift för statsrådsberedningen och inte för ett fristående organ samt
att departementen ensamma måste ha ansvaret för den mera politiskt
betingade delen av verksamheten.

Revisorernas slutliga prövning av ärendet har resulterat i en skrivelse
till Kungl. Maj:t. I skrivelsen har bl. a. uttalats att det finns anledning
att närmare överväga de problem som bildar utgångspunkt för granskningspromemorians
förslag. Strävandena anses därvid böra inriktas på

107

att få till stånd sådana åtgärder att föreliggande möjligheter till rationalisering
och effektivisering av kommittéarbetet omsorgsfullt tas till vara.
En förutsättning härför har synts vara att uppsikten över kommittéväsendet
skärps inom Kungl. Maj:ts kansli.

I detta syfte har revisorerna föreslagit att en särskild enhet för kommittéfrågor
knyts till statsrådsberedningen. Denna enhet skulle ha en
biträdande och betjänande uppgift och kunde lämpligen ställas under
ledning av ett konsultativt statsråd. Enligt revisorernas mening skulle en
sådan enhet mycket väl kunna inrättas utan att fackdepartementens intressen
behövde trädas för nära. Dess största värde skulle ligga i att en
samlad överblick över kommittéväsendet bleve möjlig, samtidigt som de
enskilda departementen kunde få tillgång till värdefulla råd genom ett
sakkunnigt organ såväl på ett förberedande stadium som under det löpande
kommittéarbetet. Revisorerna har härvidlag särskilt framhållit
den betydelse som måste tillmätas dels frågan om kommittéarbetets
planläggning och kontrollen av att fastställda riktlinjer följs, dels frågan
om kommittébetänkandenas utformning och innehåll. I båda dessa avseenden
syntes genom metodiska studier och därpå grundade praktiska
anvisningar åtskilliga rationaliseringsvinster vara att vänta.

Revisorerna har vidare påpekat att åtgärder av nu angivet slag inte på
något mera avgörande sätt kan tänkas påverka kommittékostnaderna i
sänkande riktning. Statens utgifter för kommittéväsendet bestäms nämligen
framför allt av antalet verksamma kommittéer och antalet av dessa
anlitade personer. Revisorerna har påpekat i sammanhanget, att det enligt
deras uppfattning inte finns anledning att i ansträngt statsfinansiellt
läge som det nuvarande upphöra med den utredningsverksamhet som
ligger till grund för det löpande reformarbetet. Samtidigt har noterats
som ett faktum att utrymmet för kostnadskrävande reformer i dag och
för den närmaste framtiden är mycket begränsat. Med hänsyn härtill
har det synts revisorerna angeläget att återhållsamhet iakttas vid bedömningen
av förslag om tillsättandet av nya kommittéer, vilkas arbete kan
väntas leda till ökade krav på statskassan.

Revisorerna har även funnit sig böra stryka under betydelsen av att
de kommittéer som tillkallas för att utreda frågor som inte är av speciellt
teknisk natur får ett tillräckligt starkt inslag av riksdagsledamöter
och förtroendemän över huvud taget.

Skrivelsen är såsom bilaga 5 fogad vid denna berättelse. I skrivelsen
åberopade bilagor har dock inte blivit avtryckta. Detta gäller om samtliga
i det följande återgivna skrivelser.

108

Ej avslutade ärenden

Vissa organisatoriska förhållanden inom polisväsendet
(granskningspromemoria nr 3/1971)

Förstatligandet av polisväsendet den 1 januari 1965 medförde omfattande
organisatoriska förändringar. Det har därför synts revisorerna angeläget
att, med beaktande av vunna erfarenheter, låta undersöka om de
organisationsformer i vilka verksamheten nu bedrivs är ändamålsenliga
eller om möjligheter till ytterligare effektivisering av verksamheten föreligger.
 Vid undersökningens genomförande, varvid speciell uppmärksamhet
ägnats de ekonomiska förvaltningsrutinerna, har uppgifter inhämtats
från rikspolisstyrelsen och försvarets civilförvaltning samt från
samtliga länsstyrelser och polisdistrikt.

I den granskningspromemoria som upprättats i ärendet har förordats
en närmare utredning av de fördelar som skulle kunna vinnas genom en
koncentration av utredningsverksamheten till ett utbyggt regionalt
organ. Vidare har i promemorian framlagts ett antal förslag i syfte att
effektivisera de ekonomiska förvaltningsrutinerna och uppnå en mer ändamålsenlig
materielanskaffning åt polisdistrikten.

Granskningspromemorian har varit utsänd på remiss till ett större antal
myndigheter och organisationer.

Försvarsdepartementet
Avslutade ärenden

Personalorganisationen vid försvarets materielverk
(granskningsrapport nr 4/1971)

Försvarets materielverk (FMV), som är landets största centrala ämbetsverk,
 rymmer inom sig ca 4 500 tjänstemän och ca 200 arbetare. Av
tjänstemännen är ca 200 placerade till tjänstgöring vid verket; de uppbär
avlöning från försvarsgrenarnas avlöningsanslag. För övriga ca
4 300 tjänstemän bestrids avlöningskostnaderna från FMV:s avlöningsanslag
eller från sakanslag. Av sistnämnda tjänstemän har ca 15 procent
ordinarie, ca 70 procent extra ordinarie och ca 12 procent extra anställning.

Avlöningskostnaderna under budgetåret 1970/71 för den vid FMV
tjänstgörande personalen har uppskattats till ca 159 milj. kronor, varav
ca 144 milj. kronor från FMV:s avlöningsanslag och ca 15 milj. kronor
från sakanslag eller försvarsgrensanslag. För omkostnader (sjukvård, reseersättningar,
 lokalkostnader och expenser) beräknas utgifterna ha uppgått
till ca 17 milj. kronor.

Utomstående konsulter tas i avsevärd omfattning i anspråk för fullgö -

109

rande av på FMV ankommande arbetsuppgifter. Kostnaderna för anlitande
av dylika konsulter beräknas uppgå till ca 40 milj. kronor per
budgetår. Denna kostnad motsvarar ungefär 25 procent av avlöningskostnaderna
(159 milj. kronor) för den vid FMV tjänstgörande personalen.
 Möjligheten för FMV att anlita konsulter är grundad på det i 12 §
förvaltningsreglementet för krigsmakten lämnade medgivandet för anskaffande
myndighet att för uppgifter i samband med anskaffning anlita
utomstående sakkunnig, om detta med beaktande av samtliga på frågan
inverkande omständigheter framstår som för staten förmånligare än att
för ändamålet anställa erforderlig personal. Enligt denna paragraf bör
industriell kapacitet utnyttjas för projekterings- och konstruktionsarbete
om det är möjligt och särskilda skäl ej föranleder annat.

För uppgifter som avser intern rationalisering inom FMV finns inrättad
en organisationsbyrå, ingående i ämbetsverkets administrativa avdelning.
 Försvarets rationaliseringsinstitut (FRI), vilket inrättades samtidigt
som FMV och är central förvaltningsmyndighet för försvarets rationaliseringsverksamhet,
 åligger att ta initiativ till rationaliseringsåtgärder
som berör även FMV samt att planlägga och efter samråd med ämbetsverket
utföra eller medverka vid rationaliseringsundersökningar.

Mot denna bakgrund har en undersökning av personalorganisationen
vid försvarets materielverk gjorts. Ett huvudsyfte därvid har varit att få
utrönt hur den vid materielverket tjänstgörande personalen fördelar sig
på olika anställningsformer och organisationsenheter och om denna fördelning
är ändamålsenlig. I den i ärendet upprättade granskningsrapporten
har sammanfattningsvis uttalats bl. a. följande.

Personalen vid FMV — vilket verk har bildats genom sammanslagning
av fyra förutvarande självständiga ämbetsverk inom krigsmakten
— är av synnerligen stor omfattning. Härav föranledda avsevärda kostnader
för avlöning och omkostnader m. m. gör det erforderligt att personalfrågorna
tillmäts stor betydelse i syfte att begränsa personalkadern
till vad som är oundgängligen erforderligt och att utnyttja denna kader
på mest effektiva sätt.

Med hänsyn till att FMV:s huvuduppgift, nämligen anskaffning av
materiel med åtföljande underhålls- och förrådsverksamhet, är växlande
till art och omfattning är det ett oavvisligt krav att personalorganisationen
hålls elastisk. Detta synes vara fallet med nuvarande organisation,
inom vilken allenast ca 15 procent av den vid ämbetsverket tjänstgörande
personalen med avlöning från FMV:s avlöningsanslag eller sakanslag
innehar ordinarie tjänst och ca 15 procent innehar extra eller
motsvarande anställningar. Kravet på elasticitet i personalorganisationen
tillgodoses även genom att industriföretag och konsulter i stor omfattning
anlitas för uppgifter som ankommer på ämbetsverket.

FMV:s storlek med därav betingat stora antal organisationsenheter på
olika nivåer medför risk för dubbelarbete med ökade personalkostnader.
Då behov av personalförstärkning uppkommer inom viss organisationsenhet
synes därför — innan nyanställning sker — böra undersökas om
inte behovet kan lämpligen tillgodoses genom överföring av personal

110

från annan organisationsenhet, inom vilken arbetsuppgifterna håller på
att minska eller avvecklas. För att rationaliseringssynpunkterna kontinuerligt
skall tas i beaktande synes det lämpligt att uppkommande personalfrågor
av personalbyrån inom administrativa avdelningen bereds i
samråd med organisationsbyrån (rationaliseringsenheten).

I anslutning till 12 § förvaltningsreglementet för krigsmakten synes
närmare riktlinjer av Kungl. Maj:t böra fastställas för den omfattning i
vilken industriföretag eller konsulter får anlitas för uppgifter som ankommer
på FMV.

Storleken av FMV gör det särskilt angeläget att rationaliseringsfrågorna
uppmärksammas i tillämplig mån och att rationaliseringsorganet
(organisationsbyrån) utrustas med högt kvalificerad expertis på området.
 Förefintliga möjligheter till förenklingar i organisationen med åtföljande
kostnadsbesparingar bör tas till vara och utredas av organisationsbyrån
i nära samarbete med FRI. Då så är lämpligt synes utomstående
konsulter på rationaliseringsområdet (t. ex. AB Statskonsult) böra anlitas.
 Föreligger i viss rationaliseringsfråga olika meningar mellan FMV:s
chef och rationaliseringsorganet, bör frågan underställas FMV:s styrelse
för beslut.

I granskningsrapporten har slutligen erinrats om att försvarets materielanskaffningsutredning
i ett den 18 november 1970 dagtecknat delbetänkande
framlagt förslag rörande FMV:s organisation, vilket vid tiden
för rapportens färdigställande var föremål för prövning inom försvarsdepartementet.
 På grund härav och då de vid granskningen berörda
spörsmålen fick anses komma under bedömning vid departementsberedningen,
 syntes ärendet inte böra föranleda någon annan åtgärd från revisorernas
sida än att granskningsrapporten för kännedom tillställdes
försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstitut och försvarets
materielanskaffningsutredning.

Revisorerna har fattat beslut i enlighet med granskningsrapportens
förslag.

Riksdagen har sedermera godkänt en av Kungl. Maj:t den 24 september
1971 dagtecknad proposition angående organisation m. m. av försvarets
materielverk. I det betänkande (nr 22) som låg till grund för riksdagens
beslut har bl. a. hänvisats till den hos revisorerna upprättade
granskningsrapporten i ämnet.

Socialdepartementet
Avslutade ärenden

Den statliga vaccintillverkningen
(granskningspromemoria nr 11/1970)

I propositionen 1969: 142 har uttalats att det centrala målet för statens
läkemedelspolitik bör vara att kvalitativt högtstående läkemedel

lil

skall kunna tillhandahållas medborgarna i rätt omfattning, vid rätt tidpunkt,
 på rätt plats och till lägsta möjliga kostnader.

Statens bakteriologiska laboratorium är jämte socialstyrelsen central
institution inom landet för vaccinförsörjningen. Föreliggande behov tillgodoses
till allra största delen genom framställning i laboratoriets egen
regi. I ringa omfattning förekommer dock såväl import som export av
vacciner.

Inom riksdagens revisorers kansli har verkställts en utredning om den
statliga vaccintillverkningen i syfte att undersöka om beredskapen är
tillfredsställande, om egentillverkningen till någon del skulle kunna ersättas
med import och om tillverkningen bedrivs i ändamålsenliga former.
 I den granskningspromemoria som upprättats i ärendet har framhållits
att beredskapsnivån åtminstone beträffande vissa vacciner får betraktas
som hög. Övervakningen av beredskapsläget grundas på uppgifter
om hälsotillståndet på vissa utrikes orter och i Sverige. En inom socialstyrelsen
tillsatt vaccingrupp har att bedöma i vilken mån vacciner
skall tillverkas eller på annat sätt anskaffas och hållas i lager. Lämplig
beredskapsnivå föreslås årligen i anslagsframställningen från statens
bakteriologiska laboratorium (SBL).

Företrädesvis importeras vacciner mot här ovanliga sjukdomar, t. ex.
gula febern. Införseln omfattar av detta skäl endast små kvantiteter.
Medicinska säkerhetsaspekter kan i vissa fall medföra att utländska vacciner
inte får införas till Sverige.

Svenska vacciner har rönt viss efterfrågan utomlands. Genom statens
engagemang i läkemedelsindustrin har en apparat för marknadsföring
utomlands av bl. a. svenska vacciner erhållits.

Framställningen av vacciner vid SBL har först på 1960-talet fått mera
betydande omfattning. Den tekniskt medicinska utrustning som står till
laboratoriets förfogande har enligt granskningspromemorian hög standard.
 Serielängden vid tillverkningen blir dock i många fall kort, bl. a.
till följd av produkternas komplicerade natur. Erfarenheterna av den
egna tillverkningen ger ett i medicinskt hänseende erforderligt kunnande
för bedömning såväl av importvacciner, för vilka bl. a. kvalitet och
framställningssätt varierar, som av vaccinfrågor i övrigt.

Vid av granskningen föranledda besök vid SBL har framkommit att
byggnadsbeståndet vid laboratoriet befinner sig i ett synnerligen dåligt
skick. Tuberkulosdiagnostiken vid SBL har måst upphöra på grund av
otillfredsställande lokaler och därav förorsakade hälsorisker. Byggnadernas
tillstånd och utrustning — t. ex. saknas rinnande vatten i vissa
lokaler — måste enligt granskningspromemorian verka starkt hämmande
på möjligheterna att upprätthålla en rationell och från medicinskt
hygienisk synpunkt tillfredsställande tillverkning. I promemorian
har framhållits det anmärkningsvärda i att så lång tid som tio år förflutit
utan att laboratoriets lokalfråga fått annat än en provisorisk lösning.

112

Över granskningspromemorian har yttrande avgetts av socialstyrelsen,
statens bakteriologiska laboratorium, statskontoret, riksrevisionsverket,
byggnadsstyrelsen, statens veterinärmedicinska anstalt, BS Konsult AB,
Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Statens
bakteriologiska laboratorium har bl. a. framhållit att man anser det råda
oklarhet om de hälsovårdspolitiska målen för laboratoriets verksamhet.
Man skulle därför med tillfredsställelse motse en precisering av ifrågavarande
mål.

I en skrivelse till Kungl. Maj:t har revisorerna föreslagit att en utredning
av beredskapsläget på vaccinförsörjningens område företas.
Samtidigt anses hälsovårdens mål böra ses över, varvid bl. a. bör beaktas
önskvärdheten av att få till stånd en inbördes avgränsning och precisering
av hälsovårdens olika delsektorer.

Utredningen bör enligt revisorernas åsikt lägga fram förslag till en
konkret bestämning av SBL:s uppgift. Uppmärksamhet bör likaledes ägnas
frågorna om lämpligaste driftform för den vid laboratoriet bedrivna
tillverkningen, om taxesättningens utformning och om samordningen av
den på flera huvudmän spridda laboratorieorganisationen, i första hand
såvitt gäller SBL:s område.

Revisorerna har vidare betonat angelägenheten av att snabba och
planmässiga åtgärder vidtas för att bringa SBL:s lokalfråga till en ändamålsenlig
lösning. I anslutning därtill har revisorerna föreslagit att en
rullande planering av behovsutvecklingen genomförs vid SBL och att en
rullande lokalförsörjningsplan på längre sikt upprättas. Principbeslut
bör slutligen fattas om att byggnader i vilka bakteriologiska preparat
tillverkas eller hanteras skall uppfylla de krav som har fastställts av
världshälsoorganisationen (WHO).

Skrivelsen är såsom bilaga 4 fogad vid denna berättelse.

Kommunikationsdepartementet
Avslutade ärenden

Trivselåtgärder på SJ stationer
(granskningspromemoria nr 10/1971)

En stickprovsundersökning har företagits vid ett 30-tal SJ tillhöriga
järnvägsstationer i avsikt att erhålla en bild av vissa förhållanden som
sammanhänger med de resandes trivsel och bekvämlighet. Undersökningen
avsåg till en början städning och renhållning men utsträcktes sedermera
till att omfatta även andra funktioner av servicekaraktär.

Enligt den redovisning som lämnats i en i ärendet upprättad granskningspromemoria
har de gjorda iakttagelserna gett det allmänna intrycket,
 att städning av publika lokaler och renhållning på stations- och spår -

113

områden i regel är god. Anledning till anmärkning beträffande dessa
förhållanden har endast undantagsvis förekommit. Däremot har, såvitt
gäller vissa andra service- och trivselfrågor m. m., förhållandena synts
vara mera ojämna, och utrymme för förbättringar genom tämligen enkla
och föga kostnadskrävande åtgärder har i många fall synts föreligga.
Dessa iakttagelser har gällt främst sådana förhållanden som skyltning
och anvisningar, information om trafik- och turistfrågor samt möblering,
 utrustning och ordningsfrågor i väntsalar m. m. Samtidigt har
emellertid i promemorian framhållits, att betydelsen av en aktiv politik i
fråga om berörda förhållanden sedan ett antal år uppmärksammats av
SJ och att olika åtgärder med angivna inriktning vidtagits inom företaget.

Då den lämnade redogörelsen förutsatts vara av värde för det pågående
arbetet, har den för kännedom överlämnats av revisorerna till SJ
centralförvaltning.

Finansdepartementet
Avslutade ärenden

Statens kostnader för skatteadministrationen
(granskningspromemoria nr 10/1970)

I verksamhetsberättelsen för år 1970 anmäldes att riksdagens revisorer
låtit verkställa en undersökning av statens kostnader för skatteadministrationen.
 Sedan den i ärendet upprättade granskningspromemorian
underkastats sedvanlig remissbehandling, har ärendet slutförts under år
1971.

Anledningen till undersökningen var bl. a. att någon sammanfattande
utredning av de statliga förvaltningskostnaderna på förevarande område
veterligen ej tidigare gjorts.

Undersökningen har omfattat budgetåret 1968/69, det senaste år för
vilket vid tiden för beslutet en budgetredovisning fanns tillgänglig. De
sökta kostnaderna har i princip avsett all statlig eller av staten bekostad
administration av skatterna, såsom taxering, debitering, uppbörd, exekution,
 besvärsprocess, kontrollåtgärder, normgivning m. m. Ett flertal
myndigheter har härigenom berörts av utredningen.

Skatteadministrationens totalkostnader (inkl. komplementkostnader)
för befattningen med de på driftbudgeten redovisade statliga skatterna
har beräknats till ca 400 milj. kronor eller 1,3 procent av skatteinkomsterna.
 Kostnaderna för handhavandet av de direkta skatterna har beräknats
till drygt 2 procent av inkomsterna, medan motsvarande procenttal
för de indirekta skatterna är drygt 0,5 procent. I promemorian har kost -

114

naderna kunnat särredovisas för 18 av driftbudgetens 25 redovisningsrubriker
för skatter.

Såsom närmare diskuteras i promemorian låter sig en mer entydig bedömning
av effektiviteten i det svenska skattesystemet svårligen göras på
grundval av en översiktlig kostnadsstudie för ett enda år. I promemorian
redovisas därför vissa införskaffade uppgifter om de skatteadministrativa
kostnaderna hos några andra europeiska länder. Med all reservation
för jämförbarheten mellan skattesystemen och använda beräkningsmetoder
synes det, enligt utredningen, som om det svenska skattesystemets
effektivitet — mätt såsom kostnadsandelen av inkomsterna — ligger på
i stort sett samma nivå som hos andra utvecklade industriländer.

Spörsmålet om hur medborgarna anpassat sig till rådande skattelagar
har belysts i tre under åren 1969 och 1970 publicerade utredningar, som
återges i promemorian. Av utredningarna framgår bl. a. att uppskattningsvis
30—40 procent av deklarationerna ändrats av taxeringsfunktionärerna.
 Trots detta anser man att ytterligare ett stort antal förfrågningar
och kontroller hade bort vidtas.

Det ovanstående deklarationsutfallet har erhållits trots att ca två tredjedelar
av samtliga deklaranter beräknas ha sökt hjälp i samband med
sitt deklarationsarbete.

Sammanfattningsvis har i granskningspromemorian framhållits att
skatteadministrationens i och för sig höga kostnader, splittringen på ett
stort antal myndigheter, mångfalden av svårtillgängliga författningar
och de redovisade konsekvenserna härav vid deras tillämpning ger bilden
av ett område i behov av mer övergripande rationaliseringsåtgärder.

För att det skall bli möjligt att uppnå både ett billigare och för medborgarna
enklare beskattningssystem torde det enligt promemorian vara
nödvändigt att mer än hittills inrikta rationaliseringsarbetet på skatteförfattningamas
administrativa hanterlighet. Vid den förordade översynen
bör även mer genomgripande förändringar av skattesystemet studeras.

Beträffande den indirekta beskattningen bör övervägas om de avkastningsmässigt
mindre betydande punktskatterna skall bestå.

En grundläggande förutsättning för ett rationaliseringsarbete inom
skatteområdet utgör tillgång till kontinuerliga kostnadsdata för de olika
skatteformerna och för de administrativa funktioner som kommer i beröring
med skatterna. Då ännu inte någon av statens inkomstmyndigheter
tar del i försöksverksamheten med programbudgetering, har i promemorian
föreslagits att sådan snarast påbörjas hos ett inte alltför ringa antal
inkomstmyndigheter.

Granskningspromemorian har av revisorerna för yttrande tillställts ett
större antal myndigheter och organisationer. De i promemorian redovisade
uppfattningarna om rationaliseringsarbetets inriktning delas i huvudsak
av flertalet remissinstanser. Riksskattenämnden har dock inte
ansett det vara av intresse att betrakta skattesystemet från kostnadsmäs -

115

siga synpunkter, eftersom avvägningarna i systemet betingas av politiska
bedömningar.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har revisorerna i allt väsentligt anslutit sig
till granskningspromemorians synpunkter och förslag. Beträffande värdet
av tillgång till kostnadsdata vid rationaliseringsarbetet har revisorerna
framhållit att avgörande för beskattningens utformning och organisation
givetvis i sista hand är politikernas värderingar. Dessa värderingar
synes emellertid revisorerna även kunna innefatta administrativa
hänsynstaganden.

Skrivelsen är såsom bilaga 3 fogad vid denna berättelse.

Det statliga remissförfarandet
(granskningspromemoria nr 4/1971)

I statsförvaltningens beslutsverksamhet utgör remissförfarandet en
viktig och omfattande del. Riksdagens revisorer har uppmärksammat att
någon mera ingående undersökning inte gjorts under åren av den arbetsmängd
och de kostnader som är förbundna med remissförfarandet. Av
den anledningen har en utredning företagits med syftet att försöka fastställa
dels remissförfarandets kostnader, dels möjligheterna att rationalisera
denna verksamhet.

Den företagna granskningen har främst inriktats på att ge en helhetsbild
av remissverksamheten vad beträffar omfattning, kostnader och rationaliseringsmöjligheter.
 Någon detalj granskning av enskilda remisser
och deras handläggning har sålunda inte förekommit. Ett betydande antal
av de ärenden som departementen sänder ut för remissbehandling
går till organisationer av olika slag utanför statsförvaltningen. Endast
den del av remissverksamheten som berör statsverket har dock granskats.

Undersökningen har gett vid handen att remissärendena omfattar dels
offentliga utredningar, departementspromemorior, rundfrågningar och
liknande, dels ärenden av rutinkaraktär, såsom besvär av olika slag, tillstånds-
och anståndsärenden etc. Den förra typen av ärenden har i promemorian
benämnts allmänna remisser, den senare typen rutinremisser.
Vidare har undersökningen visat att remissärenden sänds inte blott från
statsdepartementen till underlydande myndigheter utan även i stor utsträckning
myndigheterna emellan.

Den arbetsbelastning som remissverksamheten förorsakade Kungl.
Maj:t underställda myndigheter under budgetåret 1969/70 uppgick till
lågt räknat ca 81 000 arbetsdagar. Motsvarande kostnader var minst 33
milj. kronor. Remissverksamheten tenderar även att växa i omfång. Antalet
mottagna, vid myndigheterna i diarium registrerade remisser ökade
under 1960-talet med drygt 15 procent.

Beträffande både mottagna och utsända remisser har undersökningen

116

visat att remissbelastningen till sin huvuddel vilar på ett fåtal myndigheter,
 såväl när det gäller antalet behandlade remisser som när det gäller
det antal arbetsdagar som åtgått härför.

Det övervägande antalet av det hundratal myndigheter som berörts av
undersökningen har gett uttryck för ett i deras mening tämligen angeläget
behov av rationalisering av remissförfarandet. Myndigheterna har
även var för sig nämnt ett avsevärt antal tänkbara, konkreta åtgärder till
remissförfarandets förbilligande och förbättring. Det rådande läget inom
remissverksamheten vad beträffar dess grad av rationalitet synes till
vissa delar hänga samman med att gällande bestämmelser om det statliga
remissförfarandet inte har följts av departement och myndigheter.
Kungl. Maj:ts cirkulär den 22 mars 1907 och den 5 juni 1931 reglerar
sålunda hithörande förhållanden på ett sätt som fortfarande får anses
vara fullt modernt. Dessa båda cirkulärs bestämmelser synes emellertid
ha fallit i glömska.

På grundval av vad som sålunda framkommit vid undersökningen
och med hänsyn till att remissverksamheten av olika orsaker kan väntas
växa i omfång har i granskningspromemorian lagts fram förslag om rationalisering
av remissförfarandet. Förslagen har till stor del grundats
på myndigheternas meningar i denna fråga.

Granskningspromemorians förslag innebär i sammanfattning följande.

En särskild arbetsgrupp inom Kungl. Maj:ts kansli borde fortlöpande
ägna uppmärksamhet åt frågor om remissväsendets rationalisering. Den
skulle ha till uppgift att ta till vara dels departementens erfarenheter beträffande
remissärendenas handläggning, dels resultaten av tidigare rationaliseringsåtgärder
inom området. Verksamheten borde efter hand i
samverkan med statskontoret utsträckas till att omfatta den egentliga
statsförvaltningen. Myndigheternas meningar om konkreta rationaliseringsåtgärder,
 framförda i samband med undersökningen, borde därvid
beaktas. Beträffande rutinremisser borde ett långsiktigt rationaliseringsarbete
inledas vid departement och myndigheter i syfte främst att
minska ärendenas genomloppstid utan avkall på deras behandling i sak.
Slutligen borde skyndsamma åtgärder vidtas för att lindra remissbördan
vid särskilt hårt arbetsbelastade myndigheter.

Promemorian har för yttrande remitterats till 16 myndigheter. Av
dessa har det övervägande antalet, främst sådana myndigheter som uppgett
att de årligen behandlar ett stort antal remisser, instämt i promemorians
synpunkter och förslag. Några remissinstanser, främst statskontoret
och riksrevisionsverket, har anmält en avvikande mening i frågan.

Statskontoret har sagt sig dela uppfattningen att ansträngningar bör
göras att förenkla remissförfarandet. Ämbetsverket finner det emellertid
tvivelaktigt om detta i första hand bör göras genom en särskild översyn
av själva funktionen remissbehandling. Ämbetsverket anser att man vid

117

rationalisering av allmänna remissers handläggning bör granska former
och resurser för behandling av policyfrågor inom myndigheterna. Remissförfarandet
är enligt verket ett av flera alternativa sätt att infordra
behövliga informationer vid handläggningen av ett ärende. Rationaliseringsinsatserna
bör därför främst inriktas på att i varje enskilt fall finna
den mest ändamålsenliga formen för informationsinhämtande och samarbete
i övrigt mellan departement, myndigheter och andra organ. Statskontoret
anser därför att en central översyn av remissverksamheten av
den typ som föreslagits i granskningspromemorian torde ge endast begränsade
effekter.

Riksrevisionsverket har i sitt remissyttrande framhållit att något enhetligt
förfarande på departementsnivå, på sätt som föreslagits i granskningspromemorian,
 inte synes böra tillämpas. Något skäl för tillsättandet
av en arbetsgrupp för att utreda frågan om remissarbetet synes
därför inte föreligga. Ämbetsverket motiverar sin avvisande hållning till
promemorians förslag i denna del främst med departementens varierande
storlek, verksamhetsområden, arbetsuppgifter och arbetssätt.
Det anses därför böra ankomma på departementschefen och hans närmaste
medarbetare att bestämma handläggningsordningen.

Med överlämnande av promemorian och remissinstansernas yttranden
har revisorerna tillställt Kungl. Maj:t en skrivelse i ärendet.

I skrivelsen konstateras bl. a. att det helt övervägande antalet av de
tillfrågade myndigheterna har hävdat den meningen, att förfarandet beträffande
allmänna remisser kan och bör rationaliseras. Revisorerna ansluter
sig för egen del till denna uppfattning. Samtidigt erinras om att
revisorerna i en tidigare skrivelse framfört förslag att ett särskilt organ
skulle inrättas inom Kungl. Maj:ts kansli med uppgift att samordna de
statliga kommittéernas verksamhet och i övrigt på olika sätt underlätta,
effektivisera och förbilliga deras arbete. Revisorerna säger sig ha funnit
det från flera synpunkter lämpligt att den nu ifrågavarande uppgiften
med rationalisering av remissförfarandet knyts an till nämnda organ.

Revisorerna erinrar vidare om att remissväsendet på olika håll har ägnats
uppmärksamhet under senare år, främst när det gäller rutinremisser.
 Bl. a. har riksdagens justitieombudsmän, i lagstiftningsarbetet engagerade
grupper, enskilda riksdagsmän och riksdagens konstitutionsutskott
ingående penetrerat rutinremissers handläggning. Särskilt konstitutionsutskottets
granskning har pågått under lång tid och varit såväl
omfattande som detaljerad. Revisorerna finner för sin del att konstitutionsutskottets
undersökning och de missförhållanden som därvid påvisats
ger stöd åt granskningspromemorians förslag att förfarandet beträffande
rutinremissers handläggning bör ses över.

Sammanfattningsvis föreslår revisorerna att remissverksamheten ses
över i rationaliseringssyfte på två parallella vägar, dels, såvitt gäller de

118

allmänna remisserna, genom ett inom Kungl. Maj:ts kansli verksamt
organ, dels, beträffande de s. k. rutinremisserna, av en arbetsgrupp under
statskontorets ledning.

Skrivelsen är såsom bilaga 6 fogad vid denna berättelse.

Frånvarofrekvensen hos statsmyndigheterna
(granskningspromemoria nr 7/1971)

Antalet statstjänstemän ökade under perioden 1959—1969 med ca 18
procent till drygt 273 000. Den av staten utbetalade lönesumman till
dessa tjänstemän uppgick år 1969 till ca 8,3 miljarder kronor. Enligt
1970 års långtidsutredning förväntas ökningen av antalet sysselsatta
inom det offentliga tjänsteområdet bli i runt tal 185 000 personer under
perioden 1970—1975.

Som framgått utgör personalkostnaderna en tungt vägande post i den
statliga budgeten. Utvecklingen pekar på en ytterligare uppgång av
dessa kostnader. Frågan om personalens mest effektiva utnyttjande har
därför alltmer aktualiserats. Mot denna bakgrund har riksdagens revisorer
beslutat att låta undersöka den faktiska frånvaron inom statsförvaltningen,
 under särskilt beaktande av orsakerna till frånvaron, och
därmed få storleken av de arbetsinsatser som staten går förlustig klarlagd.

Av den i ärendet upprättade granskningspromemorian framgår att det
för närvarande ej finns någon enhetlig officiell statistik som registrerar
frånvarons omfattning och orsaker för statstjänstemannakollektivet.

För att det skulle bli möjligt att närmare belysa frånvarons omfattning
och fördelningen på olika anledningar har vid den av revisorerna
beslutade granskningen genomförts en frånvaroundersökning vid 23
centrala myndigheter. De redovisade resultaten, som belyser förhållandena
under november 1970, avser drygt 14 400 till heltidsanställning
omräknade tjänstemän. Som framgår av promemorian uppgick den totalt
redovisade frånvaron från arbetsstället till i genomsnitt 21 procent
av antalet arbetsdagar. Av den totala frånvaron hänförde sig närmare 8
procentenheter till sådan bortovaro från tjänstestället som ej regleras
genom formell tjänstledighet, t. ex. tjänsteresa, deltagande i konferens
och PR-verksamhet samt studier och utbildning. Sjukdom utgjorde med
6,8 procent den dominerande frånvaroanledningen. De institutionellt
betingade frånvaroanledningama semester, barnsbörd och militärtjänst
uppgick till drygt 5 procent. Spridningen mellan de olika myndigheternas
frånvarotal var betydande.

Av de i granskningspromemorian redovisade uppgifterna framgår
klart frånvaroproblemets tyngd och att även mindre förändringar i frånvarofrekvensen
har stor betydelse för effektiviteten i statsförvaltningen.

Frånvaron får emellertid, framhålls i promemorian, inte enbart be -

119

traktas som ett ekonomiskt problem. Bakom frånvaron, speciellt sjukfrånvaron,
 torde ligga ett vitt register av olika orsaker, bl. a. problem
med anpassningen till arbetsmiljön. Aktiva personaladministrativa åtgärder
i syfte att påverka sektorer med stor frånvaro synes fordra ett informationssystem
i form av en relativt detaljerad statistik.

Av denna anledning föreslås i promemorian att en enhetlig frånvarostatistik
tillskapas för statsmyndigheterna.

Sjukfrånvarons vida register av bakomliggande orsaker sträcker sig
från rent medicinskt påvisbar ohälsa över olika former av anpassningsproblem
till ett mer eller mindre medvetet utnyttjande av socialförsäkringens
förmåner.

Det torde därför vara realistiskt att räkna med att även kontrollfunktionerna
har betydelse för ett nedbringande av frånvarofrekvensen. I
synnerhet synes detta gälla ofta förekommande korttidsfrånvaro som ej
styrks av läkarintyg. Mot denna bakgrund föreslås i promemorian vissa
åtgärder för en aktivare tillämpning av sjukkontrollkungörelsen (KK
1963: 362).

Enligt revisorernas beslut har granskningspromemorian för yttrande
tillställts riksförsäkringsverket, statens järnvägar, statistiska centralbyrån,
 statskontoret, riksrevisionsverket och statens personalvårdsnämnd.
Den senare myndigheten har tillsammans med statens omplaceringsnämnd
från den 1 juli 1971 sammanförts till statens personalnämnd.

Samtliga remissinstanser delar den i promemorian uttryckta uppfattningen,
 att det är en allvarlig brist att en enhetlig frånvarostatistik saknas
för statsmyndigheterna. I anslutning till granskningspromemorians
förslag beträffande en aktivare tillämpning av sjukkontrollkungörelsen
förordar riksförsäkringsverket ett närmare samarbete mellan statsmyndigheterna
och försäkringskassorna. Ett sådant samarbete försvåras
emellertid av rådande sekretessregler. Riksförsäkringsverket ifrågasätter
därför om inte sekretessfrågorna kring tjänstemännens sjukfrånvaro behöver
grundligt övervägas.

I skrivelse till Kungl. Majit har revisorerna framhållit att avsaknaden
av en enhetlig frånvarostatistik för statsmyndigheterna försvårar personaladministrativa
insatser i syfte att minska frånvaron. En dylik statistik
borde därför tillskapas. Frånvaron och dess bakomliggande orsaker
måste i första hand angripas genom olika former av personalvård. Man
kan dock ej bortse från att även aktiva kontrollåtgärder har betydelse i
detta sammanhang. Mot bakgrund härav har revisorerna föreslagit att
statens personalnämnd i samråd med riksförsäkringsverket måtte utreda
formerna för en närmare samverkan mellan myndigheterna och försäkringskassorna,
 varvid även sekretessfrågorna borde beaktas. Syftet med
utredningen skulle vara att uppnå en aktivare tillämpning av de åtgärder
som rekommenderas i sjukkontrollkungörelsen.

Skrivelsen är såsom bilaga 7 fogad vid denna berättelse.

120

Utbildningsdepartementet
Avslutade ärenden

Ut gallring av arkivalier hos statsförvaltningen.

(granskningspromemoria nr 15/1970)

I verksamhetsberättelsen för 1970 anmäldes att en undersökning
gjorts rörande utgallring av arkivalier hos statsmyndigheterna. Sedan
den i ärendet upprättade granskningspromemorian underkastats sedvanlig
remissbehandling, har ärendet slutbehandlats under år 1971.

Mängden av arkivalier inom statsförvaltningen kan numera antas omfatta
omkring 90 hyllmil, och den beräknas tillväxa med omkring 4 hyllmil
per år. Möjligheterna att genom tidigt insatta gallringsåtgärder nedbringa
arkivaliemängdema har i olika sammanhang uppmärksammats,
främst med hänsyn till de betydande kostnader som är förenade med
materialets omhändertagande och förvaring. En betydande upprustning
av främst de personella resurserna hos riksarkivet har nyligen genomförts.

Den företagna granskningen har syftat till att åstadkomma en bild av
det aktuella läget, främst såvitt gäller gallringens effektivitet. Undersökningen
har särskilt inriktats på det regionala och lokala området.

Undersökningen vid landsarkiven har i huvudsak bestyrkt de förhållanden
som tidigare anmälts av riksarkivet och som innebär att dessa arkiv
saknar möjligheter att i erforderlig utsträckning utföra den rådgivnings-
och kontrollverksamhet som åligger dem gentemot det stora antalet
lokala myndigheter. Frågan om landsarkivens personalorganisation
har emellertid förutsatts komma att prövas i samband med den årliga
anslagsbehandlingen.

Förhållandena vid den lokala förvaltningen har studerats vid 35 stickprovsvis
utvalda myndigheter. Endast vid fem av dessa har enligt
granskningspromemorian arkiverings- och gallringsförhållandena befunnits
så goda att någon anledning till erinran eller kommentar inte ansetts
föreligga. Som exempel på iakttagelser som gjorts vid övriga 31 myndigheter
kan nämnas att arkivförteckningar saknas helt eller delvis, att ingen
som helst gallring utförts enligt meddelade bestämmelser eller att
gallring utförts ofullständigt samt att gallring inte förberetts genom att
gallringsbara handlingar avskilts från sådana som skulle bevaras. På
grund av bristernas frekvens har det kunnat antas att gallringsförhållandena
hos de lokala myndigheterna i tämligen stor utsträckning inte är
tillfredsställande. Vissa förslag har framförts, syftande till att åstadkomma
lättnader i gallringsläget, särskilt såvitt gäller gallringsbestämmelser
och information men även i vissa fall beträffande omfattningen
av gallringen.

121

I avgivet remissyttrande har riksarkivet sagt sig ämna beakta flertalet
av de framförda synpunkterna och förslagen. Sålunda avser riksarkivet
att överse hela komplexet av gallringsföreskrifter och överväger även att
omarbeta den s. k. allmänna gallringskungörelsen. Det i granskningspromemorian
framförda förslaget om en mera genomgripande gallring hos
vissa myndigheter har däremot inte vunnit anslutning av riksarkivet
med hänsyn till att det ansetts minska möjligheterna till framtida forskning.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har revisorerna bringat den företagna utredningen
till Kungl. Maj:ts kännedom för att i förekommande fall
beaktas vid den fortsatta behandlingen av hithörande ärenden. Därvid
har understrukits angelägenheten av att alla åtgärder vidtas som för närvarande
är möjliga för att stimulera myndigheterna till självverksamhet
beträffande gallringsgöromålen. Med hänsyn till den statliga förvaltningsapparatens
tillväxt och arkivmaterialets omdaning och förnyelse
med nya typer av informationsbärare och administrativ teknik borde
man emellertid räkna med att arkivorganisationen ställs inför ständigt
nya problem som medförde en tendens att förbruka det tillskott av arbetskraft
som eventuellt kunde tillföras arkiven. Revisorerna ansåg det
därför i hög grad önskvärt att riksarkivet jämsides med en planerad organisationsöversyn
i god tid sökte alternativa vägar för att åstadkomma
en effektiv begränsning av arkivalietillväxten. Uppmärksamheten syntes
därvid böra inriktas på utfärdandet av generella och mera genomgripande
gallringsbestämmelser, som i högre grad än de nu gällande eftergav
kravet på att material bevarades för framtida forskning.

Skrivelsen är såsom bilaga 2 fogad vid denna berättelse.

Ersättning för viss rundradioverksamhet
(granskningspromemoria nr 6/1971)

Alltsedan budgetåret 1964/65 uppförs anslag på riksstaten till Sveriges
Radio aktiebolag för viss rundradioverksamhet. Ersättningen, som
avser dels skolprogramverksamhet, dels programverksamhet för utlandet,
 uppgick för budgetåret 1970/71 till sammanlagt 25 780 000 kronor.

Av från Sveriges Radio lämnade uppgifter har framgått att den statsfinansierade
verksamheten inom bolaget bedrivs vid två särskilda organisationsenheter.
 Totalt sysselsätts ca 230 anställda vid de båda organisationsenheterna.

Riksdagens revisorer har beslutat låta undersöka formerna och kostnaderna
för ifrågavarande verksamhet. Vid granskningen har särskild
vikt lagts vid en undersökning av frågan, huruvida de metoder som bolaget
använder vid fördelning av olika gemensamma kostnader leder till
en sådan kostnadsfördelning, att de statsfinansierade enheternas ersättning
till bolaget kommer att motsvara de faktiska kostnader som verk -

122

samheterna åsamkar företaget. Det har dock inte visat sig möjligt att
med ledning av från Sveriges Radio erhållna uppgifter dra några bestämda
slutsatser i denna fråga.

I den i ärendet upprättade granskningspromemorian har lämnats en
redogörelse för organisationen av den statsfinansierade verksamheten
inom Sveriges Radio. Vid sidan av redovisade kostnads- och produktionsuppgifter
har beskrivits hur kostnadsfördelningssystemen är utformade
samt de konsekvenser använda fördelningsnormer medför. Rent
allmänt har framhållits det otillfredsställande i att tillämpade kostnadsfördelningssystem
i så hög grad bygger på i förväg verkställda uppskattningar
av resursbehovet. Dessutom har i promemorian pekats på andra
brister i kostnadsredovisningen beträffande de statsfinansierade enheterna.

Granskningspromemorian har tillställts Sveriges Radio för yttrande efter
hörande av cheferna för de båda statsfinansierade enheterna.

Sveriges Radios av radiochefen avgivna yttrande har inte nämnvärt
bidragit till att bringa klarhet i de spörsmål som behandlats i granskningspromemorian.
 Företaget har dock i allt väsentligt tillbakavisat den
kritik som i promemorian framförts mot tillämpade fördelningssystem.
Sveriges Radios verksamhet är för närvarande föremål för en allsidig
översyn genom en särskild inom företaget tillsatt utredning. Bolaget finner
det därför naturligt att denna interna utredning som ett led i sitt arbete
även prövar möjligheterna att i högre grad än vad som för närvarande
är fallet belasta användarna direkt med kostnaderna för olika slag
av tjänster.

I en i ärendet upprättad tilläggspromemoria, vilken godkänts av revisorerna,
 har uttalats bl. a. följande.

Företaget intar den ståndpunkten att endast sådana avvikelser från
uppgjorda verksamhetsplaner som beror på rationaliseringar o. dyl.
inom en programenhet och som medfört absoluta kostnadsminskningar
vid den tekniska enheten bör föranleda att berörda programenhet tillgodoräknas
uppkomna besparingar. Däremot sätter företaget i fråga om
korrigeringar bör göras i de fall avvikelserna har sin grund i ändrade
dispositioner eller i felplanering. Den av företaget företrädda uppfattningen
synes inte utan vidare kunna godtas från företagsekonomisk synpunkt.
 Varje åtgärd inom en enhet som leder till minskat ianspråktagande
av resurser bör — oberoende av orsaken till minskningen — ge
utslag i enhetens kostnadsredovisning. I annat fall kan enhetens intresse
för produktivitetsbefrämjande åtgärder hämmas samt en strävan uppstå
att till varje pris utnyttja de resurser som från början ställts till enhetens
förfogande och för vilka den med nu använt kostnadsfördelningssystem
måste erlägga betalning. Tilläggas må i detta sammanhang att en planering
inte alltid kan betecknas som bristfällig enbart av det skälet att
vissa vid planeringstillfället förutsatta förhållanden ej inträffar.

Vad sedan angår frågan om kostnaderna för gemensam administration
och service hävdar företaget att den tillämpade schablonmetoden
ger en totalt sett rättvisande fördelning av ifrågavarande kostnader. Rik -

123

tigheten härav torde i och för sig inte kunna bestridas. Av intresse i förevarande
sammanhang är emellertid inte det totala utfallet av fördelningen
utan i vilken mån de statsfinansierade rörelsegrenama inom Sveriges
Radio påförs korrekta kostnadsandelar. Det må här erinras att företrädare
för utlandsprogramenheten satt i fråga om enheten beträffande
vissa tjänster inte blivit påförd alltför höga administrationskostnader.
 Av värde hade med hänsyn härtill varit att ett uttalande i frågan
från chefen för utlandsprogrammet bifogats Sveriges Radios yttrande.

Med hänsyn till att den nu pågående översynsutredningen inom företaget
även kommer att pröva ändamålsenligheten av bolagets kostnadsfördelningssystem
har revisorerna beslutat att ärendet nu inte bör föranleda
annan åtgärd än att den i ärendet upprättade tilläggspromemorian
jämte bilagor skall tillställas Sveriges Radios styrelse samt den
nämnda utredningen för kännedom.

Ej avslutade ärenden

F/si genom statsmedel bekostad utställningsverksamhet
(granskningspromemoria nr 8/1971)

Det statliga stödet till kulturell verksamhet uppgår för närvarande till
mer än 300 milj. kronor om året. I viss utsträckning har dessa medel
utnyttjats för verksamheter med ett starkt inslag av politisk propaganda.
I samband härmed har offentliga institutioner i en del fall kommit att
medverka i aktiviteter som förefaller ha ringa anknytning till institutionernas
egentliga arbetsuppgifter.

Med anledning härav har företagits en granskning av principerna och
formerna för de utställningar av konst och andra kulturföremål som finansierats
genom anslag på riksstaten. Resultatet av undersökningen har
sammanställts i en granskningspromemoria som utsänts på remiss till ett
tiotal myndigheter och organisationer.

Inrikesdepartementet
Avslutade ärenden

Statlig kreditgaranti till visst företag i pianobranschen
(granskningspromemoria nr 5/1971)

Industrigarantilån utlämnades under perioden 1954/55—1968/69 till
ett sammanlagt belopp av mer än 505 milj. kronor. Därav har omkring
40 milj. kronor infriats av staten. I jämförelse med vad som beräknats
vid stödformens tillkomst och med förhållandena på andra områden synes
denna nettoförlust — omkring 7,9 procent — kunna anses hög. Orsakerna
härtill belystes i en granskningspromemoria, som under senare

124

delen av år 1970 slutbehandlades av revisorerna genom en skrivelse till
Kungl. Maj:t.

I anslutning till nu berörda ärende har på revisorernas uppdrag företagits
en granskning av ett särskilt ärende av ifrågavarande natur, särskilt
med sikte på möjligheterna att följa ett företags utveckling sedan
kreditgaranti beviljats. Som objekt har valts ett ärende, i vilket statlig
kreditgaranti för ett lån på 3 milj. kronor lämnats till ett företag som bedrev
tillverkning av pianon och andra musikinstrument.

Företaget mötte under större delen av sin verksamhetstid svårigheter
av olika slag och trädde i juli 1970 i konkurs. Denna är ännu inte avslutad,
 men anledning finns till antagande att staten skall göra en betydande
förlust i anledning av kreditgarantin. I en i ärendet upprättad granskningspromemoria
har en redogörelse lämnats för företagets ekonomiska
utveckling m. m., och i samband därmed har framförts vissa förslag rörande
granskningen av ifrågavarande låneärenden och kontrollen av utlämnade
lån. Promemorian har varit föremål för remissbehandling.

Ärendet har slutbehandlats av revisorerna genom en skrivelse till
Kungl. Majit. Det har därvid ansetts påkalla revisorernas uppmärksamhet
huvudsakligen i den mån lärdomar kunde hämtas för prövningen av
frågor om statlig kreditgaranti och om tillsyn över statsgaranterade lån.
I det speciella ärendet har revisorerna endast framhållit, att den tid som
stått till förfogande för utredning och prövning av kreditfrågan hos
myndigheterna och för beredning i vederbörande departement uppenbarligen
varit alltför kort, sannolikt beroende på att det ansträngda sysselsättningsläget
på den ifrågavarande industriorten framtvingat ett avgörande
utan tillräckligt rådrum. I övrigt har revisorerna erinrat om att
företagareföreningarna under de senaste åren erhållit ökade resurser som
kunde väntas resultera i en livligare kontrollverksamhet från deras sida
men att föreningarna likväl även framdeles torde få problem med att
fylla behovet av kontrollresurser.

I samband med granskningen hade framförts vissa konkreta förslag
som syftade till att genom anlitande av särskild expertis för mera komplicerade
ärenden öka föreningarnas möjligheter att fullgöra de berörda
uppgifterna. Hur den ökade kontrollverksamheten borde organiseras
och utformas i detalj hade varit föremål för delade meningar vid remissbehandlingen.
 Revisorerna hade inte anledning att ta ställning till frågan,
 om särskild kompetens borde anskaffas genom utomstående organ
(ackordscentraler, konsulter, revisionsbyråer) eller genom egna organ
som upprättades i samarbete mellan samtliga föreningar eller grupper av
sådana; en kombination av dessa lösningar var givetvis också tänkbar.
Revisorerna ansåg emellertid att de framförda förslagen kunde vara av
sådant värde för möjligheterna att undvika förluster på kreditgarantier
och att begränsa företagareföreningarnas administrationskostnader att
de borde närmare övervägas och prövas. Revisorerna ville därför över -

125

lämna det genom utredningen samlade materialet för att tagas i beaktande
vid det arbete som pågick inom inrikesdepartementet rörande frågan
om hur företagareföreningarnas tillsyns- och bevakningsverksamhet
skulle ordnas i framtiden.

Skrivelsen är såsom bilaga 8 fogad vid denna berättelse.

Civildepartementet
Avslutade ärenden

ADB-redovisningen av mervärdeskatten
(granskningspromemoria nr 1/1971)

Administrationen av mervärdeskatten liksom av inkomst- och förmögenhetsskatten
ankommer i huvudsak på länsstyrelserna. De datamaskinella
bearbetningarna av de hålkort som används vid redovisningen av
mervärdeskatten ombesörjs emellertid, till skillnad från vad som är fallet
med inkomst- och förmögenhetsskatten, av postbanken.

Mot denna bakgrund har en undersökning genomförts vid revisorernas
kansli i syfte att klarlägga om kostnadsbesparingar kan uppnås
genom att överföra ADB-bearbetningarna av mervärdeskatten från postbanken
till länsstyrelsernas datakontor. För att kunna bedöma den ifrågasatta
rationaliseringsåtgärdens lämplighet har uppgifter bl. a. införskaffats
om datakontorens kapacitetsförhållanden, kostnaderna för nuvarande
systemlösning samt pågående eller förväntad ADB-utveckling
inom skatteområdet.

Under år 1970 infördes vid länsstyrelserna ett enhetligt datasystem av
typ DATASAAB. Av den proposition som riksdagsbeslutet i frågan baserades
på framgår att det nya maskinsystemet, bl. a. med tanke på den
framtida utvecklingen, dimensionerats med viss överkapacitet. Denna
synes ännu ej ha tagits i anspråk.

På grundval av från riksskattenämnden infordrade kostnadsuppgifter
har timpriset för mervärdeskattens datamaskinella bearbetning vid posten
under tiden den 1 januari 1969—den 31 mars 1970 beräknats till ca
900 kronor. En kostnadskalkyl för det år 1970 vid länsstyrelserna införda
datasystemet pekar på att kostnadsmässiga och andra fördelar
skulle stå att vinna genom att utnyttja detta för mervärdeskattens administrering.
 Ett överförande till datakontoren av ifrågavarande arbetsuppgifter
medför emellertid att nya systemlösningar och program måste
utarbetas. Ett mer slutligt svar på frågan om den totalt sett mest ekonomiska
och ändamålsenliga systemlösningen synes enligt granskningspromemorian
ej kunna ges förrän alternativa sådana utarbetats och kostnadsberäknats.

126

Av granskningspromemorians redogörelse för utredningsläget beträffande
ADB-användningen inom skatteområdet framgår att en total
översyn av ADB-systemet för folkbokföring och beskattning relativt
snart torde komma till stånd. Målet är härvid att skapa ett integrerat informations-
och produktionssystem för beskattning. De erforderliga
ADB-bearbetningarna torde komma att handhas av riksskatteverket och
länsdataanläggningarna. Det synes därvid kunna förutsättas att även
mervärdeskattens datarutiner kommer att inordnas i ett framtida integrerat
system.

På grundval av de i granskningspromemorian redovisade kapacitetsoch
kostnadsförhållandena dras den slutsatsen, att rationaliseringsvinster
troligtvis skulle stå att vinna om databearbetningen av mervärdeskatten
fördes över från postbanken till en eller flera länsanläggningar. För
en sådan överflyttning talar också den pågående utvecklingen mot ett
intregrerat datasystem för beskattning. Riksskatteverket och statskontoret
föreslås därför böra utreda frågan om införandet av en systemlösning
som väsentligen bygger på länsdataanläggningarnas medverkan.
Utvecklingsarbetet på en sådan systemlösning bör emellertid enligt
granskningspromemorian samordnas med de aviserade utredningarna
om nya datasystem för folkbokföring och beskattning. Att på kort sikt
genomföra mera tillfälliga förändringar i mervärdeskattens nuvarande
datarutiner bedöms ej vara lämpligt. Komplexiteten i verksamheten och
den stora organisation som berörs synes nämligen kräva en förhållandevis
hög grad av stabilitet.

Granskningspromemorian har av revisorerna för yttrande tillställts
postverket, statskontoret, riksskatteverket samt länsstyrelserna i Stockholms,
 Jönköpings, Malmöhus och Västernorrlands län.

Remissmyndigheterna delar i allmänhet den i granskningspromemorian
uttryckta uppfattningen, att resultatet av det aviserade utredningsarbetet
på ett integrerat datasystem för beskattning bör avvaktas, innan
ett beslut fattas om ett överförande av mervärdeskattens databearbetning
till länsdatakontoren.

Beträffande det långsiktiga utredningsprogrammet inom ADB-området
upplyser statskontoret att myndigheten i ett senare skede av organisationsundersökningarna
vid länsstyrelserna avser att även utreda administrationen
av mervärdeskatten. Både statskontoret och riksskatteverket
framhåller att detta utredningsarbete kommer att bedrivas i nära samarbete
mellan de båda myndigheterna. Enligt riksskatteverket bör aviserade
förslag till förändrade datasystem för beskattning kunna komma i
drift i mitten av 1970-talet.

Eftersom mervärdeskattens datarutiner kommer att tas upp till prövning
av statskontoret och riksskatteverket i samband med det mer långsiktiga
utredningsarbetet på ett integrerat informations- och produktionssystem
för beskattning, har revisorerna beslutat att ärendet inte skall

127

föranleda annan åtgärd än att en upprättad tilläggspromemoria jämte
tillhörande remissyttranden för kännedom tillställs postverket, statskontoret
och riksskatteverket.

Indrivning av restförd försäljningsskatt på guldsmedsvaror
(granskningsrapport nr 5/1971)

I skrivelse till riksdagens revisorer har hävdats att kontrollstyrelsen
(som den 1 januari 1971 uppgick i riksskatteverket) låtit anmärkningsvärt
lång tid förflyta, innan framställning gjorts om indrivning av restförd
försäljningsskatt på guldsmedsvaror. Utestående skatteskulder skulle
härigenom tillåtits öka.

För att det skulle bli möjligt att ta ställning till skrivelsens påstående
har en granskning gjorts av beskattningsmyndighetens handläggningstakt
för de under åren 1968 och 1969 restförda beloppen i Stockholm,
Göteborg och Malmö. I relation till det totala antalet skatteposter har
antalet skatteposter för vilka handläggningstiden överstigit 180 dagar
uppskattats till ca en procent. Beloppsmässigt torde dessa poster ha uppgått
till endast 0,5 procent av det totala skattebeloppet. Den långa handläggningstiden
för denna mindre del av antalet skatteposter har bl. a.
varit att hänföra till att försumliga skattskyldiga försöker dra sig undan
delgivningen av åsätta skönstaxeringar. Vidare har vissa förseningar i
den normala handläggningstakten berott på att myndigheten ibland
prioriterat handläggningen av andra punktskatter.

Det av beskattningsmyndigheten tillämpade handläggningsförfarandet
för försäljningsskatten på guldsmedsvaror och det förhållandet att de
under indrivning liggande skattebeloppen synes vara av i stort sett konstant
storlek ger ej belägg för påståendet att beskattningsmyndigheten
generellt sett tillåtit skatteskulderna att öka.

Med hänsyn härtill och då riksdagen beslutat upphäva förordningen
om försäljningsskatt från den 1 juli 1972 har revisorerna beslutat att
ärendet ej skall föranleda någon ytterligare åtgärd.

Ej avslutade ärenden

Planfrågornas ställning i den departementala organisationen
(granskningspromemoria nr 16/1970)

Den statliga verksamheten på samhällsplaneringens område handläggs
av ett flertal olika myndigheter under skilda departement. I en efter
verkställd undersökning upprättad granskningspromemoria har uttalats
att en ökad samordning av verksamheten bör eftersträvas, vilket har
motiverats med det starka funktionella samband som råder både i sak
och i administrativt avseende mellan samhällsplaneringens olika grenar.

128

En särskild utredning av planväsendets organisation och departemental
ställning har därför ansetts påkallad. Promemorian har remissbehandlats.

Industridepartementet
Ej avslutade ärenden

Driftavbrott vid värmekraftverket i Stenungsund
(granskningspromemoria nr 11/1971)

De fyra ångturbinaggregaten vid Stenungsunds kraftstation har successivt
tagits i bruk under åren 1959—1969. Aggregaten har vid sammanlagt
tio olika tillfällen varit utsatta för allvarligare driftstörningar
eller haverier, som i vissa fall krävt långa reparationstider och minskat
kraftstationens förmåga att bidra till landets kraftförsörjning, i några
fall under kritiska bristperioder. I en granskningspromemoria har lämnats
en redogörelse för haveriernas natur, orsaker och följdverkningar.
Promemorian är för närvarande föremål för remissbehandling.

Riksdagen och dess verk
Avslutade ärenden

Viss hos Nordiska rådets svenska delegation företagen resa
(granskningspromemoria nr 2/1971)

Med stöd av bestämmelserna om revision av riksdagsförvaltningen
(RFS 1968: 8) har riksgäldskontorets revisionsavdelning i skrivelse till
riksdagens revisorer den 4 maj 1970 till revisorernas prövning hänskjutit
frågan om riktigheten av en av Nordiska rådets svenska delegation gjord
utbetalning, avseende ersättning för flygresa.

Den i ärendet gjorda utredningen ger vid handen att verifikationsunderlaget
för den i förevarande sammanhang aktuella utbetalningen varit
i flera avseenden bristfälligt. Vidare synes delegationens arbetsutskott ha
överskridit sin befogenhet då beslut fattats om generellt tillstånd till den
ifrågavarande typen av tjänsteresa.

De upplysningar som delegationen lämnat riksdagens revisorer tyder
emellertid på att saklig grund kan ha funnits för den aktuella utbetalningen.

Delegationen har såsom en förklaring till de konstaterade felaktigheterna
vid handläggningen av ärendet angett att vissa organisatoriska
brister förelegat inom delegationens kansli.

Enär en översyn av kansliorganisationen avses komma till stånd och

129

då ifrågavarande utbetalning synes ha varit sakligt motiverad, har revisorerna
beslutat att ärendet inte skall föranleda någon annan åtgärd än
att den upprättade granskningspromemorian skall tillställas riksdagens
förvaltningskontor, Nordiska rådets svenska delegation och riksgäldskontorets
revisionsavdelning.

Avskrivna ärenden

Såsom nämnts i det föregående har en del granskningsärenden avskrivits,
 sedan det vid förberedande undersökningar har konstaterats att ytterligare
granskning hos revisorerna inte kunde anses motiverad. Ärendena
i fråga avser

fångvårdens byggnadskommittés verksamhet,
statens vägverks byggnadsverksamhet,
statens järnvägars distriktsorganisation,

visst av byggnadsstyrelsen fattat beslut om byggande i egen regi,
studiemedel till universitets- och högskolestuderande,
skoladministrationens regionala organisation samt
domänfondens avkastning.

I samtliga dessa ärenden har s. k. granskningsrapporter upprättats.

Särskilda berättelser

Berättelse över verkställd granskning av riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1970 har avlämnats.

Berättelse över verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning under budgetåret 1969/70 har avlämnats.

Berättelse över verkställd granskning av stiftelsen riksbankens jubileumsfonds
verksamhet och förvaltning under år 1970 har avlämnats.

Beträffande den närmare innebörden av den sålunda verkställda
granskningen och därvid gjorda iakttagelser torde få hänvisas till finansutskottets
betänkanden nr 9 och nr 10 år 1971 samt finansutskottets
betänkande nr 15 år 1971.

RESULTATET AV DE TILL KUNGL. MALT
UNDER ÅR 1970 AVLÅTNA SKRIVELSERNA

Av verksamhetsberättelsen för år 1970 framgår att riksdagens revisorer
under detta år har avlåtit sex skrivelser till Kungl. Maj:t med anhållan
om vissa åtgärder. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse
för resultatet av de sålunda gjorda framställningarna.

Beträffande frågan om förvaltningskostnader i statens utlåningsverksamhet
har revisorerna föreslagit, att skrivelsen i ärendet jämte bilagor

5 Riksdagen 1972. 2 sami.

130

överlämnas till budgetutredningen och att en undersökning verkställs av
frågan om organisationen av den låneverksamhet som bedrivs genom utlåning
från statens utlåningsfonder. Kungl. Maj:t har uppdragit åt statskontoret
att — i samråd med riksrevisionsverket — i anslutning till
översynen av förvaltningen av fonden för låneunderstöd även undersöka
organisationen i fråga om utlåningen från statens utlåningsfonder. Vidare
har Kungl. Maj:t förordnat att riksdagens revisorers skrivelse med
därtill fogade bilagor skall överlämnas till budgetutredningen.

Beträffande frågan om försäljning av kasserad och övertalig materiel
m. m. inom statsförvaltningen har revisorerna föreslagit, att formerna
för en närmare samordning av den försälj ningsverksamhet som bedrivs
av vissa angivna statsmyndigheter m. fl. måtte utredas. Enligt från industridepartementet
under hand inhämtade upplysningar har affärsverksdelegationen
den 26 november 1970 tillsatt en utredning, som bl. a.
har i uppdrag att undersöka möjligheterna att utveckla förenade fabriksverkens
överskottsförsäljning till ett organ för samordning av produktval,
 inköp och marknadsföring för verkstäderna inom kriminalvårdens
och socialvårdens ansvarsområden samt för de av landsting och kommuner
drivna skyddade verkstäderna. Utredningen har i dagarna färdigställts
och torde inom den närmaste tiden komma att framläggas för
Kungl. Maj:t.

Beträffande frågan om förluster på vissa statliga lånegarantier har revisorerna
föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte besluta om införande av förlusttäckningsavgifter
på vissa statliga garantilån, om ändrad redovisning
av influtna förlusttäckningsavgifter och om samma redovisningsmetod
för eventuellt kommande förluster på lokaliseringslån som tillämpas för
förluster på industrigarantier. Kungl. Maj:t har förordnat att avskrift av
revisorernas skrivelse jämte bilagor skall överlämnas till 1968 års lokaliseringsutredning
för övervägande i tillämpliga delar vid fullgörande av
utredningsuppdraget. Vid sin anmälan av bidragsanslaget till företagareföreningarnas
administrationskostnader i 1971 års statsverksproposition
har vidare chefen för inrikesdepartementet, under hänvisning till
nämnda skrivelse, förklarat sig i likhet med riksdagens revisorer vilja
bestämt stryka under vikten av att effektiva åtgärder vidtas i syfte att
förebygga risken för förluster i den statliga låne- och garantigivningen.

Beträffande frågan om affärsverkens publikationsverksamhet har revisorerna
föreslagit, att vissa vid en utredning i ämnet framkomna synpunkter
på lämpligt sätt bringas till vederbörande myndigheters kännedom
samt att Kungl. Maj:t föranstaltar om en undersökning av möjligheterna
att utarbeta viss metod för kostnadsjämförelser mellan olika
tryckalster. Kungl. Maj:t har förordnat att revisorernas skrivelse skall
delges postverket, televerket, statens järnvägar, luftfartsverket, statskontoret,
 statens vattenfallsverk, domänverket, förenade fabriksverken och
AB Allmänna förlaget. Vidare har Kungl. Maj:t uppdragit åt statskon -

131

toret att i samråd med postverket och AB Allmänna förlaget undersöka
möjligheten att utarbeta en sådan metod för kostnadsjämförelse mellan
olika tryckalster som anges i revisorernas skrivelse.

Beträffande frågan om Varbergs fästning har revisorerna föreslagit,
att den i ärendet verkställda utredningen överlämnas till 1965 års museioch
utställningssakkunniga för att tas i beaktande i samband med deras
uppdrag. Kungl. Maj:t har — under erinran om ett tidigare lämnat uppdrag
åt chefen för armén att i samråd med riksantikvarieämbetet, styrelsen
för Varbergs museum och drätselkammaren i Varbergs stad utse en
lokal nämnd med uppgift att biträda militärbefälhavaren i Västra militärområdet
i frågor om dispositionen och förvaltningen av Varbergs fästning
— i ämbetsskrivelse till chefen för armén understrukit angelägenheten
av att ifrågavarande nämnd snarast utses och samtidigt uppdragit
åt denne att vid fullgörandet av förenämnda uppdrag samråda även med
1965 års musei- och utställningssakkunniga.

Beträffande frågan om ökad samordning av universitets- och högskoleutbildningen
i Örebro har revisorerna föreslagit, att Kungl. Maj:t
måtte dels överlämna skrivelsen i ärendet jämte bilagor till 1968 års utbildningsutredning
för beaktande i dess fortsatta utredningsarbete, såvitt
angår frågan om organisationen av den högre utbildningsverksamheten i
Örebro, dels föranstalta om inrättandet i Örebro av ett interimistiskt
samarbetsorgan med uppgift och befogenhet att inom ramen för nuvarande
organisation vidta åtgärder för ökad samverkan mellan universitetsfilialen,
 socialhögskolan samt gymnastik- och idrottshögskolan, dels
ock uppdra åt riksrevisionsverket att på nytt pröva frågan om lämpligheten
av en uppdelning av berörda utbildningsenheters kamerala verksamhet
på två skilda redovisningscentraler. Revisorernas nämnda skrivelse
jämte bilagor har av Kungl. Maj:t överlämnats till 1968 års utbildningsutredning
för beaktande i angivet hänseende, medan frågan om
åtgärder för ökad samverkan mellan berörda läroanstalter i Örebro efter
remissbehandling är under beredning i utbildningsdepartementet.
Frågan om redovisningscentral är likaledes under beredning sedan riksrevisionsverket
inkommit med förslag i den av revisorerna angivna riktningen.

*

Beträffande frågan om förläggning av myndigheters arbete utom stationeringsorten
erinrades i 1970 års verksamhetsberättelse, att revisorerna
i en skrivelse år 1969 föreslagit att Kungl. Maj:t måtte meddela
statsmyndigheterna närmare riktlinjer för deras handlande i berört avseende.
 Samtidigt upplystes om att frågan var föremål för Kungl. Maj:ts
prövning och att ställning däri torde komma att tas under första halvåret
1971. Enligt under hand inhämtade upplysningar synes, såvitt nu
kan bedömas, frågan komma att anmälas för Kungl. Maj:t i början av
år 1972.

5t Riksdagen 1972. 2 sami.

132

Bilaga 1

Riksdagens revisorers personalorganisation

Assistent

Byråchef

Byråchef

Byråassistent

Kanslichef

Förste exp. förman

Avdelningsdirektör

Utredningsgrupp

Revisionsdirektör

Byrådirektör

Revisionsdirektör

Utredningsgrupp

Byrådirektör

Avdelni ngsdi rektor

Utredningsgrupp

Byrådirektör

Avdelningsdirektör

Utredningsgrupp

Byrådirektör

133

bilaga 2

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 februari
1971 med anledning av granskningspromemoria nr 15/1970 angående
utgallring av arkivalier hos statsförvaltningen jämte däröver
avgivna remissyttranden

Inom riksdagens revisorers kansli har verkställts en undersökning rörande
utgallring av arkivalier hos statsförvaltningen. Undersökningsresultatet
har redovisats i en granskningspromemoria, vilken för yttrande
tillställts riksarkivet. Nämnda arkiv har i sin tur inhämtat yttranden från
de olika landsarkiven. Granskningspromemorian och de inkomna yttrandena
bifogas denna skrivelse (bil. 1—9).

I promemorian har framhållits att mängden av arkivalier inom statsförvaltningen
numera kan antas omfatta närmare 90 hyllmil och den
årliga bruttotillväxten omkring 4 hyllmil. Även om det med nuvarande
gallringsprinciper är möjligt att betydligt begränsa tillväxten (med mellan
65 och 70 procent eller mera), är frågan om gallring i statsmyndigheternas
arkiv av synnerlig ekonomisk vikt, bl. a. med hänsyn till de
betydande kostnader som är förenade med uppförande av lokaler för
arkivaliema. Frågan har på olika sätt uppmärksammats under senare
år, och en betydande upprustning främst av de personella resurserna
hos riksarkivet har nyligen genomförts.

Den för riksdagens revisorers räkning företagna granskningen har syftat
till att åstadkomma en bild av det aktuella läget på förevarande område,
 främst såvitt gäller gallringens effektivitet. Undersökningen har
i främsta rummet inriktats på det regionala och lokala området, d. v. s.
på landsarkiven och de under dessa i arkivhänseende sorterande lokala
statsmyndigheterna. Undersökningen vid landsarkiven har i huvudsak
bestyrkt de förhållanden som anmälts av riksarkivet i samband med anslagsäskandena
för nästkommande budgetår och som innebär att dessa
arkiv för närvarande saknar möjligheter att i erforderlig utsträckning
utföra den rådgivnings- och kontrollverksamhet som åligger dem gentemot
det stora antalet lokala myndigheter. Då emellertid landsarkivens
personalorganisation kommer att prövas i samband med anslagsbehandlingen
för nästkommande budgetår, har denna sida av problemet inte
närmare kommenterats i granskningspromemorian.

Däremot har förhållandena vid de lokala myndigheterna ägnats en
mera utförlig redogörelse. Den lokala förvaltningen har studerats vid 36
stickprovsvis utvalda myndigheter, underställda fem olika landsarkiv
och tillhörande ett 20-tal skilda förvaltningsområden. Endast vid fem
av dessa myndigheter har arkiverings- och gallringsförhållandena befun -

134

nits så goda att någon anledning till erinran eller kommentar inte ansetts
föreligga. De iakttagelser som gjorts vid övriga 31 myndigheter
är av skiftande innehåll men visar i stort sett att påtagbara brister föreligger.
 Som exempel har nämnts att särskilda bestämmelser om gallring
saknas, att arkivförteckningar saknas helt eller till vissa delar, att ingen
som helst gallring utförts enligt meddelade bestämmelser eller att gallring
utförts ofullständigt, att utgallring inte förberetts genom att gallringsbara
handlingar avskilts från sådana som skall bevaras samt att
arkivlokaler eller ordningen i dessa inte varit tillfredsställande. Några
av de gjorda iakttagelserna har ansetts gälla mindre betydelsefulla avvikelser
från god arkivordning, men antalet mera väsentliga anmärkningar
är så stort att det måste antas att gallringsförhållandena hos de
lokala myndigheterna i tämligen stor utsträckning inte är tillfredsställande.
 Härvid har understrukits risken för att eftersättande av arkivvården
och särskilt gallringen kan föranleda betydande arbetsinsatser och kostnader
i framtiden, när åtgärder en gång måste företas och brister till
följd av underlåtenhet måste repareras.

I kommentarer till den lämnade redogörelsen har i promemorian
anförts vissa förslag, syftande till att åstadkomma lättnader i gallringsläget
hos de lokala myndigheterna. Sålunda har framhållits möjligheten
av att i större omfattning meddela sådana gallringsföreskrifter
som gäller särskilda slag av handlingar, exempelvis rörande personalredovisning.
 Förslagsvis skulle föreskrifterna kunna tillhandahållas
myndigheterna genom en ny upplaga av riksarkivets broschyr
om arkivgallring, vilken i så fall skulle göras utförligare och utformas
på sådant sätt att behovet av direkt biträde av landsarkivens
sakkunniga skulle kunna minskas. Beträffande några myndigheter har
satts i fråga om inte en översyn av de för myndigheterna gällande
bestämmelserna om gallring kan anses motiverad. Det sagda gäller
bl. a. länsnykterhetsnämnderna och åklagarmyndigheterna, hos vilka
gallringsbestämmelser saknas beträffande vissa handlingar rörande
vårdfall och bagatellbrott.

I remissyttrandena har granskningspromemorians beskrivning av
det faktiska läget beträffande gallring av arkivalier vitsordats, och
remissmyndigheterna har i huvudsak anslutit sig till vad som anföris
rörande frågans angelägenhet och ekonomiska betydelse. Riksarkivet
har även förklarat sig ämna beakta flertalet av de framförda synpunkterna
och förslagen. Sålunda avser riksarkivet att överse hela komplexet
av gallringsföreskrifter rörande såväl särskilda handlingar som
särskilda myndigheter, och arkivet har även funnit det böra övervägas
att omarbeta den s. k. allmänna gallringskungörelsen. Ett i
samband med remissbehandlingen framfört uppslag om tidigare leveranser
till landsarkiven eller upprättande av mellanarkiv för gallrings -

135

bart material har riksarkivet ansett värt att övervägas i detta sammanhang.

Den i promemorian berörda frågan om en mera genomgripande
gallring hos vissa myndigheter har däremot inte vunnit anslutning av
remissmyndigheterna. Beträffande de anförda exemplen — länsnykterhetsnämnderna
och åklagarmyndigheterna — har härvid anförts
att det ifrågavarande materialet saknar täckning på annat håll inom
förvaltningen och att utgallring skulle begränsa möjligheten till framtida
forskning. Endast beträffande ett av exemplen (domänverket)
har vissa åtgärder ställts i utsikt.

Det är givetvis av väsentlig betydelse för gallringen av det ständigt
växande arkivaliebeståndet inom statsförvaltningen att landsarkiven
erhåller en för göromålens omfattning avpassad personalorganisation.
Med hänsyn till att frågan därom innevarande år kommer under statsmakternas
bedömning i samband med anslagsbehandlingen har revisorerna
inte anledning att uttala sig i denna del. Revisorerna vill däremot
bringa den företagna utredningen till Kungl. Maj:ts kännedom
för att i förekommande fall beaktas vid den fortsatta behandlingen
av hithörande ärenden. Särskilt må understrykas angelägenheten av att
alla åtgärder vidtas som för närvarande är möjliga för att stimulera
myndigheterna till självverksamhet beträffande gallringsgöromålen.

Revisorerna vill härutöver framhålla att en personalorganisation
hos landsarkiven i enlighet med nu föreliggande förslag knappast kan
väntas undanröja alla bekymmer med gallringsfrågorna på längre
sikt. Med hänsyn till de successiva organisatoriska omgestaltningar
som kännetecknar den statliga förvaltningsapparaten i dagens läge
och till arkivmaterialets omdaning och förnyelse med nya typer av
informationsbärare och administrativ teknik måste man nämligen räkna
med att arkivorganisationen ställs inför ständigt nya problem som
kan medföra en tendens att förbruka tillskottet av arbetskraft. Det är
därför i hög grad önskvärt att riksarkivet jämsides med organisationsöversynen
i god tid söker alternativa vägar för att åstadkomma en
effektiv begränsning av arkivalietillväxten. Uppmärksamheten torde
därvid böra inriktas på utfärdandet av generella och mera genomgripande
gallringsbestämmelser, som i högre grad än de nu gällande
efterger kravet på att material bevaras för framtida forskning. Revisorerna
vill särskilt erinra om det redan i viss utsträckning prövade
tillvägagångssättet att för forskningens räkning som typexempel bevara
ett mera fullständigt material hos ett fåtal lokala myndigheter men
utgallra motsvarande material hos flertalet övriga likartade förvaltningsenheter.
 Även metoden att bevara vissa typårgångar kan ge ett
godtagbart underlag för framtida forskning.

136

Bilaga 3

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 mars 1971
med anledning av granskningspromemoria nr 10/1970 angående statens
kostnader för skatteadministrationen jämte däröver avgivna remissyttranden Skatterna

är på gällande riksstat upptagna till ett sammanlagt belopp
av närmare 40 miljarder kronor, vilket utgör drygt 90 procent
av driftbudgetens inkomster. Under hela 1960-talet har ett omfattande
utredningsarbete pågått inom skatteområdet. Detta utredningsarbete
har berört såväl skatteförfattningarnas materiella innehåll som
den administrativa apparaten. Någon sammanfattande utredning angående
de statliga förvaltningskostnaderna på förevarande område
har veterligen ej gjorts. Mot denna bakgrund har riksdagens revisorer
beslutat genomföra en undersökning av statens kostnader för skatteadministrationen,
 såväl sammanlagt som med fördelning på olika
skatteslag. Uppmärksamhet skulle därvid också ägnas frågan om
möjligheterna till en kostnadssänkande eller effektivitetshöjande rationalisering
av det administrativa systemet.

Undersökningen har omfattat budgetåret 1968/69, det senaste år för
vilket vid tiden för beslutet en budgetredovisning fanns tillgänglig. De
sökta kostnaderna har i princip avsett all statlig eller av staten bekostad
administration av skatterna, såsom taxering, debitering, uppbörd,
 exekution, besvärsprocess, kontrollåtgärder, normgivning m. m.
Ett flertal myndigheter har härigenom berörts av utredningen. Den
utförda undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria,
som för yttrande tillställts 16 olika remissinstanser. Promemorian, en
förteckning över remissinstanserna samt de avgivna yttrandena har
såsom bilagor 1—18 fogats vid denna skrivelse.

Det nuvarande bokföringssystemet hos de skatteadministrerande
myndigheterna lämnar i regel inte någon information om kostnaderna
för de olika skatteformerna eller för de administrativa funktioner som
kommer i beröring med skatterna. En tillgång till dylika kostnadsdata
anser revisorerna, såsom framhållits i granskningspromemorian,
vara en grundläggande förutsättning för ett rationaliseringsarbete inom
skatteområdet. Ett flertal remissmyndigheter ansluter sig till denna
uppfattning. Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden pekar
t. ex. på att nämnden för att kunna fullgöra sin tillsynsuppgift varit
tvungen att införa ett eget kostnadsredovisningssystem för länsdatakontoren.
 Riksskattenämnden å andra sidan anser det vara av begränsat
intresse att betrakta skattesystemet från kostnadsmässiga syn -

137

punkter, eftersom avvägningarna i systemet betingas av politiska bedömningar.
 Till detta kan sägas att avgörande för beskattningens utformning
och organisation givetvis i sista hand är politikernas värderingar.
 Dessa värderingar synes dock revisorerna kunna innefatta
även administrativa hänsynstaganden. Härtill kommer att kunskaper
om kostnadsstrukturen och kostnadsutvecklingen inom skatteadministrationen
måste anses öppna möjligheter till rationaliseringsåtgärder
även inom ramen för gällande skatteförfattningar.

Med hänvisning till det ovan anförda ansluter sig revisorerna till
promemorians uttalande, att försöksverksamhet med programbudgetering
snarast bör påbörjas hos ett antal inkomstmyndigheter. När ett programbudgetsystem
byggts upp för de ifrågavarande myndigheterna, synes
en sammanställning fortlöpande böra göras av samtliga myndigheters
kostnadsredovisning. En sådan sammanställning av kostnader för
program, prestationer och ansvarsområden torde vara en förutsättning
för en styrning av skattesystemet mot större effektivitet.

Som framgår av granskningspromemorian har skatteadministrationens
totalkostnader (inkl. komplementkostnader) för befattningen med
de statliga skatterna beräknats till cirka 400 milj. kronor eller 1,3 procent
av skatteinkomsterna. Kostnaderna för handhavandet av de direkta
skatterna har beräknats till drygt 2 procent av inkomsterna, medan
motsvarande kostnadsandel för de indirekta skatterna är drygt 0,5
procent.

I promemorian har framhållits att vid de myndighetsvis gjorda kostnadsberäkningarna
ofta mer schablonmässiga beräkningsnormer har
fått tillgripas. De för olika skatteformer angivna kostnadsbeloppen
får därför ej pressas vid en analys.

Som närmare utvecklas i granskningspromemorian låter sig en mer
entydig bedömning av effektiviteten i det svenska skattesystemet svårligen
göras på grundval av en översiktlig kostnadsstudie för ett enda
år och med skatteinkomsternas storlek som prestationsmått. Med tillgång
till data för ett större antal år hade större möjligheter förefunnits
till en analys. Härvid måste man dock observera komplikationen
att variationer i skatteuttagets storlek kan påverka kostnadsandelen
utan att någon egentlig effektivitetsförändring har inträffat hos berörda
myndigheter. Analysen måste i dylika fall inriktas på kostnadernas
absoluta storlek och utveckling.

Huvudparten av de remissinstanser som yttrat sig över de i granskningspromemorian
redovisade kostnadsberäkningarna anser att dessa i
huvudsak återspeglar kostnadsförhållandena på skatteområdet. Några
myndigheter redovisar ytterligare kostnadsposter som hade bort beaktas
eller lämnar förslag till alternativa kostnadsfördelningsprinciper.
Effekten av de föreslagna förändringarna synes emellertid revisorerna
ej vara så stor, att de mera nämnvärt påverkar den i granskningspro -

138

memorian gjorda uppskattningen av skatteadministrationens totalkostnader
eller därpå grundade slutsatser. Detta gäller även om man, såsom
statskontoret och riksrevisionsverket sätter i fråga, tar med kommunalskatt
och socialförsäkringsavgifter i kostnadsjämförelserna mellan
de olika skatteformerna. Kostnaderna för de direkta skatterna
skulle med en sådan beräkningsmetod ha reducerats till ca en procent
av skatteinkomsterna. Härtill kan anmärkas att administrationen av
de direkta skatterna fortfarande framstår som mer betungande, även
om kostnadsjämförelsen med de indirekta skatterna görs på grundval
av ifrågasatta jämkningar i underlaget. Detta intryck förstärks ytterligare
om man, såsom tullverket gör, betraktar tullmedlen (kostnadsandel
4,8 procent) ej som en skatt utan närmast som ett näringspolitiskt
instrument, vilket i första hand syftar till att stödja inhemsk produktion.

I granskningspromemorian redovisas vissa införskaffade uppgifter
om de skatteadministrativa kostnaderna hos några andra europeiska
länder. Som framhålls i promemorian antyder detta siffermaterial att
det svenska skattesystemets effektivitet väl tål en jämförelse med
andra utvecklade industriländers system. Liksom kammarrätten anser
revisorerna att de skatteadministrativa kostnaderna i vårt land, även
om de vid en internationell jämförelse ej framstår som speciellt höga,
dock är av en sådan storlek att de motiverar ett ständigt beaktande
av möjligheterna till rationaliseringar. Inrättandet av riksskatteverket
och den förestående omorganisationen av länsstyrelserna torde komma
att leda till en effektivisering av skatteförvaltningen och samtidigt skapa
administrativa förutsättningar för ökade rationaliseringsinsatser på
förevarande område.

För att det skall bli möjligt att uppnå både ett billigare och för medborgarna
enklare beskattningssystem torde det, enligt granskningspromemorian,
 ej vara tillräckligt att åstadkomma enbart administrativa
förbättringar och förfiningar inom ramen för det nuvarande författningskomplexet.
 Rationaliseringsarbetet inom skatteområdet synes mer
än hittills böra inriktas på skatteförfattningamas administrativa hanterlighet.
 Förenklingar bör eftersträvas, även om det sker på bekostnad
av beskattningsmässig millimeterrättvisa.

Den ovan redovisade uppfattningen delas av det övervägande antalet
remissinstanser. Även revisorerna hyser samma mening. Till stöd härför
önskar revisorerna särskilt hänvisa till de i granskningspromemorian
refererade utredningarna avseende kvaliteten hos avgivna självdeklarationer
och hos taxeringsarbetet i första instans. Utredningarna anser
att många av de bristfälligheter som kommer till synes i deklarationssammanhang
har sin grund i skattereglernas och deklarationsblanketternas
komplicerade beskaffenhet. De fritidsengagerade taxeringsfunktionärernas
fackkunskaper inom skatteområdet synes ofta ej heller upp -

139

nå erforderlig nivå, vilket bl. a. torde vara att hänföra till den snabba
föränderligheten i skatteförfattningarna och det oupphörliga tillflödet
av nya rättsfall. I detta sammanhang kan nämnas att riksskattenämnden
och länsstyrelsen i Västernorrlands län pekar på de stora svårigheter
både för myndigheter och för skattskyldiga som de snabba och
täta förändringarna av förordningar och föreskrifter medför.

Revisorerna är, liksom vissa remissmyndigheter, av den uppfattningen
att möjligheterna till förenklingar inom ramen för de nuvarande
grundläggande materiella reglerna för inkomstbeskattningen torde vara
begränsade. Rationaliseringsarbetet synes därför revisorerna böra drivas
både med ett mer långsiktigt och med ett kortsiktigt perspektiv. Det
långsiktiga utvecklingsarbetet på skatteområdet synes böra få karaktären
av ett av nuvarande skatteregler mer obundet utredningsarbete.
Utredningen om definitiv källskatt kan sägas ha ett utredningsuppdrag
av denna karaktär. Enligt sitt i ärendet avgivna remissvar överväger
utredningen en modifierad form av definitiv källskatt med slutavräkning
vid inkomstårets utgång. Revisorerna delar den i granskningspromemorian
och av ifrågavarande utredning uttalade uppfattningen, att
införandet av den antydda formen av förenklad löntagarbeskattning
sannolikt skulle medföra betydande rationaliseringsvinster. Revisorerna
förutsätter att den långsiktiga översynen av den administrativa hanterligheten
av gällande skatteregler och förfarandeföreskrifter ej upphör
i och med att utredningen avlämnar sitt betänkande. Det fortsatta utredningsarbetet
synes förutsättningslöst böra överväga möjliga vägar till
förenkling inom hela det nuvarande skatte- och avgiftsområdet. Även
mer genomgripande förändringar av skattesystemet bör studeras. Vid
utredningsarbetet bör, som några av remissmyndigheterna påpekar, de
totala samhällskostnaderna beaktas. Statliga besparingar kan motvägas
av icke-statliga kostnadsökningar.

Även den indirekta beskattningen uppvisar en sammansatt och
splittrad bild. Riksskatteverket har sålunda ett 15-tal olika punktskatter
att administrera. I granskningspromemorian har framförts synpunkten
att man bör överväga om alla nuvarande punktskatter skall bestå. Ett
flertal remissmyndigheter instämmer i att man bör avveckla inkomstmässigt
mindre givande punktskatter. Generaltullstyrelsen understryker
särskilt de i promemorian omnämnda svårigheterna att dra en
gräns mellan skattepliktiga och ej skattepliktiga varuslag. Revisorerna
delar uppfattningen att man bör sträva efter att minska antalet skatteformer
men vill framhålla att i rådande läge ett borttagande av vissa
punktskatter torde kräva en motsvarande inkomstförstärkning.

Det löpande rationaliseringsarbetet inom beskattningsområdet ankommer
enligt instruktionen på riksskatteverket. Komplexiteten i skattesystemet
har tagit sig uttryck i ett stort antal av olika centrala myndigheter
framställda blanketter och anvisningar. Härutöver utarbetas på det

140

regionala och lokala planet ytterligare blanketter. Enligt revisorernas
mening synes det vara en angelägen uppgift för riksskatteverket att företa
en samlad översyn av blanketter och blankettbehov. Beträffande deklarationsblanketterna
delar revisorerna riksskattenämndens uppfattning
att detaljerade och svåröverskådliga skatteregler inte låter sig översättas
i enkla och lättfattliga deklarationsblanketter.

I årets statsverksproposition aviseras informations- och utbildningsinsatser
inför den allmänna självdeklarationen 1972 med anledning
av dels de av riksdagen under år 1970 beslutade ändringarna i skattesystemet,
 dels det av Kungl. Maj:t till riksdagen numera överlämnade
förslaget angående skattebrott m. m. Revisorerna finner det angeläget
att sådan information lämnas inte enbart i nära anslutning till de
tidpunkter då deklarationerna skall avges. Medborgarna bör i princip
informeras om större förändringar i skatteförfattningarna så snart
detta över huvud taget är praktiskt möjligt. Den planerade informationskampanjen
om skattesystemet synes vidare böra inriktas även på de
skatteregler som är av intresse för jordbrukare och mindre rörelseidkare.

Sammanfattningsvis kan sägas att det svenska beskattningssystemet,
vilket successivt har växt fram under inflytande av olika politiska,
ekonomiska och fiskala hänsynstaganden, både av myndigheter och
skattskyldiga uppfattas som komplicerat och svårtillgängligt. Detta förhållande
jämte storleken av skatteadministrationens kostnader synes revisorerna
motivera ett ökat beaktande av att alla möjligheter till rationaliseringar
tas till vara. I detta syfte bör försöksverksamhet med
programbudgetering snarast påbörjas inom skatteadministrationen. Vidare
synes en förutsättningslös utredning böra komma till stånd i syfte
att pröva olika vägar att öka den administrativa hanterligheten av det
författningskomplex som reglerar det nuvarande skatte- och avgiftsområdet.
 Härvid bör även mer genomgripande förändringar tas upp till
studium.

141

Bilaga 4

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 april 1971
med anledning av granskningspromemoria nr 11/1970 angående den
statliga vaccintillverkningen jämte däröver avgivna remissyttranden

Inom riksdagens revisorers kansli har verkställts en undersökning
rörande den statliga vaccintillverkningen. Undersökningsresultatet har
redovisats i en granskningspromemoria, som för yttrande tillställts nio
remissinstanser. Granskningspromemorian, en förteckning över remissinstanserna
samt de inkomna yttrandena bifogas denna skrivelse
(bil. 1—11).

Den på revisorernas uppdrag företagna granskningen har framför
allt syftat till att undersöka om beredskapen på förevarande område
är tillfredsställande, om egentillverkningen till någon del skulle kunna
ersättas med import och om tillverkningen bedrivs i ändamålsenliga
former.

Vaccinberedskapens effektivitet har i kritiska situationer livsavgörande
betydelse. Mot bakgrunden av de stora mänskliga värden som står
på spel anser revisorerna att planeringsproblemen på förevarande område
bör ägnas stor uppmärksamhet.

I den förenämnda granskningspromemorian har framhållits att beredskapsnivån
åtminstone beträffande vissa vacciner, nämligen poliovaccin,
smittkoppsvaccin, calmettevaccin samt s. k. trippelvaccin, får betraktas
som hög. Övervakningen av beredskapsläget baseras på information genom
ett rapportsystem som är uppbyggt genom världshälsoorganisationens
försorg och avser hälsotillståndet på vissa utrikes orter och i hemlandet.
 En inom socialstyrelsen tillsatt vaccingrupp har att bedöma i vilken
mån vaccin skall tillverkas eller på annat sätt anskaffas och hållas i
lager. Lämplig beredskapsnivå föreslås årligen i anslagsframställningen
från statens bakteriologiska laboratorium (SBL) och godkänns av Kungl.
Majit. Avgörande för beredskapsnivån och beredskapssystemets effektivitet
är bl. a. hur stor del av befolkningen som normalt är vaccinerad
mot en viss sjukdom, hur mycket vaccin som hålls i lager och hur
lång tid, jämförd med sjukdomens spridningshastighet, som erfordras
för att uppnå ett fullgott vaccinskydd. I promemorian har lämnats ett
exempel på en tänkbar beslutsmodell för bestämning av hur hög beredskap
som bör hållas av ett vaccin i en given situation. Vidare har i
promemorian föreslagits att en utredning skall tillsättas för att utröna i
vilken omfattning det är möjligt att med hjälp av beslutsmodeller
fastställa lämplig beredskapsnivå.

I remissvaren har anförts en del kritik mot den föreslagna modellen,
varvid satts i fråga dess tillämplighet på det aktuella problemområdet

6 Riksdagen 1972. 2 sami.

142

i stort. Detta har främst motiverats med att det anförda exemplet alltför
mycket avser influensaepidemier och smittkoppsepidemier. I remissvaren
från SBL och socialstyrelsen har framhållits att det beträffande
SBL:s preparat föreligger liten eller ingen risk för epidemier. Samtidigt
har påpekats att varje preparat måste bedömas för sig och att
beredskapsläget snabbt och drastiskt kan förändras. Uttalandena synes
tyda på en viss osäkerhet hos remissmyndigheterna vid värderingen
av beredskapslägets stabilitet. Trots den kritik mot själva modellskissen
som förts fram har också nämnda myndigheter tillstyrkt en
utredning enligt förslaget i promemorian och förutsatt att utredningen
får en stark medicinsk representation.

SBL har därutöver i sitt remissyttrande framhållit att man anser det
råda oklarhet om de hälsovårdspolitiska målen för laboratoriets verksamhet.
 Man skulle därför hälsa med tillfredsställelse om en precisering
av målen kunde göras, något som finge ingå i ett större mönster. Man
har därvid utgått ifrån att en strukturering av målen för en större sammanhängande
del av hälsovårdsområdet, i vilket bekämpandet av infektionssjukdomarna
har sin plats, måste komma till stånd.

Revisorerna anser för sin del att en övergripande bestämning av målen
på hälsovårdsområdet i stort är grundläggande för vidare planering
av berörda delområden, däribland den förebyggande vårdsektorn, genom
att målstrukturen tillsammans med den valda beredskapsnivån är dimensionerande
för resursfördelningen. En långsiktig planering inom
sjukvårdsområdet av här angivet slag framstår som särskilt angelägen
mot bakgrund av de redan nu stora och alltmer ökande sjukvårdskostnaderna.
 En korrekt satsning på den förebyggande vården bör kunna
medföra stora inbesparingar av kostnader för kurativ sjukhusvård samtidigt
som den förebyggande vården får konkurrera om resurser med
den kurativa vårdsektorn.

Det har kommit till revisorernas kännedom att en första undersökning
av frågan, om några fördelar skulle kunna vinnas genom att låta den
till SBL knutna verksamheten bedrivas i bolagsform, just håller på att
avslutas. Revisorerna finner det angeläget att behandlingen av denna
fråga fullföljs genom en mera ingående analys, vilken dock kan ges en
bestämd inriktning först sedan de vidare spörsmålen om beredskapsnivå
och målstruktur har klarlagts.

Revisorerna föreslår med hänsyn till nu anförda omständigheter att
en utredning av beredskapsfrågan företas. Samtidigt därmed bör en
övergripande översyn av målen på hälsovårdsområdet göras, innefattande
bl. a. en inbördes avgränsning av berörda delsektorer. Utredningen
bör särskilt beakta relationen mellan de mål som sätts upp och
de resurser som ställs till förfogande för berörda delområden. Utredningen
bör även framlägga förslag till en konkret bestämning av SBL:s

143

mål och uppgifter samt till former för en periodisk kontroll av den grad
i vilken de satta målen uppnås. De speciella förhållanden som har samband
med den produktiva verksamheten vid SBL bör likaledes uppmärksammas.

SBL:s funktion som centrallaboratorium för diagnostiska undersökningar
påverkas av två faktorer, av vilka den ena är utbyggnaden av
landets mikrobiologiska laboratorieväsen och den andra utvidgningen
av de mikrobiologiska uppgifterna. I en bilaga till granskningspromemorian
har redovisats statistiska uppgifter enligt socialstyrelsens sjukhusförteckning,
 avseende den laboratorieverksamhet som förekommer
vid de av landstingen och motsvarande städer drivna sjukhusen. Av
uppgifterna framgår att antalet landstingslaboratorier har ökat kraftigt
mellan åren 1965 och 1969 eller från 62 till 80.

En viss kritik har i remissvaren riktats mot ifrågavarande statistik,
varvid gjorts gällande dels att det stora flertalet uppräknade laboratorier
saknar anknytning till det mikrobiologiska området, dels att det
bland de medicinskt mikrobiologiska laboratorierna för år 1969 inte
finns med några av de större (i Göteborg och Uppsala). Till detta kan
sägas att den i promemorian redovisade statistiken inte avser att vara
något annat än en förteckning över den laboratorieverksamhet som bedrivs
vid landstingssjukhusen och motsvarande enheter. Laboratorierna
har delats upp på sex grupper, varav endast två berör området mikrobiologi.
 Någon statistik som strikt hänför sig till mikrobiologiska laboratorier
finns dock ej utarbetad. Att vissa mikrobiologiska laboratorier
ej tagits med torde bero på den definition som gjorts, nämligen att en
överläkartjänst skall vara inrättad vid ett laboratorium för att det skall
räknas som självständig enhet och således ingå i statistiken.

Revisorerna vill med det anförda inte bestrida att fog finns för vissa
invändningar mot den åberopade statistiken. Den allmänna tendens som
kan läsas ut av den är dock helt klar. Kritiken drabbar därför inte
själva huvudfrågan i sammanhanget, d. v. s. de problem som skapas genom
den kraftiga utbyggnaden av landstingens laboratorieorganisation.
Då denna utbyggnad synes planeras och genomföras utan beaktande av
det samlade behovet, kan nämligen befaras att slutresultatet blir ett
mindre ändamålsenligt utnyttjande av tillgängliga resurser. En översyn
med sikte på frågan om samordningen av den verksamhet beträffande
medicinsk mikrobiologi som bedrivs av regionlaboratorier med motsvarande
verksamhet på central nivå synes därför motiverad. Då den här
iakttagna utvecklingstendensen synes gälla ett större område än det
mikrobiologiska, kan det måhända vara rationellt att i ett sammanhang
se över hela det område som omfattas av den i promemorian redovisade
statistiken. Översynen bör bl. a. resultera i att samlade utbyggnads- och
investeringsplaner för området upprättas. I detta avseende har remiss -

144

myndigheterna anslutit sig till den uppfattning som kommit till uttryck
i granskningspromemorian.

Revisorerna föreslår alltså att en undersökning görs av frågan om det
inbördes förhållandet mellan den verksamhet som bedrivs vid de mikrobiologiska
regionlaboratorierna och motsvarande verksamhet på central
nivå i enlighet med vad som har förutsatts i promemorian. Översynen
bör kunna samordnas med den i det föregående föreslagna utredningen
av mål och strukturer på sjukvårdens område samt av beredskapsfrågan.
 Revisorerna förordar att utredningen ges fria händer att, om så
synes rationellt, utvidga översynen av samordningsfrågorna på det mikrobiologiska
området till att omfatta hela sjukvårdssektorn eller den del
därav som kan befinnas lämplig, allt i vad avser laboratorieorganisationen
och därmed sammanhängande förhållanden.

I propositionen 1969: 142 har uttalats att det centrala målet för statens
läkemedelspolitik bör vara att kvalitativt högtstående läkemedel
skall kunna tillhandahållas medborgarna i rätt omfattning, vid rätt tidpunkt,
 på rätt plats och till lägsta möjliga kostnader. Mot uttalandet
har riksdagen inte haft något att erinra.

I granskningspromemorian har diskuterats vissa konsekvenser av en
rent företagsekonomiskt inriktad taxesättning, varvid krav på kostnadstäckning
eller strävan efter vinst kan medföra en produktionsinriktning
som ej nödvändigtvis är väl anpassad till behovet av smittoberedskap
eller andra för samhället önskvärda mål. Med anledning härav har föreslagits
att taxesystemet skall utformas så, att de två målen ”lämplig be-:
redskapsnivå” och ”lönsamhet” samordnas.

Socialstyrelsen har i sitt remissvar satt i fråga riktigheten av det förda
resonemanget och därvid hänvisat till att den i promemorian föreslagna
modellen för val av beredskapsnivå alltför mycket avser problemet med
influensavaccin, vilket är speciellt och därför ej bör tillåta generella slutsatser.
 Detta problem har redan berörts i det föregående. Det kan vidare
konstateras att samtliga remissmyndigheter som yttrat sig i frågan
— inklusive socialstyrelsen — har understrukit angelägenheten av
en utredning i ämnet. Även revisorerna har bibragts uppfattningen att
de förhållanden som äger samband med taxesättningen behöver ses över
och förordar därför att också detta spörsmål uppmärksammas i förevarande
utredningssammanhang.

Lokalfrågan vid SBL är mycket bekymmersam, och de befintliga lokalernas
utformning, spridda läge och synnerligen låga standard inverkar
menligt på tillverkningen och hanteringen av vaccin, som därigenom
försvåras och fördyras, samt på administrationen av vaccinförsörjningen.
 På grund av lokalernas beskaffenhet har risken för smitta bland personalen
avsevärt förhöjts, och under åren 1968 och 1969 har sex fall av
tuberkulos inregistrerats. Utredningsarbetet i lokalfrågan har pågått under
en tioårsperiod utan att ha lett till några mera väsentliga resultat.

145

Under hänvisning till de konstaterade bristerna har i granskningspromemorian
framhållits angelägenheten av att SBL:s lokalproblem
bringas till en lösning inom en snar framtid. Bland remissmyndigheterna
har speciellt socialstyrelsen, SBL, statskontoret, Svenska landstingsförbundet
och statens veterinärmedicinska anstalt anslutit sig till de synpunkter
på lokalfrågan som anförts i promemorian. Socialstyrelsen exempelvis
har uttalat att en snar åtgärd vöre synnerligen angelägen av
både beredskapsskäl och driftekonomiska skäl samt med hänsyn till föreliggande
arbetarskyddsproblem och sanitära olägenheter för omgivningen.
 Revisorerna anser för sin del att lokalsituationen är sådan, att
kraftfulla åtgärder omedelbart måste vidtas för att avhjälpa de akuta
bristerna.

Uppenbart är emellertid att lokalfrågan, för att vinna en mera varaktig
lösning, måste ses i ett vidare perspektiv än det som dagsläget betingar.
 Vid ett sådant synsätt träder inte minst de principiella övervägandena
i förgrunden. Mot bakgrunden därav har också i granskningspromemorian
rekommenderats vissa åtgärder för att på längre sikt komma
till rätta med de besvärliga lokalproblemen.

1 första hand har föreslagits att en rullande planering av behovsutvecklingen
genomförs vid SBL samt att en lokalförsörjningsplan på
10—15 års sikt upprättas vart femte år. Från remissmyndigheternas
sida har noterats instämmanden i promemorians förslag. Statskontoret
har exempelvis påpekat att utvecklingen av den framtida efterfrågan
styrs av flera faktorer, såsom förekomst av epidemier och beslut om
skyddsympningar. Det har därför ansetts väsentligt, att man prognosticerar
alternativa framtida situationer och deras konsekvenser för att ha
en god handlingsberedskap vid snabba förändringar. Genom de förordade
åtgärderna skulle, såvitt revisorerna kan bedöma, de relativt
snabba förändringarna i SBL:s lokalbehov kunna beaktas i högre grad
än vad som nu är fallet vid planeringen av byggnadsverksamheten, trots
den långa planläggningstid som denna process, bl. a. på grund av gällande
säkerhetsbestämmelser, kräver. Revisorerna ansluter sig därför till
uppfattningen att en sådan planläggning bör genomföras.

Revisorerna finner det naturligt att byggnadsfrågornas långa planeringsprocess
och SBL:s förhållandevis snabbt framväxande lokalbehov
är faktorer som i sig själva kan orsaka spänningar, och revisorerna förutskickar
att de berörda myndigheterna söker överbrygga dessa genom
ett nära samarbete.

I andra hand har i granskningspromemorian lagts fram två förslag
om en ändamålsenlig anpassning av byggnadernas kvalitet.

Det har förordats att ett principbeslut skall fattas av innebörd att alla
sådana byggnader i vilka bakteriologiska preparat handhas skall uppfylla
de krav som har ställts upp av WHO. Häri har samtliga de remissmyndigheter
som yttrat sig i frågan instämt. BS Konsult AB har där -

146

jämte anfört att de av WHO utgivna publikationer som handlar om
laboratorieverksamhet och laboratorielokaler av den speciella typ som
förekommer vid SBL innehåller endast mycket allmänna rekommendationer.
 Det anses därför vara viktigt att nationella och mer konkreta
anvisningar kommer till stånd, eftersom SBL för närvarande får hänvisa
till amerikanska anvisningar och detta måste betraktas som mindre
tillfredsställande.

Revisorerna anser med hänsyn både till det förut återgivna uttalandet
i propositionen 1969: 142 och till den export av vaccin som är aktuell,
att ett minimikrav måste vara att vårt land på ifrågavarande område
skall följa de normer som har utarbetats såsom en internationell rekommendation
av WHO. Revisorerna förordar därför att ett principbeslut
skall fattas som går ut på att samtliga byggnader i vilka bakteriologiska
preparat handhas skall anpassas efter WHO:s normer enligt
promemorians förslag samt att därutöver mera konkreta anvisningar i
detta avseende utformas.

I promemorian har vidare uttalats att man bör undvika sådana lösningar
av lokalfrågan som resulterar i byggnader av provisorisk natur.
Detta har motiverats med att byggnader av angivet slag i längden ej
torde utgöra något fördelaktigt alternativ vare sig från kostnadssynpunkt
eller med hänsyn till möjligheten att utnyttja dem på ett ändamålsenligt
sätt. Enligt revisorernas mening kan man dock inte bortse från att det
i vissa situationer och för speciella ändamål kan vara lämpligt att utnyttja
byggnader av provisorisk natur för att lösa hastigt uppkommande
lokalbehov. Revisorerna vill samtidigt framhålla att provisoriska byggnader
bör få komma till användning endast i sådana fall då de hygieniska
kraven och övriga arbetsförhållanden medger detta. Vid kalkylering
bör såväl byggkostnaderna som de förändringar i produktionskostnaderna
som kan uppstå genom att tillverkning och hantering skall bedrivas
i provisoriska lokaler beaktas, så att inte de inbesparade byggkostnaderna
under byggnadens livslängd äts upp av ökade kostnader på
grund av exempelvis minskad produktionseffektivitet.

I sitt remissvar har byggnadsstyrelsen bl. a. anfört att hastigt uppkommande
lokalbehov ofta ej kan lösas på annat sätt än med baracker,
som kan rivas när funktionskraven ändras mera påtagligt. Det enda
alternativet har synts vara någon form av beredskapsplanering, enligt
vilken t. ex. vissa reserver byggs in i aktuella objekt eller färdiga byggnadsstrukturer
projekteras utan att funktionsprogram föreligger och
dessa strukturer sedan byggs successivt allteftersom behov uppstår och
innehållet närmare klarläggs. Styrelsen har sagt sig för sin del i princip
föredra sådana lösningar.

BS Konsult AB har betonat att det bör finnas en viss reservkapacitet
inom SBL:s anläggningar för att det skall vara möjligt att lösa hastigt
uppkommande lokalbehov utanför en rullande lokalförsörjningsplan.

147

Som en sådan reserv kan tills vidare bl. a. befintliga provisoriska baracker
fungera. Förutom av hygieniska, ekonomiska och kommunikationstekniska
skäl har det med hänsyn till att värdefull byggnadsmark
då låses till ett lågt utnyttjande ansetts viktigt att ett principbeslut fattas
om att inga ytterligare baracker kommer till utförande. I situationer då
förefintliga reserver ej räcker till för att lösa oförmodade lokalbehov,
vilka kräver en snabb lösning, bör i stället prövas utvägar som exempelvis
köp av externa tjänster och produkter till dess erforderligt permanent
lokaltillskott har hunnit effektueras.

Revisorerna föreslår i anslutning till förut anförda synpunkter att
man i möjligaste mån undviker sådana lösningar av lokalfrågan som
innebär att byggnader av provisorisk natur uppförs. I stället bör eftersträvas
permanenta byggnader, i vilka byggs in reserver för framtida
hastigt uppkommande behov.

Sammanfattningsvis föreslår revisorerna att en utredning av beredskapsläget
på vaccinförsörjningens område i enlighet med vad som har
föreslagits i granskningspromemorian företas. Samtidigt därmed bör
hälsovårdens mål ses över, varvid bl. a. bör beaktas önskvärdheten av
att få till stånd en inbördes avgränsning och precisering av hälsovårdens
olika delsektorer. Utredningen bör även lägga fram förslag till en
konkret bestämning av SBL:s uppgift samt till en metod för periodisk
kontroll av den grad i vilken förväntade resultat faktiskt har nåtts i
verksamheten. Uppmärksamhet bör likaledes ägnas frågorna om lämpligaste
driftform för den vid SBL bedrivna tillverkningen, om taxesättningens
anpassning till uppställda mål och om samordningen av den
på flera huvudmän spridda laboratorieorganisationen, i första hand såvitt
gäller SBL:s ämnesområde.

Revisorerna vill vidare betona angelägenheten av att snabba och planmässiga
åtgärder vidtas för att bringa SBL:s lokalfrågor till en ändamålsenlig
lösning. I anslutning därtill föreslår revisorerna att en rullande
planering av behovsutvecklingen genomförs vid SBL och att en rullandé
lokalförsörjningsplan på längre sikt upprättas. Principbeslut om att byggnader
i vilka bakteriologiska preparat tillverkas eller hanteras skall uppfylla
de krav som har fastställts av WHO bör även fattas, varjämte så
långt möjligt sådana lösningar av SBL:s lokalproblem bör undvikas, vilka
innebär att provisoriska lokaler uppförs.

148

Bilaga 5

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 maj 1971
med anledning av granskningspromemoria nr 13/1970 angående det
statliga kommittéväsendet jämte däröver avgivna remissyttranden

För den svenska samhällsutvecklingen har kommittéväsendet varit
av stor betydelse. Dess värde torde ha legat framför allt däri, att förutsättningar
har skapats för en systematisk genomgång och bedömning
av de frågor som aktualiserats av behovet att anpassa samhällsverksamheten
efter ändrade förhållanden. Detta har i sin tur medfört
att innehållet i det material som ställts till statsmakterna förfogande
för att tjäna som underlag för deras beslut i berört avseende har
kommit att präglas av saklighet och objektivitet, vilket skänkt det
fortgående reformarbetet en fast grund. Genom att kommittéerna ofta
haft ett parlamentariskt inslag har det vidare blivit möjligt att ge reformarbetet
en bredare förankring och fånga in uppfattningar hos
skilda medborgargrupper. Den belysning av tillståndet inom olika
samhällsområden som kommittébetänkandena i allmänhet förmedlat
har också varit av värde, bl. a. från forskningssynpunkt.

Med det anförda har riksdagens revisorer velat framhålla sin positiva
grundsyn på det statliga kommittéväsendet. Revisorerna är för
sin del övertygade om att denna form för regeringsärendenas förberedande
behandling kommer att spela en viktig roll även vid den fortsatta
samhällsomdaningen. Detta hindrar dock inte att enligt revisorernas
mening vissa drag och tendenser i den offentliga utredningsverksamheten
bör följas med särskild uppmärksamhet. Inte minst
kostnadsutvecklingen träder därvid i förgrunden för intresset. Statens
kommittékostnader har sålunda femdubblats under tioårsperioden
1959/69 och uppgick för sistförflutna budgetår till närmare 56 milj.
kronor. Till en del torde denna utveckling ha varit betingad av ökningen
av antalet kommittéer, innebärande en tillväxt mellan åren
1960 och 1970 från 246 till 286. Den främsta anledningen till kostnadsstegringen
synes dock ha varit den kraftiga utvidgningen av den
krets av personer som på ett eller annat sätt tar del i kommittéarbetet.
 Bara antalet sekreterare, biträdande sekreterare och experter utgjorde
sålunda vid ingången av sistnämnda år 1 691, vilket är mer
än en fördubbling på tio år. Dessa förändringar i kommittéväsendets
omfattning och struktur har uppenbarligen vållat svårbemästrade problem
i fråga om samordningen av kommittéernas arbete och fullgörandet
av de administrativa uppgifter som äger samband med detta
arbete.

149

Med hänsyn till nu berörda omständigheter har revisorerna funnit
det vara av intresse att ta upp hithörande förhållanden till närmare
granskning. Syftet därmed har varit att få undersökt om de former
i vilka den statliga utredningsverksamheten bedrivs är i alla avseenden
ändamålsenliga eller om utrymme föreligger för en effektivisering
av verksamheten. Resultatet av den på revisorernas uppdrag
verkställda undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria,
 vilken för yttrande har tillställts statskontoret, riksrevisionsverket,
byggnadsstyrelsen, grundlagberedningen och departementsutredningen.
Promemorian och remissyttrandena är fogade vid denna skrivelse som
bilagor 1—6.

Det statliga kommittéväsendet har berörts i många olika sammanhang,
 bl. a. i 1947 års statsverksproposition. Föredragande departementschefen
förklarade sig då anse, att ett samordnande och övervakande
organ skulle ha en uppgift att fylla på förevarande område.
Frågan om konstruktionen av och de närmare arbetsformerna för ett
dylikt organ fann emellertid departementschefen behöva ytterligare
övervägas.

Under erinran härom har i granskningspromemorian uttalats, att
tiden nu syntes vara inne att på allvar pröva förslaget att inom Kungl.
Maj:ts kansli inrätta en särskild avdelning för att samordna och rationalisera
kommittéernas verksamhet. Såsom motiv för en sådan åtgärd
har även hänvisats till den ovan beskrivna kostnadsutvecklingen.
 I promemorian har vidare påpekats att syftet med den ändring i
kommittékungörelsen som vidtogs år 1951 för att få till stånd en
bättre samordning av kommittéväsendet uppenbarligen inte har nåtts.
Av inhämtade uppgifter framgår sålunda att det övervägande antalet
under år 1970 verksamma kommittéer har underlåtit att göra upp och
till vederbörande departementschef lämna den arbetsplan som förutsatts
skola tjäna som underlag för den eftersträvade samordningen
utan att detta synes ha föranlett någon åtgärd från departementens
sida.

I granskningspromemorian har skisserats ett konkret förslag till rationalisering
av kommittéväsendets arbetsformer. Förslaget går till
sitt huvudinnehåll ut på att en särskild kommittéavdelning bör inrättas
inom Kungl. Maj:ts kansli med uppgift att samordna kommittéernas
verksamhet och i övrigt på olika sätt underlätta, effektivisera och förbilliga
deras arbete. Alternativt borde enligt promemorian prövas om
åt en dylik kommittéavdelning lämpligen kunde anförtros även direkt
utredande funktioner. Vidare har satts i fråga om inte beslutanderätten
i vissa ärenden som är förknippade med kommittéarbetet
borde delegeras i vissa fall, antingen från Kungl. Maj:t till vederbörande
departementschef eller från de enskilda departementen till statsdepartementens
organisationsavdelning. Slutligen har i detta sam 6f

Riksdagen 1972. 2 sami.

150

manhang vissa synpunkter anlagts på frågan om kommittéernas lokalförsörjning,
 varvid pekats på olika möjligheter att förbättra situationen
på detta område.

Samtliga remissinstanser är eniga om att åtskilliga fördelar står att
vinna genom en konsekvent genomförd samförläggning av kommittéerna.
 Byggnadsstyrelsen, vars remissyttrande begränsats till förevarande
spörsmål, har sålunda uttalat att den delar de i promemorian
anförda synpunkterna på kommittéernas lokalförsörjning. Samtidigt
har erinrats om att frågan om inrättandet av ett s. k. kommittéhotell
har närmare behandlats i en år 1968 redovisad utredning om den
framtida dispositionen av Riddarholmen. Av vissa skäl anser byggnadsstyrelsen
det dock osannolikt att planerna på ett sådant hotell
kan förverkligas förrän tidigast i mitten av 1970-talet.

Såvitt revisorerna kan bedöma på grundval av de i granskningspromemorian
och remissyttrandena lämnade uppgifterna finns fog
för uppfattningen, att situationen beträffande kommittéernas lokalförsörjning
i många fall är besvärlig. Inte minst splittringen på ett flertal
sinsemellan fristående förläggningsställen synes vålla olägenheter.
Till följd av denna splittring är det ofta inte möjligt att upprätthålla
en rationell administrativ organisation i det löpande kommittéarbetet,
något som inte bara försvårar arbetet utan också medför merutgifter.
Det framstår därför som angeläget att kommittéernas lokalfråga ägnas
särskild uppmärksamhet. Såsom den tidigare redogörelsen ger vid
handen är byggnadsstyrelsen införstådd härmed, och revisorerna förutsätter
att styrelsen prövar alla utvägar att bringa frågan till en
lösning så snart förhållandena medger.

Det förslag till delegering av rätten att besluta i vissa med kommittéarbetet
sammanhängande ärenden som lagts fram i granskningspromemorian
har likaledes mottagits positivt av remissinstanserna.
Departementsutredningen har för sin del förklarat att den för närvarande
undersöker de närmare villkoren för en sådan utflyttning
av ärendenas avgörande. Med hänsyn härtill och då ett förslag i ämnet
lär vara att vänta inom kort synes ej heller i förevarande avseende
några särskilda åtgärder behöva vidtas från Kungl. Maj:ts sida.

Om remissinstanserna således har anslutit sig till de synpunkter soln
förts fram i granskningspromemorian när det gäller kommittéernas
lokalförsörjning och delegeringen av bestämmanderätten i vissa hithörande
ärenden, ställer de sig negativa i själva huvudfrågan, d. v. s. till
förslaget om att inrätta en särskild kommittéavdelning inom Kungl.
Maj:ts kansli. Den avvisande hållningen har främst motiverats med
att den erforderliga samordningen av kommittéernas verksamhet får
anses vara en uppgift för statsrådsberedningen och inte för ett fristående
organ samt att departementen ensamma måste ha ansvaret för
den mera politiskt betingade delen av verksamheten.

151

Den kritik som sålunda har riktats mot granskningspromemorians
förslag synes i stor utsträckning bottna i en missuppfattning av dess
egentliga innebörd. Avsikten har inte varit att flytta över departementens
nuvarande bestämmanderätt till den tänkta kommittéavdelningen;
det framgår mycket klart av promemorian att kommittéavdelningen
har förutsatts skola få en enbart biträdande och betjänande
uppgift. Det skulle från dess sida vara fråga om ett beredningsarbete,
medan det slutliga avgörandet i alla mera väsentliga avseenden alltjämt
skulle vara kvar hos departementen. Vad kommittéavdelningens
administrativa placering inom Kungl. Maj:ts kansli i sin tur beträffar
sägs inte uttryckligen något härom i promemorian. Hänvisningen till
propositionen 1965: 65 ger emellertid jämte sammanhanget i övrigt
vid handen, att avdelningen knappast kan tänkas ingå i något annat
kanslihusorgan än statsrådsberedningen, om det syfte som har avsetts
med dess inrättande skall tillgodoses.

Remissinstanserna har, om de också avvisat förslaget om en särskild
kommittéavdelning inom Kungl. Maj:ts kansli, framhållit angelägenheten
av att nu tillämpade former för det statliga kommittéväsendet
förbättras i olika avseenden. Även revisorerna anser att det finns
anledning att närmare överväga de problem som bildar utgångspunkt
för granskningspromemorians nyssnämnda förslag. Strävandena bör
därvid inriktas på att få till stånd sådana åtgärder att föreliggande
möjligheter till rationalisering och effektivisering av kommittéväsendet
omsorgsfullt tas till vara. En förutsättning härför torde vara att
uppsikten över kommittéväsendet skärps inom Kungl. Maj:ts kansli.
Hur den för ändamålet erforderliga organisationen lämpligen skall
utformas är enligt revisorernas mening en rent praktisk fråga.

Att fackdepartementen inte kan kopplas bort från den offentliga
utredningsverksamheten framstår som alldeles klart. Det är departementen
som, vart och ett inom sitt kompetensområde, ytterst bär ansvaret
för att den statliga förvaltningen fungerar tillfredsställande,
och detta ansvar får anses innefatta även ett dynamiskt element, nämligen
en strävan efter att anpassa lagregler och organisationsformer
efter de förändringar i tekniska förutsättningar och sociala behov
som ständigt ger sig till känna. Detta ställer krav på ett fortlöpande
utvecklingsarbete. 1 den förut omnämnda propositionen 1965: 65 angående
statsdepartementens organisation har slagits fast att den härav
betingade utredningsverksamheten skall bedrivas huvudsakligen
utanför departementen — i underlydande organ eller genom kommittéer
och särskilt tillkallade sakkunniga.

Det stora antalet kommittéer har emellertid, särskilt under senare
år, aktualiserat behovet av en bättre samordning inom det statliga
utredningsväsendet. I samma riktning talar det förhållandet, att de
frågor som tas upp till utredning visar en tendens att bli alltmer sam -

152

mansatta, vilket i sin tur leder till att föreslagna problemlösningar
får betydelse inte bara för det förvaltningsavsnitt som närmast har
stått i förgrunden för intresset utan också för en rad andra samhällsområden.
 Den statliga utredningsverksamheten kan därför inte betraktas
som enbart en till varje särskilt departement hörande företeelse
utan måste på något sätt knytas organisatoriskt samman inom
Kungl. Maj:ts kansli.

Det faller sig enligt revisorernas mening naturligt att den centrala
uppgift som det härvidlag är fråga om anförtros statsrådsberedningen.
Detta har också förutsatts i propositionen 1965: 65 utan att dock, såvitt
kan bedömas, ha föranlett några mera konkreta åtgärder. För att det
angivna syftet skall kunna nås torde det emellertid vara ofrånkomligt
att inom statsrådsberedningen en särskild enhet inrättas såsom ett kontaktorgan
i kommittéfrågor.

Genom ett sådant organ skulle i första hand den fördelen vinnas,
att en samlad överblick över kommittéväsendet bleve möjlig. Därmed
skulle förutsättningar skapas för den samordning av kommittéernas
verksamhet som synes alltmer angelägen. Visserligen torde få förutsättas
även för framtiden, såsom redan har berörts, att det i första hand
skall ankomma på varje departement att självt ta ställning till frågan,
huruvida anledning föreligger att för visst ändamål tillkalla en särskild
kommitté. Det måste vidare anses vara en angelägenhet för vederbörande
departement att, sedan i förekommande fall tillstånd därtill har
inhämtats, svara för kommitténs sammansättning och förseende med
personal liksom för utredningsdirektivens utformning. En till statsrådsberedningen
knuten enhet för kommittéfrågor skulle emellertid
redan på detta förberedande stadium av utredningsarbetet kunna bistå
de enskilda departementen med värdefulla råd, bl. a. på grund av de
kunskaper om befintliga utredningsresurser som den skulle förvärva,
och kunna utnyttjas för att se till att klara gränser dras mellan olika
kommittéers uppgifter, så att dubbelarbete och kompetenstvister undviks.

Den betydande erfarenhet av hithörande ting som genom den ifrågasatta
anordningen efter hand skulle samlas på ett ställe inom Kungl.
Maj:ts kansli kunde bli till inte mindre nytta för det löpande kommittéarbetet.
 Varje kommitté har ju i regel sin speciella ämnesinriktning,
men samtidigt är med verksamheten förknippade åtskilliga problem
som med fördel kan angripas och lösas från principiellt likartade utgångspunkter.
 Både i granskningspromemorian och i remissyttrandena
har lämnats konkreta exempel härpå, och revisorerna vill för sin del
särskilt framhålla den betydelse som måste tillmätas dels frågan om
kommittéarbetets planläggning och kontrollen av att fastställda riktlinjer
följs, dels frågan om kommittébetänkandenas utformning och innehåll.
 I båda dessa avseenden torde genom metodiska studier och där -

153

på grundade praktiska anvisningar åtskilliga rationaliseringsvinster vara
att hämta. Inte minst viktigt får anses vara att lämpliga former för en
effektiv övervakning av det fortskridande kommittéarbetet skapas, och
enligt revisorernas mening måste de brister som har konstaterats i
kontrollen av detta arbete betecknas som allvarliga. Ytterligare kan erinras
om det växande behovet av specialundersökningar av olika slag,
vilka ofta är mycket kostnadskrävande och därför fordrar noggranna
överväganden innan tillstånd lämnas till deras utförande.

Såvitt revisorerna kan bedöma skulle det för de enskilda departementen
vara till stor hjälp, om de på angivet sätt i sin befattning med kommittéfrågorna
kunde repliera på ett för ändamålet speciellt inrättat
organ inom statsrådsberedningen. Revisorerna finner därför starka skäl
tala för att en sådan enhet inrättas med biträdande och betjänande
uppgift. Av flera skäl skulle det vara lämpligt att den ställdes under
ledning av ett konsultativt statsråd, som därigenom skulle bli den sammanhållande
förbindelselänken mellan departementen i kommittéfrågor
utan att därför departementschefernas politiska ansvar träddes för
nära.

Det är svårt att beräkna omfattningen av de besparingar som står att
erhålla genom rationaliseringsåtgärder av det slag som har berörts i
det föregående. Att sådana åtgärder inte på något mera avgörande sätt
kan påverka kommittékostnaderna i sänkande riktning torde emellertid,
såsom har påpekats i somliga remissyttranden, vara sannolikt. Även
om det har stor betydelse inte bara i sakligt utan också i ekonomiskt
hänseende hur kommittéerna bedriver sin verksamhet, hur lång tid de
anslår åt sitt uppdrag och hur de presenterar resultatet av sitt arbete,
bestäms dock statens utgifter för kommittéväsendet framför allt av antalet
verksamma kommittéer och antalet av dessa anlitade personer.
Revisorerna har tidigare betonat sin positiva syn på kommittéväsendet.
Någon anledning att i ett ansträngt statsfinansiellt läge som det nuvarande
upphöra med den utredningsverksamhet som ligger till grund
för det löpande reformarbetet föreligger ej heller enligt revisorernas
uppfattning. Det är å andra sidan ett faktum, att utrymmet för kostnadskrävande
reformer i dag och för den närmaste framtiden är mycket
begränsat. Med hänsynt härtill synes det revisorerna angeläget
att återhållsamhet iakttas vid bedömningen av förslag om tillsättandet
av nya kommittéer, vilkas arbete kan väntas leda till ökade krav på
statskassan.

I sammanhanget vill revisorerna även stryka under angelägenheten
av att de kommittéer som tillkallas för att utreda frågor som inte är
av speciellt teknisk karaktär får ett tillräckligt starkt inslag av riksdagsledamöter
och förtroendemän över huvud taget. Såsom framgår
av granskningspromemorian kan under senare år en inte oväsentlig uttunning
av dessa personkategoriers representation i de offentliga ut -

154

redningarna konstateras. Effektiviteten i den offentliga utredningsverksamheten
är emellertid i hög grad beroende av att kommittéerna
lyckas vinna en bred parlamentarisk förankring för sina förslag. Enligt
revisorernas mening är det därför angeläget att även nu berörda
sidor av utredningsverksamheten ägnas erforderlig uppmärksamhet.

155
Bilaga 6

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 september
1971 med anledning av granskningspromemoria nr 4/1971 angående
det statliga remissförfarandet jämte däröver avgivna remissyttranden

Remissförfarandets betydelse ligger däri att underlaget breddas för
de beslut som fattas i förvaltningsärenden inom olika instanser samtidigt
som beslutens sakliga tyngd ökar. Förfarandet används som
en form för samverkan mellan skilda myndigheter och även mellan
myndigheter och andra organ med offentliga uppgifter och enskilda
organisationer utanför statsförvaltningen. De former i vilka remissförfarandet
bedrivs kan emellertid påtagligt beröra även enskild rätt.
Den enskilde har ett berättigat intresse av att beslutsmyndigheten utreder
hans ärende fullständigt, men han kan å andra sidan lida förlust
om remissbehandlingen blir onödigt vidlyftig och tidskrävande. Så som
remissförfarandet numera utvecklats inom statsförvaltningen tar det
även en inte obetydlig del av myndigheternas arbetskapacitet i anspråk,
och frågan om kostnaderna för verksamheten utgör därför ett viktigt
allmänt intresse. Någon mera ingående utredning av frågan om de
kostnader som är förenade med remissförfarandet och om dess inverkan
på myndigheternas löpande arbete har dock veterligen aldrig
gjorts. Nu nämnda olika synpunkter har varit utgångspunkten för en
hos revisorerna företagen undersökning rörande remissväsendet.

Syftet med undersökningen har varit att försöka fastställa dels den
arbetsbelastning och därmed de kostnader som remissförfarandet vållar
myndigheterna, dels möjligheterna att rationalisera formerna för denna
verksamhet. Resultatet av undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria,
 vilken har tillställts 16 olika remissinstanser för
yttrande. Promemorian, en förteckning över remissinstanserna samt de
avgivna yttrandena har bifogats denna skrivelse som bilagor 1—18.
Sammanställningar i tabellform av remissyttrandenas innehåll visas i
bilaga 19 och bilaga 20.

Undersökningen ger vid handen att remissärendena huvudsakligen
består av dels offentliga utredningar, departementspromemorior, principiella
förfrågningar och liknande, i promemorian benämnda allmänna
remisser, dels mera rutinbetonade ärenden såsom besvär av olika slag,
tillstånds- och anståndsärenden etc., vilka benämns rutinremisser. Remissärenden
sänds inte blott från statsdepartement till underlydande
myndigheter utan även i stor utsträckning myndigheterna emellan. Den
arbetsbelastning som remissförfarandet förorsakade Kungl. Maj:t underställda
myndigheter under budgetåret 1969/70 uppgick lågt räk -

156

nät till ca 81 000 arbetsdagar. Kostnaderna härför var minst 33 milj.
kronor. Det bör vidare uppmärksammas att remissförfarandet synes
växa i omfång. Undersökningsmaterialet visar sålunda en ökning
under 1960-talet av antalet mottagna i diarium registrerade remisser
med drygt 15 procent.

I granskningspromemorian har lämnats förslag till rationalisering av
rem iss väsendet. Enligt förslaget borde en särskild arbetsgrupp inom
Kungl. Maj:ts kansli fortlöpande ägna uppmärksamhet åt dessa frågor.
Den skulle ha till uppgift att ta till vara dels departementens erfarenheter
beträffande remissärendenas handläggning, dels resultaten av tidigare
rationaliseringsåtgärder inom området. Verksamheten borde
efter hand i samverkan med statskontoret utsträckas till att omfatta den
egentliga statsförvaltningen. Myndigheternas meningar om konkreta
rationaliseringsåtgärder, framförda i samband med undersökningen,
borde därvid beaktas. Beträffande rutinremisser borde ett långsiktigt
rationaliseringsarbete inledas vid departement och myndigheter i syfte
främst att minska ärendenas genomloppstid utan avkall på deras behandling
i sak. Slutligen borde skyndsamma åtgärder vidtas för att
lindra remissbördan vid särskilt hårt arbetsbelastade myndigheter.

Det övervägande antalet av de hörda myndigheterna biträder granskningspromemorians
förslag. En avstyrkande hållning intar justitiekanslern,
 statskontoret och riksrevisionsverket med i huvudsak likartad
motivering. Dessa myndigheter har framhållit att allmänna föreskrifter
i förvaltningslag eller allmän verksstadga får anses tillräckliga för att
säkerställa en rationell remissbehandling och att det bör ankomma på
varje enskild myndighet att inom ramen för gällande föreskrifter fortlöpande
vidta lämpliga förenklingar och förbättringar av remissförfarandet.

Remissvaren ger uttryck för betydande skillnader då det gäller att
finna utvägar för remissförfarandets rationalisering. Statskontoret, det
centrala statliga rationaliseringsorganet, finner det tvivelaktigt, om remissförfarandets
rationalisering i första hand bör komma till stånd genom
en särskild översyn av funktionen remissbehandling. Effektivisering
av remissverksamheten och andra samarbetsformer bör på myndighetsplanet,
 enligt statskontoret, drivas på flera linjer. I fråga om beredning
av större allmänna remisser bör, säger ämbetsverket, även myndigheternas
former och resurser för behandlingen av policy-frågor granskas.

I sina svar på den rundskrivelse som låg till grund för undersökningen
menar å andra sidan ca 90 myndigheter, representerande den
övervägande delen av statsförvaltningen, att remissförfarandet väl kan
studeras separat och att handläggningen av allmänna remisser kan rationaliseras
i inte obetydlig mån. De 90 myndigheterna har därjämte
lämnat tillsammans ca 220 förslag, i vilka kan urskiljas ca 30 konkreta
åtgärder till förfarandets förbilligande och förbättring.

157

Delade meningar har även kommit till synes på så sätt att de hörda
myndigheterna ansett rationaliseringsåtgärder beträffande remissväsendet
mer eller mindre angelägna. Riksrevisionsverket har framhållit,
 att arbetsbelastningen hos myndigheterna kan behöva lättas,
men har inte ansett det givet att remissarbetet i första hand skall
beskäras. Enligt granskningspromemorian uppfattar emellertid 71 myndigheter,
 d. v. s. 68 procent av de svarande, arbetsbelastningen från remisser
såsom märkbar eller avsevärd, varjämte fyra av myndigheterna
betecknar arbetsbelastningen som svår eller delvis svår.

Det helt övervägande antalet av de tillfrågade myndigheterna har
alltså hävdat den meningen, att förfarandet beträffande allmänna remisser
kan och bör rationaliseras. Revisorerna ansluter sig för egen del
till denna uppfattning.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 maj 1971 har revisorerna framfört
förslag om att ett särskilt organ skall inrättas inom Kungl. Maj:ts
kansli med uppgift att samordna de statliga kommittéernas verksamhet
och i övrigt på olika sätt underlätta, effektivisera och förbilliga
deras arbete. Revisorerna finner det från flera synpunkter lämpligt att
den nu ifrågavarande uppgiften med rationalisering av remissförfarandet
knyts an till nämnda organ. Tanken på en sammankoppling av
dessa båda faser i beredningen av ärenden har även vunnit stöd i statskontorets
här bifogade yttrande.

Det övervägande antalet rationaliseringsförslag synes ha avsett departementspromemorior,
 betänkanden, rundfrågningar och liknande,
d. v. s. allmänna remisser. Endast ett fåtal av de 106 myndigheter som
hördes vid utarbetandet av granskningspromemorian har ägnat uppmärksamhet
åt de möjligheter som kan föreligga att förbättra och förenkla
förfarandet beträffande rutinremisser, d. v. s. tillstånd, anstånd etc.
I granskningspromemorian föreslås emellertid att rationaliseringsåtgärder
beträffande rutinremisser påbörjas, syftande till ett studium av
sådana remissers samtliga hanteringsled. Härigenom kunde tidsåtgången
för varje remiss nedbringas, vilket skulle medföra ett lägre personalbehov
och därmed sänkta kostnader. Undersökningen hade nämligen
visat att andelen rutinremisser av det totala antalet remisser är
betydande och att detta senare antal ökar. Rationaliseringsarbete inom
rutinremissernas område borde göra det möjligt för departement och
verk att utan motsvarande personalökningar avverka ett i framtiden
växande antal rutinremisser.

1 promemorian har också påpekats att bristfälligheter i handläggningen
av rutinremisser i allmänhet berör den enskildes rätt i högre
grad än t. ex. mindre god kvalitet i behandlingen av ett remitterat betänkande.
 Av denna anledning har i promemorian framhållits vikten
av att vid rationaliseringsarbetet beträffande rutinremisser särskild
uppmärksamhet ägnas möjligheten att nedbringa remisstiden.

158

Under senare år har remissväsendet på olika håll ägnats uppmärksamhet,
 och intresset har därvid varit inriktat också på rutinremisserna.
 Sålunda har riksdagens justitieombudsmän vid åtskilliga tillfällen
berört rutinremissers handläggning. Även olika grupper engagerade
i lagstiftningsarbete, enskilda riksdagsmän samt riksdagens konstitutionsutskott
har under en följd av år ingående penetrerat samma fråga.
Orsaken till att man ägnat just detta led i förvaltningsärendenas behandling
sådan uppmärksamhet synes vara den gemensamma uppfattningen,
 att långsamheten i handläggningen till stor del har sin grund
i missförhållanden vid remissbehandlingen.

Konstitutionsutskottet har, såsom nyss antytts, företagit en ingående
granskning av rutinremisser och deras handläggning. Undersökningen
har baserats på statsrådsprotokollen och har bl. a. gällt tidsutdräkten
för myndigheternas avgivande av remissvar till departementen,
 behövligheten av att i vissa fall inhämta remissyttranden
från olika myndigheter samt remissbehandling av besvär som av formella
skäl inte kunnat tas upp till sakprövning. Utskottets granskning
har pågått under fyra på varandra följande år. Den kan ses som en
detaljundersökning av ett avgränsat område av remissväsendet och
utgör därför ett vägande inlägg i den nu behandlade frågan (KU:s
memorial nr 34 år 1967, nr 15 år 1968, nr 18 år 1969 och nr 42 år
1970).

Utskottet har framhållit som sin uppfattning, att i det övervägande
flertalet fall remisstiden tillgodoser tillbörliga krav på skyndsamhet.
Emellertid syntes förekomma att remissvar dröjde avsevärd, stundom
mycket avsevärd tid. Utskottet hade funnit mer än tusentalet ärenden
per år i vilka tidsutdräkten för myndigheternas avgivande av remisssvar
till departementen överstigit ett halvt år. Svarstider om två å
tre år förekom. Vidare redovisade utskottet ett antal brådskande ärenden,
 där remissbehandlingen medfört att besvär över tidsbegränsade,
omedelbart verkande förbud prövats först efter giltighetstidens utgång,
 i vissa fall ca ett å två år efter denna tidpunkt. Utskottet fann
vidare att nuvarande praxis beträffande prövningen av behovet av
remissyttranden i besvärsärenden medförde att ärenden i åtskilliga fall
onödigtvis sändes ut för remissbehandling. Praxis syntes även kunna
medföra att ärenden remitterades fastän hinder för sakprövning förelåg.
 Det må nämnas att utskottet vid sina undersökningar uteslutit
fall där dröjsmål med remissvaret kunde ha haft sin grund i ärendets
speciella vidlyftighet eller annan särskild omständighet.

Revisorerna finner för sin del att konstitutionsutskottets undersökning
och de missförhållanden som därvid påvisats ger stöd åt granskningspromemorians
förslag att förfarandet beträffande rutinremissers
handläggning bör ses över.

De myndigheter som avstyrker promemorians förslag till åtgärder

159

inom rutinremissernas område har menat att ett sådant arbete bör ankomma
på varje enskild myndighet inom ramen för allmänna föreskrifter.
 Av det föregående framgår emellertid att missförhållanden
av olika slag beträffande remissväsendet upprepade gånger påtalats av
skilda instanser men att det resultat som vunnits därmed inte kan anses
till fyllest. Detta förhållande torde inte vara godtagbart, särskilt med
hänsyn till att enskilds rätt i många fall kan bli lidande till följd av
brister i det administrativa förfarandet.

Det synes således revisorerna angeläget att ett rationaliseringsarbete
även inom rutinremissernas område påbörjas. Uppgiften att studera
arbetstekniken i syfte att förbättra förfarandet bör anförtros särskild
personal. Det synes böra ankomma på statskontoret att sammanhålla
och leda arbetet. Samråd bör därvid äga rum med den arbetsgrupp
inom Kungl. Maj:ts kansli som, enligt vad som föreslagits i det
föregående, skall ha hand om motsvarande uppgifter beträffande det
allmänna remissväsendet.

I den för revisorernas räkning utarbetade granskningspromemorian
har framförts en rad synpunkter och förslag som bör tillvaratas
i nu förevarande sammanhang. Även konstitutionsutskottet har i anslutning
till sina undersökningar rekommenderat flera praktiska åtgärder.
 Detta material torde böra beaktas vid det ifrågavarande rationaliseringsarbetet.

Revisorerna får alltså föreslå att remissverksamheten överses i rationaliseringssyfte
på två parallella vägar, dels, såvitt gäller de allmänna
remisserna, genom ett inom Kungl. Maj:ts kansli verksamt organ,
 dels, beträffande de s. k. rutinremisserna, av en arbetsgrupp under
statskontorets ledning.

160

Bilaga 7

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Majit den 25 november
1971 med anledning av granskningspromemoria nr 7/1971 angående
frånvarofrekvensen hos statsmyndigheterna jämte däröver avgivna
remissyttranden

I 1970 års långtidsutredning redovisas en prognos över utvecklingen
av personalbehovet inom det offentliga tjänsteområdet under perioden
1970—1975. Beräkningarna bygger på de statliga och kommunala myndigheternas
planer för och bedömningar av den framtida utvecklingen.
Enligt utredningen skulle ökningen av antalet sysselsatta inom det offentliga
tjänsteområdet bli i runt tal 185 000 personer. Härvid är att
märka att ökningen till stor del är ett uttryck för redan fattade beslut
eller fastlagda riktlinjer för den offentliga verksamheten och endast i
begränsad omfattning avser sådana ökningar som kan hänföras till nya
reformer. Antalet statstjänstemän utgjorde år 1969 ca 273 000. Den av
staten utbetalda lönesumman till dessa tjänstemän uppgick år 1969 till
ca 8,3 miljarder kronor.

Som framgått ovan utgör personalkostnaderna en tungt vägande post
i den statliga budgeten. Utvecklingen pekar på en ytterligare uppgång
av dessa kostnader. Frågan om personalens mest effektiva utnyttjande
har därför alltmer aktualiserats. Mot denna bakgrund har riksdagens
revisorer beslutat att låta undersöka den faktiska frånvaron från respektive
arbetsställen inom statsförvaltningen, under särskilt beaktande av
orsakerna till frånvaron, och därmed få storleken av de arbetsinsatser
som staten går förlustig klarlagd.

Den utförda undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria,
 som för yttrande tillställts riksförsäkringsverket, statens järnvägar,
 statistiska centralbyrån, statskontoret, riksrevisionsverket och statens
personalvårdsnämnd. Remissen till sistnämnda myndighet har besvarats
av statens personalnämnd, som efter viss omorganisation av den
hithörande verksamheten har övertagit personalvårdsnämndens uppgifter.
 Promemorian samt de avgivna yttrandena har såsom bilagor 1—7
fogats vid denna skrivelse.

Någon officiell statistik som registrerar frånvarons omfattning och
orsaker för statstjänstemannakollektivet finns ej för närvarande. En viss
allmän uppfattning om frånvarons omfattning och utveckling i samhället
kan erhållas från riksförsäkringsverkets årsberättelse Allmän försäkring
samt från statistiska centralbyråns fortlöpande arbetskraftsundersökningar
och undersökningar av sysselsättningen inom industrin. De
två senare undersökningarna innehåller även vissa begränsade uppgifter

161

om statligt anställda. För sådana anställda kan vidare vissa uppgifter
erhållas från den tjänstledighetsstatistik som, genom beslut av Kungl.
Majit den 30 juni 1949, skall upprättas av vissa affärsdrivande verk.
Denna statistik är dock ej enhetlig beträffande omfattning, definition
och uppställning.

Det kan i detta sammanhang erinras om att riksdagens revisorer vid
en år 1961 företagen granskning av tjänstledighetsstatistiken inom statsförvaltningen
påtalade statistikens bristande enhetlighet. I anslutning till
den av statskontoret år 1969 på Kungl. Maj:ts uppdrag startade översynen
av den statliga personaladministrativa verksamheten har emellertid
spörsmålet om frånvarostatistikens utformning och omfattning tagits
upp till utredning. Avsikten är att frånvarostatistik skall kunna lämnas
av det personaladministrativa informationssystem som är under utveckling
vid statskontoret.

En samlad bedömning av de ovan redovisade statistiska serierna synes
peka på en viss reell ökning av frånvaron. Inom den statliga sektorn
ligger frånvarotalen i allmänhet på en högre nivå än vad som redovisas
för olika jämförelsegrupper. Dessa skillnader kan emellertid vara att
hänföra till en mängd olika faktorer, såsom bräckligt statistiskt underlag
samt skillnader i bestämmelserna om semester och tjänstledighet, i personalens
yrkes- och ålderssammansättning, i anställningspolitiken gentemot
individer med nedsatt arbetsförmåga m. m.

För att det skulle bli möjligt att ytterligare belysa frånvarons omfattning
och fördelningen på olika anledningar har vid den av revisorerna
beslutade granskningen genomförts en frånvaroundersökning vid 23 centrala
myndigheter. De redovisade resultaten, som belyser förhållandena
under november 1970, avser drygt 14 400 till heltidsanställning omräknade
tjänstemän. Som framgår av promemorian uppgick den totalt redovisade
frånvaron från arbetsstället till i genomsnitt 21 procent av antalet
arbetsdagar. Av den totala frånvaron hänförde sig närmare 8 procent
till sådan bortovaro från tjänstestället som ej regleras genom formell
tjänstledighet, t. ex. tjänsteresa, deltagande i konferens och PRverksamhet
samt studier och utbildning. Sjukdom utgjorde med 6,8 procent
den dominerande frånvaroanledningen. De institutionellt betingade
frånvaroanledningarna semester, barnsbörd och militärtjänst uppgick till
drygt 5 procent. Spridningen mellan de olika myndigheternas frånvarotal
var betydande. Frånvaro hänförlig till för sen ankomst och motsvarande
har på grund av mätsvårigheter inte behandlats i promemorian.

Utgår man från det mot bakgrund av revisorernas undersökning och
annan tillgänglig frånvarostatistik ej osannolika antagandet, att den frånvaro
som är att hänföra till kategorierna sjukdom, enskild angelägenhet,
utbildning och studier samt annan tjänstledighet belöper sig till 9—10
procent, skulle produktionsbortfallet vid statsmyndigheterna kunna värderas
till ca 1 miljard kronor år 1970. Utgångspunkt för beräkningarna

162

har härvid varit 1969 års lönesumma, 8,3 miljarder kronor. 1 detta sammanhang
bör dock framhållas att viss del av frånvaron får betraktas
som ofrånkomlig och ej påverkbar av personaladministrativa åtgärder.
Av de i granskningspromemorian redovisade uppgifterna, för vilka vissa
remissmyndigheter diskuterat alternativa beräkningar eller beräkningstekniska
förfiningar, framgår klart frånvaroproblemets tyngd. Uppgifterna
ger vidare vid handen, att även mindre förändringar i frånvarofrekvensen
har stor betydelse för effektiviteten i statsförvaltningen. Att
det starka utgiftstrycket på den offentliga sektorn måste mötas med olika
kraftfulla rationaliseringsåtgärder på personalområdet framgår också
klart av uttalanden i finansdepartementets petitaanvisningar för budgetåret
1972/73.

Bakom frånvaron, speciellt sjukfrånvaron, torde ligga ett vitt register
av olika orsaker, bl. a. problem med anpassningen till arbetsmiljön. Personaladministrativa
åtgärder på olika nivåer i syfte att identifiera och
påverka sektorer med stor frånvaro synes därför fordra ett informationssystem
i form av en relativt detaljerad statistik.

Mot bakgrund av vad som ovan framhållits anser revisorerna det vara
en allvarlig brist att någon enhetlig frånvarostatistik ej finns tillgänglig
för statsmyndigheterna. Denna uppfattning delas av samtliga remissmyndigheter.
 Statens personalnämnd framhåller i detta sammanhang att förutsättningen
för att frånvarouppgifter skall kunna användas i personaladministrativa
sammanhang är att den statistiska redovisningen är enhetligt
utformad. Det synes revisorerna som om det tidigare nämnda
personaladministrativa informationssystemet efter hand skulle kunna utvecklas
till den databas ur vilken en frånvarostatistik skulle kunna tas
fram. Samtidigt må erinras om att det vid statistiska centralbyrån (SCB)
pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att erhålla ett enhetligt arbetsmarknadsstatistiskt
system. Uppgifter om frånvaron ingår i den hittills
producerade korttidsstatistiken för delar av den privata sektorn, och
det bör enligt SCB övervägas om inte motsvarande uppgifter bör tas
med i den statistik för den offentliga sektorn som planeras. SCB anser
det angeläget att dess eget utvecklingsarbete samordnas med den verksorienterade
statistik som föreslås i granskningspromemorian. Då SCB
enligt sin instruktion är samordningsorgan på statistikproduktionens område,
 synes enligt revisorernas mening en för samtliga statsmyndigheter
enhetlig frånvarostatistik böra tillskapas genom samråd mellan i första
hand statskontoret, statistiska centralbyrån och statens personalnämnd.

Några av remissmyndigheterna har satt i fråga om sådan bortovaro
från arbetsstället som förorsakas av tjänsteresor, utbildning, deltagande
i konferenser och PR-verksamhet skall ingå i en frånvarostatistik. Dessa
verksamheter är givetvis till sina grunddrag att betrakta som en del av
tjänsteutövningen. En växande dylik bortovaro från tjänstestället, vilken
främst torde beröra chefstjänstemännen på löneplanerna B och C, kan

163

emellertid medföra kommunikationssvårigheter inom statsförvaltningen
och svårigheter för den allmänhet som är i behov av upplysningar och
beslut i myndighetsfrågor. Närmast från personaladministrativ synpunkt
synes det därför revisorerna böra vara av intresse att kunna följa utvecklingen
av även denna typ av frånvaro.

Förutom tillskapandet av en generell frånvarostatistik föreslås i promemorian
att myndigheterna skall åläggas rapporteringsskyldighet till
statens personalnämnd beträffande sådana tjänstemän som antingen är
långvarigt sjuka eller redovisar korta men ofta förekommande sjukledighetsperioder.
 Denna individualstatistik förutsätts kunna tas fram rutinmässigt
ur det förordade frånvarostatistiska systemets databas. En dylik
rapportering har tidigare rekommenderats av personalvårdsnämnden.
Det föreslås vidare att rapporterna byggs ut med en viss redovisning av
myndigheternas åtgärder med anledning av ifrågavarande sjukdomsfall
samt av utfallet av de vidtagna åtgärderna. Riksförsäkringsverket avstyrker
förslaget om obligatorisk rapportering och motiverar sin ståndpunkt
med att en sådan rapportering kan komma att medföra en i förhållande
till sitt värde orimligt stor administrativ belastning för såväl myndigheterna
som personalnämnden. SCB däremot anser att en obligatorisk
sjukstatistikrapportering till personalnämnden är ägnad att medföra större
möjligheter att komma till rätta med frånvaroproblematiken. Revisorerna
anser att denna fråga bör ytterligare övervägas, varvid bl. a.
behovet av särskilt skydd för den personliga integriteten beaktas.

Av vissa remissyttranden kan man få intrycket, att i granskningspromemorian
skulle ha förordats en ökad kontroll som den väsentligaste
åtgärden för att bringa ned frånvarofrekvensen. De kritiska synpunkter
som förs fram i sammanhanget bygger dock på en missuppfattning. I
promemorian uttalas sålunda att en stor del av frånvaron torde vara att
hänföra till sådana sjukdomar eller sjukdomstillstånd bakom vilka döljer
sig skilda former av anpassningsproblem. Det påpekas också att denna
typ av frånvaro i första hand bör angripas genom olika former av
personalvård, såsom en aktivare hälso- och sjukvård, allmänna åtgärder
för bättre förhållanden på arbetsplatsen och individuell hjälp till återanpassning.
 Revisorerna är för sin del av samma mening.

Sjukfrånvarons vida register av bakomliggande orsaker sträcker sig
emellertid från rent medicinskt påvisbar ohälsa över olika former av
anpassningsproblem till ett mer eller mindre medvetet utnyttjande av
socialförsäkringens förmåner. Strävan att minska frånvaron och dess
negativa effekter såväl för samhälle och myndigheter som för individen
själv synes därför inte enbart kunna inriktas på mer långsiktiga insatser,
 hänförliga till hälsovård och annan personalvård. Det torde
vara realistiskt att räkna med att även kontrollfunktionerna har betydelse
för ett nedbringande av frånvarofrekvensen. I synnerhet synes detta
gälla ofta förekommande korttidsfrånvaro som ej styrks av läkarintyg.

164

Om den enskilde tjänstemannen är medveten om att dylik sjukledighet
blir föremål för en fortlöpande uppmärksamhet, torde han bli mindre
benägen att otillbörligt utnyttja de möjligheter till frånvaro som här
föreligger.

Mot denna bakgrund föreslås i promemorian vissa åtgärder för en
aktivare tillämpning av sjukkontrollkungörelsen (KK 1963: 362). Sålunda
borde mindre myndigheter beredas tillfälle att helt eller delvis
överflytta vissa av de i kungörelsen angivna utredningarna till tjänstemän
hos statens personalnämnd. Såsom motiv för detta förslag har
hänvisats till att en konsekvent författningstillämpning, som bl. a. innefattar
kontroll genom telefonkontakt med tjänstemannen eller genom
hembesök, skulle kunna uppfattas som en obehaglig inblandning i personliga
angelägenheter. En sådan uppfattning kunde lätt resultera i
en viss passivitet från myndigheternas sida. Särskilt skulle detta gälla
mindre myndigheter med mer personliga relationer mellan de anställda.
Statens personalnämnd anser emellertid att nämnden endast i undantagsfall
bör utföra de primära utredningarna och tar avstånd från
varje form av åtgärder som kan betraktas som polisiära ingrepp. Riksförsäkringsverket
anför för sin del att de i promemorian påtalade svårigheterna
vid tillämpningen av sjukkontrollkungörelsen gör sig gällande
med samma styrka även hos en myndighet med många anställda. Verket
finner sannolikt att en del står att vinna på ett större samarbete
i sjukkontrollfrågor mellan statsmyndigheterna och försäkringskassorna.
 Den sjukanmälde tjänstemannens ärende skall, framhåller verket,
i princip bevakas av kassan på samma sätt som andra försäkringstagares
ärenden, och kassans organisation är upplagd för att fylla dessa grundläggande
uppgifter inom försäkringen. Enligt verkets mening ter sig
kassans kontroll av sjukfallet förmodligen mera naturlig för tjänstemannen
än motsvarande verksamhet från anställningsmyndighetens
sida.

De av riksförsäkringsverket anförda synpunkterna synes revisorerna
beaktansvärda. Revisorerna får därför föreslå att statens personalnämnd
i samråd med riksförsäkringsverket utreder formerna för en närmare
samverkan mellan myndigheterna och försäkringskassorna i vad avser
sjukkontrollkungörelsens tillämpning. Som framgår av riksförsäkringsverkets
yttrande påverkas emellertid informationsutbytet mellan försäkringskassorna
och myndigheterna av gällande sekretessregler. Detta
särskilda problem, som ytterst berör frågan om skyddet av den personliga
integriteten, bör beaktas i samråd med offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén.

Sammanfattningsvis vill revisorerna anföra följande.

Den genomförda undersökningen visar att även mindre förändringar
i frånvarons omfattning är av stor betydelse för effektiviteten i
statsförvaltningen. Någon enhetlig statistik som redovisar frånvarons

165

omfattning och orsaker vid statsmyndigheterna upprättas ej för närvarande.
 Då denna brist försvårar personaladministrativa insatser i
syfte att minska frånvaron, synes en sådan statistik böra tillskapas.
Frånvaron och dess bakomliggande orsaker måste i första hand angripas
genom olika former av personalvård. Man kan dock ej se bort
ifrån att även aktiva kontrollåtgärder har betydelse i detta sammanhang.
 I synnerhet torde detta gälla den korttidsfrånvaro som ej styrks
med läkarintyg. Mot bakgrund härav synes statens personalnämnd i
samråd med riksförsäkringsverket böra utreda formerna för en närmare
samverkan mellan myndigheterna och försäkringskassorna i vad avser
sjukkontrollkungörelsens tillämpning.

166

Bilaga 8

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 november
1971 med anledning av granskningspromemoria nr 5/1971 angående
statlig kreditgaranti till visst företag i pianobranschen jämte däröver
avgivna remissyttranden

I en den 14 april 1970 dagtecknad granskningspromemoria redovisades
en hos riksdagens revisorer företagen utredning rörande förluster
på industrigarantilån. Enligt utredningen hade av lån, som utlämnats
under perioden 1954/55—1968/69 till ett sammanlagt belopp av mer
än 505 milj. kronor, infriats omkring 40 milj. kronor, motsvarande en
nettoförlust på 7,9 procent. I jämförelse med vad som beräknats vid
stödformens tillkomst och med förhållandena på andra områden syntes
de inträffade förlusterna på detta stödområde höga. Orsaken till att åtskilliga
projekt hade misslyckats kunde hänföras till ett flertal olika
omständigheter, som det åtminstone i många fall syntes ha varit svårt
att förutse. I flera fall hade de sociala skälen till bifall varit framträdande;
det hade framför allt varit sysselsättnings- och lokaliseringssynpunkter
som varit bestämmande i de behandlade ärendena. Det framhölls
även att det statliga kreditstödet hade förutsatts innebära ett risktagande
av ett helt annat slag än vanliga bankkrediter. Ärendet slutbehandlades
av revisorerna genom en skrivelse till Konungen den 29
september 1970.

I anslutning till nu nämnda utredning har för revisorernas räkning
företagits en granskning av ett särskilt ärende av ifrågavarande natur.
Uppmärksamheten har därvid inriktats bl. a. på möjligheterna att följa
ett företags utveckling sedan kreditgaranti beviljats. Som objekt har
valts ett ärende, i vilket statlig kreditgaranti för ett lån på 3 milj. kronor
lämnats till ett företag som bedrev tillverkning av pianon och andra
musikinstrument (J. G. Malmsjö AB). Företaget trädde i juli 1970 i
konkurs, och boets ställning syntes utvisa att betydande förluster på
garantilånet var att vänta.

Resultatet av sistnämnda utredning har redovisats i en innevarande
år upprättad granskningspromemoria. I denna har en redogörelse lämnats
även för de ekonomiska förhållandena vid ett bolaget närstående
företag — AB Svenska Pianofabriken — som handhaft försäljningen
av Malmsjös produkter. Detta företag, med vilket Malmsjö på olika
sätt — bl. a. genom borgensåtagande — varit nära förbundet, har likaledes
trätt i konkurs. Granskningspromemorian har för yttrande tillställts
kommerskollegiet, Företagareföreningarnas förbund, som anmodats höra
Värmlands läns företagareförening, och Ackordscentralen i Göteborg.

167

Promemorian och de inkomna yttrandena bifogas denna skrivelse
(bil. 1—5).

Upplysningsvis må nämnas att konkurserna i de berörda företagen
ännu inte har avslutats. Farhågorna för betydande förluster med anledning
av statens kreditgaranti till J. G. Malmsjö AB kvarstår emellertid
oförminskade. I de berättelser som konkursförvaltarna i de båda
företagen enligt 55 § konkurslagen lämnat till vederbörande konkursdomare
har uppgetts att anledning finns till antagande att brottsligt
förhållande till borgenärer föreligger.

För riksdagens revisorers del har ärendet i nuvarande läge ansetts
påkalla uppmärksamhet huvudsakligen i den mån lärdomar kan hämtas
för prövning av frågor om statlig kreditgaranti och om tillsyn över
statsgaranterade lån. I förstnämnda hänseende må framhållas, att den
tid som stått till förfogande för utredning och prövning av kreditfrågan
hos myndigheterna och för beredning i vederbörande departement
uppenbarligen har varit alltför kort, sannolikt beroende på att det ansträngda
sysselsättningsläget framtvingat ett avgörande utan tillräckligt
rådrum. Såvitt gäller tillsynen över garantilån har i den nämnda granskningspromemorian
framförts två förslag, syftande till att öka det allmännas
möjligheter att undgå förluster till följd av garantiåtaganden. Det
ena gäller företagareföreningarnas möjligheter att bereda garantiärenden
och utöva tillsyn över lämnade lån. Det andra avser frågan om det
rättsliga läge som uppkommer för företagsinteckningar genom s. k.
factoring.

Frågan om inverkan av factoring torde i detta sammanhang inte behöva
närmare behandlas med hänsyn till att kommerskollegiet i sitt
remissvar förklarat sig ha för avsikt att vid framtida garantilånebeslut
tillgodose de synpunkter som granskningspromemorian gett uttryck
för. Däremot har revisorerna funnit anledning att ytterligare beröra
frågan om företagareföreningarnas gransknings- och kontrollresurser.

I granskningspromemorian har framhållits att de ekonomiska förhållandena
hos stödföretagen i vissa fall kan vara av synnerligen invecklad
natur och att bedömningen därav kan kräva sådan revisionsteknisk
kompetens och erfarenhet som företagareföreningarna inte regelmässigt
förfogar över. Enligt vad som inhämtats brukade vissa företagareföreningar
i dylika komplicerade ärenden anlita de s. k. ackordscentraler
som fanns inrättade i landets tre största kommuner. Det syntes
kunna övervägas om inte detta förfarande borde komma till användning
i ökad utsträckning. Alternativt skulle man kunna pröva tillvägagångssättet
att företagareföreningarna gemensamt upprättade ett utredningsoch
revisionsorgan som utnyttjades för ifrågavarande uppgifter.

Av de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har Ackordscentralen
i Göteborg uppgett att den har ett givande samarbete med de åtta
företagareföreningarna inom sitt verksamhetsområde och att det syntes

168

värdefullt för båda parter om detta arbete kunde utvecklas ytterligare.
Företagareföreningarnas förbund och Värmlands läns företagareförening
har däremot inte funnit några fördelar förenade med en sådan
samverkan men har ställt sig mera positiva till förslaget om ett gemensamt
utrednings- och revisionsorgan. Samtidigt har emellertid framhållits,
 att en kontroll- och uppföljningsverksamhet av ifrågavarande natur
kräver nära kontakt med berörda företag och att därför föreningarnas
egna resurser i första hand borde förstärkas med ekonomisk expertis.
Möjligheterna till ökad samverkan föreningarna emellan borde också
uppmärksammas. Denna väg hade prövats av några företagareföreningar
när det gällde marknadsföringsfrågor.

Revisorerna vill för egen del till en början erinra om att företagareföreningarna
under de senaste åren erhållit ökade resurser för att sättas
i stånd att utöva en mera kontinuerlig kontroll över företag som beviljats
kreditgarantier. I sin ovan nämnda skrivelse den 29 september
1970 har revisorerna framhållit, att de funnit en effektivisering befogad
av den verksamhet som syftade till att begränsa förlusterna på grund
av statlig garantigivning och statligt lokaliseringsstöd. I innevarande
års statsverksproposition har chefen för inrikesdepartementet erinrat
om att den ökning av administrationsbidragen till företagareföreningarna
som skett de senaste åren främst har syftat till att förstärka föreningarnas
resurser för uppföljning och bevakning av stödföretagen men att
medelsökningen i stor utsträckning tagits i anspråk för andra ändamål
som sammanhängde med den allmänna expansionen av föreningarnas
arbetsuppgifter. I likhet med riksdagens revisorer ville departementschefen
bestämt stryka under vikten av att effektiva åtgärder vidtogs i syfte
att förebygga risken för förluster i den statliga låne- och garantigivningen.
 Med bifall till propositionen i denna del har innevarande års
riksdag anvisat anslaget till Bidrag till företagareföreningarnas administrationskostnader
med ett med 1 milj. kronor förhöjt belopp. Förstärkningen
av anslagsbeloppet har i främsta rummet förutsatts göra en intensifierad
bevakning av stödföretag möjlig.

Den successivt ökade medelstilldelningen till föreningarnas administration
kan väntas resultera i en livligare kontrollverksamhet från föreningarnas
sida. Samtidigt är emellertid att märka att föreningarnas
arbetsuppgifter undergår en kraftig och fortlöpande ansvällning och
att medelsbehovet för kontrollverksamheten inte på långt när är täckt
i den omfattning som föreningarna själva ansett önskvärd. Som exempel
kan nämnas att Värmlands läns företagareförening beräknat kostnaderna
för lånebevakning till omkring 200 000 kronor per år men ansett
sig av det för innevarande budgetår tilldelade statsbidraget kunna
disponera endast omkring 50 000 kronor för detta ändamål. Man torde
ha att räkna med att det även framdeles kommer att innebära problem

169

för företagareföreningarna att erhålla tillräckliga resurser för ifrågavarande
uppgift.

I samband med den förevarande granskningen har, som redan nämnts,
framförts vissa konkreta förslag som syftar till att genom anlitande
av särskild expertis för mera komplicerade ärenden öka föreningarnas
möjligheter att fullgöra berörda uppgifter. Revisorerna har inte anledning
att ta ställning till frågan, om denna särskilda kompetens bör anskaffas
genom utomstående organ (ackordscentraler, konsulter, revisionsbyråer)
eller genom egna organ som upprättas i samarbete mellan
samtliga föreningar eller grupper av sådana; en kombination av dessa
lösningar är givetvis också tänkbar. Revisorerna anser emellertid att de
framförda förslagen kan vara av sådant värde för möjligheterna att
undvika förluster på kreditgarantier och att begränsa företagareföreningarnas
administrationskostnader att de bör närmare övervägas och
prövas.

Under hänvisning till det nu anförda får revisorerna överlämna det
härvid fogade materialet för att tagas i beaktande vid det arbete som
pågår inom inrikesdepartementet rörande frågan om hur företagareföreningarnas
tillsyns- och bevakningsverksamhet skall ordnas i framtiden.
 De anförda synpunkterna synes också böra delges kommerskollegiet
för kännedom.

170

Sakregister till granskningsärendena år 1971

ADB-redovisning av mervärdeskatten 71:

Arkivalier se Utgallring

Departemental organisation se Planfrågorna

Driftavbrott vid värmekraftverket i Stenungsund 71:

Ersättning för viss rundradioverksamhet 71:

Frånvarofrekvensen hos statsmyndigheterna 71:

Försvarets materielverk, personalorganisation 71:

Försäljningsskatt på guldsmedsvaror 71:

Kommittéväsendet 71:

Kreditgaranti till visst företag i pianobranschen 71:

Kungl. Djurgårdens förvaltning 71:

Mervärdeskatten se ADB-redovisning

Nordiska rådets svenska delegation, resa 71:

Pianobranschen se Kreditgaranti

Planfrågorna i den departementala organisationen 71:

Polisväsendet, organisatoriska förhållanden 71:

Remissförfarandet 71:

Rundradioverksamhet se Ersättning

SJ stationer, trivselåtgärder 71:

Skatteadministrationen se Statens kostnader

Statens kostnader för skatteadministrationen 71:

Statlig vaccintillverkning 71:

Utgallring av arkivalier 71:

Utställningsverksamhet, statligt bekostad 71:

Vaccintillverkning se Statlig vaccintillverkning
Värmekraftverket i Stenungsund se Driftavbrott

125

128

121

118

108

127

105

123

104

128

127

108

115

112

113

110

120

123

MARCUS BOKTR. STHLM 1171 71 0S91

f

■:.V / V _

'' :■ '' m;; :V: v

■■■ 1 ” /■><-'''' ■,\ ;V" . ''i

^ ,■ . . / '' ''■ v ■ . -:''

= ■$ .'' x £•■ --V;■.•''■'' - U‘V :<•■ •

''

'' J/-I.

1 !