Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl; Maj:ts proposition nr 8 år 1972        Prop. 1972:8

Nr 8

Kungl. Maj:ts propositioa med försh till permutatioiislag, m. m.; given Stockholms slott den 4 februari 1972.

Kungl, Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av StetsrådsprotokoUet över justitieärenden och lagrådets protokoU, föreslå riksdagen att bifaUa de förelag om vare avlåtande tiU riksdagen före­draganden hemstäUt,

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga iimehåll

Kungl, Maj:t anses sedan gammalt ha befogenhet att genom beslut om s, k, permutetion medge ändring av bestämmelser i gåvobrev, teste-menten, stiftelseförordnanden och Uknande, Propositionen innehåUer förslag tiU en särekUd permutetionslag med regler om föratsättningama för permutetion och om handläggningen av peimutetionsärenden. För­slaget innebär att beslutanderätten delegeras tiU fideikommissnämnden såvitt rör fideikommissförordnanden och i övrigt tiU kammarkoUegiet, I vissa faU skaU dock ärende överlämnas till Kungl, Maj:t för avgörande,

Lagen avses ttäda i kraft den 1 juU 1972,

1   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 8

 

Prop. 1972:8

1   Förslag tiU Pennutationslag

Härigenom förordnas som följer,

1 § Kan bestämmelse, som enskUd meddelat i gåvobrev, testamente,
stiftelseförordnande eUer liknande handling, på grund av ändrade för­
håUanden ej längre iakttegas eUer har bestänomelsen bUvit uppenbart
onyttig eUer uppenbart stridande mot utfärdarens avsikter eUer föreUg­
ger annat särekUt skäl, kan på ansökan bestämmelsen ändras eUer upp­
hävas eUer undanteg medges för särekUt faU (permutation).

Avser permutetion ändring av det ändamål som skaU tiUgodoses, skaU det nya ändamålet så nära som möjUgt motsvara det ureprungUga,

2    § Fråga om peimutetion prövas, såvitt rör fideUcommiss som avses i 1 § lagen (1963: 583) om aweckling av fideikommiss, av fideikommiss­nämnden och i annat faU av kammarkoUegiet,

3    § Avser ärende om permutetion ändrad ändamålsbestämning för egendom av mera betydande värde eUer uppkommer i ärendet fråga av särskUd vikt från allmän synpunkt, skaU fideikommissnämnden eUer kammarkoUegiet med eget yttrande överlänma ärendet tiU Konungen för avgörande,

4    § Talan mot fideUommissnämndens eUer kammarkoUegiets beslut enUgt denna lag föres hos Konungen genom besvär,

5    § Denna lag gäUer ej sådan pensions- eUer pereonalstiftelse som av­ses i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m, m.

Denna lag ttäder i kraft den 1 juU 1972,

2    Förslag till

Lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, hmruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegoidom kommer att iakttagas

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 3 april 1810, hura-ledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideUcommissegendom kommer att iakttegasi sägs om rättelse och förklarmg i gjorda fideUcommissför-fattningar skaU upphöra att gäUa vid utgången av juni 1972,

Senaste lydelse 1926: 37.

 

Prop. 1972:8

Utdrag av protokoUet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i stetsrådet på Stockhobns slott den 3 december 1971.

Närvarande: Ministem för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, LÖF­BERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med stats­rådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning om permutation och an­för.

1. Inledning

Ibland uppstår behov av att med hänsyn tiU ändrade förhåUanden jämka bestämmelser i testamenten, stiftelseurkunder och Uknande handlingar. Om inte i urkunden har angetts hur jämkning får äga rum anses Kungl. Maj:t ha befogenhet att förordna härom genom beslut om s. k. permutation,

Kungl, Maj:t handlägger årUgen omkring 300 permutationsärenden. Departementsutredningen (Ju 1964: 58) som enUgt sina direktiv har till uppgift bl, a, att undersöka möjUghetema tiU delegering av ärenden som nu handläggs av Kungl, Maj:t har i sin i juni 1971 avgivna promemoria 133 behandlat beslutenderätten i ärenden om permutation och lagt fram förelag rörande delegering av dessa ärenden.

Promemorian har remissbehandlats genom utredningens föreorg. Yttranden har avgetts av justitiekanslem, samtliga hovrätter, fideikom-missnänmden, socialstyrelsen, statskontoret skolöveretyrelsen, univer­sitetskanslersämbetet, kammarkollegiet Stockholms tingsrätt, länsstyrel­sema i Stockholms, östergötiands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län, grundlagberedningen, den sakkunnige för övereyn av kammarkoUegiets uppgifter och organisation, Sveriges advokatsamfund, Fideikonomissa-riemas Inttesseorganisation och Svenska bankföreningen, Universitets-kanslereämbetet har bifogat yttranden från konsistorierna vid universi­teten i Uppsala, Göteborg, Stockholm och Umeå, rektoreämbetet vid univereitetet i Lund och konsistoriet vid KaroUnska institutet samt ett av konsistoriet vid Uppsala univereitet åberopat ytttande av professom Henrik Hessler,

* Kanslirådet Erik Berggren,

 

Prop. 1972:8                                                                          4

2   Gällande ordning m. m.

2.1 Författningsbestämmelser m. m.

I fråga om permutation av fideikommissförordnanden fmns bestämmelser i förordningen den 3 april 1810 huraledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakt­tagas. Enligt förordningen skaU frågor om lån mot inteckning i fidei-kommissegendom eUer utbyte av tiU sådan egendom hörande jord eller hävande av bestänomelse i fideikommissurkund prövas av Kungl, Maj:t på ansökan som ges in tUl justitiedepartementet.

Fideikommissen stär f, n, under aweckling. Enligt lagen (1963: 583) om aweckling av fideikonuniss upphör fideikommiss, utom i vissa un-dantägsfaU, när den som vid lagens ikraftttädande var innehavare av fideikommisset avUder, Fideikommlssegendomen behandlas vid fidei­kommissets upphörande som ett särekUt bo och får under vissa för­hållanden i fortsättningen förvaltas i bl. a. aktiebolagsform. Avveck­lingen skaU enUgt 18 § nämnda lag ske under medverkan av en sär­skUd nänmd, fideikommissnämnden. Denna får beslutä i vissa frågor som sammanhänger med avvecklingen. Sålunda kan nämnden påkalla att egendomen avttäds tUl förvaltning av bouttedningsman (24 § företa stycket), beslutä om förbud vid vite mot bl, a, företöring eUer skingring av fideikommissegendom (27 §) och länma medgivande tiU vissa för­foganden över sådan egendom under tiden för avvecklingen (28 § företä stycket andra punkten) samt bestämma i fråga om skifte av boet m, m, (29 §), I särekUda fall kan Kungl, Maj:t förordna att fideikonuniss skaU bestå längre tid eUer upphöra tidigare än vad som följer av lagens huvudregel eller att fideikommissegendom skall inlösas (6, 16, 17, 37 och 38 §§), Fideikommissnämnden skaU utreda sådana frågor och göra de framställningar tiU Kungl, Maj:t som föranleds av uttedningen. Även aktiebolagsbUdning kräver Kungl, Maj:ts medverkan, I 31 § föreskrivs sålunda att Kungl, Maj:t får medge innehavare av fidei­kommiss att tiUskjutä fideikonunissegendom i samband med teckning av aktier i bolag, om denne äger eUer tecknar samtUga aktier i bolaget. Bolagsordningen för sådant bolag skaU faststäUas av Kungl, Maj:t och får inte ändras utan Kungl, Maj:ts medgivande (34 §).

I dette sammanhang kan vidare nänmas att Kungl. Maj:t i beslut den 13 september 1968 har meddelat genereUa regler för placering av fideikommisskapital i värdehandlingar.

Vad angår lagstiftningen om stiftelseförordnanden i övrigt märks främst lagen (1929:116) om tiUsyn över stiftelser. Den­na lag föreskriver skyldighet att anmäla stiftelse tUl länsstyrelsen. Undantag från anmälningsplikten gäUer bl, a, om tiUsynsfrågan redan

 

Prop. 1972:8                                                            5

kan anses tiUfredsstäUande ordnad, om stiftelsens förmögenhet inte överetiger 10 000 kr. eUer om stiftelsen är inrättäd till förmån för med­lemmar av viss eller vissa släkter. Vidare kan stiftelse undantes från tiU­syn genom förordnande av Kungl, Maj:t eller genom föreskrift av stifta­ren. För pensions- och pereonalstiftelser föreligger dock aUtid anmäl-ningspUkt, På begäran kan länsstyrelsen enUgt 5 § faststäUa stadgar för stiftelse som finnes främja ett allmännyttigt ändamål. Paragrafen inne­håUer vissa bestämmelser om vad städgama i sådant faU skaU inne­håUa, Anmäld stiftelse skaU enUgt 8 § stå under länsstyrelsens tUlsyn, om den finnes främja ett allmännyttigt ändamål. Annan stiftelse än pensions- eller personalstiftelse kan i vissa fall undantas från tiUsyn, Detta gäller bl, a, om stiftelsen redan kan anses stå under betryggande tillsyn eller om dess förmögenhet har nedgått under 10 000 kr, I prop, 1971:144 har föreslagits att beloppsgränsen 10 000 kr, den 1 januari 1972 SkaU höjas tiU 20 000 kr,

I länsstyrelsens tUlsynsskyldighet mgår bl, a, att övervaka att stiftelse förvaltas i överensstämmelse med lagen och de för stiftelsen gäUande föreskriftema, att tUlhandagå stiftelse med råd och upplysningar, att se tUl att det finns styrelse för stiftelsen samt att granska stiftelsens förvaltning. Härvid bör huvudsakUgen tillses att stiftelsens medel inte används tiU andra ändamål än de avsedda samt att förmögenheten är placerad på nöjaktigt sätt (9—15 §§), Har stiftelses styrelse fattat be­slut som står i strid med lag eUer med de för stiftelsen gäUande före­skrifterna, kan länsstyrelsen enligt 16 § förbjuda verkstäUighet av be­slutet eller förelägga styrelsen att vidtä rättelse, om verkstäUighet redan har skett. Länsstyrelsen får också i andra faU förelägga stiftelses styrel­se att fuUgöra sina åUgganden,

Under förarbetena tiU lagen om tiUsyn över stiftelser diskuterades om lagen borde innehåUa bestämmelser om permutetion. Förelag tiU så­dana bestämmelser utarbetades också (prop, 1929:83 s. 74—84), Dessa utsattes emeUertid för stark kritik och frågan fick falla. Som skäl härför åberopades i huvudsak att det är svårt att i lagtext preci­sera föratsättningarna för permutationsrätt och rättens begränsningar samt att den gällande ordningen inte är förenad med några olägen­heter utan väl ägnad att på ett ändamålsenUgt sätt tiUgodose uppkom­mande behov av förändringar i stiftelser (prop, 1929: 83 s, 42 och 43),

Även under förarbetena tiU 1930 års lagstiftning om testamente diskuterades frågan om en reglering av permutationsrätten. Lagbe­redningen fann emeUertid att detaljerade bestämmelser inte kunde uppstäUas med hänsyn tiU de skiftande förhållanden under vUka per­mutetion kan förekomma. Vidare ansåg beredningen betänkUgheter möta att överlämna denna grannlaga befogenhet tiU annan myndighet än Kung], Maj:t,

I brev (1952:183) tiU länsstyrelsema i samtliga län utom Väster-

 

Frop. 1972:8                                                             6

bottens och Norrbottens län angående den nya kommunindelningens verkan å donationer meddelade Kungl, Maj:t vissa bestämmelser om hur man efter ändringar i kommunindelningen vid åreskiftet 1951/52 skulle förfara med av enskUd givna donationer, vUka tidigare hade varit förbehållna viss kommun eller föreamling, Bestämmelsema inne­bar i fråga om kommuner som sammanlagts med andra kommuner bl, a, att donationemas geografiska användningsområde skulle vara oför­ändrat och att även ändamålet i princip skulle vara detsamma. Dona­tion som tUl följd av den nya konununindelningen inte vidare kunde användas som förat skulle tiU gagn för invånarna inom den förut­varande kommunens område nyttjas för ändamål som så nära som möjligt överensstämde med syftet med donationen. Beslut om sådan ändring av donations ändamål skuUe meddelas av länsstyrelsen ef­ter framställning av den nybUdade kommunen. Om det visade sig svårt att finna ett näraliggande ändamål eUer om ett helt nytt ända­mål för donationen ansågs böra bestämmas, skulle den nybUdade kom­munen göra framställning tiU Kungl, Maj:t om ändrade föreskrifter. Vidare kan nämnas två kungl, brev med bestämmelser om dispositio­nen av vissa donationer tUl skolväsendet. Det ena utfärdades den 15 november 1968 och rör stipendie-, premie- och materielfonder vid av-vecklingsskoloma, dvs, statiiga och kommunala realskolor, kommu­nala flickskolor, praktiska kommunala realskolor och högre folk­skolor. Bakgranden är dessa skolformere upphörande. Det andra brevet utfärdades den 14 mare 1969 och rör lönedonationer vid rikets aUmänna läroverk. Utfärdandet sammanhänger med det i 14 § stets-tjänstemannalagen (1965:274) intagna förbudet för tjänsteman att uppbära med tjänsten förenade gåvo- eller donationsmedel eUer därmed jämförlig förmån. I de båda breven tiUäggs fondförvaltare, skolstyrel­se och länsstyrelse viss beslutanderätt i permutationsärenden,

Lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m, m, inne­håller bemyndigande för annan instans än Kungl, Maj:t att besluta i permutetionsärende, EnUgt 22 § får nämligen tiUsynsmyndigheten på ansökan av pensionsstiftelse förordna om ändring av innehåUet i stiftelsens stedgar, om det inte längre fmns någon som omfattas av stiftelsens ändamål eUer om stiftelsens kapital väsentiigen överetiger vad som kan komma att fordras för att tUlgodose ändamålet eller om det i övrigt förekommer särekUda skäl för sådan ändring. Förordnandet får avse sammanslagning av två eUer flera stiftelser. Anser tillsyns­myndigheten att ärendet är av sådan beskaffenhet att det bör ankom­ma på Kungl, Maj:t att fatta beslut, får myndigheten underetälla Kungl, Maj:t ärendet, TiUsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län där ar­betsgivaren har sitt hemvist (31 §), Bestämmelsema gäUer även per­sonalstiftelse (30 §), Vid tiUkomsten av lagen anförde föredragande departementschefen (prop, 1967: 83 s, 163) bl, a, att överföringen av

 

Prop. 1972:8                                                            7

permutationsärenden på tiUsynsmyndigheten överensstämde med upp­fattningen att statsdepartementen borde befrias från ärenden som med fördel kunde avgöras av lokala eller centrala myndigheter.

Utöver vad här har nämnts torde det inte finnas några genereUa föreskrifter, varigenom beslutanderätten i ärenden om permutetion delegerats från Kungl, Maj:t tiU underlydande myndighet.

Frågor om förenkling av permutationsförfarandet har behandlats av riksdagen i anledning av motioner åren 1966,1969 och 1970. En redogö­relse för vad som därvid har förekommit finns i en bUaga tiU uttedning­ens promemoria, I princip har riksdagen ställt sig positiv tiU tanken på vidgad delegering av beslutanderätten från Kungl, Maj:t tiU underlydan­de myndigheter men hänvisat tUl att frågan behandlas av departements­utredningen,

2.2 Nuvarande praxis vid handläggning av permutetionsärenden

Uttedningen lämnar i promemorian en redogörelse för praxis i per-mutätionsärenden grundad på en genomgång av de onUoing 300 per-mutationsbeslut som Kungl, Maj:t meddelade under år 1968, Av beslu­ten gäUde 125 permutätion av fideUcommissförordnanden, 43 permuta­tion i andra faU av förordnemde tiU förmån för individueUt bestämda destinatärer samt 133 permutätion av förordnande tiU förmån för gene­riskt bestämda destinatärer, AUa ärenden i de båda företä grappema handlades i justitiedepartementet Ärendena i den ttedje grappen be­reddes inom olika departement beroende på stiftelsens ändamålsbestäm-niog. De departement som hade störst antal sådana ärenden var ut­bUdnings- och socialdepartementen.

En redogörelse för den av uttedningen i promemorian lämnade redo­visningen för 1968 åre permutetionsärenden torde få fogas tiU stetsråds­protokoUet i detta ärande som bilaga 1.

3   Promemorian

Uttedningen framhåUer att en delegering av permutationsärendena från Kungl, Maj:t tiU underordnad myndighet är i hög grad önskvärd från decenttaUseringssynpunkt, eftereom det gäUer en stor grapp av konseljärenden, över 300 per år.

Vad gäUer frågan om ärendena över huvud teget är av sådan saklig beskaffenhet att en delegering kan anses lämpUg framhåUer ut­redningen tiU en början under hänvisning tUl permutetionsfrågans be­handUng vid 1966 och 1969 åre riksdagar, att ärendena inte längre anses så specieUa tiU sin natur att de lämpUgen bör prövas av Kungl, Maj:t i första instens. Vidare påpekas att ärendena normalt inte är svåra att avgöra. Praxis tyder inte på att några särekUda problem eller olika

 

Prop. 1972:8                                                                          8

uppfattningar skuUe vara vanUga när det gäUer vilka ändringar som bör medges. Det är i aUmänhet inte svårt att nå lösningar som står nära dem som anges i stiftelseurkunden eUer som eljest kan antas stå i god överensstämmelse med den anda som stiftelsen har velat verka i, Utted-ningsmässigt är ärendena föga kompUcerade, AUt efter sin art remit­teras de före beslut tUl länsstyrelse, centtal förvaltningsmyndighet kam­markoUegiet eUer fideikommissnänmden. Det är sällsynt med menings­motsättningar mellan sökandena och de myndigheter som har att ta be­fattning med permutetionsärenden, eUer meUan Kungl, Maj:t och re­missmyndighetema. Bara undantegsvis avslås ansökan om permutetion. Däremot är det inte ovaiUigt att Kungl, Maj:t gör smärre jämkningar och tiUägg i förhåUande tiU ansökningen. Sammanfattningsvis anföre i promemorian att permutetionsärendena inte i något avseende som är av betydelse för delegeringsfrågan skUjer sig från andra tillstånds- och dispensärenden hos stetUga myndigheter. Från saklig synpunkt torde det däiför enUgt uttedningen inte möte något hinder att flytte beslutende­rätten från Kungl, Maj:t tiU underordnad myndighet.

Frågan om Kungl, Maj:t eUer Kungl, Maj:t och riksdagen gemensamt har konstitutionella möjUgheter att utan grundlagsändring för­ordna om delegering av beslutanderätten i permutetionsärenden hänger enUgt uttedningen nära samman med spöremålet om vad som utgör den rättsUga grunden för Kungl. Maj:ts nuvarande permutetionsrätt. Efter en ingående redogörelse för doktrinen på området framför utredningen som sin uppfattning att Kungl, Maj:ts permutetionsrätt inte grundas på nå­gon bestämmelse i regeringsformen och inte heUer genom tolkning eUer analogi kan härledas ur den. Rätten har i stäUet vuxit fram på sedvane-rättsUg grund med anknytning mte tiU grundlagen utan tiU aUmän ci-viUag, EnUgt uttedningen kan därför statsmaktema utan föregående grundlagsändring beslute om ändrade former för permutetionsrättens ut­övande. Praxis anses bestyrka dette, I promemorian hänvisas härvid tiU 1952 åre kungl, brev angående den nya kommunindelningens inverkan på donationer och tiU 1968 och 1969 åre kungl, brev med bestämmelser om dispositionen av vissa donationer tiU skolväsendet. Det erinras också om bestämmelsen i 22 § företa stycket lagen om tryggande av pensions­utfästelse m, m,, som tUlägger länsstyrelse rätt att under vissa föratsätt­ningar ändra stiftelses stedgar.

Ett beslut om delegering bör enligt uttedningen omfatte aUa de per­mutationsärenden som nu avgörs av Kungl, Maj:t, Att fideikommissen håUer på att avvecklas är inte något skäl för att undante sådana ärenden. Med den utformning som 1963 års lagstiftning har kommer fideikom­miss rimUgtvis att finnas kvar i åtminstone ttettio år tiU,

När det gäUer frågan om val av beslutande instans diskute­rar utredningen olika altemativ. Flera skäl anses tala för att länsstyrel­sema bör beslute i ärenden om permutation av stiftelseförordnanden, i

 

Prop. 1972:8                                                            9

vart faU sådana med generiskt bestämda destinatärer. Länsstyrelsen av­gör redan nu vissa sådana ärenden. Dessutom är länsstyrelsen tiUsyns­myndighet enUgt lagen om tiUsyn över stiftelser. Även om stiftelse inte står under länsstyrelses tiUsyn är dess verksamhet i aUmänhet lokalt förankrad. Länsstyrelsens kännedom om lokala förhåUanden kan därför komma tUl nytta vid handläggningen av permutationsärenden. Mot en överflyttning av beslutanderätten tiU länsstyrelse talar emeUertid att ärendenas spridning på ett stort antäl instanser förevårar en enhetUg tiU-lämpnmg. En annan möjUghet är att förlägga prövningen tiU de alhnän­na domstolama. Denna tanke avvisas emeUertid av uttedningen. Som skäl härför åberopas önskemålet om ett enkelt och snabbt förfarande. Vidare påpekas dels att det i permutätionsärenden ofta inte finns någon som kan förettäda partsinttessena och dels att en överföring tiU dom­stolsprövning skuUe föratsättä en omfattende materieU lagstiftning om permutation. Utredningen överväger också möjligheten att late stiftelse­ärenden med generiskt bestämda destinatärer prövas av olika centtala förvaltningsmyndigheter. Genom att härvid varje myndighet skuUe få pröva aUa ärenden där stiftelsens syfte har nära beröring med myndighe­tens verksamhet skulle kravet på enhetUg tiUämpning tiUgodoses i fråga om de fackUga synpunktema. Kravet på samordning av den juridiska bedömningen i de olika ärendena skuUe däremot kvaretå.

Mest rationeUt anser utredningen det vara att flytte beslutanderätten i samtUga stiftelseärenden tiU en underordnad myndighet med goda för­utsättningar att pröva de rättsUga frågoma. Härigenom skuUe antalet remisser som avser den juridiska bedömningen och därmed handlägg­ningstiden kunna nedbringas. Behovet av att remittera stiftelseärenden med generiskt bestämda destinatärer tiU vederbörande fackmyndighet skuUe visserUgen kvarstå. Också antalet sådana remisser skuUe emeUer­tid kunna minskas med hänsyn tiU att många ärenden från sakUg syn­punkt är föga kompUcerade och tiU att en fast praxis numera har utbU-dat sig för prövningen i åtskUUga faU,

Uttedningen bedömer kammarkoUegiet vara den myndighet som är mest lämpad att te över ärendena. Sedan den 1 juU 1970 är koUegiet re-missmyndighet i ärenden om permutetion av stiftelseförordnande. Re­dan före denna tidpunkt hade koUegiet viss befattning med permute-tionsfrågor. SakUgt mera kompUcerade permutetionsansökningar på kyr­kans och skolans områden remitteras sedan länge dit för undersökning av frågor om t. ex, äganderätt tiU fast egendom eUer för annan grand­läggande uttedning. I sammanhanget erinras om att en särekUd sakkun­nig (Fi 1970: 75) har tiUkallats för att se över kanunarkoUegiets upp­gifter och organisation samt att det av direktiven för den sakkunni­ge framgår att kammarkoUegiet skaU bestå som självständig myndig­het och att någon avgörande ändring av dess nuvarande huvudinrikt­ning på utredande och processförande uppgifter inte skall ske. I utred-

 

Prop. 1972:8                                                                         10

ningsuppdraget ingår bl, a, att undersöka om kammarkoUegiet bör tiU­föras uppgifter som i dag åvUar andra myndigheter. En redogörelse för översynen har länmats i oktober 1971 (Ds Fi 1971:16), Om kammar­koUegiet tiUäggs permutationsärendena, räknar uttedningen med att de skall avgöras i plenum,

Permutationsärenden rörande fideikommissförordnanden bör enUgt utredningen överflyttas på fideikommissnämnden, som bör ha goda för­utsättningar för denna uppgift. Det fmns också ett starkt sakligt sam­band meUan permutationsärendena och nänmdens nuvarande arbetsupp­gifter. Ärendena avser i allmänhet rätt att ta i anspråk egendom som hör tiU fideikommisset Ett beslut om permutetion av fideikommissför­ordnande påverkar därför i flertalet faU omfattningen av och formema för fideikommissets framtida aweckling. Under förarbetena tiU 1963 åre lag om aweckUng av fideikonuniss övervägdes f, ö, om inte bered­ningen av permutetionsärenden rörande fideikommissförordnanden bor­de ankomma på fideikommissnämnden. Det ansågs dock ovisst om några organisatoriska fördelar skuUe vara att vinna härmed och frågan fick faUa. De organisatoriska frågoma har emeUertid enUgt uttedningen en helt annan aktuaUtet i dagens läge.

Vad beträffar handläggningen av permutationsärendena före­slår uttedningen att ansökan i ärende som skaU avgöras av kammarkol­legiet skaU ges in tiU länsstyrelsen i det län där stiftelsen har sitt säte el­ler, om ärendet avser ändring av testamente berörande enskUd pereon, tiU länsstyrelsen i det län där sökanden är bosatt. Länsstyrelsen bör med eget ytttande överlänma ärendet tUl kammarkoUegiet Om det anses be­hövUgt, bör koUegiet före beslut samråda med vederbörande centtala förvaltningsmyndighet. Ansökan om ändring i fideikommissurkund bör ges in direkt tiU fideikommissnämnden, som vid behov bör samråda med länsstyrelsen eUer annan stetUg myndighet, KammarkoUegiet och fideikommissnänmden bör vidare ha rätt och skyldighet att tiU Kungl. Maj:t överlämna permutetionsärende som bedöms ha principieU räck­vidd. SlutUgen anser uttedningen att avgörande i permutetionsärende bör kunna överklagas hos Kungl, Maj:t i stetsrådet

När det gäUer författningsändringar som fordras för överflyttning av permutationsärendena från Kungl, Maj:t tiU kammar­koUegiet resp, fideikommissnämnden framhåller uttedningen att per-mutetionsrätten har ett så nära samband med den allmänna lagstiftning­en att delegeringen bör ske genom av Kungl, Maj:t och riksdagen ge­mensamt stifted lag. Föreskrifter om fideikommissärendena bör tas in i fideikommisslagen under det att stiftelseärendena i övrigt bör delegeras genom en särekUd lag om beslutenderätt i ärenden om permutation, Uttedningen anser att den nya lagstiftningen bör begränsas tiU frågan om beslutskompetensens fördehung, Lagen bör alltså inte innehåUa materieUa regler om permutation. Som skäl för denna ståndpunkt anför

 

Prop. 1972: 8                                                          11

utredningen att det vid en reglering i detälj av förutsättningarna för per­mutetion inte går att ta hänsyn tUl framtida förändringar i samhället, Dette innebär att man i den praktiska tUlämpningen kan möta permutä­tionsärenden, där de synpunkter som Ugger tiU grand för lagen i och för sig motiverar jämkning men där permutation likväl inte går att ge­nomföra, därför att lagen inte täcker den aktueUa situationen. Sådana ärenden skuUe då behöva underetäUas riksdagen eller också måste lagen ändras. Konstitutionella skäl kan inte enligt uttedningen anses kräva att flyttning av beslutenderätt i permutationsärenden kombineras med ma­teriella lagregler om permutation. Behövliga anvisningar i materieUt hän­seende bör i StäUet med stöd av bemyndigande i lagen kunna meddelas av Kungl. Maj:t

Om det skuUe anses nödvändigt att i lag ange under viUca föratsätt­ningar permutation skaU kunna meddelas, bör 22 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. tjäna som förebUd, En eventueU materieU lag om permutätion skuUe på motsvarande sätt kunna innehåUa en upp­räkning av de oftast förekommande i praxis godtegna motiven för med­givande tiU permutetion med tiUägg att även ändrade förhåUanden i öv­rigt kan utgöra grund för ändring.

Med permutation bör i lagen avses ett förfarande, varigenom offent­Ug myndighet vid ändrade förhåUanden medger att bestämmelser som har getts av enskUda i gåvobrev, testamenten, stiftelseurkunder och lik­nande handlingar får ändras, eUer medger att undantag får göras för visst faU från vad som är föreskrivet i sådan handUng, Vad gäUer ut­trycket ändrade förhållanden framhåUer uttedningen att den inte har ansett sig böra skUja meUan vad som är att betrakta som en "ureprung-1ig brist" i en stiftelses möjUgheter att verka på det sätt som stifteren har tänkt sig och en bristsituation som har uppkommit lång tid efter det att stiftelsen har börjat verka. Även en ursprunglig brist kan anses täckt av uttrycket ändrade förhåUanden, nämUgen genom att det före­ligger andra föratsättningar för stiftelsen att arbete än dem stiftaren räknade med. Det bör även observeras att ändrade förhåUanden i och för sig inte behöver ha avseende på viss eller vissa klart preciserade ytt­re faktorer, t, ex, en viss samhällsreform som har genomförts efter stiftelsens bUdande, Blötte konsteterandet att stiftelsen inte kan verka på det sätt stiftaren har tänkt sig är, oberoende av anledningen, tiU­räckUgt för att ändrade förhåUanden skaU anses föreUgga, Det behöver inte heUer aUtid vara fråga om ändrade yttte förhåUanden, Den permu-tationsgrandande omständigheten kan helt och håUet hänföra sig tUl stiftelsen själv, t, ex, att en byggnad som ingår i stiftelsens egendom inte längre fyUer sm funktion,

I lagen om pemiutetion bör föreskrivas att beslutanderätten ankom­mer på Kungl. Maj:t eUer myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, om annat inte är särskUt föreskrivet. Av en sådan formulering följer dels

 

Prop. 1972:8                                                           12

att lagen inte påverkar bestämmelsema om permutation i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m, m, och lagen om aweckling av fidei­kommiss, dels att de föreskrifter om permutation som Kungl, Maj:t har meddelat i administtativ ordning och varigenom beslutanderätten dele­gerats främst tUl länsstyrelsema inte rabbas av den nya lagen. Den om­ständigheten att den myndighet tiU vilken delegation skaU ske inte namnges i lagen medför vidare enUgt uttedningen den fördelen att lagen inte behöver ändras vid ett eventueUt namnbyte eUer en eventuell framtida organisatorisk omläggning som berör myndighetens verksam­het,

Uttedningen föreslår vidare att kammarkollegiet i en tiUämpnings-kungörelse får i uppdrag att beslute i sådana ärenden som omfattas av lagen, om annat inte har föreskrivits, I kungörelsen bör också tas in erforderliga bestämmelser om förfarandet och anvisningar som kan tjäna tUl vägledning vid prövningen av ärendena, Anvisningama bör ha formen av rekommendationer av övereiktUg karaktär. Som underlag för en bedömning av vad kungörelsen i den delen eventueUt bör innehåUa i fråga om stiftelseförordnanden tiU förmån för generiskt bestämda destinatärer har uttedningen gjort följande sammanställning över förhål­landen, vilka i Kungl, Mai:ts praxis har ansetts utgöra tillräckUg grand för medgivande tiU jämkning. Sammanställningen har upprättets med ledning huvudsakUgen av 1968 åre konseljärenden om permutetion och kan av bl, a. det skälet inte göra anspråk på att täcka aUa faU som möter i den praktiska tiUämpningen, Den torde dock innehåUa de vanligaste motiven för permutetion.

1 Ändring av stiftelses ändamålsbestämning

a)   Ändamålet med den verksamhet som avses i stiftelseurkunden tUl­godoses i annan ordning, t, ex, genom det aUmännas föreorg,

b)   Destinatärkretsen har minskat väsentUgt i omfattning eUer upp­hört helt,

c)   Viss organisation eUer sammanslutning, vars medlemmar är stiftel­sens destinatärkrets, upplöses, sammanläggs med annan organisation (sammanslutning), byter nanm eUer underkastas annan Uknande för­ändring,

d)   Av annat skäl än som nänms under a—c) har efterfrågan (beho­
vet) av den verksamhet, som skaU bedrivas enUgt stiftelseurkunden,
minskat väsentUgt eUer upphört helt,

e)   Stiftelsens tiUgångar räcker uppenbarUgen inte tiU för att driva en
sådan verksamhet som avses i lurkunden,

f)    Stiftelsens tiUgångar överetiger avsevärt vad som behövs för att
driva en sådan verläamhet som avses i urkunden,

g) Stiftelsens syfte strider mot lag och goda seder,

h) Stiftelsens syfte framstår under modema samhäUsförhåUanden som uppenbart otidsenUgt eUer onyttigt,

i) Fastighet, som är det praktiska underlaget för i stiftelseurkunden avsedd verksannbet, måste av någon oreak säljas (se härom under punkt

 

Prop. 1972:8                                                           13

2), och det bedöms inte ekononuskt möjligt eUer försvarbart att skaffa en ersättningsfastighet för att kunna fortsättä verksamheten i oförändra­de former.

j) Omständighet av liknande slag som sagts under a—i).

Anm. SkaU stiftelsens syfte efter ändringen vara att lämna ekono­miska bidrag tiU sjuka personer, åldringar eUer eljest behövande, före­skrivs i regel, att stiftelsens tiUgångar inte får användas för att täcka behov som skaU tUlgodoses genom det allmännas föreorg,

2 Arulring av stiftelses verksamhetsföremål

a)   TUl följd av medgiven jänokning av bestämmelser i stiftelseurkun­den om stiftelsens ändamålsbestämning upphör ett i urkunden föratsatt nära samband meUan ändamålsbestämningen och verksamhetsföremålet, t, ex, att en stiftelses syfte förändras från att med anUtande av viss fas­tighet ge vård åt integna tiU att lämna ekonomiska bidrag tUl behövande.

b)  Det aUmänna behöver förfoga över i stiftelsens egendom ingående mark för industri- eUer bostedsbebyggelse, för framdragande av allmän väg, för anläggande av ttansformatoretation eUer för annat liknande än­damål.

c)   I stiftelsens egendom ingående byggnader, som enligt stiftelseur­kunden skall användas för visst ändamål, kan ej längre fyUa sin funktion, t. ex. därför att byggnadema på grund av ålder är omoderna eUer i då­ligt skick.

d)   I stiftelsens egendom ingående fast egendom, som skaU vara det
ekonomiska underlaget för i urkunden avsedd verksamhet, ger ej längre
en sådan avkastning, t ex. av skäl som nämnts under c), att det räcker
för att driva verksamheten.

e)   För en stiftelse med uppgift att lämna ekonomiska bidrag, t. ex.
stipendier eUer pensioner, finns i urkunden integna sådana bestämmelser
om det högste bidragsbelopp, som får utgå i varje särekUt faU, att bi­
dragen i dagens penningvärde framstår som skäUgen meningslösa,

f)   Placering av stiftelsens medel enUgt bestämmelserna i stiftelseur­
kunden, t. ex. placering i en avkomsttätt, ger ej längre en sådan avkast­
ning, att den räcker för att driva i urkunden avsedd verksamhet,

g)   Placering av stiftelsens medel enUgt bestämmelserna i stiftelseur-
kunden, t. ex, placering i vissa värdepapper, ger under nuvarande för­
håUanden en avsevärt sänure avkastning än annan placering som kan
bedömas vara lika trygg.

Anm. Får efter ändringen endast avkastningen av stiftelsens egendom tas i anspråk, föreskrivs i regel att en tiondel av den årUga avkastningen skaU läggas tiU kapitalet

Är fråga om föreäljning av fast egendom och innehåUer icke ansök­ningen uppgift om priset föreskrivs normalt att försäljningen skaU före­gås av sakkunnig, opartisk värdering, att köpeskiUingen inte får under­stiga vdd sådan värdering åsätt saluvärde samt att bUvande köpeavtal skall underetäUas länsstyrelsen för godkännande,

3 Ändring av stiftelses förvaltningsbestämmelser (utom sammanläggning
av stiftelser)

a) Sådan organisation, som enUgt stiftelseurkunden skaU handha för­valtnmgen, går ej att bttda (kan ej fortsätta sm verksamhet), t, ex, där-

 

Prop. 1972: 8                                                           14

för att namngivna personer, som skaU ingå i organisationen, ej längre är i Uvet eUer därför att pereoner med viss i urkunden angiven kompetens ej finns att tiUgå,

b)   Organisation, som enUgt stiftelseurkunden skaU handha förvalt­ningen, har upphört eUer sammanslagits med annan organisation eUer bUvit föremål för annan organisatorisk förändring,

c)   Nuvarande organisation av ftUer former i övrigt för stiftelsens för­valtnmg ftamstår som omodema eller bedöms eljest vara opraktiska i tiUämpning,

4 Sammanläggning av stiftelser

Som alhnänna viUkor för medgivande tiU sammanläggning av stiftel­ser gäUer i praxis, att sammanläggningen bedöms främja den verksam­het, som stiftelserna bedriver enUgt sina resp, stiftelseurkunder eUer en­Ugt av Kungl. Maj:t med ändring därav meddelade bestämmelser, att det i aUt väsentUgt föreUgger identitet meUan stiftelsema i fråga om ändamålsbestämningen samt att det inte i någon av stiftelseurkundema finns UttryckUg föreskrift om att stiftelsen ej får sammanläggas med an­nan stiftelse.

5 Upplösning av stiftelse

Ansökningar härom är ej så ofta förekonunande. FörhåUandena va­rierar och ärendena måste avgöras med ledning av omständighetema i varje särskUt faU, Dock bör uppmärksammas att en stiftelse, vars medel har förbrukats i sin helhet, i praxis anses vara upplöst. Ansökningar om upplösning i dyUka faU har därför av Kungl, Maj:t ej ansetts påkaUa någon åtgärd.

Uttedningen har inte ansett det behövUgt att göra en motsvarande sammanställning över permutetionsgrundande omständigheter när det gäller ärenden om stiftelseförordnanden tiU förmån för individueUt be­stämda destinatärer, I de vanUga testements- och gåvobrevsärendena är det oftast fråga om att för visst ändamål te i anspråk egendom utöver vad som anges i testamentet, I tUlämpningen tas härvid stor hänsyn både tiU det ändamål för vilket de frigjorda medlen skaU användas och till rättshavarens ekononuska förhåUanden, Av redogörelsen för 1968 års konseljärenden ftamgår att ärendena förekommer i klart avskUda, en­hetUga grupper och att det finns en fast praxis för ärendenas avgörande.

När det gäUer permutetionsärenden som rör fideikommissförordnan­den föreslår uttedningen att i lagen om aweckling av fideikommiss in­före en ny paragraf av innehåU att fideikommissnämnden skaU pröva ansökan om ändring av eUer undanteg från bestämmelse i fideikommiss­förordnande. Paragrafen kommer att ereätte 1810 åre förordning i den del förordningen gäUer rättelse eUer förklaring i fideUcommissförfatt-ningar. Förordningen får därför upphävas i den delen,

I anslutning tiU ändringen i fideUcommisslagen bör enUgt uttedningen meddelas tillämpningsföreskrifter i form av ett kungl, brev, där bestäm-

 

Prop. 1972:8                                                           15

melser om eventueU samrådsskyldighet och om överlänmande tUl Kungl, Maj:t av ärende av principieU räckvidd kan få sin plats, EventueUa an­visningar för fideikommissnänmden rörande permutationsärendenas prövning i sak torde inte böra göras aUtför detaljerade. Även fideikom­missärendena fördelar sig på klart avgränsade grapper, och det finns en fast praxis i ärendenas prövning. Den av uttedningen lämnade redogö­relsen för 1968 års ärenden torde kunna tjäna som underlag för en bedömning av vad anvisningama till fideikommissnämnden bör inne­hålla.

4. Remissyttrandena

Promemorieförelaget har allmänt sett fått ett positivt mottagande, SamtUga remissinstanser tiUstyrker i princip en omläggning av beslutan­derätten i permutationsärenden i huvudsaklig överensstämmelse med förelaget eller lämnar detta utan erinran. Hovrätten för Nedre Norr­land är dock tveksam om man — med ändring av den ståndpunkt statsmaktema intog år 1963 när lagen om aweckUng av fideikommiss antogs — bör flytta avgörandet i permutationsärenden på fideikom­missområdet från Kungl, Maj:t, Fideikommissariernas Intresseorga­nisation framhåller att systemet med Kungl, Maj:ts prövning i företa instans av frågor om permutation av fideikommissförordnanden har visat sig fungera bra och anser övervägande skäl tala för att den nu­varande ordningen bibehåUs, Mot en delegering tiU fideikommissnämn­den talar framför aUt att detta skuUe föreena ärendenas handläggning,

SamtUga remissinstanser instämmer med utredningen i att permu-tetionsårendenas sakliga beskaffenhet inte hindrar att de flyttas från Kungl, Maj:t tUl underlydande myndighet, Justitiekanslem påpekar emeUertid att en viktig anledning tiU att permutetionsfram-stäUningama i så stor utsttäckning har kunnat bifaUas torde vara den omfattande förhandskontakt som sökandena har haft med äm­betet, I många faU har ämbetet kunnat avråda från en framställning när det har funnits anledning att anta att framstäUningen inte skuUe kunna vinna Kungl, Maj:ts bifaU, Hovrätten för Västra Sverige be­tonar i detta sammanhang vikten av att ärendena efter besvär kan komma under Kungl, Maj:ts prövning och hovrätten för övre Norr­land föratsätter att föreskrift ges om rätt och skyldighet för de be­slutande myndighetema att underetäUa Kungl. Maj:t ärenden av spe­cieUt svår beskaffenhet. Länsstyrelsen i Malmöhus län betonar behovet av rationaUsering av arbetsratinema och pekar på möjligheten att Kungl. Maj:t får besluta om s, k, genereUa permutationer.

De remissinstanser som har tegit upp frågan om de konstitu­tionella  föratsättningama för delegering är ense med uttedningen

 

Prop. 1972:8                                                            16

om att en sådan åtgärd inte kräver grundlagsändring och att omlägg­ningen kan och bör ske genom samfäUd lag, Justitiekanslem anmärker i dette sammanhang att de förändringar som föranletts av 1952 års kungl, brev om den nya kommunindelningens inverkan på donationer redan torde vara genontförda samt att 1968 och 1969 åre kungl, brev inte torde vara att bettakta som beslut om delegering av Kungl, Maj:ts per­mutationsrätt utan snarare som av Kungl, Maj:t meddelade genereUa per-mutationsbeslut De där länmade uppdragen åt länsstyrelse att fastställa stadgar överensstämmer enligt justitiekanslem med gäUande praxis att stadgar inte beslutas av Kungl, Maj:t utom när det är fråga om mycket stora stiftelser, t. ex. Nobelstiftelsen,

Även utredningens förelag om val av beslutande instans har godtagits vid renussbebandlingen. Kammarkollegiet framhåUer att kollegiet har fått erfarenhet av permutetionsfrågor framför aUt vid handläggningen av indelningsärenden, där kollegiet aUtid har att fram­lägga förelag om permutation av donationer som förvaltas av berörda kommuner, föreamlingar eller landstingskommuner, I samband med kommunindelningen 1952 anbefaUde Kungl, Maj:t koUegiet att verk­ställa utredning och inkomma med förelag rörande den framtida dispo­sitionen av donationer som berördes av den nya mdelningen. Denna utredning låg tiU grand för Kungl, Maj:ts tidigare nänmda beslut i ärendet. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om det inte bör skapas möjUghet för koUegiet att i vissa smärre ärenden, t, ex, be­träffande stiftelsere organisation och yttte stetus, delegera sin beslu­tanderätt tiU länsstyrelse. Länsstyrelsen i Värmlands län motsätter sig visserligen inte uttedningens förelag men ifrågasätter om inte beslutan­derätten i andra ärenden är sådana som rör fideikommiss kunde an­förtros åt länsstyrelsema. Förfarandet blir enklare om den myndighet som mottar ärendet från sökanden också är beslutande instans, TiU förmån för att lägga beslutanderätten hos länsstyrelsema talar även dessas lokal- och pereonkännedom samt kunskap om de under tiUsyn StäUda stiftelsemas organisation och verksamhet. Länsstyrelsema har fått erfarenhet av permutationsärenden som förberedande organ och som remissinstans samt handlägger redan nu vissa sådana ärenden. Risken för oenhetiig tUlämpnmg om länsstyrelsema tUlerkänns beslu­tanderätten torde vara obetydUg med hänsyn tUl den enhetUga praxis som nu råder på området och den frånvaro av motsättningar i huvud­frågan som präglar ärendena. Risken reduceras ytterUgare genom möjUgheten tiU besvär. Länsstyrelsen anser i vart faU att vissa ärenden av enkel beskaffenhet, framför aUt sådana som avser ändring av or­ganisatoriska föreskrifter, bör avgöras av länsstyrelse.

Kammarkollegiet och den sakkunnige för översyn av koUegiets upp­gifter och organisation anser att permutationsärendena inte genereUt behöver avgöras i plenum. KoUegiet framhåUer att permutationsärendena

 

Prop. 1972:8                                                           17

inte synes vara mer komplicerade än andra ärenden som koUegiet hand­lägger. En bestämmelse om att samtUga permutationsärenden skaU avgöras i plenum skuUe tynga arbetet och fördröja handläggningen. Enligt koUegiets instraktion finns alltid möjUghet att hänskjuta ären­de som bedöms vara av särskUd vikt tUl plenum.

Fideikommissariernas Intresseorganisation ifrågasätter om inte fidei­kommissnämndens instruktion borde ändras så att ärenden av ratin-karaktär kan handläggas utan medverkan av nänmdens samtliga leda­möter. Sådana ärenden synes rimligen kunna avgöras av ordföranden och en annan ledamot.

Vad beträffar handläggningen av ärendena ifrågasätter Svea hovrätt om inte ansökan om ändring av stiftelseförordnande bör ges in direkt tiU kammarkoUegiet när stiftelsen inte är underkastad anmäl­ningsplikt enUgt tUlsynslagen, Flera remissinstanser går längre och fö­reslår att alla ansökningar om permutation av stiftelseförordnande skaU ges in direkt tiU kammarkoUegiet, Hit hör Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, statskontoret och Bankföreningen. Man framhåUer bl. a, att det inte finns anledning att frångå den i aUmänhet förekommande ordningen att ansökan skaU ges in tiU den beslutande myndigheten, på vUken det sedan får ankomma att föranstalte om de remisser som anses behövUga. Hovrätten för Nedre Norrland påpekar i samman­hanget att varje länsstyrelse årUgen torde komma att mötte så få an­sökningar att det kan ifrågasättas om länsstyrelsemas medverkan under aUa förhåUanden kan vara värdefuU, Hovrätten för övre Norrland be­farar att den länsstyrelse som skaU ta emot en ansökan och med eget ytttande vidarebefordra den tiU kammarkoUegiet ofte inte alls kommer att vara den länsstyrelse som har de bäste föratsättningama för att bereda ärendet för prövning. Sökandens boningsort kan vara belägen långt från det län dit ärendet har naturlig anknytning. Den föreslagna ordningen har emeUertid enligt hovrätten den obestridliga fördelen att den är enkel att följa, KammarkoUegiet kan ju i sin tur remittera ärendet tiU den länsstyrelse som har den bäste kännedomen om för­håUandena, KammarkoUegiet säger sig vara medvetet om att det finns ärenden, framförallt sådana som gäller stiftelser tiU förmån för enskUda destinatärer, där det saknas anledning att inhämte länsstyrelses yttran­de. Det är dock en fördel att ha samma regler för aUa slag av permuta­tionsärenden som skaU handläggas av koUegiet, och det torde inte in­nebära någon nämndvärd belastning, om även ärende som inte ger an­ledning tUl uttedning ges in tiU länsstyrelsen för att endast vidarebe­fordras tUl koUegiet, När ärende rör permutetion beräffande donerad fastighet kan det givetvis inttäffa att fastigheten är belägen i annat län än det där stiftelsen har sitt säte, I sådant faU bör länsstyrelsen i det sist­nämnda länet endast vidarebefordra ärendet till länsstyrelsen i det föret-

2   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 8

 

Prop. 1972:8                                                           Ig

nämnda länet Universitetskanslersämbetet förordar att permutations­ärenden bettäffande universitetens donationsfonder skall ges in tUl ämbetet, varvid en förenklad och snabbare handläggning av ärendena bör kunna uppnås.

De föreslagna reglema om samråd med annan myndighet, om under­ställning och om besvär har i aUmänhet godtagits av remissinstanserna. Hovrätten för Västra Sverige och hovrätten för Övre Norrland fram­håUer att det är en förutsättning för delegering att de beslutende myn­dighetema åläggs att underställa Kungl, Maj:t ärenden av principieU räckvidd resp. av specieUt svår beskaffenhet. Kammarkollegiet föreslår att bestämmelsen om underetällning utformas efter mönster av 22 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m, m. Fideikommissnämnden anser med hänsyn till den föreslagna besvärsrätten att nämnden bör ha befogenhet men inte skyldighet att överlämna fråga som har princi­pieU räckvidd till Kungl. Maj:ts avgörande. Socialstyrelsen anser att kammarkoUegiet bör vara skyldigt dels att före beslut i permutetions­ärende regelmässigt samråda med vederbörande centrala förvaltnings­myndighet, dels att tiU Kungl, Maj:t för avgörande överlänma, föratom ärende av principieU natur, även ärende där koUegiet och den centrala förvaltningsmyndigheten har olika uppfattning. Skolöverstyrelsen å sin sida förutsätter att remiss tiU styrelsen av permutationsärende kommer att ske endast i sådana fall där det kan finnas särskUda skäl att inhämta styrelsens yttrande. Enligt statskontoret bör i anvisningama föreskrivas att ekonomisk expertis, exempelvis statskontorets fondbyrå, bör bere­das tiUfäUe att avge yttrande om sådana permutationer som rör stif­telsers ekonomiska förhållanden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar att det oftast inte finns någon som i ärendet renodlat förettäder stiftarens intresse. Inte sällan kan sökanden-stiftelsen ha ett självständigt inttesse av att gå längre ifrån stiftarens intentioner än som är rimligt. Bevakningen av att dessa iakt­tas får då ankomma på den permuterande myndigheten. Så länge denna är Kungl, Maj:t får bevakningen anses tUlfredsstäUande från stifterens synpunkt Något annorlunda synes det te sig om Kungl, Maj:ts befatt­ning med permutationsfrågor inskränks tiU besvärsärenden och vissa principfaU, Enligt länsstyrelsens mening bör det därför övervägas att låta någon från myndigheten i viss mån fristående instans, såsom ad-vokatfiskalen i kammarkollegiet, i permutationsärendet bevaka de önske­mål som stiftaren har gett uttryck för i stiftelseurkunden. Detta bör gälla handläggningen både hos permutationsmyndigheten och hos Kungl. Maj:t. Undantag bör göras för sådana fall då stiftaren lever eUer har insatt viss person att förettäda sig och kanske även då stiftel­sen förvaltas av en opartisk institution utan särekUt inttesse i saken såsom banks notariatevdelning.

Vad angår de föreslagna författningsändringarna godtas

 

Prop. 1972:8                                                           19

i aUmänhet utredningens förelag att delegeringen skaU ske genom en bestämmelse i lagen om aweckling av fideikommiss, såvitt gäUer fidei­kommissärendena, och genom en särekUd lag om permutation, såvitt äUer övriga ärenden, Göta hovrätt anmärker att föreskriften om under­stäUning i fideikommissärenden bör placeras i lagen och inte i tiU-lämpningsföreskrifteraa som utredningen föreslår. Fideikommissnämn­den anser att bestämmelser om delegering svårUgen kan passas in i av-vecklingslagen, som begreppsmässigt behandlar en helt annan före­teelse än permutation, Permutätionsbestämmelsema bör i stäUet tas upp antingen i en lag som behandlar även permutetionsområdet i öv­rigt eUer, kanske helhe, i en särekUd lag, tiU vilken det bör hänvisas i awecklingslagen. Vidare behövs en lagbestämmelse om upphävande i viss del av 1810 åre förordning. Den enklaste lösningen synes vara att det i en lag om upphävande av nämnda förordning, i vad den avser huruledes rättelse och förklarmg uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, föreskrivs att sådana ärenden skaU tas upp och avgöras av fideikommissnämnden.

Åsikterna i remissyttrandena bryter sig starkt i frågan om omfattning­en och placeringen av eventueUa materieUa föreskrifter för prövningen av permutetionsärendena, Justitiekanslem, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för övre Norrland, fideikommissnämnden och Stockholms tingsrätt ifrågasätter om det över huvud teget är er­forderligt eUer ens lämpUgt att i författning närmare ange under vilka föratsättningar permutation får äga rum. Även om sådana regler har karaktär av anvisningar tUl myndigheten och är integna i en författ­ning av lägre valör än lag, finns enUgt Svea hovrätt risk för att de kan komma att utöva en mte önskvärd återhåUande effekt på ut­veckUngen. Hovrätten för Västra Sverige är av samma uppfattning och anser att erforderUg ledning vid ärendenas avgörande utan risk för rättsförlust torde kunna hämtas från lagstiftningens förarbeten. Hov­rätten för övre Norrland uttrycker som sin bestämda uppfattning att detaljerade regler om viUkoren för permutetion inte bör förekomma i lag. Inte beUer bör sådana föreskrifter tas in i tiUämpningsbestäm-melser. Hovrätten medger att det finns behov av vägledning i någon form för de beslutande instensema och att de rättssökande har ett berättigat intresse av att lätt kunna bUda sig en uppfattning om viU­koren för permutation, Permutetionsärendena har emeUertid så skiften-de karaktär att någon detaljreglering knappast är genomförbar. Det Återetår då att tiUgripa övereiktiiga rekommendationer, eventueUt åt­följda av exempel på ett begränsat antal typfaU, Härigenom går emel­lertid åtskiUigt av det stöd som anvisningarna skaU ge förlorat. Härtill kommer det principieUt betänkUga i att på dette sätt så att säga bak­vägen åstadkomma en kodifiering av permutetionsrätten. Den tiU-lämpande myndigheten kan enligt hovrätten få ett gott stöd genom

2t   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 8

 

Prop. 1972:8                                                           20

väl genomtänkta och utförliga motivuttalanden av exempelvis det inne­håll utredningen har antytt. Givetvis blir de rättssökandes intresse då inte tiUgodosett i lika mån, EmeUertid kan kännedom om hithörande specieUa rättsregler inte väntas få större spridning bland allmänheten ens om de kommer tiU uttryck i författning. Fideikommissnämnden, som begränsar sig tUl frågor om permutetion av fideikommissförord­nanden, framhåUer att det här gäller ett avgränsat rättsområde med ärenden av relativt enkel beskaffenhet och en väl utbUdad praxis. Det måste anses tiUfyUest att Kungl, Maj:t i propositionen redogör för hittiUsvarande praxis. Att nämnden skuUe frångå de allmänna riktlinjer­na för denna praxis finns ingen som helst anledning att anta. Om materieUa regler skuUe anses nödvändiga, bör de enligt nämndens åsikt meddelas genom lag, Stockholms tingsrätt påpekar att en upp­räkning av permutationsgrundande omständigheter lätt ger mtryck av att vara uttömmande och därför kan medföra risk för en inte avsedd begränsning i de handläggande myndighetemas praxis. Om en tiU-lämpningskungörelse över huvud taget anses behövlig, bör den inne­håUa endast ett fåtal mera översiktUga bestämmelser. Länsstyrelsen i Jönköpings län, som anser att hittiUsvarande praxis i permutetions­ärenden bör följas av kammarkoUegiet räknar med att detta kan säker-stäUas genom en aUmän regel i den föratsätta tiUämpningskungörelsen och uttalanden i propositionen.

Flera remissinstanser framhåUer att tUlämpningsbestämmelsema inte bör göras aUtför deteljerade utan uttryckas i allmänna ordalag, Göta hovrätt har sålunda inte något att erinra mot att vägledande bestämmel­ser meddelas av Kungl, Maj:t men anvisningama bör inte göras aUtför vidlyftiga. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att kammarkoUe­giet bör ha direktiv att följa vid ärendenas avgörande och att det även förefaUer befogat att klagande hos Kungl, Maj:t får möjUghet att mo­tivera sina besvär under hänvisning tiU genereUa normer. Med hänsyn tiU permutationsinstitutets anknytning tiU allmän civiUag bör reglering ske i en av Kungl, Maj:t och riksdagen gemensamt stifted lag, Förat-sätmmgama för permutation torde kunna anges i relativt allmänna ordalag med föreskrift att ärende av mera ovanUg beskaffenhet som dessutom kan anses betydelsefuUt från aUmän synpunkt skall över­lämnas tiU Kungl. Maj:t för avgörande. Även hovrätten för Nedre Norrland anser att utövningen av permutationsrätten bör, åtnunstone i sina grunddrag, regleras i lag som i möjligaste mån, i likhet med vad som gäUer civUlagstiftning i övrigt, bör ange tydUga normer för den beslutende myndighetens handlande. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att de aUmänna föratsättningama för permutation bör anges i lagen och att lagtexten kan utformas i överensstämmelse med 22 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m, m. Länsstyrelsen ifråga­sätter om det är lämpUgt att utfärda mera detaljerade bestämmelser

 

Prop. 1972: 8                                                          21

och påpekar att en detaljreglering skulle kunna hindra en förnuftig utveckling av praxis, TUlämpningen kan underlättas om i propositio­nen ges riktlinjer för ärendenas avgörande och redogörelse för hittiUs­varande praxis. Länsstyrelsen i Värmlands län underetryker angelägen­heten av att bl. a. föratsättningama för permutation regleras till led­ning för beslutande instanser och anser det önskvärt att dessa före­skrifter meddelas i lagen. Reglema bör avfattas så generellt att de täcker framtida förändringar i samhäUet. Erforderliga detaljföreskrifter tUl ledning för de beslutande instansema torde kunna ges i propositio­nen. Enligt grundlagberedningen bör permutationsgranderna regleras genom samfälld lag. De skäl av praktisk natur som utredningen anför mot tanken på en sådan reglering finner beredningen inte övertygande. Om permutationsgranderna i lagtexten anges i Uka allmänna ordalag som i 22 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m, m., kommer regleringen knappast att låsa rättsutvecklingen,

Hessler, vare yttrande åberopas av konsistoriet vid Uppsala universi­tet och universitetskanslersämbetet, anser att det är viktigt att på något sätt slå fast att ändring eUer annat avsteg från stiftelseförordnande inte får ske utan tvingande skäl eller på ett godtyckUgt sätt, HittiUs tiUämpade principer bör i stort sett vara vägledande även i fortsätt­ningen. Det är möjUgt att det inte är lämpligt att ens mycket allmänt fastiägga principema i en lag. Kanske uppnår man i själva verket både en önskvärd flexibiUtet och ett betonande av att respekten för donatore intentioner normalt skall vara vägledande bäst på det av ut­redningen förordade sättet att det i propositionen lämnas en redogörel­se för praxis i permutationsärenden med påpekande att delegeringen inte avser att innebära någon ändring i denna. Så mycket synes dock under aUa omständigheter nödvändigt. Klart är att man vid ett sådant arrangemang går miste om det värde som kunde bestå i att stiftelse­förvaltare i en författningstext kunde få klarhet om föratsättningama för permutätion. Det finns säkert ett antal fonder och stiftelser, där be­stämmelseraa tiU följd av ändrade förhåUanden har bUvit svåra eUer omöjliga att tiUämpa och som därför inte kommer tiU någon nyttig användning. Spreds vidare kännedom om permutationsprincipema ge­nom en författningstext skuUe kanske effekten bU att det söktes per­mutation för en hel del sådana fonder. Fonden skuUe därigenom åter kunna bli funktionsdugUg och verka på ett sätt som svarade mot do­natore intentioner.

Kammarkollegiet förordar att de vägledande bestämmelsema anges dhekt i kungörelsen. Framför aUt för stiftelsemas förettädare skuUe det bU svårt att få reda på de riktlinjer som gäUer, om det i kungörelsen hänvisas tiU uttalanden i en proposition. Dessutom synes det opraktiskt att vid tiUämpningen av lagen ständigt behöva gå tiU såväl kungörelsen som propositionen. Bankföreningen ansluter sig tUl tanken att erforder-

 

Prop. 1972:8                                                                        22

Uga tiUämpningsbestämmelser inte lämpUgen bör tes upp i lag utan med­delas i administtativ ordning, I en utveckling som präglas av snabba förändringar inom stora delar av samhäUet bör reglerna för permuta­tion kunna snabbt anpassas tiU nya förhållanden. TUlämpningsbestäm­melsema bör vara så utförUga att sökandena där såvitt möjligt kan få vägledning om vad som är gäUande rätt. Att vid tolkning av tUlämp­ningsbestämmelsema i stor utsttäckning behöva faUa tiUbaka på för­arbetena är otillfredsställande från flera synpunkter, även om skälen för en sådan metod kan vara starkare på detta område än annars. En närmare exemplifiering av tänkbara permutätionsgnmder bör dock ges i förarbetena och utformas så att den inte kan uppfattas som uttöm­mande,

Uttedningens sammanställning över förhållanden som enUgt praxis har ansetts utgöra tUlräckUg grund för medgivande tiU jämkning av stiftelseförordnanden tiU förmån för generiskt bestämda destinatärer beröre i några remissytttanden, I anslutning tiU anmärkningen under 1 i förteckningen framhåller justitiekanslem, att regeln att stiftelses tUl­gångar efter ändringen inte får användas tiU behov som skaU tiUgodoses genom det aUmännas försorg i princip gäUer aUa stiftelser, oberoende av ändamålet. Föreskriften brukar täs in i Kungl, Maj:ts beslut i faU då beslutet avser ett ändamål där det aUmänna är skyldigt att ingripa. Stiftelsemedlen får användas för att nedbringa kostnader som skaU be­talas med utdebiterade medel endast om detta har varit stiftarens avsikt. Vidare anför justitiekanslem att den i anmärkningen under 2 angivna fonderingen av en tiondel av den årUga avkastningen i princip föreskrivs bettäffade aUa fonder där kapitalet inte får förbrukas och inte beUer är placerat i mera värdebeständig tiUgång såsom fastighet Sådan före­skrift meddelas i samband med permutetion även när denna inte avser någon  ändring  av  tiUgångamas placering.  Vad  bettäffar  samman­läggning av stiftelser, som berörs under 4 i uttedningens samman­ställning,  är det enUgt justitiekanslem främst två olika situationer som blir aktueUa, Den ena är att samma person har stiftat två fonder med olika ändamål. Om på grund av ändrade förhåUanden det ena ändamålet inte längre kan uppfyUas har tiUgångarna fått överföras tiU den andra fonden. Den andra situationen gäUer sammanläggning tUl s, k, samfonder av smärre fonder, som har likartade ändamål och desti-natärskretsar och som förvaltas av samma organ. Som villkor brukar föreskrivas att ingen av de fonder som skaU bUda samfond får överstiga 20 000 kr,, att vid disposition av avkastningen hänsyn skaU tas tiU före­skrifterna för de i fonden ingående donationerna i den utsttäckning som finnes lämpUgt att för fonden antagna stedgar skaU underetäUas länsstyrelsen för godkännande samt att donationsbok, innehåUande för­teckning över de donationsfonder som ingår i samfonden och för fon­den antegna stadgar, skaU läggas upp. Kammarkollegiet anmärker att de

 

Prop. 1972:8                                                           23

i punkt 2 b angivna exemplen är hänförliga tUl expropriationsändamål och föreslår att punkten får sådan lydelse att den omfattar samtliga faU där stiftelses mark behövs för expropriationsändamål och annat lik­nande ändamål. Bankföreningen vänder sig mot att som ändringsgrund i punkt 1 a har angetts att ändamålet med den verksamhet som avses i stiftelseurkunden tiUgodoses i annan ordning, t. ex. genom det allmän­nas försorg. Regeln synes enUgt föreningen ha fått en alltför allmän formulering. Det bör inte i och för sig vara tillräckUgt för ändring av en stiftelses ändamålsbestämning att det föreskrivna ändamålet tiUgodoses i annan ordning. Även i sådana lägen kan ett fortsatt iakttagande av stif­telseändamålet vara meningsfuUt, nämligen som komplement exempelvis tiU det allmännas insatser. För ändring av en stiftelses ändamål bör krä­vas att dette har bUvit praktiskt omöjligt att tiUgodose eller åtminstone i huvudsak onyttigt. Bland övriga exempel saknar föreningen det fall att ändring av en stiftelses placeringsregler påkaUas för att möjUggöra placering i realvärden, ägnad att motverka reducering av kapitalet tiU följd av penningvärdets försämring. Denna ändringsgrund kan i särskUda faU ha sådan betydelse att den förtjänar att nämnas i tiUämpningsbe-stämmelsema.

Några remissinstanser berör uttedningens uttalande att även en ur­sprunglig brist kan anses täckt av begreppet ändrade förhåUanden ge­nom att det föreUgger andra förutsättningar för stiftelsen att arbeta än dem stifteren räknade med och att blötte konsteterandet att stiftelsen inte kan verka på det sätt stiftaren har tänkt sig, oberoende av anled­ningen, är tiUräckUgt för att ändrade förhållanden skaU anses föreligga, Göta hovrätt ifrågasätter med hänsyn härtiU lämpUgheten av att det i definitionen av permutationsbegreppet anges att ändrade förhåUanden skaU ha inttätt. Hovrätten påpekar även att permutation kan medföra inte bara en ändring av stadgama utan i vissa fall upplösning av stiftel­sen. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser uttedningens resonemang tvivelaktigt och framhåUer att förordnandet torde kunna bU ogUtigt när stiftelsens ändamål redan från början i sin helhet är omöjUgt att verk­stäUa, I en sådan situation skuUe följden bU att de för stiftelsen avsedda medlen tillfaUer arvingama och något utrymme för permutetion torde inte finnas. Den skUlnad som sålunda föreUgger meUan olUsa fall be­roende på när brist har uppkonunit bör enligt hovrätten på något sätt komma tiU uttryck i den beskrivning av rättsläget som skaU göras vid reformens genomförande. Hovrätten för övre Norrland anser att det strider mot såväl aUmänt som juridiskt språkbrak att anse begreppet ändrade förhåUanden täcka även ursprunglig brist. Hovrätten hänvisar tUl ett uttalande av Hessler i hans arbete "Om stiftelser" av innebörd att det finns mycket begränsat utrymme för användning av permuta­tionsrätten i faU av ursprunglig brist. Enligt hovrätten kunde möjUgen i motiven tas in ett uttalande om att permutetion under vissa omständig-

 

Prop. 1972:8                                                           24

heter kan förekomma även vid ursprunglig brist, eventuellt i förening med citet av eller hänvisning tiU Hesslere bok,

Göta hovrätt anmärker att uttrycket "enskUda" i uttedningens förslag tiU bestämning av begreppet permutetion kan våUa missförstånd. Äldre kommunala stiftelser kan enligt hovrätten uppenbarUgen också komma i fråga för permutetion, EnUgt kammarkollegiet för uttrycket "enskUda" närmast tanken tiU fysiska personer, Dette innebär en aUtför snäv be­gränsning, KoUegiet anser därför att i motiven tiU lagen bör anges att med uttrycket avses andra än stet och kommun,

Justitiekanslem förordar att det i permutetionslagen direkt anges att beslutanderätten tUlkommer kammarkoUegiet, Som skäl för denna stånd­punkt anför han, att de förändringar som föranletts av 1952 års kungl. brev om den nya kommunindelningens inverkan på donationer redan torde vara genomförda och att föreskriftema i 1968 och 1969 års kungl. brev om awecklingsskolomas donationer och om lärarnas lönedonatio­ner inte torde vara att betrakte som delegering av permutationsrätt uten mera som generella permutetionsbeslut varför således endast permuta­tion av pensionsstiftelses stedgar och fideikommissförordnanden skuUe vara undantagna från lagens tiUämpningsområde. Dessa undantag kan uttryckas med orden "om annat icke är stadgat". Med en sådan in­skränkning skulle också föreskrifter om andra undanteg kunna utfärdas utan att lagen behöver ändras. Även Bankföreningen anser att kammar­koUegiet bör utses tUl beslutande myndighet genom samfäUt beslut av Kungl, Maj:t och riksdagen.

Ett par remissinstanser berör frågor om talan angående utbetelning eUer återgång av donationsmedel. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser sålunda att det skuUe vara av värde om den föreslagna lagstiftningen även innehöU bestämmelser för handläggningen och avgörandet av "tvis­tiga" permutationsärenden. Länsstyrelsen i Jönköpings län fäster upp­märksamheten vid de faU då det finns utrymme för tedan vid domstol om återgång helt eUer delvis av förordnandet på grund av att intentio-nema har frångåtts eller då eljest permutationsfrågan kan bU föremål för tvist.

Angelägenheten av att göra kammarkoUegiets och fideikommissnämn-dens beslut i permutationsärenden lätt tiUgängliga för allmänheten be­röre i några remissytttanden, Svea hovrätt framhåUer att det kan vara av inttesse för flera myndigheter att följa utveckUngen av permutätions-praxis. Det bör därför enligt hovrätten övervägas om inte fideikommiss­nämnden och kammarkollegiet borde avge en årlig berättelse över av­gjorda permutationsärenden. Länsstyrelsen i Stockholms län finner det önskvärt att kammarkoUegiets avgöranden i ärenden av större vikt eUer principieU betydelse på lämpUgt sätt delges länsstyrelsen och andra be­rörda myndigheter.

 

Prop. 1972:8                                                           25

5   Föredraganden

När det i testamente, gåvobrev, stiftelseurkund eUer liknande hand­ling har meddelats föreskrifter om förfogandet över eUer förvaltningen av viss egendom uppstär stundom behov av att jämka dessa föreskrifter, SamhäUsutveckUngen på det område som beröre av förordnandet för­ändringar i destinatärskietsens omfattning eUer i egendomens värde kan ha lett tiU att det är omöjligt eUer mte meningsfuUt eUer skulle strida mot syftet med förordnandet att strikt iaktta de ureprungUgen medde­lade föreskriftema, I fall då den grundläggande urkunden inte inne­håUer några anvisningar om hur ändring i föreskriftema skall ske, anses sedan gammalt Kungl, Maj:t ha befogenhet att genom beslut om s, k, permutetion medge sådan ändring.

Någon aUmän lagstiftning om permutetion finns inte hos oss. Olika meningar har yppats om den rättsUga granden för Kungl, Maj:ts per­mutetionsrätt. Utredningen har stannat för att beteckna den som en konstimtionell sedvanerätt med anknytning tiU området för allmän ci­viUag, Dette innebär att ändrade regler kan införas genom samfäUt stif­ted lag och inte kräver grundlagsändring. Uttedningens ståndpunkt har allmänt godtegits av remissinstansema, och för egen del har jag inte anledning att hävda någon avvikande mening. Viss reglering av per-mutationsinstitutet har f. ö. komnut tiU stånd genom lagstiftning som har beslutets av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt.

Sålunda kan vad gäller fideikommissförordnanden hänvisas tiU 1810 åre förordning huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikom­missförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikom­missegendom kommer att iakttegas. Där föreskrivs att ansökan om lån mot mteckning i fideUcommissegendom eUer utbyte av tUl sådan egen­dom hörande jord eUer hävande av bestämmelse i fideikommissurkund skaU prövas av Kungl, Maj:t, Genom lagen (1963: 583) om aweckling av fideikommiss har vidare införts föreskrifter om tvångsmässig aweck­Ung av fideikommiss vid den nuvarande innehavarens död, om inte Kungl. Maj:t av särekUda skäl förordnar annorlunda. Avvecklingen skall ske under medverkan av fideikommissnämnden, vUken bl. a. är behörig att beslute i vissa frågor som rör avvecklingen. Beträffande pensions- och personalstiftelser finns en permutationsbestämmelse i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Permutationsrätten tUlkommer tiär tUlsynsmyndigheten, dvs, länsstyrelse, som får förordna om ändring i stiftelses stadgar om det inte längre finns någon som omfattas av stiftel­sens ändamål eller om stiftelsens kapital väsentUgen överstiger vad som kan komma att fordras för att tillgodose ändamålet eller om det i övrigt förekommer skäl att förordna om sådan ändring. Länsstyrelsen har möj­lighet att underetälla ärende Kungl, Maj:ts prövning.

 

Prop. 1972:8                                                           26

EnUgt uttedningen har det även förekommit att permutetionsrätt delegerats genom beslut av Kungl, Maj:t utan riksdagens medverkan. Som exempel anför uttedningen tte kungl, brev. Det första (SFS 1952: 183) rör inverkan på enskUda donationer av ny kommunindelning. De båda andra är från 1968 och 1969 och rör dels vissa fonder vid de s, k, awecklingsskoloma, dels lönedonationer vid de allmänna läroverken. Som justitiekanslem har framhåUit torde 1952 års brev närmast syfte tiU att möjUggöra en översättning av donationsbestämmelsema tiU nya för­håUanden i anledning av den nya kommunindelningen. Vad gäUer 1968 och 1969 åre brev synes det, som justitiekanslem också har påpekat tvek­samt om breven verkUgen kan anses innebära beslut om delegering av permutationsrätt och om de inte snarare bör ses som genereUa permuta-tionsbeslut föranledda av ändrade förhåUanden, där lokal myndighet har fått i uppdrag att på grundval av det genereUa beslutet svara för detelj-utformning i de enskUda faUen, Åtmmstone torde det kunna slås fast att något klart belägg för att permutationsrätt delegerats genom beslut av Kungl, Maj:t ensam inte föreUgger.

Kungl. Maj:t handlägger varje år ungefär 300 permutationsärenden. Ärendena har av uttedningen hänförts tiU tte olika grapper. Den första omfattar fideikommissförordnanden och de båda andra stiftelseförord­nanden, dels sådana tiU förmån för individueUt bestämda pereoner och dels sådana där kretsen av destinatärer är bestämd på annat sätt. Ut­redningen talar här om förordnanden tiU förmån för generiskt bestämda destinatärer, TiU sistnämnda grupp hör bl, a, sådana allmännyttiga stif­telser som enUgt lagen (1929:116) om tiUsyn över stiftelser står under tUlsyn av länsstyrelse.

Redan det stora antal permutationsärenden som Kungl, Maj:t har att handlägga gör det angeläget att överväga vilka möjUgheter som finns att mera allmänt delegera handläggningen tiU underordnad myn­dighet Förelag om sådan delegering har också förts fram i riksdagen under senare år och där fått ett positivt mottegande. Departements-uttedningen, som har tiU uppgift att undereöka möjUghetema att delege­ra konseljärenden, föreslår nu att det införe allmänna regler om dele­gation av permutetionsärenden, Iimebörden av förelaget är att fideikom­missärendena skaU handläggas av fideikommissnänmden och stiftelse­ärendena av kammarkoUegiet, Förelaget har genomgående tiUstyrkts under remissbehandlingen.

Även jag kan ansluta mig tiU utredningens förelag. Tidigare torde man ha ansett att det inte bör tiUkomma någon annan än den högsta verkstäUandé myndigheten i samhäUet att meddela beslut som innebär rubbning av testamentariska vUjeförklaringar, Denna ståndpunkt får emeUertid numera anses övergiven, vUket bl, a, framgår av permute­tionsfrågans behandling i riksdagen under senare år. Flertalet permu­tetionsärenden är förhållandevis enkla att handlägga och avgöra. Någon

 

Prop. 1972:8                                                           27

ontfattende uttedning behövs i regel inte. För huvudtypema av ären­den har i Kungl, Maj:ts praxis utbUdats fasta normer för bedömningen. Ärendenas sakliga beskaffenhet gör dem med hänsyn härtiU väl läm­pade för handläggning av Kungl. Maj:t underordnad myndighet. Tvek­samma eUer principieUt betydelsefuUa frågor bör dock kunna komma under Kungl, Maj:ts prövning. Ett beslut om delegering bör därför — som uttedningen föreslår — kompletteras med regler om underetäll­ning och besvär,

Delegeringen bör omfatte aUa grapper av permutationsärenden som nu handläggs av Kungl, Maj:t i förste instans, VisserUgen avvisade man så sent som vid tillkomsten av lagen om aweckling av fideikom­miss år 1963 tanken att föra över beredningen av permutetionsärenden från Kung], Maj:t tUl fideikomnussnänmden, eftereom det ansågs ovisst om man skuUe vinna några organisatoriska eUer andra fördelar med en sådan ändring. Önskemålet om decentraUsering framstår emeUertid nu med större tyngd och någon anledning att vid en aUmän delegering av permutetionsärendena undante dem som rör fideikommiss föreUgger inte. Jag kan inte dela de farhågor för att en delegering skuUe förlänga handläggningstiderna som Fideikommissariernas Intresseorganisation har gett uttryck åt.

Vad gäUer frågan om beslutande instans i permutetions­ärenden instämmer jag med uttedningen i att de ärenden som rör fidei­kommissförordnanden bör delegeras tiU fideikommissnämnden, SakUgt sett har ärendena nära samband med de frågor om aweckling av fidei­kommiss som nämnden nu handlägger, Nänmden anUtas också som remissinstans i vissa permutationsärenden. Vad bettäffar stiftelseför­ordnanden i övrigt är som uttedningen framhåller oUka altemativ tänk­bara. Goda skäl kan synas tala för att förlägga prövningen tiU länssty­relsema, som är tiUsynsmyndighet för många av de stiftelser det gäller, EmeUertid har jag i Ukhet med utredningen och det övervägande anta­let remissinstanser kommit tiU den uppfattningen att handläggningen av stiftelseärendena bör koncentteras till en myndighet Vad som framför aUt talar för denna lösning är att den skapar de bästa föratsättningama för en enhetiig tiUämpning, Som lämplig myndighet förordar uttedningen kammarkoUegiet, som redan har erfarenhet av permutetionsfrågor, bl, a, i egenskap av regelbundet anlited remissmstans i sådana ärenden. För egen del ansluter jag mig — efter samråd med chefen för finansde­partementet — tiU uttedningens förelag,

Bettäffande handläggningen av permutetionsärenden föreslår uttedningen att ansökningar om permutation av fideikommissförordnan­den skaU ges in direkt tUl fideikommissnämnden under det att ansök­ningar som skaU prövas av kammarkollegiet skaU ges in tiU länsstyrel­sen i det län där stiftelsen har sitt säte eUer, om ärendet avser ändring av testamente som rör enskUd pereon, där sökanden är bosatt. Läns-

 

Prop. 1972:8                                                           28

styrelsen skall sedermera med eget yttrande vidarebefordra ärendet tiU koUegiet, Förelaget att ansökan skall ges in tiU länsstyrelse har mött kritik under remissbehandlingen. Det har anförts att det inte finns någon anledning att här frångå den vanUga ordningen att ansökan skall ges in direkt tiU den prövande myndigheten. Vidare har framhållits att det i många ärenden inte finns något behov av att höra länsstyrelsen och att i vissa ärenden anknymingen kan vara starkare tiU annan läns­styrelse än tUl den som skaU ta emot ansökningen. För egen del anser jag den lämpUgaste ordningen vara att ansökan i permutationsärende alltid ges in tiU den myndighet som skaU pröva ärendet i förete instens, dvs, fideikommissnämnden resp, kammarkollegiet. Dessa myndigheter bör vid behov samråda med länsstyrelse och annan stetUg myndighet, Dette torde följa av aUmänna regler och aUtså inte kräva någon uttryck­Ug föreskrift i föreUggande sammanhang, I åtskiUiga ärenden av enkel eUer rutinbetonad karaktär synes något samråd inte vara behövligt. Det kan inte anses motiverat att rutinmässigt inhämtä yttrande från den centtala myndighet tiU vars sakområde den aktueUa frågan när­mast hör. Om ytttande inhämtes bara i sådana faU då det är av behovet påkaUat kommer handläggningstideraa i många fall att kunna hållas korte.

Fideikommissnämnden och kammarkoUegiet skaU enligt uttedningens förslag ha rätt och skyldighet att underetäUa Kungl, Maj:t ärende av principieU räckvidd, och vidare skaU deras beslut kunna överklagas ge­nom besvär hos Kungl, Maj:t, Som framgår av vad jag tidigare har an­fört instämmer jag i att delegeringen bör förenas med regler om över­lämnande tiU Kungl, Maj:t av vissa ärenden för avgörande, Kungl, Maj:t bör sålunda avgöra dels ärenden som rör betydande ekonomiska värden, t, ex, fråga om ändrad ändamålsbestämning för en stiftelse med stora kapitaltiUgångar, dels ärenden där det uppkommer frågor av principiell betydelse, som får räckvidd utöver det aktueUa ärendet. Däremot kan jag inte ansluta mig tiU den under remissbehandlingen framförda syn­punkten att Kungl, Maj:t aUtid bör avgöra faU där prövningsmyndighe­ten och centtal förvaltningsmyndighet som har hörts i ärendet har olika uppfattningar. En sådan meningsskUjaktighet kan dock givetvis vara ett tecken på att det föreligger en principfråga som bör överlämnas tiU Kungl, Maj:t, Som utredningen föreslagit bör besvär i permutationsären­de kunna anföras hos Kungl, Maj:t,

Från ett håU har under remissbehandlingen ifrågasatts om inte någon borde förordnas att i permutetionsärenden bevaka den avlidne stiftarens inttessen. För egen del anser jag en sådan ordning överflödig. Den prö­vande myndighetens huvudsakliga uppgift är ju just att se till att stifta­rens intentioner följs så nära som möjUgt,

Vad angår de författningsändringar som behövs för att genomföra delegeringen är jag ense med uttedningen i att frågan skall

 

Prop. 1972:8                                                           29

regleras genom samfäUd lagstiftning. Utredningen föreslår att regler om permutation av fideikommissförordnanden tas upp i lagen om av­veckling av fideikommiss samt att beslutanderätten i andra permuta­tionsärenden regleras i en särskUd lag. I denna lag skall enligt förslaget föreskrivas att ärendena prövas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t förordnar, om annat inte är särskUt stedgat Fideikom­missnämnden kritiserar i sitt remissyttrande förslaget att införa en be­stämmelse om permutation i lagen om aweckling av fideikommiss.

För min del anser jag det lämpligast att låta en och samma lag inne­håUa bestämmelser om permutation av både fideikommissförordnanden och stiftelseförordnanden. I lagen kan lämpligen direkt anges vilka myn­digheter som prövar ärendena. Jag förordar därför att det i en särskUd lag om permutetion föreskrivs att permutationsfrågor prövas av fidei­kommissnämnden såvitt rör fideikonuniss och av kammarkoUegiet i öv­riga faU, Undantag bör dock göras för sådana ärenden som enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m, m, skall prövas av länsstyrelse.

Uttedningen anser inte att lagen bör innehåUa några materieUa be­stämmelser om föratsättningama för permutation. Det huvudsakliga motivet härför är svårigheten att utforma reglema så att de både ger ledning för tiUämpningen och lämnar önskvärt utrymme för de nya peimutationsgrander som samhällsutvecklingen kan motivera. Utted­ningen förordar i stället att det i propositionen tas in en redogörelse för Kungl. Maj:ts praxis i permutetionsärenden med förklaring att delege­ringen inte är avsedd att innebära någon ändring häri. Vidare föreslår uttedningen att Kungl. Maj:t i särskUda tiUämpningsföreskrifter lämnar anvisningar för prövningen i form av översiktliga rekommendationer. TiU ledning för utformningen av dessa rekommendationer har uttedning­en gjort en sammanställning över förhåUanden som i praxis har an­setts motivera jämkning i stiftelseförordnanden med generiskt bestämda destinatärer.

Frågan om eventueUa materieUa regler om permutation har varit föremål för mycket delade meningar under remissbehandlingen. Från många håU ifrågasätts om det alls är nödvändigt eller ens lämpUgt att i författning närmare ange under vUka föratsättningar permutetion får äga rum. Det framhålls att regler härom kan komma att utöva en inte önskvärd återhåUande effekt på utvecklingen och att permutations­ärendena är av så skiftande karaktär att någon detaljreglering knappast kan genomföras. Det anses tUlräckligt att det i lagens förarbeten läm­nas en redogörelse för Kungl, Maj:ts praxis åtföljd av en förklaring att någon ändring i denna praxis inte är avsedd. Andra remissinstanser anser att utövningen av permutationsrätten åtminstone i sina grunddrag bör regleras i lag men att reglema bör utformas så generellt att de tar hänsyn tiU framtida förändringar i samhäUet.

För egen del anser jag, med hänsyn till att permutetionsinstitutet

 

Prop. 1972:8                                                            30

onekUgen lämnar möjUghet tiU väsentUga ingripanden i enskUdas dispo­sitioner, att permutationsrätten i sina huvuddrag bör regleras i lag. 22 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. kan härvid tjäna som mönster. Någon detaljerad författningsreglering av föratsättningarna för permutation bör däremot inte komma i fråga. HärtiU är ärendena aUtför disparata, och vidare är det angeläget att inte genom utförUga bestämmelser låsa rättsutvecklingen. Jag kan därför inte ansluta mig tUl uttedningens tanke att Kungl. Maj:t i tiUämpningsföreskrifter skall ge närmare anvisningar för utövningen av permutetionsrätten.

Som utgångspunkt för tiUämpningen av lagen bör gäUa att den praxis som har utvecklat sig vid Kungl, Maj:ts handläggning av permutetions­ärenden skall följas även i fortsättningen och att någon ändring av hit­tiUs tiUämpade allmänna principer inte är åsyftad. En god uppfattning om praxis kan erhåUas ur den i uttedningens promemoria lämnade re­dogörelse för 1968 års konseljärenden som jag tidigare har nämnt. Även uttedningens här förat återgivna sammanställning över förhåUan­den som har ansetts motivera permutetion och de synpunkter som i an­slutning därtiU har anförts av vissa remissinstanser är härvidlag av be­tydande inttesse.

Som har anförts under ärendets behandling är det för stiftelsemas förettädare av inttesse att det finns lätt tiUgängUga upplysningar om föratsättningama för permutetion. Det torde finnas åtskiUiga stiftelser som på grund av olämpUgt utformade ändamålsbestämmelser inte kom­mer tiU större nytte och där skäl för permutation föreUgger men stif­telsens förettädare inte har dette klart för sig. Med hänsyn härtiU är det önskvärt att sprida bättte kännedom om permutationsmöjUghetema och gällande principer. Det är en uppgift för de handläggande myndigheter­na att ägna uppmärksamhet åt denna fråga.

Jag anser mig inte ha anledning att som ett par remissinstenser har ifrågasatt, i lagen om permutation reglera frågor om återkrav av dona­tionsmedel.

Föreskrifterna i 1810 års förordning om rättelse och förklaring av fideikommissförordnanden blir överflödiga genom tiUkomsten av den föreslagna permutetionslagen. De bör därför upphävas, Dette bör ske genom en särekUd lag om upphävande av förordningen utom i vad avser fardag av fideikommissegendom.

6   Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förelag till

1)    pennutationslag,

2)    lag om upphävande av förordningen den 3 april 1810, huruledes

 

Prop. 1972:8                                                           31

rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Förelagen torde få fogas tUl statsrådsprotokoUet i dette ärende som bilaga 2.

Rörande de enskilda bestämmelsema i lagförelagen vUl jag ytterUgare anföra följande.

7   Specialmotivering

7.1 Förslaget tiU permutetioiislag

Utredningen har som rubrik på den nya lagen föreslagit "lag om be­slutanderätt i ärenden om permutätion". Rubriken speglar uttedningens förelag att lagen skaU begränsas tiU frågan om beslutskompetensens för­delning. Som framgår av den aUmänna motiveringen föreslår jag emel­lertid att lagen även skaU, om än i mycket aUmänna ordalag, ange un­der vilka föratsättningar permutetion skall kunna medges. Med hänsyn härtiU föreslås lagen få rubriken "Permutationslag",

1 §

I paragrafens första stycke anges vad ett beslut om permutation in­nebär samt de aUmänna föratsättningar under vilka ett sådant beslut kan meddelas,

Permutetion kan avse bestämmelse som enskUd har meddelat i gåvo­brev, testamente, stiftelseurkund eUer liknande handling. Med enskUd avses inte bara fysiska pereoner utan också privattättsUga juridiska per­soner. Däremot är paragrafen inte tiUämpUg på förordnanden som har gjorts av steten eUer kommun.

Genom beslut om permutetion kan den aktueUa bestämmelsen änd­ras eUer upphävas. Innebörden av beslutet kan vara att stiftelsen helt upphör eUer att den slås samman med annan stiftelse. Ett permutetions­beslut kan också innebära att undanteg från viss bestämmelse medges för ett särskUt fall,

Föratsättnmgar för permutation är enligt paragrafen att det på grund av ändrade förhåUanden inte längre är möjUgt att iaktte bestämmelsen, att bestämmelsen har bUvit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot utfärdarens avsikter eUer att det föreUgger annat särskUt skäl. Som jag har framhåUit i den allmänna motiveringen är det inte avsett att någon ändring skaU ske i förhåUande tUl den praxis som har utbUdats i permutationsärenden hos Kungl, Maj:t, Som huvudregel gäller att det skall ha inttätt ändrade förhåUanden, Uttedningen och vissa remissin­stanser har diskuterat frågan i vUken mån detta uttryck täcker även det faUet att förordnandet är behäftat med en ursprunglig brist. Med den

 

Prop. 1972:8                                                           32

av mig förordade lydelsen ställs denna tolkningsfråga inte på sin spets. Permutation skall nämligen enUgt förslaget kunna ske när det förelig­ger annat särskUt skäl. Det är emellertid givet att utrymmet för permu­tation vid fall av ursprunglig brist är mycket begränsat. Åtminstone när bristen hänför sig tiU själva ändamålet torde det ofta vara riktigast att bettakta hela förordnandet som ogUtigt med påföljd att egendomen i StäUet skaU tUlfaUa stiftarens rättsägare.

Fråga om permutätion får tas upp endast på ansökan. Föreskriften härom innebär inte att fideikommissnänmden och kammarkoUegiet vid prövningen av ärendena är absolut bundna av de yrkanden som fram­stäUts i ansökningen. När förhåUandena påkaUar det bör beslut kunna ges en innebörd som i viss mån avviker från vad som yrkats. Behörighet att ansöka om permutation torde i första hand tiUkomma den som kan sägas förettäda egendomen, exempelvis i fråga om stiftelse dennas sty­relse och i fråga om fideikommiss fideikommissinnehavaren samt i fråga om stiftelse som står under särskUd förvaltning förvaltaren. Vidare får givetvis stiftaren själv anses behörig att ansöka om permutation. Även personer som ingår i destinatärskretsen eUer som efter den ifråga­satta permutetionen skuUe komma att ingå i denna krets bör emeUertid anses berörda på sådant sätt att de kan göra ansökan.

Har ansökan gjorts av annan än den som förettäder egendomen, bör denne beredas tUlfälle att yttta sig i ärendet. Detsamma gäUer stiftaren själv, om han är i Uvet och det är möjUgt att inhämta yttrande från honom. Några uttryckliga föreskrifter härom torde inte behövas.

Vid ändring av bestämmelse om det ändamål som skaU tiUgodoses med viss egendom skaU enUgt andra stycket det nya ändamålet så nära som möjUgt överensstämma med det ursprangliga. Härmed avses att man skall föreöka finna ett ändamål som svarar mot stiftarens avsikt med förordnandet. Man skall med andra ord föreöka uttöna vUken ändamålsbestämning som han skuUe ha förordnat om, därest han vid tiden fÖr stiftelsens tiUkomst hade känt till de ändrade förhållanden som råder vid tiden för permutationen.

2 §

Enligt denna paragraf skaU permutetionsärende prövas av fideikom­missnämnden, om det rör fideikommissförordnande, och i annat faU av kammarkoUegiet,

Uttedningen har räknat med att kammarkoUegiet aUtid skaU hand­lägga permutaitonsärenden i plenum, KoUegiet och den sakkunnige som sett över koUegiets uppgifter och organisation anser inte detta befogat. Det ankommer på Kungl, Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter rörande koUegiets handläggning av permutetionsärenden, och denna fråga torde få tes upp vid ett senare tUlfälle, Jag vill emeUertid redan nu

 

Prop. 1972: 8                                                          33

framhålla att jag instämmer i att en föreskrift om obligatorisk handlägg­ning i plenum synes onödig,

Fideikonunissariemas Intresseorganisation har tagit upp frågan om förenklad sammansättning av fideikommissnämnden i ratinbetonade ärenden. Även detta är en fråga som Kungl. Maj:t ensam beslutar om. Jag kan inte se att det finns någon anledning att ändra gällande regler, vUka innebär att nämnden är beslutför när tre ledamöter är närvarande,

3 §

Denna paragraf upptar den i allmänna motiveringen behandlade re­geln om överlämnande tiU Kungl, Maj:t av vissa ärenden för avgörande. Överlämnande skaU ske dels när ärendet rör ändrad ändamålsbestäm­ning för egendom av mera betydande värde, dels när det angår fråga av väsentiig betydelse utöver det aktueUa ärendet. Fideikommissnämn­den eUer kammarkolleet skall vid överlämnandet bifoga eget yttrande i ärendet,

4 §

Enligt denna paragraf skaU talan mot fideikommissnämndens eUer kammarkoUegiets beslut enligt lagen föras hos Kungl, Maj:t genom besvär,

5 §

I denna paragraf föreskrivs att lagen inte gäUer i fråga om pensions­stiftelser och pereonalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pen­sionsutfästelse m, m.

Något SärekUt undantag med hänsyn tiU 1952, 1968 och 1969 års kungl, brev har inte ansetts behövligt. Som jag tidigare har påpekat torde i 1952 års brev avsedda ändringar vara genomförda sedan länge och de två övriga breven närmast få bettaktes som genereUa permuta-tionsbeslut och inte som beslut om delegering av permutetionsrätt,

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1972, Några särekUda över­gångsbestämmelser har inte föreslagits. Dette innebär att de ärenden vari ansökan gjorts hos Kungl, Maj:t före den 1 juli 1972 men i vUka beslut ännu inte har meddelats vid denna tidpunkt skaU överlämnas till fideikommissnämnden resp, kammarkollegiet för avgörande,

7.2 Förelaget tiD lag om ändring i 1810 års förordning

Genom den föreslagna permutationslagen blh bestämmelsema i 1810 åre förordning om rättelse och förklaring av fideikommissförordnande överflödiga. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör för­ordningen därför upphävas, Dette bör lämpUgen ske genom en särskUd lag, Bestämmelsema om fardag bör dock fortfarande äga tiUämpning,

 

Prop. 1972:8                                                                         34

8    Hemställan

Jag hemstäUer att lagrådets ytttande över förelagen tUl

1)   permutationslag,

2)   lag om upphävande av förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakttagas

mhämtes genom utdrag av protokoUet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt bifaUer Hans Maj:t Konungen,

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1972:8                                                                        35

Bilaga 1

Praxis i permutationsärenden

Den följande redogörelsen för praxis i permutationsärenden är grun­dad på utredningens i promemorian redovisade genomgång av de om­kring 300 permutationsbeslut som Kungl, Maj:t meddelade år 1968.

Fideikommissärenden

Flertelet ärenden om permutation av fideikommissförordnande av­ser rätt att ta i anspråk egendom som hör tUl fideUcommisset. Det kan gäiia t. ex. försäljning av fast egendom eUer inteckning i sådan egendom eller uttegande av medel ur fideikommisskapital.

Ansökan om försäljning av fast egendom från fideikommiss moti­veras oftä med att kommunen behöver marken för industri- eUer bo­stadsbebyggelse. I andra fall är fråga om framdragande av aUmän väg, uppförande av transformatorstetion e. d. YtterUgare förekommer ansök­ningar om avstyckning av fideikommissegendom för byggande av egna hem, t. ex. för personer som är anställda vid egendomen, eller för upp­förande av fritidshus. I samtUga 31 ärenden om försäljning av fast egendom tillhörig fideikommiss som prövades under år 1968 medgav Kungl. Maj:t att egendomen fick säljas. I regel föreskrevs därvid att köpeskUlingen skuUe läggas tUl fideikommisskapitalet. Fideikommiss­innehavaren medgavs att ur köpeskUlingen eller, om denna skuUe föras tUl fidelkommisskapitelet, ur dette gottgöra sig för kostnader i sam­band med försäljningen. Många av ansökningama om försäljningstill­stånd innehöU även en hemställan av fideikonmiissets innehavare att få använda köpeskillingen för visst ändamål. Som exempel på sådana ändamål kan nämnas erläggande av obetalda skatter eller utförande av förbättringsarbeten på egendomen eUer förvärv av fast egendom i ersätt­ning för den sålda. AUa framställningar om köpeskUlingens användning för sådana ändamål bifölls av Kungl. Maj:t. I ett par ärenden hemställ­de sökanden att få använda influtna medel för sin pereonliga del. Dessa framstäUningar lämnades utan bifaU,

Den vanUgaste anledningen till hemställan hos Kungl, Maj:t om medgivande tiU penninginteckning i fideikommissegendom är att inne­havaren behöver medel för byggnadsarbeten på egendomen. Inteckning och belåning kommer också i fråga för betalning av förmögenhetsskatt eUer arvsskatt eller för att innehavaren skaU få tUlgång tUl rörelsekapi­tal för egendomens drift. Kungl. Maj:t prövade under år 1968 18 an­sökningar om tUlstånd tUl penninginteckning i fideikommissegendom och om användning av upplånat kapital för något av nyssnämnda ändamål. AUa ansökningama biföUs. I ärende som gäUde större belopp förordnades att upplåningen skulle ske i penninginrättning, vars bo­lagsordning, reglemente eUer stedgar hade faststäUts av Kungl. Maj:t, bankinspektionen eUer länsstyrelse. I vissa av besluten meddelades före­skrifter om amortering. I ett fall föreskrevs skyldighet för fideikom­missinnehavaren att innan lånemedlen betalades ut överlämna på sitt liv tagen föreäkring tiU belopp som inte undereteg inteckningslånet.

 

Prop. 1972:8                                                           36

Kungl. Maj:t prövade och biföU under år 1968 sex ansökningar om servitutsinteckning i fideikommissegendom. Samtiiga ärenden avsåg kraftledningsservitut.

Under året behandlades 33 ansökningar om medgivande att ta ut medel ur fideikommisskapital. I 27 faU var ändamålet med utteget att erlägga på fideikommisset belöpande stetUg förmögenhetsskatt och i fem fall att utföra byggnadsarbeten på fidelkommissegendomen. Samt­liga ansökningar biföUs. I intet av ärendena föreskrevs återbetalnings­skyldighet

Ett under året handlagt ärende gäUde tillstånd att som gåva överlåta vissa fastigheter samt inre inventerier och samlingar tiU en av fidei­kommissinnehavaren i gåvobrevet bUdad stiftelse. Denna ansökan bi­föUs.

Framställningar om införlivande av egendom med fideikommiss är i regel motiverade med önskemålet att genom sammanläggning av fas­tigheter skapa bättte brukningsförhållanden. Under år 1968 förekom sex sådana ansökningar, vilka aUa biföUs av Kungl. Maj:t. TiU den del köpe­skiUingen inte skuUe erläggas genom att fideikommissets innehavare övertog betalningsansvaret för penninginteckningar föratsattes i beslutet att tiUgängUgt fideikonunisskapital skuUe tes i anspråk.

Ansökningar om ändring i bestämmelsema för förvaltningen av fidei­kommiss förekommer ofte. Under år 1968 prövade Kungl. Maj:t 22 så­dana ansökningar. AUa utom en bifölls. Den avslagna framställningen avsåg medgivande att placera fideikommisskapital i "utländska företeg som noteras på de stöne böreema i Europa och Nordamerika". Där­emot medgavs i två faU placering av fideikommisskapital i aktier note­rade på Stockholms fondbörs (Kungl. Maj:t har sedermera lämnat genereUt medgivande tUl sådan placering). Sex ansökningar om befriel­se från skyldighet att verkstäUa i fideikommissförordnandet eUer i tidi­gare beslut av Kungl. Maj:t föreskrivna årUga avsättningar tiU fidei­kommisskapitalet bevUjades under året. I några faU begränsades medgi­vandet dock att gäUa visst antal år. Åtta ansökningar avsåg införUvande av skadeereättningsbelopp med fideikommisskapital. SlutUgen prövades och biföUs under året tte ansökningar om flyttning av fideikommiss­egendoms förvaltning, i ett faU från en bank tUl en annan och i ett an­nat faU från gode män tiU bank, medan i det ttedje faUet förvaltningen skuUe få handhas av en god man i stäUet för tidigare två.

Förordnanden med IndividDent bestämda destinatärer

Ofte föreskrivs i testamente eUer gåvobrev begränsningar med av­seende på mottegarens förfoganderätt Exempelvis kan en person få nyttjanderätt eUer avkomsttätt tUl viss egendom, vartiU en annan sam­tidigt erhåUer äganderätten. Donators avsikt är då vanligen att egen­domen vid den ena rättshavarens död skall tillfalla den överlevande med fri rådighet. I fråga om fast egendom brakar i testamentet eUer gåvo­brevet i sådana fäU anges, att egendomen inte får säljas eller belastas med inteckningar så länge båda rättshavama är i livet. Men även om nyttjanderätten och äganderätten tillfaUer samma person föreskrivs ibland begränsningar i mottegarens möjligheter att förfoga över egen­domen, exempelvis att egendomen inte får säljas innan mottagaren har uppnått viss ålder eller eljest före viss tid eUer att den över huvud teget

 

Prop. 1972:8                                                           37

inte får förbrukas utan skaU förbli orörd tiU sitt kapitalvärde under rättshavarens Uvstid.

Under år 1968 prövades och bifölls, i vissa faU delvis, 35 ansökningar om att utan hinder av bestämmelse i testemente eller gåvobrev få ta ut eller låna medel ur donationskapital eUer på annat sätt förfoga över så­dant kapital. Genomgående krävdes att berörda ytterligare rättshavare hade lämnat sitt medgivande. I omkring 15 av fallen skulle kapitalet användas för betalning av skatter. Det gäUde antingen förmögenhets­skatt som belöpte på kapitalet eUer inkomstskatt som hänförde sig till vinst vid realisation av i kapitalet ingående fast egendom. I allmänhet krävdes inte att sökanden saknade medel i övrigt för betelning av skat­ten. Som exempel på andra ändamål som i praxis godtas som motiv för medgivande att te i anspråk donationskapitel kan nämnas anskaffande av rörelsekapitel för jordbraksfastighet modemisering av till donatio­nen hörande byggnad samt bestridande av kostnader för eget uppehäUe, för bams uppehäUe och utbUdning, för läkarvård eller för fördyrade levnadskostnader på grund av sjukdom. I några faU under år 1968 medgavs utteg eUer lån ur donationskapital även för betelning av per­sonUga skulder.

Det förekommer att Kungl, Maj:t i samband med tillstånd tUl utteg eUer lån ur donationskapital medger fri förfoganderätt över de uttagna medlen, I tte av sex sådana ärenden under år 1968 var det fråga om att StäUa donationskapital tUl fritt förfogande för bam tUl den som enUgt testamentsbestämmelse fick uppbära avkastningen av kapitelet men som förklarade sig avstä från denna rätt tiU förmån för bamen. För medgi­vande krävs regelmässigt att bamet har behov av medlen, t, ex, för att anskaffa egen bostad eUer för att bedriva studier. I två faU medgavs sjukUga äldre pereoner som saknade bröstarvingar fri förfoganderätt över uttegna donationsmedel. Deras testamentsenUga rätt tUl kapitelet var begränsad tiU avkastningen under deras livstid, varefter kapitelet skulle tUlfalla deras lagliga arvingar med fri rådighet.

I två av sammanlagt tre under år 1968 behandlade ärenden om till­stånd att utan hinder av bestämmelse i gåvobrev eUer testamente sälja donationsfastighet föreskrevs att köpeskiUingen inte fick underetiga salu­värdet enUgt sakkunnig värdering samt att medlen skulle förvaltas av bank, i det ena fallet så länge den pereon levde som enligt testamentet skuUe njute avkastningen av egendomen och i det andra faUet under 15 år räknat från testetore död, vilket var den tid under vUken fastig­heten enUgt testamentet inte skulle få säljas. Försäljningen motiverades i båda faUen med att kostnadema för reparation och modemisering av fastighetema var så stora att det inte bedömdes som ekonomiskt för­svarbart att genomföra arbetena. I det ttedje försäljningsärendet var fråga om överlåtelse av jordbruksfastighet tiU en son tiU rättshavaren. Jordbruket drevs av sonen, och praktiska skäl, som hade att göra med sanmianläggning av jordbruksmark, talade för att sonen redan nu fick äganderätten tiU fastigheten.

Två under år 1968 avgjorda ärenden rörde tUlstånd till pennmgin-teckning i testamenterad fastighet. I det ena faUst var det fråga om inteckning i del av stedsäga i samband med omläggning av stadsplan. Det andra faUet avsåg inteckning i jordbraksfastighet och motiverades med att sökanden behövde likvida medel för vissa byggnadsarbeten m. m. på fastigheten.

Sju ärenden under år 1968 avsåg ändring av förvaltningsbestämmelser

3   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 8

Prop. 1972:8                                                                        38

i testamente eller gåvobrev. Ett av ärendena gällde flyttning av för­valtningen av donationskapital från en bank tiU en annan och två av ärendena medgivande att placera sådant kapital i vissa i ansökningen angivna värdepapper. I ett fjärde ärende var fråga om att placera ett belopp i en livsvarig pensionsförsäkring i stället för i vissa slag av värdehandlingar och i ett femte ärende hemställdes om upphävande av i testamente föreskriven särskild förvaltning i bank av viss testaments-lott. I dessa fem ärenden biföU Kungl. Maj:t ansökningen. Däremot lämnades uten bifaU två framställningar avseende en donation som be­stod av aktiema i ett industribolag. Ansökningama gällde upphävande av bestämmelser om aktiemas förvaltning genom bl. a. vissa namngiv­na pereoner. Som grund för yrkandet hade åberopats att förvaltarnas sätt att sköte sitt uppdrag stod i sttid med givarens syfte.

Förordnanden med generiskt bestämda destinatärer

Under år 1968 prövades sammanlagt omkring 130 ansökningar om permutetion av stiftelseförordnanden tiU förmån för generiskt bestämda destinatärer, 16 av dessa gäUde företagsstlftelser, I övrigt avsågs bene­fika stiftelser, I bara tio faU avslogs ansökningen helt. I vissa andra faU blev den bara delvis bifaUen.

Ärende om ändrad ändamålsbestämning för stiftelse kan avse stiftel­sens syfte eUer destinatärekrets eUer båda dessa frågor. Ändring av stiftelses syfte kommer framför aUt i fråga när staten eUer kommun har tagit över den verksamhet som stiftelsen avser att främja. Men även i faU då det är penningvärdeförändringen som motiverar nya bestäm­melser för stiftelsen avser ansökan ofte syftet. Dette gäUer t. ex. när tiUgångama inte längre räcker tiU för att förverkUga stiftarens inten­tioner. Som villkor för bifaU tiU ansökan om ändrat syfte gäller i praxis, att det nya syftet skaU stå det i stiftelseurkunden angivna så nära som möjUgt. Inte säUan inttäffar det att tiUgångama i stiftelse inte kan ut­nyttjas enUgt donatore i urkunden uttalade önskemål eUer blir utnyttja­de bara i begränsad omfattning. Finns det anledning räkna med att dette beror på stiftelseurkundens bestämmelser om destinatärskretsens sammansättning, medger Kungl, Maj:t aUtid att denna får ändras. Om möjligt tiUses dock därvid att stiftelsens medel även i fortsättningen förbehåUs personer som är bosatte inom samma geografiska område som anges i urkunden, t. ex. viss föreamling, eUer som tUlhör i urkun­den angiven organisation eller motsvarande, t, ex, visst samfund eUer viss skola. I praxis tUlåts bara undantegsvis att stiftelse, som enUgt ur­kunden skaU komma uteslutande män tiU del, får disponeras även för kvinnor eller vice verea. Frågan är av särskUd betydelse när det gäUer äldre stipendiefonder och har i viss mån bUvit föremål för reglering i beslut av Kungl. Maj:t år 1935 och 1937. EnUgt dessa beslut skaU i fråga om vissa äldre stipendiefonder enbart den omständigheten att i bestämmelsema har använts något närmast på manUg studerande syf-tende uttryck, såsom "yngling" eUer "son" eUer liknande, inte utgöra hinder för att utdela stipendium även tiU kvinnUg studerande. 1 båda besluten betonas emeUertid att de inte skaU tiUämpas om det finns nå­gon omständighet som talar för att stifteren verkUgen avsett att uteslute kvinnliga studerande, I nästan aUa ärenden om ändrad ändamålsbestämning där syftet med

 

Prop. 1972:8                                                                        39

stiftelsen skaU vara att lämna ekonomisk hjälp åt sjuka personer, åld­ringar eUer andra behövande förordnar Kungl, Maj:t att stiftelsens tiU­gångar inte får användas för att täcka behov som tiUgodoses genom det aUmännas försorg.

En stiftelses tiUgångar och det i förordnandet angivna sättet för hur de skaU tas i anspråk kaUas av utredningen för stiftelsens verksamhets­föremål, TiUgångama kan utgöras av ett kapital i pengar eUer av fast egendom eUer av något annat t, ex. en avkomsttätt. 1 fråga om tiU­gångamas disponering gäUer i vissa fall att bara avkastningen av kapita­let får tes i anspråk, i andra faU att kapitelet skall användas för inköp eller uppförande av en byggnad för visst ändamål, Undantegsvis utgöre donation av ett kapital som skaU konsumeras löpande, varvid stiftelsen upphör när kapitalet är slut. Ansökningar om ändring i dessa olika hänseenden förekommer ofte och är inte säUan kombinerade med frå­gor om ändrad ändamålsbestämning. När det inte gäUer större avvikel­ser torde ansökningar om medgivande tiU ändrat verksamhetsföremål i stor utsttäckning prövas med ledning av vad som i varje särskUt faU kan bedömas vara lämpUgt. Praxis är Uberal, I ärenden som gäUer ändrad ändamålsbestämning och där endast avkastningen av stiftelsens egendom får tas i anspråk brukar Kungl, Maj:t regelmässigt förordna, att viss del av den årUga avkastningen, i allmänhet en tiondel, skall läggas tUl kapitalet innan utbetalningar får göras ur fonden,

I promemorian exemplifieras de av Kungl, Maj:t under år 1968 av­gjorda ärendena om permutätion avseende stiftelseförordnanden tiU för­mån för generiskt bestämda destinatärer. Ärendena redovisas i oUka grapper beroende på om permutetionen avser ändring av ändamålsbe­stämning, försäljning av donationsfastighet, ändring av förvaltningsbe­stämmelse, sammanläggning av fonder eUer upplösning av stiftelse.

I omkring 20 av de ärenden som avsåg ändring av ändamåls­bestämning var syftet enUgt stiftelseurkunden att främja sjuk­vård. Ansökan om ändring motiverades i många faU med att sådan verk­samhet som avsågs i stiftelseurkunden numera ombesörjs av det aU-mäima. I andra faU åberopades att stiftelsens tiUgångar inte under nu­varande ekonomiska förhållanden räckte tiU för att driva verksamheten. Om underlaget för verksamheten utgjordes av en fastighet angavs ofta som skäl för permutetion att fastigheten med hänsyn tiU modema krav inte längre kunde tjäna sitt ändamål. Innebörden av vissa av Kungl. Maj:t i sådana faU meddelade beslut framgår av följande sammanstäU-ning.

Gällande ändamål                  Medgivet nytt ändamål

barnhem                              verksamhet för utvecklingsstörda

barn

klinik för psykiskt sjuka bam    barnpsykiatrisk forskning

pensionärshem och konvalescent- ekonomisk hjälp åt sjuka kvinnor hem för gifta kvinnor

hem för lupuspatienter under tid bidrag för främjande av veten-för vistelse i Stockholm för vård        skapUg    medicinsk   forekning,

främst inom ämnesområdet der­matologi, samt tillfäUiga under­stöd tiU pereoner med hudtuber­kulos, särskUt i syfte att ekono-

 

Prop. 1972:8                                                            40

Gällande ändamål                  Medgivet nytt ändamål

miskt stödja dem under tid de
undergår behandling för sjuk­
domen
avlöning av sjukskötereka (2 fon-     understöd  åt  mindre  bemedlade
der)                                      sjuka personer, framför aUt för

beredande av speciaUstvård
tillfälUg hjälp åt sjuka pereoner
anordnande och drift av ett sjuk-     ändamål som främjar vården av
hem (ett flertal fonder avseende        långvarigt   sjuka   (tUlika   sam-
en och samma anläggning)         manläggning av fondema)

vård av sjuka pereoner, däribland     drift av ett invaUddaghem (tiUUca
konvalescenter och obotiigt sju-  sammanläggning av fondema)

ka (4 fonder) bidrag tiU kostnadema för banda-     främjande av protesforskning ger och proteser åt vissa patien-tt!r

Två av de övriga ärendena inom gruppen sjukvård gäUde bara änd­ring av destinatärekretsen. I ett av faUen skuUe bidrag ur fonden utgå tiU den som var mindre bemedlad och intagen antingen på Sabbatsbergs vård- och ålderdomshem eUer på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm, Destinatärekretsen ändrades tiU att avse på ålderdomshem i Stockholm eUer på sjukhus i samma stad intagna behövande pereoner. Det andra faUet gäUde en stiftelse som enUgt sin ureprungUga konstitution från mit­ten av 1700-telet skuUe användas tiU underetöd åt sjuka och fattiga per­soner utan hänsyn tiU kön eUer samhäUsgrupp, Under de senaste 50 åren hade emeUertid tiUämpats ett reglemente, enUgt vilket underetöd ur kas­san var förbehållna "behövande aktningsvärda fruntimmer" tUlhörande kategorien "pauvres honteux". Ändring medgavs som med avseende på destinatärekretsen innebar anpassning tiU de ureprungUga stetutema,

I flera faU där det i stiftelseurkunden var sagt att avkastningen skuUe användas för tillfäUiga bidrag tiU enskUda sjuka pereoner medgav Kungl. Maj:t höjning av föreskriven maximering av bidragsbeloppen,

TiU slut kan nämnas ett ärende, i vUket Kungl, Maj:t på ansökan med­gav att avkastningen av en sjuksköterekefond fick användas för ungdo­mens fosttan och utbUdning,

En del av stiftelsema med syfte att främja sjukvård hade även tiU uppgift att tiUgodose ändamål på området för åldringsvård. Stiftelser med uteslutande ändamål att lämna ekonomisk och annan hjälp åt åld­ringar är eljest talrikt förekommande. För medlens användning förat­sätts därvid i regel att underetödstegaren också är mindre bemedlad. På området för socialvård i övrigt finns dessutom många stiftelser med syfte att lämna hjälp åt mindre bemedlade vuxna pereoner, utan krav på att de skaU vara ålderetigna.

Uppförande och drift av pensionärehem, rekreationshem och liknande kräver nu för tiden ofte stora ekonomiska insatser. Åldringsvården åvUar dessutom numera det allmänna. Ansökningar om permutetion av stif­telseförordnanden tiU förmån för sagda ändamål förekonmier därför ofta, I regel begäre att avkastningen av medlen — i förekommande faU efter fastighetsföreäljning — skaU få användas för tiUfälUga underetöd åt behövande pereoner som tilUiör den i stiftelseurkunden angivna desti-

 

Prop. 1972:8                                                                        41

natärskretsen. Ansökningarna brukar nästan aUtid bifaUas, Exempelvis medgav Kungl, Maj:t att tiUgångama i två stiftelser med syfte att upp­föra och driva rekreationshem för resp, lantbrukarhustrur och pereo-nalen vid visst företeg i stäUet fick användas tiU bidrag tiU lanthusmöd­rars semesterresor och främjande av pereonalens rekreation, I ett annat fall beslöt Kungl, Maj:t i fråga om en donationsfastighet avsedd att brukas som "pensionsanstalt för fattiga borgare, deras änkor och bam", att tillgångama, efter fastighetens föreäljning, fick användas som bidrag tUl uppförande av ett helinackorderingshem för ogifte pensionärer.

Beträffande åtskUUga stiftelser med syfte att tUlhandediåUa pensioner eller andra penningbidrag åt behövande medgav Kungl, Maj:t på ansö­kan höjning av utgående belopp, Bettäffande en donation, avsedd att lindra dagavgifterna för sådana på ålderdomshem integna personer, vU­ka enUgt de vid tiden för donationens tillkomst gäUande reglema hade att betala för sig, medgav Kungl, Maj:t att avkastningen fick användas tiU trivselfrämjande åtgärder på ålderdomshemmet, I två faU tUläts ut­ökning av destinatärekretsen, varav i det ena faUet från att omfatte "änkor tiU timmermansbröder" tiU att även avse "timmermansbröder ävensom oförsörjda bam tiU sådana timmermansbröder". Ändringen var motiverad med att antalet änkor som kunde komma i fråga för bidrag enUgt bestämmelsema i stiftelseurkunden var ringa och att donationen därigenom blev utnyttjad i blott begränsad utsttäckning. Det andra fal­let avsåg en stiftelse som hade tiU ändamål att bereda understöd åt be­hövande ledamöter i visst samfund, föratvarande ledamöter eUer avUdna ledamötere änkor och bara, Kungl. Maj:t medgav att stadgama ändra­des så, att när särekUda skäl förelåg underetöd även fick beredas åt leda­mots eUer avUden ledamots frånskUda make.

Under året prövades 16 ärenden om ändring av stedgar för sociala företegsstiftelser. Det var i allmänhet fråga om pensionsstiftelser, Ansök­ningama motiverades med företegsfusioner och organisatoriska omlägg­ningar inom det eUer de berörda företegen, AUa ansökningama utom en biföUs. I den ansökan som länmades utan bifaU hade bettäffande en personatfond hemstäUts om stedgeändring av innebörd, att bidrag ur fonden skuUe utgå tiU vid bolaget anstäUda "tjänstemän" i stäUet för vid bolaget anstäUd "pereonal",

I ett femtiotal ärenden var fråga om stiftelser med syfte att främja bams och ungdoms fostran och utbUdning. Flertalet av dessa ärenden gäUde underetöd eUer stipendier åt elever inom vad som nu är den obU­gatoriska skolan jämte fackskolan och yrkesutbUdningen, Innebörden av vissa av Kungl, Maj:t i sådana sammanhang meddelade beslut om ändrad ändamålsbestämning framgår av följande sammanställning.

Gällande ändamål                  Medgivet nytt ändamål

pension åt lärarinna och underhåU    premier åt förtjänte elever inom

av skoUokal                          grandskolan

avlöning av lärare                  böcker tiU lärarnas handbokssam-

Ung
fattiga skolbams beklädnad eUer    premier åt förtjänta elever inom
bespisning eUer eljest understöd        grandskolan
åt sådana bam för att främja     bamdagsverksamhet
deras skolgång (17 fonder)      böcker tiU grandskolans bibliotek

premier åt lågstadieelever

 

Prop. 1972:8

42

 

Gällande ändamål

diverse skoländamål för i Västerås bosatta elever, främst premier men också beklädnad m. m, (14 fonder)

uppförande av ett barnhem i Hämösand

skoUnrättning för förskolebarn och för UtbUdning av flickor i söm­nad

stipendier åt elever i folkskolans högsta klass

soppkokningsanstalt för fattiga skolbarn, men av dessa endast de snäUaste och stiUsammaste och med helt uteslutende av de vanartiga

utsmyckning av skola, förettädes-vis med planteringar

gåva i form av en äppelträdsplante åt avgående folkskoleelev

dels stipendier och premier åt ele­ver vid kommunal meUanskola och StetUg realskola, dels under­stöd för att möjUggöra genom­gång av lantmanna- eUer lant-hushåUsskola (två fonder med samma donator)

bidrag åt flickor som under tid för studier i Stockholm bor i stif­telsen Elevhemmets flickpension

byggnadsändamål vid högre aU­mänt läroverk

Medgivet nytt ändamål

behovsprövade stipendier tiU ung­domar, vilka efter genomgång av obligatorisk skola bedriver fortsatte studier (13 fonder)

antingen årUga stipendier åt ele­ver vid stadens fackgymnasier, fackskolor m, fl, skolor eUer tiU-lämpning av bestämmelsema i B 4—7 kungl, brev 15,11,68 om awecklingsskolomas donations­fonder (tiUika sammanläggning av fondema tiU en fond)

uppförande av byggnad för bostä­der åt elever vid stadens icke obligatoriska skolor

behovsprövade stipendier tiU ung­domar, vUka efter genomgång av obUgatorisk skola bedriver fortsatta studier (3 fonder)

prenuum i teckning åt elev på hög­stadiet

premium i biologi åt en elev i klass 7

stipendie- och premiefonden får föras över tUl lantmanna- och lanthushåUsskolefonden och an­vändas för ändamål som avses med sistnämnda fond

stipendier åt unga flickor som stu­derar på annan ort än hemorten

byggnadsändamål vid folkhögskola

Dessutom kan nämnas en donation, vare ränteavkastning enUgt stif-telseurkimden skuUe disponeras för bidrag tiU driften av en folkhögskola, 1 särskUd ansökan hemstäUde delegerade för två församlingare kyrkoråd, såsom förvaltare av fonden, att tiUgångama skuUe få användas för ett församlingshemsbygge och för drift av församlingshemmet, Kungl, Maj:t länmade ansökningen utan bifaU.

Under året prövades i konselj endast ett mindre antal permutations­ärenden med anknytning tiU området för högre utbUdning. Det var i all­mänhet fråga om stipendiefonder. I två ärenden gällde permutationen

 

Prop. 1972:8                                                           43

utökning av destinatärskretsen, varav i det ena faUet från att avse "man­liga studerande av svensk arisk börd" till att avse "maidiga studerande som är svenska medborgare". Bettäffande fem stipendiefonder vid ka­rolinska institutet medgav Kungl. Maj:t med hänsyn tUl fondemas ringa storlek att — uten hinder av de för resp. fonder gällande bestämmel­sema — stipendier fick utdelas ur varje fond först när det för utdelning disponibla beloppet genom sammanläggning av två eller flera års avkast-mng uppgick tiU 500 kr.

Bettäffande permutation av stiftelseförordnanden tiU förmån för kyrk­Ug verksamhet kan av 1968 års konseljärenden nämnas följande. I vart och ett av två ärenden medgav Kungl. Maj:t att donation för uppförande av ny församlingskyrka i stället fick tas i anspråk för resteurering av den i föreamlingen befintUga kyrkan. Däremot lämnades uten bifaU en ansökan om tillstånd att för utvidgning och iordningstäUande av kyrko­gård ta i anspråk donationsmedel, som enligt stiftelseurkunden var av­sedda för uppförande av ett gravkapell på samma kyrkogård. Beträffan­de en stiftelse gäUde enhgt donationsbrevet att tiUgångama antingen skuUe vara grundplåt för anordnande av en friviUig hemhjälpsförening eUer, om sådan verksamhet inte kunde reaUseras, användas tiU årUga stipendier för utbUdning av lärare vid söndagsskolan, varvid endast av­kastningen fick tas i anspråk. Kyrkorådet i församlingen, som stod som mottegare av gåvan, bedömde intetdera ändamålet som praktiskt genom­förbart. På ansökan av kyrkorådet medgav Kungl, Maj:t att avkast­ningen av stiftelsens tiUgångar fick användas för inköp av bokverk tiU söndagsskoleverksamheten. Ändamålsbestämningen för en donation tiU inköp av böcker åt mindre bemedlade konfirmander medgavs ändrad tUl att avse även arbete bland församlingens ungdom, I ett ärende tiUät Kungl, Maj:t en missionsförening att — efter försäljning av två för främst predikoändamål donerade fastigheter, vilka numera var i dåUgt skick — använda avkastningen av inflytande köpeskUlingar för för­eningens verksamhet i allmänhet.

Från 1968 åre konseljbeslut om permutetion gäUande stiftelser för tiU­godoseende av andra ändamål än dem för vilka nu redogjorts återger uttedningen följande, KapiteltiUgångama i en stiftelse med uppgift att främja viss kommuns sommarkoloniverksamhet — vilken verksamhet kommunen inte längre ansåg behövlig — fick i stäUet användas för iordningstäUande av ungdomsgårdar i kommunen. Avkastningen av in-fl3rtande köpeskUling vid föreäljning av en fastighet som var skänkt att användas som ungdomsgård i en kommun fick användas som bidrag till driften av en inom samma kommun av det aUmäna nyuppförd ungdoms­gård. Stipendier åt unga konstnärer om vardera 6 000 kr, fick höjas tiU 12 000 kr, SlutUgen bör nämnas en donationslånefond tiU förmån för mindre bemedlade jordbrakare, med angivet syfte att möjliggöra upp­arbetande av mindre jordbrakslägenheter för att därigenom bereda ve­derbörande låntegare ett eget hem, Kungl, Maj:t medgav att avkast­ningen av donationsmedlen fick användas för kureverksamhet i fortbU-dande syfte, studieresor, stipendier för studier samt liknande för att be­reda i förste hand nytiUttädande och yngre jordbrukare tillfäUe att ge­nom vidgade kunskaper följa utvecklingen inom jordbruket.

För försäljning av donationsfastighet fordras per­mutetion, om det i stiftelseurkunden finns en bestämmelse om att fast egendom som tUlhör stiftelsen inte får säljas. Utan en sådan bestäm­melse får krav på permutätion anses föreUgga även i faU där stiftelsen i

 

Prop. 1972:8                                                                        44

överensstämmelse med föreskrift i urkunden använder donerad fastig­het för viss verksamhet eUer där enUgt urkunden fastighetens avkast-nmg skaU vara det ekonomiska underlaget för det arbete som stiftelsen bedriver.

Fråga om ändrad ändamålsbestämning är oftä sammankopplad med fråga om fastighetsföreäljnmg. Det vanligast åberopade motivet för för­säljning är att fastighetens åbyggnader befinner sig i dåUgt skick och inte längre fyUer sitt ändamål på tiUfredsstäUande sätt. Det kan också vara så att efterfrågan numera har upphört på sådana tjänster som stiftelsen tillhandahåUer genom fastigheten. Även andra orsaker, t.ex, att det aU­männa numera utövar verksamhet av samma eller motsvarande slag som stiftelsen, kan föranleda denna att vUja ge sitt arbete sådan ändrad inriktning att behov inte längre föreUgger av en i kapitalet ingående fastighet, EmeUertid ansöks ofte om medgivande till försäljning av do­nationsfastighet även utan samband med ändrad ändamålsbestämning. Det gäUer bl, a, i sådana faU där fastigheten bara är det ekonomiska underlaget för stiftelsens verksamhet och stiftelsen viU ha sina medel omplacerade, t, ex, i värdepapper. Motivet kan vara att fastigheten nu­mera ger dåUg avkastning. Som ett ytterUgare ibland åberopat skäl tUl föreäljning av donationsfastighet kan nämnas att kommunen behöver marken för t, ex, bostadsbebyggelse eUer fritidsändamål,

I sådana faU som sagts nu medger Kungl, Maj:t i praxis tillstånd tUl föreäljning. En viss konttoU utövas därvid över att försäljningen inte sker tiU lägre belopp än som objektivt kan bedömas vara rimUgt, Oftä anger stiftelsen redan i ansökningen det pris som man tänker begära för fastigheten eUer som man redan har en preliminär överenskommelse om med bUvande köpare, Kungl, Maj:t brukar då, om särskUda skäl inte föranleder annat, medge att föreäljning får ske tiU lägst det pris som är angivet i ansökningen. Normalt föreskrivs annare i tiUståndsärende att föreäljningen skaU föregås av sakkunnig, opartisk värdering, att köpe­skiUingen inte får underetiga vid sådan värdering åsätt saluvärde samt att bUvande köpeavtal skaU underetäUas länsstyrelsen för godkännande. Även i sådana faU där priset finns angivet redan i ansökningen och god­tas av Kungl, Maj:t förekommer det att Kungl. Maj:t kräver att bUvan­de köpeavtal skaU granskas av länsstyrelsen.

Vid tillstånd tiU föreäljning av stiftelse tillhörig fast egendom förord­nar Kungl, Maj:t i regel att köpeskillingen skaU tillföras stiftelsens kapi­tal eUer, om sådant inte finns förut bUda ett kapital hos stiftelsen, varav avkastningen — sedan en tiondel lagts tiU kapitälet — får användas för med stiftelsen avsett ändamål. Blott undantägsvis medger Kungl, Maj:t att köpeskillingen får förbrukas.

Under år 1968 prövade och biföU Kungl Maj:t 21 ansökningar om ändring av förvaltningsbestämmelse. I tte av ärende­na var främst fråga om förenkUng och modemisering av städgama, i fyra om styrelsens sammansättning och formema för utseende av styrel­seledamöter samt i fem om formema för utseende av revisorer. Åter­stående nio ärenden gäUde flyttning av förvaltningen från en statiig myndighet tiU en annan statUg myndighet eUer från en kommunal instens tiU en annan kommunal instans eUer från egen förvaltning tiU förvaltning av antingen kommunal instans eUer privat organisation eUer — i ett f aU som gäUde flera stiftelser — en för stiftelsema gemensam styrelse.

Ansökningar om sammanläggning av fonder prövades i elva faU av Kungl. Maj:t under år 1968, Tre av ansökningama gäUde

 

Prop. 1972:8                                                           45

fusion av fonder som enligt resp. stiftelseurkund tjänade sanuna ända­mål. I fyra av de övriga ärendena var fråga om sammanläggning av två fonder med delvis olika syften men där donator var en och samma per­son. Ansökan om sammanläggning motiverades i varje särskUt fall med att ändamålet med den ena av fondema inte längre var aktueUt, Därvid ansågs stä bäst i överensstämmelse med donatore vUja att tiUgångama i den numera "onyttiga" fonden fördes över tiU den andra av honom stiftede fonden för att disponeras för det med denna fond avsedda ända­målet, YtterUgare meddelades fyra beslut om sammanläggning av fond med tiU densamma hörande besparingsfond, I vart och ett av dessa faU var fråga om samma givare och i princip även samma ändamål. Bespa­ringsfond är nämUgen i regel konstraerad så att viss del av dess tiU­gångar skaU föras över till huvudfonden, när besparingsfondens medel

— som inte får tas i anspråk för löpande ändamål — har nått upp tiU
viss nivå.

Nio konseljbeslut om upplösning av stiftelse, innebäran­de att tiUgångarna fick förbrukas i sin helhet, meddelades under år 1968, Av dessa ärenden kan här nämnas följande, Bettäffande en av en skolklass­förening instiftad resestipendiefond om ca 1 000 kr, tiU förmån för elevema vid en numera nedlagd privatskola medgav Kungl, Maj:t på ansökan av föreningen att tUlgångama fick användas för att bereda en svårt handikappad medlem av föreningen möjUghet tiU rekreations- och rehabUiteringsresa eUer eventuellt tiU inköp av en elektriskt driven raU-stol, I ett annat faU var fråga om en kapitalfond, vare ränteavkastmng skuUe utdelas som årUga understöd tiU en eUer två från dåvarande gym­nastiska centtalinstitutet utexaminerade kvinnUga elever, i förete hand infödda finska kvinnor, vilka under utövande av sitt yrke förlorat arbets­kraft och förmåga att föreörja sig. Kungl. Maj:t medgav att kapitelet

— som utgjorde 1 070 kr, — fick i sin helhet utdelas som stipendium
tiU en utexaminerad kvmnlig sjukgynmast av finsk härkomst som var
i behov av ekonomiskt stöd, I fråga om ett testementerat kapital om
ca 5 000 kr,, varav den årUga räntan skuUe utdelas tiU en av huvud­
mannen för testetoremas släkt utsedd behövande person tiUhörande
sanoma släkt, medgav Kungl, Maj:t att hela kapitalet fick utbetalas till
en sådan behövande pereon som avsågs i testementet och utsetts av
huvudmannen, EnUgt ett testementariskt förordnande från år 1790
skuUe avkastningen av ett kapital användas tiU årUgt understöd med
visst belopp åt tolv angivna pereoner och efter deras död åt deras nära
anhöriga. Om inga anhöriga fanns skuUe understödet gå tiU ett stock-
holmsbam, medan eventueUt överskjutande medel skuUe få användas tiU
att underetödja "Maria Magdalena församUngs fattighus". Vid besluts-
tiUfäUet utgick underetöd tiU tio pereoner med 66 kr, 67 öre per år tUl
var och en, Kungl, Maj:t förordnade att testamentsfonden skuUe av­
vecklas genom inköp av lika stora Uvräntor tiU var och en av dessa per­
soner. En stiftelse kaUad Olycksfallsfonden för Gotiand hade tUl ända­
mål att länma ekonomisk hjälp tiU mindre bemedlade, vUka genom
eldsvåda eUer annan olyckshändelse såsom förlisning, förlust av fiske­
redskap m.m, eUer på grand av inttäffad kroppsskada förlorat sin
arbetsförmåga och därigenom råkat i ekonomisk nöd, Kungl, Maj:t
fann hinder ej möta mot att stiftelsen upplöstes och dess tiUgångar över­
fördes till stiftelsen Gotländska röda korsets katastroffond, som bedrev
liknande verksamhet.

 

Prop. 1972:8                                                           46

Bilaga 2

1   Förslag tiJI Pennutationslag

Härigenom förordnas som följer.

1 § Kan bestämmelse, som enskUd meddelat i gåvobrev, testamente,
stiftelseurkund eUer liknande handling, på grund av ändrade förhåUan­
den ej längre iakttegas eUer har bestämmelsen bUvit uppenbart onyttig
eUer uppenbart stridande mot utfårdarens avsikter eUer föreUgger annat
särskUt skäl, kan bestämmelsen på ansökan genom permutetion ändras
eUer upphävas eUer undanteg medges för särekUt faU.

Innebär permutetion ändring av det ändamål som skaU tiUgodoses med viss egendom, skaU det nya ändamålet så nära som möjUgt över­ensstämma med det ursprungUga ändamålet,

2    § Fråga om permutation prövas, såvitt rör fideikommissförordnan­de, av fideikommissnämnden och i annat faU av kammarkoUegiet,

3    § Rör ärende om permutetion ändrad ändamålsbestämning för egen­dom av mera betydande värde eUer fråga av väsentiig betydelse utöver det ärende som prövningen avser, skaU fideikonunissnänmden eUer kanomarkoUegiet med eget ytttande överlänma ärendet tiU Konungen för avgörande,

4    § Talan mot fideikonunissnämndens eUer kammarkoUegiets beslut enUgt denna lag föres hos Konungen genom besvär.

5    § Denna lag gäUer ej sådan pensions- eUer personalstiftelse som avses i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Denna lag ttäder i kraft den 1 juU 1972,

2   Förslag tiD

Lag om upphävande av förordningen den 3 april 1810, huruledes rät­telse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikomiiussegendom kommer att iakttagas

Härigenom förordnas, att förordningen den 3 april 1810, huruledes rät­telse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideUcommissegendom konuner att iakttegas skaU upphöra att gäUa vid utgången av juni 1972, Bestäm­melsema om fardag äger dock fortfarande tiUämpning,

' Senaste lydelse 1926: 37.

 

Prop. 1972:8                                                                        47

Utdrag av protokoU, båUet i lagrådet den 4 januari 1972.

Närvarande: justitierådet ALEXANDERSON, regeringsrådet KLAC­KENBERG, f. d. regeringsrådet ÖHMAN, justitierådet WALBERG.

Enligt lagrådet den 23 december 1971 tillhandakommet utdrag av protokoU över justitieärenden, håUet inför Hans Maj:t Konungen i stets­rådet den 3 december 1971, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets ytttande skuUe inhämtas över upprättede förelag tUl 1) permutationslag, 2) lag om upphävande av förordningen den 3 april 1810, huruledes rät­telse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakt­tagas.

Förelagen, som finns bUagda dette protokoU, hade inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingegerd Sarman.

Lagförelagen föranledde följande yttranden inom lagrådet:

Förslaget till permutatioiKlag

1§ Lagrådet:

I förete stycket av förevarande paragraf anges tte kvalificerade för­utsättningar för permutätion, nämUgen att, på gnmd av ändrade förhål­landen, bestämmelse ej längre kan iakttegas eUer bUvit uppenbart onyttig eUer bUvit uppenbart stridande mot utfärdarens avsikter. Här­jämte anger lagtexten att permutetion får ske om "annat särekUt skäl" föreUgger.

Av den redogörelse för praxis, som lämnas i en bilaga tiU remisspro­tokoUet framgår, att de tre kvalificerade föratsättningama för permu­tetion knappast har aktuaUtet för fideikommissförordnandena. Flertelet ärenden om permutation av fideikommissförordnande synes sålunda avse rätt att ta i anspråk egendom som hör till fideikommisset och skäl för ianspråktegande är vanUgen att innehavaren behöver medel för byggnadsarbeten på den tUl fideUcommisset hörande fäste egendomen eUer för betalning av skatt

Avsikten är tydUgen, att permutetion av fideikommissförordnande skaU kunna grundas på den aUmänna föratsättningen "särskUt skäl". Dette innebär emellertid i själva verket, att lagtexten — i motsats tUl

 

Pn>p. 1972:8                                                                       48

1810 års förordning — inte ger någon ledning i fråga om föratsättning­ama för permutetion av fideikommissförordnande. Att märka är nänUi­gen, att med "särekUt skäl" inte kan åsyftas någon begränsning tiU skäl liknande de i paragrafen förat angivna.

Det sagda ger vrid handen att lagen i själva verket inte ger någon av­gränsning av området för permutationsrätten. Företa stycket säger egentUgen endast, att permutetion får ske när särekUt skäl föreUgger.

Med hänsyn tiU det förat anförda kan det ifrågasättas om inte den bäste lösningen skuUe vara att lämna fideikommissförordnandena utan­för permutetionslagen. Härför kunde också tala, att flertalet av dessa ärenden är av en helt annan typ än övriga permutationsärenden och att fideikommissärendena på grund av fideikommissens aweckling kommer att efter hand upphöra.

Om fideikommissen skuUe lämnas utenför permutetionslagen, Ugger det närmast tiU hands att bibehåUa 1810 års förordning i dess heUiet och med ändring av förordningen föreskriva att ansökningar som avses i förordningen skaU, i varje faU när fråga är om fideikommiss enUgt 1 § awecklingslagen, inges tiU fideikommissnämnden och prövas av denna. Härigenom skuUe vinnas att de skUda föratsättningama för permuta­tion av fideikommissförordnanden aUtjämt direkt framgår av författ­ningstexten.

Med hänsyn tiU att handläggningen av permutationsärenden skaU ankomma på endast två myndigheter och att den fasta praxis som nu råder på området är avsedd att bibehåUas finner lagrådet emeUertid icke anledning att hemstäUa om ändrad utformning av förslaget i nu förevarande avseende,

2§ Lagrådet:

Av motiven synes framgå, att avsikten är att området för fideikom-missnämndens befattning med permutationsärenden skaU vara begränsat tiU fideikommiss som avses i 1 § awecklingslagen. Denna ståndpunkt synes böra komma tiU uttryck i texten till förevarande lag.

Den föreslagna permutetionslagen avser endast av enskUd gjorda dis­positioner, Dette innebär att frågor om förändring av förordnande, som gjorts av annan än enskild, aUtjämt ankommer omedelbart på Kungl, Maj:ts prövning,

3§

Alexanderson, öhman, Walberg:

Bettäffande de faU, när understäUning bör ske, anföres i den aU­männa motiveringen, att Kungl, Maj:t bör avgöra dels ärenden som rör betydande ekonomiska värden, t. ex. fråga om ändrad ändamålsbestäm-

 

Prop. 1972: 8                                                          49

ning för en stiftelse med stora kapitaltiUgångar, dels ärenden där det
uppkommer frågor av principieU betydelse, som får räckvidd utöver det
akttieUa ärendet Vi delar uppfattningen att underetällning bör ske i de
nyss angivna faUen. överhuvud synes underetällning aUtid böra ske, när
ärendet kan sägas vara av särekUd vikt ur allmän synpunkt. Den räck­
vidd, som en bestämmelse om underetällning enUgt det anförda bör äga,
skuUe bättte komma fram, om förevarande paragraf ges följande av­
fattning: "SkuUe frågan om permutetion avse egendom av mera bety­
dande värde eUer annare vara av särekUd vikt ur aUmän synpunkt, skaU
fideikommissnämnden---- för avgörande."

Klackenberg:

Jag delar uppfattningen att den av övriga ledamöter föreslagna jämk­ningen i lagtexten utgör en förbättring men viU tUlägga följande.

Det egentUga syftet med den i 3 § givna begränsningen av delegatio­nen torde vara att vederbörande myndighet icke skaU äga medge per-mutetioner, som medför mera betydande ekonomiska förändringar eUer innefattar avgörande av prejudicieU betydelse, Kungl. Maj:t har velat förbehåUa sig sådana avgöranden. En dylik avgränsning synes mig i sak befogad. För tiUgodoseende av det syftet förefaUer överflödigt att så­som den föreslagna lagtexten närmast ger vid handen, samtUga ansök­ningar av angiven innebörd skaU prövas av Kungl, Maj:t, aUtså även sådana ansökningar som enUgt myndighetens bedömande bör avslås. Detta skuUe innebära att så snart i en ansökan har ifrågasatts någon avvikelse från hittills gäUande permutetionspraxis hur omöjUg den än är, varje sådant ärende skuUe behöva bU föremål för Kungl, Maj:ts pröv­ning. Det förefaUer vara en ganska meningslös begränsning i den med lagförelaget åsyftade delegationen. Någon motivering härför fram­går ej heUer av renussprotokoUet, I de faU myndigheten fiimer ansökan böra avslås, borde det kunna räcka med att ärendena kan föras tiU Kungl, Maj:t besvärevägen.

Med utgångspunkt från att meningen med den föreslagna lagen är att i möjUg mån avläste Kungl. Maj:t prövningen av onödiga ärenden anser jag det förtjäna övervägas att 3 § ges det huvudsakUga innehåUet att om myndighet som i 2 § sägs fmner permutetion böra medgivas, som medför ändrad användning för egendom av mera betydande värde eUer annars är av särekUd vikt ur allmän synpunkt, skaU myndigheten med eget ytttande överlämna ärendet tiU Konungen för avgörande,

I förbigående må här även beröras en i renussprotokoUet icke behand­lad fråga, nämUgen om behov kan tänkas föreUgga av ett stadgande, en­Ugt vUket Kungl, Maj:t skuUe äga på förhand förbehåUa sig prövning­en av viss permutetionsfråga eUer viss grapp av sådana frågor, I sam­band med kommunindelningsreformen ansågs 1952 påkaUat att meddela enhetiiga bestämmelser för en decentraliserad prövning av de ändringar

 

Prop. 1972:8                                                           50

i vissa donationsbestämmelser som reformen föranledde, I brist på ÖverbUck i vad mån en liknande situation framdeles kan uppkomma har jag endast velat anmäla att, därest Kungl, Maj:t skulle finna behov före­Ugga av dyUkt förbehåU, stadgande härom bör intagas under denna pa­ragraf.

Förslaget tiU lag om upphävande av 1810 års förordning

Lagrådet:

Lagrådet anser att det av rabriken tUl lagen bör framgå att upphä­vandet avser endast viss del av förordningen.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

 

Prop. 1972:8                                                                        51

Utdrag av protokollet över justitieärenden, håUet inför Hans Maj:t Konongea i stetsrådet på Stockholms slott den 4 februari 1972.

Närvarande: Ministem för utrikes ärendena WICKMAN, stetsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEUER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LIDBOM, FELDT.

Stetsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrå­dets övriga ledamöter dels lagrådets ytttande över förslagen tUl

1)    permutationslag,

2)    lag om upphävande av förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom konuner att iakttagas,

dels frågor om anslag.

Författningsförslag

Föredraganden redogör för lagrådets ytttande och anför.

Lagrådets förslag till förtydligande av 2 § permutetionslagen torde böra godtas. Jag instämmer i vad lagrådet i anslutning tiU denna para­graf har anfört om prövning av permutetionsfrågor rörande förord­nande som har gjorts av annan än enskUd.

Vad gäUer 3 § permutationslagen delar jag lagrådets uppfattning att permutetionsärende bör understäUas Kungl. Maj:t om det kan sägas vara av särekUd vikt från aUmän synpunkt Paragrafen bör utformas i sakUg överensstänunelse med vad flertalet av lagrådets ledamöter föreslagit.

Med anledning av vad lagrådet har emfört om förslaget tiU lag om upphävande av 1810 års förordning förordar jag att författningen i det ämnet i stället utformas som en lag om ändring i förordningen.

Vissa redaktioneUa ändringar bör vidare göras i förslaget tUl per­mutetionslag.

Anslagsberäknii m. m.

I årets stetsverksproposition (prop. 1972:1 bU, 4 s, 9) har anslaget för budgetåret 1972/73 tiU FideUcommissnämnden beräknats med ett preliminärt belopp om 220 000 kr, i avvaktan på en särskUd proposi­tion i ämnet.

 

Prop. 1972:8                                                           52

1970/71 Utgift        62 971         Reservation            90 602

1971/72 Anslag       84 000

1972/73 Förelag    220 000

Fideikommissnänmden har beräknat medelsbehovet för budgetåret 1972/73 tiU 81 000 kr. med hänsyn tiU den reservation som finns under anslaget. Nämndens anslagsberäkning avser oförändrad organisation och tar ej hänsyn tiU kostnader som uppstår, om beslutanderätten i permutetionsärenden rörande fideikommiss överföre tUl nämnden.

Med hänsyn tiU de nya uppgifter som avses att läggas på nämnden bör i nämndens kansU finnas en tjänst som chef för kansUet och före­dragande i nämnden, I avvaktan på att erfarenhet vunnits av den nya organisationen bör denna tjänst vara en arvodestjänst.

Jag har beräknat medel för budgetåret 1972/73 för ovannämnda arvodestjänst och en bittädestjänst samt för övriga kostnader för nämndens verksamhet. Anslaget bör föras upp med 220 000 kr.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemstäUer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

dels att antega förelagen, med vidtegna ändringar, tiU

1)   permutationslag,

2)   lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iaktta­gas,

dels att tiU Fideikommissnämnden för budgetåret 1972/73 under andra huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 220 000 kr.

Med bifaU till vad föredraganden sålunda med instänunande av stetsrådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU riksdagen skaU avlåtes proposition av den lydelse bUaga tiU dette protokoll utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

MAKCUS BOKTR. STHLM 1071     7101 tit