Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1972 Prop. 1972:75

Nr 75

Kungl. Maj:ts proposition angående försvarets fortsatta biriktning m. m. given Stockholms slott den 18 febraari 1972.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av protokoUet över försvarsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1970 års försvarsutrednings betänkande (SOU 1972:4) Säkerhets- och försvarspolitiken lämnas i propositionen förslag till riktlinjer för den fortsatta inriktningen av totalförsvaret. För perioden 1972/73-1976/77 föreslås en planeringsram för det mUitära försvaret om 32 350 mUj. kr. och för civilförsvaret om 590 milj. kr.

Förslag läggs också fram om avkortad grundutbildning m. m. för värnpliktiga m. fl. och om förbättrade värnpliktsförmåner. Förslagen medför ändringar i värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst och familjebidragsförordningen (1946:99).

I propositionen redovisas vidare slutliga ramberäkningar för det militära försvaret och civUförsvaret för budgetåret 1972/73. Beräkningarna innebär en utgiftsram för det militära försvaret om 6 951,7 milj. kr. och för civilförsvaret om 126,8 milj. kr. Slutliga förslag läggs också fram beträffande vissa anslag som har tagits upp med beräknade belopp i prop. 1972:1 (bU. 6). Sammanlagt begärs 6 600 845 000 kr., varav 6 298 844 000 kr. på driftbudgeten och 302 001 000 kr. på kapitalbudgeten.

1 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 75

Prop. 1972:75

Förslag till

Lag om ändring i vämpliktslagen (1941:967)

Härigenom förordnas, att 27 § I mom. värnpliktslagen (1941:967) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

27 §

1. De värnpliktigas utbildningstid

VärnpliktsutbUdningen utgöres av grundutbUdning och repetitionsutbildning. RepetitionsutbUdningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till befattning för menig
eller underbefäl, skall fullgöra grundutbildning som omfattar

a) vid armén och kustartilleriet högst trehundrafyrtiofem dagar,

b) vid flottan och flygvapnet högst trehundrasextiofyra dagar. Värnpliktig, som skall utbildas till särskilt kvalificerad befattning för

mening eller underbefäl, kan åläggas gmiidutbildning under högst fyra-hundrafemtio dagar.

Värnpliktig, som uttagits förutbildning till befattning för underofficer eller tUl civUmUitär eller civU befattning för officer, skall fullgöra grundutbUdning under högst fyrahundrafemtio dagar. För värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning för officer, omfattar grundutbildningen högst femhundrafyrtio dagar.

Tid för gmndutbUdning må Tid för grundutbildning må

icke understiga tvåhundratrettio- icke understiga tvåhundra dagar. fem dagar.

B. Värnpliktig skaU fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.
Värnpliktig i befattning för menig eller underbefäl skall, om annat ej

följer av vad som sägs nedan, fullgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst

a) vid armén och kustartilleriet etthundrafem dagar eller, i underbefälsbefattning eller kvalificerad befattning för menig, etthundratjugofem dagar,

b) vid flottan nittio dagar eller, i underbefälsbefattning, etthundratjugofem dagar,

c) vid flygvapnet nittio dagar eller, i kvalificerad underbefälsbefattning, etthundratjugofém dagar.

Värnpliktig i befattning för menig eller underbefäl på stamstridsfartyg vid flottan eller i annan särskild befattning för menig eller underbefäl

'Lagen omtryckt 1969:378 Senaste lydelse 1971:169

Prop. 1972:75 3

som Konungen bestämmer skaU fullgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst etthundratjugofem dagar eller, i underbefälsbefattning eller kvalificerad befattning för menig, högst etthundrasextio dagar.

Värnpliktig i underofficers- eller officersbefattning skaU fullgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst etthundrasextio dagar vid armén och marinen samt högst etthundratjugofem dagar vid flygvapnet.

För värnpliktig i befattning som kompanichef eller kompanikvartermästare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materidre-dogörare kan den sammanlagda tiden för krigsförbandsövningar överskridas med högst tio dagar.

Krigsförbandsövning får omfatta högst trettiofyra dagar.

Konungen äger bestämma att tiden för en krigsförbandsövning får tagas i anspråk för en fackövning. Konungen äger också bestämma att en krigsförbandsövning för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg vid flottan uppdelas i högst fyra delövningar.

C. Värnpliktig i underofficers- eller officersbefattning samt, enligt
Konungens bestämmande, annan värnpliktig kan åläggas att fullgöra
högst tre eller vid flygvapnet högst fem särskilda övningar.

Särskilda övningar skola fullgöras under sammanlagt högst trettiotre dagar.

Särskild övning får omfatta högst elva dagar.

Värnpliktig, som vid förband skall fuUgöra uppgift av särskUd betydelse för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad vid förband, vars mobUisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kortare tid än som gäller för huvuddelen av krigsmaktens förband, kan åläggas att fullgöra högst fem mobUiseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar.

Konungen äger bestämma att tiden för särskild övning får tagas i anspråk för särskUd fackövning.

D. Värnpliktig som uttagits för utbildning enligt 6 § kan efter egen
ansökan antagas för bistånds- och katastrofutbUdning. Den som antagits
för sådan utbildning skall fullgöra grundutbUdning under högst 450 dagar
samt repetitionsutbildning under minst 90 och högst 160 dagar. Repeti
tionsutbildningen kan fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

Prop. 1972:75

Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom förordnas, att 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5§'

Vapenfri tjänstepliktig är skyl-     Vapenfri tjänstepliktig är skyl
dig att för sin utbUdning tjänst- dig att för sin utbildning tjänst
göra fyrahundrafemtio dagar. Den göra minst fyrahundra och högst
som skall utbildas till särskilt kva-   fyrahundrafemtio dagar. Tjänstgö-
lificerade uppgifter kan dock åläg- ringen   kan   fördelas i omgångar
gas tjänstgöring under femhundra-     över hela värnpUktstiden.
fyrtio dagar.   Tjänstgöringen kan
fördelas    i    omgångar   över   hela
värnpliktstiden.

Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967), får även vapenfri tjänstepliktig kallas tUl tjänstgöring. Tjänstgöringstiden får icke överstiga etthundraåttio dagar, om tjänstgöringen föranledes av inkallelse av värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. värnpliktslagen.

Om tUlgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid beräkning av tiden för tjänstgöring enligt denna lag och av fuUgjord vapenfri tjänst vid beräkning av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar Konungen bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

' Senaste lydelse 1971:167

Prop. 1972:75

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 18 februari 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om försvarets fortsatta inriktning m. m. och anför.

Försvarets fortsatta inriktning Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tUlkaUade jag i november 1970 sakkunniga för att utreda det militära försvarets och civilförsvarets utveckling m.m. — 1970 års försvarsutredning'. Utredningen har i januari 1972 avlämnat betänkandet (SOU 1972:4) Säkerhets- och försvarspolitiken.

TiU grund för utredningens bedömningar av de säkerhetspolitiska frågorna har legat bl. a. de rapporter som har avlämnats av krigsmaktens, befolkningsskyddets och det ekonomiska försvarets miljöutredningar. Till utredningen har vidare överlämnats de perspektivplaner för perioden 1972/73-1986/87 och programplaner för perioden 1972/73-1976/77 som överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen har upprättat för det militära försvaret resp. civilförsvaret. Dessa planer har utredningen utnyttjat som underlag för sina bedömningar av det mUitära försvarets och civilförsvarets fortsatta utveckling m. m.

Miljöstudier

Vid förberedelserna för det nya planeringssystemet inom försvaret har stor vikt lagts bl. a. vid att tidigt ta fram s. k. styrande angreppsfaU. Dessa är avsedda att utnyttjas för att närmare exemplifiera och precisera sådana framtida situationer som försvaret bör inriktas på att möta.

Kungl. Maj:t uppdrog i november 1967, mars 1968 och juli 1969 åt överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen resp. överstyrelsen för ekonomiskt försvar att fortlöpande och som ett led i övrig studieverksamhet

' Ledamöterna av riksdagen Gunnar Lange, ordförande, Torsten Gustafsson, Bengt Gustavsson, Olle Göransson, Allan Hernelius och Sven Wedén

Prop. 1972:75 8

bedriva miljöstudier. Dessa skulle ske i samråd med övriga berörda myndigheter.

1 de anvisningar som sedermera lämnades för miljöstudierna gavs följande gemensamma utgångspunkter.

Svensk försvarspolitik syftar bl. a. till att försvaret vid en konflikt i Europa mellan stormakter skall ha sådan styrka och sammansättning att angrepp mot Sverige inte skall bedömas lönsamt för någon. Det svenska försvaret har därvid den önskade fredsbevarande förmågan. Vid bedömandet av vUka militära resurser som erfordras för att nå detta mål är utgångspunkten att en stormakts mål och resursinsats vid angrepp är begränsade i förhållande till hans allmänna säkerhetspolitiska mål och totala nationella resurser. Detta innebär dels att endast en mindre del av angriparens totala resurser sätts in mot Sverige och dels att angriparens värdering av olika resursslag inför ett angrepp huvudsakligen bestäms av andra säkerhetspohtiska och strategiska överväganden än hänsyn till insatsen mot Sverige. Sådana situationer karaktäriseras av att en stormakt som överväger angrepp i sin planering i första hand måste ta hänsyn till en redan pågående, väntad eller tänkbar konflikt med en annan stormakt.

Dessa utgångspunkter kompletterades med allmänna anvisningar om de problem som miljöstudierna borde inriktas på. För mUjöstudierna inom krigsmakten angavs därvid bl. a. att de angreppsfall som leder till invasion från en stormakt borde utgå från sådana utvecklingar inom den internationella mUjön och sådana situationer där tidigare nämnda förutsättningar är för handen. Studierna skulle också ge ett ytterligare underlag för bedömningar av krigsmaktens fredsbevarande förmåga i oUka angreppsfall. Denna förmåga borde bedömas utifrån de värderingar av lönsamheten av ett angrepp som den presumtive angriparen tänks utföra. Lönsamheten borde därvid bestämmas utifrån värdet av de olika politiska fördelar angriparen vill nå med angreppet och de olika uppoffringar (kostnader) som angreppet kan medföra för honom pä kort och längre sikt. Studierna borde också medge bedömningar av hur ohka kostnadshänsyn kan påverka den strategiska uppläggningen av ett angrepp mot Sverige.

1 anvisningarna för mUjöstudierna inom befolkningsskyddet och det ekonomiska försvaret erinrades om att vår försvarspolitik grundas på att stormakternas medvetenhet om konsekvenserna av ett kärnladdningskrig leder till ett försiktigt agerande från deras sida och en strävan att behålla kontroUen över krigsnivån. En konflikt mellan stormakterna i Europa kan därför inledas med en insats av konventionella stridskrafter, varvid det konventionella kriget kan ge tid för förhandlingar mellan parterna i syfte att avveckla konflikten. Sverige kan emellertid inte bortse från möjligheten att en mUitär konflikt mellan stormakterna i Europa inleds genom att kärnvapen insätts direkt eller kommer att trappas upp till en nivå där båda parter utnyttjar kärnvapen i stor skala. Skulle Sverige angripas i dessa lägen finns inte de politiska restriktionerna för kärnladdningsinsatser mot vårt land. Åtgärder måste därför vidtas för att minska följdverkningarna av de kärnladdningsanfaU som i sådana faU kan komma

Prop. 1972:75 9

att sättas in mot vårt land. Enligt anvisningarna kan vid planeringen inte heller helt bortses från att en stormakt i en framtid skulle kunna få en sådan handlingsfrihet i Europa, att angrepp mot små nationer blir möjliga utan inblandning från andra stormakter. Särskilt i sådana situationer kan dock en stormakt söka nå avsedda fördelar med politiska medel, vid behov i förening med hot om mUitära repressalier, främst en kärnvapeninsats.

De återgivna anvisningarna gav sammantagna en översiktlig bild av regeringens syn på inriktningen av svensk försvarspolitik. Därutöver lämnades mera detaljerade anvisningar beträffande de huvudtyper av angreppsfall som skulle utarbetas.

För att genomföra miljöstudierna tillsatte överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar var sin arbetsgrupp, benämnd krigsmaktens miljöutredning (KMU), befolkningsskyddets miljöutredning (BMU) och ekonomiska försvarets miljöutredning (EMU). I utredningarna ingick bl. a. företrädare för berörda departement och myndigheter samt försvarets forskningsanstalt. Samverkan underlättades genom att några personer var ledamöter i flera utredningar.

1 det följande lämnas en kortfattad redovisning för några väsenthga moment i mUjöutredningarnas bedömningar av de internationella utveck-Ungsmöjlighetema. Först behandlas därvid en av de tre miljöutredningarna gemensamt utarbetad översikt rörande bedömda militärpolitiska, strategiska, ekonomiska och tekniska utvecklingslinjer i omvärlden. Översikten omspänner tiden fram tiU 1980-talets mitt.

De tekniska förutsättningarna för de nya metoder och produkter, som tas i bruk fram till mitten av 1980-talet, är enligt miljöutredningarna i flera fall kända. Den tekniska utvecklingen bedöms emellertid — liksom tidigare — komma att få nya tillämpningsområden.

Genom bl.a. avancerad elektronik får man bättre metoder för informationsbehandling och processtyrning. Detta påverkar samhället i dess helhet. I-ländernas näringsliv speciaUseras och automatiseras allt mer. Industrier koncentreras tUl allt större, ofta multinationella enheter, förlagda till länder med marknadsmässiga, politiska, transporttekniska och/eller andra fördelar. Lagringen i alla led från råvaruproducent till konsument minskar. Ländernas beroende av varandra ökar i snabb takt. Strukturomvandlingen väntas medföra att antalet sysselsatta minskar inom jordbruk och industri men ökar inom servicenäringarna. Urbaniseringen väntas fortgå. Miljöförstöringen skapar allt fler akuta problem och de ökade kunskaperna om verkningarna kommer troligen att medföra ökad internationell samordning.

Befolkningen kommer att fördubblas på 20 å 30 år för flertalet u-länder. Stark inre oro och instabilitet i dessa länder är sannolik.

Jordens kända råvarutillgångar är ojämnt fördelade. Nu kända fyndigheter av råolja beräknas räcka i 20 år. Härutöver finns troligen ännu okända reserver. En intensiv prospekteringsverksamhet pågår inom de

Prop. 1972:75 10

arktiska områdena och i grunda delar av världshaven. Trots snabb utbyggnad beräknas atomkraften vid mitten av 1980-talet komma att bidra med endast 8 % av världens energiproduktion, medan oljan beräknas svara för 40 %. Kontroll över oljan kommer därför även vid periodens slut att vara ett viktigt politiskt mål.

I ett säkerhetspoUtiskt perspektiv utgör den tekniska och ekonomiska utvecklingen en i flera hänseenden dynamisk faktor. Konkurrens om både råvaror och marknader kan skapa konflikter. SkUda uppfattningar om fördelningen av produktionsresurser liksom om ägande och makt kan leda till internationella konflikter. Multinationella företag, frihandelsom-råden och gemensamma marknader kan komma att verka i motsatt riktning. De kan dock samtidigt skapa konflikter mellan maktblocken.

Strävandena mot internationell fred och säkerhet, framförallt inom Förenta Nationernas ram, bedöms under perioden inte leda till ett effektivt fungerande kollektivt säkerhetssystem.

Nuvarande internationella maktstrukturer med tvä dominerande supermakter. Förenta staterna och Sovjetunionen, bedöms komma att bestä. Dessa anges inom överskådlig tid vara de enda stater som är supermakter såväl i nukleärt och konventionellt mUitärt som i ekonomiskt avseende.

En väsentlig förändring skulle dock ske i den pohtiska världsbilden, om nya supermakter skulle uppstå. Fram till 1980-talets mitt begränsas denna möjlighet till Kina, Japan och ett politiskt integrerat Västeuropa. Generellt kan sägas att situationer som präglas av flera från varandra fristående supermakter kan öka svårigheterna att bemästra kriser så att en av alla godtagen lösning kan komma till stånd. Eventuella förändringar väntas dock växa fram så långsamt, att erforderlig anpassning av svensk säkerhetspolitik blir möjlig.

Sovjetunionen kan även i framtiden förutsättas sträva efter att bevara sitt östeuropeiska säkerhetssystem, baserat på Warszawapakten (WP) och stationering av förband på bundsförvanternas territorier. Man kan därför även i fortsättningen räkna med spänningar och risk för akuta konflikter mellan Sovjetunionen och övriga WP-stater.

Sovjetunionens utveckling som både kontinentalmakt och sjömakt med vidsträckta intressen i andra världsdelar väntas fortsätta. Därmed blir tillträde till världshaven och tillgång på baser i olika delar av världen av betydelse. Denna utveckling kan inrymma betydande konfliktrisker.

Sovjetunionens strävan att samtidigt vidmakthåUa snabb inre utveckling och yttre trygghet kan skapa svåra ekonomiska awägningsproblem. 1 den mån motsättningarna till Kina skärps kan man vänta sig intensifierade strävanden tUl avspänning i förhällande tih Västeuropa. 1 den mån denna försvagar Sovjetunionen i Europa bedöms kriser kunna uppstå i Östeuropa.

Förenta staternas vidsträckta globala intressen väntas bestå. Både inre motsättningar och erfarenheterna särskUt från Indokina kan dock minska benägenheten för militära engagemang i olika delar av världen.

En nedskärning av Förenta staternas konventionella styrkor i Europa kan komma att ske. Minskningarna torde endast delvis uppvägas av

Prop. 1972:75 11

förbättrade resurser för strategiska förflyttningar.

De västeuropeiska ländernas säkerhetspohtiska intressen är mera regionalt begränsade. Strävan efter maktbalans med östblocket och motviljan att öka den egna rustningsnivän bedöms bevara deras benägenhet till någon form av mUitär samverkan med Förenta staterna.

Motsättningarna meUan supermakterna bottnar ytterst i direkta intressekonflikter samt ömsesidig misstro och fruktan. Den höga mUitära rustningsnivån bidrar samtidigt till att hålla motsättningarna vid Uv. Rustningarna i de båda länderna har i betydande grad utvecklats på skilda vägar. Vardera supermakterna har koncentrerat sig på vissa stridsmedel. Därmed har rustningsbegränsningar med jämförliga konsekvenser för båda parter försvårats. Detta problem beräknas bestå.

Svårighetema att hindra att ett från början begränsat kärnvapenkrig trappas upp till högsta nivå väntas även i fortsättningen medföra mycket starka restriktioner mot att börja använda kärnladdningar. Supermakterna väntas agera mycket försiktigt i konflikter som berör motpartens vitala intresseområden.

Med beaktande av dessa restriktioner eftersträvar de dock att begagna gynnsamma tUlfäUen att förverkliga de långsiktiga målen. Ekonomiska och politiska påtryckningsmedel kan komma att utnyttjas i större utsträckning än hittills.

Risken för krig mellan supermakterna blir akut, om en av dem anser att dess vitala intressen inte kan tillgodoses på annat sätt. Risken ligger främst i felkalkyl och i upptrappning av från början lokala konflikter. Politiskt instabila och militärt svaga stater, som är attraktiva från strategisk synpunkt, löper stor risk att utsättas för väpnat tvång utifrån.

Beträffande utveckling av särskild mUitär betydelse anförs att satellitsystem kommer att utnyttjas främst för navigering, fotospaning, väder-tjänst, förvarning och signalspaning. Olika typer av flerfunktionssatelliter och metoder för att inspektera, störa och förstöra främmande satelliter kan komma i bruk under perioden.

Havsforskning kommer att bU av stor betydelse. Ett organiserat och systematiskt utnyttjande av kontinentalsockelns, kontinentalsluttningens och det djupa havets resurser förutses. Detta kan leda till omvärderingar av olika områdens strategiska och ekonomiska betydelse.

Stormakternas insatser för forskning, utveckhng och produktion av kärnvapensystem ligger f. n. på en hög nivå. Prestandahöjningar och specialisering av vapensystem kan förutses. Kina bedöms kunna ha interkontinentala robotar med kämladdningsstridsspetsar operationsdugliga frän mitten av 1970-talet. Storbritannien kommer antagligen att behålla sin nuvarande nukleära styrka och efter hand modernisera vapensystemen. Frankrike väntas fullfölja sin planerade, kvantitativt begränsade uppbyggnad av vapensystem för dels taktiskt understöd, dels anfall mot fasta mål. Provstopps- och icke-spridningsavtalen kan medföra att kärnvapen inte kommer att spridas till flera länder. Det stora antalet länder som inte har ratificerat eller undertecknat avtalet inger dock farhågor för framtiden.

Prop. 1972:75 12

Antirobotsystem (ABM), verksamma mot enstaka inflygande robotar, disponeras redan nu av Förenta staterna och Sovjetunionen. Helt täckande ABM-system bedöms mycket avlägsna. System för att minska ABM-systemens verkan utvecklas. Under perioden kan troligen nya typer av kärnladdningar utvecklas, t. ex. "rena" vätevapen. Ekonomiska faktorer anses komma att verka återhållande på utvecklingen av nya strategiska vapensystem.

Ett stort antal länder — däribland flera u-länder — bedöms under femtonårsperioden komma att kunna utnyttja biologiska stridsmedel. Primitiva B-stridsmedel kan redan i dagens läge framställas av varje stat med ett någorlunda utvecklat mUcrobiologiskt och biotekniskt kunnande. Avancerade — dvs. till sin verkan styrbara — B-stridsmedel kan endast framställas och utnyttjas av ett fåtal stater.

Bland de kemiska stridsmedlen kan prestationsnedsättande ämnen väntas få ökad betydelse. Dessa är relativt lätta att tillverka och använda.

Förbud mot tillverkning av biologiska och kemiska stridsmedel har nyligen aktualiserats i den internationella nedrustningsdebatten.

Transportvolymen kommer att öka. Utvecklingen går mot större specialisering och rationalisering.

Tunga transporter tiU lands kommer på korta avstånd att domineras av landsvägsbunden trafik men kommer på längre avstånd alltjämt att ske som spårbunden trafik.

Olje- och bulklaster kommer att transporteras i allt större tonnage och torrgods i fartyg med högre farter och snabbare godshantering. De transoceana fartygen kommer att anlöpa ett fåtal hamnar, varifrån vidare transport kommer att ske dels med landtransport, dels med mindre fartyg längs kusten eller på inre vattenvägar. Comeconländernas handelsflottor skiljer sig från västmakternas genom att fartygens medelstorlek är mindre. Ökad satsning på större fartyg och specialfartyg kan dock skönjas i den nu planerade kraftiga ökningen av tonnaget i dessa länder.

1 luften kommer transportutvecklingen att domineras dels av stora underljudsflygplan, dels av medelstora flygplan med korta start- och landningsträckor. Passagerarflygets årliga ökning fram till år 1980 har beräknats tUl ca 12 % och fraktflygets tiU ca 20 %.

Miljöutredningarnas angreppsfall har byggts på de säkerhetspolitiska och strategiska förhållanden som har redovisats i det föregående.

1 beskrivningarna av varje angreppsfall förutsätts att stormakternas handlande styrs av deras inställning tiU väsentliga säkerhetspolitiska och strategiska frågor. Förutsättningarna i övrigt varieras från angreppsfall till angreppsfall. Angreppsfallen grundar sig på olika antaganden beträffande den internationella miljöns utveckhng.

Förslag har utarbetats till nio angreppsfall som leder till storanfall mot Sverige. Den för de planerande myndigheterna väsentliga och styrande information, som ingår i angreppsfallen, utgörs av

-' aktionens politiska syfte och operationsmål i Skandinavien och Sverige,

Prop. 1972:75 13

— angriparens restriktioner i fråga om utnyttjade stridsmedel (främst ABC-stridsmedel),

— angriparens förstahandsmå! i Sverige,

— angriparens andra engagemang i Europa och i den övriga världen,

— angriparens hänsynstagande till huvudmotståndaren och dennes möjligheter att påverka operationen mot Sverige,

— tidsförhållanden för angreppet (tid på året, disponibel tid för operationens genomförande),

— förvarning pä grund av händelseutveckhngen och i anknytning härtUI tänkbar svensk beredskapsgrad,

— angriparens utgängsgruppering i vårt närområde, samt

— de styrkor som angriparen bedöms vara beredd att sätta in från början och på sikt.

Urvalet av de för planeringen styrande angreppsfallen har gjorts så att bl. a. följande krav tUlgodoses:

— de styrande angreppsfallen skaU tillsammans ge uttryck för statsmak
ternas försvarspolitiska intentioner,

— den i angreppsfallen tecknade händelseutvecklingen skall kunna uppfattas som rimlig,

— angreppsfallen skall belysa situationer med skilda angripare,

— alternativa antaganden skall göras om angriparens totala militära resurser,

— anfall mot geografiskt olika områden skall behandlas, samt

— väsenthga avvägningsfrågor skall belysas.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande har jag efter prövning av förslagen till styrande angreppsfall föreskrivit att sju av dem bör utnyttjas som miljöexempel i perspektivplanearbetet.

Alla faktorer som bör påverka beslut om inriktningen av det framtida försvaret kan inte erhållas från de styrande angreppsfallen utan vissa måste anges genom tilläggskrav. Kraven pä den fredstida insatsberedskapen är exempel på ett sådant tilläggskrav. Övriga tilläggskrav avser statsmakternas krav på uthållighet, skydd mot ABC-stridsmedel, verkan under neutralitet och samordning inom totalförsvaret.

Som underlag för tUläggskravet beredskap har utarbetats en analys av problemet överraskande angrepp samt fyra angreppsfallsvarianter som leder till överraskande angrepp på Sverige.

I analysen behandlas de tekniska förutsättningarna för ett överraskande angrepp, främst frågan om tillgängliga transportmedel och möjligheterna att dölja förberedelser och transporter.

De varianter av angreppsfallen som har utarbetats för att belysa överraskande angrepp bör ses som konkretiseringar och exemplifieringar av vissa händelseutvecklingar och situationer som diskuteras i analysen. De ger samma slags styrinformation som de styrande angreppsfallen men ger därutöver exempel på olika förvarningssignaler som

Prop. 1972:75 14

— mobUiseringsåtgärder i Europa,

— truppförflyttningar och koncentrationer,

— tonnagesammandragningar,

— ökad övningsverksamhet samt

— militära konflikter och styrkedemonstrationer.

Vår förvarningstid är här av särskUd betydelse. Förvarningens resultat är den grad av beredskap som vi har hunnit inta när anfallet sätts in. Angreppsfallen ger härvidlag exempel på olika utgångslägen på svensk sida från i stort normal grundberedskap t. o. m. partiell mobilisering.

För tilläggskravet verkan under neutralitet har utarbetats ett faU som belyser ett stort antal möjhga påfrestningar i ett neutralitetsläge. Styrinformationen är i detta fall tUl stor del av en annan karaktär än i de angreppsfall som leder till väpnat angrepp. Den består väsentUgen i hot om kränkningar och sådana kränkningar av vårt territorium, som ställer krav på krigsmakten. Styrinformationen kan också utgöras av blockadät-gärder som ställer krav på egna resurser att upprätthålla en långvarig beredskap.

Som underlag för tUläggskravet skydd har KMU analyserat den tänkbara karaktären av framtida krig, i vilka ABC-stridsmedel skulle kunna komma tUl användning, samt konsekvenserna av sådana krig. Resultaten har presenterats i form av förslag tUl normer för krigsmakten för skydd mot verkningarna av kärnladdningsanfall samt kemisk och biologisk krigföring.

Av de angreppsfaU innebärande storanfall mot Sverige med konventionella vapen som har utarbetats av KMU och som angetts som styrande angreppsfall för krigsmaktens perspektivplanering har två kompletterats med exempel på händelseutveckhng i samband med angreppet mot Sverige och operationens fortsatta förlopp. Härigenom har belysts de uppgifter som civilförsvaret kan ställas inför vid militära operationer mot Sverige. Angreppsfallen innebär angrepp mot norra och södra resp. mot norra och mellersta delarna av landet.

För att belysa vad ett delvis annat målval från en angripares sida kan innebära har på motsvarande sätt behandlats av KMU utarbetade angreppsfall som utmynnar i överraskande angrepp mot vårt land. Dessa ger ocksä underlag för överväganden beträffande erforderlig beredskap inom civilförsvaret. För detta syfte har också utnyttjats samma analys av överraskande angrepp som för krigsmakten.

1 stället för att ta fram ett antal fullständiga angreppsfaU som exempel på hur kärnladdningsinsats kan ske mot vårt land har BMU valt att ge en mera översiktlig analys av de viktigaste problemen tUl följd av sidoverkningar, om kärnladdningar sätts in mot mUitära mål vid ett angrepp. Denna analys tar inte sikte på att beskriva rimUgheten av kärnladdningsanfall utan endast pä att klarlägga de krav som därvid kan ställas på befolkningsskyddet. 1 analysen behandlas främst det politiska syftet med angreppet, restriktioner, insatsstrategi, målval och styrkeinsats liksom hur variationer i det militära läget inverkar på dessa faktorer.

1 en separat studie har sidoverkningar i Sverige av kärnladdningskrig i

Prop. 1972:75 15

omvärlden belysts. Huvuduppgiften har därvid varit att samla in tekniskt underlag för att belysa verkningarna ur så många aspekter som möjligt. Beskrivningen ger underlag för att klarlägga de skador som, trots att Sverige inte är med i kriget, kan uppstå i landet till följd av kärnladdningsinsatser i olika situationer och inom olika geografiska områden.

En händelseutveckling som svarar mot angrepp med politiska medel i förening med hot och styrkedemonstration har tagits fram. För att belysa hotet från en bredare bas har en analys av hotproblemet och försvaret mot hot utarbetats. Målet med arbetet har varit att studera syftet med hotet, former för genomförandet samt våra åtgärder för att kunna motstå hot på olika nivåer och minska konsekvenserna av dess fullföljande.

Beträffande B- och C-stridsmedel har en analys gjorts av möjliga restriktioner, operativt utnyttjande vid mUitärt angrepp mot Sverige och möjlig användning i hotsituationer. Härutöver har BMU undersökt konsekvenserna för Sverige av B- och C-stridsmedels utnyttjande i konflikter utanför landet.

EMU har hittills utarbetat exempel på två av planerade fem huvudtyper av angreppsfall, nämligen ett som innebär en storanfallssituation och ett som innebär en avspärrningssituation. Härutöver har visst underlag, bl. a. i form av en särskild analys, tagits fram för angreppsfall i vilket angriparen förutsätts utnyttja ekonomiskt hot som betvingelsemedel.

I de av EMU utarbetade angreppsfallen har avsevärt större vikt lagts vid de internationella ekonomiska och handelspoUtiska förhållandena än i KMU:s och BMU:s fall. En annan skillnad gentemot KMU:s och BMU:s angreppsfall är att miljöbeskrivningen omfattar förhållanden rörande det svenska samhäUets utveckling med huvudvikten lagd vid näringshvet.

Perspektiv- och programplaner för det militära försvaret

Det mUitära försvarets perspektivplan

Kungl. Maj:t uppdrog i juni 1968 åt överbefälhavaren att före den 1 mars 1971 komma in med perspektivplan för krigsmaktens utveckling under en fem tonårsperiod räknat fr. o. m. år 1972. Samtidigt bemyndigades chefen för försvarsdepartementet att ge närmare anvisningar för planens uppgörande.

Med stöd av detta bemyndigande lämnade jag i juni 1968 de första anvisningarna. Därvid angavs bl. a. att arbetet med perspektivplanen var att betrakta som en försöksverksamhet samt att den slutliga redovisningen skulle föregås av en delredovisning före den 1 mars 1970. Delredovisningen skuUe omfatta förslag till styrande angreppfall, förslag till särskilda krav, s. k. tilläggskrav, som borde ställas på krigsmakten samt synpunkter på skilda möjligheter att utnyttja värnpliktiga i krigsorganisationen. Vidare angavs förutsättningar för perspektivplanearbetet i form av ekonomiska nivåer och villkor för värnpliktigas utnyttjande samt särskUda krav som borde ställas på det mUitära försvaret i fråga om

Prop. 1972:75 16

beredskap, uthållighet, skydd, verkan under neutralitetstiUstånd och samverkan med övriga delar av totalförsvaret.

Sedan de begärda delredovisningarna hade ingetts lämnade jag i april 1970 kompletterande anvisningar för perspektivplanearbetet. I dessa preciserades angreppsfallens utnyttjande i arbetet och gavs anvisningar för det fortsatta arbetet med tilläggskraven. Vidare angavs vissa utgångspunkter för valet av alternativa krigsmaktssammansättningar.

1 oktober 1970 lämnade jag ytterhgare anvisningar, varvid bl. a. angavs vilka angreppsfall som skulle vara styrande och utnyttjas som miljöexempel för krigsmaktens utformning.

Överbefälhavaren överlämnade i mars 1971 till Kungl. Maj:t perspektivplan 1972—1987 för det militära försvaret. 1 perspektivplanen redovisas exempel på krigsmaktsstrukturer på tre ekonomiska nivåer, beslutspunkter och handlingslinjer samt förslag till inriktning av studier, forskning och tekniskt utvecklingsarbete.

Överbefälhavaren redovisar som bakgrund till perspektivplanen sina bedömningar av den militärpolitiska, strategiska, ekonomiska och tekniska utvecklingen. Överbefälhavaren har därvid utnyttjat en inom miljöutredningarna framtagen översikt som avser tiden fram till mitten av 1980-talet och har kompletterat översikten bl. a. i fråga om utvecklingen inom områden av speciell militär betydelse.

1 kompletteringen redovisas inledningsvis utvecklingen och dess bedömda konsekvenser vad gäller satellitsystem för olika ändamål, antirobotsystem, havets och havsbottnens utnyttjande, kärnvapensystem, biologiska och kemiska stridsmedel samt utvecklingen inom transport- och kommunikationsområdet.

Överbefälhavaren framhåller att trots nedrustningsförhandlingar och strävanden att begränsa spänningen i världen har storleken av de konventionella mUitära styrkorna hittUls i stort sett inte minskat. Att kontinuerligt hålla stora stående styrkor och fortlöpande förse dem med ny, alltmer komplicerad materiel är ekonomiskt betungande.

Överbefälhavaren anför vidare att förändringar av de militära resurserna i politiskt stabila stater i regel sker relativt långsamt och oberoende av det politiska händelseförloppet. Förändringarna bedöms främst påverka insatsberedskapen. Vid en minskning går man troligen i första hand över från stående enheter till förband med korta mobiliseringstider utan att den totala styrkan nämnvärt påverkas. För supermakternas del kan avsevärda regionala tyngdpunktsförskjutningar ske inom ramen för den utgångsgruppering som betingas av det militära (militärpolitiska) läget. Utvecklingen på transportområdet ger ökade möjligheter att snabbt genomföra sådana förskjutningar.

Forskning om och utveckling av konventionella stridsmedel har enhgt överbefälhavaren fått ökat och förnyat intresse som en följd av att kärnvapen uppfattas mera som ett politiskt än som ett mUitärt medel.

Överbefälhavaren sammanfattar utvecklingens inverkan på de konven-

Prop. 1972:75 17

tioneUa stridskrafterna på följande sätt. För arméstridskrafterna förutses

- ökat tempo i striden genom såväl förbättrad terräng- och luftröriighet
som förbättrade möjhgheter att leda striden,

- ökade möjligheter till strid dygnet runt, bl. a. genom bättre hjälpmedel för mörkerstrid,

- ökade möjligheter att upptäcka mål.

För marinstridskrafterna kan man vänta sig

- ökade räckvidder och ökad verkan av olika vapensystem,

- ökad satsning på robotar för insats mot mål på ytan och i luften,

- ökad rörlighet för underhållsresurser.

Flygstridskrafternas utveckling pekar mot

- ökad flexibihtet i valet av taktik, bl. a. genom tekniska förutsättningar att använda låga flyghöjder,

- ökade räckvidder, ökad uthållighet och därmed ökade möjligheter att utnyttja flygmaterielen,

- bättre stridsledning på stora avstånd.

För alla typer av stridskrafter skapas enligt överbefälhavaren bättre möjligheter att uppträda i telestörd mUjö.

Mot bakgrund av den mihtärpolitiska, strategiska, ekonomiska och tekniska utvecklingen analyserar överbefälhavaren utvecklingens konsekvenser för Norden och Sverige. Han anför att de nordiska länderna i sin säkerhetspolitik är starkt beroende av varandra och att Sveriges väpnade neutralitetspolitik har underlättat för Norge och Danmark att vara NATO-medlemmar utan att i fredstid behöva ta emot trupper eller kärnvapen. Sveriges neutralitetspolitik har sannolikt också underlättat Finlands relationer till Sovjetunionen. Vad gäller den ekonomiska utvecklingen i Norden anser överbefälhavaren att utrikes- och försvarspoUtiska hänsyn hittUls har vägt tyngre än ekonomiska hänsyn vid de nordiska staternas säkerhetspolitiska ställningstaganden. Den fortgående internationella arbetsfördelningen med ökad specialisering och koncentration av olika industrier minskar självförsörjningsgraden. Ökade energibehov och därmed ökade importbehov av olja verkar i samma riktning. Oljetillgångar i Nordsjön kan dock minska beroendet av utomnordiska stater. Urbanisering, ökad elektrifiering och andra specialiseringsåtgärder ökar samhällets känslighet för angrepp.

Nordens strategiska betydelse är enhgt överbefälhavaren främst knuten till fördelarna för ettdera stormaktsblocket att inneha territoriet. Geografiskt innebär detta att det strategiska intresset knyts främst till Nordkalottområdet och Östersjöutloppen, Även övriga delar av Norden kan enligt överbefälhavaren få strategiskt värde dels som genomgångsområden tUl Nordkalotten eller Östersjöutloppen, dels av luftoperativa skäl, dels för att möjliggöra egen och försvåra motståndarens marina aktivitet i Östersjön. Fortsatt framtida kommunikationsutbyggnad på Nordkalotten

2 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 75

Prop. 1972:75 18

i form av ökat antal mellanriksvägar, flera broar över älvarna, flera flygplatser m.m. ökar områdets tillgänglighet och användbarhet och därmed också dess strategiska betydelse.

Våra naturliga försvarsbetingelser är enligt överbefälhavaren gynnsamma. Han framhåller dock att kommunikationsutvecklingen samt stridskrafternas rörlighet ger olika tänkbara angripare större möjligheter både att sätta in anfall och att välja angreppsformer. HärtUI bidrar även ökade transport- och speciella överskeppningsresurser i Östersjön samt ökad tillgång till flygtransportmedel.

Efter förslag från överbefälhavaren gav jag i oktober 1970 anvisningar om vilka angreppsfall som skulle vara styrande som miljöexempel och aUtså ligga till grund för perspektivplanearbetet. 1 anvisningarna angavs sju olika angreppsfall som bl. a. beskriver följande angreppsmål och angreppsriktningar i skiftande kombinationer, nämligen

— angrepp mot norra Sverige i samband med en större operation på Nordkalotten,

— angrepp mot södra Sverige i samband med en operation som avser vinna kontroll över Östersjöutloppen samt

— angrepp mot Mellansverige i syfte att vinna kontroU över landets administrativa centra i förening med angrepp mot norra eller södra Sverige.

Angreppsfallen beskriver både sådana situationer där det svenska försvaret har hunnit mobihseras och situationer där angreppet sker överraskande. Angreppsfallen beskriver anfall från både väster och öster. Angreppsfallen beskriver också "neutralitetssituationen", i vilken Sverige på gmnd av krig i omvärlden utsätts för olika slag av påfrestningar.

Av de nyssnämnda sju angreppsfallen föreslår överbefälhavaren att ett inte bör vara styrande, eftersom studier har visat att detta angreppsfall inte ger mer information än andra angreppsfall. Av de sex återstående angreppsfallen har fyra utnyttjats i perspektivplanearbetet. Tvä angreppsfall har av tidsskäl inte kunnat utnyttjas. Det ena angreppsfallet innebär bl. a. insats av stora luftlandsättnings- och flygtransportresurser samt flygresurser i övrigt. Det andra angreppsfallet innebär bl. a. anfall över hav i två anfallsriktningar.

Överbefälhavaren redovisar exempel på skilda krigsmaktsstrukturer enligt två operativa principer och med rimligt balanserad effekt i samtliga behandlade angreppsfall. Därjämte lämnar överbefälhavaren förslag till tilläggskrav, bl. a. som underlag för fortsatt perspektivplanering. Underlaget för detta arbete har varit de förut beskrivna allmänna förutsättningarna och den information som angreppsfallen och tilläggskraven ger. Dessutom har resultat från andra studier och utredningar bl. a. avseende luftförsvarets utformning utnyttjats. För varje operativ princip anges exempel på strukturer på tre ekonomiska nivåer (nivåerna 1—3). De förband och system som ingår i krigsmaktsstrukturerna har sammanställts tiU awägningsprogram.

För krigsmaktsstrukturerna redovisar överbefälhavaren tidpunkter för

Prop. 1972:75 19

beslut och handlingslinjer i stort för att kunna förverkliga intentionerna i de skilda krigsmaktsstrukturerna, s. k. beslutsträd. Vidare redovisas vUken inriktning studier, forskning och tekniskt utvecklingsarbete bör ha för att statsmakterna i framtiden skaU kunna välja handlingslinjer och fatta erforderliga beslut i rätt tid.

De operativa principerna anger hur de förband och system som ingår i strukturerna i stort avses bli utnyttjade i ett krig. Principerna utgår med ett undantag från 1968 års målsättning för krigsmakten. Undantaget utgörs av målsättningens krav att varje vapenför svensk bör utbildas och har gjorts med stöd av mina anvisningar. En grund för överbefälhavarens arbete har vidare varit att krigsmakten skaU utformas så att insats av enstaka kärnladdningar eller begränsad insats av biologiska och kemiska stridsmedel inte på ett avgörande sätt får påverka vär motståndsförmåga.

Överbefälhavaren redovisar två operativa principer, betecknade A och B. De skiljer sig från varandra genom att de på två olika sätt söker göra en angripares totala uppoffringar så stora som möjhgt. Överbefälhavaren framhåller särskUt att eftersom en angripares sluthga värdering av uppoffringar, t. ex. i tid eller i inledande förluster, inte kan förutsägas är det inte möjligt att effektrnässigt gradera strukturerna.

1 strukturer enligt den operativa principen A skall krigsmakten utformas så att det tar så lång tid som möjligt att besätta Sverige. Försvaret skall inriktas på att ingen del av landet får uppges utan segt motstånd. Strävan skall vara att tillfoga angriparen stora förluster främst under striden vid kusten eller vid gränsen. Om anfallet inte kan hejdas, skaU angriparen möta segt motstånd under de fortsatta striderna på svenskt territorium. Målet skaU vara att den tid som krävs för operationen och angriparens uppoffringar i övrigt för att besätta landet skaU te sig oacceptabla redan när angreppet planläggs.

Denna operativa princip medför att markstridskrafterna prioriteras. Därnäst prioriteras sådana stridskrafter som kan understödja markstriden, främst attackflyg. Övriga typer av förband, t. ex. sjöstridskrafter och enheter inom luftförsvaret, ingår i sådant antal att ingen komponent är så svag att angriparen genom en måttlig anpassning av sina åtgärder kan utnyttja svagheter på ett sätt som är ogynnsamt för oss. Han tvingas då att ta hänsyn till dessa stridskrafter i sin planläggning och vid avvägningen av sina insatser.

1 strukturer enligt den operativa principen B skall krigsmakten utformas med huvudsyftet att angriparens kvantitativa och kvahtativa insatser och förluster under inledningsskedet skall bli så stora som möjligt. Försvaret skall inriktas på att hindra angriparen att få fast fot på svenskt territorium. Strävan skall vara att påtvinga angriparen stora förluster före eller senast under striden vid kusten eUer vid gränsen. Strävan skall vidare vara att vinna tid genom att störa angriparens anfallsförberedelser. Om anfallet inte kan hejdas, skall angriparens fortsatta framträngande på svenskt territorium fördröjas. Möjligheterna att genomföra en fördröjande strid blir mindre i B-strukturer än i A-strukturer. Målet skall vara att angriparens insatser i inledningsskedet och hans uppoffringar i övrigt skall

Prop. 1972:75 20

te sig oacceptabla för angriparen när han planlägger angreppet. Denna operativa princip medför att sjöstridskrafter, attackflyg och luftförsvar prioriteras. Markstridskrafter ingår för gräns- och kustförsvar. 1 övrigt ingår markstridsförband i sådant antal att angriparen måste ta hänsyn till dem i sin anfallsplanläggning och vid avvägningen av sina insatser. För de rörliga markstridskrafterna, främst brigaderna, eftersträvas i B-strukturer-na hög kvalitet på bekostnad av kvantiteten. Detta kan medföra att vissa värnpliktiga inte utbildas.

Överbefälhavaren lägger också fram förslag om tilläggskrav som berör områdena beredskap, verkan under neutralitetstillstånd, uthållighet och skydd samt samordning med totalförsvaret i övrigt.

Beredskapskravet innebär att vår beredskap skall kunna anpassas efter den förvarning som bedöms möjlig. Kravet går således ut på att förhindra att vi utsätts för Överraskande anfall.

Kravet på verkan under neutralitetstUlstånd, dvs. då krig pågår i vår omvärld, innebär att våra resurser skall kunna utnyttjas även för att hävda det svenska territoriets integritet och vid behov även vår rätt att utnyttja det fria havet och luftrummet däröver.

Kravet på uthållighet innebär att försvarets behov av underhåll skall kunna tillgodoses även sedan resurser har förbrukats under en tids avspärrning.

Kravet på skydd medför särskilda problem i fråga om kärnladdningar, biologiska och kemiska stridsmedel. Begränsad insats av kärnladdningar får inte så allvariigt påverka vår förmåga till fortsatt motstånd, att vi därigenom ökar en angripares benägenhet att tUlgripa kärnvapen. Motsvarande krav bör ställas på behovet av skyddsåtgärder mot biologiska och kemiska stridsmedel.

Kravet på samordning med totalförsvaret i övrigt ger grunder för uppgiftsfördelning och samverkan mellan krigsmakten samt civUförsvaret, det ekonomiska och det psykologiska försvaret.

Redovisningen i avvägningsprogram har i perspektivplanen gjorts enligt följande.

Avvägningsprogram Omfattning

1 Rörliga markstridsförband

2 Lokalt bundna markstridsförband

3 Övervattensstridsförband

4 rjärrstrldsförband

5 Luftförsvarsstridsförband

6 Central och högre regional ledning

7 Allmän försvarsforskning

8 Gemensamma myndigheter och funktioner

De rörliga markstridsförbanden skall bekämpa en angripare som tränger fram över gräns eUer kust och försvåra ockupation av hela landet eller del därav. Vissa förband skall i första hand kunna bekämpa sjömål.

Prop. 1972:75 21

1 A-strukturerna utformas huvuddelen av förbanden för strid i de landsdelar där de avses verka. Vissa enheter utformas så att de med förstärkning blir allsidigt användbara. 1 B-strukturerna ges huvuddelen av förbanden en enhethg utformning för allsidig användning i olika landsdelar. De ges en genomsnittligt hög kvalitet.

I perspektivet ingår fördelnings- och stridsgruppförband, olika typer av brigader, fristående bataljoner, skytteregementen och rörliga kustartilleri-förband.

Fördelnings- och stridsgruppförbanden innefattar bl. a. ledningsförband och artilleribataljoner. Ledningsförbanden leder och samordnar markstridsförbandens strid inom en del av ett operationsområde. Artilleribataljonerna skall understödja övriga markstridsförband. Fördelnings-och stridsgruppförbanden ges i huvudsak samma utformning oberoende av struktur och ekonomisk nivå.

Fyra olika brigadtyper ingår i awägningsprogrammet, nämligen infanteribrigader, norrlandsbrigader, pansarbrigader och mekaniserade brigader. Infanteri-, norrlands- och pansarbrigaderna ingår i A-strukturerna och de mekaniserade brigaderna i B-strukturerna.

Infanteribrigaderna utformas för all slags strid utom anfall i öppen terräng. Stridande delar görs terrängrörliga medan övriga delar i huvudsak endast har landsvägsrörlighet.

Norrlandsbrigaderna utformas för all slags strid i norrlandsterräng. Stridande delar med erforderligt understöd och underhåll görs terrängrörliga med bandvagnar.

Pansarbrigaderna utformas för anfalls- och fördröjningsstrid mot en pansarskyddad eller mekaniserad motståndare i öppen terräng. Förbanden utrustas med stridsvagnar och pansarbandsvagnar. Stridande delar görs terrängrörliga.

De mekaniserade brigaderna utformas för anfallsstrid i aU slags terräng. För anfall i öppen terräng krävs förstärkning med fristående stridsvagnsbataljoner. Förbandens utformning anpassas för strid i hela landet. Stridande delar med erforderligt understöd och underhåll ges terrängrörlighet. De mekaniserade .brigaderna ligger kostnadsmässigt mellan pansar-och infanteribrigaderna.

Fristående bataljoner för självständig strid i övre Norrland innefattas i samtliga strukturer. Härutöver tillkommer i B-strukturerna fristående stridsvagnsbataljoner för strid i öppen terräng.

Skytteregementena utformas för fördröjnings- och awärjningsstrid i småbruten och betäckt terräng samt för awärjningsstrid med stöd av befästningar vid öppen kust. Förbanden följer i huvudsak samma organisationsmönster som infanteribrigaderna men får lägre materieU kvahtet. Förbanden ingår endast i A-strukturerna och där endast på låg ekonomisk nivå.

De lokalt bundna markstridsförbanden skaU, om möjligt med stöd av befästningar, försvara särskilt viktiga områden och objekt.

Prop. 1972:75 22

Vissa förband skall i första hand kunna bekämpa sjömål. Förbanden skall kunna mobiliseras snabbt.

1 perspektivet ingår cykelskyttebataljoner, vämkompanier, övriga lo-kalförsvarsförband och fasta kustartUleriförband.

Cykelskyttebataljonerna utformas för försvarsstrid i småbruten och betäckt terräng. Förbandens utformning styrs av att äldre personal och materiel förs över från fältförbanden.

Värnkompanierna utformas för försvarsstrid med stöd av i fred byggda befästningar. De avses huvudsakligen för försvar av flygfält och hamnar samt av skansar vid kuster och gränser.

De övriga lokalförsvarsförbanden utgörs av bl. a. artilleri- och ingenjörkompanier, luftvärns- och underhållsförband, avsedda för understöd av de lokalt bundna markstridsförbandens strid. Till förbanden förs över personal och materiel från de rörliga markstridsförbanden.

Antalet lokalförsvarsförband görs i perspektivplanen avhängigt av antalet brigader (skytteregementen). 1 A-strukturerna är antalet lokalförsvarsförband därför genomgående högre än i B-strukturerna.

De fasta kustartilleriförbanden utformas främst för sjömålsbekämp-ning. De grupperas i anslutning tUl farvattenförträngningar, hamnar och troliga landstigningsplatser. 1 A-strukturerna nyanskaffas fasta kustartUleriförband under perspektivplaneperioden. 1 B-strukturerna avsätts inga medel för nyanskaffning, men befinthga eller redan beslutade förband kvarstår resp. sätts upp. De utnyttjas och underhålls på samma sätt som i A-strukturerna.

Övervattensstridsförbanden, skall bekämpa en angripares sjötransporter och sjöstridskrafter i samband med kustinvasion och lägga ut mineringar. Härutöver skaU sjötransporter kunna skyddas. I B-strukturerna skall förbanden mer än vad faUet är i A-strukturerna kunna utnyttjas för koncentrerade insatser.

I perspektivet ingår olika ytattackförband, mmfartyg, minröjningsförband och helikoptrar.

Ytattackförbanden utformas för anfall mot angriparens sjötransporter och sjöstridskrafter.De ges förmåga att verka under alla väderleksförhållanden. Förbanden utformas för att även skydda sjötransporter mot anfall på, under och över ytan. Förbanden ges förmåga till snabb och vid behov kustnära omgruppering meUan olika operationsområden. Som följd av awägningsprogrammets inriktning i B-strukturerna ingår i dessa företrädesvis ytattackflottiljer, bestående av flottiljledare och torped(robot)-båtsdivisioner. Ytattackförbanden i övrigt består av torped(robot)båtar och patrullfartyg. De sistnämnda avses för övervakning och för strid på relativt korta avstånd i kustlandet och i skärgården. För vissa prioriterade sjöfartsskyddsuppgifter planeras korvettförband in i den ekonomiskt högsta B-strukturen.

Minfartygen utformas för att lägga ut omfattande mineringar och för att utbUda krigsbesättningar för hjälpminfartyg. Minfartygen ges i stort sett samma omfattning i båda strukturerna.

Prop. 1972:75 23

Minröjningsförbanden utformas för att säkra operationsfriheten för våra sjöstridskrafter och för att medverka i sjöfartsskyddet. De utformas för att delta även i försvaret mot överskeppningsföretag, främst genom utläggning av strandförsvarsmineringar. Minröjningsförbanden anpassas antalsmässigt till utvecklingen av förband för yt- och undervattensattack på de olika nivåerna samt till den prioriterade sjöfartens skyddsbehov. Mellan A- och B-strukturerna föreligger inga principiella skillnader. Helikoptrarna utformas för ubåtsjakt, spaning, havsövervakning och transporter.

Fjärrstridsförbanden skall i samband med invasion bekämpa en angripares stridskrafter, trupp- och underhåUstransporter och militära anläggningar. Vissa förband skall kunna lägga ut minering. 1 A-strukturerna skall fjärrstridsförbanden i första hand kunna utnyttjas nära vår egen kust eUer landgräns och för understöd vid markstrid. I B-strukturerna skall fjärrstridsförbanden kunna utnyttjas för att bekämpa angriparens anfallsförberedelser. Kraftsamlad insats skall kunna ske främst när angriparen rycker fram mot vår kust eller landgräns.

1 perspektivet ingår ubåtsdivisioner samt tunga och lätta attackdivisioner.

Ubåtsdivisionerna utformas för att anfalla en angripares transporter av invasionsstyrkor och underhåU för dessa. Ubåtsförbanden ges förmåga att oberoende av teletekniska motåtgärder bekämpa även starkt skyddade transporter, att lägga ut mineringar och att under lång tid uppehålla sig inom ett operationsområde för anfall och spaning. Ubåtsförbanden ges samma utformning i aUa strukturerna.

De tunga attackdivisionerna utformas för anfall mot mål tUl sjöss och på land. Mål som är starkt luftförsvarade och skyddade med teletekniska motmedd skall kunna bekämpas. Mål till sjöss skaU kunna bekämpas oberoende av väder och ljusförhållanden. Förbanden skall kunna samverka med markstrids- och ytattackförband och skall vid behov kunna kraftsamlas till ohka delar av landet. Förbanden skall kunna utnyttjas som jaktflyg, främst för bekämpning av transportflygplan. 1 den högsta A-strukturen och i de två högre B-strukturerna fömtsätts att ett nytt attackflygplan utvecklas med högre kvalitet än i övriga strukturer.

De lätta attackdivisionerna utformas för anfall mot svagt luftförsvarade mål tUl lands eller nära vår kust till sjöss. Förbanden skaU kunna utnyttjas för direkt samverkan med markstridsförband. De lätta attackflygplanen används i fred som skolflygplan.

Luftförsvarsstridsförbanden skall bekämpa en angripares flygföretag mot vårt land. 1 alla strukturer skall luftförsvaret främst skydda våra stridskrafter och de ledningsorgan som hör till dessa. Därutöver skall prioriterade objekt inom totalförsvaret i övrigt skyddas. 1 B-strukturerna tvingas angriparen till längre tids förbekämpning än i A-strukturerna innan invasionen kan fortsätta. 1 B-strukturerna skyddas totalförsvarsobjekt under förbekämpningsskedet i högre utsträckning än i A-strukturerna.

Prop. 1972:75 24

1 perspektivet ingår resurser för stridsledning och luftbevakning (stril) samt jakt- och luftvärnsrobotförband.

Strilsystemet utformas för det aktiva luftförsvaret och för att förse totalförsvaret i övrigt med uppgifter om luftläget, så att erforderliga motåtgärder kan vidtas. StrUsystemet skall täcka hela landet och dess utformning variera med struktur och ekonomisk nivå. Det är i B-strukturerna av högre kvalitet än i A-strukturerna.

Jaktförbanden utformas i samtliga strukturer för att bryta eller reducera en angripares anfaUskraft genom luften. De utformas för att kunna bekämpa flygplan även i telestörd miljö. Jaktförbanden utformas för att kunna sättas in också som attackflyg mot kustnära sjömål och mål på marken. Antalet jaktdivisioner är högre i B-strukturerna än i A-strukturerna.

Luftvärnsrobotförband med skilda prestandanivåer ingår i avvägningsprogrammet. För närskyddet av mUitära förband och viktiga skyddsföremål inom det mUitära försvaret och totalförsvaret i övrigt utformas luftvärnsrobotbataljoner. Andra luftvärnsrobotförband med högre prestanda skall komplettera luftförsvaret i lägen, när jaktförsvaret har försvagats avsevärt under förbekämpningen. Behovet bedöms kunna tillgodoses endast i högre ekonomiska nivåer. Förbanden skall kunna verka oberoende av strilsystemet och utformas för insats mot mål på såväl låga som högre höjder.

Överbefälhavaren anför att krigsmaktens utveckling påverkas av hur man värderar och avväger befintlig operativ styrka, operativ styrka under de närmaste åren och på längre sikt samt handlingsfrihet mot perspektivet. Denna handlingsfrihet tar sig konkret uttryck i investeringar i studier, forskning och teknisk utveckling. De skilda mål som handlingsfriheten kan omspänna kan enligt överbefälhavaren iUustreras av krigsmaktsstrukturerna jämte de ohka typer av förband som kan ingå i dessa.

Utgångspunkten för beskrivning av beslutstidpunkter och handlingslinjer mot perspektivet måste enligt överbefälhavaren vara befintlig krigs-och fredsorganisation vid perspektivplaneperiodens början ("arvet"). Överbefälhavaren redovisar ingående läget inom krigsmakten vid perspektivplaneperiodens början, dvs. den I juh 1972.

Med utgångspunkt häri samt arvets aweckling har överbefälhavaren analyserat beslutstidpunkter och handlingslinjer för att förverkhga intentionerna i krigsmaktsstrukturerna. Resultatet av denna analys redovisas i form av s. k. beslutsträd. Sådana beslutsträd finns utarbetade för särskilt kapitalkrävande och betydelsefulla delprogram.

Samtliga brigadprogram är beroende av beslut om framtida värnphkts-system samt krigs- och fredsorganisationens omfattning. Sådana beslut måste enligt överbefälhavaren fattas under planeringsperiodens första år, om en omorganisation skall kunna påbörjas under slutet av 1970-talet. Inom delprogrammen infanteri-, norrlands- och mekaniserade brigader påverkas den kvantitativa omfattningen av anskaffning av infanterikanonvagnar, artilleripjäser, terrängfordon, bandvagnar och nytt sambandssys-

Prop. 1972:75 25

tern i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Inom pansarbrigad-programmet avser det väsentligaste beslutet framtida strukturinriktning (pansarbrigad eller mekaniserad brigad) och antalet brigader. En del av nuvarande pansarbrigader innehåller stridsvagn 101 och 102 vars livslängd upphör i början av 1980-talet resp. slutet av 1970-talet. Övriga pansarbrigader innehåller stridsvagn 103 som efter modifiering under 1980-talet bedöms kunna kvarstå in på 1990-talet. Beslut att utveckla en stridsvagn som ersättning för stridsvagn 101 och 102 måste enligt överbefälhavaren fattas under planeringsperiodens första år. Ett alternativ kan därvid vara en modifierad version av stridsvagn 103. Inom de rörliga kustartUleriför-banden måste beslut om eventueU anskaffning av ett nytt rörligt system fattas under slutet av 1970-talet. Beslut om prototyputveckhng av ett sådant system, som är aktuellt i samtliga strukturer, måste fattas år 1974.

Inom det fasta kustartiUeriet är ett beslut om fortsatt anskaffning av tungt fast artilleri främst av intresse. Ett sådant beslut måste enligt överbefälhavaren fattas år 1973. 1 slutet av 1970-talet blir det aktueUt med beslut om anskaffning av ytterligare lätta fasta batterier.

De sista motortorpedbåtama och de äldre torpedbåtarna, fregatterna och jagarna utgår i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Inom ytattackprogrammet måste enligt överbefälhavaren beslut fattas om strukturinriktning av programmet, dvs. anskaffning av flottiljledare och torped/robotbåtar, eventuellt korvetter eller enbart torped/robotbåtar under mitten av 1970-talet. Beslut om anskaffning av patruUfartyg måste enligt överbefälhavaren fattas år 1973.

Vad gäller ubåtsförbanden måste beslut om anskaffning av ubåt A 14, som f. n. är under projektering, ske år 1972. Denna typ skaU ersätta utbåtarna av Abborren- och Hajenklassen som utgår under mitten och slutet av 1970-talet. Vidare krävs år 1977 beslut om anskaffning och tiUverkning av en inom landet utvecklad typ (A 17) eller beslut om studier rörande utlandsköp av de ubåtar som i mitten av 1980-talet skall ersätta nuvarande ubåtar av Drakentyp.

För de tunga attackdivisionerna behövs beslut om utveckling inom landet av ett nytt kvalificerat krigsflygplan, som i första hand avses ersätta AJ 37 Viggen från mitten av 1980-talet. Denna beslutstidpunkt ligger enligt överbefälhavaren i mitten av 1970-talet och måste föregås av studier rörande olika kvalitetsalternativ. Alternativ till utveckling inom landet av ett nytt flygplan är utveckhng av Viggenplattformen, licenstillverkning av utländskt flygplan eller köp av utländskt flygplan. Om beslut fattas år 1975 om utveckling av ett nytt flygplan inom landet, bör detta följas av ett anskaffningsbeslut i början av 1980-talet. Enligt överbefälhavaren är utveckling inom landet av ett nytt kvahficerat krigsflygplan ett beslutsalternativ endast på den högsta ekonomiska nivån i A-strukturerna och i de två högsta nivåerna i B-strakturerna.

Beträffande de lätta attackdivisionerna gäller frågan kvalitetsalternativ hos det flygplan som i börian och mitten av 1980-talet skall ersätta de nuvarande Sk 60-divisionerna. Denna beslutstidpunkt ligger i slutet av

Prop. 1972:75 26

1970-talet. 1 det ena av de f.n. två aktuella kvahtetsalternativen läggs huvudvikten på flygplanets funktion som vapenplattform (attackflygplan), medan huvudvikten i det andra alternativet läggs på flygplanets funktion som skolflygplan.

Inom stridsledningsfunktionen är fyra olika kvalitetsnivåer aktuella. Den lägsta kvalitetsnivån som är aktuell i struktur A 3 innebär inriktning mot freds- och neutralitetsfunktionen, medan den högsta kvalitetsnivån som är aktuell i struktur B 1 innebär att stridsledningssystemet ges en sådan uthållighet att luftläge och stridsledning kan lämnas totalförsvaret även efter ett förbekämpningsskede. Beslutstidpunkter för val av alternativ är mitten och slutet av 1970-talet. Fortsatta studier av olika kvahtetsalternativ pågår inom ramen för särskilda systemstudier.

Den utveckling som f. n. pågår av flygplan JA 37 Viggen inom delprogrammet jaktdivisioner avses leda fram tiU beslut om anskaffning i mitten av 1970-talet. JA 37 Viggen som ingår i aUa strukturerna skall ersätta nuvarande J 35 Draken som utgår i slutet av 1970- och början av 1980-talet. Besluten inom delprogrammet rör därför enbart frågan om anskaffningens omfattning.

Det militära försvarets programplaner

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdrog jag i mars 1971 åt överbefälhavaren att utarbeta programplaner för det militära försvaret som underlag för statsmakternas beslut om tilldelning och användning av resurser i stort under budgetåren 1972/73-1976/77.

1 direktiven angavs att som utgångspunkt för planeringen för vart och ett av budgetåren 1972/73-1976/77 skulle tills vidare gälla en utgiftsram för det mUitära försvaret om 6 230 milj. kr. i prisläge maj 1970, inkl. 370 milj. kr. för sociala kostnader. Beloppet motsvarar 6 380 milj. kr. i prisläge februari 1971. För denna ekonomiska nivå skulle en fullständig pro-gramplan utarbetas. Härutöver skulle översiktliga programplaner redovisas för tre nivåer som fr. o. m. budgetåret 1973/74 har en annan inriktning än den tidigare angivna nivån, nämUgen en nivå som innebär en ökning av utgiftsramen med 100 milj. kr. per budgetår, en som innebär en ökning med 50 milj. kr. och en som innebär en minskning med 50 milj. kr. per budgetår. Dessutom angavs att i planeringen fick förutsättas att följande belopp skulle ställas till förfogande utöver de angivna utgiftsramarna, nämhgen 40 milj. kr. budgetåret 1972/73, 40 milj. kr. 1973/74 och 30 milj. kr. 1974/75. 1 samtliga nivåer skulle 50 milj. kr. per år av utgiftsramen reserveras för förbättring av värnpliktsförmånerna.

1 september och oktober 1971 överlämnade överbefälhavaren till Kungl. Maj:t programplaner för perioden 1972/73-1976/77. I dessa behandlas det militära försvarets utveckhng under den angivna perioden på fem ohka ekonomiska nivåer. Planerna omfattar bl. a. överbefälhavarens förslag till awägning mellan operativ styrka på kort sikt och handhngsfrihet på lång sikt.

Prop. 1972:75 27

Överbefälhavaren anför att direktiven ekonomiskt innebär avvikelser såväl frän hittillsvarande långsiktsplaner för perioden 1971/72—1976/77 som från de ekonomiska utgångsvärden som har gäUt för den i mars 1971 överlämnade perspektivplanen genom att man går över från planering i fast penningvärde till planering med enbart nettoprisindex som grund för prisregleringen. Planeringen i fast penningvärde har enligt överbefälhavaren varit grunden för fasthet och rationaUtet i anskaffnings-, organisations- och utbildningsverksamheten och en förutsättning för de erkänt goda resultat krigsmakten har nått i dessa avseenden.

Härtill kommer enligt överbefälhavaren ytterhgare kostnadsökningar av olika slag. I den horisontella ekonomiska nivån måste därför enhgt överbefälhavaren under femårsperioden 1972/73-1976/77 reduceringar av storleksordningen 2 miljarder kr. göras jämfört med vad överbefälhavaren tidigare har planerat.

Samtliga de fyra ekonomiska nivåer som har angetts i direktiven innebär enhgt överbefälhavaren att krigsmaktens reella planeringsinnehåll minskar i förhållande till den planering som tidigare har företagits och som redan den enligt överbefälhavaren medför reducerad operativ styrka i förhållande till läget år 1972. Överbefälhavaren har därför valt att benämna de i direktiven angivna fyra nivåerna minskningsnivåerna 1-4 (nivåerna M 1 -M 4).

Utöver de i direktiven angivna programplanerna har överbefälhavaren bl. a. mot bakgrund av den information som har erhälhts vid perspektivplanearbetet utarbetat en programplan på en femte, högre ekonomisk nivå, kallad bibehållandenivån (B-nivån). Programplanerna på övriga nivåer presenteras som awikelser från B-nivån.

B-nivån förutsätter enligt överbefälhavaren att före den 1 juli 1972 fattade beslut skall förverkligas. Under kommande femårsperiod skall dessutom den i förhållande till år 1968 reducerade operativa styrka som finns år 1972 i stort vidmakthållas. Detta skaU ske genom att man täcker väsentliga brister som kommer att uppstå mot bakgrund av kravet på operativ styrka. Handhngsfrihet skall finnas att nå perspektivplanens alternativ.

Överbefälhavaren har utnyttjat följande planeringsramar (milj. kr.; prisläge februari 1971).

Nivå	1972/73	1973/74	1974/75	1975/76	1976/77
B	6 920	6 984	7 181	7 329	7 394
M 1	6 420	6 520	6610	6 680	6 780
M2	6 420	6 470	6 510	6 530	6 580
M3	6 420	6 420	6 410	6 380	6 380
M4	6 420	6 370	6 310	6 230	6 180

För B-nivån samt för nivåerna M 1 och M 3 har överbefälhavaren utarbetat programplaner samt analyserat strategiska, försvarsindustriella och övriga konsekvenser. Nivåerna M 2 och M 4 har behandlats endast översiktligt.

Prop. 1972:75 28

Överbefälhavaren framhåller att programplaneringen primärt styrs av de uppgifter krigsmakten skaU kunna lösa i framtiden. De åtgärder som vidtas under programplaneperioden syftar tUl att så långt möjligt tillgodose såväl behovet av operativ styrka under 1970-talet som önskemålet att skapa förutsättningar för att kunna nå olika mål på längre sikt. Exempel på de senare har formulerats i det militära försvarets perspektivplan.

Utgångspunkterna för programplaneringen har varit i stort desamma som för perspektivplaneringen.

I fråga om den internationella utveckhngen anser överbefälhavaren att Berlinavtalet och Västtysklands deklarerade avsikt att som en följd av detta ratificera icke-våldsavtalet med Sovjetunionen och fördraget med Polen ter sig som ett väsentligt bidrag till strävandena att minska den politiska spänningen i Europa. De nämnda avtalen baseras på en bibehållen mUitär maktbalans i Europa under nu överblickbar tid. Den politiska avspänningen får dock varaktig, reell betydelse först om den resulterar i konkreta militärpolitiska åtgärder i form av sänkt rustningsnivå. Inga tecken tyder enligt överbefälhavaren f. n. på en sådan utveckhng.

Det internationella läget under 1970-talet kommer enhgt överbefälhavaren att innehålla starka inslag av intressemotsättningar och krisanledningar. Spänningsläget mellan supermakterna och de stora maktblocken hksom i åtskilliga faU också mellan andra stater kommer att variera. Så kommer också konflikt- och krigsriskerna att göra. Supermakterna och stormakterna i övrigt kommer att behålla och vidareutveckla sina militära resurser. Risken för krig ligger enligt överbefälhavaren främst i felkalkyl eller i upptrappning av ursprungligen lokala konflikter.

Överbefälhavaren framhåller i redovisningen av programplanerna att den svenska säkerhetspolitiken och det svenska försvarets styrka har stor betydelse för läget i Norden och är av betydelse också för läget inom hela Östersjöområdet. Ett starkt och balanserat svenskt försvar bidrar enligt överbefälhavaren väsentligt till stabiliteten i Norden och minskar därigenom riskerna för krig inom detta område.

Överbefälhavaren anför inledningsvis att den av 1968 års riksdag fastställda målsättningen för krigsmakten utgör en allmängiltig pohtisk manifestation. Målsättningen ställer också enligt överbefälhavaren ett antal krav på försvaret vUket förutsätter ett samband mellan målsättningen och försvarets förmåga att uppfylla denna. Stridande förband och vapensystem som verkar i invasionsförsvaret prioriteras. Inom ramen härför tillgodoses insatsberedskap och verkan under neutrahtet.

Överbefälhavaren anför vidare att vid utformningen av planer på ohka ekonomiska nivåer har avvägningen mellan kort- och långsiktiga behov varit det viktigaste problemet. De kortsiktiga behoven betingas därvid av de ekonomiska bindningar som blir en följd av beslut fattade före år 1972 och av åtgärder som vidtas för att tillgodose den operativa styrkan under 1970-talet. De långsiktiga behoven är beroende av de åtgärder som vidtas under programplaneperioden för att skapa handhngsfrihet att på sikt kunna nå utformningar av försvaret enhgt perspektivplanens skilda

Prop. 1972:75 29

ekonomiska nivåer. Dessa åtgärder påverkar försvarets effekt under 1980-talet. Awägningen mellan kort- och långsiktiga åtgärder bhr emellertid enhgt överbefälhavaren svårare ju lägre den ekonomiska nivån är till följd av att det fria ekonomiska utrymmet minskar. Vid avvägning mellan kort- och långsiktiga åtgärder har överbefälhavaren ansett det nödvändigt att prioritera sådana åtgärder som ger operativ styrka på kort sikt. 1 de olika nivåerna innebär detta följande.

1 B-nivån kan enligt överbefälhavaren avvägningen mellan kort-och långsiktiga behov ske pä ett i huvudsak balanserat sätt.Grundtanken är att under 1970-talet i stort behålla den operativa styrka som finns år 1972. Samtidigt kan medel avsättas under femårsperioden för att få i huvudsak godtagbar handlingsfrihet att nå utformningar inom perspektivplanens hela spännvidd.

I nivå M 1 måste såväl kort- som långsiktiga åtgärder beskäras. Genom att prioritera åtgärder som ger effekt på kort sikt kan minskning i den operativa styrkan motverkas. En begränsad handhngsfrihet kan enhgt överbefälhavaren skapas efter år 1977 för att nå utformningar på perspektivplanens nivåer 2 och 3.

1 nivåerna M2 och M3 är det enligt överbefälhavaren inte möjhgt att åstadkomma nödvändiga besparingar i förhållande till nivå M 1 genom en ytterhgare allmän reducering av såväl kortsiktiga som långsiktiga behov. Bristande balans måste uppstå under avsevärd tid efter programplaneperioden. Kraftiga ingrepp i ett fåtal kostnadskrävande funktioner måste enligt överbefälhavaren vidtas. Snabb minskning av krigsorganisationen och införande av kategoriklyvning för de värnphktiga är åtgärder som eventuellt skuUe kunna frigöra erforderhga medel. Ett annat sätt är att avbryta utvecklingen av jaktflygplanet JA 37 Viggen.

Kategoriklyvningen skulle enhgt överbefälhavaren behöva uppgå till ca 30 %. Detta ger besparingar redan under femårsperioden även om ekonomisk kompensation ges de värnpliktiga som utbildas. Denna och i övrigt erforderliga kvahtativa och kvantitativa minskningar av viktiga funktioner leder enligt överbefälhavaren till att den operativa styrkan under 1970-talet går ned starkt och kommer att minska ytterhgare på 1980-talet.

Att avbryta utveckhngen av jaktflygplanet JA 37 Viggen frigör enhgt överbefälhavaren medel så att man i nivåerna M 2 och M 3 under programplaneperioden kan nå nivå M 1 för övriga funktioner. De sedan andra världskriget uppbyggda resurserna inom landet för utveckhng av flygplan kommer sannolikt att raseras med direkta återverkningar på såväl den svenska industrin som på möjligheterna att anskaffa flygplan som är speciellt anpassade för svenska förhållanden. Oberoende av om framtida flygplansystem anskaffas genom köp utomlands eller genom hcenstillverkning av utländska system leder detta enligt överbefälhavaren till ett inte önskvärt beroende av främmande makt. Sådana alternativ är dessutom behäftade med stor osäkerhet i fråga om såväl ekonomi som kvalitet och kvantitet för det framtida jaktförsvaret.

1 nivåerna M 2 och M 3 har överbefälhavaren med hänsyn till den

Prop. 1972:75 30

operativa styrkan under 1970-talet och handhngsfriheten mot 1980-talet samt efter vägning av för- och nackdelar i övrigt sett sig nödsakad att utgå från att jaktflygplanet JA 37 Viggen inte utvecklas, trots att grundliga studier har visat att detta är ett för svenska förhållanden mycket väl lämpat jaktflygplan.

Med hänsyn till att ett avbrytande av utvecklingen av jaktflygplanet JA 37 Viggen medför allvarliga operativa, ekonomiska och industriella konsekvenser har överbefälhavaren speciellt granskat ohka möjligheter att reducera betalningsbehovet för JA 37 Viggen under programplaneperioden. Granskningen visar att en senareläggning av leveransstarten med ca ett år är möjlig. Detta medför emellertid att attack- och spaningsversionerna av Viggen måste anskaffas i avsevärt lägre takt än den i nivå M I planerade, vUket bl. a. innebär ökade kostnader för varje plan beroende på träffade avtal med flygindustrin. Överbefälhavaren bedömer det möjligt att genom senareläggningen minska utgifterna under programplaneperioden med ca 150 milj. kr. Överbefälhavaren framhåller emellertid att totalkostnaderna för ett och samma antal flygplan härigenom kan väntas öka med flera hundra mUj. kr.

Överbefälhavaren bedömer det dessutom möjligt att utöver de personalreduceringar som har planerats i nivå M 1 göra ytterligare reduceringar som under programplaneperioden kan ge besparingar på ca 50 mUj. kr.

De totalt möjliga utgiftsreduceringarna under programplaneperioden jämfört med nivå M 1 skulle enligt överbefälhavaren kunna uppgå tUl omkring 200 milj. kr. Detta motsvaras enligt överbefälhavaren i stort av en utgiftsram för krigsmakten under perioden som innebär en successiv årlig ökning med något över 50 milj. kr. fr. o.m. budgetåret 1972/73 i förhållande till nivå M 3.

Överbefälhavaren anför att detta planeringstekniska exempel ger något mindre handlingsfrihet och något ökat resursbehov efter år 1977 för krigsmakten i sin helhet än nivå M 1 i fråga om möjhghetema att nå strukturer på perspektivplanens två lägsta ekonomiska nivåer. Detta innebär dock en väsentligt bättre handlingsfrihet än nivå M 2 främst därför att jaktversionen av Viggen kan anskaffas.

Överbefälhavaren har utgått från att allmän värnphkt behålls under femårsperioden men att värnpliktskostnaderna på nivåerna M 1-M 4 måste minskas. Överbefälhavaren har härvid valt att förkorta grundutbildningens längd för de värnpliktiga. Överbefälhavaren anser att de besparingar som kan göras på repetitionsutbildningen inte motsvarar uppoffringarna och föreslår därför inte någon förkortning av denna utbildning.

En sänkning av tjänstetidens övre gräns för de värnphktiga från 47 år till lägre ålder kan enligt överbefälhavaren frigöra vissa medel men leder till minskning av krigsorganisationen på ett sätt som inte svarar mot den ekonomiska vinsten.

Nivå M 4 innebär enligt överbefälhavaren en successiv årlig minskning! förhållande till budgetåret 1972/73 av den reella köpkraften med 100 milj. kr. fr. o. m. 1973/74 eUer med 1 miljard kr. under femårsperioden. Det nuvarande fria ekonomiska utrymmet tas tUl stor del i anspråk för att

Prop. 1972:75 31

anpassa verksamheten till utgiftsramen för nivå M 4. Den krigsmaktssammansättning som bhr möjlig i nivå M 4 kommer enligt överbefälhavaren att skUja sig väsentligt både från de exempel som redovisas i perspektivplanen och de utformningar som redovisas för nivåerna M 1, M 2 och M 3. Flera viktiga funktioner kommer att behöva utgå eller kraftigt beskäras redan under den närmaste femårsperioden. Efter hand måste väsentliga delar av svensk försvarsindustri avvecklas. Detta leder enligt överbefälhavaren tUl ökat beroende av främmande makt.

Sammanfattningsvis anför överbefälhavaren beträffande nivå M 4 att en prolongering av denna leder till snabb nedrustning av det försvar som nu finns. Krigsmaktens uppgifter och mål måste i grunden omprövas. Studie- och utredningsunderlag för en sådan inriktning förehgger inte. Programplanerna på nivå M 4 kan därför enligt överbefälhavaren inte utarbetas förrän försvarets roll i säkerhetspolitiken har omprövats och definierats, statsmakterna tagit ställning till mål för och allmän inriktning av försvaret samt studier och utredningar om invasionsförsvarets förande har genomförts.

I samtliga ekonomiska nivåer behälls allmän värnplikt. 1 ekonomiska nivåer under B-nivån förkortas grundutbildningen för de värnpliktiga till lägst 7,5 månader.

Avvägningsprogrammen utformas i stort enhgt följande.

Rörliga markstridsförband. Antalet kvalificerade arméförband minskas i alla ekonomiska nivåer genom att brigader, fördelningsförband och andra förband i viss omfattning successivt byts ut mot skytteregementen och andra förband med lägre kvalitet. Utbytet får större omfattning i nivåerna M 1-M 4 än i B-nivån. Omorganisationen sker i samtliga nivåer efter år 1977. Den materiella kvaliteten i förbanden under programplaneperioden är lägre i nivåerna M l-M 3 än i B-nivån.

De rörliga kustartiUeriförbandens antal ökas under perioden som följd av tidigare beslut och behålls i stort tiden närmast därefter oavsett nivå.

Lokalt bundna markstridsförband. Antalet lokalförsvarsförband behålls i stort under programplaneperioden oberoende av ekonomisk nivå. Personalens utbildning och materielen anpassas på längre sikt i takt med genomförda förändringar för de kvalificerade förbanden.

De fasta kustartilleriförbanden minskas något under perioden i samtliga nivåer. Anskaffningen av fast tungt artilleri fortsätter.

Övervattensstridsförband. Antalet jagare minskas under perioden. Fartygstypen utgår helt i början av 1980-talet. Handlingsfrihet skapas för att kunna ersätta jagarna med flottiljledarfartyg efter programplaneperioden. Alternativt anskaffas flottiljledare i B-nivån med början under perioden med syfte att frigöra jagare för eskortuppgifter.

På samtliga nivåer anskaffas ett varierande antal patrallfartygsförband. Förbanden ges begränsad eskortkapacitet i fråga om luft- och ytförsvar.

Antalet fregatter minskas under perioden. Fartygstypen utgår helt i slutet av 1970-talet. Som ersättning påbörjas i B-nivån antingen anskaffning av korvetter eller överföring av jagare för eskortuppgifter. Övriga förband vidmakthålls i stort under programplaneperioden.

Prop. 1972:75 32

Fjärrstridsförband. Antalet ubåtsförband minskas något under perioden i samtliga ekonomiska nivåer. Anskaffning av ubåt av ny typ påbörjas i samtliga nivåer.

Antalet flygattackförband minskas under 1970-talet i samtliga ekonomiska nivåer. Pågående ersättning av attackflygplanet A 32 Lansen med AJ 37 Viggen genomförs under programplaneperioden. Lätta flygattackförband organiseras på samtliga ekonomiska nivåer. Utveckling av ett nytt attackflygplan för 1980- och 1990-talens behov påbörjas i B-nivån.

Luftförsvarsstridsförband . Antalet jaktförband J 35 Draken behålls under perioden på samtliga ekonomiska nivåer. 1 B-nivån och nivå M 1 påbörjas ersättning med jaktflygplanet JA 37 Viggen omedelbart efter perioden. Antalet sådana förband blir färre än i dagens krigsorganisation. 1 nivåerna M 2 och M 3 kan ett nytt jaktflygplan anskaffas genom licenstillverkning eUer köp av utländskt flygplan. En senareläggning av anskaffningen blir trohgen nödvändig.

Modernisering och komplettering av strilsystemet sker i varierande omfattning pä de olika ekonomiska nivåerna.

Nuvarande luftvärnsbataljoner behålls under perioden och utrustas med luftvärnsrobotsystem som tillförs krigsorganisationen från slutet av 1970-talet.

Central och högre regional 1 e d n i n g. Awägningsprogrammet behålls i huvudsak oförändrat under perioden. 1 nivåerna M 1 -M 4 skaU antalet anstäUda minskas.

Spaningsflygplanet S 37 Viggen tillkommer som ersättning för nuvarande flygplantyper med början omedelbart efter perioden. Antalet förband går ned på längre sikt.

I B-nivån förbättras den tunga flygtransportkapaciteten. Flygbassystemets uthållighet förstärks i samtliga nivåer. Omfattningen av denna förstärkning varierar med ekonomisk nivå.

Allmän försvarsforskning. Arbete pågår med att närmare precisera den allmänna försvarsforskningens inriktning. Awägningsprogrammet inriktas i huvudsak efter de varierande behoven inom övriga awägningsprogram i skilda ekonomiska nivåer.

Gemensamma myndigheter och funktioner. Awägningsprogrammet anpassas tiU utvecklingen inom övriga awägningsprogram. Inom programmet eftersträvas i samtliga nivåer rationaliseringar som gör det möjligt att minska antalet anställda. I nivåerna M 1-M 4 sänks därutöver ambitionsnivån och minskas antalet anställda ytterligare. Överbefälhavaren framhåller att de resurser som tilldelas krigsmakten under programplaneperioden i väsentlig omfattning påverkar krigsorganisationens utformning först i slutet av 1970-talet. Tilldelade medels storlek och utnyttjande kommer därför att vara styrande för utvecklingen på lång sikt.

Överbefälhavaren redovisar resultatet av studier av de strategiska konsekvenserna år 1982 av ett försvar på nivåerna B, M 1 och M 3. Studierna har genomförts mot bakgrund av angreppsfall som har godkänts som miljöexempel för perspektivplaneringen. Försvarets effekt har

Prop. 1972:75 33

därvid värderats med utgångspunkt i beräkningar och bedömningar av de uppoffringar som försvaret åsamkar en angripare i form av insatser, förluster, tider, bindningar och risktaganden. I det följande redovisas i sammanfattad form resultatet av överbefälhavarens studier samt överbefälhavarens bedömning av i vilken utsträckning försvarets effekt motsvarar de operativa krav som bör ställas på krigsmakten, bl. a. mot bakgrund av våra nuvarande säkerhetspolitiska mål.

Överbefälhavaren framhåller att om angriparen kan avsätta längre tid för att nå de uppställda målen i Sverige eller om han är beredd att sätta in större styrkor än vad angreppsfallen förutsätter kommer försvaret pä aUa nivåer i motsvarande grad att få minskade möjligheter att motsvara de uppställda kraven.

Försvarets styrka i B-nivån medför att en angripare inte kan vara säker på att uppfylla angreppsfallens tidskrav med de resurser som har bedömts vara tillgängliga för uppgiften. En kustinvasion mot detta försvar löper risk att misslyckas. Vid överraskande anfall bedöms försvaret ha möjlighet att genomföra mobihsering, om måttliga beredskapshöjningar har vidtagits. Tillfredsställande förmåga att avvisa kränkningar finns. Försvaret bedöms i betydande grad minska Nordens aktualitet som operationsområde.

Försvarets styrka och sammansättning ger förutsättningar att avvärja invasion i en huvudriktning samtidigt som fördröjningsstrid under längre tid kan föras i en annan riktning. Vitala totalförsvarsanordningar kan ges skydd. Försvaret motsvarar i denna nivå enligt överbefälhavaren i huvudsak de uppstäOda kraven.

En angripares mindre uppoffringar i de studerade angreppsfallen i fråga om tid, resursinsats och förluster bedöms vara betydelsefulla vid hans överväganden inför ett eventuellt anfall mot ett försvar i nivå M 1. Angreppsfallens förutsättningar beträffande disponerad tid och tillgängliga resurser ger enhgt överbefälhavaren angriparen goda säkerhetsmarginaler vid ett anfaU mot försvar i denna nivå. UthåUigheten och möjligheterna att möta ofömtsedda händelser är reducerade i förhållande tUl B-nivån genom att endast obetydliga stridskrafter kan avsättas för att tillgodose den operativa handlingsfriheten. Möjligheterna att vid överraskande anfall genomföra mobilisering blir i stort sett desamma som i B-nivån. Förmågan att avvisa kränkningar till sjöss och att skydda sjöfart blir sämre än i B-nivån. Skillnaderna i förhållande till B-nivån innebär enligt överbefälhavaren att försvarets fredsbevarande effekt måste bedömas vara väsenthgt mindre.

Under förutsättning att tiden medger gruppering och övriga förberedelser finns möjligheter att avvärja invasion i en huvudriktning. 1 en annan samtidig huvudriktning kan målet inte sättas högre än fördröjning under begränsad tid. Försvaret uppfyller i nivå M 1 under programplaneperioden enligt överbefälhavarens bedömning i huvudsak de uppställda kraven. Kort därefter går effekten ned så mycket att principerna för försvarets förande kan behöva omprövas.

I nivå M 3 är skillnaderna i en angripares uppoffringar så markanta och

3 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 75

Prop. 1972:75 34

erforderlig resursinsats så långt under vad angriparen enligt angreppsfallen bedömts vara beredd att avdela att ett försvar i denna nivå inte bedöms ha erforderlig effekt i situationer liknande dem som angreppsfallen exemphfierar. Uthålligheten och möjligheterna att möta oförutsedda händelser är starkt begränsade i förhåUande tiU B-nivån genom att alla kvalificerade stridskrafter måste sättas in redan inledningsvis. Vid överraskande anfall beräknas mobilisering kunna genomföras endast om betydande beredskapshöjningar har genomförts dessförinnan. Förmågan att ingripa mot neutralitetskränkningar till sjöss och i luften är mindre och i övriga fall i stort sett densamma som i nivå M 1. Försvarets fredsbevarande effekt blir mindre än i nivå M 1.

Överbefälhavaren bedömer att försvarets styrka och sammansättning i nivå M 3 medger att endast fördröjningsstrid under begränsad tid kan föras i två samtidiga huvudriktningar. Möjligheterna att gruppera om stridskrafter till hotade områden är små. Försvaret motsvarar i denna nivå inte de uppställda kraven.

Beträffande konsekvenserna på längre sikt framhåller överbefälhavaren att effektskillnaderna mellan nivåerna kommer att starkt understrykas, om anslagsutvecklingen skulle komina att bli oförändrad även under nästa programplaneperiod.

De strategiska konsekvenserna bhr därvid enligt överbefälhavarens uppfattning särskilt i nivåerna M 3 och M 4 utomordentiigt allvarliga som en följd av att krigsorganisationen i början av 1980-talet måste minskas starkt både kvantitativt och kvalitativt. Överbefälhavaren anför att målsättningen för krigsmakten och principerna för försvarets förande därvid måste ändras.

1 programplanerna har överbefälhavaren även analyserat möjligheterna att i de olika programplanenivåema nå de altemativ som har exemplifierats i perspektivplanen i form av strukturer på nivåerna 1—3.

B-nivån ger därvid enligt överbefälhavaren möjligheter att nå perspektivplanens samtliga alternativ. Sålunda har åtgärder planerats in som vid ökad medelstUldelning efter år 1977 möjliggör att exemplifierade strukturer för perspektivplanens högsta nivå (A 1 och B 1) kan nås. Likaså finns möjligheter att genom successiva beslut nå en balanserad utveckling mot perspektivplanens lägre ekonomiska nivåer.

Nivå M 1 ger enhgt överbefälhavaren möjligheter att uppnå krigsmaktsstrukturer på perspektivplanens nivåer 2 och 3. En prolongering av medelstilldelningen enligt denna nivå (ökning med 100 milj. kr. per budgetår) möjliggör en krigsmaktsstruktur som i slutet av 1980-talet ligger i närheten av strukturerna på perspektivplanens nivå 2. En nominellt oförändrad ram efter år 1977 skulle på motsvarande sätt möjliggöra att nå strukturer på perspektivplanens nivå 3.

Nivåerna M 2 och M 3 skiljer sig från nivå M 1 beträffande utvecklingsmöjligheterna på sikt därigenom att förutsättningar inte längre kommer att finnas att inom landet typutveckla krigsflygplan. Jämfört med nivå M 1 medför detta enligt överbefälhavaren kraftigt ökade svårigheter att nå olika mål på sikt, främst i fråga om jaktfunktionen under 1980-talet men

Prop. 1972:75 35

även på längre sikt vad gäller attack funktionen. Anskaffning måste ske genom licenstillverkning eller direktköp av utländska flygplansystem.

Eftersom jaktflygplanet JA 37 Viggen inte utvecklas i nivåerna M 2 och M 3 krävs avsevärda medel för jaktfunktionen efter år 1977. Särskilt i nivå M 3 måste stora inskränkningar ske av all övrig materielanskaffnjng. Den materiella kvaliteten inom försvaret i övrigt skulle därvid enligt överbefälhavaren bli så kraftigt minskad att balansen meUan olika funktioner inte kan upprätthållas.

För att från nivå M 3 kunna nå perspektivplanens exemplifierade strukturer på nivåerna 2 och 3 behövs, utöver det för nivå M 1 redovisade medelsbehovet, ett tillskott för att täcka merutgifterna för köp eller licenstillverkning av ett utländskt flygplan. En grov uppskattning av dessa merutgifter tyder enhgt överbefälhavaren på att den miljard som sparas före är 1977 vid en nedgång från nivå M I till nivå M 3 kommer att medföra utgifter efter år 1977 som avsevärt överstiger detta belopp.

Överbefälhavaren anför att en prolongering av nivå M 3 innebär att en strukturförändring måste ske inom krigsmakten. Nya sätt att genomföra invasionsförsvaret måste då studeras. För att undvika felinvesteringar måste en omstrukturering ske tidigt och nya principer för försvarets utformning och förande införas. De metoder och medel som då blir aktuella kommer enligt överbefälhavaren att radikalt avvika från de principer som har legat till grund för perspektivplanen. Det försvar som blir möjligt att hålla står enhgt överbefälhavaren inte i rimlig proportion till de uppgifter som har kommit till uttryck i de styrande angreppsfallen och tilläggskraven.

Vid programplanernas behandling i militärledningen har försvarsgrenscheferna samt cheferna för försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt anmält avvikande meningar avseende programplanernas utformning i B-nivån samt nivåerna M 1, M 2 och M 3. För ytterligare kännedom om perspektiv- och programplanerna hänvisas tUl försvarsutredningens betänkande (SOU 1972:4 s. 51-76).

Perspektiv- och programplaner för civilförsvaret

Civilförsvarets perspektivplan

Kungl. Maj:t uppdrog i september 1968 åt civilförsvarsstyrelsen att före den I mars 1971 komma in med perspektivplan för civilförsvarets utveckling under en femtonårsperiod räknat fr. o. m. år 1972. Samtidigt bemyndigades chefen för försvarsdepartementet att ge närmare anvisningar för planens uppgörande.

Med stöd av detta bemyndigande lämnade jag i september 1968 de första anvisningarna för planeringen. 1 anvisningarna angavs bl. a. att de ekonomiska förutsättningarna för perspektivplanen skulle begränsas av en undre totalram för civilförsvaret om 100 milj. kr. och en övre totalram om 400 milj. kr. år 1987. Totalramens förändring från nuläget förutsattes ske hnjärt. De angivna ramarna avsåg kostnaderna för samtliga civUför-svarsåtgärder utan hänsyn tUl finansieringsformen. Genom kompletteran-

Prop. 1972:75 36

de anvisningar angavs senare vilka angreppsfall som skulle ligga tUl grund för planeringen.

Den av civilförsvarsstyrelsen uppgjorda perspektivplanen för civilförsvaret överlämnades tUl Kungl. Maj:t i mars 1971. I planen redovisas förslag till inriktning av civilförsvaret i olika ekonomiska ramar, exempel på sammansättningar av civUförsvaret, härur häriedda beslutspunkter samt behov av studier,-forskning och försök.

I planen granskas bl. a. samhällsutvecklingen i Sverige och dess konsekvenser för det framtida civilförsvaret. Förändringar i samhället har betydelse för civilförsvaret på tvä sätt. Dels påverkas befolkningens och samhällets sårbarhet vid angrepp, dels påverkas de komponenter som ingår i civilförsvaret. Bland de förändringar i samhället, som kan inverka på befolkningens sårbarhet i krig, nämns urbaniseringen, bebyggelseutvecklingen samt utveckhngen av produktionsanläggningar och former för vatten-, värme- och elförsörjningen. Bland förändringar som kan inverka på civilförsvarets komponenter nämns personalrekryteringen, materielutvecklingen, utveckling av betydelse för skyddsrumsbyggandet samt de fredstida räddningsresurserna och den kommunala beredskapen.

Följande fyra typer av styrande angreppsfall har legat till grund för civilförsvarets perspektivplanering, nämligen

- ett konventionellt fall som avser angrepp med bekämpning av mUitära mål i Sverige vid invasion, där angriparen endast utnyttjar konventionella stridsmedel,

- ett ABC-fall som avser angrepp med bekämpning av militära mål i Sverige vid invasion där angriparen utnyttjar kärnladdningar, B- eller C-stridsmedel,

- ett hotfall som avser angrepp, varvid en angripare söker nå politiska mål i Sverige med politiska medel i förening med hot och styrkedemonstration, samt

- ett neutralitetsfan som avser A-, B- eller C-krig i Europa mellan stormakter, varvid Sverige kan komma att beröras indirekt.

Av de styrande angreppsfallen liknar hotfallet mest det fall som ligger till grund för den civilförsvarsorganisation (organisation 60) som f. n. är under uppbyggnad. 1 samtliga angreppsfall ställs i viss mån likartade krav på civilförsvarets inriktning. Detta gäller exempelvis krav på möjligheter att snabbt utrymma delar av befolkningen, krav på gruppering av större delen av civilförsvaret utanför tätorterna och behov av samma relation mellan räddnings-, brand- och sjukvårdsenheter. Inte något av angreppsfallen ställer helt nya krav på civilförsvaret.

Av angreppsfallen drar civilförsvarsstyrelsen följande slutsatser för civilförsvarets framtida inriktning, nämligen

- att större hänsyn bör tas till konventionella stridsmedel,

- att civUförsvarsåtgärder i områden intUl mUitära mäl och inom inva
sionsområden bör stärkas samt

- att större uppmärksamhet bör ägnas åt skydd för befolkningen vid
markstrider.

Prop. 1972:75 37

I perspektivplanen framhålls behovet av samordning mellan totalförsvarets olika delar. Samordning med krigsmakten behövs bl. a. för alarmering av allmänheten, värnphktigas utnyttjande samt bistånd till civilförsvaret.

Möjligheterna att alarmera allmänheten är direkt beroende av utformningen av stridsledningssystemet inom krigsmakten. Enligt civilförsvarsstyrelsen kan civUförsvarets krav på förvarningstider inte tillgodoses med den form stridsledningssystemet har fått i krigsmaktens perspektivplan på låga ekonomiska nivåer. Med hänsyn till de allvarliga följderna för befolkningsskyddet om tillräcklig förvarning inte erhålls, bör enligt styrelsen krigsmakten i låga ekonomiska nivåer åläggas ett tilläggskrav, som innebär att stridsledningssystemet har minst sådan förvarningskapacitet och uthållighet under ett förbekämpningsskede att befolkningen kan alarmeras så att den effektivt kan utnyttja befintliga skyddsrum. Civilförsvarsstyrelsen har vid utformningen av olika civilförsvarsalternativ utgått från att krigsmakten har ett stridsledningssystem som har sädana prestanda.

Bistånd från krigsmakten bör kunna lämnas civilförsvaret i den mån huvuduppgiften, invasionsförsvaret, så medger. Viss personal inom krigsmakten bör helst i fredstid ges utbildning i undsättningstjänst.

Krigsmakten svarar f. n. för bomb-, projektil- och minröjning för totalförsvarets behov. Denna uppgift kan vara styrande för civilförsvarets undsättningseffekt i vissa lägen. Styrelsen föreslår att en utredning genomförs i samråd med överbefälhavaren om behov, organisation, utbildning, ansvarsförhållanden m. m. inom detta område.

Beträffande bakgmnden för val av styrande angreppsfall och krav på ett framtida civilförsvar framhåller civilförsvarsstyrelsen bl. a. följande.

Civilförsvaret bör bidra till totalförsvarets fredsbevarande funktion genom att stärka befolkningens motståndsförmåga och därmed stärka tilltron till vår föresats och vilja att göra motstånd mot angrepp och påtryckningar. För att vårt försvar vid olika tidpunkter skall ha denna fredsbevarande funktion krävs att man vid planeringen för dess utveckling tar hänsyn till tänkbara, rimliga situationer som kan uppstå i framtiden. Eftersom en angripare sannohkt söker nå sina syften med minsta möjliga uppoffringar kommer han vid angrepp att utnyttja svagheter i vårt totalförsvar. Det är därför nödvändigt att beakta en angripares olika handlingsmöjligheter så att inte en viss betvingelsemetod ter sig särskilt lönsam för honom eller att en viss del av totalförsvaret blir mer lönsam att angripa än andra delar.

1 de fall totalförsvaret och vår säkerhetspolitik inte har kunnat avhålla från angrepp eller hot är det civilförsvarets uppgift att skydda liv och egendom samt lindra verkningarna av skador. Även i de fall krig pågår i vår omvärld och endast indirekt berör vårt land skall civilförsvaret kunna hndra verkningarna för befolkningen.

I konsekvens med krigsmaktens planering krävs också inom befolkningsskyddet förberedande åtgärder mot påfrestningarna av ett konventionellt krig. I vissa lägen kan det vara angriparens syfte att försvåra eller förhindra krigsmaktens mobilisering. Han kan då överraskande sätta in

Prop. 1972:75 38

luftangrepp och trupp mot försvarets fredsorganisation och kommunikationerna. Ett sådant målval berör också befolkningen och bör uppmärksammas av civilförsvaret.

För att civilförsvaret skall kunna lösa sin uppgift vid ett konventionellt angrepp är det angeläget att befolkningen får tillgång till skyddsrum med gott konventionellt skydd och att undsättningsorganisationen anpassas till det konventionella kriget.

I krigsmaktens planering räknar man med att angriparen kan komma att överväga insats av kärnladdningar, B- eller C-stridsmedel, om den internationella situationen möjliggör insatser av denna typ mot vårt land. Angriparens benägenhet att använda dessa stridsmedel blir större om han bedömer att vi inte har vidtagit skyddsåtgärder som gör att vi kan uthärda verkningarna av insatser mot militära mål och stödmål. Därför bör civilbefolkningen få sådant skydd att den kan uthärda sidoverkningar av i varje faU begränsade insatser av kärnladdningar samt B- och C-stridsmedel mot mUitära mål.

Civilförsvarets effekt i detta angreppsfall kommer fortlöpande att förbättras genom successiv nybyggnad av enskilda skyddsrum med visst kärnvapenskydd. Anskaffning av skyddsmasker ät befolkningen blir angelägen. Angreppsfallet ställer också stora krav på undsättningsorganisationen.

Angriparen kan söka nå sina syften med olika former av hot. Om hotet verkställs, kan de härvid uppkomna situationerna i vissa fall jämställas med det konventionella fallet eller ABC-fallet. Dessutom kan emellertid hot ställas med befolkningen som primärt objekt. Användningen av hot, särskilt i det senare fallet, bedöms innebära att angriparen vill undvika en konfrontation med vår krigsmakt. Mot denna bakgrund kan det vara oförenligt med angriparens syfte att framställa eller upptrappa hot, om han bedömer att vi inte kommer att ge vika för hotet. Civilförsvarets planering bör därför ta hänsyn till sådana hotsituationer, där civilförsvarsåtgärder kan påverka angriparens bedömning av lönsamheten av att framställa hot och där civilförsvarsåtgärder kan öka statsmakternas handlingsmöjligheter om hot likväl framställs.

Detta angreppsfall innebär enligt civilförsvarsstyrelsen att civilförsvarsåtgärder, utöver de som motiveras av övriga angreppsfall, bör vidtas med utgångspunkt i att anfall kan riktas direkt mot befolkningen. Anfallen bör förutsättas främst vara av konventionell karaktär men man kan inte utesluta användning av ABC-stridsmedel.

För hotfallet är enligt styrelsen ett gott skydd för alla områden som innehåller befolkningskoncentrationer angeläget. 1 första hand blir ett omfattande skyddsrumsbyggande och anskaffning av skyddsmasker åt befolkningen angelägna åtgärder.

1 de faU vi bl. a. genom vår säkerhetspolitik har lyckats hålla landet utanför ett krig är det enhgt civilförsvarsstyrelsen väsentligt att civilbefolkningen bereds skydd mot sidoverkningar i vårt land av strider utanför våra gränser, i första hand med ABC-stridsmedel. Med hänsyn till verkningarna av ett totalt kärnladdningskrig mellan supermakterna är en

Prop. 1972:75 39

radiakskyddseffekt — förhållandet mellan den strålningsdos som erhålls utanför resp. i skyddet — på lägst 5, helst 50 önskvärd för hela landet. C-stridsmedel får först vid insats i vår närhet verkan mot vårt land och då främst i form av drivande nervgasmoln. Små doser av dessa stridsmedel kan snabbt döda oskyddad befolkning. Tillgång till skydd, möjligheter till förvarning och snabb reaktion hos befolkningen krävs som motåtgärder.

1 neutrahtetsfallet bör målsättningen för civilförsvaret vara att ge befolkningen ett sådant skydd mot verkan av främst radiak- och C-stridsmedel, att de fördelar som har åstadkommits genom att landet står utanför kriget inte allvarligt minskas.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller att någon närmare målsättning eller ambition för B-skydd f. n. inte kan anges. Detta problemområde bör ytterligare studeras och utredas.

I perspektivplanen redovisas även civUförsvarslösningar för ohka kostnadsramar.

Civilförsvarsstyrelsen har enhgt direktiven skisserat alternativa civUförsvarslösningar i ekonomiska ramar mellan 100 och 400 milj. kr. om året. Ramarna gäller år 1987 och en fortlöpande ändring förutsätts från begynnelseåret 1971/72 för vilket kostnaderna har uppskattats till ca 280 milj. kr. Ramarna avser hela civilförsvaret oavsett finansieringsmetod. Hur kostnadsförändringarna fördelar sig på olika år kan i huvudsak regleras av civilförsvarsstyrelsen endast för de ca 50 % av civilförsvarskostnaderna som betalas över civilförsvarsstyrelsens budget. Totala kostnaderna för t. ex. enskilda skyddsrum är beroende av bl. a. bostadsproduktionens omfattning.

Civilförsvarsstyrelsen redovisar förslag till inriktning och exempel på samihansättningar av civilförsvaret inom fem ohka ekonomiska ramar. De olika s. k. strukturerna skiljer sig åt i främst tre avseenden, nämligen avvägning mellan kort- och långsiktig effekt, civilförsvarseffekt och effekttillväxt efter mobUisering.

Om en hög civilförsvarseffekt prioriteras på 1980- och 1990-talen innebär detta enligt civilförsvarsstyrelsen att man under 1970- och 1980-talen bör tillvarata alla möjligheter att bygga skyddsrum med god skyddseffekt vid nybyggnation. Detta innebär att långsiktiga investeringar prioriteras. Om god civilförsvarseffekt under 1970-talet prioriteras leder detta enligt styrelsen till en något högre prioritering av undsättningsorganisationen och av kompletteringsbyggande av skyddsrum i redan bebyggda områden. Skillnaden mellan de olika strukturerna är större i låga än i höga ramar.

Även i den högsta av de ekonomiska ramarna bedömer civilförsvarsstyrelsen att starka begränsningar måste göras i önskvärt skyddsrumsbyggande liksom att undsättningsorganisationens omfattning inte kan väsentligt utökas i förhållande till organisation 60. 1 den allra lägsta ramen bedöms skyddsrumsbyggandet kunna fortsättas med reducerad takt i förhållande tiU den nuvarande, medan civilförsvarsorganisationen i övrigt och fredsorganisationen fortlöpande måste awecklas. Mellan dessa två ytterligheter redovisar civilförsvarsstyrelsen ett flertal alternativ bero-

Prop. 1972:75 40

ende på ekonomiska förutsättningar.

Vid uppbyggnaden av civilförsvaret i de olika ekonomiska ramarna har i första hand hänsyn tagits till det angreppsfall som innebär att angrepp med konventionella stridsmedel i samband med invasion riktas mot vårt land. Hänsyn har också tagits till att kärnladdningar samt B- och/eller C-stridsmedel enligt de övriga angreppsfallen kan komma till användning vid angrepp mot oss, i hotsituationer och vid krig i Europa, där vårt land inte är inbegripet i stridshandhngar. Skyddsåtgärder som föranleds av dessa angreppsfall hålls jämförelsevis begränsade i förhållande till dem som läggs ned med anledning av det först nämnda angreppsfallet.

Civilförsvarsstyrelsen har analyserat de handlingslinjer och beslut som är väsentliga för civilförsvarets framtida utveckling. Styrelsen skiljer härvid mellan handlingsalternativ och beslut som är aktuella i samthga ekonomiska ramar ned till 200 milj. kr. år 1987, s.k. ramoberoende beslut, och beslut som är beroende av ramarnas storlek, ramberoende beslut.

Ramoberoende handlingsalternativ och beslut berör främst skydd för befolkningen i innero.mråden i de största städerna, alarmering av allmänheten, skyddsrummens kvalitet och utrymning.

Skyddsrumsbyggande i storstädernas innerområden liksom modernisering av befinthga befolkningsskyddsrum förekommer enligt civilförsvarsstyrelsen i samtliga ekonomiska ramar. För att utnyttja de ekonomiska resurserna på bästa sätt bör skyddsrum byggas i samband med nybyggnation (s. k. citysanering). Civilförsvarsstyrelsen anser det vara oekonomiskt att i befintlig bebyggelse bygga nya normalskyddsrum eller förbättra befintliga skydd till normalskyddsrumsstandard. För att snabbast möjligt öka tillgången på skyddsrum i innerområden bör - utöver återinförande av skyddsrumsbyggnadsplUct i dessa områden — normalskyddsrum anordnas i samband med nybyggnation av lämpliga tunnelbanesträckningar, större garage- och lagerutrymmen m. m. Vissa möjligheter finns att efter förstärkningsåtgärder utnyttja delar av redan befintliga tunnelbanesträckningar i stockholmsområdet, men intrångskostnader m. m. fordrar närmare undersökningar. Civilförsvarsstyrelsen anför att beslut om skydds-rumsbyggnadsplikt i innerområden bör fattas genast så att de möjligheter som den pågående saneringen erbjuder kan tUlvaratas.

Alarmeringen vid luftangrepp bör enligt styrelsen förbättras i samtliga ekonomiska ramar. Stridsledningssystemets kapacitet i fråga om förvarning och uthållighet skall medge att befolkningen ges erforderlig tid att uppsöka skyddsrum innan resp. orter angrips. Styrelsen anser vidare att ett alarmeringssystem för drivande C-stridsmedel bör skapas. Ytterligare studier och försök behövs för att klarlägga medel och metoder för varning mot B-stridsmedel. Möjligheterna till alarmering på landsbygden bör förbättras.

Skyddsrum byggs f. n. i två skyddsnivåer (kvaliteter). De tekniska bestämmelserna för skyddsrumsbyggnad arbetas f. n. om för att få punktvisa förbättringar av det konventionella skyddet och underlätta inplaneringen av skyddsrum i ny bebyggelse. Civilförsvarsstyrelsen anser

Prop. 1972:75 41

det olämpligt att göra skyddsrummens kvalitet beroende av kostnadsramarna inom det intervall som har gällt för perspektivplaneringen. I stället har skyddsrumsprogrammet anpassats till olika ramar genom att lokaliseringsprinciperna varierats.

Behovet att genomföra utrymningar hänger samman med skyddsmms-programmet och undsättningsorganisationen liksom med samhällsutveckling och försörjningsmöjligheter. Civilförsvarsstyrelsen framhåller att planläggning i fred av utrymningar är ramoberoende på grund av de låga kostnaderna härför. Genomförandet av utrymningar är dock starkt beroende av möjligheterna att skydda och undsätta människor i tätorterna. Nuvarande principer för utrymningsplanläggningen bör enligt civilförsvarsstyrelsen i allt väsentligt behållas tills vidare. Omfattningen av utrymningar i krig kommer liksom hittills att bero av operativa beslut.

Inom vissa sektorer behövs enligt civilförsvarsstyrelsen nya eller fortsatta studier för att få beslutsunderlag. Det gäller bl. a. frågan om provisoriska skydd i områden där skyddsrum inte byggs i fredstid, roteombud i större tätorter för att bl. a. effektivt utnyttja skyddstillgångarna i tätorter, system för information av allmänheten, verkskydd för mindre företag samt fysiska skyddsrumsplaner. Styrelsen framhåller att beredskapen för stora delar av organisationen, främst mobiliseringsberedskapen, måste eftersättas i låga ekonomiska ramar. Resurser skapas dock i alla ramar för en begränsad snabb initialinsats inom ett dygn efter mobilisering.

De ramberoende handlingsalternativen och besluten berör i stort lokalisering av skyddsrumsbyggandet, beredskap, skyddsmasker för allmänheten samt nuvarande undsättnings- och ledningsorganisation.

1 lokalisering av skyddsrumsbyggandet innefattas såväl urvalet av skyddsrumsorter som förekomsten av skydd i olika bebyggelsetyper. Med hjälp av skyddsrumsbyggnadsplaner kan skyddsrumsbyggandet enligt civilförsvarsstyrelsen styras tiU sin omfattning och till lämpliga områden. Teoretiskt är det möjhgt att år från år ändra skyddsrumsbyggnadsprinci-pen men i praktiken bedöms det olämpligt att göra ändringar ofta. Därför bör en vald lokaliseringsprincip i stort ligga fast under relativt lång tid. Det årliga antalet nytillkomna skyddsrumsplatser kommer dock att variera med iägenhetsproduktionen. I perspektivplanen redovisas olika lokaliseringsprinciper, bl. a. möjligheten att i större eller mindre omfattning bygga skyddsrum för låghusbebyggelse.

Underlag finns för beslut om anskaffning av skyddsmasker under perspektivplaneperioden. I första hand bör enhgt styrelsen anskaffning ske till den del av befolkningen, som år 1987 inte har tillgång till skyddsrum. Denna skyddsmaskanskaffning bör kompletteras med ett beredskapsprogram, som möjliggör att när som helst under 1970- och 1980-talet snabbt tillverka skyddsmasker.

Undsättningsorganisationen har studerats mot bakgrund av de styrande angreppsfallen. De organisationsalternativ som utformats i studierna innebär bl. a. övergång till ett mer rörligt lokalt civilförsvar, i vissa fall fast knutet till kommunerna, samt materiella förbättringar av främst

Prop. 1972:75 42

röjnings- och brandsläckningsmateriel. Tidpunkten för övergång till dessa alternativ är beroende av vilken ram som väljs. Styrelsen anser att organisation 60 successivt bör tillföras vissa staber för att förbättra ledningsförhållandena på lokal nivå och att den ökade kostnaden härför kan kompenseras med en ringa reducering av organisationen.

Ledningsorganisationen är i hög grad beroende av sådana funktioner som sambandssystem, ledningscentraler och underrättelsesystem. Resursbehoven är stora även vid relativt låga målsättningar för funktionerna. Utredningar bör göras som underlag för eventuell utveckling av ett nytt radiosambandssystem inom civilförsvaret, möjligen samordnat med övriga totalförsvarsgrenars.

En översiktlig plan för inriktningen av studier inom civilförsvaret redovisas. Huvuddelen av forskningen avser verkningar mot bebyggelse, skyddsrum och människor av konventionella vapen, kärnladdningar, B-och C-stridsmedel. Byggnadsteknik och bebyggelsestruktur är andra områden för forskning.

Civilförsvarets programplaner

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdrog jag i mars 1971 åt civilförsvarsstyrelsen att upprätta programplaner för civilförsvaret för femårsperioden 1972/73-1976/77. Enligt direktiven för planeringen skulle för en av programplanerna gälla en utgiftsram om 138 milj. kr. i prisläge februari 1971 för vart och ett av programplanens fem år. En översiktlig programplan skulle dessutom redovisas för en utgiftsram om 118 milj. kr. I planeringen fick förutsättas att vid behov 10 milj. kr. skulle få utnyttjas för vart och ett av programplanens tre första budgetår utöver angivna utgiftsramar. Utgiftsramarna avsåg endast den del av civU-försvarsätgärderna som betalas från fjärde huvudtiteln.

I augusti 1971 överlämnade civilförsvarsstyrelsen till Kungl. Maj:t programplaner för perioden 1972/73—1976/77. 1 planerna redovisas civilförsvarets utveckling under perioden i de nyss angivna ekonomiska nivåerna samt i en av civilförsvarsstyrelsen vald nivå om 154 milj. kr. per budgetår.

Huvuddelen av de förutsättningar som gäller för programplaneringen återfinns i perspektivplanen. Vissa åtgärder bedöms av civilförsvarsstyrelsen som angelägna att genomföra inom samtliga i perspektivplanen undersökta ekonomiska ramar. Sädana förändringar anges i perspektivplanen som ramoberoende. Dessa ramoberoende åtgärder bör enligt civilförsvarsstyrelsen i första hand övervägas för inplanering i programplanerna.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller att perspektivplaneringen har omfattat avvägningar av civilförsvarsåtgärder såväl inom som utom fjärde huvudtiteln medan utgiftsramarna för programplanerna avser endast utgifter inom denna huvudtitel. Detta medför bl. a. att samhällsekonomiska kostnader för enskilda skyddsrum, verkskydd och fredsadministrationen vid länsstyrelsema inte innefattas i programplanernas utgiftsramar. Vid programplanemas utformning har civilförsvarsstyrelsen räknat med

Prop. 1972:75 43

att skyddsrum byggs i minst nuvarande omfattning. Som huvudalternativ föreslås att tätortsgränsen 5 000 invånare i huvudsak behålls, men att nu gällande bebyggelseselektivitet avseende låghusbebyggelse och bebyggelse i de större städernas innerområden upphävs.

Beträffande civilförsvarets utformning i olika ekonomiska ramar framhåller civUförsvarsstyrelsen att lednings-och undsättningsorganisationen (personal och materiel) samt fredsorganisationen kräver att resurser avdelas fortlöpande varje år. Kostnadsnivån inom huvudtiteln för dessa delar av civilförsvaret är i början av 1970-talet omkring 80 milj. kr. per budgetår. På motsvarande sätt förhåller det sig med andra civilförsvarsåtgärder, bl. a. statliga bidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter och vid trafikplatser. Bidragen till sådana skyddsrum beräknas tUl mellan 5 och 10 milj. kr. per budgetår under 1970-talet.

Styrelsen framhåller vidare att lednings- och undsättningsorganisationen behöver anläggningar för sin verksamhet i krig, nämligen ledningscentraler, observationsplatser, skydd för framskjutna enheter och branddammar. Ett balanserat civilförsvar erhålls först när organisationen disponerar avsedda krigsanläggningar. Eftersläpningen pä detta område är stor. Det kvarstående investeringsbehovet ligger i storleksordningen 500 milj. kr. Civilförsvarsstyrelsen bedömer att det är varken ekonomiskt eller praktiskt möjligt att på kort sikt bringa anläggningarna i balans med den personella och materiella organisationen även om man skulle göra avsevärda nedskärningar i tidigare krav på kvantitet eller kvalitet.

De stora och avgörande utgiftsposterna inom programplanebudgeten utgörs av kostnaderna för att anskaffa skyddsmasker åt allmänheten och anläggningar åt civilförsvarsorganisationen samt kostnaderna för att personal- och materielmässigt upprätthålla lednings- och undsättningsorganisationen. Ett avvägningsresonemang måste enligt civilförsvarsstyrelsen föras kring dessa komponenter på lång sikt.

1 perspektivplanen framhålls behovet av att kvalitativt förändra lednings- och undsättningsorganisationen. Ett effekttillskott skulle fås för en förhållandevis låg kostnad om uppbyggnaden av tidigare, senast vid försvarsbeslutet 1968, avsedd organisation fullföljdes så att den i huvudsak svarar mot behoven vid konventionellt krig.

Utrymmet för att tillföra nya civilförsvarsresurser är enligt civilförsvarsstyrelsen beroende av den utgiftsram som väljs för den fortsatta utvecklingen. Detta utrymme avgör vid vilken tidpunkt anskaffningen av skyddsmasker åt befolkningen och utbyggnaden av anläggningar åt civilförsvaret kan vara genomförda. I ramen 138 milj. kr. inträffar detta i mitten av 1990-talet och i ramen 118 milj kr. ett par årtionden in på 2000-talet. Först vid dessa tidpunkter nås enligt civilförsvarsstyrelsen ett balanserat civilförsvar med avsedd effekt. I den lägsta ramen kan dock balans aldrig uppnås i fråga om anskaffning av skyddsmasker.

Alternativet är att sänka effekten så att kostnaderna begränsas under 1970-talet. Om ramarna 138 och 118 milj. kr. förlängs in på 1980-talet, måste lednings- och undsättningsorganisationens omfattning minskas och

Prop. 1972:75 44

beredskapen sänkas. En annan lösning är enligt styrelsen att öka utgiftsramen senare under 1980-talet för att härigenom möta de ökade materielkostnaderna och fylla de brister som måste godtas under 1970-talet.

En ökning av utgiftsramen redan under 1970-talet är enligt civilförsvarsstyrelsen förmånligare. Kostnaderna för anskaffning av skyddsmasker åt befolkningen, anläggningar åt civilförsvarsorganisationen och vissa utbildningsinvesteringar kan då läggas tidigt, innan kostnaderna för materielomsättning skjuter i höjden. Civilförsvaret blir tidigt balanserat i avsedd effekt.

Civilförsvarets utformning i ramarna 138 och 118 milj. kr. blir enligt civilförsvarsstyrelsen följande.

1 ramen 138 milj. kr. som förlängs bortom programplaneperioden är det enligt styrelsen inte möjligt att inrymma såväl anskaffning av skyddsmasker åt hela befolkningen som utbyggnad och modernisering av skyddsrum och anläggningar för befolkningen och civilförsvarsorganisationen och samtidigt förbättra beredskapen och uthålligheten under perspektivplaneperioden ens till år 1987.

Med de åtgärder som kan vidtas inom ramen bör det dock vara möjligt att genom en ökad utgiftsram under 1980-talet fortfarande nå rimlig civilförsvarseffekt vid konventionella angrepp. Denna handlingsfrihet bör enligt styrelsen bevaras.

Mot bakgrund härav och den allmänna inriktningen av civilförsvaret under 1970-talet bedömer civUförsvarsstyrelsen att man i denna ram under programplaneperioden bör avdela resurser för att bl. a.

— bygga upp och anpassa lednings- och undsättningsorganisationen tUl
främst det konventionella krigets krav,

— möjliggöra en kvalitetsförbättring av viss befälsutbildning och minska
bristerna i övningsverksamheten,

— fortsätta den enligt 1968 års försvarsbeslut påbörjade anskaffningen av skyddsmasker m. m. i en sådan takt att den del av befolkningen som inte kan få kollektivt skydd i täta skyddsrum med gasfilter disponerar skyddsmasker i början av 1980-talet,

— påbörja modernisering av befolkningsskyddsrummen i en takt som medger att samtliga är moderniserade i slutet av 1980-talet.

Härutöver bör medel avdelas för en fortsatt utbyggnad i nuvarande takt av skyddet för framskjutna enheter och branddammar. Däremot måste nuvarande takt i utbyggnaden av ledningscentraler minskas. Moderniseringen och i vissa fall ersättandet av äldre centraler måste ställas på framtiden. De ledningsenheter som saknar anläggningar får klara sig med provisorier. Medel för förbättring av särskilda skyddstillgångar i de största städernas innerområden disponeras inte inom denna ram. Stora brister i organisationens beredskap och uthållighet kvarstår.

De allvarligaste kvarstående bristerna vid programplaneperiodens slut blir med denna avvägning den begränsade tillgången på skyddsmasker åt befolkningen, ledningsorganisationens bristande effektivitet och undsätt-

Prop. 1972:75 45

ningsorganisationens ringa uthållighet. Mobiliseringsberedskap och effekt i inledningsskedet av ett krig blir lägre än vad som är önskvärt. Ökningen av antalet skyddsrum i de största städernas innerområden blir hten.

1 ramen 118 milj. kr. är det enligt civUförsvarsstyrelsen inte möjhgt att behålla handlingsfriheten på lång sikt. Det är inte praktiskt möjligt att genom en ökning av utgiftsramen under 1980-talet ta igen det som förloras under 1970-talet. Inte heller kan tillräckliga resurser avdelas för skadeförebyggande åtgärder under 1970-talet. Man måste välja en inriktning mot låg civUförsvarseffekt för att nå ett sådant mål i rimlig tid.

Ambitionen i utbyggnaden och moderniseringen av ledningscentralerna och målsättningen för anskaffning av skyddsmasker åt befolkningen måste enligt styrelsen ytterligare reduceras i förhållande till 138-milj. kr.-ramen.

Med den valda allmänna inriktningen av civilförsvaret för 1970-talet bör inriktningen av organisationen även i en låg ram anpassas till det konventionella kriget. Civilförsvarsstyrelsen bedömer det emellertid nödvändigt att sänka beredskapen och minska den lokala organisationens omfattning med ca 10%. Vidare måste man i denna ram avstå frän att utbilda 20 % av manskapet i den reducerade organisationen och till ett beredskapstillfälle uppskjuta anskaffning av viss ytterligare materiel. Ett sådant val medför att undsättningsorganisationen behöver en förberedelsetid efter mobUisering av minst en månad innan den kan lösa avsedda uppgifter. Stora krav ställs då enligt styrelsen på tidiga beslut om beredskapshöjning. Förberedelsetiden måste ligga före ett eventuellt förbekämpningsskede, under vilket befolkningen kan utsättas för vapenverkan. Civilförsvarsstyrelsen framhåller emellertid att man efter en beredskapsperiod som den nämnda får en undsättningsorganisation som bättre svarar mot de kvantitativa kraven än om kostnadsminskningarna åstadkommits enbart genom en reduktion av organisationens omfattning.

Civilförsvarsstyrelsen anser sammanfattningsvis att planeringsramen på 118 milj. kr. per budgetår ger helt otillräckliga resurser både i femårsperspektivet och på längre sikt. Även ramen på 138-milj. kr. medför, i förhållande till tidigare grundtankar och beslut om civilförsvarets utveckling och i förhållande till de styrande angreppsfallen, alltför låg effekt under 1970-talet och en begränsning av handhngsfriheten för framtiden vad beträffar både mål och dessas tidsmässiga förverkligande. Styrelsen anser därför att utgiftsramen under den första programplaneperioden bör sättas till 154 milj kr. per budgetår. Härigenom möjliggörs en i huvudsak oförändrad ambition i förhållande till 1968 års försvarsbeslut samt tillfredsställande handlingsfrihet på lång sikt.

Studier rörande det psykologiska försvaret

Det psykologiska försvaret är i första hand en verksamhet och inte en organisation. Verksamhetens syfte i krig är att vidmakthålla en fast försvarsvilja och att motverka försök att undergräva vår motståndsanda

Prop. 1972:75 46

och tilltron tiU vår förmåga att motstå angrepp.

Den särskilda organisationen i krig för psykologiskt försvar arbetar nästan helt med fredssamhällets resurser hos opinionsbildande och ny-hetsförmedlande institutioner, främst press, radio och television samt folkrörelser. För ledning i krig skapas, bl. a. med personal från nämnda institutioner, särskilda organ på olika nivåer. Beredskapsåtgärderna i fred begränsas till främst planering, utbildning och forskning. De handhas av ett särskilt organ, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar.

Det arbete som har utförts i miljöutredningarna har avsetts att bli utnyttjat för att bestämma även det psykologiska försvarets mål, uppgifter m. m. i olika situationer. Kungl. Maj:t uppdrog därför i februari 1971 åt beredskapsnämnden för psykologiskt försvar att bedriva studier som syftar till att klarlägga det psykologiska försvarets mål och uppgifter under krig och krigsfara m. m. 1 anvisningar i anslutning till uppdraget angavs att nämnden skall analysera de miljöer i vilka det psykologiska försvaret skall verka. Därvid bör studeras de villkor och förhållanden som i olika situationer bestämmer karaktären och omfattningen av de åtgärder som är att hänföra tUl psykologiskt försvar. Mål, medel och metoder för psykologiskt försvar skall beskrivas. Studierna skall vidare bedrivas så att de kan bUda underlag för bedömningen av de krav, som bör ställas på det psykologiska försvaret i fråga om uppgifter och organisation m. m. i de studerade mUjöerna.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar har i december 1971 redovisat nämnda studier i en rapport över det psykologiska försvarets mål och uppgifter.

Principerna för planläggningen och verksamheten för det psykologiska försvaret i Sverige har i rapporten förutsatts vara oförändrade. Fri opinionsbildning och debatt utgör grundvalen för verksamheten.

Det anförs i rapporten att studiet av psykologisk krigföring i vissa miljöer har gett en god bakgrund för bedömning av de problem som studierna skulle behandla. Fortsatta studier av utvecklingen inom det psykologiska försvaret bör därför bedrivas mot bakgrund av miljöstudier av den typ som nu har förekommit.

Det är vidare enligt rapporten av vikt att de åtgärder som vidtas från statsmakternas sida inom det psykologiska försvarets område är ägnade att underlätta nyhetsförmedling i massmedier. Samtidigt bör en eventuell angripares propaganda analyseras.

1 rapporten anförs vidare att organisationen för planering för det psykologiska försvaret, dvs. beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, har otillräckliga resurser för att på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sina nuvarande uppgifter. 1 rapporten föreslås att ytterligare uppgifter läggs på nämnden, bl. a. en väsentligt ökad medverkan vid planläggning och utbildning för pressen och en väsentlig intensifiering av utbildningen för krigsplacerad personal. Vidare bör forskningen ökas. Det föreslås därför att beredskapsnämndens kansli förstärks.

Beträffande krigsorganisationen föreslås inga principiella ändringar. Enligt rapporten bör det dock övervägas att något minska det centrala

Prop. 1972:75 47

organet och att förstärka de regionala organen, i första hand civilbefälhavarnas kanslier.

Förslag från 1970 års försvarsutredning Inriktningen av säkerhetspolitiken

1970 års försvarsutredning anför bl. a. att vårt försvar kan ses som ett kapital som har ackumulerats under en lång följd av år och av vilket endast en relativt liten andel omsätts varje år. Vid de årliga ställningstagandena tiU organisation, materiel m. m. är det nödvändigt att överväga de långsiktiga konsekvenserna. Osäkerheten om framtiden kan göra det önskvärt att inledningsvis satsa på flera paraUella projekt för att behålla handlingsfriheten. Så småningom måste emellertid ett definitivt beslut fattas och det är då nödvändigt att ha en uppfattning om dess konsekvenser i alternativa framtida försvarssammansättningar och i olika niUitärpolitiska situationer. I försvarets nya planeringssystem har man i dessa sammanhang valt ett tidsperspektiv på ungefär 15 år.

När det gäller möjligheterna att göra förutsägelser om utvecklingen i världen på lång sikt och om de hot mot Sveriges säkerhet som denna utveckling skulle kunna leda till är antalet inverkande faktorer enligt utredningen så stort och deras inbördes sammanhang så svåröverskådligt att varje bild man gör sig måste bli ytterst förenklad jämförd med verkligheten. Trots ovissheten om framtiden måste likväl fortlöpande fattas beslut som får effekt i denna ovissa framtid. Att när ett sådant beslut skall fattas medvetet avstå från att på något sätt göra sig en föreställning om den framtid då beslutet avses ge reell effekt är givetvis möjligt men inte rationellt. En mer ändamålsenlig metod - som tillämpas i försvarets planeringssystem - är att på olika sätt föreställa sig alternativa utvecklingar under den period man försöker överblicka och därvid särskilt uppmärksamma sådana tendenser soin skulle kunna leda till framtida hot mot Sveriges säkeihet. Sådana tendenser kan sedan i större eller mindre utsträckning beaktas i försvarsplaneringen beroende på vilka risker man är beredd att ta. Avgörande är därvid bl. a. hur svenska åtgärder kan påverka riskerna för angrepp mot Sverige eller dessa angrepps konsekvenser för landet. Det är också önskvärt att gjorda antaganden redovisas så att det fortlöpande kan kontrolleras om förutsättningarna för planerade åtgärder alltjämt kan anses föreligga.

De säkerhetspolitiska framtidsbedömningarna måste enligt utredningen bl. a. bygga på analyser av nuläge och utvecklingstrender inom olika samhällssektorer och regioner. I fråga om råvarutillgångar, teknik och ekonomi kan utvecklingen i grova drag förutsägas med utgångspunkt i nuvarande kunskapsläge och tillgängliga resurser. Ett stort problem är dock att ta hänsyn till ömsesidig påverkan mellan olika sektorer under en lång tidsperiod. Att göra politiska prognoser är svårare än t. ex. ekonomiska och demografiska prognoser.

Vid beskrivning av alternativa säkerhetspolitiska utvecklingar söker

Prop. 1972:75 48

man enligt utredningen få fram ett så brett spektrum att den verkliga utvecklingen kan väntas ligga någonstans inom detta. Därvid utesluts dock sådana genomgripande händelser under prognosperioden som exempelvis totalt sammanbrott inom någon av supermakterna, vilket helt skulle ändra förutsättningarna för svensk säkerhetspolitik.

Små staters möjligheter att påverka det internationella systemet är mycket begränsade. På de säkerhetspolitiskt mest betydelsefulla områdena, dvs. från utvecklingen av de globala relationerna i stort till förhållandena i Europa, kan Sverige enligt utredningen utöva mycket litet inflytande. Vi får i huvudsak inskränka oss till att tillvarata de möjligheter som finns att bevara självbestämmanderätten. Inom närregionen kan inflytandet dock bli större. Vid beskrivningen av denna har utredningen antagit att Sverige i stort fullföljer sin nuvarande säkerhetspolitik.

Det material som har utarbetats av miljöutredningarna har varit en utgångspunkt för försvarsutredningens arbete. Materialet har sedan inom utredningen bearbetats och i vissa delar utvidgats.

Underlag för behandling av den inhemska utvecklingen har erhållits framför allt från de särskilda studierna härav inom ramen för det ekonomiska försvarets miljöutredning. Försvarsutredningens överväganden utmynnar i förslag till fortsatt inriktning av svensk säkerhetspolitik och allmänna utgångspunkter för fortsatt totalförsvarsplanering. Utgångspunkterna är utformade som korta karakteristika av tänkbara krigs- och krissituationer. För var och en av dessa anges de anspråk som försvarsutredningen anser bör ställas på försvaret.

Utredningen erinrar om de senaste decenniernas världspolitiska utveckling samt tecknar några huvudlinjer i svensk utrikespolitik. Därefter behandlar utredningen strävandena till fred och säkerhet i världen, den globala utvecklingen samt utvecklingen i Europa. För kännedom härom hänvisas till betänkandet (s. 108-147).

Beträffande utvecklingen i Norden anför utredningen att denna i hög grad betingas av supermakternas handlande med utgångspunkt i deras inbördes relationer samt förhåUandena i Centraleuropa. Den påverkas också av de nordiska ländernas egna intentioner och relationerna meUan dessa länder. De nordiska ländemas förhållanden tiU de militära paktsystemen förefaller enhgt utredningen stabila men inte under aUa förhållanden oföränderhga.

Det nordiska områdets strategiska betydelse såväl i fred som krig kan enligt utredningen variera med läget i omvärlden. Även om de nordiska länderna har valt ohka vägar för att trygga sin säkerhet har deras säkerhetspolitik åtskilliga beröringspunkter.

För både Danmark och Norge anges medlemskapet i NATO vara en hörnsten i säkerhetspolitiken. Trovärdigheten i NATO:s biståndsförpliktelser understryks av den gemensamma militära planläggningen, utbyggnaden av fasta anläggningar och de NATO-övningar som regelbundet hålls. För att inte verka provocerande medger Danmark och Norge inte att utländsk trupp eller kärnvapen i fredstid baseras på deras territorier.

Prop. 1972:75 49

Man har därmed också velat markera allianspolitikens uteslutande defensiva syfte.

Danmarks säkerhetspolitik präglas enhgt utredningen dels av den betydelse som allmänt tillmäts sjövägarna mellan Östersjön och angränsande hav och dels av den geografiska närheten till Västtyskland. Från NATO-synpunkt anses det viktigt att kunna kontrollera och utnyttja Bälten och Öresund. 1 förhållande till NATO-försvaret i Centraleuropa intar Danmark en flankposition. Grönland och Färöarna, båda förenade med Danmark, har säkerhetspolitiskt en särställning. Områdena iritar nyckelpositioner i en tänkt försvarslinje från Grönlands östkust över Island, Färöarna och Shetlandsöarna till Norge.

Statsmakterna i Danmark har nyligen övervägt säkerhetspolitiska alternativ till den nuvarande NATO-anslutningen. Ett av de studerade alternativen har varit en neutralitetspolitik. Fortsatt NATO-medlemskap har dock bedömts såsom gynnsammast även framdeles.

Islands säkerhetspolitik, innefattande medlemskap i NATO, har enligt utredningen som väsentliga förutsättningar öns strategiska betydelse och ringa folkmängd. Landet har inga egna militära styrkor. Stationeringen av amerikansk trupp har tidvis varit politiskt omstridd. Island bedöms stanna kvar i NATO under överblickbar framtid.

Beträffande Norges säkerhetspolitik anför utredningen att den påverkas av landets geografiska utsträckning och ringa befolkningstäthet samt de sovjetiska intressena i Nordkalottområdet. De norska försvarsinsatserna har koncentrerats till Nordnorge. Med olika medel har man sökt förebygga att de norska försvarsåtgärderna skall verka provocerande på Sovjetunionen. Sålunda hålls förbanden i norr tillbakadragna. De får inte heller innehålla främmande trupp. De då och då återkommande gemensamma NATO-övningarna bedrivs långt från gränsen till Sovjetunionen.

Vid en framtidsbedömning kommer givetvis de nya oljefyndigheterna i blickfältet. Trots det ekonomiska värdet härav för Norge bör den strategiska betydelsen av exploateringen av oljeförekomsterna inte överdrivas. Uppdelningen av Nordsjön mellan strandstaterna är genomförd och väntas inte skapa större problem. Om däremot mera omfattande fynd skulle göras utanför Nordnorge kan gränsdragningsproblemen komma att aktualiseras.

Finlands säkerhetspolitik vilar enligt utredningen på två grundläggande teser. Den ena avser det allmänna förhållandet till Sovjetunionen. Finlands strävan går ut på att hos grannen i öster skapa förtroende för den finska politiken. Den andra tesen är att Finlands, liksom övriga nordiska länders territorier, under normala förhållanden i och för sig inte är några angelägna mål för rysk expansion.

Pä flnsk sida anses man medveten om att ett skärpt läge i Europa kan påverka landets politiska handlingsfrihet. Finland har under senare år utvecklat en omfattande aktivitet för att bidra till avspänning. Det finska förslaget om en kärnvapenfri zon i Norden och erbjudandena att Finland skulle stå som värd för en europeisk säkerhetskonferens och för

4 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 75

Prop. 1972:75 50

SALT-förhandlingarna kan ses som uttryck för denna strävan.

Den svenska neutralitetspolitiken och det svenska försvaret uppfattas vara av central betydelse för den finska säkerhetspolitiken. Härigenom skyddas södra Finland för angrepp västerifrån. Mera utsatt är finska Lappland genom sitt läge som en kil mellan NATO och Sovjetunionen. Den flnska säkerhetspolitiska debatten har därför till stor del koncentrerats på Nordkalottproblemen.

Målsättningen för försvaret i Finland är enligt utredningen främst att avvärja kränkningar av neutraliteten samt att förhindra anfall via Finlands land- och sjöterritorium liksom överflygning av luftrummet.

Det nordiska samarbetet präglas enhgt utredningen av en ständigt fortgående ansträngning att uppnå en grundläggande enhetlighet i sociala, kulturella och ekonomiska frågor trots skillnader i de nordiska ländernas utrikespolitik. Varje land följer den politik som det anser står i överensstämmelse med dess vitala intressen. Samarbetet bygger på ömsesidig respekt för detta förhållande. Även om härigenom gränser skapas för det nordiska samarbetet kan det dock konstateras att integrationen inom det nordiska området i dag i många hänseenden har gått längre än den som har kommit till stånd mellan EEC-länderna.

Utredningen framhåller att de reella resultaten av det nordiska samarbetet på ett odramatiskt sätt har vuxit fram som svar på en djupgående folkvilja. Samarbetet har lett till bl. a. passfrihet, harmonisering av lagstiftning, socialpolitik och utbildning, fri etableringsrätt för företag, fri arbetsmarknad samt en växande internordisk handel.

Det nordiska samarbetet har främjats genom Nordiska rådet, där numera även Åland och Färöarna är representerade. Stor betydelse har också de regelbundna kontakter och konsultationer som förekommer på regerings- och myndighetsnivå.

Det nordiska samarbetet utgör en bas för gemensamt uppträdande i sådana organ som FN, GATT och UNCTAD. I åtskilliga konkreta frågor såsom deltagande i FN:s fredsbevarande aktioner, internationella miljövårdssträvanden och havsbottnens fredliga utnyttjande har samförstånd uppnåtts mellan de nordiska länderna.

Även om de nordiska länderna eftersträvar olika former för sin anknytning till de ekonomiska gemenskaperna söker de dock därvid slå vakt om det fortsatta nordiska samarbetet.

Den strategiska betydelse som supermakterna tillmäter det nordiska området är enligt utredningen inte konstant utan i hög grad beroende av den rådande situationen. Avgörande faktorer är supermakternas aktuella maktpolitiska ambitioner och relationerna dem emellan, den militärtekniska utveckhngen och supermakternas uppfattningar om ett framtida krigs karaktär.

Utredningen anför att Norden till följd av sitt geografiska läge utgör en skärningspunkt mellan öst- och västintressen. Sovjetmarinens behov att få fritt tillträde till Atlanten, framförallt från Murmanskområdet men även från Östersjön, samt behovet att skydda sitt eget operationsområde Uksom västsidans intresse att förhindra detta är väsentliga skäl till att de

Prop. 1972:75 51

kringliggande områdena, Nordkalotten och områdena kring Östersjöutloppen, får strategisk betydelse. Intressemotsättningarna i fråga om dessa områden bedöms av utredningen bestå även i framtiden.

Några ekonomiska eUer andra tillgångar, som vid en konflikt skulle vara av så väsentlig betydelse för de nuvarande supermakterna att de kan verka konfliktutlösande, bedöms inte finnas i Norden. Däremot kan både kända och nytillkommande naturtillgångar samt andra resurser bli av värde för en angripare.

NATO har genom Norges medlemskap i organisationen möjligheter att utnyttja delar av Nordkalottområdet. Härigenom kan den militära aktiviteten i Murmanskområdet bevakas. I händelse av krig kan sovjetiska flottstyrkor på väg ut i Atlanten bekämpas.

För Sovjetunionen anses Nordkalottområdet känshgt med hänsyn till behovet av skydd för Murmansk- och Leningradområdena men också av betydelse med hänsyn till tillträdet till Atlanten.

Utvecklingen av spaningssatelliter, hydro-akustiska spaningsmedel som är oberoende av landbaser samt ökad räckvidd för olika former av signalspaningsorgan bedöms i framtiden kunna minska Nordkalottområdets betydelse för NATO som bas för spaning. Samtidigt kan det ökade antalet sovjetiska ubåtar med atommaskineri och förbättrade möjligheter till förrådskomplettering till havs minska dessas basberoende.

Möjligheter för NATO att försvåra den sovjetiska ishavsmarinens tillträde till Atlanten finns i havsområdena mellan Grönland, Island och Färöarna, mellan Grönland, Jan Mayen och Nordnorge samt mellan Spetsbergen och Nordnorge. Den marina verksamheten både från öst och väst har under senare är ökat i dessa farvatten.

Om en konfrontation skulle komma till stånd i Nordkalottområdet mellan stormaktsblocken kan svenskt territorium enligt utredningen bh av intresse som genomgångsområde.

Utredningen anser vidare att det dansk-tyska försvarssamarbetet bl. a. syftar till att i ett krisläge säkerställa ett effektivt försvar av de danska öarna samt farvattnen kring dessa. 1 ett krisläge innebär NATO:s tillgång till Danmark att in- och utfart ur Östersjön kan förhindras och att möjligheter finns att ingripa mot Warszawapaktens underhållstransporter i Östersjön.

För att i ett större sammanhang kunna säkerställa trafik in i och ut ur Östersjön bedöms även havsområdena mellan Färöarna och Sydnorge behöva kontrolleras. Genom NATO:s innehav av Östersjöutloppen kan Warszawapakten i en krissituation inte genomföra transporter in i och ut ur Östersjön.

Vid en konfrontation mellan stormaktsblocken i området kring Östersjöutloppen kan Sverige enligt utredningen få betydelse som genomgångsområde för militära operationer. Frågan om Sverige blir indraget i ett företag mot Östersjöutloppen bedöms bero på angriparens bedömning av vilken av möjliga anfallsriktningar som är mest fördelaktig.

Även Östersjön som sådan anses kunna få strategisk betydelse, särskilt i samband med en stor konfrontation i Centraleuropa.

Prop. 1972:75 52

Ettdera stormaktsblocket skulle enhgt utredningen i samband med ett befarat eller pågående storkrig i Centraleuropa kunna få behov av att utnyttja flygbaser inom det nordiska området eller att utnyttja området för framskjuten luftbevakning. Både i Norge och Danmark har NATO ett utbyggt nät av luftbevaknings- och signalspaningsstationer. Såväl Danmark som Norge kan bilda basomräde för taktiska NATO-flygförband. Tillgången till flygbaser är emellertid begränsad. Innehav av Sverige bedöms därför för NATO kunna vara av visst luftoperativt värde.

1 en motsvarande situation skulle enligt utredningen en förflyttning västerut av det sovjetiska luftförsvarssystemet i Nordkalottområdet kunna öka de sovjetiska möjligheterna att skydda Murmanskområdet. En förflyttning västerut även av andra luftförsvarsförband skulle kunna öka förvarningsmöjligheterna vid anfall av NATO:s flyg och robotar mot Leningrad-Moskvaområdet.

Både i öst och väst anses de nordiska ländernas utrikes- och säkerhetspolitik bidra till stabilitet och avspänning i norra Europa. Det förhållandevis stabila tillstånd som råder i norra Europa bedöms inte bara gynna de direkt berörda staterna utan allmänt uppfattas som en integrerande del av den europeiska balansen. Den säkerhetspolitiska balanssituationen i Norden karaktäriserad av Danmarks och Norges begränsade NATO-medlemskap, Sveriges alliansfrihet och väpnade neutralitet samt Finlands neutralitetspolitik och vänskaps-, samarbets- och biståndspakt med Sovjetunionen har enligt utredningen ansetts vara till fördel för säväl väst som öst. Hos de nordiska länderna finns ett primärt och gemensamt intresse att bevara denna balanssituation som har blivit ett uttryck för deras målsättning att stärka stabiliteten i området. Stormaktsblocken har i stort avhållit sig från aktioner eller politiska demonstrationer i området. Militära engagemang har kunnat få en mera begränsad omfattning än som kanske eljest skulle varit fallet. Sveriges säkerhetspohtik, stödd på ett efter våra förhållanden starkt försvar, har som syfte att bidra till lugn och stabUitet i norra Europa. Denna inriktning av vår politik är enligt utredningen allmänt omfattad och betraktas som ett europeiskt intresse. Utredningen anser att denna linje i rådande balanssituation bör fullföljas.

Beträffande konsekvenser för Sverige av utvecklingen i omvärlden anför utredningen att de förhandlingar och närmanden mellan öst och väst i Europa som f. n. kan konstateras på flera håll har lett till bedömningen att riskerna för krig i Europa under de närmaste åren har ininskat. Att närmandena representerar ett steg mot en i vart fall temporär avspänning i vår del av världen anses inte kunna bestridas. Men varken på kort eller något längre sikt kan man trots detta enhgt utredningen utesluta sådana förändringar i omvärlden — bl. a. fortsatt framväxt av en multipolär situation — att riskerna för konflikter ökar. Detta förhållande i sin tur leder till konsekvenser även för Sverige.

Försvarsutredningen pekar på några olika tänkbara utvecklingar i den världspolitiska bilden. Dessa sammanfattas i tre huvudalternativ:

Prop. 1972:75 53

a) ökade motsättningar mellan två i Europa engagerade maktblock,

b) utjämning av motsättningarna och minskning av konfliktriskerna i Europa,

c) obalans — temporär eller varaktig — i maktpolitiskt hänseende mellan blocken.

Inom vart och ett av dessa alternativ ryms en mängd varianter beträffande den pohtiska utveckhngen i omvärlden, vilka inte närmare behandlas här.

Beträffande alternativet a) anför utredningen att båda supermakterna sedan andra världskriget har skapat paktsystem tUl skydd för sin egen och övriga paktmedlemmars säkerhet.

För Sovjetunionen utgör Östeuropa men också i viss mån Finland detta skydd. Sovjetunionens omfattande militära styrkor i Europa bedöms liksom hittills främst ha till uppgift att trygga den egna säkerheten. Warszawapakten kan då bl. a. ses som ett sätt att legalisera sovjetisk närvaro i Östeuropa för att säkerställa kontrollen över detta område.

Förenta staternas motsvarande paktsystem har byggts upp på andra sidan haven bäde i Asien och Västeuropa. Även om det av olika skäl försvagas bedöms dock väsentliga delar komma att bestå.

Sovjetunionens intresse av att ha tillgång tiU säkra utfarter tiU världshaven, bl. a. för sjöstridskrafterna, kan enligt utredningen göra att norra flankområdet i Europa med utfarterna från Östersjön och angränsande kustområden kommer i blickpunkten. Norges och Danmarks medlemskap i NATO bidrar till att i dessa länder skapa trygghet inför en eventuell sådan utveckling. För Sovjetunionen är frågan om NATO därutöver kan ha några offensiva intentioner som kan leda till operationer över nordiskt område. Vid en bedömning härav måste enligt utredningen beaktas att NATO:s militära resurser även framgent väntas bli begränsade inom detta område och att inga främmande trupper eller kärnvapen torde bli stationerade i Norge eller Danmark. Därutöver kan Sverige tjäna som en barriär mot framträngande österut.

Det finns enligt utredningen anledning att särskilt uppmärksamma förhållandena längst i norr, där NATO har baser samt spanings- och ledningsorgan som i fred ger möjligheter till övervakning av sovjetisk trafik och i ett krisläge underlättar tillförsel av NATO-förband. För Sovjetunionen kan detta ha betydelse med hänsyn till den viktiga Murmanskbasens säkerhet.

Ett svenskt försvar i norr bedöms inom båda stormaktsblocken kunna minska farhågorna för offensiva planer i Nordkalottområdet från det andra blockets sida.

Utredningen erinrar om att det i den finska debatten har framhållits att i uppbyggnaden av luftförsvaret av Sovjetunionens nordvästra del utgör Finlands territorium ett slags svacka, i synnerhet i fråga om flygföretag på låg höjd. Denna svacka söker man på finsk sida fylla ut genom ett luftförsvar. Även styrkan hos Sveriges luftförsvar i landets

Prop. 1972:75 54

norra delar är därvid av betydelse. För det finska försvaret i övrigt har angetts att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt Östersjöriktningen och finska Lappland. En väsentlig faktor för det finska försvarets uppbyggnad anses vara att Sveriges starka försvarskapacitet vidmakthålls.

1 Norge har man enligt utredningen uttryckt oro inför den sovjetiska flottans växande styrka och dess från Ishavet mot söder alltmer utvidgade operationsområde. Härvid uppkommer problemet om avvägningen inom det norska försvaret mellan området längst i norr och den långa Atlantkusten. Det förändrade sjöstrategiska läget gör det för Norge både angelägnare att förvissa sig om militärt bistånd västerifrån och osäkrare om ett sådant bistånd kan bh tillräckligt effektivt. Det svenska försvaret utgör för Norge ett stöd i ryggen, utan vilket en permanent stationering av NATO-trupp skulle kunna aktualiseras. Detta skulle i sin tur kunna uppfattas som hotfullt från sovjetisk synpunkt.

Dessa olika utvecklingstendenser och deras konsekvenser illustrerar enligt utredningen den roll svensk neutralitetspolitik och svenskt försvar även fortsättningsvis kan spela för utvecklingen i vår omvärld. Ett svenskt försvar bidrar till att upprätthälla önskad stabilitet i närområdet. Tvära kastningar i svensk försvarspolitik anses kunna leda till att de svenska intentionerna ifrågasätts och kan därmed rubba stabiliteten.

Beträffande alternativet b), som innebär utjämning av motsättningarna mellan stormaktsblocken, anför utredningen att det sedan några år pågår omfattande strävanden att utjämna motsättningarna mellan öst och väst i Centraleuropa och lösa de sedan andra världskriget kvarstående lokala och regionala problemen. 1 detta alternativ antas att dessa strävanden vinner framgång och fortsätter någorlunda kontinuerligt under lång tid.

Båda supermakterna förutsätts därvid ha starka skäl för att åstadkomma en utjämning av motsättningarna i Europa och därmed minska riskerna för konflikter i detta område. I Förenta staterna skulle opinionsmässiga, ekonomiska och maktpolitiska skäl kunna leda till begränsningar av de globala engagemangen. För Sovjetunionen skulle tilltagande problem med Kina och en ansträngd ekonomi kunna stärka intresset för avspänningssträvandena. Dessa skulle därvid främst inriktas på att förebygga framtida hot mot Sovjetunionen från Västeuropa.

Om strävandena mot ökad säkerhet i Europa kan fullföljas kommer det enligt utredningen troligen att ske från bibehållna maktpositioner och utan upplösning av maktblocken. En viss allmän rustningsbegränsning i Europa kan komma till stånd varvid de båda blocken bevarar en militär gärd men fortlöpande sänker den. Sverige bedöms då på motsvarande sätt på sikt kunna anpassa sina militära resurser till situationen. En ensidig och snabb svensk nedrustning, som av omvärlden bedöms leda till ett mihtärt tomrum, skulle kunna störa denna utvecklingsprocess.

Alternativt kan antas att supermakterna främst inriktar sig på att utjämna motsättningarna i Centraleuropa men att maktkampen i övrigt fortsätter, bl. a. i det södra flankområdet.

Även norra flankområdet skulle enligt utredningen kunna dras in i maktkampen, särskUt om sovjetiska motgångar i Fjärran östern eller i

Prop. 1972:75 55

MeUersta östern skulle öka intresset för de nordvästra gränsområdena. 1 en avspänningssituation väntas emellertid stormaktsblocken eftersträva att använda andra än militära medel för att utvidga sitt inflytande. En även i kritiska situationer fast svensk politik kan därvid bidra till att landets oberoende bibehålls.

I fråga om alternativet c) - temporär eller varaktig obalans mellan blocken - anför utredningen att det redan f. n. råder en viss styrke-mässig obalans mellan öst och väst. 1 vissa hänseenden är denna till fördel för väst, i andra för öst. Farhågor har uttryckts för att bristen på balans skulle förstärkas. Två typer av bristande balans, dels en temporär, dels en mera varaktig skulle då kunna uppstå.

Avspänning skulle kunna leda till ett ömsesidigt tillbakadragande av militära styrkor från Centraleuropa. Om spänningen åter skulle stiga kan en obalans i någon riktning uppstå beroende på när stormaktsblocken beslutar att förstärka de stående styrkorna eller tillföra förband. Till dess en utjämning sker kan endera parten temporärt få ökad handlingsfrihet.

Om avspänningssträvandena leder till en allmän känsla av lugn och stabilitet, kan något av stormaktsblocken komma att ensidigt minska sina styrkor. Om en sådan situation blir långvarig, kan det ena blocket öka sitt inflytande på det andras bekostnad.

Det anses i båda dessa fall av bristande balans tveksamt om Skandinavien kommer att beröras. Skulle så ändå ske anser utredningen att det svenska försvaret och den fasthet varmed utrikes- och försvarspolitiken förs har betydelse för statsmakternas handlingsfrihet.

Enligt utredningens bedömning får även den militärtekniska och ekonomiska utveckhngen i omvärlden konsekvenser för Sverige.

Den militärtekniska utvecklingen inom stormaktsblocken, som betingas av motsättningarna mellan dessa och den ständiga kampen mellan medel och motmedel, innebär stigande prestanda och därmed snabbt ökade kostnader for militär materiel. För att hålla kostnaderna inom rimliga gränser sker utveckling och produktion av ny materiel i allt större utsträckning i internationellt samarbete. Vidare kan en viss återhållsamhet med införande av nya vapensystem iakttas.

Det svenska försvarets defensiva uppgifter gör enligt utredningen att vi inte har behov av de dyraste materielslagen, t. ex. fjärrobotar, tungt bombflyg och oceangående krigsfartyg. Våra stridskrafters operativa Uppgifter möjliggör prestandabegränsningar för vissa av de materielslag som ingår i försvaret. Hittills har det varit möjligt att vidmakthålla ett väl avvägt svenskt försvar. För de materielslag som är särskilt avgörande för svensk försvarsförmåga har det på grund av industrins tekniska nivå och kontinuiteten i försvarsengagemangen varit möjligt att vidmakthålla en inhemsk produktionskapacitet.

Den ekonomiska utvecklingen i omvärlden leder enligt utredningen till ökad intemationeU arbetsfördelning. En svensk isolering från denna är inte möjlig. Samarbete inom handelsblock kan skapa förutsättningar för snabbare ekonomisk tillväxt men skapar å andra sidan vissa begränsningar i den pohtiska handhngsfriheten. Svensk neutralitetspolitik sätter

Prop. 1972:75 56

bestämda gränser för det beroende av omvärlden som kan godtas.

Beträffande den inre miljön och tänkbara förändringar i denna anför utredningen att den struktur samhället i stort har är av största betydelse för landets förmåga att motstå krigshandlingar av militär art, störningar i utrikeshandeln och utländsk propaganda.

Enligt utredningens uppfattning är framför allt det ökade importberoendet samt strukturförändringarna inom industri och jordbruk liksom nedgången i de kommersiella varulagren av betydelse för försörjningsberedskapen vid avspärrning.

Utvecklingstendenserna inom framför allt näringslivet anses tala för att beredskapsåtgärder av samma slag som de hittUls vidtagna också i framtiden är nödvändiga för att en försörjningsberedskap, som uppfyller kraven vid en avspärrning, skall kunna upprätthållas. Strukturförändringarna inom näringslivet och det bl. a. härav föranledda ökade importberoendet bedöms emellertid komma att kräva i vissa fall genomgripande ändringar i beredskapsåtgärdernas struktur liksom i beredskapslagringens varumässiga innehåll.

1 krig är det enhgt utredningen framför allt sårbarheten hos näringslivet och olika samhällsfunktioner som är av intresse. För landets förmåga till försvar är det av utslagsgivande betydelse att de förnödenheter och tjänster som behövs för krigsmaktens och civilförsvarets mobilisering och utgångsgruppering och för erforderligt understöd under krig kan tillhandahållas. Dessutom måste det övriga krigssamhällets oundgängliga behov av förnödenheter och tjänster tillgodoses.

Samhällsstrukturen är också av betydelse för befolkningens förmåga att bära de påfrestningar som direkta krigshandlingar innebär liksom att motstå utifrån kommande propaganda.

Grunden för att befolkningen i ett krig eller eljest i ett krisläge skall vilja och kunna uthärda de påfrestningar som den utsätts för är enligt utredningen att den känner solidaritet i stort med det svenska samhället. Det är uppenbart att det överväldigande flertalet medborgare i Sverige känner en sådan solidaritet, grundad på att landet och dess samhällsskick för dem representerar väsentliga värden. Denna solidaritet innebär att rnan pä väsentliga punkter känner gemenskap samtidigt som man på andra, mindre väsentliga punkter kan ha ohka uppfattningar. En särskild styrka är att landet inte har inre motsättningar, grundade på etniska eller religiösa minoritetsproblem eller liknande. 1 ett krig eller i ett krisläge kommer de väsentliga momenten — kring vilka alltså en betydande enighet råder — att i medborgarnas medvetande påtagligt träda i förgrunden medan andra moment skjuts i bakgrunden.

Utredningen anför vidare att i den egentliga beslutsprocessen i en demokrati bygger både folkstyre och organisationer på ett representativt system med valda företrädare. Ett sådant system kan ha brister och kan kritiseras. Likväl anses det vara det bästa system som står till buds. Folkrörelserna och partiorganisationerna skänker stabilitet och långsiktighet åt samhällsarbetet. Om samhället skulle utsättas för påfrestningar och

Prop. 1972:75 57

hot, finns inom dessa en insiktsfull grupp av opinionsbildare med goda förutsättningar att ge allmänheten den tillförsikt som sådana situationer kräver.

Enligt utredningen är Sverige troligen genom sin öppenhet i informationsutbytet inom landet och med omvärlden mindre sårbart för propaganda än många andra länder. Detta beror framför allt på den grundläggande karaktären hos vårt samhällsliv i fråga om information och beslutsfattning, där medborgarnas aktiva medverkan i beslutsprocessen på olika nivåer i samhället bildar hörnstenarna. Bildningsnivån, frånvaron av svåra inre motsättningar hksom nyhetsorganens fria ställning medverkar till att detta system fungerar väl.

Om angrepp mot Sverige skulle aktualiseras kan enligt utredningen olika betvingelsemetoder utnyttjas beroende pä den rådande militärpoh-tiska situationen, syftet med angreppet och hur styrkan hos och avvägningen inom det svenska totalförsvaret bedöms. Med hänsyn till att angriparen rimligtvis söker nå sina syften med minsta möjhga uppoffringar kan han väntas utnyttja svagheter i vårt totalförsvar. Som grund för planeringen av detta måste därför skilda betvingelsemetoder analyseras. Därvid bör beaktas att dessa av angriparen kan kombineras på olika sätt. Även situationer, då krig pågår i vår omvärld och värt land endast indirekt berörs, måste beaktas. Utredningen tecknar tänkbara framtida hot mot Sveriges säkerhet i form av ett antal typsituationer.

Den första typsituationen innebär hot om politiska, ekonomiska eller militära åtgärder som understöd för krav på eftergifter. Om denna situation anför utredningen bl. a. följande.

Genom diplomati i förening med politisk, ekonomisk och militär styrka har nationer sedan gammalt utövat inflytande på andra nationer. Redan den potentiella förmågan till skadegörelse kan utnyttjas för att påverka andra nationers beteende. Stridsmedlens ökade effekt har medfört ökade möjligheter härtill.

Ett karakteristiskt drag hos ett hot som vårt land kan utsättas för är att en angripare ställer krav som innebär att han mot vår vilja söker uppnå vissa fördelar. Om sådana krav framförs av en supermakt innebär detta samtidigt ett uttalat eller outtalat hot att om vi inte tUlmötesgår kraven så kan angriparen tillgripa maktmedel för att tillgodose sina syften. Genom olika former av propaganda kan en angripare försöka åstadkomma att befolkningen upplever ett hot av sådan styrka att dess tilltro till de egna försvarsmöjligheterna minskas och den pohtiska ledningens handlingsfrihet därigenom begränsas. Om angriparen är tillräckligt angelägen att kontrollera vårt territorium eller delar därav och om vi inte frivilligt ger vika för hans krav kan han i vissa fall tänkas tillgripa invasion. Detta kan t. ex. ske sedan han först hotat med invasion utan att vi har gett vika för hans krav. 1 ytterlighetsfall är det också tänkbart med hot om insats av ABC-stridsmedel.

Utredningens andra typsituation representeras av krig i vår

Prop. 1972:75 58

omvärld varvid Sverige har lyckats behålla sin neutrahtet. Beträffande denna situation anför utredningen bl. a. följande.

Även om supermakterna på olika sätt söker undvika en öppen konfrontation med varandra kan en sädan dock komma till stånd genom upptrappning av en från början mera begränsad konflikt. I ett sådant krig kan stormaktsblocken i sin helhet successivt bli engagerade. Kriget kan i första hand komma att föras med konventionella stridsmedel, men situationer kan även uppkomma dä kärnladdningar eller biologiska och kemiska stridsmedel kan tillgripas. Även om Sverige lyckas hålla sig utanför kriget kommer landet dock att på många sätt drabbas av dess konsekvenser.

Ett krig på konventionell nivå i omvärlden kan enligt utredningen väntas leda till betydande påfrestningar på försvaret och det svenska samhället i övrigt. Stridshandlingar längs handelsvägar eller i vår närzon kan omöjliggöra utrikeshandeln helt eller delvis. Stridshandlingar kan leda till oavsiktliga kränkningar av svenskt land-, sjö- och luftterritorium och till en ström av flyktingar in i vårt land.

En krigförande kan ocksä överväga att avsiktligt kränka svenskt territorium för att därmed nå operativa fördelar, t. ex. undandra sig bekämpning från motståndaren. Därvid torde det formella överträdandet av svenska tillträdesbestämmelser eller folkrättsliga konventioner i och för sig tillmätas mindre betydelse. Avgörande blir i stället hur huvudmotståndaren och Sverige kan tänkas reagera på kränkningen och hur detta kan påverka den fortsatta krigföringen.

En krigförande som befarar att hans motståndare kommer att orättmätigt utnyttja svenskt sjöterritorium kan söka förebygga detta. Därmed kommer stridshandlingarna att direkt beröra Sverige. En krigförande kan också söka tilltvinga sig favörer från svensk sida, t. ex. transporter genom Sverige av trupp och materiel.

Om trots alla återhållande faktorer kärnvapen skulle komma till allmän användning i Europa, kan Sverige bh berört av radioaktiv beläggning. Explosioner ovanför Sverige kan bl. a. medföra starka ändringar i det elektriska fältet (EMP-verkan) inom vidsträckta områden med störningar eller avbrott i telekommunikationerna som följd. Sverige kan utsättas för radioaktiv beläggning under för oss ogynnsamma vindförhållanden. Beläggningen inverkar på människor, djur, livsmedel, växande gröda etc. Varaktigheten av radioaktiv verkan varierar. Man kan räkna med att ett kärnvapenkrig inte kommer helt överraskande. Vissa indikationer bör kunna erhållas på att krig är förestående eller på att upptrappning sker.

Det är enligt utredningen svårt att föreställa sig de omständigheter under vilka biologiska eller kemiska stridsmedel skulle komma till användning i stor skala i ett krig i Europa. Så länge dessa stridsmedel finns i stormaktsblockens arsenaler kan det emellertid inte helt uteslutas att de också kan komma till användning.

Utspridning av biologiska stridsmedel i Europa får vid ogynnsamma vindriktningar konsekvenser i Sverige. Konsekvenserna beror på vilken sjukdom som sprids och på våra möjligheter att sätta in medicinsk

Prop. 1972:75 59

behandling samt övriga skyddsåtgärder. B-insatser även i fjärran länder kan nå Sverige i form av epidemisk spridning.

C-moln har en betydligt mindre utbredning än B-moln, varför från vår synpunkt farliga områden för C-insats är begränsade tUl de nordiska grannländerna samt till övriga Östersjöländers kustområden. Härvid behöver hänsyn tas endast till de högtoxiska C-stridsmedlen, dvs. nervgaserna.

B-stridsmedel inverkar både på människor och djur. C-stridsmedel kan dessutom inverka på livsmedel, växande gröda etc.

Varaktigheten av verkan från B- och C-stridsmedel är i hög grad beroende på vilken sjukdom eller motsvarande som drabbar vårt land. Faktorer som stridsmedlets anslagskraft, dosnivå samt motståndskraften hos den exponerade befolkningen spelar också stor roll.

Som ett tredje typfall anför utredningen överraskande angrepp mot Sverige.

I de flesta mihtärpolitiska situationer bedöms en angripares syfte med ett angrepp mot Sverige vara att få ett mera gynnsamt strategiskt utgångsläge gentemot huvudmotståndaren eller att beröva huvudmotståndaren denna möjlighet genom motsvarande angrepp, antingen inför ett storkrig som bedöms oundvikligt eller i en hårt pressad förhandhngssitua-tion. Angriparen kan härvid sträva efter att inleda angreppet överraskande för att dels snabbare nå åsyftade mål, dels reducera egna uppoffringar.

Den hänsyn som måste tas till huvudmotståndarens reaktion är enligt utredningen starkt beroende av det militärpolitiska läget. Ett överraskande och snabbt genomfört angrepp kan i vissa fall medföra mindre besvärande politiska konsekvenser för angriparen än ett omfattande anfall mot ett mobiliserat svenskt försvar.

Ett överraskande angrepp avses riktas mot ett försvar som inte är så förberett att det kan utveckla full styrka. Det fordrar mindre resursinsats och kortare tid för att nå målet med operationerna.

För att begränsa risken att misslyckas med ett överraskande angrepp är det enligt utredningen väsentligt att förberedelserna för angreppet görs på ett sådant sätt att försvararen inte får tillfälle till beredskapsåtgärder vid en tidigare tidpunkt än den angriparen har räknat med i planeringen. Speciellt gäller detta om försvaret bedöms ha förmåga att snabbt öka sin styrka. Angriparen måste därför söka begränsa omfattningen av sådana förberedelser som bedöms kunna iakttas av omvärlden samtidigt som han måste tillse att angreppet utförs med tillräckligt stora resurser för att med godtagbar säkerhet kunna lyckas. Dessa till synes motstridande krav kan leda till att en angripare inför ett överraskande angrepp finner det nödvändigt att utnyttja sina mest lättrörliga stridskrafter. Dessa resurser har i regel högt alternativanvändningsvärde.

Det bör enligt utredningen beaktas att förberedelser för invasion kan döljas bakom en större, till synes normal militär övning. En sådan kan innefatta betydande truppsammandragningar och omgrupperingar av sjö-och flygtransportmedel.

Anfall med konventionella stridsmedel mot ett mobiliserat svenskt

Prop. 1972:75 60

försvar representerar utredningens fjärde typsituation.

Ett anfall mot Sverige i en situation då det svenska försvaret har hunnit mobilisera och inta förberedande gruppering kan enhgt utredningen få högst varierande karaktär.

Grundläggande för angriparens planering är vilka opeiativa mål i Sverige han strävar att uppnå och vilket värde han tillmäter dessa. Detta värde kan snabbt variera beroende på militära operationer i omvärlden.

Den militärpolitiska situationen kan medföra att angriparens militära resurser tiU stora delar blir bundna i andra riktningar. Arméstridskrafter tar lång tid att gruppera om och om de sätts in i strid kan de bli bundna under lång tid. Flygstridskrafter kan däremot kraftsamlas i snabbt växlande riktningar.

Vid ett företag mot Sverige måste angriparen ta hänsyn till att en huvudmotståndare kan ingripa för att hejda företaget och i stället själv vinna framgång. Med hänsyn härtill kan angriparen behöva anpassa sina anfallsriktningar, bygga upp erforderligt skydd och lägga upp företaget så att snabb framgång nås.

Anfallets uppläggning påverkas enligt utredningen både av militärgeografiska förhållanden och av det svenska försvarets utformning och styrka. Vid en invasion över landgränsen spelar tillgängen till vägar stor roll. Vid invasion över havet eller genom luften är angriparens styrkor särskilt sårbara för svensk motverkan under transport- och landstignings-skedena. För att begränsa denna motverkan kan angriparen sätta in förbekämpning mot svenskt luftförsvar och mot försvaret inom och i närheten av avsedda invasionsområden. Efter ett inledande anfaU över havet måste angriparen under en lång period föra fram underhåll och nya förband.

Om angriparen har nått framgång i de primära operationsområdena är det enligt utredningen troligt att han eftersträvar att successivt nå kontroll över hela landet.

Som ett femte typfall tar utredningen upp anfall mot Sverige med ABC-stridsmedel.

Det är enligt utredningen svårt att finna något rimligt motiv för att en första kärnvapeninsats skulle göras just mot Sverige. Skulle däremot Sverige angripas sedan supermakterna trots allt redan har satt in kärnvapen i stor skala kan Sverige utsättas för en omfattande kärnvapeninsats. Mot denna finns ringa möjligheter att bjuda ett effektivt motstånd.

Den troligen starkaste restriktionen mot ett angrepp med B- eller C-stridsmedel bedöms vara risken för repressalier från en huvudmotståndares sida. Denna restriktion kan väntas vara särskilt stark om angriparens egna militära styrkor och befolkning har ett dåligt skydd. En angripares bedömning av lämpligheten att sätta in B- och C-stridsmedel mot vårt land beror enligt utredningen dels på nivån hos kriget mot en huvudmotståndare och dels på vilket skydd mot sådana stridsmedel som vi har skaffat oss.

1 anslutning till de redovisade typsituationerna berör utredningen vissa

Prop. 1972:75 61

förutsättningar för att trygga Sveriges självständighet och anför därvid bl. a. att den inre sammanhållningen hos befolkningen är god. Riskerna för inre konflikter som andra länder skulle kunna blanda sig i är små. Relationerna till de nordiska grannländerna är goda och det inbördes samarbetet omfattande. Så starka motsättningar mellan länderna att de skulle kunna leda till krig bedöms som helt otänkbara.

Trots att Sverige har en hög bruttonationalprodukt per invånare finns det enligt utredningen knappast sådana tillgångar i råvaror eller industriell kapacitet, som något stormaktsblock skulle kunna tillmäta avgörande betydelse. Landets territorium inrymmer inte heller områden av omedelbart strategiskt intresse för supermakterna. Detta kan få betydelse främst i samhand med starka motsättningar mellan stormaktsblocken i Europa.

Sverige har naturliga gränser om vilka inga tvister råder. Östersjön som geografisk gräns till en potentiell krigsskådeplats i Centraleuropa bedöms skapa vissa förutsättningar för att förhindra utbredning av ett krig till Sverige. De naturhga försvarsbetingelser som hgger i geografiska förhållanden, befolkningsförhållanden, näringsliv m. m. är enligt utredningen övervägande goda i förhållande till vad som gäUer för många andra länder. Sålunda ger kuster och omgivande farvatten möjligheter att upptäcka, följa och bekämpa anfallsföretag till sjöss och i luften. De skapar även förutsättningar för ett omfattande djupförsvar, i vilket även skärgårdsområdena kan utnyttjas. Landgränserna går tiU stor del genom svårtillgänghga områden och förbindelserna över gränserna är relativt få, vilket i viss utsträckning kan kanalisera en angripares operationer och försvåra användningen av mekaniserade förband.

Det svenska samhällets många funktioner är sårbara för krigsskador. Exempelvis gäller detta tätorternas försörjning med vatten, avlopp, värme och elektricitet. Utredningen bedömer att de förändringar som kan väntas under en kommande 15-årsperiod i första hand kommer att innebära en ökad sårbarhet för krigsskador.

Försvarsutredningen redovisar även vissa synpunkter på gerillakrigföring och civilmotstånd som försvarsformer. Utredningen behandlar också vissa samhällsekonomiska utvecklingslinjer av betydelse för försvarsplaneringen. För kännedom om dessa frågor hänvisas till betänkandet (s. 170 resp. 173).

Försvarsutredningen redovisar vidare förslag till fortsatt inriktning av svensk säkerhetspolitik och anför därvid bl. a. följande.

Svensk säkerhetspolitik måste utgå från grundsynen att landets säkerhet i första hand kan äventyras genom stormaktsblockens handlande och att de resurser som vi kan avsätta för att trygga våregen säkerhet är mycket begränsade jämfört med omvärlden.

Sverige vill bidra till att överbrygga motsättningar, främja avspänning och verka för fred i världen. En grundläggande förutsättning för att vi på olika sätt skall kunna verka för detta mål är att vi kan vidmakthålla vår självständighet.

Prop. 1972:75 62

Vi vill värna våra demokratiska friheter och rättigheter. Envar måste fritt få ge uttryck för sin tro och sina åsikter och ha rätt att med demokratiska, lagliga medel verka för förändringar inom samhället. Genom en fri nyhetsförmedling skall varje medborgare få möjligheteratt självständigt bilda sig en åsikt om väsentliga samhällsproblem. Successivt har inom landet skapats välstånd och social trygghet. Det finns visserligen orättvisor och brister i dagens svenska samhälle men ingen kan göra gällande att ett annat lands regering skulle vara bättre skickad än en i demokratisk ordning tillkommen svensk regering att lösa dessa problem på ett för folket tillfredsställande sätt.

Vi vill skydda vårt kulturarv och stimulera en egen kulturell utveckling och vill samtidigt vara öppna för positiva impulser utifrån.

Den svenska säkerhetspolitiken bör enligt utredningens mening

— bidra till en fredlig utveckling i världen,

— bidra till utjämning av motsättningar och till större förståelse mellan folken,

— bidra till att skapa en värld, där även små stater kan hävda sina intressen,

— bidra till att minska stormakternas strategiska intressen att dra in Sverige i eventuella krig,

— redan i fred tillvarata våra intressen under hänsynstagande till den internationella solidariteten,

— värna våra demokratiska friheter och rättigheter.

Dessa tankar har kommit till uttryck på följande sätt i den år 1968 av riksdagen godkända inriktningen av vår säkerhetspolitik (prop. 1968:110, SU 1968:122, rskr 1968:281).

"Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling."

Försvarsutredningen finner att denna inriktning alltjämt bör gälla.

Utredningen gör den sammanfattande bedömningen att man trots strävanden till avspänning inte kan utesluta krig i Europa under nu överblickbar tid och inte heller sådana aggressiva påtryckningar eller andra yttringar av en maktpohtik som utgår från hot om krig. Även om stater i vår närhet skulle dras in i en konflikt mellan stormaktsblocken, behöver detta förhållande inte oundgängligen gälla Sverige. Detta utgör grundvalen för den hittillsvarande svenska neutralitetspolitiken. Denna politik blir trovärdig och realistisk när den byggs upp och genomförs med stabil politisk inriktning samt med stöd av ett för neutralitetspolitiken avpassat och sammansatt totalförsvar.

Utredningen bedömer att vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter även i framtiden bäst främjas genom ett

Prop. 1972:75 63

fasthållande vid den alliansfria politiken inriktad på att möjliggöra neutrahtet i ett framtida krig.

Utredningen anser att Sverige bör söka medverka till att förändra den internationella miljön i riktning mot ökad allmän säkerhet. Sveriges säkerhet kan enligt utredningens uppfattning främjas om riskerna för konflikter minskas och rustningarna internationellt kontrolleras och begränsas på ett balanserat sätt.

Genom sin utrikespolitik och sitt försvar spelar Sverige enligt utredningen en viktig roll för att vidmakthålla stabiliteten i det nordiska området. Sveriges alliansfria ställning förhindrar att inaktblocken i detta område direkt ställs mot varandra. För båda blocken är Norden ett flankområde inom vilket väsenthga positionsförändringar skulle kunna påverka maktsituationen i Centraleuropa. Genom ett allsidigt uppbyggt och inriktat svenskt försvar blir det svårare för supermakterna att flytta fram sina positioner. Vä.sentliga försvagningar av det svenska försvarets styrka i förhållande till omvärlden skulle kunna rubba bilden av stabilitet och balans i Nordeuropa. Utredningen bedömer att en fast och konsekvent utrikes- och försvarspolitik främjar freden och stabiliteten i norra Europa och att det bör Hgga i andra länders intresse att denna politik fuUföljs.

Sveriges förmåga att påverka omvärlden i övrigt i riktning mot minskade motsättningar är enligt utredningen begränsade. De särskilda möjligheter som den alliansfria politiken ger bör dock tillvaratas genom en aktiv insats i FN:s fredsbevarande verksamhet och genom åtgärder för kontroll av efterlevnaden av olika avtal som syftar till rustningsbegränsning. Vi bör som hittills spela en aktiv roll i nedrustningsförhandlingarna.

Sverige bör enligt utredningen bidra till att stärka och utveckla den internationella rättsordningen. Alla internationella problem kan inte lösas genom att man uppställer och försöker tillämpa lagregler. På många viktiga områden är emellertid existensen av entydiga rättshga regler för umgänget mellan stater och folk ägnad att minska riskerna för motsättningar och att underlätta lösningen av uppkomna tvister. Särskilt för små stater är det av vikt att rättssystemet utvecklas och respekteras.

För att Sveriges aUiansfria pohtik skall respekteras och landets oberoende i längden bevaras krävs som stöd ett starkt försvar. Den svenska försvarspolitiken bör enhgt utredningen bl. a. syfta till att försvaret vid en konflikt i Europa mellan stormaktsblocken skall ha sådan styrka och sammansättning att ett angrepp mot Sverige inte kan bedömas lönsamt för någon. Det svenska försvaret har i så fall den önskade fredsbevarande förmågan. Sådana hänsyn blir också avgörande för utformningen av skyddet mot kärnvapen och mot biologiska eller kemiska stridsmedel. Målet bör vara att skapa sådan motståndskraft hos det svenska totalförsvaret att en angripare inte bedömer sig ha möjligheter att med en begränsad insats av kärnvapen eller BC-stridsme-del rycka undan möjligheterna för fortsatt försvar. Därigenom bidrar vi till att hålla en hög tröskel mot insats av sådana vapen.

Tilltron till vår neutralitetspolitik kräver enligt utredningen att

Prop. 1972:75 64

omvärlden är övertygad om att Sverige i händelse av en konflikt är berett att fullfölja den deklarerade pohtiken. Försvaret måste ha en sådan styrka och sammansättning att en presumtiv angripare inte till följd av brister i detta kan misstro allvaret bakom vår deklarerade politik. Försvaret måste vidare vara så utformat att dess uteslutande defensiva syfte - försvar av det egna landet — klart framgår. Försvaret kan därigenom inte uppfattas som ett hot mot någon.

Omvärlden måste också vara förvissad om att det råder en sådan inrikespolitisk stabilitet i Sverige att säkerhetspolitikens grunder är fasta. Därav följer att förberedelser och överläggningar för militär samverkan med medlemmar av en stormaktsallians är helt uteslutna. Inte heller får anskaffningen av för försvaret väsentlig materiel ske så att Sverige kommer i en sådan beroendeställning till andra länder att den kan utnyttjas för påtryckningar.

Hela landet måste kunna försvaras. Försvaret måste kunna anpassas till skilda lägen och kunna möta ohka angripare.

Kombinationen av en fast, förtroendeingivande utrikespolitik och ett häremot svarande totalförsvar bör enligt utredningen kunna inge stormakterna respekt för Sveriges neutralitetsvilja och förmåga att stå emot påtryckningar eller annan aggressivitet. Det måste stå klart för alla, att vi menar allvar med vår neutralitet och att vi målmedvetet skapar sädana försvarsresurser, som ingen kan bortse frän i ett kris- eller krigsläge.

Vid krig i vår omvärid måste en krigförande part vara övertygad om att motparten inte utan stora insatser kan utnyttja svenskt territorium. 1 överensstämmelse med neutralitetsrätten skall Sverige, om en krigförande kränker eUer försöker kränka svenskt territorium, motverka detta med alla tillgängliga medel. Försvaret skall förhindra att svenskt territorium blir skådeplats för krigshandlingar mellan främmande makter, bas för deras mUitära operationer eller genomgångsområde för trupp och materiel. Befolkningen skall ges visst skydd mot verkningarna i Sverige av i omvärlden insatta stridsmedel.

Ett krig i vår omvärld kan enligt ntredningen leda till att utrikeshandeln helt eller delvis upphör. Genom olika åtgärder måste säkerställas att samhället kan uthärda en avspärrning under rimligt lång tid. Åtgärderna omfattar exempelvis lagring av särskilt betydelsefulla råvaror, halvfabrikat och färdigvaror, förberedelser för krigsproduktion och ransoneringsförberedelser för fördelning av tillgångarna.

Man kan enligt utredningens uppfattning inte bortse från möjligheten av att Sverige, trots alla åtgärder, blir indraget i ett framtida krig. 1 en sådan situation har den på alliansfrihet och neutralitet grundade politiken inte lyckats. Alla tillgängliga resurser måste koncentreras på ett kraftfullt försvar för att till det yttersta bevara landets frihet. Men även under ett krigstillstånd måste de politiska medlen utnyttjas för att bidra till att kriget kan föras till ett sådant slut att vår frihet bevaras. Försvarets förmåga att hindra angriparen från att nå sina ursprungliga syften blir av väsentlig betydelse för möjligheterna att nå framgång.

Prop. 1972:75 65

Ett krig kommer att innebära svåra påfrestningar och umbäranden. Särskilt svår blir situationen om kärnvapen eller biologiska och kemiska stridsmedel trots allt skuUe komma till användning. Dessa stridsmedel ger sådana möjligheter till fuUständig förintelse av ett folk att statsledningen skulle kunna ställas inför situationen att väga landets självständighet mot befolkningens överlevnad. Utredningen anför att man kan räkna med återhållsamhet vid insats av dessa stridsmedel, bl. a. med hänsyn till angriparens egna niihtära operationer och hans avsedda utnyttjande av landet.

Även om delar av landet skulle gå förlorade skall motståndet enligt utredningen fortsättas så att angriparen så långt möjligt förhindras att utnyttja landet för sina syften. Detta motstånd är ett uttryck för folkets levande vilja till självförsvar och till försvar av rätten att fortleva som ett fritt land. En angripare skall alltid tvingas räkna med ett aktivt motstånd i olika former. Detta kan vara av betydelse redan i angriparens överväganden om fördelar och uppoffringar i samband med ett angrepp mot Sverige. Ett motstånd inom ockuperade delar av landet är enligt utredningen svårt att organisera pä förhand. Viss information, utbildning och materielanskaffning kan dock genomföras. Motståndets yttersta mål är landets fullständiga befrielse.

Utredningen har vägt de statsfinansiella och samhällsekonomiska uppoffringar som är en förutsättning för att nå försvarseffekt mot de risker som kan bedömas ligga i den internationella utvecklingen. Utredningen presenterar resultatet av sina avvägningar i form av beskrivningar av ett antal typsituationer och en precisering av de uppgifter försvaret bör kunna lösa i dessa situationer.

Som gmnd för planeringen av åtgärder för att avhålla frän angrepp med konventionella stridsmedel bör enligt utredningen antas att två militära block med åtminstone delvis motsatta intressen kommer att dominera Europas politiska bild. Ettdera blockets militära handlingsfrihet kan vara begränsad tUl följd av militära engagemang i andra delar av världen.

Offensiva syften hos maktblocken eller enskilda stater kan förekomma för att trygga den egna säkerheten mot yttre hot. Maktblocken kan också söka flytta fram sina positioner utan användning av militära medel.

Kombinationen av konventionella vapen och kärnvapen i Europa skapar hos supermakterna en återhållsamhet med sådana åtgärder inom detta område som skulle kunna leda till öppet krig mellan blocken. En akut konflikt där kan enligt utredningen främst antas uppstå och trappas upp till följd av händelser inom områden där supermakterna är engagerade men där de inte har full kontroll.

Även en konflikt mellan supermakterna som uppstår i någon annan del av världen kan spridas till Europa. Spridningen kan orsakas av att en supermakt har svårt att agera på platsen för konflikten och därför försöker utöva påtryckningar genom militära åtgärder mot för motståndaren känsliga punkter i Europa. Denna typ av konflikter bedöms emellertid leda till i stort sett samma typ av angrepp mot Sverige som om konflikten ursprungligen hade uppstått i Europa.

5 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 75

Prop. 1972:75 66

Även om stater i vår närhet skulle drasin i en konflikt i Europa mellan stormaktsblocken behöver detta enhgt utredningen inte nödvändigtvis medföra att Sverige engageras i konflikten. Utredningen anser att Nordkalottområdet och Östersjöutloppen är de strategiskt mest betydelsefulla områdena i Norden. Betydelsen av Gotland bör även uppmärksammas. För att få kontroll över de strategiskt betydelsefulla områdena kan en angripare välja mellan olika vägar, varvid Sverige kan beröras. Valet beror bl. a. på huvudmotståndarens åtgärder och styrkan hos det svenska försvaret. Skulle Sverige därvid bli angripet kan skilda anfallsriktningar mot landet tänkas, bl. a. beroende på om supermakternas militära positioner dessförinnan har förändrats. Omfattningen av de styrkor en angripare kan vara beredd att sätta in mot Sverige beror dels på betydelsen av att nå kontroll över landet eller delar därav, dels på behovet av styrkor för mUitära operationer i andra riktningar. Uppläggningen av ett anfall mot Sverige måste av en angripare anpassas till den andra supermaktens möjligheter att ingripa. Detta kan leda till restriktioner för angriparen i hans val av anfallsriktningar, tiden för operationens slutförande och skyddet av denna.

Utredningen anser att ett angrepp mot Sverige med konventionella stridsmedel kan ske i två principiellt olika typer av situationer.

Den ena innebär att starka motsättningar men inte öppet krig råder meUan stormaktsblocken. Vartdera av dessa söker förbättra sina positioner gentemot det andra. Detta kan ske antingen för att nå bättre viUkor vid väntade förhandlingar för lösning av konflikten eller för att få större utsikter till framgång om ett öppet krig inte skulle kunna undvikas. En strävan bedöms vara att så långt möjligt förbättra positionerna utan öppna krigshandlingar eftersom dessa skulle kunna leda till en allmän upptrappning av konflikten mellan stormaktsblocken.

Den andra typen av situationer innebär att ett öppet krig på konventionell nivå har brutit ut mellan storniaktsblocken till följd av dels starka motsättningar mellan dessa, dels upptrappning och utbredning av en från början lokal, akut konflikt. Inför risken av fortsatt upptrappning av kriget till kärnvapennivå kan man räkna med att stormaktsblocken strävar efter att nå en snabb uppgörelse.

En fortsatt utbredning av kriget till Sverige och andra länder kan befaras endast om denna bedöms leda till uppenbara politiska och strategiska vinster för någon av de krigförande.

Om stormaktsblocken i de nämnda situationerna skulle uppfatta Sverige som lätt att militärt betvinga kan enligt utredningen landets möjligheter att hävda sin neutralitetspolitik ifrågasättas. Vartdera stormaktsblocket kan i osäkerhet om huvudmotståndarens avsikter i området finna sig nödsakat att skaffa sig kontroll över Sverige. Uppfattas däremot Sverige som fast beslutet att försvara sin självständighet och i besittning av den härför erforderliga militära styrkan förbättras förutsättningarna för neutralitetspolitiken och stärks stabiliteten i det nordiska området. Därmed minskas riskerna att detta blir indraget i kriser och krig.

Prop. 1972:75 67

Det svenska försvaret får enhgt utredningens uppfattning önskad fredsbevarande effekt, om det kan förhindra att ettdera stormaktsblocket genom ett snabbt genomfört angrepp kan bemäktiga sig Sverige och ställa huvudmotståndaren inför fullbordat faktum.

De angivna typerna av situationer karaktäriseras av att angriparen med hänsyn till sin huvudmotståndare måste se till att ett militärt företag kan slutföras på kort tid, att det kan genomföras med en begränsad styrkeinsats och att riskerna för misslyckande så långt möjligt begränsas.

De angreppsfall som av Kungl. Maj:t har föreskrivits att som miljöexempel hgga tUl grund för perspektivplaneringen exemphfierar situationer som kan ge upphov till anfall som ställer försvaret inför uppgiften att snabbt kunna kraftsamla styrkor för insats i olika delar av landet. Utredningen anser att sådana typer av angreppsfall bör ligga till grund även för fortsatt försvarsplanering.

För att avhälla från de typer av angrepp som ingår i angreppsfallen bör det mihtära försvaret enhgt utredningen ha en sädan styrka och sammansättning att anfall mot Sverige fordrar sä stora uppoffringar - i resursinsats, förluster och tid - att angriparen inte rimligen kan finna de fördelar som står att vinna med anfallet värda uppoffringarna. Om Sverige ändå skulle anfallas, skall det militära försvaret kunna förhindra att angriparen snabbt bemäktigar sig landet och ställer sin huvudmotståndare inför fullbordat faktum. Försvaret skall i det längsta hindra angriparen att utnyttja svenskt territorium för sina syften. 1 varje del av landet skall segt motstånd kunna bjudas.

Civilförsvaret skall enligt utredningen bidra till totalförsvarets fredsbevarande funktion genom att stärka befolkningens motståndsförmåga och därmed omvärldens tilltro till Sveriges föresats att göra motstånd mot angrepp. Detta skall ske genom att civilförsvaret ger skydd åt befolkning och egendom mot skador av fientliga anfall och räddar överlevande från sådana anfall. Verksamheten skall härvid främst inriktas på sådana områden som. kan bli särskilt hotade på grund av deras betydelse för den militära försvarsförmågan.

Det ekonomiska försvaret skall säkerställa tillgång till oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster för befolkning och totalförsvar.

Övriga försvarsfunktioner skall ges sådan kapacitet, motståndskraft och uthåUighet att krigets verkningar på dessa funktioner inte allvarligt försämrar möjligheterna till fortsatt försvar.

Försvaret bör enligt utredningen organiseras så att det för varje angripare står klart att han kommer att möta ett totalt försvar och folkets samlade motstånd. I sista hand skall motstånd göras i form av det fria kriget och motståndsrörelse.

Planeringen av åtgärder för att avhålla från överraskande anfall föreslås utgå från att värdet för någotdera stormaktsblocket att militärt kontrollera Sverige kan bli stort framför allt i en akut krissituation eller vid krig mellan blocken. Den som då överväger angrepp kan tänkas föredra att göra det överraskande för att möta mindre

Prop. 1972:75 68

motstånd. Såväl den allmänna världspolitiska situationen som angriparens förberedelser bör emellertid kunna ge Sverige en viss förvarning.

För att avhålla från denna typ av angrepp bör försvaret enligt utredningen utformas så att beredskapshöjning och mobilisering kan ske så snabbt att vi hinner utnyttja även den begränsade förvarning som kan erhållas inför ett överraskande anfall till att förhindra att detta vinner framgång. Därigenom tvingas en presumtiv angripare tUl mera oinfattande, tidskrävande och röjande förberedelser vilka i sin tur ger vårt försvar längre tid att utveckla full styrka.

Genom en allsidig underrättelsetjänst och genom smidiga former för beslut om beredskapsändringar bör enligt utredningen möjligheterna tUl förvarning kunna tillvaratas och utnyttjas.

Verksamheten inom försvaret under fredsförhållanden förutsätts även framgent främst inriktas på att utbilda personal och anskaffa erforderliga materiella resurser. För att kunna möta ett överraskande anfall bör det mUitära försvaret som hittills utformas så att det är stridsdugligt omedelbart efter en snabbt genomförd mobilisering. Mobiliseringsorganisationen bör ges god motståndskraft mot en inledande bekämpning genom luften. Utbildningen i fred bör vara så organiserad att förband finns tillgängliga för insats i ohka delar av landet. Lokalförsvar och hemvärn bör inriktas på att snabbt organisera bevakning och bemanna fasta anläggningar. Luftförsvaret bör så långt möjligt förhindra att angriparen genom sin bekämpning lamslår väsentliga samhällsfunktioner och fördröjer försvarets mobihsering. Civilförsvaret inriktas på skydd av befolkning och egendom i anslutning till de mål, som angriparen väntas bekämpa.

Särskilt i samband med överraskande anfaU kan man enligt utredningen vänta sig att angriparen söker komplettera sina militära operationer med sabotage mot kommunikationer, energiförsörjning, anläggningar m. m. Planeringen för bl. a. polisväsende, hemvärn och lokalförsvarsförband bör ta hänsyn härtill.

Planeringen av åtgärder till stöd för neutraliteten bör utgå från att krig i omvärlden i första hand kommer att föras med konventionella stridsmedel.

I samband därmed kan väntas kränkningar av svenskt territorium och ingripanden mot svensk trafik på internationellt vatten och i internationellt luftrum. Medvetna kränkningar av svenskt territorium kan företas av de krigförande för att underlätta deras militära operationer. Om de svenska möjlighetema tiU motverkan är små, kan dessa kränkningar få så stor omfattning att landets neutrahtet sätts ifråga.

Även om en insats av ABC-stridsmedel i Europa bedöms sorn mindre trolig måste den beaktas i försvarsplaneringen eftersom den kan leda till allvarliga, primärt inte avsedda effekter i Sverige.

Prop. 1972:75 69

Lftredningen anser att dessa typer av angreppsfall bör ligga tiU grund även för fortsatt försvarsplanering. Skyddet mot ABC-stridsmedel som har satts in i omvärlden bör dock utformas så att det endast leder tUl begränsade merkostnader.

Försvaret bör enligt utredningen utformas sä att det dels kan skapa respekt i omvärlden för Sveriges vilja och förmåga att hävda sin neutrahtet, dels kan begränsa verkningarna inom landet av sådana krig eller kriser i omvärlden som inte primärt är riktade mot Sverige. Med verkningar avses här störningar i utrikeshandeln och bieffekter av stridsmedel som har satts in i omvärlden. Åtgärderna syftar till att förhindra att Sverige till följd av egen svaghet blir indraget i krig eller tvingas söka stöd hos någon av de krigförande. Det militära försvaret skall samtidigt som beredskap att möta ett angrepp upprätthäUs kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda trafik mellan olika delar av landet. Civilförsvaret skall begränsa verkningarna på befolkningen av ABC-stridsmedel som sätts in i omvärlden. Det ekonomiska försvaret skall trygga folkförsörjningen.

Ett krig i omvärlden kan leda till att utrikeshandeln helt eller delvis avbryts. Även efter ett krigs slut kan det ta tid innan produktion och handel kommer i gäng. Detta måste enligt utredningen beaktas vid planeringen av det ekonomiska försvaret.

Beträffande åtgärder med hänsyn tiU risken för kärnvapenkrig anser utredningen att även om insatser av kärnladdningar i Europa måste bedömas som föga troliga bör dock vissa skyddsåtgärder vidtas. Våra möjligheter att påverka kärnvapentröskeln är dock begränsade. Den bestäms huvudsakligen av åtgärder inom stormaktsblocken. SkuUe Sverige anfaUas när kärnvapen redan har satts in i stor skala i krig i omvärlden kan man inte räkna med någon återhåUsamhet mot svenskt område. 1 en sådan situation har Sverige ringa möjligheter att bjuda effektivt motstånd och samtidigt bevara en nationell handlingsfrihet enligt den säkerhetspolitiska målsättningen. Försvarets ansträngningar måste då koncentreras på att begränsa krigets verkningar och öka befolkningens möjhgheter att överleva. Därvid bör främst de resurser utnyttjas som har anskaffats för att möta övriga, förut behandlade situationer.

Beträffande åtgärder med hänsyn tiU risk för BC-krig anför utredningen att man bör ta hänsyn tUl samma faktorer som för kärnvapenkrig. Skyddet bör inom varje del av totalförsvaret planläggas så att den sammanlagda effekten av olika skyddsåtgärder för att nå önskad skyddsnivå kan erhållas till lägsta kostnad.

Härigenom säkerställs att det totala skyddet inte visar blottor som en angripare kan utnyttja för att omintetgöra värdet av övriga skyddsåtgärder.

Planeringen av åtgärder för att möta krav i förening med h o t bör enligt utredningen bl. a. beakta att de moderna stridsmedlens förstörelseförmåga och samhällets alltmer ökade sårbarhet ökar möjligheterna för en angripare att med hot om militära eUer ekonomiska åtgärder

Prop. 1972:75 70

förmå mindre stater till eftergifter. Därvid utnyttjas osäkerheten om hotet kommer att gå i verkstälhghet och fruktan för följderna härav. Denna fruktan kan angriparen avsiktligt stegra genom propaganda som minskar befolkningens tiUtro tiU den egna statsledningen och tUl de egna försvarsmöjligheterna och gör den benägen att finna eftergifter förmånliga.

De angreppsfall som av Kungl. Maj:t har föreskrivits att ligga till grund för perspektivplaneringen eller som eljest utnyttjas i den långsiktiga planeringen exemplifierar situationer som kan ge upphov till ohka typer av hot. Utredningen anser att sådana typer av angreppsfall bör ligga till grund även för fortsatt planering. För att avhålla från här avsedd typ av angrepp mot Sverige måste landets utrikespolitik enligt utredningen föras med sådan konsekvens och fasthet och försvaret ges sådan motståndsförmåga att förväntningar inte skapas hos någon främmande makt att landet kan betvingas enbart genom hot. Utformningen av försvaret och informationen om detta måste vara sådan att en fast försvarsvilja kan upprätthållas.

Försvaret bör enligt utredningen utformas så att verkningarna av ekonomiska åtgärder eller insatta stridsmedel mot Sverige kan begränsas.

Vidare bör befolkningen snabbt och säkert kunna nås med information och anvisningar. Härigenom kan statsledningen demonstrera sin vilja och förmåga att stå emot ett eventueUt hot.

Med hänsyn till hotsituationer bör försvarsplaneringen inriktas på att skapa möjligheter till snabb mobilisering och utrymning, till snabbt iordningställande av skyddsrum samt till begränsning av samhällets sårbarhet i övrigt.

Förslag till målsättning för totalförsvaret

Försvarsutredningen har utarbetat ett förslag till ny målsättning för totalförsvaret. 1 denna har utredningen arbetat in huvudinnehållet i de hittills gällande målsättningarna - målsättningen för totalförsvaret och målsättningen för krigsmakten - som enhgt utredningen kan upphöra att gälla. Dessa målsättningar har spelat en betydelsefull roll som politiska manifestationer och för att på ett kortfattat sätt klargöra den svenska försvarspohtikens syfte.

Målsättningen för totalförsvaret föreslås av utredningen få följande lydelse:

1. Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skall
bygga på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga
medborgare grundas på allmän värnplikt. Det skall ge uttryck för vår vilja
att bevara landets frihet.

2. Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget att det verkar
fredsbevarande. Det skall därför ha sådan styrka, sammansättning och
beredskap att ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och
uppoffringar samt tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med
angreppet rimligen inte kan bedömas värda insatserna.

Prop. 1972:75 71

Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka.

Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda angreppsformer och verka i olika militärpolitiska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser skall kunna avdelas för svenskt deltagande i Förenta Nationernas verksamhet i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

3. Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt skall krigsmakten avvisa kränkningar av vårt territorium. Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall vidta åtgärder för att skydda befolkningen mot skadeverkningar på grund av krig i vår omvärld. Det ekonomiska försvaret skall bidra tUl att trygga vår försörjning om vårt land blir hänvisat väsentligen tUl egna försörjningsresurser på grund av i vår omvärid inträffade konflikter.

4. Invasionsförsvar skall vara krigsmaktens viktigaste uppgift. Om Sverige utsätts för angrepp skall krigsmakten möta detta och i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. 1 varje del av landet skall bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget. CivUförsvaret skall skydda befolkning och egendom mot skador av fientliga anfall samt rädda överievande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. En fast försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motståndsanda och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård, polisväsende, kommunikationer samt annan samhällelig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna.

5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

Förslag rörande totalförsvarets fortsatta utveckling

1 sina förslag rörande totalförsvarets fortsatta utveckling anför försvarsutredningen inledningsvis att den traditionella svenska neutralitetspolitiken sedan länge bildar grundvalen för strävandena att hävda vår yttre säkerhet. Denna politik har som ett av sina fundament haft ett efter våra förhållanden starkt och väl balanserat totalförsvar. Utredningen har vid sina säkerhetspolitiska bedömningar inte funnit skäl att göra avsteg från dessa grundläggande förutsättningar för att förverkliga de uppställda säkerhetspolitiska målen.

Totalförsvaret bör enligt utredningen vara så utformat att det är verkningsfullt i så många lägen och mot så många angreppsmetoder som möjligt. Det får inte innehålla luckor som gör det möjligt för en angripare att med små insatser på något eller några områden betvinga landet. Totalförsvaret måste vidare vara så sammansatt att det är fullständigt och funktionsdugligt för sitt syfte. Brister som skulle kunna tolkas som en

Prop. 1972:75 72

avsikt att söka hjälp genom samverkan med andra stater får inte förekomma.

Om vi i fredstid inte är beredda att vidta åtgärder för att uppta försvar mot anfall av större omfattning väntas vi enligt utredningen inte kunna övertyga omvärlden om att vi därefter genom vapenlöst motstånd i olika former kommer att försöka bestrida en angripare herraväldet över vårt territorium. Att medvetet avstå från åtgärder för att förbereda ett väpnat försvar kan av omvärlden komma att tolkas som bristande vilja att hävda självständigheten. Vid ett krig i Europa skulle anfallsriktningen genom Sverige framstå som fördelaktigare än andra alternativ som kan finnas för att nå samma mål. Den deklarerade utrikespolitiken skulle inte längre framstå som trovärdig. Utredningen avvisar det vapenlösa motståndet som helt otUlräckligt som stöd åt den deklarerade utrikespolitiken.

Totalförsvaret bör enligt utredningen vara så uppbyggt och organiserat att det är hela folkets angelägenhet. Enligt utredningens mening förverkligas detta mål bäst genom att det militära försvaret — som även i framtiden kommer att dominera våra försvarsansträngningar och kostnaderna för dessa — byggs på den allmänna värnpliktens grund.

Den allmänna värnplikten är enligt utredningen som idé övergripande och av största betydelse för försvarsviljan och den reella försvarseffekten. Den bidrar i sig till att inåt och utåt manifestera viljan att säkra landets trygghet mot yttre hot. Den allmänna värnplikten utgör därigenom ett betydelsefullt bidrag till de grundläggande strävandena i den svenska säkerhetspolitiken sådan den har beskrivits i det föregående. Den allmänna värnplikten innebär att samhällets stora tillgångar av ledarförmåga och fackkunnande på olika områden tas tillvara för rikets försvar. Inte minst den höga utbildningsnivån är därvid av betydelse. Värnplikten möjliggör en värdefull växelverkan mellan militär och civil verksamhet.

CivUförsvarsplikten och andra former av tjänstgöringsskyldighet utgör komplement tUl den allmänna värnplikten som är ägnade att ytterligare understryka att försvarskraften bygger på medborgarnas aktiva medverkan. Medborgarnas friviUiga försvarsverksamhet — inte minst inom hemvärnet — förankrar ytterhgare försvarstanken och försvarsviljan hos medborgama.

Försvarsplaneringen bör enligt utredningen syfta till att skapa ett i vid mening uthålligt totalförsvar. Detta skall genom sin styrka och sammansättning kunna åsamka angriparen sådana uppoffringar i form av tid, insatta resurser och förluster att han avhålls från att företa angreppet. När det gäller det mihtära försvaret bör förutsättningarna att under en längre tid bedriva ett segt och uthålligt motstånd uppfyllas före möjligheterna till stor initialstyrka. Det militära försvarets förband bör från dessa utgångspunkter organiseras så att de som förband kan verka så länge den organisationsbestämmande materielen är funktionsduglig. Därefter skall övergång kunna ske tiU enklare enheter och försvaret fortsätta med största möjliga kraft. 1 sista hand skall förbandens personal, organiserad i större eUer mindre grupper eller förband, kunna övergå till det fria kriget. Avsikten är att skapa förmåga hos den enskilde att verka

Prop. 1972:75 73

under vitt skilda förutsättningar och under lång tid. En grundkapacitet av elementär kunskap och enkel utrustning bör enhgt utredningen vara den utgångspunkt från vilken försvaret i stort byggs. Från denna utgångspunkt skall skapas ett balanserat och väl avvägt totalförsvar.

Förmåga till uthållighet inom de civila försvarsfunktionerna bör enligt utredningen byggas upp i anslutning till dessa principer. Det bör därvid uppmärksammas att frågan om uthållighet vid avspärrning i viss män intar en särställning. Sådan uthållighet är av betydelse för trovärdigheten av vår deklarerade politik i en neutralitetssituation.

Ett särskilt problem utgör enligt utredningen skyddet mot ABC-stridsmedel. Utredningen anför att försvaret inte kan utformas för att motstå en invasion där en angripare utnyttjar kärnvapen i den utsträckning han bedömer erforderlig för sina syften. Våra möjligheter att påverka kärnvapentröskeln är små. Den bestäms av bedömningar och åtgärder över vilka vi endast har begränsat inflytande. Åtgärderna inom totalförsvaret till visst skydd mot angrepp med kärnvapen kan dock bidra till att en angripare kan förstärkas i sin uppfattning att kärnladdningströskeln är av utomordentlig betydelse. Försvarsplaneringen bör därför enligt utredningen innefatta åtgärder som syftar till att vi inte redan vid en insats av ett fåtal laddningar förlorar möjligheterna till fortsatt försvar. Dessa åtgärder får endast innebära måttliga kostnadsökningar i förhållande till dem som vidtas med hänsyn till ett konventionellt angrepp. Åtgärderna tUl skydd mot insats av BC-stridsmedel skall vara av samma karaktär.

Försvarsplaneringen bör enligt utredningen som hittUls utgå från att förvarning om ett angrepp mot vårt land kommer att erhållas genom förändringar i den yttre miljön. Det är bl. a. antagandet om en sådan förvarning som möjliggör ett försvarssystem byggt på ett i stort hemför-lovat militärt försvar. Detta system, som med en fungerande mobUisering innebär en snabb styrketillväxt från en låg nivå, medger bl. a. att kostnaderna för försvarets insatsberedskap kan hållas låga. Därigenom ökar möjligheterna att inom en given ekonomisk ram avsätta resurser för forskning och utveckling, för materielanskaffning och för utbildning för att skapa framtida försvarseffekt.

Under de senaste decennierna har Sverige i allt väsentligt kunnat tillgodose sitt behov av materiel och teknisk utrustning för försvarsändamål genom inhemsk produktion. Detta förhållande anser utredningen vara av grundläggande betydelse för trovärdigheten i omvärlden tiU vår deklarerade utrikespolitik och våra reella möjligheter att vid krig föra en självständig neutralitetspolitik. Ett beroende av andra stater för att skapa eller vidmakthålla en försvarskapacitet skulle motverka syftet med den deklarerade utrikespolitiken och de åtgärder som vidtas till dess stöd. Möjligheterna till anskaffning utan yttre beroende bör således tUlmätas stor betydelse vid försvarsplaneringen. Hänsynstagandet härtiU kan komma att påverka valet av lösningar för försvarets utformning.

Totalförsvarets defensiva syfte påverkar enligt utredningen försvarsplaneringens inriktning i ohka avseenden. De geografiska förhållandena kan tas till utgångspunkt vid materielanskaffning, vid anläggningsverk-

Prop. 1972:75 74

samhet, vid uppsättning av förband etc. 1 vissa fall — t. ex. i fråga om räckvidder hos fartyg och flygplan — kan kraven på prestanda begränsas med hänsyn tih den avsedda användningen. I andra fall fordrar behovet av en mångsidig användning - t. ex. med hänsyn till klimatet — ökade prestanda. De goda möjligheterna till utspridning över ytan och till skydd genom utrymning av tätorter gynnar våra försvarsförberedelser i stort. Tillsammantagna lämnar de stora möjligheter att ge totalförsvaret en svensk profil — materiellt och operativt — en tillgång av största betydelse. Strävandena till försvarsförberedelser som i allt väsentligt är anpassade efter våra specifika förhållanden bör som hittills vara vägledande för försvarsplaneringen.

Förslag rörande det militära försvaret

Beträffande det miUtära försvarets fortsatta utveckling anför utredningen att de för vårt land rådande militärgeografiska förhållandena pekar på behovet av en viss kvantitet hos organisationen för att möjliggöra ett framgångsrikt militärt försvar vid angrepp. Vid krig i omvärlden, då Sverige är neutralt, är det av största betydelse att försvaret kan verka krigsavhållande och därigenom hindra att vi dras med i kriget. Det är då av särskild vikt att vi har förmåga att med militära medel övervaka och vid behov ingripa mot kränkningar till lands, till sjöss och i luften.

Det militära försvarets främsta uppgift bör enligt utredningen även framgent vara att genom sin styrka och sammansättning avhålla från angrepp. Invasionsförsvar bör även i fortsättningen vara utgångspunkten för den fortsatta utvecklingen av det militära försvaret. Ju högre effekt mot invasionsföretag som försvaret genom sin styrka och sammansättning har desto större förmåga kan det väntas ha att avhålla från angrepp och därigenom verka fredsbevarande.

Försvaret bör utformas så att en angripare måste räkna med sådana uppoffringar i form av tid, insatser och förluster och så stor osäkerhet vid försök att betvinga Sverige att de fördelar som står att vinna med anfaUet inte rimligen kan bedömas värda insatserna. Skulle ett angrepp ändå komma till stånd skall det militära försvaret söka avvärja angreppet. Genom samlad användning av stridskrafterna och utnyttjande på bästa sätt av de naturhga försvarsbetingelserna skall med all kraft eftersträvas att hindra angriparen från att få fast fot på svensk mark. Om en angripare skulle lyckas tränga långt in i landet skall hårt, segt och långvarigt motstånd bjudas — inom ockuperade delar i det fria krigets form. Härigenom skall största möjliga styrkor hos angriparen bindas och hans uppoffringar framför allt i form av tid bli så stora som möjligt.

Möjligheterna till ett uthålligt militärt motstånd över hela vårt territorium påverkas enligt utredningen förutom av antalet människor som är engagerade i försvaret även av de förberedelser som vidtas, t. ex. i form av förrådshållning av materiel. Förutsättningarna att bjuda fortsatt motstånd om en angripare trots allt skulle lyckas att få fast fot pä värt

Prop. 1972:75 75

territorium ökar bl, a. genom en decentraliserad förrådshåUning av materiel, regionala staber med förmåga att leda operationer i delar av landet etc. Det fria kriget fordrar även att en grundläggande kvantitet av styrkor kan disponeras bl. a. för att möjliggöra samtidiga aktioner över ett stort område.

Utredningens synpunkter på motiven för den allmänna värnplikten har redovisats i det föregående. De yttre försvarsbetingelserna i stort, uppgifterna under neutralitet och önskemålet att kunna föra ett invasionsförsvar även under en lång tid med varierande taktik understryker enligt utredningen ytteriigare behovet av att bygga det militära försvaret på den allmänna värnpliktens grund.

Beträffande olika handlingsmöjligheter på lång sikt finner utredningen ett behov förehgga av att systematiskt och allsidigt få utredda olika alternativ beträffande värnplikten i avsikt att ge större säkerhet vid de fortsatta överväganden beträffande försvarets inriktning som skall ske under de närmaste åren. Därvid aktualiseras bl. a. den kvantitativa och kvalitativa awägningen mellan rörliga och lokalt bundna markstridsförband, samt avvägningen mellan dessa och andra funktioners omfattning och styrka. Hur olika typer av förband organiseras och utnyttjas påverkar t. ex. utbildningstidens längd för olika kategorier värnpliktiga.

Vid förändringar på kort sikt — t. ex. i avsikt att frigöra resurser — bör enligt utredningens mening i första hand sådana åtgärder vidtas som underlättar eller möjliggör strukturella förändringar på lång sikt. Så t. ex. bör den allmänmilitära utbildning som ingår i dagens värnpliktsutbildningssystem som gemensam för hela det militära försvaret behållas för att underlätta förändringar i olika riktningar. Den allmänmilitära utbildningen är i många avseenden grundläggande för de värnpliktigas och förbandens användbarhet för olika uppgifter pä lång sikt. Denna utbildning bör fortlöpande anpassas till de förutsättningar i övrigt som läggs till grund för det militära försvarets utformning. Av betydelse för handlingsfriheten på sikt är även en kvalificerad utbildning av fast anställt och värnpliktigt befäl.

Kravet på en fullgod mobiliseringsberedskap är enligt utredningen av grundläggande karaktär. Kravet härpå kvarstår även vid stora förändringar i det militära försvarets struktur. Möjligheterna till en snabb och säker mobilisering kan t. ex. påverka statsledningens handlingsfrihet i olika utrikespolitiska situationer. Av betydelsefull principiell innebörd är vidare kravet på att de av värnpliktiga uppsatta stridskrafterna efter mobilisering utan kompletterande utbildning skall vara användbara för förbandens huvuduppgift.

Inriktning och takt i anskaffningen av försvarsmateriel påverkas enligt utredningen bl. a. av den militärtekniska utvecklingen. Styrande faktorer är i detta sammanhang stormakternas säkerhetspolitiska bedömningar och doktriner och därav följande utveckling inom den militära teknologin. Materiel som anskaffas för att ingå i det svenska försvaret bör enligt utredningen ha sådan kvalitativ nivå att den är användbar under de förhållanden som framgår av de angreppsfall som hgger till grund för

Prop. 1972:75 76

planeringen. Tekniska prestanda hos materiel som förekommer i omvärlden kommer därför att till en viss del styra inriktningen av materiel-anskaffningen för svenskt behov.

Den internationella militärtekniska utvecklingen kommer enligt utredningen att även för vår del innebära en kvalitativ nivå som vissa vapensystem inte bör underskrida. Det bör därför vara en strävan att skapa förutsättningar att till det svenska försvaret anskaffa vapen och utaistning på en tillräcklig hög kvalitativ nivå. Den snabba tekniska utvecklingen och kostnadsstegringarna vid utveckling och anskaffning av kvalificerade vapensystem skapar emellertid stora svårigheter bäde för stormakterna och i än högre grad för länder med mer begränsade resurser. Erfarenheterna under senare tid har klart understrukit kraven på en allt hårdare prioritering vid långsiktiga ställningstaganden till olika objekt. Kraven pä en sådan prioritering kommer enligt utredningen i framtiden att skärpas ytterligare.

Den organisatoriska numerär för vilken försvarsmateriel anskaffas bör enligt utredningen i första hand bestämmas med hänsyn till de deklarerade säkerhetspolitiska ambitionerna och de militärgeografiska förhållan-dei\a. Från dessa utgåi\gspui\kter är det emellertid av naturliga skäl inte möjligt att dra preciserade slutsater om lämplig numerär. Om det lämpliga antalet förband inte kan utrustas med materiel av en viss kvalitet är i flertalet fall den naturliga lösningen att utrusta förbanden med tekniskt mindre avancerade vapensystem som i stäUet anskaffas i ett större antal. Att behålla en existerande organisation med en uttunnad materieU kvalitet kan från dessa utgångspunkter vara en lämphg väg att säkra handlingsfriheten på längre sikt. Detta förutsätter dock att sättet för försvarets förande kan anpassas till den nya strukturen och/eller att materiel kan anskaffas med kort varsel. Nyuppsättning av förband i personellt och materiellt hänseende är en tidskrävande process som inte i nämnvärd utsträckning kan påskyndas genom ökade försvarsutgifter. Avgörande för handlingsfriheten är i detta hänseende den utbildningsorganisation som vid varje tidpunkt står till förfogande.

Utredningen anser sig i stort kunna godta en sådan avvägning mellan olika åtgärder som möjliggör en organisatorisk handlingsfrihet på vissa områden. Dock anser utredningen att vissa begränsningar i försvarets operativa styrka på kort sikt är möjliga att godta. En sådan resursfördelning bedoms öka möjligheterna att uppnå olika strukturer i perspektivet. Dylika begränsningar kan bli större eller mindre beroende på utgiftsramarnas storlek under de närmaste åren. Utredningen viU understryka att vid åtgärder för att behålla en organisatorisk handlingsfrihet bör strukturella förändringar av försvarets sammansättning på lång sikt underlättas. Utredningen understryker vidare att denna avvägning i hög grad berör fredsorganisationen. En medelsanvändning av anfört slag får inte leda till bristande uppmärksamhet och kontroll av de delar av försvarsutgifterna som avser huvudproduktionsområdet Ledning och förbandsverksamhet. Det måste vara ett intresse både på kort och lång sikt att den andel av försvarsutgifterna som är avsedd för fredsorganisa-

Prop. 1972:75 77

tionen och övriga fasta kostnader begränsas så långt det över huvud taget är möjligt. Vid minskningar av det totala resursutrymmet blir strävandena till balans mellan utgifter för olika ändamål av särskilt vikt. De senaste årens erfarenheter i detta avseende är enligt vad utredningen inhämtat inte odelat gynnsamma.

När utredningen uttalar att vissa begränsningar i försvarets operativa styrka på kort sikt är möjliga att godta har utredningen utgått från dels den omständigheten att det på kort sikt är nödvändigt att iaktta ekonomisk restriktivitet, dels att pä lång sikt de säkerhetspolitiska förhållandena alltjämt ter sig så ovissa att en betydande handlingsfrihet måste vidmakthållas. Utredningen har övervägt möjligheterna att bevara handlingsmöjligheterna på lång sikt genom vissa eftergifter i fråga om den operativa styrkan i ett kortare perspektiv. Utredningen har funnit att vissa sådana möjligheter finns. Till dessa hör en senareläggning av leveranser av flygplan 37 Viggen och därmed en försenad uppsättning av divisioner för operativt brak. Dessa åtgärder påverkar den operativa styrkan under programplaneperioden och de närmaste åren därefter. Från säkerhetspolitisk synpunkt anser utredningen att de risker som är förenade med sådana åtgärder inte är större än att de kan godtas.

Det militära försvaret bör enligt utredningens mening även i fortsättningen byggas upp för att vara i allt väsentligt balanserat och möjliggöra djupförsvar med kraftsamling till gräns och kust. En sådan målsättning kan dock visa sig vara realiserbar i högre eller lägre grad. Begränsningar kan bli nödvändiga på grund av svårigheter att på kort tid genomföra önskvärda strukturella förändringar och omorganisationer. Begränsningar kan även bli nödvändiga t. ex. på grund av snabbt stigande kostnader för kvalificerade vapensystem. Prioriteringar på grund härav bör enligt utredningens mening i ett längre perspektiv genomföras enligt principen att ett större antal tekniskt mindre högtstående vapensystem (funktioner) hellre anskaffas än ett fåtal tekniskt mycket kvalificerade. Vid det militära försvarets utveckling på längre sikt bör detta enligt utredningen leda till att uthållighet ges företräde framför initialstyrka.

En mera markerad tillämpning av denna princip i försvarsplaneringen kommer enligt utredningens uppfattning inte att leda till några omedelbara konsekvenser av genomgripande slag. 1 första hand påverkas inriktningen av forskning och teknisk utveckling härav.

Awägningen mellan kvantitet och kvalitet bedöms mot bakgrund av den här anförda principen inte genomgående komma att leda tUl att en större kvantitet av ett mindre kvalificerat system bör föredras framför en mindre kvantitet av ett mer kvahficerat system. För vissa system som ingår i samtliga awägningsprogram kan t. ex. möjligheterna att över huvud taget nå verkan sätta ganska bestämda gränser både för kvaliteten på systemet och antalet erforderhga enheter. Så är t. ex. fallet beträffande brigader för strid i öppen terräng och jaktförband. Detta är ett av de skäl som talar för att utveckla och anskaffa jaktversionen av flygplan 37 Viggen.

Utredningen anför att de delar av krigsorganisationen som redovisas i

Prop. 1972:75 78

de fyra avvägningsprogrammen Rörliga resp. Lokalt bundna markstridsförband, Övervattensstridsförband samt Luftförsvarsstridsförband bör utgöra den bas på vilken det militära försvarets avhållande förmåga bör byggas. Vid sidan härav bör finnas andra funktioner, t. ex. ett kvalificerat spaningsflyg och en effektiv signalspaning. Utredningen bedömer det angeläget inte minst vid minskande totalt resursutrymme, att möjligheterna till god förvarning tillvaratas.

Denna bas bör enligt utredningen kompletteras genom fjärrstridsför-band inte minst med hänsyn tiU den effekt i djupförsvaret dessa kan uppnå. Med utgångspunkt i principen om uthållighet framför initialstyrka anser dock utredningen att awägningsprogrammet Fjärrstridsförband utgör en försvarsfunktion som bör kunna ges lägre prioritet. Vid en minskning av detta programs omfattning inträder på lång sikt en förändring i förutsättningarna att föra djupförsvar.

Markstridsförband, övervattensstridsförband och luftförsvarsstridsförband föreslås på längre sikt utvecklas i enlighet med utredningens tidigare redovisade helhetssyn. Inom ramen för en sådan helhetssyn kan det emellertid enligt utredningen vara nödvändigt eller önskvärt att delar av organisationen har hög initialstyrka. Detta kan vara en förutsättning för att nå uthållighet inom helheten. Detta förhållande framträder bl. a. vid awägningen mellan rörliga resp. lokalt bundna markstridsförband samt vid sammansättningen av dessa båda avvägningsprogram var för sig. Utformningen i stort av de stridskrafter som ingår i avvägningsprogrammen Rörliga resp. Lokalt bundna markstridsförband är av stor betydelse för tilltron till vår förmåga att genomföra ett uthålligt försvar över en stor yta. Behovet av yttäckning och vår — i förhållande till en presumtiv angripare - begränsade strategiska rörlighet understryker behovet av ett visst antal enheter. Omfattningen hos dessa båda awägningsprogram tillsammans är således möjlig att variera endast inom vissa gränser. Därav följer bl, a. att antalet enheter inom de rörliga och de lokalt bundna markstridsförbanden bör vara förhållandevis stort. De rörliga markstridsförbanden bedöms dock kunna minska i antal i förhållande till nuläget om dessa förband samtidigt hålls på en i förhållande till utvecklingen i omvärlden väl anpassad kvalitativ nivå. Ett visst antal av de lokalt bundna markstridsförbanden bör vidare hållas så organiserade och utbildade att en förändring till kvalificerade förband - dvs. rörliga markstridsförband — är möjlig att genomföra inom rimlig tid.

För handlingsfriheten på lång sikt är möjligheterna att över huvud taget disponera förband grundläggande. Det är här enligt utredningen fråga om att skapa och vidmakthålla en organisatorisk handhngsfrihet. För att vara meningsfull måste dock en sådan handlingsfrihet alltid vara förenad med realistiska möjligheter tUl materielanskaffning. Den organisatoriska handlingsfriheten minskar vid en långt driven differentiering av grundutbUdningen och eventuellt därav följande direktrekrytering av förband med begränsade uppgifter på gmnd av minskad utbildningsorganisation. Handlingsfriheten kan däremot ökas vid en varierad nyttjande-tid av de värnpliktiga i krigsorganisationen.

Prop. 1972:75 79

Även för awägningsprogrammet Övervattensstridsförband anser utredningen den disponibla numerären grundläggande. Tekniska prestanda — t. ex. fart och räckvidd — har dock en relativt större betydelse än för markstridsförbanden. Anskaffningen av materiel för avvägningsprogrammet bör utgå från dels behovet av stridskrafter för kustnära insatser i invasionsförsvaret, dels kraven i en neutralitetssituation. Övervattensstridsförband för strid över större avstånd ökar ytteriigare effekten i djupförsvaret. Vid avvägning inom programmet bedöms dock denna kapacitet få stå tillbaka för möjligheterna till mer kustnära strid.

Under programplaneperioden disponeras sjöstridskrafter som i allt väsentligt bedöms vara tillräckliga för insatser när krig pågår i omvärlden och värt land är neutralt. En utformning av programmet enligt här redovisade riktlinjer innebär ingen förändring av förutsättningarna härvidlag. Handlingsfriheten i stort för övervattensstridsförbanden består i bibehållna möjligheter till utveckling, produktion och underhåll av kvalificerad fartygsmateriel med tillhörande vapen och utrustning.

1 fråga om avvägningsprogrammet Luftförsvarsstridsförband - vilket domineras av jaktflyg — anför utredningen att ett effektivt fungerande jaktförsvar med en uthåUig basorganisation utgör ett viktigt bidrag till våra försvarsansträngningar i stort. Ett sådant jaktförsvar möjliggör bl. a. övriga stridskrafters mobUisering och gruppering. Utredningen anför också att ett effektivt fungerande luftvärn är av betydelse för markstriden och för skydd av väsentliga anläggningar för totalförsvaret. Inom programmet behövs för att uppnå avsedd verkan en miniminivå både i kvalitativt och kvantitativt avseende. 1 1980-och 1990-talens miljö krävs en höjning av kvalitetsnivån. En sådan kan ske genom övergång till jaktversionen av flygplan 37 Viggen varvid antalet divisioner kan minskas väsentligt.

Handlingsfriheten i fråga om att skapa luftförsvarskapacitet vid olika tidpunkter är i allt väsentligt av teknisk art. Den kapacitet inom landet som i dag möjliggör anskaffning av kvalificerade system har byggts upp genom stora insatser under en följd av år. De kontinuerligt ökande kostnadema för att utveckla de vapensystem som här är aktueUa gör att ett bibehåUande av en kapacitet på denna höga nivå på längre sUit knappast är möjlig ens vid relativt höga ekonomiska ramar. Detta utesluter dock inte enligt utredningen fortsatt utveckling och produktion av stridsflygplan inom landet.

För utvecklingen av avvägningsprogrammen föreslår utredningen följande riktlinjer.

I fråga om rörliga markstridsförband och lokalt bundna markstridsförband framhåUer utredningen att försvaret av vårt territorium bör byggas upp från grunden genom ett lokalt bundet försvar av områden och platser som kan ha primärt intresse för en angripare. Sådana områden och platser är gränsövergångar, förbindelseleder, viktiga hamnar, flygbaser och urlastningsområden. Här bör ordnas ett uthålligt försvar med lokalt bundna markstridsförband som är speciellt organiserade for denna uppgift. Vid försvaret bör utnyttjas

Prop. 1972:75 80

permanent utbyggda försvarsanläggningar med god motståndskraft mot bekämpning. Genom ett sådant försvar tvingas en angripare välja för honom ofördelaktiga anfallsriktningar. Rörliga markstridsförband skall kunna kraftsamlas för att avvärja anfall i olika riktningar. Denna uppgift kräver att de hålls på en hög kvalitetsnivå vilket medför att antalet forband är beroende av tillgängliga resurser totalt sett. Ett visst antal förband är vidare nödvändigt med hänsyn till avsedda uppgifter och för att det över huvud taget skall vara meningsfullt att anskaffa materiel tUl och organisera sådana förband. Utredningen anser mot denna bakgmnd att åtgärder bör vidtas för att behåUa ett något större antal brigader än vad överbefälhavaren har förutsatt i de lägre nivåerna i programplanerna.

Avvägningen mellan berörda två program blir enhgt utredningen av särskild betydelse om principerna för att operativt utnyttja de i programmen ingående förbanden möjliggör en stark differentiering av grundutbildningen för de värnpliktiga i dessa förband. Utredningen finner det vid en ombeväpning och omorganisation av vissa brigader angeläget att en ökad differentiering av grundutbildningens längd utreds i avsikt att direktrekrytera vissa förband med stationära uppgifter.

Utredningen finner det inte ändamålsenhgt att skapa rörliga markstridsförband i form av s. k. skytteregementen utan föreslär att man i stället överväger att behaUa fler brigader.

Utredningen anser att de i avvägningsprogrammen ingående kustartilleriförbanden bör utvecklas i huvudsak enligt vad som framgår av överbefälhavarens programplaner. En ökad differentiering av värnpliktsutbildningen kommer att påverka även kustartilleriets förband.

Övervattensstridsförbanden bör enligt utredningen sammansättas och utformas så att en tillfredsställande kvantitet kan disponeras. Behovet av enheter för övervakning av och insatser inom vårt sjöterritorium och strävandena till ett uthålligt invasionsförsvar innebär behov av ett tillräckligt antal. Utredningen anser att anskaffningen av fartyg för ytattackuppgifter bör inriktas mot det totalantal som har redovisats i nivå M I i överbefälhavarens programplaner. För att detta skall vara möjligt med rimlig resursinsats bör den påbörjade övergången till lättare enheter fortsätta. Sådan fartygsmateriel bör väljas som företrädesvis är lämpad för kustnära uppträdande i invasionsförsvaret, dvs. i första hand patrullfartyg. Utredningen anser att olika möjligheter att tillgodose ledningsfunktionen för ytattackförbanden bör närmare studeras.

Möjligheterna att eskortera handelsfartyg kommer enligt överbefälhavarens perspektiv- och programplaner att avsevärt minska. Utredningen anser att frågan om import- och exportsjöfart i ett avspärrningsläge i första hand bör lösas med andra medel än militära. Enligt utredningens mening bör kapaciteten för skydd av sådan sjöfart kunna starkt minska eller t. o. m. helt utgå. Skydd av kustsjöfart och transporter till och från Gotland måste emellertid kunna lämnas. Sådant skydd bör i framtiden lämnas av enheter som primärt avses för andra uppgifter. Transportbe-

Prop. 1972:75 81

hovet till och frän Gotland kan enligt utredningen i viss mån tillgodoses med flyg.

Kraven på övervakning av och insatser inom sjöterritoriet i ett neutralitetsläge medför att enheter för att upptäcka och bekämpa ubåtar måste disponeras. Kvalificerade fartygsenheter, särskilt utrastade för denna uppgift kommer att utgå. Utredningen anser att denna funktion bör tillgodoses av helikoptrar utrustade för ubåtsjakt i samverkan med fartyg med ytattackuppgifter.

Med utgångspunkt i sin principiella syn på det militära försvarets utformning anser utredningen att awägningsprogrammet Fjärrstridsförband bör kunna minska i omfattning.

För de tunga attackförbanden är f. n. flygplan AJ 37 Viggen beställt och under leverans. Utredningen förordar att denna anskaffning fullföljs. Antalet divisioner bör dock bestämmas senare.

Utredningen anser att studier avseende nästa generation attackflygplan i första hand bör inriktas på ett attackflygplan med måttliga prestanda.

Mot bakgrund av uppfattningen att fjärrstridsförbanden bör ges lägre prioritet och då nvanskaffning av attackflygplan f. n. äger rum kan det enligt utredningen synas naturligt att överväga att inte anskaffa ubåtar. Utredningen finner det angeläget att studier bedrivs för att bedöma avvägningen inom programmet på längre sikt. 1 avvaktan på resultat av dessa studier bör möjligheter att utveckla och tillverka ubåtar inom landet behållas.

Beträffande luftförsvarsstridsförband har utredningen studerat dels olika anskaffningsprogram för JA 37 Viggen och deras kostnadsmässiga, operativa och produktionstekniska konsekvenser, dels också alternativa jaktflygplan som helt eller delvis skuUe kunna lösa de för JA 37 Viggen avsedda operativa uppgifterna.

Utredningen anser efter prövning av utländska flygplanalternativ med samma eller bättre prestanda än nuvarande J 35 F Draken att antalet möjliga alternativ är mycket begränsat. Flertalet utländska projekt har högre prestanda än vad som krävs i Sverige och blir därmed väsentligt dyrare än JA 37 Viggen. Licenstillverkning av något av de få återstående flygplanalternativen skulle leda till så stora kostnader för bl. a. omställning av svensk industri och anpassning av flygplanet till vårt luftförsvarssystem i övrigt att typkostnaderna blir i stort sett desamma som för JA 37 Viggen. Med reservation för osäkerheten i bedömningarna uppskattas medelsbehovet för ett licensbyggt flygplan få ungefär samma storlek och fördelning över tiden som för JA 37 Viggen. Utredningen anser därför inte att något står att vinna genom övergång till licenstillverkning och vill därför inte förorda detta alternativ.

Direktköp av utländskt flygplan leder enligt utredningen till ett mångårigt engagemang för utländsk industri dels för att anpassa flygplanet till vårt luftförsvarssystem i övrigt, dels för kompletterande utveckhng och produktion. Detta skapar ett beroendeförhållande. Inköp från utlandet leder dessutom till ett betydande valutautflöde. Utredningen vUl inte förorda direktköp av flygplan frän utlandet.

6 Riksdagen 1972. 1 sami Nr 75

Prop. 1972:75 82

En ny version av flygplan 35 Draken skulle enligt utredningen kunna ges bättre prestanda än det nuvarande J 35 F för att möta 1980-talets miljö. Förutsättningarna härför är emellertid begränsade, bl. a. beroende på den då omoderna motortypen, litet utrymme för radar och elektronik samt begränsad lastförmåga. Både start- och landningssträckan blir för flygplan 35 Draken ungefär dubbelt så stor som för JA 37 Viggen. Maximifarten blir lägre på alla höjder och motsvarande farter nås först efter avsevärt längre tid. Vapenlasten bhr ca hälften av JA 37 Viggens. Beroendet av noggrann stridsledning blir långt större samtidigt som störkänshgheten ökar. Från kostnadssynpunkt kan man för en ny version av flygplan 35 Draken räkna med något lägre typutvecklingskostnader (därvid har avveckhngskostnaderna för JA 37 Viggen inräknats) och lägre seriekostnader än för JA 37 Viggen. En division JA 37 Viggen skuUe kostnadsmässigt kunna växlas mot ungefär 1,4 divisioner J 35 Draken. Den exakta relationen är beroende av den kvalitetsnivå som väljs. De utgiftsminskningar som skulle bli en följd av ett val av flygplan 35 Draken blir dock relativt små under den närmaste femårsperioden.

Vårt nuvarande luftförsvar får med tiden sämre möjligheter att ingripa mot en angripares anfallsflygplan. Flygplan JA 37 Viggen är utformat för att möta detta svårare hot under 1980-talet och senare. En ny version av flygplan J 35 Draken får ytterst begränsade möjligheter att nå verkan mot en angripares kvalificerade flygplan om denne anpassar sin taktik på lämpligt sätt. Angriparen kan tidigt nå fullständigt luftherravälde. Däremot bedöms flygplan 35 Draken kunna avvisa kränkningar i en neutralitetssituation och ingripa mot mindre kvalificerade flygplan i en krigssituation. Ett framtida luftförsvar byggt på flygplan 35 skulle i avgörande hänseenden komma att få väsentligt lägre effekt i jämförelse med flygplan 37 trots att detta enligt nuvarande bedömningar kan anskaffas endast för ett mindre antal divisioner.

Luftvärnsförbanden bör enligt utredningen även i fortsättningen hållas på en hög teknisk nivå. En modernisering bör ske genom anskaffning av luftvärnsrobotar. Sådana lösningar som ger ett stort antal eldenheter bör eftersträvas. Dessa förband bör dimensioneras under hänsynstagande till övriga stridskrafters omfattning samt behovet av skydd för viktiga objekt inom totalförsvaret.

Utredningen förordar att jaktversionen av flygplan 37 Viggen utvecklas för senare anskaffning. Antalet divisioner bör bestämmas senare. Utredningen anför dock att stora ansträngningar bör göras för att minska kostnaderna för utvecklingsarbetet även om detta leder till någon begränsning av eljest avsedda prestanda hos flygplansystemet.

Beträffande avvägningsprogrammen Central och högre regional ledning, Allmän försvarsforskning samt Gemensamma myndigheter och funktioner anför utredningen bl. a. att snabba vederhäftiga underrättelser är av största betydelse för att full effekt skall kunna tas ut av våra stridskrafter. Spaningsflyget bör därför ha hög kvahtet. Utredningen anser att anskaffningen av flygplan S 37 Viggen bör fullföljas.

Prop. 1972:75 83

Vår försvarseffekt är enligt utredningen helt beroende av de stridande förbandens förmåga, som i sin tur är beroende av personalens och materielens kvalitet och kvantitet. En strävan måste därför vara att så stor del som möjligt av de tillgängliga resurserna avdelas för utbildning och materielanskaffning. Därav följer att kostnaderna för förvaltningsorganisationen måste begränsas så långt detta är möjligt. Utredningen anser det därför angeläget att utvecklingen inom detta område kontinuerUgt bevakas och att kraftfuUa åtgärder tidigt vidtas för att minska omfattningen av förvaltningsorganisationen.

Försvarsutredningen anför att de redovisade riktlinjerna för det militära försvarets fortsatta utveckling inte leder tUl en bestämd minsta utgiftsram. De erforderliga ekonomiska resurserna kan varieras inom vissa gränser.

Försvarsutredningen har funnit att erforderliga förutsättningar för att på kort sikt vidta åtgärder som möjliggör en långsiktig inriktning enhgt de redovisade riktlinjerna föreligger vid nivåer som i ekonomiskt innehåll under programplaneperioden ligger i ett område med en undre gräns något över nivå M 3 och en övre gräns som inte överstiger genomsnittet av de två nivåer överbefälhavaren har betecknat som M 1 och M 2. Planeringen under de närmaste åren får enligt utredningen förutsättas bli anpassad härtill. Vid den årliga rullningen av programplanerna kan självfallet ramstorleken komma att omprövas.

Förslag rörande civilförsvaret

Försvarsutredningen erinrar om att civilförsvarets uppgifter och organisation i sina huvuddrag fastställdes av 1956 och 1959 års riksdagar. Under 1960-talet barett långsiktigt och kontinuerligt skyddsrumsbyggande ägt rum, kompletterat med en omfattande utrymningsplanläggning. Vidare har en lednings- och undsättningsorganisation utvecklats. Härigenom har skapats ett civilförsvar som internationellt sett är av hög klass.

Valet mellan olika principer för civilförsvarets utformning styrs enligt utredningen bl. a. av det yttre hotets karaktär och de resurser vi är beredda att avdela för ändamålet. Civilförsvarets planering påverkas i högre grad än det militära försvaret av fredssamhällets utformning och utveckling. För civilförsvaret gäller det att knyta an till samhället sådant det är i fredstid och att i möjlig mån utnyttja dess befintliga resurser.

1 fredstid vidtas en rad åtgärder av samma slag eller med liknande syfte som de åtgärder vilka i krig faller inom civilförsvarets ram. Det finns enligt utredningen ett naturligt samband mellan samhällsåtgärderna i fredstid för att förebygga och lindra skador till följd av olyckshändelser och motsvarande åtgärder i krig. Detta samband har stor betydelse för civilförsvarets planering.

Utvecklingen i samhället påverkar enligt utredningen dels behovet av civilförsvarsåtgärder, dels möjligheterna att vidta sådana åtgärder. Sålunda kan utvecklingen t. ex. medföra att samhället blir mer sårbart därför att befolkningskoncentrationerna ökar men samtidigt mindre sårbart därför

Prop. 1972:75 84

att bebyggelsen blir öppnare och på det sättet motståndskraftigare. Beroende härpå ändras kraven på de åtgärder som bör vidtas för att skydda befolkningen i krig. Förändringar av detta slag kan leda till att inriktningen av civilförsvarets planering och utformningen av konkreta åtgärder tid efter annan behöver anpassas.

Samhällsutvecklingen måste därför enligt utredningen fortgående följas från civilförsvarssynpunkt. Bl. a. måste uppmärksammas förändringar beträffande befolkningsfördelning, samhällsplanering och bebyggelseutveckling, näringslivets lokalisering samt kommunikationer. Skyddet av befolkningen har också på grund av bundenheten till bostäder och arbetsplatser en påtaglig anknytning till lokala förhållanden.

Även det militära försvarets utveckling har enligt utredningen betydelse för civilförsvaret. Det gäller bl. a. lokaliseringen av militära mål, t. ex. med hänsyn till närheten till befolkningskoncentrationer. Krigsmaktens möjlighet att lämna bistånd vid undsättning, projektilröjning och förvarning mot luftanfall är andra exempel på militär verksamhet som har betydelse för civilförsvaret.

Inte endast samhällets fredstida utformning utan även dess omställning inför och under ett krigsläge har enligt utredningen betydelse för skyddet av befolkningen. Omfattande förberedelser vidtas inom olika områden för att underlätta och möjliggöra en sådan omställning av samhället. Det är viktigt att åtgärderna för skydd av befolkningen utformas på ett sådant sätt att skyddsåtgärderna inte hindrar nödvändig produktion eller annan viktig verksamhet.

Som tidigare har redovisats finansieras en betydande del av civilförsvarets kostnader på annat sätt än över statsbudgeten. Betydande kostnader ligger på kommuner (ledningscentraler m. m.), på fastighetsägare och hyresgäster (enskilda skyddsrum) samt på företag (verkskydd). Samtliga dessa åtgärder måste givetvis enligt utredningen tas i betraktande när man tar ställning till inriktningen av planeringen inom de olika delprogrammen. Härav följer att avvägningen inte bör styras av hur kostnaderna fördelar sig mellan olika intressenter.

Planeringen av civilförsvaret har under en lång följd av år utgått frän att befolkningen löper risk att direkt bekämpas och att kärnvapen kan komma att användas mot större befolkningscentra i terrorsyfte. Mot denna form av bekämpning är det enligt utredningen inte möjligt att till rimliga kostnader skydda befolkningen genom skyddsram. Utrymning har därför satts i förgrunden bland de förebyggande åtgärderna och normalskyddsrum har inte byggts i de större städernas innerområden. I begränsad utsträckning häri stället s. k. befolkningsskyddsrum anordnats i dessa områden.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller i sina perspektiv- och programplaner att de framtagna angreppsfallen pekar på att civilförsvaret i framtiden bör ges en annan inriktning än hittills. Mot bakgrund av utredningens syn på framtida krigs karaktär och dess principiella uppfattning om hur skyddet mot ABC-stridsmedel bör utformas ansluter försvarsutredningen sig tiU civilförsvarsstyrelsens uppfattning och anser att planeringen inte bör

Prop. 1972:75 85

inriktas på skydd mot kärnvapen eUer massinsats av konventioneUa vapen i direkt bekämpning av befolkningen, dvs. vad som vanhgen betecknas som terror. Befolkningscentra som sådana bör inte ses som för angriparen primära mål att bekämpa vid invasionsföretag mot vårt land. Grundläggande för planeringen bör i stället vara att befolkningen kan komma att beröras av biverkningar vid bekämpning av militära mål med i första hand konventioneUa stridsmedel och vid markstrider. Viss hänsyn måste emellertid också tas till att befolkningen i vissa konfliktsituationer kan bli ställd inför direkt hot om skadegörelse. Civilförsvaret bör då med sina åtgärder kunna påverka hotsituationen och öka statsmakternas handlingsmöjligheter. I de fall vi kan hålla oss utanför ett krig bör befolkningen enligt utredningen kunna ges skydd mot de sekundära verkningarna i vårt land av ABC-stridsmedel som används utanför våra gränser.

Den ändrade grundsyn på civilförsvarets uppgifter som utredningen uttrycker innebär att skyddet främst bör utformas med hänsyn till konventionella vapen. Skydd mot ABC-stridsmedel anordnas endast där sä kan ske till mättliga kostnadsökningar. Vidare bör ökad vikt läggas vid civilförsvarsåtgärder i områden intill militära mål och i invasionsområden samt vid skydd av befolkningen i samband med markstrider.

Befolkningen kan enligt utredningen skyddas dels genom skyddsmm, dels genom att utrymningar företas till mindre utsatta områden. Med de utgångspunkter för planeringen som har redovisats i det föregående bedöms möjligheterna att skydda befolkningen i skyddsrum vara goda. Utrymningar av den omfattning som förutsätts i de högsta av de nu gällande utrymningsalternativen kan ha konsekvenser för samhällslivet som i flera hänseenden är mindre önskvärda. Planeringen av civUförsvarets åtgärder bör därför inriktas på att skydd i möjlig mån skall beredas befolkningen i skyddsrum. En planering med denna inriktning ökar möjligheterna att i den konkreta situationen begränsa utrymningar som innebär allvarliga störningar i produktion och samhällsverksamhet.

Utredningen anser att våra civilförsvarsåtgärder bör ges en långsiktig inriktning medan vissa begränsningar i den operativa styrkan kan godtas under den närmaste tiden. En planering som inriktas på att befolkningen skall beredas skydd i skyddsrum har långsiktig effekt och stämmer sålunda väl överens med utredningens syn på den tidsmässiga avvägningen.

Civilförsvarets verksamhet omfattar delprogrammen Skydd för aUmän-heten. Utrymning, Undsättning, Ledning i krig samt Allmän administration. Indelningen i delprogram ger uttryck för civilförsvarets uppgifter att verka dels skadeförebyggande genom skydd och utrymning, dels skade-avhjälpande genom undsättning. Avvägningen mellan olika slag av civilförsvarsåtgärder för att få den bästa samlade effekten bör enligt utredningen i första hand göras mellan de fyra första delprogrammen. Avvägningen bör grundas på utredningens allmänna syn på civUförsvarets utformning sådan den har redovisats i det föregående. Utredningen redovisar vissa utgångspunkter för planeringen inom delprogrammen.

Prop. 1972:75 86

Skyddet för allmänheten omfattar kollektiva åtgärder i form av skyddsrumsbyggande och åtgärder för att tillgodose det individuella skyddet.

Skyddsrumsbyggandet är en för civilförsvarets effekt grundläggande åtgärd. Med hänsyn till de relativt stora kostnaderna för att anordna skyddet har åtgärderna prioriterats till orter som anses vara egentliga riskorter (anfallsmål).

Det nuvarande urvalet av skyddsrumsorter gjordes år 1957 med den syn på hotet, bl. a. kärnvapen mot befolkningsmål, som då var vägledande för planeringen. Fömtom av ortsurvalet bestäms lokaliseringen av skyddsrumsbyggandet av att fastighetsägarna är skyldiga att anordna skyddsram bara för vissa slag av byggnader. Föreskriftema för skyddsrumsbyggandet har medfört att områden med låghusbebyggelse (en- och tvåvåningshus) har blivit skyddsrumslösa, medan det i vissa situationer kan finnas överskott på skyddsrumsplatser i andra områden. Vidare har ingen nyproduktion av normalskyddsrum förekommit ide 14 största städemas innerområden sedan år 1956.

Försvarsutredningen anser att planeringen av civilförsvaret bör ske främst med hänsyn till det konventionella krigets krav och att de allvarligaste riskområdena är sådana som innehåller eller ligger nära militära mål och i invasionsområden. Detta synsätt leder enligt utredningen till att principerna för skyddsrumsbyggandet måste omprövas. Det finns sålunda inte längre skäl att generellt undanta låghusområden och de 14 största städernas innerområden från skyddsrumsbyggnadsskyldigheten eftersom det inte är bebyggelsetypen som skall avgöra var skyddsrum skall finnas utan i stället det bedömda hotet. Nu gällande prioritering av orter som skaU komma i fråga för skyddsrumsbyggande bör därför omprövas från de utgångspunkter som utredningen har angett.

För att nå ett ändamålsenligt resursutnyttjande bör vidare skyddsrumsbyggandet inte generellt låsas till de enskilda byggnaderna utan med hänsyn till det bedömda hotet och behovet planeras områdesvis inom de berörda ort( rna. För att få en bättre anpassning av byggandet till lokala förhållanden bör de nuvarande normerna för beräkningen av antalet erforderliga skyddsrumsplatser omprövas. Härvid bör eftersträvas att inordna skyddsrumsplaneringen- i den allmänna samhällsplaneringen effektivare än vad som f. n. är fallet. Formerna för hur ett sådant mer anpassat skyddsrumsbyggande skall komma till stånd övervägs f. n. av en särskild utredning, 1969 års skyddsrumsutredning. Försvarsutredningen, som har tagit del av skyddsrumsutredningens arbete, anser det angeläget att en författningsmässig och organisatorisk grundval skapas för ett skyddsrumsbyggande enhgt här angivna principer.

1 de större städernas innerområden kommer en betydande bristsituation att kvarstå, även om man börjar bygga skyddsrum där. Denna fråga bör enhgt utredningen särskilt uppmärksammas i skyddsrumsplaneringen. Åtgärder bör därvid övervägas för att tillgodose de mest angelägna skyddsrumsbehoven i dessa orter genom att, där så är möjligt, till rimliga kostnader ställa i ordning befintliga och tillkommande underjordiska

Prop. 1972:75 87

utrymmen till skyddsrum.

Användningen av skyddsrum och därmed deras utformning och utrustning är enligt utredningen delvis beroende av den förvarningstid som kan erhållas. Civilförsvarsstyrelsen har föreslagit att krigsmakten åläggs ett särskilt tilläggskrav avseende stridsledningssystemets utbyggnad för att det av styrelsen angivna behovet av förvarningstider och uthållighet skall kunna tillgodoses. Utredningen finner det osäkert om tekniska och ekonomiska förutsättningar föreligger att tiUgodose kravet. Utredningen vill därför inte fastlägga ett tilläggskrav på krigsmakten som har vissa minimikrav på stridsledningssystemet. Utredningen uttalar att systemet bör utformas med hänsynstagande i möjlig män tiU bl. a. civilförsvarets behov och att vissa organisatoriska åtgärder bör övervägas för att förbättra utnyttjandegraden i fråga om informationer från dessa system.

1 vissa delar av landet och under väsentliga delar av ett stridsförlopp kan såväl förvarningstiderna som stridsledningssystemets uthållighet under alla förhållanden vara otillräckliga för att skyddsrummen skall kunna utnyttjas på tidigare planerat sätt. Det är därför enligt utredningen angeläget att åtgärder vidtas för att skyddsrummen på bästa sätt och till begränsade kostnader skall kunna anpassas till möjliga prestanda hos stridsledningssystemet och att det operativa utnyttjandet förbereds med hänsyn härtill. Utredningen anser att frågan om framtida skyddsrams utformning i detta avseende bör studeras närmare.

Åtgärderna för individuellt skydd omfattar främst anskaffning av skyddsmasker samt viss självskyddsutbildning av allmänheten. De nuvarande riktlinjerna för anskaffning och lagerhållning av skyddsmasker grundar sig på den uppfattningen att vi trots internationella överenskommelser inte kan bortse från att det kan finnas risk för att stridsgaser används. Med hänsyn till bl. a. internationella jämförelser har det dock inte ansetts påkallat att i fred anskaffa skyddsmasker tUl hela befolkningen. F. n. finns ca 1,8 milj. skyddsmasker i lager varav dock en stor del är äldre och måste ersättas under de närmaste åren. Civilförsvarsstyrelsen har föreslagit att skyddsmasker anskaffas i fred i första hand till den del av befolkningen som inte kan beredas skydd i skyddsrum.

Utredningen anser att planeringen för anskaffning av skyddsmasker bör följa den hittills utstakade inriktningen. Det innebär att en kontinuerlig anskaffning upprätthålls i fredstid och att härigenom och genom vissa andra förberedelser en grundval skapas för att anskaffa skyddsmasker åt hela befolkningen, om de säkerhetspolitiska förhållandena i form av ändrade doktriner etc. skulle ge anledning härtill.

Utredningen understryker i detta sammanhang den betydelse för att stärka det individuella skyddet som självskyddsutbildningen av allmänheten har.

Omfattande utrymningar kan enligt utredningen medföra betydande avbräck för den produktion som måste upprätthållas under beredskap och krig och innebär även i övrigt svåra påfrestningar på samhället. Utrymningen kan också få besvärliga psykologiska konsekvenser till följd av omställningen till ovana miljöer. Å andra sidan kan det

Prop. 1972:75 88

vara nödvändigt att i vissa situationer utrymma särskUda grapper av befolkningen eller särskilt hotade områden. En planläggning för utrymning av tätorter och andra områden bör därför behållas. Planläggningen bör som hittills innebära att handlingsmöjligheter skapas, inte att man i förväg binder sig vid beslut att genomföra utrymning, i synnerhet inte det mest omfattande av nu planlagda alternativ. Besluten får enligt utredningen bh helt beroende av den rådande situationen. Som en aUmän riktlinje för planeringen bör gälla att beroendet av att behöva sätta utrymningsplanema i tillämpning så långt möjligt minskas och att, om de likväl skaU tUlämpas, detta beslutas i tid.

Försvarsutredningen anser att den fortsatta planeringen för ledningen av civilförsvaret och undsättningsverksamheten bör sikta på att homogenisera och anpassa den nuvarande organisationen till de allmänna riktlinjer som har redovisats i det föregående. Härvid bör kraven pä uthållighet och beredskap beaktas.

På längre sikt bör man särskilt uppmärksamma förutsättningarna för att knyta civilförsvarsplaneringen närmare till den kommunala beredskapsverksamheten. Bl. a. bör ytterligare studeras i vad mån civilförsvarets ledning i krig lämpligen kan samordnas med den kommunala ledningen.

De angivna riktlinjema för civilförsvarets fortsatta utveckling innebär enligt utredningen inte ett detaljerat handlingsprogram för de närmaste åren. Inom ramen för riktlinjerna kan således förekomma variationer, främst i fråga om lednings- och undsättningsorganisationens omfattning, beredskap och uthållighet. Utredningen anser att erforderliga förutsättningar för att på kort sikt vidta åtgärder som möjliggör en långsiktig utveckling enligt riktlinjema i huvudsak föreligger vid båda de utgiftsramar som har anvisats för programplanearbetet. I fråga om verksamhet, som inte finansieras över fjärde huvudtiteln och som omfattas av riktlinjerna men däremot inte av programplanema, anser utredningen att motsvarande föratsättningar föreligger vid ett ekonomiskt resursutrymme av i huvudsak nuvarande storlek i fasta priser.

Förslag rörande det psykologiska försvaret

Försvarsutredningen framhåller att det psykologiska försvaret skiljer sig från övriga i detta sammanhang behandlade totalförsvarssektorer bl. a. därigenom att det i fred f. n. kräver förhållandevis små ekonomiska resurser. Dess styrka grundas väsentligen på andra förhållanden. Utredningens intresse för denna sektor är därför inte knutet till resursbehovet. Det beror i stäUet på den stora och i vissa lägen avgörande betydelse som det psykologiska försvaret i ett långsiktigt perspektiv måste tUlmätas. Utredningen har i olika sammanhang pekat på denna betydelse.

Utredningen erinrar om att de nu gällande principerna för det psykologiska försvarets, och därmed bl. a. nyhetsmediernas och folkrörelsernas verksamhet under beredskap och krig har tillämpats sedan år 1954

Prop. 1972:75 89

(prop. 1954:162). Utredningen konstaterar att enighet under denna period i allt väsentligt har rått om grunderna för verksamheten. Vad utredningen har anfört om den yttre miljöns krav på Sverige och om den framtida verksamhetsinriktningen inom andra totalförsvarssektorer ger ingen anledning att ändra de nämnda principerna. Inte heller de förutsättningar för det psykologiska försvaret, som ligger i den inre miljön och i tänkbara framtida förändringar häri, ger enligt utredningens mening anledning att räkna med ett frängående av dessa principer.

Mål, uppgifter m. m. för det psykologiska försvaret har under år 1971 studerats inom beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Resultatet av studierna kan enligt utredningen givetvis påverka inriktningen av verksamheten inom ramen för angivna principer. Detta kan ocksä de nyssnämnda framtida förändringarna i den inre miljön göra. Behoven på längre sikt av resurser för det psykologiska försvaret, liksom hittills avseende planeringen i fred av åtgärderna i krig, kan likaså påverkas av studiernas resultat.

Överväganden rörande övrigt totalförsvar

Övrigt totalförsvar omfattar en rad skilda funktioner. Som exempel nämner försvarsutredningen försörjningen med förnödenheter och tjänster som innefattar bl. a. livsmedelsförsörjningen, industriproduktionen, energiförsörjningen och kommunikationerna. Andra exempel är hälso-och sjukvården samt polisverksamheten.

Verksamheten inom nämnda områden grundas i krig liksom vid avspärrning enligt utredningen i betydande utsträckning på den bas som den fredsinriktade verksainheten och dess resurser bildar. Planeringen åvilar ett stort antal myndigheter - de flesta med fredsinriktad verksamhet som huvuduppgift — som var och en har det fulla ansvaret för sin sektor. Denna ansvarsfördelning ger enligt utredningen en god beredskap men medför samtidigt ett stort behov av samordning. Inom övrigt totalförsvar är en förhållandevis liten del av resursinsatserna av verkligt långsiktig karaktär. Stora delar av verksamheten — speciellt åtskillig lagring — kan och bör enligt utredningen ganska snabbt anpassas till ändrade förhållanden.

Syftet med utredningens behandling av övrigt totalförsvar har varit att tillse att kravet på balans i våra totala försvarsinsatser skall kunna tiUgodoses. Härvid har utredningen i första hand ägnat uppmärksamheten åt de säkerhetspolitiskt betingade utgångspunkterna för planeringen i avsikt att nå likartade utgångspunkter för planeringen för hela totalförsvaret. Nägon närmare prövning av dessa utgångspunkter med hänsyn tUl de resursbehov som de kan leda till beträffande övrigt totalförsvar har utredningen däremot inte gjort. Inte heller har utredningen närmare behandlat valet mellan skilda system, t. ex. beredskapslagring eller vidmakthållande av produktionskapacitet, för att skapa en viss beredskap inom olika sektorer.

Utredningen har funnit att planeringen inom totalförsvaret vad gäller

Prop. 1972:75 90

uthålhgheten i vissa fall har skett med skUda, men var för sig rimliga

utgångspunkter. Utredningen framhåller vikten av att pågående studier av uthållighetsfrågan förs vidare. 1 övrigt anser utredningen att hittills tillämpade planeringsutgångspunkter för övrigt totalförsvar i stort sett är anpassade till vad utredningen har föreslagit för det mUitära försvaret och civilförsvaret.

Reservationer och särskilda yttranden

Reservationer mot vissa av majoritetens ställningstaganden har avgetts av ledamöterna Torsten Gustafsson och Sven Wedén gemensamt och av ledamoten AUan Hernelius. SärskUda yttranden har avgetts av ledamoten Torsten Gustafsson, av ledamoten Sven Wedén och av ledamöterna Torsten Gustafsson, Sven Wede'n och Allan Hernelius gemensamt.

I sin reservation anför ledamöterna Torsten Gustafsson och Sven Wedén att utredningsmajoritetens uttalanden om totalförsvarets fortsatta utveckling inger betänkligheter, främst därför att de har utformats som en tämligen preciserad inriktning av försvarets utveckling under en femtonårsperiod inom ett ganska snävt kostnadsområde. Det militära försvaret är i dag starkt och väl avvägt. Det bör enligt reservanterna även i fortsättningen vara uppbyggt som ett balanserat djupförsvar, där de olika förbanden och vapensystemen kompletterar varandra. Försvaret bör vara sammansatt så att det medger insatser så långt utanför våra kuster och gränser som det är stridsekonomiskt lämpligt. En koncentration av insatserna bör ske till kuster och gränser och ett uthålligt motstånd bör kunna tas upp inom landet.

En av utredningens huvuduppgifter har varit att pröva om de programplaner som överbefälhavaren har gjort upp står i överensstämmelse med den perspektivplan som har skisserats av denne. Enligt reservanterna har det klarlagts att inte någon av perspektivplanens strukturer kan uppnås från programplanenivåema M 3 och M 4. Detta kan inte heller ske från nivå M 2 utan betydande ekonomiska engångslyft efter programplaneperiodens slut. Grundtanken i perspektivplaneringen är emellertid att möta osäkerheten om den intemationeUa utvecklingen på längre sikt genom att skapa handlingsfrihet för att kunna anpassa försvaret till såväl högre som lägre kostnadsramar. Den snäva inriktning av det mUitära försvarets utveckling på lång sikt, som utredningens majoritet föreslår, skulle enligt reservanterna förrycka grundidén i den nya långsiktsplaneringen.

Enligt reservanterna är framför allt utredningens diskussion om avvägningen mellan uthållighet och initialstyrka hos försvaret, kopplad till uppfattningen att det bör ta så lång tid som möjligt för en angripare att betvinga Sverige, ofruktbar och vilseledande. Luckor i djupförsvaret under ett invasionsföretag kan i stäUet göra den totala tiden för en angripare att nå sitt syfte kortare än om man uppehåller initialstyrkan. Detta gäller inte minst vid anfall mot sådana utsatta områden som Skåne, Gotland och övre Norrland. Utgångspunkten måste därför enligt

Prop. 1972:75 91

reservanterna vara att inom en given kostnadsram uppnå god balans inom ett djupförsvar. Ett problem är balansen mellan kostnaderna för organisation och utbildning samt vapenutrustning och annan materiel. Under 1960-talet inträffade en stark förskjutning mellan dessa ohka slag av kostnader till nackdel för vapenutrustning och annan materiel. Program planerna utgår från att denna tendens kommer att fortsätta och i låga ramnivåer påskyndas. Utredningens majoritet har klart överskattat möjhgheterna att vid en sådan trend kunna uppnå en rimlig kvalitet på förbandens materiel. Åtgärder bör därför enligt reservanterna omgående vidtas för att bryta den ogynnsamma trenden. Detta kan enligt reservanterna ske bl. a. genom att värnpliktssystemet som i stor utsträckning bestämmer de fasta kostnaderna inom det mUitära försvaret modifieras. Den brist på balans som nu råder bör brytas med början redan under den närmaste femårsperioden. Detta bör vara en central uppgift för planeringen. Försvarsutredningen har inte haft möjligheter att i detalj undersöka frågan om modifiering av värnpUktsutbUdningen. En allsidigt sammansatt utredning med företrädare för försvarsdepartementet och parlamentariker bör därför enligt reservanterna tUlsättas så snart som möjligt. Reservanterna framhåUer att en sådan utredning bör leverera beslutsunderlag i vissa delar under år 1973 så att genomförandet kan påbörjas år 1974, att utbildningstiden bör förkortas mom alla vapengrenar tiU mindre än sex månader för förband som inte är stridande samt för lokalförsvarsförband med stationärt strikt definierade stridsuppgifter. Förband med sådana uppgifter bör direktrekryteras och omfatta ca 25 % av åldersklasserna. Ekonomisk kompensation till värnphktiga med längre utbUdningstid bör förutsättas. Utnyttjandetiden för värnpliktiga inom områden som inte är särskUt känsliga bör kunna minskas frän nuvarande 47 år. Det bör övervägas hur en minskning av antalet fredsförband inom främst armén bör nås. En minskning med en repetitionsövning för lokalförsvarsförbanden kan förutsättas. En skärpt prövning bör ske vid inskrivning av värnpliktiga.

Beträffande inriktningen i stort av avvägningsprogrammen anför reservanterna följande.

Vad avser rörliga markstridsförband (fältarmén) bör antalet brigader under perioden 1972/73 — 1976/77 behållas i huvudsak enligt överbefälhavarens programplan i nivå M 1. Materielanskaffningen bör inriktas på ökad eldkraft och rörlighet. Handlingsfrihet bör behåUas för att nå ett något större brigadantal efter år 1977 än vad som planeras f.n. Nedväxling till skytteregementen inom fältarmén bör inte ske. Motsvarande förband bör i stället föras över till lokalförsvaret. Lokalförsvars-förbandens kvantitet och kvalitet kommer att bero pä resultatet av den utredning som förordas. Inom krigsorganisationen förutsätts en viss minskning av fältarmén och en ökning av lokalförsvarsförbanden. Kustartilleriförbanden bör utvecklas i huvudsak enligt programplanerna.

Beträffande övervattensstridsförbanden bör programmet enligt nivå M I för patrull- och minjaktfartyg fuUföljas. Handlingsfrihet bör skapas för att anskaffa några fler patrullfartyg samt fartyg med flottiljledar- och

Prop. 1972:75 92

ubåtsjakt kapacitet.

I fjärrstridsprogrammet bör enligt reservanterna ubåtarna i den färdigprojekterade A 14-serien beställas under år 1972. Som motiv anförs att dessa fartygs stridseffekt i ett djupförsvar är hög. Vidare är många av de nu befintliga ubåtarna gamia och kommer snart att utgå ur organisationen. Anskaffning av planerat antal attackdivisioner AJ 37 Viggen bör om möjligt fullföljas.

Beträffande luftförsvarsförbanden understryker reservanterna enigheten om att anskaffa flygplan JA 37 Viggen men avstyrker bestämt en kvalitetsförsämring av planet, som beträffande tillverkningstakt och beställningstidpunkter om möjligt bör följa nivå M 1. Detsamma gäller fördelningsluftvärnet.

Handlingsfrihet när det gäller övervattens-, fjärrstrids- och luftförsvarsförband bör skapas såväl på lång som kort sikt genom variationer i antalet enheter.

När det gäller de ekonomiska konsekvenserna framhåller reservanterna följande.

Inom utredningen har konstaterats att det nu tillämpade systemet med kompensation av löne- och prisstegringar genom nettoprisindex inte har medgett eller under programtiden kommer att medge en fullständig kompensation för kostnadsstegringar. Nivå M 1 torde därför komma att innebära en något sänkt reell nivå i förhåUande till nuvarande planeringsinriktning trots höjningen med 100 milj. kr. per år i prisläge febraari 1971. Nivå M 3, vUken har angetts som horisontell nivå är i verkligheten en ganska starkt utför sluttande nivå. A andra sidan har metoden att kompensera prishöjningar genom nettoprisindex kostnadspressande verkningar som är värdefulla. Metoden synes därför kunna godtas under förutsättning att man är villig att ta konsekvenserna härav när det gäller att faststäUa planeringsutrymmet.

Utredningen har förordat att flygplan JA 37 Viggen anskaffas. Konsekvenserna härav för andra viktiga avvägningsprogram och för möjligheterna att upprätthålla ett väl balanserat djupförsvar som trovärdigt stöd för neutralitetspolitiken blir dock enligt reservanterna inte heller goda i nivå M 2. Förutsättningar att på kort sikt vidta sådana åtgärder, som möjliggör en långsiktig inriktning enligt de riktlinjer som har redovisats i det föregående, föreligger enligt reservanterna med utgiftsramar vid den övre gräns som har angetts av utredningens majoritet och som har beskrivits som genomsnittet av de två nivåer som överbefälhavaren betecknat som M 1 och M 2 och givetvis på ramar något därutöver. Ett villkor härför är att erforderliga utredningar, som kan möjhggöra beslut om en reduktion av krigsmaktens fredsorganisation med viss effekt redan under femårsperioden, snabbt kommer till stånd och fullföljs.

Förslaget innebär att en mindre andel av de samhäUsekonomiska resurserna än f. n. tas i anspråk för det militära försvaret. Denna ståndpunkt är enligt reservanterna möjlig genom att rekommendationerna i det föregående innebär en betydande handlingsfrihet beträffande

Prop. 1972:75 93

försvarets utveckling. Om rekommendationerna följs blir det möjligt inte bara att mmska utan också att öka försvarets styrka i framtiden. Världsläget motiverar väl behovet av en sådan handlingsfrihet.

Ledamoten Hernelius konstaterar i sin reservation att utredningen är enig om målsättningen för den svenska utrikespolitiken, en alliansfri politik som syftar till neutralitet. Enighet föreligger vidare om att landets oberoende kräver ett starkt försvar som stöd för att i längden kunna bevaras. Däremot anser han att utredningens socialdemokratiska ledamöter har tecknat en alltför optimistisk bild av den utrikespolitiska situationen. Kinas alltmer aktiva roll gör att det inte längre är fråga om en bipolär utan en multipolär maktsituation. Avspänningen i Centraleuropa — i och för sig glädjande — har vidare överskattats. Än så länge har den inte medfört någon som helst minskning av truppstyrkorna i Centraleuropa. Dessa torde aldrig tidigare ha varit så stora som nu.

Utredningen har vidare enhgt reservanten underlåtit att tillräckligt analysera Sveriges egna problem. Han pekar i detta sammanhang på den militära aktiviteten kring Nordkalotten, som har framkallat djup oro i Norge. Även den mUitära aktiviteten i Östersjön är påfallande. Ett försvarsbeslut nu påverkar försvarseffekten under 10-20 år framåt. Som grund för ett sådant beslut borde ligga realistiska alternativ, inte ett önsketänkande. Alla minskningsnivåer (M 1-M 4) motsvarar inte perspektivplaneringens intentioner beträffande handlingsfrihet.

1 fråga om de operativa grunderna understryks i reservationen att invasionsförsvar är krigsmaktens viktigaste uppgift. Vid lösandet av denna uppgift krävs ett djupförsvar som kan möta en angripare så långt utanför våra gränser som det är praktiskt möjligt. Samling av våra stridskrafter skall kunna ske vid gränser och kuster, där awärjningsstrid skall kunna föras. Om en angripare trots detta lyckas vinna inledande framgångar, skall ett hårt, segt och långvarigt motstånd kunna följa. För att tillgodose dessa synpunkter på försvarets kort- och långsiktiga inriktning bör planeringen ske i nivå M 1. Därutöver krävs att försvaret får kompensation för dagens pris- och löneläge och successivt för beräknad löne- och prisutveckling under den kommande femårsperioden.

Den utredning om värnpliktssystemet som har föreslagits bör ske förutsättningslöst och inte med i förväg uttalade fortsatta begränsningar som utgångspunkt. En minskning av utbildningstiden av antydd karaktär till mindre än sex månader kan inte godtas.

Beträffande rörliga och lokala markstridsförband bör brigadantalet ökas i förhållande tUl föreslagen inriktning i nivå M 1 och kvaliteten i fråga om eldkraft och rörlighet förbättras. Förutsättningar bör skapas att efter femårsperioden anskaffa korvetter, alternativt flottiljledare, samt kvalificerad robotbeväpning för övervattensstridsförbanden. Antalet patrullfartygsförband bör ökas. I fråga om fjärrstridsförbanden bör ubåtar av typ A 14 anskaffas enhgt planerna och kommande ubåtstyp projekteras. Attackförband bör anskaffas enhgt planerna i nivå M 1 och medel för studier av ett nytt attackflygplan för 1990-talets behov beräknas. Anskaffningen av jaktviggen bör fullföljas utan sänkning av

Prop. 1972:75 94

kvaliteten och vid den tidpunkt som har förutsatts i programplanerna.

1 reservationen understryks vidare betydelsen av vår försvarsindustri för vårt niUitärpolitiska oberoende. Utredningens ställningstagande medger enligt reservationen inte handlingsfrihet inför framtiden. Det finns i världsbilden inte något som ger stöd för slutsatsen att Sverige i dag kan hävda sin utrikespohtiska handlingsfrihet med ett mindre effektivt försvar eller med en annan målsättning än vad statsmakterna band sig för år 1968. Endast genom en planeringsinriktning enligt M 1-nivån kompletterad med kompensation för redan inträffade och under perioden beräknade pris- och kostnadsstegringai kan perspektivplanemas intentioner fuUföljas.

Ledamoten Torsten Gustafsson har i sitt särskilda yttrande anfört följande.

Den internationella utveckhngen ligger tUl grund för utredningens överväganden om den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Med utgångspunkt i denna utveckling har utredningen bedömt riskerna för Sveriges säkerhet. Mot den riskbedömning som utredningen gjort har herr Gustafsson i stort ingen invändning. En annan sak är vilket risktagande som kan anses möjligt att godta inför den osäkra framtidsbilden. Det bör finnas tungt vägande skäl för att väsentligt ändra inriktningen av det balanserade försvar som vi har i dag och som har bidragit till stabiliteten i det nordiska området. Några sådana skäl har enligt heiT Gustafsson inte kommit fram under utredningen. Med den centrala roll som hävdandet av vår alliansfrihet och neutralitet har är, enligt herr Gustafssons mening, ett mindre risktagande motiverat än vad utredningens majoritet inom de lägre nivåerna av sin angivna kostnadsram synes vara beredd att godta.

Ledamoten Wedéns särskilda yttrande innebär i huvudsak inte någon polemik mot vad utredningens majoritet anfört utan utgör en komplettering i de avseenden där utredningen enligt herr Wedéns uppfattning inte har utfört sådana alternativresonemang som föratsattes i dess uppdrag.

Utredningen har således enligt herr Wedén knappast redovisat skiljaktigheterna i uppfattning mellan olika länder om vad begrepp som fredlig samexistens och avspänning betyder. 1 t. ex. Västeuropa torde det vara vanligt att uppfatta fredlig samexistens mellan olika politiska och ekonomiska system så att de olika systemens företrädare gentemot varandra skall tillämpa principen att "leva och låta leva". Enligt sovjetisk doktrin innebär fredlig samexistens att fredstillstånd bör råda gentemot stater med icke-socialistiska system. Samtidigt kan andra metoder än krig användas mot sådana stater i den ideologiska kampen och för att sprida den s. k. revolutionära frihetsrörelsen. Spänning anses föreligga mellan socialistiska och icke-socialistiska stater. Det finns en omfattande dokumentation av dessa sovjetiska uppfattningar.

Det finns dock enligt herr Wedén realpolitiska skäl för båda maktblocken att genomföra en avspänningspolitik i Centraleuropa. För Förenta Staternas del skulle t. ex. en sådan politik underlätta att större eller mindre militära styrkor tas hem från Europa, om detta av bl. a. inrikespolitiska skäl skulle anses önskvärt. För Sovjetunionen kan de

Prop. 1972:75 95

kinesisk-asiatiska problemen framstå som de mest betydelsefulla. Dessa innefattar även det sovjetiska Asiens säkerhet på lång sikt. Den kraftiga ökningen av den sovjetiska beredskapen i Asien, önskan att behålla militär överlägsenhet över motparten i Europa och interna politiska krav kan tillsammans utgöra en påfrestning som stärker det sovjetiska intresset av att få till stånd en avspänningsatmosfär i Centraleuropa. Samtidigt kan man dock inte bortse från spridningsrisker från konflikter som börjar inom andra områden. 1 detta sammanhang måste även läget på Europas norra och södra flanker observeras. Det gäller i båda fallen Sovjetunionens intresse att få fritt tillträde till världshaven och NATO-sidans intresse att försvåra ett sådant tillträde. Även om det finns skäl för utredningens slutsats att de direkta krigsriskerna i Centraleuropa har minskat genom avspänningspolitiken kan samma slutsats inte omedelbart dras beträffande de europeiska flankområdena.

För Sveriges säkerhet är det enhgt herr Wedén av betydelse att den militära balansen i Europa upprätthålls. En sovjetisk reträtt från Centraleuropa vad befintliga stående styrkor beträffar kan inte under alla omständigheter jämställas med ett amerikanskt tillbakadragande till andra sidan Atlanten. Det kan uppstå ett tidsgap till sovjetisk förmån om parterna åter skulle vilja etablera sig i nuvarande positioner. Under denna tid kan Sovjetunionen behöva ta mindre hänsyn än tidigare tUl en eventuell huvudmotståndare. En sådan utveckling skulle för Sveriges del stärka behovet av handlingsfrihet att öka försvarets styrka. Detsamma skulle naturligtvis bli fallet om en rakt motsatt balansförskjutning ägde rum till förmån för NATO-staterna, t. ex. i samband med stora sovjetiska engagemang i Asien. Alternativ av detta slag har inte berörts tillfredsställande av utredningen.

Ledamöterna Torsten Gustafsson, Wedén och Hernelius har i sitt särskilda yttrande anfört följande.

Försvarsutredningens majoritet har ansett att erforderliga förutsättningar för att på kort sikt vidta åtgärder som möjliggör en långsiktig utveckling av civilförsvaret enligt de av utredningen angivna riktlinjerna i huvudsak förehgger vid de båda utgiftsramar som har anvisats för programplanearbetet. Herrar Gustafsson, Hernelius och Wedén anser att förutsättningar av angivet slag i huvudsak föreligger vid den högre av de båda utgiftsramarna.

Departementschefen

Försvarsutredningens överväganden och förslag

1970 års försvarsutredning anför i sitt betänkande (SOU 1972:4) Säkerhets- och försvarspolitiken att Sveriges möjligheter att även i framtiden stå utanför krig och allvariigare konflikter bäst främjas genom att vi håller fast vid den alliansfria politiken som syftar till neutralitet i ett framtida krig. Sveriges säkerhet främjas enhgt utredningen om riskerna för konflikter allmänt minskas och om rustningarna kontrolleras

Prop. 1972:75 96

och begränsas på ett balanserat sätt. Sverige bör därför efter förmåga söka medverka till att förändra den internationella miljön i riktning mot ökad aUmän säkerhet.

Genom sin utrikespolitik och sitt försvar spelar Sverige enligt utredningen en viktig roll för stabiliteten i det nordiska området. För båda blocken kan väsentliga positionsförändringar i Norden påverka maktsituationen i Centraleuropa. Väsentliga försvagningar av det svenska försvarets styrka i förhållande till omvärlden skulle kunna rubba bilden av stabilitet och balans i Nordeuropa.

För att neutralitetspolitiken skall respekteras och vårt oberoende i längden bevaras krävs enligt utredningen stöd av ett starkt försvar. Den svenska försvarspolitiken bör främst syfta till att försvaret vid en konflikt i Europa mellan stormaktsblocken skall ha sådan styrka och sammansättning att angrepp mot Sverige inte kan bedömas lönsamt för någon. Försvaret har i så fall den önskade fredsbevarande förmågan.

TUltron till neutralitetspolitiken kräver enligt utredningen att omvärlden är övertygad om att Sverige vid en konflikt är berett att fullfölja den deklarerade pohtiken. Försvaret måste därför ha en sädan styrka och sammansättning att en presumtiv angripare inte genom att konstatera brister i vårt försvar förleds att misstro allvaret bakom den deklarerade politiken. Hela landet måste kunna försvaras. Försvaret måste kunna anpassas till skilda lägen och kunna möta olika angripare.

Om Sverige angrips, skaU det militära försvaret i det längsta hindra angriparen från att utnyttja svenskt territorium för sina syften. I varje del av landet skall segt motstånd kunna bjudas, om så krävs även i form av det fria kriget. Totalförsvaret i övrigt anpassas härtiU.

Försvaret bör enligt utredningen inriktas på att möta ett konventionellt angrepp. Möjligheten av att ett från början konventionellt krig, som berör även Sverige, trappas upp till kärnvapenkrig får dock inte uteslutas. För.svarsplaneringen skall därför innefatta åtgärder som syftar till att vi inte redan genom ett fåtal kärnladdningar förlorar möjligheterna tUl fortsatt försvar. Vi bidrar därigenom till att hålla kärnladdningströskeln uppe. Åtgärder i detta syfte får dock enhgt utredningen innebära endast måttliga kostnadsökningar i förhållande till dem som betingas av hänsyn till ett konventioneUt angrepp. Motsvarande bör gälla biologiska och kemiska stridsmedel.

Vid krig i omvärlden måste det svenska försvaret i enlighet med neutralitetsrättens krav efter förmåga hindra att svenskt territorium utnyttjas av de krigförande. 1 en sådan situation måste enhgt utredningen vidare möjligheter föreligga att försörjningsmässigt uthärda en avspärrning under rimligt lång tid och att i övrigt begränsa verkningarna i Sverige av ABC-stridsmedel som har satts in i omvärlden.

För att ge erforderligt stöd åt den svenska säkerhetspolitiken bör totalförsvaret enligt utredningens mening vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Det mUitära försvaret skall därför bygga på den allmänna värnpliktens grund. Totalförsvaret bör byggas upp så att det är i vidsträckt mening uthåUigt.

Prop. 1972:75 97

Det militära försvaret bör enligt utredningen även i fortsättningen byggas upp för att vara i allt väsentligt balanserat och möjliggöra djupförsvar med kraftsamling till gränser och kuster. En sådan målsättning kan dock visa sig vara realiserbar i högre eller lägre grad. Begränsningar i målsättningen kan därför bli nödvändiga, t. ex. pä grund av snabbt stigande kostnader för kvalificerade vapensystem. Prioriteringar på grund härav bör enligt utredningen i ett längre perspektiv genomföras enligt principen att ett större antal tekniskt mindre högtstående vapensystem (funktioner) hellre anskaffas än ett fåtal tekniskt mycket kvalificerade. Detta bör för det mUitära försvarets utveckling leda till att uthållighet ges företräde framför initialstyrka.

Avvägningen mellan kvantitet och kvalitet kommer enligt utredningen inte alltid att leda tUl att en större mängd av ett mindre kvalificerat system bör föredras framför en mindre mängd av ett mer kvalificerat system. 1 samtliga avvägningsprogram finns system där t. ex. möjligheterna att över huvud taget nä verkan kan sätta ganska bestämda gränser för både kvalitetsnivån på systemet och antalet erforderliga enheter.

De delar av krigsorganisationen som redovisas i de fyra avvägningsprogrammen Röriiga resp. Lokalt bundna markstridsförband, Övervattensstridsförband samt Luftförsvarsstridsförband är enligt utredningens mening av grundläggande betydelse för omvärldens tilltro tiU Sveriges avsikt och förmåga att i praktisk handling fuUfölja den deklarerade utrikespolitiken. Dessa funktioner bör utgöra den bas på vUken det mUitära försvarets avhållande förmåga byggs. Detta innebär att avvägningsprogrammet Fjärrstridsförband kan ges en lägre prioritet.

Mot bakgrund av dessa principer bör avvägningsprogrammen enligt utredningen ges följande inriktning.

Försvaret av vårt territorium bör byggas upp från grunden genom ett lokalt bundet försvar av områden och platser som kan ha prknärt intresse för en angripare. Rörliga markstridsförband med hög kvalitet skall kunna kraftsamlas för att avvärja anfall i olika riktningar.

Övervattensstridsförbanden bör inriktas med hänsyn till behovet av kustnära insatser i invasionsförsvaret och till de krav en neutralitetssituation ställer. Detta innebär bl. a. att ett tUlräckligt antal enheter bör disponeras. Utvecklingen av fartygsmateriel bör inriktas mot lätta fartygstyper. Frågan om export- och importsjöfart i ett avspärrningsläge bör enhgt utredningen lösas med andra medel än mUitära. Kapaciteten för skydd av sådan sjöfart kan därför starkt minska eller t. o. m. utgå. Kustsjöfart och transporter tUl och från Gotiand måste emellertid kunna skyddas.

Fjärrstridsförbanden bör enligt utredningen minska i omfattning. Anskaffningen av flygplan AJ 37 Viggen för de tunga attackförbanden bör fullföljas. Antalet divisioner bör dock faststäUas senare. Studierna av nästa generation attackflygplan bör i första hand inriktas på ett plan med måttliga prestanda. I awaktan pä studier av awägningen inom programmet på längre sikt bör möjligheterna att utveckla och tillverka ubåtar inom landet behållas.

7Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 75

Prop. 1972:75 98

Utredningen har övervägt möjligheterna att anskaffa olika jaktflygplansystem som helt eUer delvis skulle kunna lösa de operativa uppgifter som JA 37 Viggen avses för. Utredningen avvisar licenstillverkning eller direktköp av ett utländskt flygplan som altemativ tUl JA 37 Viggen. Utredningen avvisar även en ny version av flygplan J 35 Draken som ett alternativ tUl JA 37 Viggen och förordar att jaktversionen av flygplan 37 Viggen utvecklas för senare anskaffning. Utredningen understryker därvid att stora ansträngningar bör göras för att minska kostnaderna för utvecklingsarbetet även om detta leder tUl någon begränsning av eljest avsedda prestanda hos flygplansystemet. Luftvärnet bör moderniseras genom anskaffning av luftvärnsrobotar av en sådan typ som ger ett stort antal eldenheter.

Mot bakgrund av sin syn på ett framtida krigs karaktär och på skyddet mot ABC-stridsmedel föreslår utredningen att planeringen av civil-försvareti framtiden bör utgå från att befolkningscentra som sådana inte bör ses som för angriparen primära mål att bekämpa vid invasionsföretag mot Sverige. Grandläggande för planeringen bör vara att befolkningen kan komma att beröras av biverkningar vid bekämpning av mUitära mål med i första hand konventionella stridsmedel och vid markstrider. Hänsyn måste tas till att befolkningen i vissa konfliktsituationer kan bli ställd inför direkt hot om skadegörelse. I de faU vi står utanför ett krig bör befolkningen kunna ges skydd mot de sekundära verkningarna i vårt land av ABC-stridsmedel som används utanför våra gränser.

Skyddet bör således enligt utredningen främst utformas med hänsyn tUl konventionella vapen. Skydd mot ABC-stridsmedel bör anordnas endast där det kan ske tUl måttliga kostnadsökningar. Ökad vikt bör läggas vid civUförsvarsåtgärder i områden intill mUitära mål och i invasionsområden samt vid skydd av befolkningen i samband med markstrider.

För inriktningen av civUförsvarets olika delar innebär detta enligt utredningen bl. a. följande.

Skyddsramsbyggandet bör ske med hänsyn tUl det konventioneUa krigets krav och tUl att de allvarligaste riskområdena är sådana som innehåUer eller ligger vid militära mål och i invasionsområden. Principerna för skyddsrumsbyggande måste därför omprövas. Låghusområden och de 14 största städernas innerområden bör inte som nu generellt undantas från skyddsrumsbyggnadsskyldighet.

En planläggning för utrymning av tätorter och andra områden bör behållas. Planläggningen bör som hittills innebära att alternativa handlingsmöjligheter skapas. Anskaffningen av skyddsmasker bör följa hittiUs tUlämpade riktlinjer.

Säkerhetspolitikens inriktning

Försvarsutredningen har ingående redovisat tänkbara alternativ för utvecklingen av den yttre och inre mUjön i ett längre perspektiv. Därvid

Prop. 1972:75 99

har särskUt uppmärksammats sådana tendenser som skulle kunna leda tUl framtida hot mot Sveriges säkerhet. Utredningen har vidare lämnat förslag till fortsatt inriktning av den svenska säkerhetspolitiken samt förslag till allmänna utgångspunkter för den fortsatta planeringen av totalförsvaret. Dessa förslag har legat till grund för utredningens överväganden och förslag om totalförsvarets fortsatta utveckling.

1968 års försvarsbeslut utformades bl.a. mot bakgrund av bedömningen att en politisk avspänning hade inträtt i Europa. Detta hade skett trots att den rent mihtärpolitiska situationen inte hade undergått några påtagliga förändringar. Avspänningen ansågs betingad av terrorbalansen men också av vissa ekonomiska och andra utvecklingstendenser. Inga tydliga tecken ansågs peka på att motsättningarna i Europa under de närmaste åren skulle leda tOl allvarhga konflikter eller krig. StabUiteten och tendensen tiU avspänning kännetecknades främst av supermakternas försiktiga uppträdande mot varandra. En förhållandevis snabb negativ förändring av vår säkerhetspolitiska situation kunde dock inte uteslutas. Främst bedömdes utvecklingen i andra delar av världen än Europa som oroande. Trots alla försiktighetsåtgärder kvarstod risk för att nägon av de ständigt återkommande kriserna i världspolitiken inte kunde håUas under kontroU utan skulle leda tiU krig meUan stormaktsblocken.

Den politiska utveckhngen efter år 1968 pekar bl. a. mot att det för första gången på mycket lång tid har inträtt en situation i Europa som kan innebära föratsättningar för att uppnå ett mera varaktigt tUlständ av avspänning och samarbete.

Utvecklingen efter år 1968 har bl. a. visat att supermakterna i ökad utsträckning har funnit det nödvändigt att försöka lösa särskUt farliga kriser och problem med gemensamma ansträngningar. Supermakterna agerar i stort för att undvika direkt mUitär konfrontation med varandra. Den i detta hänseende mest svårbemästrade situationen har förelegat i Mellersta Östern. Där har supermakterna stött var sin sida men samtidigt verkat för att förhindra att ett nytt krig skall bryta ut. Läget i Mellersta Östern måste betecknas som labUt trots att den utgångna vapenvilan meUan Förenade Arabrepubliken och Israel fortfarande iakttas.

Vid nedrastningsförhandhngarna i Geneve nåddes sommaren 1968 en överenskommelse om att förhindra spridning av kärnvapen till andra länder än de fem pemianenta medlemmarna av FN.s .säkerhetsråd. Fördraget trädde i kraft i mars 1970. Ca 100 stater har anslutit sig till avtalet. Flera viktiga stater står dock utanför. Antalet makter som innehar kärnvapen har dock inte ökat.

Ett fördrag om förbud mot placering av massförstörelsevapen på havsbottnen öppnades för undertecknande i februari 1971 och har nu ca 90 signatärmakter. Det väntas träda i kraft inom kort. Hösten 1971 nåddes enighet även om förbud mot innehav av biologiska stridsmedel och toxinvapen. Ett avtal härom torde bli klart för undertecknande i mars 1972.

Under år 1972 väntas förhandlingarna komma att koncentreras på att fullfölja redan uppnådda resultat genom förbud även mot underjordiska

Prop. 1972:75 100

kärnvapenprov, mer långtgående demilitarisering av havsbottnen och aUmänt förbud mot innehav av kemiska stridsmedel.

Central betydelse för kärnvapenbalansen har de bilaterala förhandlingarna mellan USA och Sovjet om begränsning av strategiska vapen (SALT) som sedan november 1969 har pågått växelvis i Helsingfors och Wien. Vissa mindre resultat nåddes hösten 1970. Långtgående överenskommelser har däremot hittUls inte uppnåtts.

Tendensen tUl uppbrytande av de stelnade motsättningarna i Europa under efterkrigstiden har påtagligt markerats efter regeringen Brandt-Scheels tiUträde i Bonn. Moskva- och Warszawaavtalen år 1970 har gett uttryck för en ömsesidig vilja till avspänning och öppnat möjligheter för att utveckla ett samarbete präglat av ett ökat förtroende. Särskilt betydelsefullt har därvid varit att Förbundsrepubliken Tyskland genom avtalen i realiteten har accepterat status quo i Europa.

Avtalen utgör led i en avspänningsprocess, där båda sidor visat prov på en långtgående kompromissvilja. Ytterhgare ett viktigt uttryck för vilja till avspänning har varit fyrmaktsöverenskommelsen och den inre tyska uppgörelsen om Berlin. Dessa överenskommelser har banat vägen för fortsatta förhandlingar på olika plan i vad avser skilda aspekter på det tyska komplexet.

Parallellt med och delvis som en funktion av den snabba pohtiska utvecklingen tiU följd av Förbundsrepubliken Tysklands politik har projektet om en konferens om säkerhet och samarbete i Europa vunnit aktualitet. Även om den europeiska säkerhetskonferensen har tiU uppgift att främja avspänning föratsätter dess tUlkomst i sig en avspänning. Från väst har man som förutsättning för deltagande i multilaterala förberedelser uppställt kravet att fyrmaktsöverenskommelsen om en reglering av Berhnfrågan skall ha slutgUtigt träffats. Sovjetunionen har å sin sida krävt en västtysk ratifikation av Moskva- och Warszawaavtalen innan man är beredd underteckna Berlinöverenskommelsens slutprotokoll. Detta illustrerar ytterligare Tysklandspolitikens centrala betydelse för avspänningssträvandena i Europa. Under de senaste åren har säkerhetskonferensen diskuterats bilateralt i Europa samtidigt som man inom Atlant- och Warszawapakterna utarbetat förslag till dagordning för konferensen. Det förhållandet att säkerhetskonferensen stått i centram för många kontakter har haft en aUmänt gynnsam effekt på det politiska klimatet.

I Östeuropa har intresset ökat för ett tekniskt och ekonomiskt samarbete med staterna i Västeuropa. En utveckling av detta samarbete som blivit följden därav kan lUtaså främja avspänningens sak.

Ett stigande intresse har kunnat märkas för förslaget om ömsesidiga styrkereduktioner i Europa. Projektet avser i första hand de båda maktblockens stående styrkor i centrala Europa. Frågan om ömsesidiga balanserade truppreduktioner är komplicerad och det är därför svårt att se att de båda maktblocken snabbt skaU kunna enas om konkreta åtgärder.

De gångna årens utrikespolitiska händelser ger således ett fortsatt och förstärkt intryck av politisk avspänning i Europa. Avspänningsprocessen

Prop. 1972:75 101

har nu pågått sä länge och visat en sådan hållfasthet att man kan våga tala om en utvecklingstrend. Relationerna mellan supermakterna och deras aUierade har delvis ändrat karaktär. De starka låsningar som har präglat stormaktspolitiken under efterkrigstiden har förbytts i ett klimat med en starkare vilja tiU positiva förändringar. Hos parterna markeras en beredvillighet att ompröva tidigare ståndpunkter. Önskan att söka — och tUlämpa — nya lösningar framträder tydligare.

De ömsesidiga strävandena till en konstruktiv fortsättning på denna politik följs med förväntningar och intresse. Detta innebär inte att en fortsättning är fri från problem. Bakslag, tiUfälliga och mera varaktiga, kan komma att inträffa på båda sidor. Det finns emellertid i dag inga tecken som pekar på att detta kommer att leda till att grandema i den utstakade riktningen överges av parterna.

Även om riskerna för att vapnen skall komma tiU användning således synes ha minskat, har några påtagliga rastningsbegränsningar hittUls inte kommit tiU stånd. Supermakterna har inte inskränkt eller aviserat begränsningar i sina planer att utveckla och anskaffa avancerade vapensystem. De konventionella styrkorna i Europa är i stort sett oförändrade på båda sidor.

Beträffande utvecklingen i andra delar av världen än Europa torde denna också i fortsättningen pä många håll komma att präglas av politisk instabilitet och konflikter. Nya anledningar tUl konflikter och krig torde uppkomma inom och mellan världens u-länder. Dessa kan även uppstå som följder av motsättningar mellan supermakterna och deras allierade. De ständigt ökande rastningarna bland u-länderna — möjliga i första hand genom flödet av vapen från de industriahserade staterna - bidrar i hög grad tUl att motsättningar och kriser i dessa delar av världen utvecklas tiU militära konflUcter.

Läget utanför Europa är labilt och påverkar indirekt — och ibland direkt - de europeiska staternas säkerhetspolitiska situation. Strävandena att söka avspänning och nya politiska utgångspunkter i Europa kan komma att störas av händelser i andra delar av världen i vilka europeiska stater och deras allierade engageras. Riskerna för att sådana konflikter skall spridas tiU Centraleuropa torde dock numera vara väsentligt mindre än tidigare under efterkrigstiden.

Jag delar utredningens principiella uppfattning att den svenska säkerhetspolitiken måste utgå från grundsynen att landets säkerhet i första hand kan komma att äventyras genom stormaktsblockens handlande. Den intemationeUa utvecklingen formas i stor utsträckning av supermakterna och deras förbundna. Den kan inte i nämnvärd grad påverkas av små nationer som Sverige. En anpassning tUl förhållandena blir därför nödvändig. De resurser vi kan avsätta för att trygga vår egen säkerhet är mycket begränsade jämfört med stormaktsblockens.

Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter främjas även i framtiden bäst genom vår alliansfria politik som inriktas på att möjliggöra neutralitet i ett framtida krig.

Prop. 1972:75 102

Säkerhetspohtiken förutsätter ett samspel mellan bl. a. utrikes-, handels-och försvarspolitiken. Försvarspolitik i traditionell mening är således endast ett av säkerhetspolitikens medel. Denna inriktning av säkerhetspolitiken betonar försvarets krigsavhållande förmåga.

Den svenska säkerhetspolitiken bör enligt 1970 års försvarsutredning

- bidra till en fredhg utveckling i världen,

- bidra till utjämning av motsättningar och till större förståelse mellan folken,

- bidra till att skapa en värld, där även små stater kan hävda sina intressen,

- bidra tUl att minska stormakternas strategiska intressen att dra in Sverige i eventuella krig,

- redan i fred tUlvarata våra intressen under hänsynstagande till den intemationella solidariteten,

- värna våra demokratiska friheter och rättigheter.

Dessa tankar har på följande sätt kommit tiU uttryck i den år 1968 av riksdagen godkända inriktningen av vår säkerhetspolitik (prop. 1968:110 s. 62, SU 1968:122, rskr 1968:281).

"Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar tUl att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för intemationeU avspänning och en fredlig utveckling".

Jag anser att denna inriktning alltjämt bör gälla.

Trots de strävanden till avspänning och samarbete som under senare år har pågått mellan maktblocken i Europa kan krig i Europa inte uteslutas under nu överblickbar tid och inte heller sådana aggressiva påtryckningar eller andra yttringar av en maktpolitik som utgår från hot om krig. Även om stater i vår närhet skulle dras in i en konflikt mellan stormaktsblocken, behövr.r denna inte oundgängligen beröra Sverige. Detta utgör grundvalen för den hittUlsvarande svenska neutralitetspolitiken. Denna politik blir trovärdig och realistisk när den byggs upp och genomförs med stabU politisk inriktning och med stöd av ett totalförsvar som är avpassat och uppbyggt för att värna vårt oberoende.

Sverige bör söka medverka tUl sådana förändringar i den intemationella mUjön som leder tUl ökad allmän säkerhet. Om riskerna för konflikter minskas och rustningarna internationellt kontrolleras och begränsas på ett balanserat sätt, främjas vår egen säkerhet.

Enligt min mening spelar vårt land genom sin utrikespolitik och sitt forsvar en viktig roU för att bevara stabiliteten i det nordiska området. Den svenska neutralitetspolitiken utgör även ett värdefullt bidrag tiU avspänningssträvandena i Europa. Sveriges alliansfria ställning förhindrar att maktblocken i detta område ställs direkt mot varandra. För båda blocken är Norden ett flankområde. Om väsentliga positionsförändringar inträffar i detta område skuUe det kunna påverka den centrala

Prop. 1972:75 103

maktsituationen i Europa. Jag anser att väsentliga försvagningar av det svenska försvarets styrka i förhåUande tUl vår närmaste omvärld skuUe kunna inverka störande på stabihteten och balansen i Nordeuropa. En fast och konsekvent svensk utrikes- och försvarspolitik främjar freden och stabihteten i norra Europa. Det bör Ugga även i andra länders intresse att denna pohtik fullföljs med stabU inriktning.

Sveriges möjhgheter att påverka omvärlden utanför vårt närområde i riktning mot minskade motsättningar är begränsade. Den alliansfria politiken ger dock vissa möjligheter som bör tillvaratas genom en aktiv utrikespohtik. Detta kan gälla medverkan i FN:s fredsbevarande verksamhet eller åtgärder för kontroll av att avtal om rustningsbegränsning efterlevs. Vi bör som hittiUs spela en aktiv roll i nedrustningsförhandlingarna. Det svenska utvecklingsbiståndet med syfte att främja en fredlig utveckhng i riktning mot ökat ekonomiskt och politiskt oberoende för u-länderna syftar hkaså till en positiv effekt på den internationella utvecklingen.

Den internationella rättsordningen bör stärkas och utvecklas. På många viktiga områden är existensen av entydiga rättsliga regler för umgänget meUan stater och folk ägnad att minska riskerna för motsättningar och att underlätta lösningen av uppkomna tvister. Särskilt för små stater är det av vikt att rättssystemet utvecklas och respekteras. Sverige bör bidra tUl en sådan utveckling bl. a. genom olika insatser inom fredsforskningen. Även utvecklingen på havsrättsområdet har säkerhetspolitiskt intresse och bör fortlöpande följas upp. I farvatten med förträngningar, sådana som omger Sverige, påverkar territorialvattnens utsträckning starkt den mUitärpolitiska kartbUden. Vid den aUmänna havsrättskonferens, som Förenta Nationerna avser anordna år 1973 och som nu förbereds, kan frågan om maximal territorialhavsbredd på tolv nautiska mU aktuahseras. Sverige hävdar nu fyra mU.

För att den deklarerade utrikespolitiken skall respekteras och vårt oberoende i längden kunna bevaras krävs som stöd ett starkt försvar. Den svenska försvarspolitiken bör som försvarsutredningen har föreslagit bl, a. syfta tUl att försvaret vid en konflikt i Europa mellan stormaktsblocken skall ha sådan styrka och sammansättning att ett angrepp mot Sverige inte kan bedömas lönsamt för någon. Därvid har försvaret den önskade fredsbevarande förmågan.

TUltron till vår neutralitetspolitik kräver att omvärlden är övertygad om att Sverige i händelse av en konflikt är berett att fullfölja den deklarerade politiken. Försvarets styrka och sammansättning måste vara sådana att en presumtiv angripare inte tUl följd av brister i dessa hänseenden kan misstro den deklarerade politiken. Försvaret får inte uppfattas som ett hot mot någon och måste vara så utformat att dess uteslutande defensiva syfte - försvar av det egna landet - klart framgår. Av största vikt är även att omvärlden är förvissad om att det i Sverige råder bred enighet om säkerhetspohtikens grunder. Förberedelser och överläggningar för militär samverkan med andra nationer är helt uteslutna. Anskaffning av materiel som är väsentlig för försvaret bör ske

Prop. 1972:75 104

på ett sådant sätt att Sverige mte kommer i beroendeställning tiU andra länder och därigenom kan utsättas för påtryckningar.

TiUtron tUl neutralitetspolitiken kräver vidare att hela landet kan försvaras och att försvaret kan anpassas tiU skilda lägen och möta olika hot och angripare.

Kombinationen av en stabil, förtroendeingivande utrikespolitik och ett mot denna svarande totalförsvar bör kunna inge omväriden respekt för vår vilja att stå neutrala vid eventuella krig och vår fönnåga att stå emot påtryckningar eller annan aggressivitet. Härigenom understryks att vi menar allvar med vår neutralitetspolitik och att vi målmedvetet skapar sådana försvarsresurser som behövs för att hävda vår deklarerade utrikespolitik i ett kris- eller krigsläge.

I situationer då krig pågår i omvärlden krävs särskilda åtgärder från en neutral stats sida. I överensstämmelse med neutralitetsrätten skall Sverige, om en krigförande kränker eller försöker kränka svenskt territorium, motverka detta med aUa tiUgängliga medel.

Befolkningen skall kunna ges skydd mot verkningarna i Sverige av stridsmedel som har satts in i omvärlden. Genom olika åtgärder måste vi säkerställa att samhället kan uthärda avspärrning eUer svåra störningar i utrikeshandeln under rimligt lång tid. Dessa åtgärder omfattar bl. a. lagring av särskilt betydelsefuUa varor, förberedelser för krigsproduktion och ransoneringsförberedelser.

Som försvarsutredningen har anfört kan man inte bortse från möjligheten att Sverige trots alla åtgärder blir indraget i ett framtida krig. Ett isolerat anfall mot Sverige bedömer jag som så osannolikt att det inte bör självständigt beaktas i försvarsplaneringen. Ett sådant anfall torde aktualiseras endast under ytterst extrema förhållanden i Europa.

Försvarspolitiken bör även i fortsättningen utgå från att en maktbalans råder mellan stormaktsblocken. Denna maktbalans verkar krigsavhållande på supermakterna. En hög grad av parallellitet torde komma att bestå mellan blockens mUitära resurser. Detta utesluter inte att paktsystemens politiska och mihtära straktur ändras under de närmast följande åren. Parallelliteten bidrar bl. a. till att stormakternas styrkor vid ett eventuellt krig i aUt väsentligt binds mot varandra. De resurser som kan disponeras för anfallsföretag mot sekundära mål utan omedelbart strategiskt intresse - som t. ex. Sverige — är begränsade. Försvarsplaneringen bör därför utgå från sådana situationer i vUka stormaktsblockens mål och resursinsats vid angrepp mot Sverige är begränsade i förhållande till de globala säkerhetspolitiska målen och samlade resurserna inom blocken och deras ledande nationer. 1 sådana situationer bestäms angriparens åtgärder av andra överväganden än de som föranleds av en anfallsplanläggning mot Sverige. Som jag har anfört tidigare anser jag att Sveriges neutralitetspolitik spelar en viktig roU för att vidmakthålla stabiliteten i Norden. Uppfattas Sverige som fast beslutet att försvara sin självständighet och i besittning av den mUitära styrka som krävs för detta, förbättras förutsättningarna för stabilitet i det nordiska området. Därmed minskar riskerna att länderna i detta område blir indragna i konflikter och krig. Försvars-

Prop. 1972:75 105

politiken bör bestämmas mte minst med hänsyn tUl det nordiska områdets betydelse och de konsekvenser i ohka avseenden som kan följa av ändringar i den pohtiska och militärpolitiska situationen i Norden.

Jag delar försvarsutredningens uppfattning att det nordiska områdets strategiska betydelse inte är oföränderlig. Av stor vikt i detta sammanhang är supermakternas pohtik och relationerna dem emellan, den militärtekniska utvecklingen samt supermakternas uppfattningar om ett framtida krigs karaktär. SkUda intressen och motsättningar i fråga om Nordkalotten och Östersjöutloppen torde bestå även under nu överblickbar tid. Några ekonomiska eller andra tillgångar, som vid en konflikt skulle vara av så väsentlig betydelse för de nuvarande supermakterna att de kan verka konfliktutlösande, torde inte finnas i Norden.

Vid en konfrontation mellan stormaktsblocken som berör Nordkalottområdet och Östersjöutloppen kan svenskt område få betydelse som genomgångsområde för militära operationer. Om Sverige blir indraget i anfaUsföretag mot dessa områden torde bero på angriparens bedömning av vilken av möjliga anfallsriktningar som är mest fördelaktig. Frågan om det svenska militära försvarets avhållande förmåga får i sådana situationer en direkt påtaglig innebörd.

Sveriges säkerhetspolitik, stödd på ett efter våra förhållanden starkt försvar, har som syfte att bidra till lugn och stabilitet i vårt närområde. Denna inriktning av vår politik betraktas som ett europeiskt intresse. I likhet med försvarsutredningen anser jag att denna politik bör fullföljas.

De förändringar på kort sikt som kan följa av olika tänkbara utvecklingar i den världspolitiska bilden — t. ex. ökade motsättningar mellan två i Europa engagerade maktblock, utjämning av motsättningarna mellan dessa maktblock och därav följande minskningar av konfliktriskerna eller en temporär eller mera varaktig obalans i maktpolitiskt hänseende mellan blocken — förändrar enligt min uppfattning inte behovet av och förutsättningarna för den svenska säkerhetspolitiken sådan den här har beskrivits. De nämnda utvecklingsalternativen betonar kravet på långsiktighet och en stabil inriktning i den svenska politiken.

Om Sverige blir indraget i ett framtida krig, har den på alliansfrihet och neutralitet grundade politiken inte lyckats. De resurser vi då kan disponera måste koncentreras på ett kraftfullt försvar för att till det yttersta bevara landets frihet. Men även under ett krigstillstånd måste de politiska medlen utnyttjas för att bidra tUl att kriget kan bringas att upphöra på ett sådant sätt att vår frihet bevaras. Försvarets förmåga att hindra angriparen från att nå sina ursprangliga syften blir av väsentlig betydelse för möjligheterna att nå framgång.

Även om delar av landet skulle gå förlorade, skall angriparen så långt möjligt förhindras att utnyttja landet för sina syften. Ett aktivt motstånd i ohka former skall alltid möta en angripare. Detta förhållande kan vara av betydelse i angriparens överväganden om ett angrepp mot Sverige. Ett motstånd inom ockuperade delar av landet är som utredningen har anfört svårt att organisera på förhand. Viss information, utbildning och materielanskaffning kan dock enligt utredningen genomföras. Motstån-

Prop. 1972:75 106

dets yttersta mål skall vara landets fullständiga befrielse. En betydelsefull uppgift i den framtida försvarsplaneringen blir enligt min mening ytteriigare åtgärder för att undersöka möjligheterna tUl och förutsättningarna för s. k. civUt motstånd som ett komplement till andra motståndsformer. Jag finner det vara av vikt att studier bedrivs inom detta område. Dessa studier bör utgå från den grandsyn på den svenska säkerhetspolitiken som jag här har redovisat samt från vad försvarsutredningen har anfört om motståndsformer av detta slag.

Försvarsutredningen har presenterat allmänna utgångspunkter för fortsatt totalförsvarsplanering i form av ett antal typsituationer och en precisering av de uppgifter försvaret bör kunna lösa i dessa situationer. Jag instämmer i allt väsentligt i vad utredningen har anfört på denna punkt.

Planeringen bör i första hand avse åtgärder för att avhålla från angrepp med konventionella stridsmedel och utgå från vad jag i det föregående har anfört bl. a. om existensen av två mUitära block med åtminstone delvis motsatta intressen i Europa. Jämfört med nuvarande läge kan blockens styrka eller inre sammanhåU-ning vara förstärkt eller försvagad. Blockens militära handlingsfrihet kan vara begränsad till följd av mUitära engagemang i andra delar av världen.

En konflikt mellan supermakterna som uppstår i någon annan del av världen kan spridas till Europa. Konflikter av ett sådant slag torde leda tiU i stort sett samma typ av angrepp mot Sverige som om konflikten urspmngligen hade uppstått i Europa.

Nordkalottområdet och Östersjöutloppen utgör de strategiskt mest betydelsefuUa områdena i Norden. Betydelsen av Gotland bör även uppmärksammas.

De situationer då angrepp mot Sverige med konventionella stridsmedel kan komma att aktualiseras karakteriseras bl, a, av att en angripare med hänsyn till sin huvudmotståndare måste se till att ett militärt företag kan slutföras på kort tid, med en begränsad styrkeinsats och att riskerna för misslyckande så långt möjligt begränsas. Det svenska försvaret får önskad fredsbevarande effekt, om det kan förhindra att ettdera stormaktsblocket snabbt bemäktigar sig Sverige,

Det mUitära försvaret skall ha en sådan styrka och sammansättning att anfall mot Sverige kräver så stora uppoffringar - i resursinsats, föriuster och tid — att angriparen inte finner de fördelar som står att vinna värda uppoffringarna. Om Sverige ändå anfalls, är det militära försvarets uppgift att söka förhindra att angriparen snabbt bemäktigar sig landet. Försvaret skall i det längsta hindra angriparen att utnyttja svenskt territorium för sina syften. 1 varje del av landet skall segt motstånd kunna bjudas.

Civilförsvaret skall bidra tiU totalförsvarets fredsbevarande förmåga genom att stärka befolkningens motståndsförmåga och därmed bl, a, omvärldens tiUtro till vår föresats att göra motstånd mot angrepp. Det ekonomiska försvaret skall säkerställa tUlgång på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster för befolkning och totalförsvar.

Prop. 1972:75 107

Totalförsvaret i övrigt skall utformas så att krigets verkningar inte allvarligt försämrar våra möjligheter tUl fortsatt försvar.

Försvaret skall vara så organiserat att det står klart för en angripare att han kommer att möta ett totalt försvar och folkets samlade motstånd. 1 sista hand skall motstånd göras i form av det fria kriget och motståndsrörelse.

Planeringen av åtgärder för att avhälla från överraskande anfall bör utgå från att värdet av att militärt kontrollera Sverige kan bli stort först i en akut krissituation eller vid krig mellan blocken i Europa, Den världspohtiska situationen och angriparens förberedelser bör kunna ge Sverige en viss förvarning om att ett anfall är förestående. Genom en allsidig underrättelsetjänst och genom smidiga och effektiva former för beredskapsändringar skall möjligheterna till förvarning tillvaratas och utnyttjas.

Planeringen av åtgärder till stöd för neutraliteten vid krig i omvärlden bör utgå från att krig i omvärlden i första hand kommer att föras med konventionella stridsmedel. Försvaret bör utformas för att skapa respekt i omvärlden för Sveriges vilja och förmåga att hävda sin neutralitet och för att begränsa verkningarna inom landet av sådana krig eller kriser i omvärlden som inte primärt berör Sverige, Sådana verkningar kan vara störningar i utrikeshandeln och bieffekter av stridsmedel som har satts in i vår omvärld. Det militära försvaret skall upprätthålla beredskap mot ett angrepp och kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda trafik mellan olika delar av landet. Vissa av dessa uppgifter skaU kunna fullgöras även i fredstid. Civilförsvaret skall begränsa verkningarna på befolkningen av ABC-stridsmedel som har satts in i omvärlden. Det ekonomiska försvaret skall trygga folkförsörjnmgen.

Planeringen av åtgärder med hänsyn till risk för kärnvapenkrig bör utgå från bedömningen att sannolikheten för insatser av kärnladdningar i Europa är låg. Jag delar försvarsutredningens mening att våra möjligheter att påverka kämvapentröskeln är begränsade. Den bestäms huvudsakligen av åtgärder mom stormaktsblocken. Våra säkerhetsåtgärder skaU bl. a. säkerstäUa att vi inte blir sårbara redan vid insats av ett fåtal laddningar och innebära endast måttliga kostnadsökningar jämfört med försvar mot konventioneUa stridsmedel. Skulle Sverige anfallas när kärnvapen redan har satts in i stor skala i krig i omvärlden, kan man inte räkna med någon återhållsamhet mot svenskt område. 1 en sådan situation måste ansträngningama koncentreras på att begränsa krigets verkningar och öka befolkningens möjligheter att överleva. Planering av åtgärder med hänsyn till risk för krig med biologiska och kemiska stridsmedel bör utgå från samma grandsyn. Planeringen av åtgärder för att möta krav i förening med hot bör beaktas bl. a. de moderna stridsmedlens förstörelseföiinåga och samhäUets alltmer ökade sårbarhet. Dessa förhållanden ökar möjlighetema för en angripare att med hot om militära eUer andra åtgärder förmå mindre stater till eftergifter. För att avhålla

Prop. 1972:75 108

från dessa typer av angreppsfaU mot Sverige måste landets utrikespolitik föras med konsekvens och fasthet. Försvaret måste ha sådan motståndsförmåga att främmande makt inte bibringas uppfattningen att landet kan betvingas enbart genom hot. Utformningen av försvaret och informationen om detta bidrar tiU att en fast försvarsvilja vidmakthäUs och utvecklas. Befolkningen bör snabbt och säkert kunna nås med information och anvisningar. Härigenom kan statsledningen demonstrera sin vilja och förmåga att stå emot hot.

Målsättning för totalförsvaret

1 prop. 1968:110 anförde jag vid anmälan av fråga om ändrad lydelse av gällande målsättning för krigsmakten bl. a. att den av 1963 års riksdag antagna målsättningen för totalförsvaret liksom den av 1964 års riksdag antagna målsättningen för krigsmakten i huvudsak har karaktären av allmänt håUna politiska manifestationer. Den av 1968 års riksdag vidtagna ändringen i målsättningen för krigsmakten underströk ytterligare denna karaktär.

Jag ansluter mig till vad försvarsutredningen har anfört om hittills gällande målsättningar för totalförsvaret och för krigsmakten. Dessa bör således upphöra att gälla och ersättas av en ny målsättning för totalförsvaret av följande lydelse:

1. Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skaU
bygga på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga
medborgare grundas på allmän värnplikt. Det skall ge uttryck för vär vUja
att bevara landets frihet.

2, Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget att det verkar
fredsbevarande. Det skall därför ha sådan styrka, sammansättning och
beredskap att ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och
uppoffringar samt tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med
angreppet rimligen inte kan bedömas värda insatserna.

Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla fuU styrka.

Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skUda angreppsformer och verka i olika militärpolitiska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för svenskt deltagande i Förenta Nationernas verksamhet i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

3. Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder
Sverige är neutralt skall krigsmakten avvisa kränkningar av vårt
territorium. Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret
skall vidta åtgärder för att skydda befolkningen mot skadeverkningar på
grund av krig i vår omvärld. Det ekonomiska försvaret skall bidra tUl att
trygga vår försörjning om vårt land blir hänvisat till egna försörjnings
resurser på grund av i vår omvärid inträffade konflikter.

4, Invasionsförsvar skall vara krigsmaktens viktigaste uppgift. Om
Sverige utsätts för angrepp skall krigsmakten möta detta och i det längsta

Prop. 1972:75 109

förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. 1 varje del av landet skall bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget. Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mot skador av fientliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. En fast försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motståndsanda och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård, polisväsende, kommunikationer samt annan samhällelig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna.

5. Totalförsvarets ohka delar skaU samverka och understödja varandra i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

Liksom tidigare bör denna målsättning ses som en allmän politisk manifestation och inte som en utgångspunkt för försvarsplaneringen.

Totalförsvarets fortsatta inriktning

1 avsikt att minska riskerna för hot mot sin säkerhet bör Sverige söka åstadkomma positiva förändringar i den yttre miljön genom att verka för rustningsbegränsningar och andra åtgärder. Som jag har anfört i det föregående är emellertid våra möjligheter i detta avseende begränsade. Vi är i allt väsentligt hänvisade till att anpassa oss till de förhållanden som råder i omvärlden. Försvarsutredningen anför att den traditionella svenska neutralitetspolitiken sedan länge bildar grundvalen i våra strävanden att hävda den yttre säkerheten. Denna politik har byggt bl. a. på ett efter våra förhållanden starkt försvar. Jag delar utredningens mening att det inte finns skäl att göra avsteg från dessa grundläggande förutsättningar för att förverkhga våra säkerhetspolitiska mål. Jag instämmer i försvarsutredningens awisande av det vapenlösa motståndet som helt otillräckligt som stöd för den deklarerade utrikespolitiken. Jag anser i likhet med utredningen att om vi inte är beredda att i fredstid förbereda oss för väpnat försvar mot anfall av större omfattning så torde vi inte kunna övertyga omvärlden att vi därefter genom vapenlöst motstånd i olika former kommer att försöka hindra en angripare att vinna herravälde över vårt territorium. Att i fred medvetet avstå från åtgärder som ger möjlighet till väpnat försvar vid angrepp kommer av omvärlden att tolkas som att vi saknar vilja att hävda vär självständighet.

Totalförsvaret bör vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Jag delar utredningens mening att detta mål bäst förverkligas genom att det militära försvaret byggs på den allmänna värnpliktens grund. Den allmänna värnplikten är som idé övergripande och av största betydelse för försvarsviljan och den reella försvarseffekten. Den bidrar till att manifestera viljan att säkra landets trygghet mot yttre hot. Den allmänna värnplikten utgör därigenom ett betydelsefullt bidrag tUl de gmndläggande strävandena i den svenska säkerhetspolitiken.

Försvarsutredningen har föreslagit att försvarsplaneringen skall syfta

Prop. 1972:75 110

till att skapa ett i vid mening uthålligt totalförsvar. Jag ansluter mig tUl denna uppfattning. Totalförsvaret skall kunna tvinga en angripare tiU sådana uppoffringar av tid, resurser och förluster att han avhålls från att företa angreppet.

Skyddet mot ABC-stridsmedel bör i försvarsplaneringen utformas i enhghet med vad utredningen har anfört.

Det mUitära försvarets fortsatta inriktning

TUl försvarsplaneringens viktigaste uppgifter hör att skapa handlingsfrihet beträffande försvarets utformning i framtiden. Denna handhngsfrihet är av olika slag. Den avser bl. a. möjligheterna att anskaffa olika typer av vapensystem och komponenter. Den avser vidare möjligheterna att inom landet vid ändrade säkerhetspolitiska förutsättningar kunna öka tillförseln av materiel till försvaret. Handlingsfriheten är även en fråga om utbildning av personal och uppsättning av förband. Mellan dessa slag av handlingsfrihet måste genom ohka åtgärder skapas en rimhg balans. Sådana åtgärder innefattar bl. a. att resurser kontinueriigt sätts av för forskning och utveckhng så att en grundläggande produktionskapacitet kan behållas för centrala materielslag och att tillgången på kvalificerat befäl och erforderliga utbildningsanstalter upprätthålls. Åtgärder av sistnämnt slag betecknas som organisatorisk handlingsfrihet.

Jag delar den grundsyn beträffande det militära försvarets fortsatta utveckhng som försvarsutredningen har redovisat. Detta innebär att det mUitära försvaret bör utvecklas enhgt följande.

Den internationella mUitärtekniska utvecklingen påverkar inriktningen och takten i anskaffningen av försvarsmateriel för våra behov. Det bör vara en strävan att skapa förutsättningar att anskaffa vapen och utrustning av tillräckligt hög kvalitet. Den tekniska utvecklingen och dess konsekvenser när det gäUer kostnadsstegringar vid utveckling och anskaffning av kvalificerade vapensystem skapar emellertid stora svårigheter för länder med begränsade resurser. Detta förhållande gäller för övrigt även stormakterna. Jag instämmer i utredningens uppfattning att erfarenheterna under senare tid har understrukit kraven på prioritering vid långsiktiga ställningstaganden till olika vapensystem. Jag förutser även att kraven på en sådan prioritering kommer att skärpas ytterligare i framtiden. Den fortsatta utvecklingen av det militära försvaret kräver enligt min mening bl, a. mot denna bakgrund klara riktlinjer vid ställningstaganden till avvägning mellan kvantitet och kvahtet. Jag ansluter mig även på denna punkt tiU vad utredningen har förordat. Detta innebär att den organisatoriska numerär för vilken försvarsmateriel anskaffas i första hand bör bestämmas med hänsyn tUl de deklarerade säkerhetspolitiska ambitionerna och de mUitärgeografiska förhållandena. Från dessa utgångspunkter är det emellertid av naturliga skäl inte möjligt att dra några i varje avseende entydiga, preciserade slutsatser om lämplig numerär. Om det från olika utgångspunkter lämpliga antalet förband inte kan utrustas med materiel av en viss kvalitet

Prop. 1972:75 111

är den naturliga lösningen i flertalet fall att utrusta förbanden med tekniskt mindre avancerade vapensystem och anskaffa ett större antal. Att behåUa en existerande organisation med en uttunnad materiell kvalitet kan från dessa utgångspunkter vara en lämplig väg att säkra handhngsfriheten på längre sikt. Detta förutsätter dock att sättet för försvarets förande kan anpassas till en ny sammansättning hos delar av försvaret och/eller att materiel kan anskaffas inom rimlig tid. Nyuppsättning av förband i personellt och materiellt hänseende är, som utredningen har redovisat, en tidskrävande process som inte i nämnvärd utsträckning kan påskyndas genom ökade försvarsutgifter. Avgörande för handlingsfriheten är i detta hänseende i första hand den utbildningsorganisation som står tUl förfogande vid varje tidpunkt.

Beträffande olika handlingsmöjligheter när det gäller försvarets sammansättning på lång sikt finner jag i likhet med utredningen att olika altemativ beträffande värnplikten behöver utredas för att ge större säkerhet vid de fortsatta överväganden om försvarets inriktning som skall ske under de närmaste åren. Hur olika typer av förband bör organiseras och utnyttjas påverkar t, ex, utbildningstidens längd för olika kategorier värnphktiga. Dessa frågeställningar — som bör innefatta även nyttjande-tiden av de värnphktiga i krigsorganisationen — bör bli föremål för särskild utredning. Jag avser att i annat sammanhang återkomma tiU Kungl. Maj:t med förslag i detta avseende. Jag vill dock här anföra att den för hela det mUitära försvaret gemensamma allmänmUitära utbildningen är av grundläggande betydelse och bör behållas för att ge möjlighet att ändra krigsorganisationens struktur i olika riktningar. Den allmänmUitära utbildningen grundlägger de värnpliktigas och förbandens användbarhet för olika uppgifter på lång sikt. Den bör fortlöpande anpassas till de nya förutsättningar som läggs till grund för det mUitära försvarets utformning. Av betydelse för handlingsfriheten på sikt är även, som utredningen har anfört, en kvalificerad utbildning av fast anställt och värnpliktigt befäl. Bl. a. dessa förhållanden liksom kravet på att de av värnphktiga uppsatta stridskrafterna efter mobihsering utan kompletterande utbildning skall vara användbara för förbandens huvuduppgift bör beaktas vid de fortsatta övervägandena om de värnpliktigas utbildning och utnyttjande i krigsorganisationen m. m.

Jag kan i stort godta den tidsmässiga awägning meUan ohka åtgärder som enligt utredningen ger en organisatorisk handhngsfrihet på vissa områden. Genom åtgärder i denna riktning bör strukturella förändringar av försvarets sammansättning på lång sikt underlättas.

Försvarsutredningen har anfört att vissa begränsningar i försvarets operativa styrka på kort sUct är möjliga att godta i syfte att bevara handlingsmöjligheterna på lång sikt. Jag har i det föregående anfört att de senaste årens utrikespolitiska utveckling ger intryck av politisk avspänning i Europa. Jag anser därför att den operativa styrkan kan tillåtas gå ned något de närmaste åren. Till de eftergifter i fråga om den operativa styrkan som utredningen har övervägt hör senareläggning av leveranser av flygplan 37 Viggen och därav följande försenad uppsättning av divisioner

Prop. 1972.75 112

för operativt bmk. Denna åtgärd påverkar den operativa styrkan under programplaneperioden och de närmaste åren därefter. Från säkerhetspolitisk synpunkt har utredningen ansett att de risker som är förenade härmed inte är större än att de kan godtas. Jag delar denna uppfattning. 1 det följande kommer jag att förorda vissa ytterligare åtgärder i denna riktning.

Det mUitära försvaret skall även i fortsättningen genom sin styrka och sammansättning avhålla från angrepp. 1 anslutning härtUI vill jag anföra följande,

Sverige innehåller inte i sig självt några primära strategiska mål. Vårt territorium bör i första hand ses som ett genomgångsområde vid storkrig i Europa. Med hänsyn härtill och eftersom en presumtiv angripare aUtid måste ta hänsyn tUl huvudmotståndarens motåtgärder, torde tiden för att genomföra en planerad operation mot Sverige komma att spela en stor roll. Dessa förhållanden talar för att vårt försvar får den största krigsavhåUande effekten, om det byggs upp för att vara i vidsträckt mening uthålligt. Vid det militära försvarets fortsatta utveckling bör uthållighet ges företräde framför mitialstyrka.

Uthållighet och initialstyrka bör ses i sammanhang med försvarets krigsavhållande effekt totalt sett och inte appliceras på enskilda förband och vapensystem. Det finns förband som i taktiska situationer har stor uthållighet men som kommer att verka endast i ett krigs initialskede.

Om vi kommer i krig, skall försvarets uppgift vara att i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. Ett angrepp skall mötas så långt ut frän gränser och kuster som våra resurser och geografiska föratsättningar medger.

Det mUitära försvaret bör byggas upp så att det i allt väsentligt är balanserat och möjliggör djupförsvar med kraftsamling till gränser och kuster. Begränsningar i denna målsättning kan bli nödvändiga av olika skä), t, ex, på grund av snabbt stigande kostnader för kvalificerade vapensystem. Prioriteringar bör ske enligt den grundsyn som utredningen har redovisat. Detta innebär bl, a, att ett större antal tekniskt mindre högtstående vapensystem (funktioner) hellre anskaffas än ett fåtal tekniskt mycket kvalificerade. En mera markerad tillämpning av denna

princip i försvarsplaneringen leder mte tUl genomgripande, omedelbara konsekvenser, 1 första hand påverkas inriktningen av forskning och teknisk utveckling.

Principen kan inte heller tillämpas genomgående på alla system inom försvaret. För vissa system är t, ex, möjligheterna att över huvud taget nå verkan bestämmande för kvaliteten på systemet och antalet erforderliga enheter. Detta gäller bl, a, brigader för strid i öppen terräng och jaktflyg,

1 enlighet med utredningens förslag förordar jag att de delar av krigsorganisationen som redovisas i de fyra avvägningsprogrammen Rörliga resp. Lokalt bundna markstridsförband, Övervattensstridsförband samt Luftförsvarsstridsförband bör utgöra den bas på vilken det militära försvarets avhållande förmåga skah byggas, TiU denna bas bör vidare höra t, ex. ett kvahficerat spaningsflyg och en effektiv signalspaning, 1 likhet

Prop. 1972:75 113

med utredningen bedömer jag det angeläget att möjligheterna till god förvarning tillvaratas. Avvägningsprogrammet Fjärrstridsförband bör ges lägre prioritet.

Försvarsutredningen har lämnat förslag tUl fortsatt inriktning av planeringen av avvägningsprogrammens utveckhng. Jag ansluter mig i allt väsentligt tiU vad utredningen därvid har anfört och förordar att avvägningsprogrammen utvecklas i stort enligt följande.

Avvägningsprogrammen Rörliga resp. Lokalt bundna markstridsförband, Övervattensstridsförband och Luftförsvarsstridsförband bör på längre sikt utvecklas i enlighet med principen att uthållighet bör gå före initialstyrka. Inom ramen för denna helhetssyn är det emellertid ibland nödvändigt eller önskvärt att delar av organisationen har hög initialstyrka. Detta kan vara en förutsättning för att nå uthållighet inom helheten. Detta förhällande gäller bl, a. avvägningen mellan rörliga resp. lokalt bundna markstridsförband samt sammansättningen av dessa båda avvägningsprogram var för sig. Utformningen i stort av markstridsförbanden är enligt min uppfattning av stor betydelse för tilltron till vär förmåga att genomföra ett uthålligt försvar över hela territoriet. Omfattningen hos berörda avvägningsprogram kan varieras endast inom vissa gränser. Antalet enheter inom de rörliga och lokalt bundna markstridsförbanden bör vara förhållandevis stort. De rörliga markstridsförbanden torde dock som utredningen har föreslagit kunna minskas i antal i förhållande till nuläget. Jag finner det vara av vikt att dessa förband hålls på en kvalitativ nivå som är väl anpassad tiU utvecklingen i omvärlden. Möjligheterna att utan att omsätta materielen håUa vissa lokalt bundna markstridsförband så organiserade och utbildade att en förändring till rörUga markstridsförband kan genomföras inom rimlig tid bör övervägas i samband med omorganisation av vissa befintliga brigader. Fältförband i form av s. k. skytteregementen bör emellertid inte organiseras. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

Jag delar utredningens syn på markstridsförbandens roll inom det mUitära försvaret. Detta bör således utgå från ett lokalt bundet försvar av områden och platser som har primärt intresse för en angripare. Här bör ordnas ett uthålligt försvar med lokalt bundna markstridsförband som är särskilt organiserade för dessa uppgifter. Permanent utbyggda försvarsanläggningar med god motståndskraft mot bekämpning bör utnyttjas. Genom ett sådant försvar tvingas en angripare att välja anfallsriktningar som är ofördelaktiga för honom.

De rörliga markstridsförbanden skall kunna kraftsamlas för awäijning i olika riktningar. Detta kräver att förbanden hålls på en hög kvalitetsnivå, vilket medför att antalet bhr beroende av de tillgängliga ekonomiska resurserna. Ett visst antal förband krävs dock med hänsyn tih förbandens avsedda uppgifter. Jag ansluter mig tUl utredningens förslag att åtgärder bör vidtas för att behålla ett något större antal brigader än vad överbefälhavaren på sikt har förutsatt i de lägre nivåerna i programplanerna,

8 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 75

Prop. 1972:75 114

Den framtida avvägningen mellan här berörda program blir vidare beroende av resultatet av den utredning om de värnpliktigas utbildning och utnyttjande m.m. som jag har berört i det föregående. Principerna för att operativt utnyttja markstridsförbanden påverkar förutsättningarna för en ytteriigare differentiering av grundutbildningen för de värnphktiga som ingår i dessa förband, Jag delar utredningens uppfattning att en ökad differentiering av grundutbildningen kan vara särskilt lämplig, om kostnadsminskningar genom en begränsning av fredsorganisationen frigör resurser så att bl, a, fältförband med stor rörlighet och hög eldkraft kan hållas organiserade i större antal än eljest.

För övervattensstridsförband har tekniska prestanda större betydelse än för markstridsförbanden. Men även för detta awägningsprogram är den disponibla numerären grandläggande. Anskaffningen av fartygsmateriel bör utgå från behovet av stridskrafter för kustnära insatser i invasionsförsvaret och från de krav som stäUs i en neutrahtetssituation. Vid awägning inom programmet torde kapaciteten för strid över större avstånd — trots att en sådan ytterligare ökar effekten i djupförsvaret - få begränsas för att tUlgodose möjligheter tUl mer kustnära strid.

För att möjliggöra att ett tillräckligt antal fartyg för ytattackuppgifter anskaffas bör den påbörjade övergången till lättare enheter fortsätta. Sådan fartygsmateriel bör väljas som företrädesvis är lämpad för kustnära uppträdande i invasionsförsvaret, dvs. i första hand patrullbåtar och torpedbåtar (robotbåtar). Olika möjligheter att utforma ledningsfunktionen för ytattackförbanden bör närmare studeras.

Jag delar utredningens mening att kapaciteten för skydd av import-och exportsjöfart i ett avspärrningsläge starkt kan minska eller t, o, m, helt utgå. Skydd av kustsjöfart och transporter till och från Gotland skall dock kunna lämnas. Sådant skydd bör i framtiden ges av enheter som primärt avses för andra uppgifter. Uppgiften att upptäcka och bekämpa ubåtar bör tillgodoses av helikoptrar som är utrustade för ubåtsjakt i samverkan med fartyg med ytattackuppgifter.

För de tunga attackförbanden inom avvägningsprogrammet Fjärrstridsförband är flygplan AJ 37 Viggen beställt och f, n, under leverans. Försvarsutredningen förordar att denna anskaffning fullföljs men anför att antalet divisioner bör bestämmas senare. Jag återkommer härtill i det följande.

Mot bakgrund av uppfattningen att fjärrstridsförbanden bör ges lägre prioritet och med hänsyn tiU att nyanskaffning av attackflygplan f, n, äger rum, kan det som utredningen har anfört synas naturligt att överväga att inte anskaffa ubåtar. Utredningen förordar att studier bedrivs för att bedöma avvägningen inom programmet på längre sikt. Jag biträder denna mening. Studierna bör bedrivas genom överbefälhavarens försorg och avse bl, a, avvägningsprogrammets sammansättning i ett längre perspektiv liksom alternativa anskaffningsprogram för ubåtar under programplaneperioden. Jag avser att senare återkomma tUl Kungl. Maj:t beträffande direktiv för dessa studier. I awaktan på resultatet av studierna bör

Prop. 1972:75 115

verksamheten i detta hänseende begränsas tUl att inom landet bevara möjlighetema att utveckla och tUlverka ubåtar.

Beträffande avvägningsprogrammet Luftförsvarsstridsförband har utredningen studerat olika anskaffningsprogram för JA 37 Viggen och deras kostnadsmässiga, operativa och produktionstekniska konsekvenser liksom alternativa jaktflygplan som helt eller delvis skulle kunna lösa de för JA 37 Viggen avsedda operativa uppgifterna,

1 sin utförliga redovisning av dessa frågor har utredningen anfört bl, a, att man efter prövning av utländska flygplanalternativ med samma eller bättre prestanda än nuvarande J 35 F Draken kommit fram till att de möjliga alternativen är mycket få. Medelsbehovet för ett licensbyggt flygplan uppskattas få ungefär samma storlek och fördelning över tiden som för JA 37 Viggen, Utredningen anser inte att något står att vinna genom en övergång till licenstillverkning. Inte heller förordar utredningen direktköp av flygplan från utlandet.

En ny version av flygplan 3 5 Draken skulle enligt utredningen kunna ges bättre prestanda än det nuvarande J 35 F Draken för att möta 1980-talets miljö. Förutsättningarna härför är emellertid begränsade av olika skäl. En division JA 37 Viggen skulle i kostnader motsvara ungefär 1,4 divisioner J 35 Draken, Den exakta relationen beror på den kvalitetsnivå som skulle väljas för J 35 Draken, De utgiftsminskningar som under den närmaste femårsperioden skulle uppstå tUl följd av ett val av flygplan 35 Draken blir dock relativt små. Utredningen gör den sammanfattande bedömningen att ett framtida luftförsvar byggt på en ny version av flygplan 3 5 Draken i avgörande hänseenden skulle komma att få väsentligt lägre effekt än ett luftförsvar med flygplan JA 37 Viggen. Därvid har utredningen beaktat att det senare planet enligt nuvarande bedömningar kan anskaffas endast för ett mindre antal divisioner.

Utredningen har förordat att jaktversionen av flygplan 37 Viggen utvecklas för senare anskaffning. Antalet divisioner bör bestämmas senare. Jag biträder utredningens förslag därvidlag och återkommer till frågan i det följande. Jag biträder även utredningens mening att stora ansträngningar bör göras för att minska kostnaderna för utvecklingsarbetet,

Luftvämsförbanden bör i enlighet med utredningens förslag även i fortsättningen hållas på en hög teknisk nivå. En modernisering bör ske genom anskaffning av luftvärnsrobotar. Därvid bör eftersträvas sådana lösningar som ger ett stort antal eldenheter.

Beträffande avvägningsprogrammen Central och högre regional ledning, Allmän försvarsforskning samt Gemensamma myndigheter och funktioner anför utredningen bl. a, att anskaffningen av flygplan S 37 Viggen bör fullföljas. Jag biträder detta förslag,

1 anslutning härtill vill jag vidare anföra att det vid den fortsatta utvecklingen av det militära försvaret bör vara en strävan att så stor del som möjligt av de tillgängliga resurserna används för utbUdning och materielanskaffning. Kostnaderna för fredsorganisationen och övriga

Prop. 1972:75 116

fasta kostnader, t. ex. för förvaltningsorganisationen, måste begränsas. Det är angeläget att kraftfulla åtgärder inom detta område vidtas tidigt. Detta innebär bl, a. att kostnaderna för huvudproduktionsområdet Ledning och förbandsverksamhet inte kan tillåtas växa i samma omfattning som under senare år. Jag räknar således med en mycket restriktiv utgiftsprövning beträffande såväl beslutade som planerade åtgärder. Kungl, Maj:t häri december 1971 uppdragit åt överbefälhavaren att bl, a, lämna förslag till och vidta åtgärder för att minska antalet anställda inom krigsmakten under perioden 1972/73-1976/77 och att förbereda ytterligare personalreduceringar under nästa femårsperiod.

Vad jag i det föregående har förordat beträffande inriktningen av det mUitära försvarets fortsatta utveckling utgör inte nägot detaljerat program för verksamheten under de närmaste åren. Jag har där endast redovisat de aUmänna riktlinjer som bör gälla för den fortsatta programplaneringen för det mUitära försvaret. Vid genomförandet kan variationer och förändringar inom ramen för dessa riktlinjer bli aktuella, t, ex. med hänsyn till resultaten av pågående och förordade studier och utredningar.

Överbefälhavaren har anmält att programplanernas beräkningsunderlag är osäkert, framförallt i de lägre ekonomiska nivåerna. Sedan programplanerna lämnades in har det också varit nödvändigt att successivt revidera de ekonomiska kalkylerna, bl. a. på grand av att myndigheterna i viss utsträckning inte har följt de direktiv som lämnats för planeringen och tUl följd av att utfallet av 1971 års lönerörelse inte har kunnat överblickas förrän nu. Inom främst underhållsområdet har betydande kostnadsökningar konstaterats under senare tid. Osäkerhet rörande de slutliga kostnadema för en del större materielobjekt föreligger också. Därför är det i vissa faU inte möjligt att bestämma antalet enheter förrän efter ytterligare studier och utredningar. Jag vUl i anslutning härtill framhålla att kostnadsförändringar förekommer regelmässigt. Sådana störningar måste därför beaktas i planeringen.

Jag anser att riksdagen enligt grandtanken i det nya planeringssystemet inte bör besluta om en bestämd utgiftsram för det militära försvaret för flera år. Utgiftsramen bör i fortsättningen prövas åriigen. Planeringen bör dock ske med utgångspunkt i en viss planeringsram. Vid bestämmande av denna måste hänsyn tas till att stor restriktivitet med statsutgifterna måste iakttas de närmaste åren. Planeringsramen bör därför utgå horisontellt från basbeloppet, 6 470 miij. kr., i den utgiftsram för budgetåret 1972/73 som jag förordar i det följande. Planeringen för det militära försvarets utveckling under perioden 1972/73-1976/77 bör sålunda ske med utgångspunkt i en planeringsram om totalt 32 350 milj. kr. i prisläget februari 1971. 1 planeringen bör förutsättas att kompensation för pris- och löneförändringar skall ske enligt nettoprisindex.

CivUförsvarets fortsatta inriktning

Den hittillsvarande planeringen av civilförsvaret har utgått från att befolkningen löper risk att direkt bekämpas i terrorsyfte och att

Prop. 1972:75 117

kärnvapen därvid kan komma att användas. Denna uppfattning har bl, a, lett tiU att utrymning i hög grad har satts i förgrunden bland de förebyggande åtgärderna och att det inte har ansetts vara möjligt att till rimliga kostnader åstadkomma skyddsrum tUl skydd för befolkningen i de större städernas innerområden.

Försvarsutredningen anser att planeringen i fortsättningen inte bör inriktas på skydd mot kärnvapen eller massinsats av konventionella vapen i direkt bekämpning av befolkningen. Grundläggande för planeringen bör i StäUet vara att befolkningen kan komma att beröras av biverkningar vid bekämpning av militära mål i samband med en invasion med i första hand konventionella stridsmedel och vid markstrider. Viss hänsyn måste emellerfid tas till att befolkningen kan bli ställd inför direkt hot om skadegörelse. Det är då betydelsefullt att civilförsvaret med sina åtgärder kan påverka hotsituationen och öka statsmakternas handlingsmöjligheter. Vidare bör befolkningen kunna ges skydd mot de sekundära verkningarna av ABC-stridsmedel som används utanför våra gränser.

Beträffande inriktningen av åtgärderna för att åstadkomma skyddet föreslår försvarsutredningen att planeringen bör inriktas på att skydd i möjlig mån skall beredas befoUcningen i skyddsram. En planering med denna inriktning har långsUctig effekt och ökar möjligheterna att i den konkreta situationen begränsa utrymningar som innebär störningar av mycket allvarligt slag i produktion och annan samhällsverksamhet.

Jag delar den uppfattning som försvarsutredningen gett uttryck åt beträffande inriktningen i stort av civilförsvarets fortsatta utveckling.

Civilförsvaret bör bidra till totalförsvarets fredsbevarande funktion genom att stärka befolkningens motständsförmåga och därmed tilltron tUl vår vilja att göra motstånd mot angrepp och påtryckningar.

1 de fall vi inte lyckas att avhålla frän angrepp eller hot är det civUförsvarets uppgift att skydda befolkningen och Imdra verkningarna av skador. Även i de fall krig pågår i vår omvärld och endast indirekt berör värt land skaU civilförsvaret kunna Undra de sekundära verkningarna för befolkningen.

Befolkningsskyddets fortsatta utveckling bör ske enligt den ändrade grundsyn på framtida krigs karaktär som jag har redogjort för i det föregående. Det innebär bl. a. att åtgärderna skall avse skydd mot verkningar av i första hand konventionella stridsmedel vid bekämpning av mUitära mål i samband med invasion och vid markstrider samt att befolkningscentra som sådana inte bör ses som primära mål för angriparen. Civilförsvarets åtgärder bör dessutom utformas så att möjligheterna tas till vara att tUl måttliga kostnadsökningar åstadkomma skydd mot ABC-stridsmedel.

Befolkningen kan i krig beredas skydd dels i skyddsrum, dels genom att utrymningar företas till mindre utsatta områden. Dessa åtgärder ersätter inte varandra utan bör närmast ses som kompletterande varandra i olika situationer, exempelvis så att begränsad utrymning får väga upp brister i tUlgången på skyddsrum. Det kan också visa sig nödvändigt att i

Prop. 1972:75 118

vissa situationer utrymma särskilda grupper av befolkningen eller särskilt hotade områden.

Skyddsrumsbyggandet är en grandläggande åtgärd för befolkningens skydd i krig. Skyddsrum som kan uppsökas vid flyglarm eller som man eljest kan vistas i när situationen så kräver, ökar i hög grad överlevnadsmöjligheterna för befolkningen.

Skyddsrumsbyggandets omfattning regleras f. n, dels i civilförsvarslagen, som anger skyldighet för fastighetsägare att anordna skyddsrum vid anläggningar och byggnader av vissa närmare angivna slag, dels genom att åtgärdema har begränsats tUl orter som ansetts vara egentliga riskorter (anfallsmäl). Reglerna för genomförandet av ett framtida skyddsrumsbyggande ses f, n. över av en särskilt tiUsatt utredning, 1969 års skyddsrumsutredning. Utredningen väntas lägga fram sitt betänkande inom kort. Sådana frågor som ligger utanför skyddsramsutredningens uppdrag bör dock behandlas redan nu. Dit hör bl. a. principerna för skyddsramsbyggandets lokalisering, dvs. prioritering och urval av skydds-ramsorter. Även vissa andra skyddsrumsfrågor som har direkt samband med principerna för hur skyddet av befolkningen skall ordnas bör prövas i detta sammanhang.

Med hänsyn tUl de relativt betydande kostnaderna för att anordna skyddsrum måste åtgärderna liksom hittills omsorgsfullt prioriteras med hänsyn till det bedömda hotet. Det nuvarande urvalet av skyddsrumsorter gjordes år 1957 mot bakgrunden av den syn pä hotet som dä var vägledande för planeringen. Med den grundsyn som jag har redovisat i det föregående bör åtgärderna i fortsättningen främst inriktas med hänsyn till det konventionella krigets krav och tUl att de allvarligaste riskområdena är sådana som innehåller eller hgger nära mUitära mål och i invasionsområden. Nuvarande förteckning över skyddsrumsorter bör omprövas mot bakgrund av denna ändrade grundsyn. En sådan prövning pågår f, n. inom försvarsdepartementet.

Förberedande studier av tätorternas belägenhet i förhållande till militära mål och invasionsområden visar att tätorter av betydenhet i allmänhet är så belägna, att de från nämnda utgångspunkter är att anse som riskområden. Sålunda innehåller vanligen tätorter där invånarantalet uppgår till 10 000 eller mer sådana områden, medan mindre tätorter mera sällan gör det. Detta förhållande talar för att den nuvarande gränsen, som generellt är satt vid 5 000 invånare, höjs. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma den framtida storleksgränsen. Ett urval bland mindre orter bör ske med hänsyn till deras belägenhet i förhåUande tiU mUitära mål och invasionsområden.

Nu gällande regler för skyddsrumsbyggandet innebär att låghusbebyggelse (dvs. regelmässigt enfamiljshus och flerfamiljshus som uppförs i en eller två våningar) har undantagits från skyddsrumsbyggnadsplikt. Försvarsutredningen har framhållit att det inte längre finns skäl att generellt göra undantag för låghusbebyggelse. Det är nämligen inte bebyggelsetypen som bör avgöra var skyddsrum skall finnas utan i stäUet det bedömda hotet. Inte heller finns det längre skäl att generellt undanta

Prop. 1972:75 119

innerområdena i de 14 största städerna frän enskUt skyddsrumsbyggande. Jag ansluter mig tiU de principer som försvarsutredningen i dessa hänseenden har uttalat sig för. Beträffande de praktiska konsekvenserna härav återkommer jag i annat sammanhang.

De blivande reglerna för att genomföra skyddsrumsbyggandet bör utformas så att begränsningar av erforderligt antal skyddsrumsplatser är möjliga. Hithörande frågor utreds f. n. av skyddsrumsutredningen. Försvarsutredningen som har tagit del av skyddsrumsutredningens arbete har funnit att skyddsrumsbyggandet bör planeras områdesvis inom riskorterna med hänsyn till det bedömda hotet och behovet i stället för att som nu generellt vara låst till de enskUda byggnaderna. Härigenom skulle behovsberäkningen bättre kunna anpassas tUl lokala förhållanden och förutsättningar skapas för ett ändamålsenligt resursutnyttjande. Försvarsutredningen anser det angeläget att den författningsmässiga och organisatoriska gmndvalen åstadkoms för ett skyddsmmsbyggande efter dessa principer. Utredningen betonar också betydelsen av att skydds-mmsplaneringen effektivare än vad som f. n. är fallet inordnas i den allmänna samhällsplaneringen. Jag delar försvarsutredningens uppfattning att ett bättre resursutnyttjande på skyddsrumsbyggandets område kan komma till stånd. Jag utgår därför från att de totala kostnadema för skyddsramsbyggandet vid oförändrat hög ambitionsnivå bör kunna begränsas i förhållande till de nuvarande kostnaderna.

1 de större städernas innerområden kommer betydande brister att kvarstå under avsevärd tid även sedan man börjat bygga skyddsram där. Försvarsutredningen har uppmärksammat denna fråga och föreslagit att åtgärder övervägs för att tillgodose de mest angelägna skyddsbehoven i dessa områden genom att, där så är möjligt tUl rimliga kostnader, iordningställa befintliga och fillkommande underjordiska utrymmen till skyddsrum. Jag anser att det bör vara möjligt att utforma sådana regler för en ny skyddsrumsplanering att innerområdenas skyddsproblem kan beaktas enligt den tankegång som försvarsutredningen har framfört. TUI dessa frågor får jag anledning att återkomma när skyddsrumsutredningen har lagt fram sitt förslag.

1 fråga om skyddsrummens beskaffenhet görs f. n. skillnad mellan bergfast skyddsrum och normalskyddsrum. De skyddsrum som anordnas vid byggnader och anläggningar är i regel normalskyddsrum. Båda skyddsrumstyperna ger ett gott skydd mot annan vapenverkan än verkningarna av kärnvapen i och närmast omkring detonationscentrum.

Jag avser att i annat sammanhang behandla frågor rörande skyddsrummens beskaffenhet på grand av vad jag här anfört och vad 1969 års skyddsrumsutredning kan komma att föreslå.

Försvarsutredningen erinrar om att både den förvarningstid som behövs för att uppsöka skyddsrummen och stridsledningssystemets uthållighet kan vara otillräckliga under vissa förhållanden. Utredningen har funnit det vara osäkert om tekniska och ekonomiska förutsättningar finns för att tillgodose de krav på förvarningstider och uthållighet i förvarningssystemet som civilförsvarsstyrelsen har uppställt i perspektiv-

Prop. 1972:75 120

planen. Utnyttjandegraden i fråga om information från detta system anses dock kunna förbättras genom att vissa organisatoriska åtgärder genomförs.

Försvarsutredningen har uttalat att det är osäkert om förvarning kan ges före flyganfall. Det är enligt min mening ofrånkomligt att dra vissa konsekvenser av detta uttalande. Särskilt gäller detta vissa delar av landet och under väsentliga delar av ett stridsföriopp. Det finns skäl att utgå från att skyddsrummen inte under alla förhållanden kan utnyttjas på tidigare planerat sätt, dvs. uppsökas först vid förvarningstUlfället, Användningen av skyddsrummen måste anpassas till möjliga prestanda hos stridsledningssystemet. Det innebär att skyddsrummen kan behöva tas i anspråk i viss omfattning även under mellanperioder när skenbart lugn råder under ett krig.

Som försvarsutredningen har uttalat är det angeläget att skyddsrummen anpassas till denna syn på utnyttjandet under olika förhållanden. Frågan om utformningen av skyddsrummen till följd härav bör studeras närmare. En riktpunkt bör härvid vara att åtgärderna kan genomföras till låga kostnader.

De nuvarande riktlinjerna för anskaffning och lagerhåUning av skyddsmasker grandas på uppfattningen att vi trots internationella överenskommelser inte kan bortse från att det kan finnas risk för att stridsgaser används. Risken har dock inte bedömts vara så stor att det är påkallat att i fredstid anskaffa skyddsmasker tUl hela befolkningen.

Försvarsutredningen anser att planeringen för anskaffning av skyddsmasker bör följa den hittills utstakade inriktningen. Det innebär att en begränsad anskaffning upprätthålls och att härigenom och genom andra förberedelser en grundval skapas för att anskaffa skyddsmasker tUl hela befolkningen, om de säkerhetspolitiska förhållandena i form av ändrade doktriner etc. skulle ge anledning härtill.

Jag förordar att beredskapen i fråga om skyddsmasker upprätthälls efter de riktlinjer som försvarsutredningen har föreslagit. Likaså bör självskyddsutbildning av aUmänheten för att stärka det mdividuella skyddet fortgå som hittiUs fastän anpassad tiU den syn pä framtida krigs karaktär som framgår av det föregående.

Skydd för befolkningen kan förutom i skyddsrum åstadkommas genom att utrymning företas till mindre utsatta områden. Försvarsutredningen framhåller att utrymningar av den omfattning, som föratsätts i de högsta av nu gällande utrymningsalternativ, kan ha konsekvenser för samhällslivet som i flera hänseenden är mindre önskvärda. Jag ansluter mig till denna uppfattning och har därför i det föregående förordat att planeringen bör inriktas på att skydd i möjlig mån bereds befolkningen i skyddsrum.

Det kan emellertid vara nödvändigt att i vissa situationer vidta utrymningar. Planläggningen för utrymning av tätorter och andra områden bör därför behållas. Planläggningen bör som hittills ge handlingsfrihet att besluta helt efter den rådande situationen och således inte innebära att man i förväg binder sig vid beslut att genomföra

Prop. 1972:75 121

utrymning, i synnerhet inte enligt de längst gående planläggningsalternativen. Som allmän riktlinje för planeringen bör gälla att beroendet av att behöva sätta utrymningsplanerna i tillämpning begränsas så långt möjligt.

Organisationen för ledning av civilförsvaret och undsättningsverksamheten skall enligt planerna bestå av lokala enheter (220 000 civilförsvarsphktiga) och regionala förstärkningsenheter (10 000 civilförsvarspliktiga). Härtill kommer verkskydd som är bundna till industrier och andra anläggningar. De regionala undsättningskårerna är f, n, mobiliseringsbara i sin helhet. De lokala enheterna är i fråga om utbildad personal och materiel uppbyggda till ca 90 % av den planerade omfattningen. Civilförsvarsstyrelsen framhåller emellertid i sin programplan att bristema är fördelade på ett sådant sätt att organisationens effekt är lägre än den genomsnittliga uppbyggnadsgraden ger anledning att förmoda. Styrelsen önskar få tiU stånd en organisation som är väl avvägd i fråga om personal och materiel. Försvarsutredningen har gett uttryck åt en liknande uppfattning.

Jag finner det angeläget att den organisation som nu finns ges bästa möjliga effekt i första hand genom att den anpassas till den ändrade inriktningen av verksamheten och i lämplig utsträckning görs mer enhetlig. Genom att förbättringar av detta slag vidtas kan den planerade organisationens numerär i det lokala civilförsvaret begränsas till vad som motsvarar den redan uppbyggda delen.

Skyddade uppehållsplatser för ledningen av verksamheten i civilförsvarsområdena finns f. n, iordningställda för i huvudsak alla större områden. Delar av civilförsvarets ledning, särskUt i de mindre civilförsvarsområdena, är hänvisade till provisoriska ledningsplatser. En begränsad fortsatt utbyggnad av anläggningar för organisationen kan visa sig behövlig. Denna verksamhet måste emellertid med hänsyn till kostnaderna ses på längre sikt och därför starkt begränsas under den närmaste programplaneperioden.

Civilförsvarsstyrelsen har föreslagit att en begränsad del av organisationen utformas som särskilda förband med hög mobiliseringsberedskap. Enligt min mening bör det undersökas om en mindre del av undsättnings-och ledningsorganisationen kan ges en högre beredskap än andra förband. För huvuddelen av organisationen bör mobUiseringsberedskapen kunna sättas lägre och utbildningen av manskap med hänsyn härtill begränsas.

1 detta sammanhang bör nämnas möjligheten att i ökad omfattning rekrytera personal i värnpliktig ålder till civilförsvarets organisation. Pä längre sikt skulle en sådan rekrytering sänka omsättningen av personal i civilförsvaret och begränsa anspråken på utbildningsorganisationen. Denna fråga bör ytterligare övervägas i samband med den av mig förut nämnda utredningen om de värnpliktigas utbildning och utnyttjande i krigsorganisationen.

Verkskydd organiseras f. n. vid industrier och anläggningar där minst 100 personer är sysselsatta. Denna gräns har tiUkommit främst med hänsyn tiU att verkskydd med god effekt knappast kan åstadkommas vid mindre personalenheter. Organisationen omfattar enligt planerna 1 180

Prop. 1972:75 122

verkskydd och 60 000 civilförsvarsphktiga. Erfarenhetsmässigt visar det sig vara svårt att ens vid nämnda storlek nå en effekt som svarar mot kostnader och administrativa förberedelser för åtgärderna. CivUförsvarsstyrelsen har föreslagit att verkskyddsplikt i fortsättningen skaU finnas vid företag där minst 200 personer är sysselsatta. Jag ansluter mig tUl detta förslag och avser att senare föreslå erforderlig ändring i civUförsvars-kungörelsen.

Den fortsatta planeringen bör tills vidare ske frän förutsättningen att kostnadema för civilförsvarets åtgärder fördelas mellan stat, kommuner och enskilda enhgt oförändrade principer.

I fråga om den del av verksamheten som skall finansieras över fjärde huvudtiteln bör riksdagen enligt grandtanken i det nya planeringssystemet inte besluta om en bestämd utgiftsram för flera år. Utgiftsramen bör i fortsättningen prövas åriigen.

Planeringen bör ske med utgångspunkt i basbeloppet, 118 milj. kr., i den utgiftsram för budgetåret 1972/73 som jag förordar i det följande. Det innebär en total planeringsram under perioden 1972/73—1976/77 om 590 milj. kr. i prisläget februari 1971. I planeringen bör få förutsättas en medelsförbrukning om 30 milj. kr. utöver planeringsramarna under budgetåren 1972/73-1974/75 om så skulle behövas för att betala vissa tidigare gjorda åtaganden. Vidare bör förutsättas att kompensation för pris- och löneförändringar kommer att utgå enligt nettoprisindex.

Det psykologiska försvaret

Det psykologiska försvaret är i första hand en verksamhet och inte en organisation. Verksamhetens syfte är att vidmakthålla en fast försvarsvilja och motverka aUa försök att undergräva vår motståndsanda och tiUtron tiU vår förmåga att motstå angrepp.

Medborgerlig enighet om vår säkerhetspolitik och dess förutsättningar kan och bör emellertid inte skapas genom särskilda åtgärder från samhällets sida. Den kan bara uppstå genom övertygelsen hos de enskUda medborgarna och denna övertygelse kan bara nås i det demokratiska samhäUets arbetsformer, dvs. genom fri opinionsbUdning och nyhetsförmedling. I situationer då påfrestningama på allmänheten är stora, samhäUet är under omställning, krigshandlingar drabbar folket och ett stort antal föreskrifter och lagar träder i kraft kan emellertid en ökad samhäUsinformation vara nödvändig för att vidmakthålla försvarsvilja och motståndsanda.

I den genomförda studien över det psykologiska försvarets mål och uppgifter har beredskapsnämnden för psykologiskt försvar förutsatt att principerna för planläggning och verksamhet skall vara oförändrade. Fri opinionsbildning och debatt utgör grundvalen för verksamheten. Jag delar denna uppfattning. De psykologiska försvarsåtgärderna i fred bör således som hittUls begränsas tUl planering, utbUdning och forskning.

Prop. 1972:75 123

Inriktningen av övrigt totalförsvar

Inriktningen av övrigt totalförsvar bör tiUgodose kravet på balans i våra samlade försvarsinsatser.

Vad som här kallas övrigt totalförsvar omfattar en rad skilda verksamhetsområden. Exempel på dessa områden är försörjningen med förnödenheter och tjänster - det ekonomiska försvaret — som innefattar bl. a. livsmedelsförsörjningen, industriproduktionen, energiförsörjningen och transporterna. Andra exempel är hälso- och sjukvården, polisverksamheten och den för det civila totalförsvaret gemensamma regionala ledningsorganisationen. För dessa verksamhetsområden är ett stort antal myndigheter ansvariga.

1 sammanhanget vill jag erinra om de speciella förutsättningar för övrigt totalförsvar som ligger i att verksamheten i krig och andra krissituationer i mycket stor utsträckning bygger på resurser som primärt har anskaffats för fredsinriktad verksamhet. För den långsiktiga inriktningen av övrigt totalförsvar är därför hänsynstaganden till fredsresursernas framtida utveckling betydelsefulla. Som grund för den långsiktiga planeringen krävs av denna anledning studier inte bara av den yttre miljön utan också den s. k. inre miljön, dvs. det svenska fredssamhällets framtida utveckling. Som ett exempel kan nämnas studier av tänkbar långsiktig utveckling av en viss industribransch. Studier av den inre miljön har givetvis betydelse också för planeringen av militärt försvar och civilförsvar.

Försvarsutredningens behandhng av övrigt totalförsvar har som framgått av det föregående bestått i att översiktligt studera inriktningen av detsamma i syfte att tUlse kravet på balans i våra totala försvarsinsatser. Målet för utredningsarbetet har alltså varit mera begränsat här än i fråga om militärt försvar och civilförsvar.

För egen del viU jag understryka den betydelse som verksamheten inom övrigt totalförsvar har i våra samlade försvarsansträngningar hksom för tilltron tUl dessa. Detta gäller såväl den verksamhet som närmast tar sikte på att säkerställa totalförsvarets funktionsduglighet i ett krigsläge som den verksamhet som främst syftar tiU att trygga handlingsfriheten i ett avspärrnings- eUer neutralitetsläge.

Den av myndigheterna hittiUs utförda planeringen inom övrigt totalförsvar är enligt vad försvarsutredningen har funnit grundad på allmänna säkerhetspolitiska förutsättningar som i stort stämmer överens med dem som utredningen har funnit böra tUlämpas för mUitärt försvar och civilförsvar. Något behov av mer genomgripande förändringar härvidlag föreligger därför inte.

I fråga om vissa säkerhetspolitiska förhållanden av betydelse för bedömning av resursbehoven - t. ex. normerna för uthålligheten — föreligger emellertid f. n. osäkerhet beroende på brister i kunskapsunderlaget. Här föreligger ett behov av ytterligare studier. Detsamma gäller den långsiktiga planeringen av de konkreta försvarsåtgärderna. Härvid framstår bl. a. studierna av det svenska fredssamhällets möjliga utveckling som

Prop. 1972:75 124

viktiga. Jag finner det därför med hänsyn till kravet på balans i våra totala försvarsinsatser betydelsefullt med fortsatta studier inom övrigt totalförsvar för att erhålla ett säkrare underlag för den långsiktiga planeringen. Vissa anpassningar och preciseringar av planeringsutgångspunkterna kan dock göras redan nu. Detta gäUer t. ex. planeringen av skyddet mot ABC-stridsmedel. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter för den långsiktiga planeringen inom totalförsvaret. Dessa torde tiU en början få bli provisoriska och delvis ofullständiga.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för totalförsvarets fortsatta inriktning som jag har angett i det föregående.

Prop. 1972:75 125

Ändrad grundutbildning m. m. för värnpliktiga

Inledning

1 överbefälhavarens förslag till programplaner för det militära försvaret för perioden 1972/73-1976/77 har frågan om vissa modifieringar av tiden för grundutbildning för värnpliktiga tagits upp. Vidare har chefen för armén i särskild skrivelse den 30 augusti 1971 föreslagit en nedskärning av grandutbildningstidens längd för arméns värnpliktiga. Över dessa förslag har 1966 års värnphktskommitté yttrat sig.

Kungl. Maj:t har med anledning av nämnda förslag i oktober 1971 uppdragit åt överbefälhavaren att lämna förslag om förändringar av grundutbildningen för värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar. Kungl. Maj:t har vidare uppdragit åt överbefälhavaren och värnpliktsverket att vidta de förberedelser som erfordras för att de ändringar i grundutbUdningen som överbefälhavaren föreslår så långt möjligt i sin helhet skall kunna tillämpas med början år 1972.

Särskilda utredningar har redovisats beträffande två värnpliktskategorier. Sålunda har 1966 års värnpliktskommitté lämnat förslag till ändring av grundutbildningen för värnpliktiga underofficerare vid armén. Vidare har utredningen om handräckningsvärnpliktiga avgett betänkande om utbUdning av vissa värnphktiga i stabstjänst.

1 enhghet med Kungl, Maj:ts uppdrag har överbefälhavaren i januari 1972 avlämnat förslag till förändringar av grundutbUdningen vid samtliga försvarsgrenar. Förslaget innebär en förkortning av tiden för grundutbUdningen för flertalet värnpliktiga. I överensstämmelse med överbefälhavarens förslag har beslutats om viss försöksverksamhet under utbUdnings-året 1972/73, Avsikten är att fortsätta försöken i huvudsak enligt de riktlinjer överbefälhavaren har dragit upp. Förändringarna i värnplU

Avkortningen av utbildningstiden för vissa värnpliktskategorier och för vapenfria tjänstepliktiga föranleder ändringar i värnpliktslagen (1941:967; omtryckt 1969:378) och lagen (1966:413) om vapenfri tjänst. Förslag tUl dessa lagändringar och tUl förändrade grander för bistånds- och katastrofutbUdningen bör föreläggas riksdagen, Kungl. Maj:t äger ensam besluta i övriga frågor som berör de värnpliktigas grandutbildning under försöksperioden. Det har likväl ansetts lämpligt att i det följande lämna en tämligen utförlig redogörelse inte bara för försöksverksamheten utan också för de olika förslag och yttranden över dem som ligger tiU grund för de avsedda förändringarna i grandutbildningen. Som bakgrand till denna redogörelse redovisas i korthet nuvarande system för utbildningen av de värnpliktiga.

Prop. 1972:75 126

Nuvarande utbildnmgstid och tjänstgöring för värnpliktiga

Grunderna för nuvarande system för utbUdning av värnphktiga godkändes av 1966 års riksdag (2LU 1966:48, rskr 1966:271) efter förslag av Kungl, Maj:t i prop, 1966:106. Förslaget i propositionen byggde på 1960 års värnpliktsutrednings betänkande (SOU 1965:68) Värnplikten.

Värnplikisutbildningen omfattar grundutbildning och repetitionsut-bUdning. Den har i huvudsak följande uppbyggnad och tidsmässiga Omfattning.

Grundutbildning

Värnpliktiga i aUmänhet

Grundutbildningens tre huvudkomponenter är allmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbUdning.

Den allmänmilitära utbildningen har samma innehåll för alla krigsmaktens värnpliktiga och omfattar ca tre månader fördelade över större delen av utbUdningstiden. UtbUdningen avser bl. a. att ge den värnpliktige förmåga att dels ta hand om sig själv och hjälpa andra under svåra yttre förhållanden, dels försvara sig själv och den enhet inom vilken han verkar.

Grundutbildningen inleds regelmässigt med delar av den aUmänmUitära utbildningen. Därefter följer en befattningsutbildning som i fråga om längden varierar med hänsyn till utbildningsbehovet för varje typ av krigsbefattning.

Jämsides med befattningsutbildningen genomförs grundläggande utbildning i förband. Utbildningen hålls samman i avsnitt, där olika skeden i striden eller verksamheten övas.

GrundutbUdningen avslutas med övningar i krigsorganiserade förband, grundläggande krigsförbandsutbildning, det s. k. GKU-skedet. De förband som sammansätts av värnphktiga under grundutbildning bör i de flesta fall ses som utbildningsförband och inte som delar av krigsorganisationen. UtbUdningsförbanden kan i vissa fall utgöra stommen till ett visst bestämt förband i krigsorganisationen.

För att den värnpliktige skall kunna tjänstgöra i sin befattning i krigsorganiserade förband behövs allmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning. Befattningsutbildningen innehåller för befälsuttagna värnpliktiga också befälsutbildning, som är en förutsättning för att dessa värnpliktiga skall kunna få övning i befälsföring under den tillämpade förbandsutbildningen. De som skall bli värnphktiga officerare fullgör efter frivilligt åtagande fortsatt grundutbildning vid kadettskola eller motsvarande skola sedan GKU-skedet har avslutats.

Eftersom behovet av utbildningstid för ohka befattningar växlar, är grundutbildningen differentierad såväl inom som mellan försvarsgrenarna. De värnpliktiga indelas efter utbildningsbehovet i olika kategorier. Meniga värnpliktiga hänförs till någon av kategorierna E, F och G. varvid

Prop. 1972:75 127

kategori G har den kortaste grundutbildningen.

För huvuddelen av de underofficersuttagna värnpliktiga vid armén är UtbUdningen uppdelad. Den första delen om tre månader är avsedd att vara inpassad mellan läsårsslut och terminsstart inom utbUdningsväsendet (tiden den 1 juni-den 1 september). Återstående tolv månader av underofficersutbUdningen fullgörs sammanhängande med inryckning den 1 juni och utrycknmg den 31 maj följande år.

UtbUdningen till värnpliktig officer omfattar ytterligare tre månader och fullgörs normalt sommaren efter underofficersutbildningen (den 1 juni - den 31 augusti). UtbUdningen tUl reservofficer är också läsårsanpassad, Reservofficerskurserna 1 och 2 (ROK 1, ROK 2) genomförs sommartid, ROK 1 fullgörs härvid året efter utbildningen tUl officer och ROK 2 det tredje året efter officersutbUdningen,

GrundutbUdningen, som skall vara minst 235 dagar, omfattar för värnpliktiga som uttagits till

meniga och underbefäl vid armén och kustartilleriet högst 345 dagar, vid flottan och flygvapnet högst 364 dagar (i särskilt kvalificerade befattningar högst 450 dagar);

underofficerare högst 450 dagar;

officerare högst 540 dagar.

Med stöd av värnpliktslagen (1941:967, omtryckt 1969:378) har Kungl, Maj:t i juni 1966 i provisoriska bestämmelser om värnpliktsutbildningen fastställt följande längd för grundutbUdningen för flertalet värnpliktiga.

Armén

Värnpliktskategori Antal dagar för

grundutbildning

AU, I Alt, II

Värnpliktiga G 255 243

Värnpliktiga F 300 300

Värnpliktiga E 332 345

För underbefålsutbildning uttagna värnpliktiga 332 345

För underofficersutbUdning uttagna värnpliktiga 450 450

För officersutbildning uttagna värnpliktiga 540 540

Alternativ I gäller för huvuddelen av arméns värnpliktiga och innebär vårutryckning. Alternativ II omfattar endast en mindre del som rycker ut på hösten.

Flottan

Värnpliktskategori Antal dagar för

grundutbildning

Värnpliktiga G 320

Värnpliktiga F 364

Värnpliktiga E 450

För underbefålsutbildning uttagna värnpliktiga 364

Specialtjänstuttagna värnphktiga

F. n. finns värnpliktiga som är uttagna för utbildning i specialtjänst och som genomgår utbildning enligt andra grunder än övriga värnpliktiga. Fr. o. m. den 1 juni 1972 skall en ny ordning successivt tillämpas för dessa värnpliktiga (prop. 1971:88, FöU 1971:14, rskr 1971:144). Den nya ordningen innebär att utbildningen av värnpliktiga som avses för nuvarande specialtjänstbefattningar, i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga, genomförs i form av grandutbildning och repetitionsutbildning. I samband härmed avskaffas den särskilda uttagningen i

special tjänst.

Grundutbildningen skall för här avsedda värnpliktiga omfatta allmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och militär miljöutbildning under fältmässiga förhållanden. Befattningsutbildningens längd awägs med hänsynstagande till de värnpliktigas civila utbildningskompetens.

Till vissa av de nuvarande specialtjänstbefattningarna upphör grundutbildningen. Rekrytering till dessa befattningar sker i stället genom överföring av personal med annan befattningsutbildning och med en för den nya befattningen lämphg civil yrkeskompetens. Överföringen sker efter viss kompletteringsutbildning.

Vidare sker i ökad utsträckning överföring av värnpliktiga från befattning i lägre till befattning i högre funktionsnivå, t. ex, inom de

Prop. 1972:75 129

tekniska specialområdena.

Beträffande grundutbildningens längd för här ifrågavarande värnpliktiga gäller att de som tas ut för utbUdning till befattning för civilmilitär personal får en grundutbUdning som varierar med utbUdningslinje pä sätt som framgår av följande tabell, medan utbildningens omfattning för övriga fastställs enligt de grander som gäller för värnphktiga i allmänhet.

Utbildningslinje Antal dagar för

grundutbildning

Apotekare 255

Läkare 250

Läkarassistent 315

Veterinär 345

Personalvärdsassistent 345

Armén

Radartekniker (Lv och Art) 345

Instrumenttekniker 345

Pjästekniker 345

Robottekniker 345

Kustartilleriet

Radartekniker 330

Instrumenttekniker 330

Pjästekniker 330

Maskintekniker 330

Robottekniker 330

Flygvapnet

Meteorolog 364

Systemtekniker 364

Repetitionsutbildning

Den enskilde värnphktige skall under den tid han är disponibel för krigsplacering i första hand kunna tjänstgöra i den befattning han har utbildats till under grundutbildningen. Detta gäUer även om organisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer. Repetitionsutbildningen skall kunna medge omskolning i samband med omplacering tiU annan krigsbefattning, exempelvis vid överföring från fältförband tiU lokalförsvarsförband.

Repetitionsutbildningen bedrivs genom en kombination av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövningar

Krigsförbandsövningar genomförs av förbanden vart fjärde år. Huvudändamålet är att samträna förbanden. Tyngdpunkten i utbildningen föriäggs därför till förbandsutbildningen. Den enskilde soldatens befattningsutbildning begränsas till vad som absolut behövs för att han skall kunna lösa sina uppgifter i förbandet, Krigsförbandsövningar avslutas

9 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 75

Prop. 1972:75 130

ofta med större övningar där förband från olika försvarsgrenar och truppslag m.m. samövas.

Antalet krigsförbandsövningar är för en värnphktig högst fem. De har olika längd beroende på vUken försvarsgren den värnphktige tUlhör och i vUken befattning han är krigsplacerad. Dagantalet framgår av följande tabdi.

Befattning för Armén Flottan Kastar- Flyg-

tilleriet vapnet

Menig 18 25(18) 18 15

Underbefäl 25 32(25) 25 15

Underofficer och officer 32 32 32 22

En värnpliktig vid armén och f I o t t a n är under värnpliktstiden i de flesta fall krigsplacerad i mer än en typ av krigsförband eller enhet. Han är i regel först krigsplacerad i ett fältförband om han tillhör armén och på ett stamstridsfartyg om han tillhör flottan. Han omkrigsplaceras senare till lokalförsvarsförband eller etappförband vid armén och på hjälpfartyg eUer i landförband vid flottan.

Vid kustartilleriet och flygvapnet är den värnpliktige i de flesta fall under hela sin värnphktstid krigsplacerad i samma typ av krigsförband.

De värnpliktiga genomför normalt två eller tre krigsförbandsövningar vid fältförband. Återstående krigsförbandsövningar fullgörs normalt i lokalförsvarsförband eller etappförband. Fyra år mellan krigsförbands-övningarna har av 1960 års värnpliktsutredning ansetts vara maximum för att erforderliga färdigheter för insats vid mobUisering skall kunna garanteras.

De förband som ställs tUl krigsorganisationens förfogande efter varje grundutbUdningsomgång bedöms bli fullt effektiva delar av organisationen först sedan de har inordnats i större förband — bataljon och brigad -under en krigsförbandsövning.

Särskild övning

Mellan krigsförbandsövningarna inplaceras särskilda övningar för vissa värnpliktiga som ingår i förband med särskilt komplicerad stridsteknik eller utrustning. Dessa övningar genomförs vid armén och kustartilleriet med flertalet fältförband och omfattar antingen enbart personal i officers- och underofficersbefattning eller all personal i nyckelbefattningar. Övningen är elva dagar lång och förläggs i regel tUl sommaren. Även vid flottan omfattar särskild övning elva dagar men genomförs endast för personal som är placerad i befattning för värnpliktig officer. Vid flygvapnet omfattar övningen fyra dagar och fullgörs i princip av samma personalkategorier som vid armén.

Mobiliseringsövning

MobUiseringsövningar genomförs vid vissa förband och kan bestå av mobUiseringsomgång eller mönstringsövning.

Prop. 1972:75 131

Mobihseringsövningarna fuUgörs av ett begränsat antal värnpliktiga varie år. Mobiliseringsgenomgångarna avser ett fåtal nyckelbefattningar i ett förband och mönstringsövningarna genomförs av ett litet antal förband som är av särskild betydelse för att awärja kuppanfall. En mobUiseringsövning omfattar i regel högst 24 timmar.

Fackövning och särskild fackövning

För att tUlgodose de behov av befattningsutbildning och kompletteringsutbildning som förehgger i samband med bl, a, överföring till annan befattning får tid för krigsförbandsövning eller särskUd övning användas. Övningen kallas därvid fackövning eUer särskUd fackövning.

Överbefälhavarens programplaner för perioden 1972/73—1976/77

1 förslag till programplaner för det militära försvaret för åren 1972/73-1976/77 utgår överbefälhavaren från att värnphktskostnaderna måste reduceras i de ekonomiska nivåer som Kungl. Maj:t har föreskrivit som grand för planeringen.

Efter prövning av olika möjligheter att åstadkomma besparingar har överbefälhavaren funnit att utbUdningstiden för värnpliktiga bör förkortas och ytterligare differentieras. Ingrepp har övervägts även inom repetitionsutbildningen. Med hänsyn tUl denna utbildnings avgörande betydelse för försvarets effekt och på grund av att de besparingar som kan göras på detta område inte anses motsvara uppoffringarna, bör förkortningen av utbUdningen enhgt överbefälhavaren begränsas tUl grandutbildningen.

Överbefälhavaren utgår vidare från att principerna för nuvarande värnpliktsutbUdningssystem behälls i fråga om differentiering av utbildningstider, gemensam utryckningstidpunkt m. m. Lägsta gräns för grundutbUdningen anses böra vara 7 1/2 månader.

Förslag av chefen för armén

1 ohka skrivelser har chefen för armén under hösten 1971 lagt fram vissa förslag om försök med ett modifierat värnphktsutbildningssystem för arméns värnpliktiga. Förslagen innebär en nedskärning av tiden för grundutbUdning.

Bakgrund

Chefen för armén anför bl. a. att våra arméstridskrafter normalt har en relativt låg insatsberedskap. Vårt närområde, inbegripet våra nordiska grannländer, har en högre sådan beredskap. Det svenska systemet innebär att grundutbUdningens längd för värnpliktiga bestäms inte av insatsberedskapen utan av utbUdningens krav. Härigenom kan medel i stället utnyttjas för materielanskaffning. Det risktagande som vår låga insatsberedskap innebär möjliggör enligt arméchefen hög långsiktig beredskap och hög mobiliseringsberedskap. Insatsberedskapen kan vid behov snabbt höjas.

Prop. 1972:75 132

De medelsramar som har anvisats för arbetet med programplaner för perioden 1972/73-1976/77 medför enhgt chefen för armén i alla alternativ en sänkning av den långsiktiga beredskapen.

Enligt arméchefen kan arméns långsiktiga beredskap begränsas antingen genom bevarad personell och materiell kvalitet men nedskuren kvantitet, varvid kategoriklyvning måste införas och den aUmänna värnplikten överges, eller genom bevarad kvantitet med nedskuren personell och/eller materiell kvalitet.

Statsmakterna kräver enligt chefen för armén sådan mUitär planering att handlingsfrihet finns för framtida beslut. Denna handlingsfrihet skall bl. a. kunna utnyttjas för att utveckla större kraft, om den säkerhetspolitiska miljön skulle försämras.

Oundgängliga föratsättningar för den eftersträvade handlingsfriheten är enligt chefen för armén tillgång till aktivt befäl i erforderlig omfattning samt bibehållen allmän värnplikt. Allmän värnplikt är också ett av de viktigaste medlen att utåt skapa förtroende och respekt för vår alliansfria politik.

För arméns del måste enligt arméchefen inom givna ramar kvantiteten bevaras på kvalitetens bekostnad. Därvid kan dock den materiella kvaliteten inte urholkas utöver vad som nu har skett. De begränsade planeringsramarna tvingar därför till omdisponering av medel från utbildningssektorn för att handlingsfrihet på sikt skaU kunna behållas.

Chefen för armén har mot bakgrund av anförda motiv och förutsättningar undersökt om nu gällande tider för grundutbildning av värnpliktiga kan avkortas på sådant sätt att avkortningen i en försämrad säkerhetspolitisk miljö någorlunda snabbt kan kompenseras. Studien har utgått från nuvarande grander för utbildning av värnpliktiga i fråga om differentierade utbUdningstider med försteg för befäls- och specialtjänst-uttagna värnpliktiga, grundläggande krigsförbandsutbildning (GKU) under grundutbildningen, möjlighet till omsättning krigsförbandsvis samt underhåll och komplettering av grundutbildningen genom ett med denna integrerat system för repetitionsutbildning i krigsförband,

GrundutbUdningens längd

Med nyss angivna utgångspunkter föreslår chefen för armén att utbildningstiden för de underofficersuttagna värnpliktiga minskas från 15 till 12 månader och för de underbefälsuttagna samt värnpliktiga tillhörande kategorin E från 11 tUl 10 månader. UnderofficersutbUdningen föreslås bli genomförd i en följd med hänsyn framför allt till önskemålet att en sammanhängande grundutbUdning — inkl. kadettskola för officersuttagna värnpliktiga - skall omfatta högst två studieterminer.

1 fråga om värnphktiga tUlhörande kategorierna F och G föreslår arméchefen att utbildningstiden reduceras från 10 resp. 8 1/2 månader tUl 7 1/2 månader. Kategorierna F och G föreslås alltså få lika lång UtbUdningstid. Härigenom kan det bli möjligt att avsluta krigsförbandsövningarna under september och början av oktober innan huvuddelen av

Prop. 1972:75 133

de värnpliktiga rycker in till grundutbUdning, vilket medför att det aktiva befälets arbetsförhållanden avsevärt förbättras. Chefen för armén föreslår vidare att ca 2 400 befattningar inom kategorierna F och G med särskUt behov av befattningsutbUdning vid en avkortning försöksvis förs över tUl kategori E fr. o. m. utbildningsåret 1973/74.

Förkortningen av grundutbUdningen medför enligt arméchefen att utbUdningsmålen sänks, vUket i sin tur innebär en viss sänkning av krigsförbandens användbarhet.

Chefen för armén konstaterar vidare att den enskilde soldatens stridsutbildning inte kan eftersättas. Nedskärningar har därför måst göras inom andra övningsgrenar, t. ex, utbUdning i skydd (ABC-tjänst m, m,) och fältarbeten, BefattningsutbUdningen bhr vidare mindre mångsidig, vilket leder till att den enskUde soldatens användbarhet går ned.

Förbandsutbildningen reduceras med i genomsnitt 20 % vilket medför bl. a. att fältvana, samträning och befälets truppföringsförmåga försämras. 1 stort leder detta enhgt arméchefen till att förbandens allmänna förmåga och stridsduglighet gär ned.

Eftersom grundutbUdningen och repetitionsutbildningen har ett naturligt organisatoriskt och pedagogiskt sammanhang får den föreslagna förkortningen av grundutbildningen enligt chefen för armén konsekvenser också för repetitionsutbildningen. Hur omfattande dessa blir kan slutligt fastställas först sedan den avkortade grundutbildningen har prövats. Viss förbandsutbildning behöver sannolikt föras över från grundutbildningen tUl repetitionsutbUdningen. Någon förkortning av repetitionsutbildningen för fältförbanden bör därför enligt arméchefen principiellt inte ske.

En följd av kortare grundutbildningstider blir vidare att den hårda arbetsbelastningen på truppbefälet lättar, vilket inom den förkortade utbildningstidens ram kan bidra tUl att öka utbUdningens effektivitet.

Chefen för armén anser att bristerna i förbandens personella kvalitet i gynnsamma fall kan kompenseras genom kompletterande utbUdning vid en försämrad säkerhetspolitisk miljö. Förutsättningen är dock att statsmakterna fattar beslut härom i mycket god tid. På grund av arméns begränsade utbUdningsorganisation kommer en sådan kompletterande utbildning av krigsförbanden att ta betydande tid.

Den totala kostnadsminskningen inom utbUdningssektorn vid fullständig övergång till det föreslagna modifierade värnpliktsutbildningssystemet beräknas under perioden 1972/73-1976/77 tUl 176 milj, kr.

För att säkerstäUa att de nya lägre grundutbUdningsmålen kan nås krävs enhgt arméchefen förbättrade utbildningsbetingelser. Sålunda bör vakanserna bland utbUdningsbefälet fyllas, anskaffningen av utbildningshjälpmedel ökas, utbUdningsanordningar byggas ut och den fortsatta befälsutbildningen förbättras. Kostnaderna härför under femårsperioden beräknas till 40 mUj, kr. Återstoden av besparingen (136 milj. kr.) bör enligt chefen för armén disponeras för andra angelägna ändamål inom arméns ram, så att en balanserad organisation kan upprätthållas och handlingsfriheten behållas på sikt.

Prop. 1972:75 134

Grundutbildningens inpassning i tiden

I arméchefens överväganden om den modifierade värnpliktsutbUdning-ens inpassning i tiden har som utgångsvärden använts dels den föreslagna grundutbildningens längd för de olika värnpliktskategorierna, dels de värnpliktigas fördelning på kategorier, dels också anpassningen till det allmänna utbildningsväsendets terminer. Med hänsyn tiU utbildningsväsendet avses grundutbUdnmgen för samtliga kategorier värnpliktiga påbörjas tidigast den I juni och avslutas senast den 31 augusti påföljande år.

Vid den tidsmässiga inpassningen av grundutbildningen bör man enligt chefen för armén beakta bl. a. kravet på erforderligt försteg för befälsuttagna värnpliktiga och i klimathänseende gynnsamma utbildningsbetingelser för befattningsutbUdningen. Vidare bör förbandsutbildningen - GKU-skedet - omfatta minst åtta veckor och genomföras med undvikande av markskador, ljusförhållandena vid stridsskjutningar vara goda och vinteratbUdningen omfatta minst tio veckor.

Om möjligt bör enligt arméchefen samtliga värnpliktskategorier ha gemensam utryckning direkt efter avslutat GKU-skede. Viss kompletterande utbUdning i ledarskap och taktik för befälsuttagna efter avslutad GKU kan dock övervägas.

RepetitionsutbUdningen bör ske under goda utbildningsbetingelser, bl. a. bör grundutbUdningen anpassas till krigsförbandsövningarna under hösten. Det bör också i fortsättningen vara möjligt att genomföra sista delen av grundutbildningen som övning i krigsförband.

Inpassningen av grundutbildningen bör enligt chefen för armén vidare ske med beaktande av att arbetsförhållandena för den aktiva personalen bör kunna planeras med hänsyn till bl. a. denna personals utbildning, tjänstgöring och förberedelser för kommande utbUdningsår. GrundutbUdningen bör även passas in så att möjligheterna tiU rekrytering och UtbUdning av värnpliktiga officerare, reservofficerare och aktivt befäl förbättras genom bl. a. underofficersutbildning i en följd och kadettskola i omedelbar anslutning till avslutad underofficersutbildning och en sådan inpassning av aspirantskolan att möjligheterna vidgas att under under-officersutbUdningens gång välja utbUdning tUl aktiv officer.

Som ytterligare en förutsättning anger chefen för armén att det bör vara möjligt att på ett rationeUt sätt inordna centraliserad utbUdning i grundutbUdningen.

Med utgångspunkt från nämnda förutsättningar och mål har arméchefen kommit fram till följande tre alternativ för inpassning av grundutbUdningen under året, nämligen utryckning i mars, maj eller augusti.

Enligt arméchefen är härvid utryckning i mars det enda alternativ som f. n. kan förordas som ett för armén gemensamt inpassnings-alternativ. Utryckning i mars innebär dock vissa nackdelar. Avkortningen av de underofficersuttagna värnphktigas utbildningstid och den därmed sammanhängande avkortningen av tiden före GKU-skedet bedöms sålunda i marsalternativet få allvarliga konsekvenser för principen att befälsuttagna skall ges större trapp fö ringsrutin genom ökad trupptjänst

Prop. 1972:75 135

vid fältorganiserade förband. Belastningen på utbildningsorganisationen kommer också att bli stor i samband med krigsförbandsövningarna under hösten och vintern. Vidare kommer skjut möjligheterna för luftvärnet att försämras.

Alternativet majutryckning kan enligt arméchefen inte förordas som ett för armén gemensamt inpassningsalternativ, eftersom det medför försämrade betingelser för befattningsutbildning, förbandsutbildning och vinterutbUdning inom de meUersta och norra delarna av landet.

Arméchefen framhåller att belastningen på utbildningsorganisationen vid krigsförbandsövningar under hösten och vintern varierar mellan förbanden. Inom Övre och Nedre Norrlands militärområden och Bergslagens mUitärområde är belastningen vid krigsförbandsövningar under vintern mycket stor, medan den vid krigsförbandsövningar under hösten är förhåUandevis begränsad. Inom de övriga militärområdena är förhållandet i regel omvänt.

Belastningen på utbildningsorganisationen inom den norra delen av landet vid krigsförbandsövningar under vintern bedöms dock av chefen för armén kunna godtas. Inom landets södra delar visar däremot erfarenheterna att belastningen vid krigsförbandsövningar under hösten redan nu medför aUvarliga konsekvenser för grundutbildningsförbanden. Dessa konsekvenser bedöms komma att förstärkas dels genom avkortningen av utbildningstiden, dels genom att möjlighet att passa in övningsuppehåll vid grundutbildningsförbanden i anslutning tUl krigsförbandsövningar under hösten inte längre föreligger. Av främst dessa skäl föreslås därför att grundutbildningen för värnpliktiga vid förband inom Södra, Västra och Östra mUitärområdena inpassas enligt alternativet majutryckning. Med hänsyn tUl kravet på goda skjutmöjligheter bör detta alternativ vidare tUlämpas för samtliga luftvärnsförband. Inryckningen för huvuddelen av de värnpliktiga, dvs. kategorierna F och G, sker enligt majaltemativet i mitten av oktober när höstens krigsförbandsövningar avslutats.

För värnphktiga som tUlhör förband inom Övre och Nedre Norrlands mUitärområden samt Bergslagens militärområde bör alternativet marsutryckning tillämpas, varvid inryckning för huvuddelen av de värnphktiga sker i mitten av augusti.

Samtiiga underofficersuttagna föresläs, med hänsyn främst till att den efterföljande frivUliga kadettskolutbildningen påbörjas omedelbart efter avslutad grundutbUdning, dvs. under sommaren, få rycka ut i enlighet med alternativet majutryckning.

Altemativet med utryckning under augusti föreslås tUlämpas för de värnphktiga som tUlhör tjänstgöringsalternativ II. Dessa värnpliktiga som tjänstgör som övningstrapp vid skolor m. m. rycker f. n. ut under hösten.

Genomförande

Enligt arméchefens mening är det möjligt att under utbUdningsäret 1972/73 försöksvis genomföra ett första steg mot ett modifierat

Prop. 1972:75 136

utbildningssystem inom ramen för redan gjord detaljplanering och budgetering. Fr. o. m. utbUdningsåret 1973/74 föreslås systemet tillämpas försöksvis i fuU omfattning.

För UtbUdningsäret 1972/73 föresläs följande försöksvisa ändringar av värnpliktsutbildningen. Förberedande plutonchefsskolor som har planerats för tiden mars-maj och juni-augusti 1972 genomförs inte. Huvuddelen av de underofficersuttagna värnphktiga som skall börja sin utbildning år 1972 ges en sammanhängande grundutbildning om totalt tolv månader med inryckning i juni 1972. Underofficersuttagna värnpliktiga, som har genomfört den första delen av grundutbUdningen (3 månader) enhgt nuvarande ordning med delad underofficersutbUdning, börjar den återstående delen av utbildningen i augusti 1972 för att hinna repetera tidigare inhämtade kunskaper. Utryckning sker tiUsammans med övriga underofficersuttagna. Med hänsyn tiU övergången tUl ett reviderat UtbUdningssystem och det rådande läget beträffande inskrivna men ännu inte grundutbUdade värnphktiga utökas underofficersutbUdningen med högst 1 000 man tiU ca 4 000.

Åldersklassens huvuddel rycker in till grundutbildning enligt nuvarande bestämmelser men rycker ut i slutet av mars 1973. Värnpliktiga inom tjänstgöringsalternativ II rycker ut i slutet av augusti 1973.

Övningsuppehåll för utbildningsåret 1972/73 tas med vissa undantag ut endast i anslutning till jul- och nyårshelgerna. För utbildningen gäller femdagarsvecka.

Det modifierade utbUdningssystemets omfattning under utbUdningsåret 1973/74 enligt arméchefens förslag framgår av följande tablå.

Värnpliktskategori Högsta an- Antal dagar för grundutbildning

tal tjänst- ~

göringsda- Alternativ Alternativ Alternativ

gar marsut- majut- augustiut-

ryckning ryckning ryckning

För officersutbUdning
uttagna värnpliktiga 455 451 451 451

För underofficersutbildning
uttagna värnpliktiga 365 360 360 360

För underbefäisutbildning
uttagna värnpliktiga 305 297 297 297

305	297	297	297
230	227	227	227
230	227	227	227

Värnpliktiga E + vissa Foch G

Värnpliktiga F (övriga)

Värnpliktiga G (övriga)

Värnpliktiga i handräck
ningstjänst 230+90 318 318 318

För UtbUdningsåret 1973/74 föreslås vidare i likhet med förslaget för UtbUdningsåret 1972/73 att underofficersuttagna som tidigare har genomgått enbart förberedande plutonchefsskola om tre månader kallas in i augusti för viss repetition innan de ansluts till de övriga underofficersuttagnas UtbUdning. Likaså föreslås utökning av underofficersutbildningen med ca 1 000 man.

Ca 2 400 befattningar i värnplUctskategorierna F och G med särskUt

Prop. 1972:75 137

stort behov av befattningsutbildning föreslås få samma utbildningstid som värnpliktskategorin E.

Utbildningstiden för värnpliktiga i handräckningstjänst som nu omfattar repetitionsutbUdning om 90 dagar i direkt anslutning tiU grundutbildningen bör fastställas sedan förslag har avgetts av utredningen om handräckningsvärnpliktiga.

Yttrande och förslag av 1966 års värnphktskommitté

1966 års värnpliktskommitté - utredningsman riksdagsmannen Bengt Gustavsson - som enligt sina direktiv bl. a. skall undersöka möjligheterna att genom ytterligare rationaliseringar i olika hänseenden göra besparingar utan att ändra värnpliktssystemets syfte och principiella uppbyggnad samt utreda möjligheterna att inom ramen för gällande målsättning anordna en i tiden sammanhängande grundutbildning till värnpliktig underofficer vid armén, har i oktober 1971 dels avgett yttrande över överbefälhavarens programplaner för det mUitära försvaret i de delar som gäller värnpliktsutbildning och över chefens för armén förslag den 30 augusti 1971 om försök med modifierat värnpliktsutbildningssystem, dels avgett ett eget förslag om värnpliktsutbildningen.

Utgångspunkter

Värnpliktskommittén anför att de av överbefälhavaren och chefen för armén aktualiserade frågorna faller inom ramen för de uppgifter som enligt direktiven har tilldelats kommittén. Kommittén redovisar därför inledningsvis bl. a. arbetsläget och avgränsningen av de olika frågor som den enligt direktiven har att behandla.

Kommittén har funnit sig böra avgränsa sina överväganden i bl. a. följande steg.

a) Förändringar inom ett i aUt väsentligt bibehållet system som sammantagna kan tjäna till att minska de sammanlagda kostnaderna och samtidigt öka effekten.

b) Mera långtgående förändringar som medger större kostnadsförändringar men alltjämt i princip motsvarar de bindande utgångsvillkoren. Dessa ändringar kallar kommittén förändringar i programtid.

1 fråga om förändringar i steget a) har kommittén genomfört en omfattande granskning av verksamheten av värnpliktsutbildningen inom samtliga tre försvarsgrenar. Denna granskning, som har berört såväl grundutbildningen som repetitionsutbUdningen hade kommittén avsett att redovisa i början av år 1972,

Kommittén ser innehållet i de av överbefälhavaren och chefen för armén angivna alternativen som ett uttryck för att de statsfinansiella aspekterna beträffande försvarets kostnader har fått en än större tyngd, bl, a. i samband med övervägandena kring överbefälhavarens perspektivplaner för försvaret och 1970 års försvarsutrednings arbete. Med hänsyn till innebörden i sina direktiv bedömer kommittén det därför lämpligt att i samband med yttrandet lämna vissa synpunkter som hänför sig till steg b). Samtidigt anser kommittén det också lämpligt att bryta ut vissa delar av tänkta förslag inom steg a) och redan nu redovisa dessa.

Prop. 1972:75 138

Yttrande över överbefälhavarens programplaner

Kommittén delar överbefälhavarens uppfattning att avkortning av gmndutbUdningen med behållande av gäUande målsättning i princip är en bättre väg att åstadkomma besparingar i fråga om värnpliktskostnader än andra åtgärder, exempelvis ingrepp i repetitionsutbildningen.

Yttrande över chefens för armén förslag

Kommittén har vid granskningen av arméchefens förslag särskilt beaktat frågorna om utbUdningens mål och omfattning, värnphktskate-gorier och differentiering, underofficersvärnpliktiga, övningstid, inpassning under året och ekonomiska värderingar.

Utbildningens mål och omfattning

Kommittén finner att beskärningarna inom den allmänmilitära utbildningen är betänkliga och anser att det minimum av en likformig allmänmilitär utbildning, som värnpliktsutredningen på sin tid fann erforderlig, i princip inte bör underskridas. Kommittén finner att denna UtbUdning i sak kan och måste hållas inom ramen för de totala tider för gmndutbUdningen som chefen för armén har angett.

Beträffande befattningsutbildningen konstaterar kommittén att den enligt arméchefens förslag beskärs för den enskUde soldaten, vUket innebär att bl. a. mångsidigheten begränsas. För den värnpliktiges huvuduppgift är dock befattningsutbildningen i regel inte beskuren.

1 fråga om förbandsutbildningen konstaterar kommittén att den alltjämt förs upp tUl bataljonsnivå trots att den tidsmässigt beskärs med i genomsnitt ca 20 %.

Såvitt kommittén har kunnat finna innebär arméchefens förslag att grundutbildningen alltjämt kommer att ge möjlighet till förbandsvis omsättning av krigsförband, att möjligheten att använda förbanden i princip inte förändras — även om vissa väsentliga förändringar föreslås — att den omedelbara användbarheten något försämras samt att några organisationsförändringar av betydelse inte erfordras.

När det gäller förbandsutbildningen anser kommittén att det även vid avkortning av nu gäUande tider är nödvändigt att utbUdningen organiseras tidigt och i så stor utsträckning som möjligt sker inom ramen för ett fast organiserat övningsförband och att aUa möjligheter tUl utbUdning i utbUdningsavsnitt tillvaratas. Erforderlig fortsatt allmänmilitär utbUdning och befattningsutbUdning förutsätts härvid äga rum inom denna ram. En grundläggande krigsförbandsutbUdning av tillräcklig längd anses vara av största betydelse. Tiden åtta veckor bör enhgt kommittén om möjligt ökas.

Beträffande befälsutbUdningen finner kommittén att utbUdningstidens längd och försteget i utbUdning för de befälsuttagna alltjämt bör medge att erforderliga kunskaper i stort kan inhämtas. Innehållsmässiga begränsningar ter sig dock ofrånkomliga. Rutinen i truppföring bedöms med

Prop. 1972:75 139

nödvändighet bli minskad.

Vad gäller utbildningen av underofficersuttagna hänvisar kommittén till sitt särskUda förslag om underofficersutbUdningen. Kommittén anger dock bl. a. att man vid en resursbegränsning som handlingslinje i fråga om UtbUdningen tUl värnpliktig underofficer bör eftersträva att begränsa tiden om högst femton månader men samtidigt måste beakta att i varje särskUt fall erforderlig minimikompetens säkerställs för de svåra och kvaUficerade uppgifter som denna kategori värnpliktiga har. Varje ytteriigare möjhghet tUl s. k. studieanpassning måste vidare tas tiUvara. Kommittén anger vidare att en sammanhängande underofficersutbildning är lämplig. Den tiUstyrker därför arméchefens förslag i detta avseende.

Värnpliktskategorier och differentiering

Den föreslagna sammanslagningen av kategorierna F och G kommer enligt kommittén att leda till en mindre önskvärd förskjutning av UtbUdningens inriktning. Den nuvarande differentieringen har bl. a. tUl syfte att säkerställa utbildningen av meniga i särskUt kvalificerade uppgifter, framför allt i förband som är av avgörande betydelse för striden. Kommittén finner att en prioritering av sådana befattningar är ofrånkomhg.

Enligt de redovisningar chefen för armén har lämnat är utbUdningssys-temet i dag i stort i balans. En viss bristande balans har dock angetts beträffande utbUdningstiden för G-värnpliktiga. Inryckningen har sålunda föreslagits bli tidigardagd två veckor, vilket innebär att nuvarande skillnad mellan F- och G-värnpliktigas utbildningstid minskar till fyra veckor. Denna erfarenhet bör enligt kommittén beaktas vid en generell reducering av utbUdningstiden. Kommittén bedömer att en i princip likformig reducering av utbUdningstiden för olika kategorier bättre bevarar balansen än en avsevärd utbUdningsförkortning för F-värnpliktiga och en förhåUandevis hten sådan för G-värnpliktiga.

En i princip likformig förkortning av grundutbildningen utan förändringar i kraven för olika befattningar eliminerar enligt kommitténs uppfattning i huvudsak behovet av överföringar av befattningar från en värnpliktskategori till en annan. Detta bedöms ha stor betydelse för enkelhet och stabilitet i inskrivnings- och redovisningssystemet.

Veckoövningstid

Kommittén delar arméchefens uppfattning om veckoövningstidens längd. En kortare övningsvecka än 48 timmar skuUe enligt kommittén innebära ytterligare bortfaU av utbildningstid. En förlängning med motsvarande antal tjänstgöringsdagar bör av besparingsskäl inte komma i fråga. Kommittén finner det däremot inte lämpligt att låta det s, k, sommaruppehället helt utgå, vilket arméchefen har förutsatt.

Prop. 1972:75 140

Inpassning under året

Kommittén konstaterar att alternativet majutryckning medger större försteg i utbildningen för befälsuttagna värnphktiga före den grundläggande krigsförbandsutbUdningen (GKU) än alternativet marsutryckning. Kommittén ifrågasätter emellertid om förstnämnda alternativ innebär godtagbara utbUdningsbetingelser för GKU-skedet och för utbildningen i Övrigt. Det kan nämligen enligt kommittén befaras att alternativet majutryckning kommer att innebära ökade krav på övningsfält för GKU-skedet och på övningshallar för utbildning under vissa tider av året. Detta medför ökade kostnader.

Jämfört med marsalternativet innebär alternativet majutryckning enligt kommittén vidare bortfall av omkring sju utbUdningsdagar på grund av helger under april och maj.

De av chefen för armén föreslagna avkortningarna av grundutbildningen har baserats på vissa timberäkningar som belyser behovet av nettoutbildningstid. För att säkerställa samma nettoutbildningstid i majalternativet som i marsalternativet måste enligt kommittén bruttout-bUdningstiden öka med minst en vecka, i vissa faU med 9—10 dagar. Den av chefen för armén beräknade besparingen i tjänstgöringsdagar — ca 1 400 000 - kommer härigenom att minskas med ca 190 000 - 380 000 dagar. Av dessa skäl finner kommittén det nödvändigt att prehminärt utgå frän alternativet marsutryckning.

Ekonomisk värdering

Värnpliktskommittén har i annat sammanhang sökt fastställa s. k. tjänstgöringsdagsberoende och övningsberoende utbildningskostnader och har därvid kommit fram till en sammanlagd kostnad om ca 35 kr. per dag (prisläge april 1968). Siffran är ett medelvärde av såväl grundutbUd-nings- som repetitionsutbildningskostnader. Dagskostnaden för grundutbUdning är lägre än för repetitionsutbildning.

Kommittén anser att chefen för armén i sina kalkyler har räknat med för stor besparing i fråga om tjänstgöringsdagsberoende kostnader. Samtidigt bedöms besparingen i fråga om övningsberoende kostnader bli större än chefen för armén har beräknat.

Den av chefen för armén angivna summan om 40 milj. kr. som under femårsperioden erfordras för vakansfyllnad, ökad anskaffning av utbUd-ningshjälpmedel, utbyggnad av utbildningsanordningar och fortsatt befälsutbildning, anser kommittén sig inte kunna ta ställning tUl eftersom kostnaderna inte redovisas närmare. Kommittén anser dock att åtgärder för att kompensera de negativa effekterna av minskad utbildningstid allmänt sett är rimliga. Kommittén anger också att inpassningen under året påverkar kostnaderna.

Prop. 1972:75 141

Kommitténs överväganden och förslag

Vid överväganden om alternativa avgränsningar av antalet tjänstgöringsdagar för de värnpliktigas utbildning bör enligt kommittén i princip följande synpunkter vara styrande.

Balans inom systemet bör vidmakthållas. Förändringar bör inte avse repetitionsutbildningen.

Inom grundutbUdningen bör enligt kommittén särskilt beaktas att differentieringen vidareutvecklas och en för försvaret gemensam allmän-mUitär UtbUdning säkerställs, att utbildningen av värnpliktigt befäl och reservbefäl samt utbUdning inom och i förband prioriteras, att den studiesociala anpassningen ytterligare förbättras samt att underofficersutbildningen vid armén genomförs i en följd.

Vidare bör enligt kommittén enkelhet och stabUitet i inskrivnings- och redovisningssystem eftersträvas. Den friviUiga försvarsutbildningen liksom hemvärnsutbUdningen bör också vidmakthåUas och om möjligt förstärkas med hänsyn tUl begränsningarna inom den obligatoriska befälsutbildningen.

Armén

Av tidigare redovisade skäl finner kommittén det nödvändigt att behålla differentieringen beträffande uppgifter för meniga värnpliktiga. Härmed anses en fortsatt balans inom systemet bli bättre tillgodosedd.

1 kommitténs ramexempel har tiden för grundutbildning av kategori G reducerats tiU ca 220 dagar (ca 7 1/2 månader) för tjänstgöringsalternativ 1 och till 206 dagar för tjänstgöringsalternativ II. Den faktiska nettotiden bedöms emellertid bli lika för båda inryekningsomgångama med hänsyn tiU att värnpliktiga i tjänstgöringsalternativ 1 får ett övningsuppehäll vid jul om ca 16 - 18 dagar.

För kategori F har dagantalet reducerats till 248 för tjänstgöringsalternativ I och till 234 för tjänstgöringsaltemativ II.

För kategori E och underbefälsuttagna värnpliktiga reduceras tiden för grundutbUdning till 290 dagar.

Antalet tjänstgöringsdagar beräknas av kommittén minska med ca 1 322 000.

Tidpunkterna för in- och utryckning har beräknats så att största möjliga studieanpassning skall kunna förverkligas. Sålunda har kommittén i förekommande fall räknat med en inryckning omkring den 5 juni i stället för som nu den I juni och utryckning senast den 31 augusti i stället för som nu omkring den 8 september.

Kommittén förutsätter att den för krigsmakten gemensamma allmänmUitära utbildningen inom ramen för de föreslagna tiderna skall genomföras med samma innehåll och inriktning som förutsätts i nuvarande värnpliktsutbildningssystem. Kommittén förutsätter vidare att utbildningen tidigt .skall äga ram i enheter som nära ansluter till krigsorganisationen. Realistiska möjligheter bedöms också föreligga att inom förbandsramen genomföra stora delar av avsedd allmänmUitär utbildning och befattningsutbUdning. Formella och tillämpade övningar i

Prop. 1972:75 142

förband anses även fortsättningsvis böra få en framträdande plats. Kommittén finner det också angeläget att avsnittsutbUdning får erforderligt utrymme.

KustartUleriet

För kustartUleriet bör enligt kommittén inte eftersträvas en förändring som blir endast en spegelbild av förändringarna vid armén. De synpunkter på en för krigsmakten gemensam militär utbUdning samt på utbildning i och inom förband som kommittén har angett i fråga om armén anges i princip vara gUtiga för samtliga försvarsgrenar. Förändringarna bör enligt kommittén göras så att de för kustartUleriet speciella förhållandena i möjligaste mån kan beaktas.

Kommittén anser att grundutbildningen vid kustartUleriet i fortsättningen bör göras uttalat studieanpassad. Inryckningstidpunkten för kategorier som skall rycka in i anslutning till gymnasieskolans avslutning bör om möjligt senareläggas. På samma sätt bör tidpunkten för grundutbUdningens avslutande bestämmas med hänsynstagande till studieanpassningen. Försöksvis har redan en förskjutning från omkring den 15 september tUl slutet av augusti prövats. Kommittén föreslår att den 31 augusti fortsättningsvis skall vara senaste dag för utryckning från grundutbildning vid kustartilleriet.

I fråga om utbUdningstidens längd för meniga finner kommittén det angeläget att behålla differentieringen mellan kategorierna F och G som princip.

Med beaktande av de speciella förhållanden och omständigheter som gäller vid kustartUleriet bör enligt kommittén utbildningstiden för kategori F reduceras med 66 dagar och för kategori G med i princip 45 dagar. Beskärningen uttryckt i antal effektiva tjänstgöringsdagar är betydligt mindre än bruttominskningen. Denna innefattar nämligen också nuvarande juluppehåll (ca 16-18 dagar). En mindre avkortning än den nyss angivna skuUe med den 31 augusti som senaste utryckningsdag medföra inryckning omkring den 1-7 december för kategori F. Ett sådant alternativ anses från såväl utbildningsekonomiska som pedagogiska och psykologiska synpunkter helt olämpligt.

Med utgångspunkt i gemensam utryckning för alla kategorier den 31 augusti reduceras utbildningstiden i kommitténs ramförslag till 234 dagar för kategori F. För kategori G, som omfattar ca 640 värnphktiga, minskas utbUdningstiden till 234 dagar för värnpliktiga inom huvudtjänsterna fast sjöfrontpjäsman och mintjänst/minör och för övriga till 206 dagar. 206 dagars utbildningstid förutsätts vidare för de värnpliktiga inom kategori G som rycker in i omgångar under året för att säkerställa att transporttjänst och viss annan verksamhet kan fortgå. Viss del av repetitionsutbildningen bör som hittills kunna fullgöras i direkt anslutning till grundutbUdningen vad gäller nu nämnda värnpliktiga.

UtbUdningstiden för underbefälsuttagna värnpliktiga bör enligt kommittén reduceras till 304 dagar.

Prop. 1972:75 143

1 fråga om tiden för utbildning av underofficersuttagna värnphktiga förordar kommittén att nuvarande utbUdningstid om högst femton månader om möjligt begränsas och att varje möjlighet till ytterligare studieanpassning tillvaratas. Samtidigt måste dock beaktas att utbildningen ger erforderlig minimikompetens för de svåra och kvalificerade uppgifter som åvUar denna kategori. Enligt kommitténs bedömande är det möjligt att med riktpunkten högst femton månaders utbildning begränsa tiden för underofficersutbUdning vid kustartilleriet till ca 425 dagar. Härvid föratsätts att inryckning sker efter midsommarhelgen och utryckning senast den 3 I augusti följande år.

1 fråga om antalet tjänstgöiingsdagar räknar kommittén med en minskning med ca 101 000.

Flottan

Kommittén delar överbefälhavarens uppfattning att tjänstgöringen för värnpliktiga som fordras för drift av fartyg med hänsyn tUl nu gällande villkor beträffande insats- och mobiliseringsberedskap inte bör begränsas.

Kommittén konstaterar att flottans grundutbUdning utgör ett system med ett starkt beroendeförhållande mellan ohka utbildningslinjer och bemanningsgrupper. Marginalerna i fråga om förläggnings- och instruk-törstUlgångar är knappa, vilket kommittén avser att belysa i ett kommande betänkande.

Kommittén har granskat möjligheterna att förkorta utbildningen för främst de s, k, B-delsvärnpliktiga utan att resurserna för fartygsmaterie-lens drift och för beredskap äventyras. Flertalet av de B-delsvärnpliktiga ingår i den s, k, bemanningsgruppen C med inryckning omkring den 11 april och den I juni. Kommittén bedömer att två veckor av den allmänmUitära utbUdningen för bemanningsgruppens värnphktiga kan föras över till befattningsutbildningsskedet, vilket gör att inryckningen kan senareläggas 14 dagar. UtbUdningstiden reduceras härvid för kategori G till 306 dagar, kategori F tUl 350 dagar, kategori E tUl 436 dagar och underbefälsuttagna värnphktiga till 350 dagar. UtbUdningen för de til! underofficersutbildning uttagna värnpliktiga som har avlagt sjökaptens-eller sjöingenjörsexamen kan minskas till 350 dagar och för övriga underofficersuttagna till 436 dagar.

Beträffande värnpliktiga i landtjänst bedömer kommittén vidare att underbefäl i bevakningstjänst (basmatroser och maskeringstekniker) inom bemanningsgrupp A bör kunna få en försöksvis beskärning av utbUdningstiden med ca 45 dagar (från 364 tUl ca 320 dagar).

Vad gäller underofficersuttagna i landtjänst finner kommittén det inom bemanningsgruppen A möjligt att med riktpunkten högst 450 dagars utbildning begränsa utbildningstiden till 425 dagar. Begränsningen bör också medföra en bättre studieanpassning. Inryckning förutsätts ske omedelbart efter midsommarhelgen och utryckning senast den 31 augusti följande år.

I tillämpliga delar bör förslaget om underofficerare i landtjänst gälla

Prop. 1972:75 144

även för värnpliktiga officerare och underofficerare i sjötjänst (inkl. stam-och reservaspiranter).

Minskningen av antalet tjänstgöringsdagar beräknas till 12 800.

Flygvapnet

Så länge befattningar som erfordras för drift av flygförband med hänsyn till insatsberedskapen inte skall innefattas i eventuella begränsningsåtgärder, finner kommittén att endast en mindre del av flygvapnets värnpliktiga är aktuella i detta sammanhang. 1 de fall begränsningar bedöms kunna ske förutsätter kommittén att tidigare angivna principer skall vara vägledande. Samtidigt måste givetvis hänsyn tas till de förhållanden som är speciella för verksamheten inom flygvapnet.

Kommittén räknar med att utbildningstiden kan minskas för kockar inom kategori G tUl 220 dagar, för sjukvårdare inom kategorierna G och F till 225 resp, 234 dagar och förvissa underbefälsuttagna (kommissarie och förstekock) till 269 dagar. För övriga underbefälsuttagna utom de som deltar i flygtidsproduktion och beredskap beräknas en minskning kunna ske till 297 dagar och för underofficersuttagna värnpliktiga till 388 dagar.

Genom dessa reduceringar minskar antalet tjänstgöringsdagar vid flygvapnet med ca 18 700,

Vissa gemensamma frågor för försvarsgrenarna

I fråga om de f.n. specialtjänstuttagna värnpliktiga förutsätter kommittén att utbildningen sker i överensstämmelse med statsmakternas nyligen fattade beslut (prop. 1971:88, FöU 1971:14, rskr 1971:144). Frågan om ytterligare reduceringar av utbildningstiden för dessa värnpliktiga bör anstå tills praktisk erfarenhet av reformen har er-håUits.

Värnpliktskommittén utgår från att en minskning av tjänstgöringsdagar kan göras också för handräckningsvärnpliktiga. 1 avsaknad av erforderligt bedömningsunderlag finner kommittén sig dock inte kunna redovisa en preciserad beskärning för denna värnpliktskategori.

Beträffande de värnpliktigas ekonomiska förmåner framhåller kommittén att de nu förutsatta reduceringarna av utbildningstiden i viss mån kommer att förändra de förutsättningar som har legat till grund för förmånernas utformning. Kommittén finner det väsentligt att dessa förhållanden beaktas vid den fortsatta handläggningen av förmånssystemet för de värnphktiga. Det anses böra ankomma på utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m, fl. att närmare pröva och bedöma de ändrade förutsättningarna.

Prop. 1972:75 145

Utbildning till värnpliktig underofficer vid armén

Bakgrund

1 december 1970 uppdrog Kungl.Maj :t åt 1966 års värnpliktskommitté att utreda möjligheterna att anordna en i tiden sammanhängande grundutbildning tUl värnphktig underofficer vid armén, Föratsättningar-na för utredningsarbetet skulle vara att en sammanhängande grundutbUdning tUl värnpliktig underofficer kunde förenas med det eftergymnasiala studiesystemet och vidareutbildningen till värnpliktig officer samtidigt som gällande normer för repetitionsutbildningssystemets genomförande behölls.

Värnpliktskommittén har i december 1971 avlämnat en promemoria (Försvarsdepartementet 1971:7) med förslag till ändring av grundutbUdningen av värnpliktiga underofficerare vid armén m. m.

Över promemorian har yttranden avgetts av överbefälhavaren, chefen för armén, värnpliktsverket, universitetskanslersämbetet, utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m, fl,, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Centralförbundet för befälsutbUdning, Svenska arméns och flygvapnets reservofficersförbund. Svenska reservunderoffi-cersförbundet, Värnpliktiga officerares riksförbund och Värnpliktiga underofficerares riksförbund.

Nuvarande ordning m. m.

Grundutbildningen är för huvuddelen av de underofficersuttagna värnpliktiga vid armén uppdelad på två tjänstgöringsperioder. Tjänstgöringen för dessa värnpliktiga omfattar en första period under tiden juni - augusti första året och en andra period med inryckning i början av juni andra året och utryckning i slutet av maj följande år. 1 vissa faU kan den första tjänstgöringsperioden få genomföras under tiden mars — maj omedelbart före andra perioden.

För de officersuttagna värnpliktiga följer kadettskola om 90 dagar tiden juni - augusti omedelbart efter avslutad underofficersutbUdning,Den fortsatta utbildningen till reservofficer sker efter frivilligt åtagande och omfattar två reservofficerskurser (ROK 1 och ROK 2) om 90 resp. 80 dagar. ROK 1 fullgörs under sommaren året efter avslutad kadettskola och ROK 2 under sommaren det tredje året efter kadettskolan.

Uppdelningen på två tjänstgöringsperioder för flertalet underofficersuttagna hänger samman med inpassningen av militärutbildningen under kalenderåret med gemensam utryckning under våren för huvuddelen av arméns värnpliktiga. 1 960 års värnphktsutredning, vars betänkande (SOU 1965:68) Värnplikten har legat till grund för nuvarande värnpliktsutbildningssystem (prop. 1966:106,2 LU 1966:48, rskr 1966:27 I), bedömde att de underofficersuttagna värnpliktiga behövde 11 — 12 månaders förutbildning för att under den grundläggande krigsförbandsutbUdningen

10 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 75

Prop. 1972:75 146

kunna tjänstgöra i de befälsbefattningar de utbildas till. Samtidigt borde tid motsvarande högst två studieterminer tas i anspråk för grundutbildningen.

Värnpliktsutredningen fann att en grundutbUdningsrytm med utryckning under våren borde ge den högsta totala effekten av VärnpliktsutbUdningen och föreslog därför att en sådan rytm skulle tUlämpas vid arméns huvuddel. Utredningen fann emeUertid att uppdelningen av de underofficersuttagnas grandutbildning från mUitär synpunkt var förenad med problem — bl. a. av utbildningsteknisk och organisatorisk art - vars konsekvenser var särskilt svåra att överbhcka innan systemet i sin helhet hade prövats under tiUräckhgt lång tid. Härtill kom svårigheterna från studiesynpunkt och svårigheterna i fråga om rekrytering av aktiva officerare. Utredningen ansåg att de underofficersuttagnas utbildning med hänsyn härtill borde ägnas särskUd uppmärksamhet av de militära myndigheterna. Det borde härvid ankomma på de ansvariga myndigheterna att när närmare erfarenheter hade vunnits föreslå Kungl, Maj:t eventuellt erforderliga anpassningar av systemet. Som underlag härför borde viss fortsatt försöksverksamhet också kunna komma i fråga.

Värnpliktskommitténs överväganden och förslag

AUmänna överväganden

1 fråga om utbildningen till värnpliktig underofficer anser kommittén att man vid en resursbegränsning bör eftersträva att begränsa tiden om högst femton månader men samtidigt måste beakta att i varje särskilt faU erforderlig minimikompetens säkerställs för de svåra och kvalificerade uppgifter som denna kategori värnpliktiga har. Härvid skall också varje möjhghet till ytterligare studieanpassning tUlvaratas. Kommittén finner också på grundval av genomförda studier att en sammanhängande utbildning är lämphg.

Kommitténs studier har koncentrerats tiU bl. a. behovet av förutbildning före GKU, utbildningens innehåU efter GKU och rekryteringen av värnpliktiga officerare och reservofficerare.

En övergång från delad till sammanhängande utbUdning anses kunna medföra att glömskeförluster och vissa negativa psykologiska följder av den uppdelade utbildningen som påverkar effekten elimineras.

En viss ökning av utbUdningseffekten bör enligt kommittén också kunna uppnås genom att bättre anpassa elevantalet tUl disponibla elevplatser inom GKU-organisationen. Detta antal är f. n. ofta betydligt större än tUlgången på elevplatser. En sådan förbättrad anpassning skulle ge ett ökat antal truppföringstiUfällen per elev och tidsenhet. Förutsättningarna att nå här avsedd balans är emellertid beroende av möjligheterna att fördela underofficerseleverna på förband och utbUdningsår.

Viss effekthöjning anses också kunna uppnås genom en fortsatt utbyggnad av utbUdningsanordningar och tillförande av ytterligare

Prop. 1972:75 147

utbildningshjälpmedel.

Kommittén finner dock att möjligheterna till ytterligare effekthöjningar allmänt sett är begränsade, i vissa fall mycket begränsade.

Bl, a. mot bakgrund av påvisade möjligheter till effektivisering av UtbUdningen har kommittén bedömt att de underofficersvärnpliktiga på kortare tid än f. n. bör kunna ges sådan kompetens före GKU-skedet att de kan placeras som chefer eUer elever i befattningar som de skaU tjänstgöra i inom krigsorganisationen. Den möjliga begränsningen bedömer kommittén tUl 3 å 4 månader, vilket innebär en från 11 till 8 ä 7 månader minskad period före GKU. Härvid förutsätts dock att viss del av UtbUdningen före GKU kan genomföras efter denna period. Mot denna bakgrund och med beaktande av de studiesociala förhållandena förordar kommittén en sammanhängande underofficersutbildning.

Genom att grundutbildningen genomförs i en följd bedöms anstånd för studier sedan grundutbUdningen väl har påbörjats i fortsättningen behöva förekomma endast i undantagsfall. Detta ställer krav på att värnphktig som före eller under pågående grundutbildning erhåller studieplats vid universitet eller högskola inte går miste om denna, även om de civila studierna inte kan påbörjas förrän efter grundutbUdningen.

I fråga om utbUdningen efter GKU bör enhgt kommittén förbättringar eftersträvas främst inom områdena trupputbUdning, personlig färdighet och taktik.

Det är vidare enligt kommitténs mening nödvändigt att i samband med övergång till sammanhängande underofficersutbildning säkerställa en tillräcklig rekrytering tUl utbildningen av värnpliktiga officerare och reservofficerare. Gjorda undersökningar utvisar att det härvid är av stor betydelse att grundutbildningen till värnpliktig underofficer genomförs i en följd. Härigenom minskas bl. a. anståndsproblemen och de olägenheter av psykologisk art som den delade utbUdningen medför. Av vikt är vidare att den fortsatta utbildningen till värnpliktig officer och reservofficer alltjämt i princip förläggs tiU sommaren.

Kommittén anser sig kunna konstatera att en ökad utbildningseffekt bör kunna nås genom en övergång till en sammanhängande grundutbUdning. En viss avkortning av nuvarande grundutbildning om 15 månader bedöms i konsekvens härmed kunna ske, om dagens slutresultat av utbildningen tas som utgångspunkt.

En förbättring i förhållande till nuvarande resultat är emellertid enligt kommittén angelägen. Mot bakgrund av de kvalificerade uppgifter och det ansvar som åvUar en värnpliktig underofficer bör en lyftning av nuvarande utbUdningsnivå inom gällande målsättning och med 15 månaders utbildning eftersträvas. En strävan efter resultatförbättring och vidgad utbildning i förhällande till dagens läge är också motiverad med hänsyn till möjligheterna att kunna nå en fast grund för den fortsatta utbildningen till värnpliktig officer och reservofficer.

Önskemålet om ett vidgat innehåll i de underofficersuttagnas grundutbUdning accentueras enligt kommittén ytterligare av att ett stort antal värnpliktiga underofficerare på grund av vakanssituationen måste tjänst-

Prop. 1972:75 148

göra som plutonchefer i krigsorganisationen.

Kommittén anser det vara av särskild vikt att beakta att övervägandena skaU ske med utgångspunkt i nuvarande värnphktslag som föreskriver en obligatorisk utbUdning om högst 450 dagar till värnpliktig underofficer och därefter ytterligare 90 dagars tjänstgöring efter frivilligt åtagande för UtbUdning till värnpliktig officer. Reservofficersutbildning innebär ett åtagande om ytterligare utbUdning,

Det är vidare enligt kommittén angeläget att betydelsen av den nuvarande överensstämmelsen mellan försvarsgrenarna beaktas i fråga om dels den obhgatoriska utbildningen till underofficer, dels den friviUiga UtbUdningen tiU officer. Särskild vikt bör läggas vid möjligheterna att behålla och om möjligt öka rekryteringen till frivilligt åtagen befälsutbildning. Avgörande hänsyn bör tas tiU de värnpliktigas förhållanden i fråga om såväl studieanpassning som anpassning tUl yrkesverksamhet.

Eftersom värnphktssystemet i stort förutsätter att det värnpliktiga befälet kompletterar och förstärker sin utbUdning genom insatser inom den frivilliga befälsutbildningsrörelsen, anser kommittén att stor vikt bör läggas vid en fortsatt god anpassning av underofficersutbildningen till UtbUdningen inom den frivUliga befälsutbildningsrörelsen.

Värnpliktskommitténs förslag

Med utgångspunkt i nyss redovisade principiella synpunkter och förutsättningar samt med hänsyn till eventuell ändring av utbUdningstiden och inpassningen under året för övriga värnpliktskategorier i enlighet med arméchefens tidigare återgivna förslag föreslår kommittén följande i fråga om utbildningen av värnpliktig underofficer.

Enligt kommitténs uppfattning torde en optimal effekt av utbildningen inte kunna nås inom ramen för 15 månader vid en begränsning av utbildningstiden för övriga kategorier värnpliktiga eftersom främst möjligheterna tiU praktisk trupptjänst härigenom faUer bort. En utbildningstid om ca 13 1/2 månader för ifrågavarande värnpliktiga kan enligt kommittén ge ett godtagbart utbildningsresultat. För att med hänsyn tUl de totala kostnaderna om möjhgt begränsa tidsuttagen föreslås härvid en differentiering av underofficerskategorin. För sådana underofficersbefattningar, som bedöms ställa särskilda krav på formella och/eUer tillämpade insikter bör utbildningstiden omfatta 13 1/2 månader. Sådana befattningar inom den värnpliktiga underofficerskategorin benämner kommittén befattningsgrupp A. Övriga underofficersbefattningar (befatt-ningsgrapp B) föreslås få en utbildningstid om 12 månader.

I fråga om utbUdningens innehåll för befattningsgrupp A förutsätts främst en utökning av taktikundervisningen som föieslås omfatta delar av innehåUet i dagens kadettskolutbUdning.

En noggrann analys av kraven på olika befattningar inom underofficerskategorin bör enhgt kommittén göras. Överslagsvisa antalsberäkningar har preliminärt visat att minst hälften av arméns värnpliktiga underofficerare bör hänföras tiU befattningsgrupp A.

Prop. 1972:75 149

För att ytterligare försöka förbättra anpassningen till det civUa utbUdningsväsendets terminstider m. m. förutsätter kommittén att den sammanhängande underofficersutbUdningen om 360 resp. 405 dagar påbörjas omkring den 5 juni första året. 1 enlighet härmed kommer utryckningen för befattningsgruppen B att infalla vid månadsskiftet maj/juni och för befattningsgrupp A i mitten av juli påföljande år.

Kommittén anser vidare att man också bör överväga åtgärder för att förbättra rekryteringen till frivillig utbUdning till värnpliktig officer och reservofficer. Den föreslagna utbildningsgången för de värnphktiga underofficerarna gör det härvid möjligt att föriägga ett första skede (sex veckor) av kadettskolan i omedelbar anslutning till plutonchefsskolans avslutande. Detta bör enligt kommittén medföra att rekryteringen av värnpliktiga officerare främjas. Kadettskolans andra skede (sex veckor) bör fullgöras sommaren därefter. Totalt kommer alltså kadettskolan att hksom nu omfatta högst 90 dagar. För att tillgodose bästa möjliga studieanpassning bör kadettskolans första skede avslutas omkring den 25 augusti och kadettskolans andra skede föriäggas mellan den 5 juni och den 15 juli.

Differentieringen av underofficerskategorin på två befattningsgrupper i förening med kortare utbUdning och därav föranledd tidigare inriktning mot befattning i krigsorganisationen kräver enhgt kommittén särskilda åtgärder för att göra det möjligt för lämpliga elever ur befattningsgrapp B . att genomgå officersutbildning. Frågan bör ägnas särskUd uppmärksamhet under försöken. Genom begränsningen av underofficersutbUdningen minskar den praktiska trapptjänsten för underofficersuttagna med 5—6 veckor. Detta bortfall bör enhgt kommittén kompenseras genom att motsvarande utbUdning läggs in i kadettskolutbildningen.

Kommittén framhåller vidare att en uppdelning av kadettskolan ger förutsättningar för en smidig anpassning av den frivilliga befälsutbUd-ningens befordringskurs för värnphktiga officerare (fänrikskurs 1) till den avslutande delen av kadettskolan. Med hänsyn till vad kommittén har anfört beträffande ett vidgat innehåll i kadettskolutbUdningen föreslås en översyn av de nuvarande kursplanerna för fänrikskurs 1 komma till stånd för att säkerställa att denna anpassas till den nya utbildningen för värnpliktiga officerare.

I fråga om utbUdningen till reservofficer, som f. n. omfattar 170 dagar uppdelade på två kurser, föreslår kommittén att den första kursen (ROK 1) avkortas från 90 tUl 45 dagar och förläggs så att den kan anslutas till kadettskolans avslutande skede.

Trots avkortningen av ROK 1 anser kommittén med hänsyn till den föreslagna utökningen av kadettskolutbildningen att nuvarande målsättning för ROK 1 kan behållas. ROK 2 bör ha samma omfattning som nu, dvs. 80 dagar, och som hittiUs fullgöras under andra sommaren efter ROK I.

Den totala tiden för reservofficerskurserna minskas alltså enligt kommitténs förslag från 170 tiU 125 dagar. Kommittén bedömer att avkortningen av ROK 1 bör få en gynnsam inverkan på reservofficers-

Prop. 1972:75 150

rekryteringen. Samma effekt bör nås genom att antalet somrar som tas i anspråk för reservofficersutbildningen minskar från fem till fyra.

Kommittén utgår från att en översyn också sker av utbildningsinnehållet i löjtnantskursen inom frivilligutbUdningen. Kommittén förutsätter att det inom ramen för ändrade kurslängder aUtjämt skall vara möjligt att åstadkomma en anslutning mellan löjtnantskursen och ROK I, så att den som har genomgått löjtnantskurs kan anslutas tiU ROK 1, när ca hälften av denna återstår.

Möjlighetema till ett kompendieskede inom ramen för reservofficers-utbUdningen bör enhgt kommittén behällas, i fortsättningen dock endast i anslutning tUl ROK 2.

Kommitténs förslag innebär att hittillsvarande rekrytering på friviUig grund till värnphktig officer behålls och utvecklas. Eftersom denna rekrytering inte har tillförsäkrat krigsorganisationen erforderligt antal värnpliktiga officerare finner kommittén att ytterligare vägar bör prövas att öka rekryteringen. Kommittén föreslår därför att alla värnpliktiga, som har genomgått underofficersutbildning efter år 1955 och som bedöms ha förutsättningar att genomgå officersutbUdning, upplyses om de möjhgheter att genomgå utbUdning tiU värnpliktig officer, uppdelad på två kortare utbildningsskeden, som fortsättningsvis kan erbjudas. Kommittén anser att man vid denna bedömning bör ta hänsyn också tUl de vitsord som vederbörande sedermera har fått under den praktiska tjänsten vid krigsförbandsövningar och särskilda övningar. Avgränsningen till år 1955 bör enligt kommittén betraktas som preliminär.

En övergång till sammanhängande grundutbUdning för värnpliktig underofficer och ändrad inpassning under året av samtliga värnpliktigas grundutbUdning aktualiserar frågan om ändringar i utbildningen till aktiv officer. Kommittén vill här förorda att officersaspiranternas utbildning läggs om i samband med nu aktualiserade förändringar. Härvid bör eftersträvas en tiUräckhgt lång utbildningsperiod före aspirantskolan för att få ett säkrare underlag än f, n, för elevurvalet till denna skola, en tillräckligt If.ng aspirantskola samt en sammanhängande trupptjänst vid åldersklassen under hela grundutbildningen.

Ekonomiska konsekvenser

Det årliga antalet tjänstgöringsdagar för de underofficersuttagna beräknas minska med ca 202 000, Den beräknade kostnadsminskningen som följd härav utgör ca I 2 milj. kr.

Avkortningen av utbUdningen medför enligt nuvarande bestämmelser att utbildningspremien för genomgången underofficersutbildning minskas. Ifrågasatt uppdelning av utbildningen till värnpliktig officer medför enhgt kommittén sannolUct behov av en uppdelning av officersut-bUdningspremierna. En avkortning av reservofficersutbildningen aktualiserar en omläggning av premien för denna utbildning. Kommittén anser att prövningen av premiefrågorna bör tas upp i samband med den översyn av värnpliktsförmånerna som f. n. görs av utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga.

Prop. 1972:75 151

Genomförandet

Enligt kommitténs uppfattning bör försöken påbörjas redan utbildningsåret 1972/73.

För UtbUdningsåret 1972/73 föreslår kommittén att utbildningen avkortas tiil 13 1/2 månader för samtliga underofficersuttagna, såvida inte resp. myndigheter bedömer förutsättningar föreligga att utarbeta erforderliga befattningsanalyser i så snabb takt att kategoriuppdelningen kan genomföras redan före nämnda utbUdningsår.

Kommittén framhåUer att föreslagen utbUdningsgång inte innebär några speciella problem i jämförelse med nuläget vad gäller förläggningsutrymmen m. m.

Kommittén har vidare översiktligt studerat lokaliseringen av pluton-chefsskolan fr. o. m. den tolfte månaden i utbUdningsgängen för befattningsgruppen A. Enligt kommittén kan denna lokalisering komma att behöva utformas ohka för skUda truppslag. Dessa problem bör därför studeras närmare.

Remissyttrandena

Chefen för armén anför inledningsvis att befattningar för värnpliktiga underofficerare och officerare samt reservofficerare är särskUt betydelsefulla i organisationen och att stor vikt därför måste läggas vid utbildning till dessa befattningar i varje utbUdningssystem, inte minst i ett system med avkortad grundutbildning. Kravet på dessa kategorier kommer relativt sett att öka i takt med att utbUdningen försvagas för övriga värnpliktskategorier. Utbildningens längd och inpassning för det värnpliktiga befälet och reservbefälet är den mest betydelsefulla frågan i ett modifierat värnphktsutbUdningssystem. Det är därför enligt arméchefen väsentligt att försöken rörande framför allt befälskategoriernas utbUdning genomförs så att ett bättre underlag än f. n. erhålls för bedömning av hur en eventueU avkortning av utbUdningstid och reducering av utbUdningens innehåll påverkar dessa kategoriers befälslämphghet. Försöken måste därför breddas och kan inte begränsas till enbart ett alternativ.

Med hänsyn tUl förestående försök med början utbildningsåret 1972/73 måste enligt arméchefen enkla lösningar väljas. Försöken bör begränsas för värnpliktskategorierna underbefäl, E-, F- och G-värnpliktiga tiU ett alternativ samt för underofficersuttagna och officersuttagna värnpliktiga samt reservofficerare tUl ett huvudaUernativ. Härutöver bör för sistnämnda kategorier ytteriigare ett alternativ prövas vid en mindre del av armén.

Värnphktskommitténs förslag om 13 1/2 månaders utbildning bedöms vidare innebära en besvärande belastning pä utbUdningsorganisationen under sommarens första del. TiU detta kommer enligt arméchefen svårigheterna att åstadkomma en uppdelning av de underofficerstttagna inom arméns samtliga truppslag i två grupper och att i tid förse värnpliktsverket med erforderligt underlag för inkaUelserna under 1972/73.

Prop. 1972:75 152

Chefen för armén avstyrker därför att kommitténs förslag till UtbUdning av värnpliktig underofficer och officer läggs tUl grund för försök inom armén i dess helhet. Arméchefen anser att den av honom föreslagna utbildningsgången är den för försöken lämpligaste och utan omgång kan genomföras med början utbUdningsåret 1972/73. Arméchefen framhåller emellertid vidare att eftersom utbUdningen av det värnpliktiga befälet och underbefälet är den mest betydelsefulla frågan vid övergång tiU ett system med avkortad grundutbUdning, är det angeläget att eftersträva en sådan breddning av försöksunderlaget att det kan belysa konsekvensema av skiUnaderna meUan kommitténs och hans förslag avseende den värnpliktiga underofficersutbildningen. Chefen för armén är därför beredd att utföra begränsade försök enligt kommitténs förslag vid de delar av armén, där angivna nackdelar är minst, nämhgen vid pansar-, ingenjör- och signaltrappema. På grundval av ett sammantaget bättre beslutsunderlag än i dag, bl, a, fälförsök, kan därefter erforderliga ändringar göras i befälskategoriernas utbildningsgång.

Chefen för armén avstyrker att den av kommittén föreslagna omläggningen av utbildningen till aktiv officer genomförs samtidigt med övrig försöksverksamhet, eftersom den inte är förenlig med strävandena att göra övergängssvårigheterna så små som möjligt. Kommitténs synpunkter kommer dock fortsättningsvis att beaktas.

Beträffande frågan om premier åt de underofficersuttagna och för den fortsatta frivilliga utbUdningen delar chefen för armén kommitténs uppfattning att denna fråga bör tas upp i samband med nu pågående översyn av värnpliktsförmånerna.

Värnpliktsverket delar värnphktskommitténs uppfattning om olägenheterna med hittUlsvarande uppdelade underofficersutbildning och tillstyrker omläggningen som sådan.

En uppdelning av kadettskolan på två somrar anses emellertid i princip medföra likartade nackdelar som den nuvarande delade underofficersutbildningen. Antalet elever på vissa utbUdningslinjer kommer vidare enligt värnpliktsverket att vara så litet att utbUdning endast kan ordnas vissa år. Ett anstånd skuUe därmed kunna medföra att en aspirant får vänta ett par år innan hans utbildningslinje återkommer. Värnpliktsverket ställer sig därför tveksamt till den föreslagna uppdelningen.

1 fråga om avkortningen av ROK 1 anser verket att denna måste utredas ytterligare.

Värnpliktsverket anmäler mycket stor tveksamhet om möjlighetema att uppställa entydiga och klart differentierade kravgränser för å ena sidan uttagning för utbUdning till plutonchefsbefattningar och motsvarande med 13 1/2 månaders utbUdning samt å andra sidan tUl befattningar för underofficerare med 12 månaders utbildning.

Värnpliktsverket anför vidare att det även vid ett ytterligare differentierat urval efter inskrivningsprövningarna kan vara lämpligt att göra överflyttningar under utbUdningens gång, om det skulle visa sig att en värnphktig passar bättre inom ett annat område. Ett system med lika lång utbUdningstid och samma krav på förmåga att föra befäl underlättar en

Prop. 1972:75 153

sådan överflyttning, medan däremot en ökad uppdelning i olika kategorier enligt kommitténs förslag försvårar sådan överflyttning.

Differentieringen av underofficerskategorin på två befattningsgrupper med ohka utbUdningstid kräver enligt värnpliktsverket ett omfattande analysarbete för att faststäUa vilka befattningstyper som skall hänföras till de olika befattningsgrupperna och för att bestämma kraven för de ohka grupperna. Verket anser att det är ytterst tveksamt om man hinner med detta arbete så att uttagningar enligt förslaget kan ske under inskrivningsåret 1972/73. I varje faU kommer ett stort antal värnpliktiga UtbUdningsåret 1973/74 att vara uttagna enhgt det äldre systemet.

Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. anser att de förändringar av värnpliktsförmänerna, som kan bli aktuella med anledning av omläggningar av VärnpliktsutbUdningen innan utredningen har lagt fram förslag angående den principiella utformningen av ett framtida system för värnpliktsförmåner och därav föranledda förändringar av värnpliktsförmånerna, bör ske inom ramen för nuvarande förmånssystem och med beaktande av grundprinciperna för detta. Sålunda bör t. ex. utbildningspremierna bestämmas med beaktande av sådana faktorer som utbildningens kvalitet, rekryteringsaspekter och utbildningstidens längd.

Utredningen finner att värnpliktskommitténs förslag aktuahserar frågan om ändring av premiebestämmelserna beträffande utbildning inom armén till värnpliktig underofficer, värnpliktig officer och reservofficer. Utredningen anser att det är omöjligt att göra en definitiv bedömning av dessa frågor enbart för nämnda kategorier. En samlad syn på premiefrågan för samtliga premieberättigade värnpliktskategorier är nödvändig. En sådan bedömning är f. n. inte möjlig med hänsyn tiU oklarheten om längden av utbUdningstiden m. m. för värnpliktiga av olika kategorier fr. o. m. budgetåret 1972/73. Utredningen anser sig därför inte nu kunna lämna några konkreta förslag tiU ändrade premiebestämmelser.

Enligt utredningens preliminära uppfattning bör utbUdningspremien i enlighet med gäUande grander inte understiga 1 000 kr. för befattningsgruppen B. Ett högre belopp kan bh aktuellt när jämförelser med andra värnpliktskategorier kan göras.

Kommitténs förslag om uppdelning av kadettskolan inom armén pä två skeden aktualiserar frågan om en motsvarande uppdelning av nuvarande premie om 4 000 kr. En fördelning med 1 000 kr. på första skedet och 3 000 kr. på andra skedet förefaller härvid lämplig.

Även om kadettskolans längd sammanlagt blir oförändrad anser utredningen en höjning av premien motiverad med hänsyn till rekryteringsbehovet och penningvärdeförändringarna sedan år 1967.

UtbUdningen till reservofficer efter kadettskolan kommer vid bifall till kommitténs förslag att minskas med 45 dagar genom avkortning av ROK 1. En motsvarande minskning av premiebeloppen för de båda reservofficerskurserna skulle enligt utredningen medföra premier om sammanlagt 7 500 kr. mot f.n. 10 200 kr. En sådan nedskärning av premiebeloppen anses inte rimlig med hänsyn tUl de negativa effekter

Prop. 1972:75 154

som kan antas bli följden för en redan nu otUlfredsställande rekrytering. Vad gäller premiernas fördelning på ROK 1 och 2 kan man enhgt utredningen anlägga samma principiella aspekter som har anförts beträffande premie för genomgången delad kadettskola.

Universitetskanslersämbetet konstaterar med tillfredsstäUelse att värnpliktskommittén föreslår en odelad underofficersutbUdning och att denna är anpassad tiU den civila eftergymnasiala utbildningens terminsindelning. Däremot avvisar kanslersämbetet kommitténs förslag att den som har antagits till civilspärrad utbildning skall garanteras studieplats vid ett senare antagningstUlfälle på grund av att studierna inte kan påbörjas förrän efter det att den mUitära grundutbUdningen avslutats.

Även Sveriges förenade studentkårer (SFS) hälsar med tiUfredsställelse förslaget till en sammanhåUen grundutbildning och finner det positivt att denna utbildning har lagts upp så att den inte kolliderar med studieterminerna. Däremot anses det olyckhgt om förskjutning i tiden i endera riktningen blir nödvändig, SFS vill framhålla att problem kan uppstå för sådana studerande som skall rycka in den 5 juni och som inte har avslutat undervisningen före detta datum.

Enligt förslaget har ROK 1 förlagts till den tredje sommaren och ROK 2 till den femte sommaren efter grundutbildningens början. Under den mellanliggande perioden skall dessutom en krigsförbandsövning läggas in, SFS vill fästa uppmärksamheten på de konsekvenser detta får för dem som bedriver eftergymnasiala studier under de mellanliggande åren. Detta kommer sannolikt att verka hämmande för rekryteringen till reservofficersutbUdningen. 1 fråga om förslaget om garanterad studieplats vid civUspärrad utbildning framhåller SFS att detta problem inte är av endast datateknisk art.

Centralförbundet för befälsutbildning anser att dén ?v kommittén föreslagna uppläggningen lämpar sig bättre för övergång via FBU-kurser till UtbUdning vid kadettskola och reservofficerskurser än nuvarande system. Uppdelningen av kadettskolan på två från varandra tidsmässigt skUda skeden underlättar sålunda för elever som går FBU-vägen att komma i takt med övriga elever.

Svenska arméns och flygvapnets reservofficersförbund som med hänsyn till den korta remisstiden inte har kunnat närmare penetrera aktualiserade utbUdningsförändringar, anser att samtliga underofficersuttagna värnpliktiga bör genomgå plutonchefsskola om 12 månader. Den föreslagna uppdelningen av kadettskolan bedöms få samma nackdelar som kommittén enligt direktiven hade tiU uppgift att undanröja beträffande den delade underofficersutbildningen. En sådan uppdelning anses vara direkt rekryteringshämmande liksom förslaget att påbörja en frivillig utbildning mitt under sommaren. Förbundet avvisar vidare förslaget om förkortning av ROK 1.

Värnphktiga officerares riksförbund vUl för sin del avstyrka varje minskning av utbildningstidens längd.

Prop. 1972:75 155

Utbildnmg av vissa värnpliktiga i stabstjänst

Bakgrund

Utredningen om handräckningsvärnpliktiga — utredningsman Folke Nihifors - tillsattes i maj 1966 för att utreda utbUdningstiden för värnphktiga med begränsad mUitär användbarhet m. m.

1 direktiven till utredningen angavs att utredningens uppdrag skuUe avse värnpliktiga i besiktningsgrupperna 3 och 4 med undantag för dem som tas ut för utbUdning i specialtjänst. Huvuddelen av utredningens uppmärksamhet borde ägnas åt de värnpliktiga i nämnda besiktningsgrupper som normalt inte ingår i krigsorganisationen, dvs. främst de nuvarande handräckningsvärnpliktiga.

Enligt direktiven borde utredningen först undersöka den nuvarande och den väntade framtida tillgången pä värnpliktiga tillhörande besikt-ningsgrapperna 3 och 4 och de förändringar av tillgången som kan bli en följd av det nya inskrivnings- och personalredovisningssystemet. Indelningen i besiktningsgrapperna 1-4 har i det nya inskrivningsförfarandet ersatts med ett system som innebär ett betydligt mer nyanserat uttagningsfö rf ärande, grundat på analyser av de krav som måste stäUas på de värnpliktiga under krigsförhållanden samt ett ökat hänsynstagande tiU de värnpliktigas kvalifikationer i olika hänseenden.

Vidare borde utredningen beräkna det behov av värnpliktiga tillhörande ifrågavarande besiktningsgrupper som behövs för stabstjänst m. m. i krigsorganisationen. Utbildningen av dessa värnphktiga borde enligt direktiven i huvudsak kunna utformas på griindval av de i prop. 1966:106 redovisade riktlinjerna. Denna utbildning borde granskas och härav föranledda förslag beträffande utbildningstidens längd och fördelning läggas fram.

Utredningen har i juni 1971 avlämnat ett delbetänkande (SOU 1971:57) UtbUdning av vissa värnpliktiga i stabstjänst.

Över betänkandet har yttranden avgetts av överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverki värnpliktsverket, försvarets rationaliseringsinstitut, universitetskanslersämbetet, 1966 års värnpliktskommitté, sakkunniga för översyn av samordningen mellan värnpliktsutbildning och eftergymnasiala studier, utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl.. Statstjänstemännens riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation. Moderata ungdomsförbundet, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Värnpliktiga underofficerares riksförbund.

Stabstjänstuttagna värnpliktigas nuvarande utbUdning m. m.

De värnpliktiga som utredningen i föreliggande delbetänkande främst har behandlat är värnpliktiga stabsunderofficerare för brigad- och högre staber och värnpliktiga i transportledningstjänst. Dessa utbildas i huvud-

Prop. 1972:75 156

sak inom stabsskolavddningen vid stabs- och sambandsskolan i Uppsala (StabSbS).

StabSbS som i administrativt hänseende är ansluten tiU Upplands signalregemente (SI) är provisoriskt organiserad med chef, stabsavdelning, försöksavdelning, stabsskolavdelning, tolkskolavdelning, sambands-skolavddning, mekanikerskolavddning, totalförsvarets signalskyddsskola samt två skolkompanier (1/6 — 1/9 tre skolkompanier).

Skolan har till uppgift att åt bl. a. värnpliktiga ur samtliga försvarsgrenar meddela undervisning i sambandstjänst, stabstjänst, tolk- och fängförhörstjänst, underhåll och reparation av signalmateriel samt signal-skyddstjänst. Vid skolan utförs försök rörande organisation, utrustning och arbetsmetoder inom stabs- och sambandstjänstområdena.

Vid stabsskolavddningen utbildas värnpliktiga stabsbiträden vid armén och kustartilleriet — huvudsakligen underofficersuttagna värnpliktiga - i operations-, underrättelse-, underhålls- och personaltjänst samt underofficers- och underbefälsuttagna värnpliktiga i transportledningstjänst för högre fält- och regionala staber. UtbUdningstiden utgör för huvuddelen omkring femton månader som uppdelas i en period om tre månader och — efter nio månaders uppehåll - en period om tolv månader.

Från år 1968 kan även värnpliktiga ur flottan och flygvapnet få viss UtbUdning vid StabSbS.

Den allmänmUitära utbildningen skall ske vid egen försvarsgren, varvid dock värnpliktiga ur marinen och flygvapnet bör ges möjhghet att få allmänmihtär utbildning vid armén. Befattningsutbildningen bör anordnas gemensamt vid StabSbS och kompletteras med praktisk stabstjänstgöring (vidareutbildning) vid militärområdesstab.

Denna utbildning är närmast att betrakta som en direktlinje för att tillgodose främst mUitärområdesstabernas behov. De värnphktiga krigs-placeras i staberna i befattningar avsedda för meniga, eftersom de i regel inte för befäl över andra. De med befattningarna förenade göromålen är ofta sådana till vUka man eljest närmast använder handräckningsvärnpliktiga. De värnpliktigas placeringar kräver därför ofta inte den avsevärt mer kvalificerade utbUdning de har fått vid skolan.

UtbUdningstidens nuvarande längd för huvudlinjerna vid StabSbS framgår av följande tablå.

Huvudlinje Tjänstgöringsdagar

Stabsunderofficerare 450

Underrättelsebiträden 364

Transportledningstroppchefer (uoff) 450

Transportledningsgruppchefer (ubef) 332

Expeditionsbiträden (vpl F) vid armén och kustartilleriet 300

Expeditionsbiträden (vpl F) vid flottan och flygvapnet 364

Det åriiga utbildningsbehovet är f. n. stort på grund av rådande brist pä utbUdade stabsunderofficerare m. fl. För att tillgodose krigsorganisationens behov inom rimlig tid borde med hittiUsvarande uttagningsprinciper

Prop. 1972:75 157

utbildning årligen påbörjas med ca 220 värnpliktiga vid stabsskolavddningen för att kompensera det stora bortfall som sker under utbildningstiden. På grund av brist på befäl och lokalutrymmen kan skolan emellertid bara ta emot 170 värnpliktiga. Av dessa faller genomsnittligt 50 per är bort från den ursprungliga utbUdningslinjen. Skolan utbUdar således bara 120 värnpliktiga varje år, vUket innebär ett kraftigt årligt underskott i förhåUande till krigsorganisationens behov.

Anledningen till det relativt stora ärliga bortfallet är främst att en del elever under utbUdningen förs över till handräckningstjänst och skiljs frän utbildningen. Orsaken är oftast ben- och ryggbesvär, nervsjukdomar och aUergier. Andra elever kan inte tillgodogöra sig utbUdningen till stabsunderofficer eller transportledningstroppchef utan förs över tUl utbildningslinje på lägre nivå.

Inom armén grundutbildas f. n. inte några expeditionsbiträden för krigsplacering vid högre staber. Behovet tillgodoses i stället genom överföring, eventueUt kompletterad med omskolning av värnpliktiga som tidigare har grundutbildats i stabs- eller expeditionstjänst.

Inom marinen får de värnpliktiga i expeditionsbiträdestjänst allmänmUitär UtbUdning vid UtbUdningsförbanden. Befattningsutbildningen påbörjas med en kurs i expeditionstjänst. Den egentliga befattningsutbUdningen .sker vid flottan för huvuddelen av dessa värnpliktiga ombord på stridsfartyg samt vid kustartUleriet vid expeditioner inom landorganisationen.

Inom flygvapnet är utbUdningen av expeditionsbiträden delad i två utbildningslinjer, nämligen en för allmän expeditionstjänst och en för operationsbiträdestjänst. Viss del av utbildningen anordnas centralt.

Utredningens överväganden och förslag

AUmänna överväganden

Utredningen har tolkat innebörden av begreppet stabstjänst i direktiven till att avse främst tjänst för vilken utbildning sker vid arméns stabs-och sambandsskolas stabsskolavdelning. Där utbUdade värnphktiga ingår nämligen som stabsbiträden i krigsorganiserade staber och tillhör inte kategorien handräckningsvärnpliktiga. Utredningen har ägnat särskild uppmärksamhet åt utbUdningen av stabsbiträdena, eftersom de utgör den väsentliga delen av här ifrågavarande värnpliktiga.

Eftersom utbildningen av stabsbiträdena och även urvalet av värnpliktiga för sådan utbildning företer väsentliga olikheter i förhållande till utbildningen och urval av övriga värnpliktiga har utredningen behandlat dessa spörsmål särskilt. Ställning kan nämligen tas till dessa frågor utan att resultatet av utredningens arbete i övrigt behöver avvaktas. För att konsekvensema för stabsutbildningen skall kunna klarläggas har utredningen funnit det nödvändigt att samtidigt beräkna behovet av värnpliktiga i de tidigare besiktningsgrupperna 1 och 2 som kan tas ut till motsvarande tjänst och krigsplaceras i högre staber m, m. Utredningen

Prop. 1972:75 158

har däremot inte behandlat de stabsunderofficerare som krigsplaceras på lägre nivå, t. ex. i kompanier och bataljoner.

Som underlag för sina överväganden angående utbildningen av handräckningsvärnpliktiga inom kontorsfunktionen, som kommer att behandlas i ett slutbetänkande, har utredningen också ansett det nödvändigt att undersöka krigsorganisationens behov och därmed det årliga utbildningsbehovet av värnpliktiga expeditionsbiträden.

Utredningen föreslår att framlagda förslag efter principbeslut får tUlämpas försöksvis fr. o. m. den 1 juli 1972.

Indelning i utbildningsgrupper

Uttagningen av stabsunderofficerare m. fl. bör enhgt utredningen flyttas från urvals- och prövningsskedet i början av grundutbildningen vid StabSbS till den mUitärområdesvis anordnade inskrivningen och ske enligt samma principer som gäller för övriga värnphktiga. För att såväl det totala behovet av värnpliktiga för stabstjänst i krigsorganisationen som erforderhga kvalitativa krav skall kunna tiUgodoses räknar utredningen med att även värnpliktiga i de tidigare besiktningsgrupperna I och 2 kommer att tas ut till stabstjänst.

De handräckningsvärnpliktiga som utbildas för kontorsfunktionen i fredsorganisationen bör enligt utredningen utnyttjas för att tillgodose en del av behovet av krigsplacerade expeditionsbiträden.

Även kvinnliga medlemmar i de friviUiga försvarsorganisationerna utnyttjas f, n. för krigsplacering i vissa stabsbefattningar. På grund av att det på flera håll föreligger stora brister på sädan frivillig personal har befattningar av detta slag i många fall måst besättas med värnphktiga. Härigenom har det uppkommit ett ökat behov av värnphktiga med stabsutbildning. Även om det enligt utredningen kan förväntas att rekryteringen till frivilligorganisationerna efter statsmakternas beslut år 1970 kommer att förbättras anser utredningen det dock vara nödvändigt att räkna med att expeditionsutbildade värnpliktiga behövs för att täcka vakanser pä frivilligsidan upp till 25 % av totalbehovet.

Eftersom antalet befattningstyper f. n. är stort har utredningen fördelat dessa på ett antal utbildningsgrupper. De värnpliktiga, som avses för de i grupperna ingående befattningarna, bör antingen redan under grundutbildningen utbildas för avsedda befattningar (grundrekrytering) eller efter annan grundutbildning, eventuellt efter omskolning, föras över till befattningsgruppen (överföringsrekrytering).

Följande indelning har gjorts,

A 1. Stabsunderofficerare m. fl. vid högre staber inom operations-, underrättelse-, underhålls- och personalfunktionerna. I dessa befattningar ställs jämförelsevis stora fysiska krav på de värnpliktiga. Grundrekrytering erfordras.

A 2. Underrättelsebiträden vid flygvapnet. Grundrekrytering erfordras,

A 3. Stabsunderofficerare m. fl. vid högre staber inom operations-.

Prop. 1972:75 159

underrättelse-, underhälls- eller personalfunktionerna. Rekrytering kan ske genom överföring och omskolning av andra än i gruppen A 1 grundrekryterade.

B Transportledningstroppchefer m. fl. Grundrekrytering erfordras.

Exp 1. Expeditionsbiträden m. fl. vid marin- och flygvapenförband. Grundrekrytering erfordras för en del av gruppen, dock inte för uppgifterna i krig utan med hänsyn tUl göromålen i fredsorganisationen.

Exp 2. Expeditionsbiträden vid förband inom armén och marinen. Rekrytering kan ske genom överföring och eventuell omskolning av tidigare i stabs- eller expeditionstjänst grundrekryterade eller med handräckningsvärnpliktiga inom kontorsfunktionen under förutsättning att dessa fått erforderlig befattningsutbUdning och uppfyller övriga krav.

Friv. Värnpliktiga ersättare för kvinnliga expeditionsbiträden ur frivilligorganisationerna. Gruppen rekryteras på samma sätt som gruppen Exp 2.

Enligt utredningens mening bör endast grupperna A I, A 2 och B UtbUdas vid StabSbS.

Utbildningsbehovet

Vid beräkningen av det antal stabsunderofficerare m, fl. som årligen behöver grundutbildas har utredningen tagit hänsyn till nödvändigheten av att fylla nuvarande vakanser i krigsorganisationen.

Enligt utredningens beräkningar är det årliga utbUdningsbehovet för grupp A 1 136, för grupp A 2 12 och för grupp B 36. Det sammanlagda antalet (184) understiger det årliga utbUdningsbehov man f.n, räknar med. Genom de ändrade uttagningsprinciperna räknar dock utredningen med att avgångarna inte kommer att bli så stora som hittills.

För grupperna Exp 1, Exp 2 och Friv. beräknas det sammanlagda årliga utbUdningsbehovet tiU 404.

Utbildningskrav

Utbildningen av stabsunderofficerare m. fl. bör enligt utredningen främst inriktas på att tillgodose behoven för de rörliga fältstaberna i nivån över bataljon vid armén, för brigad- och bataljonsstaber vid marinen samt för attackeskader- och sektorstaber vid flygvapnet. För en kontinuerlig omsättning av krigsorganisationens behov bör stabsunderofficerarna vid armén och marinen föras över tUl de regionala staberna efter att ha varit krigsplacerade ett visst antal år vid fältstaberna. Med en sådan överföring beräknas behovet av en särskild militärområdesstabslinje för F-värnpliktiga vid StabSbS försvinna.

För att skapa realistiska utgångsvärden för beräkning av utbildningstidens längd har utrednmgen arbetat fram en ny form av utbildningskrav (utbildningsmål) för berörda värnpliktiga. Strävan har varit att så långt möjligt likrikta målen för att få en enhetlig stabsutbildning.

Prop. 1972:75 160

Utbildningens innehåU

Utredningen anser att grundutbildningen liksom för huvuddelen av övriga värnpliktiga bör utformas kring de tre huvudkomponenterna allmänmUitär utbUdning (AMU), befattningsutbildning (BU) och grundläggande krigsförbandsutbUdning (GKU). På grund av att den senare här får en awikande utformning kallar utredningen denna del miljöutbildning.

Huvuddelen av den allmänmUitära utbildningen om tre månader bör enligt utredningen vara förlagd till grundutbUdningens början. Den allmänmUitära utbildningen bör inte anordnas vid StabSbS utan genomföras vid mUitärområden eller vid marinen enligt försvarsgrenschefernas bestämmande. BefattningsutbUdningen bör förläggas tUl StabSbS och för flertalet utbUdningsgrupper omfatta en tid av ca 5 månader. Utbildningen bör göras strängt målinriktad. Under befattningsutbildningen skall eleverna med moderna utbildningsmetoder och hjälpmedel beredas möjlighet att på kort tid inhämta de grundläggande kunskaper och färdigheter som krävs för att de tidigt skall kunna placeras för utbUdning i stabsmUjö.

Den intellektuella standarden och mlärningsförmågan hos de för stabsunderofficersutbildningen uttagna värnpliktiga kan enligt utredningen förutsättas bli så hög att en brantare stegring i utbildningen än vad som f. n. tillämpas är möjlig. Takten bör sålunda kunna ökas och utbildningstiden minskas. Härigenom kan intresset stimuleras hos eleverna.

Utredningen räknar vidare bl, a, med att utbildningshjälpmedlen och lektionssalarna skall ses över så att de blir ändamålsenliga och att tillgången på programmerat undervisningsmateriel ökas. Fast uppbyggda stabsövningshallar med för utbildningen avpassad inredning bör också ställas till förfogande liksom anläggningar för orderträning och intern television m, m.

Utredningen finner det angeläget att grundutbildningen avslutas med ett förhållandevis långt och sammanhängande miljöutbildningsskede. Effekten av denna miljöutbildning är enligt utredningen till avgörande del beroende av hur eleverna som blivande stabsunderofficerare (stabsunderbefäl) introduceras och placeras i sina befattningar.

Miljöutbildningens innehåll är enligt utredningen ytterst beroende av de regionala stabernas och utbildningsförbandens verksamhet i fråga om anordnande av krigsförbandsövningar, särskilda övningar för befäl, stabsutbildning, grundutbildning, stabsövningar med befäl m. m.

Det nya inskrivningssystemet anses ge förutsättningar för att militärområdenas antalsmässiga behov av stabsunderofficerare och deras krigs-placeringsnivå enligt personalomsättningsplanerna kan komma att tiUgodoses bättre än hittills. Miljöutbildningen bör därför, om den förläggs till "eget" mUitärområde, kunna ge ett gott underlag för urval och senare fördelning av värnpliktiga stabsunderofficerare till lämplig krigsbefattning. Huvuddelen av ifrågavarande värnpliktiga avses enligt detta system

Prop. 1972:75 161

bli grundrekryterad till fältförbandsstaberna. Därför bör de miljöutbildas främst vid dessa staber.

MiljöutbUdningen föreslås omfatta 10—12 veckor för elever ur armén och marinen samt 13—14 veckor för elever ur flygvapnet. Huvuddelen av tiden bör utnyttjas för tjänstgöring främst i anslutning till krigsförbandsövningar och slutövningar med grundutbUdningsstaber. En del av miljöutbildningstiden bör även anslås till tjänstgöring i lämpliga stabsbefattningar under de årligen återkommande stabstjänstövningarna vid mUitärhögskolan.

Utbildningens omfattning

Vid beräkningen av antalet tjänstgöringsdagar har utredningen utgått från 48-timmarsvecka. Hänsyn har även tagits tUl de helgdagar och tjänstefria dagar som infaller under utbildningstiden. Med ett strängt målinriktat utbUdningssystem anses en total bruttobegränsning om ca 95 utbildningsdagar kunna vinnas. Av följande tablå framgår skiUnaden mellan nuvarande antal tjänstgöringsdagar och det antal utredningen föreslår.

Försvarsgren	Utbildnings-	Nu gällande	Utredningens
	grupp	tid	förslag
		Dagar	Dagar
Armén	Al'	450	332
	Bl	450	332
	B2	332	-
Marinen	A 1	450	332
Flygvapnet	A 13	-	332
	A 24	364	300

' Underofficersuttagna,

Underbefälsuttagna, Utredningen föreslår att uttagning till underbefäl inom denna grupp upphör,

Värnpliktiga stabsunderofficerare vid flygvapnet tillkommer som ny utbildningsgrupp vid StabSbS enligt utredningens förslag,

'*Underbefälsut tagna,

RepetitionsutbUdningen för de vid StabSbS utbildade stabsunderofficerarna m. fl. föreslås bli utformad på samma sätt som för huvuddelen av de värnpliktiga.

Utbildningens inpassning

Den nuvarande uppdelningen av utbUdningen vid stabsskolavddningen inom StabSbS i en första period om tre månader och en andra period om ett år med nio månaders mellanrum mellan perioderna är enligt utredningen närmast betingad av att ifrågavarande värnpliktiga har tagits ut till underofficersutbUdning med en längd av 450 dagar. Detta medför en dubbelbeläggning vid StabSbS under den första perioden som infaller under juni-augusti,

;; Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 75

Prop. 1972:75 162

Utredningen föreslår att utbildningen av eleverna vid stabsskolavddningen sker i två utbUdningsomgångar per år. Inpassningen i tiden av de två utbildningsomgångarna har utredningen gjort med särskild hänsyn till studiesociala skäl, eftersom en förhållandevis stor del av eleverna beräknas studera vid universitet och högskola eUer bedriva andra eftergymnasiala studier. Tidsinpassningen stämmer i aUt väsentligt överens med den som för armén i övrigt gäller för underbefälsuttagna värnpliktiga, vilket utredningen bedömer vara lämphgt bl, a, med hänsyn till möjlighetema att omplacera de värnpliktiga mellan olika utbUdningslinjer m. m.

Utredningen anser att ökade möjligheter bör kunna beredas sådana värnphktiga som flera år har fått anstånd med sin värnpliktstjänstgöring på grund av högre studier att — om de befinns särskilt lämpliga härför — därefter inkallas för att utbildas tUl stabsunderofficerare enligt det av utredningen förordade utbildningssystemet.

I första utbUdningsomgången bör eleverna i utbildningsgrupp A 1 ur armén ingå och bUda en kontingent om sammanlagt ca 110 elever. Utbildningen bör påbörjas den I juni och avslutas den 28 april,

1 andra omgången bör ingå utbildningsgrupp B ur armén, A 1 ur marinen samt A 1 och A 2 ur flygvapnet. Denna kontingent kommer att omfatta ca 75 elever. Utbildningen bör påbörjas den 6 oktober och avslutas den 3 september. För de underbefälsuttagna i denna omgång bör utryckning ske den 1 augusti.

Utbildningstiden för första omgången stämmer helt överens med den som f, n, gäller för vårutryckande underbefälsuttagna vid armén och för andra omgången i stort med den som nu gäller för höstutryckande underbefälsuttagna vid armén. Den allmänmUitära utbildningen för omgång I föreslås bli uppdelad i två skeden, nämligen ett första om ca två månader före inryckningen tiU höstterminens befattningsutbildning vid stabsskolavddningen och ett andra om ca en månad omedelbart efter denna utbUdning, Under det senare skedet bör vinterutbildningen genomföras. MiljöutbUdningen bör för denna omgång äga rum i anslutning tUl GKU-skedet för huvuddelen av de värnpliktiga och under krigsförbandsövningar under vintern.

Omgång 2 genomför enligt utredningens förslag allmänmilitär utbildning i ett sammanhang före inryckningen vid stab,sskolavdelningen, BefattningsutbUdningen äger rum under en vårtermin. Miljöutbildningen genomförs under sommaren vid militärområdena eller vid kustartilleriförsvaren. Gruppen A 2 har något kortare utbildningstid.

Utbildningens organisation

Under förutsättning att den allmänmilitära utbildningen och miljöut-bUdningen kan förläggas till annan plats än StabSbS och med en befattningsutbUdning om ca fem månaders längd, kan åriigen två omgångar värnpliktiga utbildas. Detta medför enligt utredningen nära nog en fördubbling av stabsskolavdelningens nuvarande kapacitet. Det mins-

Prop. 1972:75 163

kade antalet utbUdningslinjer medför att utbildningen kan bedrivas betydhgt mera rationellt.

Den allmänmUitära utbUdningen bör enligt utredningen förläggas till militärområdena och så långt möjligt samordnas med övriga värnpliktigas motsvarande utbUdning, Utredningen bedömer att detta innebär en så liten ökning av utbUdningsomfånget vid förbanden att det inte bör utgöra något hinder för ett genomförande av förslaget.

Genomförandet av befattningsutbildningen är enligt utredningen beroende av att stabstjänstutbUdningen sker inom en taktiskt realistisk ram. De applikatoriska stabstjänstavsnitten skall genomföras inom denna ram. Härför krävs lärare med goda kunskaper i taktik och stabstjänst samt med förmåga att fungera som stabsmedlemmar i nivåerna brigadstab — militäromrädesstab. Lärarna bör ha specialkunskaper som har inhämtats från de olika försvarsgrenarna och bör därför väljas ur arméns olika truppslag och ur marinen och flygvapnet. Bland lärarna bör finnas företrädare för de viktiga avsnitten sambands-, underhålls-, underrättelse-, personal- och transportledningstjänst.

Utredningen anser att det nuvarande systemet med för kortare tider kommenderat befäl till stabsskolavddningen inte ger den stadga, kontinuitet och attraktivitet som behövs för att göra verksamheten rationell. Eftersom den föreslagna minskningen av utbildningstidens längd också ställer högre krav på lärarnas förmåga och erfarenhet är det enligt utredningen nödvändigt att StabSbS, om de uppsatta målen skall nås, tUlförs ett av utredningen beräknat antal tjänster för befäl och lärare vid stabsskolavddningen. Detta innebär inte någon ökad kostnad för försvaret utan medför endast en omfördelning av redan befintliga tjänster.

Det av utredningen bedömda behovet av lärare och befäl stämmer i stort överens med det antal lärare och befäl som under budgetåret 1970/71 har disponerats för utbildningsverksamheten vid stabsskolavddningen samt motsvarande utbildning vid kustartilleriet och flygvapnet.

Tjänsteställning och utbildningspremier

De krigsbefattningar som de värnpliktiga stabsunderofficerarna avses få har av försvarsgrenscheferna betecknats som underofficersbefattningar med hänsyn främst till kravet på befälsföring. Av samma anledning föreslår utredningen för flertalet av befattningarna en ökning av tiden för befälsutbildning. Behovet av att dessa värnpliktiga deltar i särskild övning för befäl är ett annat skäl härtill. Förmåga att med fasthet utöva befäl krävs i särskilt hög grad av transportledningstroppchefer (grupp B). Samtliga elever med undantag av underrättelsebiträden vid flygvapnet bör därför enligt utredningen få underofficersutbildning. De sistnämnda föreslås bli utbUdade till underbefäl.

Utbildningstidens längd behöver enligt utredningen inte nödvändigtvis stämma överens med den tid som tillämpas för övriga underofficersuttagna värnpliktiga. Om utbUdningen för att nå upp till föreskriven

Prop. 1972:75 164

kompetens kan intensifieras på det sätt som utredningen har föreslagit och utbildningstiden tUl följd därav kan förkortas bör ifrågavarande värnpliktiga enligt utredningen erhålla den tjänstegrad som motsvarar den vunna kompetensen utan hinder av att utbUdningstiden förkortas. Att bedöma värdet av en utbildning efter dess omfattning i tiden finner utredningen inte vara godtagbart.

Utredningen anser det därför rimligt att elever som utbUdas enligt det föreslagna utbUdningssystemet får underofficers tjänstegrad samt även den utbUdningspremie som tillkommer värnpliktig underofficer. Utbildningspremien får därmed karaktär av prestationspremie. De konsekvenser på andra utbildningsområden som kan föranledas av utredningens förslag i denna del förutsätts bh behandlade av utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. Likaså bör de underbefälsuttagna eleverna i utbildningsomgång 2 kunna befordras till värnpliktiga furirer vid UtbUdningens slut, dvs. efter ca 300 dagar och i premiehänseende likstäUas med övriga underbefälsutbildade värnpliktiga.

Utredningen anser att den intensifierade utbildningsverksamheten och den i förhållande tUl nuvarande system avsevärt längre tid under vUken eleverna får befälsutbildning bör ge deras värnphktstjänstgöring ett ökat civilt meritvärde.

Ekonomiska konsekvenser

Utredningen bedömer att det föreslagna utbildningssystemet leder tUl en årlig mmskning med ca 26 000 tjänstgöringsdagar för värnphktiga. Härigenom minskar de årliga värnpliktskostnaderna enligt utredningens beräkningar med 910 000 kr.

Delar av de inbesparade medlen bör enligt utredningen utnyttjas för att förse stabsskolavdelningen med tidsenliga utbildningsanordningar. Dessa bör och kan utformas så att de blir oberoende av en eventuell omlokalisering av StabSbS. Upprustningen av stabsskolavdelningen anses vara en av förutsättningarna för att på kortare utbildningstid uppnå önskad utbUdningseffekt.

Remissyttrandena

Uttagning

Överbefälhavaren och värnpliktsverket avstyrker förslaget om att uttagning bör ske även bland värnpliktiga som tillhör de tidigare besiktningsgrupperna 1 och 2. Värnpliktsverket anför härvid att det inte finns anledning att nu ändra principerna för uttagning till ifrågavarande utbildning. En skärpning av kraven (de medicinska fordringarna) på värnpliktiga i stabstjänst kommer enligt värnpliktsverkets uppfattning att innebära en mmskad tUlgång på lämpliga värnpliktiga för underofficersutbUdning i direkt stridande befattningar. I sammanhanget anför värnpliktsverket att de nuvarande stora avgångarna bland värnpliktiga som har

Prop. 1972:75 165

tagits ut för utbildning i bl. a. stabstjänst tiU viss del kan bero på att dessa värnpliktiga utsätts för aUtför hårda fysiska ansträngningar. Värnpliktsverket tUlstyrker däremot förslaget om överföring till utbUdning i stabstjänst för särskilt lämpade värnphktiga.

1966 års värnpliktskommitté framhåUer att det — i beaktande av krigsorganisationens behov av värnpliktiga med goda fysiska förutsättningar, framför allt för uppgifter där aktivt stridsuppträdande är väsentligt - med hänsyn till värnpliktsresurserna är angeläget att även fortsättningsvis utnyttja värnpliktiga med begränsade fysiska kvalifikationer under förutsättning att inte avgörande förändringar i fråga om mUjövUlkor skulle påkaUa en omprövning i detta avseende. Såvitt kommittén har kunnat finna är så inte fallet f n. annat än för vissa uppgifter inom gruppen B.

Enligt värnpliktskommittén bör det vara av intresse att pröva i vilken omfattning nu aktuella befattningar kan rekryteras genom omskolning och kompletteringsutbildning. Med hänsyn till de av utredningen berörda förhållandena vid StabSbS skulle detta kunna innebära en lättnad för skolan.

Utbildningsbehov

Överbefälhavaren framhåller att det åriiga behovet av stabsunderofficerare enligt hans beräkningar är ca 270, varav arméns behov är 230, marinens 20 och flygvapnets 18. Det åriiga behovet av transportledningstroppchefer beräknar överbefälhavaren tUl ca 50.

Värnpliktsverket anför att enligt de uppgifter som försvarsgrenssche-ferna har lämnat för planläggning av utbildningsbehovet för de närmaste åren måste omkring 260 elever utbUdas årligen.

Utbildningens omfattning

Överbefälhavaren biträder i huvudsak utredningens förslag tUl reducering av grundutbildningen främst med hänsyn till de möjligheter detta erbjuder att förbättra utbildningsförhållandena vid StabSbS. Han anser dock att viss ökning av utbildningstiden jämfört med utredningens förslag är motiverad och anför att slutlig ställning till utbildningstiden blir beroende av kommande beslut om modifiering av grundutbildningen i sin helhet.

Chefen för armén är beredd att genomföra försök i enlighet med vad utredningen har föreslagit under förutsättning att utbildningstiden blir tolv månader och att försöksverksamheten samordnas tidsmässigt med det av honom föreslagna försöket med ett modifierat utbildningssystem. Arméchefen vill emellertid avvakta försöksresultaten innan han tar sluthg ställning till utredningens förslag.

Chefen för marinen biträder utredningens förslag om utbildningens skedesindelning men anser att den föreslagna tiden för grundutbUdning är för kort.

Prop. 1972:75 166

Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller att utbUdningen av värnpliktigt befäl i stabstjänst bör anpassas tUl de resultat som prövningen av arméchefens förslag om modifierat värnphktssystem och 1966 års värnphktskommittés förslag om de underofficersuttagna värnpliktigas utbildningstid kan komma att leda fram till.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund är positivt inställt till utredningens förslag men hävdar bestämt att betänkandet inte bör föranleda några beslut förrän utredningens slutbetänkande föreligger,

1966 års värnpliktskommitté anför att utbUdningstiden uteslutande bör vara avhängig av det utbUdningsbehov som föreligger för att vederbörande värnpliktig skall kunna bestrida avsedd befattning i krigsorganisationen. Enligt kommitténs mening bör den av utredningen föreslagna förkortade utbildningstiden i princip kunna godtas som grund för en försöksverksamhet för sådana värnpliktiga vilkas uppgifter är att hänföra till menig-eller underbefälsnivå.

Utbildningens inpassning och organisation

Överbefälhavaren biträder i huvudsak utredningens förslag till organisation och lokalisering av utbUdningen men påpekar att genomförande av den aUmänmUitära utbUdningen kommer att ytterligare belasta vissa lokala utbUdningsmyndigheter. Det bör vidare enligt överbefälhavaren vara lämpligt att knyta utbUdningsgrupp A 2 till fototolkutbildningen vid Södermanlands flygflottilj (F 11). Chefen för flygvapnet anser också att det är fördelaktigare om utbildningen av grupp A 2 anknyts till ifrågavarande utbildning vid Fil. Föreslagen inpassning av utbildningen är enligt överbefälhavaren lämplig i fråga om samordningen i stort med nuvarande utbildningssystem för huvuddelen av de värnpliktiga. Däremot biträder han inte att utbildningsgrupp B hänförs till omgång 2 eftersom detta medför att värnpliktiga i transportledningstjänst inte kan ges avsedd utbildning under en stor del av miljöutbUdningsskedet.

Chefen för marinen anför att den föreslagna allmänmilitära utbildningen vid kustartilleriet inte kan bedrivas i direkt anslutning till underbefälsutbildningen, eftersom skUlnaderna i utbildningsgång är för stora. Tjänstgöring vid krigsförband under övning kan inte heUer genomföras under miljöutbildningsskedet. Inryckningstidpunkten för de värnpliktiga som kaUas in under hösten bör vidare vara så anpassad att inryckning sker efter avslutade krigsförbandsövningar under höstomgång.

Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller att möjligheterna att tiUgodose de skilda kraven på miljöutbildning i stor utsträckning blir beroende av miljöutbildningsskedets längd och tidsmässiga inplacering. Enligt institutets uppfattning förekommer dessa övningstUlfällen endast i begränsad omfattning och med en sådan tidsmässig spridning att det kan bli förenat med betydande svårigheter att föra samman lämpliga övningstUlfäUen tUl ett sammanhängande miljöutbildningsskede. Enligt institutets uppfattning bör alternativa former för miljöutbildningens bedrivande studeras i samband med försöksverksamheten.

Prop. 1972:75 167

Institutet anför vidare att utredningen har påpekat att miljöutbildningen vid vissa även i fred organiserade staber inte får uppfattas så att dessa därigenom tillförs förstärkning av den för fredsmässiga arbetsuppgifter avsedda personalen. Enligt institutets uppfattning kan fredsmässig tjänst vid ohka staber svårligen undvikas, om lämpliga övningstiUfällen vid krigsorganiserade staber inte kan erhållas i erforderlig omfattning. Härvid anser institutet att kravet på "tjänstgöring i verklighetstrogen och fältmässig mUjö" inte kan uppfyllas.

Institutet anser också att resultatet av försöksverksamheten bör få utvisa vilka förändringar i den nuvarande utbildningsorganisationen som kan vara påkallade. Institutet förordar att försöksverksamheten genomförs med hittillsvarande lärartilldelning och med behällande av systemet med kommendering av lärare.

Universitetskanslersämbetet anser att utbildningsomgång 2 med inryckning under hösten har en mindre lämphg tidsmässig anpassning för värnpliktiga som bedriver eftergymnasiala studier. Enligt kanslersämbetet bör samtliga manliga gymnasiestuderande fä fullgöra sin militära grundutbildning omedelbart efter avslutade gymnasiala studier.

Uppdelningen av utbUdningen är enligt värnpliktskommittén tveksam, om modern pedagogik skall tillämpas. Kommittén finner det därför lämpligt att frågan om den mest ändamålsenliga integrationen av olika utbildningsmoment prövas på nytt vid ärendets fortsatta behandling.

Innan försöksverksamheten sätts igång måste enligt Statstjänstemännens riksförbund erforderliga utbildningsmässiga förutsättningar skapas. Dessa bör bli oberoende av en eventuell omlokalisering av StabSbS.

Tjänstemännens centralorganisation anser det väsentligt att särskilda hänsyn tas tUl studiesociala skäl vid förläggningen av den allmänmilitära UtbUdningen och miljöutbUdningen, eftersom ett stort antal av de värnpliktiga som är uttagna till stabsunderofficerare bedriver eller avser att bedriva eftergymnasiala studier.

De sakkunniga för översyn av samordningen mellan eftergymnasiala studier och värnpliktsutbildning konstaterar med tillfredsställelse att utredningens förslag medför fördelar i fråga om samordning mellan civil och mUitär utbildning. De sakkunniga anser dock att sådana justeringar bör göras att utryckning för underofficerare inom omgång 2 sker senast vid augusti månads utgång, I annat fall kommer deras utbUdning att beröra tre civUa studieterminer. De sakkunniga anför vidare att man vid fördelning tUl utbildningsomgång bör ta hänsyn till de värnpliktigas på studieskäl grundade önskemål om militärt utbildningsalternativ.

Tjänsteställning

Överbefälhavaren godtar inte de skäl utredningen har anfört för att behålla underofficers tjänstegrad. De stabstjänstuttagna värnpliktiga bör, menar överbefälhavaren, med hänsyn till sambandet mellan övriga kategoriers utbUdningstid och tjänstestäUning hänföras tiU kategorien underbefäl. Liknande synpunkter framförs också av värnpliktsverket.

Prop. 1972:75 168

Försvarets rationaliseringsinstitut förordar att de elever vid StabSbS som hittUls har tagits ut tUl underofficersutbUdning under försöksperioden tas ut tUl underbefälsutbUdning och således tiUdelas underbefäls tjänsteställning.

1966 års värnphktskommitté anför att flertalet krigsuppgifter för här berörda värnpliktiga är sådana att de bör hänföras till lägre nivå än mUitär befattning i underofficersnivå. Kommittén anser därför att nuvarande uttagning bör ses över.

Utbildn ingspre m ier

Överbefälhavaren avstyrker utredningens förslag om att behålla oförändrad utbildningspremie, eftersom detta anses strida mot principerna för nuvarande premiesystem.

Beslut om att behälla nuvarande underofficerspremie bör enligt chefen för marinen inte fattas förrän ett på sakliga skäl grundat system har presenterats för jämförelse mellan olika utbildningsformer. UtbUdnings-premiens storlek bör därför ytterligare utredas.

Chefen för flygvapnet framhåller att utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. bör utforma nya bestämmelser som reglerar bl. a. utbUdningspremier i relation tUl prestation och utbildningstid.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser att förändringar av nu gällande premiesystem är befogade endast som led i en generell översyn av det nuvarande systemet. Institutet hänvisar därför tUl den pågående utredningen om förmånssystemet. Liknande synpunkter framförs av/örjvarefj civilförvaltning som tillägger att någon minskning av utgående belopp inte bör ske för de värnpliktiga som redan har tagits ut tUl ifrågavarande utbildning,

1966 års värnpliktskommitté finner det föreslagna prestationsbegreppet främmande för nuvarande principer beträffande premieförmåner inom VärnpliktsutbUdningen och ser det som mindre lämpligt om begreppet skulle införas.

Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. anför att i den händelse frågan om utbUdningspremier åt stabstjänstuttagna värnpliktiga måste lösas separat i avvaktan på en eventueU översyn av utbildningspremierna inom hela försvaret, vill utredningen som ett provisorium föreslå att ifrågavarande värnpliktiga får utbildningspremie i enlighet med nu gällande bestämmelser. Detta kommer att innebära att de underbefälsuttagna vämphktiga får 325 kr. och de underofficersuttagna värnpliktiga 432 kr.

Ekonomiska konsekvenser

Överbefälhavaren anser att den dagskostnad som utredningen har räknat med är för hög. Huvuddelen av de kostnadskrävande avsnitten i UtbUdningen bedöms av överbefälhavaren kunna behållas inom ramen för

Prop. 1972:75 169

den kortare utbUdningstiden. Större delen av nuvarande resurser för övningar m. m. kommer således att tas i anspråk även enligt utredningens förslag. De tjänstgöringsdagar som faller bort bedöms vara avsevärt billigare än det genomsnitt som utredningen har grundat sina beräkningar på. I fråga om investeringar i utbildningsanordningar m. m. vid StabSbS anser överbefälhavaren att behoven härvidlag måste vägas mot likartade behov inom andra delar av utbildningsverksamheten.

Värnpliktsverket anför att utredningen inte har beräknat kostnader för analys- och systemarbete vid utarbetande av kravsättning för de ändrade befattningarna eller för ändringar i kataloger och listor m. m. Enligt verket kan dessa kostnader överslagsmässigt beräknas till ca 30 000 kr.

Enligt försvarets rationaliseringsinstitut är det inte möjligt att med utgångspunkt i utredningens betänkande bedöma huruvida föreslagen personalbesparing utgör en faktisk besparing eller en konsekvens av föreslagen omfördelning av utbildningsverksamheten. Frågan bör enligt institutet närmare studeras i samband med eventuell försöksverksamhet.

Överbefälhavarens förslag till modifierad grundutbildnmg

Riktlinjer och förutsättningar

Som tidigare har nämnts uppdrog Kungl, Maj:t i oktober 1971 åt överbefälhavaren att lämna förslag om förändringar av grandutbildningen för värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar. För uppdraget har följande huvudsakliga riktlinjer m. m. gällt.

Allmän värnphkt och oförändrad värnphktstid (18—47 år) skall förutsättas. Kraven på långsiktsberedskap skall så långt möjligt vara oförändrade. Enskilda och förband skall vara krigsanvändbara för förbandens huvuduppgift direkt efter mobUisering utan kompletterande utbildning. Nuvarande mobihseringsberedskap skall kunna upprätthällas.

UtbUdningskontingentens storlek och sammansättning skaU anpassas efter nuvarande eller planerad krigsorganisation och med iakttagande av behovet av värnpliktiga för incidentberedskapens upprätthållande.

RepetitionsutbUdning skaU genomföras enligt principerna för nuvarande värnpliktssystem. Möjligheterna skall undersökas att begränsa kostnaderna genom att se över vUka förband som inte skall genomföra resp. kan undantas frän repetitionsutbUdning.

Nuvarande differentiering i värnpliktskategorier skaU behällas eUer utvecklas. FörbandsutbUdning samt utbUdningen av värnpliktigt befäl skaU prioriteras, bl. a. genom att nuvarande former för grundläggande krigsförbandsutbUdning (GKU) behålls. Samtliga värnpliktiga skall ges allmänmUitär utbUdning enligt nuvarande principer. Denna utbUdning behöver inte genomföras i en följd utan får inpassas i övrig utbildning. Den aUmänmUitära utbUdningens omfattning och innehåll får omprövas.

Studiesociala samt arbetsmarknadsbetingade krav och önskemål skall

Prop. 1972:75 170

så långt möjligt beaktas. GrundutbUdningen får beröra högst två studieterminer. UtbUdningen bör om möjligt påbörjas efter ingången av juni månad resp. avslutas före ingången av september månad efterföljande år.

De underofficersuttagna värnpliktiga skaU ges en sammanhängande UtbUdning. Konsekvenserna för den efterföljande utbUdningen av värnpliktiga officerare och reservofficerare beaktas (rekryteringsmöjligheter och anpassning tUl det aUmänna utbUdningsväsendet).

Överbefälhavaren skall redovisa i vad mån den nyligen beslutade utbildningen av nuvarande specialtjänstuttagna samt utbildningen av stabs- och handräckningstjänstuttagna värnpliktiga påverkas.

En utgångspunkt i planeringen skall vara att utryckningen år 1973 för huvuddelen av arméns utbildningskontingent skall ske i slutet av mars.

Veckoövningstid enligt nuvarande normer skaU tUlämpas.

Antalet tjänstgöringsdagar för grundutbUdningen skall totalt för krigsmakten årligen minskas med ca 1,5 milj.

Förslaget

Grunder m. m.

1 enlighet med det nyss redovisade uppdraget har överbefälhavaren i januari 1972 avlämnat förslag till förändringar av grundutbildningen vid samtliga försvarsgrenar. Överbefälhavarens överväganden och förslag bygger på underlag och förslag från försvarsgrenscheferna, bl. a. chefens för armén tidigare redovisade förslag, och förslag av 1966 års värnpliktskommitté.

I särskUd skrivelse har överbefälhavaren redovisat detta förslags konsekvenser i fråga om insatsberedskap och även föreslagit vissa åtgärder i syfte att begränsa dessa.

Överbefälhavarens förslag avser försök under åren 1972-1974.

Inledningsvis anför överbefälhavaren att den minskning av tiden för och innehållet i grundutbUdningen som föreslås främst orsakas av de ekonomiska föratsättningar som bedöms komma att gälla för krigsmakten under 1970-talet men även beror på befälsläget.

Överbefälhavaren framhåller att hela fredsorganisationen fortlöpande kommer att ses över med företräde för de områden där personal tidigast kan föras över från stabs- och förvaltningsområden tUl utbildningssektorn. Trots åtgärder av detta slag kommer utbildningseffekten enhgt överbefälhavaren att påverkas relativt långsamt. Av detta skäl men även på grund av erfarenheterna från hittillsvarande utbUdningsverksamhet krävs effekthöjande åtgärder i fråga om betingelserna i övrigt. Viss del av de medel som frigörs vid förkortning av grundutbildningen behövs för sådana åtgärder. Överbefälhavaren anser att dessa åtgärder är nödvändiga för att i viss mån motverka den nedgång i utbUdningseffekt som hans

Prop. 1972:75 171

förslag om minskning av utbildningstiden innebär. Därutöver krävs investeringar inom stabs- och förvaltningstjänsten för att göra det möjhgt att från denna föra över personal tiU utbUdningsverksamheten.

Vid förkortning av grundutbildningen är det enligt överbefälhavaren särskilt angeläget att repetitionsutbUdningen genomförs i avsedd omfattning. Överbefälhavaren utgår från att medel som frigörs genom förkortning av grandutbUdningen vid marinen och flygvapnet främst utnyttjas för att minska rådande eftersläpning avseende repetitionsutbUdningen,

Den försöksvisa förkortning av grundutbUdningen som föreslås bli prövad under utbildningsåren 1972—1974 uppges främst vid armén och kustartilleriet innebära en minskning av användbarheten hos såväl enskUda soldater som krigsförband,

UtbUdningsmålen måste sänkas och utbildningen måste mer än hittills inriktas på huvudtjänst och huvuduppgifter. Kompletterande utbildning krävs vid en skärpning av det säkerhetspolitiska läget eller vid mobUisering för att höja krigsförbandens användbarhet. Den nuvarande långsikts-beredskapen vid armén och kustartilleriet går ned i betydande grad. Även insatsberedskapen går ned.

Vid flottan och flygvapnet kommer enligt överbefälhavaren nedgången i den långsiktiga beredskapen att bli mindre. Främst kommer användbarheten i markstrid att minska. Även insats- och mobiliseringsberedskapen kommer att gå ned under vissa perioder.

Överbefälhavaren understryker sammanfattningsvis att den försöksvisa förkortningen av grundutbUdningen medför ett ökat risktagande både i fråga om den långsiktiga beredskapen och insatsberedskapen.

Armén

Överbefälhavaren föreslår att det av chefen för armén framlagda förslaget om modifierat värnphktsutbUdningssystem får tUlämpas försöksvis. Likaså anser överbefälhavaren att försök i fråga om utbildningen av underofficerare och den frivilliga utbildningen till värnpliktig officer och reservofficer bör genomföras på det sätt som chefen för armén har föreslagit i yttrande över värnpliktskommitténs förslag om utbildning av värnpliktiga underofficerare vid armén. Härigenom kan, framhåUer överbefälhavaren, erforderligt underlag tas fram för slutligt stäUningstagande tUl UtbUdningen av dessa för arméns krigsduglighet så betydelsefulla befälskategorier.

Överbefälhavaren anser att de underofficersuttagna värnpliktiga, som har fullgjort första delen av grundutbildningen enligt nuvarande ordning med delad underofficersutbildning, i enlighet med arméchefens förslag bör börja den återstående delen av utbildningen i början av augusti för att kunna anpassas tUl den nya utbUdningsgängen, För utbildningsåret 1972/73 anser dock överbefälhavaren att ifrågavarande värnplUctiga med hänsyn tUl tidsförhållandena bör rycka in tUl den återstående delen av utbildningen i början av september.

1 fråga om förbandsutbildningen anser överbefälhavaren att en strävan

Prop. 1972:75 172

under försöksperioden bör vara att öka denna utöver den av arméchefen föreslagna tiden om 8 veckor. Överbefälhavaren anser vidare att de av chefen för armén föreslagna försöksvisa alternativa inpassningarna av grandutbildningen i huvudsak bör läggas tUl grund för försöken. Genom den ökade samordningen av grand- och repetitionsutbildningen uppnås ett effektivare utnyttjande av disponibla resurser. Härigenom undviks det effektbortfall i utbildningen som föreligger i nuvarande system under de mest omfattande krigsförbandsövningsperiodema.

I inpassningsalternativet majutryckning bedöms svårigheter föreligga att genomföra en effektiv förbandsutbUdning under GKU-skedet på grund av de begränsnmgar som måste iakttas för att undvika omfattande markskador. Dessa problem anses böra särskUt uppmärksammas under försöken.

Förkortningen av grundutbildningen medför enligt överbefälhavaren att insatsberedskapen går ned. Konsekvenserna härav bedöms dock inte vara av sådan omfattning att de under försöken bör påverka den föreslagna inpassningen i stort i det modifierade systemet.

Marinen

Överbefälhavaren föreslår på grundval av förslag från chefen för marinen att grundutbildningen för värnpliktiga vid flottan under utbildningsåren 1972—1974 försöksvis genomförs med det dagantal som framgår av följande tablå.

Värnpliktskategori Antal dagar

För officersutbildning uttagna 526
För underofficersutbildning uttagna

a) som avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen 350

b) andra 436 För underbefälsutbildning uttagna 350 Värnpliktiga E 436 Värnpliktiga F 350 Värnpliktiga G 306

Förslaget innebär bl. a. att den allmänmilitära utbUdningen minskas med ca 2 veckor. Överbefälhavaren framhåUer att innehållet i denna förkortade utbildning i allt väsentligt bör överensstämma med vad som gäller inom krigsmakten i övrigt.

En försöksvis förkortning av utbildningen bör enligt överbefälhavaren påbörjas år 1972 med bemanningsgrupperna A och D med inryckning i juni 1972,

För grundutbildning av värnpliktiga vid kustartilleriet under utbUd-ningsåren 1972-1974 föreslår överbefälhavaren på grundval av förslag från chefen för marinen det antal dagar som framgår av följande tablå.

Prop. 1972:75 173

Värnpliktskategori Antal dagar

För officersutbildning uttagna 507

För underofficersutbildning uttagna 403

För underbefälsutbildning uttagna 304

Värnpliktiga F 234

Värnpliktiga G 234

Den föreslagna förkortningen medför enligt överbefälhavaren att UtbUdningen måste koncentreras på huvuduppgifterna. Mångsidigheten hos den enskilde värnpliktige kommer att begränsas och krigsförbands-kvaliteten sänkas.

1 det modifierade systemet erhålls enligt överbefälhavaren en minskad arbetsbelastning för det aktiva befälet och en förbättrad studieanpassning för de värnpliktiga.

Flygvapnet

Överbefälhavaren föreslår på grundval av förslag frän chefen för

flygvapnet att utbUdningstiden för värnpliktiga vid flygvapnet under

utbUdningsären 1972-1974 skaU omfatta det antal dagar som framgår av
följande tablå.

Värnpliktskategori Antal dagar

För officersutbildning uttagna 455

För underofficersutbildning uttagna 365
För underbefälsutbildning uttagna

a) kommissarier 269

b) andra 332 Värnpliktiga E 332 Värnpliktiga F 234 Värnpliktiga G 234

För några befattningar inom kategori E och kategorin underbefälsuttagna värnpliktiga anser överbefälhavaren att utbildningstiden bör ökas med ca 2 veckor i förhåUande tUl dagantalet i tablån.

Försöksverksamheten bör påböijas under år 1972 med utbildningsomgång 3 med inryckning i juni och juli.

Överbefälhavaren anför vidare att den föreslagna utbUdningstiden innebär att utbildningskraven sänks främst i fråga om den allmänmilitära utbildningen. Härutöver kommer emellertid också den nuvarande insats-och mobiliseringsberedskapen att gå ned. Nedgången innebär enligt överbefälhavaren att tillgången på värnpliktig baspersonal minskar från nuvarande 75 % till 50 % under fyra kortare perioder, under vilka möjligheterna begränsas att inpassa personalkrävande övningar, t, ex, större skjutningar. Däremot förbättras möjlighetema att bedriva repetitionsutbildning under två av dessa perioder (vår och höst), bl, a, genom att trupputbildare kan frigöras härför.

Prop. 1972:75 174

Handräckn ingstjänstu t tagna värnphktiga

Med hänsyn till väntade förslag från utredningen om handräcknings-värnpliktiga anser överbefälhavaren att det inte är lämpligt att ändra nuvarande bestämmelser för de handräckningsvärnpliktigas grundutbUdning under budgetåret 1972/73. Vid inkaUelse av denna kategori under år 1972 bör dock anges att utryckningstidpunkten kan komma att tidigareläggas, om det visar sig lämphgt och möjligt att vidta en sådan åtgärd inom någon försvarsgren. Behov av handräckningsvärnpliktiga föreligger dock under hela året, Avkortning av grundutbildningen kan således enligt överbefälhavaren inte ske utan att två eller flera omgångar disponeras. Någon provisorisk omgångsindelning bör dock inte göras nu. Det bedöms i stället vara lämphgare att awakta utredningens förslag och vidta förändringar för denna kategori i ett steg fr. o. m. budgetåret 1973/74.

Stabstjänstu ttagna värnplik tiga

Överbefälhavaren föreslår att värnpliktiga som har tagits ut till UtbUdning för stabsunderofficer (motsvarande) får en grundutbUdning om 12 månader och att de som tidigare har fullgjort allmänmUitär UtbUdning fullgör återstoden av utbUdningen med inryckning vid befattningsutbildningens början.

Specialtjänstuttagna värnphktiga

De tider för grundutbUdning som under år 1971 har beslutats för här ifrågavarande värnpliktiga har enhgt överbefälhavaren beräknats och anpassats med hänsyn till nu gäUande värnpliktsutbildningsplan. I ett modifierat system måste i motsvarande utsträckning en anpassning göras i enlighet med de förändrade förutsättningarna.

Med hänsyn till att praktisk erfarenhet av den nyligen beslutade reformen f. n. saknas skulle det enligt överbefälhavaren vara önskvärt att genomföra denna innan nya förändringar vidtas. Detta bör också så långt möjligt eftersträvas. Att behålla utbUdningstiden för dessa kategorier i ett avkortat utbUdningssystem skulle dock enligt överbefälhavaren i många fall leda till utbildningsorganisatoriska problem av sådan art och storieksordning att de inte undantagslöst bör accepteras under försöksperioden 1972-1974. Vissa ändringar anses därför ofrånkomliga.

Överbefälhavaren framhåller härvid att för specialtjänstuttagna värnpliktiga som skall utbildas för militära befattningar i krigsorganisationen bör samma utbUdningstid eftersträvas som föreslås för huvuddelen värnpliktiga inom motsvarande värnpliktskategorier. För värnpliktiga som är avsedda för civilmUitära befattningar föreligger inte detta krav, eftersom tiden för grundutbildning i dessa fall har bestämts främst med hänsyn till vederbörandes civila studiekompetens.

Kravet på lika utbildningstid inom samma värnpliktskategori och på behov av utbUdningstid kommer dock i vissa fall inte att kunna tillgodoses samtidigt. Frågan om kategoritillhörigheten eller utbildnings-

Prop. 1972:75 175

kraven därvid skall ändras eller om olika utbUdningstid skall accepteras bör enligt överbefälhavaren avgöras i varje särskilt fall. PrincipieUt anser överbefälhavaren att olika utbildningstider inom samma värnpliktskategori kan accepteras, om därmed sammanhängande utbildningsorganisatoriska problem kan lösas genom särskUda åtgärder.

Överbefälhavaren anför vidare att förberedelserna för utbildningsåret 1972/73 för armén har framskridit så långt att större ändringar av inryckningstiderna inte bör göras. Däremot finns vissa möjligheter att ändra utryckningstiderna.

Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår överbefälhavaren följande för UtbUdningsären 1972-1974. Inom kategorien hälso-och sjukvårdspersonal bör den grundläggande befälsskolan för utbildningslinjerna apotekare, läkare, läkarassistent och veterinär inom marinen av inpass-ningsskäl avkortas från 90 till 65 dagar och den outnyttjade tiden omfördelas till en senare tjänstgöringsperiod. Beträffande underrättelsepersonalen bör ett modifierat system medföra att grundutbildningen av vissa kategorier justeras.

GrundutbUdningen av skyddsunderofficerare och ISB-troppchefer ur armén och marinen föreslås omfatta 365 dagar vid armén och 403 dagar vid marinen. För signalskyddspersonalen bör grundutbUdningen omfatta 305 dagar. Tiden för grundutbildning av kategorien signalmekaniker inom armén bör avkortas i likhet med vad som föreslås för huvuddelen värnpliktiga i motsvarande kategorier, GrundutbUdningen av stabsunderofficerare i teknisk underrättelsetjänst bör avkortas i likhet med vad som föreslås för stabstjänstuttagna värnpliktiga, 1 fråga om flottans tekniska personal bör grundutbUdningen omfatta 436 dagar. Grundutbildningen för kustartilleriets signalmekaniker bör omfatta 304 dagar.

Ekonomiska konsekvenser

För utbildningsåret 1972/73 beräknas antalet tjänstgöringsdagar vid armén minska med ca 1,1 milj. Fr. o. m. utbildningsåret 1973/74 beräknas den årliga minskningen uppgå tUl ca 1,6 milj. tjänstgöringsdagar. Kostnadsminskningen beräknas för budgetåret 1972/73 uppgå till ca 23 milj. kr. och fr. o. m. budgetåret 1973/74 till ca 35,5 milj. kr. årligen.

Beräkningarna innefattar enhgt överbefälhavaren inte utbildning av underofficersuttagna värnpliktiga som har fullgjort bara den första delen av den enligt nuvarande ordning delade underofficersutbildningen. Kostnaderna för att under perioden 1972-1977 utbUda dessa kvarstående underofficersuttagna värnphktiga har enligt överbefälhavaren beräknats till ca 28 mUj. kr.

Överbefälhavaren biträder arméchefens förslag om att ca 40 milj. kr. bör fä tas i anspråk under åren 1972-1977 för effekthöjande åtgärder inom UtbUdningsverksamheten.

För marinen beräknas den årliga minskningen av antalet tjänstgöringsdagar fr. o. m. budgetåret 1972/73 uppgå tiU ca 130 000. Den årliga kostnadsminskningen fr. o. m. budgetåret 1972/73 beräknas tUl ca 3,1 milj. kr.

Prop. 1972:75 176

Överbefälhavaren biträder förslag av chefen för marinen om att frigjorda medel i första hand skall få utnyttjas för att minska eftersläpningar beträffande repetitionsutbildningen och i andra hand för att förbättra utbildningsbetingelserna.

För flygvapnet beräknas den årliga minskningen av antalet tjänstgöringsdagar fr. o. m, budgetåret 1972/73 uppgå till ca 130 000. Den årliga kostnadsminskningen beräknas uppgå till ca 2,8 milj. kr.

Överbefälhavaren föreslår att frigjorda medel vid flygvapnet tas i anspråk för vissa viktigare effektivitetshöjande åtgärder inom grundutbildningen och därefter utnyttjas främst för att minska eftersläpningen i repetitionsutbildningen.

Departementschefen

Nuvarande utbildningstid m. m. för värnpliktiga

Nuvarande system för utbildning av värnpliktiga omfattar grandutbildning och repetitionsutbUdning. För värnphktiga i allmänhet består grandutbildningen av tre huvudkomponenter, nämligen aUmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning. Den aUmänmUitära utbildningen har samma innehåll för alla krigsmaktens värnpliktiga och omfattar ca tre månader fördelade över större delen av utbildningstiden. Denna utbildning avser bl. a. att ge den värnpliktige förmåga att dels ta hand om sig själv och hjälpa andra under svåra yttre förhåUanden, dels försvara sig själv och den enhet inom vilken han verkar. BefattningsutbUdningen varierar tidsmässigt med hänsyn tiU utbUdningsbehovet för varie typ av krigsbefattning. För befälsuttagna innehåller befattningsutbildningen också den befälsutbildning som är en förutsättning för att dessa värnpliktiga skall kunna få övning i befälsföring under den tillämpade förbandsutbildningen. Grundutbildningen avslutas med grundläggande krigsförbandsutbildning — GKU-skedet - som innebär övningar i krigsorganiserade förband.

På grundval av behovet av utbUdningstid som växlar för olika befattningar såväl inom som meUan försvarsgrenarna delas de värnpliktiga in i olika kategorier. Meniga värnpliktiga hänförs tUl någon av kategorierna E, F och G, av vilka G har den kortaste tiden för grundutbildning.

För huvuddelen av de underofficersuttagna värnpliktiga vid armén är grandutbildningen delad. In- och utryckningstider för utbildningen har så långt möjhgt anpassats till utbildningsväsendets läsårsslut och terminsstart. Den första delen av utbildningen äger sålunda rum under juni-augusti. Återstående tolv månader av utbildningen fullgörs sammanhängande med inryckning den 1 juni och utryckning den 31 maj följande år.

Utbildningen till värnpliktig officer är frivillig och omfattar ytterligare tre månader som normalt fullgörs sommaren efter avslutad underofficers-utbildning. Också utbildningen tiU reservofficer är frivilhg och sker under

Prop. 1972:75 177

två somrar, den första resp. den tredje sommaren efter utbUdningen tiU värnpliktig officer.

GrundutbUdningen som enhgt värnpliktslagen (1941:967, omtryckt 1969:378) skall uppgå tiU minst 235 dagar omfattar för värnpliktiga som tagits ut tiU meniga eller underbefäl högst 345 dagar vid armén och kustartUleriet och högst 364 dagar vid flottan och flygvapnet. Vid flottan och flygvapnet får dock grundutbUdning för meniga och underbefäl i särskilt kvalificerade befattningar utsträckas tUl 450 dagar. För underofficerare omfattar grandutbildningen högst 450 dagar och för officerare högst 540 dagar.

Med stöd av värnpliktslagen har Kungl. Maj:t i brev den 16 juni 1966 med provisoriska bestämmelser om värnpliktsutbildningen fastställt längden för gmndutbUdningen för flertalet värnpliktiga.

Värnpliktiga som är uttagna för utbildning i specialtjänst genomgår f. n. utbUdning enhgt andra grunder än övriga värnpliktiga. Fr. o. m. den 1 juni 1972 skall emellertid en ny ordning successivt tiUämpas för dessa värnpliktiga (prop. 1971:88, FöU 1971:14, rskr 1971:144). Den nya ordningen innebär att utbUdningen av de värnpliktiga som framdeles avses för nuvarande specialtjänstbefattningar genomförs i form av grandutbildning och repetitionsutbildning i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga. GrundutbUdningen skaU omfatta allmänmihtär utbUdning, befattningsutbildning och mUitär mUjöutbildning under fältmässiga förhåUanden. Grandutbildningens längd för sådana värnpliktiga som tas ut för UtbUdning tiU befattning för civilmilitär personal har särskilt reglerats av Kungl. Maj:t. UtbUdningstidens omfattning för övriga bestäms enhgt för värnpliktiga i allmänhet gällande grander.

Överbefälhavarens m. fl. förslag

I överbefälhavarens förslag till programplaner för det militära försvaret för perioden 1972/73-1976/77 har frågan om vissa modifieringar av tiden för grandutbildning för värnpliktiga tagits upp. Vidare har chefen för armén i särskild skrivelse den 30 augusti 1971 föreslagit en nedskärning av grandutbildningstidens längd för armléns värnphktiga. Över dessa förslag har 1966 års värnpliktskommitté yttrat sig.

I förslaget tUl programplaner för perioden 1972/73-1976/77 utgår överbefälhavaren från att värnpliktskostnadema måste reduceras vid de ekonomiska nivåer som Kungl. Maj:t har föreskrivit för planeringen. Överbefälhavaren anser att utbUdningstiden för värnpliktiga bör förkortas och ytterhgare differentieras men att förkortningen bör begränsas tUl grandutbildningen. Överbefälhavaren räknar härvid bl. a. med att lägsta gräns för grundutbUdningens längd bör vara 7 1/2 månader.

Den av chefen för armén föreslagna nedskärningen av tiden för grundutbUdningen för värnpliktiga vid armén innebär i huvudsak följande. Utbildningstiden för underofficersuttagna värnpliktiga minskas från 15 till 12 månader och för underbefälsuttagna samt värnpliktiga tiUhörande kategori E från II till 10 månader. Underofficersutbild-

12 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 75

Prop. 1972:75 178

ningen genomförs i en följd med kadettskola för de officersuttagna omedelbart efter avslutad underofficersutbildning. UtbUdningstiden för värnpliktiga som tiUhör kategorierna F och G minskas från 10 resp. 8 1/2 månader tUl 7 1/2 månader. Dessa kategorier får således lUca lång UtbUdningstid. Omkring 2 400 värnpliktiga inom kategoriema F och G som är avsedda för befattningar med särskUt behov av befattningsutbildning, förs försöksvis över tiU kategori E. Förslagen bör genomföras fr. o. m. utbildningsåret 1973/74. Vissa förkortningar bör dock genomföras redan fr. o. m. utbUdningsåret 1972/73.

I en senare skrivelse föreslår arméchefen att grand utbild ningen inpassas under året i tre omgångar med ohka utryckningstider. För huvuddelen av de värnphktiga tillhörande förband inom Övre och Nedre Norrlands militärområden samt Bergslagens militärområde sker inryckning i mitten av augusti och utryckning i mars. Huvuddelen av de värnpliktiga som tillhör förband inom de Östra, Västra och Södra militärområdena rycker in i mitten av oktober och rycker ut i maj. För värnpliktiga med höstutryckning sker utryckningen i augusti.

I yttrande över överbefälhavarens förslag till programplaner anför 1966 års värnplUctskommitté att den delar överbefälhavarens uppfattning att en förkortning av grundutbUdningen med behållande av gällande målsättning är en bättre väg att nedbringa värnpliktskostnaderna än andra åtgärder, exempelvis ingrepp i repetitionsutbildningen. Beträffande chefens för armén förslag om ett modifierat värnpliktsutbildningssystem anser kommittén att det minimum av en lUcformig militär utbUdning som värnphktsutredningen på sin tid fann erforderhgt, i princip inte bör underskridas. Kommittén anser vidare att denna utbildning i sak kan och måste rymmas inom ramen för de totala tider för grundutbildningen som chefen för armén har angett. Kommittén konstaterar att mångsidigheten inom befattningsutbildningen begränsas. Tiden för grandläggande krigsförbandsutbUdning bör vidare om möjligt ökas. Sammanslagningen av kategorierna F och G kommer enligt kommittén att leda tiU en mindre önskvärd förskjutning av utbUdningens inriktning. Kommittén ifrågasätter vidare om alternativet majutryckning innebär godtagbara utbildningsbetingelser för GKU-skedet och för utbildningen i övrigt. Föreslagen inpassning under året kommer också enligt kommittén att påverka kostnaderna.

Kommittén lämnar ett ramexempel för förkortning av grundutbildningen som bl. a. innebär att nuvarande differentiering av utbildningens längd behålls för meniga värnpliktiga vid armén och att tidpunkterna för in- och utryckning ändras i syfte att skapa bättre studieanpassning. Kommittén förutsätter att inom ramen för de föreslagna tiderna den för krigsmakten gemensamma allmänmilitära utbUdningen genomförs med i aUt väsentligt samma innehåll och inriktning som förutsätts i nuvarande värnpliktsutbUdningssystem. Kommittén utgår också från att utbUdningen på ett tidigt stadium skall äga rum inom en organisationsform som nära ansluter tiU krigsorganisationen.

Beträffande grundutbildningen vid kustartilleriet anser kommittén

Prop. 1972:75 179

bl. a. att den bör göras mer studieanpassad. Differentieringen meUan kategorierna F och G bör behållas som princip.

I fråga om de f. n. specialtjänstuttagna värnphktiga anser kommittén att ytterligare reduceringar av utbildningstiden bör anstå tUl dess praktisk erfarenhet har vunnits av den nyss beslutade förändringen av utbildningen. Kommittén utgår från att en minskning av antalet tjänstgöringsdagar kan göras också för de värnplUctiga som tagits ut tUl handräckningstjänst.

Beträffande de värnphktigas ekonomiska förmåner i samband med ändrade utbUdningstider anser kommittén att det bör ankomma på utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. att närmare pröva och bedöma de ändrade förutsättningarna.

I december 1971 har 1966 års värnpliktskommitté lagt fram förslag om förändring av grandutbildningen av värnpliktiga underofficerare vid armén m. m. Värnphktskommittén konstaterar härvid bl. a. att man vid en resursbegränsning bör eftersträva att minskningen av utbUdningstiden för värnpliktiga underofficerare sker med beaktande av att i varje särskilt fall erforderlig minimikompetens säkerställs för de svära och kvalificerade uppgifter som denna kategori värnpliktiga har. Härvid bör också varje möjlighet tiU ytterhgare studieanpassning tUlvaratas. Kommittén finner på grundval av genomförda studier att en sammanhängande utbildning är lämplig.

Kommittén framhåller att någon optimal effekt av en 15 månaders underofficersutbUdning inte torde kunna nås vid en begränsning av UtbUdningstiden för övriga kategorier värnpliktiga, eftersom främst möjligheterna tUl praktisk trapptiänst härigenom faller bort. En utbUdningstid om ca 13 1/2 månader för de underofficersuttagna värnpliktiga kan enhgt kommittén ge ett godtagbart utbildningsresultat. För att med hänsyn tUl de totala kostnaderna om möjligt ytterligare begränsa tidsuttagen föreslår kommittén en differentiering av underofficerskategorien. För sådana befattningar som är särskilt svåra (befattningsgrupp A) bör UtbUdningen enhgt kommittén inte minskas mer än till ca 13 1/2 månader, medan utbUdningstiden för övriga underofficersbefattningar (befattningsgrupp B) anses kunna sättas tiU ca 12 månader.

1 fråga om utbUdningens innehåll för befattningsgrapp A föreslår kommittén att främst taktikundervisningen föjbättras. Delar av innehållet i dagens kadettskolutbUdning föratsätts innefattas i denna lyftning. Den föreslagna utbUdningsgängen för de värnpliktiga underofficerarna gör det härvid möjligt att förlägga ett första skede (sex veckor) av kadettskolan i omedelbar anslutning tiU plutonchefsskolans avslutande. Detta anses bl. a. medföra att rekryteringen av värnpliktiga officerare främjas. Kadettskolans andra skede (sex veckor) bör fullgöras sommaren därefter. För önskvärd studieanpassning bör kadettskolans första skede avslutas omkring den 25 augusti och dess andra skede förläggas mellan den 5 juni och den 15 juli.

Genom begränsningen av underofficersutbildningen faUer 5 tiU 6 veckor praktisk trapptjänst bort för underofficersuttagna. Detta bortfaU bör enhgt kommittén kompenseras genom att motsvarande utbildning

Prop. 1972:75 180

passas in i kadettskolutbildningen.

I fråga om utbildningen tUl reservofficer, som f. n. omfattar 170 dagar uppdelade på två kurser, anser kommittén att den första kursen (ROK 1) bör avkortas från 90 tUl 45 dagar och förläggas så att den kan anslutas tUl kadettskolans avslutande skede. Med hänsyn tUl den föreslagna förbättringen av kadettskolans utbildningsinnehåll anser kommittén att nuvarande målsättning för ROK I kan behåUas. Den andra reservofficerskursen (ROK 2) bör ha samma omfattning som nu (80 dagar) och liksom hittUls fullgöras under andra sommaren efter ROK 1. Den totala tiden för reservofficerskurserna minskas alltså från 170 till 125 dagar. Kommittén bedömer att en avkortad ROK 1, som börjar direkt efter kadettskolan i mitten av juli, bör vara gynnsam för reservofficersrekryteringen. Antalet somrar som tas i anspråk för reservofficersutbildningen minskas också från fem tUl fyra.

Värnpliktskommittén förordar vidare att utbildningen tUl aktiv officer läggs om som en följd av de aktualiserade förändringarna.

Kommittén föreslår också att alla värnpliktiga, som har genomgått underofficersutbildning efter år 1955 och som bedöms ha förutsättningar att genomgå officersutbUdning, upplyses om de möjligheter att genomgå UtbUdning tUl värnpliktig officer, uppdelad på tvä kortare utbildningsskeden, som i fortsättningen kan erbjudas.

Det årliga antalet tjänstgöringsdagar för de underofficersuttagna beräknas av kommittén minska med 202 500 och kostnaderna som en följd härav med ca 12 mUj. kr.

I yttrande över värnpliktskommitténs förslag anför chefen för armén bl.a. att 13 1/2 månaders utbildning bedöms innebära en besvärande belastning på utbildningsorganisationen under sommarens första del. Till detta kommer svårigheterna att snabbt åstadkomma en uppdelning av de underofficersuttagna inom arméns samtliga truppslag i två grupper. Chefen för armén avstyrker därför att kommitténs förslag till utbildning av värnpliktig underofficer och officer läggs tiU grund för försök inom armén i dess helhet. Arméchefen framhåller emeUertid att utbildningen av det värnpliktiga befälet och underbefälet är den mest betydelsefulla frågan vid övergång tUl ett system med avkortad grundutbUdning. Därför är det angeläget att trots därmed förenade organisatoriska och andra nackdelar eftersträva en sådan breddning av försöksunderlaget att detta kan belysa skUlnadema meUan kommitténs och hans eget förslag. Begränsade försök enhgt kommitténs förslag bör därför göras vid delar av armén, där de angivna nackdelarna är minst, nämligen vid pansar-, ingenjör- och signaltrupperna. Erforderliga ändringar i befälskategorins utbildningsgång kan därefter enligt arméchefen göras på grundval av ett bättre beslutsunderlag än idag, bl. a. fältförsök.

Med anledning av överbefälhavarens förslag tiU programplaner, chefens för armén förslag om modifierat vämpliktsutbUdningssystem och 1966 års värnpliktskommittés yttrande över dessa förslag har Kungl. Maj:t dels uppdragit åt överbefälhavaren att lämna förslag rörande förändringar av grundutbUdnmgen för vämplUctiga vid samtliga försvarsgrenar dels

Prop. 1972:75 181

uppdragit åt överbefälhavaren och värnpliktsverket att vidta de förberedelser som behövs för att de ändringar i grundutbUdningen som överbefälhavaren föreslår så långt möjligt i sin helhet skall kunna tiUämpas med början år 1972, dels bemyndigat mig att göra erforderliga avsteg från de av Kungl. Maj:t i brev den 16 juni 1966 meddelade provisoriska bestämmelserna om värnpliktsutbildningen.

I enlighet med uppdraget har överbefälhavaren i januari 1972 lämnat förslag rörande förändringar av grundutbUdningen vid samthga försvarsgrenar. Förslaget grundar sig på Kungl. Maj:ts direktiv för uppdraget. Huvudpunkterna i direktiven kan sammanfattas på följande sätt.

Allmän värnplikt och oförändrad värnpliktstid (18-47 år) skall förutsättas. Kraven på långsiktsberedskap skall sä långt möjligt vara oförändrade. Enskilda och förband skall i krig vara användbara för sina huvuduppgifter direkt efter mobUisering och utan kompletterande UtbUdning. Nuvarande mobUiseringsberedskap skall kunna upprätthållas och incidentberedskapen skah så långt möjligt bibehållas i nuvarande omfattning. Kuppförsvarsberedskapen skall upprätthällas i huvudsak inom ramen för långsiktsberedskapen. RepetitionsutbUdning skall genomföras enligt principerna för VärnpliktsutbUdningen. Förbandsutbildning och utbildning av värnpliktigt befäl skall prioriteras. Samtliga värnpliktiga skall ges allmänmilitär utbildning enligt nuvarande principer. Studiesociala samt arbetsmarknadsbetingade krav och önskemål skaU så långt möjligt beaktas. De underofficersuttagna värnpliktiga skaU ges en sammanhängande utbildning och konsekvenserna härav för den efterföljande utbildningen av värnpliktiga officerare och reservofficerare beaktas. Antalet tjänstgöringsdagar för grundutbUdningen skaU totalt för krigsmakten årligen minskas med ca 1,5 milj.

Vid redovisnhigen av uppdraget understryker överbefälhavaren att den minskning av tiden för och innehållet i grundutbUdningen som föreslås främst orsakas av de ekonomiska förutsättningar som bedöms komma att gäUa för krigsmakten under 1970-talet men också är en följd av befälsläget. Fredsorganisationen kommer enligt överbefälhavaren fortlöpande att granskas med företräde för de områden där personal tidigast kan föras över från stabs- och förvaltningsområdena till utbildningssektorn. Dessa åtgärder anses dock påverka utbUdningseffekten relativt långsamt. Av bl. a. detta skäl krävs effekthöjande åtgärder i fråga om betingelserna i övrigt. Viss del av de medel som frigörs vid förkortning av grandutbildningen bör därför avses för sådana åtgärder. Medel som frigörs genom förkortningen av grundutbUdningen vid marinen och flygvapnet bör främst utnyttjas för att minska rådande eftersläpning avseende repetitionsutbildningen.

Den förkortning av grundutbildningen som föreslås bör enligt överbefälhavaren prövas under utbildningsåren 1972—1974. Förkortningen innebär vid armén och kustartilleriet främst en minskning av användbarheten hos såväl enskilda soldater som krigsförband. Utbildningsmålen måste sänkas och utbildningen måste mer än hittUls inriktas på huvudtjänst och huvuduppgifter. Den nuvarande långsUctsberedskapen

Prop. 1972:75 182

vid armén och kustartilleriet går ned i betydande grad. Även insatsberedskapen går ned. Vid flottan och flygvapnet kommer enhgt överbefälhavaren nedgången i den långsUctiga beredskapen att bh mindre.

Beträffande den närmare utformningen av förkortningarna av grundutbildningen vid försvarsgrenama föreslår överbefälhavaren att det av chefen för armén föreslagna modifierade värnpliktsutbUdningssystemet bör tillämpas försöksvis. Likaså anser överbefälhavaren att försök i fråga om UtbUdningen av underofficerare och den frivUliga utbildningen tiU värnpliktig officer och reservofficer bör genomföras på det sätt som chefen för armén har föreslagit i sitt yttrande över 1966 års värnpliktskommittés förslag.

Underofficersuttagna värnplUctiga som har fullgjort första delen (90 dagar) av grundutbildningen enligt nuvarande ordning bör enligt överbefälhavaren fuUgöra den återstående delen av utbildningen med början i augusti för att deras utbUdning skall kunna anpassas tiU den nya UtbUdningsgängen. För utbildningsåret 1972/73 bör dock dessa värnpliktiga rycka in i början av september.

Beträffande förbandsutbildningen bör en strävan vara att öka den av arméchefen föreslagna tiden om åtta veckor. Problemen med markskador bör också särskUt uppmärksammas vid tUlämpning av inpassningsalternativet majutryckning.

För flottans del innebär överbefälhavarens förslag en minskning av grandutbildningstiden med ca 14 dagar och för kustartilleriet och flygvapnet en minskning med i genomsnitt ca en månad.

I fråga om de handräckningsuttagna värnphktiga bedömer överbefälhavaren att det är lämphgt att awakta förslag från utredningen om handräckningsvärnphktiga och vidta förändringar i utbUdningen för denna kategori i ett steg fr. o. m. utbildningsåret 1973/74. För vissa av de f. n. specialtjänstuttagna värnpliktiga föreslås vissa ändringar av utbUdningstiden så att anpassning kan ske i enlighet med de förändrade föratsättningama.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna räknar överbefälhavaren med att antalet tjänstgöringsdagar vid armén för utbildningsåret 1972/73 minskas med ca 1,1 milj. och fr. o. m. utbildningsåret 1973/74 med ca 1,6 milj. Kostnadsminskningen beräknas för budgetåret 1972/73 till ca 23 milj. kr. och fr. o. m. budgetåret 1973/74 tUl ca 35,5 milj. kr. per är. Härtill kommer kostnaderna för den ökning av utbildningskontingenten som måste göras under åren 1972-1977 om antalet värnphktiga som uttagits tUl men inte genomfört underofficersutbUdning skall kunna minskas. Dessa kostnader beräknas till ca 28 milj. kr. Överbefälhavaren biträder arméchefens förslag om att ca 40 mUj. kr. får tas i anspråk under åren 1972-1977 för effekthöjande åtgärder inom utbUdningsverksamheten.

För marinen beräknas den årliga minskningen av antalet tjänstgöringsdagar fr. o. m. budgetåret 1972/73 uppgå tUl ca 130 000 och den årliga kostnadsminskningen tiU ca 3,1 milj. kr. För flygvapnet beräknas den

Prop. 1972:75 183

årliga minskningen av antalet tjänstgöringsdagar uppgå tiU ca 130 000 och den årliga kostnadsminskningen tiU ca 2,8 milj. kr.

I juni 1971 har utredningen om handräckningsvärnpliktiga avlämnat ett delbetänkande om utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst. Förslaget innebär i huvudsak följande. Utbildningen av värnpliktiga stabsunderofficerare för brigad- och högre staber samt av värnpliktiga i transportledningstjänst, som nu bedrivs i huvudsak helt inom stabsskolavdelningen vid arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS), förkortas för underofficersuttagna tUl elva månader och för underbefälsuttagna till tio månader. Den allmänmUitära utbildningen fullgörs vid mihtärområdenas förband och befattningsutbildningen vid stabsskolavdelningen. MiljöutbUdningen fullgörs vid staber och förband i befattningar som stämmer överens med eller motsvarar de värnpliktigas blivande krigsbefattningar. CJenom uppdelningen och förkortningen av utbildningen kan årligen två omgångar värnpliktiga utbildas vid stabsskolavdelningen. Utredningen beräknar att dess förslag innebär en minskning av antalet tjänstgöringsdagar med omkring 26 000. Delar av de kostnadsbesparingar som följer av det minskade antalet tjänstgöringsdagar bör enligt utredningen användas för att förse stabsskolavdelningen med tidsenUga utbUdningsanordningar. Utredningen anser att föreslagna förändringar bör försöksvis tUlämpas fr. o. m. den 1 juh 1972. Överbefälhavaren anser att värnpliktiga som tagits ut tUl utbildning för stabsunderofficer bör få en grundutbUdning om tolv månader.

Försöksverksamheten m. m.

Jag har i det föregående anfört bl. a. att kostnadema för huvudproduktionsområdet Ledning och förbandsverksamhet inte kan tUlåtas växa i samma omfattning som under senare år och att en mycket restrUctiv utgiftsprövning måste ske beträffande såväl beslutade som planerade åtgärder inom försvaret. Även om utbUdningssektorn bör prioriteras vid fördelning av tillgängliga resurser för försvaret måste alla möjliga besparingar göras även inom denna sektor. Jag har i det föregående ocksä uttalat att jag avser att begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att tUlsätta en utredning för att se över VärnpliktsutbUdningen. En sådan översyn får dock inte tas som motiv för att underlåta försök tiU besparingar inom ramen för gällande värnpliktsutbildningssystem.

Överbefälhavarens förslag om förkortad grandutbildning vid samtliga försvarsgrenar syftar tiU att minska kostnaderna för VärnpliktsutbUdningen och har av honom ansetts böra prövas under utbUdningsären 1972/73 och 1973/74. Jag har för egen del biträtt förslaget om en försöksverksamhet och har vidtagit åtgärder för att försöken skall kunna påbörjas med de värnpliktskontingenter som rycker in i juni 1972. Försöken bör pågå tUls erforderligt underlag föreligger för sluthga ställningstaganden.

1 enlighet med det tidigare nämnda bemyndigandet att göra erforderliga avsteg från bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 16 juni 1966 har jag försöksvis för utbUdningsåret 1972/73 dels i december 1971 beslutat

Prop. 1972:75 184

om viss förkortning av grandutbildningen för flertalet värnpliktiga vid armén, dels i febraari 1972 beslutat om viss förkortning av grandutbUdningen för de underofficersuttagna värnplUctiga vid armén och för flertalet värnpliktiga vid marinen och flygvapnet. Besluten stämmer i huvudsak överens med överbefälhavarens förslag om modifiering av tiden för grandutbildning. För arméns del innebär mitt beslut att jag har följt överbefälhavarens och arméchefens förslag att för underbefälsuttagnä och meniga värnpliktiga ta ett första steg av förkortningen under nästa utbildningsår. Jag avser att senare medge de ytterligare avsteg från 1966 års brev som behövs för att försöksverksamheten skall kunna fortsätta vid samtliga försvarsgrenar. Försöksverksamheten bör bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med överbefälhavarens förslag, viDcet bl. a. innebär att grandutbildningstiden för vissa värnpliktskategorier kommer att understiga den i värnpliktslagen (1941:967) angivna minsta tiden för grundutbUdning, 235 dagar.

Beträffande de överväganden som har legat till grand för mina ställningstaganden i fråga om försöksverksamheten vUl jag i övrigt anföra följande.

Som har framgått av det föregående har kritik riktats mot den nuvarande delade underofficersutbUdningen vid armén. UtbUdningen har med rätta ansetts innebära nackdelar främst för de värnphktiga som bedriver studier på eftergymnasial nivå. Vidare har uppdelningen gett vissa ogynnsamma utbildningsmässiga effekter. 1966 års värnpliktskommitté har därför haft i uppdrag att undersöka möjligheterna att genomföra en sammanhängande underofficersutbildning som är väl anpassad tUl det civila utbUdningsväsendets förhållanden. Efter noggranna undersökningar har kommittén, såsom har redovisats i det föregående, lagt fram ett förslag som bl. a. innebär att den delade underofficersutbUdningen upphör. Förslaget i denna del har biträtts av överbefälhavaren. Också jag ha- funnit förslaget välgrandat. De förändringar av grandutbildningen som jag har beslutat om innefattar därför även en odelad underofficersutbildning.

I fråga om den närmare utformningen av underofficersutbUdningen har överbefälhavaren föreslagit att en uppdelning görs som innebär en sammanhängande utbUdningstid om ca 12 månader för huvuddelen av de underofficersuttagna och ca 13 1/2 månader för vissa underofficersuttagna vid pansar-, ingenjör- och signaltrappema. Trots de svårigheter det innebär att vid tre truppslag ha en avvUcande utbildningsordning har jag inte velat motsätta mig detta förslag. Jag vill beträffande differentieringen av de underofficersuttagna vid nämnda tre truppslag understryka att en utbildningstid om ca 13 1/2 månader främst måste avse underofficerselever vid sädana utbUdningshnjer där utbUdning för befattningar i plutonchefsnivä förekommer. Den frivUliga utbUdningen tiU värnpliktig officer och reservofficer för dessa värnpliktiga bör fullgöras på det sätt som vämpliktskommittén har föreslagit.

Jag har inte kunnat biträda förslaget om att underofficersuttagna värnpliktiga vid armén, som har fullgjort första delen av grundutbildning-

Prop. 1972:75 185

en enligt nuvarande ordning, skaU börja den återstående delen av utbildningen i början av augusti för att deras utbildning bättre skall kunna anpassas tUl det modifierade systemet. Dessa värnplUctiga bör i stället påbörja återstående del av utbUdningen i början av september. Härigenom får de lika lång tid för grundutbildning som de värnpliktiga som påbörjar den försöksvisa sammanhängande grundutbUdningen.

Beträffande värnplUctsutbildningens inpassning under året har för armén föreslagits att de värnpliktiga i tjänstgöringsalternativ I delas upp i två grupper med utryckning i mars resp. maj. Jag har biträtt detta förslag eftersom jag ansett det av värde att få alternativet med den senare vårutryckningen belyst. I hkhet med överbefälhavaren vUl jag dock betona att problemen med markskador under de förbandsvisa slutövningarna måste noga uppmärksammas i alternativet majutryckning.

Förslaget om att föra över ca 2 400 av arméns värnpliktiga, avsedda för särskilt kvalificerade befattningar inom kategorierna F och G, tUl kategori E bör prövas i särskild ordning.

Jag har i allt väsentligt biträtt den av utredningen om handräckningsvärnpliktiga föreslagna utbUdningen av vissa värnpliktiga i stabstjänst. Jag vUl härvid särskUt framhålla att den föreslagna inpassningen av grundutbUdningen inom stabsskolavdelningen vid arméns stabs- och sambandsskola synes medge ett mycket rationellt utnyttjande av befintliga resurser.

Jag har utgått från att den föreslagna utbUdningen bedrivs försöksvis intiU dess slutlig ställning tas tiU ändringarna av värnplUctsutbildningen i övrigt. Jag räknar med att en minskning av grandutbildningen för dessa värnpliktiga kan genomföras i fuU omfattning fr. o. m. utbildningsåret 1973/74. För utbUdningsäret 1972/73 kommer endast en utbUdningsom-gång att i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag fullgöra grandutbildning. Utbildningstidens längd för de underofficersuttagna i denna omgång har bestämts tUl ca tolv månader eller vad som gäller för flertalet underofficersuttagna vid armén. För de underbefälsuttagna i denna omgång har utbildningstiden fastställts tiU tio månader.

Frågan om vilka värnpliktskategorier de värnpliktiga i stabstjänst skall tiUhöra bör avgöras sedan försöksverksamheten har slutförts. Under försöken görs ingen ändring i fråga om nuvarande underofficers- och underbefälsuttagning. I likhet med utredningen räknar jag med att nuvarande överuttag skaU kunna minskas om uttagningen tUl stabstjänst-befattningar sker mot bakgrand av uppställda kvalitetskrav. 1 viss omfattning kan härvid uttagning behöva ske bland värnplUctiga som tiUhör de tidigare besiktningsgrapperna 1 och 2, främst sådana äldre värnpliktiga som på grand av anstånd m. m. inte har fullgjort gmndutbUdning.

I likhet med överbefälhavaren har även jag funnit att ändringar i fråga om utbildningen för handräckningsvärnpliktiga bör anstå i awaktan på förslag från utredningen om handräckningsvärnpliktiga.

Förkortningen av grandutbildningen beräknas fr. o. m. utbildningsåret

Prop. 1972:75 186

1972/73 medföra en minskning av antalet tjänstgöringsdagar med ca 1,3 milj.

Med anledning av de ändrade tiderna för grundutbildningen kan det i en del fall vara motiverat att vissa justeringar görs i beloppen för utbildningspremier för att ändamålet med premierna inte skall åsidosättas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om sådana ändringar som faller inom ramen för nuvarande förmånssystem och som inte innebär ändring av dess grundprinciper.

1 detta sammanhang vUl jag också peka på att planerade reduceringar av grandutbildningstidens längd medför att den sammanlagda tiden för utbildningen till värnpliktig officer och reservofficer kommer att variera mer än i dag mellan försvarsgrenarna. Detta kan påverka rekryteringen. Variationema meUan försvarsgrenama i detta avseende bör enligt min mening kunna motivera vissa justeringar av beloppen för premier för den frivUliga utbildningen. Det bör även i detta faU ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om förändringar som inte är av principiell karaktär.

Med anledning av att tiden för grandutbildningen av värnphktiga reduceras bör också, som jag har anfört i det föregående, de vapenfria tjänstepliktigas utbUdningstid minskas. De är i dag skyldiga att tjänstgöra 450 dagar. Den som skall utbUdas tiU särskUt kvalificerade uppgifter kan dock åläggas tjänstgöring under 540 dagar. UtbUdningstiden om 450 dagar stämmer nära överens med den utbUdningstid som f n. gäUer för underbefälsuttagna värnplUctiga. Jag förordar att utbildningstiden för huvuddelen av de vapenfria tjänstepliktiga minskas tiU 420 dagar, dvs. ungefär lika läng utbildningstid som huvuddelen av de underbefälsuttagna värnpliktiga som omfattas av försöksverksamheten fullgör i form av grundutbildning och repetitionsutbildning. Som framgår i det följande föreslås grundutbildningen förkortad för dem som fullgör bistånds- och katastrofutbildning. Med hänsyn härtill är det inte nödvändigt att behålla nuvarande utbildningstid om 540 dagar för de grupper vapenfria tjänstepliktiga som utbildas till särskilt kvalificerade uppgifter. Utbildningstiderna för vapenfria tjänstepliktiga bör i fortsättningen anges så att de i likhet med vad som gäller för värnphktiga kan anpassas till olika utbildningsbehov. Det exakta dagantalet för ohka kategorier bör faststäUas av Kungl. Maj:t.

Enligt nuvarande bestämmelser omfattar grandutbUdningen för dem som fullgör bistånds- och katastrofutbildning 450 dagar och består av inledande utbildning under 90 dagar, allmän biståndsutbildning under 250 dagar och katastrofutbildning under 110 dagar. Enligt min mening bör grundutbUdningen ha ett sådant innehåU att den utgör grand för krigsplacering inom enbart civUförsvaret. Katastrofutbildningen som tUl övervägande del är praktiskt inriktad får anses ge de färdigheter som krävs för att nå detta syfte. Med hänsyn härtUI förordar jag att den inledande utbildningen, under vUken värnpliktiga ges allmänmUitär utbildning och vapenfria tjänstepliktiga genomgår en praktiskt inriktad utbildning, utgår fr. o. m. utbildningsåret 1972/73. Härigenom bringas

Prop. 1972:75 187

också grandutbUdningen för dem som fuUgör bistånds- och katastrofutbildning i överensstämmelse med tjänstgöringstiden för huvuddelen av de underofficersuttagna värnplUctiga. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t erforderliga ändringar i kungörelsen (1971:355) om bistånds- och katastrofutbUdning.

Med anledning av den föreslagna avkortningen av utbildningstiden för vissa värnplUctskategorier och för vapenfria tjänstepliktiga har inom försvarsdepartementet utarbetats förslag tUl lagar om ändring i värnpliktslagen (1941:967) och lagen (1966:413) om vapenfri tjänst. Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1972.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:tc?e/,j föreslår rUcsdagen att antaga inom försvarsdepartementet upprättade förslag till

1) lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

2) lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, dels föreslår riksdagen att

3) godkänna de ändrade grander för bistånds- och katastrofutbUdning av värnplUctiga m. fl. som jag angett i det föregående.

Prop. 1972:75

Förbättrade värnpliktsförmåner

Inledning

Förmåner åt värnpliktiga budgeteras och finansieras enligt det nya budgeteringssystemet i princip under resp. försvarsgrens anslag tUl ledning och förbandsverksamhet. Familjebidrag budgeteras dock under anslaget Vissa ersättningar m. m. men finansieras till huvudsaklig del från resp. försvarsgrens anslag tiU ledning och förbandsverksamhet. Återstoden, som avser viss särskUd hjälpverksamhet, finansieras från anslaget Vissa ersättningar m. m. (jfr prop. 1972:1 bU. 6 s. 95).

Under senare år har flera förbättringar av värnpliktsfönnänerna genomförts. Sålunda förbättrades den 1 juli 1967 en rad förmåner i samband med att en ny ordning för värnpliktsutbildningen genomfördes (prop, 1967:108, 2LU 1967:42, rskr 1967:200; prop, 1967:1 10 s, 8, SU 1967:102, iskr 1967:250), Vid försvarsbeslutet år 1968 avsattes vidare 70 mUj, kr, för att bl, a, förbättra de värnpliktigas förmåner under perioden t, o, m, budgetåret 1971/72 (prop, 1968:110 s, 73, SU 1968:122, rskr 1968:281), Beloppet har tagits i anspråk bl, a, för att den 1 juli 1969 fördubbla antalet fria ledighetsresor för besök i hemorten under grandutbildning och för att den 1 januari 1971 höja penningbidraget åt värnpliktig och famUjepenningen åt främst barn (prop, 1969:1 bil. 6 s. 175, SU 1969:4, rskr 1969:4; prop. 1970:110 s. 31, 2LU 1970:43, rskr 1970:251, SU 1970:110, rskr 1970:276). I övrigt har vissa mindre förbättringar av ensamstående värnpliktigas familjebidragsförmåner genomförts och personalvården byggts ut (prop. 1969:1 bU. 6 s. 148 och 173, SU 1969:4, rskr 1969:4; prop. 1970:1 bil 6 s. 135 och 159, SU 1970:4, rskr 1970:4). Nämnas bör också att de värnpliktiga - inom ramen för de medel som riksdagen har anvisat för värnplUctsresor - har medgetts rätt tiU valfritt resmål med anlitande av allmänt kommunikationsmedel vid fria ledighetsresor och att de värnpliktigas utgifter för resor i övrigt i många fall har kunnat sänkas genom myndigheters och transportföretags gemensamma planläggning av resorna.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tiUkallade jag hösten 1970 en sakkunnig för att se överdel nuvarande systemet för värnpliktsförmåner. Den sakkunnige - riksdagsman Sven Mellqvist — arbetar under benämningen utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. (UFV).

1 enlighet med de direktiv som har lämnats för programplaneringen har myndigheterna i sina förslag till programplaner för perioden 1972/73-1976/77 i samtliga redovisade planeringsnivåer reserverat 50 milj. kr. av planeringsramen för förbättring av värnpliktsförmånerna. Beträffande

Prop. 1972:75 189

försvarsgrenarnas programplaner och anslagsframställningarna för budgetåret 1972/73 torde jag få hänvisa till de redogörelser som lämnas i det följande.

Försvarets civilförvaltning har i förslag till programplan för perioden 1972/73-1976/77 för delprogrammet Vissa ersättningar m.m. för budgetåret 1972/73 tagit upp de totala kostnaderna för familjebidrag till 109 milj. kr., en ökning med 29 milj. kr. i jämförelse med de 80 milj. kr. som har anvisats för ändamålet för innevarande budgetår. Av ökningen 29 milj. kr. hänför sig ca 12 milj. kr. till en anpassning av anslagen tUl förväntad belastning. CivUförvaltningen anser att anpassningen är nödvändig efter att ha bl. a. inhämtat uppgifter från samtliga familjebidragsnämnder om famUjebidragens fördelning på olika bidragsformer och på art av tjänstgöring m, m. Omkring 15 milj, kr, av ökningen hänför sig tUl en höjning av familjepenningens nuvarande maximibelopp för dag från 12 tUl 16 kr, för hustru (motsvarande) och från 7 till 8 kr, för annan famUjemedlem (barn m, fl,). Förslaget tUl höjning av maximibeloppen motiveras med hänvisning tUl att livsmedelspriserna har stigit från juh 1967 till juni 1971 och till den allmänna standardstegringen. Vidare föreslår civUförvaltningen att ytterligare 2 milj, kr, beräknas för bostadsbidrag åt ensamstående värnpliktig under grundutbUdning.

Försvarets personalvårdsnämnd har i yttrande över anslagsframställningarna från överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och försvarets civilförvaltning anfört att nämnden i och för sig finner det angeläget att de värnpliktigas sociala förmåner förbättras bl. a, i fråga om de fria resorna och familjebidragen.

Förslag från utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl.

Mot bakgrand av vad som hittUls har framkommit under utredningsarbetet har utredningen - utan att därigenom föregripa sina slutliga förslag - i en promemoria framfört synpunkter på användningen av de 50 milj, kr, som enligt programplanedirektiven har beräknats för att förbättra värnpliktsförmånerna och av de ytterligare belopp som på grund av prisomräkning kan komma att avsättas för samma ändamål. Utredningen anser det angeläget att medel som under kommande programplaneperiod avses för förbättring av värnpliktsförmänerna snarast möjligt kommer de värnphktiga till del.

Utredningen anför att en standardförbättring inom ramen för 50 milj. kr, endast kan åstadkommas om kompensation samtidigt ges för hittUls inträffade prisstegringar. Utredningens förslag, som utgår från ungefär nuvarande antal tjänstgöringsdagar för värnpliktiga, innebär en ökning med 69,3 milj, kr,, varav 13,3 milj, kr, avser direkt kompensation för inträffad realvärdeförsämring av förmåner, 5 milj, kr. avser kompensation för realvärdeförsämring av premier åt värnpliktiga — en kompensation som dock föreslås bli lagd på standardförbättring av andra förmåner -samt 51 mUj. kr. som utgör beloppet för förmånsförbättringar enligt

Prop. 1972:75 190

programplanedirektiven i prisläge våren 1971. Enligt utredningen ger standardförbättringar inom en kostnadsram av ungefär 50 milj. kr. bästa effekt, om beloppet inte fördelas på alltför många förmånstyper. 1 förslaget prioriteras kontantförmånerna med hänvisning till sociala skäl och under antagandet att en sådan prioritering får anses ligga i linje med de värnpliktigas egna önskemål.

Förslaget innebär följande. Penningbidragen höjs. För menig under grundutbildning föreslås en ökning från 6 tiU 8 kr. för dag enligt prisläge maj 1971. Penningbidrag som utgår med 11 kr. för dag eller lägre och som inte innefattas i de nyss nämnda penningbidragen föreslås bli höjda med en krona utöver vad som krävs för att återställa dem tUl 1967 års realvärde. Övriga penningbidrag skall enligt förslaget återställas till 1967 års realvärde. För att hålla penningbidragen värdebeständiga föreslås att de räknas om två gånger årligen efter konsumentprisindex. De föreslagna höjningarna av penningbidragen beräknas medföra utgifter om 38 milj, kr, för år, varav 3 milj. kr. avser kompensation för realvärdeförsämring under tiden juli 1967—maj 1971 och 35 mUj, kr, standardförbättring. Utryckningsbidraget föreslås gå upp från 250 tUl lägst 375 kr. Utgiftsökningen beräknas tUl 6,3 milj. kr. för år, varav 2,3 mUj. kr. avser priskompensation och 4 milj. kr. standardförbättring. Förplägnadsersättningen, dvs. den kontanta ersättning som den värnpliktige uppbär i stället för fri förplägnad i vissa fall, har i förslaget räknats upp från nuvarande 6 tUl 10 kr. för dag. Utgiftsökningen beräknas till 6 milj, kr, för år och utgör standardförbättring. Maximibeloppet för familjepenning enligt familjebidragsförordningen föreslås utgå med belopp som för år räknat motsvarar för hustra (motsvarande) 90 % av basbeloppet och för annan famUjemedlem (barn m. fi.) 45 % av basbeloppet. I prisläge maj 1971 motsvarar detta ett dagsbelopp om 17 kr. för hustru (motsvarande) och 8 kr, 17 öre för barn. När det gäller familjebidragen har utredningen gjort jämförelse med de nya normer för förbättrad socialvård som under senare år har genomförts i Stockholm och andra kommuner. Utgiftsökningen för den föreslagna förbättringen beräknas till 19 milj, kr, för år, varav 8 milj, kr, avser priskompensation och 11 milj, kr, standardförbättring. Maximibeloppet för näringsbidrag enligt famUjebidragsför-ordningen föreslås bh höjt från nuvarande 40 till 50 kr, för dag. Enligt utredningen är utgiftsökningen för höjningen av detta bidrag obetydlig, eftersom så få näringsidkare kommer i åtnjutande av maximibeloppet.

Departementschefen

Jag vill inledningsvis hänvisa till vad riksdagen i tidigare sammanhang har uttalat om angelägenheten av att de olika värnpliktsförmånerna sammantaget ger den värnpliktige förutsättningar att fullgöra tjänstgöringen och återgå till civilt arbete utan annan uppoffring än den som värnplikten som sådan innebär och om nödvändigheten av att värnpliktsförmånerna från tid tiU annan omprövas med hänsyn tUl prisutvecklingen

Prop. 1972:75 191

och den allmänna standardutvecklingen Gfr bl.a. SU 1970:110, rskr 1970:276). 1 det föregående har jag lämnat en kortfattad redogörelse för de förbättringar av värnpliktsförmånerna som har genomförts under senare år.

Som jag har anfört tidigare är systemet för förmåner åt värnpliktiga f. n. föremål för översyn av en särskUt tUlkallad utredning. 1 sitt arbete har utredningen också att beakta de ändringar i fråga om tjänstgöringstidens längd m. m. som kan komma att aktualiseras under den tid som utredningsarbetet pågår. Jag avser att återkomma med förslag i ämnet sedan utredningsarbetet har avslutats. 1 likhet med utredningen anser jag emellertid att det är angeläget att vissa provisoriska förbättringar av värnpliktsförmånerna genomförs inom ramen för nuvarande system redan fr. o. m. budgetåret 1972/73. Jag ansluter mig därvid tiU utredningens uppfattning att förbättringarna i huvudsak bör koncentreras på kontantförmånerna.

Jag förordar att penningbidragen åt värnpliktiga höjs med en krona för dag. Penningbidragen kommer därvid i nu gäUande tjänsteställningssystem att utgå med följande belopp.

Tjänstegrad eller tjänste- Under grund- Under annan tjänstgöring enligt värn-

klass utbildning pliktslagen än grundutbildning

:75 10

:75 12

Menig 7

Vicekorpral 8

Korpral 10

Furir 12

Överfurir, rustmästare - 14

Sergeant 14:25 16

Fänrik, fanjunkare 17:- 19

Löjtnant, förvaltare - 23

Kapten och högre - 27

75 :25 50

:50

Jag förordar vidare att maximibeloppet för dag för f a m i 1 j e p e n -ning för hustra, frånskUd hustra och för sådan familjemedlem som i vissa fall förestår den värnpliktiges hushåll höjs från 12 tUl 15 kr, och för annan familjemedlem från 7 tUl 8 kr, och att maximibeloppet för dag för näringsbidrag höjs från 40 tiU 50 kr. Det kan nämnas att maximibeloppen för familjepenning åt hustru m. fl. samt för näringsbidrag har varit oförändrade sedan den 1 juli 1967. Slutligen förordar jag att 1,5 mUj. kr. avsätts för ytterhgare ökad utgivning av bostadsbidrag åt ensamstående värnpliktig inom ramen för familjebidrags-förordningens bestämmelser.

De föreslagna förbättringarna bör genomföras den 1 juh 1972 och gälla också för vissa civilförsvarspliktiga och andra som avlönas enligt samma grander som de värnpliktiga. Förbättringarna kräver ändring i familjebidragsförordningen (1946:99) samt i värnpliktsavlöningskungörelsen (1970:676), familjebidragskungörelsen (1946:101), kungörelsen (1966:414) med vissa bestämmelser om vapenfria tjänsteplUctiga och

Prop. 1972:75 192

kungörelsen (1962:619) om avlöning m.m. till civUförsvarspliktiga. Förslag till lag om ändring i familjebidragsförordningen har upprättats inom försvarsdepartementet. Erforderliga ändringar i nyssnämnda kungörelser avser jag föreslå Kungl. Maj:t i annat sammanhang.

Det förslag om förkortad grandutbildning som jag har redovisat i det föregående medför att det totala uttaget av tjänstgöringsdagar minskar. Med hänsyn härtill beräknar jag att de utgiftsökningar som föranleds av de förordade förbättringarna av värnpliktsförmånerna stannar vid 30 milj. kr. Utgiftsökningarna har beaktats vid beräkningen av medelsbehovet under försvarsgrenarnas anslag tUl ledning och förbandsverksamhet och av civilförsvarets anslag.

Förslaget om förkortad grandutbildning kan i en del fall motivera vissa justeringar i bl. a. värnpliktsavlöningskungörelsen (1970:676) beträffande beloppen m. m. för utbUdningspremier och tjänstgöringspremier för att ändamålet med premierna inte skall åsidosättas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma om sådana ändringar. Ändringama bör ske inom ramen för nuvarande förmånssystem och med beaktande av dess grandprinciper.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen att

1) godkänna vad jag har förordat beträffande förmåner åt värnpliktiga m. fl.,

2) antaga förslaget till lag om ändring i familfebidragsförordningen (1946:99).

Raniberäkningar för budgetåret 1972/73 m. m.

1 awaktan på försvarsutredningens förslag i fråga om det mihtära försvarets och civUförsvarets framtida inriktning redovisade jag vid anmälan av prop. 1972:1 (bU. 6 s. 10) endast prehminära förslag till ramberäkningar för budgetåret 1972/73. Jag räknade därvid med en utgiftsram för det mihtära försvaret om 6 848 milj. kr. och för civUförsvaret om 126,8 milj. kr.

Det militära försvaret

1 anslutning tiU den prehminära ramberäkningen i prop. 1972:1 (bU. 6) anförde jag att tUl rambeloppet borde komma del av de 110 milj. kr. som enligt programplanedirektiven skulle ställas tiU förfogande utöver utgiftsramen under budgetåren 1972/73-1974/75. Jag förordar nu att den på budgetåret 1972/73 fallande delen av dessa medel - 40 milj. kr. - i stället räknas in i utgiftsramen. Denna lösning bör tUlämpas även i de kommande ramberäkningama för budgetåren 1973/74 och 1974/75. Därutöver bör utgiftsramen enligt min mening ökas med 50 milj. kr.

Med beaktande av nyssnämnda tillägg beräknar jag utgiftsramen för det mihtära försvaret för budgetåret 1972/73 tiU 6 951 705 000 kr., vilket innebär en ökning med 103,7 milj. kr. jämfört med den preliminära ramberäkningen. Beräkningen framgår av följande sammanställning.

Basbelopp 1972/73 (prisläge februari 1971) 6 380 000 000

TiUkommer:

Vissa kostnader för regionmusiken + 2 000 000

Kostnader för militär sjökartläggning + 1 385 000
Avskrivningskostnader inom försvarets

delfond av statens datamaskinfond + 1 000 000

Förstärkning av ramen + 90 000 000

Avrundning + 865 000 + 95 250 000

A vgår:

- 5 200 000

50 000 - 5 250 000 6 470 000 000

+480 000 000

Slutlig överföring av kostnader för vapenfria tjänstepliktiga till elfte huvudtiteln

Vissa kostnader för familjebidragsverksamheten

Slutligt basbelopp 1972/73 (prisläge februari 1971)

Tillkommer:

Beräknad priskompensation februari 1971

medelkostnadsläge 1972/73 Avräkning av kostnader för vapenfria

tjänstepliktiga 1970/71

a) prel. avdrag (prop. 1970:1 bU. 6 s. 13) +10 000 000

481 705 000

b)belastning på anslaget XI B 12 - 8 295 000

Utgiftsram (beräknat utfall
den 30 juni 1973) 6 951 705 000

13 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 75

Prop. 1972:75 194

1 den ramberäkning jag här har redovisat har vissa ändringar av teknisk art vidtagits i förhållande tiU den preliminära ramberäkningen i prop. 1972:1 (bil. 6). Sålunda har avdraget för den slutliga överföringen av kostnaderna för vapenfria tjänstepliktiga tUl elfte huvudtiteln minskats med 10 mUj. kr. Anledningen till detta är att ett prehminärt avdrag med detta belopp har tagits upp redan i beräkningen av basbeloppet för planeringsperioden. Avdraget i ramberäkningen för budgetåret 1972/73 bör därför stanna vid 5,2 milj. kr. Beträffande kostnaderna för vapenfria tjänstepliktiga har vidare företagits den ändringen att posten för reglering av utfallet på elfte huvudtitelns anslag tUl vapenfriverksamheten har flyttats så att den inte påverkar det slutliga basbeloppet utan endast utgiftsramen.

I den preliminära ramberäkningen i prop. 1972:l(bil. 6) har jag tagit upp en avdragspost på 2 milj. kr. för beräknat överskridande av utgiftsramen för budgetåret 1970/71 på grund av retroaktiva löner som har utbetalats under budgetåret 1971/72 men bör hänföras till budgetåret 1970/71. Dessa har tidigare beräknats tUl 70 mUj. kr. Det slutliga beloppet har ännu inte kunnat fastställas. Jag förordar därför att de retroaktiva lönerna i detta sammanhang beräknas till 67,8 mUj. kr., vilket innebär att utgiftsramen för budgetåret 1970/71 skulle ha utnyttjats exakt. Avdragsposten i den prehminära ramberäkningen kan därmed utgå. Utfallet av de retroaktiva lönerna får slutligt regleras i samband med utfallsberäkningen för budgetåret 1971/72.

1 anslagsberäkningarna för det militära försvaret ingår att behåUningar