Kungl. Majrts proposition nr 69 år 1972 Prop. 1972: 69

Nr 69

Kungl. Majrts proposition med förslag till lag om understödsföreningar, m. m.; given Stockholms slott den 24 mars 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av StatsrådsprotokoUet över finansärenden och lagrådets protokoU, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ny lag om understödsföreningar som ersätter 1938 års lag om sådana föreningar.

Den föreslagna lagen omfattar i likhet med den gällande lagen föreningar för inbördes bistånd som utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse meddelar kapital-, sjuk- eller pensionsförsäkring (begravningskassor, sjukkassor och pensionskassor). TiU skillnad från den gällande lagen skall den inte tillämpas på arbetslöshetskassor. I väntan på en översyn av den särskilda lagstiftning, som vid sidan av 1938 års lag gäller för de erkända arbetslöshetskassorna, föreslås att denna lag alltjämt skall gälla för arbetslöshetskassor.

I fortsättningen skall en förening kunna registreras som understödsförening endast om den är sluten, dvs. är avsedd för en på visst sätt begränsad persongrupp. För registrering krävs enligt förslaget vidare att föreningen av försäkringsinspektionen prövats behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet (behovsprincipen). Öppna understödsföreningar som registrerats före den nya lagens ikraftträdande skall få fortsätta sin verksamhet.

Den föreslagna reformen syftar främst till att skapa regler som på ett bättre sätt än den nuvarande lagstiftningen tillgodoser föreningsmedlemmarnas intressen såsom försäkringstagare. Efter mönster från försäkringsrörelselagen införs, vid sidan av kravet på soliditet, som vUIkor för understödsföreningarnas verksamhet krav på att medlemmarnas försäkringsavgifter skall vara skäligt avvägda i förhållande till de förmåner som försäkringarna ger (skälighetsprincipen). Mot denna bakgrund före-

1 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

Prop. 1972: 69

1 Förslag till

Lag om understödsföreningar

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 § Med understödsförening förstås enligt denna lag sådan förening
för inbördes bistånd som har till ändamål att, utan affärsmässigt drivan
de av försäkringsrörelse, meddela annan personförsäkring än arbetslös
hetsförsäkring och som är på sådant sätt sluten att den huvudsakligen är
avsedd för anställda i visst eller vissa företag, personer tillhörande viss
yrkesgrupp eller medlemmar i sammanslutning med sådan intressege
menskap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig.

Också förening som ej är sluten på sätt som anges i första stycket anses som understödsförening, om den är registrerad såsom understödsförening enligt äldre lag.

Avser verksamheten huvudsakligen pensionsförsäkring på grund av anställning, anses föreningen som understödsförening, även om medlemsavgifterna erlägges av arbetsgivaren.

2 § Denna lag äger ej tUlämpning på anstalt, för vars försäkringsutfäs
telser staten eller kommun är ansvarig eUer vars verksamhet regleras i
särskild författning, eller på sådan pensionskassa för personer i offentlig
tjänst som av Konungen förklarats undantagen från lagens tillämpning.

Har understödsförenings verksamhet endast ringa omfattning eUer avser den huvudsakligen pensionsförsäkring på grund av anställning, kan försäkringsinspektionen medge undantag från bestämmelserna i denna lag i den mån hinder ej föreligger från allmän synpunkt och det är lämpligt med hänsyn till föreningens förhållanden.

3 § Understödsförening skall vara registrerad hos försäkringsinspek
tionen och stå under tUlsyn av denna.

Hos försäkringsinspektionen föres understödsföreningsregister. I detta inskrives de uppgifter som enligt denna lag skall anmälas för registrering eller i övrigt skall tas in i registret.

4 § Understödsförening får registreras enligt denna lag endast om den avsedda verksamheten är behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.

5 § Understödsförening skaU bestå av minst 500 medlemmar, om föreningen meddelar

1. förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension,

2. sjukpenning för längre tid än 180 dagar för eti sammanhängande sjuklighetstiUstånd, eller

3. kapitalförsäkring för dödsfall tiU högre belopp än 1 000 kronor för en medlem.

Annan förening än som avses i första stycket skall bestå av minst 100 medlemmar.

Prop. 1972: 69 4

Om särskUda skäl förehgger, kan försäkringsinspektionen bestämma att förenings minsta antal medlemmar skall vara lägre än som anges i första eller andra stycket.

6 § Kapitalförsäkring får avse högst 8 000 kronor för en medlem. Föreligger särskilda skäl, kan försäkringsinspektionen medge understödsförening att meddela sådan försäkring till högre belopp.

7 § Understödsförening får ej utan medgivande av försäkringsinspektionen driva verksamhet som är främmande för ändamålet med föreningens försäkringsverksamhet. Omfattningen av den främmande verksamheten skall stå i rimligt förhållande till försäkringsverksamheten.

Understödsförening får ej heller utan medgivande av försäkringsinspektionen ändra sin försäkringsverksamhet så att den får en väsentligt ny inriktning eller kommer att omfatta ny verksamhetsgren. Vid prövningen äger 4 § motsvarande tillämpning.

8 § För understödsförenings förbindelser svarar endast föreningens tillgångar inbegripet förfallna men ej erlagda medlemsavgifter.

9 § Innan understödsförening registrerats, kan den ej förvärva rättigheter eUer ikläda sig skyldigheter eller vara part inför domstol eller annan myndighet. Sedan styrelse utsetts, kan dock denna föra talan i mål rörande föreningens bildande.

Handlar föreningsmedlemmar eller styrelseledamöter eller andra på föreningens vägnar, innan den registrerats, svarar de som deltagit i åtgärden eller beslut därom solidariskt för uppkomna förbindelser.

Stadgar och firma m. m.

10 § För att vinna registrering skall understödsförening ha i enlighet med denna lag antagit stadgar samt utsett styrelse och revisorer.

11 § Understödsförenings stadgar skall vara ägnade att trygga att föreningen kan fullgöra sina försäkringsutfästelser och skall samtidigt tillgodose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringarna är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning och föreningens förhållanden. Även i övrigt skall stadgarna ha ett för verksamheten lämpligt innehåll.

Stadgama skall ange

1. föreningens firma,

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

3. den ort inom riket, där föreningens styrelse skall ha sitt säte,

4. de villkor som skall gälla för inträde i föreningen,

5. försäkringsförmånernas beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande av förmånerna, tid och villkor för utbetalning av försäkringsbelopp samt i fråga om kapitalförsäkring högsta tillåtna försäkringsbelopp för en medlem,

6. de fasta avgifter, som skaU erläggas tUl föreningen, eller grunderna för deras beräknande,

7. ordningen för beslut om särskUd uttaxering och grunderna för dess verkställande, om sådan uttaxering skall få förekomma,

8. påföljden för försummelse att till föreningen erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp.

Prop. 1972: 69 5

9. om rätt till fribrev eUer återköp skall föreligga samt, för sådant fall,
vUlkoren för rätten och reglerna för beräkning av fribrevs- eller åter
köpsvärdena,

10. villkoren för belåning av försäkringsbrev hos föreningen, om sådan belåning skall få förekomma,

11. tider för verkställande av försäkringsteknisk utredning, om skyldighet föreligger att verkställa sådan utredning,

12. grunderna för fondbUdning,

13. hur medel som ej behövs för löpande utgifter skall placeras och värdehandlingar skall förvaras,

14. hur medel som ej ingår i försäkringsfond skall användas samt, om återbäring skall förekomma, bestämmelser därom,

15. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta antal till vilket de skall uppgå och, om för styrelseledamöter och revisorer skall finnas suppleanter, motsvarande uppgifter om dem, tiden för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag samt, om styrelseledamot, revisor eller suppleant skall utses på annat än. i denna lag angivet sätt, hur tillsättning skall ske,

16. i fall där fullmäktige skall finnas, hur de skall utses samt deras befogenhet och mandattid,

17. tid för ordinarie föreningsstämma,

18. det sätt på vilket kaUelse tUl föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom samt den tid före stämman då föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vara vidtagna,

19. hur vid föreningens upplösning skall förfaras med föreningens behållna tillgångar.

12 § Understödsförenings firma skall innehålla ettdera av orden "understödsförening" eller "försäkringsförening". Meddelar förening uteslutande eller huvudsakligen sjukhjälp får firman dock i stället innehålla ordet "sjukkassa".

I firman får ej ordet "bolag" eller annat uttryck, som betecknar ett bolagsförhållande, eller ordet "bank" intagas på sådant sätt att därav kan föranledas det misstaget att firman innehas av ett bolag eller av en bank. Firman får ej heller innehålla ordet "erkänd" eller såväl ordet "ömsesidig" som ordet "försäkring".

Firman skall tydligt skilja sig från annan förut registrerad, ännu bestående understödsförenings firma.

13 § Ansökan om registrering göres av styrelsen. Vid ansökningshandlingen skall fogas

1. två avskrifter av föreningens stadgar,

2. avskrift av protokoll som förts vid sammanträde med föreningens medlemmar och som utvisar att stadgarna antagits,

3. avskrift av protokoll eller annan handling varav framgår att styrelse och revisorer utsetts,

4. försäkringsteknisk utredning om beräkningen av de i stadgarna angivna avgifterna eller, om föreningen endast skall meddela sjukpenning för högst 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstUlstånd eller sjukvårdsersättning eller båda förmånerna i förening, de uppgifter som behövs för en bedömning av avgifternas storlek.

Prop. 1972: 69 6

14 § Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om

1. antalet medlemmar,

2. understödsföreningens postadress,

3. styrelseledamöters, revisorers och suppleanters fullständiga namn, medborgarskap och hemvist jämte förklaring att dessa personer ej är omyndiga,

4. den eller dem som får teckna föreningens firma och hur firman skaU tecknas, om denna ej skall tecknas endast av styrelsen,

5. beträffande firmatecknare som ej är styrelseledamot eller styrelsesuppleant, motsvarande förhållanden som anges under 3.

Har ej den som ensam eller gemensamt med annan får teckna föreningens firma egenhändigt skrivit sin namnteckning på ansökningshandlingen, skall vid denna fogas särskUd bilaga, på vilken namnteckningen finns. Namnteckning skall vara styrkt av vittnen.

Medlemsförteckning

15 § Över understödsförenings medlemmar skall föras förteckning genom styrelsens försorg. Förteckningen skall för varje medlem innehålla uppgift om fullständigt namn, personnummer, senast kända hemvist och tiden för inträdet i föreningen. För förening som meddelar pension skall i fråga om pensionstagare, som ej är medlem, i förteckningen antecknas motsvarande uppgifter utom beträffande tid för inträde i föreningen.

Under särskild rubrik skall i förteckningen vidare upptagas tillgängliga uppgifter om fribrevsinnehavare, som ej är medlem i föreningen.

Förteckningen skall förvaras på betryggande sätt.

Medlemskap

16 § Fråga om antagande av medlem i understödsförening avgöres av styrelsen med iakttagande av vad därom kan vara föreskrivet i stadgarna.

17 § Medlem får utträda ur understödsförening, om han icke på grund av sin anställning är skyldig tillhöra denna. Anmälan om utträde skall göras skriftligen. I stadgarna får föreskrivas, att namnunderskriften på anmälningshandlingen skall vara styrkt av vittnen och att medlem under viss tid efter anmälan, högst ett år, skall kvarstå i föreningen.

Medlem får ej uteslutas ur förening av annan orsak än stadgarna anger. Fråga om uteslutning prövas av styrelsen, om ej annat är bestämt i stadgarna.

18 § Även om medlem utträtt eller uteslutits ur understödsförening
eller avlidit, har föreningen, om ej annat är föreskrivet i stadgarna, rätt
till dels stadgeenlig avgift för den tidsperiod, varunder avgången ägt
rum, dels vad som belöper på den avgångne enligt beslut om särskild
uttaxering som fattats före avgången.

Avgången medlem eller hans rättsinnehavare har ej annan rätt till föreningens tUlgångar än som framgår av föreningens stadgar.

Prop. 1972: 69

Fribrev och återköp

19 § Avgår medlem ur understödsförening, har han vid pensionsför
säkring rätt tUl fribrev och vid kapitalförsäkring rätt till fribrev eller
återköp, om ej försäkringsinspektionen med hänsyn till särskUda om
ständigheter föreskrivit, för föreningen eller visst slag av försäkring som
denna meddelar, att sådan rätt ej skall föreligga.

Rätten till fribrev eller återköp får inskränkas endast genom villkor i fråga om

1. den minsta tid under vUken försäkringen skall ha gällt,

2. det lägsta belopp som skall ha erlagts i avgifter för försäkringen,

3. det lägsta belopp till vilket fribrevs- eller återköpsvärde skall uppgå.

Avgifter

20 § Understödsförening skall till verksamhetens bedrivande uttaga
fasta medlemsavgifter. Har föreningen flera verksamhetsgrenar, skall
särskild avgift uttagas för varje verksamhetsgren.

Uttagande av avgifter får ej göras beroende av att försäkringsfall inträffat inom föreningen.

Om stadgarna medger särskild uttaxering, får sådan ske endast när föreningens tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

Försäkringsteknisk utredning

21 § Styrelse för understödsförening skall minst vart femte år låta
verkställa försäkringsteknisk utredning av föreningens stäUning vid när
mast föregående års slut och inge utredningen till försäkringsinspek
tionen inom tid som inspektionen bestämmer. Beträffande sjukhjälps
verksamhet föreligger dock sådan skyldighet endast om sjukpenning
meddelas för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklig
hetstiUstånd. Har föreningen flera verksamhetsgrenar, skall varje verk
samhetsgren behandlas särskUt i utredningen.

Försäkringsinspektionen kan helt eller delvis befria förening från skyldigheten att i visst fall låta verkställa försäkringsteknisk utredning, om föreningens rörelse är av mindre omfattning eller annat skäl till befrielse föreligger.

Försäkringsinspektionen kan ålägga förenings styrelse att också på annan tid eller i annat fall än som följer av vad förut i denna paragraf sagts låta verkställa försäkringsteknisk utredning.

Försäkringsteknisk utredning skall enligt av försäkringsinspektionen fastställda grunder och meddelade föreskrifter verkställas av person, som är behörig att utöva befattning som aktuarie vid livförsäkringsbolag eUer som av inspektionen förklarats behörig att verkstäUa utredningen.

22 § Vid försäkringsteknisk utredning skall premiereserv beräknas för
varje verksamhetsgren. Premiereserven utgör skillnaden mellan kapital
värdet av föreningens framtida utgifter för löpande försäkringar och ka
pitalvärdet av de avgifter som föreningen kan ha att ytterligare uppbära
för dessa försäkringar.

Prop. 1972: 69

Fondbildning

23 § Vid bokslutet skall för varje verksamhetsgren tUl en försäkrings
fond för denna avsättas vad som av intäkterna ej åtgått för kostnader
under räkenskapsåret.

Framgår av försäkringsteknisk utredning att försäkringsfond överstiger vad som behövs för att täcka premiereserven jämte en tjugondel därav, får överskjutande belopp helt eller delvis undantagas från försäkringsfonden, om stadgarna innehåller bestämmelse enligt vilken det får ske.

I annat fall än som avses i andra stycket får medel undantagas från försäkringsfond endast efter försäkringsinspektionens medgivande. Sådant medgivande får ej lämnas, om åtgärden kan äventyra föreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser.

Kapitalplacering

24 § Vid varje tidpunkt skall ett belopp, som täcker summan av dels
försäkringsfonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan
fond än försäkringsfond ej medräknad, vara redovisat i följande slag av
tillgångar, nämligen

1. obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av staten,

2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan. Svenska skeppshypotekskassan. Skeppsfartens sekundärlänekassa eller Sveriges investeringsbank aktiebolag eller av kreditaktiebolag, som står under tillsyn av bankinspektionen,

3. fordringsbevis som utfärdats av riksbanken, bankaktiebolag, sparbank, postbanken eller centralkassa för jordbmkskredit, dock ej sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),

4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av kommun, som fått tillstånd av Konungen att ta upp eller garantera lånet,

5. obligationer som utfärdats av svenskt industriföretag och som offentligen utbjudits av bankaktiebolag, sparbank, postbanken, kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen eller Sveriges investeringsbank aktiebolag,

6. skuldförbindelser, för vilka föreningen har säkerhet i form av panträtt på grundval av

inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, eller

inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bostads-, kontors- eUer affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med den ytterligare begränsning som försäkringsinspektionen kan komma att föreskriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eUer annan omständighet,

dock att, utom i fråga om sådant lån till kommun för vilket inspektionen medgett undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall få godtas, vara brandförsäkrad i svensk försäkringsanstalt eller i utländsk försäkringsanstalt som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

Prop. 1972: 69 9

7. andra svenska eUer utländska värdehandhngar utom sådana som skall infrias i främmande valuta, om de till art och säkerhet kan anses jämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna 1—6,

8. lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet,

9. föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt intill de gränser och med de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteckning, eller

10. värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av för
säkringar, som övertagits i återförsäkring.

Förening, som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, får även fullgöra i första stycket föreskriven redovisning i sådana av ett eller flera av företagen utfärdade skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i samma stycke 1—5 och 7.

Utan hinder av första och andra styckena får ett belopp, som svarar mot högst en tiondel av förenings försäkringsfonder, redovisas i andra värdehandlingar än som förut sagts, dock ej i aktier eller andelar i aktiefond, och i tillgångar som nämns i första stycket 9 utöver där angiven gräns.

25 § Understödsförening får icke utan försäkringsinspektionens medgivande äga mer än en tjugondel av aktierna i svenskt eller utländskt aktiebolag eller, om aktierna har olika röstvärde, större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga aktier.

26 § Understödsförening får ej lämna kredit till

1. styrelseledamot, styrelsesuppleant, revisor, revisorssuppleant, innehavare av annan befattning i föreningen eller person som verkställer försäkringsteknisk utredning åt föreningen,

2. make till person som avses under 1,

3. bolag, förening eller annan sammanslutning, vari person som avses under 1 eller 2 i egenskap av delägare eller medlem har ett väsentligt ekonomiskt intresse.

Förening får ej heller lämna kredit mot säkerhet av borgen av någon som avses i första stycket.

Vad i första stycket sägs utgör ej hinder för förening att i enlighet med vad därom föreskrives i stadgarna lämna kredit mot säkerhet av försäkringsbrev som utfärdats av föreningen.

Styrelse och firmateckning

27 § Bestämmelsema i 21—23 §§, 25—30 §§ och 32—37 §§ lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tUlämpliga delar i fråga
om understödsförening med följande avvikelser, nämhgen

1. att minst hälften av styrelsens ledamöter skaU väljas på föreningsstämma eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna,

2. att styrelseledamot får utses för tid till och med den ordinarie föreningsstämma som skall äga rum under fjärde räkenskapsåret efter det han utsetts, om försäkringsinspektionen medgett det,

3. att anställd hos föreningen ej får vara styrelseordförande.

Vid tUlämpningen av 37 § skall iakttagas att hänvisningen till 9 § skall avse 14 § denna lag.

l-\—Riksdagen 1972.1 saml. Nr 69

Prop. 1972: 69 10

28 § Styrelsen skall särskilt tillse

att föreningens verksamhet organiseras och drives på sätt som bäst tillgodoser medlemmarnas och övriga förmånsberättigades intressen,

att föreningens bokföring fullgöres i överensstämmelse med lag och givna föreskrifter,

att medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt.

Styrelsen skall hålla sig fortiöpande underrättad om de förhåUanden som kan ha betydelse för föreningens verksamhet och ekonomiska ställning.

Finns anledning till antagande att föreningen ej kan fullgöra sina utfästelser eller att föreningens ställning kommer att fortgående försämras eller kan stadgarna av annan orsak ej längre anses svara mot de allmänna kraven enligt 11 § första stycket, åligger det styrelsen att till föreningsstämmans avgörande så snart det kan ske föreslå stadgeändring eller annan lämplig åtgärd.

Räkenskaper och årsredovisning

29 § Bestämmelserna i 38 § och 44 § första stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

30 § Försäkringsinspektionen får i fråga om understödsförenings räkenskaper och styrelsens årsredovisning meddela särskUda föreskrifter, som skall gälla jämte bokföringslagen (1929: 117). Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår.

Har förening flera verksamhetsgrenar, skall intäkter och kostnader redovisas särskilt för varje verksamhetsgren.

Revision

31 § Bestämmelsema i 45, 46 och 49—51 §§ lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understöds
förening med följande avvikelser, nämligen

1. att styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skall granskas av minst två revisorer,

2. att revisor får utses för tid till och med den ordinarie stämma som skall äga rum under tredje eller, om försäkringsinspektionen medgett det, fjärde räkenskapsåret efter det han utsetts.

Vid tUlämpningen av 49 § skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen.

32 § Är understödsförenings verksamhet av stor omfattning eller före
ligger annars särskilda skäl till det, kan försäkringsinspektionen före
skriva att minst en av revisorema skall vara av handelskammare auktori
serad revisor eller godkänd granskningsman.

När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan därom ofördröjHgen göras till försäkringsinspektionen genom styrelsens försorg, om han valts på föreningsstämma, och annars av den som tUlsatt honom. Närmare föreskrifter i fråga om sådan anmälan meddelas av inspektionen.

Prop. 1972:69 11

Föreningsstämma

33 § Bestämmelserna i 52—60 §§ och 61 § första och andra styckena
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tiUämpliga delar i
fråga om understödsförening. Vid tiUämpningen av bestämmelserna
skaU iakttagas, att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse
försäkringsinspektionen och att hänvisningen i 58 § andra stycket till
48 § skall avse 69 § denna lag.

Försäkringsinspektionen kan medge att förening håller ordinarie föreningsstämma endast vartannat eller vart tredje år och meddelar i sådant fall de föreskrifter som behövs med anledning därav.

34 § Ärende, som ej angetts i kallelse tUl stämma och som ej särskilt
meddelats medlemmarna enligt föreskrift i stadgarna, får avgöras på
stämman endast om ärendet enligt denna lag eller stadgama skall före
komma på stämman eller omedelbart föranledes av ärende som skall av
göras där. Annat ärende än som avses i 37, 40, 56 eller 63 § får dock av
göras på ordinarie stämma, om tre fjärdedelar av de närvarande sam
tycker till det.

Utan hinder av första stycket kan på föreningsstämma beslutas att extra stämma skall utlysas för behandling av visst ärende.

35 § I stadgama får bestämmas, att föreningsstämmas befogenhet skall
helt eller delvis utövas av särskilt utsedda fullmäktige. Minst hälften av
fullmäktige skall utses av föreningens medlemmar eller av organisation
som kan anses företräda medlemmarna.

Fullmäktig skall vara medlem i föreningen och får ej utses för längre tid än tre år. Försäkringsinspektionen kan, om särskilda skäl föreligger, medge att även annan än medlem får vara fullmäktig och att fullmäktig får utses för en tid av fyra år.

Fullmäktigsammanträde skall anses som föreningsstämma. Bestämmelsema i 52, 55—59 §§ och 61 § första och andra styckena lagen (1951 r 308) om ekonomiska föreningar samt 34 § denna lag om medlem äger motsvarande tillämpning på fullmäktig. Fullmäktig får dock ej rösta genom ombud.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

36 § Bestämmelserna i 63—66 §§ lagen (1951r 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tiUämpning på understödsförening.

Ändring av förenings stadgar

37 § Beslut om ändring av understödsförenings stadgar är giltigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eUer detta fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Innebär beslutet, att ny grund för medlemskaps upphörande införes, och skall det gälla även dem som är medlemmar i föreningen när frågan avgöres, är beslutet dock giltigt endast om samtliga medlemmar biträtt det eller beslutet fattats på två på varandra följande ordinarie stämmor och biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande på den sist håUna stämman.

Prop. 1972: 69 12

Om förening meddelar försäkringar enligt sådan allmän pensionsplan som avses i 4 § lagen (1967r 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m., får styrelsen besluta om sådana ändringar av stadgarna som påkallas av ändringar i den för medlemmarna gällande pensionsplanen. Sådant beslut skall anmälas på den föreningsstämma som hålles närmast efter det att beslutet fattades.

Är för giltighet av beslut om stadgeändring ytterligare vUlkor bestämt i stadgarna, gäller även det.

Beslut om stadgeändring skaU genom styrelsens försorg ofördröjligen underställas försäkringsinspektionen för godkännande genom anmälan för registrering och får ej verkställas innan registrering skett.

38 § Stadgeändring som innebär inskränkning av rätt till pension eller sjukhjälp får ej tillämpas på pensions- eller sjukdomsfall som inträffat, innan slutgiltigt föreningsbeslut om ändringen fattades.

Talan mot föreningsstämmas beslut

39 § Bestämmelserna i 69 § 1 mom. första—tredje styckena och 2
mom. lagen (1951 r 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande
tillämpning på understödsförening.

Likvidation och upplösning

Inledande av likvidationsförfarande

40 § Föreningsstämma kan besluta att föreningen skall träda i likvida
tion. I andra fall än som avses i 41, 61 och 64 §§ är beslutet gUtigt en
dast om samtliga röstberättigade förenat sig om det eller beslutet fattats
på två på varandra följande stämmor, varav minst en ordinarie, och bi
trätts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stäm
man. Är för giltighet av sådant beslut ytterligare villkor bestämt i stad
garna, gäUer även det.

Beslut om likvidation i andra fall än som avses i 41, 61 och 64 §§ skall underställas försäkringsinspektionen för godkännande genom anmälan för registrering på sätt som följer av 49 §.

41 § Understödsförening skall träda i likvidation, när förhåUande in
träffar, på grund varav föreningen enligt bestämmelse i stadgama skall
upphöra med sin verksamhet.

Nedgår understödsförenings medlemsantal under det minsta antal, som skall gäUa för föreningen, skall styrelsen omedelbart anmäla det till försäkringsinspektionen. Inspektionen prövar om föreningen skall få fortsätta sin verksamhet. Lämnas medgivande härtUI föreskriver inspektionen de villkor som skall gälla och bestämmer nytt minsta antal medlemmar för föreningen. Beslutar inspektionen att ej medge föreningen att fortsätta verksamheten, skall föreningen träda i likvidation.

42 § Om understödsförenings skyldighet att träda i hkvidation, när förenings konkurs avslutas med överskott och när hela rörelsen överlå-tes, finns bestämmelser i 61 § och 64 §.

43 § Har understödsförening beslutat träda i likvidation eller skaU likvidation ske av anledning som anges i 41, 61 eller 64 §, skall en eller

Prop. 1972:69 13

flera Hkvidatorer väljas på föreningsstämma för att verkstäUa likvidationen. I stadgarna kan vara bestämt att därutöver en eller flera Hkvidatorer skall tillsättas i annan ordning.

44 § Har sådant förhållande inträffat som påkallar Hkvidation enligt 41, 61 eller 64 § och har ej inom sex veckor därefter i registret införts uppgift om att föreningen trätt i likvidation, skall rätten på ansökan av styrelseledamot eller medlem eller på anmälan av försäkringsinspektionen och efter föreningens hörande förklara att föreningen skall träda i likvidation. Rätten skall därvid förelägga föreningen att inom viss tid, ej understigande sex veckor, tUl rätten inge bevis om registrering att föreningen utsett en eller flera Hkvidatorer vid påföljd att annars en eller flera Hkvidatorer förordnas av rätten.

45 § Saknar understödsförening till registret anmäld behörig styrelse, kan styrelseledamot, föreningsmedlem och borgenär samt annan, vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen, ansöka hos rätten att föreningen skall förklaras skyldig att träda i Hkvidation. Försäkringsinspektionen kan hos rätten göra anmälan om sådant förhållande som nu sagts.

Bestämmelsema i 72 § tredje och fjärde styckena lagen (1951 r 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på ansökan eller anmälan enligt första stycket.

46 § Utser understödsförening ej lUtvidatorer, fastän sådant förhåUan
de inträffat som enligt 41 eller 61 § påkaUar lUcvidation, är de som
med vetskap om förhållandet deltar i beslut om att fortsätta föreningens
verksamhet eller handlar på dess vägnar solidariskt ansvariga för upp
kommande förbindelser.

Likvidator

47 § Bestämmelserna i 76 och 77 §§ lagen (1951 r 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid till-lämpningen av 77 § skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen.

48 § Visar Hkvidator uppenbar motvilja eller försummelse vid fullgörandet av sitt uppdrag, kan rätten på anmälan av försäkringsinspektionen och efter likvidatorns hörande entiediga honom och förordna annan i hans ställe. Underrättelse om sådant beslut skall ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Registrering

49 § Bestämmelserna i 78 och 79 §§ lagen (1951 r 308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid tUl-
lämpningen av bestämmelsema skall dock iakttagas vad som i 78 § sägs
om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen och att hän
visningen i 79 § tiU 9 § skall avse 14 § denna lag.

Likvidationsrevisor

50 § Bestämmelserna i 80 § lagen (1951: 308) om ekonomiska för
eningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening med undan
tag av hänvisningen till 47 §.

Prop. 1972: 69 14

Bestämmelserna i 32 § denna lag om revisor äger motsvarande till-lämpning på likvidationsrevisor.

Styrelsens slutredovisning

51 § Bestämmelserna i 81 § lagen (1951: 308) om ekonomiska för
eningar äger motsvarande tUlämpning på understödsförening med un
dantag av hänvisningen tUl 39—4-3 §§ och 44 § andra stycket.

Bestämmelserna i 30 § denna lag om årsredovisning äger motsvarande tUlämpning på slutredovisning.

Föreningsstämma

52 § Bestämmelserna i 82 § lagen (1951: 308) om ekonomiska för
eningar äger motsvarande tUlämpning på understödsförening.

Likvidatorernas förvaltning och redovisning

53 § Bestämmelserna i 83 §, 84 § första stycket första och andra punkterna, andra och tredje styckena samt 85—87, 89 och 90 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tUlämpliga delar i fråga om understödsförening. Vid tiUämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas att hänvisningen i 84 § andra stycket till 73 § skall avse 71 § denna lag och att, i samband med anmälan enhgt 90 §, till försäkringsinspektionen skall lämnas avskrifter av förvaltningsberättelsen jämte redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen.

54 § Under tid då understödsförening är i likvidation får ej ny medlem antagas eller förskott på framtida förmåner lämnas. Rätt för medlem att vid avgång ur föreningen få ut del av dess tillgångar gäller endast om medlemmen avgått innan likvidationsbeslut fattats av föreningen eller meddelats av domstol.

Under likvidationen får ej de fasta avgifter och uttaxerade belopp utkrävas eller de försäkringsförmåner utges, som förfallit till betalning sedan beslutet om likvidationen fattades av föreningen eller meddelades av domstol. Pensionsbelopp som förfallit tiU betalning efter denna tidpunkt får dock utbetalas, om pensionsfallet inträffat dessförinnan och utbetalning kan ske utan förfång för borgenär, medlem eller förmånsberättigad.

Har likvidationsbeslut fattats på flera föreningsstämmor gäller vad i första stycket andra punkten och andra stycket sagts beslutet på den sista stämman.

Försäkringsinspektionen kan medge att förenings verksamhet får fortsättas under likvidationen, om det kan antagas främja en ändamålsenlig avveckling av föreningen. Sådant medgivande får förenas med föreskrifter.

55 § Vid understödsförenings likvidation får överlåtelse av föreningens
rörelse eller fördelning av föreningens tillgångar ej ske, förrän den i kal
lelsen på föreningens okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi
och alla kända skulder betalats. Till sådana skulder räknas försäkrings
förmån, som förfallit till betalning innan likvidationsbeslutet fattats av
föreningen eller meddelats av domstol, samt sådan obetald andel i för
eningens tUlgångar som enligt stadgarna tillkommer medlem, som avgått
före beslutet, eller dennes rättsinnehavare. Är skuld till någon del tvistig

Prop. 1972:69 15

eller ej förfallen och kan betalning därför eller av annan orsak ej ske, skaU medel som fordras för betalningen håUas inne.

Har likvidationsbeslut fattats på flera föreningsstämmor gäller vad i första stycket andra punkten sagts beslutet på den sista stämman.

56 § Om förslag tUl överlåtelse av föreningens rörelse på annan under
stödsförening eller på försäkringsbolag kan åstadkommas, skall likvida
torema utiysa föreningsstämma för behandling av förslaget och på stäm
man lägga fram anbud som lämnats på rörelsens övertagande. Beslut
om överlåtelse är gUtigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig
om beslutet eller detta fattats på två på varandra följande förenings
stämmor och biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist
hållna stämman. Är för gUtighet av beslut om överlåtelse ytterligare vUl
kor bestämt i stadgarna, gäller även det.

Är ej annat bestämt i stadgarna, gäller vid överlåtelse av rörelsen att rätt till pension har företräde framför andra rättigheter till framtida försäkringsförmåner, om pensionsfallet inträffat innan beslutet om likvidation fattades av föreningen eller meddelades av domstol. Har sådant beslut fattats på flera föreningsstämmor gäller vad nu sagts beslutet på den sista stämman.

Beslut om överlåtelse skall av likvidatorema ofördröjligen anmälas till försäkringsinspektionen för godkännande. Avskrift av protokoll som förts i ärendet och av de handlingar som lagts fram på föreningsstämma skall fogas vid anmälningshandlingen. Inspektionen skall vid prövningen av beslutet tillse att ej vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otillbörhgt gynnas genom beslutet på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen registrera beslut, varigenom inspektionen godkänner beslut om överlåtelse av förenings rörelse. När registrering skett, skall förening eller bolag som övertager rörelsen anses ha inträtt i den likviderande föreningens rättigheter och skyldigheter. Sistnämnda förenings återstående tUlgångar och handlingar skall överlämnas till övertagande förening eller bolag.

Styrelsen i förening eUer bolag som övertagit understödsförenings rörelse skall i den ordning som försäkringsinspektionen finner ändamålsenlig underrätta dem, vars försäkringar eller förmåner omfattas av överlåtelsen.

Sker ej överlåtelse av föreningens rörelse, skall stadgarnas bestämmelser om förfarandet med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning tillämpas.

57 § Har vid understödsförenings likvidation tillgångama fördelats el
ler överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att övertaga
dem, utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits, eller förslår ej
innehållna medel till att betala skuld, är den som uppburit något till för
fång för borgenär skyldig att återbära vad han sålunda fått, om förening
en ej kan fullgöra sina förpliktelser. Pensionsbelopp som utbetalats med
tillämpning av 54 eller 61 § skall återbäras, om utbetalningen är till för
fång för borgenär, medlem eller annan förmånsberättigad. För brist som
kan uppkomma när belopp skall återbäras är likvidatorema ansvariga
efter de grunder för skadeståndsskyldighet som anges i 106, 108 och
109 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.

Anser medlem eller arman förmånsberättigad att han vid fördelning av

Prop. 1972: 69 16

föreningens tillgångar ej fått vad som belöper på honom, skaU han väcka talan mot föreningen inom tre månader efter det slutredovisning framlades på föreningsstämma vid påföljd att han annars förlorar sin talan. I fråga om återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet äger första stycket motsvarande tUlämpning.

Har medlem eller annan förmånsberättigad ej inom fem år efter det slutredovisning framlades på föreningsstämma anmält sig för att lyfta vad han fått vid fördelningen, har han förlorat sin rätt.

Förenklat förfarande

58 § Kan det antagas att understödsförening som trätt i likvidation
saknar tiUgångar eller att dessa ej förslår till betalning av likvidations
kostnaderna, kan rätten på anmälan av likvidatorema och efter försäk
ringsinspektionens hörande förklara att likvidationen skall läggas ned
och föreningen anses upplöst. När sådan förklaring meddelats, gäller ej
50—57 §§. Tillgång som enligt vad nu sagts ej skall ingå i likvidation
skall efter rättens förordnande tUlfalla allmäimyttigt eller därmed jäm
förligt ändamål.

Meddelande om förklaring enligt första stycket skall ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Fortsatt likvidationsförfarande

59 § Bestämmelserna i 92 § första, tredje och fjärde styckena lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på
understödsförening. Vid tiUämpningen av bestämmelserna skall dock
iakttagas att hänvisningen tiU 91 § skaU avse 58 § denna lag.

Konkurs m. m.

60 § Bestämmelsema i 93 § och 94 § första stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tUlämpning på understödsförening.

61 § Är understödsförening ej i likvidation när dess egendom avträ-des tiU konkurs, äger 54 § motsvarande tillämpning tUls konkursen avslutats eller föreningen trätt i Hkvidation enligt andra stycket. Vad där sägs om likvidationsbeslut skaU i stället gälla beslutet om egendomsavträde. Vidare skaU iakttagas att utbetalning av pension ej får ske innan konkursen avslutats.

Finns överskott när förenings konkurs avslutas och var föreningen ej i hkvidation då dess egendom avträddes till konkurs, skall föreningen träda i likvidation. Vad i 54—56 §§ sägs om likvidationsbeslut skall därvid i stället avse beslutet om egendomsavträde.

Talan mot likvidator eller likvidationsrevisor

62 § Bestämmelserna i 95 § lagen (1951r 308) om ekonomiska för
eningar äger motsvarande tUlämpning på understödsförening.

Överlåtelse av understödsförenings rörelse utan föregående likvidation

63 § Föreslås i annat fall än som avses i 56 § att understödsförening»
rörelse eller del därav skall överlåtas på annan sådan förening eller på
försäkringsbolag, skall anbud som lämnats på övertagandet läggas fram

Prop. 1972: 69 17

på föreningsstämma. Beslut om överlåtelse är gUtigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eUer beslutet fattats på två på varandra följande stämmor, varav minst en ordinarie, och biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Är för gUtighet av beslut om överlåtelse ytterligare vUlkor bestämt i stadgarna, gäller även det.

Är ej annat bestämt i stadgarna, skall rätt till pension, om pensionsfallet inträffat före beslutet om överlåtelsen, ha företräde framför andra rättigheter tUl framtida försäkringsförmåner. Har beslutet fattats på flera föreningsstämmor, gäller vad nu sagts beslutet på den sista stämman.

Beslut om överlåtelse skall genom styrelsens försorg ofördröjHgen anmälas till försäkringsinspektionen för godkännande. Avskrift av protokoll som förts i ärendet och av de handlingar som lagts fram på föreningsstämma skall fogas vid anmälningshandlingen. Inspektionen skall vid prövnmgen av beslutet tUlse att ej vissa medlenmiar eUer andra förmånsberättigade otUlbörligt gynnas genom beslutet på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.

64 § Försäkringsinspektionen skaU ofördröjligen registrera beslut, varigenom inspektionen godkänner beslut om överlåtelse av förenings rörelse. När registrering skett, skall den förening eller det bolag som övertager rörelsen anses ha inträtt i den överlåtande föreningens rättigheter och skyldigheter mot medlemmama och andra förmånsberättigade. Avser överlåtelsen förenings hela rörelse skall föreningen träda i likvidation.

Styrelsen i förening eller bolag som övertagit understödsförening» rörelse skall i den ordning som försäkringsinspektionen finner ändamålsenlig underrätta dem, vars försäkringar eller förmåner omfattas av överlåtelsen.

Försättes förening i konkurs sedan beslut om överlåtelse godkänts av försäkringsinspektionen skall, vid tillämpning av bestämmelserna i konkurslagen (1921 r 225) om återgång av avtal, överlåtelsen anses ha skett dagen för godkännandet.

Registrering

65 § Bestämmelserna i 100 § första och tredje styckena, 101 och 102 §§ samt 103 § 1 mom. lagen (1951r 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid till-lämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen. Vidare gäller att registrering skall vägras, föratom i fall som anges i 100 § första stycket, även när fömtsättningarna enligt 4 § denna lag för registrering ej är uppfyllda och när medgivande eller godkännande som krävs enligt denna lag ej lämnas.

66 § Mot den som inhämtat kännedom om vad registret beträffande visst förhåUande innehåller vid den tidpunkt varom är fråga, kan ändring i samma förhåUande med laga verkan åberopas endast om han visas ha ägt vetskap om ändringen.

Prop. 1972:69 18

Tillsyn

67 § Det åligger imderstödsförenings styrelse att på tid och sätt som
försäkringsinspektionen bestämmer

1. hålla föreningens kassa och övriga tiUgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tUlgängliga för granskning av inspektionen,

2. för varje räkenskapsår till inspektionen insända avskrift av dels förvaltningsberättelsen jämte vinst- och förlusträkning och balansräkning, dels revisionsberättelsen med tUlhörande handlingar, dels protokoll fört vid föreningsstämma över beslut i fråga om dessa berättelser, dels en redogörelse för föreningen och dess verksamhet,

3. meddela de upplysningar och uppgifter i övrigt rörande föreningen som inspektionen begär.

68 § Bestämmelserna i 67 § 1 och 3 äger motsvarande tillämpning
i fråga om stjrelse, ordförande och verkställande direktör eller mot
svarande befattningshavare i aktiebolag, förening eller annan liknande
sammanslutning, vars verksamhet uteslutande har tUl syfte att biträda
en eller flera understödsföreningar vid verksamhetens bedrivande.

Föreligger intressegemenskap mellan understödsförening, å ena, samt aktiebolag, förening eller annan liknande sammanslutning, å andra sidan, kan försäkringsinspektionen, om det är nödvändigt med hänsyn till tillsynsverksamheten, efter Konungens medgivande förelägga styrelse, ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i sådan sammanslutning att avge särskild redovisning över intressegemenskapen enligt föreskrifter som meddelas av inspektionen.

69 § Försäkringsinspektionen kan förordna revisor att jämte övriga
revisorer för viss understödsförening granska styrelsens förvaltning och
föreningens räkenskaper. Inspektionen kan när som helst återkalla upp
draget.

Revisor som förordnats av försäkringsinspektionen skall iakttaga de föreskrifter, som inspektionen meddelar. Arvode till revisorn skall betalas av föreningen med belopp som inspektionen bestämmer.

70 § Försäkringsinspektionen kan kalla till extra föreningsstämma och till styrelsesammanträde. Företrädare för inspektionen får närvara och deltaga i överläggningarna vid föreningsstämma eller vid sådant styrelsesammanträde som utiysts av inspektionen.

71 § Försäkringsinspektionen kan meddela de erinringar i fråga om understödsförenings verksamhet som inspektionen finner.påkallade.

Försäkringsinspektionen skall förelägga understödsförening att inom viss tid vidtaga de åtgärder som behövs för rättelse, om

1. avvikelse skett från denna lag eller de för föreningen gällande stadgarna eller de författningar eUer föreskrifter i övrigt som gäller för verksamheten,

2. stadgarna ej längre uppfyllei: de i 11 § första stycket angivna allmänna kraven,

3. de tillgångar, vari försäkringsfond redovisas, ej är tillräckliga för att trygga försäkringsutfästelserna eller

Prop. 1972: 69 19

4. annan allvarlig anmärkning kan riktas mot föreningens verksamhet.

Har föreläggande enligt andra stycket ej efterkommits inom bestämd tid och har det anmärkta förhållandet ej heller på annat sätt undanröjts, kan försäkringsinspektionen hos rätten ansöka om att föreningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation. Har sådan ansökan skett, äger bestämmelserna i 72 § tredje stycket lagen (195 Ir 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämpning.

Styrkes ej innan rätten avgör ärendet att meddelat föreläggande efterkommits, skall rätten förklara, att föreningen skall träda i likvidation, och förordna en eller flera Hkvidatorer.

72 § Har understödsförening trätt i likvidation, kan försäkringsinspek
tionen förordna Hkvidator att tillsammans med övriga Hkvidatorer verk
ställa likvidationen. Föreningens firma tecknas därvid av denne likvida
tor i förening med den eller dem som annars är berättigade att teckna
firman.

Under förenings likvidation har försäkringsinspektionen samma befogenheter beträffande likvidatorema som i fråga om styrelsen.

Försäkringsinspektionen kan förordna likvidationsrevisor att jämte övriga likvidationsrevisorer granska likvidatorernas förvaltning och föreningens räkenskaper under likvidationen.

Likvidator och likvidationsrevisor som förordnats enligt denna paragraf kan utlysa föreningsstämma. Bestämmelserna i 69 § äger motsvarande tillämpning på sådan likvidator och likvidationsrevisor.

73 § Understödsförening skall till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser som meddelas av Konungen. Bidraget skall bestämmas till ett belopp som, räknat på intäkterna under nästföregående räkenskapsår, svarar mot högst två promille av föreningens hela inkomst av avgifter och en promUle av föreningens nettokapitalavkastning. Bidraget får dock ej understiga tvåhundra kronor.

74 § Försäkringsinspektionen kan förelägga vite vid meddelande av föreskrift enligt denna lag.

Besvär

75 § Mot beslut i sådant tillståndsärende, på vilket enligt bestämmelse i denna lag 22, 29, 46 eller 76 § lagen (1951r 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tUlämpning, och mot sådant beslut av försäkringsinspektionen som ej meddelats i särskilt fall föres talan hos Konungen genom besvär.

Mot annat beslut av försäkringsinspektionen enligt denna lag föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Skadestånd

76 § Bestämmelserna i 106—109 §§ lagen (195Ir 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

Prop. 1972: 69 20

Straffbestämmelser

77 § Driver understödsförening utan att vara registrerad försäkringsverksamhet som avses i denna lag, dömes den som på föreningens vägnar deltar i åtgärd eller beslut som rör verksamheten till böter eller fängelse i högst sex månader.

78 § Bestämmelserna i 110 § 1, 4 och 6 samt 111 och 112 §§ lagen (1951 r 308) om ekonomiska föreningar gäUer i tillämpliga delar i fråga om understödsförening. Vid tUlämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas, att hänvisningama i 110 och 111 §§ tUl 10 § skall avse 15 § denna lag och att hänvisningen i 111 § 2 tiU 68 § skaU avse 37 § deima lag. Vidare skall iakttagas att vad som sägs om länsstyrelsen i StäUet skall avse försäkringsinspektionen.

79 § Till böter dömes den som

1. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet meddelar oriklig eller vilseledande uppgift i försäkringsteknisk utredning, som ingivits till försäkringsinspektionen, eller i redogörelse eller upplysning, som lämnats till inspektionen enligt 67 § eller 68 § första stycket,

2. underlåter att fuUgöra skyldighet som avses i 21 § första stycket, 32 § andra stycket, 41 § andra stycket, 56 § tredje stycket eller 63 § tredje stycket.

80 § Är gärning som avses i 77—79 §§ belagd med straff i brotts
balken, dömes ej till ansvar enhgt denna lag.

Särskilda bestämmelser

81 § Bestämmelserna i 114—116 §§ lagen (1951 r 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

82 § Fordran som på grund av moderskapsförsäkring innestår hos understödsförening får ej utmätas.

Om utmätningsfrihet för kapitalförsäkring, sjukhjälp och pension finns bestämmelser i lagen (1927r 77) om försäkringsavtal och i utsökningslagen (1877r 31 s. 1).

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juh 1972, då lagen (1938r 96) om understödsföreningar skall upphöra att gälla.

2. Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om erkänd arbetslöshetskassa och sådan icke erkänd arbetslöshetskassa som registrerats före den nya lagens ikraftträdande.

3. I fråga om understödsförening som omfattas av den nya lagen och som är registrerad hos försäkringsinspektionen vid den nya lagens ikraftträdande gäUer i stället för 6, 11, 17 och 19 §§, 21 § första stycket, 24 och 25 §§, de i 27 § första stycket 1 och 2 samt 31 § första stycket 2 meddelade särskUda bestämmelserna och 35 § den nya lagen samt 21 §, 38 § andra stycket, 51 § första stycket, 57 § 1 mom. första stycket och 60 § lagen (1951 r 308) om ekonomiska föreningar den gamla lagen i tUlämpliga delar till dess föreningens stadgar i dessa hänseenden änd-

Prop. 1972: 69 21

råts till överensstämmelse med den nya lagen. Grundar sig i annat hänseende föreskrift i förenings stadgar på den gamla lagen skall, i stället för stadgarnas föreskrift, motsvarande bestämmelse i den nya lagen gälla. Anmälan för registrering av stadgeändring enligt första stycket skall göras hos försäkringsinspektionen före utgången av år 1976. Sker ej dessförinnan anmälan som leder till registrering och har inspektionen ej medgett undantag med stöd av 2 § andra stycket den nya lagen, äger 71 § tredje och fjärde styckena den nya lagen motsvarande tUlämpning. Närmare föreskrifter om anmälan meddelas av inspektionen.

4. Understödsförening som enligt 3 § första stycket den gamla lagen skaU bestå av minst 50 medlemmar och vars medlemsantal vid den nya lagens ikraftträdande uppgår till minst 50 men ej 100 behöver ej göra anmälan enligt 41 § andra stycket den nya lagen tidigare än ett år efter ikraftträdandet. Nedgår antalet under 50, skall dock sådan anmälan omedelbart ske.

5. Beslut om förenings minsta antal medlemmar som fattats av tillsynsmyndighet med stöd av äldre lag gäller fortfarande.

6. Har beslut av föreningsstämma fattats före den nya lagens ikraftträdande, äger den gamla lagen tillämpning i fråga om beslutet.

7. Styrelseledamot, revisor eller fullmäktig som utsetts med tillämpning av den gamla lagen får utöva sitt uppdrag under den tid för vilken han är utsedd utan hinder av bestämmelse som saknar motsvarighet i den gamla lagen.

8. Har understödsförening trätt i likvidation före den nya lagens ikraftträdande tillämpas den gamla lagen.

9. Gäller enligt 3 bestämmelse i den gamla lagen, tillämpas vad i samma lag föreskrives om ansvar för överträdelse av bestämmelsen.

10. För pensionskassa som med stöd av 90 § första stycket 1 den gamla lagen förklarats undantagen från lagens tillämpning inträder skyldighet att tUlämpa den nya lagen den 1 januari 1977, om ej kassan dessförinnan förklarats undantagen från den nya lagens tillämpning. Har ansökan om sådan förklaring ingetts men inte avgjorts före nämnda dag inträder skyldigheten den senare dag då beslut, varigenom ansökan lämnas utan bifall, meddelas.

11. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den bestämmelsen.

Prop. 1972: 69 25

Försäkringsbolaget Svenska Personal-Pensionskassan, ömsesidig försäkringsförening, (SPP) har hänvisat till det yttrande som avgetts av Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska livförsäkringsbolags förening.

Försäkringskasseförbundet har överlämnat yttranden från Jönköpings läns allmänna försäkringskassa, Malmö allmänna försäkringskassa och Älvsborgs läns allmänna försäkringskassa.

2 Nuvarande ordning

2.1 Huvuddrag i lagstiftningen om understödsföreningar

Enligt UFL är en understödsförening en sådan förening för inbördes bistånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse idka verksamhet som faller inom personförsäkringens område. Som exempel på understödsföreningar med sådan verksamhet nämns föreningar som meddelar pension (ålderspension, efterlevandepension eller invalidpension), sjukhjälp eller moderskapshjälp, kapitalunderstöd vid dödsfall (begravningshjälp eller understöd åt avlidens familj eller åt förmånstagare) eller understöd vid arbetslöshet. AUt efter arten av den verksamhet som drivs av understödsföreningarna kan dessa indelas i pensionskassor, sjukkassor, begravningskassor, sjuk- och begravningskassor samt arbetslöshetskassor.

Understödsföreningarna kan i likhet med andra föreningar indelas i öppna och slutna föreningar. En förening sägs vara öppen då vem som helst inom föreningens verksamhetsområde kan vinna anslutning till föreningen. I en sluten förening däremot kan medlemskap vinnas endast av dem som är anställda hos viss arbetsgivare, tillhör viss annan förening eller som ingår i en på annat liknande sätt begränsad person-gmpp.

Understödsföreningarna står under tillsyn av statiig myndighet. Tillsynsmyndighet är för arbetslöshetskassorna arbetsmarknadsstyrelsen och för övriga föreningar försäkringsinspektionen. Föreningarna skall registreras hos tillsynsmyndigheten. Andra understödsföreningar än arbetslöshetskassorna skall erlägga bidrag till bestridande av tUlsynsmyndighetens kostnader för organisation och verksamhet.

I syfte att trygga att verksamheten baseras på en något så när omfattande försäkringsstock har ställts upp regler i fråga om understödsförenings medlemsantal. Enligt huvudregeln skall förening bestå av minst 100 medlemmar.

Högsta tillåtna kapitalförsäkringsbelopp är i princip 4 000 kr. för en medlem.

Understödsförening skall för sin verksamhet ta upp fasta medlemsavgifter. Dessa skall vara så avvägda att de tillsammans med andra för verksamheten avsedda inkomster kan antas förslå till infriande av för-

Prop. 1972: 69 26

fallna utfästelser, förvaltningskostnader och övriga utgifter liksom till fondbUdning. Kravet att avgifterna skall vara tillräckliga för sitt ändamål är ett uttryck för den s. k. soliditetsprincipen.

Understödsförening skall i princip vart femte år upprätta försäkringsteknisk utredning av föreningens ställning enligt grunder som bestäms av tiUsynsmyndigheten. Arbetslöshetskassa och förening som meddelar enbart sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd eller/och sjukvårdsersättning är dock undantagen från skyldigheten att upprätta sådan utredning.

För annan understödsförening än arbetslöshetskassa gäller fondbildningsregler som är ägnade att säkerställa att föreningen kan infria sina försäkringsutfästelser. Enligt huvudregeln skall hela det överskott som uppkommer på försäkringsverksamheten avsättas till en fond. Strängare regler gäller emellertid för vissa föreningar, nämligen dels föreningar som meddelar sjukhjälp för längre tid än 180 dagar för varje tidsperiod av tolv månader eller för en tid som överstiger tre år för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd, dels föreningar som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kr., dels föreningar som meddelar pension. Fondmedlen får placeras endast i vissa angivna typer av värdepapper och tillgångar. Vid sidan av den fondbUdning som skall trygga försäkringsverksamheten redovisar föreningarna också i stor utsträckning s. k. fria fonder. Dessa har bUdats av överskott på försäkringsverksamheten eller av donationer och andra frivilliga bidrag.

UFL innehåller utförHga regler i associationsrättsliga frågor, dvs. regler om styrelse, firmateckning, revision, föreningssammanträde, stadgeändring samt likvidation och upplösning.

Som angetts i det föregående gäller UFL för bl. a. understödsföreningar som har till uppgift att bereda understöd vid arbetslöshet. Enligt uttryckligt stadgande gäller dock att fackförening, fackförbund eller annan liknande förening för vårdande av yrkesangelägenheter inte är underkastad reglerna i UFL av den anledningen att föreningen bl. a. meddelar sådant understöd. Av de understödsföreningar som lämnar arbetslöshetsunderstöd och som lyder under UFL är samtiiga utom en organiserade som erkända arbetslöshetskassor enligt förordningen (1956: 629) om erkända arbetslöshetskassor (AKF). Dessa kassor intar i flera hänseenden en särställning bland understödsföreningarna. De finansieras i stor utsträckning genom statsbidrag. De har vidare en klart facklig inriktning. Som förut nämnts står de under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen som mot bakgrund av den specieUa inriktningen och finansieringen har särskilda möjligheter att styra kassornas verksamhet. Genom AKF gäller i betydande utsträckning särskUda regler för de erkända arbetslöshetskassorna. UFL:s betydelse för kassorna torde i praktiken vara begränsad till en rad föreningsrättsliga bestämmelser av mera allmän natur.

2.2 Understödsföreningarnas verksamhet och utveckling under senare tid

Den sakkunnige har i betänkandet lämnat en utförlig översikt över understödsföreningarnas verksamhet och utveckling under åren 1935— 1968 (s. 40—56). I det följande återges det väsentligaste innehållet av denna översikt. De statistiska uppgifterna, som avser slutet av resp. år, har i viss utsträckning kompletterats med siffror också för de två senaste åren.

2.2.1 Andra understödsföreningar än arbetslöshetskassor

Den sakkunnige erinrar inledningsvis om att samhället under den tid som UFL gällt präglats av genomgripande förändringar på det ekonomiska och sociala området. Understödsföreningarna har inte lämnats oberörda av denna utveckling. Särskilt har reformerna inom socialförsäkringens område direkt påverkat verksamheten för många föreningar. Antalet föreningar olika år från år 1935 framgår av följande tabell:

År	Pensions-	Sjuk-	Begravnings-	Sjuk- och	Totalt
	kassor	kassor	kassor	begravnings-kassor
1935	265	566	648	1_____	1479
1942	258	145	589	475	1467
1948	203	166	458	290	1 117
1952	185	158	425	249	1017
1953	182	155	414	235	986
1954	182	153	404	234	973
1955	177	129	378	214	898
1956	171	121	371	201	. 864
1957	165	119	363	184	831
1958	161	113	351	177	802
1959	150	107	324	160	741
1960	146	110	298	145	699
1961	140	105	287	139	671
1962	130	99	270	133	632
1963	123	96	252	126	597
1964	120	83	236	119	558
1965	118	79	227	113	537
1966	111	78	210	106	505
1967	108	74	199	100	481
1968	107	68	189	90	454
1969	103	66	176	78	423
1970	95	63	165	73	396

' Ingår bland sjukkassor.

TabeUen, som inte omfattar de erkända sjukkassorna, vUka år 1954 anförtroddes den aUmänna sjukförsäkringen, visar att nedgången av antalet föreningar varit kraftig. I fråga om de föreningar som meddelar sjukhjälp har bl. a. införandet av den obligatoriska sjukförsäkringen liksom senare genomförda höjningar av ersättningarna från de allmänna försäkringskassorna bidragit till att ett stort antal föreningar

trätt i likvidation. En vanlig orsak till att begravningskassa trätt i likvidation har varit att medlemsantalet gått ned under 100, varigenom föreningen inte fått fortsätta sin verksamhet. I samband med att ATP-reformen genomfördes upphörde många pensionskassor med sin verksamhet. Antalet nyregistreringar har efter hand minskat. Sedan år 1963 har endast tre nya föreningar tillkommit.

Många av de föreningar som trätt i likvidation har överlåtit sin verksamhet på annan understödsförening. Sammanslagningar av två större föreningar har huvudsakligen skett inom gruppen öppna begravningskassor och har bidragit till en stark koncentration av denna verksamhet till de största öppna begravningskassorna. Är 1935 var flertalet sjukkassor och begravningskassor öppna föreningar (715 öppna och 499 slutna föreningar). Är 1967 övervägde i stället antalet slutna föreningar inom dessa kategorier föreningar (259 slutna och 114 öppna föreningar). Inom gruppen pensionskassor dominerade de slutna föreningarna redan år 1935 (21 öppna och 244 slutna). Är 1968 var av de 107 pensionskassorna endast 6 öppna. Med ett undantag är de öppna pensionskassornas verksamhet av mycket ringa omfattning. Sedan år 1950 har inte bildats någon ny öppen understödsförening.

Det sammanlagda antalet medlemmar i understödsföreningarna ökade fram till i början av 1950-talet trots att antalet föreningar samtidigt minskade. Efter år 1952 är medlemsantalet däremot sjunkande. Utvecklingen i fråga om medlemsantalet i olika kategorier av föreningar framgår närmare av följande tabell.

År	Pensions-	Sjukkassor	Begrav-	Sjuk- och	Totalt
	kassor		ningskassor	begravningskassor
1935	67 946	261 870	692 530	1_____	1 022 346
1942	81837	243 913	772 367	211 603	1 309 720
1948	101019	269 472	827 780	170 757	1 369 028
1952	121 793	269 620	860 149	158 392	1 409 954
1953	125 258	266 062	856 570	151 584	1 399 474
1954	118 942	252 921	833 143	164 812	1 369 818
1955	117 583	215 221	828 459	153 316	1 314 579
1956	124 871	204166	798 581	150 244	1 277 862
1957	128 544	197 241	785 774	142 750	1 254 309
1958	131 341	185 605	747 313	129 622	1 193 881
1959	132 738	178 655	736 083	127 220	1 174 696
1960	134 645	178 393	711 383	132 099	1 156 520
1961	137 002	173 706	701 975	128 757	1 141 440
1962	133 072	164 734	684 336	126 195	1 108 337
1963	168 322	156 017	668 541	115 835	1 108 715
1964	171778	144 419	652 669	112456	1 081 322
1965	173 990	138 987	637 692	110 094	1 060 763
1966	172 997	133 113	617 969	106 700	1 030 779
1967	174 633	125 370	599 471	101 600	1 001 074
1968	176 990	120 090	574 690	96 174	967 944
1969	180 207	111032	553 673	92 384	937 296

Ingår bland sjukkassor.

TabeUen visar bl. a. att medlemsantalet fortiöpande minskar i fråga om samtiiga föreningsgrupper utom pensionskassorna, vilka efter hand ökat sitt medlemsantal.

Utvecklingen i fråga om nyanslutning och frivillig avgång åren 1956—69 framgår av följande tabell. Med nyanslutning avses annan anslutning än inträde vid överlåtelse av annan förenings verksamhet. Frivillig avgång avser avgång av annan anledning än inträffat försäkringsfall och omfattar inte avgång vid överlåtelse eller likvidation.

År	Pensionskassor		Sjukkassor		Begravnings-		Sjuk- och begrav-		Samtliga
					kassor		ningskassor		föreningar
	Nyan-	Frivillig	Nyan-	Frivillig	Nyan-	FriviUig	Nyan-	Frivillig	Nyan-	FriviUig
	slutning	avgång	slutning	avgång	slutning	avgång	slutning	avgång	slutning	avgång
1956	10 007	4 586	10 859	19 505	18 390	19 292	11271	11 709	50 527	55 092
1957	8 993	4 227	9717	14 948	19 249	17 975	7 793	8 684	45 752	45 834
1958	7 616	5 064	6 499	6 130	15 607	11034	5 759	6 454	35 481	28 682
1959	6 529	3 749	6 920	12 127	13 222	10 568	6 576	6819	33 247	33 263
1960	7 295	4 730	10 342	13 729	13 602	9 756	9 799	8 278	41038	36 493
1961	7813	5 189	11490	15 199	12445	8 419	9 590	9 053	41338	37 860
1962	7 646	8 591	8113	14 450	10 444	8 287	8 274	7 894	34 477	39 222
1963	42 937	3 405	8 002	14 929	8 540	7 932	6 653	8 583	66132	34 849
1964	12 958	9 009	9 453	13 425	8 862	7819	9 189	8 325	40 462	38 578
1965	8 867	5 684	9 784	13 306	8 967	7 587	9 399	9 189	37 017	35 766
1966	11900	11 115	8 027	11 985	5 207	6 776	8 178	8 934	33 312	38 810
1967	13 169	11373	4 501	10 139	4 747	5 056	5 015	7 659	27 432	34 227
1968	11445	7 691	9 257	11802	3 400	6 408	5 050	6 434	29 152	32 335
1969	12 488	7 700	8 534	12 587	3 668	5 833	5 385	6 107	30 073	32 227
S:a	169 663	92113	121 498	184 261	146 350	132 742	107 931	114122	545 440	523 238

En undersökning vid utgången av år 1969 av medlemmarnas fördelning efter ålder i fråga om sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor visar, att av den totala folkmängden i åldrar över 60 år omkring 25 o/o var medlemmar i sådana föreningar. I åldersgrupperna under 60 år var däremot en allt mindre del av folkmängden medlemmar ju längre ned man kom på åldersskalan. Endast 3—4 o/p av folkmängden i åldrarna under 30 år hade medlemskap i nämnda föreningar.

Trots den stora nedgången i antalet föreningar har fonderna fortlöpande ökat i storlek. Vid utgången av år 1969 redovisade föreningarna sammanligt 3 960 milj. kr. i fonder, vilket innebär mer än en sex-dubbling sedan år 1942. Under året 1969 uppgick fondökningen tUl 197 milj. kr. Den största andelen av fonderna faller på pensionskassorna. Dessas fonder uppgick sålunda vid utgången av år 1969 till 3 684 mUj. kr. och svarar för drygt 3 000 milj. kr. av den totala ökningen sedan år 1942. Bland övriga grupper av föreningar är fondbildningen störst hos begravningskassorna med drygt 200 milj. kr. — Under år 1969 inbetalades i avgifter till samtiiga understödsföreningar 142 milj. kr..

varav 123 milj. kr. till pensionskassor. Under samma år uppgick utbetalningar för försäkringsfall tiU 122 mUj. kr., varav 103 milj. kr. från pensionskassor.

I det följande skall lämnas vissa uppgifter om verksamheten inom olika grupper av understödsföreningar.

Pensionskassorna kan indelas i två huvudgmpper, tjänstepensionskassor och andra pensionskassor. Tjänstepensionskassorna kan i sin tur delas upp i tre kategorier, dels ITP-kassorna som meddelar kompletteringsförsäkring till ATP enligt med av arbetsmarknadens parter träffade pensionsavtal, dels fribrevskassor, dvs. pensionskassor i vilka avgiftsbetalningen upphört och försäkringarna nedsatts till fribrev, dels övriga tjänstepensionskassor.

Pensionskassorna meddelar ålderspension, invalidpension och efterlevandepension. I några faU meddelas också s. k. avgiftsbefrielseförsäkring och kapitalunderstöd.

Följande tabeU belyser försäkringsbestånd och pensionsbelopp i olika gmpper av pensionskassor vid slutet av år 1969.

	Tjänstepensionskassor			Andra	Samtliga
				- pensions-	• pensions-
	ITP-	Fri-	övriga	kassor	kassor
	kassor	brevs-	tjänste-
		kassor	pensions kassor	■
Försäkringsbestånd vid årets slut
Antal föreningar	23	19	12	49	103
Antal försäkrade medlemmar
exkl. pensionstagare	120 295	33 842	2 057	7 668	163 862
Antal pensionstagare	16 894	11236	1770	3 667	33 567
härav med ålderspension	9 645	6418	895	2 465	19 423
härav med invalidpension	1808	390	2	—	2 200
härav med efterlevandepension	5 441	4 428	873	1202	11944
Utbetalt pensionsbelopp per pen-
sionstagare i genomsnitt under
året (kr.)
Ålderspension	5 549	2 963	522	176	3 764
Invalidpension	4155	4 304	889	—	4179
Efterlevandepension	2 498	1327	457	130	1665

Som framgår av tabellen är den verksamhet som bedrivs av gruppen andra pensionskassor än tjänstepensionskassor relativt obetydlig. Gruppen består huvudsakligen av äldre föreningar med gamla traditioner. De flesta är bildade inom någon yrkesorganisation såsom hantverksförening, sjömannaförening, regementskår e.d.

Vad gäller utvecklingen inom tjänstepensionskassorna under senare tid kan följande nämnas. Ar 1960 träffades på arbetsmarknaden uppgörelse om den plan för kompletterande pensionsförmåner som går under benämningen ITP-planen (industrins tUläggspension för tjänste-

Prop. 1972: 69 31

män). Denna omfattar numera såväl plan för ålderspension, intjänad fr. o. m. den 1 januari 1960, familjepension, sjuk- och invalidpension och änkepension som plan för grupplivförsäkring. Enligt ITP-planen skulle pensionsförmånerna tryggas antingen genom att företaget tecknade pensionsförsäkring (i försäkringsbolag eller understödsförening) eller på annat sätt. Samma år träffades uppgörelse om det s. k. PRI-systemet, vilket syftade på tryggande genom annat sätt än genom pensionsförsäkring. Detta system innebar följande. Pensioneringen administreras av företagen med hjälp av en av parterna stiftad ideell förening, Pensionsregistreringsinstitutet (PRI). Företagen tecknar kreditförsäkring i ett kreditförsäkringsbolag. Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt, (FPG) och skall avsätta mot pensionsskulden svarande medel till en för ändamålet särskilt inrättad pensionsstiftelse (PRI-stiftelse). Dessa stiftelser har därefter ersatts med en särskUd redovisning av pensionsskuld enligt bestämmelserna i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsskuld m. m. För pensionskassoma fick överenskommelsen om ITP-planen och andra liknande uppgörelser tUl följd att en del föreningar, de s. k. ITP-kassorna, började meddela försäkringar enligt avtalsuppgörelserna. För de föreningar som inte kom att meddela sådana försäkringar blev följden att i princip all avgiftsbetalning upphörde och att de intjänade pensionerna nedsattes till fribrev. En del av dessa kassor fortsatte verksamheten med att förvalta dessa fribrev (fribrevskassorna) under det att övriga kassor lade ned sin verksamhet.

ITP-kassorna har i sina stadgar utformat försäkringsvUlkor och grunder efter vad som tillämpas av försäkringsbolaget Svenska Personalpensionskassan, ömsesidig försäkringsförening. Ändringar i de på arbetsmarknaden träffade avtalen om kompletterande pensionsförmåner medför i allmänhet ändringar i SPP:s försäkringsvUlkor och grunder och i pensionskassornas stadgar. För pensionskassomas del är en stadgeändring i allmänhet en tidskrävande procedur, bl. a. på grund av att beslut krävs på två föreningssammanträden. Svårigheterna att i tid anpassa stadgarna efter träffade pensionsavtal medför därför, att ändringarna ibland får ges retroaktiv verkan. I de större tjänstepensionskassorna utövas medlemmarnas befogenheter vid föreningsstämma i regel av särskilda ombud. Dessa utses vanligen av de anställdas organisationer och av arbetsgivaren eller arbetsgivarorganisation.

Sjukförsäkring meddelas av sjukkassor och av sjuk- och begravningskassor. Enligt UFL:s regler kan kassorna delas in i två kategorier, nämligen dels föreningar som ger ut sjukpenning för längre tid än 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd, dels övriga föreningar. De förra skall i princip ha minst 500 medlemmar, de senare minst 100 medlemmar. Vid 1969 års utgång var antalet sjukförsäkrade medlemmar 185 481, varav 113 912 var medlemmar i 34 föreningar som lämnar

Prop. 1972: 69 32

sjukpenning för längre tid än 90 dagar och 71 569 var medlemmar i övriga 110 föreningar. Av de sjukförsäkrade medlemmarna var 133 984 sjukpenningförsäkrade och 64 475 försäkrade för sjukhusvård, läkarvård, läkemedel m. m.

Sjukhjälpsersättningarna avser i regel små belopp och är ofta maximerade på olika sätt. Uppgifter för år 1969 visar att över hälften av det totala antalet medlemmar var tillförsäkrade en sjukpenning som var lägre än 4 kr. per dag. Alla föreningar utom en har begränsat sjuk-hjälpstiden till högst 3 år. I allmänhet tillämpas en viss karenstid, ofta tre dagar. Vid beräkning av läkarvårdsersättning tUlämpas i regel läkarvårdstaxan (1969: 657). Vissa föreningar lämnar också moderskapshjälp med belopp som vanligen inte överstiger 100 kr.

Sjukkassorna har måst anpassa sin verksamhet till den allmänna sjukförsäkringen. Efter denna försäkrings genomförande år 1955 blev sjukkassorna hänvisade till att ge kompletteringsförsäkringar. Som framgår av det följande har utrymmet för sådana försäkringar därefter minskat i takt med förbättringar inom den allmänna försäkringen. Mer betydande utvidgningar såvitt angår sjukpenningersättning skedde genom lagstiftning år 1962. I detta läge ansågs det angeläget att förhindra möjligheten till överförsäkring. Efter överläggningar med försäkringsbolagen lämnade försäkringsinspektionen år 1963 en rekommendation som innebar att försäkringsförmånerna inom frivillig sjuk- och olycksfallsförsäkring skulle maximeras på sådant sätt, att de tillsammans med förmånerna från den allmänna försäkringen och eventuella andra tjänsteförmåner kompenserade högst 93 "lo av den försäkrades förlorade nettoinkomst efter skatt. Rekommendationen kom att gälla också för de understödsföreningar som meddelade sjukhjälp. Eftersom de statsanställda fr. o. m. den 1 juli 1963 fick sjuklöneförmåner till en kompensationsnivå av ca 93 "lo kunde kompletteringsförsäkring inte vidare meddelas statsanställda. I ett besvärsärende år 1966 medgav emellertid Kungl. Maj:t att Folksam, oavsett rekommendationen, fick tillförsäkra arbetstagare som inte uppbär oavkortad lön under sjukdom, en dagersättning av högst 3 kr. från arbetsoförmågans sjunde dag, insjuk-nandedagen inräknad. Försäkringsinspektionen meddelade därefter understödsföreningarna att dessa generellt borde tillämpa samma ersättningsregel såvitt gällde ersättning till statsanställda och andra gmpper med motsvarande sjuklöneförmåner. Samtidigt påpekade inspektionen att med hänsyn till år 1967 genomförda nya förbättringar i fråga om sjukpenningförmånerna inom den allmänna försäkringen utrymmet för kompletteringsförsäkring till högre belopp än 3 kr. per dag skulle prövas från fall till fall.

Kapitalförsäkring meddelas av begravningskassor och sjuk- och begravningskassor. Som förut nämnts skiljer UFL på föreningar som meddelar försäkring till högre belopp än 500 kr. och övriga föreningar. De

Prop. 1972: 69 33

förstnämnda föreningarna måste i princip ha minst 500 medlemmar, de övriga minst 100 medlemmar. Av de 641 221 försäkrade medlemmarna vid 1969 års utgång var 497 343 medlemmar i 53 föreningar som meddelade kapitalförsäkring till högre belopp än 500 kr. och de övriga med- . lemmar i återstående 201 föreningar. Flertalet föreningar meddelar rena dödsfallsersättningar (begravningshjälpsförsäkringar), dvs. försäkring som betalas ut vid medlems död eller ibland också vid dödsfaU inom medlemmens familj. Några av de större öppna föreningarna meddelar också s. k. sammansatta försäkringar med utbetalning vid viss bestämd ålder eller vid dessförinnan inträffat dödsfall. Några föreningar meddelar dessutom olika typer av barnförsäkringar.

Kapitalförsäkring meddelas i regel med blygsamma belopp. Är 1969 var medelförsäkringssumman 570 kr. i föreningar som fick meddela försäkring till högre belopp än 500 kr. och 388 kr. i övriga föreningar. Omkring 79 "la av de försäkrade var vid 1969 års utgång medlemmar i öppna begravningskassor. De två största öppna begravningskassorna hade då 130 046 resp. 74 059 medlemmar. Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund, som är en sammanslutning av ett antal större begravningskassor, verkar sedan många år tillbaka för en än starkare centralisering inom de öppna kassorna. I samma riktning verkar försäkringsinspektionen genom att i de fall, där förvaltningskostnaderna framstått som oskäHgt höga, råda föreningarna att undersöka om inte det mest ändamålsenHga är att upphöra med verksamheten eller överlåta den på annan förening.

I många föreningars stadgar har tagits in bestämmelser om återköp och fribrev enligt normalförslag som utformats av försäkringsinspektionen och som är ägnade att tillgodose medlemmarnas rättigheter i dessa hänseenden. Ett fåtal föreningar har stadgebestämmelser om belåning av försäkringar, s. k. livlån.

I syfte att klargöra inom vUka gränser verksamheten får bedrivas utan att den kan anses som affärsmässig har tillsynsmyndigheten fastställt vissa regler. Sålunda får heltidsanställda agenter inte användas. Vidare gäUer att anskaffningsprovisionen inte får överstiga viss procent av det aktuella kapitalunderstödet.

Såväl riksförbundet som enskilda föreningar har vid flera tillfällen ansökt om försäkringsinspektionens medgivande att få utfästa högre belopp än 4 000 kr. för en medlem. Bortsett från sådana kapitalförsäkringar, som meddelas i samband med pension, har medgivande lämnats i endast ett fall som avsåg en sluten förening.

2.2.2 Erkända arbetslöshetskassor

Den frivilliga statsunderstödda försäkringen tillkom år 1934. Försäkringen handhas av erkända arbetslöshetskassor som bildats av fackliga organisationer inom det yrkesområde som utgör resp. kassas verksam-

2 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

Prop.1972: 69 34

hetsområde. Medlemmarna i dessa organisationer är i regel kollektivt anslutna till arbetslöshetskassan, som dock också är öppen för ej fackligt organiserade inom verksamhetsområdet. Samtliga kassor är rikskassor och med ett undantag (en kassa för yrkesfiskare) avsedda för anställda. En kassa är öppen för anställda oavsett yrkestillhörighet. Den 31 augusti 1971 var det totala antalet medlemmar 2 279 000. Antalet kassor var 48 den 1 september 1971.

Försäkringsersättningen utgörs av dagpenning och barntillägg. Det högsta daghjälpsbeloppet är sedan den 1 september 1971 60 kr. BarntUlägg utgår för barn under 16 år och är f. n. 2 kr. per barn och dag.

Arbetslöshetskassornas verksamhet finansieras av medlemsavgifter, statsbidrag och räntor på fonderade medel. Avgifterna, som varierar starkt mellan såväl kassor som klasser beroende på arbetslöshetsrisken och dagpenningens storlek, fastställs av tillsynsmyndigheten, dvs. arbetsmarknadsstyrelsen.

Statsbidrag utgår efter olika grunder. Gmndstatsbidrag utgår med viss procent — varierande mellan 35 och 50 "la för de olika dagpenningklasserna — av varje utbetalat dagpenningbelopp. Vid större arbetslöshet ökar detta bidrag. Dagpenningbidrag utgår med visst belopp på den del av dagpenningen som inte täcks av grundstatsbidraget. Barntilläggs-bidrag utgår med 75 "/o av barntilläggskostnaden. Slutligen utgår också förvaltningsbidrag med medlemsbidrag (4—6 kr. per årsmedlem) och bidrag för arvode till tillsynsmyndighetens representant i kassas styrelse.

2.3 Utvecklingen inom annan försäkringsverksamhet

I betänkandet ges en översikt för utvecklingen efter år 1938, då UFL trädde i kraft, i fråga om dels den affärsmässiga försäkringsrörelsen, dvs. den verksamhet som drivs av försäkringsbolagen, och dels den allmänna försäkringen och annan sociallagstiftning (s. 57—61). Vad gäller försäkringsbolagen innehåller betänkandet vidare utförliga redogörelser för de i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse (FL) införda s. k. behovs- och skälighetsprincipema (s. 80—82 och 87—90). Av framställningen i betänkandet i dessa delar skall här beröras endast vissa viktigare drag av den lagstiftning som genomförts för försäkringsbolagen.

FL reglerar den verksamhet som får drivas av försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. I förhållande tUl tidigare lagstiftning för den affärsmässiga försäkringsrörelsen innebar FL en nyordning i viktiga avseenden. I fråga om koncessionsprövningen, som ligger hos Kungl. Majrt, kompletterades en i huvudsak formell prövning med viUkoren att den planerade rörelsen — eller utvidgningen tUl ny verksamhetsgren — måste vara behövlig och också i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Härigenom lagfästes den

Prop. 1972: 69 35

s. k. behovsprincipen, som alltså innebär att prövningen skall gälla både en kvalitetsbedömning och en kvantitetsbedömning som avser att fastställa om det på den svenska försäkringsmarknaden finns behov av det planerade bolaget eller den tilltänkta vidgningen av verksamheten. I fråga om livförsäkringar infördes vidare i FL — vid sidan av den redan tidigare gällande soliditetsprincipen som främst syftar till att trygga försäkringstagarna i fråga om företagens säkerhet och förmåga att fullgöra sina förpliktelser — en delvis ny grundprincip, den s. k. skälighetsprincipen. Denna princip innebär i huvudsak att priset för en försäkring skall vara bestämt på ett skäligt sätt i förhållande till de förmåner försäkringen avser. Principen innebär också att livförsäkringstagare skall ha rätt till återköp och fribrev och till återbäring av överskott på försäkringen. Genom FL vidgades vidare försäkringsinspektionens befogenheter i fråga om tillsynen över försäkringsverksamheten. Bl. a. avsågs den praktiska tillämpningen av skälighetsprincipen bli föremål för en ökad granskningsverksamhet. Genom ändring år 1950 infördes i FL bl. a. regler om skälighetsprincipens tUlämpning också för annan försäkring än livförsäkring.

Ar 1958 tillsattes en utredning med uppgift att se över FL. Ändamålet med översynen var att anpassa lagstiftningen till de ändrade förutsättningarna — bl. a. genomförandet av den obligatoriska sjukförsäkringen och en förutsedd allmän pensionsförsäkring — på ett sådant sätt, att en från samhälleliga synpunkter ändamålsenlig reglering och tillsyn av försäkringsrörelsen blev möjlig. Översynen ledde till att FL år 1961 ändrades på olika punkter (prop. 1961 r 171, 1 LU 51, rskr 388, SFS 1961r 610).

3 Alhnänna synpunkter på en ny lagstiftning 3.1 Den sakkunnige

3.1.1 Behovet av ny lagstiftning

Den sakkunnige erinrar inledningsvis om den stora betydelse som understödsföreningarna i ett tidigare skede hade på det sociala fältet. De understödsorganisationer som under slutet av 1800-talet och senare växte fram inom fackföreningar, skråsammanslutningar och inom olika ideella sammanslutningar gjorde sålunda en mycket värdefull insats när de skapade en ordning där medlemmarna genom inbördes bistånd kunde bereda viss hjälp åt dem som drabbades av sjukdom eller invaliditet eller för vilka familjeförsörjaren gick bort.

Under de senaste årtiondena har intresset från allmänhetens sida för understödsföreningarnas verksamhet minskat. Bl. a. har följande två omständigheter bidragit till detta. För det första har det allmänna genom reformer på socialförsäkringens område i stor utsträckning över-

Prop. 1972: 69 36

tagit ansvaret för att medborgarna skall ha en tillfredsställande ekonomisk trygghet vid sjukdom, invaliditet och vid familjeförsörjarens fränfälle. För det andra har utvecklingen inom den affärsmässiga livförsäkringsrörelsen, dvs. livförsäkringsbolagen, inneburit att det privata vinstintresse som förr låg bakom bolagens verksam.het i huvudsak fallit bort. Den väsentliga ändringen härvidlag skedde genom 1948 års reform av försäkringsrörelselagstiftningen. Ett tidigare betydelsefullt motiv för att gå in i en på uteslutande ideell grund uppbyggd understödsförening i stället för att ta en försäkring i ett försäkringsbolag har således i praktiken försvunnit.

I den av försäkringsinspektionen upprättade promemorian som ligger till grund för utredningsuppdraget (angående innehållet i promemorian se betänkandet s. 62—70) betonas att FL i många hänseenden tillgodoser försäkringstagarnas intressen bättre än vad UFL gör. Det understryks därvid att det är angeläget att i UFL införs motsvarigheter till de bestämmelser i FL som är ett uttryck för de s. k. behovs- och skälighetsprincipema samt att en effektivare tUlsyn än f. n. genomförs. Den sakkunnige framhåller att om föreningsverksamheten styrs hårdare kan man knappast undvika en successiv avveckling av sådana föreningar, som inte arbetar helt rationellt och som inte är helt bärkraftiga från allmänt försäkringsmässiga utgångspunkter. Man bör då fråga sig om en sådart utveckling är ofördelaktig från allmänna utgångspunkter. Den sakkunnige anser att understödsföreningarna spelat ut sin mer betydande roll som trygghetsförmedlare och att det för dessa föreningars del i fortsättningen inte kan bli fråga om annat än en ganska begränsad verksamhet vid sidan av de stora trygghetsförmedlarnas.

Den sakkunnige delar försäkringsinspektionens uppfattning att man vid en översyn av UFL i första hand bör söka tillgodose medlemsintresset i tillfredsställande utsträckning. En reform bör sålunda i väsentliga hänseenden innebära att någon mer betydande skillnad från medlemssynpunkt inte kommer att föreligga i förhållande till vad som numera gäller enligt FL. Med denna utgångspunkt ställer den sakkunnige den principiella frågan om inte utvecklingen gått därhän, att UFL spelat ut sin roll. Är detta fallet kunde man tänka sig att ett antal stora, rationellt arbetande föreningar, framför allt vissa begravningskassor, förvandlas till försäkringsbolag. Vidare fick flertalet mindre begravningskassor och sjukkassor avvecklas i tvångsmässig ordning. En särskUd lösning kunde diskuteras i fråga om pensionskassorna. Arbetslöshetskassorna slutligen kunde regleras uteslutande av AKF. Den sakkunnige finner en lösning av så radikal art oantagbar såvitt avser huvuddelen av understödsföreningarna. Bl. a. pekar den sakkunnige på den rådande negativa inställningen till att kretsen av försäkringsbolag vidgas och på de stora praktiska problem som är förknippade med en

Prop. 1972:69 37

tvångsmässig snabb avveckling av de mindre föreningarna. Den sakkunnige finner det vidare mest ändamålsenligt — med hänsyn till de specieUa former av försäkringsverksamhet av ej affärsmässigt slag som många föreningar driver — att bestämmelserna om understödsföreningarna liksom f. n. tas upp i en särskUd lag och således inte förs in i den redan omfattande FL.

Den sakkunnige har gjort en allmän översyn av de regler som gäller för understödsföreningarna. Den sakkunnige har, som redan antytts, därvid i första hand sökt förbättra skyddet för föreningsmedlemmarnas intressen. Som den viktigaste nyheten i detta hänseende föreslår den sakkunnige att skälighetsprincipen skall införas för understödsföreningarna. Med hänsyn till de särförhällanden som kännetecknar dessa har den sakkunnige dock modifierat principen något, så att den inte får samma stränga innebörd som enligt FL. Vidare föreslås principen utformad som en grundläggande norm för en förenings hela verksamhet och således inte som i FL formulerad som ett krav på att premien skall utgöra ett skäligt pris på försäkringsförmånerna. Mot bakgrund av skälighetsprincipen föreslår den sakkunnige i olika hänseenden särskilda regler som är ägnade att bättre tillgodose medlemsintresset än nuvarande regler. Förslaget tar bl. a. sikte på att förstärka försäkringstagarnas rätt till fribrev och till återköp av försäkring. Den sakkunnige har också funnit det behövligt att förbättra försäkringsinspektionens möjligheter att ingripa mot förening när anmärkning finns mot dess verksamhet. I överensstämmelse med förutsättningen att främst tillgodose medlemsintresset har den sakkunnige också övervägt i vad mån det är påkallat att begränsa en vidgning av understödsföreningsväsendet genom att införa en motsvarighet till den behovsprincip som gäller för försäkringsbolagen. Den sakkunnige föreslår härvid ett generellt förbud mot nybildning av öppna föreningar. Förslaget motiveras också med svårigheten att avgränsa sådana föreningars verksamhet mot den affärsmässiga verksamhet som drivs av försäkringsbolagen.

Den sakkunnige har emellertid funnit det behövligt att reformera UFL också i andra hänseenden än sådana som direkt tar sikte på att förbättra skyddet för medlemmarna. På det försäkringstekniska området föreslås bl. a. en förenkling av de nuvarande tämHgen komplicerade reglerna om fondbildning. Vidare föreslås att placeringsbestämmelserna mjukas upp efter mönster av vad som gäller för livförsäkringsbolagen. Mot bakgrunden av att de associationsrättsliga bestämmelserna i UFL i viss utsträckning blivit föråldrade har den sakkunnige vidare sett över dessa regler. De förslag som i detta avseende läggs fram i betänkandet bygger väsentligen på de modernare regler som finns i FL och i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.

Den sakkunnige föreslår en helt ny lag för understödsföreningarna. Detta motiveras med att de materiella ändringarna är omfattande och

Prop. 1972: 69 38

rör väsentliga avsnitt i UFL och att övriga avsnitt i lagen behöver moderniseras.

Det kan här slutligen nämnas att den sakkunnige föreslår, att förening i sitt firmanamn alternativt skall få använda beteckningen försäkringsförening i stället för termen understödsförening.

3.1.2 Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse samt behovsprincipen

Den sakkimnige tar först upp frågan om gränsdragningen till den affärsmässiga försäkringsrörelsen, dvs. den verksamhet som drivs av försäkringsbolagen. Kriterierna på en understödsförening är enhgt UFL, att föreningen skall ägna sig åt personförsäkring för inbördes bistånd och att rörelsen inte skall drivas affärsmässigt. De slutna föreningarna har i regel inte haft svårt att uppfylla kraven på att verksamheten skall vara för inbördes bistånd och inte får drivas affärsmässigt. Administrationskostnaderna blir låga för dessa föreningar och verksamheten har som helhet en ideell karaktär. Enligt den sakkunnige finns därför inget tvivel om att de normalt ägnar sig åt verksamhet som inte kan anses som affärsmässig försäkringsrörelse.

I fråga om de öppna föreningarna är däremot gränsen mot den affärsmässiga försäkringsrörelsen inte lika klar. Denna grupp av föreningar, som omfattar bl. a. de stora begravningskassorna och de största sjukkassorna, har ofta ursprungligen haft en "sluten" karaktär åtminstone såtillvida att deras verksamhet varit geografiskt begränsad. Senare har emellertid i allmänhet även denna begränsning försvunnit och föreningarna konkurrerar numera i viss mån med varandra och försäkringsbolagen. De kan naturligtvis sägas verka "för inbördes bistånd" i samma mening som alla försäkringsföretag men saknar enligt den sakkunnige ofta den speciellt ideella inriktning, som de slutna föreningarna har och som utgör grundvalen för lagstiftningen om understödsföreningarna. Detta beror främst på att det inte saknas affärsmässiga inslag i de öppna föreningarnas verksamhet. Det är med hänsyn till bristen på självklar rekryteringsbas naturligt, att dessa understödsföreningar måste kämpa för att kunna fortleva och vidareutvecklas. Självfallet blir medlemsvärvningen då en mycket väsentlig angelägenhet. Den kan inte längre bedrivas på frivUlig och kostnadsfri väg. Genom att tUlsynsmyndigheten sett sig nödsakad godta vissa provisionsnormer för medlemsvärvning och inkassering av försäkringsavgifter, har man rent principiellt accepterat att understödsföreningsverksamhet inte kan drivas helt ideellt och utan affärsmässiga inslag.

Den sakkunnige framhåller svårigheten att bedöma om de existerande öppna föreningarna, särskilt de större, på ett tUlfredsställande sätt uppfyUer de huvudsakliga kriterier, som UFL ställer upp i fråga om

Prop. 1972: 69 39

verksamheten, dvs. kraven på verksamhet till inbördes bistånd och utan affärsmässig inriktning. Dessa kriterier får behållas för att även i fortsättningen ange den väsentliga inriktningen av understödsföreningsverksamheten och ramen för lagstiftningens tillämplighet. Den sakkunnige anser emellertid att i framtiden bör inte accepteras, att nya understödsföreningar bildas utan att man med säkerhet kan räkna med att de kommer att uppfylla de i lagen uppställda förutsättningarna. Bl. a. på grund av kostnaderna för anlitad arbetskraft kan en ny öppen förening inte börja att driva verksamhet utan att enskUt vinstintresse behöver tillgodoses. Redan problemet med gränsdragningen mot den affärsmässiga försäkringsrörelsen utgör enligt den sakkunnige ett tUlräckligt vägande skäl för ett förbud mot nybildning av öppna föreningar.

Den sakkunnige finner ett förbud mot nybildning av öppna understödsföreningar motiverat också från synpunkter som hänför sig tUl den s. k. behovsprincipen. Denna princip innebär enligt FL att vid koncessionsprövningen skall prövas, om den planerade rörelsen är behövlig och också i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Den sakkunnige menar att det med hänsyn tUl de redan existerande öppna föreningarna, vilka förutsätts få leva kvar, och med tanke på understödsföreningsrörelsens sunda utveckling är angeläget att hindra att nya öppna föreningar kommer till. Den sakkunnige föreslår sålunda att nya öppna föreningar i fortsättningen inte skall få bUdas.

I fråga om de slutna föreningarna gäller andra förhållanden. En samhörighetskänsla och vilja till inbördes bistånd är fortfarande väsentliga motiv när en särskUd grupp personer, t. ex. anställda vid ett företag eller medlemmar i en ideell förening, vill ordna sina försäkringsfrågor genom att bilda en understödsförening. Gränsdragningen mot den affärsmässiga försäkringsrörelsen utgör inte heller i övrigt samma problem som beträffande öppna understödsföreningar. Som regel är förvaltningsarbetet i de slutna föreningarna av jämförelsevis enklare beskaffenhet och mindre omfattning än i de öppna föreningarna. I många fall kan hjälp och bidrag till förvaltningen också erhållas och medlemsrekryteringen vållar inte några särskilda utgifter. De samlade förvaltningskostnaderna kan därför hållas på en förhållandevis låg nivå. Med hänsyn till utvecklingen inom den affärsmässiga försäkringsrörelsen ifrågasätter den sakkunnige trots detta om inte de tilltänkta medlemmarna i många fall skulle vara bättre betjänta av en annan lösning av sina försäkringsfrågor än vad en understödsförening kan bjuda. Tillsynsmyndigheten skall nämligen vid sin behandling av en ansökan om registrering alltid pröva om stadgarna är betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade. Denna prövning kommer med den sakkunniges förslag att i betydligt högre grad än f. n. direkt baseras på sådana överväganden som hänger samman med skälighets-

Prop. 1972: 69 40

principen. Med hänsyn härtill och då de bakomliggande bevekel-segrundernE: för en önskan till samverkan inom understödsföreningens form kan växla i styrka från fall till fall, finns enligt den sakkunniges mening inte tillräckliga skäl för ett generellt förbud mot nybUdning av slutna understödsföreningar. Den sakkunnige anser inte heller att understödsföreningsväsendets framtida utveckling ger anledning till antagande, att det för sådana eventuella nybildningar finns behov av bestämmelser om en särskild behovsprövning.

För att hindra att förbudet mot nybildning av öppna föreningar kringgås bör bestämmelser införas som begränsar möjligheten att bilda sådan förening, som kanske i formellt avseende kan betraktas som sluten men i praktiken kan jämställas med en öppen förening. Vad gäller understödsförening för enbart medlemmar i viss ideell förening föreslås därför ett krav på att det skall finnas sådan intressegemenskap inom den ideella föreningen, att också en samverkan för personförsäkring framstår som naturlig för medlemmarna.

Den sakkunnige betonar att försäkringsinspektionen inom ramen för sin lagstadgade skyldighet att meddela råd och anvisningar när en förening bildas bör beakta också synpunkter som närmast är förknippade med behovsprincipen. Om de blivande medlemmarnas försäkringsproblem kan lösas bättre på en annan väg bör myndigheten således redovisa dessa överväganden för den planerade föreningen.

Behovsprincipen i FL innebär också att ett bolag inte får börja driva verksamhet som koncessionen inte omfattar. Koncession för ny verksamhetsgren ges endast om denna framstår som behövlig och i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Det finns skäl anta att allt flera understödsföreningar i framtiden kan komma att överväga om de inte bör göra väsentliga omläggningar av sin verksamhet, t. ex. genom att införa någon ny verksamhetsgren som kan tänkas vara mer attraktiv än den ursprungliga verksamheten. Som exempel på understödsföreningar, där sådana tendenser redan varit skönjbara och i fortsättningen eventuellt kan väntas bli än mer förekommande, nämner den sakkunnige sjukkassorna. Genom de senast beslutade reformerna inom den allmänna sjukförsäkringen i förening med föreskrifter, som ställts upp av hänsyn till risken för överförsäkring, har utrymmet för dessa föreningars verksamhet begränsats betydligt. Även andra understödsföreningar kan emellertid tänkas vara intresserade av att söka bryta en nedåtgående trend genom en omläggning av verksamheten. Den sakkunnige menar att det inte kan uteslutas, att skälen för en ändrad rörelseinriktning i första hand kommer att baseras på en önskan att bevara föreningar och endast i mindre grad på realistiska överväganden eller hänsyn till samhällets krav på den samlade försäkringsrörelsens ändamålsenliga utveckling.

En i princip okontroUerad omvandling av föreningarnas verksamhet

Prop. 1972: 69 41

kan så småningom leda tiU en alltför stark koncentration på någon eller några speciella verksamhetsformer. Härigenom skulle konkurrensen öka såväl mellan föreningarna inbördes som i förhållande tUl de alltmer högrationaliserade försäkringsbolagen. För understödsföreningarnas del skulle en sådan utveckling på längre sikt kunna få mindre gynnsamma effekter, vUka i sin tur ytterst skulle gå ut över medlemmarnas intressen. Den sakkunnige föreslår att en särskild bestämmelse införs i UFL som innebär att en registrerad understödsförening inte utan försäkringsinspektionens tillstånd får ändra eller vidga sin försäkringsverksamhet så att denna får en väsentligt ny inriktning eller kommer att omfatta någon ny försäkringsgren. Inspektionen bör främst pröva om den tUlämnade omläggningen av verksamheten tillgodoser medlemmarnas intressen och om den i övrigt är ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Vid denna prövning skall sålunda även de synpunkter som normalt förknippas med behovsprincipen beaktas. Gränsdragningen mellan sådana ändringar som inte innebär att den ursprungliga rörelsens huvudsakliga ändamål eller inriktning rubbas och sådana ändringar, för vilka tillstånd enligt den föreslagna nya lagregeln krävs, bör lämpligen överlämnas åt rättstillämpningen. Kravet på tillstånd bör gälla också slutna föreningar, trots den inkonsekvens som följer av att någon behovsprövning inte föreslås när det gäller nybildning av sluten förening. EnHgt den sakkunniges mening finns det emeUertid inte anledning anta att en sluten förening, som vägrats tillstånd till att vidga sin rörelse, kringgår reglerna genom att bilda en ny sluten förening med samma medlemmar som i den äldre föreningen. Det avgörande skälet för den föreslagna lösningen är emellertid den lagtekniska konstruktion som den sakkunnige valt. Genom att samtliga vid lagens ikraftträdande registrerade understödsföreningar förs in under den nya lagen behövs möjlighet till kontroll av att sådana föreningar därefter inte ändrar eller vidgar sin verksamhet på sätt som inte var avsett när de registrerades. Detta gäller naturligtvis i första hand de öppna föreningarna men kan även tänkas få betydelse i fråga om slutna föreningar, t. ex. beträffande karaktären av att vara sluten.

3.1.3 Skälighetsprincipen

I det föregående har erinrats om att den s. k. skälighetsprincipen genom FL infördes för den affärsmässiga försäkringsverksamheten. Enligt 263 § FL skall de för ett försäkringsbolag upprättade försäkringstekniska grunderna avse att trygga bolagets förmåga att fuUgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal — ett uttryck för soliditetsprincipen — och att bereda försäkring till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad.

Den sakkunnige anlägger följande synpunkter på frågan om en skälighetsprincip bör införas också för understödsföreningarna. Med hän-

2t Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

Prop. 1972: 69 42

syn till understödsföreningsrörelsens bakgrund, där de ideella inslagen och viljan att bereda ömsesidigt bistånd varit de avgörande drivkrafterna, har behovet av yttre regleringar och lagföreskrifter till skydd för medlemmarnas intressen tidigare inte framträtt med samma styrka som i fråga om den affärsmässiga försäkringsrörelsen. Utvecklingen inom understödsföreningsverksamheten mot större enheter, av vilka en del är öppna för medlemmar med i övrigt ringa intressegemenskap, har väsentligt ändrat dessa grundförutsättningar. Samtidigt som det ideella inslaget i en del av föreningarnas verksamhet av olika skäl tunnats ut, har förvaltningsarbetet ofta blivit mer omfattande och komplicerat än tidigare. Föreningarna har därför i allt större utsträckning varit hänvisade att ersätta frivillig arbetskraft med avlönad personal. Också i andra avseenden har skillnaden mellan vissa understödsföreningars verksamhet och den affärsmässiga försäkringsrörelsen blivit allt mindre påtaglig. En reform av UFL bör mot denna bakgrund rimligtvis syfta tiU att medlemsintresset inom understödsföreningarna tillgodoses på liknande sätt som FL skyddar försäkringstagarna inom försäkringsbolagen.

Den sakkunnige har övervägt om inte nämnda syfte bäst kan realiseras genom att i den nya lagen tas in bestämmelser som svarar mot dem som nu finns i 263 § FL. Påtagliga skUlnader kvarstår emellertid meUan å ena sidan försäkringsbolag och å andra sidan understödsföreningar i allmänhet. DärtUl kommer att en jämförelse mellan olika understödsföreningar eller gmpper av sådana även visar betydande olikheter beträffande bl. a. verksamhetens art och omfattning, medlemmarnas inbördes gemenskap, det ideeUa syftet samt föreningarnas storlek och administration. Det finns därför en betydande risk för att om ett stadgande i UFL ges samma uttryck åt skähghetsprincipen som i FL, detta kan få mindre tillfredsställande konsekvenser för vissa understödsföreningar. Det kan således befaras, att en strikt tillämpning av skälighetsprincipen, med det innehåll den fått i fråga om affärsmässig försäkringsrörelse, skulle kunna medföra sådana krav av både administrativ och ekonomisk art att många understödsföreningars fortsatta verksamhet allvarligt och i onödan äventyras. I de fall där det ideella inslaget i verksamheten fortfarande är levande och där större delen av uppkomna överskott används mer efter sociala hänsyn än enligt matematiskt rättvisa fördelningsgrunder skuUe en sålunda tUlämpad skälighetsprincip kunna tvinga fram ej önskvärda ändringar.

Den sakkunnige överger därför tanken på en lagteknisk lösning som innebär att den alltför nära kopplas samman med skälighetsprincipen enligt FL. I stället eftersträvar den sakkunnige en reglering som främst garanterar att medlemmarnas ekonomiska intressen inte otillbörligt eftersatts i förhållande till andra omständigheter som bör beaktas i sammanhanget. Hit hör inte bara avvägningen mellan skilda medlemsgruppers intressen utan även ett hänsynstagande till föreningens traditioner

Prop. 1972: 69 43

och allmänna syfte, medlemmarnas inbördes samhörighet och relationer liksom föreningens storlek, utveckling och ekonomiska ställning m. m. Den sakkunnige förordar i enlighet härmed en modifierad skälighetsprincip, som är så avpassad, att den ger utrymme för en mer nyanserad tillämpning än motsvarande bestämmelser i FL.

Skälighetssynpunkter är av betydelse för understödsföreningarnas medlemmar främst när det gäUer medlemsavgifternas storlek och relation tiU de av föreningen utfästa försäkringsförmånerna. Vid bedömningen av avgifternas storlek, dvs. om priset för en försäkring är skäligt, har naturHgtvis också de villkor under vilka föreningen åtagit sig att fullgöra sina utbetalningar en central betydelse. Av intresse är vidare hur överskott, som uppkommer till följd av de i avgifterna inlagda säkerhetsmarginalerna eller av annan anledning, skall disponeras och hur bestämmelserna om återbäring av sådant överskott är utformade. Medlems rätt vid avgång ur förening samt de närmare villkoren för rätt tUl fribrev eller återköp är andra viktiga faktorer som i varje fall indirekt har ett klart samband med priset för försäkringen. Därutöver bör beaktas om föreningen i övrigt bjuder sina medlemmar några speciella förmåner i form av behovsprövade understöd eUer särskilt ändamålsenlig medlemsservice, upplysnings- och rådgivningsverksamhet o. d. Över huvud taget synes avgifterna — och därmed skälighetsprincipen — aUtid kunna sättas i någon relation till vad som genom stadgarnas föreskrifter, föreningssammanträdesbeslut eller tillämpad praxis gäller beträffande det mesta av en medlems mdlanhavanden med sin förening. Detta gäller i varje fall de prestationer eller förhållanden som på ett eller annat sätt kan tillmätas något ekonomiskt värde för medlemmarna.

Den sakkunnige har vidare den uppfattningen att skälighetssynpunkter i vissa fall med fog även bör kunna läggas på frågor, som inte har ett direkt samband med storleken på avgifterna och förmånerna som svarar mot dessa. Hit hör bl. a. regler om när medlemskap upphör, om föreningens tUlgångar vid dess upplösning samt andra bestämmelser som rör medlemmarnas befogenheter och möjligheter tUl insyn och delaktighet i föreningens verksamhet. Andra stadgebestämmelser, t. ex. beträffande villkoren för stadgeändringar, kan ibland vara utformade på ett sätt som i onödan försvårar en från medlemmarnas synpunkt önskvärd ändring av föreningens verksamhet. Det kan inte heller uteslutas att utvecklingen såväl inom understödsföreningsväsendet som beträffande andra närliggande associationsrättsliga sammanhang så småningom aktualiserar nya frågor eller aspekter som rör behovet av en skälighetsprövning.

Vad som sagts om skälighetsprincipens räckvidd utöver de med avgifterna direkt eller indirekt sammanhängande förhållandena gäller enligt den sakkunnige i minst samma utsträckning om soliditetsprincipen. Den

Prop. 1972: 69 44

sakkunnige hänvisar därvid till bestämmelserna om fondbUdning, om placering av medel, om förvaring av värdehandlingar, om den interna kontrollen och om tillsynen över föreningarnas verksamhet.

Mot bakgrund av övervägandena angående de båda principernas räckvidd är det enligt den sakkunnige inte lämpligt att, som skett i FL, knyta an dem enbart till bestämmelserna om avgifterna. Båda principerna har sådan vital betydelse att det finns skäl att i lagen ge dem en så framskjuten placering att det inte kan råda någon tvekan om att de verkligen skall utgöra de yttre riktlinjerna för föreningarnas hela verksamhet och organisation. Den sakkunnige föreslår därför att skälighets-och soliditetsprinciperna i lagen anges i en allmän inledning till bestämmelserna om stadgarnas innehåll. Den sakkunnige framhåller att detta vid en jämförelse med FL innebär även den skillnaden, att skähghetsprincipen för understödsföreningarnas del får en vidare innebörd än motsvarande princip har vid annan försäkringsverksamhet.

Den sakkunnige föreslår sålunda, att i den bestämmelse som reglerar vad stadgarna skall innehålla anges, att stadgarna skall dels tillgodose medlems intresse av att föreningen bereder försäkring till kostnad och villkor som är skäliga med hänsyn såväl till förmånernas art och omfattning som till föreningens storlek och övriga förhållanden, dels vara ägnade att trygga föreningens förmåga att fullgöra sina utfästelser till medlemmar och övriga förmånsberättigade.

Den sakkunnige är medveten om att de föreslagna bestämmelserna kan komma att vålla en del tolkningssvårigheter och gränsdragningsproblem. Problem av detta slag betecknas emellertid som ofrånkomliga om utvecklingen inte skall låsas fast inom ramar som hindrar en mer flexibel och nyanserad tillämpning av skälighetsprincipen. Den sakkunnige pekar vidare på att försäkringsinspektionens anvisningar och rekommendationer liksom f. n. kommer att bli till god vägledning i det praktiska föreningsarbetet.

Den sakkunniges synpunkter och förslag i fråga om den närmare innebörden av den föreslagna skälighetsprincipen redovisas i ett följande avsnitt (4) och i specialmotiveringen.

3.1.4 Tjänstepensionskassorna

Den sakkunnige behandlar utförligt frågan om den föreslagna lagens räckvidd i fråga om tjänstepensionskassorna. En understödsförening är uttryckligen en förening för inbördes bistånd, vilket ansetts innebära bl. a. att avgifterna skall betalas av de försäkrade medlemmarna. Avgiftema för de kompletterande pensionsförmåner som lämnas av de s. k. ITP-kassoma betalas emellertid av arbetsgivaren i enlighet med träffade uppgörelser på arbetsmarknaden. Med hänsyn härtill kan det hävdas att dessa inte går in under definitionen på en understödsförening. Valet av form för tryggande av pensionsutfästelser rör emellertid ytterst och

Prop. 1972: 69 45

centralt arbetstagarnas intressen. Vid en jämförelse meUan tjänstepensionering i understödsförening och andra tänkbara alternativ utan samband med försäkring — antingen särskild redovisning av pensionsskuld eller pensionsstiftelse enhgt lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. — kan det vidare åberopas skäl för att behålla den form för tjänstepensionering som sker genom försäkring i understödsförening. För arbetsgivaren kan denna utväg framstå som det mest ändamålsenliga och lämpliga sätt på vilket han kan tillgodose såväl arbetstagarnas synpunkter som sina egna intressen både av en smidigt fungerande kontakt och samverkan mellan berörda parter och av visst inflytande över pensionsmedlens placering. För arbetstagarnas del kan understödsföreningslagens långtgående och på försäkringsteknik grundade krav på soliditet liksom tillsynsverksamhetens utformning tänkas bli av avgörande betydelse från trygghetssynpunkt.

Mot bakgrund av att den sakkunnige avvisar en radikal ändring av den nya lagens räckvidd i förhållande till UFL bör redan bildade tjänstepensionskassor omfattas av den nya lagen. Det är vidare inte uteslutet att det i framtiden också kan uppkomma ett berättigat intresse för nybildning av sådana kassor. Den sakkunnige föreslår därför att begreppet understödsförening definieras på sådant sätt, att det inte kan råda någon tvekan om att därmed avses också förening, som försäkrar pensioner i enlighet med anställningsavtal. Förslaget innebär att kravet på att förening skall vara för inbördes bistånd inte skall gälla i fråga om tjänstepensionskassa.

Den sakkunnige berör i sammanhanget också frågan om tjänstepensionskassorna bör få möjlighet att komplettera den nuvarande verksamheten med grupplivförsäkring enligt träffade avtal mellan arbetsmarknadens parter, s. k. tjänstegrupplivförsäkring. Denna försäkring avser väsentiigt högre belopp än vad som generellt är tillåtet för kapitalförsäkring enligt UFL. Som motiv för att tjänstepensionskassorna skulle få hand om denna försäkring har åberopats främst, att det skulle vara en fördel för arbetsgivare och arbetstagare om de hade endast en pensionsförvaltare att vända sig till i olika pensionsangelägenheter. Tjänste-gmpplivförsäkringsverksamheten är f. n. koncentrerad till sex försäkringsbolag med enhetHga försäkringsvillkor och premier. Eftersom denna ordning visat sig ändamålsenlig från såväl enskUd som allmän synpunkt, finns enligt den sakkunniges mening emellertid inte tillräckliga skäl att nu vidga möjligheten att ge tjänstegrupplivförsäkring till understödsföreningsområdet.

3.1.5. Arbetslöshetskassorna

1 betänkandet erinras inledningsvis om att i samband med 1934 års lagstiftning om den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen den ändringen gjordes i 1912 års lag om understödsföreningar, att också

Prop. 1972: 69 46

föreningar som meddelade understöd vid arbetslöshet skulle omfattas av lagen och sålunda associationsräftsligt vara organiserade som understödsföreningar. Understödsföreningslagens bestämmelser i olika hänseenden skulle emellertid inte gälla för de erkända arbetslöshetskassor som drev verksamhet enligt lagstiftningen om den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen. För dessa kassor gavs i stället detaljerade bestämmelser i en särskild förordning. Det lagtekniska sambandet mellan de erkända arbetslöshetskassorna och lagstiftningen om understödsföreningar står kvar också efter tiUkomsten 1938 av UFL och år 1956 av AKF. Formellt sett gäller således UFL också för de erkända arbetslöshetskassorna om annat inte följer av de särskilda bestämmelser om dessa kassor som är intagna i AKF. Den sakkunnige finner efter en genomgång av reglerna i AKF, att det i praktiken endast är en del av UFL:s föreningsrättsliga regler av mera allmän natur — bl. a. reglerna om styrelse, firmateckning, revision, föreningssammanträde, stadgeändring och om likvidation och upplösning — som har någon direkt betydelse för de erkända arbetslöshetskassorna.

Den sakkunnige erinrar också om att 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning i sitt betänkande (SOU 1963: 40 s. 218) tog upp frågan om de erkända arbetslöshetskassonia borde upphöra att formellt vara organiserade som understödsföreningar. Denna utredning fann att UFL för dessa kassors del var så oöverskådlig att det redan av detta skäl var motiverat att bryta ut dem ur UFL:s tiUämpningsområde. Utredningen menade vidare att de erkända arbetslöshetskassorna genom sin uppbyggnad och verksamhetens art utgör en klart avgränsad grupp föreningar som skUjer sig från övriga understödsföreningar i många väsentliga hänseenden. Bl. a. påpekades att arbetslöshetskassorna står under tillsyn av en särskild tillsynsmyndighet, arbetsmarknadsstyrelsen, och att tillsynen är av en helt annan omfattning och beskaffenhet än beträffande övriga understödsföreningar. Utredningen fann att en särreglering för arbetslöshetskassorna var motiverad men avstod från att lägga fram något förslag härom med hänvisning till att frågan i stäUet borde tas upp till förnyad prövning i samband med den kommande översynen av UFL.

Den sakkunnige framhåller att de erkända arbetslöshetskassornas starka fackliga anknytning är ett av de särdrag som kännetecknar dessa kassor. Men i likhet med 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning pekar den sakkunnige också på andra grundläggande och betydelsefulla skillnader mellan dessa kassor och övriga understödsföreningar. Medan de sistnämnda föreningarna i princip baserar hela sin verksamhet på medlemsavgifter utgår stora statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna. Den sakkunnige anför att statsbidraget för räkenskapsåret 1965/66 uppgick till drygt 50 "/o av de 44 erkända arbetslöshetskassornas samlade inkomster. Mot bakgrund av statsbidragens betydelse för de er-

Prop. 1972: 69 47

kända arbetslöshetskassornas verksamhet är det naturligt att AKF innehåller en rad detaljerade bestämmelser om medlemskap, avgifter, ersättningar och andra förhållanden som har betydelse för att syftet med ifrågavarande försäkringsform skall uppfyllas på ett från framför allt social synpunkt tillfredsställande sätt. Mot samma bakgrund är det också naturligt, att AKF ställer upp strängare regler angående annan verksamhet och användning av kassans medel än vad som gäller för övriga understödsföreningar och att de särskilda reglerna om tillsyn ger tUlsynsmyndigheten — arbetsmarknadsstyrelsen — större befogenheter än som tillkommer försäkringsinspektionen. I fråga om tUlsynen bör även uppmärksammas att arbetsmarknadsstyrelsens sanktionsmöjligheter — återkaUande av antagande och förlust av statsbidrag — innebär ett mera direkt och påtaghgt påtryckningsmedel än ett hot om ansökan tiU domstol om åläggande för förening att träda i likvidation. Slutligen finns också den principieUa skillnaden att de föreningar som står under försäkringsinspektionens tillsyn skall bidraga tUl kostnaderna för tillsynsverksamheten, under det att arbetsmarknadsstyrelsens motsvarande utgifter i sin helhet betalas av statsmedel.

Den föreslagna reformen av UFL understryker ytterligare de grundläggande skillnaderna mellan arbetslöshetskassorna och övriga understödsföreningar. Många av de regler som den sakkunnige föreslår avser förhållanden som saknar betydelse för de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet och organisation. I den mån det inte direkt framgår av en bestämmelses avfattning att den inte avser de erkända arbetslöshetskassoma, finns här risk för missförstånd. Svårigheterna att överblicka lagstiftningens exakta innehåll i fråga om arbetslöshetskassorna kommer att bli ännu mer påtagliga än f. n. Också från lagteknisk synpunkt är det mindre tilltalande att genom ofta återkommande undantag i olika paragrafer eller på annat sätt söka eliminera de svårigheter som uppstår om UFL och AKF också fortsättningsvis skall tillämpas jämsides.

Den sakkunnige erinrar om att frågan om arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning har fått förnyad aktualitet. En inom inrikesdepartementet tiUkaUad utredning arbetar sedan år 1966 med att utreda frågor om kontant stöd vid arbetslöshet (KSA-utredningen), anför den sakkunnige. Oavsett hur en framtida reform på detta område kommer att gestalta sig och även om den således endast får formen av en utbyggnad eller ändring av nuvarande rikthnjer för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringsverksamhetens organisation, lär behovet av en fortsatt lagteknisk samordning med UFL inte komma att öka. Det kommer då att framstå som uppenbart och nödvändigt att de organ som handhar denna speciella form av försäkring även i associationsrättsligt hänseende blir helt skilda från understödsföreningarna.

Vid utarbetandet av förslag tUl en ny UFL utgår den sakkunnige

Prop. 1972: 69 48

därför från att denna lag inte bör göras direkt tillämplig på de erkända arbetslöshetskassorna. I varje fall under en övergångstid, eventuellt i väntan på ett större och mera genomgripande reformarbete, kan en tillfredsställande ordning nås genom vissa, ej alltför omfattande ändringar i AKF. Sådana ändringar kan i viss utsträckning säkerligen ges formen av hänvisningar till stadganden i UFL. Enligt vad den sakkunnige inhämtat skuUe KSA-utredningen ha att beakta denna fråga. På grund härav föreslår den sakkunnige ingen ändring av AKF.

Enligt lagförslaget undantas alla föreningar som lämnar försäkring vid arbetslöshet, således inte endast de som antagits såsom erkända, från den nya lagens tillämpningsområde. Med hänsyn till att det f. n. finns en kassa som inte är antagen som erkänd arbetslöshetskassa innehåller sakkunnigförslaget därför en övergångsbestämmelse av innehåll att nu gällande UFL fortfarande skall gälla för sådan förening som vid den nya lagens ikraftträdande meddelar försäkring vid arbetslöshet och inte antagits som erkänd arbetslöshetskassa.

KSA-utredningen har i år lagt fram betänkandet (SOU 1971:42) Försäkring och annat kontant understöd vid arbetslöshet. EnHgt utredningens förslag skall den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen också i fortsättningen handhas av de erkända arbetslöshetskassorna. De föreslagna ändringarna av arbetslöshetsförsäkringens regler innebär en högst betydande vidgning av försäkringsskyddet. Försäkringen skall liksom f. n. finansieras av statliga anslag, avgifter från de försäkrade och avkastningen från kassornas fonder men också av en särskild arbetsgivareavgift. I ett särskilt avsnitt behandlar utredningen arbetslöshetskassornas förhållande tiU UFL (s. 114—119).

KSA-utredningen ansluter sig tiU den principiella uppfattning som intogs av 1960 års utredning och som innebär att de erkända arbetslöshetskassorna inte längre skall omfattas av UFL. Utredningen stöder sig därvid på i huvudsak samma skäl som anförts av nämnda utredning och av den sakkunnige.

Enligt utredningens mening finns det i praktiken inte något utrymme för särskilda föreningar som driver verksamhet med ändamål att lämna ersättning vid arbetslöshet utanför arbetslöshetskasseförordningens ram. Samtliga de kassor som har nybildats under senare år har valt att söka bli antagna som erkänd arbetslöshetskassa. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det i fortsättningen inte skall få bUdas arbetslöshetskassor vid sidan av de kassor som har till ändamål att utge ersättning enligt den särskilda lagstiftningen om ersättning vid arbetslöshet. Utredningen, som erinrar om att det f. n. finns endast en icke erkänd arbetslöshetskassa, ansluter sig till den sakkunniges förslag att kassa som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande är regist-

Prop. 1972: 69 49

rerad som understödsförening skall få fortsätta sin verksamhet tills vidare därvid nu gällande UFL skall tUlämpas.

Utredningen föreslår att de bestämmelser av föreningsrättslig natur som fordras angående arbetslöshetskassorna samlas i en särskild del av den föreslagna lagen om arbetslöshetsförsäkring. Denna lagdel bör i princip innehåUa en fristående, fullständig reglering för kassorna. I syfte att få ned författningsmaterialets omfång har utredningen funnit det motiverat att i fråga om vissa bestämmelser av allmänt föreningsrättslig natur i sitt lagförslag hänvisa till UFL. I dessa frågor saknas enhgt utredningen skäl att ha skilda bestämmelser för arbetslöshetskassorna och understödsföreningarna.

3.2 Remissyttrandena

3.2.1 Behovet av ny lagstiftning

Sakkunnigförslaget i stort till reformering av lagstiftningen för understödsföreningarna har vid remissbehandlingen så gott som genomgående fått ett positivt mottagande eller lämnats utan erinran. Från många håll framhålls att förslaget innebär en välbehövlig reformering av understödsföreningslagstiftningen. Bland remissinstanser med en klart uttalad positiv inställning kan nämnas försäkringsinspektionen, riksförsäkringsverket. Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund, Folksam, De fria sjukkassornas förbund. Sjöbefälets pensionskassa. Försäkringsförbundet Trygghet, Kooperativa förbundet, LO, TCO, SALF och Försäkringskasseförbundet.

Försäkringsinspektionen konstaterar med tiUfredsställelse att de önskemål som inspektionen framfört i sin promemoria i allt väsentiigt tillgodosetts. Förverkligas förslaget undanröjs bristerna i den nuvarande lagen och skapas goda möjHgheter att tUlgodose medlemsintresset i tillfredsställande utsträckning. Inspektionen tillstyrker därför i princip att förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Folksam framhåller att väsentliga oHkheter i förutsättningarna för understödsföreningarna å ena och försäkringsbolagen å andra sidan motiverar oHkheter i lagstiftningen för dessa båda företagsformer. Den inbördes solidariteten är sannolikt större mellan understödsföreningens medlemmar än mellan försäkringsbolagets kunder. Understödsföreningarna är vanligtvis mindre och har mera begränsade resurser i fråga om tiUgång till expertis och administrativ stordrift. Kraven på föreningarnas funktion och förvaltning kan därför inte ställas så höga som för bolagen. Det måste därför strykas under, att understödsföreningarna inte skall driva sin verksamhet lika aktivt som försäkringsbolagen. Mycket för de två verksamhetsformerna är dock gemensamt eller likartat. En likalydande eller likartad lagutformning på enskUda punkter är därför naturlig.

Prop. 1972: 69 50

Några remissinstanser berör den sakkunniges resonemang i fråga om avveckling eller ombildning av understödsföreningar. De fria sjukkassornas förbund delar den sakkunniges syn på understödsföreningarnas framtid och avvisar i Hkhet med denne tanken på att ombilda vissa större föreningar tUl försäkringsbolag. Det finns fortfarande skillnader mellan den affärsmässigt drivna verksamheten och understödsföreningarnas verksamhet. Även om det inte gått att undvika att engagera anställda medarbetare inom de större öppna föreningarna, görs fortfarande betydande ideella insatser inom understödsföreningarna.

Försäkringsinspektionen instämmer i uppfattningen att en tvångsvis avveckling av flertalet mindre begravningskassor och sjukkassor är mindre tilltalande, inte minst med hänsyn till föreningarnas ideella bakgrund. Redan ett genomförande av den sakkunniges förslag torde medföra att antalet likvidationer ökar. Det är att vänta att många föreningar med en tynande verksamhet föredrar att överlåta sitt försäkringsbestånd till annan förening eller avveckla verksamheten genom fördelning av tillgångarna mellan medlemmarna framför att anpassa verksamheten till de nya lagreglerna. Sedan länge pågår en omfattande, naturlig avveckling av framför allt mindre begravningskassor och sjukkassor. Ett likvidationsförfarande medför alltid ett betydande arbete för tillsynsmyndigheten. Detta arbete består huvudsakligen i att ge de likviderande föreningarna råd och upplysningar beträffande det formeUa likvidationsförfarandet och fördelningen av tillgångarna. Inspektionen ser det som en angelägen uppgift att tillse att förenings tillgångar, som kan uppgå tUl betydande belopp, fördelas så rättvist som möjHgt mellan medlemmarna. Detta gäller både när villkor för överlåtelse av verksamheten fastställs och när kontanta utbetalningar görs. Det arbete som krävs vid en likvidation är av samma omfattning, oavsett om det är fråga om en frivillig eller en tvångsvis avveckling. Även praktiska skäl talar sålunda för en successiv avveckling. Försäkringskasseförbundet understryker i fråga om begravningskassornas existensberättigande, att de summor som vanligen utgår är helt otiUräckliga för att utgöra en meningsfull begravningshjälp. Förbundet påpekar också att förutsättningarna för begravningskassornas existens är starkt beroende av om en eventuell allmän begravningsförsäkring kommer till stånd,

Jönköpings läns allmänna försäkringskassa är ensam om uppfattningen, att understödsföreningarna nu bör avvecklas, och avstyrker därför den föreslagna lagstiftningen. Kassan menar att den sakkunnige möt bakgrund av det statistiska materialet borde tagit mera seriöst på det i betänkandet berörda avvecklingsalternativet. De mycket små belopp, som i många faU inryms i försäkringarna, är ofta av så ringa betydelse, att man kan ifrågasätta deras värde. I den mån det finns ett behov av bättre sjukförsäkrings-, pensions- och livförsäkringsförmåner är det

Prop. 1972: 69 51

rimligt, att lösningar söks inom ramen för den allmänna försäkringen. De livskraftigaste föreningarna kunde inordnas under FL. UFL skulle sålunda kunna avvecklas och en nu förekommande högst orationell verksamhet med en rad småföreningar, som inte ger ett tillräckligt skydd, bringas att upphöra. Detta vore också realistiskt i en tid, då utvecklingen går mot en ökad fusionering inte enbart bland små enheter i form av understödsföreningar utan också i fråga om betydande försäkringsföretag.

Riksförsäkringsverket betonar att lagstiftningen om understödsföreningar kan ha avsevärd betydelse för den allmänna försäkringen. Särskilt för den allmänna sjukförsäkringens del är det av vikt att den totala ersättningsnivån blir lämpligt avvägd. Verket konstaterar bl. a. att den sakkunnige tänkt sig att försäkringsinspektionen med stöd av de nya tiUsynsreglerna skall få möjlighet att ge föreläggande till förhindrande av s. k. överförsäkring inom sjukförsäkringen. Verket erinrar om sitt yttrande år 1970 över en ansökan av SPP om koncession för tjänstegruppsjukförsäkring. Verket framhöll där bl. a. att noggranna undersökningar måste göras innan man ger upp den nu tiUämpade principen om en kompensationsgrad om högst 93 "lo. Försäkringskasseförbundet understryker också vikten av att inspektionen garanteras möjlighet att ingripa mot understödsförening om risk för överförsäkring uppstår.

Försäkringsinspektionen och flera andra remissinstanser tillstyrker förslaget att bestämmelserna om understödsföreningar skall tas in i en ny lag och således inte inarbetas i FL.

Förslaget att förening skall ha rätt att i sitt firmanamn använda benämningen försäkringsförening i stället för som f. n. endast understödsförening tillstyrks av Folksam, som vidare anser att beteckningen försäkringsförening bör användas genomgående i den nya lagen. I annat fall kommer lagen att verka konserverande på den föråldrade beteckningen understödsförening och bidra till en oenhetlig terminologi. Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund har gett uttryck åt samma uppfattning.

3.2.2 Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse samt behovsprincipen

Förslaget att kravet att understödsförening inte får driva affärsmässig verksamhet skall behållas har berörts av några remissinstanser. Svenska försäkringsbolags riksförbund sätter i fråga lämpligheten av att avgränsa understödsföreningarnas verksamhet mot försäkringsbolagen på sådant sätt. Bolagens verksamhet är visserligen enligt förarbetena till FL av affärsmässig art, men detta har ansetts ligga i uttrycket "driva försäkringsrörelse". I fråga om livförsäkringsbolags verksamhet har däri lagts främst syftet att bedriva yrkesmässig anskaffningsverksamhet. Som fram-

Prop. 1972: 69 52

hålls i betänkandet finns inte längre den skillnaden mellan livförsäkringsbolag och understödsföreningar att ett privat vinstintresse ligger bakom bolagens verksamhet. FL och bolagens försäkringstekniska grunder bygger på den principen att allt överskott, som uppkommer på rörelsen, skall tillfalla livförsäkringstagarna i form av återbäring, i den mån det inte krävs för täckande av förlust. Definitionen "ej affärsmässig" avgränsar således knappast på ett förståeligt sätt understödsföreningarnas verksamhet. Den ger inte heller den rätta indirekta bestämningen av livförsäkringsbolagens rörelse. Förbundet förordar i stället att uttrycket "tUlhandahålla försäkring" införs. Detta anger klarare motsatsförhållandet till FL:s begrepp "driva försäkringsrörelse". Närmare anvisningar om hur sådant tillhandahållande får ske bör för varje typ av understödsförening meddelas av tUlsynsmyndigheten med beaktande av föreningens struktur och ändamål.

Sveriges köpmannaförbunds pensionskassa menar att eftersom understödsförening i vissa avseenden får anses skyldig att driva verksamheten på ett affärsmässigt sätt — nämligen i fråga om förvaltningen av försäkringsbeståndet och kapitalförvaltningen — så borde begreppet affärsmässigt knytas inte till hela verksamheten utan bara till tecknandet av nya försäkringar. Att kontakt- och upplysningsverksamhet till medlemmarnas fromma i syfte att skapa ett för den enskilde lämpligt avpassat försäkringsskydd måste ersättas är helt naturligt. En lösning är att affärsmässighet inte anses föreligga så länge sådan ersättning inte överstiger viss del, exempelvis 1/3 av vad livförsäkringsbolagen generellt utbetalar för sin anskaffning.

Folksam framhåller att behovet av en aktivt bedriven försäkringsrörelse täcks av försäkringsbolagen. Det skulle inte gynna försäkringstagarnas eller samhällets intressen om understödsföreningarna fick närma sig försäkringsbolagens former i fråga om anskaffningsprovisioner, offereran-de av alternativa försäkringsformer etc.

Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund har i princip inte något att invända mot vad den sakkunnige föreslagit. Förbundet menar emellertid att understödsföreningarna bör få möjligheter att verka mera affärsmässigt för att nå de medborgargrupper som kan ha intresse av försäkring i understödsförening. Understödsföreningarna bör därför t. ex. få lämna större anskaffningsprovision än f. n. Vidare borde ett bestämt belopp i procent av premieinkomsten och/eller ränteinkomsten få användas för annonsering och trycksaker. Föreningarna bör få möjlighet att utnyttja försäkringsformer som utbUdas för att tillgodose nya behov. En understödsförening som önskar åtempptaga en tidigare bedriven eller planerad verksamhetsform bör få tillstånd till detta.

Det föreslagna förbudet mot nybUdning av öppna föreningar har tillstyrkts eller godtagits av remissinstanserna. Försäkringsinspektionen påpekar att förbudet innebär den förbättringen att en klarare avgränsning

Prop. 1972: 69 53

mot FL uppnås. Med hänsyn till att förslaget inte avser att hindra nyrekrytering tUl en redan befintiig öppen förening, blir det emellertid ännu angelägnare än f. n. att kravet på att verksamheten inte får drivas affärsmässigt upprätthålls. Andra remissinstanser som uttryckligen tUlstyrker det föreslagna förbudet är Folksam, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska livförsäkringsbolags förening, SPP och Försäkringskasseförbundet. FuUmäktige i riksbanken har inte något att erinra mot det föreslagna förbudet. Fullmälitige påpekar att det bland de existerande öppna föreningarna kan finnas faU, där det är mera angeläget att inordna föreningen under FL snarare än att medge en vidgning av den affärsmässiga verksamheten. De fria sjukkassornas förbund instämmer i att det inte finns behov av nya öppna föreningar.

Förslaget att slutna föreningar också fortsättningsvis skall kunna nybildas utan behovsprövning har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. LO är emellertid kritisk mot att den sakkunnige avvisat tanken på att införa behovsprincipen för de slutna understödsföreningarna. LO sätter i fråga om det — med undantag av pensionskassor som meddelar pensionsförmåner enhgt anstäUningsavtal — kan anses önskvärt att ytterligare sådana bUdas. Utvecklingen på socialförsäkringens område samt de differentierade försäkringsmöjligheter som försäkringsbolagen erbjuder medför, att understödsföreningarna, med undantag av nämnda tjänstepensionskassor, numera inte kan anses ha den sociala betydelse de tidigare haft. Ett nyetableringsstopp synes emellertid inte kunna införas med hänsyn till att det också i framtiden kan finnas ett visst behov av att bilda understödsföreningar, främst tjänstepensionskassor. Det är därför nödvändigt att för de slutna understödsföreningarnas del uppställa en behovsprincip. Behovet av varje ny sådan förening bör således prövas innan koncession ges.

3.2.3 Skähghetsprincipen

Förslaget att införa skälighetsprincipen för understödsföreningarna har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Försäkringsinspektionen finner det väsentligt att skälighetsprincipen skrivs in i lagen och framhåller att härigenom sker på en avgörande punkt en sedan länge önskad modernisering av UFL.

De fria sjukkassornas förbund påpekar att tillsynsmyndighetens tolkning av skälighetsprincipen bör präglas av de skillnader som ännu finns mellan försäkringsbolag och understödsföreningar.

Bankföreningen menar att den föreslagna modifieringen av skähghetsprincipen har — förutom att den medger att understödsföreningarnas särförhållanden kan beaktas — också den fördelen, att föreningarnas stadgar och tillämpningen av dessa lättare kan anpassas tUl nya värderingar som samhällsutvecklingen kan komma att inrymma.

Folksam, som tillstyrker att en för understödsföreningarna avpassad

Prop. 1972: 69 54

skälighetsprincip införs i den nya lagen, påpekar att en skälighetsregel får sin mening genom den tolkning den ges och den funktion den får vid praktiska bedömningar och vid tiUsynsmyndighetens bedömningar. Det föreslagna skälighetskravet bör såvitt rör medlems kostnad för sin försäkring betyda ett krav på att medlemsavgifterna inte får förses med oskäligt stor marginal. Enligt förslaget knyts skälighetskravet inte endast tUl försäkringskostnaden utan också till försäkringsvillkoren sådana som de anges i stadgarna. Det framgår emellertid inte av betänkandet om skälighetskravet i fråga om försäkringsvUIkoren skall ha någon speciell innebörd utöver vad som föreslagits beträffande rätt till fribrev och återköp. Innebörden av skälighetskravet bör därför ytterligare klargöras.

Remissuttalanden som rör den närmare innebörden av skälighetsprincipen redovisas i ett följande avsnitt (4) om försäkringstekniska frågor.

3.2.4 Tjänstepensionskassorna

Allmän enighet råder om att också tjänstepensionskassor där arbetsgivaren erlägger avgifterna skall omfattas av den nya lagen. Försäkringsinspektionen anför att tveksamheten i fråga om UFL:s räckvidd beträffande ITP-kassorna har undanröjts genom att kravet på att verksamheten skall vara för inbördes bistånd föreslås falla bort för dessa kassor. Inspektionen tillstyrker därför förslaget som innebär dels att dessa kassors särställning kommer till klart uttryck i lagen, dels att kassorna får en legal grund för sin verksamhet inom ramen för understödsföreningslagen. Konsumentkooperationens pensionskassa hälsar förslaget med tillfredsstäUelse.

Den sakkunniges avvisande hållning mot tanken att ge de s. k. ITP-kassorna möjlighet att meddela tjänstegrupplivförsäkring berörs av några pensionskassor. Konsumentkooperationens pensionskassa, som bl. a. förmedlar ITP-pensioner, menar att i lagen borde göras skillnad mellan ITP-kassor och övriga tjänstepensionskassor. TUl ITP-kassorna borde hänföras de kassor som meddelar försäkring som ingår i allmän pensionsplan definierad enligt lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Dessa kassors verksamhet bör jämställas med SPP:s, när det gäller möjligheten att meddela alla slag av försäkringar om vilka avtal träffats mellan arbetsmarknadens parter. Också Sveriges köpmannaförbunds pensionskassa menar att i lagtexten eller i motivuttalanden bör göras klart att all på kollektiv basis överenskommen försäkring får meddelas av pensionskassa.

SAF föreslår vissa åtgärder för att underlätta en anpassning av tjänstepensionskassorna tUl de nya pensioneringsmetoderna. SAF erinrar om att de kompletterande pensionsförmåner som avses i överenskommelserna mellan arbetsmarknadens parter tryggas genom pensionsförsäkring, skuldföring med kreditförsäkring eller pensionsstiftelser.

Prop. 1972: 69 55

Mot bakgrund av att de två sist nämnda metoderna numera reglerats såväl civil- som skatterättsligt, anser sig SAF kunna konstatera att nytillkommande utfästelser kommer att tryggas genom en av dessa metoder. Kassornas uppgift blir väsentligen att säkerställa äldre utfästelser som avser pensionsrätt intjänad före år 1960. SAF hävdar att lagstiftningen om understödsföreningar bör utformas så att en anpassning av tjänstepensionskassorna till de nya metoderna för tryggande av pensionering underlättas. Ett första krav är att tjänstepensionskassorna inte tillgodoförs betydande överskott genom att arbetsgivaren betalar ränta på sin skuld till föreningen. Efter försäkringsinspektionens prövning bör arbetsgivare kunna befrias från sådan räntebetalning. Detta framstår som desto naturligare som stadgarna ofta innehåller bestämmelser att överskott vid en framtida Hkvidation skall överföras till arbetsgivaren. De överskott som idag finns bör lämpligen komma tUl användning för personalens pensionering. En metod att tiUgodoföra de anställda dessa överskott skulle vara att arbetsgivaren för pensionsförsäkringspremier och ATP-avgifter ägde gottgöra sig ur dylika överskott. För att kassornas medlemmar skall ha en viss "buffert" är det lämpligt, att försäkringsinspektionen vid medgivande av tUlstånd att använda överskott på sådant sätt också bestämmer intUI vilken gräns sådan gottgörelse får ske. Inspektionen kan därigenom tUlgodose medlemmarnas behöriga intressen. Med denna möjlighet kommer medlen att stanna inom försäkringssystemet. SAF föreslår vidare att i den nya lagen slås fast, att understödsförening skall kunna avvecklas mot att arbetsgivaren svarar för pensionsutfästelserna genom systemet med skuldföring och kreditförsäkring. Också Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska livförsäkringsbolags förening och SPP menar att avveckling av ITP-kassa i denna ordning är ett lämpligt alternativ till överlåtelse av pensionsförsäkring.

3.2.5 Arbetslöshetskassonia

Förslaget att den nya lagen om understödsföreningar inte skall omfatta de erkända arbetslöshetskassorna tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Bland remissinstanser som uttryckligen stöder förslaget kan nämnas arbetsmarknadsstyrelsen, KSA-utredningen, TCO, SALF, SACO, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Försäkringskasseförbundet.

KSA-utredningen framhåller i sitt yttrande att de förslag som utredningen avsåg att lägga fram än mer kommer att markera de erkända arbetslöshetskassornas särart i förhållande till understödsföreningarna. Utredningen finner det därför väl motiverat att den sakkunnige utgått från att den nya lagen inte görs direkt tillämplig på de erkända arbetslöshetskassorna. Utredningen tillstyrker sålunda att den nya lagen inte görs tiUämplig på förening som meddelar försäkring vid arbetslöshet

Prop. 1972: 69 56

och har ingen erinran mot den föreslagna övergångsregeln i fråga om icke erkänd arbetslöshetskassa. Utrednmgen, som under år 1971 ämnade lägga fram sitt förslag om bl. a. ny lagstiftning om erkända arbetslöshetskassor, menar att ikraftträdandet av denna lag och den nya lagen om understödsföreningar om möjligt bör samordnas. SACO uttrycker samma uppfattning.

KSA-utredningen har, som redovisats i avsnitt (3.1.5), också i sitt år 1971 avgivna betänkande anslutit sig till den sakkunniges förslag.

3.3 Departementschefen

3.3.1 Behovet av ny lagstiftning

Under ett tidigare skede, då de sociala insatserna från samhällets sida var av obetydlig omfattning, fanns ett uttalat behov av viss organiserad form av understödsverksamhet. Sådan verksamhet kom efter hand att omfatta hjälp åt sjuka, invalidiserade och famUjeförsörjares efterlevande. År 1912 antogs vår första lag om understödsföreningar. Lagen ersattes år 1938 av den nu gällande lagen om understödsföreningar (UFL). Enligt denna lag meddelar understödsföreningarna olika former av personförsäkring. Verksamheten, som främst avser att meddela pension, sjukhjälp och kapitalunderstöd vid dödsfall, utövas av pensionskassor, sjukkassor, begravningskassor och sjuk- och begravningskassor. Dessutom anses som understödsförening även arbetslöshetskassor. Dessa är alla utom en erkända arbetslöshetskassor, dvs. statsunderstödda kassor, som enligt sina förutsättningar utger ersättning till försäkrade vid arbetslöshet. Fram tiU år 1952 var det totala antalet medlemmar i understödsföreningarna ökande. Om man bortser från arbetslöshetskassorna, vilka i många avseenden intar en särstäUning inom understödsföreningsväsendet, var det sammanlagda medlemsantalet nämnda år drygt 1 400 000. Antalet medlemmar har därefter fortlöpande minskat och uppgick vid 1969 års utgång till ca 937 000. Minskningen faller helt på de föreningar som meddelar sjukförsäkring och kapitalförsäkring, dvs. sjukkassor och begravningskassor. I pensionskassorna har medlemsantalet däremot fortsatt att stiga, vilket närmast beror på att ett antal tjänstepensionskassor blivit bärare av pensionsförsäkringar enligt ITP-planen och andra liknande pensionssystem (de s. k. ITP-kassorna). Antalet föreningar har sjunkit kraftigt under de senaste årtiondena. Vid 1970 års utgång fanns det 396 föreningar, arbetslöshetskassor inte medräknade, mot 1 479 år 1935. Under de närmast förflutna tio åren har tUlkommit bara tre föreningar.

Allmänhetens minskade intresse för understödsföreningsrörelsen hänger självfallet samnian med att det allmänna i stor utsträckning övertagit ansvaret för att medborgarna skall ha en tUlfredsställande ekonomisk trygghet vid sjukdom och invaliditet och vid en familjeför-

Prop. 1972: 69 57

sörjares frånfälle. Jag vill i detta sammanhang erinra om sjukförsäkringsreformen år 1946 och om införandet av obligatorisk försäkring för allmän tiUäggspensionering år 1959.

Understödsföreningsrörelsens tillbakagång beror emellertid också på utvecklingen inom den del av den affärsmässiga försäkringsrörelsen, som driver liv- och sjukförsäkringsrörelse. Den reform av fnrsäkrings-rörelselagstiftningen, som skedde genom tillkomsten av 1948 års lag om försäkringsrörelse (FL), syftade väsentiigen till att tiUgodose försäkringstagarnas intressen bättre än vad tidigare lagstiftning gjort. Av störst betydelse var införandet i FL av de s. k. behovs- och skälighetsprincipema. Behovsprincipen innebär att ett nytt bolag inte får bildas utan att den planerade rörelsen anses behövlig och också i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Skälighetsprincipen innebär att bolagen inte får ta ut högre pris för försäkringen än som är skäligt med hänsyn till en försäkringsmatematisk beräkning och en rationell administration. Indirekt innebär sist nämnda princip också att uppkommet överskott på rörelsen väsentligen skall användas för återbäring till försäkringstagarna och att dessa skall ha rätt tUl återköp av försäkring eller till fribrev. Genom 1948 års reform, som i praktiken innebär att något privat vinstintresse inte finns bakom livförsäkringsbolagens verksamhet, kan FL i flera avseenden anses tillgodose försäkringstagarnas intressen bättre än UFL.

UFL avsåg ursprungligen att tiUgodose ett under äldre lagstiftning uppkommet behov av större ekonomisk säkerhet i fråga om föreningarnas utfästelser. Vid lagens tillkomst uttalade föredragande departementschefen (prop. 1938: 19 s. 55) bl. a. att det allmänna knappast kunde underlåta att påtaga sig ett yisst ansvar för att föreningsmedlemmarna fick full valuta för sina till föreningarna överlämnade besparingar, vilka sammanlagda uppgick till betydande belopp. Med hänsyn tUl bl. a. understödsföreningsverksamhetens folkliga och skiftande karaktär samt möjligheten för redan existerande föreningar att utan alltför stora svårigheter fortsätta verksamheten blev 1938 års lagbestämmelser förhållandevis liberalt utformade.

Under den tid som förflutit sedan UFL:s tillkomst har behovet av en översyn av UFL påtalats i olika sammanhang. 1958 års försäkringssakkunniga, som hade till uppgift att göra en översyn av FL, påpekade att UFL i flera avseenden måste anses starkt föråldrad. Som särskilt anmärkningsvärt framhölls att skälighetsprincipen i FL inte hade någon motsvarighet på understödsföreningarna och att UFL inte innehöll krav på återbäring till försäkringstagarna av uppkommande överskott. Fastän understödsföreningsverksamheten ansetts ha en mera social karaktär än den av försäkringsbolagen bedrivna personförsäkringsrörelsen, tillvaratog UFL försäkringstagarnas intressen sämre än vad FL gör. De sakkunniga ansåg därför att en revision av UFL var ange-

Prop. 1972: 69 58

lägen. I prop, 1961: 171 med förslag till ändringar i FL uttalade föredragande departementschefen att det närmast förestående lagstiftningsarbetet på försäkringsområdet borde omfatta UFL, som i jämförelse med FL framstod som starkt föråldrad. Också från understödsföreningshåll har framhållits att lagen behöver reformeras för att föreningarna bättre skall kunna möta de krav som utvecklingen ställer på dem. I den av försäkringsinspektionen i det föregående redovisade promemorian anger inspektionen utförligt i vilka avseenden det kan finnas behov av ändrade regler. Den sakkunniges förslag innebär en omfattande reformering av lagstiftningen. Även jag delar uppfattningen att en reform bör ske av UFL. Med hänsyn till vad nyss anförts om utvecklingen på försäkringsväsendets område bör en ändring av lagstiftningen komma tUl stånd nu. Mot bakgrund av understödsföreningarnas minskade betydelse som trygghetsförmedlare skulle den lösningen kunna väljas att större begravningskassor inordnades under FL, att mindre sådana kassor liksom sjukkassor avvecklades tvångsvis och att pensionskassor och arbetslöshetskassor reglerades i särskUd ordning. I likhet med den sakkunnige och det helt övervägande antalet remissinstanser anser jag emeUertid en sådan lösning mindre lämplig och förordar i stället en ny understödsföreningslag som i väsentliga hänseenden är ägnad att bättre än den gällande lagen tillgodose medlemsintresset. En avveckling bör således inte ske tvångsvis beträffande ett antal föreningar samtidigt som andra förs in under FL.

En viktig principiell nyhet i den sakkunniges förslag utgör införandet av en skälighetsprincip också för understödsföreningarna. Förslaget innebär sålunda att medlemmarnas intressen kan tUlgodoses bättre i fråga om premiernas storlek, förvaltningskostnadernas omfattning, rätt till fribrev och återköp av försäkring samt del i uppkommet överskott. En följd av förslaget är att försäkringsinspektionen får bättre möjligheter att kontrollera föreningsverksamheten. 1 övrigt innebär det framlagda utredningsförslaget en allmän översyn av UFL. Bl. a. föreslås en anpassning av placeringsreglerna till vad som gäller enligt FL. Vidare innebär förslaget en modernisering av de föreningsrättsliga reglerna efter mönster av FL och lagen om ekonomiska föreningar.

Också det materiella innehållet i den sakkunniges förslag har fått ett i stort sett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Den kritik som på olika punkter kommit fram skall behandlas i de följande avsnitten. Även jag finner det framlagda förslaget väl ägnat att läggas till grund för en ny lagstiftning om understödsföreningar.

Av det föregående framgår att förslaget i första hand utgår från uppfattningen att medlemsintresset bör tillgodoses på ett bättre sätt än vad gällande lag gör. Förslaget innebär i stort sett en hårdare styrning av föreningsverksamheten. Ett genomförande av förslaget kommer därför otvivelaktigt att medföra att takten ökas i den pågående successiva av-

Prop. 1972: 69 59

vecklingen av framför allt små och från försäkringsmässiga utgångspunkter mindre bärkraftiga föreningar. Mot bakgrund av att understödsföreningsrörelsen i stort spelat ut sin mer betydande roll som trygghetsförmedlare kan från allmän synpunkt knappast några erinringar riktas mot en sådan utveckling. Tvärtom kan det från såväl försäkringstagarnas som samhäUets synpunkt ses som en fördel att utvecklingen går dithän, att verksamheten koncentreras till försäkringsinstitut som kan driva försäkringsverksamheten på ett rationellt och ändamålsenligt sätt.

Jag förordar således att en ny lagstiftning genomförs på grundval av det framlagda sakkunnigförslaget.

I anslutning till den sakkunniges förslag att understödsförening skall i firmanamnet få välja mellan beteckningarna understödsförening och försäkringsförening har från några remisshåll föreslagits att benämningen försäkringsförening skall användas i den nya lagtexten. I och för sig kan en sådan ändring vara motiverad med hänsyn till att beteckningen understödsförening i viss mån kan synas föråldrad. Med hänsyn till att benämningen understödsförening vunnit hävd som beteckning på en försäkringsinrättning för inbördes bistånd som — till skillnad från försäkringsaktiebolagen och de ömsesidiga försäkringsbolagen, de sist nämnda ibland kallade försäkringsföreningar — avser försäkringsverksamhet som inte får drivas affärsmässigt, anser jag emeUertid att benämningen understödsförening bör användas också i den nya lagen.

3.3.2 Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse samt behovsprincipen

Enligt UFL skall en understödsförening ägna sig åt personförsäkring för inbördes bistånd, därvid verksamheten inte får drivas affärsmässigt. I lagen har inte preciserats hur verksamheten skall drivas för att inte anses affärsmässig. Detta har samband med svårigheten att ge en bestämd definition av begreppet affärsmässig försäkringsrörelse. Det har därför Överlämnats åt tiUsynsmyndigheten att med ledning av de faktiska förhållandena i varje särskilt fall avgöra om en försäkringsrörelse skall anses som affärsmässig.

Den sakkunnige föreslår att kravet på att understödsföreningsverksamheten skall vara för inbördes bistånd och att den inte får drivas affärsmässigt skall behållas i den nya lagen. Härmed åsyftas att ange den väsentliga inriktningen av understödsföreningsverksamheten och ramen för lagens tillämplighet. Med hänsyn till svårigheten att avgränsa de större öppna föreningarnas verksamhet från livförsäkringsbolagens verksamhet, men också mot bakgrund av att behov inte finns av fler öppna föreningar, föreslås vidare förbud mot nybildning av sådana föreningar. Enligt den sakkunniges mening är det däremot inte påkallat att införa förbud mot att bilda nya slutna föreningar. Som motiv

Prop. 1972:69 60

härför anförs att de bevekelsegrunder som en viss grupp människor kan ha för en önskan till samverkan kan utgöra väsentliga motiv för att bilda en understödsförening. Den sakkunnige menar vidare att införandet av en skälighetsprincip medför att de understödsberättigades intressen kommer att beaktas i betydligt högre grad än f. n., när försäkringsinspektionen prövar en nybildad förenings stadgar. Den sakkunnige anser det inte heller angeläget att begränsa nybildning av slutna föreningar genom att införa en behovsprincip, dvs. regler om prövning av en ny förening med hänsyn tiU att den planerade rörelsen är behövlig och också i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.

Vid remissbehandlingen har framförts olika synpunkter på förslaget att behålla kravet att understödsförening inte får drivas affärsmässigt. Från försäkringsbolagshåll hävdas — mot bakgrund av att livförsäkringsbolagens verksamhet numera drivs utan privat vinstintresse — att kravet inte ger en förståelig avgränsning av understödsföreningarnas verksamhet. En bättre lösning skulle vara att ange, att understödsförening får tUlhandahålla försäkring och låta försäkringsinspektionen bestämma innebörden härav för olika typer av föreningar. Ett bolag betonar att det inte skulle gynna försäkringstagarnas eller samhällets intressen om understödsföreningarna fick närma sig försäkringsbolagen, när det gäller att skaffa sig nya försäkringar på ett affärsmässigt sätt. Från understödsföreningshåll har däremot framförts önskemål om att föreningarna bör få verka på ett mera affärsmässigt sätt för att nå de medborgargrupper som kan ha intresse av att försäkra sig i sådana föreningar. En pensionskassa menar att kravet på att verksamheten inte får vara affärsmässig borde begränsas till att avse enbart tecknandet av nya försäkringar. Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till förslaget att införa förbud mot nybildning av öppna föreningar. En remissinstans, LO, anser i motsats till den sakkunnige att det är befogat att införa behovsprincipen i fråga om slutna föreningar.

För egen del får jag anföra följande. Kravet att understödsföreningsverksamheten inte får drivas affärsmässigt har varit fastslaget i lag ända sedan tillkomsten av 1912 års lag om understödsföreningar. Syftet med kravet är att dra en gräns mot livförsäkringsbolagens verksamhet. Det kan visserligen sägas att den nuvarande bestämningen inte innebär en klar avgränsning mot försäkringsbolagens verksamhet. Det kan sålunda konstateras att det numera finns affärsmässiga inslag i särskilt de större öppna föreningarnas verksamhet. Med hänsyn till kapitalförsäkringsför-eningarnas allt större svårigheter att driva sin verksamhet på frivillig och kostnadsfri bas har sålunda tillsynsmyndigheten t. ex. sett sig nödsakad godkänna att en viss mindre provision får tas ut för medlemsvärvning och inkassering av avgifter. I likhet med vad som f. n. gäller bör understödsföreningarnas verksamhetsinriktning i stort sett även i

Prop. 1972: 69 61

fortsättningen komma tUl uttryck i lagstiftningen. Liksom försäkringsinspektionen anser jag att det.är lämpligt att också i den nya lagen anges att understödsförenings verksamhet inte får vara affärsmässig. Det bör, som f. n., ankomma på försäkringsinspektionen att med ledning av de faktiska förhållandena i varje särskilt fall avgöra om en understödsförenings verksamhet kan anses som affärsmässig.

Frågan om affärsmässighet torde i fortsättningen liksom hittills ha störst betydelse för föreningarnas verksamhet när det gäller att skaffa nya försäkringar. De spörsmål som här kan komma upp bör bedömas i stort sett på samma sätt som f. n. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå de önskemål som framställts från understödsföreningshåll om möjligheter att på ett mera affärsmässigt sätt än f. n. rekrytera nya försäkringstagare. Kravet pä att verksamheten inte får drivas affärsmässigt bör emellertid liksom f. n. avse verksamheten i dess helhet. Med anledning av vad en understödsförening anfört om att kravet inte borde gälla t. ex. förvaltningen av försäkringsbeståndet och kapitalförvaltningen vill jag framhålla att också i sådana hänseenden kan tänkas fö rekomma inslag, som är av sådan affärsmässig natur att de inte kan anses förenliga med den försäkringsverksamhet som en understödsförening bör få driva.

Förslaget att i fortsättningen inte tillåta att nya öppna understödsföreningar bildas har, som jag nyss nämnt, vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen och även jag biträder förslaget. Möjlighet bör däremot finnas att bilda nya slutna föreningar. För att hindra att förbudet mot att bilda nya öppna föreningar kringgås bör, som den sakkunnige förordat, krävas att det finns sådan intressegemenskap inom den avsedda gruppen människor — t. ex. medlemmarna i en ideell förening — att en samverkan även för personförsäkring framstår som naturlig. Mot bakgrund av understödsföreningsviisendets utveckling kan det antagas att initiativ tUl att bilda nya slutna föreningar kommer att bli sällsynta. Det kan emellertid inte uteslutas att man även i framtiden önskar bilda sådana föreningar, fastän dessas berättigande på sakliga grunder starkt kan sättas i fråga. TiU skillnad från den sakkunnige anser jag därför att nybildning bör tUlåtas endast om den planerade verksamheten kan anses behövlig. En fömtsättning för att en sluten understödsförening skall få registreras enligt den nya lagen bör således vara, att rörelsen fyller ett påtagligt försäkringsbehov för den bestämda grupp människor som föreningen är avsedd för och också i övrigt är ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Jag förordar med andra ord, att en behovsprincip, motsvarande den som gäller enligt FL, införs för slutna föreningar. I fråga om understödsförening som är ämnad att meddela pensionsförsäkring enligt anställningsavtal, dvs. tjänstepensionskassa, torde de speciella behov som aktualiserar bildandet av kassan i allmänhet medföra att kassan kan godkännas som understödsför-

Prop. 1972: 69 62

ening. Jag avser att i ett följande avsnitt (3.3.4) närmare beröra de särskilda förhållanden som kännetecknar vissa tjänstepensionskassor. Allmänt sett torde — mot bakgrund av den omfattning som försäkringsväsendet har i dag — den av mig i detta sammanhang förordade behovsprincipen i praktiken komma att innebära att utrymmet för nya understödsföreningar blir mycket ringa.

Behovsprincipen enligt FL innebär att också vid en utvidgning till ny försäkringsgren eller nytt verksamhetsområde eller vid väsentlig omläggning av rörelsen sådan behovsprövning skall ske som gäller för nybildning av ett bolag (4 § 2 mom. andra stycket FL). Syftet med regeln är att öppna möjlighet att hindra att bolag lägger om sin verksamhet till en från behovssynpunkter inte önskvärd koncentration på någon eller några särskUda verksamhetsgrenar. I motsvarande syfte har den sakkunnige föreslagit att försäkringsinspektionens tillstånd skall krävas för att en understödsförening skall få ändra eller vidga sin försäkringsverksamhet så att den får en väsentligt ny inriktning eller kommer att omfatta ny verksamhetsgren. Förslaget har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Även jag anser att det är angeläget att införa ett sådant tillståndskrav. EnHgt min mening bör dock av lagtexten framgå att inspektionens prövning skall ske med hänsyn till de synpunkter som i allmänhet förbinds med behovsprincipen. Inspektionen skall sålunda pröva om den planerade omläggningen av verksamheten kan anses behövlig och om den också i övrigt är ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. En följd av mitt förslag att också nybildning av en sluten kassa skall bli föremål för behovsprövning är att en förening inte kan kringgå reglerna om tiUstånd för ändring av verksamheten genom att bilda en kassa med samma medlemmar som den äldre föreningen.

3.3.3 Skälighetsprincipen

Vid sidan av kravet på verksamhetens soliditet har kravet på premiesättningens skälighet sedan gammalt betraktats som en grundläggande fömtsättning för en sund försäkringsrörelse. Mot bakgrund av den utveckling som ägt rum inom den affärsmässiga försäkringsrörelsen ansågs det vid tillkomsten av 1948 års försäkringsrörelselag att det var ett samhälleligt intresse av stor vikt att i lagen ge uttryck för skälighetskravet, den s. k. skälighetsprincipen (se prop. 1948: 50 s. 147). EnHgt lagens 263 §, som avser livförsäkringsbolag, gäller sålunda att de försäkringstekniska grunderna skall avse att trygga bolagets förmåga att inte endast fullgöra sina försäkringsutfästelser — ett uttryck för soliditetsprincipen — utan också bereda försäkring till en med hänsyn tUl försäkringens art skälig kostnad. Innebörden av skälighetsprincipen kan med andra ord sägas i huvudsak vara dels att bolagen inte får ta ut högre pris för försäkringen än som är skäligt med hänsyn till försäk-

Prop. 1972: 69 63

ringsmatematiska beräkningar och en rationell administration, dels att uppkommen vinst skall väsentligen användas för återbäring till försäkringstagama och att dessa skall ha full rätt till återköp av försäkring eller till fribrev. Tillsynsmyndigheten övervakar att skälighetskravet uppfylls, t. ex. genom att ingripa i fall där förvaltningskostnaderna blivit alltför stora.

Enligt UFL skall medlemsavgifterna, dvs. försäkringspremierna, vara tillräckliga för att täcka försäkringsutfästelsen och andra utgifter liksom fondbildningsbehov. Vid sidan av detta soliditetskrav finns endast vissa allmänt hållna regler om avgiftsberäkningen. Däremot saknas i UFL en motsvarighet till den skälighetsprincip som kommit till uttryck i FL.

Den sakkunnige har funnit det angeläget att införa skälighetsprincipen i den nya lagen om understödsföreningar för att därigenom tillgodose föreningsmedlemmarnas intresse på liknande sätt som skett enligt FL. Med hänsyn till de särförhåUanden som kännetecknar understödsföreningarna i förhållande till försäkringsbolagen men också med beaktande av olikheter mellan skilda föreningar har den sakkunnige dock föreslagit en modifierad skälighetsprincip. Riktpunkten har härvid varit att åstadkomma en reglering som innebär att medlemmarnas ekonomiska intressen inte blir otillbörligt eftersatta i förhållande tUl föreningens traditioner och allmänna syfte, medlemmarnas inbördes samhörighet och relationer, föreningens storlek, utveckling och ekonomiska ställning m. m. Sakkunnigförslaget innebär också att såväl skälighetsprincipen som soliditetsprincipen skall knytas till bestämmelserna om stadgarnas innehåll och inte som i FL till enbart avgifternas storlek. Syftet därmed anges vara att markera att de båda principerna skall bilda de yttre riktlinjerna för föreningarnas hela verksamhet och organisation.

Förslaget att införa en modifierad skälighetsprincip för understödsföreningarna har vunnit allmän anslutning hos remissinstanserna. Även jag kan ansluta mig tUl förslaget. Jag förordar således att i fråga om vad föreningsstadgar skall innehålla ges en regel av innebörd att stadgarna skall — förutom att de skall vara ägnade att trygga föreningens förmåga att fullgöra sina försäkringsutfästelser — tillgodose medlems intresse av att kostnaderna och vUlkoren för försäkring är skäligt avvägda med hänsyn till försäkringens art och omfattning och till de särskilda förhållanden som kännetecknar föreningen. På grund av skälighetskravets stora betydelse för försäkringstagarna bör hänsyn till förenings särskilda förhållanden tas endast när det finns verkliga skäl härför.

I den av mig förordade bestämmelsen om stadgamas innehåll torde, som f. n., få anges åtskilliga förhållanden varom regler skall ges i stadgarna. Tillämpningen av skälighetsprincipen har självfallet stor betydelse för utformningen av dessa stadgebestämmelser. Jag återkommer i avsnitt 4 till vad som i vissa hänseenden, bl. a. i fråga om avgifternas

Prop. 1972: 69 64

storlek, rätt tUl fribrev och återköp samt återbäring, bör gälla i dessa fall.

En remissinstans har erinrat att det av sakkunnigförslaget inte framgår om kravet på försäkringsvillkorens skälighet skall ha någon särskild innebörd i andra hänseenden än i fråga om återbäring och rätt till fribrev eller återköp och anser att innebörden av skälighetsprincipen bör ytterligare klarläggas. Enligt min mening kan det mot bakgrund av understödsföreningarnas skiftande karaktär vara svårt att närmare ange ' innebörden av skälighetsprincipen i fråga om andra villkor än de nyss nämnda. Frågan om vad som bör gälla med hänsyn till skälighetsprincipen torde därför under försäkringsinspektionens överinseende få lösas från fall till fall.

3.3.4 Tjänstepensionskassorna

Ett av kriterierna på en understödsförening är enligt UFL att det skall vara fråga om en förening för inbördes bistånd. I detta uttryck har ansetts ligga bl. a. att avgifterna för försäkringsverksamheten skall erläggas av de försäkrade, dvs. medlemmarna i föreningen. Det har med hänsyn härtill satts i fråga om de tjänstepensionskassor som finansierar sin verksamhet med avgifter från arbetsgivarsidan omfattas av lagen. Frågan har främst gällt de s. k. ITP-kassorna. De kompletterande pensionsförmåner, som meddelas av dessa kassor enligt uppgörelser mellan arbetsmarknadsparter, skall helt bekostas av arbetsgivaren. Till-läggspensionen kan sålunda jämställas med arbetslön och därmed kan med visst fog tjänstepensioneringens organisation i första hand anses vara en angelägenhet för arbetsgivaren.

Den sakkunnige anser att tjänstepensionskassorna också i framtiden skall omfattas av understödsföreningslagen, trots att det kan vara tveksamt om de uppfyller kriteriet "inbördes bistånd". Enligt förslaget skall alla understödsföreningar som redan är registrerade anses som understödsföreningar enligt den nya lagen utan att det särskilt anges att de skall vara för inbördes bistånd. Redan registrerade tjänstepensionskassor kommer därmed att omfattas av lagen. I fråga om understödsföreningar som bildas enligt den nya lagen innebär förslaget att kravet på inbördes bistånd i princip skall gälla vid sidan av kravet på att verksamheten inte får drivas affärsmässigt. För att ingen tvekan skall råda om att även nya tjänstepensionskassor omfattas av lagen föreslår den sakkunnige emellertid att dessa anges i en särskild grupp för vilken kravet på inbördes bistånd inte ställs upp.

Förslaget att en understödsförening även i fortsättningen skall vara för inbördes bistånd har lämnats utan erinran av remissinstanserna och bör också enligt min mening godtagas. I motsats till den sakkunnige anser jag emellertid att i lagen bör direkt anges att detta kriterium skall

Prop. 1972: 69 65

gäUa för alla understödsföreningar, således också för sådana som registrerats enligt äldre lag och i princip även för tjänstepensionskassor. I likhet med remissinstanserna delar jag den sakkunniges uppfattning att arbetstagare och arbetsgivare som vUl ha sin tjänstepensionsfråga ordnad med hjälp av en understödsförening också i fortsättningen skall ha möjlighet till det. Eftersom det ibland ansetts tveksamt om tjänstepensionskassa, som finansieras av avgifter från arbetsgivaren, uppfyller kriteriet "inbördes bistånd", bör enligt min mening anges att kriteriet skall anses uppfyllt, oavsett att pensionskassans verksamhet finansieras på detta sätt.

Några ITP-kassor har vid remissbehandlingen kritiserat den sakkunnige för att han avvisat tanken att låta ITP-kassorna meddela också tjänstegrupplivförsäkring enligt avtal mellan arbetsmarknadens parter. Jag delar emellertid den sakkunniges uppfattning att den nuvarande ordningen, som innebär att tjänstegmpplivförsäkringsverksamheten är koncentrerad till f. n. sex försäkringsbolag, innefattar sådana fördelar från rationella synpunkter, att någon ändring däri inte nu bör komma i fråga.

Från SAF har framstäUts önskemål om att den nya lagen utformas så, att en övergång från pensionsförsäkring i pensionskassa till annat pensionssystem — skuldföring i förening med kreditförsäkring eller pensionsstiftelse — underlättas. Självfallet saknas anledning att onödigtvis lägga hinder i vägen för en sådan utveckling. Samtidigt måste emellertid betonas att de försäkrade arbetstagarnas behöriga intressen alltid måste tUlgodoses. Jag avser att i det följande (4.4.4 och specialmotiveringarna till 24 och 63 §§) återkomma till de konkreta förslag som från arbetsgivarhåU lagts fram i frågan.

3.3.5 Arbetslöshetskassorna

I samband med tUlkomsten år 1934 av den frivilliga, statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen gjordes den dåvarande understödsföreningslagen tUlämplig också på föreningar som meddelade understöd vid arbetslöshet. Sedan dess gäller således att både arbetslöshetskassor som antagits som erkända arbetslöshetskassor, dvs. kassor som meddelar understöd enhgt den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen, och andra arbetslöshetskassor måste vara organiserade som understödsföreningar och därmed i princip vara underkastade reglerna i UFL. Redan från början kom emellertid i åtskilhga hänseenden särskild lagstiftning att gäUa för de erkända arbetslöshetskassorna i stället för bestämmelser i UFL. Med hänsyn tUl de särregler som ges i den nuvarande arbetslöshetskasseförordningen (AKF) är det i stort sett endast UFLrs föreningsrättsliga bestämmelser av mera allmän natur — t. ex. regler om styrelse, firmateckning, revision, föreningssammanträde, stadgeändring samt likvidation och upplösning — som har betydelse

3 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 69

Prop. 1972: 69 66

för de erkända arbetslöshetskassorna. Det lagtekniska sambandet mellan de erkända arbetslöshetskassorna och övriga understödsföreningar är således tämligen uttunnat.

Även från principiella synpunkter finns väsentliga olikheter mellan de erkända arbetslöshetskassorna och andra understödsföreningar. Som exempel kan nämnas finansieringen av verksamheten. Under det att begravningskassor, pensionskassor och sjukkassor i princip baserar hela verksamheten på medlemsavgifter utgår betydande statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna. Vidare står dessa under tUlsyn av arbetsmarknadsstyrelsen och inte av försäkringsinspektionen. Arbetslöshetskassorna är i motsats till övriga understödsföreningar helt befriade från skyldighet att utge bidrag till täckande av tillsynskostnaderna.

Det kan mot bakgrund av det anförda diskuteras om reglerna om arbetslöshetskassorna även i fortsättningen bör ha sin plats i UFL. Den år 1960 tUlsatta arbetslöshetsförsäkringsutredningen tog i sitt betänkande (SOU 1963 r 40) upp frågan om att bryta ut arbetslöshetskassorna från lagstiftningen om understödsföreningar. Utredningen ansåg att det var svårt att överblicka i vilka avseenden UFL var tiUämplig på arbetslöshetskassorna och att redan detta förhållande kunde motivera en sådan åtgärd. Andra olikheter mellan arbetslöshetskassor och övriga understödsföreningar anfördes som ytterligare stöd för att genomföra en särreglering för arbetslöshetskassoma. Utredningen avstod dock från att föreslå detta under hänvisning tUl att sambandet mellan arbetslöshetskassorna och övriga understödsföreningar ånyo borde tas upp vid den då förestående översynen av UFL.

Som tidigare nämnts anser den sakkunnige att en genomgripande översyn av UFL enligt sakkunnigförslagets linjer kan göra det ännu svårare att få en samlad överbhck över reglerna om de erkända arbetslöshetskassorna, om UFL också i fortsättningen skall gäUa för dessa kassor. Genom översynen av UFL kommer enligt den sakkunnige även de gmndläggande olikheterna mellan de erkända arbetslöshetskassorna och övriga understödsföreningar att ytterligare markeras. Den sakkunnige utgår från att den nya understödsföreningslagen inte bör göras direkt tillämplig på de erkända arbetslöshetskassorna och anser att hänvisningar tills vidare kan göras i AKF till vissa bestämmelser i UFL.

Förslaget att den nya understödsföreningslagen inte skall omfatta de erkända arbetslöshetskassorna har uttryckligen tillstyrkts av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, KSA-utredningen, SACO, SALF och TCO och i övrigt lämnats utan eriman vid remissbehandlingen. KSA-utredningen har även i sitt betänkande (SOU 1971: 42) Försäkring och annat kontant stöd anslutit sig till förslaget.

Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet vUl jag anföra följande i denna fråga. De skäl som i olika sammanhang åberopats till stöd för att erkänd arbetslöshetskassa i framtiden inte bör omfattas av

Prop. 1972: 69 67

understödsföreningslagen väger enligt min mening tungt. KSA-utredningen har utarbetat förslag till särskilda föreningsrättsliga bestämmelser för de erkända arbetslöshetskassoma. Mot denna bakgmnd bör kassorna inte nu föras in under den nya lagen. Av praktiska skäl bör emellertid de erkända arbetslöshetskassoma fortsätta att behandlas som understödsföreningar i avvaktan på ny lagstiftning om den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen. Genom en övergångsbestämmelse bör UFL i tUlämpliga delar gälla t. v. för de erkända arbetslöshetskassorna. Därigenom behöver inte några kompletteringar göras i AKF med anledning av den nya understödsföreningslagstiftningen.

Som framgått av det föregående föreligger inte hinder för understödsförening att driva verksamhet med ändamål att lämna ersättning åt sina medlemmar vid arbetslöshet, fastän föreningen inte antagits som erkänd arbetslöshetskassa. F. n. finns endast en sådan kassa. Av lämplighetsskäl anser jag i likhet med den sakkunnige att den nya understödsföreningslagen inte skall omfatta arbetslöshetskassa av detta slag. Jag delar vidare uppfattningen att nya, icke erkända arbetslöshetskassor i fortsättningen inte skall få bUdas. Icke erkänd arbetslöshetskassa, som är registrerad vid den nya lagens ikraftträdande, bör dock med tiUämpning av den gällande UFL få fortsätta sin verksamhet tUls vidare. Frågan om sådan arbetslöshetskassa skall få leva kvar också efter en reform av den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen får prövas i annat sammanhang.

På gmnd av det anförda förordar jag att lagen inte görs tillämplig på förening som har tUl ändamål att driva verksamhet som avser försäkring vid arbetslöshet. Jag förordar vidare att i en övergångsbestämmelse anges att den äldre understödsföreningslagen fortfarande skall äga tillämpning i fråga om erkänd arbetslöshetskassa och sådan icke erkänd arbetslöshetskassa, som registrerats före den nya lagens ikraftträdande.

Som följd av vad jag nu föreslagit saknas anledning att i den nya lagen ta in en motsvarighet till 90 § första stycket 2 UFL, där det stadgas att lagen inte äger tUlämpning på fackförening, fackförbund eller annan liknande förening, som skall vårda yrkesangelägenheter, av den anledningen att organisationen meddelar understöd vid arbetslöshet.

3.3.6 Utformningen av lagstiftningen

Understödsföreningarna är från associationsrättslig synpunkt att anse som juridiska personer av särskild art. De är emellertid i flera hänseenden nära besläktade med föreningar enligt lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar (EFL). Det nära sambandet mellan understödsföreningarna och ekonomiska föreningar i aUmänhet återspeglas i 118 § EFL. Det har ansetts behövligt att där särskilt ange, att lagen inte är tillämplig på understödsföreningar.

Prop, 1972: 69 68

Om man bortser från de erkända arbetslöshetskassoma ges i UFL uttömmande regler om imderstödsföreningarna utan hänvisningar till annan lag. Den sakkuimige har utformat sitt lagförslag enligt den nu angivna ordningen. I fråga om de föreningsrättsliga avsnitten har den sakkunnige i sitt förslag i åtskilliga hänseenden ändrat de nuvarande reglema efter mönster av främst EFL. Samtidigt har i sakkunnigförslaget även andra bestämmelser förts över från EFL.

Normalt torde den lämpligaste lagtekniska metoden vid utformningen av ny lagstiftning vara att ange laginnehåUet så fullständigt som möjligt utan ett flertal hänvisningar tiU annan lagstiftning. Avsteg från metoden kan dock tänkas, om det är föranlett av bl. a. praktiska skäl. Exempel härpå är lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen och bostadsrätts-lagen (1971: 479). En lagteknisk lösning enligt den av den sakkunnige valda metoden får tiU följd att lagen kommer att innehåUa bestämmelser som i åtskilliga hänseenden praktiskt taget helt saknar betydelse för imderstödsföreningarna. Lagen bUr därigenom onödigt vidlyftig. Dessutom krävs med en sådan lagteknisk lösning att sakkunnigförslaget kompletteras på flera punkter. En sådan komplettering medför i vissa fall avgränsningssvårigheter samtidigt som de till den nya lagen överförda bestämmelserna måste utformas på ett redaktioneUt och språkhgt sätt som i vissa avseenden väsentligt avviker från den nuvarande utformningen av bestämmelserna i EFL. Detta får tUl följd att bestämmelser med samma sakliga innebörd får en olikartad utformning, vUket enligt min uppfattning är mindre lämpligt när det gäller tiUämpningen av de båda lagarna.

Mot denna bakgrund anser jag att en annan lagteknisk metod bör väljas än den som den sakkunnige föreslagit. I princip bör i understödsföreningslagen fullständigt regleras understödsföreningarnas förhållanden. Efter mönster av jordbrukskasserörelselagen och bostadsrättslagen bör emellertid i de avsnitt som är av allmän föreningsrättslig natur hänvisning ske tiU EFL. Därvid behöver vissa avvikelser och tillägg göras i understödsföreningslagen. Dessa torde inte i nämnvärd utsträckning försvåra tUlämpningen av denna. I vissa fall, när avvikelser från bestämmelse i EFL behövs, bör dock en fuUständig reglering ske i understödsföreningslagen i underlättande syfte.

Med utgångspunkt i vad jag anfört i det föregående har inom finansdepartementet upprättats förslag tUl dels en ny lag om understödsföreningar, dels lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar.

Förslagen torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Prop. 1972: 69 69

4 Försäkringstekniska frågor 4.1 Nuvarande ordning

4.1.1 Avgifter

I 13 § UFL föreskrivs att understödsförening tUl verksamhetens bedrivande skall ta upp fasta medlemsavgifter. Enligt 8 § 6 UFL skaU avgifternas storlek eller gmnderna för deras beräkning anges i stadgarna. Vissa bestämmelser om beräkningen finns i 13 §. Avgifterna skall vara så avvägda, att de tillsammans med andra för verksamheten avsedda inkomster kan antas förslå tUl att infria förfallna utfästelser, förvaltningskostnader och övriga utgifter som föreningen har att svara för liksom tUl att fullgöra föreskriven fondbildning. Detta huvudkrav, som alltså innebär att avgifterna skall vara tillräckliga för sitt ändamål, är ett uttryck för soliditetsprincipen. Vidare föreskrivs att avgifternas upptagande inte får göras beroende av inträffade försäkringsfall. Avgifterna får inte heller utgå med olika belopp för olika gmpper av föreningens medlemmar i annan mån än som skäHgen föranleds av olikhet medlemmarna emellan med avseende på försäkringsrisk eller på understödsrätt, tiU den del denna grundas på erlagda medlemsavgifter. De angivna riktlinjerna för beräkning av avgifterna skall, om föreningens verksamhet är uppdelad på olika verksamhetsgrenar, gälla för varje sådan gren. Om stadgama innehåller bestämmelser om särskild uttaxering, får sådan ske endast när föreningens tillgångar är otUlräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

TiUsynsmyndigheten har i fråga om understödsföreningarna — senast år 1964 — utfärdat normalgmnder för beräkning av avgifter och för upprättande av försäkringsteknisk utredning. Grunderna omfattar således dels försäkringstekniskt underlag — med antaganden om räntefot, dödhghet och andra riskmått samt föreskrifter om omkostnads- och säkerhetsbelastning — dels övriga regler för beräkning av avgiftema. Kraven i försäkringstekniskt hänseende är inte lika rigorösa som motsvarande krav för försäkringsbolagen. Detta har sin gmnd i att en understödsförening vid behov genom stadgeändring kan ändra såväl avgifternas som förmånernas storlek under det att försäkringsavtal med ett bolag i regel inte kan ändras. Vidare har hänsyn tagits till att en sträng tillämpning av försäkringstekniska principer i många fall måste anses vara väsensfrämmande för en förening beroende på verksamhetens ringa omfattning, föreningens allmänna syfte eller andra särskilda förhållanden. Det har därför ansetts befogat att alltefter verksamhetens särkaraktär medge eftergifter i olika avseenden i fråga om de försäkringstekniska normer som skaU tUlämpas vid avgiftsberäkningen. Bl. a. ställer normalgmnderna upp olika krav på den försäkringstekniska noggrannhet med vilken avgifterna skall beräknas för skilda typer av för-

Prop. 1972:69 70

eningar. I huvudsak är kraven lindrigast för föreningar som meddelar sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstUlstånd eller sjukvårdsersättning eller båda dessa förmåner tUlsammans. Strängast är kraven för bl. a. pensionskassor och föreningar som meddelar kapitalunderstöd över 500 kr.

När förhållandena motiverat det har tUlsynsmyndigheten gett förening rätt att avvika från normalgmnderna. Detta har t. ex. skett, när uttag av enhetliga avgifter möjliggjort eller underlättat en kollektiv avgiftsuppbörd samtidigt med fackföreningsavgifter eller genom avdrag på lön, vilket förenklat föreningens administration och reducerat förvaltningskostnaderna. Generellt sett har kraven på försäkringsteknisk noggrannhet vid avgiftsberäkningen kunnat efterges i större omfattning för slutna föreningar än för öppna föreningar.

4.1.2 Försäkringsteknisk utredning

I 15 § UFL ges bestämmelser om försäkringsteknisk utredning. Understödsförening är skyldig att vart femte år låta upprätta sådan utredning av föreningens ställning. Arbetslöshetskassa eller förening, som endast meddelar sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd eller sjukvårdsersättning eller båda dessa förmåner, är dock undantagen från sådan skyldighet. Om tiUsynsverksam-heten ger anledning till det, kan tiUsynsmyndigheten ålägga förening att upprätta utredning också vid annan tidpunkt än som direkt följer av lagen. Försäkringsteknisk utredning skall upprättas enligt grunder som faststäUts av tiUsynsmyndigheten. Den som upprättar utredningen skall antingen inneha kompetens att vara aktuarie i hvförsäkringsbolag eller av försäkringsinspektionen ha förklarats behörig att upprätta sådan utredning. Förening kan också begära att tUlsynsmyndigheten skall upprätta försäkringsteknisk utredning. Föreningen skall i så fall ersätta kostnaderna för utredningen med belopp som myndigheten bestämmer. På gmnd av brist på personal har inspektionen emellertid sedan lång tid tillbaka inte kunnat åta sig sådana uppdrag. I stället hänvisas tiU utredningsmän utanför inspektionen. HitintUls har sådana utredningsmän funnits tiUgängliga i behövUg omfattning.

Som angetts i det föregående har normalgmnder för försäkringsteknisk utredning senast fastställts av försäkringsinspektionen år 1964. I samband med att grunderna fastställdes föreskrev inspektionen bl. a., att den försäkringstekniska utredningen skall — fömtom beräkning av premiereserv — även innefatta prövning om gällande avgifter är tillräckliga och skäliga för nya medlemmar. Visar utredningen att det finns överskott eller brist i den mot premiereserven svarande fonden, skall utredningen också innehålla förslag tUl behövlig åtgärd. Kapitalvärdet av gäUande utfästelser, av de beräknade framtida förvaltningskostnader-

Prop. 1972: 69 71

na och av de avgifter medlemmarna ytterligare skall betala skall redovisas var för sig.

Försäkringsinspektionen har rätt att helt eller delvis befria förening från skyldigheten att upprätta försäkringsteknisk utredning. Sådan befrielse får medges om rörelsen är av mindre omfattning eller om det annars finns skälig anledning tUl det. Ungefär hälften av alla föreningar som faller under huvudregeln i 15 § ansöker om sådan befrielse. Tillsynsmyndigheten bifaUer ansökningarna i ganska stor omfattning. Dock tiUämpas den principen, att samma förening inte kan erhålla befrielse två gånger i följd, om det inte föreligger speciella förhållanden som kan motivera det.

4.1.3 Fondbildning

Enligt 8 § 9 UFL skall grunderna för fondbUdning anges i förenings stadgar. Regler om fondbUdning finns i 16—18 §§ UFL.

Vissa kategorier föreningar är underkastade strängare fondbildningsregler än övriga föreningar. Dessa kategorier är dels föreningar som meddelar sjukhjälp för längre tid än 180 dagar för varje tidsperiod av 12 månader eller för en tid av mer än tre år för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd, dels föreningar som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kr., dels föreningar som meddelar pension. Samtliga dessa föreningar ingår bland de föreningar som i princip är skyldiga enligt 15 § att minst vart femte år upprätta försäkringsteknisk utredning. Den för varje verksamhetsgren upprättade försäkringstekniska utredningen skall som skuld ta upp en fond, benämnd premiereserv. Denna skall svara mot det belopp varmed kapitalvärdet av försäkringsutfästelserna och de framtida förvaltningskostnader som belöper på dessa överstiger kapitalvärdet av de återstående avgiftema.Vissa andra föreskrifter gäller i fråga om premiereservens beräkning. Under viss tid efter övergång till nya försäkringstekniska gmnder kan anstånd ges från skyldigheten att ta upp premiereserven tiU det högre belopp som föranleds av de nya grunderna. Utöver premiereserven skall dessa föreningar också bilda säkerhetsfond. Denna skall täcka förluster, som kan uppkomma genom förändringar i förhållande tUl de antaganden om ränta, sjuklighet, dödlighet, förvaltningskostnader m. m. som legat till grund för beräkningama av premiereserven. Avsättningar av rörelsens försäkringstekniska överskott till säkerhetsfond skall ske så länge denna inte uppgår tUl 1/20 av premiereserven. Nedsättning av säkerhetsfond kan endast komma i fråga för att täcka förlust, som inte kunnat ersättas genom uppkommen årsvinst eller om tUlsynsmyndigheten i annat fall medger sådan nedsättning.

De medel som är avsatta för försäkringsverksamheten bUdar en fond som ibland kallas för försäkringsfonden. I denna ingår premiereserven och säkerhetsfonden. Under de år då någon försäkringsteknisk utred-

Prop. 1972: 69 72

ning inte upprättats skall de bokföringsmässiga överskotten på försäkringsverksamheten reserveras för att tas i anspråk om det uppstår underskott på rörelsen. Sålunda reserverade medel kan i praktiken ingå i försäkringsfonden eUer redovisas särskilt. Lagen innehåUer för nu avsedda föreningar inga uttryckliga bestämmelser om att medel får tas undan från försäkringsfond. Av stadgama skall emellertid framgå under vilka fömtsättningar överföring av medel från försäkringsfond kan äga mm. Dessa stadgebestämmelser har i allmänhet den innebörden att överföring endast får ske i samband med försäkringsteknisk utredning och intUl det belopp, varmed försäkringsfonden överstiger premiereserven jämte säkerhetsfond om 1/20 av premiereserven. Vissa föreningar, främst sådana vars verksamhet är av mindre omfattning, har dock bestämmelser i stadgarna, som innebär att undantag från försäkringsfond får ske endast efter tUlstånd av tUlsynsmyndigheten,

För övriga föreningar gäller att hela det överskott, som för varje verksamhetsgren enligt bokslutet uppkommit på försäkringsverksamheten, skall avsättas till försäkringsfonden. TiUsynsmyndigheten kan medge förening att för visst år underlåta att göra föreskriven fondavsättning. Viss del av medel, som redan avsatts till fonden, kan också få tas undan från denna. Medgivande kan lämnas endast när tUlsynsmyndigheten finner att den uteblivna fondavsättningen eUer undantaget från fonden inte äventyrar föreningens förmåga att fuUgöra sina förbindelser. När det är fråga om sådan förening som är skyldig att låta upprätta försäkringsteknisk utredning kräver försäkringsinspektionen i regel, att den begärda åtgärden inte medför att fonden kommer att understiga den beräknade premiereserven jämte ett säkerhetstillägg på 5 o/o. Beträffande förening som inte är skyldig att upprätta försäkringsteknisk utredning tUlämpas den bedömningsgmnden att försäkringsfonden, efter överföring från fonden, bör motsvara minst två års avgifter för verksamhetsgrenen.

Som nyss nämnts skall försäkringsfond bUdas för varje verksamhetsgren för sig. Medel som undantas från försäkringsfond bmkar överföras tUl någon i stadgarna angiven fri fond för att användas enligt de stadgebestämmelser som gäller för denna fond. I princip medger försäkringsinspektionen inte att medel överförs från en försäkringsfond till annan försäkringsfond. Det överskott som bUdats inom en verksamhetsgren anses nämligen böra komma de medlemmar tillgodo, vars försäkringar lämnat överskottet.

4.1.4 överskottsmedlens användning

Enligt 8 § 11 UFL skall i förenings stadgar anges användningen av de behåUna medel som inte skall avsättas till fond eller som skall undantas från fond. Tidigare var det mycket vanligt med stadgebestämmelser enligt vilka medlen skulle överföras till en särskild understöds-

Prop. 1972: 69 73

fond eller nödhjälpsfond, som togs i anspråk för behovsprövade understöd. Under senare tid har sådana regler i allmänhet ersatts av regler som i större eller mindre utsträckning tillgodoser, att medlen i stället tillgodoförs medlemmarna som återbäring, i regel i form av tilläggsförmåner.

Denna utveckling kan tiU en del ses som en direkt anpassning efter de tankegångar som kommit till uttryck i skäUghetsprincipen. De hänger också samman med att det av rent sociala skäl betingade hjälpbehovet i dagens samhäUe inte alls har samma aktualitet som under den tid då de flesta understödsföreningarna bildades. Dessutom har överskott under senare tid blivit alltmer vanliga och fått större omfattning. Till-lämpningen av soUditetsprincipen innebär ju bl. a. att i avgifterna inläggs säkerhetsmarginaler som garanti för att föreningarna skall kunna fullgöra sina åtaganden. Normalt bör därför överskott uppstå.

Uppkommet överskott kan användas till att höja de i stadgarna utfästa försäkringsförmånerna. I den mån så sker, måste emeUertid försäkringsfonden (premiereserven) förstärkas i samma grad. I regel införs i stället bestämmelser i stadgama, som innebär att tilläggsförmåner skall utges i enUghet med beslut som fattas på föreningssammanträde i anledning av företagen försäkringsteknisk utredning. Sådant beslut gäller sedan under högst fem år. Det föreskrivs vidare ofta att beslutet skall anmälas för tillsynsmyndigheten och inte får verkställas innan så skett. De på föreningssammanträdet beslutade tiUäggsförmånerna eller andra former av återbäringar utgår från medel i en fri fond, som benämns tiUäggsfonden, vinstfonden eller liknande.

I förening, som meddelar kapitalförsäkring tUl mindre belopp, tUl-lämpas ofta den återbäringsprincipen att överskott fördelas mellan alla medlemmarna i form av lika procentuella tUlägg på försäkringsbeloppen. I en del fall används överskottet eUer del därav till avgiftsbefrielse för medlemmar som uppnått viss ålder, i allmänhet lägst 65 år. Inom förening som meddelar större kapitalförsäkringar utges vanligen tUl-läggsförmåner efter en särskild graderad skala beroende på medlemstidens längd. Så kan t. ex. beslutas att medlem som vid försäkringsfallet tillhört förenmgen mer än 30 år får 25 Vo tUlägg på utfaUande försäkringsbelopp, medlem som tillhört föreningen över 20 men högst 30 år får 15 o/o osv.

Pensionskassorna fördelar i allmänhet sitt överskott efter ungefär samma regler och principer som tillämpas inom föreningar som meddelar kapitalförsäkring. I de föreningar som meddelar försäkringar enligt av arbetsmarknadens parter träffade pensionsuppgörelser, t. ex. den s.k. ITP-planen, sker fördelningen emeUertid ofta efter andra regler. Dessa s. k. ITP-kassor meddelar samma slag av försäkringar som SPP och utger därför i regel, sä långt överskottet gör det möjligt, indextUlägg efter samma regler som SPP.

3t Riksdagen 1972.1 saml. Nr 69

Prop. 1972: 69 74

Av hänsyn tUl risken för överförsäkring har det i allmänhet inte ansetts vara möjHgt att utge återbäring på sjukförsäkring i form av procentuella tUlägg tUl utfästa förmåner. Överskott brukar i stället användas exempelvis till förlängd sjukhjälp eller/och avgiftsbefrielse åt långvarigt sjuka medlemmar.

4.1.5 Fribrev och återköp

I 12 § andra stycket UFL föreskrivs att, när medlem avgått ur förening, han eller hans rättsinnehavare inte har annan rätt tUl föreningens tUlgångar än som direkt framgår av föreningens stadgar. I övrigt saknas i UFL regler om rätt tiU fribrev eller återköp.

Redan i samband med införandet av UFL rådde uppfattningen att föreningar som meddelade pensions- eller kapitalförsäkring på större belopp borde ge medlem rätt att vid avgång få sin försäkring omvandlad tiU avgiftsfri försäkring på lägre belopp, s. k. fribrev. Det ansågs vidare naturligt att förening som meddelade kapitalunderstöd med belopp över 500 kr. borde tillförsäkra sina medlemmar rätt till utbetalning av försäkringens värde vid den tidpunkt, då medlemmen frånträder sin försäkring, s. k. återköp. De stadgebestämmelser som kom att gäUa för föreningar som meddelade kapitalunderstöd blev emellertid ofta så utformade, att rätten till fribrev eller återköp starkt och ibland godtyckUgt begränsades. Som exempel kan anges bestämmelse om att medlem som inte tUlhört föreningen visst antal år — för återköp kunde gälla upp till 10 år — saknade rätt till fribrev eller återköp.

För pensionskassornas del synes fribrevsbestämmelserna redan från början i stort sett ha getts en utformning, som bättre svarar mot dagens krav på rättvisa och skälighet. Framför allt försäkringstekniska skäl men även skattetekniska hänsyn utgör däremot hinder för pensionskassorna att medge sina medlemmar rätt tUl återköp av försäkringar. Enda undantag från denna regel avser återköp av fribrev på små belopp och motiveras i så fall enbart av omsorg om vad som från föreningens synpunkt är mest praktiskt och ändamålsenhgt.

I förening som meddelar sjukhjälp har frågan om vederlag tUl medlem vid avgång ur föreningen ännu aldrig aktualiserats. Det främsta skälet till det är att verksamheten inom dessa föreningar ger upphov tUl ett tämligen obetydligt sparande.

Under den tid UFL gäUt har många kapitalförsäkringsföreningar ändrat sina stadgebestämmelser om rätt till vederlag vid avgång ur föreningen, oftast efter rekommendation av tillsynsmyndigheten. Genom ändringarna har medlemmarnas rätt tUl fribrev och återköp blivit bättre tiUgodosedd än tidigare. Så har t. ex. som enda villkor för sådan rätt brukat föreskrivas att medlemmen skaU ha betalt visst mindre belopp i avgifter (t. ex. 100 kr.) för den aktuella försäkringen. Av praktiska skäl har ofta samma minimibelopp bestämts för såväl fribrev som

Prop. 1972: 69 75

återköp. I regel innebär de nya bestämmelserna dessutom att omvandlingen tUl avgiftsfri försäkring sker automatiskt, när medlem avgår ur föreningen. Någon särskild ansökan är sålunda i dessa fall inte längre nödvändig för att trygga fribrevsrätten. I fråga om återköp föreskrivs numera också i regel att tiU återköpsvärdet även skall läggas återbäring (procentuellt tillägg), om sådan utgår inom föreningen.

4.2 Den sakkunnige

4.2.1 Avgifter

Den sakkunnige erinrar inledningsvis om sitt förslag att i de allmänna kraven på stadgarnas innehåll och därmed på en förenings hela verksamhet ge uttryck åt både en modifierad skälighetsprincip och soliditetsprincipen. Om dessa för avgiftsberäkningen grundläggande principer tas in i lagrummet om stadgarnas innehåll behövs inte några kompletterande bestämmelser i den särskilda paragrafen om avgifterna. De aUmänna kraven på stadgarna knyter för övrigt uttryckligen an tUl bl. a. kostnaden för försäkring och därigenom indhekt också till avgifterna.

Införandet av en modifierad skäUghetsprincip föranleder enligt den sakkunnige knappast några större ändringar av gällande normalgmnder. Principen kan närmast få betydelse för avgifternas storlek genom att tvinga fram en begränsning av förvaltningsutgifterna. Den sakkunnige stryker emellertid under att skälighetsprincipen för understödsföreningarnas del inte innebär att avgifterna ovUlkorligen skall beräknas efter så starkt försäkringstekniska grunder som tillämpas av hvförsäkrings-bolagen. Den sakkunnige finner att de faktiska förhållandena inom olika föreningar är varierande och kommer tUl slutsatsen att det är mest lämpligt att överlämna åt tUlsynsmyndigheten att mot bakgrund av de allmänna kraven på avgifternas skälighet och tUlräcklighet överväga i vad mån normalgmnderna behöver kompletteras eller ändras. Inspektionen bör självfallet också i fortsättningen ha full befogenhet att medge de avvikelser från normalgrunderna som för vissa speciella grupper av föreningar eller i något enskilt fall kan anses förenliga med de gmndläggande motiven bakom lagreglerna.

I förslaget tUl särskUda bestämmelser om avgifter anges i likhet med vad nu gäller att understödsförening skall ta upp fasta medlemsavgifter, att avgifterna skall beräknas för varje verksamhetsgren för sig och att upptagande av avgifter inte får göras beroende av inttäffade försäkringsfall. Förslaget omfattar också den nu gällande föreskriften att särskild uttaxering får ske under förutsättaing att stadgarna medger det och att föreningens tUlgångar är otUlräckhga för verksamhetens behöriga utövande. Den sakkunnige påpekar i anslutning till den sist nämnda föreskriften, att en särskUd uttaxering i aUmänhet är ett klart bevis

Prop. 1972: 69 76

på att de fasta avgiftema inte längre svarar mot soliditetsprincipens krav. Sker särskild uttaxering bör därför frågan om en höjning av avgifterna eller om andra åtgärder tas upp tiU noggrann prövning. I sammanhanget pekar den sakkunnige på att föreningsstyrelse föreslås bli ålagd att vaka över att stadgarna fortlöpande svarar mot de allmänna kraven på stadgarnas innehåll och därigenom på avgifterna. När det behövs skall styrelsen snarast förelägga föreningssammanträdet förslag till behövliga stadgeändringar eller till annan lämplig åtgärd för att komma tUl rätta med den aktuella situationen.

4.2.2 Försäkringsteknisk utredning

Den nuvarande lagtekniska lösningen i fråga om kraven på försäkringsteknisk utredning innebär, att i lagen anges endast när och under vUka förutsättningar sådan utredning skall upprättas under det att de närmare föreskrifterna fastställs av tUlsynsmyndigheten. Den sakkunnige föreslår att denna lösning behålls.

Enligt förslaget skall försäkringsteknisk utredning verkställas minst vart femte år och tidpunkterna anges i stadgarna. Ändring föreslås inte i fråga om försäkringsinspektionens nuvarande möjlighet att kräva att försäkringsteknisk utredning upprättas på tid som inspektionen bestämmer och att medge befrielse från skyldigheten att upprätta sådan utred-nmg.

Den krets av föreningar som nu är befriad från skyldighet att upprätta försäkringsteknisk utredning, dvs. föreningar som endast meddelar sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstUlstånd eller sjukvårdsersättaing, föreslås något vidgad. Med hänsyn bl. a. till det minskade utrymme för kompletteringsförsäkringar som utbyggnaden av den allmänna försäkringen medfört, bör det enUgt den sakkunniges mening inte finnas något hinder mot att i fortsättningen avstå från att i lagen kräva försäkringstekniska utredningar från understödsförening som meddelar sjukpenning för högst 180 dagar för ett sammanhängande sjukHghetstUlstånd. TUl skiUnad mot vad som f. n. gäller föreslås emeUertid att försäkringsinspektionen alltid skall ha möjlighet att ålägga förening att upprätta försäkringsteknisk utredning. Detta skall således gälla också om föreningen enligt lagen annars är undantagen från sådan skyldighet.

Med hänsyn till att försäkringsinspektionen inte heller i framtiden kan väntas få möjhghet att åtaga sig att upprätta försäkringstekniska utredningar föreslår den sakkunnige, att bestämmelsen om rätt för förening att anlita myndigheten för sådant ändamål inte förs över tUl den nya lagen. Det fömtsätts dock att tUlsynsmyndigheten även i fortsättningen på begäran kommer att lämna imderstödsförening den medverkan som behövs för att försäkringstekniska utredningar skall kunna upprättas. Tillsynsmyndigheten bör därvid med uppmärksamhet följa

Prop. 1972: 69 77

utveckhngen och i största möjhga utsträckning söka ta hänsyn tUl kostnadsfaktorema. Medför t. ex. bristande tillgång på utredningsmän att arvodena för utredningarna tenderar att bli aUtför betungande för vissa föreningar, bör det ankomma på tillsynsmyndigheten att söka motverka en sådan effekt. Detta kan eventuellt ske genom en tUlfällig eller mer långsiktig utökning av egna insatser på området. Detta följer av en i samband med utformningen av tUlsynsreglema föreslagen allmän bestämmelse om skyldighet för myndigheten att i skälig utsträckning lämna förening behövliga råd och anvisningar.

4.2.3 Fondbildning

Den sakkunnige konstaterar att de gäUande fondbUdningsreglerna är invecklade och svåröverskådUga och därför svåra att tiUämpa. I sina överväganden med syfte att förenkla reglerna finner den sakkunnige till en början att det inte är motiverat att som f. n. ha olika fondbUdnings-regler för skUda kategorier av föreningar. Fondbildningsreglema har nämligen, oavsett verksamhetens art eller föreningens storlek, alltid syftet att säkerstäUa föreningens förmåga att fuUgöra sina försäkringsutfästelser. Premiereserven anger det belopp vartiU den mot verksamheten svarande fonden minst måste uppgå för att soliditetsprincipens krav skall anses uppfyllda. Beräknandet av premiereserv är således en kontrollåtgärd. Den sakkunnige föreslår med hänsyn härtill att bestämmelserna om premiereserv i lagen tas in under rubriken försäkringsteknisk utredning och inte som f. n. bland fondbUdningsreglerna.

Den sakkunnige föreslår vidare att för alla föreningar skaU gälla den huvudregeln att allt det överskott, som enligt bokslut uppkommit på förenings försäkringsverksamhet, skall avsättas tiU en fond, kallad försäkringsfond. Härigenom fiims det i fortsättningen inte behov av särskilda regler om säkerhetsfond eller reserverade medel. Den förordade lösningen innebär att man får större reda och överblick över fondbUd-ningen. I praktiken innebär den emellertid inte några större ändringar i förhållande till nuvarande ordning utan det är snarast fråga om en lagteknisk reform.

För aUa föreningar, som är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning, föreslås en föreskrift av innehåll, att om försäkringsfonden överstiger vad som krävs för täckning av premiereserven jämte 1/20 därav kan — om stadgarna medger det — överskjutande del undantas från fonden. Regeln överensstämmer med den ordning som redan i allmänhet tUlämpas vid imdantag från fond. Den sakkunnige betonar att det är fråga om ett lagstadgat minimikrav för nedsättning av försäkringsfond. För viss förening kan det vara motiverat att i stadgarna ange ytterligare begränsningar.

Också för de sjukhjälpsföreningar som inte är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning föreslås möjlighet att ta undan medel från

Prop. 1972: 69 78

försäkringsfond. I överensstämmelse med gäUande ordning föreslås att åtgärden skall vara beroende av att tillsynsmyndigheten lämnar sitt medgivande i varje särskilt fall. Föreskriften är så utformad att den också kan tillämpas på sådan förening som väl är skyldig att upprätta försäkringsteknisk utredning men som av hänsyn främst till soliditetsprincipens krav inte bör medges den frihet, som enligt huvudregeln kan tillkomma sådan förening. De gäUande reglerna i 17 § tredje stycket UFL om möjlighet tiU anstånd från skyldigheten att ta upp premiereserven till högre belopp, när grunderna för beräkning av premiereserv ändras, kan enligt den sakkunnige undvaras i den nya lagen. Är försäkringsfonden lägre än premiereserven eller annars otUlräcklig för sitt ändamål kan detta ge anledning tiU sådan erinran eller anvisning från tillsynsmyndigheten som föreslås i 87 § sakkunnigförslaget.

4.2.4 Överskottsmedlens användning

Införandet av en modifierad skälighetsprincip bör inte medföra några större ändringar i vad som nu tiUämpas i fråga om fördelning av överskottsmedel. Den sakkunnige betonar att det inte kan bli fråga om att ställa upp samma stränga krav som i detta hänseende gäller för försäkringsbolagen. För i synnerhet vissa slutna eller mindre föreningar gäller, att de i allmänhet saknar resurser att genomföra en från teknisk synpunkt helt rättvis fördelning av överskottsmedlen. Därtill kommer att utfästelserna ofta avser jämförelsevis små belopp. Om det sociala inslaget är levande i en förening får enbart hänsyn till skähghetsprincipen inte motivera, att t. ex. en behovsprövad fördelning blir alltför drastiskt beskuren eller helt måste upphöra. Inom större föreningar, särskilt öppna sådana, bör däremot skälighetsprincipen medföra, att i vart fall huvuddelen av överskott i princip skall komma samtiiga försäkringar till godo.

Med tanke på de särförhållanden som finns inom understödsföreningsväsendet bör enligt den sakkunnige inte stäUas upp kravet, att förenings stadgar ovillkorligen skall innehålla alla grunder för eller andra, närmare föreskrifter om hur återbäring skall fördelas på medlemmarna. I sakkunnigförslaget har därför endast tagits in den föreskriften, att, om återbäring av överskott som uppkommer på försäkringsverksamheten skall förekomma, stadgarna skall innehålla bestämmelser därom. Frågan om sådan rätt till återbäring skall förekomma i det enskUda faUet liksom bestämmelsernas närmare utformning och innebörd skall alltid bedömas mot bakgrund av de allmänna krav som föreslås gälla för innehållet i stadgarna. Den sakkunnige fömtsätter att tillsynsmyndigheten vid sin kontroll även kommer att beakta de ökade möjligheter till en noggrannare och mer differentierad fördelning av överskottsmedel som ett framtida ökat utnyttjande av ADB-system kan medföra.

Prop. 1972: 69 79

4.2.5 Fribrev och återköp

Den sakkunnige fömtsätter att det liksom f. n. i allmänhet inte kommer att finnas utrymme för rätt tiU vederlag för medlem som lämnar sjukhjälpsförsäkring. Beträffande förening som meddelar kapital- eller pensionsförsäkring följer däremot av skälighetsprincipen, att medlem som avgår ur sådan förening bör få tUlgodogöra sig det sparande, som hans avgiftsbetalningar skapat. I överensstämmelse med vad som nu tillämpas kan i princip rätten tUl återköp avse endast förening som meddelar kapitalförsäkring. Fribrevsrätten berör däremot såväl sådan förening som pensionskassa.

Rätten till vederlag kan inte vara generell. Praktiska skäl motiverar sålunda att det inte får vara fråga om hur små vederlagsbelopp som helst. Men också om fribrevs- eller återköpsvärdet uppgår till större belopp kan andra omständigheter tala mot att rätt till vederlag skall finnas. Den sakkunnige pekar bl. a. på att kravet på gottgörelse i allmänhet är mindre angeläget i en förening som är avsedd endast för medlemmar med stark intressegemenskap än i en öppen förening. Vidare framhålls att, om en förenings samtliga överskottsmedel enligt stadgama skall.tilldelas medlemmama, det kan vara naturligt att skälighetsprincipen ges en innebörd, som kräver större hänsyn till de avgående medlemmarnas intressen än i en förening, där en inte obetydlig del av överskottet skall ges ut som extra understöd efter behovsprövning.

Den bestämmelse som föreslås i första hand bli avgörande för om viss förening skall vara skyldig att medge medlem rätt tiU fribrev eUer återköp är den bestämmelse som ger uttryck åt skälighetsprincipen. Bland de omständigheter som kan leda tUl en modifiering av skälighetsprincipen och därmed även inverka på hithörande frågor, nämns såväl försäkringens art och omfattning som föreningens storlek och förhållanden i övrigt. Av hänsyn till bl. a. vederlagsrättens stora betydelse för medlemmama finns emellertid enligt den sakkunnige behov av ytterligare föreskrifter. Sålunda föreslås att i lagen slås fast att med pensions-eller kapitalförsäkring skall vara förknippad rätt tUl fribrev och i fråga om kapitalförsäkring dessutom rätt till återköp. Den sakkunnige överväger också om i lagen bör tas in bestämmelser om i vilka fall undantag får göras från denna huvudregel. Övervägandena mynnar ut i ett förslag om att sådant undantag görs beroende av tillsynsmyndighetens medgivande. Den sakkunnige förutsätter därvid att myndigheten mot bakgrund av sin kännedom om och överblick över understödsföreningarna och deras förhållanden i särskilda anvisningar eller på annat sätt skall kunna medge generella undantag för vissa gmpper av föreningar från ifrågavarande skyldigheter. Beträffande föreningar där frågan om rätten till fribrev eller återköp är mer svårbedömd eller tveksam och

Prop, 1972: 69 80

hänför sig tUl särskilda omständigheter i föreningens verksamhet e. d. bör prövningen däremot ske från fall till fall.

I stadgarna för förening som är skyldig medge rätt till fribrev eller återköp skall enligt förslaget anges villkor om när rätten inträder. Även föreskrifter om beräkning av fribrevs- eller återköpsvärden bör anges. Vad stadgarna i varje särskUt fall skall innehålla härom får avgöras med utgångspunkt i de allmänna krav som föreslås för stadgarnas innehåll. De olika slag av inskränkande vUlkor som kan framstå som rimliga bör begränsas till att avse den tid under vUken försäkringen gällt, storleken av de för försäkringen sammanlagt betalade avgiftema eller lägsta fribrevs- eller återköpsvärde. Återköp av försäkring medför medlems avgång ur förening. Även beträffande rätt tiU fribrev är en sådan ordning naturhg. Det finns emeUertid inte något hinder mot att en förening genom särskilda stadgebestämmelser medger att medlem under vissa vUlkor skall ha rätt att med behållet medlemskap få sin försäkring nedsatt till fribrev. Beräkningen av återköps- och fribrevsvärdena bör i princip ske på försäkringstekniska grunder. Praktiska hänsyn eller andra särskilda förhållanden kan dock motivera att beräkningen av dessa värden i vissa fall får ske efter mer enkla och schablonartade regler.

Avslutningsvis framhåller den sakkunnige att förening ibland kan ha ett berättigat intresse att få välja mellan att utfärda fribrev på ett litet belopp eller att återköpa försäkringen. Detta kan vara aktuellt också i fråga om pensionsförsäkringar. Det är sålunda tänkbart att de rent administrativa besvären med en mängd fribrev på jämförelsevis låga belopp ibland kan te sig så pass betungande, att det från föreningens synpunkt på sikt framstår som mer fördelaktigt att genast utge försäkringens återköpsvärde. Fömtsättningen härför skall liksom hittills vara att särskilda bestämmelser om en sådan begränsning av fribrevsrätten har tagits in i föreningens stadgar.

4.3 Remissyttrandena

4.3.1 Avgifter

Förslaget i fråga om avgifter har berörts särskilt endast i några remissyttranden, Sveriges kommunalanställdas pensionskassa anmärker på att i den föreslagna regeln kategoriskt anges att förening skall ta upp fasta medlemsavgifter. Detta passar inte in på denna kassa och andra fribrevskassor vUka i princip inte längre tar ut några försäkringsavgifter.

Sveriges köpmannaförbunds pensionskassa menar att föreskriften om att upptagande av avgifter inte får göras beroende av inträffade försäkringsfall bör formuleras om. Det bör sålunda klart framgå att bestämmelsen inte är tillämplig exempelvis vid familjepension när man-

Prop. 1972: 69 81

nen avlider, så att änkan inte tvingas att fortsätta erlägga avgifter också sedan hon börjat åtnjuta famUjepensionen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska livförsäkringsbolags förening och SPP anser att termen avgift bör användas i stället för medlemsavgift. Betalning av avgift kan nämligen åligga också arbetsgivare. Lagförslaget i övrigt synes med begreppet medlem avse enbart den försäkrade.

4.3.2 Försäkringsteknisk utredning.

Utredningsförslaget har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen.

4.3.3 Fondbildning

Den sakkunniges förslag tUl nya fondbUdningsregler tillstyrks eUer godtas av remissinstanserna. Folksam vänder sig dock mot att begreppet fond också i den nya lagen skall användas om den väsentligaste skuldposten, trots att detta begrepp enligt vedertagna redovisningsmetoder avser eget kapital i form av samlade vinstmedel. Enligt Folksam ger bruket av fond om en skuldpost upphov tUl missförstånd hos allmänheten.

4.3.4 Överskottsmedlens användning

Den sakkunniges förslag att inte närmare reglera återbäringskravet har kritiserats av Folksam, som hävdar att ett visst krav på återbäring bör ha direkt stöd i lagen. Samma krav på restlös och rättvis återbäring som gäller för livförsäkringsbolag kan dock inte ställas upp. Kravet på återbäring bör sålunda avvägas med hänsyn tUl medlemmarnas inbördes solidaritet och föreningens resurser.

Försäkringsförbundet Trygghet menar att försäkringsinspektionen bör få möjlighet att i fråga om äldre försäkringstagare medge, att återbäring ersätts med avgiftsbefrielse,

SAF begär — som ett led i sin hemstäUan (se 3.2.4) om regler som underlättar en övergång från pension genom försäkring i tjänstepensionskassa till andra pensionsmetoder — att arbetsgivare skall få rätt att i viss utsträckning tillgodogöra sig uppkomna överskott för pensionsförsäkringspremier och ATP-avgifter. Föreningsmedlemmarnas behöriga intressen skulle därvid kunna tUlgodoses genom ett krav på tUlstånd av försäkringsinspektionen.

4.3.5 Fribrev och återköp

Den föreslagna regleringen av fribrevs- och återköpsrättens genomförande tillstyrks eller godtas genomgående av remissinstanserna. Från understödsföreningshåll anförs emeUertid vissa synpunkter. Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund uttalar önskemål om en generös tUl-

Prop. 1972: 69 82

lämpning så att de mindre föreningarnas existens inte äventyras. Riksförbundet föreslår att alla begravningskassor som meddelar kapitalförsäkring på högst 500 kr. därför bör befrias från skyldigheten att tUlåta återköp. För övriga kassor bör införas motsvarande begränsning. Försäkringsförbundet Trygghet uttalar sig för en likartad begränsning av återköpsskyldigheten. Riksförbundet stryker vidare under vad den sakkunnige anfört om att placering av förenings tillgångar i lågprocentiga obligationer kan utgöra ett särskUt motiv för begränsning av återköps-mÖjligheten.

De fria sjukkassornas förbund anför att den nya ordningen inte får medföra att föreningarna belastas med stora kostnader för att administrera återköp eller fribrev av ringa värde.

Försäkringsförbundet Trygghet föreslår en bestämmelse om att åter-köpsbelopp får reduceras med kostnaden för bl. a. beräkningen av återköpsvärdet. Denna förening vill också ha en föreskrift om skyldighet att inge försäkringsbrev vid bl. a. återköp eller utfärdande av fribrev.

4.4 Departementschefen

4.4.1 Avgifter

De nuvarande avgiftsreglerna innebär väsentHgen ett krav på att en understödsförening skall gmnda verksamheten på fasta medlemsavgifter som tillsammans med andra inkomster skall vara tillräckliga för att täcka försäkringsutfästelser, förvaltningskostnader och övriga utgifter samt föreskriven fondbUdning. Gällande lag sätter sålunda soliditetskravet i förgrunden när det gäller att beräkna avgifternas storlek.

I det föregående (3.3.3) har jag i överensstämmelse med sakkunnigförslaget förordat att soliditetsprincipens krav kompletteras med krav på att kostaaden och villkoren för försäkringen skall vara skäligt avvägda med hänsyn till de förmåner som erbjuds försäkringstagaren, därvid dock viss hänsyn skall få tas till de särskilda förhållanden som kan gälla för föreningen (skälighetsprincipen). Förslaget innebär också att dessa grundprinciper skall gäUa som allmänna krav på hur en förenings stadgar skall vara utformade. De skall sålunda tas in som en inledning till det lagmm som anger vad stadgarna skall innehålla. Dessutom skall, som f. n., stadgarna alltid ange avgifterna eller gmnderna för deras beräkning. Mot denna bakgrund anser jag i likhet med den sakkunnige att det inte finns behov av att i den särskilda paragrafen om avgifterna ta in några direkta regler om hur dessa skall beräknas. Det bör, som den sakkunnige funnit, ankomma på försäkringsinspektionen att med beaktande av soliditets- och skälighetsprincipema överväga i vad mån de normalgmnder som tUlsynsmyndigheten utfärdat för beräkningen av avgifter för olika typer av försäkringar behöver kompletteras eller ändras. Vad gäller bedömningen av förvaltningsutgifter föreskrivs f. n. i

Prop. 1972: 69 83

normalgmndema att i avgifterna skall ingå omkostnadstiUägg, som skall vara så avvägda, att de svarar mot föreningens normala utgifter för förvaltning, tillsynsbidrag och skatter. Jag fömtsätter att försäkringsinspektionen vid en prövning av normalgmndema överväger om en om-formulering av denna föreskrift behövs för att den skall spegla kravet på avgiftens skälighet och sålunda ange att omkostnadstiUägget och därmed förvaltningsutgiftema måste hållas på en skälig nivå.

En pensionskassa har ifrågasatt om inte den föreslagna föreskriften att förening till verksamhetens bedrivande skall ta upp fasta medlemsavgifter är alltför kategorisk och sålunda inte passar in på fribrevskassorna, eftersom dessa inte längre tar upp några avgifter. Jag vill till detta framhålla att föreskriften innebär skyldighet att erlägga viss eller vissa avgifter som till belopp är beräkneliga eller bestämda på förhand (se prop. 1938: 19 s. 61). Däremot avser bestämmelsen inte att reglera när avgifterna skall tas upp. När en försäkring nedsätts tUl fribrev innebär detta att ett fribrevsvärde räknas fram med utgångspunkt i bl. a. de fasta avgifter som erlagts. Det saknas sålunda anledning att av hänsyn till fribrevskassorna modifiera föreskriften om att fasta medlemsavgifter skall tas upp. Jag anser därvid att begreppet medlemsavgift kan behållas, oavsett avgiften i vissa fall erläggs av annan än medlemmen, t. ex. av arbetsgivare. Det avgörande är enligt min mening att fråga är om en avgift som rör en viss medlems försäkring.

Den sakkunnige har föreslagit att till den nya lagen skall föras över reglerna från UFL om att förening med flera verksamhetsgrenar skall beräkna avgifter särskUt för varje verksamhetsgren och att upptagande av avgifter inte får göras beroende av inträffade försäkringsfall. Den sistnämnda bestämmelsen infördes genom UFL för att göra slut på ett uttaxeringssystem som innebar, att varje föreningsmedlem hade att erlägga viss avgift för vart dödsfall inom föreningen (prop. 1938: 19 s. 61 f.). Jag biträder förslaget. Med anledning av viss remisskritik bör regeln om förbud mot att gmnda uttaxering på inträffade försäkringsfall formuleras så att syftet med regeln framgår klarare.

Mot den sakkunniges förslag i fråga om särskild uttaxering hår jag ingen erinran.

I departementsförslaget har de särskilda bestämmelserna om avgifter tagits upp i 20 §.

4.4.2 Försäkringsteknisk utredning

Ändamålet med regler om skyldighet att upprätta försäkringsteknisk utredning över en förenings ställning är att få underlag för en bedömning om en förening kan anses ha möjligheter att fullgöra sina förbindelser. Den sakkunnige föreslår att de gällande reglerna skall föras över i huvudsak oförändrade tUl den nya lagen. I likhet med remissinstansema har jag ingen erinran mot förslaget. En understödsförening

Prop. 1972: 69 84

bör alltså i framtiden i princip vara skyldig att minst vart femte år tUl försäkringsinspektionen inge försäkringsteknisk utredning av föreningens ställning. Föreskrift om när utredning skaU ske skall tas in i stadgarna. Det undantag från nämnda skyldighet som nu gäller för vissa sjukkassor föreslås något vidgat, så att skyldighet att upprätta sådan utredning skaU avse endast sjukkassa, som meddelar sjukpenning för längre tid än 180 dagar, mot f. n. 90 dagar, för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd. Inspektionen skall enligt förslaget också ha möjlighet att kräva in utredning på tid som inspektionen bestämmer. Möjligheten att befria förening från att inge sådan utredning i fall där rörelsen är av mindre omfattning eller där det annars finns skälig anledning till befrielse skall också finnas kvar. Förslaget i fråga om försäkringsteknisk utredning har inte heller i övrigt mött någon erinran vid remissbehandlingen och jag ansluter mig till det.

Reglerna om skyldighet att upprätta försäkringsteknisk utredning är i departementsförslaget intagna i 21 §. Regeln i 22 § departementsförslaget att i sådan utredning skall beräknas premiereserv berörs i nästa avsnitt.

4.4.3 Fondbildning

FondbUdningsreglerna har till syfte att trygga en understödsförenings möjligheter att infria sina försäkringsutfästelser. I det föregående (4.1.3) har redovisats de tämligen komplicerade och svåröverskådliga regler som i detta hänseende gäller enligt UFL. Den sakkunnige föreslår nu vissa förenklingar av reglerna.

EiUigt förslaget ■ skall fortfarande i försäkringsteknisk utredning beräknas premiereserv, som utgör skillnaden mellan kapitalvärdet av förenings framtida utgifter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de avgifter föreningen kan ha att ytterligare uppbära för dessa försäkringar. Det anses naturligt att reglema härom förs över från fondbUdningsbestämmelserna till reglerna om försäkringsteknisk utredning. Vidare föreslår den sakkunnige att den nuvarande uppdelningen i föreningar för vUka gäller strängare fondbildningsregler och övriga föreningar slopas. Huvudregel blir sålunda att alla föreningar skall för varje försäkringsgren vid årsbokslutet avsätta eventuellt överskott på försäkringsverksamheten tiU en försäkringsfond. Genom att regeln avses gälla för samtiiga föreningar finns inte längre behov av särskUda regler om reservering av vinstmedel under år då försäkringsteknisk utredning inte upprättas. Som en motsvarighet till nuvarande regler om avsättning till säkerhetsfond, vilka fömtsätts utgå, föreslår den sakkunnige en bestämmelse av innehåll, att, om försäkringsteknisk utredning visar att försäkringsfonden överstiger vad som krävs för att täcka premiereserven plus en säkerhetsmarginal om 1/20 av denna, överskjutande belopp kan

Prop. 1972: 69 85

helt eller delvis tas undan från försäkringsfonden. Sådant undantag får dock ske bara om stadgama medger det. I alla andra faU krävs medgivande av försäkringsinspektionen. Sådant medgivande skall således krävas för dels förening som inte är skyldig att upprätta försäkringsteknisk utredning, dels förening som enhgt stadgarna inte får sätta ned fonden i nyss nämnda fall. Vid medgivande fömtsätts att nedsättningen av fonden inte äventyrar föreningens förmåga att fullgöra sina förbindelser.

Den föreslagna konstmktionen av fondbildningsregler har inte mött någon invändning vid remissbehandlingen. Enligt min mening innebär den en välbehövlig förenkling av de nuvarande tämligen svåröverskådliga bestämmelserna och jag förordar att den genomförs.

De av mig förordade ändringama betyder följande för olika grupper av föreningar. De sjukkassor som f. n. inte är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning, dvs. de som meddelar sjukvårdsersättning eller sjukpenning för högst 90 dagar för ett sjuktillfäUe, skall liksom hittills årligen avsätta uppkommen vinst tUl försäkringsfonden. Enligt tillsynsmyndighetens nuvarande anvisningar bör fonden svara mot minst två års avgifter för verksamhetsgren och har således närmast karaktär av en riskfond. Förslaget innebär för dessa kassor endast den ändringen att den nuvarande möjligheten upphör att efter tillstånd av försäkringsinspektionen underlåta att göra avsättning till fonden. Eftersom dock möjligheten står kvar att efter tillstånd få sätta ned fonden är ändringen närmast av formell natur.

En annan grupp av föreningar är de som f. n. är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning men som liksom den nyss nämnda gmppen inte omfattas av de gällande strängare fondbildningsreglema. Jag syftar här på dels sjukkassor som ger sjukpenning för mer än 90 dagar för ett och samma sjuklighetstiUstånd, dock längst 180 dagar för varje tidsperiod av 12 månader och 3 år för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd, och dels förening som meddelar kapitalförsäkring tUl ett belopp av högst 500 kr. Efter ansökan om befrielse att avsätta till fonden för försäkringsgrenen eller att sätta ned fonden bmkar inspektionen pröva, att fonden inte understiger en på gmndval av den försäkrings-tekniska utredningen framräknad premiereserv plus ett säkerhetstillägg på 5 o/o därav. Beträffande de sjukkassor som meddelar sjukpenning för längre tid än 90 dagar men högst 180 dagar följer av den i det föregående av mig förordade uppmjuknmgen av kravet på att upprätta försäkringsteknisk utredning, att samma regler skall tUlämpas på dessa kassor som för föreningar, som meddelar sjukpenning för en tid av högst 90 dagar. De övriga nyss angivna föreningarna blir liksom f.n. skyldiga att vid varje bokslut avsätta uppkommet överskott tiU försäkringsfonden. Vidare blir de skyldiga att i den försäkringstekniska utredningen beräkna premiereserv. De blir också, i motsats tUl vad som f. n. gäller, underkastade samma regler i fråga om försäkringsfondens storlek som

Prop. 1972: 69 86

skall gälla för övriga föreningar som är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning. Det nu anförda innebär att kravet på inspektionens tUlstånd för nedsättning av fonden ersätts med en generell rätt att, om stadgama medger det, från försäkringsfonden ta undan det som överskjuter premiereserven plus 1/20 av denna.

De av mig förordade ändringarna får störst betydelse för de föreningar som nu omfattas av de strängare fondbildningsreglema i UFL dvs. andra sjukkassor och kapitalförsäkringsföreningar än de fömt nämnda samt pensionskassor. Också dessa föreningar blir skyldiga att årligen vid bokslutet avsätta uppkommet överskott till försäkringsfonden. Gällande regler om reservering av medel under de år, när försäkringsteknisk utredning inte sker, upphör således. Förslaget innebär i övrigt att den nuvarande uppdelningen i en fond som svarar mot en på grundval av soliditetsprincipen framräknad premiereserv och i en riskfond, säkerhetsfonden, slopas. I stället skall, som jag nyss nämnde, all avsättning ske tUl en fond, försäkringsfonden, som således också skall innefatta den särskilda riskfondering som nu sker genom säkerhetsfonden. Den nuvarande bestämmelsen att avsättning till säkerhetsfonden skall ske tills fonden svarar mot minst 1/20 av premiereserven ersätts av regeln om att nedsättning av fonden får ske — i den mån stadgarna medger det — endast med belopp som överstiger premiereserven plus 1/20 av denna. Den nya regeln kommer härvid att stämma överens med de stadgebestämmelser som i dag i allmänhet tillämpas i fråga om nedsättning av fondema. Jag vill i sammanhanget påpeka att det angivna vUlkoret beträffande fondens storlek som förutsättning för att fondnedsättning skall få ske är ett minimikrav. Om de allmänna kraven på utformningen av en förenings stadgar — således främst det krav som är förbundet med soliditetsprincipen — motiverar det, kan alltså i stadgarna föreskrivas ytterligare begränsningar i rätten att ta undan medel från försäkringsfonden. Jag fömtsätter att det framför allt i fråga om en del mindre föreningar kan finnas skäl att införa stadgebestämmelser som gör varje nedsättning av fonden beroende av inspektionens tillstånd.

F. n. gäller att, om förening övergått tUl att beräkna premiereserv enligt nya försäkringstekniska grunder, föreningen kan medges anstånd från skyldigheten att ta upp premiereserven tUl det högre belopp som föranleds av de nya grunderna. Den sakkunnige har funnit att någon motsvarighet till denna bestämmelse inte behövs i fortsättningen. Denna uppfattning har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen och jag biträder den. När försäkringsfonden är otillräcklig för sitt ändamål får inspektionen ge erforderliga föreskrifter med stöd av tUlsynsreglerna.

Folksam har riktat kritik mot att benämningen fond används om en skuldpost och anfört att benämningen i andra sammanhang används om poster som ingår i det egna kapitalet. Denna fråga har inte berörts av den sakkunnige och har i övrigt inte tagits upp av remissinstanserna. Jag

Prop. 1972: 69 87

är inte beredd att utan närmare utredning vidta någon ändring i det angivna hänseendet. I departementsförslaget är fondbUdningsreglerna intagna i 23 §.

4.4.4 Överskottsmedlens användning

Med hänsyn tiU soliditetskravet är det naturligt att i avgifterna räknas in en viss säkerhetsmarginal (risktiUägg) för att trygga en förenings förmåga att infria försäkringsutfästelserna. För en förening som enligt gäUande ordning omfattas av de strängare fondbUdningsreglerna innebär detta att risktUlägget i första hand förs till säkerhetsfonden. I den mån en förenings tillgångar överstiger såväl premiereserv som säkerhetsfond av föreskriven storlek får det överskjutande beloppet karaktär av vinst. Enligt 8 § 11 UFL skall i stadgarna anges hur sådan vinst skall användas. Utvecklingen har, som angetts i avsnitt 4.1.4, gått i den riktningen, att föreningarna numera i allmänhet tillgodoför medlemmarna överskottsmedel som återbäring i form av tilläggsförmåner eller på annat sätt. Medlen som disponeras härför förs till en fri fond som kallas för vinstfonden eller liknande.

Skälighetsprincipen enligt FL medför att i regel allt överskott på ett bolags livförsäkringsrörelse skaU återgå till försäkringstagarna. Av den modifiering i skälighetsprincipen som i det föregående föreslås för understödsföreningarnas del följer att samma stränga krav på återbäring inte kan tUlämpas i fråga om dessa försäkringsinstitut. Mot denna bakgmnd föreslår den sakkunnige endast att stadgarna skall innehålla bestämmelser om återbäring för det fall överskottsmedel skall användas för detta ändamål. Enligt förslaget får således bedömas i det enskUda fallet om stadgebestämmelser om återbäring behövs. En remissinstans anser att förslaget inte går tUlräckligt långt och att visst krav på återbäring bör ha direkt stöd i lagen.

För egen del anser jag att den av den sakkunnige förordade ordningen kan godtas. Av skälighetsprincipen följer nämligen att stadgarna normalt skaU innehålla regler om återbäring. Endast i de fall där särskilda omständigheter motiverar det bör det finnas möjlighet för förening att inte ha återbäringsregler. Jag syftar då närmast på att det kan finnas vissa mindre, slutna föreningar, vars verksamhet fortfarande har en så starkt social karaktär, att kravet på återbäring till medlemmarna bör kunna efterges. Det ankommer på försäkringsinspektionen att se tUl att lämpliga återbäringsregler införs i stadgama i de fall den modifierade skälighetsprincipen kan anses kräva det. Med anledning av vad som anförts från ett remisshåU vUl jag påpeka att hinder inte torde möta att också i framtiden låta återbäring ske i form av avgiftsbefrielse.

Som ett led i sin begäran om regler som underlättar en övergång från försäkring i tjänstepensionskassa tUl andra metoder för tryggande av pensionsförmånerna har SAF hemställt, att arbetsgivare ges rätt att tUl-

Prop. 1972: 69 88

godogöra sig uppkomna överskott i kassorna för pensionsförsäkrings-premier och ATP-avgifter. Föreningsmedlemmarnas behöriga intressen skuUe därvid tillgodoses genom krav på inspektionens tUlstånd som viUkor för att arbetsgivaren skulle få disponera överskottsmedel.

Det kan visserligen hävdas att tjänstepensionskassorna intar en särstäUning inom understödsföreningsväsendet genom den omständigheten att arbetsgivare och således inte föreningsmedlemmarna erlägger avgifterna. Särskilda regler skulle därför kunna tänkas i fråga om t. ex. användning av föreningens överskottsmedel. Enligt min mening talar dock principiella skäl för att i lagen inte bör införas en generell regel, som medger rätt för arbetsgivare att disponera över kassas överskottsmedel, utan att föreningsmedlemmarna, dvs. delägarna i föreningen, har möjlighet att inverka på det. I sammanhanget bor också observeras att de nuvarande överskottsmedlen i många fall torde härröra från tiden då arbetstagarna/föreningsmedlemmarna själva betalade i vart fall en viss del av försäkringsavgiften.

Enligt vad jag erfarit finns det några äldre av arbetsgivare gmndade tjänstepensionskassor, där arbetsgivaren som villkor för sin avgiftsbetalning utverkat stadgebestämmelser som ger honom rätt tUl överskott på verksamheten. Skäl föreligger enligt min mening att i sådant faU återbära överskott tUl arbetsgivaren. Frågan om vem som bör få del av överskott i andra fall där arbetsgivaren gör anspråk på överskottsmedel får bedömas av försäkringsinspektionen i samband med prövning av förenings stadgar eller vid stadgeändring.

I 11 § andra stycket 14 departementsförslaget anges att stadgama skall innehålla behövliga regler om återbäring, om sådan skall utgå.

4.4.5 Fribrev och återköp

Redan av införandet av en skälighetsprincip för understödsföreningarna följer att en föreningsmedlem skall ha rätt att få tUlgodogöra sig det sparande som härrör från hans avgiftsbetalningar, om han avbryter försäkrmgsförhållandet i förtid. Av den av mig förordade modifieringen av skälighetskravet följer emellertid också att rätten till fribrev eller återköp kan inskränkas om särskUda omständigheter föranleder det. Mot denna bakgrund kan sättas i fråga om det inte, på samma sätt som föreslagits beträffande rätt tUl återbäring, när det gäller rätten tiU fribrev eller återköp, kan överlämnas åt försäkringsinspektionen att övervaka att stadgama i det enskilda fallet utformas så att medlemsintresset i tUlräcklig mån beaktas. Med hänsyn till den stora betydelse frågan får anses ha för medlemmama delar jag den sakkunniges mening, att man i klarhetens intresse i lagen bör ta in vissa regler om rätt tUl fribrev och återköp.

Vid remissbehandlingen har inte rests någon invändning mot att förening som meddelar kapitalförsäkring eller pensionsförsäkring skaU

Prop. 1972: 69 89

vara skyldig att, när medlem utträder eller utesluts ur förening, utfärda fribrev eller såvitt angår förening som meddelar kapitalförsäkring återköpa försäkring. Någon erinran har inte heller riktats mot förslaget att överlämna åt försäkringsinspektionen att medge befogade undantag från denna skyldighet. Remissinstanserna har även godtagit förslaget att rätten till fribrev eller återköp skall få inskränkas endast i tre särskilda hänseenden, nämligen i fråga om den tid under vilken försäkringen gällt, det sammanlagda avgiftsbelopp som erlagts och i fråga om fribrevs- eller återköpsvärdets storlek.

ErUigt min uppfattning skulle det självfallet vara en fördel om undantag från medlems rätt till fribrev eller återköp kunde närmare anges i lagen. Som den sakkunnige visat, är det emellertid svårt att i en lagregel ge en lättolkad beskrivning av de omständigheter som för skilda typer av föreningar skall kunna föranleda en sådan begränsning. Det är sålunda knappast lämpligt att i lagen generellt slå fast, att försäkringar under visst maximibelopp skall tas undan från fribrevs- eUer återköpsrätt. När det gäller större öppna begravningskassor, vars verksamhet i viss mån liknar den som bedrivs av försäkringsbolagen, kan det i och för sig finnas skäl att medge medlemmama rätt tiU fribrev eller återköp även om fribrevs- eller återköpsvärdet är tämHgen ringa. Ä andra sidan kan det i fråga om t. ex. vissa mindre, slutna föreningar, som delar ut överskottsmedel som extra understöd efter behovsprövning, vara befogat med en strängare begränsning av återköpsrätten. Jag anser därför att den smidigaste lösningen är att överlämna åt inspektionen att pröva om och i vad mån en förening bör medges rätt tUl undantag från fribrevs- och återköpsskyldigheten. Med hänsyn till det starka medlemsintresse som ligger bakom kravet på rätt till fribrev eller återköp bör undantag medges endast när förening kan peka på att en sådan rätt skulle medföra särskilda ölägenheter för föreningen. Det bör framhållas att enbart den omständigheten att rätten till fribrev eller återköp kan väntas bli utnyttjad i stor omfattning inte utgör skäl för att medge förening undantag från den angivna huvudregeln.

En remissinstans har föreslagit bestämmelser om att från återköpsvärde skall dras kostnaden för beräkningen av detta värde, och om att försäkringsbrev skall ges in vid återköp eller utfärdande av fribrev. Regler i dessa hänseenden får emellertid tas in i stadgarna och sålunda bli föremål för försäkringsinspektionens prövning vid dessas fastställelse.

Förening som är skyldig att i sina stadgar ta in regler om återköp och fribrev bör kunna begränsa skyldigheten i de tre nyss angivna hänseendena. Detta måste självfallet ske mot bakgmnd av skälighetsprincipens särskilda betydelse i fråga om fribrevs- och återköpsrätt.

Återköp medför helt naturligt att försäkringstagarens medlemskap

Prop. 1972: 69 90

i föreningen upphör. Jag avser att i specialmotiveringen tUl 17 § departementsförslaget behandla frågan om fribrevshavares medlemskap.

I departementsförslaget är bestämmelser om fribrev och återköp intagna i 11 § andra stycket 9 och i 19 §.

5 Kapitalplaceringsfrågor

5.1 Nuvarande ordning

I 19 § UFL ges regler om redovisning av medel som enligt 16—18 §§ UFL avsatts till fond eller reserverats. Bestämmelsema, som har formen av en förteckning över godkända placeringsobjekt, gäller för samtliga understödsföreningar. De tUlåtna placeringsobjekten är följande, nämligen

svenska statsobligationer och obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

fordringsbevis som utfärdats av riksbanken, affärsbank eUer sparbank,

obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av svensk kommun efter tillstånd av Kungl. Maj:t,

skuldförbindelser för vUka föreningen har säkerhet i inteckning i fast egendom inom 2/3 av taxeringsvärdet,

industri- eller järnvägsobligationer, utiändska statsobligationer och andra värdehandlingar som till sin art och från säkerhetssynpunkt kan anses jämförliga med de förut avsedda värdehandlingarna, samt

fastighet, som tillhör föreningen, intill 2/3 av taxeringsvärdet.

Vidare gäller att förening som uteslutande eller huvudsakligen är avsedd för anställda vid visst företag får redovisa medlen också i sådana av företaget utfärdade skuldförbindelser för vilka föreningen har säkerhet i förut nämnda värdehandlingar som angetts i det föregående utom fastighetsinteckningar.

I FL finns motsvarande regler intagna i 274 §. Dessa regler är mer liberalt utformade än UFL:s regler i fråga om omfattningen av de tiU-låtna placeringsobjekten. Vidare har livförsäkringsbolagen i motsats till understödsföreningarna en fri placeringsrätt beträffande ett belopp som svarar mot högst 1/10 av försäkringsfonden. Placering inom den fria sektorn får ske i andra värdehandlingar än som tillåts enligt lagen, dock inte i aktier.

5.2 Den sakkunnige

Den sakkunnige har övervägt i vad män det är motiverat att ändra placeringsreglema i UFL så att de bättre kommer att stämma överens med reglerna i FL.

Prop. 1972:69 • 91

En gmndläggande skillnad mellan UFL och FL som är av betydelse i sammanhanget är att FL (276 §) i motsats tUl UFL innehåller regler om att värdehandlingarna skall hållas avskilda från bolagets övriga tillgångar, och att försäkringstagama skall ha panträtt i värdehandlingarna till säkerhet för bolagets förpliktelser på grand av försäkringsavtalen. Eftersom tillgång enligt 19 § UFL kan tas i anspråk för betalning av också andra skulder än dem som åvilar förening på grund av försäkringsutfästelser, har tillsynsmyndigheten i praktiken föreskrivit att en förening måste kunna redovisa sådana tillgångar till ett belopp, som täcker inte bara försäkringsfonden utan också övriga egentliga skulder, vari då självfallet inte inbegrips s. k. fria fonder.

Den sakkunnige avvisar tanken på att införa regler motsvarande 276 § FL för understödsföreningama och föreslår att nuvarande system i UFL behålls i huvudsak oförändrat. I överensstänmielse med av tillsynsmyndigheten redan tiUämpad praxis bör dock i lagen anges, att placeringarna skall täcka inte bara försäkringsfonden utan också övriga skulder.

Mot bakgrund av avsaknaden av panträttsbestämmelser till skydd för försäkringstagama kan enligt den sakkunnige sättas i fråga om det finns utrymme för någon fri placeringsrätt i fråga om någon del av försäkringsfonden. Den sakkunnige pekar också på de risker från soliditets-synpunkt som är förbundna med en sådan rätt och framhåller att det är ett betydande medlemsintresse att de medel som förvaltas av föreningarna för försäkringstagarnas räkning inte bara är betryggande placerade utan även ger en god avkastning. Den sakkunnige anför vidare.

Utestängs föreningarna även i fortsättningen från varje möjlighet att utnyttja viss del av försäkringsfonden till s. k. fria placeringar kan sålunda befaras att försäkring i understödsförening från rent ekonomisk synpunkt i längden framstår som ett i jämförelse med andra försäkringsformer aUt mindre fördelaktigt altemativ. Att placeringsfrågoma kan vara mycket väsentliga för en understödsförenings utveckling framgår bl. a. av de svårigheter som jämförelsevis stora innehav av bundna lågprocentiga värdepapper, t. ex. 1934 års statsobUgationer, förorsakat en del föreningar.

Avvägningen mellan medlemsintressets soliditets- och skälighetsaspek-ter mynnar ut i ett förslag om att förening skall medges fri placeringsrätt inom en sektor på 1/10 av försäkringsfonden. Den fria placeringsrätten får avse andra värdehandlingar än de som tUlåts enligt lagen, dock ej aktier, och i förening tUlhörig fastighet utan begränsning till ett belåningsvärde.

Även enligt den föreslagna lagen skaU stadgarna ange hur avkastningen skall erhåUas av medel som inte behövs för löpande utgifter. Härigenom blir för den enskilda föreningen fastställt om och hur den fria placeringsrätten får utnyttjas. Den sakkunnige fömtsätter att tillsynsmyndigheten härvid kommer att ägna soliditetssynpunktema ett särskilt intresse.

Prop. 1972:69 • 92

Den sakkunnige föreslår i övrigt att katalogen över tillåtna placeringsobjekt vidgas efter mönster av bestämmelsema i 274 § FL. De viktigaste ändringarna är följande. Andra av svenska staten utfärdade skuldförbindelser än obligationer föreslås bli tUlåtna placeringsobjekt. Vid sidan av hypoteksbankens och stadshypotekskassans obligationer godkänns ocksä obligationer utgivna av Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan. Skeppsfartens sekundärlänekassa, Sveriges investeringsbank samt kreditaktiebolag, som står under tUlsyn av bankinspektionen. Förutom fordringsbevis som utfärdats av riksbanken, affärsbank eller sparbank nämns sådant bevis som utfärdats av postbanken eller centralkassa för jordbrukskredit; undantag görs dock i samtliga fall för förlagsbevis. Det gällande kravet att obligation eller annat skuldbevis, som svensk kommun svarar för, skall vara förbundet med Kungl. Maj:ts tiUstånd till lånets upptagande föreslås slopat. Belåningsgränsen i fråga om inteckningar i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet föreslås höjd från 2/3 tUl 4/5 av taxeringsvärdet. Inteckning i tomträtt jämställs enligt förslaget i princip med fastighetsinteckningar. Den gällande bestämmelsen om att obligationer och andra värdehandlingar, som är jämförliga med de i lagen uttryckligen godkända värdehandlingarna, också får godtagas som placeringsobjekt föreslås ersatt med dels en regel om att svenska industriobligationer som offentligen utbjudits av affärsbank eller investeringsbanken alltid är tUlåtna placeringsobjekt, dels en föreskrift om att svensk eller utländsk värdehandling som är jämförlig med någon i placeringskatalogen angiven värdehandling också är godtagbar som placeringsobjekt, dock ej om den skall infrias i främmande valuta. Vidare får enligt förslaget försäkringsfondmedel redovisas i lån mot säkerhet i försäkringsbrev inom återköpsvärdet, där brevet utfärdats av föreningen själv, samt i värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på gmnd av försäkringar som övertagits i återförsäkring. Sluthgen höjs det belopp som får avse placering i egen fastighet efter mönster av de nya belånmgsgränsema för placering i inteckningsfordran.

5.3 Remissyttrandena

De föreslagna nya kapitalplaceringsreglerna godtas i allt väsentligt av remissinstansema. Bankinspektionen lämnar uttryckligen förslaget utan erinran. Försäkringsinspektionen har endast den invändningen att den föreslagna lagtexten bör formuleras om så att det — efter mönster av 274 § FL — klart framgår att försäkringsfonden vid varje tidpunkt skall vara redovisad på föreskrivet sätt. Bankföreningen förutsätter att om de förslag som kan komma från 1968 års kapitalmarknadsutredning leder tUl en Uberalisering av placeringsreglema i FL, motsvarande ändringar kommer att ske i lagen om understödsföreningar.

Prop. 1972: 69 93

Beträffande förslaget att införa en fri sektor för placeringar erinrar riksbanksfullmäktige om att försäkringsbolagens placeringsmöjligheter åtminstone tidvis begränsas av de placeringsbestämmelser som kan införas med stöd av lagen om placeringskvoter. Med hänsyn härtiU kunde det vara motiverat att låta denna lag bh tillämphg också på understödsföreningarna. Fullmäktige anser dock att praktiska skäl talar mot en sådan ordning. Fullmäktige motsätter sig inte att en fri sektor införs för understödsföreningarna.

5.4 Departementschefen

I det föregående (4.4.3) har behandlats bestämmelserna om understödsförenings skyldighet att göra avsättningar till en fond, benämnd försäkringsfond, som svarar mot den skuld föreningen har tUl de försäkrade. Av hänsyn tUl dessa är det självfallet viktigt att de medel som svarar mot försäkringsfonden förvaltas på sådant sätt, att förening alltid är i stånd att fullgöra sina försäkringsutfästelser.

Placeringsbestämmelserna i 19 § UFL, som varit oförändrade sedan lagens tUlkomst, ger klart uttryck åt syftet att trygga förenings förmåga att infria sina förbindelser. I paragrafen anges sålunda ett antal tUlåtna placeringsobjekt som från säkerhetssynpunkt kan betecknas som betryggande. Förutom vissa obhgationer — obligationer för vUka svenska staten eller svensk kommun svarar och obligationer som utfärdats av hypo-teksbanken eller stadshypotekskassan — är det främst fråga om fordringar hos riksbanken, affärsbank eller sparbank och fordringar mot säkerhet av fastighetsinteckningar inom två tredjedelar av taxeringsvärdet. Andra jämförbara värdehandlingar godkänns också liksom placering i förenings egen fastighet inom samma del av taxeringsvärdet som jag nyss nämnt. Förening som huvudsakligen är avsedd för anstäUda vid visst företag får vidare placera fondmedel i lån till företaget. Därvid gäller vissa villkor beträffande säkerhetens beskaffenhet.

Det kan i sammanhanget finnas anledning att något belysa storleken av de fondmedel det här är fråga om. Understödsföreningarnas fonderade och reserverade medel uppgick sålunda vid 1969 års utgång till totalt 3 960 mUj. kr. Av detta belopp avsåg 535 mUj. kr. s. k. fria fonder, dvs. fonder som bildats av överskottsmedel och som således inte omfattas av de nämnda placeringsreglema. Föreningarnas tUlgångar, räknat efter bokförda värden, fördelade sig vid samma tidpunkt med 2,2 "la på fastigheter, 1,2 "fa på aktier och andra andelsbevis, 26,1 "lo på inteckningslån, 29,4 o/o på andra kommunlån än obHgationslån, 13,7 "la på obligationer, 0,4 "/o på förlagsbevis, 10,5 "/o på andra värdehandlingar och 16,5 o/o på kontanter och banktillgodohavanden.

Den sakkunniges förslag innebär att placeringama skaU täcka inte bara försäkringsfonden, utan också övriga egentliga skulder. Förslaget

Prop. 1972: 69 94

avser att skydda försäkringstagarna mot den risk som ligger i att de angivna placeringama kan komma att tas i anspråk för betalning av andra skulder än försäkringsskulder. Den bestämmelse som föreslås i detta syfte innebär endast att redan tillämpad praxis blir lagfäst. Förslaget har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Även jag anser det befogat att i lagen skrivs in att placeringarna skall täcka också skulder som en förening kan ha vid sidan av sina försäkringsutfästelser till medlemmarna. Som den sakkunnige påpekat skall självfallet inte fonder som bildats av hopsamlade vinstmedel eller andra fonder, s. k. fria fonder, räknas in i dessa skulder. De fria fondema skall även i fortsättningen kunna placeras obundna av de placeringsregler som gäller för försäkringsfonden. Jag vill emellertid erinra om att i stadgarna skall anges de placeringsformer som får användas i fråga om de fria fonderna. Försäkringsinspektionen har sålunda möjlighet att i samband med inregistreringen av stadgama pröva om placeringsrätten är förenlig med de skälighets- och soliditetskrav som skall tillgodoses genom stadgamas innehåll.

I övrigt är den sakkunniges förslag tiU nya placeringsregler utformade i nära överensstämmelse med vad som enligt 274 § FL gäller för livförsäkringsbolagen. En viktig nyhet är att också understödsförerungama föreslås få fri placeringsrätt inom en sektor som svarar mot 1/10 av försäkringsfonden, dock med samma undantag i fråga om placering i aktier som gäller enligt FL. Förslaget har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Riksbanksfullmäktige har dock pekat på den skillnad mellan försäkringsbolagen och understödsföreningama, som ligger i att bolagens men inte föreningarnas placeringar kan begränsas med stöd av den kreditpoUtiska lagstiftningen. Även om hknande inskränkningar kan tänkas för understödsföreningarna, vUka inte omfattas av nänmda lagstiftning, vUl fuUmäktige dock inte motsätta sig att också dessa för-■ eningar får en fri placeringsrätt.

För egen del vill jag anföra följande. Placeringsbestämmelserna i FL är självfallet främst utformade med hänsyn tUl kravet på placering i säkra objekt. Men också krav på god avkastning och en tillfredsstäUande likviditet har haft betydelse vid utformningen. Därutöver viU jag erinra om att placeringsbestämmelserna i FL även får ses mot bakgmnden av en från samhäUets synpunkt önskvärd investeringspolitik. Dessa olika synpunkter kommer i FL till uttryck genom att den större delen av försäkringsfonden binds i vissa säkra placeringsobjekt, däribland sådana som är ägnade att tUlgodose samhälleligt betydelsefulla investeringsbehov, och genom att fri placering tillåts för viss del — 1/10 — av fonden. Förvärv av aktier undantas dock från den fria placeringsrätten.

De synpunkter som ligger bakom utformningen av placeringsreglerna i 274 § FL kan i princip också anläggas på de placeringsmöjligheter

Prop. 1972: 69 95

som bör gälla för understödsföreningarna. Med tanke på att riskmomentet vid fri placering förstärks genom att understödsföreningarna ofta inte har tillgäng till expertis kan förslaget möjligen inge viss tveksamhet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det ankommer på försäkringsinspektionen att vid prövning av stadgarna kontrollera att solidi-tetssynpunkter beaktas även när det gäUer placering inom den fria sektorn. Med hänsyn härtill och tiU det nyss anförda anser jag det rimligt att understödsförenmgama får samma rätt tUl fri placering som bolagen har. Jag biträder därför förslaget. När jag tar denna ståndpunkt lägger jag stor vikt vid att i stadgarna alltid skall anges hur avkastning skall erhållas av medel som inte behövs för löpande utgifter.

Som den sakkunnige påpekat och i enhghet med bestämmelser i FL bör från den fria placeringsrätten undantas placering i aktier. Enligt min mening bör dessutom tas undan andelar i aktiefond.

I sanamanhanget viU jag ta upp en fråga som inte berörts i betänkandet. Jag syftar på frågan om understödsföreningarna också fortsättningsvis skall ha rätt att utan någon begränsning disponera sina fria fonder för förvärv av aktier. För försäkringsbolagen gäller i detta hänseende att försäkringsinspektionens tillstånd krävs för att ett bolag skall få äga mer än 1/20 av aktierna i ett svenskt eller utländskt aktiebolag. Om ett bolags aktier har olika röstvärde får de aktier som ägs av försäkringsbolaget inte representera större röstetal än 1/20 av röstetalet för samtliga aktier. Bestämmelsen i FL har tUlkommit i syfte att förebygga att försäkringsbolagen skaffar sig för stort inflytande i företag utanför försäkringsväsendets område. Jag anser att understödsföreningarnas rätt att placera sina fria fonder i aktier bör begränsas på motsvarande sätt och förordar att en bestämmelse härom tas in i den nya understödsföreningslagen.

Sakkunnigförslaget i övrigt avser en vidgning av katalogen över till-låtna placeringsobjekt efter mönster av vad som gäller för livförsäkringsbolagen. Jag har ingen erinran mot en sådan vidgning.

Jag vill erinra om att i den år 1968 tiUsatta kapitalmarknadsutredningens uppgifter ingår bl. a. att göra en översyn av försäkringsbolagens placeringsregler och att, om det finns anledning till det, se över också andra placeringsbestämmelser. Resultatet av utredningens arbete kan därför föranleda ändringar också i de placeringsregler som nu föreslås för understödsföreningarna.

I departementsförslaget finns kapitalplaceringsreglerna upptagna i 24 och 25 §§.

Prop. 1972: 69 96

6 Tillsynsverksamheten 6.1 Nuvarande ordning

Som redan nämnts är understödsföreningarna underkastade tUlsyn av offentlig myndighet (67 § UFL). EnHgt 1 § kungörelsen (1912: 304) angående tillsyn å understödsföreningar m. m. (ändrad senast 1957: 224) är arbetsmarknadsstyrelsen tUlsynsmyndighet i fråga om arbetslöshetskassor och försäkringsinspektionen tillsynsmyndighet beträffande övriga understödsföreningar. Tillsynsmyndigheten är också registreringsmyndighet (68 § UFL).

De grundläggande bstämmelserna om försäkringsinspektionens verksamhet finns i 78 § UFL. Där anges att tillsynsmyndigheten skall övervaka förenings verksamhet och tUlhandagå föreningen med råd och upplysningar. Syftet är att inspektionen skall se till att rörelsen drivs på ett med hänsyn till föreningens art och omfattning lämpligt sätt.

Försäkringsinspektionens övervakande och kontrollerande verksamhet kan i huvudsak sammanfattas i följande fem grupper av åtgärder: 1. granskning och prövning av stadgar och stadgeändringar i samband med registreringsärenden, 2. granskning och prövning av föreningsbeslut om likvidation och överlåtelse, 3. medgivande i fråga om rätt till undantag från vissa bestämmelser i lagen, 4. granskning och kontroll av de redogörelser, utredningar och övriga handlingar som föreningarna är skyldiga att utan anmaning insända tUl tillsynsmyndigheten, 5. inspektioner, närvaro vid föreningssammanträden och förordnande av revisorer.

I betänkandet (s. 100) finns en översikt över de olika lagrum i UFL som rör tillsynsmyndighetens övervakande och kontrollerande verksamhet. Förutom den kontroll som utövas av myndigheten i samband med dels registreringsärenden (67—73 §§ UFL) och dels ansökningar om myndighetens tUlstånd enligt olika lagmm finns i 77 § UFL vissa föreskrifter som har till syfte att underlätta myndighetens fortlöpande kontroll. Sålunda skall samtliga understödsföreningar årligen till tillsynsmyndigheten insända dels avskrifter av styrelsens och revisorernas berättelser samt av protokollsutdrag i fråga om föreningssammanträdets behandling av dessa berättelser, dels en statistisk redogörelse om föreningen och dess verksamhet. Vidare har tillsynsmyndigheten rätt att när som helst inventera en förenings medel, granska dess räkenskaper och övriga handlingar samt närvara vid föreningssammanträde. Om myndigheten finner det nödvändigt kan den ocksä kräva in kompletterande upplysningar beträffande en förening och dess verksamhet. Myndigheten har rätt att förordna en särskild revisor som tillsammans med övriga revisorer skall granska styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper.

TiUsynsmyndighetens skyldighet att ge råd och upplysningar gäller enligt 78 § första och andra styckena UFL såväl bUdandet av en ny

Prop. 1972: 69 97

förening och dess registrering som det lämpligaste sättet att driva en redan registrerad förenings rörelse. I praktiken har det visat sig att behovet av råd och vägledning i allmänhet är betydande. Eftersom möjligheten att få expertishjälp utanför försäkringsinspektionen är tämligen begränsad vänder sig föreningarna ofta till inspektionen för att få råd och hjälp i olika frågor. En inte oväsentlig del av inspektionens rådgivningsverksamhet och upplysningsverksamhet sker dock kollektivt genom cirkulärskrivelser.

Finns anledning till anmärkning mot förening skaU tillsynsmyndigheten meddela föreningen anvisning att inom viss tid vidta nödvändiga ändringar i föreningens verksamhet. Anvisningsförfarandet är begränsat till följande fallr 1. vid avvikelse från lag eller författning eller förenings stadgar, 2. då förening är oförmögen att efter oförändrade grunder fullgöra sina utfästelser, 3. då stadgarna inte längre är betryggande för medlemmarna och övriga undeirstödsberättigade, 4. då förening driver rörelse som kan anses såsom affärsmässig försäkringsrörelse. I det sist nämnda fallet skaU i anvisningen överlåtelse på ett försäkringsbolag ställas upp som alternativ till en ändring av rörelsens art. Om förening inte rättar sig efter anvisningen kan tiUsynsmyndigheten ansöka hos domstol om åläggande för föreningen att träda i hkvidation (78 § tredje —femte styckena).

Bestämmelserna om anvisning ger tUlsynsmyndigheten befogenhet att ingripa mot förening inte bara när verksamheten i något hänseende fortlöpande bedrivits felaktigt utan också när föreningen i ett enskilt fall brutit mot gäUande regler, t. ex. i strid mot stadgebestämmelse vägrat någon sjukhjälp. Konstaterat missförhåUande brukar emeUertid rättas till redan genom att tUlsynsmyndigheten påtalar saken. Under åren 1960—1969 har anvisningsförfarandet behövt tillgripas i 10 fall.

Försäkringsinspektionens möjligheter att ingripa mot ett försäkringsbolag är utformade på annat sätt (288 § FL). Inspektionen har en allmän rätt att meddela de erinringar i fråga om ett bolags verksamhet som inspektionen finner påkallade. Vidare skall inspektionen vid fel eller missförhållande i vissa angivna hänseenden eller, om det annars finns allvarlig anmärkning mot bolags verksamhet, förelägga bolaget eller dess styrelse att inom viss tid vidta de åtgärder som påkallas. Får föreläggandet inte avsedd effekt skall inspektionen anmäla det till Kungl. Majrt som, efter att ha hört bolaget, kan förklara dess koncession förverkad.

6.2 Den sakkunnige

Enligt sakkunnigförslaget skall i den nya lagen anges att försäkringsinspektionen är registrerings- och tUlsynsmyndighet för understödsföreningarna.

4 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 69

Prop. 1972: 69 98

Den sakkunnige anser att det nuvarande tiUsynssystemet — innefattande i huvudsak en övervakande och en hjälpande funktion — i stort svarar mot dagens krav och att det därför i princip bör behåUas. Det bör emellertid övervägas i vad mån tUlsynsverksamheten i högre grad än f. n. bör inriktas på att tiUgodose medlemmarnas intressen och samhäUets behov av kontroll över understödsföreningsväsendets fortsatta utveckling. Samtidigt bör övervägas om tillsynen i något hänseende kan begränsas.

Den sakkunnige diskuterar om den statliga tillsynen i fortsättningen skall behöva omfatta alla understödsföreningar oavsett storlek och verksamhetsinriktning. Bl. a. framhålls att det från statsverkets sida kan sättas i fråga om allt arbete och alla kostnader som tillsynsmyndigheten lägger ned på de mindre föreningarna står i rimligt förhållande till de enskilda och aUmänna intressen som kontrolleras och bevakas. Den sakkunnige kommer emellertid fram tUl att de praktiska olägenheter som kan vara förknippade med ett i huvudsak enhetligt tUlsynssystem inte bör tUlmätas en så avgörande betydelse, att man därför bör genomföra en ny indelning av understödsföreningarna med differentierade tUlsynsregler. En del av de praktiska problemen i samband med kontrollen av de mindre föreningarna kan lösas genom tillsynsmyndighetens rättstillämpning.

Flertalet av de bestämmelser som rör tillsynsverksamheten måste av naturliga skäl ges formen av exakta och otvetydiga handlingsregler. Med tanke speciellt på sådana föreningar som driver verksamhet av mycket ringa omfattning eller som av andra skäl från enskUd och allmän synpunkt framstår som jämförelsevis obetydliga föreslås, att i den nya lagen — efter förebild från 345 § FL — införs en bestämmelse, som ger tUlsynsmyndigheten befogenhet att i särskilda fall medge förening de undantag från lagens bestämmelser som prövas skäliga eller som betingas av verksamhetens omfattning och föreningens förhåUanden i övrigt. Dispens föreslås kurma ges också i fråga om tjänstepensionskassa. Bestämmelsen bör enligt den sakkunnige tillämpas med varsamhet.

För att tUlsynsmyndigheten skall kunna ingripa också i andra fall än där det är fråga om missförhållande som har anknytning tUl stadgeändringar eller registreringsärenden behövs enligt den sakkunnige en utbyggnad av anvisningsinstitutet. Delvis i nära överensstämmelse med 288 § 2 mom. FL föreslås sålunda att anvisning skall kunna tillgripas dels när avvikelse skett från lag eller författning eller bestämmelse som meddelats med stöd därav eller från stadgebestämmelse, dels när förenings stadgar inte längre svarar mot de uppställda allmänna kraven på stadgarna, dels när förenings tillgångar är otillräckliga, dels när annan allvarlig anmärkning kan riktas mot föreningens verksamhet. Med tUl-lämpning av sist nämnda anvisningsmöjlighet bör inspektionen kunna meddela föreläggande bl. a. till förhindrande av s. k. överförsäkring

Prop. 1972: 69 99

inom sjukförsäkring. Har rättelse inte skett inom tid som anges i anvisningen skaU tiUsynsmyndigheten hksom f. n. ha möjlighet att hos domstol ansöka om att föreningen skall träda i likvidation.

Den sakkunnige föreslår vidare att tUlsynsmyndighetens naturliga befogenhet att framställa erinringar utan samband med anvisning blir lagfäst.

Efter viss förebUd av 287 och 337 §§ FL föreslås möjlighet för tUlsynsmyndigheten att infordra uppgifter som behövs för tillsynen även från sammanslutning som samverkar med understödsförening. I den föreslagna bestämmelsen sägs att myndigheten efter tUlstånd av Kungl. Maj:t i varje särskUt fall kan vid vite förelägga styrelse, ordförande, verkställande dhektör eUer motsvarande befattningshavare i aktiebolag, förening eUer annan liknande sammanslutning som i väsentlig mån samarbetar med eUer biträder understödsförening att efter myndighetens anvisningar avge särskild redovisning över förhållanden som rör föreningen. Föreläggandet kan också avse skyldighet att tillhandahålla vissa böcker, räkenskaper eUer andra handlingar för tUlsynsmyndighetens granskning.

I avsikt att förbättra försäkringsinspektionens möjligheter att fullgöra sina kontroUerande och rådgivande funktioner föreslår den sakkunnige att tUlsynsmyndigheten får vissa befogenheter som f. n. inte är lagfästa i UFL. Vid behov bör sålunda myndigheten kunna sammankalla en förenings styrelse, närvara genom behörig företrädare vid sådant sammanträde liksom vid föreningssammanträde samt delta i därvid förekommande överläggningar. 1 anslutaing till en allmän utbyggnad och modemisering av reglerna om revision har myndigheten vidare enligt förslaget tillagts befogenhet att, när föreningens verksamhet är mycket omfattande eller när synnerliga skäl annars föreligger till det, föreskriva att minst en av föreningens revisorer skall vara av handelskammare auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman. Förslaget innehåller dessutom regler som skall göra det möjHgt för tiUsynsmyndigheten att förordna likvidator och likvidationsrevisor samt att utfärda föreskrifter för deras verksamhet.

6.3 Remissyttrandena

Försäkringsinspektionen ställer sig positiv till de föreslagna tUlsynsreglema och konstaterar att de efter förebUd från FL utformade bestämmelserna innebär att inspektionen får större möjligheter än f. n. att verka för en sund utveckhng av understödsföreningarnas verksamhet. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget. Svenska försäkringsbolags riksförbund betonar det riktiga i att inspektionen — på samma sätt som enligt FL — får möjlighet att ingripa med anvisning mot förening när allvarlig anmärkning kan riktas mot dess verksamhet.

Prop. 1972:69 100

I anslutning tiU vad den sakkunnige anfört om att försäkringsinspektionen med hjälp av de nya anvisningsreglerna kan gripa in med föreläggande tUl förhindrande av s. k. överförsäkring inom sjukförsäkring hänvisar riksförsäkringsverket till vad verket uttalat i ett remissyttrande för år 1970 i ett ärende om koncession för tjänstegmppsjukförsäkring. I detta yttrande framhöll verket bl. a. att noggranna undersökningar måste företas innan man eventuellt ger upp den av försäkringsinspektionen hävdade principen om maximering av kompensationsgraden vid 93 "lo med den modifikation som kan följa av Kungl. Maj:ts beslut år 1966 i det s. k. Folksamärendet. — Verket anser vidare mot bakgrund av överförsäkringsrisken att den föreslagna bestämmelsen om befogenhet för inspektionen att medge undantag från regler i lagen inte bör avse föreningar som meddelar sjukhjälp.

Försäkringsinspektionen föreslår att möjligheten för inspektionen tUl insyn i sidoordnat organ regleras mera i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i FL än vad den sakkunnige förordat. EnHgt inspektionen bör för sidoordnade organ, vars verksamhet uteslutande har till föremål att biträda understödsförening vid verksamhetens bedrivande, gäUa samma skyldighet att lämna upplysningar och tUlhandahålla handlingar som gäller för understödsföreningen själv. Om denna skyldighet inte fullgörs skall tillsynsmyndigheten — utan krav på tUlstånd av Kungl. Majrt — ha rätt att förelägga vite. Vidare bör myndigheten ha rätt att, där intressegemenskap finns mellan understödsförening och aiman sammanslutning, efter tillstånd av Kungl. Maj:t vid vite förelägga den sidoordnade sammanslutningen att avge särskild redovisning över intressegemenskapen.

LO finner det motiverat att försäkringsinspektionen i fråga om tjänstepensionskassa som meddelar pension enligt allmän pensionsplan skall kunna medge undantag från lagens bestämmelser. Sveriges kommunalanställdas pensionskassa hävdar att de särskUda förhållanden som gäUer för kassan motiverar att kassan inte bör vara underkastad tillsyn av försäkringsinspektionen och att lagen ej heller i övrigt bör tillämpas på kassan. De närmare skälen för kassans uppfattning redovisas i specialmotiveringen till 2 §.

Två remissinstanser tar upp frågan om behovet av samråd mellan försäkringsinspektionen och understödsföreningarnas centralorganisationer. Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund anför att förbundsstyrelsens arbetsutskott sedan femton år tUlbaka fungerar som samrådsorgan vid kontakter med inspektionen. I väntan på den nu aktuella lagstiftningen har samrådskontaktema varit begränsade. Under hänvisning tiU att det finns ett permanent samrådsorgan bl. a. mellan riksförsäkringsverket och försäkringskasseförbundet bör inspektionen och centralorganisationerna rekommenderas att söka former för ett kontinuerligt samråd. De fria sjukkassornas förbund framhåller att an-

Prop. 1972:69 101

passningen tiU en lagstiftnmg enligt sakkunnigförslaget ställer stora krav på föreningarna med dessas begränsade resurser. Det kan bli svårt för föreningama att uppfylla kraven om inte inspektionens tillämpningsföreskrifter i olika hänseenden utformas i samverkan med Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund och sjukkassornas förbund.

6.4 Departementschefen

Ett väsentiigt syfte med lagstiftningen för understödsföreningama är att skydda föreningsmedlemmarnas intressen. Fömtom att lagen stäUer upp vissa normer för föreningarnas handlande ingår som ett viktigt led i medlemsskyddet att föreningama står under tillsyn av en offentlig myndighet, försäkringsinspektionen. Enligt den lagstiftning som gällde före 1938 års lag avsåg tUlsynen i huvudsak rent formella frågor. Tillsynen har emeUertid skärpts i den nu gällande lagen. Reglerna har därvid utformats i första hand med syftet att öka de utfästa försäkringsförmånernas ekonomiska säkerhet. De gällande tUlsynsbestämmelserna tar således närmast sikte på efterlevnaden av soliditetsprincipen.

Den nu föreslagna reformen tar, som framgår av vad jag tidigare anfört, främst sikte på att stärka skyddet för försäkringstagama. Störst betydelse har därvid införandet av en modifierad skälighetsprincip. Mot denna bakgrand ar det naturligt att tillsynsreglerna nu ses över så att det bhr möjligt för försäkringsinspektionen att effektivt övervaka att föreningamas verksamhet står i samklang med den nya lagstiftningens syfte.

F. n. omfattar försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet två olika funktioner, en övervakande och kontrollerande samt en rådgivande och upplysande. Den sakkunniges förslag innebär att denna dubbla funktion behålls i den nya lagen. I fråga om inspektionens kontrollerande verksamhet föreslås i ohka avseenden nya regler i syfte att underlätta för inspektionen att fullgöra tUlsynen. Det viktigaste förslaget gäller en utbyggnad av anvisningsinstitutet. Reglerna härom innebär att inspektionen kan meddela förening anvisning att inom viss tid vidta åtgärd som inspektionen kräver och att inspektionen vid vägran att följa anvisningen kan hos domstol ansöka om åläggande för föreningen att träda i likvidation. Sakkunnigförslaget avser att efter mönster av FL ge inspektionen möjlighet att använda sig av ändringsföreläggande såväl i vissa uppräknade fall som när i övrigt allvarlig anmärkning kan riktas mot förenings verksamhet. I överensstämmelse med FL föreslås vidare en lindrigare form av ingripande, nämligen meddelande av den erinran som inspektionen anser påkallad. Även i övrigt innebär sakkunnigförslaget att inspektionens tillsynsmöjligheter efter mönster av regler i FL förstärkts på olika punkter.

Remissinstansema stäUer sig i aUmänhet positiva tUl den föreslagna utbyggnaden av tillsynsreglema. Försäkringsinspektionen framhåller att

Prop. 1972:69 102

inspektionen får bättre möjligheter att verka för en sund utveckling av understödsföreningsväsendet. Även jag anser att de föreslagna tillsynsreglema är väl ägnade att komma tUl rätta med eventuella missför-håUanden i föreningarnas verksamhet och skapa garanti för att bl. a. den åsyftade förstärkningen av medlemsskyddet kommer till stånd. Jag förordar därför att förslaget genomförs. Jag vill erinra om att det av mig förordade förslaget medger möjlighet för försäkringsinspektionen att med hjälp av föreläggande (anvisning i UFL) gripa in mot s. k. överförsäkring inom sjukförsäkring på liknande sätt som skett i fråga om livförsäkringsbolagen.

Reglema om insyn i sidoordnat organ bör ges en något annan utformning än vad den sakkunnige föreslagit. TUl denna fråga återkommer jag i specialmotiveringen.

Efter förebUd från FL föreslår den sakkunnige att försäkringsinspektionen skall kunna medge förening undantag från den nya lagen, när fråga är om förening med verksamhet av ringa omfattning eller om tjänstepensionskassa. Med tUlämpning av denna bestämmelse skall inspektionen således kunna medge undantag från regler som bl. a. rör tUlsynsverksamheten. Så gott som samtliga remissinstanser har godtagit förslaget och jag har för egen del ingen erinran mot det. Jag finner därvid ingen anledning att, som riksförsäkringsverket föreslagit, ställa sjukkassorna helt utanför denna bestämmelse. Självfallet bör dock i fråga om dessa kassor inte medges undantag som försvårar inspektionens möjlighet att hålla överförsäkringsproblemet under uppsikt.

I likhet med den sakkunnige anser jag att försäkringsinspektionen också i fortsättningen skaU ha en rådgivande uppgift vid sidan av sin kontrollerande funktion. F. n. gäller att inspektionen är skyldig att meddela råd i fråga om förenings bildande och inrättandet av sådan förenings verksamhet m. m. Dessa regler synes enbart ta sikte på råd och vägledning som underlättar att förening bUdas och registreras. Den rådgivande verksamheten bör emellertid avse även den gmndläggande frågan om den planerade föreningen över huvud är ändamålsenlig för att lösa de aktualiserade försäkringsfrågorna. Med hänsyn tUl att nybUdning av förening enligt vad jag tidigare förordat (3.3.2) fömtsätter en behovsprövning från inspektionens sida anser jag det naturligt att föreningsbUdama samråder med inspektionen innan alltför omfattande åtgärder vidtas i fråga om föreningsbUdningen. Även i andra hänseenden kan en rådgivning vara behövlig. Inspektionens skyldigheter bör självfallet begränsas tUl vad som kan anses skäligt. Naturligtvis skall inspektionen inte heUer behöva tUlgodose sådana behov som främst kan antas syfta tUl att övervältra förvaltningskostnader på inspektionen. De aUmänna reglema om inspektionens rådgivande funktion liksom bestämmelsen om inspektionens övervakande uppgift i allmänhet bör inte tas in i lagen utan i stället regleras i administrativ ordning.

Prop. 1972: 69 103

Vad beträffar vissa från understödsföreningshåll framförda önskemål om fortlöpande samråd med inspektionen vUl jag anföra följande. Visst samråd i olika frågor mellan inspektionen och föreningarnas centralorganisationer är självfallet ägnat att underlätta en smidig anpassning av föreningamas verksamhet tUl den nya lagstiftningen. Särskilda bestämmelser härom behövs dock inte utan jag fömtsätter att inspektionen och centralorganisationerna självmant etablerar den kontakt med varandra som anses behövlig. Formen för detta samrådsförfarande är en fråga som får överlämnas åt inspektionen och organisationerna att ta StäUning tUl.

Bestämmelser om tUlsyn är i departementsförslaget upptagna i 67— 72 §§.

7 TiUsynsbidragen 7.1 Nuvarande ordning

I 67 § andra stycket UFL föreskrivs att annan understödsförening än arbetslöshetskassa skall utge bidrag tUl bestridande av kostnaden för tillsynsmyndighetens orgaiusation och verksamhet. Bidraget, som skall erläggas årligen enligt bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t, skall bestämmas till högst 1/5 "lo av föreningens hela inkomst av avgifter för nästföregående räkenskapsår. Bidraget får dock inte understiga 100 kr. Motsvarande bestämmelser i FL finns i 292 § FL (senaste lydelse 1957: 221) med den skiUnaden att bidraget inte får understiga 200 kr.

Genom 2 § kungörelsen (1959: 482) om bidrag från försäkringsanstalter och understödsföreningar till kostnaden för försäkringsinspektionen (senaste lydelse 1971: 142) skall bidraget vara för försäkringsanstalt 1,2 "loQ och för understödsförening 1 %o av avgiftsinkomsten med undantag av avgift för återförsäkring såvida annan försäkringsanstalt eller understödsförening är pliktig att ge ut bidrag för det åter-försäkrade beloppet. I fråga om inkomst av avgifter för kollektiv tjänstepensionsförsäkring gäller dock den begränsningen, att för den del av avgiftsinkomsten, som överstiger 20 milj. kr., bidraget skall beräknas efter 0,4 "Iqo- Bidraget är maximerat tUl 125 000 kr. för försäkringsanstalt och tUl 90 000 kr. för understödsförening.

Understödsföreningarnas skyldighet att utge tUlsynsbidrag kom till i samband med att tillsynen över föreningarna den 1 januari 1958 flyttades från dåvarande riksförsäkringsanstalten tUl försäkringsinspektionen. Redan från början förutsattes att tUlsynsbidragen inte skulle förslå tUl att täcka samtliga kostnader för tUlsynen av föreningarna och att sålunda statsmedel skulle få tillskjutas för att uppehålla tiUsynsverksam-heten (se prop. 1957:1 bU. 10 s. 194). Fr. o. m. år 1961 utgick statsbidraget med 300 000 kr.

Prop. 1972: 69 104

Ursprungligen togs tiUsynsbidrag ut efter en promillesats av 0,6, vilken gällde också för försäkringsbolagen. För såväl understödsföreningama som bolagen höjdes promUlesatsen år 1962 till 0,8.

År 1965 aktualiserade försäkringsinspektionen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t frågan om tillsynsbidragens storlek. I skrivelsen framhöll inspektionen att understödsföreningarnas del i försäkringsinspektionens fond efter något år skulle redovisa underskott. Denna utveckling angavs ha sin orsak i att en stor del av tjänstepensionskassorna hade fått formen av fribrevskassor i samband med ATP-reformen. Genom minskningen av avgiftsinkomsterna kom således tillsynsbidragen att reduceras högst väsentligt utan att tUlsynsarbetet minskade i motsvarande mån. Inspektionen förordade en lösning som innebar att uttaget för såväl försäkringsbolagen som understödsföreningarna baserades på både avgiftsinkomster och nettokapitalavkastningen, därvid promUlesatsen skulle kunna sänkas från 0,8 tUl 0,7. Såvitt angick finansieringen av tillsynen över understödsföreningarna angavs lösningen vara ett provisorium i avvaktan på det nu framlagda betänkandet. Efter remissbehandling av inspektionens skrivelse ändrades bidragskungörelsen på det sättet att bidragsuttaget höjdes till 1 "Iqq, liksom tidigare beräknat på enbart avgiftsinkomsterna, varjämte maximibeloppet höjdes till 90 000 kr. (SFS 1966: 57).

I 1970 års anslagsframställning tog försäkringsinspektionen åter upp frågan om en ändring av bidragsreglema. Inspektionen beräknade att med oförändrade regler och samma statsbidrag, 300 000 kr., som tidigare skuUe underskottet i understödsföreningarnas del i försäkringsinspektionens fond öka från 323 000 kr. vid ingången av budgetåret 1970/71 tUl 707 000 kr. vid slutet av budgetåret 1971/72. För de båda budgetåren beräknades föreningarnas tUlsynsbidrag uppgå till 166 000 resp. 172 000 kr.; utgifterna beräknades till 850 000 kr. resp. 724 000 kr. Eftersom också försäkringsbolagens del i inspektionens fond visade en nedåtgående tendens — en beräknad minskning från 1 834 700 kr. tUl 940 700 kr. under de båda åren — skulle fonden i dess helhet visa ett underskott på drygt 18 000 kr. Inspektionen föreslog i fråga om understödsföreningarna dels en höjning av statsbidraget med 150 000 kr. tUl 450 000 kr., dels — vid sidan av den gällande bidragsplikten om 1 "/oo av avgiftsintäkterna — ett bidragsuttag med 0,2 o/p av förenings kapitalavkastning, överskott på egna fastigheter inräknade men utgiftsräntor samt underskott på egna fastigheter fränräknade. Vidare föreslogs en höjning av minimibeloppet från 100 till 200 kr. Inspektionens förslag stämmer överens med det förslag som lagts fram i det nu behandlade betänkandet. Också för försäkringsbolagens del föreslogs viss skärpning av bidragsskyldigheten.

I prop. 1971: 1 (bU. 9 s. 83) föreslog jag i fråga om försäkringsbolagen en höjning dels av uttaget från 1 till 1,2 "Iq av avgiftsinkomstema,

Prop. 1972: 69 105

dels av maximibeloppet från 90 000 tUl 125 000 kr. Vad angår understödsföreningarna togs däremot, i avvaktan på beredning av förslaget till ny lag om understödsföreningar, inte ställning tUl inspektionens förslag. I propositionen föreslogs emeUertid en höjning av statsbidraget tUl understödsföreningsavdelningens verksamhet med 50 000 kr. utöver vad inspektionen föreslagit, dvs. tUl 500 000 kr. Förslaget godtogs av riksdagen (NU 1971 r 2, rskr 34, SFS 1971 r 142).

7.2 Den sakkunnige

Mot bakgrund av att kostnaderna för tillsynen över understödsföreningama sedan flera år tUlbaka varit betydligt högre än de årliga inkomsterna, dvs. statsbidraget på 300 000 kr. och tillsynsbidragen, har den sakkunnige sökt bedöma den framtida kostnadsutvecklingen för tUlsynsverksamheten. Det konstateras att om de föreslagna lagändringarna genomförs detta närmast konmier att medföra att tillsynsmyndighetens åhgganden ökas. Införandet av skälighetsprincipen och den också i övrigt starkare betoningen av medlemsintresset kommer sålunda att kräva en effektiv kontroll över och god insyn i föreningarnas förhållanden. På kort sikt kommer ändringarna också att medföra ett betydande mått av extraarbete för myndigheten, bl. a. i samband med att behövliga stadgeändringar genomförs. En osäker faktor i sammanhanget är den allmänna utvecklingen inom understödsföreningsrörelsen. Tendensen äi att antalet föreningar kommer att fortsätta att minska. De föreslagna ändringarna kan också under en förhåUandevis kort tid föranleda en större mängd hkvidationer och överlåtelser. Likvidationsärendena medför oftast mycket arbete för tUlsynsmyndigheten. I gengäld bör inspektionsarbetet på längre sikt kunna underlättas. Tillsynsverksamhetens omfattning under den närmaste framtiden kommer inte att medföra några mer påtagUga utgiftsbesparingar. Löneutvecklingen och andra ändringar i kostnadsnivån verkar på sikt i motsatt riktning. En önskvärd ökning av inspektionens rådgivande och hjälpande verksamhet kan vidare aktualisera en förstärkning av inspektionens personal.

Det ekonomiska ansvaret för tUlsynsverksamheten bör enligt den sakkunniges mening också i fortsättningen fördelas på ett skäligt sätt mellan statsverket och föreningarna. Relationen mellan föreningarnas samlade avgifter och statsbidraget bör åtminstone tUls vidare behållas tämligen oförändrad.

En viss höjning av tUlsynsbidragen bedöms som ofrånkomlig. Svåra avvägningsproblem uppstår emellertid när det gäller att fördela bidragsplikten mellan ohka föreningar. Den sakkunnige anför ytterligare.

Det kan således inte vara rimligt att en förening som förfogar över. fonder på tUlsammans närmare 900 mUj. kr. och uppbär årliga inkomster från detta kapital på mer än 50 mUj. kr. endast skall betala 100 kr.

4t Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

Prop. 1972: 69 106

i tillsynsbidrag medan en annan förening inom samma grupp för en total inkomst på omkring 5 milj. kr. får utge inemot 5 000 kr. i tillsynsbidrag. Det kan naturligtvis med visst fog göras gäUande att de s. k. fribrevskassorna i relation till medlemsantal eller andra jämförelsenormer förorsakar inspektionen betydligt mindre arbete än en aktiv förening. Det bör heller inte komma i fråga att ålägga dessa båda grupper av föreningar lika stor bidragsskyldighet. Det bör emellertid framhållas, att tUlsynen över fribrevskassa ingalunda kan reduceras till en obetydlighet. Redan försäkringarnas omfattning och förhållandevis stora betydelse för medlemmarnas trygghet understryker ofta vikten av att den allmänna tUlsynen bibehålls på hög effektivitetsnivå. Stadgeändringar liksom en del andra åtgärder och ärenden som fordrar tillsynsmyndighetens medverkan förekommer dessutom i nära nog samma utsträckning bland fribrevskassor som bland övriga föreningar. Ärendenas svårighetsgrad och den tid som åtgår för deras behandling utgör inte heller någon säker skiljelinje. Däremot kan konstateras, att kontrollen av kapitalplaceringar och därmed sammanhängande frågor, som till mycket stor del just berör fribrevskassor, generellt sett är både tidsödande och krävande.

Enligt den sakkunnige är en viss ökning oundviklig av fribrevskassomas bidragsplikt. Som beräkningsgrund föreslås att bidraget skall avse också föreningarnas nettoinkomster av kapital. Vid sidan av avgiftsinkomstema lämnar nämligen denna post inte bara ett någorlunda tiUförlitligt besked om föreningarnas storlek och ekonomiska bärkraft utan anger även i viss utsträckning tillsynsverksamhetens allmänna angelägenhetsgrad och relativa betydelse.

Av ohka i betänkandet diskuterade alternativ förordar den sakkunnige att bidragsuttaget sker efter 1 "/oc av avgiftsinkomsterna och 0,2 o/g av nettokapitalavkastningen. Applicerat på räkenskapsåret 1967 skulle detta höja det samlade bidragsbeloppet från 160 000 till 198 000 kr. Krävs en mer markant ökning av den totala bidragssumman blir frågan om en höjning av minimibidraget aktuell. Den sakkunnige anför härom.

Den sakkunnige är medveten om att tillsynsbidraget för mindre föreningar fortfarande utgör en förhållandevis betydande utgift och att varje ökning av minimibidraget för en del föreningar kan innebära en sådan höjning av de totala förvaltningskostnaderna att föreningens fortsatta existens äventyras. En sådan konsekvens är naturligtvis av flera skäl beklaglig. Det kan emellertid inte förglömmas att minimibeloppet varit helt oförändrat under tio år men att övriga bidragssatser under samma tid varit föremål för flera uppjusteringar. Med ytterligare ökade anspråk på de större föreningarna liksom på statsverket framstår därför en viss höjning av de mindre föreningamas bidragsskyldighet som skälig. FaststäUs minimibeloppet till 200 kr. erhålles med utgångspunkt från 1967 års uppgifter en total öknmg av tillsynsbidragen på omkring 40 000 kr. Sätts detta belopp i relation till de höjningar som uppnås enbart genom justeringar av bidragssatserna framgår klart att en kompensation för en underlåten höjning av minimibeloppet mycket lätt skulle kunna leda till resultat som vore klart obilliga för en del föreningar.

Prop. 1972: 69 107

Den sakkimnige anser att det förordade uttaget beräknat på nettokapitalavkastningen i förening med angiven höjning av minimibidraget svarar mot den största belastning som det samlade föreningsbeståndet rimUgen kan bära. Återstående medelsbehov för tillsynsverksamheten bör täckas genom statsbidrag.

För att möjliggöra en ändring av den i bidragskungörelsen bestämda bidragsskyldigheten enligt den nu angivna linjen föreslås att i lagen anges dels att bidraget skaU bestämmas högst tUl 1/5 "/o av föreningens hela inkomst av avgifter och avkastning av föreningens tUlgångar under nästföregående räkenskapsår, dels att bidraget inte får understiga 200 kr.

7.3 Remissyttrandena

Försäkringsinspektionen ansluter sig till den föreslagna lagändringen under konstaterande att den innebär en väsentlig höjning av det maximala bidrag som kan tas ut av en förening. Inspektionen tUlstyrker att uttaget av tillsynsbidrag enligt bidragskungörelsen bestäms i enlighet med vad den sakkunnige förordat.

Bankföreningen anser det väl motiverat att den brist, som uppstår trots en höjning av bidragen enligt förslaget, täcks av statsanslag. Att en brist uppstår beror på att vissa mindre men för tiUsynsmyndigheten särskilt arbetskrävande understödsföreningar har en så begränsad bärkraft att de inte kan debiteras tUlsynsbidrag som är tUlräckliga för att täcka myndighetens arbete beträffande dessa föreningar. I fråga om de tiU bankerna anknutaa pensionskassoma torde den nya lagen ej medföra något nämnvärt ökat arbete för tillsynsmyndigheten, och en höjning av dessa kassors tiUsynsbidrag utöver vad som följer av förslaget är därför inte befogad.

Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund är kritiskt mot förslaget och framhåller att understödsföreningarna fyller en viktig social funktion och att mycket av den idealitet och solidaritet som burit fram rörelsen fortfarande finns kvar, framför allt i de små och medelstora föreningarna. De sociala insatser samhället gör kräver i de flesta fall en omfattande administration. Samhället står till väsentiig del för kostnaderna härför. Som exempel pekar förbundet på de förvaltningsbidrag som utgår till arbetslöshetskassorna. Understödsföreningamas insatser på det sociala området är med säkerhet till stor nytta, framför allt för den som endast har folkpension och liten eller ingen ATP. Föreningarnas driftskostnader är blygsamma i jämförelse med annan verksamhet av social karaktär. Med hänvisning tUl det anförda anser förbundet att samhäUet helt bör bära kostnaden för tUlsynen över understödsföreningarna. Altemativt föreslås att ingen ändring görs i gällande regler om tUlsynsbidrag. Av rättviseskäl bör dock viss höjning ske av bidragen från

Prop. 1972: 69 108

de tjänstepensionskassor som är fribrevskassor. För dessa bör formuleras en enkel regel som medför att bidragen når upp tUl en nivå som i relation tUl tiUsynsarbetet svarar mot övriga föreningars bidrag. En höjning av minimibidraget drabbar hårdast de mindre föreningama och är ägnad att sopa bort den idealitet som i stor utsträckning finns i dessa. I fråga om den föreslagna metoden att beräkna bidrag på nettokapitalavkastningen menar förbundet att därmed bör avses ränteintäktema minskade med inte bara ränteutgifterna utan också med samthga förvaltningskostnader.

Sveriges kommunalanställdas pensionskassa hänvisar till det yttrande som kassan år 1965 avgav över försäkringsinspektionens då väckta förslag om ett bidrag efter 0,7 %o beräknat på såväl avgiftsinkomsten som nettokapitalavkastning. I detta yttrande avstyrktes inspektionens förslag under motivering att det skulle leda tUl att fribrevskassoma skuUe komma att erlägga större bidrag än som svarade mot det behöv-Uga tUlsynsarbetet för dessa kassor. Samtidigt framhöUs att det var rimligt att fribrevskassoma ålades att utge bidrag utöver minimibidraget på 100 kr.

7.4 Departementschefen

I samband med att försäkringsinspektionen den 1 januari 1958 ersatte dåvarande riksförsäkringsanstalten som tillsynsmyndighet för understödsföreningama infördes skyldighet för föreningama att bidra tiU finansieringen av tillsynskostnaderna. Det fömtsättes emellertid att föreningama inte själva kunde bära hela tillsynskostnaden och att denna därför till viss del skulle täckas genom statsbidrag. Lagtekniskt löstes tiUsynsbidragsfrågan på samma sätt som enligt FL för försäkringsbolagen. I UFL (67 § andra stycket) togs således in en regel om gmnderna för bidragsberäkningen under det att åt Kungl. Majrt överläts, att inom den i lagen angivna ramen bestämma storleken av de bidrag som skall utgå.

Enligt nämnda lagmm, vUket varit oförändrat sedan dess tUlkomst år 1957, skall förenings tillsynsbidrag bestämmas till högst 1/5 "fa av föreningens hela inkomst av avgifter för föregående räkenskapsår. Bidraget får dock aldrig understiga 100 kr. I den av Kungl. Majrt utfärdade kungörelsen om de bidrag som understödsföreningama har att utge bestämdes bidraget urspmngligen för varje förening tUl 0,6 "/qq v avgiftsinkomstema, dock minst 100 kr. och högst 50 000 kr. Efter senaste ändring år 1966 gäller att bidraget skall utgå med 1 "/oq av avgiftsinkomsterna, med den begränsningen i fråga om avgifter för kollektiv tjänstepensionering att promillesatsen är 0,4 på den avgiftsinkomst som överstiger 20 mUj. kr. Vidare gäUer att maximibidraget är 90 000 kr.

Prop. 1972: 69 109

För försäkringsbolagen gällde fram till den 1 juli 1971 samma bidragsregler som för understödsföreningarna. Minimibidraget är dock sedan lång tid tUlbaka 200 kr. Från den 1 juh är för bolagen promUlesatsen på avgiftsinkomsten höjd tUl 1,2 och maximibidraget höjt tiU 125 000 kr.

Av redogörelsen i det föregående framgår att försäkringsinspektionens kostoader fÖr tUlsynen över understödsföreningama under ett flertal år inte täckts av bidragen från föreningama och statsbidraget vUket fram tiU i år utgått med 300 000 kr. Vid utgången av budgetåret 1970/71 faims därför ett underskott på drygt 500 000 kr. i inspektionens fond såvitt gäUer denna tUlsynsverksamhet.

Denna utveckling föranledde försäkringsinspektionen att i anslagsframställningen för budgetåret 1971/72 begära en ändring av bidragsreglema efter mönster av vad den sakkunnige förordat i sitt betänkande samt en höjning av statsbidraget. Som nämnts ansåg jag mig inte då böra ta ställning tiU en ändrmg av bidragsreglerna. På mitt förslag höjdes statsbidraget tUl 500 000 kr.

Det är mot den givna bakgmnden naturligt att den sakkunnige funnit skäl att ta upp frågan om finansieringen av tillsynen över understödsföreningarna. Den sakkunnige framhåUer att en prognos över tiUsynsverksamhetens omfattning under den närmaste framtiden inte ger anledning tUl förhoppningar om att några mer påtagUga utgiftsbesparingar kan göras. En viss höjning av föreningamas samlade tiUsynsbidrag anses därför ofrånkomlig. Den sakkunnige inriktar sig tiU en början på skärpning av fribrevskassomas bidragsplikt. Dessa kassor, främst ett antal tjänstepensionskassor, uppbär ju inga avgifter utan deras verksamhet består i att förvalta de fonder som svarar mot de till fribrev nedsatta pensionsförsäkringarna. De betalar därför tiUsynsbidrag efter minimiregeln eUer med 100 kr. per år. Med hänsyn tiU det tiU-synsarbete som avser fribrevskassoma, främst kontroUen av kapitalplaceringar och därmed sammanhängande frågor, är det enligt den sakkunniges mening nödvändigt att öka fribrevskassomas bidragsskyldighet. Den sakkunnige antyder olUja möjUga beräkningsgmnder men stannar inför att föreslå att bidragsskyldigheten knyts an tUl inte endast avgiftsinkomsterna utan också tih föreningamas nettoinkomster av kapital. Den sakkunnige föreslår att frågan om bidragspHkten löses i lag så att den övre gränsen för bidragsplikten bestäms till 1/5 "fo av förenings hela inkomst av avgifter och avkastning av tUlgångama under nästföregående räkenskapsår. Den nedre gränsen föreslås vara 200 kr. Den sakkunnige föreslår också att bidragsuttaget därjämte fastställs på visst sätt i administrativ ordning.

Försäkringsinspektionen har tUlstyrkt förslaget. Vidare har flertalet övriga remissinstanser lämnat förslaget utan erinran.

För egen del vUl jag framhåUa att jag inte anser det motiverat att

Prop. 1972: 69 110

frångå den sedan år 1958 gällande ordningen att understödsföreningarna skaU bidraga tUl att täcka försäkringsinspektionens tillsynskostnader. Den utbyggnad som skett inom den allmänna försäkringen gör det enligt min mening tvärtom mera befogat än tidigare att låta de person-grapper svara för finansieringen av försäkringsverksamheten, som har nytta av deima. Det bör emeUertid inte komma i fråga att skärpa imderstödsföreningamas bidragsplikt i sådan grad att bidragen — som faUet i princip är med försäkringsbolagens bidrag — täcker hela till-synskostaaden. En sådan höjnmg skulle för budgetåret 1971/72 ha inneburit en ökning av bidragsuttaget från ca 185 000 tUl drygt 800 000 kr. En sådan ökning av bidragsplikten skulle sannolikt resultera i en snabb avveckling av ett stort antal föreningar. Jag har i det föregående avvisat tanken på en tvångsvis genomförd avveckling av understödsföreningar. En begränsning av föreningsbeståndet via en aUtför kraftig höjning av tUlsynsbidragen vUl jag därför inte förorda. Det aUmänna bör således också t. v. bekosta viss del av försäkringsinspektionens utgifter för tillsynen över föreningarna.

Reglerna för föreningamas bidragsplikt har, som jag nyss nämnt, varit oförändrade sedan år 1966. Uttaget på utgiftsinkomstema höjdes då från 0,8 tiU 1 '•/qq och maximibidraget ökades från 60 000 till 90 000 kr. Sedan dess har tUlsynskostnadema stegrats väsentiigt. Jag delar den sakkunniges bedömning att tiUsynsverksamhetens väntade omfattning under den närmaste framtiden inte kan antas medföra en minskning av tiUsynskostnaderna. Mot denna bakgmnd och med beaktande av vad jag nyss anfört finner jag det rimligt att föreningarna i väsentligt större utsträckning än f. n. bidrar till att täcka kostnadema för tUlsynsverksamheten. Jag anser det också motiverat att den gmpp tjänstepensionskassor som är fribrevskassor utger bidrag i betydligt större omfattning än f. n. Den föreslagna lösningen att beräkna bidraget på både avgiftsinkomsterna och nettokapitalavkastningen öppnar möjhghet att från sådana kassor ta ut bidrag som i rimlig grad svarar mot deras ekonomiska styrka och mot tillsynsverksamhetens omfattning och betydelse. Jag förordar därför att förslaget genomförs i dessa hänseenden.

Vad gäller storleken av de bidrag som bör tas ut av föreningarna vill jag anföra följande. I linje med den sakkunniges förslag, som tillstyrkts av försäkringsinspektionen, anser jag att beräkningen av bidrag på nettokapitalavkastningen bör ske efter en betydligt lägre promUle-sats än den som skall tillämpas i fråga om avgiftsinkomsterna. Detta förhåUande bör enligt min mening komma tUl uttryck i de i lagen intagna grunderna för bidragsberäkningen. Jag föreslår sålunda att i lagen anges att förening årligen skall utge tUlsynsbidrag med högst 2o/oo av förenings avgiftsinkomster, dvs. samma promillesats som f. n., och högst 1 %o v dess nettokapitalavkastning. Med nettokapitalavkastning avser jag förenings totala avkastning av tUlgångama, överskott på

Prop. 1972:69 111

egna fastigheter inräknade, minus utgiftsräntor och underskott på egna fastigheter.

Det nuvarande minimibidraget, 100 kr., har varit oförändrat sedan år 1958. Den sakkunnige har bl. a. mot bakgmnd härav föreslagit en höjning av detta bidrag till 200 kr. Även om från vissa remissinstanser anförts erinringar mot den föreslagna höjningen anser jag en sådan motiverad.

Självfallet kan en höjning av bidragsuttaget, som vad gäller minimibidraget berör inemot 300 föreningar, komma att medföra att en del små föreningar får svårigheter att driva sin verksamhet eftersom en förhållandevis stor del av medlemsavgifterna måste disponeras för tillsynsbidraget. Den tendens tUl avveckling av bl. a. mindre föreningar som funnits i flera år och som kan väntas bli starkare, om den nu föreslagna reformen genomförs, kan således komma att ytterligare förstärkas. Den rationalisering av understödsföreningsväsendet som genom föreningsfusioner eUer på annat sätt efter hand kan bli en följd av en höjning av bidragsuttaget måste emellertid anses riktig från aUmän synpunkt.

Den närmare bestämningen av de bidragssatser som vid varje tidpunkt skall gäUa får som f. n. ske i administrativ ordning.

Bestämmelsema om tillsynsbidrag är i departementsförslaget intagna i 73 §.

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om understödsföreningar

Allmänna bestämmelser

1 §

I denna paragraf, som svarar mot 1 § UFL och sakkunnigförslaget, ges en bestämning av begreppet understödsförening.

I första stycket anges de generella förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en understödsförening skall anses föreligga. En förutsättning är att föreningens verksamhet skall avse personförsäkring. Försäkring vid arbetslöshet omfattas dock inte av lagen (se närmare avsnitt 3.3.5). I UFL anges vissa former av pensions-, kapital- och sjukförsäkringar som exempel på personförsäkringar. I överensstämmelse med den sakkunniges förslag har motsvarande exemplifiering i departementsförslaget slopats som obehövlig. En annan förutsättning är att verksamheten skall vara ämnad för inbördes bistånd. Bland de primära bevekelsegmnderna för verksamheten skall således finnas en positiv vUja till samverkan mellan medlemmarna att erlägga de avgifter som behövs för att driva verksamheten. En tredje gmndfömtsättning utgörs av

Prop. 1972:69 112

kravet på att verksamheten inte får drivas affärsmässigt. Deima fömtsättning har behandlats i avsnitt 3.3.2. Utöver dessa allmänna kriterier gäller, att en förening är att anse som understödsförening endast om den kan föras till någon av följande två gmpper av föreningar. Den ena gmppen omfattar de föreningar som registrerats med stöd av äldre lag. Gmppen omfattar således alla understödsföreningar — såväl slutna som öppna — som vid den nya lagens ikraftträdande är registrerade hos försäkringsinspektionen. Den andra gruppen avser nya understödsföreningar. Eftersom endast slutna understödsföreningar skall få bUdas i fortsättningen måste det vara fråga om föreningar som har till syfte att lösa försäkringsfrågor för en bestämd gmpp personer. Bestämmelserna härom har behandlats i avsnitt 3.3.2.

Andra stycket innehåller den i avsnitt 3.3.4 berörda bestämmelsen enligt vilken tjänstepensionskassa är att anse som understödsförening, även när arbetsgivare i stället för de anställda betalar medlemsavgifterna, trots att det i sådant fall är tveksamt om rekvisitet "inbördes bistånd" kan anses uppfyllt.

Den av mig sålunda föreslagna utformningen av paragrafen stämmer i sak överens med motsvarande bestämmelser i sakkunnigförslaget. De av mig vidtagna jämkningarna är bl. a. föranledda av att det enligt min mening bör framgå att rekvisitet "inbördes bistånd" — med den modifikation som anges i andra stycket — skall gälla för såväl äldre som nya understödsföreningar.

2§

I första stycket, som svarar mot 90 § första stycket 1 UFL och 103 § 1 mom. sakkunnigförslaget, görs vissa undantag från lagens tillämplig-hetsområde. På förslag av den sakkunnige skall lagen i likhet med vad nu gäller inte tUlämpas på anstalt för vars utfästelser av förmåner staten eUer kommun ansvarar. I departementsförslaget har i klarhetens intresse tillagts att detsamma skall gälla i fråga om anstalt vars verksamhet regleras i författning. Lagen är således inte tillämplig på t. ex. handelsflottans pensionsanstalt, beträffande vilken särskild författning gäller, se SFS 1961 r 302. I UFL undantas från lagens bestämmelser även sådan pensionskassa för i offentlig tjänst anställda personer som av Kungl. Majrt förklarats undantagen från lagens tillämpning. Flertalet av de pensionskassor som erhållit sådan förklaring har numera upplösts, oftast i samband med att staten eller den kommunala huvudmannen övertagit ansvaret för pensionsutfästelserna. Eftersom kvarvarande pensionskassa för anställda i offentlig tjänst bör ha möjlighet att undantas från även den nya lagens tiUämpning har en motsvarighet tUl den angivna bestämmelsen i UFL tagits upp i departementsförslaget. Jag har därvid inte funnit skäl att, som den sakkunnige föreslagit, utsträcka dispensmöjligheten till pensionskassor i allmänhet.

Prop. 1972:69 113

Andra och tredje styckena, som saknar motsvarighet i UFL, svarar mot 103 § 2 mom. i sakkunnigförslaget och innehåller den i avsnitt 6 behandlade bestämmelsen om rätt för tillsynsmyndigheten, dvs. försäkringsinspektionen, att i fråga om två kategorier understödsföreningar — dels föreningar vars verksamhet har ringa omfattning, dels tjänstepensionskassor — ge dispens från särskilda bestämmelser i lagen.

Sveriges kommunalanställdas pensionskassa har i sitt yttrande framhållit att kassans verksamhet på ett markant sätt skiljer sig från andra understödsföreningars verksamhet. Kassan anför härom i huvudsak följande. Efter de kommunala normalpensionsreglementenas tillkomst omkring år 1950 blev kommunerna direkt ansvariga för de kommunalanställdas pensioner, oavsett om försäkring tecknats för pensionsutfästelserna. Detta resulterade i att de kommunala tjänstepensionsförsäkringar som tecknats i kassan, har karaktär av återförsäkring. De kommuner som betalat avgifter till kassan — i kassans stadgar benämnda passiva medlemmar — för att ha de anställda försäkrade i denna har inte genom försäkringen avbördat sig sitt ansvar för pensionsutfästelserna på kassan. Syftet med försäkringen är i stället att inom kassans ram få en viss riskfördelning. De försäkrade kommunalanställda, som i stadgama kallas aktiva medlemmar, saknar däremot intresse i kassan, eftersom pensionsförmånerna helt regleras av pensionsreglementena. Från tiden före år 1955 finns dock kvar ett begränsat antal aktiva medlemmar för vilka kassan står direkt ansvar enligt särskUda försäkringsavtal. Kassan är fr. o. m. år 1963 fribrevskassa. Kommunala arbetstagare som nyanställts därefter har alltså inte av arbetsgivarsidan "återförsäkrats" i kassan. I huvudsak är det således kommunerna och inte de försäkrade som är intressenter i kassan. Kassans fondmedel placeras uteslutande i reverslån till kommuner och kommunala rättssubjekt. Kommunema har i egenskap av passiva medlemmar i kassan full insyn i kassan och kan därigenom själva bevaka sina intressen i kassan. Eftersom kommunernas "återförsäkring" i kassan inte skapar någon självständig pensionsrätt för de försäkrade arbetstagarna mot kassan, saknas behov av tillsyn genom försäkringsinspektionen i syfte att bevaka arbetstagamas intressen. Det ringa behovet av tillsyn genom inspektionen svarar inte mot den ökade skyldighet att utge bidrag till inspektionens tUlsynskostnader som föreslås av den sakkunnige. Vissa bestämmelser i den föreslagna lagen — bl. a. reglema om fuUmäktigerepre-sentation — passar inte in på kassans verksamhet.

Med hänvisning till det anförda hemstäUer kassan i yttrandet att Kungl. Majrt på lämpligt sätt skaU undanta kassan från skyldighet att tillämpa den nya lagen. EnHgt min mening bör emellertid frågan om sådant undantag prövas i annan ordning och efter särskUd framställning. Med anledning av vad kassan anfört om att vissa bestämmelser i

Prop. 1972:69 115

Den sakkunnige

Den sakkunnige framhåller att en meningsfull samverkan på personförsäkringens område knappast är möjlig om antalet försäkrade är alltför litet. Redan en minimigräns vid 100 medlemmar utgör i allmänhet inte någon garanti för att underlaget för verksamheten bhr sådant, att de krav som normalt innefattas i soliditets- och skälighetsprinciper-na skaU kunna bli tUllgodosedda. Av hänsyn särskUt till redan bestående föreningar, vilka i allmänhet är väl konsoliderade, ställer den sakkunnige dock inte upp något generellt hinder mot att medlemisantalet i en förening skall kunna få vara så litet som 100. Den nuvarande bestämmelsen om en särskild lägre minimigräns för föreningar som endast meddelar ålderspension och/eller kapitalunderstöd vid livsfall föreslås emellertid utgå.

Den nuvarande övre minimigränsen — minst 500 medlemmar — liksom bestämningen av de föreningar för vUka denna gräns gäller utgör enligt den sakkunniges mening i stort sett en lämplig reglering. Den har därför i huvudsak behållits oförändrad i sakkunnigförslaget. I fråga om sjukförsäkringsföreningarna föreslås, att kravet på minst 500 medlemmar begränsas till föreningar, som lämnar sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstUlstånd. Förslaget motiveras med att utrymmet för frivillig sjukförsäkring blivit mycket obetydligt genom den genomförda utbyggnaden av den allmänna sjukförsäkringen. Mot bakgrund av den penningvärdeförändring som förekommit sedan år 1938 föreslår den sakkunnige vidare att kategoriklyvningen av föreningar som meddelar kapitalförsäkring sker vid ett högre försäkringsbelopp än f. n. Enligt förslaget skall sålunda förening som meddelar sådan försäkring för dödsfall tUl högre belopp än 1 000 kr. bestå av minst 500 medlemmar.

Försäkringsinspektionen skall enhgt den sakkunniges förslag ha kvar den nuvarande möjligheten att medge undantag från lagreglerna om minsta antal medlemmar. Den sakkunnige betonar att fråga om sådant undantag bör bedömas främst mot bakgrund av vad som kan godtagas från sohditetssynpunkter. I den mån en verksamhet med ett mindre antal medlemmar fömtsätter att mera betydande riskutjämningstillägg tas ut från medlemmarna eller får till följd att förvaltningskostnaderna blir väsentiigt högre än vad som är normalt för likartade försäkringar, kan emellertid skälighetsprincipen hindra att medgivande lämnas. Det finns således anledning antaga att tillsynsmyndighetens prövning kommer att präglas av försiktighet och restriktivitet. Den sakkunnige föreslår därför att någon motsvarighet tUl det nuvarande undantaget från dispens-reglerna beträffande vissa föreningar som meddelar sjukpénningför-säkring inte tas in i den nya lagen.

Prop. 1972:69 116

Remissyttrandena

De föreslagna bestämmelserna har tUlstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Departementschefen

Bestämmelserna om vissa minimikrav i fråga om antalet medlemmar utgör ett av de led som syftar tiU att trygga föreningarnas förmåga att fullgöra sina utfästelser. Det kan uppenbarligen lätt uppkomma svårigheter i fråga om möjligheten att infria försäkringsutfästelserna, om verksamheten baseras på en aUtför liten försäkringsstock. De ohka krav i fråga om lägsta medlemsantal som f. n. gäUer för skUda slag av föreningar bygger på en bedömning av de risker som följer med olika typer av försäkringsverksamhet. Jag förordar att de gällande reglerna, med de jämkningar som föreslås av den sakkimnige, överförs tUl den nya lagen. Dock bör uttryckligen anges att det skall krävas särskUda skäl för att inspektionen skall kunna medge undantag från kraven på lägsta antal medlemmar. Därigenom markeras att dispensregeln är avsedd för undantagsfall, t. ex. när en förenings ekonomi trots ett litet medlemsantal på annat sätt ändå kan anses säkerställd. Som den sakkunnige framhåller får sådant säkerställande inte ske genom avgifter av sådan storlek, att skäUghetsprincipen sätts ur spel. Lämnat medgivande skall innehålla föreskrift om det minimiantal medlemmar som måste finnas. Utan särskild föreskrift kan inspektionen givetvis begränsa giltigheten av dispens tUl viss tid liksom återkalla denna, när det finns skäl tiU det.

I likhet med vad som nu gäUer skall inspektionen i fall, där kravet på föreskrivet minimiantal medlemmar inte uppfylls, pröva om föreningen skall få fortsätta sin rörelse med det mindre antalet medlemmar eller om föreningen skall träda i likvidation (41 § i departementsförslaget). I 3 § tredje stycket andra punkten UFL är intagen en erinran om möjligheten för inspektionen att i sådant sammanhang medge förening att gå under det minimiantal medlemmar som gäller för föreningen. Denna eriman saknas i sakkunnigförslaget. Eftersom den kan anses som onödig har den inte heller tagits upp i departementsförslaget.

6 §

Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om högsta tUlåtna försäkringsbelopp för en medlem vid kapitalförsäkring, svarar mot 3 § femte stycket UFL och 4 § andra punkten sakkunnigförslaget.

Gällande rätt

F. n. gäUer att kapitalunderstöd får avse högst 4 000 kr. för en medlem. Om särskUda omständigheter finns kan försäkringsinspektionen dock medge förening att meddela kapitalunderstöd tiU högre belopp.

Prop. 1972: 69 117

Den sakkunnige

Mot bakgmnd av att kapitalförsäkring till högre belopp än 2 000 kr. f. n. meddelas av understödsföreningar i mycket begränsad omfattning sätter den sakkunnige i fråga om det finns behov av att höja maximibeloppet. En höjning återverkar på de gränsdragningsproblem som föranleds av förbudet mot affärsmässig verksamhet. Det är emellertid ett önskemål från vissa föreningar att maximibeloppet höjs. Dessa föreningar bmkar hänvisa bl. a. till den penningvärdeförändring och allmänna ekonomiska utveckling som ägt mm sedan UFLrs tillkomst. En anpassning tiU dessa ändrade förhållanden skuUe enhgt den sakkunnige medföra att föreningsmedlemmarnas skiftande önskemål bättre kunde tillgodoses. Den sakkunniges avvägning av de olika synpunkterna i frå gan mynnar ut i ett förslag om en höjning av maximibeloppet för kapitalförsäkring tiU 8 000 kr. för en medlem.

Vid sidan av reglema om högsta tillåtna kapitalförsäkringsbelopp föreslår den sakkunnige en ny bestämmelse, vari anges att försäkringsförmån skall utges i pengar. Den sakkunnige anför följande som gmnd för bestämmelsen. Det var tidigare inte ovanUgt att en understödsförening meddelade understöd in natura, t. ex. genom att föreningen ombesörjde medlems begravning. Detta kan fortfarande sägas vara fallet i två stora öppna begravningskassor. Den sakkunnige torde syfta på Eldbegängdsekassan och Försäkringskassan Funebris. Medlemskap i dessa föreningar innebär enligt stadgarna ett förordnande för kassan att ombesörja och enligt särskUd prislista bekosta medlemmens begravning in-tiU försäkringssumman. Om de efterlevande inte respekterar förordnandet skaU försäkringsbeloppet dock enligt stadgama utbetalas kontant. Dessa föreskrifter har gett anledning till missförstånd. Det har sålunda hänt att medlemmar fått uppfattningen att föreningen garanterar fullgörandet av vissa naturaprestationer. Om försäkringsbeloppet inte täcker begravningskostnaderna måste emellertid de efterlevande tUlskjuta felande belopp. Genom den föreslagna bestämmelsen att försäkringsförmån skall utges i pengar slås fast, att det inte längre skall vara tiU-låtet för förening att utfästa sig att fullgöra viss naturaprestation, t. ex. ombesörja medlems begravning. Ett sådant åtagande är f. ö. enligt den sakkunnige otidsenligt.

Remissyttrandena.

Den föreslagna höjningen till 8 000 kr. av maximibeloppet vid kapitalförsäkring har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. Från understödsföreningshåll har dock riktats viss kritik mot förslaget. Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund anser att maximibeloppet bör höjas tiU 10 000 kr. En sådan höjning är enligt riksförbundet främst motiverad av att den ger ett efterlevandeskydd som kan vara av stor bety-

Prop. 1972:69 118

delse för de gmpper som står utanför de kollektiva försäkringsformerna. Riksförbundet pekar också på att med standardhöjningen har följt att många människor lägger ned ökade kostoader på begravningar. Hänsyn bör vidare tas tUl att den nuvarande beloppsgränsen varit oförändrad sedan år 1921. Riksförbundet berör också den situationen då en person är medlem i två olika föreningar som slås samman. F. n. tillämpas den ordningen, atl om det sammanlagda försäkringsbeloppet överstiger 4 000 kr. försäkringarna måste skrivas ned tUl detta belopp och överskjutande del utbetalas till försäkringstagaren. Detta förfarande medför besvär för föreningen och är svårförståeligt för medlemmar. I lagen bör därför anges att maximibeloppet får överskridas i sådant fall. Försäkringsföreningen Nykterhet och Ansvar anser att det med hänsyn till den fortlöpande penningvärdeförändringen inte är lämpligt att i lagen ange ett visst maximibelopp. En ändamålsenlig lösning är att i stället knyta an beloppet till basbeloppet i allmän försäkring. Det högsta tiUåtna beloppet kunde således fixeras tUl 1,5 eller 2 gånger basbeloppet.

Från försäkringsbolagshåll framförs krav på att försäkringsbeloppet maximeras även i fråga om pensionsförsäkringar. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska livsförsäkringsbolags förening och SPP anför att ju större försäkringsbeloppen är desto större krav måste ställas på att förmånstagarförordnanden ges en riktig utformning, att arvs-och familjerättsliga reglers inverkan klargörs och att de skattemäs-siga konsekvenserna utreds. När det gäller de föreningar som försäkrar pensionsförmåner på grund av anställningsavtal är informationskraven relativt väl tiUgodosedda, bl. a. genom standardiserade förmånstagarförordnanden. Beträffande övriga pensionsföreningar förordar dessa remissinstanser att ärsbeloppet begränsas tUl ett kapitalvärde, som svarar mot det för kapitalförsäkring föreslagna maximibeloppet om 8 000 kr. Härigenom kan kraven på informations- och serviceverksamheten bli mera måtUiga. Försäkringsinspektionen bör dock ha möjlighet att också i fråga om pensionsförsäkringar medge högre försäkringsbelopp än maximibeloppet.

Sveriges köpmannaförbunds pensionskassa föratsätter att begreppet kapitalförsäkring har sanmia innebörd som i anvisningarna tiU 31 § kommunalskattelagen (1928: 370) och hälsar med tillfredsställelse att den sakkunnige inte föreslagit någon beloppsgräns i fråga om pensionsförsäkringar.

Den föreslagna regeln att försäkringsförmåner skall utgå i pengar utsätts för stark kritik av såväl Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund, till vilket Svenska Eldbegängdsekassan är ansluten, som Försäkringskassan Funebris. De båda remissinstansema anför i huvudsak följande. Kassorna åtager sig, utöver själva utbetalningen av försäkringsbeloppet, att i medlemmarnas intresse avtala med begravningsentreprenör om att enligt särskild prislista bekosta medlems begravning intUl

Prop. 1972:69 119

försäkringssumman. Denna verksamhet kan inte betraktas som otidsenlig. Det är tvärtom så att allt fler människor önskar att under livstiden bestämma om sin begravning. Detta sker ofta också på så sätt att en person deponerar ett belopp hos en entreprenör eller förordnar sådan som förmånstagare vid försäkring. Påståendet att missförstånd om innebörden av försäkringen lätt uppstår är numera inte riktigt. Genom stadgarnas utformning och de meddelanden som lämnas till föreningsmedlemmarna framgår klart, att föreningama inte garanterar fullgörandet av en viss naturaprestation utan endast åtager sig att genom en begravningsbyrå ombesörja begravningen intUl försäkringsbeloppet. Riksförbundet har i princip inget att invända mot den föreslagna bestämmelsen att försäkringsförmån skall utgå i pengar. Förbundet förutsätter därvid att den dd av de båda kassornas verksamhet som avser ombesörjandet av begravningar är att anse som sådan främmande verksamhet som inspektion enligt 5 § i sakkunnigförslaget skaU kunna godkänna. Försäkringskassan Funebris avvisar bestämt en regel som innebär förbud för förening att genom annan ombesörja medlems begravning inom ramen för den tecknade försäkringssumman. Om ett sådant förbud likväl införs utgår kassan från att verksamheten skall få fortsätta som en form av tillåten främmande verksamhet.

Departementschefen

Den omständigheten att kapitalförsäkring, som meddelas av understödsförening, är begränsad tiU visst belopp har samband med det allmänna kravet på att understödsförenings verksamhet inte får drivas affärsmässigt. Det nuvarande maximibeloppet, 4 000 kr., har gällt sedan år 1921. Mot en höjning av beloppet talar att den dominerande delen av understödsföreningarnas kapitalförsäkringar avser betydligt lägre belopp. Mot bakgrund av penningvärdeförändringen efter år 1920 och då en viss efterfrågan hos föreningarna av kapitalförsäkringar på högre belopp än 4 000 kr. synes föreligga, bör beloppet nu höjas till 8 000 kr. för en medlem. 1 överensstämmelse med vad som f. n. gäller bör försäkringsinspektionen ha möjlighet att medge förening att meddela kapitalförsäkring till högre belopp än maximibeloppet, om särskilda omständigheter motiverar det. Jag kan inte biträda det av en remissinstans framförda förslaget, att i lagen skall anges att beloppet får överskridas när en person är medlem i två föreningar som slås samman. Det får sålunda ankomma på försäkringsinspektionen att också i sådant fall pröva om dispens från huvudregeln kan lämnas.

Begreppet kapitalförsäkring, som utan ändring i sak ersätter den i UFL använda termen kapitalunderstöd, avser den civUrättsliga bestämningen och har således inte den innebörd som avses i kommunalskattelagen. Med kapitalförsäkring avses sålunda i detta sammanhang sådan försäkring, där föreningens betalningsskyldighet är fixerad tiU

Prop. 1972: 69 120

ett visst belopp utan hänsyn tiU om beloppet utbetalas i en post eUer i flera terminer och oavsett att försäkringen i kommunalskattelagens mening kan vara att anse som pensionsförsäkring.

Jag kan inte ansluta mig tUl ett från försäkringsbolagshåll väckt förslag att i fråga om vissa pensionsförsäkringar begränsa det årliga pensionsbeloppet tUl ett kapitalvärde av 8 000 kr. Fömtom att endast obetydliga årliga pensionsbelopp därmed skulle bli tillåtna torde en sådan regel också bli svår att tillämpa.

I sammanhanget vill jag erinra om att jag i avsnitt 3.3.4 inte funnit skäl att nu ge tjänstepensionskassor möjlighet att meddela tjänstegrupplivförsäkring.

Den sakkunnige har föreslagit en bestämmelse att försäkringsförmån skall utges i pengar med hänsyn tUl den försäkringsverksamhet som sedan lång tid tillbaka drivs av två stora begravningskassor, Eldbegängdsekassan och Försäkringskassan Funebris. Dessa kassor som tUlsammans har omkring 100 000 medlemmar, meddelar kapitalförsäkring i förening med åtagande att genom begravningsbyrå ombesörja och efter särskild prislista bekosta begravning intUl försäkringsbeloppet. Dödsbo som självt vUl ombesörja begravningen kan emellertid med ett mindre avdrag få ut försäkringssumman kontant. Av vad som anförts vid remissbehandlingen och vad jag inhämtat från försäkringsinspektionen anger vidare numera såväl stadgar som försäkringsbevis klart innebörden av försäkringen. Det torde således inte finnas risk för att försäkringstagare gör sig skyldig till det missförståndet, att han tror att föreningen utfäster sig att svara för begravningen, oavsett försäkringsbeloppets storlek. Enligt min mening bör verksamheten bedömas enligt följande. Huvudändamålet med de båda kassornas verksamhet är att i enlighet med bestämmelserna i 1 § meddela kapitalförsäkringar, därvid försäkringsutfästelsen självfallet skall avse ett visst penningbelopp. Den del av verksamheten som hänför sig till försäkringstagarens uppdrag åt föreningen att genom en begravningsbyrå ombesörja begravningen kan ses som en verksamhet, som är främmande för ändamålet att meddela personförsäkring i form av kapitalförsäkring och som därför, enligt de regler som tas upp i 7 § departementsförslaget, fömtsätter medgivande av försäkringsinspektionen. Detta sätt att betrakta de båda kassornas verksamhet synes stämma överens med den uppfattning som Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund har i frågan. Det får således ankomma på inspektionen att pröva i vad mån den verksamhet som hänför sig till begravningsuppdragen får drivas. Det kan finnas skäl för inspektionen att noggrant kontrollera att medlemsintresset i olika hänseenden inte blir eftersatt genom att försäkringsverksamheten kombineras med begravningsuppdrag. Med hänsyn till vad jag nu anfört finns enligt min mening inte behov av någon bestämmelse som anger att försäkringsförmån skall utges i pengar.

Prop. 1972: 69 121

7§

Paragrafens första stycke, som svarar mot 3 § sista stycket UFL och 5 § första stycket sakkunnigförslaget, anger att försäkringsinspektionens tillstånd krävs för att understödsförening skall få driva verksamhet som är främmande för ändamålet med föreningens försäkringsverksamhet. Föreskriften i samma stycke att den främmande verksamheten måste stå i rimligt förhållande till försäkringsverksamheten syftar tiU att göra klart att den främmande verksamheten inte får ges för stor omfattning i förhållande till försäkringsverksamheten.

Andra stycket, som saknar motsvarighet i UFL och svarar mot 5 § andra stycket i sakkunnigförslaget, tar upp den i avsnitt 3.3.2 behandlade bestämmelsen om att förening inte får ge verksamheten en väsentligt ny inriktning eller vidga verksamheten till ny verksamhetsgren utan att inspektionen efter behovsprövning lämnat sitt medgivande. Bestämmelsen avser självfallet såväl äldre föreningar som sådana som bildas efter lagens ikraftträdande.

8 och 9 §§

Dessa paragrafer motsvarar 4 och 5 §§ UFL samt 6 § sakkunnigförslaget.

Stadgar och firma m. m.

10 §

I denna paragraf, som svarar mot 6 § UFL och 7 § första stycket sakkunnigförslaget, anges vissa krav som måste vara uppfyllda för att en understödsförening skall kunna registreras. Enligt gällande regler krävs för registrering att stadgar antagits och att styrelse utsetts. Vid sidan av dessa krav har på förslag av den sakkunnige också tagits upp krav på att revisorer skall ha utsetts.

11 §

Paragrafens första stycke, som saknar direkt motsvarighet i UFL, svarar mot 8 § första stycket sakkunnigförslaget och innehåller de aUmänna krav på en förenings stadgar som följer av skälighets- och soli-ditetsprincipema. Bestämmelserna är utförligt behandlade i avsnitt 3.3.3.

Andra stycket, som svarar mot 8 § UFL och 8 § andra stycket sakkunnigförslaget, innehåller en uppräkning i nitton punkter av de uppgifter och föreskrifter som skall tas in i understödsförenings stadgar för att föreningen skall kunna registreras.

Punktema stämmer i sak överens med 8 § andra stycket 1—15 och 17—20 sakkunnigförslaget.

Punkterna 1—4 stämmer i sak överens med gällande rätt (8 § 1—4

Prop. 1972: 69 122

UFL) och innehåUer föreskrifter om att i stadgama skall anges föreningens firma, ändamålet med föreningens verksamhet, den ort där styrelsen skall ha sitt säte och de vUlkor som skall gälla för inträde i föreningen.

1 punkterna 5 och 6 anges i överensstämmelse med gällande rätt (8 § 5 och 6 UFL) att i stadgarna skall tas in regler om medlemmamas rätt i fråga om försäkringsförmånerna och om skyldighet att erlägga medlemsavgifter. Bl. a. skall förmånernas och avgifternas storlek eller gmnderna för deras beräknande anges. Några pensionskassor har under remissbehandlingen föreslagit att ITP-kassas försäkringstekniska grunder inte skall behöva tas in i stadgarna och att ändring av sådana gmnder skall få beslutas av styrelsen i stället för föreningsstämma. Därigenom skulle ändring av sådana grunder kunna genomföras snabbare. Jag är dock inte beredd att slopa kravet på att de försäkringstekniska gmnderna skaU redovisas i pensionskassas stadgar. Till frågan huravida ändring av stadgama i angivna hänseende skall få ske efter beslut av styrelsen återkommer jag i specialmotiveringen till 37 §. Vad gäUer avgifterna får jag i övrigt hänvisa tUl avsnitt 4.4.1.

Punkterna 7 och 8 stämmer i sak överens med 8 § 7 och 8 UFL och anger att i stadgama skall tas in regler om särskild uttaxering, om sådan skall förekomma, samt om påföljd av försummelse att erlägga medlems avgift eller uttaxerat belopp.

I punkt 9, som saknar motsvarighet i UFL, föreskrivs att stadgarna skall innehålla vUlkoren för fribrevs- och återköpsrätt, om sådan rätt skall finnas. Vissa bestämmelser om rätt till fribrev och återköp har tagits in i 19 § och har behandlats i avsnitt 4.4.5.

Punkten 10 iimehåller att viUkoren för medlems rätt att belåna sitt försäkringsbrev hos föreningen skall anges i stadgarna, om sådan rätt skall finnas (jfr 17 § andra stycket UFL).

I punkt 11, som saknar motsvarighet i UFL, föreskrivs att stadgarna skall innehålla uppgift om de tider då försäkringsteknisk utredning skall verkställas.

Punkterna 12 och 13 stämmer i sak överens med 8 § 9 och 10 UFL. De anger att i stadgarna skall tas in de gmnder som skall gälla i fråga om fondbUdning (se avsnitt 4.4.3) samt regler om hur medel som inte behövs för löpande utgifter skall placeras och om hur föreningens värdehandhngar skaU förvaras. Vad gäller kravet beträffande placering av föreningens medel bör påpekas, att det inte räcker med en allmänt hållen bestämmelse. Särskilda placeringsregler gäller i fråga om de medel som skall täcka försäkringsfonder och övriga skulder. Dessa regler, som i departementsförslaget tagits upp i 24 §, har behandlats i avsnitt 5. De innebär att en förening har att välja mellan vissa särskilt angivna placeringsobjekt, varjämte föreningen har frihet att placera en mindre del av medlen på annat sätt. Föreskriften i punkten 13 betyder att av stad-

Prop. 1972: 69 123

garna skaU framgå dels om föreningen skall få använda sig av alla eller endast vissa av de i 24 § angivna placeringsobjekten, dels de bestämda placeringssätt som skaU få utnyttjas i fråga om den del av medlen som får placeras fritt. Beträffande medel för vilka reglerna i 24 § inte gäller, s. k. fria fonder, skall också uttryckligen anges de placeringsmöjligheter som föreningen får använda.

Punkt 14 anger — i sak överensstämmande med 8 § 11 UFL — att i stadgarna skall finnas uppgift om hur andra medel än de som avsatts till försäkringsfonden, dvs. fria fonder, skall användas. Dessutom föreskrivs att återbäringsbestämmelser i förekommande fall skaU tas in i stadgarna. Frågor rörande återbäring har behandlats i avsnitt 4.4.4.

Punkt 15 innehåller föreskrifter om styrelse och revisorer. Motsvarighet vad gäller styrelsen finns i UFL i 8 § 12, där det föreskrivs att styrelsens sammansättning skall anges i stadgama. Här kan nämnas att gällande rätt (8 § 12 och 13 UFL) och sakkunnigförslaget (8 § andra stycket 16) även tar upp krav på att i stadgama skall anges gmndema för styrelsens beslutförhet och föreskrifter om hur revision skall ske. Någon motsvarighet härtUI finns inte i departementsförslaget. Enligt min mening saknas anledning att kräva att stadgarna obligatoriskt skall innehåUa bestämmelser härom, eftersom i lagen finns regler om vad som skall gälla i dessa hänseenden. Endast i den mån det är tUlåtet att genom bestämmelser i stadgama göra avsteg från dessa regler måste således reglering ske i stadgama.

Om föreningsstämmas befogenheter skall utövas av särskUt utsedda personer, fullmäktige, skall enligt punkt 16 föreskrifter härom finnas i stadgama (jfr 39 § UFL).

Enligt punkt 17 skall uppgift om tiden för ordinarie föreningsstämma tas in i stadgama. Denna föreskrift ersätter den gällande föreskriften (8 § 14 UFL) att, om mer än ett ordinarie föreningssammanträde skall håUas årligen, tiderna för sammanträdenas hållande skaU anges i stadgarna. De bestämmelser som enligt 33 § i departementsförslaget skall gälla i fortsättningen innebär, att endast en ordinarie föreningsstämma kan håUas under ett år och att denna stämma måste håUas före den 1 juli. I stadgarna skall således tidpunkten för den ordinarie stämman preciseras, t. ex. tUl en viss månad.

Punkterna 18 och 19 stämmer i sak överens med 8 § 15 och 16 UFL De innehåller föreskrifter om kallelser och meddelanden samt om förfarandet med föreningens tillgångar vid dess upplösning.

12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om understödsförenings firma och svarar mot 9 § UFL och sakkunnigförslaget.

Prop. 1972: 69 124

Gällande rätt

Enligt 9 § första stycket UFL skall understödsförenings firma innehålla ordet "understödsförening". Förening som uteslutande eUer huvudsakligen meddelar sjukhjälp får dock i stället använda beteckningen "sjukkassa". En likartad särregel finns också för arbetslöshetskassa. I paragrafens andra stycke finns regler om förbud för understödsförening att i firman använda ordet "bolag" eller liknande uttryck eller ordet "bank" så att det misstaget kan uppstå att föreningen innehas av ett bolag eUer en bank. Ordet "ömsesidig" får inte förekomma tUlsammans med ordet "försäkring". Vidare får ordet "erkänd" användas endast av erkänd arbetslöshetskassa. I tredje stycket anges att firman skall tydligt skUja sig från annan registrerad ännu bestående understödsförenings firma.

Den sakkunnige

Med anledning av önskemål från understödsföreningshåll föreslår den sakkunnige att förening i sin firma skall ha möjlighet att använda termen "försäkringsförening" i stället för "understödsförening". I övrigt följer sakkunnigförslaget det förslag tiU ändring av 9 § UFL som lagts fram av firmautredningen i betänkandet Firmaskydd (SOU 1967: 35 s. 56). Det innebär att den nuvarande möjligheten för förening att använda "sjukkassa" i firman behålls och att 9 § andra och tredje styckena ersätts med en hänvisning tUl firmalagen. Den sakkunnige anmärker att om denna lag inte trätt i kraft, när den nya understödsföreningslagen börjar gälla, bestämmelsen i UFL med viss jämkning får föras över tUl den nya lagen.

Remissyttrandena

Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund förmodar att många föreningar med tiUfredsställelse hälsar den föreslagna möjligheten att i firman få byta ut det ålderdomliga och med nuvarande förhållanden mindre väl överensstämmande ordet "understödsförening" mot "försäkringsförening". Även Folksam finner detta förslag välgrandat. Älvsborgs läns allmänna försäkringskassa avstyrker förslaget med hänvisning till att det finns stor risk för förväxling med försäkringskassorna.

Departementschefen

Det är f. n. inte ovanligt att en understödsförening i olika sammanhang betecknar sig som försäkringsförening. Risken för att allmänheten skaU förväxla detta begrepp med allmän försäkringskassa är enligt min mening tämligen liten. Även jag anser därför att understödsförening bör få möjlighet att också formeUt använda termen försäkringsförening. Jag har från chefen för justitiedepartementet inhämtat, att

Prop. 1972: 69 125

firmautredningens förslag tUl firmalag f. n. är under beredning i departementet och inte kan komma att leda tUl lagstiftning som träder i kraft före år 1973. Med hänsyn härtiU bör de nuvarande reglema i 9 § andra och tredje styckena UFL, med viss redaktionell jämkning, föras över till den nya lagen. Om firmautredningens förslag leder till lagstiftning kan det bli aktuellt att vidta följdändringar i dessa regler.

13 och 14 §§

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser rörande ansökan om registrering av understödsförening. De stämmer i sak överens med 7 § andra—sjätte styckena sakkunnigförslaget och innebär endast smärre ändringar och tiUägg i förhåUande tUl vad som nu gäller enligt 7 § UFL. Föreskriften i 14 § sista stycket om firmatecknares namnteckning har införts efter förebUd i 9 § EFL.

Medlemsförteckning

15 §

Paragrafen, som motsvarar 10 § UFL och sakkunnigförslaget, innehåller bestämmelser om medlemsförteckning.

F. n. gäller att genom styrelsens försorg skaU hållas förteckning vari beträffande medlemmar och pensionstagare som inte är medlemmar skall anges fullständigt namn, födelseår och, i fråga om medlem, tiden för inträdet i föreningen. I enlighet med sakkunnigförslaget har nu lagts tUl att också medlems eUer pensionstagares senast kända hemvist skall tas upp i förteckningen. Att sådan uppgift finns hos föreningen är av betydelse när det i olika sammanhang gäller att ge medlemmar och pensionstagare möjUghet att bevaka sina intressen. I departementsförslaget har vidare kravet på uppgift om födelseår ersatts med uppgift om personnummer. Jag är medveten om att det i fråga om en del äldre föreningsmedlemmar, som inte nås under den senast kända adressen, kan vara svårt att få fram uppgift om personnummer. Det får ankomma på försäkringsinspektionen att ge anvisningar om hur långt efterforskningarna skall drivas i dessa fall.

På förslag av den sakkunnige har införts skyldighet att i förteckningen ta in tillgängliga uppgifter om fribrevshavare. För att trygga möjligheten tiU kontakt med dessa är det självfaUet av vikt att förenmg har uppgifter om hemvist och personnummer även i fråga om dem. Med hänsyn tUl att uppgifter om fribrevshavare i dag i stor utsträckning saknas hos föreningarna har en obligatorisk skyldighet att inhämta sådana uppgifter emeUertid bedömts medföra betydande administrativa problem för föreningama. Anteckningar i medlemsförteckningen om fribrevsha-

Prop. 1972: 69 126

vare behöver därför ske endast i den mån uppgifterna utan större omgång kan inhämtas av föreningarna.

Med anledning av vad några pensionskassor anfört i sina yttranden vUl jag påpeka att inget hindrar att understödsförening, vars medlemmar är anstäUda vid visst företag, fullgör skyldigheten att låta föra medlemsförteckning på så sätt att företaget på föreningens uppdrag för förteckningen.

Medlemskap

16 §

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL och i sakkunnigförslaget, innehåller bestämmelse om prövning av fråga om antagande av medlem i understödsförening.

Den gällande ordningen innebär att understödsförening har fri prövningsrätt beträffande vem som skall antas som medlem i föreningen, därvid prövningen regelmässigt torde göras av styrelsen. Av den fria prövningsrätten följer att den som vägrats inträde i understödsförening inte kan få beslutet prövat av utomstående organ. Enligt mui mening saknas anledning att frångå denna ordning. I paragrafen har därför angetts att fråga om antagande av medlem avgörs av styrelsen. Bestämmelsen begränsar givetvis inte styrelsens vanliga rätt att uppdra förvaltningsbefogenhet till person inom eller utom styrelsen. Det bör vidare tUläggas att styrelsen vid prövningen av medlemsansökan är skyldig att iaktta de vUlkor om ålder, hälsotUlstånd eUer annat som enligt föreskrifter i stadgarna måste vara uppfyllda för att ansökan om medlemskap skall kunna bevUjas (se 11 § andra stycket 4 departementsförslaget). Om dessa villkor under vissa föratsättningar skall få frångås, t. ex. vid kollektivt inträde, måste detta framgå av stadgarna. Också föreskrifter i stadgarna rörande obligatoriskt medlemskap i fråga om anställda vid visst företag måste självfallet iakttas av styrelsen.

17 §

Paragrafen, som svarar mot 11 § UFL och sakkunnigförslaget, innehåller bestämmelser om medlems utträde och uteslutning ur understödsförening.

Gällande rätt

I 11 § första stycket UFL finns regler om medlems rätt att utträda ur understödsförening. I andra stycket anges att medlem inte får uteslutas på annan grund än som bestäms i stadgarna. Enligt tredje stycket skall person, som endast för egen pensionering är medlem i förening, anses ha utträtt ur föreningen vid pensionsfallets inträffande såvida inte annat sägs i stadgama.

Prop. 1972: 69 127

Den sakkunnige

Sakkunnigförslaget innehåller bestämmelser som i huvudsak stämmer överens med 11 § första och andra styckena UFL. Däremot finns ingen motsvarighet till föreskriften i fråga om pensionstagares avgång då pensionsfallet inträffar. Den sakkunnige diskuterar beträffande pensionskassor såväl pensionstagares som fribrevshavares rätt till bibehållet medlemskap. Den sakkunnige menar att dessa i princip bör ha möjlighet att stå kvar som medlemmar. De har fortfarande intresse av att bevaka föreningens åtgärder i ekonomiska hänseenden, t. ex. i frågor som avser överskottsmedlen och deras användning. Det kan därför sättas i fråga om inte en tvingande föreskrift om pensionstagares och fribrevshavares rätt till bibehållet medlemskap bör införas. Med hänsyn till bl. a. de varierande förhållanden som råder inom olika föreningar anser den sakkunnige emellertid att frågan inte bör lösas genom en lagbestämmelse utan i stället bör regleras i stadgarna. Frågan får därvid för varje förening lösas mot bakgrund av de allmänna krav, bl. a. skälighetsprincipens krav, som skall gälla för utformningen av stadgarna.

Remissinstanserna har lämnat sakkunnigförslaget utan erinran.

Departementschefen

Paragrafens första stycke upptar med endast redaktionella ändringar de regler om medlems rätt till utträde som nu finns i 11 § första stycket UFL.

Jag delar beträffande pensionskassor uppfattningen att starka skäl kan anföras till stöd för en föreskrift om att pensionstagare och fribrevshavare skall ha rätt att stå kvar i sin förening också efter pensionsfallets inträffande resp. nedsättningen av försäkring till fribrev. Eftersom en sådan regel i vissa fall kan tänkas orsaka föreningen och övriga medlemsgrupper olägenheter som kan anses mer beaktansvärda än pen-sionstagarnas och fribrevshavarnas intresse av att behåUa medlemskapet, anser jag att den av den sakkunnige förordade lösningen kan godtas och såvitt avser fribrevshavare gälla även för andra föreningar. Därför har inte tagits upp någon bestämmelse om pensionstagares och fribrevshavares medlemskap vid sidan av den i andra stycket intagna regeln att medlem inte får uteslutas på annan gmnd än som anges i stadgarna. Detta innebär att om något annat inte sägs i stadgarna såväl pensionstagare som fribrevshavare har kvar medlemskapet i föreningen. Rätten till fribrev kan i stadgama vara begränsad tUl i 19 § första stycket angivet fall, dvs. då medlem avgår ur förening. I departementsförslaget har tUl-lagts, att fråga om uteslutning prövas av styrelsen om annat inte är bestämt i stadgama.

Prop. 1972:69 129

Fondbildning

23 §

Paragrafen, som ersätter 16—18 §§ UFL och svarar mot 18 § sakkunnigförslaget, innehåller bestämmelser om skyldighet att avsätta medel tiU försäkringsfond och om möjligheter att sätta ned denna fond. Bestänunelsema har kommenterats i avsnitt 4.4.3.

Kapitalplacering

24 §

Denna paragraf, som svarar mot 19 § UFL och sakkunnigförslaget, innehåller placeringsregler i fråga om de medel som skall säkerstäUa att föreningen kan fuUgöra sina utfästelser. Reglerna har behandlats i avsnitt 5.

Första stycket innehåller de gmndläggande placeringsbestämmelsema. I styckets inledning föreskrivs att understödsförening är skyldig att vid varje tidpunkt redovisa tUlgångar av i stycket angiven art till ett belopp, som täcker summan av dels föreningens försäkringsfonder, dels övriga skulder. Eftersom endast egentliga skulder avses anges för tydlighets skull att annan fond än försäkringsfond, t. ex. fri fond som bUdats av överskott på rörelsen, inte skaU medräknas. Övriga poster som bmkar tas upp på en balansräknings skuldsida skall i princip omfattas av fäck-ningsregdn. Till de egentliga skuldema hör sålunda också förfaUna men ännu inte utbetalade försäkringsbelopp i den mån dessa inte ingår i den för verksamhetsgrenen beräknade premiereserven. Kravet att redovisningen av tUlgångar på föreskrivet sätt vid varje tidpunkt skall vara uppfyllt har införts på förslag av försäkringsinspektionen. Vid beräkning av försäkringsfond vid annan tidpunkt än balansdagen får lämpliga uppskattningsmetoder användas (jfr prop: 1948: 50 s. 357). Första stycket innehåUer i övrigt en katalog i tio punkter över de objekt i vilka medel får placeras till täckande av försäkringsfonder och skulder. Punkterna stämmer i sak i allt väsentligt överens med motsvarande punkter i 19 § 1 mom. sakkunnigförslaget.

Punkt 1 motsvarar samma punkt i UFL och anger obhgationer och andra skuldförbindelser, för vars betalning staten svarar, som tillåtna placeringsobjekt.

I punkt 2 tas upp obligationer som utfärdas av hypoteksinstitut och vissa kreditaktiebolag. I överensstämmelse med motsvarande punkt i 274 § FL tas vid sidan av hypoteksbankens och stadshypotekskassans obligationer, vilka är godkända placeringsobjekt redan enligt gällande lag, också upp obligationer som utfärdats av Svenska bostadskreditkassan, skeppshypotekskassan och skeppsfartens sekundärlänekassa eller av

5 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 69

Prop. 1972: 69 130

investeringsbanken eller av sådana andra kreditaktiebolag, som står under tiUsyn av bankinspektionen enligt lagen (1963: 76) om kreditaktiebolag. Bland de sistnämnda märks de bostadsfinansierande bolagen Svensk Fastighetskredit AB, Svensk Inteckningsgaranti AB (SIGAB) och Göteborgs Intecknings Garanti AB (GIGAB) m. fl. Vad gäller bostadskreditkassan bör anmärkas att detta hypoteksinstitut den 1 januari 1969 genom fusion gick upp i stadshypotekskassan (prop. 1968: 153, SFS 1968: 575). Även om bostadskreditkassans obligationer efter sammanslagningen är att anse som stadshypotekskassans obhgationer bör i klarhetens intresse bostadskreditkassan också nämnas, eftersom de av denna kassa utfärdade obligationerna kan komma att vara utelöpande ända till omkring år 2 000.

Punkt 3 omfattar fordringsbevis som utfärdats av riksbanken och bankinstituten, därvid undantag görs för förlagsbevis. Punkten stämmer i sak överens med motsvarande punkt i 274 § FL och innebär i jämförelse med gäUande rätt (19 § första stycket 3 UFL) den ändringen, att också fordringsbevis utfärdade av postbanken och centralkassa för jordbrukskredit godkänns. Med bankaktiebolag och sparbank avses självfallet enbart svenska bankinstitut.

Punkt 4, som svarar mot samma punkt i såväl 19 § UFL som 274 § FL, avser placering i obligationer och andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats av svensk kommun.

Enligt bestämmelserna i UFL och FL begränsas placeringama till lån för vars upptagande eller garanterande kommun fått tillstånd av Kungl. Maj:t. Bestämmelser om kommuns lånerätt finns i 58—60 §§ kommunallagen (1953: 753, omtryckt 1969: 765). Enligt dessa är kommun i princip skyldig att inhämta tUlstånd av Kungl. Maj:t för att ta upp lån eller teckna borgen. Vissa undantag har dock medgetts från denna skyldighet. Sålunda får kommun inom en på visst sätt bestämd ram under-ställningsfritt ta upp lån eUer ingå borgen. Vissa villkor gäller därvid, bl. a. skall sådana lån åtetrbetalas inom fem år. Denna lånerätt har närmast tUl syfte att tUlgodose kommunernas behov av kassaförlag. TUlstånd krävs inte heller när det är fråga om lån eller borgen för bostadsbyggnadsföretag som godkänts för statlig belåning eller lån tUl vatten- och avloppsanläggningar. Kungl. Maj:t bestämmer vUlkoren för sådana lån.

Den sakkunnige har i sitt förslag slopat begränsningen till lån som godkänts av Kungl. Maj:t. Några skäl för ändringen har inte redovisats i betänkandet. Ändringen har berörts av två remissinstanser. Försäkringsinspektionen har förklarat sig från säkerhetssynpunkt inte ha något att erinra mot ändringen. Riksbanksfullmäktige anser däremot — med hänvisning till att villkoret om Kungl. Maj:ts tUlstånd gäller enligt FL — att begränsningen bör behållas. Fullmäktige menar dock att med lån till vilket Kungl. Maj:ts tillstånd erhållits bör jämställas vissa lån, för vUka tillstånd inte krävs, nämligen lån för bostadsbyggnadsföretag som

Prop. 1972: 69 131

godkänts för statlig belåning samt lån till vatten- och avloppsanläggningar.

Jag delar riksbanksfulhnäktiges mening att understödsföreningarna också i fortsättningen skall få lämna lån tUl kommunerna om dessa fått Kungl. Maj:ts lånetillstånd. Även underställningsfria kommunlån som avser lån för bostadsbyggnadsföretag som godkänts för statiig belåning och lån till vatten- och avloppsanläggningar bör, som fullmäktige påpekar, vara tiUåtna placeringsobjekt. I det följande (punkt 7) tas upp värdehandlingar som till sin art och tUl den säkerhet de erbjuder kan anses jämförliga med bl. a. kommunlån, som godkänts av Kungl. Maj:t. Med tiUämpning av denna bestämmelse synes placering kunna ske också i nyss nämnda underställningsfria lån. En särskUd regel härom är således inte behövlig (jfr prop. 1961: 95 s. 10).

Punkt 5, som har sin motsvarighet i 274 § första stycket 5 FL (ändrad senast 1967: 343), avser obligationer som utfärdats av svenskt industriföretag. Departementsförslaget skiljer sig från sakkunnigförslaget och dess förebild i FL på så sätt, att inte enbart obligationer som offentligen utbjudits av affärsbank eller investeringsbanken tUlåts utan också sådana, som utbjudits av övriga bankinstitut. Justeringen hänger samman med den för några år sedan genomförda samordningen av bankinstitutens rörelseregler (prop. 1968: 143).

Punkt 6 omfattar skuldförbindelser för vilka förening har säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom eller i tomträtt. Punkten, som motsvarar 19 § första stycket 5 UFL, stämmer i sak överens med 274 § första stycket 6 FL (ändrad senast 1966: 55). Förslaget innebär en väsentlig vidgning av placeringsrätten. F. n. är denna begränsad till lån som avser fast egendom och där inteckningssäkerheten ligger inom två tredjedelar av taxeringsvärdet. Liberaliseringen innebär dels att det blir tillåtet att placera också i inteckningslån som avser tomträtt, dels att belåningsgränsen i fråga om sådana fastigheter eller tomträtter som avser jordbmks-, bostads-, kontors- eller affärsändamål höjs tiU fyra femtedelar av taxeringsvärdet. Från ett remisshåll (KF) har framställts önskemål om att inteckning i s. k. lager-centraler genom särskild tillämpningsföreskrift skall jämställas med inteckning i affärsfastighet och att belåningsgränsen således också vid belåning av sådana centraler skall gå vid fyra femtedelar av taxeringsvärdet. Enligt min mening behövs ingen särskUd föreskrift. För den händelse skuldförbindelse mot säkerhet av inteckning i lagercentral tiU sin art och säkerhet kan jämställas med belåning av affärsfastighet följer nämligen av vad som anges i punkt 7, att samma belåningsgräns skall tillämpas som gäller för sådan fastighet. Förhållandena i det enskilda fallet får således bli avgörande för om det går att utsträcka placeringsrätten i fråga om lån mot säkerhet av inteckning i lagercentral.

I punkt 7 anges svenska och utländska värdehandlingar som till sin

Prop. 1972:69 132

art och till den säkerhet de erbjuder år jämförUga med värdehandlingar som nämnts i någon av de föregående punktema, med den inskränkningen att de inte får vara stäUda att betalas i främmande valuta. Punkten svarar mot 19 § första stycket 6 UFL och 274 § första stycket 7 FL.

I punkt 8 anges lån mot säkerhet av försäkringsbrev (inom återköpsvärdet) som utfärdats av föreningen själv, s. k. livlån. Punkten har ingen motsvarighet i 19 § UFL, men kan sägas ersätta bestämmelsen i 17 § andra stycket tredje punkten UFL, vari anges att vid beräkning av premiereserv avdrag får göras för bdopp som utlånats i form av hvlån.

Punkt 9, som svarar mot punkten 7 i 19 § första stycket UFL, avser placering i egen fastighet. Den gäUande bestämmelsen begränsar placeringsmöjligheten tiU två tredjedelar av taxeringsvärdet. I den nu föreslagna bestämmelsen anpassas det belopp, varmed fastigheten får redovisas, till de belåningsgränser som i det föregående föreslagits i fråga om inteckningslån.

Punkt 10, som svarar mot 274 § första stycket 9 FL, tar upp värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på gmnd av försäkringar som övertagits i återförsäkring. Bestämmelsen kan sägas ersätta de nuvarande reglerna i 17 § andra stycket fjärde och femte punktema UFL om viss befrielse från skyldighet att göra avsättning till premiereserv för försäkring som återförsäkrats i svenskt försäkringsbolag.

Andra stycket, som svarar mot 19 § andra stycket UFL och 19 § 2 mom. sakkunnigförslaget, vidgar — i lUdiet med nuvarande bestämmelser — placeringsmöjUgheterna för förening som omfattar anställda vid visst företag till att avse också utlåning tUl företaget. Bestämmelsen har betydelse närmast för tjänstepensionskassorna. Liksom f. n. gäller att säkerheten skall utgöras av vissa av de i första stycket angivna värdehandlmgama. I det föregående (3.2.4 och 3.3.4) har jag berört ett av SAF framställt yrkande om vissa åtgärder för att underlätta en övergång från pensionsförsäkring i understödsförening tUl annat pensionssystem. Jag skall här ta upp SAF:s krav att arbetsgivare efter tUlstånd av försäkringsinspektionen skall kunna befrias från skyldighet att erlägga ränta på låneskuld till tjänstepensionskassor, så att dessa inte genom sådana ränteinkomster får betydande överskott. Jag kan inte biträda detta förslag. Pensionskassas tiUgångar tillhör kassans medlemmar (arbetstagarna). Oavsett att arbetsgivaren numera svarar för avgifterna tiU tjänstepensionskassa, synes det därför av pruicipieUa skäl betänkligt med en sådan bestämmelse som SAF föreslagit. DärtUl kommer att föreningsmedlemmarna själva tidigare regelmässigt betalade i vart fall en del av avgifterna och därmed bidragit tUl att skapa förutsättningar för utiåningsverk-samheten. I likhet med andra låntagare i en förening bör arbetsgivare därför betala marknadsmässig ränta på sina lån.

I tredje stycket har upptagits den för understödsföreningarna föreslag-

Prop. 1972: 69 I33

na nya möjligheten att fritt placera ett bdopp inom ramen för en tiondedel av försäkringsfonden. Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen.

25 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser som begränsar möjligheten för understödsförening att i ett och samma aktiebolag placera medel, som avsatts tUl vinstfond eUer annan fri fond. Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL och i sakkunnigförslaget, stämmer i sak överens med 336 § första stycket första punkten FL. Bestämmelsema har motiverats i avsnitt 5.4.

26 §

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, innehåUer bestämmelser om kreditjäv. Reglema har införts på förslag av den sakkunnige (99 § sakkunnigförslaget) och svarar mot 339 § FL.

I första stycket anges de kreditjäviga personerna, dvs. de personer till vilka understödsförening inte får lämna lån. Punkt 1 avser personer med direkt anknytning tUl föreningen. Dessa är styrelseledamot, st5rrdse-suppleant, revisor, revisorssuppleant, innehavare av annan befattning i föreningen och person som upprättar försäkringsteknisk utredning åt föreningen. Persongmppen stämmer överens med den som den sakkunnige angett i sitt förslag med den skillnaden att — efter påpekande av försäkringsinspektionen — revisorssuppleant och person som upprättar försäkringsteknisk utredning uttryckligen angetts tillhöra grappen. Enligt punkt 2 är också make tiU person som anges i punkt 1 kreditjävig och enligt punkt.3 utsträcks kreditförbudet tUl att omfatta också bolag, förening eller sammanslutning vari person, som är kreditjävig enligt punkt 1 eller 2, har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem. Reglerna i dessa punkter, som saknar motsvarighet i den sakkunniges förslag, har tillkommit på förslag av försäkringsinspektionen och bygger på de kreditjävsregler som införts för bankinstituten (se prop. 1968:143). Angående mnebörden av uttrycket väsentiigt ekonomiskt intresse kan hänvisas till uttalanden i prop. 1955 r 3 (s. 173 —175).

I paragrafens andra stycke anges att förening inte heller får lämna kredit mot säkerhet av borgen som utfärdats av någon som avses i första stycket

Tredje stycket upptar en undantagsbestämmelse varigenom understödsförening ges rätt att tUl kreditjävig person lämna s. k. hvlån, dvs. lån mot säkerhet av försäkringsbrev som utfärdats av föreningen.

Prop. 1972: 69 I34

Styrelse och firmateckning

27 §

I denna paragraf anges att bestämmelsema i 21—23 §§, 25—30 §§ och 32—37 §§ EFL om styrelse och firmateckning i tiUämpliga delar och med vissa jämkningar gäller i fråga om .understödsförenmg. Motsvarande bestämmelser i sakkunnigförslaget, som är intagna i 20—28 §§, stämmer i sak i allt väsentligt överens med nämnda bestämmelser i EFL. I UFL är motsvarande regler intagna i 20—26 §§ samt 28 och 29 §§. I det följande skall jag peka på vissa punkter där de nya reglerna avviker från gällande rätt.

I UFL saknas bestämmelse om minsta antal styrelseledamöter. Genom hänvisningen tiU 21 § första stycket EFL skall styrelse alltid bestå av minst tre ledamöter.

Enligt 20 § tredje stycket UFL skall styrelse utses på föreningssammanträde med möjhghet för föreningen att i stadgama bestämma, att styrelsen eller styrelseledamot skall tUlsättas i annan ordning. En bestämmelse av samma innehåU finns i 21 § andra stycket EFL. På förslag av den sakkuimige har denna bestämmelse i 27 § 1 departementsförslaget kompletterats med ett krav på att minst hälften av antalet styrelseledamöter skaU utses på föreningsstämma eller av organisation, som kan anses företräda medlemmama. Ett sådant avsteg från EFLrs regler är motiverat av hänsyn till den stora vikt som läggs vid medlemsintresset i en sammanslutning som driver försäkringsverksamhet.

F. n. är längsta mandattid för styrelseledamot fem år (20 § femte stycket UFL). I överensstämmelse med sakkunnigförslaget innebär de nya reglema att längsta tid för styrelseuppdrag skaU vara tre år (21 § tredje stycket EFL), dock med möjlighet för försäkringsinspektionen att medge en fyraårig uppdragstid (27 § 2 departementsförslaget). Inspektionens dispensrätt har införts mot bakgrand av att understödsförening skall ha rätt att hålla ordinarie föreningsstämma vartannat eUer vart tredje år i stället för varje år (33 § andra stycket departementsförslaget).

Genom hänvisningen tiU 21 § tredje stycket EFL slås fast att — som försäkringsinspektionen föreslagit i sitt remissyttrande — tiden för styrelseledamots uppdrag skall räknas från den ordinarie föreningsstämma på vUken valet sker intUl tiden för annan sådan stämma.

Enligt både gällande rätt och den sakkunniges förslag finns inget hinder att tUl styrelseledamot utse annan än medlem i föreningen. Enligt min mening bör emellertid det inom föreningsrätten allmänt gällande principiella kravet att styrelseledamot skaU vara medlem i föreningen tUlämpas även av understödsföreningarna. Därför har hänvisning gjorts också tiU 22 § andra stycket EFL, där detta krav ställs upp med den modifikationen att annan än medlem kan vara styrelseledamot, om det

Prop. 1972: 69 135

för visst eller vissa särskUt angivna fall medges i stadgarna. Regeln om undantag från kravet på medlemskap torde innebära att en förening inte i sina stadgar kan generellt dispensera från detta krav. Det torde däremot vara möjligt att föreskriva att ledamot som tiUsätts av arbetsgivare eller i viss annan ordning inte behöver uppfylla kravet på medlemskap i föreningen.

28 §

Denna paragraf innehåUer föreskrifter i fråga om styrelsens åligganden. Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, stämmer i sak överens med 24 § andra—fjärde styckena sakkunnigförslaget. Motsvarande föreskrifter i EFL finns i 24 §.

I första stycket föreskrivs att styrelsen skall tUlse att verksamheten organiseras och drivs på ett sätt som tillgodoser medlemmarnas och övriga förmånstagares intressen. Vidare anges att styrelsen skall bevaka att bokföringen fullgörs enligt lag och föreskrifter som meddelas av försäkringsinspektionen och att medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt. Enligt andra stycket är styrelsen skyldig att fortiöpande inhämta uppgifter angående föreningens verksamhet och ekonomiska ställning. Bestämmelserna i tredje stycket innebär att styrelsen skall förelägga föreningsstämma förslag tUl stadgeändring eller annan åtgärd, om de krav som följer av soliditets- och skälighetsprincipema inte längre uppfylls av föreningen.

Räkenskapers förande och årsredovisning

29 §

I paragrafen anges att bestämmelserna i 38 § och 44 § första stycket EFL skall äga motsvarande tillämpning på understödsförening. Bestämmelserna i 38 § EFL stämmer i sak överens med 29 § sakkunnigförslaget. De behandlar styrelsens skyldighet att årligen avge redovisning för förvaltningen av föreningens angelägenheter. I förhållande till gällande rätt (27 § UFL) innefattar den nya regleringen bl. a. den nyheten att den redovisning som skall läggas fram på föreningsstämman skall avse inte som f. n. endast förvaltningsberättelse utan också balansräkning och vinst- och förlusträkning. Genom hänvisningen till 44 § första stycket EFL, som saknar motsvarighet i UFL och sakkunnigförslaget, blir styrelsen skyldig att viss tid efter räkenskapsårets utgång hålla redovisningshandlingarna tUlgängliga för var och en som vill granska dem.

30 §

Denna paragraf svarar mot 14 § UFL och 17 § sakkunnigförslaget och innehåller bestämmelser i fråga om understödsförenings bokföring. De gällande bestämmelserna innebär att försäkringsinspektionen beträffan-

Prop. 1972: 69 136

de räkenskapsföringen kan meddela särskUda föreskrifter som skall gäUa jämte reglema i bokföringslagen (1929r 117), att kalenderåret skall vara räkenskapsår och att särskilda räkenskaper skall föras för varje verksamhetsgren. I sakkurmigförslaget har den ändringen gjorts, att uppdelningen av räkenskapsföringen på olika verksamhetsgrenar begränsats till att avse intäkter och kostnader. Mot denna ändring har jag ingen erinran. Ett från försäkringsbolagshåll vid remissbehandhngen framfört förslag, att även annan period än kalenderår bör tiUåtas som räkenskapsår har jag inte funnit skäl biträda. Förslaget avsåg att öppna möjlighet för förening, som är avsedd för visst företags anställda, att anpassa räkenskapsåret till företagets när detta är annat än kalenderår. Med anledning härav viU jag påpeka att beträffande de företagskassor, som är tjänstepensionskassor, finns möjlighet för försäkringsinspektionen att enligt 2 § andra stycket lämna dispens från bestämmelsen i fråga, om tUlräckligt starka skäl härför kan åberopas. Paragrafen har sålunda utformats i enlighet med den sakkunniges förslag, därvid dock för tydlighetens skull markerats, att inspektionens rätt att meddela föreskrifter avser såväl den löpande räkenskapsföringen som styrelsens årsredovisning.

Revision

31 §

Denna paragraf innehåller en bestämmelse om att reglerna i 45, 46 och 49—51 §§ EFL om revision i tillämpliga delar och med vissa jämkningar skall gäUa i fråga om understödsförening. Motsvarande bestämmelser i sakkunnigförslaget, som är intagna i 30—32 §§, bygger på reglerna i EFL. De gällande bestämmelserna om revision fmns i 30 och 31 §§ UFL.

Enligt 45 § första stycket EFL skall styrelsens förvaltning och räkenskaper granskas av en eller flera revisorer. På förslag av den sakkunnige har det nuvarande kravet att minst två revisorer skall utses (30 § första stycket UFL) behållits i departementsförslaget. Bestämmelse härom finns i 31 § första stycket 1.

I fråga om tiden för revisors uppdrag gäller f. n. att uppdraget inte får avse längre tid än fyra år (30 § fjärde stycket UFL). EnHgt 45 § andra stycket EFL är längsta tiden två år. I överensstämmelse med sakkunnigförslaget (30 § sjätte stycket) har i departementsförslaget (31 § första stycket 2) gjorts den avvikelsen från EFLrs regler, att längsta tiden för revisors uppdrag bestämts tUl tre år med möjhghet för försäkringsinspektionen att medge en mandattid om fyra år. Bestämmelsema om revisors mandattid kommer därigenom att stämma överens med vad som föreslås gälla i fråga om tiden för styrelseledamots uppdragstid.

Genom hänvisnmg till 46 § EFL införs kravet att revisor skall vara myndig och, om dispens för särskUt fall inte lämnas, här i riket bosatt

Prop. 1972: 69 137

svensk medborgare. En motsvarande bestämmelse är i sakkunnigförslaget intagen i 30 § tredje stycket.

Hänvisningen till reglema i EFL innebär i förhållande tUl gäUande rätt och till sakkunnigförslaget vidare de nyhetema för understödsföreningarna, att sammanslutoing med ändamål att handha gemensamma uppgifter för föreningar skall kunna utses till revisor, om särskUt revisionsorgan finns hos sammanslutningen (46 § 2 mom. EFL), samt att revisor får rätt att anlita medhjälpare (49 § EFL).

Som nyss nämnts skall de regler i EFL till vilka hänvisning sker gälla i tiUämpliga delar. Detta innebär bl. a. att bestämmdserna i 51 § tredje stycket EFL om särskilt uttalande i revisionsberättelsen angående förslag av styrelsen med anledning av föreningens vinst eller förlust enligt balansräkningen och angående avsättning till reservfond inte äger tillämpning på understödsförening. Vad som skall gälla i fråga om användningen av vinst enligt bokslutet regleras nämligen av de särskUda fondbildningsbestämmelserna i denna lag. Självfallet bör revisorerna dock kontrollera att dessa bestämmelser följs.

32 §

Bestämmelsen i första stycket, som saknar motsvarighet i UFL, svarar mot 30 § fjärde stycket andra punkten i den sakkunniges förslag. Den innehåUer — efter förebUd av vad som gäller för försäkringsbolagen (100 § 1 mom. andra stycket FL) — möjlighet för försäkringsinspektionen att föreskriva att niinst en av revisorerna skall vara av handelskammare auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, om föreningens verksamhet har stor omfattning eller det annars finns synnerliga skäl tUl sådan åtgärd.

Andra stycket innehåller bestämmelser om skyldighet att tUl försäkringsinspektionen göra anmälan om ny revisor eller revisorssuppleant. Bestämmelserna stämmer i sak överens med gällande rätt (30 § sjätte stycket UFL) och den sakkunniges förslag (30 § nionde stycket).

Föreningsstämma

33 §

I första stycket i denna paragraf anges att bestämmelserna i 52— 60 §§ och 61 § första och andra styckena EFL om föreningsstämma i tillämpliga delar gäller i fråga om understödsförening. Motsvarande regler i den sakkunniges förslag finns i 33—38 §§. Dessa innebär en utbyggnad av de gällande reglerna (33—38 §§ UFL) efter mönster av bestämmelsema i EFL.

Departementsförslagets bestämmelser skiljer sig från gällande rätt i bl. a. följande hänseenden. Genom hänvisningen tUl 53 och 55 §§ införs

5t Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

Prop. 1972: 69 138

regler om styrelseledamöters och revisorers närvaro vid stämma, om ordförande vid stämma och upprättande av röstlängd och om justering av protokoll som förts vid stämma. Dessa bestämmelser saknar motsvarigheter i den sakkunniges förslag. Hänvisningen till 57 § EFL innebär — i överensstämmelse med den sakkunniges förslag (36 § första stycket) och efter önskemål från försäkringsinspektionen -— att den dag, då årsredovisning senast skall läggas fram, blir den 1 juli.

I 37 § fjärde stycket UFL finns bestämmelser om utlysande av extra stämma när understödsförenings rörelse skall överlåtas på ett för ändamålet bildat ömsesidigt försäkringsbolag. På förslag av den sakkunnige har dessa bestämmelser utgått i den nya lagen. Överlåtelse på sådant bolag torde nämligen numera inte vara ett realistiskt alternativ när överlåtelse skall ske.

Den sakkunnige har föreslagit att endast medlem som fyllt 16 år skall ha rösträtt vid stämma, om inte annat bestämts i stadgarna (35 §). Enligt min mening bör i princip varje medlem ha en röst oberoende av medlemmens ålder. I förekommande fall får rösträtten för medlem utövas av förmyndare eller god man. Av hänvisningen tUl 56 § EFL följer att nämnda princip skall gälla, dock med möjlighet för förening att föreskriva annat i stadgarna.

34 §

Denna paragraf, som motsvarar 34 § första stycket UFL, 34 § femte stycket sakkunnigförslaget och 61 § tredje stycket EFL, innehåller bestämmelser om avgörande av ärende som inte tagits upp i kallelse till stämma och ej heller meddelats medlemmarna enligt föreskrifter som kan finnas i stadgarna. Bestämmelserna som i sak i allt väsentligt stämmer överens med gällande rätt innebär att sådant ärende i princip får avgöras endast om ärendet enligt lag eller stadgarna skall förekomma på stämman eller omedelbart föranleds av ärende som skall avgöras där. Annat ärende än sådant som avser stadgeändring, frivillig likvidation eller överlåtelse får dock avgöras om tre fjärdedelar av de närvarande samtycker tUl det. Efter mönster av vad som gäller enligt EFL har i departementsförslaget denna möjlighet att avgöra ärende begränsats till ordinarie stämma. Vidare har en motsvarighet till bestämmelsen i EFL om stämmas rätt att alltid kunna besluta om utiysande av extra stämma införts i paragrafens andra stycke.

35 §

1 denna paragraf finns bestämmelser om möjlighet att låta föreningsstämmas befogenhet helt eller delvis utövas av därtill valda fullmäktige. Paragrafen svarar mot 39 § UFL, 39 § sakkunnigförslaget och 62 § EFL.

Prop. 1972: 69 139

Gällande rätt

I 39 § UFL anges att i stadgarna kan bestämmas att föreningsstämmas befogenhet skall helt eller delvis utövas av därtill utsedda personer. Sammanträde med dessa skall anses som föreningssammanträde, därvid dock gäller att person inte kan överlåta sin rösträtt på annan.

Den sakkunnige

Den sakkunnige framhåller att fullmäktigesystemet ofta framstår som en ändamålsenlig lösning och menar, att denna i realiteten ibland kan innebära att föreningens beslutande funktioner kommer att utövas av en mer talrik och för skilda medlemsgmpper representativ församling än som blir fallet vid ett vanligt föreningssammanträde. Mot denna bakgrund finner den sakkunnige det angeläget att de nuvarande bestämmelserna ändras så att de bättre svarar mot deras betydelse. I sakkunnigförslaget (39 §) föreskrivs sålunda att — på motsvarande sätt som föreslagits beträffande styrdsdedamötema — minst hälften av fullmäktige skall utses av medlemmama eller av organisation som kan anses företräda dessa. Vidare innehåller sakkunnigförslaget en huvudregel om att fullmäktige skall vara medlem i föreningen. Den sakkunnige finner en sådan regel naturlig eftersom fullmäktige utövar de funktioner som annars utövas av medlemmarna på föreningssammanträde. Med hänsyn tUl fall där det f. n. av organisatoriska eller andra särskilda skäl ansetts motiverat med en annan ordning skall försäkringsinspektionen enUgt den sakkunniges förslag dock ha möjlighet att medge att ocksä annan än medlem utses tUl fullmäktig. Den sakkunnige betonar att dispensregeln bör tillämpas restriktivt och i regel omfatta ett mindre, klart begränsat antal fullmäktige. I övrigt innebär sakkunnigförslaget att fullmäktiges mandattid i princip får vara högst tre år.

Remissyttrandena

Den föreslagna huvudregeln om att fullmäktig skall vara medlem i föreningen berörs av några remissinstanser. Svenska bankföreningen har i princip ingen erinran mot regeln men utgår från att dispensmöjligheten kommer att få utnyttjas i fråga om de tio pensionskassor, var och en omfattande de anställda i en affärsbank, som samverkar under benämningen Bankanställdas Pensionskassa. Samverkan tar sig uttryck i bl. a. att en gemensam fullmäktigeförsamling utses för de tio kas-soma, därvid var och en av de berörda bankerna utser en fuUmäktig och vederbörande arbetstagarorganisation utser en fullmäktig för varje förening bland respektive förenings aktiva medlemmar. Bankföreningen förutsätter, oaktat den sakkunniges uttalanden om att dispensregeln bör tillämpas restriktivt och om att dispens bör omfatta endast ett mindre

Prop. 1972: 69 140

antal fullmäktige, att den speciella konstruktionen av bankemas pensionskassor skaU motivera att dispens kan erhållas för den nu tillämpade ordningen för utseende av fuUmäktige. Sveriges kommunalanställdas pensionskassa, vars speciella förhållanden berörts i anslutning till 2 §, anför svårigheter att frångå det nu tillämpade systemet för fullmäktigeval. Detta system innebär att majoriteten av fullmäktige utses av kommunala sammanslutningar och kommunala arbetstagarorganisationer, därvid fullmäktige representerar inte de s. k. aktiva medlemmarna/arbetstagarna utan de verkliga intressenterna i kassan, dvs. de ohka kommuner, kommunförbund och kommunala företag, som enligt stadgarna har medlemskap i kassan under benämningen passiva medlemmar.

Departementschefen

Jag anser att de av den sakkimnige föreslagna tUläggen tUl de nuvarande bestämmelserna om fullmäktige är befogade. Med anledning av remissyttrandena vUl jag emellertid framhålla att dispensmöjligheten från kravet på att fullmäktige skall vara medlem i föreningen bör tUl-lämpas restriktivt och som regel omfatta endast ett mindre antal fuUmäktige. I sådana alldeles speciella fall som tagits upp vid remissbehandlingen bör emellertid också mera väsentliga undantag från huvudregeln kunna tiUåtas.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

36 §

I denna paragraf anges att bestämmelserna i EFL om talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eUer röstberättigad skaU äga motsvarande tillämpning i fråga om understödsförening. Motsvarande bestämmelser i UFL (40 och 41 §§) avser talan enbart mot styrelseledamöter och revisorer. Sakkunnigförslaget (40 och 41 §§) innebär en utbyggnad av de gällande reglerna i nära överensstämmelse med 63, 65 och 66 §§ EFL. Den sakkunniges förslag innehåller dock inga bestämmelser som svarar mot reglerna i EFL (64 §) om rätt för en minoritet inom föreningen att, om ansvarsfrihet vägrats styrelseledamot, på föreningens vägnar föra talan mot styrelseledamoten i fråga om förvaltningen av föreningens angelägenheter. Dessa bestämmelser hänger emellertid intimt samman med reglema om möjlighet för en minoritet bland de röstberättigade att hindra beslut om ansvarsfrihet (63 § EFL). I paragrafen har därför hänvisats också till 64 § EFL.

Prop, 1972: 69 141

Ändring av förenings stadgar

I UFL (42—44 §§) och i den sakkunniges förslag (42—44 §§) har tiU ett avsnitt förts samman bestämmelser beträffande beslut om stadgeändring, om friviUig likvidation och om överlåtelse av föreningens rörelse. I departementsförslaget har reglerna om beslut om stadgeändring behåUits i ett särskilt avsnitt under det att bestämmelsema i fråga om likvidation och överlåtelse flyttats tUl de avsnitt i lagen som i övrigt reglerar likvidations- och överlåtelsefrågor.

37 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om villkor för beslut om stadgeändring och om anmälan av beslutet hos försäkringsinspektionen för godkännande och registrering. Motsvarande bestämmelser finns i UFL och i sakkunnigförslaget i 42 § och 44 § första och andra styckena.

GäUande rätt

För att beslut om ändring av understödsförenings stadgar skall bli giltigt krävs f. n. antingen att samthga röstberättigade förenat sig om det eller att beslutet fattats vid två på varandra följande föreningssam-manträden — varavo minst ett ordinarie — och biträtts av minst två tredjeddar av de röstande vid det sista sammanträdet. Gäller ändringen införande av ny gmnd för uteslutande av medlem ur föreningen och skall den nya grunden avse även dem som är medlemmar när fråga om stadgeändring avgörs, krävs dock samtliga föreningsmedlemmars samtycke. För att beslut om stadgeändring skaU bli giltigt måste det godkännas av försäkringsinspektionen. Beslutet får underställas inspektionen endast genom anmälan för registrering. Det åligger styrelsens ordförande att ofördröjligen göra sådan anmälan.

Försäkringsmspektionen skaU vid sin prövning se tUl att beslutet om stadgeändring inte innebär att vissa medlemmar eller förmånsberättigade i otiUbörUg grad gynnas på andra medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad. — Innehåller stadgama ytterligare villkor för giltighet av beslut om stadgeändring gäller även det.

Den sakkunnige

De gällande bestämmelsema har enligt den sakkunnige gett upphov till en del praktiska olägenheter. Kravet att minst ett av de två föreningssammanträden, som normalt behövs för beslut om stadgeändring, måste vara ett ordinarie sammanträde, har sålunda ibland varit till hinder när det gällt att snabbt anpassa t. ex. en tjänstepensionskassas eller sjukkassas stadgar efter nya avtal på arbetsmarknaden eller med hänsyn till ändringar i den allmänna försäkringen. Vidare har kravet på samtliga

Prop. 1972:69 142

framstått som så svårt eller omöjligt att infria, särskUt i en större förening, att det i realiteten kommit att få samma verkan som ett direkt medlemmars samtycke för införande av ny uteslutningsgmnd i regel förbud mot sådana stadgeändringar. Detta har bl. a. medfört besväriig-heter när det gällt att komma tUl rätta med överförsäkringsproblem inom förening som meddelar sjukpenning.

Den sakkunnige föreslår att beslut om stadgeändring också i fortsätt-nmgen skall vara giltigt endast om försäkringsinspektionen godkänner beslutet. Den nuvarande föreskriften att inspektionen vid sin prövning skaU tillse att ändringen inte får till följd att vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otiUbörligt gynnas på andras bekostnad finns kvar i sakkunnigförslaget. Även om detta följer av den skälighetsprincip som genom den nya lagen skall gäUa för understödsföreningarna är det enligt den sakkunnige inget som hindrar just att detta rättvisekrav här ytterligare stryks under. Med hänsyn till att skyddet mot oskäliga eUer olämpliga stadgeändringar genom inspektionens prövning är vida bättre än inom annan associationsrättslig lagstiftnuig, förordar den sakkunnige viss uppmjukning av villkoren för gUtighet av stadgeändringsbeslut. Kravet att i faU där två sammanträden krävs minst ett av sammanträdena skall vara ett ordinarie föreslås sålunda utgå. Vidare förordar den sakkunnige som altemativ till det nuvarande kravet på samtiiga medlemmars samtycke för giltigt beslut om införande av ny uteslutningsgmnd, att beslutet skall ha fattats vid två på varandra följande ordinarie föreningssammanträden och på det sista sammanträdet biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.

Remissyttrandena

Konsumentkooperationens pensionskassa viU förenkla förfarandet ytterligare när det är fråga om att ändra sådana försäkringstekniska grunder som tagits in i stadgarna. Kassan föreslår att för de s. k. ITP-kassoma bör gmnderna utbrytas ur stadgarna och att ändring av gmnderna skall kunna beslutas av styrelsen efter hörande av person med s. k. aktuariekompetens enligt FL. Sveriges köpmannaförbunds pensionskassa har anfört liknande synpunkter. Båda kassorna pekar på att livförsäkringsbolags styrelse kan besluta om ändring i de för bolaget fastställda grundema.

Departementschefen

Jag delar den sakkunniges uppfattning att de regler som nu gäller för föreningsstämmas avgörande av fråga om stadgeändring bör libe-raliseras. Den sakkunniges förslag utgör enligt min mening en lämplig lösning. Paragrafens första stycke har därför i sak utformats i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i sakkunnigförslaget.

Prop. 1972: 69 143

Vad angår det vid remissbehandlingen i fråga om ITP-kassoma framförda önskemålet om ytterligare förenkUngar av förfarandet när det är fråga om stadgeändring beträffande försäkringstekniska grunder vill jag framhålla följande. De åsyftade grundema torde vara de som anges i 11 § andra stycket 5 och 6 departementsförslaget. I dessa punkter anges att i stadgarna skall bl. a. tas in föreskrifter dels om försäkringsförmånernas beskaffenhet och storlek eller grunderna för deras beräkning, dels de fasta avgifter som skall erläggas till föreningen eller grunderna för deras beräknande. I det föregående har jag avvisat förslaget att för ITP-kassornas del slopa kravet på att grundema skall anges i stadgarna. De tjänstepensionskassor som meddelar ITP-försäkringar har sina försäkringsvillkor och grunder utformade efter mönster av vad som gäller för det ömsesidiga försäkringsbolaget Svenska Personalpensionskassan (SPP). Ändringar i de på arbetsmarknaden träffade avtalen om kompletterande pensionsförmåner medför i regel även ändringar i såväl SPPrs försäkringsvillkor och grunder som i ITP-kassornas stadgar. För SPP:s del kan en anpassning till nya pensionsavtal ske smidigt eftersom styrelsen kan besluta om behövliga följdändringar av försäkringsgrunderna och därefter erhålla försäkringsinspektionens stadfästelse av ändringarna. Med den sakkunniges förslag, som innebär att en stadgeändring kan beslutas pä två föreningsstämmor utan det nuvarande kravet att en stämma skall vara en ordinarie sådan, kan ITP-kassorna visserligen snabbare än enligt nuvarande ordning anpassa stadgama till nya pensionsavtal. Med hänsyn till att det här är fråga om rena följdändringar till överenskomna ändringar i gällande pensionsplan — i fråga om såväl grunder som villkor — och då en betryggande kontroll finns genom kravet på inspektionens godkännande, anser jag emeUertid att det för angivna stadgeändringar kan räcka med att ändringsbeslut fattats av styrelsen. I paragrafens andra stycke har därför tagits in en bestämmelse härom.

I tredje stycket har tagits in bestämmelser om anmälan av stadgeändringsbeslut till försäkringsinspektionen för godkännande och registrering. Bestämmelsema stämmer i sak överens med gällande regler med undantag av att skyldigheten att göra sådan anmälan lagts på styrelsen och inte som f. n. enbart på ordföranden. I departementsförslaget saknas motsvarighet till den gällande bestämmelsen att inspektionen vid sin prövning skall tillse att stadgeändring inte på ett otiUbörligt sätt gynnar några på andras bekostnad. Av de allmänna krav som i fortsättningen skall gälla i fråga om stadgars innehåll följer, som den sakkunnige också påpekar, att inspektionens prövning av en stadgeändring måste ha till syfte bl. a. att stadgeändring inte på ett otUlbörligt sätt gynnar några på andras bekostnad. Jag har därför ansett det överflödigt att föra över gällande föreskrift härom till den nya lagen.

Prop. 1972: 69 145

41 §

Paragrafen motsvarar 47 § UFL och sakkunnigförslaget och innehåller bestämmelser om tvångslikvidation på gmnd av stadgeföreskrift eller nedgång av medlemsantalet. I EFL finns motsvarande bestämmelser i 71 §.

I första stycket anges i överensstämmelse med gällande rätt att förening är skyldig att träda i likvidation, när sådant förhållande inträffar som enligt stadgama skall medföra att föreningen skaU upphöra med sin verksamhet.

Andra stycket behandlar tvångslikvidation med anledning av att förenings medlemsantal gått ned under det minsta antal medlemmar som föreningen enligt 5 § eller beslut av försäkringsinspektionen skall bestå av. Reglema innebär i överensstämmelse med gällande rätt och den sakkunniges förslag att styrelsen är skyldig att omedelbart anmäla hos försäkringsinspektionen om det för föreningen gällande minimiantalet medlemmar underskrids. Inspektionen prövar därefter om föreningen skaU få tillstånd att fortsätta sin verksamhet med ett annat minimiantal medlemmar. Ger inspektionen inte sådant tUlstånd skall föreningen träda i likvidation. EnHgt UFL gäller dessutom att, om förenings medlemsantal nedgår under det antal som inspektionen fastställt i tUlstånd att fortsätta verksamheten, föreningen är skyldig att träda i likvidation om det nya medlemsantalet inte åter uppnåtts inom en tid av tre månader. I Hkhet med sakkunnigförslaget tar departementsförslaget inte upp en sådan regel. Det iimebär att förening får göra ny anmälan tiU inspektionen enligt denna paragraf, om medlemsantalet skulle gå ned under det som bestämts av inspektionen vid den första prövningen.

42 §

I denna paragraf erinras om att understödsförening är skyldig enligt bestämmelser i 61 och 64 §§ att träda i likvidation, när överskott finns då konkurs avslutats, resp. när föreningen överlåter hela sin rörelse på annan understödsförening eller på försäkringsbolag.

43 §

I denna paragraf, som motsvarar 48 § första stycket UFL och 48 § första stycket i den sakkunniges förslag, finns regler om utseende av hkvidatorer, när föreningen beslutat om friviUig likvidation och när tvångslikvidationsfall enhgt 41, 61 eUer 64 § föreligger. Motsvarande bestänunelser i EFL finns i 70 § andra stycket.

44 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om möjlighet för styrelseledamot, föreningsmedlem och försäkringsinspektionen att hos domstol utverka förklaring att föreningen skall träda i likvidation, om föreskri-

Prop. 1972: 69 147

Bestämmelserna i 78 § EFL har viss motsvarighet i 46 § andra stycket UFL och sakkunnigförslaget. Bestämmelser som svarar mot 79 § EFL finns i 53 § UFL och sakkunnigförslaget.

Likvidationsrevisor

50 §

Genom denna paragraf, som motsvarar 54 § sakkunnigförslaget, görs bestämmelserna i 80 § EFL om likvidationsrevisorer tUlämphga på understödsförening. I UFL saknas bestämmelser om sådana revisorer.

Styrelsens slutredovisning

51 §

I paragrafen anges att bestämmelserna i 81 § EFL om skyldighet för styrelsen att avge slutredovisning skall äga motsvarande tillämpning för understödsförening. Paragrafen svarar mot 54 § UFL och 55 § sakkunnigförslaget.

Föreningsstämma

52 §

I paragrafen anges att reglerna i 82 § EFL om rätt för röstberättigad att kräva utlysande av föreningsstämma och om kallelse till stämma under likvidation skall gälla också för understödsförening. I UFL och sakkunnigförslaget finns inga sådana regler.

Likvidatorernas förvaltning och redovisning

53 §

I denna paragraf anges att åtskilliga bestämmelser i EFL om likvidatorernas förvaltning och redovisningsplikt i tillämpliga delar gäUer också för understödsförening. Motsvarande bestämmelser finns i UFL i 55 § 1 och 2 mom., 56, 57, 60 och 61 §§ och i sakkunnigförslaget i 56—58 och 61—63 §§. F. n. gäller i fråga om redovisning att Ukvidatorerna inte behöver lägga fram sin årsredovisning på föreningsstämma för granskning. Den sakkunnige här inte föreslagit ändring i detta hänseende. Enligt min mening saknas emeUertid anledning att frångå den ordning som vanligen gäller inom associationsrätten. Hänvisningen tUl EFL omfattar därför också 87 § andra stycket enligt vUken likvidatorema skall kaUa tUl föreningsstämma för granskning av redovisningen för det gångna räkenskapsåret.

54 §

Paragrafen, som motsvarar 58 § UFL och 59 § sakkunnigförslaget, innehåUer bestämmelser om understödsförenings verksamhet under hkvidation.

Prop. 1972: 69 148

Bestämmelserna innebär att förenings verksamhet i aUt väsentiigt skall upphöra under likvidationen. På förslag av den sakkunnige (59 § tredje stycket) har i paragrafens tredje stycke införts den nyheten för understödsförenmgama, att försäkringsinspektionen kan medge att verksamheten får fortsättas i större omfattning än vad som följer av reglerna i första och andra styckena. Dispensmöjligheten är motiverad av att det visat sig att de gällande stränga reglerna ibland försvårat en för medlemmarna fördelaktig avveckling av verksamheten. Det får ankomma på försäkringsinspektionen att i varje dispensfall noggrant ange i vilka hänseenden verksamheten får fortsättas.

55 §

Paragrafen motsvarar 59 § första stycket UFL och 60 § första stycket sakkunnigförslaget. I EFL finns motsvarande bestämmelser i 88 § första stycket.

56 §

TUl denna paragraf har förts samman de bestämmelser om överlåtelse av understödsförenings rörelse under likvidation som nu finns i 42—44 och 59 §§ UFL. I sakkunnigförslaget är motsvarande bestämmelser intagna i 42—44 och 60 §§.

Efter mönster av vad som föreskrivs i 295 § FL angående överlåtelse av försäkringsbolags försäkringsbestånd har i fjärde och femte styckena införts regler om registrering av försäkringsinspektionens godkännande av överlåtelse och om skyldighet för understödsförening eUer försäkringsbolag som övertar rörelsen att underrätta de försäkringstagare som berörs av överlåtelsen.

57 §

Paragrafen, som svarar mot 62 och 65 §§ UFL, 64 och 67 §§ sakkunnigförslaget och 88 § andra—fjärde styckena EFL, innehåUer be-stänamelser om återbäringsskyldighet i vissa fall beträffande medel som uppburits vid fördelning av förenings tUlgångar, om talan mot slutredovisning och om preskriptionstid efter det slutredovisning lagts fram. De nuvarande reglema har ändrats och byggts ut efter mönster från bestämmelserna i EFL.

Förenklat förfarande

58 §

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, motsvarar 68 § i den sakkunniges förslag och innehåUer efter förebild i EFL (91 §) bestämmelser om ett förenklat likvidationsförfarande, när det kan antagas

Prop. 1972: 69 149

att föreningens tUlgångar inte räcker tiU att täcka Ukvidationskostna-derna. Bestämmelserna kan få betydelse vid avveckling av vissa mindre slutna föreningar.

Fortsatt likvidationsförfarande

59 §

I UFL och i sakkunnigförslaget saknas bestämmelser om återupptagande av likvidationsförfarande, om behov därav skulle uppstå efter det att föreningen upplösts genom likvidation. Genom denna paragraf görs bestämmelser i EFL härom tillämpliga för understödsförening.

Konkurs m. m.

60 §

Genom denna paragraf görs vissa bestämmelser i EFL om konkurs och ackordsförhandlhig utan konkurs tUlämphga på understödsförening. 93 § EFL svarar mot 63 § första och andra styckena UFL samt

65 § första och andra styckena sakkunnigförslaget och 94 § första stycket EFL motsvarar 64 § första stycket första punkten UFL samt

66 § första stycket första punkten sakkunnigförslaget. Motsvarighet till föreskriften i 64 § första stycket UFL om skyldighet för de som sist företrätt föreningen såsom konkursgäldenär att göra registreringsanmälan angående föreningens upplösning har inte tagits med i departementsförslaget, eftersom anmälan om konkursens avslutande skall ske genom konkursdomarens försorg (93 § tredje stycket EFL).

61 §

Denna paragraf motsvarar 63 § tredje stycket och 64 § andra stycket UFL samt 65 § tredje stycket och 66 § andra stycket i den sakkunniges förslag.

Talan mot likvidator eller likvidationsrevisor

62 §

Genom denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL och i sakkunnigförslaget, görs bestämmelserna i 95 § EFL om talan mot likvidator och Ukvidationsrevisor tUlämpliga för understödsförening.

Överlåtelse av understödsförenings rörelse utan föregående likvidation

63 och 64 §§

I dessa paragrafer har med vissa jämkningar och tUlägg tagits upp de regler om överlåtelse av förenings rörelse.utan föregående Ukvida-

Prop. 1972: 69 150

tion som finns i 42—44 och 66 §§ UFL. Motsvarande bestämmelser i sakkunnigförslaget finns i 42—44 och 69 §§. I överensstämmelse med gällande rätt men tUl skillnad från sakkunnigförslaget har kravet på att minst en föreningsstämma skall vara ordinarie, när beslut om överlåtelse fattas på två stämmor, behållits i departementsförslaget. Angående bestämmelsema i 64 § första och andra styckena hänvisas till motiveringen tiU 56 §.

Överlåtelse kan enligt gällande rätt ske enbart på annan understödsförening eller på försäkringsbolag. Vid remissbehandlingen har från arbetsgivarhåll föreslagits att i lagen skall anges att tjänstepensionskassa också kan överlåta sina tUlgångar på arbetsgivaren mot att denne åtager sig att svara för pensionsutfästelserna i samband med att kreditförsäkring tecknas i FPG (Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt). Jag är inte beredd att lagstiftningsvägen föreskriva om överlåtelse av försäkringsverksamhet i annan ordning än överlåtelse på inrättning som driver försäkringsrörelse. Jag viU emellertid erinra om att förening kommer att ha viss möjlighet att avveckla sin verksamhet på det föreslagna sättet. Förening skall nämhgen i sina stadgar ange hur det skall förfaras med behållna tiUgångar vid föreningens upplösning (11 § andra stycket 19). Hinder synes därvid inte möta att förening i stadgama föreskriver att föreningens verksamhet efter likvidation skall avvecklas genom att tUlgångama förs över på arbetsgivaren på villkor som anges i stadgama.

Registrering

65 och 66 §§

I 65 § anges att flera bestämmelser i EFL om registrering skall, med vissa tillägg, gälla också för understödsförening. Bestämmelserna i 100 § första och tredje styckena EFL (tredje stycket ändrat 1971: 603), som motsvarar regler i 70 och 79 §§ UFL samt 72 och 75 §§ sakkunnigförslaget, anger när registrering skall vägras och att sökande .skall få besked om vägrad registrering. Inspektionens kontroll av att stadgama står i överensstämmelse med lagens bestämmelser innebär bl. a. att bedömningen av stadgamas innehåll skall ske med ledning av de allmänna riktiinjer som anges i 11 § första stycket departementsförslaget. Inspektionen skall således kontrollera att stadgama uppfyller de krav som innefattas i soliditets- och skälighetsprincipema och att stadgamas innehåll även i övrigt är lämpligt. Bestämmelserna i 101 § EFL, som motsvarar reglema i 71 § och 72 § första stycket UFL (73 § och 74 § första stycket sakkunnigförslaget) behandlar de uppgifter som skall föras in i registret när förening registreras.

I 102 § EFL finns regler om talan under viss förutsättning med anledning av att förenings firma har likhet med annan registrerad sam-

Prop. 1972: 69 151

manslutnings fhma; mötsvarande regler finns i UFL i 74 § och i den sakkunniges förslag i 77 §. Reglerna i 103 § 1 mom. EFL om anteckning i registret av domstols avgörande i vissa fall svarar mot 75 § UFL och 78 § sakkunnigförslaget.

Bestämmelsema i 66 § motsvarar de regler som finns i 76 § UFL (79 § sakkunnigförslaget).

I departementsförslaget fmns inga motsvarigheter tUl bestämmelserna i 70 §, 73 § andra stycket, 74 § andra stycket och 76 § sakkunnigförslaget. Föreskrifter med motsvarande innehåll bör i stället tas in i en särskild registreringskungörelse. I hkhet med den sakkunnige har jag inte funnit skäl att till den nya lagen föra över bestämmelsema i 69 § andra stycket UFL om att registret skall innehålla styrelseledamöters och firmatecknares namntecknmgar. Som framgår av 14 § andra stycket departementsförslaget skall namnteckning alltid vara tillgänglig för inspektionen.

Tillsyn

67 §

Bestämmelserna i denna paragraf svarar i huvudsak mot 77 § första —tredje styckena UFL och 83 § sakkunnigförslaget och anger vad föreningsstyrelse har att iakttaga för att förse inspektionen med uppgifter i olika hänseenden. Den nuvarande föreskriften att vissa redovisningshandlingar skall insändas tiU inspektionen inom viss närmare angiven tid har ändrats så att det i fortsättningen skall ankomma på inspektionen att bestämma tidpunkten för insändandet. Den nya utformningen av bestämmelserna innebär ingen ändring av inspektionens möjlighet att när som helst inventera förenings medel och granska räkenskaper och handlingar.

68 §

1 avsnitt 6.4 har jag i enlighet med den sakkunniges förslag förordat att, i den nya lagen tas in regler som ger försäkringsinspektionen möjlighet tUl viss insyn i bolag, förening eUer annan sammanslutning som samverkar med understödsförening. Bestämmelserna är intagna i denna paragraf och svarar mot reglerna i 84 § sakkunnigförslaget. 1 enlighet med vad försäkringsinspektionen föreslagit i sitt remissyttrande har jag utformat bestämmelsema i närmare överensstämmelse med reglerna i FL än vad som skett i sakkunnigförslaget.

Genom föreskriftema i första stycket, som svarar mot 287 a § FL, åläggs ledningen för bolag, förening eUer annan sammanslutning som har tUl uteslutande uppgift att bistå en eUer flera understödsföreningar att i samma utstiäckning som understödsförenings styrelse lämna upplysningar till försäkringsinspektionen och hålla tUlgångar och handlingar

Prop. 1972:69 152

tillgängliga för granskning av inspektionen. I praktiken torde inspektionen inte behöva hänvända sig tUl sådan sammanslutning (sidoorganet) för att få fram önskade uppgifter. I regel torde berörd understödsförening kunna skaffa fram den information som inspektionen viU ha.

Andra stycket svarar mot 337 § FL och innehåller bestämmelser som ger försäkringsinspektionen rätt att efter tUlstånd av Kungl. Majrt förelägga ledningen för sammanslutning, som har intressegemenskap med understödsförening, att till inspektionen avge särskUd redovisning över intressegemenskapen.

69 §

Denna paragraf innehåUer bestämmelser om rätt för försäkringsinspektionen att förordna särskUd revisor som tiUsammans med övriga revisorer skall granska styrelsens förvaltoing och räkenskaper. Bestämmelserna, liksom den sakkunniges förslag (85 §), stämmer i sak överens med dem som sedan år 1952 gällt enligt 77 § fjärde stycket UFL och kan sägas utgöra motsvarigheten till de regler om s. k. minoritetsrevisor som finns i 48 § EFL.

70 §

Paragrafen motsvarar tUl viss del 77 § tredje stycket UFL. Motsvarande bestämmelser i den sakkunniges förslag finns i 86 §. En nyhet i förhållande tiU gäUande rätt är att försäkringsinspektionen får rätt att kaUa tUl styrelsesammanträde och deltaga i överläggningarna vid sådant sammanträde. Sådan rätt tUlkommer inspektionen i fråga om försäkringsbolagen enUgt 286 och 287 §§ FL.

71 §

Paragrafen innehåller de i avsnitt 6 behandlade reglerna om möjlighet för försäkringsinspektionen att ingripa mot understödsförening, när anmärknmg kan rUctas mot föreningens sätt att driva verksamheten. Bestämmelsema svarar mot 78 § tredje och femte styckena UFL och 87 § sakkunnigförslaget. 1 likhet med den sakkunnige har jag ansett det obehövligt att ta upp en särskild bestämmelse — motsvarande 78 § fjärde stycket UFL — om föreläggande när förenings verksamhet drivs affärsmässigt.

72 §

Denna paragraf innehåUer vissa nya regler om rätt för försäkringsinspektionen att förordna likvidator och likvidationsrevisor och om försäkringsinspektionens befogenheter beträffande likvidatorema. Paragrafen svarar mot 88 § sakkunnigförslaget och har sin motsvarighet i 290 § FL.

Bestämmelsen i andra stycket att försäkringsinspektionen har samma

Prop. 1972:69 154

I 78 § anges att bestämmelser i 110—112 §§ EFL skall i tiUämphga delar gälla också för understödsföreningar och i 79 § tas upp ytterligare straffbestämmelser som är föranledda av de särskilda reglerna om understödsföreningar. Bestämmelser med motsvarande innehåU finns i 86, 87 och 89 §§ UFL och 97 § sakkunnigförslaget.

Bestämmelsen i 80 § att gärning som är belagd med straff enligt brottsbalken inte skall bestraffas enligt understödsföreningslagen har viss motsvarighet i 86 § andra stycket UFL.

Särskilda bestämmelser

81 och 82 §§

Bestämmelserna i 115 och 116 §§ EFL, tUl vilka paragrafer ges en hänvisning i 81 §, motsvarar reglerna i 83 och 84 §§ UFL och 101 och 102 §§ sakkunnigförslaget. Hänvisningen till föreskriftema i 114 § EFL om avskrift ersätter regler om avskrifter i olika sammanhang i UFL. I sakkunnigförslaget finns motsvarande föreskrifter i 100 §.

82 § motsvarar 81 § UFL och 98 § sakkunnigförslaget.

Övergångsbestämmelser

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1972. Bestämmelse härom och om upphävande av gällande lag om understödsföreningar har tagits in i punkt 1 av övergångsbestämmelserna.

Under punkt 2 har tagits in de i avsnitt 3.3.5 behandlade övergångsbestämmelserna i fråga om erkända arbetslöshetskassor och om sådan icke erkänd arbetslöshetskassa som registrerats före den 1 juli 1972. Bestämmelserna innebär att den gamla lagen tills vidare gäller för nu nämnda kassor.

För understödsförerungar som registrerats hos försäkringsinspektionen före den nya lagens ikraftträdande föreslås en övergångstid på fyra och ett halvt år för anpassningen av stadgarna till vissa centrala bestämmelser i den nya lagen. Regler härom har tagits in under punkt 3. I den mån gällande stadgar inte står i överensstämmelse med bestämmelserna i de lagmm som anges under punkt 3 får således motsvarande bestämmelser i den äldre lagen tUlämpas till dess stadgama anpassats till den nya lagen. Görs inte anmälan om stadgeändring i fråga om bestämmelserna inom föreskriven tid, dvs. före den 1 januari 1977, och har undantag inte beviljats från bestämmelserna enligt 2 § andra stycket, ges inspektionen genom punkt 4 möjlighet att med tillämpning av reglerna i 71 § hos domstol ansöka om att föreningen skall träda i likvidation. Hänvisning i stadgarna tUl den gamla lagen skaU, utom i de hänseenden som avses med angivna lagram, i stället avse motsvarande bestämmelse i den nya lagen.

Prop. 1972: 69 155

Bestämmelserna i punkt 6 avser understödsföreningar som, på sätt framgår av 3 § första stycket den gamla lagen, inte behöver ha fler än 50 medlemmar, dvs. föreningar som uteslutande meddelar ålderspension eller kapitalförsäkring vid livsfall eUer ålderspension och sådan försäkring tillsammans. Enligt 5 § den nya lagen skall sådan förening i fortsättningen bestå av minst 100 medlemmar. Genom bestämmelserna i punkt 4 medges förening, som vid lagens ikraftträdande har ett medlemsantal under 100, anstånd tUl den 1 juli 1973 att göra sådan anmälan till försäkringsinspektionen som avses i 41 §. Medger inspektionen därvid inte att verksamheten får fortsättas med ett mindre antal medlemmar än 100 måste föreningen träda i likvidation.

Som jag angett i motiveringen till 2 § finns någon eUer några sådana pensionskassor för personer i offentlig tjänst som enligt 90 § första stycket 1 den gamla lagen förklarats undantagna från den gamla lagens tillämpning. Innebörden av bestämmelsema i punkt 10 är att pensionskassa som erhållit sådan förklaring medges anstånd till den 1 januari 1977 med att inge ansökan om att vara undantagen från den nya lagen. Under tiden fram till nämnda dag eller den senare dag beslut meddelats att ansökningen lämnats utan bifaU är den nya lagen ej tillämplig på kassan.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar

I 118 § första stycket 1 lagen om ekonomiska föreningar anges f. n. att lagen inte äger tUlämpning på bl. a. understödsföreningar. Eftersom departementsförslaget tiU lag om understödsföreningar utformats så att lagen delvis hänvisar till bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar bör en erinran härom tas in i denna punkt (jfr prop. 1971r 12 s. 256). Ändringen i 118 § första stycket 2 har samband med den år 1969 genomförda sammanslagningen av stadshypoteks- och bostads-kreditinstitutionerna. Sammanslagningen innebär bl. a. att landets bostadskreditföreningar genom fusion gick upp i stadshypoteksförening-arna (se prop. 1968r 153, BaU 62, rskr 370, SFS 1965r 575—577).

I 116 § har gjorts en redaktionell ändring med anledning av att 36 §, till vilken paragraf hänvisas i 116 §, efter lagändrmg år 1970 består av endast ett stycke (se SFS 1970r 456).

Vid upprättande av detta lagförslag har jag samrått med chefen för j ustitiedepartementet.

Prop. 1972: 69 I57

BILAGA 1

Sakkunnigförslaget

Förslag tiU

Lag om understödsföreningar

Härigenom förordnas som följer. Allmänna bestämmelser

1 § Med understödsförening förstås i denna lag förening med ända
mål att inom personförsäkringens område driva verksamhet, som ej
är affärsmässig eller avser försäkring vid arbetslöshet, om föreningen

vunnit registrering som understödsförening med stöd av äldre lag, eller

är ämnad för inbördes bistånd och huvudsakhgen avser anställda hos viss eller vissa arbetsgivare eller personer tUlhörande viss yrkesgrupp eller medlemmar i ideeU förening, inom vilken föreligger sådan intressegemenskap att även en samverkan för personförsäkring är naturlig, eller

huvudsakhgen avser att försäkra pensionsförmåner som tiUkommer viss gmpp av arbetstagare på gmnd av anställningsavtal.

2 § Understödsförening skall vara registrerad hos försäkringsinspektionen enligt bestänomdsema i denna lag och stå under inspektionens tillsyn.

3 § Medlemsantalet i understödsförening som meddelar förtids- eUer efterlevandepension utan samband med ålderspension, sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd eller kapitalförsäkring för dödsfall tiU högre belopp än 1 000 kronor för en medlem, får ej understiga 500 och i annan understödsförening ej 100, om tillsynsmyndigheten ej medger annat.

4 § Försäkringsförmån skall utges i pengar. Kapitalförsäkring får ej meddelas tUl högre belopp än 8 000 kronor för en medlem, om tillsynsmyndigheten ej medger högre belopp.

5 § Understödsförening får ej utan tiUsynsmyndighetens medgivande driva verksamhet som är främmande för ändamålet med föreningens försäkringsverksamhet. Omfattningen av sådan främmande verksamhet måste dock alltid stå i rimHgt förhåUande tiU försäkringsverksamheten.

Utan tillsynsmyndighetens medgivande får understödsförening ej heller ändra eller utvidga sin försäkringsverksamhet sä att den får en väsentiigt ny inriktning eller kommer att omfatta ny verksamhetsgren.

6 § För understödsförenings förbindelser svarar endast föreningens
tillgångar, förfallna men ej erlagda avgifter imäknade.

Prop. 1972: 69 158

Innan understödsförening blivit registrerad kan den ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller vara part inför domstol eller annan myndighet.

Handlar medlemmar i föreningen eller ledamöter av dess styrelse eller andra på föreningens vägnar, innan den registrerats, svarar de som deltagit i åtgärden för uppkomna förbindelser en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Stadgar och firma m. m.

7 § För att vinna registrering skall understödsförening ha antagit
stadgar samt utsett styrelse och revisorer.

Ansökan om registrering skall göras av styrelsen..

Ansökningshandlingen skall innehålla uppgifter om medlemmarnas antal, om föreningens postadress, om styrelseledamöters, revisorers och eventuella suppleanters fullständiga namn, medborgarskap och hemvist samt förklaring att dessa personer ej är omyndiga.

I ansökningshandlingen skall anges av vUka och hur föreningens firma skall tecknas, om ej denna befogenhet skall utövas endast av styrelsen. Skall firman tecknas av annan än styrelseledamot eller styrelsesuppleant, gäller vad i föregående stycke sägs angående dessa även i fråga om sådan firmatecknare.

Till ansökningshandlingen skaU fogas

dels två avskrifter av föreningens stadgar,

dels avskrift av protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar, utvisande att stadgarna blivit antagna, liksom av sådant protokoll eller annan handling, varav framgår att styrelse och revisorer utsetts,

dels försäkringsteknisk utredning angående beräkningen av de i stadgarna angivna avgifterna eUer, om föreningen endast skall meddela sjukpenning för högst 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstUlstånd eller sjukvårdsersättning eller båda förmånerna i förening, de uppgifter som behövs för en bedömning av avgiftemas storlek.

Har ej envar, som ensam eller gemensamt med annan är bemyndigad att teckna föreningens firma, på ansökningshandlingen egenhändigt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall tUl ansökningshandlingen fogas särskild bilaga, på vilken namnteckningen finns och blivit styrkt av vittnen.

8 § Understödsförenings stadgar skall

tUlgodose medlems intresse av att föreningen bereder försäkring till kostnad och villkor som är skäliga med hänsyn såväl till förmånernas art och omfattning som till föreningens storlek och övriga förhållanden, samt

vara ägnade att trygga föreningens förmåga att fullgöra sina utfästelser till medlemmar och övriga förmånsberättigade. Stadgarna skall även i övrigt vara utformade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt.

Stadgarna skall ange,

1. föreningens firma,

2. föremålet för föreningens verksamhet,

3. den ort inom riket, där föreningens styrelse skall ha sitt säte,

4. de villkor som skall gälla för inträde i föreningen.

Prop. 1972: 69 159

5. försäkringsförmånernas beskaffenhet och storlek eller grunderna för deras beräknande, liksom tid och villkor för deras utbetalning samt i fråga om kapitalförsäkring högsta tUlåtna försäkringsbelopp för en medlem,

6. de fasta avgifter, som skall erläggas till föreningen, eller gmnderna för deras beräknande,

7. ordningen för beslut om uttaxering på medlemmarna, om sådan skall kunna förekomma, samt grundema för uttaxeringens verkställande,

8. påföljden av försummelse att till föreningen erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp,

9. villkoren för rätt tUl fribrev eller återköp, om sådan rätt föreligger samt reglerna för beräkning av fribrevs- och återköpsvärdena,

10. villkoren för belåning av försäkringsbrev hos föreningen, om sådan belåning får förekomma,

11. tiderna då försäkringsteknisk utredning skaU verkstäUas, om skyldighet föreligger att upprätta sådan utredning,

12. gmndema för fondbildning,

13. hur avkastning skall erhåUas av medel som ej behövs för löpande utgifter samt hur värdehandlingar skall förvaras,

14. hur medel som ej är avsatta till försäkringsfond skall användas, samt när på försäkringsverksamheten uppkommet överskott skall användas till återbäring, bestämmelser därom,

15. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta antal vartill de skall uppgå samt i förekommande fall motsvarande uppgifter om suppleanter för styrelseledamöter eller revisorer, tiden för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag samt sättet för deras tillsättande,

16. grundema för styrelsens beslutförhet samt hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

17. hur fullmäktige enligt 39 § skall utses, om sådana skall finnas, samt deras befogenhet och mandattid,

18. tid för ordinarie föreningssammanträde,

19. det sätt på vUket kallelse till föreningssammanträde skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, Hksom den tid före sammanträde då föreskrivna kallelseåtgärder skall vara vidtagna, samt

20. hur vid föreningens upplösning skall förfaras med behållna tillgångar.

9 § Understödsförenings firma skall innehålla ett av orden "understödsförening" eller "försäkringsförening". Meddelar förening uteslutande eller huvudsakhgen sjukhjälp får firman dock i stället innehålla ordet "sjukkassa".

För registrering av understödsförenings firma gäller i övrigt vad där
om föreskrivs i firmalagen ( ).

Medlemsförteckning

10 § Över understödsförenings medlemmar skall genom styrelsens försorg föras förteckning. Denna skaU för varje medlem innehålla uppgift om fullständigt namn, födelseår, senast kända hemvist samt tiden

Prop. 1972: 69 160

för inträdet i föreningen. För förening som bereder pension skall förteckningen även uppta fuUständigt namn, födelseår och senast kända hemvist på sådana pensionstagare som ej är medlemmar.

TiUgängliga uppgifter om fribrevsinnehavare som ej längre är medlemmar i föreningen skall även ingå i förteckningen under särskild rubrik.

Förteckningen skall förvaras på betryggande sätt.

Medlems avgång

11 § Medlem får skriftligen uppsäga sig tiU utträde ur understöds
förening, om han icke på gmnd av sin anställning eller av annat skäl
är skyldig tillhöra denna. I stadgarna får föreskrivas, att namnunder
skriften på uppsägningen skall vara bevittnad och att medlem under
viss tid efter uppsägningen, högst ett år, skall kvarstå i föreningen.

Medlem får ej uteslutas ur förening av annan orsak än stadgama anger.

12 § Har medlem utträtt eller uteslutits ur understödsförening eller
avlidit äger föreningen likväl, om stadgama ej föreskriver annat, rätt
till stadgeenlig avgift för den tidsperiod, varunder avgången ägt rum,
samt vad som enligt beslut om uttaxering, som fattas före avgången,
belöper på den som avgått.

Då medlem avgått ur förening äger han eller, om han avHdit, hans rättsinnehavare ej annan rätt till föreningens tiUgångar än som framgår av föreningens stadgar.

Fribrev och återköp

13 § Understödsförening som meddelar pensions- eller kapitalförsäk
ring är skyldig att på villkor som anges i stadgama ändra sådan för
säkring till avgiftsfri försäkring (fribrev) eller, såvitt avser kapitalför
säkring, återköpa densamma, när medlem utträder eUer uteslutes ur
föreningen. Undantag från dessa föreskrifter kan medges av tillsyns
myndigheten.

Skyldighet enligt första stycket får i stadgarna endast inskränkas genom villkor angående den tid under vilken försäkringen skall ha gällt, sammanlagda beloppet av inbetalade avgifter eller fribrevs- eller återköpsvärdets storlek.

Avgifter

14 § Understödsförening skall tUl verksamhetens bedrivande uppta
fasta medlemsavgifter. Är föreningens verksamhet uppdelad på flera
verksamhetsgrenar skall avgifter beräknas för varje verksamhetsgren för
sig.

Upptagande av avgifter får ej göras beroende av inträffade försäk-ringsfaU.

Om stadgarna medger särskild uttaxering, får sådan äga ram endast när föreningens tillgångar finnes vara otillräckUga för verksamhetens behöriga utövande.

Prop. 1972: 69 161

Försäkringsteknisk utredning

15 § Styrelse för understödsförening skall minst vart femte år låta
upprätta och i samband med ingivandet av de handlingar som avses
i 83 § till tillsynsmyndigheten insända försäkringsteknisk utredning av
föreningens ställning vid föregående års slut. Är föreningens verksam
het uppdelad på flera verksamhetsgrenar, skall utredningen avse varje
verksamhetsgren för sig. Beträffande sjukhjälpsverksamhet föreligger
dock skyldighet att verkställa sådan utredning endast om sjukpenning
meddelas för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuk
lighetstiUstånd.

Tillsynsmyndigheten äger ålägga förenings styrelse att även pä annan tid eller för annan sjukhjälpsverksamhet än som avses i första stycket låta upprätta och inge försäkringsteknisk utredning.

Från skyldigheten att låta upprätta försäkringsteknisk utredning äger tUlsynsmyndigheten helt eller delvis befria förening om dess rörelse är av mindre omfattning eller om det av annan orsak föreligger skälig anledning till sådan befrielse.

Försäkringsteknisk utredning skaU upprättas enligt de föreskrifter och grunder som tillsynsmyndigheten utfärdat eller fastställt. Utredningen upprättas av person, vilken är behörig utöva befattning som aktuarie vid livförsäkringsbolag eller av tillsynsmyndigheten förklarats behörig att upprätta utredningen.

16 § I försäkringsteknisk utredning skall premiereserv beräknas. Pre
miereserven utgör skillnaden mellan kapitalvärdet av föreningens fram
tida utgifter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de avgif
ter föreningen kan ha att ytterligare uppbära för dessa försäkringar.

Räkenskapers förande

17 § Tillsynsmyndigheten får meddela särskUda föreskrifter om hur
understödsförenings räkenskaper skall föras att gälla vid sidan av dem,
som föreningen är skyldig att iaktta enligt bokföringslagen (1929r 117).
Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår.

Är förenings verksamhet uppdelad på flera verksamhetsgrenar, skall intäkter och kostnader redovisas för varje gren för sig.

Fondbildning

18 § Då bokslut är uppgjort skall vad som av föreningens intäkter
från varje försäkringsgren ej åtgått för kostnader för samma gren un
der det år bokslutet avser avsättas till försäkringsfond.

Visar försäkringsteknisk utredning, att försäkringsfonden överstiger vad som fordras för täckning av premiereserven jämte en tjugondel därav, kan, om stadgarna medger det, överskjutande belopp eller del därav undantas från försäkringsfonden.

Vill understödsförening i annat fall än som avses i andra stycket undanta medel från försäkringsfond, skall föreningen inhämta tUlsynsmyndighetens medgivande därtill. Sådant medgivande får endast lämnas om den tillämnade åtgärden ej äventyrar föreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser.

6 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

Prop. 1972: 69 162

Kapitalplacering

19 § 1 mom. Till försäkringsfond avsatta medel, liksom medel vilka fordras för att täcka de av föreningens övriga skulder som ej utgör andra fonder, skall vara redovisade i följande slag av värdehandlingar,

1. obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats av staten,

2. obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska bostadskreditkassan. Svenska skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlänekassa eller Sveriges investeringsbank aktiebolag eller av kreditaktiebolag, som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankinspektionen,

3. av riksbanken, svenskt bankaktiebolag, postbanken, svensk sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit utfärdade fordringsbevis med undantag av sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),

4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av svensk kommun,

5. av svenskt industriföretag utfärdade obligationer, vilka offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank aktiebolag,

6. skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet genom
inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom

fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde eller

inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bostads-, kontors- eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, allt med den ytterligare begränsning som tUlsynsmyndigheten föreskriver med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan omständighet,

dock att, utom i fråga om sådant lån till svensk kommun för vilket tillsynsmyndigheten medgivit undantag, åbyggnad skall, för att inteckning i fastigheten eller tomträtten får godkännas, vara brandförsäkrad i försäkringsbolag som avses i lagen om försäkringsrörelse eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,

7. inhemska eller utländska värdehandlingar, som till sin art och till
den säkerhet de erbjuder kan anses jämförliga med några av de under
1—6 nämnda; dock ej värdehandlingar, vilka enligt sin lydelse skall
infrias i främmande valuta,

eller i följande tillgångar av annan artr

8. lån mot säkerhet i av föreningen utfärdat försäkringsbrev inom återköpsvärdet,

9. föreningen tillhörig fastighet intill belopp och med brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande intecknade skuldförbindelser,

10. värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av i
återförsäkring övertagna försäkringar.

2 mom. Förening, som enligt sina stadgar är uteslutande eller huvudsakligen avsedd för anställda vid visst företag, får även fullgöra här ovan föreskriven redovisning i sådana av företaget utfärdade skuldför-

Prop. 1972: 69 , 163

bindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar, som avses i 1 mom. under 1—5 och 7.

3 mom. Utan hinder av bestämmelserna i 1 och 2 mom. får ett belopp motsvarande högst en tiondel av försäkringsfonden redovisas i andra värdehandlingar än som avses i 1 mom. 1—7, dock ej i aktier, och i tillgångar enligt 9 utöver där angivet belopp.

Styrelse, firmateckning och årsredovisning

20 § För understödsförening skall finnas en styrelse som skall bestå
av minst tre ledamöter.

Styrelsen skall förvalta föreningens angelägenheter i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

Styrelsen skall väljas på föreningssammanträde om stadgarna ej föreskriver att styrelsen eller ledamot därav skall tillsättas i annan ordning. Minst hälften av styrelsens ledamöter skall dock alltid utses på föreningssammanträde eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna.

Styrelseledamot skall vara myndig och, om tillsynsmyndigheten ej för särskilt fall medger annat, här i riket bosatt svensk medborgare.

Styrelseledamot får ej utses för längre tid än tre år. När särskilda skäl föreligger därtill, får dock tillsynsmyndigheten medge att mandattiden omfattar fyra år. Även om styrelseledamots mandattid ej gått till ända, kan han skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett honom. Styrelseledamot äger också rätt att avgå före utgången av nämnda tid. Anmälan om avgång skall göras hos styrelsen och, när styrelseledamot ej är vald på föreningssammanträde, hos den som tUlsatt honom.

Avgår, entledigas eller avlider en på föreningssammanträde vald styrelseledamot, eller uppkommer annars hinder för honom att kvarstå i styrelsen och finns ej suppleant, skall övriga ledamöter omedelbart föranstalta om val av ny ledamot för återstående mandattid. Meddelas ej annan föreskrift i stadgarna, får dock med valet anstå till nästa föreningssammanträde då styrelseval skall äga rum, om styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter och suppleanter samt antalet ej understiger tre.

Vad i denna lag sägs om styrelseledamot gäller i tiUämpliga delar styrelsesuppleant.

Stadgarna får innehålla närmare bestämmelser om de förutsättningar under vilka suppleant äger inträda i tjänstgöring och när flera suppleanter finns, om ordnmgen för deras inträde i styrelsen. Sådana bestämmelser får även meddelas av den som utsett suppleanten. Bestämmelse som avses i detta stycke får dock ej registreras.

21 § Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Lämnar stad
garna ej annan föreskrift eller utses ej ordförande vid föreningssam
manträde skall styrelsen välja någon därtUl. Vid lika röstetal avgörs
valet genom lottning. Anställd hos föreningen får ej vara ordförande.

Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs.

Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Ledamot av styrelsen har rätt att på begäran få särskild från styrelsens beslut avvikande mening antecknad till protokollet. Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på betryggande sätt.

Prop. 1972: 69 164

Styrelsen är beslutför, när antalet närvarande vid sammanträde överstiger hälften av hela antalet styrelseledamöter, om ej för beslutförhet högre antal föreskrivits i stadgarna.

Som styrelsens beslut gäller, om ej stadgarna föreskriver särskild röstpluralitet, den mening, om vilken de flesta röstande förenar sig, och vid Hka röstetal den mening som biträds av ordföranden.

Styrelseledamot får ej delta i behandling av fråga rörande avtal meUan honom och föreningen. Ej heller får han delta i behandling av fråga om avtal mellan föreningen och tredje man, om han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan strida mot föreningens. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om gåva från föreningen och om rättegång eller annan talan mot styrelseledamot eller tredje man.

22 § Styrelsen får bemyndiga en eller flera personer att teckna för
eningens firma, om ej i stadgarna eller genom beslut vid förenings
sammanträde gjorts inskränkning i detta avseende. Gäller bemyndigan
det person utom styrelsen, äger 20 § fjärde stycket motsvarande till-
lämpning.

Bemyndigande att teckna föreningens firma får när som helst återkallas av styrelsen.

Får enligt stadgarna eller enligt beslut av föreningssammanträde eller av styrelsen rätten till firmateckning endast utövas gemensamt av två eller flera personer, skaU vad sålunda föreskrivits lända till efterrättelse. Andra inskränkningar i bemyndigandet får ej registreras.

23 § Styrelsen äger, i den mån annat ej följer av bestämmelserna i
denna lag, handla på föreningens vägnar i förhållande till tredje man
samt företräda föreningen inför domstol och andra myndigheter. Sam
ma behörighet tUlkommer den eller dem som efter vad i 22 § sägs
får teckna föreningens firma.

Har styrelsen eller firmatecknare företagit rättshandling på föreningens vägnar men därvid handlat i strid mot meddelad föreskrift eller annars överskridit sin befogenhet, är rättshandlingen ej gällande mot föreningen om tredje man insåg eller bort inse att sådant överskridande förelåg.

Har styrelsesuppleant utövat styrelseledamots befogenhet, när förutsättning för hans inträde i styrelseledamots ställe saknats, är detta förhållande utan verkan mot tredje man, om denne ej insåg eller bort inse att så var faUet.

24 § Styrelsen eller annan som enligt 22 § är ställföreträdare för för
eningen skall vid förvaltning av dess angelägenheter rätta sig efter för
eningens stadgar och de föreskrifter som föreningssammanträde med
delar. Annan ställföreträdare än styrelsen skall också rätta sig efter
föreskrift som denna meddelar.

Styrelsen skall särskilt tillse

att föreningens verksamhet organiseras och drivs på sätt som bäst tillgodoser medlemmarnas och övriga förmånsberättigades intressen,

att föreningens bokföring fullgörs i överensstämmelse med lag och givna föreskrifter, samt

att medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt.

Styrelsen skall i behövlig omfattning hålla sig fortlöpande informe-

Prop. 1972: 69 165

rad om de förhållanden som kan ha betydelse for föreningens verksamhet och ekonomiska stäUning.

Framgår att föreningen är oförmögen att fullgöra sina utfästelser eller föreligger anledning till antagande att föreningens ställning kom-m.er att visa fortgående försämring eller motsvarar stadgarna av annan orsak ej längre de allmänna kraven enligt 8 § första stycket, åligger det styrelsen att tiU föreningssammanträdes avgörande så snart kan ske framlägga förslag till nödvändig stadgeändring eller tiU annan lämplig åtgärd.

25 § Den som äger företräda föreningen får ej avyttra eller med in
teckning för gäld bdasta föreningens fasta egendom eller tomträtt, om
ej föreningssammanträde bemyndigat honom därtill. Sådant bemyn
digande får ej i något fall gälla utöver två år.

Har åtgärd enligt första stycket företagits utan vederbörligt bemyndigande och vill föreningen klandra åtgärden, skall föreningen väcka talan därom inom aderton månader sedan lagfart, inskrivning eller inteckning bevUjats. Försummas det, är rätt tUl talan förlorad.

26 § Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening bör un
dertecknas m.ed föreningens firma. Om hur firmateckning skall verk
stäUas finns bestämmelser i firmalagen ( ).

Har styrelsen eller annan ställföreträdare för förening utfärdat handling utan firmateckning och framgår ej av dess innehåU, att den utfärdats på föreningens vägnar, svarar de som undertecknat handlingen en för alla och alla för en, såsom för egen skuld, för förbindelse som kan ha uppkommit genom handlingen.

27 § Bestämmelserna i rättegångsbalken om behörighet att motta del
givning i rättegång mot föreningen äger även tillämpning då annat
meddelande skall delges föreningen.

Vill styrelsen väcka talan mot föreningen skall styrelsen utlysa föreningssammanträde för val av ombud att föra föreningens talan i tvisten. Stämning delges genom att föredras på sammanträdet.

28 § Sker ändring i styrelsens sammansättning eUer i fråga om rätten att teckna föreningens firma eller ändras föreningens postadress skall styrelsen ofördröjHgen göra anmälan därom för registrering. Om sådan anmälan gäller i tiUämpliga delar vad i 7 § sägs om ansökan. Den som berörs av ändringen har även rätt att göra sådan anmälan.

29 § Styrelsen skall för varje räkenskapsår avge redovisning för förvaltningen av föreningens angelägenheter genom avlämnande av berättelse om verksamheten under året (förvaltningsberättelse) jämte redogörelse för föreningens stäUning vid räkenskapsårets utgång (balansräkning) samt för intäkter och kostnader under året (vinst- och förlusträkning). Redovisningshandlingarna skall vara underskrivna av styrelsens ledamöter.

Minst en månad före det föreningssammanträde, på vilket redovisningshandlingarna och revisorernas berättelse skall framläggas, skall styrelsen till revisorerna överlämna redovisningshandlingarna för det förflutna räkenskapsåret.

Prop. 1972: 69 166

Revision

30 § Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skall granskas
av minst två revisorer.

Revisorerna skall väljas på föreningssammanträde. I stadgarna får dock bestämmas, att en eller flera av revisorerna skall tiUsättas i annan ordning.

Revisor skall vara myndig och, om tillsynsmyndigheten ej för särskilt fall medger annat, här i riket bosatt svensk medborgare.

Revisor skall ha den erfarenhet beträffande bokföring och den insikt i ekonomiska förhållanden som fordras för uppdraget med hänsyn till föreningens verksamhet. Är denna mycket omfattande eller föreligger annars synnerliga skäl därtill äger tillsynsmyndigheten föreskriva, att minst en av revisorerna skall vara av handelskammare auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.

Den får ej vara revisor som är befattningshavare hos föreningen eller den som under nästförflutna året biträtt föreningen med bokföring eller medelsförvaltning eller den som intar en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller befattningshavare hos föreningen, ej heUer styrelseledamots eller befattningshavares make eller den som med honom är i rätt upp eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är hans syskon eUer med honom är i det svågerlag, att den ene är gift med den andres syskon.

Revisor som väljs på föreningssammanträde skall utses för tid intiU dess ordinarie sammanträde enligt 36 § hållits. Mandatet får ej avse längre tid än till och med det sammanträde som skall äga rum under tredje räkenskapsåret efter valet. När särskilda skäl föreligger därtill, får dock tillsynsmyndigheten medge att mandattiden omfattar fyra år. Även om revisors mandattid ej gått tiU ända kan han skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett honom.

Vad i denna lag sägs om revisor gäller i tillämpliga delar revisorssuppleant.

Avgår, entledigas eller avlider en på föreningssammanträde vald revisor eller uppkommer annars hinder för honom att vara revisor och finns ej suppleant skall styrelsen genast föranstalta om val av ny revisor.

Utses ny revisor eller revisorssuppleant skall anmälan därom ofördröjligen göras till tillsynsmyndigheten genom styrelsens försorg, om han valts på föreningssammanträde, och annars av den som tillsatt honom. Tillsynsmyndigheten äger meddela närmare föreskrifter om innehållet i sådan anmälan.

Angående revisor som förordnas av tillsynsmyndigheten finns bestämmelser i 85 §.

31 § Det åligger revisorerna att vidta de åtgärder som behövs för
att de skall kunna fuUgöra sitt uppdrag på behörigt sätt. SärskUt ålig
ger det dem

att granska föreningens böcker och andra räkenskaper, att ta del av protokoll från styrelsens och föreningens sammanträden, att verkställa inventering eller kontrollera verkställd inventering av förenings kassa och övriga tillgångar,

att tillse att föreningens bokföring och medelsförvaltning samt kontrollen därav är tillfredsställande, samt

Prop. 1972: 69 167

att granska de i 29 § nämnda årHga redovisningshandlingarna och därvid kontrollera

att föreningens tUlgångar ej upptagits för högt eller dess skulder för lågt och ej heller i övrigt i strid mot i lag givna eller av tillsynsmyndigheten meddelade föreskrifter.

Revisorerna skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som meddelats av föreningssammanträde och ej strider mot lag eller författning eller mot stadgarna.

Styrelsen skall ge revisor tillgång till föreningens böcker, räkenska per och andra handlingar samt i övrigt lämna honom det biträde som han begär för uppdraget. Styrelsen får ej vägra att lämna revisor begärd upplysning angående förvaltningen.

32 § Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en av dem un
dertecknad revisionsberättelse. Denna skall överlämnas till styrelsen
minst två veckor före det i 36 § nämnda ordinarie föreningssamman
trädet. Revisorerna skall inom samma tid återlämna de till dem över
lämnade redovisningshandlingarna.

Revisionsberättelsen skall innehålla redogörelse för resultatet av revisorernas granskning med närmare uppgifter om eventuella anmärkningar. Revisorerna äger även i revisionsberättelsen meddela erinringar som de anser bör komma till medlemmarnas kännedom. Berättelsen skall innehålla särskUt uttalande om ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter.

Föreningssammanträde

33 § Medlems rätt att delta i handhavandet av understödsförenings
angelägenheter utövas på föreningssammanträde.

Ingen får själv eller genom ombud eller som ombud för annan delta i behandling av fråga om avtal mellan honom och föreningen. Ej heller får någon delta i behandling av fråga om avtal mellan föreningen och tredje man, om han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan strida mot föreningens. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningen och rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot får ej delta i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vUken han är ansvarig, eller i val av revisor.

34 § Kallelse till föreningssammanträde utfärdas i enlighet med stad
garnas föreskrifter.

I kallelsen skall anges alla ärenden som avses förekomma vid sammanträdet i den mån deras förekomst ej omedelbart framgår av denna lag eller av stadgarna. Innefattar ärende förslag till ändring av stadgama, skall ändringens huvudsakliga innebörd anges i kallelsen.

Har medlemmarna på sätt och i tid före sammanträdet som stadgama anger genom särskilda meddelanden fått kännedom om de ärenden som skall förekomma vid sammanträdet, anses som om ärendena upptagits i kallelsen.

Om beslut för att vara gUtigt skall ha fattats vid två på varandra följande föreningssammanträden, får kallelse till andra sammanträdet ej utfärdas innan det första håUits.

Prop. 1972: 69 168

Ärende, som ej angivits i kallelsen till sammanträdet eller om vilket meddelande ej ägt rum efter vad i tredje stycket sägs, får vid sammanträdet icke företas till avgörande, om ej ärendet enligt denna lag eller stadgarna skall förekomma vid sammanträdet eller omedelbart föranledes av ärende som där skall avgöras. Utan hinder av vad sålunda sagts får dock annat ärende än som avses i 42 och 43 §§ företas till avgörande om tre fjärdedelar av närvarande röstberättigade samtycker därtUl.

35 § Jämte vad i övrigt i denna lag är föreskrivet om utövande av
rösträtt och fattande av beslut på föreningssammanträde gäller, där an
nat ej bestämts i stadgarna, att

1. varje medlem som uppnått 16 års ålder har en röst,

2. medlems rösträtt kan utövas genom annan medlem som ombud,

3. ingen som ombud får företräda mer än en medlem,

4. som föreningens beslut gäUer den mening, för vilken de flesta rösterna avges, och att

5. vid lika röstetal val avgöres genom lottning, men i andra frågor den mening gäller som biträds av ordföranden vid sammanträdet.

Genom styrelsens försorg skall på föreningssammanträde föras protokoll. Har beslut fattats genom omröstning, skall anges hur röstningen utfallit. Senast fyra veckor efter sammanträdet skall protokollet finnas tillgängligt för medlemmar och röstberättigade. Protokollen skall förvaras på betryggande sätt.

36 § Före den 1 juli varje år skall hållas ordinarie föreningssamman
träde, vid vilket styrelsen skall framlägga redovisningshandlingarna
och revisionsberättelsen för det sistförflutna räkenskapsåret.

Vid detta föreningssammanträde skall frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna för den tid redovisningen omfattar företas till avgörande. Med beslut om ansvarsfrihet kan dock få anstå till fortsatt eller nytt sammanträde inom högst två månader därefter.

På begäran av medlem är styrelsen skyldig att vid föreningssammanträde lämna närmare upplysningar om alla förhåUanden som är av betydelse för där förekommande ärenden eller för bedömning av resultatet av föreningens verksamhet och av dess ställning i övrigt.

TUlsynsmyndigheten äger medge att viss förening håller ordinarie föreningssammanträde endast vartannat eller vart tredje år och meddela de särskilda föreskrifter som fordras i anledning därav.

37 § Styrelsen äger kaUa föreningens medlemmar till extra förenings
sammanträde när den finner lämpligt.

Revisorerna äger, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med angivande av skälet begära att styrelsen skall utiysa extra föreningssammanträde att hållas så snart det kan ske med iakttagande av föreskriven kallelsetid. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan begäran, kan revisorerna själva utiysa sammanträde. Är samtliga revisorer ej ense om sammanträdes utiysande, gäller den mening, om vilken flertalet är ense eller vid lika röstetal deras mening, som anser att extra sammanträde bör hållas. Revisor som förordnats av tillsynsmyndigheten äger påkalla extra föreningssammanträde oavsett övriga revisorers mening.

Extra föreningssammanträde skall även utlysas av styrelsen om minst

Prop. 1972: 69 169

en tiondel av aUa röstberättigade eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna skriftligen begär det.

38 § Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla föreningens
medlemmar till ordinarie föreningssammanträde eller har styrelsen ej
senast två veckor efter begäran, som avses i 37 § sista stycket, utiyst
extra föreningssammanträde att hållas så snart det kan ske med iakt
tagande av föreskriven kallelsetid, skall tillsynsmyndigheten på anmä
lan av medlem genast utiysa sammanträde.

Finner tillsynsmyndigheten annars att föreningssammanträde bör hållas äger den vidta de åtgärder som fordras för att sammanträdet skall komma till stånd.

39 § I stadgarna får bestämmas, att föreningssammanträdes befogen
het skall helt eller delvis utövas av därtill utsedda personer (fullmäk
tige). Minst hälften av fullmäktige skall utses av föreningens medlem
mar eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna.

Fullmäktige skall vara medlem i föreningen och får ej väljas för längre tid än tre år. När särskilda skäl föreligger därtill, får dock tillsynsmyndigheten medge att även annan än medlem kan vara fullmäktige Hksom att mandattiden skall vara fyra år.

Fullmäktigesammanträde skall anses som föreningssammanträde, dock får fuUmäktige ej rösta genom ombud.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

40 § Styrelseledamot skall anses ha fått ansvarsfrihet när förenings-
sammanträde fattat beslut därom och ej mer än en fjärdedel av samt
liga röstberättigade röstat mot detta beslut.

Har talan ej väckts mot styrelseledamots förvaltning inom sex månader från det redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen framlades på föreningssammanträde, skall styrelseledamoten anses ha fått ansvarsfrihet för det räkenskapsår redovisningen avser.

Utan hinder av att ansvarsfrihet sålunda erhållits kan talan väckas mot styrelseledamot på grund av åtgärd om vars vidtagande eller betydelse för föreningen styrelsen eller styrelseledamot uppsåtligen eller av vårdslöshet lämnat föreningssammanträde eller revisorer i väsentligt hänseende oriktiga eller ofullständiga upplysningar.

Talan mot revisorer om skadestånd enligt 92 § skall vid äventyr av talans förlust väckas senast inom två år från det revisionsberättelse framlades på föreningssammanträde. Mot föreningsmedlem eller röstberättigad, som ej är medlem, får sådan talan ej väckas sedan två år förflutit efter beslut eller åtgärd på vilken talan grundas.

Talan som grundas på att styrelseledamot, revisor, medlem eller röstberättigad, som ej är medlem, begått brottslig handling får väckas utan hinder av vad i denna paragraf tidigare sägs, dock ej i fråga om styrelseledamot när honom beviljad ansvarsfrihet uppenbarligen avsett även den handlingen.

41 § Försätts understödsförening i konkurs på ansökan, som gjorts
inom två år från det föreningssammanträde på vilket redovisnings
handlingarna och revisionsberättelsen framlades, får konkursboet, utan

6t Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

Prop. 1972: 69 170

hinder av styrelseledamot bevUjad ansvarsfrihet, väcka talan mot honom för förvaltningen under det räkenskapsår redovisningen avser.

Mot revisor, medlem eller röstberättigad, som ej är medlem, får ock, om föreningen försätts i konkurs på ansökan, vilken gjorts inom tid som i 40 § fjärde stycket är för talan i varje särskilt fall föreskriven, konkursboet föra sådan talan.

Talan, som avses i denna paragraf, skall väckas inom sex månader från första borgenärssammanträdet eller, om tiden för anställande av talan för föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas det, är rätt tiU talan förlorad.

Beslut om stadgeändring, likvidation och överlåtelse

42 § Beslut om ändring av understödsförenings stadgar är ej giltigt
om ej samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats
vid två på varandra följande föreningssammanträden och på det sist
hållna sammanträdet biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Innebär ändring av stadgarna, att däri upptas någon förut ej angiven grand för medlemskaps upphörande, och skall beslutet även gälla dem som vid frågans avgörande var medlemmar i föreningen, är beslutet dock ej gUtigt med mindre samtliga medlemmar lämnat sitt samtycke därtUl eUer beslutet fattats på två på varandra följande ordinarie sammanträden och på det sist håUna sammanträdet biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.

För att beslut om stadgeändring skall bli giltigt fordras dessutom, utöver vad i första och andra stycket sägs, att tillsynsmyndigheten godkänner beslutet. Vid sin prövning av sådant ärende skall myndigheten särskilt tillse, att stadgeändringen ej medför att vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otillbörligt gynnas på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.

Är för giltighet av beslut om stadgeändring något ytterligare villkor bestämt i stadgama, skall det också lända till efterrättelse.

43 § Bestämmelserna i 42 § första, tredje och fjärde styckena äger
motsvarande tillämpning på beslut om att understödsförening skall trä
da i likvidation i andra fall än som avses i 47, 66 och 69 §§. Detsamma
gäller beslut om överlåtdse av understödsförenings rörelse eller del där
av enligt 60 och 69 §§.

Har beslut som avses i föregående stycke fattats på flera sammanträden, gäller vad i 59, 60 eller 69 § sägs om tiden för beslutets fattande, beslutet på det sista sammanträdet.

44 § Beslut om ändring av understödsförenings stadgar skall genom
styrelsens försorg ofördröjligen anmälas för registrering och får ej gå i
verkställighet innan registrering skett. Vid anmälningen skall fogas två
avskrifter av varje protokoll som förts i ärendet.

Stadgeändring som innebär inskränkning av rätt till försäkringsförmån skall i fråga om rätt till pension eller sjukhjälp ej äga tiUämpning på pensions- eller sjukdomsfall som inträffat innan föreningssammanträde fattat slutgiltigt beslut om stadgeändringen.

Beslut som avses i 42 § eller 43 § första stycket första punkten får ej för godkännande underställas tillsynsmyndigheten annat än genom beslutets anmälan för registrering.

Prop. 1972: 69 171

Beslut som avses i 43 § första stycket andra punkten skall ofördröjligen anmälas hos tUlsynsmyndigheten för godkännande. GäUer beslutet överlåtelse enligt 60 § skall anmälan göras av Ukvidatorerna och i annat fall genom styrelsens försorg. Vid anmälningshandlingen skall fogas avskrift av protokoll, som förts 1 ärendet, och av de på föreningssammanträde i ärendet framlagda handlingarna.

Klander av föreningssaninianträdes beslut

45 § Menar styrelsen, styrelseledamot, föreningsmedlem eller röstberättigad att beslut som fattats på föreningssammanträde ej tiUkommit i behörig ordning eller annars strider mot denna lag eller föreningens stadgar, äger vederbörande väcka talan därom mot föreningen.

Grundas talan därpå, att beslutet ej tillkommit i behörig ordning eller att det annars kränker blott medlems rätt, skall talan väckas inom tre månader från beslutets dag. Försummas det, är beslutet gällande om annat ej följer av 42—44 §§.

Har talan väckts mot beslut av föreningssammanträde, äger domstolen, när skäl därtill förekommer, att innan målet avgörs förordna, att beslutet ej får verkställas. Är beslutet av beskaffenhet att böra registreras, skall meddelande om förordnandet ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Domstols dom, varigenom föreningssammanträdes beslut upphävts eller ändrats, gäller även för de föreningsmedlemmar, som ej fört talan.

Likvidation och upplösning

46 § Saknar understödsförening till registret anmäld behörig styrelse,
äger styrelseledamot, föreningsmedlem eller borgenär eller annan, vars
rätt kan vara beroende av att någon finns som äger företräda förening
en, liksom tillsynsmyndigheten att hos rätten göra ansökan att för
eningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation.

Rätten skall ofördröjligen utfärda kungörelse om ansökningen med uppgift om tiden när den kommer att prövas av rätten samt låta införa kungörelsen i allmänna tidningar och i tidning i orten senast tre månader före den utsatta tiden. Rätten äger förordna en eller flera sysslomän att ta föreningens egendom under vård samt att bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen till dess rätten meddelat beslut i ärendet. Om förordnande av syssloman skall underrättelse ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Visas ej innan ärendet avgöres, att behörig styrelse finns samt att införing i registret skett, skall rätten förklara, att föreningen skall träda i likvidation, och förordna en eller flera Hkvidatorer.

47 § Understödsförening skall träda i likvidation, då förhållande in
träffat, på grund varav föreningen enligt bestämmelser i stadgarna
skall upphöra med sin verksamhet.

Har medlemsantalet i understödsförening nedgått under det antal, vartill medlemmarna enligt 3 § eller tiUsynsmyndighetens beslut minst skall uppgå, är styrelsen skyldig att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten därom. Tillsynsmyndigheten skall med anledning härav efter

Prop. 1972: 69 172

prövning av föreliggande omständigheter snarast meddela beslut om föreningen skall äga att på särskilda vUlkor fortsätta sin verksamhet med färre medlemmar än tidigare var bestämt. Härvid skall anges visst tal, vilket medlemsantalet ej får underskrida.

Har tillsynsmyndigheten beslutat att ej lämna medgivande, som avses i föregående stycke, skall föreningen träda i Hkvidation.

48 § Har understödsförening beslutat träda i likvidation eller skall
likvidation ske av anledning som anges i 47, 66 eller 69 §, skall på för
eningssammanträde en eller flera Hkvidatorer väljas att verkställa lik
vidationen. I stadgarna får dock bestämmas att ytterligare en eller fle
ra Hkvidatorer skall tillsättas i annan ordning.

Angående likvidator, som förordnats av tillsynsmyndigheten, finns bestämmelser i 88 §.

49 § Utser understödsförening ej Hkvidatorer fastän sådant förhållande inttäffat som enligt 47 § tredje stycket eller 66 § påkaUar likvidation, är de, som med vetskap om förhållandet deltar i beslut om att fortsätta föreningens verksamhet eller handlar å dess vägnar, ansvariga för uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

50 § Har sådant förhållande inträffat, som påkallar likvidation enligt 47, 66 eller 69 §, och anmäls ej inom en månad därefter till registret, att föreningen trätt i likvidation, skall rätten på ansökan av styrelseledamot, medlem eller tillsynsmyndigheten och efter föreningens hörande, förklara att föreningen skall träda i likvidation. Härvid skall rätten förelägga föreningen att inom viss tid, ej mindre än en månad, utse en eller flera hkvidatorer, vid äventyr att förordnande därom annars meddelas av rätten.

51 § Finnes understödsförening, som enligt anmälan till registret trätt i likvidation, sedermera sakna tUl registret anmälda, behöriga Hkvidatorer, skall rätten på ansökan av föreningsmedlem, borgenär eller annan, vars rätt kan vara beroende av att någon finns som äger företräda föreningen, eller efter anmälan av tillsynsmyndigheten, förordna en eller flera Hkvidatorer.

52 § Likvidator skaU vara myndig och, om ej tillsynsmyndigheten
för särskUt fall medger annat, här i riket bosatt svensk medborgare.

Uppdraget att vara likvidator gäller intill dess likvidationen avslutats, men den som meddelat uppdraget äger när som helst entlediga Hkvidator och utse annan i hans ställe.

Avgår, entledigas eller avlider likvidator, som är vald på föreningssammanträde, eller uppkommer annars hinder för honom att vara likvidator och finns ej suppleant, skall övriga Hkvidatorer omedelbart sammankalla föreningssammanträde för val av ny likvidator.

53 § Likvidatorema skall ofördröjligen för registrering anmäla att
föreningen trätt i likvidation. Anmälan skall innehålla uppgift om lik
vidatorernas namn, nationalitet och hemvist samt, när suppleanter för
dem utsetts, motsvarande uppgifter om dessa. Skall befogenhet att
teckna föreningens firma ej tillkomma endast likvidatorema gemen
samt, skall vidare uppges av vilka och hur firman skall tecknas.

Prop.1972: 69 173

Sker ändring i avseende på de till Hkvidatorer eller suppleanter utsedda personerna eller i fråga om rätten att teckna föreningens firma eller ändras föreningens postadress, skall likvidatorema ofördröjligen göra anmälan därom för registrering.

Vid anmälan av sådant beslut om förenings Hkvidation, som avses i 43 § första stycket, första punkten, skall fogas avskrift av protokoU, som förts i ärendet.

54 § Likvidatorernas förvaltning och föreningens räkenskaper under
likvidationen skall granskas av en eller flera likvidationsrevisorer. Om
stadgarna ej anger annat utses likvidationsrevisorer på det förenings
sammanträde vid vilket Hkvidatorer utses. Har rätten förordnat Hkvi
datorer skall dessa ofördröjligen utlysa föreningssammanträde för val
av likvidationsrevisorer som ej skall utses i annan ordning. Likvida
tionsrevisor får när som helst skiljas från uppdraget genom beslut av
den som utsett honom och annan utses i hans stäUe.

När stadgarna ej innehåller bestämmelser om hur Hkvidationsreviso-rer skall utses, tillämpas stadgarnas föreskrifter om val av revisorer.

Vad i 30 § tredje, fjärde, femte, sjunde, åttonde och nionde styckena, 31 § och 37 § andra stycket föreskrivs beträffande revisorer gäller i tillämpliga delar Ukvidationsrevisor, om annat ej följer av vad nedan sägs.

Angående Ukvidationsrevisor som förordnats av tiUsynsmyndigheten finns bestämmelser i 88 §.

55 § Då förening trätt i likvidation åligger det styrelsen att ofördröj
ligen avge redovisning för sin förvaltoing av föreningens angelägenhe
ter under tid, för vilken redovisning ej förut framlagts på förenings
sammanträde.

Redovisningshandlingarna skall likvidatorema ofördröjligen överlämna till revisorerna, som inom en månad skall avge revisionsberättelse och återstäUa handlingarna. Redovisningshandlingarna jämte revisorernas berättelse skall så snart som möjligt av likvidatorema framläggas på föreningssammanträde. På sammanträdet skall till behandling företas frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna för den tid redovisningen omfattar. I fråga om styrelsens redovisning, om revisorernas åligganden, om behandlingen av frågan om ansvarsfrihet samt om rätt att tala på styrelsens förvaltning äger bestämmelserna i 29, 31, 32, 36, 40 och 41 §§ motsvarande tiUämpning.

56 § Likvidatorema skall ofördröjligen söka kaUelse på föreningens okända borgenärer samt förteckna dess tillgångar och skulder.

57 § Likvidatorema skall förvalta föreningens angelägenheter under likvidationen. De skall så snart som möjligt förvandla föreningens egendom i pengar, i den mån det fordras för likvidationen, samt verkställa betalning av föreningens skulder.

Likvidatorema äger ej utan särskilt bemyndigande av föreningssammanträde avyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning på offentlig auktion. Har likvidatorema förordnats enligt 87 § får de ej heller på annat sätt sälja lös egendom utan föreningens särskilda bemyndigande. Innan beslutet om förordnandet vunnit laga kraft får lik-

Prop. 1972: 69 174

vidatorerna ej utan föreningens samtycke vidta några likvidationsåtgärder utan endast ta föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

Med de jämkningar som följer av bestämmelsema i denna paragraf eller av vad i övrigt är föreskrivet om likvidation skall i fråga om lik-vidatorers befogenhet att företräda föreningen och om deras rättigheter och skyldigheter i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är föreskrivet om styrelse eller styrelseledamot. Bestämmelserna i 24 § första stycket gäller dock ej Hkvidatorer, som förordnats enligt 87 § eller av tillsynsmyndigheten. Däremot äger likvidator som förordnats av tillsynsmyndigheten ensam utöva befogenhet som avses i 37 § första stycket.

Visar Hkvidator uppenbar motvilja eller försummelse vid fullgörande av sitt uppdrag, äger rätten på anmälan av tiUsynsmyndigheten, efter likvidatorns hörande, entiediga honom och förordna annan i hans ställe. Underrättelse om sådant beslut skall ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

58 § Vad i 26 § första stycket är föreskrivet om undertecknande av
handling som utfärdas för understödsförening, äger motsvarande till-
lämpning under föreningens likvidation.

Har tillsynsmyndigheten förordnat likvidator, skall firman tecknas av denne i förening med den eller dem, som annars är berättigade att teckna firman.

Har av likvidatorema eller annan ställföreträdare för föreningen handling utfärdats utan firmateckning enligt första stycket och framgår ej av handungens innehåU såväl att den utfärdats på föreningens vägnar som att föreningen är i likvidation, svarar de som undertecknat handlingen för vad genom handlingen må avtalats, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld. Sådan ansvarighet skall dock ej åvUa undertecknarna, när av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades för föreningen och att denna var i Hkvidation, samt den till vilken handlingen ställts av föreningen erhåller behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det begäran därom framställts eller personHg ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

59 § Medan föreningen är i likvidation, får ej ny medlem antas eller
förskott på framtida förmåner lämnas. Vad stadgarna innehåller om
rätt för medlem vid avgång ur föreningen utfå del av dess tillgångar
får under denna tid ej tillämpas på medlem, som avgått sedan likvida
tionsbeslutet fattades av föreningen eller meddelades av domstol.

När medgivande enligt tredje stycket ej ger anledning till annat gäller även följande särskilda bestämmelser. Under Ukvidationen skall ej heller de fasta avgifter och uttaxerade belopp utkrävas eller de försäkringsförmåner utges, som förfallit till betalning sedan beslutet om likvidationen fattades av föreningen eller meddelades av domstol. Pensionsbelopp, som förfaUit till betalning efter denna tidpunkt får dock utbetalas, om pensionsfallet inträffat dessförinnan och utbetalning kan ske utan förnärmande av den rätt, som tillkommer borgenär, medlem eller förmånsberättigad.

Om en fortsättning av föreningens verksamhet under likvidationen

Prop. 1972: 69 175

kan antas främja en ändamålsenlig avveckling av föreningen, äger tillsynsmyndigheten lämna sitt medgivande därtill. För tUlämpningen av sådant medgivande gäller de särskilda föreskrifter som tillsynsmyndigheten utfärdar. Medgivandet får när som helst ändras eller återkallas.

60 § Vid understödsförenings likvidation får överlåtelse av förening
ens rörelse eller fördelning av föreningens tillgångar ej äga rum, förr
än den i kallelsen på föreningens okända borgenärer utsatta inställel
sedagen är förbi och alla kända skulder betalats, inbegripet försäk
ringsförmån, som förfallit till betalning innan likvidationsbeslutet fat
tades av föreningen eller meddelades av domstol, samt ogulden andel i
föreningens tillgångar, vilken enligt stadgarna tillkommer medlem,
som avgått dessförinnan, eller dennes rättsinnehavare. Är skuld till nå
gon del tvistig eller ej förfallen och kan betalning därför eller av an
nan orsak ej ske, skall medel som fordras för betalningen innehållas.

Om förslag till överlåtelse av föreningens rörelse på annan understödsförening eller på försäkringsbolag kan framläggas, skall likvidatorema utlysa föreningssammanträde för behandling av förslaget. På sådant sammanträde skall vid frågans behandling framläggas anbud på rörelsens övertagande. Meddelar föreningen pension skall, om stadgarna ej föreskriver annat, i fråga om överlåtelse av rörelsen iakttas att rätt till pension äger företräde framför andra rättigheter till framtida försäkringsförmåner, om pensionsfallet inträffat innan likvidationsbeslutet fattades av föreningen eller meddelades av domstol. Sedan tillsynsmyndigheten godkänt beslut om överlåtelsen, skall den förening eller det bolag, varpå överlåtelsen sker, anses ha inträtt i den hkvide-rande föreningens rättigheter och skyldigheter. Sistnämnda förenings återstående tillgångar och handlingar skall överlämnas till den andra föreningen eller bolaget.

Kommer överlåtelse av föreningens rörelse ej till stånd, skall stadgamas bestämmelser om förfarandet med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning tillämpas.

61 § Likvidatorema skall för varje kalenderår avge redovisning för
förvaltningen av föreningens angelägenheter genom avlämnande av för
valtningsberättelse jämte balansräkning, avseende föreningens ställning
vid årets utgång, samt likvidationsräkning, upptagande inkomster och
utgifter under året. Redovisningshandlingarna skall vara underskrivna
av samtliga Hkvidatorer.

I förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning om likvidationens gång. Om likvidationen ej avslutats inom två år skall i nästa förvaltningsberättelse anges vad som utgjort hinder därför.

Redovisningshandlingarna skall av likvidatorema överlämnas till Hkvidationsrevisorerna inom två månader efter kalenderårets slut.

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna överlämnats till likvidationsrevisorerna skall dessa till likvidatorema avlämna berättdse över granskningen av deras förvaltning och föreningens räkenskaper för räkenskapsåret samt återlämna redovisningshandlingarna. Avskrifter därav och av revisionsberättelsen skall ofördröjligen genom likvidatorernas försorg sändas tUl tiUsynsmyndigheten. Om likvidationsrevisorernas berättelse gäller i tillämpliga delar 32 §.

Prop. 1972: 69 176

62 § När Ukvidatorerna fullgjort sitt uppdrag skall de så snart som
möjligt avge slutredovisning för sin förvaltning genom avlämnande
av förvaltningsberättelse rörande likvidationens gång från likvidatio
nens början till dess avslutande. Om fördelning av föreningens till
gångar förekommit, skall berättelsen innehåUa redogörelse därom. Vid -
berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationsti
den. Berättelsen och redovisningshandlingama skall överlämnas till
likvidationsrevisorerna. Dessa skall inom en månad därefter avge en
av dem underskriven revisionsberättelse över förvaltningen under lik
vidationen och återlämna handlingarna. Om revisionsberättelsens in
nehåll gäller i tillämpliga delar 32 §.

Då revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorema, skall dessa ofördröjligen kalla till föreningssammanträde för granskning av slutredovisningen. Om sådant föreningssammanträde gäller i tillämpliga delar 36 §.

63 § Då likvidatorema framlagt slutredovisning för sin förvaltning
enligt föregående paragraf, anses föreningen upplöst. Anmälan därom
skall ofördröjligen göras för registrering.

Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga Hkvidatorer, skall fogas avskrift av de i 62 § nämnda handlingarna liksom av protokoll som förts i ärendet samt bevis om dagen för utfärdande av kallelsen på okända borgenärer.

64 § Medlem eller annan förmånsberättigad som ej är nöjd med likvidatorernas redovisning skall väcka sin talan vid domstol inom ett år från den dag då redovisningen framlades på föreningssammanträde. Försummas det, har han förlorat sin talan.

65 § Har beslut meddelats om avtiädande av understödsförenings egendom till konkurs eller om inledande för förening av ackordsför-handling utan konkurs skall underrättelse därom ofördröjligen genom konkursdomarens försorg avsändas för registrering.

Under konkurs företrädes föreningen som konkursgäldenär av styrelsen, eller om sysslomän enhgt 46 § eller hkvidatorer varit utsedda vid tiden för beslutet om egendomsavträde, av dessa. Dock får i behörig ordning utses styrelse i stället för sysslomän samt nya styrelseledamöter eller nya Hkvidatorer.

Var föreningen ej i likvidation, när dess egendom avträddes till konkurs, skall bestämmelserna i 59 § tillämpas tiUs konkursen avslutats eller, vid överskott, föreningen trätt i likvidation enligt 66 §. Härvid skall dock iakttagas att bestämmdserna i 59 § om tiden för Hkvida-tionsbeslutet i stället skall avse tiden för beslutet om egendomsavträde samt att bestämmelsen om utbetalning i visst fall av pensionsbelopp ej får tillämpas innan konkursen är avslutad.

66 § Finnes efter konkursens avslutande ej överskott, anses förening
en upplöst, då konkursen avslutats. Det åhgger dem, som under kon
kursen sist företrätt föreningen såsom konkursgäldenär, att ofördröj
Hgen anmäla föreningens upplösning tUl registret.

Var föreningen ej i Hkvidation, då dess egendom avträddes till konkurs, och finnes efter konkursens avslutande överskott, skall föreningen träda i likvidation. Därvid skall iakttagas, att vad i 59 och

Prop. 1972: 69 177

60 §§ sägs angående den tid, då beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen eller meddelades av domstol, i stället skall avse tiden för beslutet om egendomsavträde.

67 § Har vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats
eller överlämnats till någon, som enligt stadgarna är berättigad över
ta dem, utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits, eller fin
nes innehåUna medel ej lämna tillgång till skulds betalning är den,
som uppburit något på borgenärs bekostnad, skyldig att återbära vad
han sålunda fått, om föreningen ej förmår fullgöra sina förpliktelser.

Är utbetalning av pensionsbelopp, vilken skett på grund av bestämmelser med stöd av 59 eller 65 §§ till förfång för borgenär, medlem eller annan förmånsberättigad skall återbäring äga rum.

68 § Föreligger anledning till antagande att understödsförening som
trätt i likvidation saknar tillgångar eller att dessa är så ringa att de ej
kommer att täcka likvidationskostnaderna, äger rätten på anmälan av
likvidatorema och efter tillsynsmyndighetens hörande förklara att lik
vidationen skall nedläggas och föreningen anses upplöst. När sådan
förklaring meddelats gäller ej längre bestämmelserna i 54—67 §§. Till
gång, som enligt vad nu sagts ej skall ingå i likvidation, skall efter
rättens förordnande tillfalla allmännyttigt eller därmed jämförligt
ändamål.

Meddelande om förklaring enligt första stycket skall ofördröjHgen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Om överlåtelse av understödsförenings rörelse utan föregående likvidation

69 § Väckes i annat fall än som avses i 60 § förslag att understöds
förenings rörelse eller viss del därav skall överlåtas på understöds
förening eller försäkringsbolag, skall anbud därom framläggas på för
eningssammanträde som skall besluta i frågan.

Vid dylik överlåtelse skall, såvida ej annat bestämts i stadgarna, rätt till pension äga företräde framför övriga rättigheter till framtida förmåner, om pensionsfallet inträffat innan beslutet om överlåtelsen fattades.

Då beslut om överlåtelsen godkänts av tillsynsmyndigheten, skall den förening eller det bolag, varpå överlåtelsen sker, anses ha inträtt i den överlåtande föreningens rättigheter och skyldigheter mot medlemmarna och andra förmånsberättigade på grund av den överlåtna rörelsen. Avser överlåtelsen föreningens hela rörelse, skall föreningen träda i likvidation.

Försätts förening i konkurs efter det beslut om överlåtelse, varom i denna paragraf sägs, blivit godkänt av tillsynsmyndigheten, skall vid tillämpning av vad i konkurslagen är föreskrivet angående rätt till talan om återgång av avtal, avtalet om överlåtelsen anses ingånget den dag, då godkännandet skedde.

Registrering

70 § Hos tiUsynsmyndigheten skall föras understödsföreningsregister
för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag skall anmälas
för registrering eller i övrigt tas in i registret.

Prop. 1972: 69 178

71 § Ansökan om understödsförenings registrering och anmälan för registrering skaU inges eller i betalt brev med posten insändas tUl tiUsynsmyndigheten.

72 § Registrering skall vägras,

om för varje särskilt fall meddelade föreskrifter angående ansökan om eller anmälan för registrering eller ifråga om upprättande av handling som skall fogas vid sådan ansökan eUer anmälan ej iakttagits,

om föreningens stadgar eller beslut, som anmäles för registrering, ej tillkommit i föreskriven ordning eller ej står i överensstämmelse med bestämmdserna i denna lag eller annars strider mot lag eUer författning eller till sin avfattning i något viktigt hänseende är otydliga eller vUseledande,

om särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten fordras enligt bestämmelse i denna lag och sådant medgivande ej lämnas, eller

om tillsynsmyndigheten finner att beslut som avses i 42 § eller 43 § första stycket första punkten ej bör godkännas.

73 § BevUjas understödsförening registrering skall tillsynsmyndighe
ten i registret införa,

1. dagen för stadgarnas antagande,

2. föreningens firma,

3. föremålet för föreningens verksamhet,

4. den ort inom riket där föreningens styrelse har sitt säte,

5. föreningens postadress,

6. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants samt där eljest någon

är bemyndigad att teckna föreningens firma, dennes fullständiga namn och hemvist, samt

7. av vilka och hur föreningens firma skall tecknas, om den ej tecknas
av styrelsen ensam.

Den ena av de till tUlsynsmyndigheten ingivna avskrifterna av föreningens stadgar skall förses med bevis om registrering och återställas tUl föreningen.

74 § Göres sedan understödsförening registrerats anmälan om förhål
lande, som enligt denna lag skall anmälas för registrering, skall, om
registrering beviljas, vad sålunda anmälts anmärkas i registret.

Registreras anmäld ändring av förenings stadgar skall den ena av de till tillsynsmyndigheten i ärendet ingivna protokollsavskrifterna förses med bevis om registreringen och återställas tUl föreningen.

75 § Vägras registrering skall tillsynsmyndigheten ofördröjligen med posten översända underrättelse om beslutet med skälen därför till föreningen eller den som gjort anmälningen.

76 § Ansöknings- och anmälningsskriften med därvid fogade handlingar skall för varje förening förvaras som bUagor till registret.

77 § Företer understödsförenings registrerade firma likhet med en i föreningsregister, försäkringsregistret eller understödsföreningsregistret tidigare införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äger han hos domstol föra talan om förbud för föreningen att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.

Prop. 1972:69 179

Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i understödsföreningsregistret verkställd inskrivning länder honom till förfång, får talan om registreringens upphävande samt om skadestånd föras vid domstol.

78 § Framgår av laga kraft ägande dom att i registret gjord inskriv
ning ej bort ske eUer att registrerat beslut om ogiltigt eller att annars
visst i registret anmärkt förhållande ej föreligger skall på anmälan av
part i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare anteck
ningen avförs ur registret. .

Har beslut om avträdande av förenings egendom tUl konkurs antecknats i registret och förklarar överrätt att beslutet ej bort meddelas skall anteckningen på anmälan därom avföras ur registret.

Vid anmälan enligt första och andra stycket skall fogas avskrift av rättens avgörande samt i fall, som avses i första stycket, lagakraftbevis.

79 § Ändring i förhållande som antecknats i registret kan ej med la
ga verkan åberopas mot den som inhämtat kännedom om registrets in
nehåll, såvitt det icke visats att han ändå haft vetskap om ändringen.

Tillsyn och rådgivning

80 § Uppkommer fråga om bildande av understödsförening skall tillsynsmyndigheten på begäran ge råd och vägledning beträffande det lämpliga inrättandet av sådan förening samt tillika lämna uppgifter om vad som fordras för att förening skall vinna registrering.

81 § Tillsynsmyndigheten skall övervaka att understödsförening i sin verksamhet ställer sig till efterrättelse denna lag och andra författningar liksom de för föreningen gäUande stadgarna.

Tillsynsmyndigheten skall även i övrigt med uppmärksamhet följa föreningsverksamheten och verka för dess sunda utveckhng.

82 § Vid utövandet av tillsynsverksamheten eller efter särskild begäran därom skall tillsynsmyndigheten i skälig utsträckning lämna understödsförening de råd och upplysningar som fordras för att föreningens rörelse skall kunna drivas på ett med hänsyn till dess art och omfattning lämpligt sätt.

83 § Det åligger understödsförenings styrelse

att för varje räkenskapsår inom två månader från det revisorernas berättelse framlades på föreningssammanträde till tillsynsmyndigheten insända avskrift av styrelsens förvaltningsberättelse, av balansräkningen, av vinst- och förlusträkningen, av revisionsberättelsen och av protokoll, avseende på föreningssammanträde med anledning av nämnda berättelser fattade beslut, liksom en i enlighet med av tillsynsmyndigheten fastställt formulär upprättad av styrelsen underskriven redogörelse för föreningen och dess verksamhet under året,

att även i övrigt lämna tUlsynsmyndigheten begärda upplysningar om föreningen och dess verksamhet, samt

att när som helst hålla föreningens kassa och övriga tillgångar samt alla böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för tillsynsmyndighetens granskning.

Prop. 1972: 69 180

84 § När det behövs för att tillsynsverksamheten skall kunna fullgöras på behörigt sätt och Konungen lämnat samtycke därtill, äger tiUsynsmyndigheten vid vite förelägga styrelse, ordförande, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i aktiebolag, förening eller annan liknande sammanslutning som i väsentlig mån samarbetar med eller biträder understödsförening i dess verksamhet, att efter tillsynsmyndighetens anvisningar avge särskild redovisning över förhållanden som berör understödsföreningen eller tillhandahålla vissa böcker, räkenskaper eller andra handlingar för tillsynsmyndighetens granskning.

85 § Tillsynsmyndigheten äger vid behov förordna revisor att med övriga revisorer delta i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper.

Tillsynsmyndigheten får när som helst återkaUa uppdraget.

Revisor som förordnats av tillsynsmyndigheten är skyldig att iaktta de föreskrifter myndigheten meddelar. Arvode till revisorn skall betalas av föreningen med belopp som tillsynsmyndigheten bestämmer.

86 § När tUlsynsverksamheten ger anledning därtill, äger tillsyns
myndigheten sammankalla förenings styrelse. Om kallelse till särskilt
föreningssammanträde finns bestämmelser i 38 § andra stycket.

Befattningshavare hos tillsynsmyndigheten som är behörig att företräda myndigheten äger närvara vid föreningssammanträde eller av myndigheten utlyst styrelsesammanträde och delta i överläggningarna.

87 § 1 mom. Tillsynsmyndigheten äger meddela de erinringar i fråga
om förenings verksamhet som myndigheten finner påkallade.

2 mom. Finner tillsynsmyndigheten

att avvikelse skett från lag eller författning eller med stöd därav meddelade bestämmelser eller från förenings stadgar;

att förenings stadgar ej längre motsvarar de i 8 § första stycket angivna allmänna kraven;

att föreningens tUlgångar ej är tillräckUga; eller

att eljest allvarlig anmärkning kan riktas mot föreningens verksamhet,

skall tillsynsmyndigheten anvisa föreningen att inom viss tid vidta de åtgärder som prövas erforderliga.

3 mom. Har anvisning enligt 2 mom. ej efterkommits inom bestämd
tid och har det anmärkta förhållandet ej heller på annat sätt undan
röjts äger tillsynsmyndigheten hos rätten göra ansökan, att föreningen
skall förklaras skyldig att träda i likvidation.

Har sådan ansökan skett äger vad i 46 § andra stycket sägs om kungörelse och om förordnande av sysslomän motsvarande tiUämpning.

Styrks ej innan ärendet företas till avgörande hos rätten att meddelad anvisnmg behörigen efterkommits, skall rätten förklara, att föreningen skall träda i likvidation, och förordna en eller flera Hkvidatorer.

88 § Har understödsförening trätt i likvidation äger tUlsynsmyndig
heten vid behov förord.na likvidator att tUlsammans med övriga Hkvi
datorer verkställa likvidationen.

Under likvidationen har tillsynsmyndigheten i avseende på Ukvidatorerna samma befogenheter som enligt denna lag tillkommer myndigheten beträffande styrelsen.

Prop. 1972: 69 181

Tillsynsmyndigheten äger vid behov förordna likvidationsrevisor.

Beträffande likvidator och likvidationsrevisor som förordnats med stöd av denna paragraf gäller i tillämpliga delar vad i 85 § sägs om revisor som förordnats av tillsynsmyndigheten.

89 § Till bestridande av kostnaden för tillsynsmyndighetens organisation och verksamhet skall understödsförening årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser som meddelas av Konungen. Detta bidrag skall bestämmas högst till en femtedels procent av föreningens hela inkomst av avgifter och avkastning av föreningens tillgångar under nästföregående räkenskapsår. Bidraget får dock ej understiga tvåhundra kronor.

90 § Närmare bestämmelser om tUlsynsmyndighetens organisation och verksamhet meddelas av Konungen.

Klagan över tillsynsmyndighetens beslut

91 § Den som ej är nöjd med tillsynsmyndighetens beslut om vägrad
registrering får sist inom två månader från beslutets dag däröver anföra
besvär hos Konungen.

Över beslut som tillsynsmyndigheten meddelat på grund av tillsynen över understödsförening får klagan föras hos Konungen inom den tid som föreskrivs för överklagande av förvaltande myndighets beslut, men beslutet går ändock i verkställighet om ej Konungen annorlunda förordnar.

Skadestånd

92 § Har styrelseledamot, revisor, likvidator, likvidationsrevisor eller
syssloman enligt 46 § vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtiigen eller
av vårdslöshet tiUskyndat föreningen skada, är han skyldig att till för
eningen utge ersättning för skadan.

Om medhjälpare, som av revisor eller Ukvidationsrevisor anlitats för granskningsuppdraget, vid uppdragets utförande uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat föreningen skada, skall revisorn svara för skadan.

Har föreningsmedlem eller röstberättigad, som ej är medlem, genom överträdelse av denna lag eller stadgarna uppsåtligen eller av grov vårdslöshet tillskyndat föreningen skada, är ock han skyldig att till föreningen utge ersättning för skadan.

93 § Har styrelseledamot eUer annan som avses i 92 § första stycket genom överträdelse av denna lag eller stadgama uppsåtligen eller av vårdslöshet tiUskyndat medlem, förmånsberättigad, borgenär hos föreningen eller annan tredje man skada, är han skyldig att till denne utge ersättning för skadan. Detsamma gäller när skadan vållats uppsåtligen eller av grov vårdslöshet av medlem eller röstberättigad som ej är medlem.

94 § Är styrelseledamot eller annan ersättningsskyldig enligt 92 § första eller andra stycket eller 93 § första punkten och föreligger endast ringa vårdslöshet, får ersättningen nedsättas, om det med hänsyn även till skadans storlek och omständighetema i övrigt prövas skäligt.

Prop, 1972: 69 182

Har medlem eller röstberättigad, som ej är medlem, ådragit sig ersättningsskyldighet enligt 92 § tredje stycket eller 93 § andra punkten får ersättningen nedsättas, om det med hänsyn till hans skuld och omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Nedsättning efter vad nu är sagt får ej göras, om den ersättningsskyldiges förfarande innefattade brottslig handling.

95 § Är flera ersättningsskyldiga för skada efter vad i 92—94 §§ sägs, skall de svara för ersättningen en för alla och alla för en, den vars ersättningsskyldighet nedsatts enligt 94 § dock endast med det nedsatta beloppet. Sinsemellan skall de ansvara för ersättningens betalning efter vad som med hänsyn till den större eller mindre skuld som finnes ligga envar av dem till last samt till omständighetema i övrigt prövas skäligt.

Straffbestämmelser

96 § Drivs verksamhet av oregistrerad understödsförening dömes den som deltar i åtgärd på föreningens vägnar eller i beslut därom till böter.

97 § Till böter dömes

1. styrelseledamot, likvidator eller annan som i ansökan om eller anmälan för registrering eller i därvid fogade handlingar eller i annan enligt bestämmelserna i denna lag tiU tillsynsmyndigheten ingiven handling, försäkringsteknisk utredning eller redogörelse eller vid lämnande av upplysning enhgt 83 § uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift,

2. styrelseledamot eller likvidator som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling som hålles tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade eller framlägges på föreningssammanträde,

3. revisor eller likvidationsrevisor som i revisionsberättelse eller annan handling, som framlägges på föreningssammanträde eller annorledes hålles tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift om föreningens angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter att göra anmärkning beträffande förvaltningen, ändå att anledning därtill föreligger,

4. revisor, Ukvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors medhjälpare som, oaktat han insett eller bort inse att skada kunnat följa därav, yppar något som kommit till hans kännedom vid verkställd granskning, utan att det varit nödvändigt för att fuUgöra hans uppdrag,

5. styrelseledamot, revisor, likvidator eUer annan som ej iakttar ellei fullgör vad honom åligger enligt 10 § första stycket, 15 § första stycket, 28 §, 29 § andra stycket, 30 § nionde stycket, 31 § tredje stycket, 32 § första stycket, 35 § andra stycket, 44 § första eller fjärde stycket, 47 § andra stycket första punkten, 53 § första eller andra stycket, 54 § tredje stycket, jämfört med 31 § tredje stycket, 55 § andra stycket förs-

Prop. 1972:69 183

ta punkten, 62 § första stycket, 63 § första stycket, 66 § första stycket, 83 § eller enligt beslut som meddelats enligt 15 § andra stycket.

Särskilda bestämmelser

98 § Fordran som på grund av moderskapsförsäkring innestår hos
understödsförening får ej utmätas.

Om utmätningsfrihet för kapitalförsäkring, sjukhjälp och pension finnes bestämmelser i lagen om försäkringsavtal och i utsökningslagen.

99 § Understödsförening får ej utiåna medel till styrelseledamot,
styrelsesuppleant, revisor eller befattningshavare inom föreningen. Ej
heller får lån utlämnas mot borgen av person som ovan sägs.

Vad i första stycket första punkten stadgas utgör ej hinder för understödsförening att i enlighet med vad därom i stadgarna föreskrives utlämna lån mot säkerhet i av föreningen utfärdat försäkringsbrev.

100 § Avskrift som nämns i denna lag skall vara bestyrkt av två personer som vid sina namn bör angiva yrke och postadress.

101 § Understödsförening lyder i mål, för vilka ej annorlunda stadgas i lag, under allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte.

102 § Innehåller understödsförenings stadgar förbehåU, att tvister meUan föreningen och styrelsen, styrelseledamot, Hkvidator, föreningsmedlem eller röstberättigad, som ej är medlem, skall hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän, äger detta förbehåll samma verkan som tillkommer skUjeavtal. Om påkaUande av förbehållets tillämpning gäller vad om talans väckande och om delgivning finns stadgat i denna lag; dar styrelsen vill föra klandertalan mot beslut av föreningssammanträde, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om föreningssammanträde enhgt 27 § andra stycket utlysts inom klandertiden att hållas så snart det kan ske.

Undantag från lagens tillämplighet

103 § 1 mom. Vad i denna lag sägs äger ej tillämpning på anstalt,
för vars utfästelser av förmåner staten eller kommun är ansvarig, eller
på pensionskassa vilken av Konungen förklarats undantagen från la
gens tillämpning. Sådan anstalt eller pensionskassa är dock skyldig att
angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet
med de föreskrifter Konungen meddelar.

2 mom. Beträffande förening som driver verksamhet av endast ringa omfattning eller som huvudsakligen meddelar tjänstepensionsförsäkring får tillsynsmyndigheten, om hinder däremot ej föreligger från allmän synpunkt, medge de undantag från bestämmelserna i denna lag, vilka med hänsyn till verksamhetens omfattning och föreningens förhållanden i övrigt framstår som skäliga och ändamålsenHga.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen (1938r 96) om understödsföreningar skall upphöra att gälla med de undantag som följer av nedanstående bestämmelser.

Prop. 1972: 69 184

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stäUet den bestämmelsen tUlämpas.

3. Den äldre lagen skall fortfarande äga tillämpning i fråga om registrerad understödsförening vilken vid denna lags ikraftträdande meddelar försäkring vid arbetslöshet och ej antagits som erkänd arbetslöshetskassa.

4. I fråga om understödsförening som vid denna lags ikraftträdande är registrerad och ej meddelar försäkring vid arbetslöshet skall i stället för bestämmelserna i 4, 8, 11 och 13 §§, 15 § första stycket, 19 §, 20 § första, tredje, femte och sjätte styckena, 29 § andra stycket, 30 § sjätte stycket, 32 § första stycket, 36 § första stycket, 39 § första och andra styckena närmast motsvarande bestämmelse i den äldre lagen fortfarande tillämpas intill dess föreningens stadgar i berörd del anpassats efter denna lag. Under samma förhåUande skall hänvisning i föreningens stadgar tUl annan bestämmelse i den äldre lagen gälla motsvarande bestämmelse i denna lag.

5. Anmälan för registrering av stadgeändring enligt 4 första punkten skall inges till tillsynsmyndigheten senast den 31 december 1976. Leder ej sådan anmälan till begärd registrering och har tillsynsmyndigheten ej enligt 103 § 2 mom. medgett föreningen undantag som gör ytterligare stadgeändringar obehövliga, äger 87 § 3 mom. motsvarande tillämpning.

6. Om medlemsantalet i understödsförening, som enHgt 3 § första stycket i den äldre lagen skall bestå av minst 50 medlemmar, vid denna lags ikraftträdande överstiger detta tal men understiger 100, skall föreningen underrätta tillsynsmyndigheten därom inom ett år från ikraftträdandet. Bestämmelserna i 47 § äger härvid motsvarande tillämpning.

7. I fråga om beslut av föreningssammanträde som fattats före denna lags ikraftträdande samt om talan mot sådant beslut tillämpas bestämmelserna i den äldre lagen.

8. Styrelseledamot, revisor eller fullmäktige som utsetts med till-lämpning av den äldre lagen får under återstoden av mandattiden utöva sitt uppdrag utan hinder av bestämmelse vilken saknar motsvarighet i den äldre lagen.

9. Har understödsförening, som avses under 4, trätt i likvidation fö
re denna lags ikraftträdande tUlämpas den äldre lagen.

10. Gäller enligt 4 bestämmelse i den äldre lagen, skall vad i samma lag föreskrives om ansvar för överträdelse av bestämmelsen tillämpas.

11. Tillsynsmyndigheten äger utfärda särskilda föreskrifter och anvisningar om anmälan som avses i 5.

Prop. 1972:69 185

Bilaga 2 Det remitterade förslaget

1 Förslag till

Lag om understödsföreningar

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 § Med understödsförening förstås enligt denna lag förening för in
bördes bistånd som har till ändamål att i fråga om personförsäkring
driva sådan verksamhet som ej är affärsmässig och ej avser försäkring
vid arbetslöshet och som

1. registrerats som understödsförening enligt äldre bestämmelser, eller

2. bUdats huvudsakligen för anställda hos viss eUer vissa arbetsgivare, för personer som tillhör viss yrkesgrupp eller för medlemmar i ideell förening inom vilken finns sådan intressegemenskap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig.

Förening med huvudsakligt ändamål att försäkra pensionsförmåner som tUlkommer viss grupp av anställda skall anses som understödsförening, även om arbetsgivare i stället för de anställda erlägger med-lemsavgiftema.

2 § Denna lag äger ej tUlämpning på anstalt, för vars utfästelser av
förmåner staten eller kommun är ansvarig eller vars verksamhet regle
ras i särskild författning, eller på pensionskassa, som är avsedd för per
soner i offentlig tjänst och som av Konungen förklarats undantagen
från lagens tillämpning.

Har understödsförenings verksamhet endast ringa omfattning eller avser den huvudsakligen meddelande av tjänstepensionsförsäkring, kan undantag medges från bestämmelserna i denna lag i den mån hinder ej föreligger från allmän synpunkt och det är skäligt och ändamålsenligt med hänsyn tUl verksamhetens omfattning och föreningens förhållanden i övrigt.

Fråga om undantag enligt andra stycket prövas av den myndighet som avses i 3 §.

3 § Understödsförening skall vara registrerad hos försäkringsinspek
tionen och stå under tillsyn av inspektionen.

Hos försäkringsinspektionen föres understödsföreningsregister för inskrivning av de uppgifter som enligt denna lag skall anmälas för registrering eller i övrigt tas in i registret.

4 § Förening får registreras enligt denna lag endast om den avsedda verksamheten är behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.

5 § Understödsförening skall bestå av minst 500 medlemmar, om föreningen meddelar

Prop. 1972: 69 186

1. förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension,

2. sjukpenning för längre tid än 180 dagar, för ett sammanhängande sjuklighetstUlstånd, eller

3. kapitalförsäkring för dödsfall tiU högre belopp än 1 000 kronor för en medlem.

Annan förening än som avses i första stycket skall bestå av minst 100 medlemmar.

Om särskUda skäl föreligger, kan försäkringsinspektionen bestämma att förenings minsta antal medlemmar skall vara lägre än som anges i första eller andra stycket.

6 § Kapitalförsäkring får avse högst 8 000 kronor för en medlem. Föreligger särskilda skäl, kan försäkringsinspektionen medge förening att meddela sådan försäkring tUl högre bdopp.

7 § Understödsförening får ej utan medgivande av försäkringsinspektionen driva verksamhet som är främmande för ändamålet med föreningens försäkringsverksamhet. Den främmande verksamheten skall alltid stå i rimligt förhållande till försäkringsverksamheten.

8 § För understödsförenings förbindelser svarar endast föreningens tUlgångar inbegripet förfallna men ej erlagda medlemsavgifter.

9 § Innan understödsförening registrerats, kan den ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller vara part inför domstol eller annan myndighet. Sedan styrelse utsetts, kan den dock föra talan i mål rörande föreningens bUdande.

Handlar föreningsmedlemmar eller styrelseledamöter eller andra på föreningens vägnar, innan den registrerats, svarar de som deltagit i åtgärden solidariskt för uppkomna förbindelser.

Stadgar och firma m. m.

10 § För att vinna registrering skall understödsförening ha antagit stadgar samt utsett styrelse och revisorer.

11 § Understödsförenings stadgar skall ha sådant innehåU att medlems intresse av att föreningen meddelar försäkring tUl kostnader och villkor som är skäliga med hänsyn såväl till förmånernas art och omfattning som till föreningens storlek och övriga förhållanden tillgodoses. Stadgarna skall vidare vara ägnade att trygga föreningens förmåga att fullgöra sina utfästelser till medlemmar och övriga förmånsberättigade. Även i övrigt skall stadgarna ha sådant innehåll som är lämpligt med hänsyn tUl verksamhetens art och omfattning.

Stadgama skall ange

1. föreningens firma,

2. ändamålet med föreningens verksamhet,

3. den ort inom riket, där föreningens styrelse skall ha sitt säte,

4. de villkor som skall gälla för inträde i föreningen.

Prop. 1972: 69 187

5. försäkringsförmånernas beskaffenhet och storlek eUer grunderna för beräknande av förmånerna, tid och villkor för utbetalning av försäkringsbelopp samt i fråga om kapitalförsäkring högsta tillåtna försäkringsbelopp för en medlem,

6. de fasta avgifter, som skall erläggas till föreningen, eller gmnderna för deras beräknande,

7. ordningen för beslut om särskUd uttaxering, om sådan skall förekomma, samt grunderna för uttaxeringens verkställande,

8. påföljden för försummelse att till föreningen erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp,

9. vUlkoren för rätt till fribrev eller återköp, om sådan rätt föreligger, samt reglerna för beräkning av fribrevs- och återköpsvärdena,

10. villkoren för belåning av försäkringsbrev hos föreningen, om sådan belåning får förekomma,

11. när försäkringsteknisk utredning skall verkställas, om skyldighet föreligger att upprätta sådan utredning,

12. gmnderna för fondbildning,

13. hur avkastning skall erhåUas av medel, som ej behövs för löpande utgifter, samt hur värdehandlingar skall förvaras,

14. hur medel som ej avsatts till försäkringsfond skall användas samt, om överskott som uppkommit på försäkringsverksamheten skall användas till återbäring, bestämmelser därom,

15. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta antal till vUket de skall uppgå och i förekommande fall motsvarande uppgifter om suppleanter för styrelseledamöter och revisorer, tiden för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag samt, om styrelseledamot, revisor eller suppleant skall utses på annat än i denna lag angivet sätt, hur tillsättning skall ske,

16. hur fullmäktige enligt 35 § skall utses, om sådana skall finnas, samt deras befogenhet och mandattid,

17. tid för ordinarie föreningsstämma,

18. det sätt på vUket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom samt den tid före stämman då föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vara vidtagna,

19. förfarandet med behållna tillgångar vid föreningens upplösning.

12 § Understödsförenings firma skall innehålla ettdera av orden "un
derstödsförening" eller "försäkringsförening". Meddelar förening ute
slutande eUer huvudsakligen sjukhjälp får firman dock i stället inne
hålla ordet "sjukkassa".

I firman får ej ordet "bolag" eller annat uttryck, som betecknar ett bolagsförhåUande eller ordet "bank" intagas på sådant sätt att därav kan föranledas det misstaget att firman innehas av ett bolag eller av en bank. Firman får ej heller innehålla ordet "erkänd" eller såväl ordet "ömsesidig" som ordet "försäkring".

Firman skall tydligt skilja sig från annan fömt registrerad, ännu bestående understödsförenings firma.

13 § Ansökan om registrering göres av styrelsen.
Vid ansökningshandlingen skall fogas

1. två avskrifter av föreningens stadgar,

2. avskrift av protokoll som förts vid sammanträde med föreningens medlemmar och som utvisar att stadgarna antagits.

Prop. 1972:69 188

3. avskrift av protokoll eUer annan handling, varav framgår att styrelse och revisorer utsetts,

4. försäkringsteknisk utredning i fråga om beräkning av de i stadgarna angivna avgifterna eller, om föreningen endast skall meddela sjukpenning för högst 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd eller sjukvårdsersättning eller båda förmånerna i förening, de uppgifter som behövs för en bedömning av frågan om avgifternas storlek.

14 § Ansökningshandlingen skall innehåUa uppgift om

1. antalet medlemmar,

2. föreningens postadress,

3. styrelseledamöters, revisorers och i förekommande fall suppleanters fullständiga namn, medborgarskap och hemvist jämte förklaring att dessa personer ej är omyndiga,

4. den eller dem som får teckna föreningens firma och hur firman skall tecknas, om denna ej skall tecknas av styrelsen,

5. i fråga om firmatecknare som ej är styrelseledamot eller styrelsesuppleant motsvarande förhållanden som anges under 3.

Har ej den som ensam eller gemensamt med annan är bemyndigad att teckna föreningens firma egenhändigt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning på ansökningshandHngen, skall vid denna fogas särskild bilaga, på vilken namnteckningen finns och styrkts av vittnen.

Medlemsförteckning

15 § Över understödsförenings medlemmar skall föras förteckning
genom styrelsens försorg. Förteckningen skall för varje medlem inne
hålla uppgift om fullständigt namn, personnummer, senast kända hem
vist och tiden för inträdet i föreningen. För förening som meddelar pen
sion skall i fråga om pensionstagare, som ej är medlem, i förteckningen
antecknas motsvarande uppgifter utom beträffande tid för inträde i
föreningen.

Under särskild rubrik skall i förteckningen vidare upptagas tillgängliga uppgifter om fribrevsinnehavare, som ej är medlem i föreningen. Förteckningen skall förvaras på betryggande sätt.

Medlemskap

16 §. Fråga om antagande av medlem i understödsförening avgöres av styrelsen.

17 § Medlem får utträda ur understödsförening, om han icke på grund av sin anstäUning är skyldig tillhöra denna. Anmälan om utträde skall göras skriftligen. I stadgarna får föreskrivas, att anmälan skall vara försedd med medlemmens bevittnade namnunderskrift och att medlem under viss tid efter anmälan, högst ett år, skall kvarstå i föreningen.

Medlem får ej uteslutas ur förening av annan orsak än stadgarna anger. Fråga om uteslutning prövas av styrelsen, om ej annat är bestämt i stadgarna.

18 § Även om medlem utträtt eller uteslutits ur understödsförening
eller avlidit, har föreningen, om ej annat är föreskrivet i stadgarna, rätt

Prop. 1972: 69 189

till dels stadgeenlig avgift för den tidsperiod, varunder avgången ägt rum, dels vad som belöper på den avgångne enligt beslut om särskUd uttaxering som fattats före avgången.

Avgången medlem eller hans rättsinnehavare har ej annan rätt till föreningens tUlgångar än som framgår av föreningens stadgar.

Fribrev och återköp

19 § Medlem som avgår ur understödsförening som meddelar pensions- eller kapitalförsäkring har rätt tUl fribrev eller, om föreningen meddelar kapitalförsäkring, återköp.

Rätten tUl fribrev eller återköp får inskränkas endast genom villkor i fråga om

1. den tid under vilken försäkringen skall ha gällt,

2. det sammanlagda beloppet erlagda avgifter för försäkringen,

3. fribrevs- eller återköpsvärdets storlek. Försäkringsinspektionen kan medge undantag från första stycket.

Avgifter

20 § Understödsförening skall tUl verksamhetens bedrivande uttaga fasta medlemsavgifter. Är föreningens verksamhet uppdelad på flera verksamhetsgrenar, skall särskild avgift uttagas för varje verksamhetsgren.

Uttagande av avgifter får ej göras beroende av att försäkringsfall inträffat inom föreningen.

Om stadgarna medger särskUd uttaxering, får sådan ske endast när föreningens tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

Försäkringsteknisk utredning

21 § Styrelse för understödsförening skall minst vart femte år låta verkställa försäkringsteknisk utredning av föreningens ställning vid närmast föregående års slut. Beträffande sjukhjälpsverksamhet föreligger dock sådan skyldighet endast om sjukpenning meddelas för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstUlstånd. Är föreningens verksamhet uppdelad på flera verksamhetsgrenar, skall särskild utredning göras för varje verksamhetsgren. Utredning skall redovisas till försäkringsinspektionen inom tid som inspektionen bestämmer.

Försäkringsinspektionen kan helt eller delvis befria förening från skyldigheten att låta upprätta sådan utredning, om föreningens rörelse är av mindre omfattning eller om det av annan orsak finns skälig anledning till det.

Utan hinder av första och andra styckena är förenings styrelse skyldig att efter föreläggande av försäkringsinspektionen låta verkställa försäkringsteknisk utredning vid tidpunkt som inspektionen bestämmer.

Försäkringsteknisk uttedning skall verkställas enligt av försäkringsinspektionen fastställda grunder och meddelade föreskrifter. Utredningen verkställes av person, som är behörig att utöva befattning som aktuarie vid Hvförsäkringsbolag eller som av inspektionen förklarats behörig att verkställa utredningen.

Prop. 1972: 69 190

22 § Vid försäkringsteknisk utredning skall premiereserv beräknas för
varje verksamhetsgren. Premiereserven utgör skUlnaden mellan kapital
värdet av föreningens framtida utgifter för löpande försäkringar och ka
pitalvärdet av de avgifter som föreningen kan ha att ytterligare uppbära
för dessa försäkringar.

Fondbildning

23 § När bokslut uppgjorts skall tiU försäkringsfond för varje verk
samhetsgren avsättas vad som av föreningens intäkter från varje gren ej
åtgått för kostnader för denna under det räkenskapsår bokslutet avser.

Framgår av försäkringsteknisk utredning, att försäkringsfonden överstiger vad som behövs för att täcka premiereserven jämte en tjugonde! därav, får överskjutande belopp eller del därav undantagas från försäkringsfonden, om stadgarna medger det.

I annat fall än som avses i andra stycket får medel tagas undan från försäkringsfond endast efter försäkringsinspektionens medgivande. Sådant medgivande får ej lämnas om åtgärden kan äventyra föreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser.

Kapitalplacering

24 § Vid varje tidpunkt skall ett belopp, som täcker summan av dels försäkringsfonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond än försäkringsfond ej medräknad, redovisas i följande tillgångar, nämligen

1. obligationer eUer andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av staten,

2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska bostadskreditkassan. Svenska skeppshypotekskassan. Skeppsfartens sekundärlänekassa eller Sveriges investeringsbank aktiebolag eller av kreditaktiebolag, som står under tillsyn av bankinspektionen,

3. fordringsbevis som utfärdats av riksbanken, bankaktiebolag, sparbank, postbanken eller centralkassa för jordbrukskredit, dock ej sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),

4. obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av kommun, som fått tillstånd av Kungl. Maj:t att ta upp eller garantera lånet,

5. obligationer som utfärdats av svenskt industriföretag och som offentligen utbjudits av bankaktiebolag, sparbank, postbanken, kreditkassa för jordbmkskredit eller Sveriges investeringsbank aktiebolag,

6. skuldförbindelser, för vUka föreningen har säkerhet i form av panträtt på gmndval av

inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjeddar av senast fastställda taxeringsvärde, eUer

inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bostads-, kontors- eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med den ytterligare begränsning som försäkringsinspektionen kan komma att

Prop. 1972:69 191

föreskriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan omständighet,

dock att, utom i fråga om sådant lån till svensk kommun för vilket inspektionen medgett undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall få godtas, vara brandförsäkrad i svensk försäkringsanstalt eller i utländsk försäkringsanstalt som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,

7. andra svenska eller utiändska värdehandlingar utom sådana som skaU infrias i främmande valuta, om de tUl art och säkerhet kan anses jämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punktema 1—6,

8. lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet,

9. föreningen tillhörig fastighet intUl belopp och med brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteckning, eller

10. värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av för
säkringar, som övertagits i återförsäkring.

Förening, som enligt sina stadgar är avsedd uteslutande eller huvudsakligen för anställda vid visst företag, får även fullgöra i första stycket föreskriven redovisning i sådana av företaget utfärdade skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i samma stycke 1—5 och 7.

Utan hinder av första och andra styckena får ett belopp, som svarar mot högst en tiondel av försäkringsfonden redovisas i andra värdehandlingar än som avses i första stycket 1—7, dock ej i aktier eller andelar i aktiefond, och i tillgångar enligt 9 utöver där angivet belopp.

25 § I fråga om andra tillgångar än som avses i 24 § får understödsförening icke utan försäkringsinspektionens medgivande äga mer än en tjugondel av aktierna i svenskt eller utiändskt aktiebolag eller, om aktierna har olika röstvärde, större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga aktier.

26 § Understödsförening får ej lämna kredit till

1. styrelseledamot, styrelsesuppleant, revisor, revisorssuppleant, innehavare av annan befattning i föreningen eller person som verkställer försäkringsteknisk utredning åt föreningen,

2. make till person som avses under 1,

3. bolag, förening eller annan sammanslutning, vari person som avses under 1 eUer 2 i egenskap av delägare eller medlem har ett väsentligt ekonomiskt intresse.

Förening får ej heller lämna kredit mot säkerhet av borgen, som utfärdats av någon som avses i första stycket.

Utan hinder av första stycket kan förening enligt föreskrifter i stadgarna lämna kredit mot säkerhet av försäkringsbrev som utfärdats av föreningen.

Styrelse och firmateckning

27 § Bestämmdserna i 21—23 §§, 25—30 §§ och 32—37 §§ lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tUlämpliga delar i fråga
om understödsförening med följande avvikelser, nämligen

1. att minst hälften av styrelsens ledamöter skall väljas på föreningsstämma eller av organisation som kan anses företräda medlemmama,

2. att styrelseledamot får utses för tid till och med den ordinarie för-

Prop. 1972: 69 192

eningsstämma som skall äga rum under fjärde räkenskapsåret efter det han utsetts, om försäkringsinspektionen medgett det,

3. att anställd hos föreningen ej får vara styrelseordförande.

Vid tillämpningen av bestämmelsema skall vidare iakttagas att hänvisningen i 37 § tUl 9 § skall avse 14 § denna lag.

28 § Styrelsen skall särskilt tillse

att föreningens verksamhet organiseras och drives på sätt som bäst tillgodoser medlemmarnas och övriga förmånsberättigades intressen,

att föreningens bokföring fullgöres i överensstämmelse med lag och givna föreskrifter,

att medelsförvaltningen är ordnad på ett bettyggande sätt.

Styrelsen skall hålla sig fortlöpande underrättad om de förhållanden som kan ha betydelse för föreningens verksamhet och ekonomiska ställning.

Kan förening ej fullgöra sina utfästelser eller finns anledning tUl antagande att förenings ställning kommer att visa fortgående försämring eller kan stadgarna av annan orsak ej längre anses svara mot de allmänna kraven enligt 11 § första stycket, åligger det styrelsen att till föreningsstämmas avgörande så snart det kan ske föreslå nödvändig stadgeändring eller annan lämplig åtgärd.

Räkenskapers förande och årsredovisning

29 § Bestämmelserna i 38 § och 44 § första stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

30 § Försäkringsinspektionen får i fråga om understödsförenings räkenskaper och styrelsens årsredovisning meddela särskilda föreskrifter, som skall gälla jämte dem som gäller för föreningen enligt bokföringslagen (1929: 117). Räkenskapsavslutning skaU ske för kalenderår.

Är förenings verksamhet uppdelad på flera verksamhetsgrenar, skall intäkter och kostnader redovisas särskUt för varje gren.

Revision

31 § Bestämmelserna i 45, 46 och 49—51 §§ lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understöds
förening med följande avvikelser, nämligen

1. att styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skaU granskas av minst två revisorer,

2. att revisor får utses för tid till och med den ordinarie stämma som skall äga rum under tredje eller, om försäkringsinspektionen medgett det, fjärde räkenskapsåret efter det han utsetts.

Vid tillämpningen av bestämmelserna skall vidare iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen.

32 § Är förenings verksamhet av stor omfattning eller föreligger an
nars synnerliga skäl till det, kan försäkringsinspektionen föreskriva att
minst en av revisorerna skall vara av handelskammare auktoriserad re
visor eller godkänd granskningsman.

När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan därom oför-

Prop. 1972: 69 I93

dröjligen göras till försäkringsinspektionen genom styrelsens försorg, om han valts på föreningsstämma, och annars av den som tillsatt honom. Närmare föreskrifter i fråga om sådan anmälan meddelas av inspektionen.

Föreningsstämma

33 § Bestämmelserna i 52—60 §§ och 61 § första och andra styckena
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar
i fråga om understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna
skall iakttagas, att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse
försäkringsinspektionen och att hänvisningen i 58 § andra stycket till
48 § skall avse 69 § denna lag.

Försäkringsinspektionen kan medge att förening håller ordinarie föreningsstämma endast vartannat eller vart tredje år och meddela de föreskrifter som behövs med anledning därav.

34 § Ärende, som ej angetts i kallelse till stämma och som ej särskilt
meddelats medlemmarna enligt föreskrift i stadgarna, får avgöras på
stämman endast om ärendet enligt denna lag eller stadgarna skall före
komma på stämman eller omedelbart föranledes av ärende som skall
avgöras där. Annat ärende än som avses i 37, 40, 56 eUer 63 § får
dock avgöras på ordinarie stämma, om tre fjärdedelar av de närvarande
samtycker tUl det.

Utan hinder av första stycket kan på föreningsstämma beslutas att extra stämma skall utlysas för behandling av visst ärende.

35 § I stadgarna får bestämmas, att föreningsstämmas befogenhet
skall helt eller delvis utövas av särskilt utsedda fullmäktige. Minst hälf
ten av fullmäktige skall utses av föreningens medlemmar eller av organi
sation som kan anses företräda medlemmarna.

Fullmäktigsammanträde skall anses som föreningsstämma. Bestämmelserna i 52, 55—59 §§ och 61 § första och andra styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar samt 34 § denna lag om medlem äger motsvarande tillämpning på fullmäktig. Fullmäktig får dock ej rösta genom ombud.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

36 § Bestämmelserna i 63—66 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tUlämpning på understödsförening.

Ändring av förenings stadgar

37 § Beslut om ändring av understödsförenings stadgar är giltigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fat-

7 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 69

Prop. 1972: 69 194

täts på två på varandra följande föreningsstämmor och biträtts av mins två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Innebal beslutet, att ny grund för medlemskaps upphörande införes, och skall det gälla även dem som är medlemmar i föreningen när frågan avgöres, är beslutet dock giltigt endast om samtliga medlemmar biträtt det ellei beslutet fattats på två på varandra följande ordinarie stämmor och biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande på den sist hållna stämman.

Om förening meddelar försäkringar enligt sådan aUmän pensionsplan som avses i 4 § lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. får föreningens styrelse besluta om sådana ändringar av förenings stadgar som påkaUas av ändringar i den för medlemmarna gällande pensionsplanen. Sådant beslut skall anmälas på den föreningsstämma som hålles närmast efter det att beslutet fattades.

Beslut om stadgeändring skall genom styrelsens försorg ofördröjHgen underställas försäkringsinspektionen för godkännande genom anmälan för registrering och får ej verkställas innan registrering skett.

Är för giltighet av beslut om stadgeändring ytterligare villkor bestämt i stadgarna, gäller även det.

38 § Stadgeändring som innebär inskränkning av rätt till försäkringsförmån får i fråga om rätt till pension eller sjukhjälp ej tillämpas på pensions- eller sjukdomsfall som inträffat, innan föreningsstämma fattat slutgiltigt beslut om ändringen.

Talan mot föreningsstämmas beslut

39 § Bestämmelsema i 69 § 1 mom. första—tredje styckena och 2 mom. lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

Likvidation och upplösning

Inledande av likvidationsförfarande

40 § Föreningsstämma kan besluta att föreningen skall träda i likvida
tion. I andra fall än som avses i 41, 61 och 64 §§ är beslutet giltigt en
dast om samtUga röstberättigade förenat sig om det eller beslutet fattats
på två på varandra följande stämmor, varav minst en ordinarie, och bi
trätts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stäm
man. Är för giltighet av sådant beslut ytterligare viUkor bestämt i stad
garna, gäller även det.

Beslut om likvidation i andra fall än som avses i 41, 61 och 64 §§ skall underställas försäkringsinspektionen för godkännande genom anmälan för registrering på sätt som följer av 49 §.

41 § Understödsförening skall träda i likvidation, när förhållande in
träffar, på grund varav föreningen enligt bestämmelse i stadgama skall
upphöra med sin verksamhet.

Nedgår understödsförenings medlemsantal under det minsta antal, som skall gälla för föreningen, skall föreningens styrelse omedelbart anmäla det hos försäkringsinspektionen. Inspektionen prövar om för-

Prop. 1972: 69 195

eningen skaU medges fortsätta sin verksamhet. Lämnas medgivande härtill föreskriver inspektionen de vUlkor som skall gälla och bestämmer nytt minsta antal medlemmar för föreningen. Beslutar inspektionen att ej medge föreningen att fortsätta verksamheten, skall föreningen träda i likvidation.

42 § Om understödsförenings skyldighet att träda i likvidation vid överskott när förenings konkurs avslutas och vid överlåtelse av förenings hela rörelse finns bestämmelser i 61 § respektive 64 §.

43 § Har understödsförening beslutat träda i likvidation eller skall likvidation ske av anledning som anges i 41, 61 eller 64 §, skall en eller flera Hkvidatorer väljas på föreningsstämma för att verkställa likvidationen. 1 stadgarna får dock bestämmas att ytterligare en eller flera hkvidatorer skall tillsättas i annan ordning.

44 § Har sådant förhållande inträffat som påkallar likvidation enligt 41, 61 eller 64 § och har ej inom sex veckor därefter i registret införts uppgift om att föreningen trätt i likvidation, skall rätten på ansökan av styrelseledamot eller medlem eller på anmälan av försäkringsinspektionen och efter föreningens hörande förklara att föreningen skall träda i likvidation. Rätten skall därvid förelägga föreningen att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten inge bevis om sådan registrering som anges i första punkten vid äventyr att annars en eller flera Hkvidatorer förordnas av rätten.

45 § Saknar förening till registret anmäld behörig styrelse, kan styrelseledamot, föreningsmedlem eller borgenär och annan, vars rätt kan vara beroende av att det finnes någon som kan företräda föreningen, ansöka hos rätten att föreningen skall förklaras skyldig att träda i Hkvidation. Försäkringsinspektionen kan hos rätten göra anmälan om sådant förhållande som nu sagts.

Bestämmelsema i 72 § tredje och fjärde styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på ansökan eller anmälan enligt första stycket.

46 § Utser understödsförening ej Hkvidatorer, fastän sådant förhål
lande inträffat som enligt 41 § eller 61 § påkaUar likvidation, är de som
med vetskap om förhållandet deltar i beslut om att fortsätta föreningens
verksamhet eller handlar på dess vägnar solidariskt ansvariga för upp
kommande förbindelser.

Likvidator

47 § Bestämmelsema i 76 och 77 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skaU avse försäkringsinspektionen.

48 § Visar likvidator uppenbar motvilja eller försummelse vid fullgörandet av sitt uppdrag, kan rätten på anmälan av försäkringsinspektionen och efter likvidatorns hörande entlediga honom och förordna annan i hans ställe. Underrättelse om sådant beslut skall ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Prop. 1972: 69 196

Registrering

49 § Bestänunelsema i 78 och 79 §§ lagen (1951 r 308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid
tillämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas att vad som sägs
om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen och att hän
visningen i 79 § till 9 § skall avse 14 § denna lag.

Likvidationsrevisor

50 § Bestämmelserna i 80 § lagen (1951: 308) om ekonomiska för
eningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening med un
dantag av att hänvisningen tUl 47 § icke gäUer beträffande sådan för
ening. Därjämte äger bestämmelsema i 32 § denna lag om revisor mot
svarande tillämpning på likvidationsrevisor.

Styrelsens slutredovisning

51 § Bestämmelserna i 81 § lagen (1951: 308) om ekonomiska för
eningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening med un
dantag av att hänvisningen till 39—43 §§ och 44 § andra stycket icke
gäller i fråga om sådan förening.

Föreningsstämma

52 § Bestämmelserna i 82 § lagen (1951:308) om ekonomiska för
eningar äger motsvarande tUlämpning på understödsförening.

Likvidatorernas förvaltning och redovisning

53 § Bestämmelserna i 83 §, 84 § första stycket första och andra punkterna, andra och tredje styckena samt 85—87, 89 och 90 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understödsförening. Vid tillämpningen skall dock iakttagas att hänvisningen i 84 § andra stycket tUl 73 § skall avse 71 § denna lag och att vid anmälan enligt 90 § avskrift av förvaltningsberättelsen jämte redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen skall bifogas anmälningshandlingen.

54 § Under tid då förening är i likvidation får ej ny medlem antagas eller förskott på framtida förmåner lämnas. Ger stadgarna medlem rätt att vid avgång ur föreningen få ut del av dess tillgångar, gäller det endast om medlem, som avgått innan likvidationsbeslut fattats av föreningen eller meddelats av domstol.

Om annat ej följer av tredje stycket får under likvidationen ej de fasta avgifter och uttaxerade belopp utkrävas eller de försäkringsförmåner utges, som förfaUit tiU betalning sedan beslutet om likvidationen fattades av föreningen eller meddelades av domstol. Pensionsbelopp som förfallit till betalning efter denna tidpunkt får dock utbetalas, om pensionsfallet inträffat dessförinnan och utbetalning kan ske utan inskränkning av den rätt som tillkommer borgenär, medlem eller förmånsberättigad. Har beslut om likvidation fattats på flera föreningsstämmor gäller vad nu sagts beslutet på den sista stämman.

Prop. 1972: 69 I97

55 § Vid understödsförenings likvidation får överlåtelse av föreningens rörelse eller fördelning av föreningens tUlgångar ej ske, förrän den i kallelsen på föreningens okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi och alla kända skulder betalats. Till sådana skulder räknas försäkringsförmån, som förfallit tiil betalning innan likvidationsbeslutet fattats av föreningen eller meddelats av domstol, samt sådan obetald andel i föreningens tUlgångar som enligt stadgarna tillkommer medlem som avgått före beslutet eller dennes rättsinnehavare. Är skuld till någon del tvistig eller ej förfallen och kan betalning därför eller av annan orsak ej ske, skall medel som fordras för betalningen hållas inne.

56 § Om förslag till överlåtelse av föreningens rörelse på annan understödsförening eller på försäkringsbolag kan läggas fram, skall likvidatorema utlysa föreningsstämma för behandling av förslaget och på stämman lägga fram anbud som lämnats på rörelsens övertagande. Beslut om överlåtelse är giltigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Är för giltighet av beslut om överlåtelse ytterligare villkor bestämt i stadgarna, gäller även det.

Beslut om överlåtelse skall ofördröjligen anmälas av likvidatorema hos försäkringsinspektionen för godkännande. Avskrift av protokoll som förts i ärendet och av de handlingar som lagts fram på föreningsstämma skall fogas vid anmälningshandlingen. Inspektionen skall vid prövningen av beslutet tiUse att ej vissa medlemmar eUer andra förmånsberättigade otillbörligt gynnas genom beslutet på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen registrera beslut, varigenom inspektionen godkänner beslut om överlåtdse av förenings rörelse. När registrering skett, skall förening eller bolag som övertager rörelsen anses ha inträtt i den likviderande föreningens rättigheter och skyldigheter. Sistnämnda förenings återstående tillgångar och handlingar skall överlämnas till övertagande förening eller bolag.

Styrelsen i förening eller bolag som övertagit understödsförenings rörelse skall i den ordning som försäkringsinspektionen finner ändamålsenlig underrätta dem, vars försäkringar eller förmåner omfattas av överlåtelsen.

Sker ej överlåtelse av föreningens rörelse, skall stadgarnas bestämmelse om förfarande med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning tillämpas.

57 § Har vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats
eller överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att över
taga dem utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits eller för
slår ej tillgängliga medel tiU att betala skuld, är den som uppburit något
på borgenärs bekostnad skyldig att återbära vad han sålunda fått, om
föreningen ej kan fullgöra sina förpliktelser. Pensionsbelopp som ut-

Prop. 1972: 69 198

betalats med tillämpning av 54 eller 61 § skall återbäras, om utbetalningen är till förfång för borgenär, medlem eller annan förmånsberättigad. För brist som kan uppkomma vid återbäring är likvidatorema ansvariga efter de grunder för skadeståndsskyldighet som anges i 106, 108 och 109 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.

Anser medlem eller annan förmånsberättigad att han vid fördelning av föreningens tillgångar ej fått vad som belöper på honom, skall han vid äventyr av talans förlust väcka talan mot föreningen inom tre månader efter det slutredovisning framlades på föreningsstämma. I fråga om medlems återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet äger första stycket motsvarande tillämpning.

Har medlem ej inom fem år efter det slutredovisning framlades på föreningsstämma anmält sig för att lyfta vad han fått vid fördelningen, har han förlorat sin rätt.

Förenklat förfarande

58 § Kan det antagas att understödsförenmg som trätt i likvidation saknar tillgångar eller att dessa ej förslår till betalning av likvidationskostnaderna, kan rätten på anmälan av likvidatorema och efter försäkringsinspektionens hörande förklara att likvidationen skall läggas ned och föreningen anses upplöst. När sådan förklaring meddelats, gäller ej 50—57 §§. Tillgång som enligt vad nu sagts ej skall ingå i Hkvidation skall efter rättens förordnande tillfalla allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål.

Meddelande om förklaring enligt första stycket skall ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Fortsatt likvidationsförfarande

59 § Bestämmelserna i 92 § första, tredje och fjärde styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid tillämpningen skall dock iakttagas att hänvisningen till 91 § skall avse 58 § denna lag.

Konkurs m. m.

60 § Bestämmelserna i 93 § och 94 § första stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tUlämpning i fråga om understödsförening.

61 § Är understödsförening ej i likvidation när dess egendom av-trädes till konkurs, äger 54 § motsvarande tiUämpning tills konkursen avslutats eller föreningen trätt i likvidation enligt andra stycket. Därvid skall iakttagas, att vad som sägs om likvidationsbeslut i stället skall gälla beslut om egendomsavträde. Vidare får utbetalning av pension ej ske innan konkursen avslutats.

Finns överskott när förenings konkurs avslutas och var föreningen ej i likvidation då dess egendom avträddes till konkurs, skall föreningen träda i likvidation. Vad i 54—56 §§ sägs om likvidationsbeslut skall därvid i stället avse beslut om egendomsavträdet.

Prop. 1972: 69 I99

Talan mot likvidator eller likvidationsrevisor

62 § Bestämmelserna i 95 § lagen (1951: 308) om ekonomiska för
eningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

Överlåtelse av understödsförenings rörelse utan föregående likvidation

63 § Föreslås i annat fall än som avses i 56 § att understödsför
enings rörelse eller del därav skall överlåtas på annan sådan förening
eller på försäkringsbolag, skall anbud som lämnats på övertagandet av
rörelsen läggas fram på föreningsstämma. Beslut om överlåtdse är gil
tigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller be
slutet fattats på två på varandra följande stämmor, varav minst en ordi
narie, och biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist
hållna stämman. Är för giltighet av sådant beslut ytterligare villkor be
stämt i stadgarna, gäller även det.

Är ej annat bestämt i stadgarna, skall rätt till pension ha företräde framför andra rättigheter till framtida försäkringsförmåner, om pensionsfallet inträffat före beslutet om överlåtelsen. Har beslutet fattats på flera föreningsstämmor, gäller vad nu sagts beslutet på den sista stämman.

Beslut om överlåtelse skall genom styrelsens försorg ofördröjligen anmälas hos försäkringsinspektionen för godkännande. Avskrift av protokoll som förts i ärendet och av de handlingar, som lagts fram på föreningsstämma skall fogas vid anmälningshandlingen. Inspektionen skall vid prövningen av beslutet tillse, att det ej medför att vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otillbörligt gynnas på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.

64 § Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen registrera beslut, var
igenom inspektionen godkänner beslut om överlåtelse av förenings rö
relse. När beslut om överlåtelse registrerats, skaU den förening eller det
bolag som övertager rörelsen anses ha inträtt* i den överlåtande för
eningens rättigheter och skyldigheter mot medlemmarna och andra för
månsberättigade. Avser överlåtelsen förenings hela rörelse skall för
eningen träda i likvidation.

Försättes förening i konkurs sedan beslut om överlåtelse godkänts av försäkringsinspektionen skall, vid tillämpning av bestämmelserna i konkurslagen (1921: 225) om rätt tiU talan om återgång av avtal, avtalet om överlåtelsen anses ingånget den dag då godkännandet skedde.

Registrering

65 § Bestämmelserna i 100 § första och tredje styckena, 101 och 102 §§ samt 103 § 1 mom. lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen. Vidare gäller att registrering skall vägras, förutom i fall som anges i 100 § första

Prop. 1972: 69 200

stycket, även när förutsättningarna enligt 4 § denna lag för registrering ej är uppfyllda och när medgivande eller godkännande som krävs enligt denna lag ej lämnas.

66 § Ändring i förhållande som antecknats i registret kan ej med laga verkan göras gäUande mot den som inhämtat upplysning om förhållandet inom två månader före den tidpunkt, då han åberopar upplysningen, om det ej visas att han ändå haft vetskap om ändringen.

Tillsyn

67 § Det åligger understödsförenings styrelse att på tid och sätt som
försäkringsinspektionen bestämmer

1. hålla föreningens kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen,

2. för varje räkenskapsår tUl inspektionen insända avskrift av dels förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning och balansräkning, dels revisionsberättelse med tUlhörande handlingar, dels protokoll fört vid föreningsstämma över beslut i fråga om dessa berättelser, dels en redogörelse för föreningen och dess verksamhet,

3. meddela de upplysningar och uppgifter i övrigt rörande föreningen som inspektionen begär.

68 § Skyldighet som avses i 67 § 1 och 3 åligger även styrelse, ord
förande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare
i aktiebolag, förening eller annan liknande sammanslutning, vars verk
samhet uteslutande har till syfte att biträda en eller flera understöds
föreningar vid verksamhetens bedrivande.

Finner försäkringsinspektionen att intressegemenskap föreligger mellan understödsförening, å ena, samt aktiebolag, förening eller annan liknande sammanslutning, å andra sidan, kan inspektionen efter Konungens medgivande förelägga styrelse, ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i sådan sammanslutning att avge särskUd redovisning över intressegemenskapen enligt föreskrifter som meddelas av inspektionen.

69 § Försäkringsinspektionen kan vid behov förordna en revisor att
jämte övriga revisorer granska föreningsstyrelses förvaltning och för
enings räkenskaper. Inspektionen kan när som helst återkalla uppdraget.

Revisor som förordnats av försäkringsinspektionen skall iakttaga de föreskrifter, som inspektionen meddelar. Arvode till revisorn skall betalas av föreningen med bdopp som inspektionen bestämmer.

70 § Försäkringsinspektionen har rätt att kalla tUl extra föreningsstämma och till styrelsesammanträde. Företrädare för inspektionen får närvara och deltaga i överläggningarna vid föreningsstämma eller vid sådant styrelsesammanträde som utlysts av inspektionen.

71 § Försäkringsinspektionen kan meddela de erinringar i fråga om förenings verksamhet som inspektionen finner påkallade.

Försäkringsinspektionen skaU förelägga understödsförening att inom viss tid vidtaga de åtgärder som behövs för rättelse om

Prop. 1972: 69 201

1. avvikelse skett från denna lag eller de för föreningen gällande stadgarna eller de författningar eller föreskrifter i övrigt som gäller för verksamheten,

2. stadgarna ej längre uppfyller de i 11 § första stycket angivna allmänna kraven,

3. de tillgångar, vari försäkringsfond redovisas, ej är tillräckliga eller

4. annan allvarlig anmärkning kan riktas mot föreningens verksamhet.

Har föreläggande enligt andra stycket ej efterkommits inom bestämd tid och har det anmärkta förhållandet ej heller på annat sätt undanröjts, kan försäkringsinspektionen hos rätten ansöka om att föreningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation. Har sådan ansökan skett, äger bestämmelserna i 72 § tredje stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tUlämpning.

Styrkes ej innan rätten avgör ärendet att meddelat föreläggande efterkommits, skall rätten förklara, att föreningen skall träda i likvidation, och förordna en eller flera Hkvidatorer.

72 § Har understödsförening trätt i likvidation, kan försäkringsinspek
tionen förordna likvidator att tillsammans med övriga Hkvidatorer verk
ställa likvidationen. Föreningens firma tecknas därvid av sådan likvida
tor i förening med den eller dem som annars är berättigade att teckna
firman.

Under förenings likvidation har försäkringsinspektionen samma befogenheter beträffande likvidatorema som i fråga om styrelsen.

Försäkringsinspektionen kan förordna likvidationsrevisor att jämte övriga likvidationsrevisorer granska likvidatorernas förvaltning och föreningens räkenskaper under likvidationen.

Likvidator och Ukvidationsrevisor som förordnats enligt första respektive tredje stycket kan utlysa föreningsstämma. Bestämmelserna i 69 § äger motsvarande tillämpning på sådan likvidator och Ukvidationsrevisor.

73 § Understödsförening skall till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser som meddelas av Konungen. Bidraget skall bestämmas tUl ett belopp som, räknat på intäkterna under nästföregående räkenskapsår, svarar mot högst två promille av föreningens hela inkomst av avgifter och en promUle av föreningens nettokapitalavkastning. Bidraget får dock ej understiga tvåhundra kronor. !

74 § Försäkringsinspektionen kan förelägga vite vid meddelande av föreskrift enligt denna lag.

Besvär

75 § Mot beslut i tUlständsärende, på vilket 22, 29, 46 eller 76 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar skall äga motsvarande tillämpning och mot sådant beslut av försäkringsinspektionen som ej meddelats för särskilt fall föres talan hos Konungen genom besvär.

Mot annat beslut av försäkringsinspektionen enligt denna lag föres talan hos kammarrätten genom besvär.

7t Riksdagen 1972.1 saml. Nr 69

Prop. 1972: 69 202

Skadestånd

76 § Bestämmdserna i 106—109 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

Straffbestämmelser

77 § Driver förening som avses i 1 § första stycket 2 verksamhet utan att vara registrerad som understödsförening, dömes den som på föreningens vägnar deltager i åtgärd eller beslut som rör föreningen ,till böter eller fängelse i högst sex månader.

78 § Bestämmelserna i 110 § 1, 4 och 6, 111 § 1—5 och 112 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understödsförening. Vid tUlämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas, att hänvisningen i 111 § 1 tUl 10 § första eller andra stycket skall avse 15 § första stycket denna lag och att hänvisningen i 111 § 2 tiU 68 § skall avse 37 § denna lag. Vidare skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen.

79 § Till böter dömes den som

1. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i försäkringsteknisk utredning eUer i redogörelse eller upplysning som lämnats till försäkringsinspektionen enligt 67 § eller 68 § första stycket,

2. underlåter att fullgöra skyldighet som avses i 21 § första stycket, 32 § andra stycket, 41 § andra stycket, 56 § tredje stycket eller 63 § tredje stycket.

80 § Är gärning som avses i 77—79 §§ belagd med straff i brotts
balken, dömes ej till ansvar enligt denna lag.

Särskilda bestämmelser

81 § Bestämmelserna i 114—116 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tUlämpning på understödsförening.

82 § Fordran som på grund av moderskapsförsäkring innestår hos understödsförening får ej utmätas.

Om utmätningsfrihet för kapitalförsäkring, sjukhjälp och pension finns bestämmelser i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal och i utsökningslagen (1877: 31 s. 1).

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972, då lagen (1938: 96) om understödsföreningar skaU upphöra att gälla.

2. Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om erkänd arbetslöshetskassa och sådan icke erkänd arbetslöshetskassa som registrerats före den nya lagens ikraftträdande.

3. I fråga om understödsförening som ej meddelar försäkring vid arbetslöshet och som är registrerad hos försäkringsinspektionen vid den

Prop. 1972: 69 203

nya lagens ikraftträdande gäUer i stället för 6, 11, 17 och 19 §§, 21 § första stycket, 24 och 25 §§, 27 § första stycket 1 och 2, 31 § första stycket 2 och 35 § den nya lagen samt 21 §, 38 § andra stycket, 51 § första stycket, 57 § 1 mom. första stycket och 60 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar den gamla lagen i tiUämpliga delar tUl dess föreningens stadgar i dessa hänseenden ändrats i överensstämmelse med den nya lagen. Hänvisning i förenings stadgar till annan bestämmelse i den gamla lagen skall avse motsvarande bestämmelse i den nya lagen.

Anmälan för registrering av stadgeändring enligt första stycket skall göras hos försäkringsinspektionen före utgången av år 1976. Sker ej anmälan dessförinnan eller beslutar inspektionen efter nämnda tids utgång att registrering skall vägras och har inspektionen ej medgett undantag med stöd av 2 § andra stycket den nya lagen, äger 71 § tredje och fjärde styckena den nya lagen motsvarande tiUämpning. Närmare föreskrifter om anmälan meddelas av inspektionen.

4. Understödsförening som enligt 3 § första stycket den gamla lagen skall bestå av minst 50 medlemmar och vars medlemsantal vid den nya lagens ikraftträdande uppgår tUl minst 50 men ej 100 behöver ej göra anmälan enligt 41 § den nya lagen tidigare än ett år efter ikraftträdandet. Nedgår antalet under 50, skall dock sådan anmälan alltid ske.

5. Beslut om förenings minsta antal medlemmar som fattats av tillsynsmyndighet med stöd av äldre lag gäller fortfarande.

6. Har beslut av föreningsstämma fattats före den nya lagens ikraftträdande, äger den gamla lagen tUlämpning i fråga om beslutet.

7. Styrelseledamot, revisor eller fullmäktig som utsetts med tUlämpning av den gamla lagen får utöva sitt uppdrag under den tid för vilken han är utsedd utan hinder av bestämmelse som saknar motsvarighet i den gamla lagen.

8. Har understödsförening, som avses under 3, trätt i likvidation före den nya lagens ikraftträdande tiUämpas den gamla lagen.

9. Gäller enligt 3 bestämmelse i den gamla lagen, tillämpas vad i samma lag föreskrives om ansvar för överträdelse av bestämmelsen.

10. För pensionskassa som med stöd av 90 § första stycket 1 den gamla lagen förklarats undantagen från lagens tUlämpning inträder skyldighet att tUlämpa den nya lagen från och med utgången av år 1976, om ej kassan dessförinnan förklarats undantagen från den nya lagens tillämpning. Har ansökan om sådan förklaring ingetts men inte avgjorts före utgången av nämnda tid inträder skyldigheten den senare dag då beslut, varigenom ansökan lämnas utan bifall, meddelas.

11. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den bestämmelsen.

Prop. 1972: 69 206

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 17 mars 1972.

Närvarande: justitierådet ALEXANDERSON, regeringsrådet KLACKENBERG, f. d. regeringsrådet ÖHMAN, justitierådet WALBERG.

EnHgt lagrådet den 16 februari 1972 tUlhandakommet utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17 december 1971, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om understödsföreningar, 2) lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Edmund Gabrielsson.

Lagförslaget föranledde följande yttranden inom lagrådet.

Förslaget till lag om understödsföreningar

1 § Lagrådet:

Det remitterade förslaget innefattar i förhållande till UFL bl. a. den förändringen att i fortsättningen nya öppna föreningar inte skall få bildas. Däremot skall alltjämt möjlighet finnas att inrätta nya slutna föreningar. Med sluten förening förstås här förening som är avsedd för en begränsad grupp personer, exempelvis anställda hos viss arbetsgivare. Den föreslagna lagen skall dessutom omfatta understödsföreningar, vilka registrerats som sådana enligt äldre lag, oavsett om de är öppna eller slutna. Här bortses från arbetslöshetskassor, som helt faller utanför den föreslagna lagen.

För att dessa grunddrag i förslaget tydligare skaU framgå av lagtexten synes bestämningen av begreppet understödsförening i förevarande paragraf böra något omredigeras. Beskrivningen av de slutna föreningarna bör framstå som huvudfallet och ha sin plats i paragrafens första stycke. Härvid bör i texten ordet "sluten" användas. I ett andra stycke bör, som ett tiUägg, stadgas att också förening som ej är sluten på sätt som anges i första stycket anses som understödsförening, om den är registrerad såsom understödsförening enligt äldre lag. Slutligen bör stadgandet i det remitterade förslagets andra stycke placeras som ett tredje stycke.

I UFL uppställs krav att understödsförenings försäkringsverksamhet inte får innebära affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse. Syftet är att dra en gräns mot livförsäkringsbolagens verksamhet. I första stycket

Prop. 1972: 69 207

av förevarande paragraf används något andra ordalag än i UFL. Någon ändring i sak av gränsdragningen är emellertid inte avsedd. För att undvika missförstånd härvidlag bör UFL:s uttryck "utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse" upptas också i den nya lagen.

I anslutning till de nu förordade omredigeringarna synes ytterligare vissa redaktionella jämkningar av lagtexten böra vidtas.

Lagrådet hemställer att förevarande paragraf erhåller följande lydelse:

"Med understödsförening förstås enligt denna lag sådan förening för inbördes bistånd som har till ändamål att, utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse, meddela annan personförsäkring än arbetslöshetsförsäkring och som är på sådant sätt sluten att den huvudsakligen är avsedd för anstäUda i visst eller vissa företag, personer tillhörande viss yrkesgmpp eller medlemmar i sammanslutning med sådan intressegemenskap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig.

Också förening som ej är sluten på sätt som anges i första stycket anses som understödsförening, om den är registrerad såsom understödsförening enligt äldre lag.

Avser verksamheten huvudsakligen pensionsförsäkring på grund av anställning, anses föreningen som understödsförening, även om medlemsavgifterna erlägges av arbetsgivaren."

11 § andra stycket 9 Lagrådet:

Det remitterade förslaget innehåUer i 19 § och förevarande punkt regler om fribrev och återköp. I 19 § stadgas att medlem som avgår ur understödsförening som meddelar pensions- eller kapitalförsäkring har rätt till fribrev eller, om föreningen meddelar kapitalförsäkring, återköp. Härifrån kan försäkringsinspektionen, såsom i lagrummet sägs, medge undantag. Vidare finns bestämmelser om att vissa inskränkningar kan göras i rätten till fribrev eller återköp.

I förevarande punkt regleras vad understödsförenings stadgar skall innehålla om fribrev och återköp. I sådant hänseende föreskrivs att de skall ange viUkoren för rätt till fribrev eller återköp, om sådan rätt föreligger, samt reglerna för beräkning av fribrevs- och återköpsvärdena. För att få bättre anknytning till bestämmdserna i 19 § synes förevarande punkt böra ändras så att den kommer att inledas med en föreskrift av innebörd att av stadgarna uttryckligen skall framgå om rätt till fribrev eller återköp skall föreligga. Med någon jämkning av ordalagen i övrigt i punkten kan denna förslagsvis få den lydelsen att stadgarna skall ange "om rätt till fribrev eller återköp skall föreligga samt, för sådant fall, villkoren för rätten och reglerna för beräkning av fribrevs-eller återköpsvärdena."

Prop. 1972: 69 208

19 §

Alexanderson, Öhman, Walberg:

Från den rätt till fribrev eller återköp som enligt första stycket förevarande paragraf tillerkännes avgående medlem skall försäkringsinspektionen, såsom lagrådet redan berört vid 11 § andra stycket 9, kunna medge undantag. Bestämmelsen är upptagen i tredje stycket av förevarande paragraf. Meningen är att ange att inspektionen skall kunna föreskriva att rätt tUl vederlag varom här är fråga inte skall föreligga, och vidare får antagas att avsikten är att.sådan föreskrift skall vara generell i den meningen att den skall gälla för en förening i dess helhet eller för visst slag av försäkring som en förening meddelar. Av olika uttalanden i remissprotokollet synes dessutom framgå att det skall föreligga särskUda omständigheter för att försäkringsinspektionen skall kunna meddela föreskrift som här avses. För att den nu angivna innebörden skall komma tUl tydligare uttryck synes en omredigering av lagtexten böra ske. Innehållet i tredje stycket bör därvid föras tiUsammans med huvudregeln i första stycket och ordalagen jämkas. Lämpligen kan det nya första stycket få följande avfattning: "Avgår medlem ur understödsförening, har han vid pensionsförsäkring rätt tiU fribrev och vid kapitalförsäkring rätt till fribrev eller återköp, om ej försäkringsinspektionen med hänsyn tiU särskUda omständigheter föreskrivit, för föreningen eller visst slag av försäkring som denna meddelar, att sådan rätt ej skall föreligga."

Även ordalagen i andra stycket av förevarande paragraf synes böra jämkas i förtydligande syfte. Förslagsvis kan detta stycke erhålla följande lydelse:

"Rätten till fribrev eller återköp får inskränkas endast genom villkor i fråga om

1. den minsta tid under vilken försäkringen skall ha gällt,

2. det lägsta belopp som skall ha erlagts i avgifter för försäkringen,

3. det lägsta belopp till vilket fribrevs- eller återköpsvärde skall uppgå."

Klackenberg:

Det uttryck för skälighetsprincipen, som bestämmelserna om fribrev och återköp i förevarande paragraf avser att ge, har i departementsförslaget utformats såsom en rätt för avgående medlem. Från denna medlems "rätt" anges försäkringsinspektionen i tredje stycket kunna medge "undantag", vilket låter egendomligt. Hela stadgandet om den avgående medlemmens rätt följer också på ett olyckligt sätt omedelbart efter andra stycket av 18 §, där det sägs att avgången medlem inte har annan rätt till föreningens tillgångar än som framgår av föreningens stadgar.

Prop. 1972: 69 209

EnHgt min mening skulle bestämmelsernas sakliga innebörd bättre komma till uttryck och nyssnämnda formella inadvertenser undvikas, om paragrafen utformas som ett krav på vad en understödsförenings stadgar skall innehålla i fråga om skyldigheterna att medge rätt till fribrev och återköp. I viss anslutning tUl sakkunnigförslaget, som följt denna linje, förordar jag att stadgandet, med iakttagande av vissa redaktionella jämkningar i förhållande till departementsförslaget, får följande lydelse:

"Understödsförening som meddelar pensions- eller kapitalförsäkring skall, där försäkringsinspektionen ej medger undantag på gmnd av särskilda olägenheter för föreningen, vara skyldig att på i stadgarna angivna villkor medge medlem, som utträder eller uteslutes ur föreningen, rätt till fribrev eller ock, vid kapitalförsäkring, rätt till återköp.

Rätten till fribrev eller återköp får i stadgarna inskränkas endast med hänsyn tUl den minsta tid, varunder försäkring skall ha gällt, det lägsta belopp, som skaU ha erlagts i avgifter, eller det lägsta värdet å fribrevs-eller återköpsrätten."

21 § Klackenberg:

Logiken synes kräva att den lagstadgade skyldigheten att minst vart femte år låta verkställa försäkringsteknisk utredning anknytes till någon viss tidpunkt. I UFL har femårsperioden knutits till registreringsåret för understödsföreningen. Eftersom den periodiska skyldigheten enligt förslaget kan inträda med kortare intervaller än fem år och skall gälla även för äldre föreningar, går det inte generellt att räkna med jämna perioder från första registreringen. Det blir då nödvändigt att precisera såväl periodens längd som dess utgångspunkt i tiden i föreningens stadgar. Detta bör rimligtvis framgå av lagtexten i förevarande paragraf, förslagsvis genom att i första punkten av första stycket anges, att styrelse för understödsförening minst vart femte år "enligt vad i stadgarna anges" skall låta verkställa försäkringsteknisk utredning.

Genom nämnda tillägg markeras också bättre att första stycket avser den stadgeenliga förpliktelsen att låta göra försäkringsteknisk utredning i motsats till den i det föreslagna tredje stycket åsyftade extraordinära skyldighet, som försäkringsinspektionen därutöver äger ålägga styrelsen. Den föreslagna formuleringen beträffande denna senare skyldighet synes ha lagt tonvikten i alltför hög grad vid att inspektionen äger ge sådant föreläggande "vid tidpunkt som inspektionen bestämmer" och har i övrigt icke på önskvärt sätt preciserat innebörden av skyldigheten. Av lagtexten bör sålunda tydligare framgå, att den försäkringstekniska utredningen kan avse både annan tid och annat fall än förut angetts i paragrafen. Den extraordinära karaktären av skyldigheten bör vidare

Prop. 1972: 69 210

markeras genom att som förutsättning för åläggande anges att det finnes påkallat av särskild omständighet. Lämpligen kan stadgandet upptagas som andra stycke i paragrafen och erhålla följande lydelse:

"När så av särskUd anledning finnes påkallat, kan försäkringsinspektionen ålägga förenings styrelse att också på annan tid och i annat fall än som följer av vad förut sagts låta verkställa försäkringsteknisk utredning."

22 § Klackenberg:

I paragrafen anges att premiereserv skall beräknas för varje försäkringsgren och utgöra skUlnaden mellan kapitalvärdet av föreningens framtida utgifter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de avgifter som föreningen kan ha att ytterligare uppbära för dessa försäkringar. Här införes i lagtexten begreppet "löpande försäkringar" utan att definieras. Det synes vara hämtat från lagen om försäkringsrörelse. I 262 § nämnda lag stadgas att i försäkringsbolags balansräkning skall såsom skuld under benämningen försäkringsfond upptagas värdet av bolagets ansvarighet på grund av dels inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv), dels löpande försäkringar (premiereserv), dels ock, där rörelsen avser livförsäkring, tilldelad återbäring. I detta stadgande ställes sålunda "löpande försäkringar" i motsats till inträffade försäkringsfall och ansvarighet på grund av inträffade försäkringsfall inräknas inte i premiereserven. Det synes på grund härav tvivelsamt, hur begreppen löpande försäkringar och premiereserv förhåller sig till de föreslagna likalydande uttrycken i den föreslagna lagtexten.

I gäUande UFL (17 § andra stycket) anges premiereserven motsvara det belopp, varmed kapitalvärdet av "gällande utfästelser" och på dessa belöpande framtida förvaltningskostnader överskjuter kapitalvärdet av de avgifter, som försäkringstagarna har att ytterligare erlägga.

Därest inte den hittiUs använda terminologin lämpligen kan användas i den nya lagen, vilket jag finner godtagbart, bör på grund av det anförda enligt min mening antingen i lagtexten ges en definition av vad som i UFL förstås med löpande försäkringar eller ock i motiven till förebyggande av missförstånd göras ett klarläggande uttalande om innebörden därav.

Alexanderson och Klackenberg:

Enligt första stycket i förevarande paragraf skall vid det årliga bokslutet för varje verksamhetsgren vad av intäkterna ej åtgått för kostnader avsättas till en försäkringsfond för verksamhetsgrenen. Ingen erinran synes i sak vara att göra mot förslaget att överskotten årligen

Prop. 1972:69 211

automatiskt öses in i försäkringsfonden. En komplettering av regeln, som anger hur det skall förfaras, om under något år uppkommer underskott, torde emellertid vara önskvärd. Erinras må att gällande lag innehåller en regel i sådant hänseende. I 18 § fjärde stycket UFL föreskrives, att uppkommet överskott under år, då försäkringsteknisk utredning inte upprättas, skall reserveras intill tiden för nästa sådan utredning för att tagas i anspråk, därest och i den mån underskott å rörelsen uppstår eller medlen enligt den utredningen erfordras för föreskriven fondavsättning.

Om överskotten vid det årliga bokslutet skall avsättas till försäkringsfonden på föreslaget sätt, torde man kunna utgå ifrån att uppkommande underskott normalt också skall redovisas mot fonden. Men det kan ju inte vara uteslutet att förening önskar täcka ett visst underskott på annat sätt, t. ex. genom överföring från fria fonder. Vi föreslår därför att första stycket kompletteras med en regel av innehåll, att uppkommande underskott avräknas mot försäkringsfonden, om det inte täckes i annan ordning.

Alexanderson, Öhman, Walberg:

Visar försäkringsteknisk utredning, att försäkringsfond överstiger vad som behövs för att täcka premiereserven jämte en tjugondel därav, får enligt andra stycket i förevarande paragraf överskjutande belopp eller del därav undantagas från försäkringsfonden "om stadgarna medger det".

Av uttalanden i remissprotokollet synes framgå, att det är avsett att undantagande enligt andra stycket skall få ske endast i fall när stadgarna innehåUer ett positivt medgivande därtill. I detta sammanhang må erinras om att enligt 11 § andra stycket 12 stadgarna skall ange grunderna för fondbildning. Det är sålunda inte tillräckligt att stadgarna iakttager tystnad i fråga om undantagande av medel från försäkringsfonden. "Om stadgarna medger det" är med andra ord inte Hktydigt med att stadgarna ej utgör hinder för åtgärden. Den avsedda innebörden skulle komma fram tydligare, om det förstnämnda uttrycket ersattes med "om stadgarna innehåller bestämmelse enligt vilken det får ske".

Bestämmelsen i andra stycket omfattar enligt sin ordalydelse inte det fallet, att försäkringsfonden enligt stadgarna skall ha viss minsta storlek, överstigande vad som anges i andra stycket, innan undantagande av medel från fonden får ske. Av bestämmelsen torde emellertid få anses följa att i sådant fall undantagande som sker i enlighet med stadgarna inte på grund av avfattningen av tredje stycket kräver tillstånd av försäkringsinspektionen.

Vad angår bestämmelserna i tredje stycket är tydligt att försäkringsinspektionen vid sin tillståndsgivning har att iakttaga föreningens stad-

Prop. 1972: 69 212

gar. Om i dessa föreskrives att medel får undantagas från försäkringsfonden först när denna nått viss angiven storlek, bör sålunda inspektionen inte kunna medge undantag i strid därmed. Någon särskUd bestämmelse därom torde inte behövas.

Vi föreslår att andra stycket jämkas i enlighet med det förut anförda.

Klackenberg:

Innebörden av det i andra stycket angivna villkoret för undantagande från försäkringsfond — "om stadgarna medger det" — synes mig repliera på departementschefens uttalande att det i lagen föreskrivna kravet på försäkringsfondens storlek, innan undantagande får ske, är ett minimivUlkor och att det framförallt för en del mindre föreningar av soliditetsskäl kan finnas behov att införa stadgebestämmelser, som gör varje nedsättning av fonden beroende av inspektionens tiUstånd. Med den utgångspunkten har jag svårt att läsa uttrycket "om stadgarna medger det" såsom annat än en erinran att undantagande från försäkringsfonden, sedan denna nått i lagen angiven minimistorlek, får ske om stadgarna inte utgör hinder. I och för sig torde en sådan erinran vara överflödig, eftersom det synes självklart att en förenings stadgar skall följas, likaväl som det är självklart att försäkringsinspektionens medgivanden enligt tredje stycket inte får lämnas i strid mot stadgarna. Jag kan därför inte förorda en skrivning, som innebär krav på ett positivt medgivande i stadgarna. Det må påpekas att med den nya lagens metod att ösa in alla överskott i försäkringsfonden redan omtalandet i stadgarna att återbäring eller utbetalning av understöd från fri fond kan förekomma måste anses förutsätta att undantagande från försäkringsfonden får ske.

24 § Lagrådet:

Placeringsreglerna i 24 § första stycket upptar i punkt 6 skuldförbindelser med säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning säväl i fastighet som i tomträtt. I konsekvens härmed synes i punkt 9 som placeringsobjekt böra godtas inte blott föreningsfastighet utan också föreningen tillhörig tomträtt, i båda fallen intill de gränser och med de brandförsäkringsvillkor som enligt punkt 6 gäller beträffande inteckning. Lagrådet föreslår att lagrummet ändras i överensstämmelse härmed.

32 §

Lagrådet:

Ordet "synnerliga" torde innebära en alltför stark restriktivitet. Lämpligen kan det utbytas mot "särskilda".

Prop. 1972: 69 213

38 § Lagrådet:

För att man skall få med det fall som avses i 37 § andra stycket
torde den sista satsen i förevarande paragraf lämpligen kunna ges
följande avfattning: "----- innan slutgUtigt föreningsbeslut om änd
ringen fattades".

51 § Lagrådet:

Med hänsyn till innehållet i 81 § tredje stycket EFL (hänvisningej till 40 § EFL) bör i förevarande paragraf, förslagsvis i ett nytt andrg stycke, stadgas att bestämmelserna i 30 § förevarande lag om årsredovisning skall äga motsvarande tillämpning på slutredovisning.

55 § Lagrådet:

I överensslämmelse med vad som föreskrivs i 54 och 56 §§ torde i förevarande paragraf, lämpligen i ett nytt andra stycke, böra stadgas att, om likvidationsbeslut fattats på flera föreningsstämmor, vad i första stycket andra punkten sagts skaU gälla beslutet på den sista stämman.

66 § Lagrådet:

I förevarande paragraf, som motsvarar 76 § UFL, behandlas verkan av registrering i förhållandet till tredje man. EnHgt sistnämnda lagrum kan mot den som inhämtat kännedom om vad registret beträffande visst förhåUande innehåller å den tid, varom fråga är, ändring i förhållandet inte åberopas med laga verkan, där han inte visas ha haft vetskap om ändringen. Bestämmelsen innebär att den som träder i förbindelse med föreningen alltid skall kunna förlita sig på vad registret utvisar, exempelvis i fråga om vem som får företräda denna, vid den tidpunkt när han ingår avtal med föreningen. Vid tUlämpningen av 76 § UFL torde det vara utan betydelse, huruvida föreningens medkontrahent inhämtat upplysning om registrets innehåll just den dag avtalet ingicks eller vid någon tidigare tidpunkt, fömtsatt givetvis att ändring ej antecknats i registret före avtalets ingående.

Enligt den nu föreslagna paragrafen kan ändring i förhållande som antecknats i registret inte med laga verkan göras gällande mot den som inhämtat upplysning om förhåUandet inom två månader före den tidpunkt då han åberopar upplysningen, försåvitt han inte visas ändå ha haft vetskap om ändringen. Paragrafen torde — Hksom 76 § UFL ■— vara avsedd att reglera endast sådana fall, när registret vid den aktueUa tidpunkten inte avspeglar det verkliga förhållandet. Emellertid gällei

Prop. 1972: 69 214

den enligt sin ordalydelse även fall när ändring skett i registrerat förhållande och ändringen verkligen registrerats före sagda tidpunkt. I de sist angivna fallen skulle, om paragrafen tUlämpas enhgt ordalydelsen, tredje man kunna förlita sig på en två månader gammal upplysning ur registret. Det skulle alltså kunna dröja upp emot två månader innan en i registret införd anteckning om ändring får verkan mot godtroende tredje man. En sådan ordning kan knappast vara ändamålsenlig och torde, såsom förut antytts, inte heller vara avsedd.

Det kunde förtjäna att undersökas i vad mån det vore lämpligt att för understödsföreningar införa bestämmelser motsvarande dem i 105 § EFL. Beträffande ekonomiska föreningar i allmänhet krävs emellertid för att en anteckning i föreningsregistret skall kunna åberopas mot tredje man — till skillnad från vad som gäller enligt UFL — att kungörande i viss ordning har skett. Att beakta är vidare att hänsyn till den allmänna omsättningens krav kan tänkas motivera andra regler för ekonomiska föreningar i allmänhet än för understödsföreningar. I brist på närmare utredning saknar lagrådet möjlighet att bedöma i vad mån en lösning efter den antydda linjen kan vara lämplig.

Med hänsyn till det anförda och då bestämmelsen i 76 § UFL såvitt upplysts inte vållat några svårigheter i tillämpningen synes i nuvarande läge den bästa lösningen vara att utan ändring överföra innehållet i nämnda paragraf till den nya lagen. Lagrådet föreslår att nu förevarande paragraf ändras i enlighet härmed.

68 § Lagrådet:

Förevarande paragraf har utformats i viss anslutning till 287 a och 337 §§ försäkringsrörelselagen.

I första stycket avses att föreskriva skyldighet för företag eller sammanslutning, vars verksamhet uteslutande syftar till att biträda understödsförening vid verksamhetens bedrivande, att hålla sina böcker och räkenskaper m. m. tillgängliga för försäkringsinspektionens granskning och att i övrigt lämna av inspektionen begärda upplysningar rörande sin verksamhet. För att den i första stycket föreskrivna skyldigheten enligt 67 § 1 och 3 skall få rätt inriktning bör där lämpHgen anges, att bestämmelserna i 67 § 1 och 3 äger motsvarande tillämpning i fråga om företag eller sammanslutning av angivet slag.

Den i andra stycket avsedda befogenheten för försäkringsinspektionen att efter Kungl. Maj:ts medgivande förelägga företag eUer sammanslutning, med vilken understödsförening har intressegemenskap, att av-länma redovisning över intressegemenskapen har sin motsvarighet i 337 § försäkringsrörelselagen men skUjer sig från denna i huvudsak i två avseenden, utan att det särskUt motiverats. Dels har befogenheten enligt andra stycket gjorts mera vidsträckt och kommit att omfatta inte

Prop. 1972: 69 215

endast aktiebolag och ekonomisk förening utan även annan förening och liknande sammanslutning, med vilken intressegemenskap kan föreligga. Dels har den legala förutsättningen för sådant föreläggande, nämligen att det med hänsyn till tillsynsverksamheten finnes nödigt, ej medtagits i lagförslaget. Det är ganska oklart var gränserna går fÖr rätten till insyn hos föreningar och andra liknande sammanslutningar, och behovet att sträcka insynen längre än till aktiebolag och ekonomiska föreningar har ej särskilt motiverats. Med hänsyn till att Kungl. Maj:ts medgivande skall krävas för föreläggande varom här är fråga, har lagrådet dock ej någon erinran mot den föreslagna vidgningen. Vad gäller nyssnämnda legala förutsättning för insynsföreläggande, att sådant finnes nödvändigt med hänsyn till tillsynsverksamheten, bör den enligt lagrådets mening uttryckligen anges också i förevarande paragraf, och lagrådet hemställer att sådant tillägg göres till stadgandet.

73 § Klackenberg:

Bedömandet av hur stor del av kostnaderna för tillsynsverksamheten som bör bestridas av statsverket och hur mycket som rimligen kan tas ut av understödsföreningarna ligger i huvudsak utanför lagrådets granskningsuppgifter.

Det finns emeUertid en principiell aspekt på avvägningen av bidragen, som inte berörts i remissprotokollet men ändå bör uppmärksammas, nämligen relationen mellan understödsföreningarnas bidrag och de bidrag som försäkringsbolagen har att bestrida.

Enligt 67 § UFL får det årliga bidraget, som fastställes av Kungl. Maj:t, bestämmas högst till 1/5 procent av föreningens hela inkomst av avgifter, lägst 100 kronor. Samma grund gäller enligt 292 § lagen om försäkringsrörelse för försäkringsbolagen med avseende å avgifter fÖr försäkringar, som tUlhör rörelsen här i riket, dock med ett minimum av 200 kronor. Enligt förslaget skall understödsföreningarnas bidrag nu få bestämmas till högst två promille av föreningens hela inkomst av avgifter och en promUle av föreningens nettokapitalavkastning med ett till 200 kronor förhöjt minimum.

Motivet för att den erforderliga höjningen av föreningamas bidrag delvis skaU uttagas efter en ny gmnd, nettokapitalavkastningen, är i och för sig vägande. Den grupp tjänstepensionskassor, som blivit fribrevskassor, undgår att lämna bidrag enligt nu gällande avgiftsnorm, och de bör bära rimlig del av tUlsynskostnaderna. Men den nya bidragsnormen har inte lagts bara på fribrevskassor utan jämntjockt på understödsföreningarna. Även om en sådan norm måhända är godtagbar vid en inbördes jämförelse understödsföreningarna emellan — någon belysning härav ges dock inte i remissprotokollet — så uppkommer det läget för exempelvis livförsäkringsföreningarna att deras bidrag kunde utgå efter

Prop. 1972: 69 216

en mera betungande norm än som gäUer för försäkringsbolagen. Det synes rimligt att uppställa åtminstone det likställighetskravet att bidragsgrunderna inte får innefatta någon diskriminering för understödsföreningarnas del, i den mån dessa föreningar arbetar på samma områden som försäkringsbolagen, i synnerhet som föreningarna genom lag är förmenade att driva affärsmässig försäkringsrörelse.

Det likställighetsproblem, som här uppmärksammats, kan tänkas löst efter olika vägar. Antingen kan nettokapitalavkastningen övervägas som bidragsnorm också för försäkringsbolagen eller också kan dess tillämpning bland understödsförenmgama på lämpligt sätt begränsas tUl vissa tjänstepensionskassor.

Vilka de praktiska konsekvenserna blir för exempelvis livförsäkringsföreningar, om den föreslagna formella olikställigheten i bidragsnormerna skulle införas, är omöjligt att bedöma på grundval av det framlagda materialet. Följderna blir i betydande grad beroende av vUka promille-satser som Kungl. Maj:t bestämmer för bidragen från understödsför-ningarna och för bidragen från försäkringsbolagen.

Likställighetsaspekten bör sålunda beaktas, i första hand vid ett förnyat övervägande av utformningen av den nya bidragsnormen nettokapitalavkastningen eller i vart fall vid fastställandet av bidragsbeloppen.

Öhman:

Enligt såväl UFL som FL har Kungl. Maj:t bemyndigats att bestämma om de bidrag som skall erläggas för bestridande av kostnaderna för tillsynen. Lagarna innehåller endast de allmänna ramarna för bidragens storlek. I sådant hänseende gäller att bidrag inte får överstiga 2 promille av understödsförenings eller försäkringsbolags inkomst av avgifter. Minimibidrag utgör för förening 100 kronor och för bolag 200 kronor.

De aktuella bidragen enligt Kungl. Maj:ts bestämmelser uppgår i princip för understödsförening till en promiUe och för försäkringsbolag tiU 1,2 promUle av avgiftsinkomsten. Bidrag är bdoppsmaximerat tUl 90 000 kronor för understödsförening och 125 000 kronor for försäkringsbolag.

I förevarande lagrum föreslås ramen vidgad i så måtto att högsta bidrag för understödsförening skall vara 2 promille av avgiftsinkomsten och en promille av föreningens nettokapitalavkastning. Samtidigt föreslås minimibidraget skola höjas tiU 200 kronor.

Att sålunda även nettokapitalavkastningen skall utgöra grund för bidragsbestämningen sammanhänger med de speciella förhållandena hos fribrevskassorna. Såvitt avser den inbördes relationen mellan olika slag av understödsföreningar synes en utvidgning av föreslagen art av bidragsunderlaget vara rimlig och ej kunna föranleda erinran.

Prop. 1972: 69 217

Vid en jämförelse med vad som gäller för försäkringsbolagen kan de föreslagna rambestämmelserna för understödsföreningarna sägas formellt innefatta en hårdare belastning. Avgörande för frågan om föreningarna i realiteten kommer att belastas hårdare blir givetvis hur Kungl. Maj:t närmare utformar bestämmelserna om bidrag.

Härom framgår av uttalande i remissprotokollet att meningen inte är att skärpa understödsföreningarnas bidragsplikt i sådan grad att bidragen — som fallet i princip är med försäkringsbolagens bidrag — täcker hela tillsynskostnaden. Det allmänna skall sålunda också fortsättningsvis bekosta viss del av tillsynen över föreningarna. Vidare inhämtas av årets statsverksproposition (BUaga 9 Finansdepartementet) att försäkringsinspektionen föreslagit, att bidrag skall erläggas av understödsföreningarna med 1 promille av avgiftsinkomsten och 0,2 promUle av nettokapitalavkastningen, samt att departementschefen biträder detta förslag. Av försäkringsbolagen erlägges som nyss nämnts bidrag med 1,2 promille av avgiftsinkomsten.

Det kan antagas att de normer som sålunda är avsedda att gälla från den nya lagens ikraftträdande kommer att innefatta en någorlunda likformig belastning av understödsföreningar och försäkringsbolag. Ordningen innebär alltså att man från understödsföreningarna tar ut bidrag efter en lägre promillesats på avgiftsinkomsten än från försäkringsbolagen men att, å andra sidan, föreningarna dessutom får bidraga med viss promille av nettokapitalavkastningen. Summan av föreningarnas båda promilletal överstiger inte, utan är lika med det enhetliga promilletal som tillämpas för bolagen. Det kan ifrågasättas om inte, i viss anslutning till det sist angivna förhållandet, även promillesatserna i rambestämmelserna i förevarande paragraf borde avvägas så, att de tillhopa inte överstiger det promiUetal som enligt FL gäller för försäkringsbolag. Exempelvis kunde de bestämmas till 1,5 promille för avgiftsinkomsten och 0,5 promille för nettokapitalavkastningen.

79 § Lagrådet:

I överensstämmelse med motsvarande straffbestämmelse i 86 § första stycket 5 UFL synes för straffbarhet för oriktig eller vilseledande uppgift i försäkringsteknisk utredning böra krävas att utredningen ingivits till försäkringsinspektionen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar

Lagrådet:

Förslaget lämnas utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Prop. 1972: 69 218

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet pä Stockholms slott den 24 mars 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till

1) lag om understödsföreningar,

2) lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag ansluter mig till vad lagrådet anfört i fråga om utformningen av 1 §. Paragrafen bör avfattas i överensstämmelse med lagrådets förslag.

Den av lagrådet föreslagna ändringen av 11 § andra stycket 9 kan jag godtaga.

Olika meningar inom lagrådet har förts fram i fråga om utformningen av bestämmelserna i 19 § beträffande rätt tUl fribrev och återköp. Vad tre ledamöter anfört om innebörden av första stycket stämmer överens med det av mig åsyftade innehållet. Jag har ingen erinran mot den föreslagna omredigeringen och jämkningen. Jag har således inget att invända mot att i bestämmelsen bl. a. anges att särskUda omständigheter skall föreligga för att avgående föreningsmedlemmar skall betagas sin rätt till fribrev eller återköp, även om detta följer redan av den modifierade skälighetsprincipen så som den definierats i 11 § första stycket. Undantag från huvudregeln i fråga om rätt till fribrev eller återköp skall alltså kunna göras endast om det är motiverat av hänsyn till förmånernas art eller omfattning eller föreningens förhållanden. Jag kan vidare godtaga den av dessa ledamöter förordade jämkningen av andra stycket.

En ledamot har föreslagit att bestämmelserna i 21 § om skyldighet för förenings styrelse att låta verkställa försäkringsteknisk utredning minst vart femte år skall kompletteras med en hänvisning till vad som anges i stadgarna. En sådan hänvisning är enligt min mening obehövlig eftersom redan av 11 § andra stycket 11 framgår att i stadgarna skall anges

Prop. 1972: 69 219

tiderna för verkställande av nämnd utredning. Jag kan därför inte biträda förslaget. Däremot bör samme ledamots förslag beträffande tredje stycket godtagas såtUlvida att en viss redaktionell ändring görs så att det tydligare framgår att försäkringsinspektionens möjlighet att ge föreläggande om försäkringsteknisk utredning avser alla understödsföreningar.

Med anledning av vad en ledamot anfört i anslutning till 22 § får jag framhålla följande. I 17 § första stycket UFL anges att premiereserven, dvs. understödsförenings försäkringstekniska skuld, motsvarar sammanlagda värdet av föreningens ansvarighet på grund av löpande utfästelser av understöd. Uttrycket "löpande utfästelser av understöd" (i 17 § andra stycket UFL angivet som "gällande utfästelser") har i remissförslaget ersatts med begreppet "löpande försäkringar", dvs. samma begrepp som i FL används i motsvarande sammanhang. De angivna uttrycken har inte definierats vare sig i UFL, FL eller i remissförslaget. Med premiereserv avses, som jag tidigare framhållit, försäkringsgivarens försäkringstekniska skuld. Det kan med hänsyn härtill inte råda någon tvekan om att uttrycket "löpande försäkringar", liksom uttrycket "löpande utfästelser av understöd" i UFL, avser försäkringar för vilka försäkringsgivarens försäkringsansvar finns kvar. Försäkringsbelopp som på grund av inträffat försäkringsfall är förfallet tUl betalning är däremot att behandla som en vanlig skuld. Av det anförda torde framgå att någon saklig skillnad inte råder mellan begreppen "löpande utfästelser av understöd" och "löpande försäkringar". Med hänsyn härtill och då uttrycket "löpande försäkringar" sedan gammalt används inom försäkringsvärlden, utan att osäkerhet om innebörden råder, saknas uppenbarligen behov av att i lagen eller i anslutning till denna definiera uttrycket.

Två ledamöter har föreslagit att 23 § första stycket kompletteras med en regel av innehåll att uppkommande underskott skall avräknas mot försäkringsfonden, om det inte täcks i annan ordning. Enligt min mening kan dock en sådan regel undvaras, eftersom vad i den föreslagna regeln sägs ändå måste anses gälla. Jag kan därför inte biträda förslaget.

Jag instämmer i vad tre ledamöter uttalat om innebörden av 23 § andra stycket och biträder förslaget till jämkning av lagrummet.

Den i remissförslaget upptagna lydelsen av 66 § innebär, jämfört med motsvarande lydelse i 76 § UFL, en klarare bestämning av vad tredje man har att iakttaga för att vara skyddad mot ändringar i registrerat förhållande. Som lagrådet anfört är den föreslagna utformningen dock inte invändningsfri. Med hänsyn härtUI och då, såvitt upplysts, den gällande bestämmelsen inte våUat några tillämpningssvårigheter kan jag godta lagrådets förslag att utan ändring av bestäm-

Prop. 1972: 69 221

Innehåll

Sid.

Propositionen...................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... 1

Förslag till lag om understödsföreningar.................... ... 3

Förslag till lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska

föreningar ..................................................... .. 22

Utdrag av statsrådsprotokollet den 17 december 1971 24

1. Inledning......................................................... 24

2. Nuvarande ordning ....................................... 25

2.1 Huvuddrag i lagstiftningen om understödsföreningar 25

2.2 Understödsföreningarnas verksamhet och utveckling under senare tid 27

2.2.1 Andra understödsföreningar än arbetslöshetskassor .. 27

2.2.2 Erkända arbetslöshetskassor.................... 33

2.3 Utvecklingen inom annan försäkringsverksamhet 34

3. Allmänna synpunkter på en ny lagstiftning............. .. 35

3.1 Den sakkunnige............................................ 35

3.1.1 Behovet av ny lagstiftning ..................... 35

3.1.2 Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse samt behovsprincipen 38

3.1.3 Skälighetsprincipen ............................ 41

3.1.4 Tjänstepensionskassorna ..................... 44

3.1.5 Arbetslöshetskassorna ........................ 45

3.2 Remissyttrandena .................................... 49

3.2.1 Behovet av ny lagstiftning ..................... 49

3.2.2 Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse samt behovsprincipen 51

3.2.3 Skälighetsprincipen ............................ 53

3.2.4 Tjänstepensionskassorna ...................... 54

3.2.5 Arbetslöshetskassorna ........................ .. 55

3.3 Departementschefen .. ■.......................... 56

3.3.1 Behovet av ny lagstiftning ..................... .. 56

3.3.2 Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse samt behovsprincipen 59

3.3.3 Skälighetsprincipen ............................ .. 62

3.3.4 Tjänstepensionskassorna ...................... 64

3.3.5 Arbetslöshetskassorna ........................ .. 65

3.3.6 Utformningen av lagstiftningen ............... .. 67

4. Försäkringstekniska frågor .............................. 69

4.1 Nuvarande ordning 69

4.1.1 Avgifter ............................................ 69

4.1.2 Försäkringsteknisk utredning ................. .. 70

4.1.3 Fondbildning ........................................ 71

4.1.4 Överskottsmedlens användning ............ 72

4.1.5 Fribrev och återköp ............................... .. 74

4.2 Den sakkunnige 75

4.2.1 Avgifter ........................................... 75

Prop. 1972: 69 222

Sid.

4.2.2 Försäkringsteknisk utredning ........................ .. 76

4.2.3 Fondbildning .................................................. .. 77

4.2.4 Överskottsmedlens användning ................. .. 78

4.2.5 Fribrev och återköp.......................................... .. 79

4.3 Remissyttrandena ............................................... 80

4.3.1 Avgifter .......................................................... 80

4.3.2 Försäkringsteknisk utredning ........................ 81

4.3.3 Fondbildning .................................................... 81

4.3.4 Överskottsmedlens användning .................. 81

4.3.5 Fribrev och återköp.......................................... 81

4.4 Departementschefen ............................................ 82

4.4.1 Avgifter .......................................................... 82

4.4.2 Försäkringsteknisk utredning ........................ 83

4.4.3 FondbUdning ................................................... 84

4.4.4 Överskottsmedlens användning .................. .. 87

4.4.5 Fribrev och återköp ......................................... 88

5. Kapitalplaceringsfrågor ............................................ 90

5.1 Nuvarande ordning.................................................. 90

5.2 Den sakkunnige .................................................... 90

5.3 Remissyttrandena ............................................... .. 92

5.4 Departementschefen ........................................... 93

6. TUlsynsverksamheten.................................................... .. 96

6.1 Nuvarande ordning.................................................. .. 96

6.2 Den sakkunnige ..................................................... .. 97

6.3 Remissyttrandena ............................................... 99

6.4 Departementschefen ............................................ 101

7. Tillsynsbidragen ....................................................... 103

7.1 Nuvarande ordning.................................................. 103

7.2 Den sakkunnige .................................................... 105

7.3 Remissyttrandena ............................................... 107

7.4 Departementschefen ............................................ 108

8. Specialmotivering ....................................................... 111

8.1 Förslaget till lag om understödsföreningar............... 111

8.2 Förslaget tiU lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar 155

9. HemstäUan.................................................................... 156

Bilaga 1: Sakkunnigförslaget ........................................ 157

BUaga 2: Det remitterade förslaget................................... 185

Utdrag av lagrådets protokoll den 17 mars 1972 ............. 206

Utdrag av statsrådsprotokoUet den 24 mars 1972 .......... 218

MARCU5 BOKTR. STHLM 1 S72 71 0479