Kungl. Majrts proposition nr 55 år 1972 Prop. 1972: 55

Nr 55

Kungl. Majrts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1962: 381) om aHmän försäkring, m. m.; given Stockholms slott den 10 mars 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlätande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en översyn av lagreglerna för förtidspension i de delar där tillämpningssvårigheter uppkomniit. Därvid föresläs sådana ändringar i lagen om allmän försäkring att en äldre förvärvsarbetande som blivit utförsäkrad från arbetslöshetsförsäkringen skall kunna erhålla förtidspension i form av folkpension och ATP, om han är varaktigt arbetslös. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1972.

Dessutom läggs i propositionen bl. a. fram förslag till de författningsändringar som föranleds av förslaget i prop. 1972: 24 att den allmänna försäkringen fr. o. m. den 1 januari 1973 skall svara för kostnaden för vissa förbmkningsartiklar, vilka för närvarande bekostas frän anslaget Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade.

1 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 55

Rätt till folkpension i form av förtidspension tillkommer försäkrad, som fyllt sexton år och som ej åtnjuter ålderspension enligt denna lag, för tid före den månad, då han fyller sextiosju år, därest hans arbetsförmåga på gmnd av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.

Kan nedsättningen av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat tiU viss tid; och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension gäUa beträffande sjukbidrag.

Rätt till förtidspension tillkommer även äldre försäkrad, som är arbetslös och som i egenskap av medlem i erkänd arbetslöshetskassa uppburit ersättning från sådan kassa under den längsta tid ersättning kan utgå, därest hans möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättning av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skaU vara begränsat tUl viss tid; och skaU i övrigt vad som är stadgat om förtidspension enligt första stycket gälla beträffande sjukbidrag.

2 §2

1 övriga faU utgives halv förtidspension.

Nuvarande lydelse ler endast en ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension.

Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension.

Föreslagen lydelse genom arbete är, till följd av förhållande som avses i 1 §, nedsatt i sådan grad att mtet eller endast en ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension.

Är den försäkrades arbetsförmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genotn arbete nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension.

fande sjukbidrag.

Vad i 7 kap. 2 och 3 §§ stadgas skall äga motsvarande tUlämpnmg beträffande förtidspension enligt detta kapitel.

Rätt till tilläggspension i form av förtidspension tiUkommer enligt vad nedan sägs försäkrad, som ej åtnjuter ålderspension enligt denna lag, för tid före den månad, då han fyller sextiosju år, därest hans arbetsförmåga pä gmnd av sjukdom eUer annan nedsättning av den fysiska eUer psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig samt den försäkrade äger tUlgodo-räkna sig pensionspoäng för tid före det år, varunder pensionsfaUet inträffat.

Kan nedsättningen av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt tUl tiUäggspension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension gälla beträffande sjukbidrag.

Rätt tiU tilläggspension i form av förtidspension tillkommer enligt vad nedan sägs försäkrad, som ej åtnjuter ålderspension enligt denna lag, för tid före den månad, då han fyller sextiosju år, därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig samt den försäkrade äger tiUgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år, varunder pensionsfaUet inträffat. Även om nedsättning av arbetsförmågan som nyss sagts icke föreligger, skall äldre försäkrad under de närmare förutsättningar som angivas i 7 kap. 1 § andra stycket äga rätt till förtidspension, därest han är varaktigt arbetslös.

Kan nedsättning av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till tilläggspension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat tiU viss tid; och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension enligt första stycket första punkten gäUa beträf-

Prop. 1972: 55 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap. 5 §

Ålderspension utgår från och med den månad vamnder den försäkrade fyUer sextiosju år eUer, om han önskar att pensionen skaU börja utgå tidigare eller senare, från och med den månad som angives i pensionsansökningen.

Förtidspension, barntUlägg, invaliditetstiUägg och invaliditetsersättning utgå från och med den månad, vamnder rätt till förmånen inträtt. I faU som avses i 1 § andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den, då beslutet om pension meddelats.

Familjepension utgår från och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han vid sin död åtnjöt ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den, vamnder dödsfaUet inträffat.

Pension må ej utgå för längre tid tUlbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

Vid utbetalning av folkpension för förfluten tid till försäkrad, vars make uppbär folkpension, skall pensionen så minskas, att det sammanlagda beloppet för båda makarna motsvarar vad som skall utgå enligt 6 kap. 2 § eller 7 kap. 4 §.

7 §

Försäkrad som åtnjuter förtidspension är skyldig att, om hans arbetsförmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom hos allmän försäkringskassa. Motsvarande skall beträffande den som åtnjuter änkepension eller förmån enligt 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmyndaren.

Försäkrad som åtnjuter förtidspension enligt 7 kap. 1 § första stycket är skyldig att, om hans arbetsförmåga väsentiigt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom hos allmän försäkringskassa. Motsvarande skall beträffande försäkrad, vars rätt till förtidspension grundats på varaktig arbetslöshet, så ock den som åtnjuter änkepension eller förmån enligt 9 kap. gälla, om förhåUandena så ändras att rätten tiU pensionen eller förmånen därav påverkas. Är

Ledamot av aUmän försäkringskassas styrelse skaU vara svensk medborgare. Uppdraget må ej innehavas av den som är omyndig eller i konkurstillstånd. Ej heller må den vara styrelseledamot som är ledamot i eller befattningshavare vid försäkringsdomstolen eUer som är i riksförsäkringsverkets eUer allmän försäkringskassas tjänst.

Ledamot av allmän försäkringskassas styrelse skall vara svensk medborgare. Uppdraget må ej innehavas av den som är omyndig. Ej heller må den vara styrelseledamot som är ledamot i eller befattningshavare vid försäkringsdomstolen eller som är i riksförsäkringsverkets eUer aUmän försäkringskassas tjänst.

Prop. 1972: 55

2) Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel

Härigenom förordnas, att mbriken till förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel samt 4 § förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Kungl. Majt:s förordning angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Har från apotek mot recept ut- I den mån Konungen så förord-

lämnats läkemedel, som avses i 2 §, nar, skall den som är omfattad av kostnadsfritt eller läkemedel, var- sjukförsäkring enligt lagen (1962: om sägs i 3 §, tiU nedsatt pris, äger 381) om aUmän försäkring och vis-den som driver apoteket i den ord- tas här i riket kostnadsfritt erhålla ning Konungen bestämmer av riks- injektionssprutor, kanyler, katet-försäkringsverket erhålla ersättning rar, bandage och därmed jämför-med belopp motsvarande i förra Uga förbrukningsartiklar, som han fallet fastställt försäljningspris och fortlöpande behöver på grund av eljest föreskriven prisnedsättning. allvarlig sjukdom eller efter behandling för sådan sjukdom. Bestämmelserna i denna förordning om läkemedel äger motsvarande tUlämpning på sådana förbrukningsartiklar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

1 Förordningen omtryckt 1962:405. * Senaste lydelse 1970: 206.

Prop. 1972: 55

3) Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m.

Härigenom förordnas, att 14 och 36 §§ förordnuigen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.i skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §2

Har arbetsgivare i uppgift eller upplysning, avlämnad tUl lednuig för beräkning av avgiftsunderlag, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eUer har eljest meddelandet föranlett att avgiftsunderlag för honom icke blivit bestämt eller blivit bestämt tUl för lågt belopp, skall riksförsäkrmgsverket bestämma det avgiftsunderlag, som genom berörda förfarande undandragits. Sådant avgiftsunderlag må dock ej bestämmas om vad som undandragits är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att avgiftsunderlag som avses i föregående stycke skaU bestämmas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av arbetsgivaren lämnad uppgift eUer upplysning icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till gmnd för en riktig beräkning av avgiftsunderlaget, skall avgiftsunderlaget bestämmas med tiUämpning av 10 §.

Vad ovan sagts skaU äga motsvarande tUlämpning om arbetsgivare, ehum uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Om riksförsäkringsverkets beslut skaU arbetsgivaren underättas.

Avgiftsunderlag som avses i denna paragraf må icke bestämmas efter utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren avlidit, på-iöres avgiftsunderlaget hans dödsbo, dock att sådan påföring icke må ske med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vUket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

Har arbetsgivaren åtalats för Har arbetsgivaren åtalats för
skattebrott som avser hans arbets- skattebrott som avser hans arbets
givaravgift må, även efter utgång- givaravgift må, även efter utgången
en av den i femte stycket angivna av den i fjärde stycket angivna ti-
tiden, avgiftsunderlag bestä.mmas den, avgiftsunderlag bestämmas för

' Förordningen omtryckt 1962: 396. Senaste lydelse av rubriken 1962: 396. " Senaste lydelse 1971:73,

Nuvarande lydelse för det utgiftsår, som åtalet avser. Avgiftsunderlag må dock icke bestämmas med mindre fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det då åtalet skett. Har arbetsgivaren avlidit skaU fråga om påföring av avgiftsunderlag för dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skaU det med stöd av detta stycke påförda avgiftsunderlaget undanröjas av riksförsäkringsverket.

Sjätte stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personen påfört avgiftsunderlag.

Föreslagen lydelse det utgiftsår, som åtalet avser. Avgiftsunderlag må dock icke bestämmas med mindre fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det då åtalet skett. Har arbetsgivaren avhdit skall fråga om påföring av avgiftsunderlag för dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej tih någon del, skall det med stöd av detta stycke påförda avgiftsunderlaget undanröjas av riksförsäkringsverket.

Femte stycket äger motsvarande tillämpning i faU då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personen påfört avgiftsunderlag.

Ingår arbetsgivaravgiften i slutiig skatt må ansökningen om rättelse ingivas tUl den lokala skattemyndighet, som verkstäUt debiteringen av skatten. Myndigheten har att med eget yttrande översända ansökningen tiU riksförsäkringsverket.

Förmenar arbetsgivare att arbetsgivaravgift påförts honom obe-hörigen eller med oriktigt belopp, äger han söka rättelse hos riksförsäkringsverket inom ett år efter det han erhållit vederbörlig debetsedel eller räkning. Då fråga är om storleken av avgiftsunderlag skall vad nu sagts icke gälla, om arbetsgivaren erhållit underrättelse som avses i 12-14 §§.

Prop. 1972: 55

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 mars 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade bestämmelser för förtidspension, m. m. och anför.

Den 1 juli 1970 vidgades möjligheterna för äldre förvärvsarbetande att få förtidspension från den allmänna försäkringen i form av folkpension och tilläggspension. En äldre förvärvsarbetande som har ett tungt. eUer pressande arbete som han inte orkar med har möjlighet att få förtidspension. Detsamma gäller för en äldre förvärvsarbetande som t. ex. till följd av företagsnedläggning mist sitt arbete och inte kan få något nytt arbete som han orkar med. Det har emellertid vid tUlämpnuigen av de nya bestämmelserna framkommit vissa gränsdragningssvårigheter. Jag vill därför som fömtskickats i prop. 1972: 1 (bil. 7 s. 20) nu ta upp frågan om en översyn av bestämmelserna i de delar där tillämpnings-svårigheter uppkommit.

I detta sammanhang viU jag även redovisa förslag tUl de författnmgs-ändringar som föranleds av förslaget i prop. 1972: 24 att den aUmänna försäkringen i fortsättningen skall svara för kostnaden för vissa förbmkningsartiklar, som f. n. bekostas från anslaget Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade. Slutiigen vUl jag ta upp vissa andra frågor rörande den allmänna försäkringen, bl. a. frågan om beräkning av äkta-makepension för förfluten tid.

Förtidspensionsreglerna

Den reform av förtidspensioneringen inom den allmänna försäkringen, som genomfördes år 1970 (prop. 1970: 66, 2LU 1970: 34, rskr 1970: 232, SFS 1970: 186), innefattade, fömtom en viss uppmjukning av villkoren för förtidspension i aUmänhet, sådana lagändringar att det skapades väsentligt vidgade pensionsmöjligheter för äldre förvärvsarbetande. TiU äldre räknas i detta sammanhang personer som fyUt 63 år. 63-årsgränsen är satt som en riktpunkt till ledning för tUlämpningen, men är inte att

Prop. 1972:55 10

anse som en fast åldersgräns utan kan underskridas när skäl föreligger. Bestämmelserna som återfinns i lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL) innehåUer i korthet följande.

Rätt till folkpension resp. tUläggspension i form av förtidspension tillkommer försäkrad, om hans arbetsförmåga på gmnd av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig (7 kap. 1 § och 13 kap. 1 § AFL).

Är arbetsförmågan helt borta eller återstår endast en ringa del, utgår hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår halv förtidspension (7 kap. 2 § AFL).

Vid bedömningen i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att, vid den nedsättning av prestationsförmågan varom fråga är, bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn tUl föregående utbildning och verksamhet liksom ålder, bosättnmgsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. I fråga om äldre försäkrad skaU bedömningen främst avse den försäkrades förmåga och möjligheter att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete (7 kap. 3 § AFL).

De nya regler som infördes 1970 har medfört att förtidspensioneringen har fått en helt annan omfattnuig än förut. Av en redogörelse som riksförsäkringsverket har lagt fram avseende tiden den 1 juli 1970-den 30 juni 1971 framgår att antalet beviljade ansökningar om ny eller höjd förtidspension under denna tid har uppgått till ca 51 000, jämfört med ca 29 000 den närmast föregående tolvmånadersperioden, viUcet innebär en ökning med ca 75 %. Ökningen har varit särskUt utpräglad i fråga om personer i åldern 63-66 år, dvs. den gmpp som refortnen i första hand tog sikte på. Omkring 18 000 personer i denna åldersgrupp har under den angivna tidsperioden bevUjats ny eUer höjd förtidspension mot ca 5 000 närmast föregående tolvmånadersperiod.

1970 års reforin har, som framgår av dessa siffror, inneburit en genomgripande förändring. I vissa avseenden kan man tala om ett helt nytt sätt att se på förtidspensioneringen. Vid pensionsbedömningen tas, tiU skUlnad från vad tidigare gäUt, i medicinskt avseende hänsyn också till de rena åldersförändringamas betydelse för arbetsförmågan och. dessa förändringar ses i förhållande till de arbetsmöjligheter som står tiU buds på orten. De arbetsmarknadsmässiga faktorerna får därför särskUd betydelse vid pensionsprövningen. På motsvarande sätt har den. medicinska faktorn fått minskad betydelse. Uppgifterna om den pensionssökandes hälsotiUstånd skall alltid bedömas mot bakgmnden av de arbetsmarknadsmässiga förhållandena och innehållet i det läkarutlåtande.

Prop. 1972: 55 1 ]

som skall inges i pensionsärendet är således bara en av de komponenter som ligger tUl gmnd för ärendets bedömning i försäkringskassans pensionsdelegation. Pensionsdelegationema har f. ö. i samband med reformen förstärkts med ledamöter som har särskild erfarenhet av arbetsförhållanden.

När det gäller de tUlämpningssvårigheter som uppstått i vissa pensionsärenden vUl jag anknyta tiU de typfaU för de nya reglernas användning, som skisserades i den utredning av riksförsäkringsverket som låg till gmnd för 1970 års refomi och som också användes i propositionen för att beskriva innebörden av de föreslagna reglema.

Det ena typfallet var att en äldre förvärvsarbetande inte orkar med det arbete han har. Enligt de nya reglerna skaU en sådan person bevUjas pension om han har för avsikt att lämna förvärvslivet. En fömtsättning är att länsarbetsnämnden inte tämligen omgående kan bereda den pensionssökande ett annat arbete utan omskolning eller eljest anser utsikterna goda att kunna bereda honom ett sådant arbete. Detta faU, vilket alltså tar sikte på äldre försäkrade som vid prövningen av pensionsansökningen fortfarande går i arbete, har såvitt känt inte vållat några svårigheter i den praktiska tillämpningen.

Det andra tjfpfallet avsäg situationen dä en försäkrad på grund av företagsnedläggelse eller av liknande orsak förlorat ett arbete, som han kunnat sköta trots ett visst medicinskt handikapp, och inte kan få ett nytt arbete av liknande slag. Den försäkrade är då berättigad till förtidspension under fömtsättning att inte utsikterna att bereda honom arbete anses vara goda. Det är fall av denna senare typ som har vållat gränsdragningssvårigheter vid lagens tUlämpning.

En anledning tiU bedömningssvårigheterna i pensionsärenden av den typ jag sist har beskrivit är att man i dessa fall inte har att bedöma arbetsförmågan hos en person som är i arbete. Det gäller i stället här i regel en person som har förlorat sitt arbete av skäl som inte har med hans arbetsförmåga att göra. Bedömningen av arbetsförmågan blir i den situationen i en helt annan utsträckning hypotetisk än i det förstnämnda fallet, samtidigt solm möjligheterna tUl lämpligt nytt arbete blir det i praktiken viktigaste momentet när det gäUer behovet av pension.

Som jag tidigare har angivit skall vid pensionsbedömningen hänsyn tas till både arbetsmarknadsmässiga och medicinska faktorer. Kravet på att en medicinsk gmnd skaU föreUgga för rätt tUl förtidspension har dock utestängt en del äldre förvärvsarbetande från pension i faU där de arbetsmarknadsmässiga skälen för pension i och för sig väl har varit för handen. Antalet fall av denna art låter sig av skilda orsaker svårligen bestämmas exakt. Såväl uppgifterna i riksförsäkringsverkets utredning som annat tillgängligt material tyder emellertid på att antalet är relativt begränsat. De faU som blivit särskUt aktueUa är dä äldre förvärvsarbetande blivit utförsäkrade från arbetslöshetsförsäkringen.

Prop. 1972: 55 12

Försäkringen i erkänd arbetslöshetskassa ger arbetslös medlem skydd vid arbetslöshet under så lång tid som anses behövUg för att aUa möjligheter att bereda honom nytt arbete skall kunna tillvaratas. Som viUkor för ersättning gäller att medlemmen har arbetat och erlagt avgifter tiU kassan i minst tolv månader. Dessutom krävs att medlemmen under de sista tolv månadema före arbetslöshetens inträde har arbetat och erlagt avgifter minst fem månader. I vissa faU kan med tid som nu sagts likställas annan tid. Den,längsta tid, varunder ersättning från arbetslöshetskassa kan utgå, är i allmänhet 450 dagar för arbetslös som fyUt sextio år - undantagsvis 55 år - senast under det försäkringsår då ersättningen började utgå. För den som har blivit utförsäkrad från arbetslöshetskassan lämnas det fortsatta stödet genom omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368), såvida inte förtidspension bevUjas. Omställningsbidraget hgger på en lägre nivå än den förtidspensioneringen i allmänhet ger.

Med den stmkturomvandling som för närvarande pågår i näringslivet måste man enligt min mening ta med i beräkningen att äldre förvärvsarbetande ibland blir stäUda utan arbete och varaktigt arbetslösa utan att någon nedsättning av den fysiska eUer psykiska prestationsförmågan föreligger. En sådan arbetslös kan i många faU, lika väl som den som bhr förtidspensionerad enligt nuvarande regler, sägas ha definitivt lämnat arbetsmarknaden. I en sådan situation kan från den enskUdes synpunkt bedömningen om kraven för förtidspension är uppfyllda eller ej med nuvarande regler rentav te sig slumpartad.

Mot bakgmnden av vad jag nu anfört finns det eiUigt min mening välgrundade sociala skäl att jämställa dessa äldre utförsäkrade personer med dem som nu är berättigade tiU förtidspension. För denna gmpp bör därför Öppnas möjlighet att bevilja förtidspension på arbetsmarknadsmässiga grunder utan någon särskild medicinsk prövning. Förtidspension skall utgå från såväl folkpensioneringen som tiUäggspensioneringen och beräknas efter sannma gmnder som förtidspension i övrigt. På gmndval härav förordar jag en sådan justering av bestämmelserna för förtidspension att en äldre förvärvsarbetande, som blivit utförsäkrad från erkänd arbetslöshetskassa, skaU kuima beviljas förtidspension om han är varaktigt arbetslös.

De nya reglema föreslås träda i kraft den 1 juli 1972. TiU detaljutformningen av reglema återkommer jag i specialmotiveringen.

Som jag tidigare anfört kan utvidgningen av reglerna fömtses beröra ett relativt begränsat antal faU. Kostnaderna för den föreslagna utvidgningen bör rymmas inom de beräkningar som gjorts för förtidspensioneringen.

Prop. 1972: 55 13

Kostnadsfria förbrukningsartiklar

1 prop. 1972: 24 har jag förordat att vissa nu statsbidragsberättigade förbmkningsartiklar som handikappade fortlöpande behöver på grund av vissa aUvarhga sjukdomar eUer efter behandling för sådan sjukdom fr. o. m. den 1 januari 1973 skaU tUlhandahåUas på apotek och finansieras genom sjukförsäkringen eiUigt samma regler som gäUer för kostnadsfria läkemedel. Med aiUedning härav bör förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria eUer prisnedsatta läkemedel kompletteras med en bestämmelse avseende sådana förbmkningsartiklar. Det torde lämpligen på samma sätt som nu gäUer för de kostnadsfria läkemedlen få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare ange vilka artiklar som skaU få lämnas ut kostnadsfritt och i vilka fall detta skall ske. I förordningen bör därför intas en bestämmelse att Kungl. Maj:t får förordna att den som är omfattad av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring och vistas i riket skall kostnadsfritt tillhandahållas injektionsspmtor, kanyler, katetrar, bandage och därmed jämförliga förbmkningsartiklar som han fortlöpande behöver på gmnd av allvarlig sjukdom eller efter behandling för sådan sjukdom. Denna bestämmelse kan lämpligen ersätta nuvarande 4 § i förordningen, vilken innehåller en administrativ föreskrift som bör utmönstras.

Författningsändringama bör träda i kraft den 1 januari 1973.

De föreslagna författningsändringarna innebär att kostnadema för de kostnadsfritt utiämnade förbrukningsartiklarna i finansieringshänseende faller under de bestämmelser som gäUer beträffande utgifter, för kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel.

Beräkning av äktamakepension för förfluten tid

Storleken av folkpension i form av ålderspension och förtidspension regleras i 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § AFL. 1 normalfaUet utgår ålderspension och hel förtidspension med 90 % av basbeloppet tiU ensam pensionär och med 70 % av basbeloppet till gift pensionär, vars make också åtnjuter ålders- eller hel förtidspension. SärskUda regler gäller då en av makarna eller bägge åtnjuter partiell förtidspension.

Såväl ålders- som förtidspension kan utgå för förfluten tid, dock längst för tre månader före ansökningsmånaden. Retroaktivtiden kan dock bli längre än tre månader om försäkringskassans beslut meddelas först sedan någon tid förflutit efter det ansökan kommit in. Om en pensionsberättigad, vars make redan åtnjuter pension, ansöker om ålders- eller förtidspension och beviljas pension även för förfluten tid, har pensionen till den andra maken under denna tid redan betalats ut och därvid beräknats efter de gmnder som gäller för ensamstående pensionär. Om ingen särskild beräkningsgmnd tiUämpas för den retroaktiva tiden för den av makarna som senast ansöker om pension, blir

Prop. 1972: 55 14

således makamas sammanlagda pensionsförmåner för denna tid större än vad som följer av 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § AFL.

I 1946 års lag om folkpension fanns en bestämmelse som medgav avdrag från retroaktivbeloppet för vad pensionstagarens make på grund av ändrad beräkning av pensionen uppburit för mycket i pension. I AFL intogs inte någon sådan bestämmelse. I praxis har dock, i enlighet med föreskrifter som riksförsäkringsverket utfärdat år 1963, avdrag från retroaktivbeloppet i dessa situationer skett även under den tid AFL varit i kraft.

I en dom, meddelad den 13 maj 1971, har emellertid försäkringsdomstolen ansett att avdrag från den ene makens folkpension av vad som för mycket utgivits till hans make saknar laga stöd. I anledning av denna dom har riksförsäkringsverket i framställning tUl Kungl. Maj:t föreslagit att i AFL införs bestämmelser som ger stöd för sådant avdrag.

I det rättsläge som uppstått efter försäkringsdomstolens dom leder, som anförts i riksförsäkringsverkets framstäUning, gällande bestämmelser om utbetalning av folkpension för retroaktivtid tiU att, om en av två makar redan uppbär pension och den andre sedan beviljas pension även för förfluten tid, makarna tillsammans kan få en icke oväsentligt högre sammanlagd pension för retroaktivtiden än den löpande pensionen för två makar. Längden av retroaktivtiden kan bero på tUlfälliga omständigheter såsom arbetsbördan hos försäkringskassan eUer dröjsmål med lä-kamndersökning. Rättsläget ger t. o. m. den enskilde möjligheter att avsiktligt handla så att han ökar pensionsförmånemas sammanlagda storlek, t. ex. genom att uppskjuta pensionsansökan sä länge bestämmelsema tillåter eUer genom att, på ett eller annat sätt, medverka till att fördröja ärendets behandling och därmed förlänga retroaktivtiden. För att komma till rätta med denna otillfredsställande situation och skapa hkstäUig- het meUan pensionstagare i detta avseende förordar jag att en avräk-ningsregel införs i AFL. Denna bör utformas så att den ansluter till den praxis som tillämpats alltsedan 1946 års folkpensionslag tillkom. Detta innebär att det retroaktiva pensionsbelopp som utbetalas tiU den sist pensionerade maken skall minskas med det belopp som under den av retroaktiviteten omfattade tidsperioden utgått i pension till andra maken utöver vad som följer av bestämmelserna i 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § AFL. Bestämmelsen bör införas som ett sista stycke i 16 kap. 5 § AFL i anslutning till den regel som medger beslut om pension för retroaktivtid. Den bör träda i kraft den 1 juh 1972.

Vissa andra bestämmelser

118 kap. 9 § AFL stadgas att uppdrag som ledamot av allmän försäkringskassas styrelse inte får innehas av den som är i konkurstillstånd. Denna regel gäUer tUl följd av hänvisningar i 21, 24 och 26 §§ samma kapitel även i fråga om uppdrag som ledamot i pensionsdelegation och

Prop. 1972: 55 15

försäkringsnämnd samt i fråga om suppleantuppdrag i styrelse, pensionsdelegation och försäkringsnämnd.

Under de senaste åren har konkurstiUstånd avskaffats som behörighetshinder för ledamöter av riksdagen och motsvarande ändringar genomförts i kommunaUagen, kommunallagen för Stockholm, landstingslagen samt lagen om församlingsstyrelse (se prop. 1968:92, KU 1968: 20, rskr 1968: 279). Jag förordar att det nämnda hindret med verkan från den 1 juli 1972 avlägsnas även såvitt gäller behörighet till de förut uppräknade uppdragen i allmän försäkringskassa.

Vidare vUl jag i anslutning tUl införandet av den nya förvaltningslag (1971: 290), som fr. o. m. den 1 januari 1972 gäller för handläggnmgen av avgiftsärenden enligt förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (jfr prop. 1971:176, KU 1971:74, rskr 1971:334, SFS 1971:1174) föreslå ett par ändringar av rent redaktionell art i 14 och 36 §§ förordningen.

Upprättade lagförslag

I enhghet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1) lag om ändring i lagen (1962: 381) om aUmän försäkring,

2) lag om ändring i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria eUer prisnedsatta läkemedel,

3) lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Specialmotivering

Utöver vad jag tidigare anfört bör följande nämnas angående de föreslagna författningsändringarna. 1) Lagen om allmän försäkring

1 kap. 1 §

I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen upptas här i ett nytt andra stycke - beträffande äldre försäkrad - arbetslöshet som ett alternativ till nedsättning av arbetsförmågan såsom gmnd för rätt till förtidspension.

Som förutsättning för pension på här avsedd grund gäller att den försäkrade varit medlem i erkänd arbetslöshetskassa men blivit utförsäkrad och bedömes bli varaktigt arbetslös. Avfattningen medför att pension inte kan utgå förrän i samband med utförsäkring frän arbetslöshetskassan. Vid den tidpunkten torde det ä andra sidan regelmässigt inte föreligga svårigheter att bedöma möjligheterna att bereda den utförsäkrade

Prop. 1972:55 16

arbete. Reglema hindrar emeUertid inte att pensionsansökan ges in tidigare. För att förebygga avbrott i försäkringsskyddet bör tvärtom ansökan inges och pensionsutredningen påbörjas i god tid.

Arbetslöshetsbegreppet är här detsamma som begagnas i arbetslöshetsförsäkringen. Där räknas som arbetslös inte bara den som helt saknar arbete utan också den som önskar heltidsarbete men inte kan beredas arbete mer än fyra timmar om dagen. Regeln i arbetslöshetsförsäkringen korresponderar således mot det krav på en minst femtiopro-centig nedsättning av arbetsförmågan som nu gäller inom pensioneringen som fömtsättning för pension. Beträffande personer som sökt och haft deltidsarbete, men därefter helt förlorar sina möjligheter tiU fortsatt sysselsättning, torde den praxis som tiUämpas inom pensioneringen i jämförliga fall - alltså då deltidsarbetet förlorats till följd av nedsättning av arbetsförmågan - kunna följas. Denna innebär att förtidspension kan utgå i sådant fall. Bedömes däremot lämphgt arbete på heltid finnas att tiUgå för den förut deltidsarbetande, men är den försäkrade inte villig att ta sådant arbete, är pensionering i allmänhet inte motiverad.

Beträffande kravet att vederbörande skall vara utförsäkrad från arbetslöshetsförsäkringen bör uppmärksammas det faUet att en person har fått arbete på nytt efter att ha blivit utförsäkrad. Rätt tiU ersättning från arbetslöshetsförsäkringen under en ny arbetslöshetsperiod uppkommer därvid enligt gällande regler efter fem månader i den nya anställningen. SkuUe den försäkrade i sådant fall bli arbetslös innan han upparbetat ny ersättningsrätt, är hans tidigare ställning som utförsäkrad oförändrad. Är den iråkade arbetslösheten att anse som varaktig, kan han således omedelbart beviljas förtidspension.

I fråga om pension på nu förevarande gmnd har pensionssökandens hälsotiUstånd i princip ingen betydelse. Något krav på att läkamtlåtan-de skaU bifogas ansökan om pension behöver under sådana förhåUanden inte StäUas upp.

Det har, som framgår av de lagändringar som berörs i det följande, avsetts att nuvarande allmänna regler om förtidspension i huvudsak skaU ges motsvarande tiUämpning beträffande förtidspension som gmndas på arbetslöshet. Bestämmelser om en särskUd temporär pensionsform har dock inte bedömts motsvara något praktiskt behov. Reglema om sjukbidrag berörs därför inte av de föreslagna ändringama.

Som framgår av vad som anförts vid 1 § kan arbetslöshet vara såväl total som partieU. Med hänsyn härtill bör samma valmöjligheter i fråga om pensionsstorleken finnas här som när det gäller förtidspension av andra skäl.

Prop. 1972:55 17

13 kap. 1 §

Ändringama i förevarande paragraf motsvarar ändringama i 7 kap. 1 §. På gmnd av hänvisningarna i paragrafen till 7 kap. 2 § får de ändrade bestämmelsema i nämnda paragraf motsvarande tiUämpning på förtidspension inom tilläggspensioneringen.

16 kap. 5 §

InnehåUet i den föreslagna bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen. Här skall bara erinras om att makar som lever stadigvarande åtskUda enligt 10 kap. 1 § AFL kan likstäUas med ogifta pensionsberättigade. Föreligger beslut härom är givetvis den nya bestämmelsen avseende beräknuigen av äktamakepension under retroaktivtid inte tillämplig. På motsvarande sätt kan bestämmelserna för gifta pensionärer under vissa fömtsättningar tiUämpas på ogifta, såvida de tidigare varit gifta eUer har eUer haft bara tiUsammans. I detta fall bhr också den nya bestämmelsen i förevarande paragraf tiUämpUg.

7 och 8 §§

Genom ändringarna i dessa paragrafer klargörs att försäkringskassan har samma möjligheter tiU omprövning av pensionen när de förhåUanden som föranlett pensioneringen har väsentligt förbättrats, och den försäkrade samma skyldighet att anmäla sådan förbättring, när det gäller förtidspension grundad enbart på arbetslöshet som när det gäUer pension på gmnd av nedsättning i arbetsförmågan.

Omprövning resp. anmähungsskyldighet blir aktueU då de förutsättningar, som enhgt 7 kap. 1-2 §§ och 13 kap. 1 § gäUt för beviljande av pensionen, inte längre är uppfyUda. Om exempelvis en person som uppbär hel förtidspension - vUket betyder att hans möjlighet att försörja sig genom arbete ansetts nedsatt med fem sjättedelar eUer mera - får ett arbete som kan bedömas ge honom väsentiigt bättre försörjning än således fömtsätts, är han skyldig att anmäla detta tUl försäkringskassan.

I samband med 1970 års förtidspensionsreform infördes ett förenklat administrativt förfarande för att återfå indragen eller reducerad förtidspension. Om pensionen urspmngligen beviljats högst tre år innan frågan om att återfå den efter indragning kommer upp, räcker det som ansökan att den försäkrade tUl försäkringskassan ger in en blankett som innehåUer upplysning att förvärvsarbete upphört och en försäkran att övriga förhållanden är oförändrade sedan pensionen bevUjades. Detta förenklade förfarande bör kuima komma tUl användning även i faU då pension beviljats på grund av arbetslöshet men dragits in i samband med att den försäkrade därefter för en tid har kimnat beredas eUer själv har skaffat sig arbete.

Prop. 1972:55 18

2) Förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.
Bestämmelsema om de kostnadsfria förbrukningsartiklarna som avses

inflyta i förordningen påkallar ändring i förordningens mbrik.

En motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 4 §, vilken är av rent administrativ natur, avses införd i 9 § kungörelsen (1954: 735) med tillämpningsföreskrifter till förordningen.

Den föreslagna aUmänna bestämmelsen om de kostnadsfria förbrukningsartiklarna i den nya 4 § har kommenterats i den aUmänna motiveringen. Av bestämmelsen följer, att nämnda förbrukningsartiklar i fmansieringshänseende faller under de bestämmelser i AFL, som gäUer beträffande utgifter för kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel. De blir aUtså att hkställa med läkemedel vid tiUämpningen av 19 kap. 2 och 4 §§.

Kostnadsfriheten för förbmkningsartiklar förutsätter förskrivning i samma ordning som gäUer för kostnadsfria läkemedel, dvs. förskrivning av läkare. Detta framgår av 1 § första stycket jämfört med 4 § sista punkten.

3) Förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m. m.

14 §

Fjärde stycket i paragrafen föreskriver att arbetsgivare skaU underrättas om riksförsäkringsverkets beslut i frågor som föregående stycken i paragrafen avser. Numera har i 15 § intagits bestämmelser om underrättelseskyldighet som täcker bl. a. dessa faU. Med anledning härav föreslås förevarande bestämmelse upphävd.

36 §

Som redan antytts har bestämmelserna om underrättelseskyldighet i 13-14 §§ ersatts av en gemensam bestämmelse i 15 §, vUken även täcker det faU som den numera upphävda 12 § avsåg. Hänvisningen i 36 § första stycket sista punkten till 12-14 §§ avseende underrättelse tiU arbetsgivaren bör därför ersättas med en hänvisning tUl 15 §.

Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslagen tUl

1) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,

3) Uig om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.