Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 Prop. 1972: 5

Nr 5

Kungl. Maj:ts proposition med förslag tiU skadeståndslag m. m.; ven Stockholms slott den 14 januari 1972

Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av StatsrådsprotokoUet över justitieärenden och lagrådets protokoU, föreslå rUcsdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande tUl riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

LENNART GEUER

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen läggs fram förslag tUl skadeståndslag jämte förslag tiU vissa följdändringar i annan lagstiftning.

Förslaget innebär, att motsvarighet till de nuvarande allmänna ska-deståndsbestämmelsema i 6 kap, strafflagen (SL) tas upp i en särskild skadeståndslag, I dessa hänseenden innebär förslaget sakUga ändringar av betydelse endast såvitt gäUer bams skadeståndsansvar. Regeln i 6 kap. 6 § SL om att skadeståndsansvaret för bam under 15 år skall bestämmas på gnmdval av en skäUghetsprövning utsträcks att gälla bam under 18 år. Vid bestämmande av skadestånd för bam eller psykiskt sjuka personer skaU det enUgt förslaget i framtiden tas större hänsyn än hittiUs tUl förekomsten av ansvarsförsäkring. En viss utvidgning av tUlämpningsområdet för bestämmelsen i 6 kap, 3 § SL om ersättning för psykiskt lidande föreslås, I övrigt sker endast en modemisering och systematisk omarbetning av bestämmelsema i 6 kap. SL.

Förslaget innehåUer vidare bestämmelser om skyldigfhet för arbetsgivare att ersätta skada som hans arbetstagare våUar i tjänsten (s. k. principalansvar), I förhåUande tiU vad som er f.n. enligt grundsatser som UtbUdats i rättspraxis innebär förslaget att principalansvaret utvidgas tiU att omfatta alla arbetstagare och inte bara dem som tiUhör drifts- eUer arbetsledningen eller har en ansvarsfull ställning. Som arbetstagare skaU räknas också vämpliktiga m. fl. likställda samt i vissa fall interner på anstalter, elever vid skolor o.d, och andra som utför arbetsuppgifter imder anstäUningsliknande förhållanden. Principalan-

1 - Bihang titt riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5

Ptop. 1972:5 2

svar skall enligt förslaget krama jämkas, om det skuUe bli oskäligt betungande eller, vid sakskada, om jämkning bör ske av hänsyn tiU föreUggande försäkringsförhåUanden.

Vidare upptar förslaget bestämmelser om skadestånd i offentUg verksamhet, vilka saknar motsvarighet i gäUande rätt, EnUgt förslaget skaU staten eUer konunun ersätta person- eUer sakskada eUer direkt tillfogad allmän förmögenhetsskada - s.k. ren förmögenhetsskada - som våUas genom fel eller försimimelse vid utövning av offentlig myndighet. Ersättning skall dock utgå endast om de krav har åsidosatts som med hänsyn tiU verksamhetens art och ändamål skäligen kan stäUas på dess utövning. Den skadeUdande är inte heUer berättigad till ersättning för skada som hade kunnat undvikas genom överklagande av felaktigt beslut. Ersättning för ren förmögenhetsskada genom intrång i näringsverksamhet skall utgå endast på grundval av en skäUghetsprövning, Ersättningstalan skaU enUgt förslaget inte kunna föras med anledning av beslut av Kungl. Majrt, riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen, om inte bedutet undantagsvis har upphävts eller ändrats. Statens eller kommuns ansvar enligt dessa regler skaU kunna jämkas enligt den nyss nämnda regeln om jämkning av principalansvar.

Slutligen innehåUer förslaget en helt ny bestämmelse som begränsar arbetstagares skadeståndsansvar. En arbetstagare skaU enligt förslaget vara skyldig att ersätta skada som han vållar genom fel eUer försummelse i tjänsten endast i den mån det med hänsyn till omständigheterna föreUgger synnerliga skäl.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1972,

Prop. 1972: 5 3

1 Förslag till
Skadeståndslag

Härigenom förordnas som följer,

IKAP,

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag meddelade bestämmelser om skadestånd tiUämpas, om ej annat är särskUt föreskrivet eUer föranledes av avtal eUer i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhåUanden,

2 § Med ren förmögenhetsskada förstås i denna lag sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon Uder person- eUer sakskada.

2 KAP.

Skadeståndsansvar på grund av eget vållande

1 § Var och en som uppsåtUgen eUer av vårdslöshet våUar person-eUer sakskada skaU ersätta skadan, såvida icke annat följer av denna lag.

2 § VåUar någon som ej fyUt aderton år person- eUer sakskada, skaU han ersätta skadan i den mån det är skäUgt med hänsyn tUl hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreUggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhåUanden samt övriga omständigheter.

3 § Den som våUar person- eller sakskada under inflytande av sinnessjukdom eUer sinnesslöhet skaU ersätta skadan i den mån det är skäUgt med hänsyn tUl hans sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet, föreUggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska föiliåUanden samt övriga omständigheter. Detsamma gäUer om någon vållar sådan skada under inflytande av annan rubbning av själsverksamheten och rubbningen icke är självförvåUad och tiUfålUg.

4 § Den som våUar ren förmögenhetsskada genom brott skaU ersätta skadan enUgt vad i 1-3 §§ är föreskrivet i fråga om person- och sakskada.

3 KAP.

Skadeståndsansvar för ail>efsgivare och det allmänna

1 § Den som har arbetstagare i sin tjänst skaU ersätta person- eUer

Prop. 1972: 5 4

sakskada som arbetstagaren våUar genom fel eUer försummelse i tjänsten. Motsvarande gäUer i faU då arbetstagare i tjänsten våUar ren förmögenhetsskada genom brott.

1 fråga om skadeståndsansvar för staten eUer konunun vid myndighetsutövning gäUer vad nedan i detta kapitel sägs,

2 § Staten eUer kommun skaU ersätta personskada, sakskada eUer ren förmögenhetsskada, som våUas genom fel eUer försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fuUgörande staten eUer kommunen svarar.

Vad som sägs i första stycket om kommun gäUer också landstmgs-kommun, kommunalförbund, församUng och kyrkUg samfäUighet,

3 § Ersättningsskyldighet enUgt 2 § föreUgger endast om de krav har bUvit åsidosatta som med hänsyn tiU verksamhetens art och ändamål skäUgen kan stäUas på dess utövning,

4 § Om den som lidit skada genom felaktigt beslut vid myndighetsutövning har utan giltig anledning underlåtit att föra talan om rättelse eller att använda särsldlt rättsmedel, utgår ej ersättning för skada som därigenom kunnat undvikas.

5 § Ersättning enligt 2 § för ren förmögenhetsskada som uppkommit tUl följd av intrång i näringsverksamhet utgår endast i den mån det är skäligt med hänsyn tiU intrångets art och varaktighet, felets eller försummelsens beskaffenhet och övriga omständigheter.

6 § Skadestånd enligt 1 eUer 2 § kan jämkas, om skadeståndet finnes oskäUgt betungande med hänsyn tiU den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden och övriga omstängiheter. Vid sakskada kan jämkning också ske om det är skäUgt med hänsyn till föreUggande försäkringar eUer försäkringsmöjUgbeter,

7 § Talan om ersättning enligt 2 § får ej föras med anledning av beslut av Konungen i statsrådet eUer riksdagen eUer av högsta domstolen, regeringsrätten eUer föisäkringsdomstolen, om icke beslutet upphävts eUer ändrats. Sådan talan får ej heUer föras med anledning av beslut av lägre myndighet mot vilket talan fullföljts hos Konungen i statsrådet, högsta domstolen, regeringsrätten eUer försäkringsdomstolen utan att beslutet upphävts eUer ändrats,

8 § Bestämmelsema i detta kapitel gäller ej i fråga om sådan skada
i följd av trafik med motorfordon som våUats av fordonets förare, i den
mån ersättning för skadan skaU utgå enUgt lagen (1929: 77) om traSk-

Prop. 1972: 5 5

försäkring å motorfordon eUer skaU utges antingen av någon som i egenskap av fordonets ägare är ansvarig för skadan men enUgt 4 § nänmda lag är befriad från trafikförsäkringsplikt eUer av staten enUgt lagen (1939:776) med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten, m. m.

9 § Skadeståndsansvar enUgt detta kapitel åvilar ej staten eUer kom
mun med anledning av fel eUer försummelse vid lotsning.

10 § Talan om ersättning enUgt 2 § med anledning av dom eUer be
slut av hovrätt, allmän underrätt eUer krigsrätt väckes vid den domstol
som enligt 2 kap, 2 § eUer 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att
upptaga mål om ansvar eUer enskUt anspråk på grund av ämbetsbrott
av domare vid den domstol som meddelat domen eUer beslutet. Mot
svarande gäUer i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med anledning av
beslut eUer åtgärd av tjänsteman som anges i nänmda lagrum i rätte
gångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av Konungen i stats
rådet, riksdagen, högsta domstolen eUer regeringsrätten väckes i högsta
domstolen.

4KAP,

Arbetstagares skadeståndsansvar

1 § För skada, som arbetstagare våUar genom fel eUer försummelse i tjänsten, är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreUgger med hänsyn tiU handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadeUdandes intresse och övriga omständigheter,

5 KAP,

Gemensamma bestämmelser

1 § Bestämmelserna i denna lag om skyldighet att ersätta personskada
tiUämpas också i fråga om Udande, som någon tillfogar annan genom
brott mot den personUga friheten, genom annat ofredande, som inne
fattar brott, eUer genom ärekränkning eUer dylik brottsUg gärning.

Den som har gjort sig skyldig tiU ärekränkning eUer dylik brottsUg gäming eUer som eljest är skadeståndsskyldig med anledning av sådant brott kan på yrkande av den kränkte i mål om mingen efter omständighetema åläggas att bekosta tryckning i en eUer flera tidningar av dom i målet.

2 § Skadestånd tiU den som tillfogats personskada omfattar ersättning
för läkararvode och annan kostnad tiU följd av skadan, för hinder eUer
förlust i den skadades näring, för sveda och värk samt för lyte eUer annat
stadigvarande men.

Prop. 1972: S 6

3 § Den som enUgt lag har rätt tiU underhåU av någon som blivit dödad skall, om han tiU följd av dödsfaUet kommer att sakna erforderligt underhåll, av den som är skadeståndsskyldig med anledning av dödsfaUet erhäUa ersättning efter vad som finnes skäligt med hänsyn tiU dennes ekonomiska förhållanden och omständighetema i övrigt. Ersätt-nmgen kan bestämmas att utgå på en gång eller på särskilda tider.

4 § Vid sakskada omfattar skadeståndet ersättning för sakens värde eller för reparationskostnad och värdeminskning, för annan kostnad tiU följd av skadan samt för hinder eUer förlust i den skadelidandes näring.

5 § Om våUande på den skadeUdandes sida har medverkat tiU skadan, jämkas skadeståndet efter vad som finnes skäUgt,

6 § SkaU två eUer fiera ersätta samma skada, svarar de soUdariskt för skadeståndet, i den mån ej annat följer av att begränsning gäUer i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem,

7 § För skada som våUats genom underlåtenhet att avslöja brott utgår ej ersättning enUgt denna lag enbart på den grund att straff för underlåtenheten kan följa enhgt 23 kap, 6 § första stycket brottsbalken.

8 § Vid tiUämpning av denna lag skaU med arbetstagare likstäUas
vämpliktiga och andra som fuUgör i lag föreskriven tjänstgöring, de
som under utbUdning vid skola eUer vård i anstalt utför arbete som tiU
sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare samt de som
för annans räkning eljest utför arbete imder omständigheter liknande
dem som förekommer i anställningsförhållande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972, då 6 kap. strafflagen, lagen (1899: 58 s. 1) om ersättning av allmänna medel i vissa faU för skada, som förorsakats av ämbets- eUer tjänstemän med flera, samt lagen (1929:28) om befrielse i visst fall för befälhavare eller förare å luftfartyg, hörande tiU krigsmakten, från skyldighet att gälda skadestånd skaU upphöra att gäUa.

Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stäUet den nya bestämmelsen.

Ar någon, vilken förrättar tjänst å luftfartyg, pliktig att ersätta skada som i följd av luftfart uppkommit genom hans fel eUer för-sununelse i tjänsten, äger rätten att, med Mnsyn tiU felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans storlek eUer omständighetema i övrigt, nedsätta ersättningen efter vad som prövas skäligt. Vad sålunda stadgats skaU äga motsvarande tillämpning beträffande den som inom markorganisationen eUer eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiks'erheten är beroende.

Är någon, vilken förrättar tjänst å luftfartyg, pUktig att ersätta skada som i följd av luftfart uppkommit genom hans fel eUer försummelse i tjänsten, äger rätten att, med hänsyn tiU felets eUer försummelsens Undriga beskaffenhet, skadans storlek eUer omständighetema i övrigt, nedsätta ersättaingen efter vad som prövas skäUgt. Vad sålunda stadgats skaU äga motsvarande tUlämpning beträffande den som inom markorganisationen eUer eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiksäkerheten är beroende, / fråga om skadeståndsansvaret för den som är arbetstagare gäller dock 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:00).

Prop. 1972: 5

6 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag

Härigenom förordnas, att 211 § lagen (1944: 705) om aktiebolag skaU ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

211 §

AvUar ersättningsskyldighet storlek och omständighetema i övrigt

prövas skäUgt

Har aktieägare- skuld och omständigheterna i övrigt prövas skäUgt.

Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyldiges förfarande innefattade brottslig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1972,

7 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

Härigenom förordnas, att 323 § lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse skaU ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

323 §

Avilar ersättningsskyldighet - - - storlek och omständighetema i övrigt prövas skäUgt,

Har aktieägare- skuld och omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyldiges förfarande innefattade brottslig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1972.

Prop. 1972: 5 10

8 Förstag titt

Lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas, att 108 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

108 §

Avilar ersättningsskyldighet storlek och omständighetema i övrigt

prövas skäUgL

Har medlem--- skuld och omständighetema i övrigt prövas skäUgt.

Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyldiges förfarande innefattade brottslig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 180 § lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

180 §

AvUar ersättningsskyldighet storlek och omständighetema i övrigt

prövas skäligt.

Har aktieägare- skuld och omständighetema i övrigt prövas skäligt.

Nedsättning efter vad nu är sagt skall ej äga rum, om den ersättningsskyldiges förfarande innefattade brottslig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1972.

Prop. 1972:5 11

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 93 § lagen (1955: 416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

93 §

Har ersättningsskyldighet i övrigt.

Nedsättning efter vad nu är sagt må icke äga rum, om den ersättningsskyldiges förfarande innefattade brottslig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1972,

11 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1916:312) angående ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1916: 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafUc skaU ha nedan angivna lydelse,

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §

Aro både ägare och förare enUgt Äro både ägare och förare enUgt
2 § pUktiga att ersätta skada, skola 2 § pliktiga att ersätta skada, skola
de sig emeUan taga del i ersätt- de sig emeUan taga del i ersätt
ningens gäldande med hälften var- ningens gäldande efter vad som
dera. prövas skäligt med hänsyn till om-

ständigheterna.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1972,

Prop. 1972:5 j2

12 Förslag tiU

Lag om ändring i rättångsbalken

Härigenom förordnas, att 3 kap, 3 § rättegångsbaUcen skall ha nedan angivna lydelse,

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 KAP.

3 §1

Högsta domstolen--------- eUer revisionssekreterare.

Högsta domstolen är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrives i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1972.

13 Förslag tiD

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 25 § lagen (1927: 77) om försäkringsavtal skaU ha nedan angivna lydelse,

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

25 §

Har i följd av skadeförsäkring Har i följd av skadeförsäkring
försäkringsgivaren i ersättning för försäkringsgivaren i ersättning för
skada utgivit belopp, som försäk- skada utgivit belopp, som försäk-
ringshavaren ägt rätt att såsom ringshavaren ägt rätt att såsom
skadestånd utkräva av annan, in- skadestånd utkräva av annan, in
träde försäkringsgivaren i rätten trade försäkringsgivaren i rätten
mot den andre, där denne uppsåt- mot den andre, där denne uppsåt
ligen eller genom grov vårdslöshet ligen eUer genom grov vårdslöshet
framkaUat försäkringsfallet eller framkaUat försäkringsfaUet eUer
ock enUgt lag är skyldig att utgiva ock enligt lag är skyldig att utgiva
skadestånd evad han är tiU skadan skadestånd evad han är tiU skadan
våUande eUer icke, våUande eller icke. Sådan rätt till

återkrav föreUgger dock icke mot
den som enligt 3 kap. 1 eller 2 §
skadeståndslagen (1972:000) sva
rar för skadan uteslutande på grund
av annans vållande.
Belopp, som---------------- är stadgat

Denna lag träder i kraft den 1 jidi 1972, Senaste lydelse 1965: 585.

Kungl. Ma}:ts proposition nr 5 år 1972 13

Utdrag av protokoUet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj.'t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 mars 1971.

Närvarande: Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andebsson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt,

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet (leijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående lagstiftning om skadestånd och anför.

Efter överläggningar år 1946 mellan justitieministrarna i Danmark, Norge och Sverige om fortsatt nordiskt samarbete på lagstiftningens område förordnades numera professorn em. Ivar Strahl att i samverkan med sakkunniga från Danmark och Norge verkställa förberedande utredning om lagstiftning inom skadeståndsrätten. Det betänkande som utredningsmannen avlämnade den 31 maj 1950 (SOU 1950: 16) innehöll vissa rekommendationer, om vilka de sakkunniga hade enat sig. I rekommendationerna framhölls bl. a., att en revision av skadeståndsrätten var påkallad på längre sikt. Reformarbetet borde inriktas på att åstadkomma en gemensam nordisk skadeståndslag. På grund av svårigheterna att på en gång skapa en sådan lag borde man emellertid enligt utredningsmannen dela upp arbetet och till en början utreda vissa begränsade områden.

I maj 1952 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet en kommitté för att utreda frågan om statens och kommunemas skadeståndsansvar. Kommittén antog benämningen kommittén angående det allmäimas skadeståndsansvar.* Den bedrev sitt arbete i samverkan med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och Norge. Den 15 december 1958 avlämnade kommittén betänkande med förslag till lag om skadestånd i offentlig verksamhet (SOU 1958: 43, i fortsättningen kallat 1958 års förslag). Motsvarande förslag lades ungefär samtidigt fram i Danmark, Finland och Norge.

I november 1959 tillkallades särskilda sakkuimiga att verkställa utredning

' Justitierådet Gösta Walin, ordförande, numera justitierådet Erland Conradi, tiUika sekreterare, samt professorerna Nils Herlitz och Ivar Stratil,

14 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

angående vissa andra skadeståndsrättsUga frågor, nämligen dels frågan om barns och föräldrars skadeståndsansvar, dels frågor om principalansvaret och om anställds skadeståndsskyldighet. I Danmark, Finland och Norge tillsattes samtidigt lagstiftningskommittéer med motsvarande uppdrag. De svenska sakkunniga antog namnet skadeståndskommittén.>

Den 10 juni 1963 avgav den svenska skadeståndskommittén betänkandet »Skadestånd I» med förslag till lag med allmänna bestämmelser om skadestånd (SOU 1963: 33). Lagen var avsedd att ersätta 6 kap. strafflagen (SL) och innehöll nya bestämmelser om barns och föräldrars skadeståndsansvar. Kommitténs förslag i dessa frågor hade tUlkommit efter samarbete med de övriga nordiska kommittéema. I övriga delar innebar förslaget väsentligen endast en redaktionell överarbetning av gällande bestämmelser i 6 kap. SL. I dessa delar hade förslaget delgetts de öTiga nordiska kommittéerna, men några överläggningar hade inte ägt rum. De danska, norska och finländska kommittéema lade under år 1964 fram förslag till nya bestämmelser om barns och föräldrars skadeståndsskyldighet.

Den 15 juni 1964 avlämnade skadeståndskommittén betänkandet »Skadestånd II> med förslag till lag med vissa bestämmelser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansivar (SOU 1964: 31). De danska, norska och finländska kommittéerna lade senare samma år fram motsvarande lagförslag.

I Norge har under våren 1969 slutbehandlats ett förslag till »lov om ska-deserstatning i visse forhold». Den norska lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1969, innehåller bestämmelser om enskilda och offentliga arbetsgivares principalansvar, om arbetstagares skadeståndsskyldighet samt om barns och föräldrars skadeståndsansvar. Dessutom innehåller den vissa gemensamma bestämmelser av allmän natur. I Finland väntas motsvarande lagförslag bli framlagt för riksdagen under våren 1971, Förslag till lagstiftning på samma områden är under övervägande i Danmark.

Frågan om det allmännas skadeståndsansvar diskuterades vid nordiska departementsförhandlingar i maj 1961. Därefter har samtliga nu aktuella lagstiftningsfrågor behandlats vid möten med de danska, finländska, norska och svenska kontaktmännen för nordiskt lagstiftningsarbete i september 1964 samt i november och december 1965. De har också tagits upp vid nya departementsförhandlingar i april 1970,

De tre betänkanden som omnämnts i det föregående har vart för sig remissbehandlats. Yttranden över alla tre betänkandena har avgetts av justitiekanslem, Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, försäkringsinspektionen, skolöverstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län samt i Göte-

* Justitierådet Walin, ordförande, professorn Jan HeUner och advokaten Per-Ax.el Weslien, TiU sekreterare förordnades numera rättschefen Ulf K, Nordenson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 15

borgs och Bohus län, Sveriges advokatsamfund, föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare. Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO).

Därjämte har yttranden avgetts enligt följande.

över 1958 års förslag har yttranden avgetts av försvarets civil förvaltning, civilförsvarsstyrelsen, försvarets forskningsanstalt, försäkringsrådet, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten, generaltullstyrelsen, byggnadsstyrelsen, bank- och fondinspektionen, kontrollstyrelsen, statens sakrevision, universitetskanslersämbetet, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, statspolisintendenten, statens utlänningskommission, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Jämtlands län, domkapitlet i Uppsala ärkestift, vetenskapsakademin, besvärssakliunniga, författningsutredningen. Svenska landskommunernas förbund. Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet. Statstjänstemännens riksförbund (SR), Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund. Svenska hamnförbundet samt Sveriges förenade studentkårer. Vissa instanser har bilagt jrttranden av andra som hörts över förslaget. Sålunda har ingetts, av lantmäteristyrelsen yttranden av överlantmätarna i Östergötlands, Älvsborgs och Örebro län, av kommerskollegium yttranden av Sveriges industriförbund och rikets handelskammare, av sjöfartsstyrelsen yttranden av Sveriges redareförening, Lotsförbundet samt Sveriges ångfartygs assurans förening, av överståthållarämbetet yttrande av stadskollegiet i Stockholm och förste stadsfogden, tillika t.f. exekutionsdirektör i staden, av länsstyrelsen i Stockholms län yttranden av landsfogden och vågdirektören i länet, Stockholms läns avdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler, stadsfullmäktige i Lidingö samt kommunalfullmäktige i Sollentuna köping och Huddinge kommun, av länsstyrelsen i Kronobergs län jrttrande av stadsfullmäktige i Växjö, av länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden av magistraterna, stadsfullmäktige och poliskamrarna i Malmö, Hälsingborg och Lund, kommunalfullmäktige i Bjuvs köping och Väsby kommun, landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse, landsfogden i länet samt föreningen Malmöhus läns landsfiskaler, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrande av stadsfullmäktige i Göteborg, av universitetskanslersämbetet yttranden av de juridiska, medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna samt drätselnämnden och det större konsistoriet vid universitetet i Uppsala, juridiska fakulteten och det större konsistoriet vid universitetet i Lund, lärarkollegiet vid karolinska medikokirurgiska institutet, rektorsämbetet vid Stockholms högskola samt lärarkollegierna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö, av LO yttranden av Statstjänarkartellen och Svenska kommunalarbetareförbundet

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

samt av SR yttrande av Svenska officersförbundet. Yttranden har inkommit även från Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden samt Svenska reservunderofficersförbundet,

över Skadestånd I har yttranden avgetts av riksåklagaren, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, fång\'årdsstyrelsen, Stockholms rådhusrätt, länsstyrelsen i Uppsala län, föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler, Sveriges landsfiskaler och Sveriges stadsfogdar. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Målsmännens riksförbund, Stockholms handelskammare. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) samt Försäkrings juridiska föreningen. Vid sina remissvar har riksåklagaren fogat yttranden av statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, överståthållarämbetet yttrande av Stockholms stads barnavårdsnämnd, länsstyrelsen i Uppsala län yttranden av landsfogden i Uppsala län, stadsfiskalen i Uppsala, socialvårdskonsulenten i första distriktet och föreningen Uppsala läns landsfiskaler samt länsstyrelsen i Kronobergs län yttrande av styrelsen för länsavdelningen av föreningen Sveriges landsfiskaler. SACO har här som eget yttrande överlämnat utlåtande av Sveriges juristförbund.

över Skadestånd II har yttranden avgetts av försvarets civilförvaltning, civilförsvarsstyrelsen, försvarets forskningsanstalt, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen, byggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domän-styrelsen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, arbetsdomstolens ordförande, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Jämtlands län, yrkesskadeutredningen, aktiebolagsutredningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Trafikförsäkringsföreningen, Svenska arbetsgivareföreningen, SR, Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundets styrelse, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Sveriges grossistförbund. Också här har vissa av remissinstanserna vid sina utlåtanden fogat yttranden av andra som hörts över förslaget. Sålunda har ingetts, av överståthållarämbetet yttrande av stadskollegiet i Stockholm jämte en därtill hörande, av borgarrådet på finansroteln upprättad promemoria, vid vilken fogats dels ett av stadsjuristen avgivet tjänsteutlåtande, dels yttranden av lönenämnden, gatunämnden, hamnstyrelsen och skoldirektören i Stockholm, av länsstyrelsen i Kronobergs län yttranden av landsfogden i länet samt Kronobergs läns avdelning av Svenska kommunförbundet, Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott och Sydöstra Sveriges skogsägares förbund, av länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden av landsfogden i lånet, magistraten i Hälsing-t>org. Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Malmö, kommunalfullmäktige i Bjuvs köping och poliskammaren i Malmö, av kommerskollegium yttranden av samtliga handelskammare i riket, av LO yttranden av Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska fabriksarbetare-

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 17

förbundet. Försäkringsfunktionärernas förbund, Handelsanställdas förbund. Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska livsmedelsarbetareförbundet. Svenska metallindustriarbetareförbundet. Svenska musikerförbundet och Nöjesförelagens personalförbund. Svenska sjöfolksförbundet. Sko- och läderarbetarnas förbund. Svenska textilarbetareförbundet, Svenska transportarbetareförbundet. Samverkande träfacken samt Statstjänarkartellen, av SACO yttrande av Sveriges juristförbund och ett av Sveriges läkarförbund såsom eget yttrande åberopat utlåtande av Läkarnas ansvarighetsnämnd, samt av Sveriges industriförbund ett av förbundet åberopat yttrande av Svenska byggnadsentreprenörföreningen. I sina yttranden har Sveriges industriförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen hänvisat till samt Sveriges grossistförbund åberopat vad som har anförts i SAF:s jrtt-rande. SACO har hänvisat till Sveriges juristförbunds yttrande.

Kommittéförslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilagor 1—5.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

18 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

1. ALLMÄJSNA RIKTLINJER FÖR REFORMARBETET

Det är min avsikt att i detta inledande avsnitt lämna översiktliga redogörelser för det nuvarande rättstillståndet när det gäller skadestånd i s. k. utomobligatoriska förhållanden, dvs. utanför kontraktsförhållanden. I anslutning därtill kommer jag att redogöra för rådande skade- och socialförsäkringsförhållanden m. m., det hittillsvarande och pågående reformarbetet på skadeståndsrättens område, de övriga reformönskemål som har förts fram i skilda sammanhang under senare tid samt vissa huvudlinjer i den skadeståndsrättsliga diskussion som har förts under de senaste decennierna. Mot bakgrunden av dessa redogörelser kommer jag därefter att ange de allmänna riktlinjer enligt vilka det framtida reformarbetet enligt min mening bör bedrivas på skadeståndsområdet och över huvud taget när det gäller samhällets åtgärder för att säkerställa att medborgarna bereds en rimlig ekonomisk gottgörelse för de skador på person eller egendom som på ett eller annat sätt tillfogats dem.

1.1. Nuvarande rättstillstånd

När någon lider skada till person eller egendom — här bortses i princip från de fall då ena parten i ett avtalsförhållande tillskyndar sin motpart skada genom att inte fullgöra de särskilda förpliktelser han har åtagit sig genom avtalet — kan ekonomisk gottgörelse för skadan komma att utgå enligt båda eUer ettdera av två i princip skilda regelsystem. Under vissa omständigheter kan den skadelidande vända sig med ersättningskrav mot annan person under åberopande av gällande rättsregler om skadeståndsansvar. Om den skadeståndsskyldige då skyddas av s. k. ansvarsförsäkring, betalas skadeståndet av denna. Men det är också möjligt att skadan är helt eller delvis täckt av något annat slag av enskild försäkring — olycksfallsförsäkring, brandförsäkring, transportförsäkring etc. — eller av socialförsäkring, dvs allmän försäkring, yrkesskadeförsäkring o. I. Dessa båda system fungerar ofta vid sidan av varandra men är delvis samordnade, t. ex. så att försäkring helt eller delvis utesluter skadeståndsansvar, vilket är fallet i fräga om socialförsäkringen. Det skadeståndsrättsliga regelsystemet och existerande försäkringsanordningar behandlas i det följande var för sig.

1.1.1. Gällande skadeståndsregler

Den svenska rättens regler om skadeståndsansvar finns delvis i skriven lag men har till mycket stor del utbildats som s. k. sedvanerätt genom domstolarnas rättstillämpning. Vissa grundläggande bestämmelser om ersättning

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 19

för skada genom brott finns i det ännu gällande 6 kap. i 1864 års strafflag
(SL). Härutöver finns skadeståndsrättslig speciallagstiftning för särskilda
verksamhetsområden. I vid omfattning har emellertid lagstiftaren över
lämnat åt rättspraxis att avgöra viktiga och för skadeståndsrättens inne
håll och funktion avgörande frågor. j

I fråga om grunderna för skadeståndsansvaret har rättsutvecklingen hos oss liksom i flertalet med Sverige jämförliga kulturländer följt två huvudlinjer. Den ena av dessa huvudlinjer har som utgångspunkt den för all skadeståndsrätt grundläggande regeln om skadeståndsansvar på grund av vållande, dvs. ansvarighet för skada som någon har orsakat uppsåtligen eller av vårdslöshet. Den andra utvecklingslinjen har följt vissa på risksynpunkter grundade principer om s. k, objektivt skadeståndsansvar, dvs. ett ansvar oberoende av den skadeståndsskyldiges vållande. Här kan väsentligen två typer av skadeståndsansvar urskiljas. Den ena karakteriseras av att ansvarighet visserligen förutsätter vållande men att bördan av skadeståndet läggs på annan än skadevållaren, i allmänhet en person som står i en speciell rättslig eller faktisk relation tUl skadevållaren. I andra fall åter rör det sig om ett rent objektivt ansvar, dvs. ett skadeståndsansvar helt oberoende av vållande, där ansvarigheten får sin begränsning genom att den inträder bara för visst eller vissa slag av skador och drabbar den som utövar eller har annan anknytning till den verksamhet i vilken skadan har uppkommit.

1.1 A.l. Skadestånd på grund av eget vållande. Regeln om skyldighet för den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat annan person skada att ersätta skadan brukar med ett lån från den romerska rätten gå under benämningen »culparegeln». I svensk rätt har culparegeln kommit till uttryck i skriven lag bara på ett begränsat område. De nyss omnämnda allmänna skadeståndsbestämmelserna i 6 kap, SL är — naturligt nog med hänsyn till deras av historiska skäl betingade placering i strafflagen — enligt sin lydelse tillämpliga bara i fråga om skada som någon orsakat genom brottslig gärning. Bestämmelserna har emellertid bildat grundvalen för en betydelsefull rättsutveckling genom domstolspraxis, som redan i slutet av det förra århundradet hade lett fram till att culparegeln vunnit insteg hos oss och befästs på ett vidsträckt fält också utanför de straffbara gärningarnas område. Culpare-gelns innehåll i gällande svensk rätt bestäms sålunda, ännu i dag till väsentlig del av reglerna i 6 kap. SL. I det följande sksill därför lämnas en sammanfattande redogörelse för innehållet i dessa bestämmelser.

I 6 kap. 1 § SL föreskrivs till en början, att skada, som någon tillfogar annan genom brott, skall ersättas av den brottslige, vare sig brottet skett med uppsåt eller av vållande (första punkten). Om den som led skadan medverkat till denna genom eget vållande, kan skadeståndet jämkas efter vad som finnes skäligt (andra punkten).

Vid kroppsskada skall enligt 2 § skadeståndet omfatta inte bara läkarlön

1.1.1.1.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

och annan kostnad utan ocksä ersättning för »hinder eller brist i den skadades näring» — dvs. förlust av inkomst — samt ersättning för sveda och värk liksom för lyte eller annat stadigvarande men.

Enligt 3 § första stycket skall ersättning utgå för lidande som tillfogas någon genom brott mot den personliga friheten eller genom ärekränkande gärning. Paragrafens andra stycke innehåller en föreskrift om skyldighet för den som har dömts för ärekränkning att på yrkande av målsäganden betala kostnad för tryckning i tidning av domen i ärekränkningsmålet.

I 4 § finns bestämmelser om efterlevandes rätt till skadestånd, när någon blivit dödad. I sådant fall har den som enligt stadgande i lag har rätt till underhåll av den avlidne och som genom dennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll rätt att få skadestånd efter vad som Hnnes skäligt med avseende på den brottsliges tillgångar och Övriga omständigheter. Skadeståndet kan sättas att utgå på en gång eller på särskilda tider, dvs. i form av livränta.

Om flera personer har medverkat till samma skada, skall de enligt 5 § svara solidariskt för skadeståndet. Undantag från denna regel gäller dock i fråga om medverkan som består i sådan underlåtenhet att avslöja brott som är straffbar enligt 23 kap. 6 § första stycket brottsbalken (BrB).

I 6 § ges föreskrifter om skadeståndsansvar för barn och vissa psykiskt abnorma personer. Om skada är gjord av person som inte fyllt 15 år eller som har handlat under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av sä djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom, är han skyldig att ersätta skadan, om och i den mån det kan anses skäligt med hänsyn till hans sinnesart, gämingens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt. Detsamma gäller, om skada har gjorts av någon, som utan eget vållande tillfälligt har råkat i sådant tillstånd att han är från sina sinnens bruk. Ersättning som någon har utgett enligt dessa bestämmelser får han kräva åter från den som har vållat skadan genom underlåten vård om hans person.

6 kap. SL avslutas med en föreskrift i 7 § av innebörd, att den omständigheten att påföljd för brott inte kan ådömas på grund av bestämmelserna om ätalspreskripUon i 35 kap. BrB inte betager målsäganden rätten att kräva skadestånd med anledning av brottet.

Som nämnts har tillämpningsonurådet för den grundläggande skadeståndsregeln i 6 kap. 1 § SL genom analogisk tillämpning av regeln vidgats att omfatta också andra skadegörande handlingar än brott. Det är sålunda idag och sedan läng tid tiUbaka stadgad praxis, att den som av vårdslöshet vållar person- eller sakskada är skyldig att ersätta skadan, även om hans handlande inte är straffbart. Av stor betydelse är den begränsning av culpa-regelns tillämpning utanför området för de straffbara handlingarna som ligger i att skadeståndsskyldighet inträder bara för skada på person eller sak, dvs. vid de s. k. integritetskränkningarna Visserligen utgår i dessa

1.1.1.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 21

fall ersättning också för sådan förmögenhetsskada — dvs. skada som består i en försämring av en persons allmänna ekonomiska ställning — som utgör en direkt följd av person- eller sakskadan. Men om någon direkt, alltså utan samband med person- eller sakskada, culpöst (uppsåtligen eller av vårdslöshet) tillfogar annan person en förmögenhetsskada — i det följande används uttrycket »ren förmögenhetsskada» för att beteckna sådan direkt tillfogad allmän förmögenhetsskada — blir han ersättningsskyldig endast under förutsättning att hans handlande är straffbart.

Inom integritetskränkningarnas område tillämpas bestämmelserna i 6 kap. SL om verkan av den skadelidandes medvållande (1 § andra punkten), om skadeståndets omfattning vid kroppsskada (2 §), om efterlevandes rätt till skadestånd (4 §), om solidariskt ansvar för flera medverkande (5 §), om skadeståndsansvar för barn och psykiskt abnorma samt deras värdnadshavare (6 §) generellt och utan att det görs någon skillnad mellan brottsliga och icke straffbara men culpösa handlingar.

Inom det tillämpningsområde som culparegeln sålunda nu har i svensk rätt har de knapphändiga bestämmelserna i 6 kap. SL kompletterats genom rättspraxis i en mångfald betydelsefulla hänseenden. Det finns dock inte anledning att i detta sammanhang lämna en detaljerad redogörelse för hela det komplicerade skadeståndsrättsliga regelsystemet sådant det har utvecklat sig fram till våra dagar. Jag skall inskränka mig till att beskriva systemets huvuddrag i den omfattning som är nödvändig för förståelsen av den följande framställningen i detta avsnitt. På åtskilliga punkter får jag anledning att återkomma med mer detaljerade framställningar vid behandlingen av enskildheter i det förslag till ny lagstiftning som jag nu lägger fram.

Det bör till en början betonas, att culparegeln själv inte ger någon anvisning om vilka aktsamhetsnormer man skall bygga på vid regelns tillämpning. Rättsbildningen har här helt överlämnats åt domstolarna. I princip läggs de i samhället vid varje tidpunkt allmänt vedertagna handlingsmönstren till grund, men särskilt när det gäller verksamhet som erbjuder mer påtagliga skaderisker har domstolarna ofta skärpt aktsamhetskraven avsevärt och ibland ställt kraven så högt, att man i den juridiska litteraturen har talat om »fingerad culpa».

För att skadeståndsansvar skall inträda enligt culparegeln förutsätts i allmänhet att den vållats genom positiv handling. Undantagsvis kan emellertid också en culpös underlåtenhet föranleda skadeståndsskyldighet. Som exempel kan nämnas, att någon har framkallat fara för skada men uraktlåter att därefter ingripa för att avvärja faran eller att någon har åsidosatt en författningsmässig föreskrift om skyldighet att vidta viss skadeförebyggande åtgärd.

Skadeståndsskyldighet förutsätter vidare att det föreligger ett på visst sätt bestämt orsakssammanhang mellan den skadegörande handlingen (eller underlåtenheten) och skadan. Man brukar i juridisk litteratur och praxis

1.1.1.1.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

tala om ett krav pä adekvat kausalitet. Det innebär, förenklat uttryckt, att den inträffade skadan skall för en person med kännedom om alla föreliggande omständigheter ha framstått som en beräknelig och i viss mån typisk följd av det skadegörande beteendet. Det räcker alltså inte att man kan konstatera s. k. logisk kausalitet, dvs. att skadan faktiskt inte skulle ha inträffat, om det skadegörande beteendet uteblivit.

Berättigad till skadestånd är endast den som direkt har lidit ska-d a till följd av den ansvariges vållande. Rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada i följd av brottslig gärning tillkommer sålunda bara den mot vilken brottet är riktat och vars ekonomiska intresse straffstadgandet är avsett att skydda. Vid skada på person eller sak utgår ersättning för förmögenhetsförlust som utgör följdskada i förhåUande tiU den fysiska person- eller sakskadan i princip bara tiU den som själv har lidit kroppsskada resp. ägaren av den skadade egendomen eller den som har s.k. begränsad sakrätt till denna, t. ex. nyttjanderätt. Sålunda har arbetsgivaren tiU en skadad arbetstagare inte rätt tUl ersättning av den skadevåUande för den förlust han lider t. ex. genom att han under den skadelidandes sjukdomstid inte kan utnyttja dennes arbetskraft. Och den som har avtalat om köp av en sak som skadas har inte rätt tiU ersättning av skadevåUaren för den förlust han lider tUl följd av att köpet inte kan fullföljas. De nu angivna grundsatserna gäller dock inte helt undantagslöst. I kraft av den uttryckliga regeln i 6 kap. 4 § SL har de efterlevande tUl den som bUvit dödad viss rätt att få ersättning för nästat underhåU. Och i rättspraxis har nyligen i ett avgörande ersättning tillerkänts vissa avnämare tiU elektrisk kraft för den förlust de Udit som följd av att skada tillfogats en kraftledning tillhörig annan person än avnämarna.

Regeln i 6 kap. 1 § andra punkten SL om verkan av den skadelidandes medvållande har i praxis ansetts medge, att skadeståndet »jämkas tiU noU», dvs. helt bortfaUer, när den skadelidandes medvåUande är helt dominerande i förhåUande tiU den oaktsamhet som ligger skadevållaren till last. Vid tillämpning av regeln anses i övrigt delvis andra normer gäUa än vid bedömningen av om skadeständsskyldighet enligt culparegeln föreligger. Strängare krav än enligt de aUmänna aktsamhetsnormerna har sålunda ibland ansetts motiverade av att den som äger viss egendom i eget intresse bör se tUl att egendomen inte skadas. I viss omfattning erkänns s. k. passiv identifikation, som innebär att våUande av annan person än den skadelidande tas i betraktande som grund för jämkning av skadeståndet. TiU den frågan återkommer jag vid behandlingen av vissa former av »aktiv identinkation», dvs. skadeståndsansvar grundat på våUande av annan än den skadeståndsskyldige (avsnitt 1.1.1.2.).

Det finns, om man bortser från medvållanderegeln, inte någon aUmän regel eller grundsats i svensk rätt som medger nedsättning av skadeståndsansvar. För vissa kategorier skadeståndsskyldiga har det emellertid genom lagstiftning införts möjlighet till jämkning av skadestånd.

LLLl.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 23

Som exempel kan nämnas föreskrifterna i 67 § sjölagen och 50 § andra stycket sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530) om jämkning av skadeståndsansvaret för fartygsbefälhavare, lots och besättningsmän i fråga om skada som de vållar i sin tjänst. Liknande föreskrifter finns i 10 kap. 3 § luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297) för ombordanstäUda och markpersonal inom luftfarten och i 7 § lagen den 30 juni 1948 (nr 451) angående införande av lagen om ändring i strafflagen m. m. för vissa krigsmän samt i 19 § hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461). Också den särskilda regeln i 6 kap. 6 § SL om barns och psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar kan sägas vara ett uttryck för att en lindring av skadeståndsansvar enligt culparegeln ansetts påkallad för vissa kategorier av skadevåUare.

När flera personer har vållat en skada, är de som tidigare nämnts solidariskt ansvariga för skadeståndet. Har någon av dem utgett ersättning till den skadelidande, har han enligt grundsatser som utbUdats i praxis rätt tUl återkrav mot den eller de övriga skadevållarna. Skadeståndsansvaret fördelas härvid mellan de skadeståndsskyldiga på grundval av en skälighetsprövning under hänsynstagande till graden av vållande hos var och en av de medverkande och övriga omständigheter.

1.1.1.2. Skadestånd på grund av annans vållande. Vid sidan av culparegeln om ansvar för eget våUande har genom lagstiftning och domstolarnas rättstillämpning UtbUdats vissa regler eller grundsatser om ansvar för annans vållande.

Lagbestämmelser om sådant skadeståndsansvar finns i sjölagen, i lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift (järnvägsansvarighetslagen) samt i lagen den 30 juni 1916 (nr 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik (bUansvarighets-lagen).

I 8 § sjölagen föreskrivs, att fartygsredare är ansvarig för skada som befälhavaren, någon av besättningen eller lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten. Detsamma gäller i fråga om skada som vållas av någon vUken på redarens eUer befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst utan att tUlhöra besättningen. Enligt 2 § och 6 § första stycket järnvägsansvarighetslagen är innehavare av jämväg skyldig att ersätta personskada samt skada på annan egendom än sådan som mottagits för befordran med järnvägen, om skadan inträffat i följd av järnvägens drift och vållats av järnvägens förvaltning eller betjäning. Ett skadeståndsansvar som på detta sätt åläggs en arbets- eller uppdragsgivare med avseende på skador som vållas av hans arbets- eller uppdragstagare brukar kallas principalansvar.

En form av ansvarighet för annans vållande som går längre än det egentliga principalansvaret och delvis är konstruerat på ett annat sätt har införts

Ll.1.2.

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972

genom 2 § bUansvarighetslagen. Trafikskadeansvaret enligt denna lag ligger emellertid i praktiken det rent objektiva ansvaret närmare än culpaansvaret och behandlas därför i den följande redogörelsen för gällande regler och grundsatser om ansvar oberoende av vållande. Också vissa bestämmelser om ett långtgående ansvar för annans vållande, när det gäUer skada genom inverkan av elektrisk ström, kommer att beröras i det sammanhanget.

I rättstUlämpningen har sedan slutet av 1800-talet utbildats vissa allmänna grundsatser om principalansvar. Man har ansett att en företagare eller annan arbetsgivare inte bör kunna delegera företags- eller arbetsledande uppgifter till annan person med den verkan att han går fri från ansvarighet för skada som vållas av den till vilken uppgifterna har delegerats, I situationer av denna art bör enligt detta resonemang företagaren eller arbetsgivaren i skadeståndsrättsligt hänseende s, a. s. identifieras med skadevåUaren. Med utgångspunkt från sådana identifikationsgrundsatser har domstolarna i en serie avgöranden fastslagit, att en arbetsgivare svarar för skada som i tjänsten vållas av någon som tillhör hans drifts- eller arbetsledning. Principen anses gälla också i fråga om skada som vållats av en arbetstagare, vUken utan att tillhöra drifts- eller arbetsledningen dock har anförtrotts en från risksynpunkt särskUt ansvarsfull uppgift. Detta aUmänna principalansvar inträder såväl i förhållande tUl helt utomstående personer som i förhållande tUl arbetsgivarens övriga arbetstagare.

När det gäller verksamhet som bedrivs av staten eller kommun tUlämpas grundsatserna om principalansvar utan inskränkning, om verksamheten är av den art att den kan jämställas med enskUd verksamhet eller om det är fråga om en arbetsuppgift som lika väl kunnat förekomma i privat verksamhet. Däremot finns det endast ett fåtal avgöranden i högsta domstolen, varigenom det aUmänna ålagts att ersätta egendomsskada som i rent offentligrättslig myndighetsutövning vållats av befattningshavare i det allmännas tjänst, och det anses ovisst hur långt det allmännas ansvar för person- och sakskada som vållas i den offentliga verksamheten sträcker sig. Det kan däremot anses fastslaget, att det aUmänna inte svarar för ren förmögenhetsskada i följd av fel eUer försummelse i den offentliga myndighetsutövningen.

Vid de former av lagstadgat eller sedvanerättsligt principalansvar som nu har berörts åligger det i princip den skadelidande att visa att skadan våUats av någon för vUken arbetsgivaren svarar och att även i övrigt styrka att förutsättningarna för principalansvar föreligger. Vid tillämpningen av regler om principalansvar gäller i övrigt de allmänna skadeståndsregler som har återgetts i det föregående vid redogörelsen för skadeståndsansvar enligt den allmänna culparegeln. I fråga om den inbördes fördelningen av skadeståndsansvaret mellan flera skadeståndsskyldiga bör anmärkas, att den som är ansvarig enbart enligt reglerna om principalansvar har full återkravsrätt mot den som svarar för skadan på grund av eget vållande.

1.1.1.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 25

Det är delvis i överensstämmelse med de identifikationsresonemang som ligger tUl grund för reglerna om principalansvar som tidigare antydda grundsatser om passiv identifikation har utvecklats. De innebär i huvudsak, att reglerna om jämkning på grund av den skadelidandes medvållande tillämpas inte bara när den som lidit skada själv har medverkat genom eget vållande utan också när medvåUande Ugger någon tiU last för vUken den skadelidande svarar enligt de nyss återgivna reglerna om principalansvar. Sådan passiv identifikation tillämpas, vare sig den skadelidande grundar sin skadeståndstalan mot tredje man på culparegeln eller gällande regler om objektivt skadeståndseinsvar. Möjligen sträcker sig reglerna om passiv identifikation längre, så att medvåUande också av annan än den för vUken den skadelidande svarar enligt principalansvarsreglerna tUlräknas den skadelidande (jfr NJA 1955 s. 102).

En mer ingående redogörelse för de allmänna principalansvarsreglerna kommer att lämnas i det följande (avsnitt 2.2.1.).

1.1.1.3. Skadestånd oberoende av vållande. Genom lagstiftning och i någon utsträckning genom rättspraxis har utbUdats regler om rent objektivt ansvar, dvs. ansvar oberoende av vållande. Innan en redogörelse lämnas för dessa former av skadeståndsansvar skall emeUertid beröras en typ av ansvarighet, som visserligen genom sin anknytning tiU culparegeln formellt faller inom ramen för ansvarighet på grund av våUande men som på grund av sin konstruktion i praktiken står det rent objektiva ansvaret betydligt närmare.

Enligt 2 § bUansvarighetslagen är ägare och förare av ett motorfordon — med undantag för vissa arbetsredskap och andra fordon vilkas användning erbjuder endast obetydliga skaderisker — skyldiga att ersätta person- och egendomsskada som i följd av traflk med fordonet tillfogas annan person än föraren eller annan egendom än sådan som befordras med fordonet, såvida det inte framgår av omständigheterna, dvs. visas av föraren eller ägaren, att skadan varken orsakats av bristfällighet på fordonet eller vållats av föraren. Såvitt gäller den del av regeln som tar sikte på ansvarighet för skada orsakad av bristfällighet på fordonet rör det sig här om ett rent objektivt ansvar. I fråga om skada orsakad av förarens vållande är det visserligen i princip fråga om ett culpa-ansvar, men den omkastade bevisbördan i förening med svårigheterna att klarlägga omständighetema kring en motorfordonsolycka medför i den praktiska tUlämpningen, att såväl ägare som förare nära nog undantagslöst blir skadeståndsskyldiga. Lagstiftningen verkar därför i stort sett som ett system med rent objektivt ansvar.

Detta s. k. presumtionsansvar är emellertid underkastat betydelsefulla inskränkningar. När i följd av trafik med två eller flera motorfordon ägare eller förare på någondera sidan har lidit skada — dvs. främst vid s. k. kollisionsskador — jämkas enligt 5 § bUansvarighetslagen skadeståndsskyldigheten för ägare och förare på annan sida efter vad som finnes skäligt,

1.1.1.3.

26 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

om det inte visas, att varken bristfäUighet på fordonet eUer våUande av föraren på den skadelidande sidan har medverkat tiU skadan. Om våUande visas föreligga på någon sida men det inte styrks att annan sida är vållande, skall dock den förra sidan bära hela skadan i förhåUande tUl den senare. Dessa regler tiUämpas i princip också i fråga om den inbördes fördelningen av skadeståndsansvaret mot utomstående tredje man mellan flera solidariskt ansvariga ägare eller förare av motorfordon.

BUansvarighetslagen innehåller också bl. a. vissa bestämmelser om att när både ägare och förare är skyldiga att ersätta skada de skaU sinsemellan bära hälften av skadeståndet och att brukare av motorfordon i vissa fall är ansvarig i stället för eller gemensamt med ägaren.

Som bekant gäller på detta område vissa bestämmelser om obligatorisk ansvarsförsäkring, s.k. trafikförsäkring, av innebörd att den ansvarighet som enligt lag åvUar ägare och förare av motorfordon enligt bUansvarighetslagen eUer allmänna skadeståndsregler skall intUl vissa belopp vara täckt av försäkring. Till dessa bestämmelser återkommer jag i redogörelsen för rådande försäkringsförhållanden (avsnitt 1.1.2.2.).

Lagstiftning om rent objektivt skadeståndsansvar finns vidare på vissa andra områden inom kommunikationsväsendet, för vissa delar av den energi-producerande industrin och i fråga om vissa skador orsakade av djur. De olika regelsystemen på dessa områden har inte byggts upp efter något enhetligt mönster.

Innehavare av järnväg svarar enhgt 5 § samt 6 § andra och tredje styckena järnvägsansvarighetslagen oberoende av vållande för s. k. gnistskador och för vissa skador på hemdjur, vilka inträffar i följd av järnvägens drift. I fråga om skada pä hemdjur gäller dock vissa särskUda regler om verkan av den skadelidandes medverkan, som begränsar det objektiva ansvaret mera än vad som följer av den allmänna medvåUanderegeln i 6 kap. 1 § SL.

Enligt 4 § lagen den 27 juni 1902 (nr 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (el-anläggningslagen), svarar innehavare av sådan anläggning oberoende av eget eUer annans vållande för skada som orsakas genom inverkan av elektrisk ström från anläggningen. Har den skadelidande överträtt gällande föreskrifter eUer i övrigt genom grov vårdslöshet själv vållat skadan eller har han åsidosatt särskUda åtaganden eller skyldigheter mot anläggningens innehavare, inträder dock inte ersättningsskyldighet för denne (7 §). När skada genom elektrisk ström från en anläggning tillfogas annan el-anläggning gäller emellertid i fråga om anläggningsinnehavares ansvarighet regler som i princip innebär att ersättningsskyldighet inträder endast under förutsättning att skadan vållats genom vårdslöshet vid vederbörande anläggnings utförande eller skötsel (6 och 9 §§). Man har här med andra ord exempel på en form av mycket vidsträckt principalansvar, eftersom skadeståndsansvar visserligen förutsätter vållande men å andra sidan inträder helt oberoende av vem som vållat skadan.

1.1.1.3.

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 27

(lenom lagen den 26 maj 1922 (nr 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart föreskrivs skyldighet för ägare av luftfartyg att på objektiv grund ersätta skada, som i följd av luftfartygets begagnande i luftfart tUlfogas person eller egendom som inte befordras med luftfartyget. Lagen gäUer inte i fråga om skada som vid kollision meUan två eUer flera luftfartyg tiUfogas luftfartygen eller personer eUer egendom som befordras med något av dem — här gäller bara allmäima skadeståndsregler. I lagen finns bl. a. vissa bestämmelser om den inbördes fördelningen av ansvarigheten meUan två eUer flera solidariskt ansvariga ägare av luftfartyg och om skyldighet i vissa fall för brukare av luftfartyg att i stället för eUer gemensamt med ägaren svara för skada enUgt lagen. Dessa bestämmelser har utformats efter mönster av motsvarande föreskrifter i bUansvarighetslagen.

En särställning intar atomansvarighetslagen den 8 mars 1968 (nr 45). Enligt denna lag svarar innehavare av atomanläggning pä objektiv grund för atomskada i följd av atomolycka som inträffar i anläggningen eller under transport av s.k. atomsubstans från eller tiU anläggningen. Lagen bygger emellertid dessutom på ett antal principer som i stort sett saknar motsvarighet i den skadeståndsrättsliga lagstiftningen i övrigt: ansvarigheten är begränsad tUl visst belopp per olycka (50 milj. kr.) och därjämte i fråga om personskada till visst belopp per person (1 milj. kr.), anläggningsinnehavarens ansvarighet skaU vara täckt av försäkring eUer annan ekonomisk garanti, anspråk på ersättning för atomskada kan i princip inte göras gällande mot någon annan än anläggningsinnehavaren (den s. k. kana-lisationsprincipen) och jämkning på grund av medvållande kan ske endast i fall då den skadeUdande har handlat uppsätiigen eUer grovt vårdslöst.

I fräga om ansvarighet för skada orsakad av djur gäller enligt 47 § lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred, att ägare och i vissa fall annan innehavare av hemdjur svarar på objektiv grund för skada som djuret gjort på annans ägor, när det olovligen har kommit in på ägoma, och enUgt lagen len 30 juni 1943 (nr 459) om tiUsyn över hundar skall skada som orsakas av hund ersättas på rent objektiv grund av hundens ägare eller i vissa faU dess innehavare.

Regler om objektivt skadeståndsansvar av mer generell karaktär finns i 30 § miljöskyddslagen den 29 maj 1969 (nr 387). Där föreskrivs, att den som orsakar olägenhet genom mUjöfarlig verksamhet skall utge ersättning härför. Under vissa förutsättningar är detta ersättningsansvar oberoende av vållande, nämligen om olägenheten är av någon betydelse och inte skäligen bör tålas med hänsyn tUl förhåUandena i orten eller tUI dess allmänna förekomst under jämförliga förhåUanden.

I fråga om samtliga nu berörda lagar gäller — i flertalet fall enligt uttryckliga föreskrifter — att skadeståndet skall bestämmas enligt de i 6 kap. SL angivna grunderna, i den mån lagarna inte innehåUer avvikande bestämmelser (som t, ex. de särskilda medvåUandereglerna i 6 § järnvägsansvarig-

1.1.1.3.

28 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

hetslagen och vissa specialbestämmelser om ansvarsbegränsning och medvållande i atomansvarighetslagen), och att den som svarar på objektiv grund har rätt att återkräva skadeståndet av den som vållat skadan — undantag gäller enligt atomansvarighetslagen, som inskränker återkravsrätten till fall av uppsåt. Också i övTigt tUlämpas — med vissa särskUt angivna undantag som saknar intresse i detta sammanhang — de allmänna skadeståndsrättsUga grundsatser som har utbUdats i rättspraxis och som i korthet har berörts i det föregående.

De lagbestämmelser om objektivt ansvar som nu har berörts är undantagslöst tUlämpliga också när sådan verksamhet som bestämmelserna avser drivs av det aUmänna. Inom den offentliga sektorn finns emellertid också ett par särskilda lagar som ålägger staten att i vissa fall svara på objektiv grund för skada som uppkommer i samband med utövande av offentlig myndighet.

Enligt lagen den 10 juli 1899 (nr 58 s. 1) om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl., utgår ersättning av aUmänna medel, när ämbets- eller tjänsteman, som enligt 1 kap. utsökningslagen (UL) har att ta befattning med utsökningsmål, eller befattningshavare med vissa liknande uppgifter, tiUgriper eller förskingrar pengar, värdehandlingar eUer annat som han enligt UL eller vissa andra närmare angivna författningsbestämmelser har fått om hand. Ersättningsanspråk prövas i första hand i administrativ ordning av Kungl. Maj :t, men den som är missnöjd med Kungl. Maj :ts beslut kan enligt vissa regler väcka sin talan vid domstol. Staten har full regressrätt för ersättning som utges enligt 1899 års lag mot den som är ansvarig för det tUlgripna eUer förskingrade.

Enligt 1 § lagen den 13 aprU 1945 (nr 118) om ersättning i vissa faU åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. kan ersättning utgå av allmänna medel till den som har häktats eller anhållits som misstänkt för brott eller har underkastats reseförbud men sedermera inte blir åtalad för brottet eller blir frikänd. Motsvarande gäller enligt 2 och 3 §§ i fråga om den som helt eller delvis har undergått straff (fängelse, ungdomsfängelse) eller arrest eller har varit underkastad internering men sedermera efter ansökan om resning eller besvär över domvilla blir frikänd eller döms tiU lindrigare påföljd än den han redan har utstått. Ersättning kan utgå för det intrång i friheten som häktningen, anhållandet eller reseförbudet orsakat, dvs. för mistad arbetsförtjänst och annat intrång i näring, samt för nödiga kostnader. Om det föreligger synnerliga skäl, kan ersättning utgå också för det lidande som intrånget i friheten har medfört (4 §). Rätt tUl ersättning föreligger emellertid inte om den skadelidande genom sanningslös bekännelse vid domstol eller utom rätten eller genom att oriktigt ange sig själv eller på annat sätt uppsätiigen har föranlett anhållandet, häktningen eller reseförbudet resp. straffdomen. Den som. häktats eller anhållits eller underkastats reseförbud får inte heller

1.1.1.3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 29

ersättning, om han har försökt avvika eller på annat sätt undandra sig förundersökning eller lagföring eller om han har försökt undanröja bevis eller i övrigt försvåra utredningen eller om det med hänsyn till andra omständigheter — t. ex. att misstanken mot honom trots aUt fortfarande kvarstår — inte är skäligt att ersättning utgår. Anspråk på ersättning enligt lagen prövas av domstol, i princip den domstol som skulle ha prövat resp. senast har prövat frågan om ansvar för brottet. Det allmännas talan förs därvid av vederbörande åklagare (5 §). Om ersättning tUlerkänns den misstänkte resp. den dömde inträder staten i den rätt att utkräva ersättningsbeloppet såsom skadestånd av annan person, som kan tillkonuna den ersättningsberättigade (7 §). En sådan skadeståndsrätt kan föreUgga mot åklagare eller domare, som fattat det felaktiga beslutet om frihetsberövande eUer reseförbud, under förutsättning nämligen att ett straffbart tjänstefel bUvit begånget. Det är emellertid inte någon förutsättning för den enskUdes rätt tiU ersättning enligt lagen att försummelse ligger någon ämbets- eller tjänsteman tUl last.

Här skall också omnämnas en form av objektivt ansvar som det allmänna i begränsade fall har åtagit sig utanför gällande skadeståndsregler. Det är fråga om sådan ersättning som utgår från det anslag som tUlkom på riksdagens initiativ och sedan budgetåret 1948/49 finns uppfört pä riksstaten, f. n. under rubriken »Ersättning för skador vållade av vissa rymlingar m. fl.» (prop. 1948: 87). Från anslaget ersätts skador som våUats av personer som avvikit eller permitterats från fångvårdsanstalter, ungdomsvårdsskolor eUer allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Ersättning utgår också om skada har vållats av intern som beviljats s. k. frigång från fångvårdsanstalt. Slutligen omfattar regleringen också skada vållad av ungdomsvårdsskoleelev, som vårdas utom skolan, samt av alkoholmissbrukare, som intagits på allmän vårdanstalt men bor på inackorderingshem eller åtnjuter famUje-vård. Ersättning kan utgå vid personskada, egendomsskada och, i vissa fall, allmän förmögenhetsskada som följd av person- eUer egendomsskada. Vid skadevärderingen följs i övrigt med mindre avvikelser allmänna skadeståndsregler. I princip utges full ersättning för förlusten, i den mån denna inte täcks av försäkring. Anslaget uppgår för budgetåret 1970/71 tUl 450 000 kr. — Landstingen som huvudmän för de psykiatriska sjukhusen svarar i viss omfattning för skador som orsakas av rymlingar från sjukhusen.

Genom domstolarnas rättstiUämpning har som nämnts utbUdats vissa grundsatser om skadeståndsansvar oberoende av vållande. TUl en början gäUer i s. k. grannelagsförhållanden, att skada som i följd av mer omfattande grävnings- eUer grundläggningsarbeten uppkommer på grannfastighet skaU ersättas på objektiv grund av den som i egenskap av byggherre eller entrepre-

1.1.1.3.

1.1.2. Rådande försäkringsförhållanden

I den skadeståndsrättsliga diskussionen av i dag spelar frågan om förhållandet mellan skadestånd och försäkring en dominerande roU. Det är också otvivelaktigt att med den snabba utveckling som har ägt rum på bäde det offentliga och det enskilda försäkringsväsendets områden under de senaste decennierna frågan om försäkrings inverkan på skadeståndsrätten måste ägnas en ingående uppmärksamhet i reformarbetet på skadeståndsrättens område. Jag kommer därför i förevarande avsnitt att i korthet redogöra för de frivilliga eller obUgatoriska, enskilda eller offentliga försäkringsanordningar som finns f.n. och för förhållandet i rättsligt avseende mellan skadestånd, å ena, samt olika former av försäkring, å andra sidan.

1.1.2.1. Frivillig ansvarsförsäkring. Som jag tidigare har nämnt kan skadeståndsansvar vara täckt av s, k. ansvarsförsäkring, och det blir då i första hand ur försäkringen som den skadelidande får ut sitt skadestånd. Frivillig ansvarsförsäkring förekommer numera vanligen som beståndsdel i något slag av kombinerad försäkring, som omfattar också andra försäkringsmoment, t. ex. objektsförsäkring. Ibland har sådana kombinerade försäkringar karaktär av »paketförsäkring», vilket innebär att de olika ingående momenten är praktiskt sett oupplösligt förenade med varandra. Det gäller hem-, vUla-, fritidshus-, fastighets-, affärs- och verkstadsförsäkring (vartUl räknas försäkring av vissa servicerörelser). I andra faU byggs den kombinerade försäkringen upp av de olika försäkringsmomenten. Kombinationens sammansättning kan alltså här varieras. Så är t. ex. den s. k, företagsförsäkringen konstruerad. Men företagen tecknar inte sällan helt separata ansvarsförsäkringar. Företagsansvarsförsäkringen kan modifieras och anpassas tUl den enskilde företagarens speciella behov och önskemål, t. ex. i fråga om självrisk.

Tidigare har villkor för skilda slag av ansvarsförsäkring utarbetats inom den numera upplösta Svenska skadeförsäkringsföreningen. De har dä till-lämpats inte bara av de till föreningen anslutna bolagen utan — åtminstone

1.1.1.3.

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 31

i sina huvuddrag — också av bolag utanför föreningen. Även sedan föreningen upphört är emellertid viUkoren för olika typer av ansvarsförsäkring uppbyggda efter ett någotsånär enhetUgt mönster. Vissa variationer förekommer dock mellan de ensldlda bolagen. Den följande framställningen är ett försök att presentera huvuddragen av de villkor som tUlämpas mera allmänt och som är av särskilt intresse i detta sammanhang.

Ett viktigt gemensamt drag är att ansvarsförsäkringen i allmänhet i betydande omfattning täcker skador, för vilka försäkringstagaren själv inte är ansvarig enligt gäUande skadeståndsregler, eller på annat sätt går längre än det skadeståndsrättsliga ansvaret. I det avseendet är följande bestämmelser i vUlkoren av intresse (här bortses från vissa specieUa ansvarsförsäkringar, t. ex. alhiskförsäkring för entreprenörer, flygansvarsförsäkring samt ansvarsmomenten i vissa sjöförsäkringar, i kylförsäkring och i oljeskadeförsäkring) .

Bestämmelserna i de nu aktueUa viUkoren for hemförsäkring och för villaförsäkring omfattar det skadeståndsansvar som försäkringstagaren själv eUer medlem av hans familj (make och hemmavarande barn) kan ådra sig som privatperson. Försäkringarna täcker därjämte det skadeståndsansvar som i försäkringstagarens privata hushåll anstäUd person ådrar sig i denna egenskap — däremot inte alltid sådan persons ansvar som privatperson. ViUaförsäkringen gäller dessutom också för den försäkrade såsom ägare av villafastighet, som används som bostad för de försäk rade. Den gäller även för person som är anställd för att sköta sådan fastighet, dock inte i fråga om sådan persons ansvar som privatperson. Försäkringsvillkoren gör undantag för skada som tillfogas försäkringstagaren eller medförsäkrad familjemedlem, och för skada på egendom som tillhör annan person vilken ingår i försäkringstagarens hushåll. Däremot föreskrivs inte något särskUt undantag för skador som försäkringstagarens anställda tillfogar varandra. Sådana skadefaU torde dock sakna praktisk betydelse inom dessa försäkringars tUlämpningsområde.

I ett avseende av särskilt intresse i detta sammanhang utsträcker hem-och vUlaförsäkringsvillkoren försäkringsskyddet utöver vad som följer av gällande skadeståndsregler. När skada har orsakats av försäkringstagarens barn under 15 år och barnets skadeståndsansvar nedsätts eller bortfaUer på grund av de särskilda bestämmelserna i 6 kap. 6 § SL, utgår likväl ersättning ur försäkringen med ett belopp av intill 2 000 kronor utöver den ersättning som barnet lagligen är skyldigt att betala.

»Allmänna villkor av år 1958 för ansvarighetsförsäkring» — som f. n. ses över av en särskild kommitté inom försäkringsbranschen — är avsedda att tiUämpas vid försäkring för företag men avser även vissa särskilda rättssubjekt som t.ex. kommuner. Sådan företagsförsäkring avser i försäkringsbrevet angiven verksamhet och gäller för »försäkringstagaren och hans anstäUda». Försäkringen täcker dock inte skada som anställd tillfogar annan anställd, om inte försäkringstagaren eller hans arbetsledning är ansvarig för skadan. Detta innebär bl.a,, att ersättning normalt inte utgår vid olycksfall i arbetet, när skadan har vållats av en arbetskamrat till den skadelidande. I dessa avseenden likalydande bestämmelser gäUer enligt 1961 års villkor för försäkring för affär, praktik eller annan rörelse.

1.1.2.1.

32 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

Enligt nu gäUande villkor för lantbruksansvarsförsäkring gäller sådan försäkring för försäkringstagaren som utövare av fr&mst jordbruk och skogsbruk men också vid »tiUfälliga sysslor för annans räkning inom jordbruk och skogsbruk». Försäkringen gäller vidare för person som är sysselsatt i den försäkrade rörelsen eller i försäkringstagarens privata hushåU »för skada, som denne förorsakar i samband därmed». Kretsen av de försäkrade är härigenom utsträckt att omfatta inte bara anställda utan i viss utsträckning också självständiga medhjälpare som försäkringstagaren mer eller mindre tiUfälligt anUtar i sin verksamhet, t. ex. en granne som hjälper till vid s. k. arbetsbyte. Också i dessa villkor finns undantag för skada som anstäUd tillfogar annan anställd, om inte försäkringstagaren eller hans arbetsledning är ansvarig för skadan.

Villkoren för fastighetsförsäkring innehåller bl. a. bestämmelser tUI skydd mot skadeståndsansvar. Försäkringen gäller i den delen för fastighetsägaren som ägare av den försäkrade fastigheten samt för »person som är anställd av försäkringstagaren för att sköta fastigheten i denna hans egenskap men däremot ej som privatperson». Dessa villkor innehåller inte något undantag för skada som anställd tillfogar annan anställd, sannolikt helt enkelt därför att sådana skadefaU bedömts vara mycket ovanliga.

Som framgår av denna redogörelse täcker ansvarsförsäkringarna i vidsträckt omfattning det skadeståndsansvar som försäkringstagarens anstäUda — i viss begränsad utsträckning ocksä andra medhjälpare — kan ådra sig i tjänsten samt, i fråga om försäkring för privatpersoner, skadeståndsansvaret för försäkringstagarens familjemedlemmar såsom privatpersoner. Det är i sådana fall utan större intresse för den skadelidande, om försäkringstagaren själv ocksä är ansvarig enligt en skadeståndsrättsUg regel om ansvar för annans vållande, t.ex. principalansvar, eftersom ersättning ändå kommer att utgå ur försäkringen.

Vissa betydelsefuUa inskränkningar i försäkringsskyddet bör dock påpekas. Det har redan framgått, att ansvarsförsäkring i allmänhet inte täcker skada som försäkringstagarens anstäUda vållar varandra, såvida inte försäkringstagaren själv eller hans arbetsledning är ansvarig för skadan. Undantag utan stor praktisk betydelse utgör endast hem- och vUlaför-säkringarna samt fastighetsförsäkringen. Vidare innehåUer försäkringsvUlkoren regelmässigt bestämmelse om att försäkrad inte är skyddad vid skada som han har våUat uppsåtligen eller i berusat tillstånd — i vissa försäkringsavtal gäller undantag också vid grov vårdslöshet. En anställd hos försäkringstagaren är således inte skyddad i ett sådant fall, och ersättning ur försäkringen utgår följaktligen endast und» förutsättning att ansvarighet för skadan åvilar försäkringstagaren — t. ex. enligt regler eller grundsatser om principalansvar — eller annan försäkrad mot vilken undantaget inte kan åberopas. Andra viktiga undantag i försäkringsvillkoren avser skada på omhändertagen egendom. I privatansvarsförsäkringar är det visserligen vanligt att skyddet omfattar också sådana skador. Men i företagsförsäkringar görs i regel undantag för skada på egendom, som försäkrad eUer för hans

1.1.2.1.

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 33

räkning annan person nyttjat eller åtagit sig att tillverka, reparera, förvara etc. Undantagen gäller såväl försäkringstagares som annan försäkrad persons ansvar och skadeståndsansvaret drabbar således också i dessa fall skadevållaren personligen. Vid skador av detta slag torde dock försäkringstagaren vanligen själv vara ansvarig enligt gällande skadeståndsregler, eftersom det i flertalet fall rör sig om skada i kontraktsförhåUanden.

Ansvarsförsäkring för privatpersoner skyddar som regel inte försäkringstagaren eller hans familjemedlemmar vid skador som de orsakar i yrkes-eller tjänsteutövning. Anledningen härtUl är i första hand att det för de flesta yrkeskategorier anses mest naturligt att arbetsgivaren genom sin företagsförsäkring skyddar arbetstagarna mot yrkesriskerna. I fråga om flertalet yrkesgrupper gäller att arbetstagarna över huvud taget inte kan skaffa sig ett individuellt skydd genom egen försäkring mot skadeståndsansvar vid vållande i tjänsten. Försäkringsgivarna räknar nämligen med att riskurvalet skulle bli oförmånligt och att stora svårigheter skulle uppkomma att beräkna premierna. För vissa kategorier arbetstagare har det dock öppnats möjlighet till individuell försäkring i form av tillägg till privatansvarsförsäkring. Det gäller framför allt vissa yrken där man räknar med att arbetsgivaren normalt inte tecknar nägon försäkring. Också av andra skäl kan vissa yrkesutövare vara hänvisade till individuell försäkring, t.ex. därför att i vissa verksamheter gränsen mellan yrkesliv och privatliv är svår att dra. Individuell försäkring kan i enlighet med det sagda tecknas av t. ex. läkare, lärare, präster, handelsresande, brevbärare, skådespelare, hemsystrar och s. k. dagmammor. Det bör också framhåUas att vissa yrkesutövare har möjUghet att skydda sig mot sådant ansvar för ren förmögenhetsskada som kan uppkomma på grund av handlingar i tjänsten. Sådan ansvarsförsäkring mot förmögenhetsförlust står öppen för bl. a. domare och advokater.

Ansvarsförsäkringsbeloppen utgör f.n. 1000000 kr. vid personskada och 100 000 kr. vid egendomsskada. Utanför denna begränsning faller utrednings- och rättegångskostnader. Beloppen kan höjas efter särskilt avtal, en möjlighet som utnyttjas ofta vid företagsförsäkring men mera sällan vid annan försäkring. I allmänhet tillämpas viss självrisk vid varje skada, nämligen 300 kr. i företagsansvarsförsäkring och 100 kr. i privatansvarsförsäkring.

Ansvarsförsäkring har numera en vidsträckt utbredning. Det torde höra tUl undantagen att en företagare eller annan med anställd personal inte har ansvarsförsäkring. Antalet försäkringar inom oUka kategorier framgår av följande tabell:

Privatansvar	2 043 000
Fastighetsansvar	971 000
Företagsansvar	360 000

1.1.2.1.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

34 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

»Privatansvar» omfattar hemförsäkringar eller villa- och hemförsäkringar. »Fastighetsansvar» är försäkringar av fastighetsägares ansvar, såväl i fråga om vUlor och fritidshus som hyresfastigheter. Ansvaret vid innehav av fabriksfastighet o. 1. ingår däremot i »företagsansvar». Denna kategori omfattar ansvarsförsäkring för företagare. Som företag rälcnas i detta sammanhang också lantbruk.i

Vissa rättssubjekt är s.k. självförsäkrare, vilket innebär att de med hänsyn till riskutjämningen inom den egna verksamheten har funnit det förenligt med sina ekonomiska intressen att inte teckna försäkring. Till denna kategori hör främst staten, som endast undantagsvis tecknar ansvarsförsäkring, men också vissa större kommuner. Hit hör också ett fåtal mycket stora företag. Dessa anlitar emellertid ibland försäkringsbolag för sin skaderegleringsverksamhet enligt »försäkringsavtal» med 100 procent självrisk.

1.1.2.2. Obligatorisk ansvarsförsäkring. Svensk lag ålägger i vissa fall den som utövar viss verksamhet skyldighet att hålla ansvarsförsäkring.

Som jag redan har nämnt skall sålunda den ansvarighet som enUgt lag åvUar ägare och förare av motorfordon vara täckt av ansvarsförsäkring. Föreskrifter härom finns i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon (trafikförsäkringslagen, TFL). TiU denna lag har knutits vissa specialförfattningar, bl. a. lagen den 31 oktober 1939 (nr 776) med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten, m. m., och kungörelsen den 13 december 1963 (nr 655) med särskUda bestämmelser ang, försäkring å motorfordon som införts för tUlfälligt brukande i riket.

Enligt 1 § TFL skall trafikförsäkring finnas för alla motorfordon som är registrerade i Sverige eller som brukas här i landet. Trafikförsäliringsplik-ten, dvs. skyldigheten att teckna försäkringen och hålla den vid makt, åvUar fordonets ägare. Förseelse häremot kan föranleda straff- och vitessanktion (24—26 §§). Undantag från försäkringsplikten föreligger bl.a. beträffande statliga fordon (4 §) samt i de fall som anges i lagen med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som njrttjas av staten, m. m. Trafikförsäkringen medför rätt för den som på grund av skada i följd av trafik med motorfordon är berättigad till skadestånd av fordonets ägare, brukare eller förare att få ut skadeståndet direkt av försäkringsgivaren (3 § första stycket). Den skadelidande har alltså rätt till s.k. direkt talan mot försäkringsgivaren. Försäkringen fungerar som en garanti att den skadelidande får ut sitt skadestånd, I den mån försäkringsgivaren inte har gjort

1 Uppgifterna i tabellen har lämnats av Svenska försäkringsbolags riksförbund. Liknande tabeller finns i »Skadestånd II», s. 30, för åren 1959—60 och 1961—62, Det bör dock framhållas att siffrorna i dessa tabeller inte är jämförbara med de siffror som anges här. Redovisningen av de oUka slagen av försäkringar bar nämligen skett enligt skilda grunder,

1.1.2.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 35

förbehåll om annat, gäller försäkringen också för försäkringstagaren mot den ansvarighet för skada som åvUar honom, dvs. som ansvarsförsäkring. Men utan särskUt åtagande är försäkringsgivaren inte ansvarig för skada på fordonet eller på egendom som befordras med detta. För skada på föraren av fordonet är försäkringsgivaren ansvarig endast om försäkringstagaren, dvs, ägaren, är ansvarig för skadan. Utan särskUt åtagande är försäkringsgivaren inte heller ansvarig för skada på person som färdas med fordonet när detta brukas olovligen och den som färdas med fordonet har vetskap därom (3 § andra stycket).

För varje händelse, som medför skada, skall försäkringsgivarens ansvarighet täcka skadestånd om sammanlagt 25 mUj. kr. i anledning av personskada samt om tillhopa 1 milj. kr. i anledning av egendomsskada (11 §). TUlägg enligt lagen den 1 december 1967 (nr 663) om tillägg tUl vissa trafikUvräntor, vUken syftar till att åstadkomma värdesäkring av trafiklivräntor, utgår även om begränsningsbeloppet därigenom överskrids. Belopp som den skadelidande inte kan få ut från försäkringen tUl följd av begränsningarna får han kräva ut av den skadeståndsskyldige personligen. Dennes ansvar är nämUgen inte begränsat till visst belopp, som t. ex. i atomansvarighetslagen.

Om trafikförsäkring saknas eller om det i visst fall inte kan klarläggas genom vUket fordon skada har förorsakats, är samtliga trafikförsäkringsanstalter solidariskt ansvariga för skadan. För reglering av sådana skador har anstalterna bUdat en förening. Trafikförsäkringsföreningen, som har oinskränkt regressrätt mot den som är ansvarig för skada som föreningen har ersatt (21 §).

Också på andra områden föreskrivs i viss omfattning obligatorisk ansvarsförsäkring. Reglerna om objektivt ansvar, kanalisation och ansvarsbegränsning i atomansvarighetslagen har förknippats med bestämmelser om att innehavare av atomanläggning i princip är skyldig att täcka sin ansvarighet genom försäkring (22 §). Enligt 10 kap. 2 § luftfartslagen äger Konungen förordna att på luftfartyg, som används i luftfart, skaU finnas försäkring mot skyldighet att ersätta skada, som i följd av sådant användande tiUfogas person eller egendom som inte befordras med fartyget.

1.1.2.3. Socialförsäkringen. Genom socialförsäkringens förmåner har samhället infört ett skydd mot utgifter och inkomstbortfall till följd av sjukdom och invaliditet. Man kan anta, att förmån från socialförsäkringen inte sällan är en skadad persons enda kompensation för kostnader och inkomstförlust under den tid hans arbetsförmåga inskränkts på grund av skadan. Men en mycket vanlig situation är att socialförsäkringsersättning och skadestånd sammanträffar. Som jag i det följande närmare skall beröra reduceras skadeståndet därvid i normala fall med försäkringsersättningens belopp utan att den skadeståndsskyldige behöver räkna med återkrav från so-

1.1.2.3.

36 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

cialförsäkringen. Man kan därför säga att socialförsäkringen ocksä verkar till den skadeståndsskyldiges fördel.

TUl socialförsäkringen hör i dag den allmänna försäkringen, dvs. sjukförsäkringen, folkpensioneringen (AFP) och tiUäggspensioneringen (ATP), som regleras i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring (AFL). En \iktig gren av socialförsäkringen är också yrkesskadeförsäkringen, vars huvudförfattning är lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring (YFL). Vissa andra författningar ger andra kategorier än yrkesarbetare likartat skydd och bygger på samma grund som YFL, bl. a. mUitärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).

AFP förbehåUs i pruicip svenska medborgare. Genom konventioner, bl. a, med de övriga nordiska länderna, har dock detta krav uppmjukats. ATP intjänas av en arbetstagare som regel oberoende av medborgarskap. Yrkesskadeförsäkringen omfattar alla anställda, som är sysselsatta i verksamhet som bedrivs här i Sverige, oavsett deras medborgarskap eller bosättning. Detsamma gäller anställda i arbete som bedrivs i utlandet för svensk arbetsgivares räkning, dock endast om arbetet är tidsbegränsat eller av övergående natur.

Socialförsäkringen är inom den nu angivna ramen i princip obligatorisk. Den kan i viss omfattning kompletteras med frivilliga tUläggsförsäkringar.

Pensioner och livräntor från försäkringen är i allmänhet beräknade på grundval av det s. k. basbeloppet och blir därigenom fortlöpande anpassade tUl växlingarna i penningvärdet. Basbeloppet, som motsvarar 4 000 kronor i 1957 års penningvärde, fastställs för varje månad med ledning av förändringar i konsumentprisindex. Den fortsatta framställningen utgår i exempel och vid angivande av olika förmåner från ett basbelopp om 6 700 kr. (februari 1971).

I det följande lämnas i starkt koncentrerad form en översikt av de delar av socialförsäkringssystemet som är av särskilt intresse för skadeståndsfrågornas bedömning.

Från sjukförsäkringen utgår ersättning för läkarvård, sjukhusvård, resor m. m. men också kompensation för inkomstförlust i form av sjukpenning, om arbetsförmågan på grund av sjukdom helt bortfallit eller nedsatts med minst hälften. Högsta sjukpenningbeloppet utgör f. n. 52 kronor per dag, svarande mot en årsinkomst av 39 000 kronor och däröver.

Förtidspension från den allmänna försäkringens pensionsgrenar aktualiseras om den skadades arbetsförmåga visar sig varaktigt nedsatt med minst hälften. Är nedsättningen inte varaktig men kan den antas bestå avsevärd tid (enligt praxis minst ett år), utgår tidsbegränsad förtidspension, kallad sjukbidrag. Beroende på i vUken omfattning arbetsförmågan är nedsatt utgår hel pension, två tredjedels pension eller halv pension.

Grundskyddet utgör förtidspension frän AFP, som inte är beroende av att den försäkrade kvaUficerat sig för förmän genom att han varit för-värvsverksam viss tid eller att avgifter erlagts för hans försäkring. Hel förtidspension för år uppgår tUl sanmia belopp som ålderspension från AFP,

1.1.2.3.

eller för ensamstående 90 procent av basbeloppet (6 030 kr.) och för vardera av två pensionsberättigade makar 70 procent av basbeloppet (4 690 kr.) Därutöver kan utgå barntUlägg, hustrutiUägg m. m. Under den närmaste 10-årsperioden, räknat från den 1 juli 1969, kommer pensionerna från AFP att successivt öka med pensionstillskott upp tiU 30 procent av basbeloppet, ökningen skall fördela sig med 3 procent av basbeloppet för varje år och utgår endast tUl den som inte från ATP har pension som tUlsammans med pensionstillskottet uppgår tUl 30 procent av basbeloppet.

En påbyggnad på grundskyddet utgör förtidspension frän ATP, vars förmåner grundas på och avvägs efter inkomsten av det förvärvsarbete som den försäkrade utfört under sin aktiva tid. Försäkrad kan begära s. k. undantagande från ATP när det gäller inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Pensionsgrundande inkomst är den försäkrades årsinkomst mellan en undre gräns, som motsvaras av basbeloppet, och en övre gräns som motsvarar sju och en halv gånger basbeloppet, dvs. inkomst mellan 6 700 och 50 250 kr. De poäng som läggs till grund för pensionsberäkningen uttrycker det antal gånger basbeloppet ryms inom den försäkrades inkomst mellan dessa gränser.

Följande uppställning ger en föreställning om storleken av full förtidspension från både AFP och ATP:

	Motsv, firs-
Medelpoäng	ink, av	AFP	ATP	Snmma
1,00	13400	6 030	4 020	10050
2,00	20100		8 040	14 070
3,00	26 800		12060	18 000
4,00	33 500		16 080	22110
5,00	40 200		21200	27 230
6,00	46 900		24120	30150
6,5	50 250		26130	32160

Full förtidspension från den aUmänna försäkringen ger som synes en kompensation som svarar mot en relativt hög procent av den försäkrades årsinkomst som aktiv. Kompensationsgraden är högre för en person med låg inkomst än för en med hög inkomst.

Vid dödsfall kan familjepension från de båda pensionsgrenama utgå. Under vissa förutsättningar är änka berättigad tUl änkepension från AFP. FuUa pensionsbeloppet är lika stort som ålderspensionen för ensam ålderspensionär, dvs. 90 procent av basbeloppet. PensionstiUskott utgår enligt samma principer som gäller för förtidspension. Barnpension till bam under 16 år utgår för år med 25 procent av basbeloppet (1 675 kr.), om en av föräldrarna har avlidit, och 35 procent av samma belopp (2 345 kr.) om båda föräldrarna avlidit. Från ATP utgår familjepension under vissa viUkor, bl. a, att den avlidne vid sin död var berättigad tiU förtidspension eller ålderspension från pensionsgrenen eller att han skuUe ha varit berättigad till förtidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt tiU sådan pension. Änkepensionen är ett visst procenttal av den avlidnes egenpension, dvs. ålders- eller förtidspension, som faktiskt utgick till honom, eller den förtidspension som han skulle ha fått om rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Procenttalet är 35 om den avlidne också efterlämnar pensionsberättigat

1.1.2.3.

För att bereda ersättning vid yrkesskador — dvs. skador genom olycksfall i arbetet eller under färd tUl eller från arbetsplatsen samt vissa andra skador eller andra hälsorubbningar som har orsakats av arbetet — finns ett syslem av förmåner som utgår inom yrkesskadeförsäkringen. Förutom viss sjukvårdsersättning, ersättning för särskilda hjälpmedel m. m. kan utgå sjukpenning, livränta vid invaliditet, vårdbidrag, ef ter levandelivränta samt begravningshjälp. Förmånerna från yrkesskadeförsäkringen aktualiseras vanligen först efter den s.k. samordningtidens slut. Under denna tid, som uppgår tiU 90 dagar, utgår ersättningen enligt AFL på samma grunder som vid annan sjukdom. De flesta yrkesskadefallen regleras därmed inom AFL :s ram. Om skadan kvarstår efter 90-dagarsperiodens utgång, utgår sjukpenning etc. från yrkesskadeförsäkringen. Livränta till den skadade utgår, om efter det akuta sjukdomstillståndets upphörande föreligger invaliditet, som nedsätter den skadades arbetsförmåga med minst 10 procent. Livräntan bestäms med ledning av ett ersättningsunderlag som utgör viss del av den skadades årliga arbetsförtjänst före skadan, bestämd med utgångspunkt i basbeloppet. Inkomst som för år överstiger fem gånger basbeloppet (33 500 kr,) beaktas inte. Ersättningsunderlaget vid denna inkomst är 25 125 kr. Livräntan utgör en viss andel av ersättningsunderlaget. Denna andel är mindre ju lägre invaUditetsgraden är. Vid en årlig arbetsförtjänst om 13 400 kr, utgör ersättningsunderlaget också 13 400 kr. samt årsbeloppet av livräntan vid 25-procentig invaliditet 2 233 kr. och vid 100-procentig in-vaUditet 12 283 kr. Högsta möjliga livränta (ersättningsunderlag om 25 125 kr., 100-procentig invaliditet) uppgår till 23 031 kr.

Livränta tiU änka utgår med ett årsbelopp motsvarande 1/3 av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, beräknad på samma sätt som gäUer när ersättningsunderlag fastställs. Livränta tUl barn som inte fyllt 19 år utgår årligen med 1/6 av arbetsförtjänsten.

Om invaliditets- eller efterlevandeförmåner utgår enligt både AFL och YFL, sker samordning enligt vissa regler som syftar tUl att förhindra överkompensation. Om t. ex. förtidspension enligt AFL utgår samtidigt med jkesskadelivränta enligt YFL, reduceras i allmänhet pensionen med tre fjärdedelar av livräntan.

Enligt miUtärersättningsförordningen utgår ersättning för skada tUl följd

1.1.2.3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 39

av olycksfall under militärtjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring. Rätt tUl ersättning tillkommer värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga, vissa fast anställda underbefäl, réservpersonal och frivUlig personal. I likhet med vad som gäller enligt YFL ersätts inte bara skador under själva tjänstgöringen utan också s, k. färdskador. Dessutom ersätts vissa andra skador, som uppkommit i samband med militärtjänstgöring eller därmed likställd verksamhet.

Enligt miUtärersättningsförordningen gottgörs nödvändiga kostnader för bl. a. lakar- eller sjukhusvård och läkemedel. Den skadade kan vidare erhålla sjukpenning och livränta enligt bestämmelser som i huvudsak motsvarar dem som gäller vid yrkesskador.

Värnpliktig personal m. fl. har numera rätt tUl särskild ersättning av staten vid sådan skada under tjänstgöring som leder till förlust eller nedsättning av arbetsförmågan. Bestämmelser härom finns i kungörelsen den 19 december 1969 (nr 761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m.fl.

I fråga om socialförsäkringens finansiering kan följande uppgifter vara av intresse i detta sammanhang.

Sjukförsäkringen bekostas i det närmaste helt genom avgifter av de försäkrade, arbetsgivaravgifter och statsbidrag. De försäkrades avgifter fastställs för varje försäkringskassa med beaktande bl, a, av vad som behövs för infriande av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader och erforderlig fondbildning. Under år 1969 uppgick de försäkrades avgifter till den obligatoriska sjukförsäkringen till sammanlagt 1672 mUj.kr. Arbetsgivarnas bidrag till försäkringen utgår inom ramen för vissa maximeringar med 2,6 procent av utbetalda löner och uppgick år 1969 till 2 001 milj. kr. Från och med år 1970 utgör procenttalet 2,9, Statsbidraget slutligen utgår med 40 procent av försäkringskassornas utgifter för vissa delar av försäkringen, bl, a, sjukvårdsersättning och grundsjukpenning, och uppgick år 1969 till 518 milj.kr.

Kostnaderna för AFP bestrids av staten med bidrag dels från kommunerna (de kommunala bostadstilläggen), dels från de försäkrade i form av folkpensionsavgifter. Avgifterna utgår med 5 procent av den beskattningsbara inkomsten, dock högst 1 500 kr. De totala kostnaderna för AFP uppgick för budgetåret 1969/70 till 7,4 miljarder kr,, varav ca 11 procent föll på kommunerna.

ATP finansieras helt genom avgifter samt avkastningen av de fondmedel som bildats av avgifterna. För arbetstagare betalar arbetsgivaren avgiften, som i princip beräknas efter viss procentsats på lönesumman. Under budgetåret 1969/70 utgjorde allmänna pensionsfondens inkomster genom avgifter drygt 6 miljarder kr. och genom räntor m. m. ca 1,9 miljarder kr.

Den obUgatoriska yrkesskadeförsäkringen finansieras av arbetsgivarna genom avgifter som beräknas efter försäkringstekniska grunder, så att de täcker den risk som försäliringen avser. Staten och vissa kommuner m. fl. betalar däremot inte avgift utan står självrisk. Premieinkomsten budgetåret 1969/70 utgjorde ca 185 milj.kr.

Kostnaderna för ersättningar enligt miUtärersättningsförordningen slutligen utgår av vissa medelsanslag under fjärde huvudtiteln.

Som jag tidigare har nämnt påverkar förmånerna från socialförsäkringen också skadestånd i anledning av samma skada. Såväl i AFL (20 kap. 7 §)

1.1.2.3.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

som i YFL (51 §) har detta förhållande kommit till uttryck i en regel om att den som äger rätt till ersättning enligt resp. lag inte därav är hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättningen som kan tiUkomma honom. Den skadelidande kan således, när det t. ex. gäller förlorad arbetsinkomst, inte räkna med att uppbära högre skadestånd än som svarar mot skUlnaden mellan inkomstförlusten och den förtidspension som utgår enUgt AFL.

Som framgår av det anförda har vår socialförsäkring nått en betydande nivå. Men det finns ännu stora luckor i försäkringsskyddet. Vissa kategorier faller helt utanför samtliga eller en del av försäkringsanordningarna. Utländsk medborgare har t. ex. i princip inte rätt till AFP, även om konventioner här täcker de väsentligaste olägenheterna. Sjukpenning och förtidspension enligt AFL förutsätter att skadan har medfört nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften, övervägande antalet personskadefall är inte så svåra att de når denna tröskel och tUlgodoses alltså över huvud inte av socialförsäkringen, om de inte utgör yrkesskador, för vUka motsvarande tröskel enligt YFL ligger betydligt lägre. Men även om ersättning utgår enligt AFL eller YFL eller enligt båda lagarna, kan den skadelidande aldrig räkna med kompensation för mer än en viss del av sin inkomstförlust. Och för högre inkomsttagare gäller, att man helt bortser från inkomst över viss nivå. Ett annat viktigt förhållande är att socialförsäkringen inte ger någon kompensation för ideeU skada. Ersättning för sveda och värk samt lyte eUer annat framtida men har inom skadeståndsrätten nått betydande belopp, i aUvarligare fall flera tiotusental kronor (se NJA 1969 s. 469).

1.1.2.4. Frivillig personförsäkring. Eftersom socialförsäkringen inte ger ett fullständigt ekonomiskt skydd vid personskada, finns det ett inte obetydligt behov av kompletterande, frivUlig personförsäkring. Det enskilda försäkringsväsendet tillhandahåller också en mångfald olika typer av Uv-, olycksfalls- och sjukförsäkringar. Dessa är i allmänhet konstruerade som s. k. summaförsäkringar, dvs. ersättning utgår med ett i försäkringsavtalet bestämt belopp, som i princip inte är anpassat till den konkreta skadans omfattning. Karakteristiskt för summaförsäkringen är också, att utfallande försäkringsbelopp inte avräknas på det skadestånd som kan tillkomma den försäkrade med anledning av ett skadefall. Undantag gäller bara i fråga om efterlevandes rätt till skadestånd när någon blivit dödad, eftersom de särskilda skadeståndsbestämmelserna i 6 kap. 4 § SL förutsätter, att vid själva skadeståndets beräkning hänsyn skall tas till förekomsten av bl. a. livförsäk-ringai". Grunden till att det enskilda försäkringsväsendet på detta område huvudsakUgen arbetar med summaförsäkringar torde väsentligen vara att del anses särskilt svårt att vid personskada exakt uppskatta de ekonomiska förlusterna och att premieberäkning och skadereglering väsentligt förenklas vid ett summaförsäkringssystem. Principen att summaförsäkring inte av-

1.1.2.3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 41

räknas på skadestånd medför givetvis att kombinationen av skadestånd och personförsäkring kan leda till överkompensation.

Enskilda personförsäkringar förekommer dels som individuella försäkringar, dels och i allt större omfattning som s. k. gruppförsäkringar, dvs. kollektiva försäkringar som meddelats för medlemmarna i ett större eller mindre kollektiv, t. ex. en viss yrkesgrupp eller anställda på en viss arbetsplats. Fastän det i princip inte finns några beloppsmässiga eller andra begränsningar i möjligheterna att teckna personförsäkringar, bygger de flesta naturligt nog upp sitt försäkringsskydd så, att försäkringsersättningen helt eller delvis täcker utgifter och inkomstbortfall vid nedsättning i arbetsförmågan eller vid dödsfall. Vid bestämmande av skyddets omfattning tar försäkringstagaren givetvis hänsyn till de förmåner som utgår i form av sjuklön och ur socialförsäkringen eller andra pensionsanordningar. Det har också under senare år blivit allt vanligare att det privata försäkringsskyddets omfattning med större eller mindre noggrannhet anpassas till de behov som kan antas faktiskt uppkomma i händelse av ett försäkringsfaU. Man är med andra ord på väg bort från den schablonmässiga bestämning av försäkringsbeloppen som är karakteristisk för summaförsäkring i egentlig mening.

I det följande lämnas en översiktUg redogörelse för olika former av personförsäkring och de förmåner sådan försäkring ger.

Livförsäkring kan vara antingen dödsfallsförsäkring, dvs. försäkringssumman betalas ut vid den försäkrades död, eUer Uvsfallsförsäkring, varvid utbetalning sker när den försäkrade uppn&- viss ålder. 'Nssa livförsäkringar inrymmer ett sparande, dvs. försäkringen medför imder alla förhållanden utbetalning av försäkringsbelopp, andra är rena riskförsäkringar. Livförsäkring utfaUer i form av antingen visst kapital — som utgår på en gäng eUer i delposter, s. k. rater — eller Uvränta under den eUer de försäkrades Uvstid. De viktigaste formerna av Uvförsäkring är sammansatt kapitalförsäkring (utbetalning av försäkringssumman antingen då viss ålder uppnås eller vid dödsfall dessförinnan), ren kapitalförsäkring (kapitalbelopp som utbetalas vid dödsfall, ev. endast vid dödsfall som inträffar före viss ålder), kapitalförsäkring för livsfall (kapitalbelopp som utbetalas då viss ålder uppnås) eUer pensionsförsäkring (vanligen betalning i rater under visst antal år, högst 20).

Vid utgången av år 1966 utgjorde antalet sammansatta kapitalförsåik-ringar inom individuell försäkring 2 451 000, antalet individuella kapitalförsäkringar för dödsfaU eUer livsfaU 870 000 och antalet individuella Uv-ränteförsäkringar 399 000 (siffrorna avrundade till jämna 1000-tal).

Grupplivförsäkringar har under senare år fått mycket stor utbredning. Genom centrala avtalsuppgörelser pä arbetsmarknaden har införts en form av kapitalförsäkring för dödsfall, den s. k. tjänstegrupplivförsäkringen, som kommer aUa anställda inom avtalsområdet tiU godo. över tre miljoner anställda i enskild eller kommunal tjänst omfattas idag av tjänstegrupplivförsäkring. Sådan försäkring ger vanUgen ett grundbelopp vid dödsfaU före 55 års ålder om 31 500 kr. med vissa tillägg för underåriga barn. Grundbeloppet sjunker successivt med högre dödsfallsålder. De c:a 425 000 statsanställ-

1.1.2.4.

42 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

da har utan försäkring tillförsäkrats förmåner som svarar mot tjänstegrupplivförsäkringen. Också rent friviUig grupplivförsäkring har stor utbredning och omfattar idag över tre miljoner försäkringstagare. Försäkringssumman motsvarar som regel den försäkrades årslön, dock högst 150 000 kr.

Även pensionsförsäkring tecknas ofta kollekti\i. De privatanställda tjänstemännens pensionering vilar nu som regel på den s. k. ITP-planen (ITP = industrins tilläggspension). ITP utgör en direkt påbyggnad på AFP och ATP och syftar tUl att bereda de försäkrade pension, grundad på den del av löneinkomsten som inte tas i beräkning vid fastställande av förmånerna enligt socialförsäkringen. ITP bekostas av vederbörandes arbetsgivare och förmånerna utgörs av ålderspension, sjuk- och invaUdpension samt familjepension. När ITP trätt i full funktion från och med år 1971, kommer sjuk- och invalidpension enligt planen att i princip utgå med 65 procent av lönebelopp som faller mellan 7,5 och 10 gånger basbeloppet samt 32,5 procent av lönebelopp som faller mellan 10 och 15 gånger basbeloppet. ITP medför också utfyllnad av AFP och ATP, bl. a. så att pension utgår med upp till 65 procent av lönebelopp som faller inom 7,5 gånger basbeloppet. Vid ett basbelopp av 6 700 kr, medför således ITP-planen att en 65-procentig pensionsnivå är garanterad för inkomst upp till 67 000 kr. och en pensionsnivå om 32,5 procent för inkomst mellan nämnda belopp och 100 500 kr.

Trots att sålunda ITP-ersättningarna i praktiken är nära anpassade till det faktiska inkomstbortfallet anses ITP-planen ha karaktär av summaförsäkring med den påföljd att utfallande belopp inte avräknas på eventuellt skadestånd.

Det karakteristiska för olycksfallsförsäkring är att ersättning utgår med visst i försäkringsavtalet bestämt kapitalbelopp vid dödsfall eller invaliditet till följd av olycksfaU. VanUgt dödsfallsbelopp är 50 000 kr. Invaliditetsersättningens storlek står i proportion till den medicinska indvaliditetsgraden och utgör vid fullständig invaliditet vanligtvis 150 000 kr. vid individuell försäkring samt regelmässigt 100 000 kr. inom gruppolycksfallsförsäkringen. Vid övergående arbetsoförmåga kan i såväl individuell som gruppförsäkring utgå dagsersättning med visst i försäkringsavtalet bestämt belopp per dag.

Sjukförsäkring kan vara kort (kort avtalstid, skydd under den första sjukdomstiden) eller lång (ouppsägbart avtal, lång ersättningstid). Den korta sjukförsäkringen får allt mindre betydelse. Lång sjukförsäkring däremot har utvecklats till ett skydd som kompletterar AFP, ATP och ITP upp till en ersättningsnivå motsvarande 93 procent av nettoinkomstbortfall vid sjukdom eller olycksfall, varvid inkomstbortfallet beräknas under hänsynstagande till sjukpenning samt förmåner enUgt andra pensionsanordningar (enligt rekommendation av försäkringsinspektionen bör sjuk- och olycksfallsförsäkring inte tecknas till högre nivå). Vanligen utgår ersättning — efter längre karenstid — i form av dagsersättning under tid då sjukpenning utgår eller sedan förtidspension enligt AFL beviljats. Den långa sjukförsäkringen kan byggas ut, så att den för t. ex. rörelseidkare täcker också fasta kostnader under viss tid.

Antalet försäkringar utgjorde vid utgången av år 1966 inom enskild kort olycksfalls- och sjukförsäkring 3,5 milj. Därav utgörs 2,2 milj. av den till trafikförsäkringen knutna s. k. förarplatsförsäkringen. Lång sjuk- och olycksfallsförsäkring fanns vid samma tid till ett antal av 175 000. De kol-

1.1.2.4.

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 43

lektiva anordningarna på detta fält är talrikt förekommande. Man räknar med att 6 milj. personer här i landet omf åttas av gruppolycksfallsförsäkring. Gruppsjukförsäkring (en form av lång sjukförsäkring) är mindre vanUg och omfattar 300 000 personer.

1.1.2.5. Objektsförsäkring. Också vid sakskador får försäkringsersättning
allt större betydelse. De olika former av försäkringar som här förekommer
anknyter ibland till sättet för skadans uppkomst (t. ex. brandförsäkring)
och ibland till arten av egendom som försäkringen avser (t, ex. husdjursför
säkring). Försäkringen kan begränsas på andra sätt, såsom att man anger
under vilka yttre förhållanden viss egendom skyddas (t. ex, transportför
säkring), I försäkringen kan anges antingen att den täcker vissa risker
(eld, explosion, vattenskada etc) eller att den täcker alla uppkommande
risker med vissa uppräknade undantag.

Som jag har nämnt vid behandlingen av ansvarsförsäkringen ingår denna numera oftast som ett moment i en kombinerad försäkring, Samma sak gäller den egentliga objektsförsäkringen. Hemförsäkringen skyddar sålunda skador på personlig lösegendom som uppkommit genom t. ex. brand, utströmmande vatten, storm, stöld eller — beträffande viss typ av egendom — strömavbrott. Andra kombinerade försäkringar, som täcker bl. a, skador på egendom, är inom privatlivet villaförsäkringen samt inom det kommersiella livet företagsförsäkringar med olika sammansättningar, oftast anpassade till den typ av företag som försäkringen skall skydda.

Försäkringens ändamål är i princip att täcka den förlust som viss skada medför för egendomens ägare. Det innebär t. ex. att från kostnaden för anskaffning av ny egendom avdrag skall ske bl, a, för vad den skadade egendomen kan ha förlorat i värde genom ålder och bruk. Men man kan också teckna s, k, n3rvärdesförsäkring, vid vilken sådant avdrag inte sker.

Den som vållar skada på egendom som omfattas av objektsförsäkring får, som jag närmare skall beröra i ett följande avsnitt om försäkringsgivares regressrätt, räkna med att försäkringsgivaren kan ha rätt att återkräva ersättning som han har utgett till egendomens ägare. Eftersom det är mera sällan som försäkringsgivaren utnyttjar denna rätt mot enskild person, verkar försäkringen här som på mänga områden också tUl den skadeståndsskyldiges fördel. Objektsförsäkringen har emellertid karaktär av skadeförsäkring och utgör sålunda inte hinder för den skadelidande att begära fuU ersättning för skadan direkt av den skadeståndsskyldige, t. ex. därför att han skulle förlora bonus om försäkringen tas i anspråk. I ett sådant fall går den skadeståndsskyldige miste om det skydd som försäkringen skulle ha inneburit för honom, överkompensation genom att både skadestånd och försäkringsersättning utgår hindras i praktiken genom försäkringsvillkor om avräkning på försäkringsersättningen av utgivet skadestånd resp. om överlåtelse på försäkringsgivaren av rätten till skadestånd.

1.1.2.6. »Skadeståndsförsäkring». Kombinerade försäkringar av typ hem-

1.L2.6.

44 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

och villaförsäkring (berörda i avsnitt 1.1.2.1.) samt s. k. vagnskadeförsäkring för motorfordon kompletteras numera med moment vilka innebär, att försäkringsgivaren i viss omfattning förskotterar belopp som försäkringstagaren har rätt att få ut som skadestånd av tredje man. Försäkringen får i denna del i viss mån karaktären av en ansvarsförsäkring för den som vållar försäkringstagaren skada. Denna försäkringsform kallas här »skadeståndsförsäkring» och finns numera hos alla större försäkringsbolag.

Vissa bolag åtar sig att ersätta skadestånd som den försäkrade är berättigad till för personskada som har tillfogats honom uppsätiigen. Om den skadade avlider omfattar försäkringen skadestånd som efterlevande kan vara berättigade tiU enligt lag. Vid varje skada utbetalas högst 200 000 kr. Den skadelidande skall själv visa att han är berättigad till skadeståndet. Vissa inskränkningar gäller. Sålunda ersätts t. ex. inte skada som uppkommit i den försäkrades förvärvsverksamhet.

Ett annat av de försäkringsbolag som erbjuder skadeståndsförsäkring åtar sig genom försäkringen att reglera personskada intUl ett belopp av högst 200 000 kr. på samma sätt som om försäkringen hade utgjort en ansvarsförsäkring för den skadeståndsskyldige. Försäkringsersättning utgår dock endast om försäkringstagaren inte kan få ut sitt skadestånd, därför att den skadeståndsskyldige saknar betalningsförmåga eller inte har kunnat anträffas. Också när skadevållaren är okänd utgår under vissa förutsättningar ersättning från skadeståndsförsäkringen. För utbetalad ersättning inträder bolaget i försäkringstagarens rätt mot den skadeståndsskyldige.

Ett bolag begränsar sitt åtagande enligt skadeståndsförsäkringen tUl att förskottera ersättning på grund av skada som har uppkommit genom våldsbrott, såsom misshandel, rån, mord och dråp. Försäkringsbeloppet är här 1 mUj. kr. Momentet ingår i bolagets hem- och villaförsäkringar.

En ytterligare form av skadeståndsförsäkring utgör s. k. »skadeservice», som erbjuds av samtliga försäkringsbolag som ett komplement till vagnskadeförsäkringen för motorfordon. Denna service innebär, att vissa belopp, som enligt en preliminär vållandebedömning tUlkommer försäkringstagaren som skadestånd med anledning av sådan skada pä det försäkrade fordonet som uppkommit till följd av trafik med detta, betalas ut av försäkringsgivaren, om vagnskadeförsäkringen tas i anspråk. De belopp det är fråga om är självrisken på vagnskadeförsäkringen, stilleståndsersättning samt ersättning för personskada som inte överstiger 300 kr. Försäkringsgivaren övertar i motsvarande män försäkringstagarens rätt mot den skadestånds-skyldige.

1.1.2.7. Försäkringsgivares regressrätt. Som den tidigare framställningen har visat är skadeståndets storlek ibland beroende av om skadan helt eller

1.1.2.6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 45

delvis täcks av försäkringsersättning. Inom socialförsäkringen föreUgger inte någon regressrätt, men skadeståndet sätts ändå ned i samma mån som försäkringsersättning utgår.

Vissa ersättningar på grund av enskild försäkring har försäkringsgivaren rätt att återkräva av den skadeståndsskyldige. Detta gäller i viss omfattning vid skadeförsäkring (jfr nedan). Om regressrätten utnyttjas, uppkommer naturligtvis inte någon lindring i den skadeståndsskyldiges ansvar. Han får betala skadeståndet eller en del därav till försäkringsgivaren i stället för att utge det till den skadelidande. Men om regressrätten inte utnyttjas av försäkringsgivaren, minskas som jag förut har nämnt den skadeståndsskyldiges ansvar i samma mån som försäkringsersättningen har täckt skadan.

För ersättning från s. k. summaförsäkring föreligger däremot, som jag har redovisat i avsnittet om friviUig personförsäkring (1.1.2.4.), inte regressrätt. Sådan ersättning påverkar inte heUer utgående skadestånd. Den skadeUdande kan utan inskränkning tillgodogöra sig såväl försäkrings-som skadeståndsbelopp.

Det är alltså vid prövningen av ett skadeståndsanspråk av stort intresse att det klarläggs såväl om försäkringsersättning utgår med anledning av skadan som vilken karaktär denna ersättning har.

Inom socialförsäkringen har regressrätt tidigare funnits i sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen, men däremot inte i folkpensioneringen och tilläggspensioneringen. Regressrätten var begränsad till skadefall som vållats uppsåtUgen eller av grov vårdslöshet men kunde också — med vissa begränsningar — göras gällande mot den som var ansvarig för skadan enligt bilansvarighetslagen.

Läget är numera förändrat. Ersättning från socialförsäkringen avräknas på utgående skadestånd men den skadeståndsskyldige riskerar inte att bli utsatt för regresskrav från socialförsäkringen (20 kap. 7 § AFL och 51 § YFL). Som jag redan har påpekat verkar socialförsäkringen sålunda inte bara till den skadelidandes utan också till den skadeståndsskyldiges förmån. Ju större del av skadan som försäkringsersättningen täcker desto mindre blir skadeståndsbeloppet.

Enskild försäkringsgivares regressrätt regleras av 25 § FAL. Bestämmelserna i denna paragraf är dock av dispositiv karaktär, dvs. de kan åsidosättas genom försäkringsavtalet. En viktig skiljeUnje dras i paragrafen mellan ersättning som bestämts med ledning av förlustens storlek i det konkreta fallet och ersättning som utgår med ett på förhand bestämt belopp. I det förra fallet talar man om skadeförsäkring, under det att övriga försäkringar som jag tidigare har nämnt kallas snmmaförsäkringar, ett begrepp som jag har berört närmare i avsnittet om frivillig personförsäkring.

Vid skadeförsäkring inträder enligt 25 § första stycket FAL försäkringsgivaren i den skadeståndsrätt som försäkringstagaren (eller annan

1.1.2.7.

46 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

vars intresse försäkringen täcker) har mot den som uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har framkallat försäkringsfallet eller mot den som enligt lag är skyldig att utge skadestånd »evad han är till skadan vållande eUer icke». Återkravsrätten har alltså karaktär av s. k. subrogationsrätt, dvs. försäkringsgivaren får inte bättre rätt mot den skadeståndsskyldige än den skadelidande skulle ha haft. Försäkringsgivaren får sålunda finna sig i att hans rätt kan lida inskränkning till följd av förhållanden som är att hänföra till den skadelidande, t, ex, dennes medvållande.

Barns och sinnessjukas skadeståndsansvar enligt 6 kap. 6 § SL behandlas vid tillämpningen av 25 § FAL som vanligt culpaansvar, dvs. ansvar på grund av eget vållande.

Uttrycket »den som är skadeståndsskyldig evad han är till skadan vållande eller ej» syftar inte bara på fall där det föreligger rent objektivt ansvar utan också på det s, k. presumtionsansvaret enligt bilansvarighetslagen. Men arbetsgivares ansvarighet på grund av anställds vållande enligt de allmänna grundsatserna om principalansvar faller inte i och för sig under bestämmelsen i denna del. I praxis har i stället ansetts, att regressansvar mot arbetsgivaren i hithörande fall förutsätter att någon för vUken arbetsgivaren ansvarar har handlat uppsåtligen eller grovt vårdslöst. Hur 25 § första stycket FAL skall bedömas i andra fall av ansvar för annans vållande, t. ex. enUgt 8 § sjölagen eller 2 § eller 6 § första stycket järnvägsansvarighetslagen, har inte slutiigt lösts. Det har hävdats, att det objektiva ansvaret enligt dessa lagrum anknyter direkt tUl arten av den särskilda verksamhet där skadan har uppstått och att den som driver en sådan verksamhet bär ett särpräglat ansvar, som inte är beroende av hans eget vållande. Enligt denna uppfattning bör därför regressrätt i dessa faU föreligga oavsett graden av våUande hos den som orsakat skadan.

Vid ansvarsförsäkring gäller, som jag har berört i avsnittet om frivillig ansvarsförsäkring (1,1,2.1.), försäkringsskyddet inte vid skada som försäkringstagaren vållar uppsåtligen eller i berusat tiUstånd, enUgt vissa avtal inte heller vid skada som han vållar av grov vårdslöshet. Dessa villkor gäller vanligen inte bara försäkringstagaren själv utan också andra som skyddas av försäkringen, t. ex. familjemedlemmar enligt ansvarsmomentet i hemförsäkringen. Även om 25 § första stycket FAL i princip är tillämpligt på försäkringsgivarens regressrätt mot skadevållare tillhörande dessa kategorier, behandlas de alltså i praktiken normalt på samma sätt som försäkringstagaren. Men i relationen mellan försäkringsgivaren och skadevåUare som inte skyddas av försäkringen — t, ex. en person som jämte försäkringstagaren är ansvarig för viss skada — gäller vanligen att försäkringsgivaren har regressrätt för vad som enligt reglerna om fördelning av ansvaret mellan flera solidariskt skadeståndsskyldiga faller på denne skadevållare. Det är nämligen inte brukligt att man inom ansvarsförsäkringen begränsar regressrätten tUl sådana fall som anges i 25 § första stycket FAL.

1.1.2.7.

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 47

Den obligatoriska trafikförsäkringen fungerar i princip också som ansvarsförsäkring till förmån för försäkringstagaren, det försäkrade fordonets ägare — om denne är annan än försäkringstagaren — samt fordonets brukare och förare. Enligt TFL och försälu-ingsvillkoren gäller om försäkringsgivarens regressrätt mot dessa personer vissa speciella regler, som dock torde sakna intresse i detta sammanhang. För försäkringsgivarens regressrätt mot annan skadevåUare gäller samma regler som vid frivillig ansvarsförsäkring.

Vid summaförsäkring, dvs. liv-, olycksfalls- eller sjukförsäkring, får försäkringsgivaren som regel inte utöva regressrätt mot den som framkallat försäkringsfallet eller i övrigt är skyldig att utge skadestånd med anledning av detta (25 § andra stycket FAL). Endast om försäkringsgivaren i avtal om olycksfalls- eller sjukförsäkring har förbundit sig att ersätta utgifter och förluster med deras verkliga belopp och försäkringen alltså har skadeförsäkringskaraktär föreligger regressrätt enligt bestämmelserna i 25 § första stycket FAL. Exempel utgör läkekostnadsersättning inom olycksfallsförsäkringen.

Som jag nyss nämnde är bestämmelserna i 25 § FAL dispositiva. I vUken utsträckning försäkringsgivare förbehåUer sig regressrätt vid summaförsäkring är osäkert. Avsteg från bestämmelserna om regressrätt vid skadeförsäkring torde däremot inte vara ovanliga och förekommer såväl genom att försäkringsgivaren i försäkringsavtalet förbehåUer sig en längre gående regressrätt än lagen förutsätter — ev. helt oinskränkt regressrätt — som i den formen att den skadelidande efter försäkringsfallet överlåter sin skadeståndsrätt tUl försäkringsgivaren.

I vilken omfattning försäkringsbolagen faktiskt utövar regress regleras i stor utsträckning genom regressöverenskommelser mellan bolagen. För att undvika onödiga transaktioner mellan försäkringsgivarna har bolag som meddelar såväl objektsförsäkring som ansvarsförsäkring funnit sig böra i största möjliga utsträckning inskränka regressen mot ansvarsförsäkringen.

Den viktigaste överenskommelsen av detta slag gäller sedan år 1949 mellan samtliga s. k. riksbolag i fråga om ersättning i bl. a. brand-, glas- och maskinförsäkring. Oberoende av vad försäkringsvUlkoren innehåller får regress mot bolag som deltar i överenskommelsen utövas endast enligt 25 § FAL. Om ersättningen understiger 1 000 kr skall regress över huvud taget inte förekomma. Samma inskränkningar skall enligt överenskommelsen gälla mot försäkringstagaren eller annan vars intresse är försäkrat genom ansvarsförsäkringen, överenskommelsen innebär vidare att om någon, utan att anlita sin skadeförsäkring, kräver skadestånd direkt av den skadeståndsskyldige, den som har meddelat ansvarsförsäkring mot dermes ansvarighet skall av skadeförsäkringsgivaren återfå vad han har utgett, i den mån skadeförsäkringen enligt överenskommelsen inte ägt utöva regressrätt.

1.1.2.7.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Också utanför de områden som täcks av denna och liknande regressöverenskommelser torde försäkringsbolagens regresspraxis vara restriktiv. Sakförsäkringsgivarna utövar inte regress mot enskUd person, som saknar ansvarsförsäkring, i större omfattning än som följer av 1949 års överenskommelse. Enligt vad jag har inhämtat under hand från de större försäkringsbolagen förekommer inom denna ram regress från objektsförsäkringen mot enskild person endast i faU då regressens preventiva funktion bedöms vara av särskUd vikt. Och när regress väl aktualiseras blir det — i varje fall vid större skador — knappast tal om att kräva igen hela försäkringsbeloppet utan bara ett belopp som förefaUer rimligt med hänsyn tUl den skadeståndsskyldiges betalningsförmåga.

Regressmöjligheterna utnyttjas i större omfattning mot företag, som av någon anledning men i strid mot vad som är vedertaget inte har tecknat ansvarsförsäkring. Detsamma gäller när ansvaret kan riktas mot staten eller en kommun som uppträder som självförsäkrare. Man låter i regel inte staten eller en sådan kommun åberopa existerande regressöverenskommelser tUl sin fördel. Försäkringsbolagen kan här hänvisa tUl att staten i egenskap av självförsäkrare i fråga om objektsförsäkring i allmänhet utan inskränkningar riktar regressanspråk mot ansvarsförsäkring.

Det kan förekomma att en skada stannar på objektsförsäkringen därför att den ansvarsförsäkring som skulle kunna tas i anspråk har begränsat sitt ansvar i fråga om regressanspråk från sakförsäkringsgivare. Detta gäller faU dä ansvarsförsäkringen inte kan åberopa någon existerande regressöverenskommelse — objektsförsäkringen ligger t. ex. i utländskt bolag — och regresskraven sålunda skulle kunna bli mycket omfattande.

Inom sjö- och transportförsäkringen har regressöverenskommelser inte samma omfattning och betydelse som inom annan skadeförsäkring. Försäk-ringsviUkoren medger i allmänhet regress i långt större utsträckning än som följer av 25 § FAL. Regress utövas när det är möjligt och har oftast en ekonomisk men ibland också en preventiv motivering. De regressöverenskommelser som finns avser att åstadkomma en ordning enUgt vUken rutinmässigt uppkommande skador på transporterat gods stannar på varuförsäk-raren.

Frågan om vUken regresspraxis som skaU gälla i framtiden är f. n. under övervägande bland de svenska försäkringsbolagen. En översyn av 1949 års regressöverenskommelse är under diskussion.

1.1.3. Förmåner på gnmd av tjänsteavtal

Vissa kategorier av anställda har vid sjukdom och olycksfaU ett skydd som arbetsgivaren svarar för, direkt eUer genom någon försäkringsanordning. Det kan vara fråga om sjuklön, förtidspension, famUjepension och liknande förmåner som tUlförsäkrats arbetstagaren i anställningsavtalet.

1.1.2.7.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 49

Sjuklön utges i de flesta fall direkt av arbetsgivaren, vare sig denne är ett privat eUer ett offentligt subjekt, men en övergång till ett försäkringssystem övervägs för stora kategorier privatanställda tjänstemän. Pensionsförmåner tryggas på den privata sektorn oftast genom försäkring. Sjuk- och invalidpension som utgår enligt ITP-planen bygger sålunda aUtid på försäkring. Arbetsgivare inom den offentliga sektorn försäkrar däremot i regel inte sina pensionsutfästelser.

De allmänna anställningsvillkoren för privatanställda tjänstemän och arbetsledare inom SAF:s område ger exempel på utformningen av sjuklöne-förmäner. Villkoren tillerkänner dessa kategorier lön under viss tid vid arbetsoförmåga pä grund av sjukdom eUer olycksfall. Sjuklönen är samordnad med sjukpenning som utgår på grund av den allmänna sjukförsäkringen. I princip åsyftas att sjuklön och sjukpenning skaU ge den anställde full kompensation för inkomstbortfallet. Under hur lång tid sjuklönen utgår är beroende av anställningstid och ålder — i förmånUgaste fall utgår den under insjukningsmånaden plus tre månader.

För anställda i statlig tjänst gäUer att ordinarie, extra ordinarie samt vissa extra tjänstemän vid sjukledighet får lön med s. k. A-avdrag, dvs. en löneminskning om 8—11 procent. Om ledigheten beror på yrkesskada eller vissa andra sjukdomar utgår dock fuU lön. Arbetsgivaren tillgodoförs den anställdes sjukpenning enligt den allmänna sjukförsäkringen genom s. k. arbetsgivarinträde. Annan statstjänsteman får ingen lön utöver sjukpenningen.

I fråga om pensionsförmåner gäUer följande på den offentliga sektorn. Sjukpension aktuaUseras, om statsanstäUd på grund av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att utöva sitt arbete och inte kan överföras till annan statlig anställning. Pensionens belopp uträknas på samma sätt som statlig ålderspension och utgår alltså i regel med 65 procent av lönen vid avgångstillfället. Samordning med pension enligt AFL sker på grundval av en bruttometod. Procenttalet uttrycker den nivå som den statliga pensionen tillsammans med samtidigt utgående socialförsäkringsförmåner skall uppnå. Skadestånd inräknas inte vid bestämmandet av denna nivå.

Vid dödsfall kan enligt de statliga pensionsbestämmelserna utgå familjepension till änka och barn under 19 år. Finns endast en efterlevande utgör pensionen 50 procent av den avlidnes ålderspension eller den sjukpension han vid tidpunkten för frånfället kunnat få. För två efterlevande är procentsatsen 70. För varje ytterligare efterlevande höjs procentsatsen med 10.

De kommunala sjuklöne- och pensionsföreskriftema följer samma principer som de statliga.

Regressrätt har i praxis ansetts tillkomma arbetsgivare som utgett sjuklön eller pension. Arbetsgivaren kan sålunda inträda i den skadelidande arbetstagarens rätt mot den skadeståndsskyldige. Till skillnad från vad som gäller enligt t. ex. dansk rätt krävs här inte att arbetsgivaren visar att han anlitat vikarie eller på annat sätt gjort en direkt förlust genom att den skadelidande varit borta från sitt arbete. Regressrätten, som i vart fall när det gäUer pensioner torde utnyttjas säUan, medför att förmånerna avräknas på skadeståndet,

1.1.3.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Frånsett de inskränkningar som kan följa av att arbetsgivaren inte utövar någon självständig återkravsrätt mot den skadeståndsskyldige utan endast inträder i den skadelidande arbetstagarens skadeståndsrätt, finns det inte några begränsningar — t. ex, av sådan art som i 25 § andra stycket FAL — i regressrätten på detta område. Arbetsgivar förmåner som utgår på grund av försäkring och sådana som utges av arbetsgivaren direkt hai alltså inte samma inverkan på skadeståndet och på möjligheterna att den skadeståndsskyldige utsätts för regress.

1.2. Hittillsvarande och pågående reformarbete 1.2.1. Förberedande ntiedningsarbete

Det skadeståndsrättsliga reformarbete som nu har pågått sedan ett par decennier inom ramen för det nordiska lagstiftningssamarbetet fick sina första vägledande impulser genom ett program, som de delegerade för nordiskt lagstiftningsarbete — representanter för justitieministerier-na i Danmark, Norge och Sverige — lade fram på hösten år 1946. De delegerade hade anförtrotts uppgiften att kartlägga vilka uppgifter som kunde lämpa sig för gemensamt nordiskt lagstiftningsarbete. Pä skadeståndsrättens område angav de delegerade vissa spörsmål, som — med särsldlt beaktande av utomobligatoriska förhållanden — borde uppmärksammas. Hit hörde till en början bl. a. frågorna om skadeståndsskyldighet oberoende av vållande, om ansvar för anställdas handUngar och om ansvar för skada av djur. Vidare angavs frågorna om jämkning av skadestånd med hänsyn till graden av vållande och om säkerställande av den skadelidandes möjlighet att få skadestånd genom rätt till införsel eller genom att försäkringsplikt infördes i vidgad omfattning. En modernisering av lagstiftningen om skadestånd med anledning av trafik med motorfordon ansåg de delegerade särskilt angelägen. Slutligen uttalade sig de delegerade för att lagstiftning borde ske beträffande statens och kommunernas ansvar för sina tjänstemäns åtgärder.

De tre ländernas justitieministrar övervägde de delegerades förslag vid ett möte i november 1946. Man enades om att möjligheterna att genomföra likartade regler på skadeståndsrättens område skulle prövas av sakkunniga från de nordiska länderna men att en förberedande utredning först borde äga rum. Varje land tillsatte i enUghet härmed i början av år 1947 en särskild utredningsman med uppgift att utföra en sådan förberedande utredning. I Sverige lämnades utredningsuppdraget som jag tidigare har nämnt åt numera professorn em. Ivar Strahl.

Utredningsmännen redovisade resultatet av sitt arbete i betänkanden som lades fram i maj 1950, för Sveriges del »Förberedande utredning angående lagstiftning på skadeståndsrättens område» (SOU 1950: 16). Betänkandena

1.1.3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 51

visade stor samstämmighet i uppfattningen om de skadeståndsrättsUga frågorna. De utmynnade i gemensamma rekommendationer angående det skadeståndsrättsliga reformarbetet. Utredningsmännen konstaterade, att skadeståndsrätten i dess helhet borde omprövas. En nyorientering beträffande skadeståndsprinciperna var motiverad av utvecklingen, inte minst den ökade betydelsen av försäkring. Revisionen borde enUgt utredningsmännen omfatta de allmänna reglerna om skadestånd utanför kontraktsförhållanden samt de särskilda lagbestämmelser som har nära samband med dessa allmänna regler. Det var enligt utredningsmännen önskvärt att skadeståndsrätten regleras genom lagbestämmelser, om detta kan ske utan olägenhet. Åtminstone de bestämmelser som har allmän räckvidd borde samlas i en skadeståndslag. Denna kunde enligt utredningsmännen också omfatta några av de speciella reglerna, om detta befinns ändamålsenUgt.

Bland de utredningsämnen som angavs i 1950 års principbetänkanden bör här särskilt nämnas frågan om det allmännas skadeståndsansvar, en översyn av bestämmelserna om ansvarighet för skada i följd av trafik med motorfordon, spörsmålet om arbetsgivares ansvarighet för anställds vållande — principalansvar — och i anslutning därtill frågan om ansvarighet för skada till följd av bristfälliga anordningar, övervägande av en allmän lagregel om ansvar för skada orsakad i farlig verksamhet, dvs. verksamhet som medför säregna faror för andra eller en särskilt höggradig fara, samt frågan om jämkning av skadeståndsansvar. Vidare ansåg utredningsmännen en översyn påkallad av reglerna om försäkringsgivares regressrätt och om s, k. självförsäkrares rätt till skadestånd, varjämte frågan om behovet från pre-ventionssynpunkt av att begränsa möjligheterna till skydd mot skadeståndsansvar genom ansvarsförsäkring borde undersökas. I anslutning till bl, a, frågan om principalansvaret och om ansvarighet för skada i farlig verksamhet borde man enligt utredningsmännen å andra sidan överväga vidgad användning av obUgatorisk ansvarsförsäkring.

Utredningsmännen angav vissa riktlinjer för utredningsarbetet på dessa områden, vilka här skall antydas bara i största korthet.

När det gäller statens och kommunernas skadeståndsansvar borde man enligt Strahl för svensk rätts del särskilt pröva, om skada genom myndighets felaktiga beslut inte i fortsättningen bör föranleda skadeståndsskyldighet. Ett skäl att överge svensk rätts nuvarande ståndpunkt i denna del fann Strahl i försäkringsmässiga synpunkter, som borde leda till att risken för att skada av denna art uppkommer bör bäras av skattebetalarna i gemen.

En allmän regel om arbetsgivares ansvarighet för skada genom anställds vållande — en fråga som enligt utredningsmännen har viss beröring med spörsmålet om det allmännas skadeståndsansvar — skulle endast med svårighet kunna formuleras så, att den blir både teoretiskt och praktiskt tillfredsställande, men utrymmet för en sådan regel skulle bli mindre, om man

1.2.1.

52 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

utvidgar området för objektivt ansvar för skada genom bristfälliga anordningar och skada i farlig verksamhet.

När det gäUer fran om jämkning av skadestånd ansåg utredningsmännen, att det inte bör införas en oinskränkt befogenhet att nedsätta skadestånd under hänsynstagande tiU omständigheterna. Däremot borde jämkningsregler med mera begränsad räckvidd kunna tänkas, t. ex. för fall då fullt skadestånd skulle bli oskäligt betungande eller då skada uppkommit genom tillfällig ouppmärksamhet eller misstag under brådskande förhållanden. Vidare framhölls, att det bör finnas möjlighet att jämka det skadeståndsansvar som någon ådrar sig när han vållar skada i annans tjänst.

Till stöd för kravet på en översyn av reglerna om ansvarsförsäkring (18 § FAL) åberopade utredningsmännen att det i detta hänseende f. n. inte råder nordisk rättsUkhet. Strahl påpekade i detta sammanhang särskilt, att de begränsade regressmöjligheterna vid skadeförsäkring medför att sädan försäkring nästan alltid skyddar den skadeståndsskyldige mot följderna av hans vårdslöshet, och han ifrågasatte, om inte detta är att gå för långt. Enligt utredningsmännen borde den skadeståndsskyldige i princip åtnjuta samma lättnad i sitt skadeståndsansvar, när den skadelidande uppträder som självförsäkrare som när han har skadeförsäkring. Sålunda borde t. ex, skada på statens egendom föranleda skadeståndsskyldighet bara i den utsträckning som regressrätt skulle ha förelegat, om en försäkringsgivare meddelat skadeförsäkring för egendomen. En motsvarande princip borde också kunna tiUämpas i faU då försäkring enligt rådande uppfattning hade bort tecknas. EnUgt Strahl borde denna tankegång drivas ett steg vidare. Staten och kommunerna borde betraktas som självförsäkrare också när det gäUer ansvarsförsäkring. Med ett sådant synsätt skulle man komma tUl rätta med frågan om skyddet för anstäUda i allmän verksamhet mot att ådra sig skadeståndsansvar genom fel eller försummelse i tjänsten, eftersom staten eller kommunen skulle kunna regressvis göra gäUande de anstäUdas personliga ansvarighet endast i en omfattning som motsvarar försäkringsgivarens regressrätt mot anställda, när ersättning utgår ur en av enskild arbetsgivare tecknad ansvarsförsäkring.

Utredningsmännen förutsatte, att den revision av skadeståndsrätten som de skisserat skulle ske i nordiskt samarbete. Ett sådant samarbete skulle ge de bästa möjligheterna att finna goda lösningar. Det skulle enligt utredningsmännen vidare vara en stor fördel om man kan åstadkomma så långt möjligt gemensamma nordiska skadeståndsregler.

Utredningsarbetet skulle emellertid enligt utredningsmännen bli så omfattande, att det borde delas upp på etapper. I ett första skede borde statens och kommunernas skadeståndsansvar skyndsamt utredas. En översyn av bestämmelserna om ansvarighet för skador orsakade genom bruk av motorfordon och om obligatorisk trafikförsäkring borde också äga rum omedelbart. Utredningsmännen ansåg att denna första etapp skulle kunna klaras

1.2.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 53

av på kort tid. Lagstiftningen på dessa områden skulle kunna ge anledning att pröva några av de nya tankar som hade framkommit under den förberedande utredningen, inte minst dem som rörde vidgad användning av försäkring. Det kunde vara en fördel om idéerna först prövades på begränsade områden.

Utredningsmännen förutsatte, att en andra etapp av reformarbetet skulle kunna igångsättas, så snart förslag till lag om ersättning för skada orsakad av motorfordon förelåg och att det under denna etapp skulle utarbetas en allmän skadeståndslag. Utredningsarbetet borde anförtros en »huvudkommitté», som också kunde göra en översyn av de särskilda lagar som har nära samband med de allmänna skadeståndsreglerna. Utredningsmännen berörde åtskilliga av de problem som kunde tänkas komma upp under arbetet på en allmän lag. Med vissa undantag borde ansvarsreglernas utformning fastställas åtminstone i sina huvuddrag för att säkerställa ensartade resultat i rättstillämpningen. Utredningsmännen gick ocksä igenom vissa punkter där de ansåg att nya eUer ändrade regler behövs, t. ex. i fråga om barns och psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar samt skadeståndsansvar för annans handUng och för skada som orsakas av djur. Regler om skyldighet att ersätta skada oberoende av någons våUande, bl. a. i grannelagsförhållanden och vid farlig verksamhet, borde övervägas i detta sammanhang. AUa regler på detta område kunde dock knappast samlas i en lag. Som ämnen vilka särskilt lämpade sig för behandling i en allmän skade» ståndslag angavs frågorna om ansvar för skada orsakad genom farUg verksamhet. I samband därmed borde kommittén ompröva gällande bestämmelser om ersättning för skada orsakad genom driften av järnvägar och elektriska anläggningar.

»Huvudkommittén» borde enUgt utredningsmännen ta ställning till frågan, huruvida förefintiigheten av försäkring på den skadeUdandes sida bör medföra begränsning av skadeståndsansvaret. I samband därmed skulle det bli nödvändigt att revidera reglerna i 25 § FAL om försäkringsgivares regressrätt samt att överväga i vilken omfattning förmåner från socialförsäkringen kunde avlösa skadestånd.

I övrigt nämnde utredningsmännen följande särskilda punkter som borde tas upp under arbetet på en allmän skadeståndslag: ersättning för skada genom handUng som avser att avvärja en hotande skada, skadestånd tiU efterlevande vid försörj ares död, verkan av skadeUdandes medverkan, skadeståndsskyldigheten vid fleras medverkan Ull samma skada och ansvarets inbördes fördelning mellan de ansvariga, ersättning för icke-ekonomisk skada, nedsättning av skadestånd med hänsyn tUl omständigheterna i det särskilda fallet samt åtgärder för att säkerställa att skadeståndsberättigad kommer i åtnjutande av sitt skadestånd, t. ex. genom att möjUgheter tUl införsel medges. Bortsett från att behov att ompröva 25 § FAL kunde föranledas av att skadeståndsansvaret begränsas när skada är täckt av för-

1.2.L

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

säkring, borde frågan om försäkringsinrättnings regressrätt mot skadeståndsskyldig person beröras.

1.2.2. Reformarbetet under 1950-talet

Utredningsmännens förslag i fråga om vilka ämnen som borde tas upp tUl behandUng under den första etappen av reformarbetet vann gehör. Under år 1952 tillkallades i Sverige två kommittéer för skadeståndsrätts-Ugt utredningsarbete. Den ena fick i uppdrag att utarbeta förslag tiU ny lagstiftning om ersättning för skada till följd av bruk av motorfordon (bilskadeutredningen). Den andra skulle verkställa utredning rörande statens och kommunernas skadeståndsansvar (kommittén angående det aUmännas skadeståndsansvar). Utredningsarbetet bands inte vid några i förväg angivna riktlinjer. Motsvarande kommittéer tiUsattes ungefär samtidigt i Danmark, Finland och Norge.

Också frågan om en revision av regressbestämmelserna i 25 § FAL aktualiserades i det inledande skedet av reformarbetet. Det ansågs vara av vikt att nordisk överensstämmelse eftersträvades i fråga om dessa bestämmelser, eftersom de praktiska resultaten i tillämpningen av i och för sig enhetliga skadeståndsregler annars skulle kunna bli olika på grund av skiljaktigheter i fråga om försäkringsgivares möjligheter att göra regresskrav gällande mot en skadeståndsskyldig, I Sverige tillkallades år 1955 justitierådet Gösta Walin att som utredningsman utarbeta förslag tiU nya regressregler. Revisionen borde enUgt utredningsdirektiven syfta tiU att begränsa regressrätten och att åstadkomma större överensstämmelse mellan regressreglerna i de olika nordiska länderna. Arbetet skuUe bedrivas i samverkan med de utredningsmän som samtidigt tillkaUades i Danmark, Finland och Norge med likartade uppdrag samt med de nordiska kommittéerna angående det allmännas skadeståndsansvar.

Bilskadeutredningen avlämnade år 1957 sitt betänkande »Trafikförsäkring» (SOU 1957: 36) med förslag till ny lag om trafikförsäkring, avsedd att ersätta såväl 1916 års bilansvarighetslag som 1929 års trafikförsäkringslag. Samtidigt lade motsvarande kommittéer i Danmark, Finland och Norge fram i allt väsentligt överensstämmande förslag till ny lagstiftning på området.

Det system för ersättning av skada i följd av trafik med motorfordon som bilskadeutredningen föreslog byggde på att ersättning skulle utgå direkt från trafikförsäkringen, oberoende av om vållande till skadan kunde läggas någon till last. Personligt skadeståndsansvar för ägare, brukare och förare av motorfordon skulle i princip inträda bara i kollisionsfall och då endast under förutsättning att det visas att vållande hos föraren eller bristfällighet hos fordonet orsakat skadan. Visas vållande hos föraren eller bristfällighet på fordonet på båda sidor skulle ersättningarna fördelas efter

1.2.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 55

vad som ligger varje sida till last. Det personliga skadeståndsansvaret i kollisionsfallen skulle vara täckt av trafikförsäkringen; Att ansvaret över huvud taget upprätthölls motiverade utredningen närmast med hänvisning till processuella förhållanden. Förslaget karaktäriserades i övrigt av att reglerna om verkan av skadelidandes medvåUande gjorts mer förmånliga för den skadelidande än den allmänna medvållanderegeln i 6 kap. 1 § SL och att försäkringens ersättningsmaximum vid personskada slopats.

Bilskadeutredningens förslag mottogs övervägande positivt under remiss behandlingen. Flertalet av remissinstanserna ansåg att objektivt ersättningsansvar borde införas i enlighet med förslaget. En del instanser framhöll emeUertid det olämpliga i att på ett begränsat område införa en så betydelsefull princip, innan enighet nåtts om den allmänna skadeståndsrättens utformning. Vidare gav åtskilliga detaljer i förslaget upphov till kritik.

Som tidigare nämnts avlämnade kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar under år 1958 betänkandet »Skadestånd i offentlig verksamhet». Huvudpunkterna i förslaget var följande. För skada som genom fel eller försummelse uppkommer i statlig eller kommunal verksamhet skulle staten resp, kommunen vara skyldig att utge ersättning. Regeln skulle gälla i fråga om såväl person- och sakskada som ren förmögenhetsskada. Åtskilliga begränsningar i det allmännas ansvar föreslogs dock. Sålunda skulle ersättning utgå endast om de krav som i förhållande till den skadelidande skäligen kunde ställas på verksamheten hade blivit åsidosatta. För speciella typer av skadefaU föreslogs ytterligare begränsningar, som i huvudsak innebar, att vid skada uppkommen i offentlig kontroll-, upplysnings-och rådgivningsverksamhet skadestånd skulle utgå endast i vissa undantagsfall. Vidare skulle skadeståndsanspråk med anledning av domstols eUer domares dom eller annat beslut få göras gällande endast om beslutet upphävts eller ändrats eller om åtal för ämbetsbrott äger rum eller talan eljest biträds av åklagaren. I vissa fall skulle enligt förslaget det allmänna svara för person- och sakskada oberoende av vållande, nämligen vid vissa ogrundade frihetsberövanden utanför tillämpningsområdet för lagstiftningen om ersättning till oskyldigt häktade eller dömda, vidare när skada uppkommit tUl följd av att polisen brukat vapen eller annat våld samt i vissa faU beträffande skada uppkommen i följd av särskUt farliga mUitärövningar o. 1. Genom särskUda bestämmelser om skadeståndets beräkning vid person-och sakskador skuUe enligt förslaget jrtterUgare begränsningar av ansvarets omfattning uppnås. Den skadelidandes underlåtenhet att söka ändring i felaktigt beslut eller att begära rättelse av oriktig åtgärd eller att i övrigt framställa erinran mot beslutet eller åtgärden, när så kunnat ske, skulle medföra att han inte kan få skadestånd annat än om synnerliga skäl därtiU föreligger. Om skada drabbat någon, vilken såsom anställd, värnpliktig eller eljest var sysselsatt i verksamheten, skulle skadestånd också utgå, men bara om vållande legat överordnad tUl last. Den enskilde befattningshavarens per-

1.2.2.

56 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

sonliga skadeståndsansvar med anledning av våUande i tjänsten skuUe enligt förslaget kunna jämkas, vare sig kravet mot honom framställts direkt av den skadelidande eller regressvis av det allmänna. Förslaget innebar slutligen, att allmän lag skulle gälla i fall då den verksamhet i vUken skada uppkommit tUl sin art är att jämställa med enskUd verksamhet eller innefattar arbetsuppgift som väsentligen är att jämställa med vad som förekommer inom enskild verksamhet.

Förslaget — som inte var enhälligt i alla punkter — överensstämde visserligen inte helt med de motsvarande lagförslag som ungefär samtidigt avlämnades i Danmark, Finland och Norge, men de nordiska förslagen byggde i allt väsentligt på samma principer.

Det svenska förslagets huvudgrunder lämnades vid remissbehandlingen mestadels utan erinran, men åtskilliga detaljer i den föreslagna lagstiftningen blev föremål för kritik.

Förslag om revision av 25 § FAL lades fram år 1958 genom betänkandet »Försäkringsgivares regressrätt» (SOU 1958:44). Förslaget förutsatte en tvingande reglering av frågan om försäkringsgivares regressrätt och innebar förändringar i förhållande till gällande rätt i huvudsakligen följande avseenden. Vid skadeförsäkring skulle rätten till återkrav mot den som framkallat försäkringsfallet kunna bortfalla eller nedsättas under förutsättning att den skadeståndsskyldige inte handlat uppsåtUgen eller av grov oaktsamhet och att ett bortfall eller en nedsättning av kravet kan ske utan att försäkringsmässiga hänsyn åsidosätts. Vägledande för bedömningen i det hänseendet skulle vara om den inträffade skadan till sin typ är att hänföra till en sådan risk som det är rimligt att försäkringen slutligt fär omfatta. För att utjämna de olikheter mellan anställda i allmän resp. enskild tjänst som betingas av att förtidspension eller annan periodisk förmån avräknas vid bestämmande av skadestånd när förmånen utgår i allmän tjänst men inte när den utgår på grund av enskild tjänst, upptogs i förslaget ett tillägg tUl 25 § FAL av innebörd, att en försäkringsgivare skall genom försäkringsavtal kunna förbehålla sig regressrätt såsom vid skadeförsäkring för vad han utbetalat på grund av försäkring som den skadelidandes arbetsgivare tecknat för den anställde och som avser sådan förmån som nyss sagts. Ett sådant regressförbehåll skulle utesluta möjUgheten för den anställde att både åtnjuta försäkringsförmåner och uppbära fullt skadestånd. Slutligen innebar förslaget en begränsning av skadeståndsrätten för s. k. självförsäkrare, så att dessa inte skulle komma i en bättre ställning än den som en försäkringsgivare intar i fråga om rätt till regress för vad han utbetalat på grund av skadeförsäkring.

Förslaget blev under remissbehandlingen föremål för åtskilUg kritik. Det ansågs allmänt vara vagt till sin utformning och svårt att bedöma i fråga om sina konsekvenser.

1.2.2.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 57

1.2.3. Reformarbetet under 1960-talet

Sedan den första etappen i reformarbetet avslutats ansågs det med hänsyn till den snabba samhäUsutveckUngen angeläget att reformarbetet fortsatte utan dröjsmål. RiktUnjer för arbetet drogs upp av de delegerade för nordiskt lagsamarbete i en rekommendation, som lämnades år 1958 tUl de nordiska justitieministrarna. Som lämpliga utredningsämnen föreslog de delegerade följande frågor: 1) principalansvaret, 2) jämkning av anställds skadeståndsskyldighet, 3) jämkning av skadestånd med hänsyn tiU arten av den skadevållande handlingen, på grund av den skadeUdandes medvållande etc, 4) ansvaret för skada i följd av järnvägs och spårvägs drift, samt 5) skadeståndets storlek såvitt angår a) ersättning för förlorad arbetsförtjänst och förlust eUer nedsättning av arbetsförmågan, b) ersättning för förlust av försörjare och c) ersättning för sveda och värk samt lyte eller annat stadigvarande men.

De delegerades förslag diskuterades vid ett nordiskt justitieministermöte i juni 1959. Ministrarna enades härvid om att utredning borde påbörjas beträffande frågorna om principalansvaret och om jämkning av anstäUds skadeståndsskyldighet. På norskt initiativ utökades detta program sedermera till att omfatta också frågan om barns och föräldrars skadeståndsansvar.

Kommittéer för detta utredningsarbete tillsattes på hösten 1959 eller i början av år 1960 i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Direktiven för den svenska kommittén, som antog namnet skadeståndskommittén, innehöU inte några närmare riktUnjer för arbetet, men det betonades att nordisk rättslikhet självfallet skulle eftersträvas i största möjliga utsträckning.

I samband med att den nya brottsbalken antogs år 1962 med ikraftträdande den 1 januari 1965, då de straffrättsliga bestämmelserna i 1864 års strafflag skuUe upphöra, aktualiserades frågan om att ersätta skadeståndsbestämmelserna i 6 kap. SL med särskild lagstiftning av civillags natur. Det uppdrogs åt skadeståndskommittén att utarbeta förslag tiU en särskild skadeståndslag. Härvid förutsattes, att några större sakliga ändringar inte skuUe ske i andra bestämmelser i 6 kap. SL än dem som avsåg bams och föräldrars skadeståndsansvar.

Det betänkande som skadeståndskommittén enUgt vad jag tidigare har nämnt avlämnade i juni år 1963 — »Skadestånd I. Allmänna bestämmelser. Föräldrars och barns skadeståndsansvar» — innehöll förslag tiU lag med allmänna bestämmelser om skadestånd, avsedd att ersätta 6 kap. SL. Med några i sak mindre betydelsefuUa ändringar upptog förslaget bestämmelser motsvarande 6 kap. 1—5 §§ SL. En förändring av närmast rättsteknisk natur innebar förslaget att 6 kap. 1 § SL skulle ersättas av dels en aUmän bestämmelse om skyldighet för den som uppsåtligen eller av vårdslöshet

1.2.3.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

orsakar person- eller sakskada att ersätta skadan, dels en regel om att skadeståndsansvar också inträder för ekonomisk skada, som utan samband med person- eller sakskada tillfogas någon genom brott, I praktiken innebar förslaget i denna del ett lagfästande av den allmänna culparegeln sådan den har utvecklats i svensk rättspraxis på grundval av 6 kap. 1 § SL.

Vidare upptog förslaget reviderade bestämmelser om barns, föräldrars och psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar. I denna del innebar förslaget i huvudsak följande. Om person- eller sakskada vållats av någon som fyllt 15 men inte 21 år, skuUe skadeståndet kunna jämkas, om det med hänsyn till hans ungdom och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande. Den som inte fyllt 15 år skulle enligt förslaget vara skyldig att ersätta person- eller sakskada, som han orsakat, om det med hänsyn tiU handlingens beskaffenhet, hans ålder och utveckling samt omständigheterna i övrigt prövas skäligt. Skadeståndsansvar skulle vidare kunna åläggas den som genom försummelse i vården om barn medverkat till person- eller sakskada som barnet gjort, men skadeståndet skulle i sådant fall kunna jämkas, om det med hänsyn till försummelsens art och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande. Psykiskt abnorma personer skulle kunna åläggas skyldighet att ersätta person- eUer sakskada, som de orsakar, i den omfattning som med hänsyn till omständighetema prövas skälig. Den som i ett sådant fall medverkat till skadan genom försummelse i vården om skadevållaren skulle svara för skadan enligt regler motsvarande dem som föreslogs i fråga om barns värdnadshavare.

Förslaget innehöU slutligen också vissa bestämmelser som helt saknar motsvarighet i 6 kap. SL. Sålunda föreslogs en bestämmelse om att när skyldighet att ersätta samma skada åvilar två eller flera personer skadeståndsansvaret skall fördelas mellan dem inbördes på grundval av en skälighetsprövning. Ny var slutligen också en bestämmelse om att rätten till ersättning för annat än ekonomisk skada förfaller, om den skadeståndsbe-rättigade avlider, innan ersättningskrav har framstäUts.

Skadeståndskommittén redovisade återstoden av sitt uppdrag i juni 1964 genom det tidigare omnämnda betänkandet »Skadestånd II. Arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar m. m.», som innehöll förslag till lag med vissa bestämmelser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar m. m.

I fråga om principalansvaret innebar förslaget, att arbetsgivare skall svara för person- eller sakskada som hans arbetstagare vållar i tjänsten, oberoende av vilken ställning arbetstagaren intar och oavsett om den skadade tillhör arbetsgivarens egna anstäUda eller är en utomstående person. Ansvarigheten skuUe dock inte omfatta sådana extraordinära handlingar som det, med hänsyn till arten av arbetsgivarens verksamhet eller den föreliggande arbetsuppgiften, saknas skälig anledning att ta i beräkning. Vidare upptog förslaget en föreskrift om att den som genom lag eller författ-

1.2.3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 59

ning har ålagts att i viss egenskap vidta åtgärd till förebyggande av person- eller sakskada skall svara för vållande av den som han anUtar för uppgiften eller av dennes folk, även om den anlitade intar en självständig ställning. En arbets- eller uppdragsgivares ansvar enligt dessa bestämmelser skulle enligt förslaget kunna jämkas, om skadeståndet med hänsyn tUl hans ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt finnes oskäligt betungande.

Förslaget innehöll vidare generellt verkande regler om en långtgående begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar, både i förhåUande till arbetsgivaren och i förhållande till utomstående skadelidande. I huvudsak innebar förslaget i den delen, att en arbetstagare skall svara för skada som han vållar i sin tjänst endast i den mån det med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes skäligt.

Reglerna om arbetsgivares skadeståndsansvar skulle enUgt förslaget inte gälla skada i följd av sådan trafik med motorfordon, för vilken skaU finnas trafikförsäkring. Kommittén föreslog i anslutning härtill en mindre ändring i bestämmelserna i 3 § bilansvarighetslagen om fördelning av skadeståndsansvar mellan ägare och förare av motorfordon.

Under hänvisning bl. a. till det nära sambandet mellan kommitténs förslag i fråga om principalansvaret och arbetstagares skadeståndsansvar samt det år 1958 avgivna förslaget till lag om skadestånd i offentlig verksamhet tiUstyrkte skadeståndskommittén i särskild skrivelse till chefen för justitiedepartementet att lagstiftning också skulle genomföras rörande det allmännas skadeståndsansvar.

1.2.4. Pågående ntredningsarbete

Vid ett möte meUan de nordiska justitieministrarna i mars 1965 diskuterades vUka frågor som kunde lämpa sig att ta upp under ett fortsatt reformarbete på skadeståndsrättens område. Man bestämde sig därvid för att tillsätta nya kommittéer med uppgift att utreda frågorna om skadestånd för framtida förlust av arbetsinkomst och om skadestånd vid förlust av försörjare. Dessa kommittéer tiUsattes i slutet av år 1966 eller i början av år 1967.

Inom Nordiska rådet har tagits vissa initiativ som har fått betydelse för arbetet på skadeståndsrättens reformering.

Efter rekommendation av Nordiska rådet den 31 januari 1966, nr 5, har de nordiska regeringarna under år 1966 tillkallat sakkunniga med uppdrag att utreda förutsättningarna för en rättssociologisk undersökning av försäkrings inverkan på skadeståndslagstiftningen och söka dra upp riktiinjer för en sådan undersökning. Den svenske sakkunnige, professorn Jan HeUner, har den 12 december 1969 avgivit betänkandet »Rättssociologisk undersökning av skadeståndsrätten» (SOU 1969:58). Där föreslås att man, som

1.2.4.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

första grundläggande led i en empirisk undersökning, genomför en begrän-* sad undersökning av stickprov ur befolkningen för att utröna vUka personskador (inklusive dödsfall) som förekommit under en begränsad tidrymd och hur de har ersatts. Med en sådan begränsad undersökning får man enligt Hellner visserligen inte någon kvantifierad kunskap i detalj om olika skadetyper eller ersättningsförhållandena vid dessa utan bara en allmän bUd av förhåUandena på området, t. ex. huruvida skador förorsakade av barn är någon betydande skadet3rp. Den sakkunnige tänker sig att det i framtiden — efter den aUmänna undersökningen — kommer att behövas ytterligare undersökningar rörande t. ex. bUskador, om man vUl lägga en säker grund för en reformering av ersättningsreglerna på detta område. Studiet av ersättningsförhåUandena vid olika skadetyper bör kompletteras med en undersökning av administrationen av ersättningarna och av kostnaderna härför. Resultatet av de undersökningar som genomförs bör enligt den sakkunnige över huvud utn3i;tjas för lagstiftningsarbetet och därigenom ge ökad tyngd åt de reformförslag som läggs fram.

Som jag tidigare har nämnt ersätts i viss omfattning av statsmedel sådana skador som våUas av rymUngar från fångvårdsanstalter m. fl. kategorier. I rekommendation den 21 februari 1968, nr 19, har Nordiska rådet hemställt, att de nordiska ländernas regeringar lämnar redogörelser för i vilken omfattning och på vilken grund m3mdigheter i de nordiska länderna utbetalar ersättning för »skador, vållade av personer som samhället genom placering på anstalt eller annan inrättning eUer pä annat sätt har tagit om hand för kriminalvård eller annan vård», samt att regeringarna undersöker möjligheterna att fastställa enhetUga principer, efter vilka utbetalning i adnuni-strativ ordning av bilUghetsersättning av allmänna medel för sådana skador kan äga rum.

I Sverige har under år 1968 utarbetats en redogörelse för den nuvarande ersättningsregleringen. Den av Nordiska rådet rekommenderade undersökningen av möjligheterna att genomföra enhetliga nordiska bestämmelser i ämnet pågår i nordiskt samarbete, för Sveriges del inom justitie- och socialdepartementen. Utredningsarbetet skall omfatta ersättning av angivet slag för skador vållade av personer som har gjorts till föremål för sam-häUslngripande.

I ett medlemsförslag avlämnat i augusti 1969 har föreslagits att Nordiska rådet skaU rekommendera regeringarna att snarast söka få tUl stånd en aUmän nordisk skadeståndslagstiftning. Förslaget är f. n. under behandling i rådets juridiska utskott.

1.3. Övriga reformönskemål

Under den tid som det här berörda reformarbetet pågått har vid oUka tiUfällen och från skilda håll förts fram önskemål om skadeståndsrättsliga

1.2.4.

Kungl. Maj:ts propositioii nr 5 år 1972 61

reformer. Vissa av dessa önskemål har helt eller delvis tillgodosetts genom numera genomförda reformer och kan därför här lämnas åsido. I några andra fall har det rört sig om reformer på områden som omfattas av nu pågående eller slutfört utredningsarbete, och det finns inte anledning att här gå närmare in på sådana frågor. I övrigt har skadeståndsrättsUga eller näraliggande frågor tagits upp dels inom riksdagen, dels i särskilda framstäUningar till Kungl. Maj :t.

1.3.1. Riksdagen

I det följande redovisas till en början i en kronologisk förteckning behandlingen av här aktuella riksdagsmotioner under tiden 1946— 1970 och av de riksdagsskrivelser som motionerna i vissa fall har föranlett. Motionerna redovisas härvid endast med angivande av år, i vilken kammare varje motion har väckts (I resp. II) och motionens nummer samt med en kort beskrivning av motionsyrkandet.

19i€: II: 175 ang. översyn av 6 kap. SL, särskUt bestämmelserna i 4 § om efterlevandes skadeståndsrätt. Första lagutskottet fann att efterlevandes möjligheter att få skadestånd är alltför begränsade och tUlstyrkte skyndsam utredning om revision av 6 kap. 4 § SL (ILU 1946:33). Riksdagen hemstäUde hos Kungl. Maj:t om den begärda utredningen (rskr 1946: 270).

19i7: II: 279 ang. ersättning av statsmedel för skada, som vållats genom brottslig handling. Statsutskottet fann sig för tillfället inte böra förorda, att riksdagen påkallade utredning i ämnet men ansåg att utredningsfrågan förtjänade ytterligare överväganden (SU 1947:246). Riksdagen gav i skrivelse till Kungl. Maj :t tiU känna vad utskottet hade anfört (rskr 1947: 475).

1950:1:97, II: 117 ang. översyn av bestämmelserna om skadestånd, med särskilt beaktande av frågan, huruvida betalningsskyldigheten för större skadeståndsbelopp till viss del kunde överflyttas på det allmänna. Första lagutskottet hänvisade till den förberedande utredning om lagstiftning på skadeståndsrättens område som inom kort väntades föreUgga och tiU att frågan om betalningsskyldighet för det allmänna för del av högre skadeståndsbelopp framförts av 1945 års försäkringsutredning, vars betänkande efter remissbehandling var föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Utskottet avstyrkte bifall till motionerna (ILU 1950: 7). Riksdagen avslog motionerna (I 8: 26, n 8: 44).

1953:1:108 ang. statens övertagande i vissa fall av enskilds förpUktelse att utge skadestånd eller annan ekonomisk ersättning. Statsutskottet hänvisade till att frågan behandlats i 1950 års förberedande utredning och ytterUgare skulle övervägas vid det fortsatta reformarbetet på skadeståndsrättens område, varför någon framställning från riksdagen inte var påkallad (SU 1953: 164). Riksdagen avslog motionen (I 30: 15, II 30: 42).

1956:1:170, II: 333 ang. ersättning för skador som tillfogats genom brotts-

1.3.L

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

lig gärning. Statsutskottet fann frågan visserUgen ligga utanför de aktueUa arbetsuppgifterna för bilskadeutredningen och kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar men uttalade, att det pågående utrediungs-arbetet var avsett som ett led i en planerad allmän reform av skadeståndsrätten. Det kunde med hänsyn härtill inte anses välbetänkt att riksdagen beslutade om en ny omfattande utredning kring de skadeståndsrättsliga problemen. Men utskottet ansåg att man kunde överväga en utsträckning till andra avgränsade grupper av regleringen beträffande skador vållade av rymlingar m, fl. (SU 1956: 183). Riksdagen gav i skrivelse till Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört (rskr 1956: 375).

1961:1:16i ang, säkerställande av rätten till skadestånd genom antingen en obligatorisk försäkring eller statens övertagande av ansvar för personskada, vars värde överstiger 2 000 kr., när skadevållaren inte kan utge ersättning. Första lagutskottet fann att frågan om en obligatorisk försäkring borde övervägas i ett större sammanhang, varvid ocksä fall, vari skadeståndsskyldighet inte föreUgger, kunde beaktas. Tillräckliga skäl förelåg enligt utskottet inte att införa en generell statsgaranti beträffande de skadestånd som avsågs i motionen, även om en vidgad användning av statsmedel tiU skadeståndsbetalning kunde te sig befogad även i fall då staten inte är skadeståndsskyldig enhgt gäUande rätt (ILU 1961:25). Riksdagen avslog motionen (I 14: 60, II 14: 75).

1963:1:530, II: 639 samt 196i: I: 586, II: 711 ang. ersättning av aUmänna medel för skada som drabbat enskild person genom brott mot honom eller hans egendom. Första lagutskottet kunde inte förorda en utredning i ämnet med hänsyn till att möjligheterna att av allmänna medel få ersättning för skador på grund av brott av rymlingar och liknande kategorier alltmera ökats och att man kunde anta att denna ersättningsform kunde komma att vidgas ytterligare. Utskottet hänvisade också tUl att försäkringsskyddet på detta område kunde förutsättas bli alltmera omfattande och effektivt (ILU 1963: 8 och 1964: 12). Riksdagen avslog motionerna (111: 44, II 11:122 och I 13:53, II 13:64).

1966: II: 127 ang, sådan ändring i lagen den 13 maj 1945 om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m, fl. att kvarstående misstanke inte längre skall få påverka prövningen av ersättningsfrågan, och 1966: II: 686 ang. förslag till lagstiftning inom den offentligrättsliga verksamheten, varvid särsldlt önskvärdheten av en revidering av reglerna om ersättning åt oskyldigt häktade eller dömda borde beaktas. Första lagutskottet ansåg att det inte kunde komma ifråga att den som utsatts för frihetsinskränkning men därefter frikänts eller inte åtalats alltid skall vara berättigad tiU ersättning. Men 1945 års lag borde enligt utskottet ses över, så att inte enbart kvarstående misstanke skaU betaga någon rätten till skadestånd. Med hänsyn till pågående lagstiftning pä skadeståndsrättens område fann emellertid utskottet att det inte var påkaUat att riksdagen för till-

1.3.1.

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 63

fallet tog initiativ i de frågor motionerna avsåg. Utskottets synpunkter borde dock övervägas vid lagstiftningsarbetet (ILU 1966: 27). Riksdagen gav i skrivelse till Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört (rskr 1966: 189).

1966: II: 526 ang, bl. a. utredning om skadeståndsersättning för misslyckade tandbehandlingar, med särsldlt beaktande av frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring för tandläkare. Statsutskottet fann särsldld utredning i ämnet inte erforderlig med hänsyn till att utredningar i fråga om såväl allmän skadeståndsrätt som skadestånd i offentlig verksamhet var föremål för Kungl. Maj:ts prövning (SU 1966: 145). Riksdagen lämnade motionen i den del som här är av intresse utan bifall (I 35: 33, II 35: 11). Frågan om skadestånd vid misslyckade tandhehandlingar har ånyo aktuaUserats genom motionerna 1:396 och II: U2 vid 1970 års riksdag (ILU 1970:66; jfr nedan).

1966:1:318, II: 38i samt 1967:1:26, II:i3 ang. bl.a. åtgärder för att förbättra målsägandens möjligheter att få ut skadestånd, främst vid personskador, t. ex. genom ersättning av det allmänna efter prövning i varje särsldlt fall eller genom lagstiftning om försäkring mot brott. Första lagutskottet ansåg, att man med hänsyn till den pågående översynen av skadeståndsrätten inte kunde ta slutlig ställning till frågan om ersättning av det allmänna för skada åsamkad genom brott. Däremot kunde det övervägas att bygga ut statens ansvar för skada av rymlingar till att omfatta t. ex. personskador vållade av dem som är föremål för kriminalvård i frihet. Utskottet förordade, att uppmärksamhet skulle ägnas dessa frågor vid arbetet med skadeståndsrättens reformering (ILU 1966: 38 och 1967:15). Riksdagen gav med anledning av 1966 års motioner i skrivelse till Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört (rskr 1966:325) samt avslog 1967 års motioner (I 17: 46, II 17: 90). Frågan om statUgt skadeståndsansvar vid kriminalvård i frihet har tagits upp vid 1970 års riksdag i motionema /: 390 och 11:580 (ILU 1970: 67; jfr nedan).

1967: II: 31 ang. objektivt ansvar för oförutsedda allvarUga skador vid medicinsk behandling. Första lagutskottet ansåg många skäl tala för att man inom sjukvårdens område i vissa hänseenden tUlämpar skadeståndsansvar oberoende av vållande. Utskottet utgick från att frågan prövas vid det pågående lagstiftningsarbetet på skadeståndsrättens område (ILU 1967: 49). Riksdagen avslog motionen (I 43: 67, II 43: 104). Motioner i samma ämne har väckts vid 1970 års riksdag ( 1:107 samt /; 396 och //: H2). I motionerna /; 8i0 och //: 583 vid samma riksdag föreslogs, att det allmänna tar på sig skadeståndsansvaret för oförutsedda, aUvarUga skador vid medicinsk behandling. Första lagutskottet förutsatte att dess uttalanden vid 1967 års riksdag skulle beaktas och att den väntade lagrådsremissen skulle redovisa erforderligt grundmaterial för de komplicerade överväganden som motionsspörsmålen kräver (ILU 1970:66). Riksdagen avslog motionerna.

1968: I: 270, II: 338 ang, sådan ändring i bilansvarighetslagen att skade-

1.3.1.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ståndsansvaret — frånsett ansvaret för bristfälligheter på fordonet — överflyttas på staten, när polisman framför fordon för kontroll i samband med s, k. flygande inspektion eller i liknande situationer. Första lagutskottet ansåg liksom motionärerna, att det är otillfredsställande att fordonsägare kan drabbas av bonusförlust vid trafikskada i samband med flygande inspektion, men fann det i nuvarande läge, när arbetet med lagstiftning om principerna för det allmännas skadeståndsansvar är långt framskridet, kunna väcka betänkligheter att göra det isolerade ingrepp i bilansvarig-hetslagstiftningen som föreslagits. En ändring av bonusbestämmelserna kunde äga rum utan initiativ från riksdagens sida (ILU 1968: 26). Riksdagen avslog motionema (I 21:46, II 21:86).

1968:1:134-, 11:176 ang. ersättning för kroppsskada på poUsman, inkluderande gottgörelse för sveda och värk samt framtida men. Första lagutskottet underströk angelägenheten av att frågan snarast möjligt fick sin lösning (ILU 1968:43). Riksdagen gav i skrivelse tiU Kungl. Maj:! tiU känna vad utskottet anfört (rskr 1968:329). Vid 1970 års riksdag har samma fråga aktualiserats i motionerna 1:501 och II:58i (ILU 1970:67; jfr nedan).

1968: 1:186, II: 244 ang. statUg ersättning vid personskador uppkomna genom brott, 1968:1:18, II: 26 ang. allmän brottsförsäkring gäUande våldsbrott och 1968: 1:134, II: 176 ang. åtgärder för att förbättra målsägandens möjligheter att få ut skadestånd. Första lagutskottet hänvisade dels tiU det initiativ som tidigare tagits i frågan om ett utbyggande av statens ansvar för skador, vållade av rymlingar m. fl., att också omfatta personskador orsakade av dem som är föremål för kriminalvård i frihet (rskr 1966: 325), dels till den utredning inom justitie- och socialdepartementen som pågår i frågan om statens ersättningsåtagande på detta område, dels också till arbetet på att utröna förutsättningama för en rättssociologisk undersökning av försäkrings inverkan på skadeståndslagstiftningen. Vidare pekade utskottet på vissa förbättringar i socialförsäkringsskyddet, som under senare tid genomförts, samt på vissa nya former av frivilUgt försäkringsskydd, gällande i den mån en målsägande inte kan få ut sitt skadestånd därför att den skadeståndsskyldige saknar betalningsförmåga eller inte har kunnat anträffas. Utskottets majoritet fann med hänsyn till dessa omständigheter inte anledning att förorda något ytterligare initiativ (ILU 1968: 44). En minoritet reserverade sig för en utredning rörande ersättning av allmänna medel för skada, åsamkad genom brottsligt förfarande. Riksdagen avslog motionerna (I 34: 52, II 34: 79).

1969:1: 744, II: 859 ang. förslag om ett system för statlig ersättning för personskada, som uppkommit genom brott, och om utredning angående möjligheterna att införa ett system för ersättning av ekonomisk skada, som uppkommit genom brott, 1969:11:244 ang. ersättning av allmänna medel för skada som drabbat enskild person genom brott mot honom eller hans

1.3.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 65

egendom, 1969: I: 44, //; 14 ang. en aUmän brottsförsäkring gällande våldsbrott samt 1969:1: 388, II: 448 ang, åtgärder för att förbättra målsägandens möjligheter att få ut skadestånd. Första lagutskottets majoritet ansåg starka skäl tala för att samhället i större omfattning än hittills bör ta de ekonomiska konsekvenserna av svårigheterna att upprätthålla lag och ordning och förordade utredning om ersättning av allmänna medel för skada, åsamkad genom brott (ILU 1969: 9), En minoritet inom utskottet föreslog på i huvudsak samma skäl som hade anförts av utskottsmajoriteten i utlåtandet över motionerna i samma ämnen vid 1968 års riksdag (ILU 1968: 44) att motionerna inte skulle föranleda någon åtgärd. Riksdagen avslog motionerna (I 9: 27, II 9: 38), Vid 1970 års riksdag har nya motioner väckts i samma ämnen, I motionerna /: 501 och //; 584 begärdes åtgärder för att förbättra målsägandens möjligheter att få ut skadestånd. Motionerna /: 27 och 11:30, 11:119 samt 1:502 och 11:581 rör ersättning av statsmedel vid skada för enskild person genom brott. I motionerna /: 394 och //: 979 föreslogs att sådan ersättning skall utgå vid förlust genom stöld m. m. Första lagutskottets majoritet hänvisade till det förslag till ersättningsordning för brottsoffer som under år 1970 utarbetats inom justitiedepartementet (Stencil Ju 1970:21) och till den väntade behandlingen av de väckta frågorna i förslaget till skadeståndslag. En minoritet inom utskottet önskade utredning i parlamentariska former av frågan om ersättning av allmänna medel för skada åsamkad genom brott (ILU 1970:67). Riksdagen avslog motionerna.

1969: I: 751, II: 861 ang. ersättning för skada vid lämnande av hjälp i samband med trafikolycka. Första lagutskottet ansåg nuvarande ersättningssystem — enligt vilket möjligheterna till ersättning är begränsade till de fall då ett motorfordon tas i anspråk för transport av skadad till läkare — inte vara tillfredsställande. Starka skäl talade enligt utskottet för en prövning av frågan om författningsbestämmelser som garanterar ersättning åt den som omhändertar eller på annat sätt hjälper person som skadats vid trafikolycka och därvid själv skadas till person eller egendom. Utskottet fann att frågan bör kunna lösas i samband med en revision av lagstiftningen om ersättning för skada i följd av bruk av motorfordon eller tas upp i annat lämpligt sammanhang (ILU 1969: 24). Riksdagen gav i skrivelse tUl Kungl. Maj :t tiU känna vad utskottet anfört (rskr 1969: 114).

Också riksdagens revisorer har tagit initiativ till lagstiftningsåtgärder på skadeståndsrättens område. 1948 års revisorer förordade en översyn av lagen den 10 juU 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl. Statsutskottet delade revisorernas uppfattning, att ersättningsförfarandet enligt lagen måste betecknas som mycket omständligt och ägnat att medföra olägenheter för såväl statsmyndigheterna som ersättningssökandena. Utskottet

1.3J.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

föreslog, att riksdagen begär en översyn av lagen (SU 1949: 143 s. 1). Riksdagen gav i skrivelse till Kungl, Maj:t till känna vad utskottet anfört (rskr 1949:262).

Skadeståndsrättsliga spörsmål har därjämte vid många tillfällen aktualiserats i riksdagen i samband med interpellationer och enkla frågor. Dessa har regelmässigt rört frågor som behandlats i de nu redovisade motionerna.

1.3.2. Framstälhiingar till Kungl. Maj:t

Utanför riksdagen har från flera håll framstäUts önskemål om reformer inom skadeståndsrätten. Sådana framställningar har för det mesta gällt en utvidgning av området för objektivt ansvar.

En framställning i april 1961 från Folkrörelsernas motorförbund avsåg lagstiftning om att ägare till husdjur, som förorsakar eller medverkar till skada på allmän väg, blir ansvarig oberoende av eget vållande.

Motorförarnas helnykterhetsförbund anhöll i augusti 1964 om prövning av frågan om en lag för reglerande av skador som uppstår vid kollision mellan motorfordon och renar. Framställningen grundade sig på ett förslag som väckts av förbundets distrikt i Västerbotten.

I oktober 1965 begärde Sveriges advokatsamfund utredning angående ökat skadestånds- och försäkringsrättsligt skydd i vissa fall för den som lider skada i följd av luftfart.

Svenska polisförbundet har i oktober 1967 föreslagit att statsmakterna vidtar åtgärder för att förbättra det ekonomiska skyddet för polispersonal som utsätts för våldshandlingar under tjänsteutövning. En sådan åtgärd är enligt framställningen att polisman av staten tillerkänns rätt till ersättning för sveda och värk samt framtida men i anledning av kroppsskada som uppkommer under tjänsteutövning.

En framställning i mars 1968 från Svenska järnvägsmannaförbundet avsåg att i järnvägsansvarighetslagen skulle återinföras en bestämmelse om skyldighet för innehavare av järnväg att, oberoende av vållande hos innehavaren själv eller järnvägens förvaltning eller betjäning, ersätta personskada som drabbat någon anställd i järnvägens tjänst (ett sådant ansvar föreskrevs tidigare i 3 § järnvägsansvarighetslagen, vilket lagrum slutligt upphävdes i samband med att 1954 års yrkesskadeförsäkringslag trädde i kraft).

Också Svenska transportarbetareförbundet har aktualiserat frågan om utvidgat objektivt ansvar för arbetsgivare gentemot anställda. Förbundet begärde i december 1968, att frågan om rent objektivt ansvar för arbetsgivare, som bedriver stuveriverksamhet, skulle utredas.

Omfattningen av statens skadeståndsansvar i visst avseende har berörts av exekutionsväsendets organisationsnämnd. I november 1966 har nämnden

1.3.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 67

begärt att frågan om statens skyldighet att betala ersättning, när skada uppstår på egendom som är i utmätningsmans vård, övervägs i samband med lagstiftningen om skadestånd vid offentlig verksamhet.

Samtliga här berörda framställningar är beroende på Kungl. Maj:ts prövning,

1.4. Ben skadeståndsrättsliga diskussionen

I den livliga debatt om skadeståndsrätten som har förts under de senaste årtiondena har meningarna ofta gått starkt isär. Åsikterna följer i stort sett tre huvudlinjer. En radikal riktning med allt fler förespråkare ansluter sig till synpunkter som först kom tiU uttryck i Strahls principbetänkande av år 1950 och som närmast går ut på att de mångskiftande och omfattande ersättningsbehoven i dagens samhälle, i vart faU när det gäller personskada, tillgodoses bäst inom ramen för ett vidareutvecklat försäkringssystem, i huvudsak frigjort från de traditionella skadeståndsreglerna. En annan åsiktsriktning, som vunnit stor anslutning och som i praktiken har blivit den dominerande, hävdar att reformarbetet bör gå ut på partiella ändringar i och tillägg till den bestående skadeståndsrätten och att man därvid bör utnyttja de möjUgheter att förbättra de skadelidandes ställning som försäkring i oUka former erbjuder. Den tredje linjens anhängare, som är i klar minoritet, anser att tiden ännu inte är mogen för lagstiftning på den allmänna skadeståndsrättens område, i varje fall inte på det nordiska planet, och att man i stället bör under ännu någon tid avvakta utveckUngen inom doktrin och praxis.

Innan jag går över till att redovisa min egen syn på frågan om de riktlinjer efter vilka reformarbetet på detta område bör bedrivas, skall vissa huvuddrag i de senaste årens diskussion om detta reformarbete beröras. Framställningen kommer emellertid att begränsas till uttalanden som har gjorts i officiella eller halvofficiella sammanhang men som inte är lätt tUlgängliga för en större allmänhet. Hithörande frågor har visserUgen i någon omfattning berörts också i den fackvetenskapliga litteraturen, främst i tidskriftsartiklar o. 1.1, men det skuUe föra för långt att här redogöra också för dessa diskussionsinlägg.

1.4.1.1950 års förberedande utredning

De delvis banbrytande och i många stycken framsynta idéer och förslag som presenterades i 1950 års betänkanden — och som Strahl har vidareutvecklat bl. a. i uppsatsen »Skadeståndsrättens framtid» (Rättsvetenskapliga

Här kan hänvisas till Hellner, Skadeständsrättens reformering. Svensk Juristtidning 1967 s, 673 med där gjorda hänvisningar tiU tidigare inlägg i debatten om skadest&ndslagstiftningen. För tiden efter det Hellners uppsats publicerades hänvisas till Conradi, Skadeståndsrätten och verkligheten. Svensk Juristtidning 1969 s, 316,

1.4.1.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

studier ägnade minnet av Phillips Hult, Uppsala 1960, s, 431 f,) — har redan haft ett betydande inflytande på det hittills bedrivna reformarbetet och har efter hand fått allt större aktualitet. En av de bärande tankegångarna i 1950 års svenska utredning var, att skadeståndsrätten i sin helhet hör anpassas till de senaste decenniernas tekniska och sociala utveckling och att en sådan anpassning kan ske genom att man i vidsträckt omfattning låler försäkringsersättning avlösa skadeståndet. Ett system som gör de inesl framträdande behoven av skadeersättning beroende av om annan person varit vållande till skadan är enligt denna tankegång inte längre ändamålsenligt. Skadeslåndsrätten har visserligen — som ett av flera tänkbara medel — betydelse, när det gäller att förebygga skador, att bereda trygghet, om skada ändå inträffar, och att placera den ekonomiska bördan av ersättningarna där de från samhällsekonomisk synpunkt bör ligga. Men inte niinsl från synpunkten av den skadelidandes trygghet framstår försäkring som mera lämpad att sörja för ersättning när sådan är önskvärd.

Strahl påpekade, att försäkringsersättning redan nu utgår vid flertalet av de skadefall som inträffar i samhället, i all synnerhet när det gäller personskador. Skadevällarens personliga skadeståndsansvar aktualiseras i allt mindre omfattning. När ersättning utgår ur ansvarsförsäkring är det visserligen skadeståndsreglerna som bildar underlaget vid bestämmande av ersättningens omfattning. Men i den män ersättning utgår från socialförsäkringen eller från frivillig personförsäkring, sätts skadeståndsreglerna i praktiken ur kraft. Utvecklingen går vidare på denna väg och utrymmet för täckning av ersättningsbehoven genom tillämpning av skadeståndsregler blir därmed efter hand allt mindre.

Strahl ansåg detta vara en riktig utveckling. Ersättning på grund av personlig skadeståndsskyldighet framstod för honom som i många avseenden underlägsen försäkringsersättning. Han betonade, att behovet av ekonomisk gottgörelse för en inträffad skada givetvis är helt oberoende av orsaken till skadans uppkomst, och hävdade att man måste välja ett försäkringsmässigt ersättningssystem, om man vill garantera att skadeersättning utgår. Detta gäller framför allt i fråga om kroppsskada, men enligt Strahl medför försäkring också när det gäller sakskada, att ersättning kan utgå i mycket större omfattning än vad som följer av skadeståndsreglerna.

Strahl ansåg det i och för sig önskvärt att ersättning skall kunna beredas för alla person- och sakskador. Genom en utvidgning av skadeståndsmöjligheterna kan man emellertid, menade Strahl, inte åstadkomma en ordning som medger att ersättning utgår i alla de fall där det är behövligt. Försäkringssystemets möjligheter i det avseendet är mindre begränsade,

I överensstämmelse med sin uppfattning om skadestånd jämfört med försäkring fann Strahl att man bör införa en olycksfallsförsäkring för hela folket till belopp, som kan framstå som någorlunda tillfredsställande för gemene man. Den som vill ha högre ersättning skulle vara hänvisad att

1.4.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 69

teckna frivillig försäkring. Olycksfallsförsäkringen skulle finansieras av allmänna medel samt avgifter av de försäkrade och sådana verksamheter som medför mera avsevärd risk för olycksfall. Regressanspråk skulle kunna göras gällande när det är motiverat av preventionshänsyn. Om systemet är möjligt att genomföra, skulle det lösa ersättningsfrågorna i personskade-faUen. Strahl förulskickade, att ett reformprogram enligt dessa linjer måste ta avsevärd tid i anspråk. Om det inte anses möjligt eller önskvärt att förverkliga programmet i dess helhet, skulle man dock kunna pröva dessa idéer på vissa speciella områden. Här tänkte Strahl bl. a. på trafikförsäkringen, som skulle kunna utvidgas till sådana skador som nu inte täcks av bilansvarighetslagen. Yrkesskadeförsäkringen skulle kunna byggas ut till en försäkring mot skada genom farlig verksamhet,

I fråga om sakskador borde enligt Strahl försäkring alltjämt ankomma på vars och ens eget initiativ. Obligatorisk ansvarsförsäkring ansåg Strahl dock vara motiverad i fall då lagstiftningen föreskriver objektivt ansvar.

Hur mycket man än förenklar uppgiften att skapa ett tillfredsställande ersättningssystem genom ett rationellt utnyttjande av försäkringsväsende! kommer det dock enligt Strahl att föreligga behov av skadeståndsregler, eftersom det under alla förhållanden kommer att förekomma skador som inte är täckta av försäkring. Vidare måste regler finnas om försäkringsgivares regressrätt, vilka ytterst går tillbaka på regler om skadeståndsskyldighet.

1.4.2.1951 års nordiska joristmote

De idéer och förslag som presenteras i 1950 års principbetänkanden diskuterades under ämnet »Skadestånd och försäkring» vid det nittonde nordiska juristmötet i Stockholm år 1950. Den rationella helhetssyn som utredningsmännen anlagt på skadeståndsrätten väckte sympati. Men de nya idéerna kritiserades också, samtidigt som skadeståndsrätten i dess nuvarande utformning försvarades. Inte minst rönte tankarna på en allmän olycksfallsförsäkring invändningar. De som försvarade den traditionella skadeståndsrätten ställde sig emellertid inte främmande för olika förbättringar av denna, t. ex. genom införande av objektivt ansvar på ytterligare områden. Meningarna var starkt delade om lämpUgheten att påbörja ett nordiskt lagstiftningssamarbete på skadeståndsrättens område.

1.4.3. Direktiven till 1952 års ntredningar

I samband med att bilskadeutredningen och kommittén angående det aUmännas skadeståndsansvar tillsattes år 1952 förklarade sig föredragande departementschefen vara ense med 1950 års utredningsmän om att reformarbetet borde fullföljas i nordiskt samarbete. De riktlinjer som utredningsmännen angett borde följas. Arbetet borde också bedrivas på det sätt

1.4.3.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

som utredningsmännen rekommenderat. Departementschefen ville dock inte ta ställning till frågan huruvida en allmän olycksfallsförsäkring i vidsträckt omfattning skulle kunna avlösa skadeståndsrätten över hela linjen. Han var inte heller övertygad om att de lösningar som de två utredningarna nådde fram till kunde i någon högre grad tjäna till vägledning för en blivande allmän reform av skadeståndsrätten.

1.4.4. Remissyttrandena över 1957 och 1958 års betänkanden

I yttrandena över bilskadeutredningens betänkande förekom kritik av att reglerna om skadestånd med anledning av biltrafik bröts ut ur det större sammanhang som arbetet på en gemensam nordisk skadeståndsrätt utgör. Det ansågs på några håll inte lämpligt att göra större ändringar i bestämmelserna på ett begränsat område, innan enighet nåtts om principerna för den allmänna skadeståndsrätten. Det låg nära till hands att också på andra områden genomföra regler av samma innehåll som förslagets. Samtidigt erinrade man från vissa håll om den tveksamhet som föredragande departementschefen gett uttryck åt i frågan, huruvida lösningarna i den första etappen kunde tjäna till vägledning vid utformningen av de allmänna reglerna. Förhållandena inom motorfordonstrafiken ansågs alltför speciella för att kunna läggas till grund för en allmän reform av skadeståndsrätten. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund framhöll särskilt, att ett accepterande av det framlagda förslaget inte innebar ett godtagande av de vittgående reformplaner som kommit till uttryck i det svenska principbetänkandet år 1950. Försäkringsinspektionen i sin tur ansåg, att objektivt ansvar mycket väl kunde införas på ett visst område, innan frågan om sådant ansvar på andra tänkbara områden blivit utredd.

Ocksä i remissyttrandena över det betänkande som kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar avgett placerade en del instanser in förslaget i det större sammanhang som det allmänna skadeståndsrättsliga reformarbetet utgör, överståthållarämbetet ansåg att skadestånd i offentlig verksamhet inte borde genom fristående lagstiftning brytas ut ur detta sammanhang. Andra remissinstanser anmälde ocksä tveksamhet på denna punkt, men fördelarna med lagstiftningen ansågs mestadels överväga. Cienom att förslaget uppehöll sig vid allmänna skadeståndsspörsmål kunde det dock, enligt vissa remissuttalanden, komma att föregripa eller försvåra en allmän svensk lagstiftning om skadestånd.

L4.5.1960 och 1963 års nordiska joristmöten

Diskussionen om skadeståndslagstiftningen fortsatte vid de juristmöten som ägde rum i början av 1960-talet. Vid det tjugoandra nordiska juristmötet i Reykjavik år

1.4.3.

Kungl. Maj:ts propositioii nr 5 år 1972 71

1960 utvecklade justitierådet Gösta Walin delvis andra synpunkter på lagstiftningsarbetet än dem som kommit till uttryck i 1950 års principbetänkanden. Han gjorde sig närmast till tolk för den nyss beskrivna andra huvudlinjen i skadeståndsdebatten och förordade partiella reformer på den bestående rättens grund. Han betonade visserligen försäkringsväsendets — särskilt ansvarsförsäkringens — betydelse för ersättningssystemet. Men viktiga förbättringar skulle man enligt Walin nå bäst om man fortsatte att bygga på de nuvarande skadeståndsreglerna. Dessa borde alltså kompletteras och modifieras genom lagstiftning. Även om en del spörsmål därvid måste lämnas öppna, kan väsentliga frågor lösas, samtidigt som domstolarna genom motiven får anvisning på de synpunkter som har varit avgörande för de lagstiftande organens bedömningar, Walin ansåg att den nordiska skadeståndsrätten på detta sätt bör kodifieras efter gemensamt utredningsarbete. Själv skisserade han några punkter i en sådan allmän skadeståndslag för att visa hur hans idéer kunde förverkligas. Lagen innehöll bl. a. culparegeln och en regel om jämkning av skadeståndsansvaret för fall då ersättningen annars skulle verka oskäligt betungande.

Meningarna om hur reformarbetet bör bedrivas var under diskussionen vid detta möte delade. En väsentlig invändning mot Walins förslag var att en enhetlig tillämpning av skadeståndsreglerna inte skulle bli följden om reglerna kodifieras. Lagens bestämmelser skulle nämligen bli så allmänt hållna att de inte lämnar domstolarna bättre vägledning än nuvarande nationella praxis på området. Särskilt ansågs detta gälla den grundläggande culparegeln. Lagstiftningen borde därför anstå till dess att de skadeståndsrättsliga principerna klarnat bättre. Från andra håll betonades dock värdet av en sådan kodifiering som Walin tänkt sig, inte minst därför att man under arbetets gång skulle tvingas att lösa åtskilliga problem som nu vållar svårigheter i rättstillämpningen.

Också vid det tjugotredje nordiska juristmötet i Köpenhamn år 1963 diskuterades skadeståndsrättsliga frågor. Denna gång var ämnet begränsat till ersättning vid personskada. Det konstaterades, att de nordiska reglerna på detta område företer stora skiljaktigheter, vilket har till följd att man inte uppnår rättslikhet bara genom att utforma enhetliga ansvarsregler. En nordisk utredning om skadestånd med anledning av personskada välkomnades allmänt.

L4,6. Skadeståndskonunitténs betänkanden

I betänkandet »Skadestånd I» utformade 1959 års skadeståndskommitté sitt förslag till lag med allmänna bestämmelser om skadestånd inom den ram som de hittiUsvarande skadeståndsreglerna i 6 kap. SL utgör. Föreskrifter om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar ansåg kommittén inte böra infogas i en sådan allmän lag utan i stället böra pla-

1.4.6.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ceras i en särskild lag i ämnet. Vid en mera genomgripande revision av ska deståndslagstiftningen borde dock enligt kommitténs uppfattning även arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar regleras i en allmän lag om skadestånd.

Skadeståndskommittén ansåg sig inte ha anledning att gå djupare in i diskussionen om grundlinjerna för den framtida skadeståndsrätten. Vid en omfattande reform borde man dock, enligt vad kommittén uttalade i »Skadestånd II», inte göra alltför radikala avsteg från vad som nu gäller.

Kommittén belyste också i några sammanhang olägenheterna av det partiella lagstiftningsarbete som det aktuella reformprogrammet innebar. Dessa olägenheter skulle enligt kommittén bli särskilt märkbara i fråga om de regler angående jämkning av arbetsgivares principalansvar och av arbetstagares personliga skadeståndsansvar som kommittén föreslog. Skäl till jämkning kan sålunda föreligga även t. ex. när en arbetsgivare själv är vållande till en skada. Vidare kan en möjlighet att nedsätta det personliga skadeståndsansvaret vara önskvärd även när någon i andra sammanhang än som arbetstagare ådrar sig betungande skadeståndsansvar. Kommittén Aille dock inte tillmäta dessa nackdelar avgörande betydelse. Den ansåg i stället att man får finna sig i de mindre olägenheter som är förenade med att reformarbetet skrider successivt fram, hellre än att skjuta det hela till en oviss framtid.

1.4.7. Remissyttrandena över Skadestånd I och Skadestånd H

I några yttranden över betänkandet »Skadestånd I» framhölls önskvärdheten av en mera allmän och genomgripande reformering av skadeståndsrätten. Hovrätten över Skåne och Blekinge underströk, att skadeståndskommitténs förslag berör problem av stor betydelse, som påkallar en genomgripande behandling. Hovrätten nämnde särskilt frågan om en allmän jämkningsregel och spörsmålet om förhållandet mellan skadestånd och försäkring. En förnyad översyn av grundproblemen inom skadeståndsrätten borde enligt hovrätten göras snarast. Målet för reformarbetet borde enligt justitiekanslem vara en allmän skadeståndslag, vilket dock inte hindrar att man genomför särskilt angelägna ändringar i gällande rätt.

önskemål om en allmän översyn av skadeståndsrätten framfördes också av andra remissinstanser, som mot bakgrunden härav uttalade tvekan inför partiella reformer. Hovrätten för Nedre Norrland påtalade risken för oklarheter, om ändringar vidtas beträffande vissa avsnitt i en lag, medan andra delar behålls i stort sett oförändrade. Enligt vad Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalade är det inte rimligt att nya betraktelsesätt accepteras inom begränsade områden av skadeståndsrätten, innan de grundligt penetrerats med sikte på tillämpning över hela fältet.

1.4.6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 73

Också vissa yttranden över betänkandet »Skadestånd II» innehöll allmänna synpunkter på reformarbetet inom skadeståndsrätten. Man framhöll från skilda håll den osäkerhet som råder i fråga om riktlinjerna för arbetet och ovissheten om vad som blir det slutliga resultatet av de utredningar som hittills har verkställts. Justitiekanslem ansåg, att arbetet bör inriktas på att åstadkomma en allmän skadeståndslag på den bestående rättens grund men att sådana partiella reformer av begränsad räckvidd som är möjliga bör genomföras. En sådan allmän lag skulle vara värdefull, dels därför att den skulle tillhandahålla en stomme för fortsatta reformer, dels därför att man skulle få fram erfarenheter av de partiella reformerna, Justitiekanslem ansåg det i jämförelse härmed betydligt vanskUgare att inrikta arbetet på en mera långsiktig eller genomgripande reform. Åtskilliga remissinstanser, däribland hovrätten för Nedre Norrland och länsstyrelsen i Stockholms län, delade justiliekanslerns uppfattning, att den allmänna lagen bör reglera de ämnen som skadeståndskommitténs båda betänkanden innehöll. Hovrätten framhöll bl. a., att man, för att förebygga oklarheter, inte bör göra arbetsgivar- och arbetstagaransvaret till föremål för lagstiftning annat än i samband med lagstiftning om den grundläggande allmänna skadeståndsrätten. Denna uppfattning delades i princip av kommerskollegium. Ett mycket stort antal remissinstanser ansåg att lagstiftning rörande statens och kommunernas skadeståndsansvar bör ske samtidigt med eller i anslutning till att lagstiftning om principalansvaret genomförs. Endast ett par instanser fann att bestämmelser om det allmännas ansvar borde införas innan principalansvaret reglerades.

Svea hovrätt framförde tanken att man vid den stegvisa kodifieringen av skadeståndsrätten till en början bör ta upp endast person- och sakskada. Genom att i stort sett lämna åsido det mera svårbearbetade område som rätten till ersättning för övriga former av skada utgör vinner man enligt hovrätten att skadeståndsrätten i ett sammanhang kan lagfästas beträffande såväl enskilda personers som det allmännas ansvar för person- och sakskador.

1.4.8. Nordiska rådet

I ett medlemsförslag vid Nordiska rådets 13 :e session i Reykjavik år 1965 hemställdes att rådet skulle rekommendera de nordiska regeringarna att — innan samarbetet på skadeståndsrättens område fortsatte — för rådet lägga fram en allmän plan för samarbetet. En sådan plan skulle enligt förslaget ange efter vilka huvudprinciper en kodifiering av skadeståndsrätten bör läggas upp. Förslagsställarna ansåg att försäkring i större omfattning än f. n, kan lösa de problem som möter på skadeståndsområdet. Utvecklingen pekar enligt förslagsställarna hän mot en kombination av objektivt ansvar och försäkring på allt fler områden. Strahls tankegångar från år 1950 borde enligt förslaget noggrant studeras. Den hittillsvarande ordningen hade lett

1.4.8.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

till att utredningsresultaten i efterhand utsatts för kritik av principiell natur och betraktades därför inte som ändamålsenlig. Därför borde en allmän genomgång av de bärande principerna på området komma till stånd.

Det var med anledning av detta och ett tidigare väckt medlemsförslag om införande av objektivt ansvar i förening med obligatorisk ansvarsförsäkring i fråga om skada orsakad av barn som Nordiska rådet beslutade om den förut omnämnda rekommendationen angående rättssociologisk undersökning av försäkrings inverkan på skadeståndslagstiftningen (avsnitt 1.2.4).

1.4.9. Direktiven för 1966 års skadeståndskommitté

När min företrädare i november 1966 anmälde frågan om att tUlsätta en ny skadeståndskommitté med uppdrag att utreda frågorna om skadestånd för framtida förlust av arbetsinkomst och om efterlevandes rätt till skadestånd anslöt han sig i princip tUl uppfattningen att lagstiftningsarbetet på skadeståndsområdet också framdeles bör följa de partiella reformernas väg men med siktet inställt på att arbetet småningom skall resultera i en allmän nordisk skadeståndslag. Han utgick också från att den nya kommitténs förslag, i likhet med sina närmaste föregångare, skulle bygga på den traditionella skadeståndsrättens grund.

1.5. Departementschefen 1.5.1. Det nuvarande rättsläget

I varje samhälle är det oundvikligt att medborgare då och då drabbas av skador till person eller egendom. Med den tekniska och industriella utveckUngen och fortgående urbaniseringen ökar skaderiskema betydligt. Det är visserligen möjligt att genom förebyggande åtgärder av skilda slag — arbetarskydd, trafiksäkerhetsåtgärder etc. — motverka tendenserna till stegrad skadefrekvens, men det är uppenbarligen inte möjligt i ett modernt samhälle att helt undvika att skador inträffar, t.o.m. i ganska betydande omfattning. Varje fall av personskada för med sig fysiskt och/eller psykiskt lidande för den enskilde. Det är en samhäUelig uppgift att så långt möjligt mildra dessa verkningar. Man står här — liksom när det gäller fysisk eller psykisk sjukdom — inför ett vård- och rehabiliteringsproblem, som till väsentlig del måste lösas med andra inedel än att bereda den skadelidande ekonomisk gottgörelse. Men varje skadefall har också, vare sig det gäller person- eller egendomsskada, direkta ekonomiska följder för den skadelidande och betyder en samhällsekonomisk förlust. Det måste därför finnas regler om hur den ekonomiska bördan av dessa förluster skall fördelas bland medborgarna.

Om man går tillbaka till perioder långt före industrialismen gällde hos oss som huvudregel, att förlusten i följd av ett skadefall bars av den som drab-

1.4.8.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 75

hats av skadan. I fall då denna vållats av annan person, t. ex. genom uppsåtUg misshandel eller skadegörelse, kunde visserligen den förfördelade eller hans familj kräva en ekonomisk gottgörelse. Denna hade emellertid karaktären av en bot, som inte utmättes i direkt proportion till skadans storlek och alltså inte i första hand hade en ersättande funktion utan närmast var att beteckna som en straffrättslig sanktion, motiverad utifrån primitiva vedergällningsföreställningar. Under inflytande från den romerska rätten utbildades emellertid småningom vissa skadeståndsregler av annan typ. Mot slutet av förra seklet var den s. k. culparegeln fullt utbildad hos oss. Den brukar i modern språkdräkt formuleras ungefär så här: den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar annan person skada är skyldig att ersätta skadan. Denna regel — liksom nutidens skadeståndsregler över huvud taget — brukar sägas ha en dubbel funktion, den avskräckande och moralbildande, dvs. att avhålla medborgarna från handlingar som orsakar skada för andra medborgare, och den reparativa, dvs. att bereda den skadelidande i det enskilda fallet ekonomisk gottgörelse för den lidna skadan. Utgångspunkten vid regelns tillämpning är, att den reparativa effekten skall vara hundraprocentig. Den skadelidande skall sålunda ha full ersättning för den förlust han har lidit, såvida han inte själv har medverkat till skadan genom eget våUande — då kan det bli fråga om jämkning av skadeståndet.

Culparegeln utgör ännu i dag grundvalen för vår skadeståndsrätt. Kring och på grundval av denna huvudregel har sedermera utbildats ett omfattande och komplicerat skadeståndsrättsUgt regelsystem. Inom detta kan två huvudgrupper av regler urskiljas: de som gäller s. k. inomobligatoriskt skadestånd, dvs. regler om ersättning för skador uppkomna i kontraktsförhållanden, och de som avser skador utanför kontraktsförhållanden eller regler om s.k. utomobligatoriskt skadestånd. I detta sammanhang är det främst de sistnämnda reglerna som är av intresse.

Den svenska rättens regler om utomobUgatoriskt skadestånd har hittills i bara begränsad omfattning utformats i skriven lag. Vissa grundläggande bestämmelser av allmän natur om skadestånd med anledning av brott finns i 6 kap. SL. Där föreskrivs skyldighet för den som har begått brott att ersätta den skada som har uppkommit genom brottet. Vidare innehåUer kapitlet regler om verkan av den skadelidandes medvåUande, om vad som är ersättningsgiU personskada, om skyldighet vid vissa brott mot den personliga integriteten att utge ersättning för lidande, om efterlevandes rätt till skadestånd när någon har blivit dödad, om solidariskt ansvar för flera skadevållare samt om skadeståndsskyldighet för barn under 15 år och sinnessjuka eller med dem jämstäUda personer och för deras värdnadshavare. Vid sidan av dessa allmänna bestämmelser finns skadeståndsrättslig speciallagstiftning på särskilda områden, främst inom kommunikationsväsendet och energiförsörjningen, på miljöskyddsområdet och inom immaterial-rätten,

1.5.1.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

I övrigt har den utomobligatoriska skadeståndsrättens regelsystem utbildats i rättstillämpningen. Knappast på något annat område inom civilrätten har de rättstiUämpande organens verksamhet haft så stor betydelse för rättsutvecklingen. Domstolarna har i avsaknad av skriven lag haft att självständigt ta ställning till åtskilliga frågor av stor principiell betydelse, såsom förutsättningarna för inträde av skadeståndsansvar utanför tillämpningsområdet för 6 kap. SL, vad som skall utgöra ersättningsgiU skada, kravet på orsakssammanhang mellan skadegörande handling och uppkommen skada, skadeståndets fördelning mellan flera ansvariga, avgränsning av tillämpningsområdet för reglerna om utomobligatoriskt skadeståndsansvar mot området för kontraktsrättens ersättningsregler osv.

Rättsutvecklingen under detta århundrade präglas i stort sett av återhållsamhet från domstolarnas sida, när det gällt att bryta med hävdvunna grundsatser. De aktsamhetsnormer som har lagts till grund för culpabedöm-ningen, dvs. bedömningen av vad som skall anses utgöra ett vållande som utlöser skadeståndsansvar enligt culparegeln, har visserligen förändrats i en riktning som har medfört att skadeståndsansvaret på många verksamhetsområden har skärpts — man har ibland t. o. m. talat om att domstolarna fingerat culpa i situationer, där enligt gängse värderingar kraven på normal aktsamhet inte kan anses eftersatta. Men den principiella utgångspunkten har varit, att skadeståndsansvar utan stöd av skriven lag förutsätter att den skadeståndsskyldige själv har handlat »culpöst», dvs. uppsåtligen eller av vårdslöshet. Man har visserligen nått fram tUl en regel om ansvarighet för annans vållande med stöd av ett resonemang som går ut på att en arbetsgivare skall s. a. s. identifieras med vissa av sina anställda och därför svara för skador som dessa vållar. Denna grundsats om s. k. principalansvar har domstolarna emellertid ansett tillämplig endast när skadevållaren har tUlhört drifts- eller arbetsledningen eller har kunnat jämställas med sådan personal med hänsyn till att från risksynpunkt särskilt ansvarsfulla uppgifter har anförtrotts honom.

Skadeståndsansvar helt oberoende av vållande — rent objektivt ansvar — har i rättstillämpningen statuerats huvudsakligen i vissa särpräglade fall på grannelagsrättens område, bl. a. vid omfattande grävnings- eller sprängningsarbeten, och vid vissa särskilt riskfyllda militärövningar. I övrigt har domstolarna hållit fast vid culpaprincipen, och någon sådan allmän grundsats om objektivt ansvar vid farlig verksamhet som har vunnit insteg i vissa utländska rättssystem gäller inte hos oss.

Också i ett annat betydelsefullt hänseende intar svensk rätt traditionellt en restriktiv hållning. Den allmänna regeln om ansvar för eget vållande anses hos oss i princip ha giltighet endast vid de s. k. integritetskränkningarna, dvs. skada på person eller sak. Vid sådana skadefall utgår visserligen ersättning också för den förmögenhetsskada (förlorad arbetsinkomst, utebli-

1.5.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 77

ven vinst o.d.) som utgör en direkt följd av person- eller sakskadan, men för förmögenhetsförlust som någon tillfogas utan att förlusten slår i samband med skada på person eller sak — t. ex. genom bojkott eller genom att den skadelidande förmåtts att vidta förlustbringande dispositioner av sin förmögenhet (här kallad »ren förmögenhetsskada») eller hindrats i sin förvaltning av denna etc. — utgår i princip inte ersättning annat än när den skadegörande handlingen utgör brott, t. ex. bedrägeri.

Culparegelns tillämpning i fråga om skador uppkomna i verksamhet som bedrivs av det allmänna — staten eller kommun — är oomstridd såvitt gäller verksamhet som kan jämställas med enskild. Inom området för sådan verksamhet tillämpas också de grundsatser om principalansvar som jag nyss har berört. Det finns däremot bara ett fåtal exempel på att det allmänna har ålagts skadeståndsansvar med tillämpning av grundsatser om principalansvar inom området för offentlig myndighetsutövning. Alla dessa fall avser person- eller sakskada, och det råder delade meningar om hur vittgående slutsatser som kan dras av dessa avgöranden. Men det föreligger enighet om att det allmänna enUgt svensk rätt i varje fall inte bär något ansvar för annan ekonomisk skada än person- eller sakskada — s, k, allmän förmögenhetsskada — när sådan skada uppkommer genom fel eller försummelse vid den offentliga myndighetsutövningen, t, ex. genom ett oriktigt avgörande av en myndighet eller av en enskild tjänsteman, och detta oavsett om den skadevållande handlingen är straffbar eller inte.

Den utveckling av skadeståndsrätten genom domstolarnas rättstillämpning som nu i all korthet har skildrats bör ses mot bakgrunden av den snabba utveckling som vi under detta århundrade har fått bevittna på de tekniska, ekonomiska och sociala områdena. Det krävs inga närmare belägg för påslåendet, att välståndsutvecklingen och den strukturomvandling som samhället undergått har skapat ändrade betingelser också för den skadeståndsrättsliga regleringen. Det räcker att peka på några av de viktigaste faktorer som har bidragit till att helt förändra bilden, när det gäller arten och omfattningen av de skaderisker som är förenade med mänsklig verksamhet på olika områden: ökad industrialisering parad med en fortgående automation, teknisk omdaning och rationalisering av den industriella verksamheten, ökad befolkningskoncentration till de högt industrialiserade tätorterna, snabb expansion av den offentliga verksamheten. Ett annat, lika påfallande som betydelsefuUt drag i utveckUngen utgör den kraftiga expansionen och effektiviseringen av både den offentliga och den privata försäkringsverksamheten. Det är tydligt, att alla dessa omständigheter i hög grad måste inverka inte bara på utformningen av det skadeståndsrättsliga regelsystemet utan över huvud taget på varje ställningstagande till frågan, enligt vilket eller vilka system och efter vilka normer gottgörelse skall beredas för de skador som inträffar i samhället.

1.5.1.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

1.5.2. Hovudlinjer i reformarbetet

Det är mot denna bakgrund naturligt, att frågan om en reformering av skadeståndsrätten kom att inta en framträdande plats på programmet, när det nordiska lagstiftningssamarbetet återupptogs efter andra världskrigets slut. Den förberedande principutredning, som enligt beslut år 1946 av de nordiska ländernas justitieministrar utfördes under 1940-talets sista år och som resulterade i 1950 års betänkanden med riktlinjer för reformarbetet, utmynnade i en rekommendation om en genomgripande reformering av den utomobligatoriska skadeståndsrätten med sikte på att åstadkomma en allmän nordisk skadeståndslag. De reformplaner som skisserades i utredningarna var inte bara omfattande i den meningen att de berörde praktiskt taget alla områden av den utomobligatoriska skadeståndsrätten. De öppnade också i sakligt hänseende vittsyftande och intresseväckande perspektiv, särskilt i den form som de presenterades av den svenske utredningsmannen, numera professorn em. Ivar Strahl. Av speciellt intresse var de av Strahl framförda tankarna, att skadeslåndsrätten i stor utsträckning skulle ersättas med försäkring i en eller annan form, åtminstone i fråga om personskador. Dessa idéer har i väsentlig mån inverkat på de senaste årens skadeståndsrättsliga diskussion och har också satt spår i det reformarbete som har bedrivits i Norden.

Utredningsmännen bakom 1950 års principbetänkanden var klart medvetna om att stora svårigheter måste övervinnas, innan tanken på en allmän nordisk skadeståndslag kunde förverkligas. Enligt utredningsmännen kunde en så omfattande reform inte genomföras i ett sammanhang. De rekommenderade därför, att arbetet till en början skulle bedrivas i etapper och att man först skulle inrikta sig på partieUa reformer på de områden där reformbehovet framstod som mest angeläget. Denna principiella uppläggning har i stort sett följts.

Som har framgått av den redogörelse jag lämnat i det föregående har sålunda efter utredningar i nordiskt samarbete lagts fram förslag till ny bilansvarighets- och trafikförsäkringslagstiftning, lagstiftning om skadestånd i offentlig verksamhet, ändrade regler om försäkringsgivares regressrätt, lag med vissa bestämmelser om skadestånd, innefattande nya regler om barns och föräldrars skadeståndsansvar samt avsedd att ersätta 6 kap. SL, och slutligen lag med vissa betämmelser om arbetsvares och arbetstagares skadeståndsansvar. I stort sett motsvarande förslag har lagts fram i våra nordiska grannländer. I Finland och Norge har på grundval av föreliggande förslag genomförts ny lagstiftning om ersättning för skada i följd av bruket av motorfordon. I Norge har under år 1969 en »lov om skadeserstatning i visse forhold» trätt i kraft, vilken innehåller regler om barns och föräldrars skadeståndsskyldighet, om arbetsgivares principalansvar, om det allmännas skadeståndsansvar och om arbetstagares skadeståndsansvar. I öv-

1.5.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 79

rigt har utredningsförslagen ännu inte föranlett lagstiftning i något av länderna. Reformarbetet fortsätter emellertid enligt i huvudsak de riktlinjer som angavs år 1958 av de delegerade för nordiskt lagsamarbete. Den nu sittande svenska skadeståndskommittén utreder sålunda i samverkan med motsvarande kommittéer i Danmark, Finland och Norge frågor om ersättning för framtida förlust av arbetsinkomst och om ersättning för förlust av försörjare.

Det framtida reformarbetet på skadeersättningsområdet måste ses mot bakgrunden av en samhällsutveckling under det senaste decenniet som väsentligt förändrat betingelserna för detta arbete. Skadeståndets betydelse när det gäller att bereda ersättning för de skador som uppkommer i samhället har förändrats och förskjutits. Särskilt på personskadornas område har andra ersättningsformer kommit att spela en alltmer central roll. Jag har nyss pekat på den expansion som det offentliga och enskilda försäkringsväsendet har undergått. Den successiva utbyggnaden av vårt socialförsäkringssystem har medfört, att flertalet personskador blir till stor del ekonomiskt täckta inom ramen för den allmänna försäkringen och yrkesskadeförsäkringen. I allt större omfattning bereder olika former av enskilda försäkringar, inte minst av typen gruppförsäkringar, ett kompletterande skydd. Socialförsäkringen saknar helt regressrätt mot den som enligt skadeståndsrättsliga regler skulle kunna göras ansvarig för skadan. De privata försäkringar det här gäller har i stor utsträckning karaktär av s. k. summa-försäkring och någon regressrätt mot den skadeståndsskyldige kommer då inte i fråga. Vid övriga former av ensldld personförsäkring innehåller försäkringsavtalen regelmässigt regressvillkor som snävt begränsar försäkringsgivarnas möjligheter att återkräva försäkringsersättning enligt skadeståndsrättsUga regler.

På egendomsskadomas område finns visserligen inte någon motsvarighet till socialförsäkringssystemet och skadeståndsrätten spelar därför här en mer framträdande roll. Men också på detta område har en betydelsefull utveckling skett inom det enskilda försäkringsväsendet. Nya skadeförsäkringsformer har tillskapats, även om möjligheterna att genom objektsförsäkring få skydd annat än mot vissa specifika skaderisker, såsom brand, stöld, vattenskada, trafikskada, maskinskada o. d,, fortfarande är begränsade. Väsentligare är emellertid, att skadeförsäkringar vinner en stadigt ökad utbredning bland allmänheten. I takt med denna utveckling förlorar skadeståndsrätten i avsevärd mån sin betydelse, eftersom också vid skadeförsäkring regressvillkoren i försäkringsavtalen ofta begränsar återkravs-möjligheterna och i övrigt regressrätt mot ensldlda utövas i ringa omfattning.

Men också i fall då skadeståndsreglerna formellt träder i tillämpning för att helt eller delvis bereda gottgörelse för en liden skada, blir det allt oftare i praktiken fråga om en försäkringsmässig reglering. Ansvarsförsäkring vin-

L5.2.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ner fortlöpande allt större utbredning, främst inom närings- och yrkeslivet men också i rent privata förhållanden. Härtill kommer, att lagstiftaren på vissa områden har föreskrivit obligatorisk försäkringsplikt. Utvecklingen har idag gått därhän, att det torde vara betydligt vanligare att skadestånd för person- eller sakskada utgår ur en ansvarsförsäkring än att det betalas av den skadeståndsskyldige själv med dennes egna medel. Försäkringssummorna i både frivillig och obligatorisk ansvarsförsäkring är idag så höga, att det hör till undantagen att tillgänglig försäkringsersättning inte förslår till full täckning av den lidna skadan,

Gottgörelse för skador utgår således idag från flera skilda källor enligt ett mångskiftande system med åtskilliga komponenter, karakteriserat av ett komplicerat samspel mellan skadestånd och olika former av offentlig och privat försäkring. Men vår kunskap om hur detta system fungerar är bristfällig och fragmentarisk. Vi saknar underlag för att i precisa termer eller siffror uttrycka, vilken ekonomisk roll skadestånd resp. försäkring i skilda former spelar eller på vilket sätt de olika regelsystemen inverkar på varandra. Därmed saknar vi i väsentlig mån också möjligheter att göra säkra förutsägelser om verkningarna av den ena eller andra förändringen i regelsystemen.

Den utveckling som jag har skildrat i det föregående har inverkat också på frågan om skadeståndets förebyggande effekt. Bara för några decennier sedan var det en allmänt utbredd uppfattning, att risken att drabbas av ett ekonomiskt ansvar för följderna av ett vårdslöst handlande skulle vara den kanske viktigaste av de drivkrafter som förmår medborgarna att iaktta de aktsamhetsnormer på vilka culparegeln vilar. Denna föreställning inrymmer strängt taget två element. Tanken är dels att vetskapen om att ett visst handlingssätt medför ersättningsskyldighet, om det leder till att annan lider skada, i det enskilda fallet avhåller individen från att handla i strid med den skadeståndsrättsUga handlingsnormen. Dels går resonemanget ut på att skadeståndsreglerna verkar allmänt moralbildande och såhmda bidrar till att i samhället utbildas ett system av handlingsnormer som medborgarna iakttar automatiskt och oreflekterat.

Det finns idag anledning att ifrågasätta bärkraften i dessa teser. Vid de grövsta fallen av överträdelser, dvs. fall dä någon uppsåtligen tillfogar annan skada, är det fråga om straffbara handlingar. Här spelar med all säkerhet straffbuden en långt viktigare roll för moralbildningen än skadeståndsreglerna. Såvitt gäller personskada är det inte sannolikt, att risken av ett skadeståndsansvar i det enskilda fallet har någon preventiv effekt, som gör sig gällande vid sidan av straffhotet. Däremot kan det inte uteslutas, att skadeståndsreglerna har en sådan effekt, när det gäller att avhålla från uppsåtlig skadegörelse på annans egendom. Men med all sannolikhet är det också här andra förhållanden som utgör den väsentliga grunden till att medborgarna avhåller sig från handlingar av detta slag.

1.5.2.

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 81

Frågan om skadeståndets preventiva effekt är svårare att bedöma, när det gäller den del av culparegeln som tar sikte på icke uppsåtUga men vårdslösa eller försumliga beteenden. Starka skäl talar dock för, att föreställningen om skadeståndsreglernas moralbildande och preventiva funktion är överdriven också för dessa fall. Den utveckUng på ansvarsförsäkringens område som skildrats i det föregående har medfört, att det personliga skadeståndsansvaret för den som av vårdslöshet har vållat en skada inte aUs görs gällande i samma omfattning som förr. Men det finns knappast belägg för att denna utveckling lett tiU att människors aktsamhet allmänt sett har slappnat. Ett belysande exempel må anföras. Ett relativt stort antal skador inträffar i yrkesUvet som en följd av försummelser av arbetsgivare eller arbetstagare. Först under 1950-talet genomfördes den ordning enligt vUken arbetstagares personliga skadeståndsansvar mot utomstående automatiskt omfattas av arbetsgivarens ansvarsförsäkring. Denna ordning innebär, att den enskilde arbetstagaren numera är praktiskt taget helt fredad från risken att personligen drabbas av skadeståndsansvar mot tredje man vid vållande i tjänsten. I praktiken utövar nämligen ansvarsförsäkringsbolagen regressrätt mot en skadevållande arbetstagare bara när denne har vållat skadan uppsåtUgen eller i berusat tillstånd. Trots detta har det veterligen inte från något håll gjorts gällande, att antalet faU då en anställd genom vållande i sin tjänst orsakar utomstående skada har ökat under det senaste decenniet. Mycket tyder på att tendensen i åtskiUiga företag är den motsatta.

Det finns anledning tro, att det är helt andra faktorer än risken av ett skadeståndsansvar som spelar den avgörande rollen när det gäller att avhålla medborgarna från att överskrida gränserna för det tiUåtna. Det är sannolikt att uppfostran och utiiildning, vidgad upplysning och opinions-bUdning genom massmedia är av vida större betydelse som preventiva instrument än de skadeståndsrättsliga reglerna.

Även dessa bedömningar vilar emellertid på osäker nind. För att kunna rätt värdera i vad mån skadeståndsrätten fyller en avskräckande och moral-bUdande funktion och hur den i det avseendet förhåUer sig tUl andra företeelser med liknande verkningar, krävs en ingående kunskap om en rad ännu okända förhållanden av psykologisk och sociologisk art. En sådan kunskap kan vinnas endast med hjälp av vetenskapUga undersökningsmetoder. Några sådana undersökningar av betydelse har emellertid hittills inte gjorts hos oss.

Det är i medvetande om vår bristande kunskap i de frågor som jag nu har berört som de nordiska ländemas regeringar på Nordiska rådets initiativ nyligen har låtit göra en samnordisk utredning rörande möjligheterna att genomföra en rättssociologisk undersökning om försäkrings inverkan på skadeståndsrätten. Detta utredningsarbete visar att brett upplagda rättssociologiska undersökningar av detta slag skulle kunna bli av betydelse för det fortsatta reformarbetet. Det är enligt min mening önskvärt att sådana

1.5.2.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

82 Kungl. Maj:ts proposition nr ö år 1972

undersökningar i någon form kommer tUl stånd.

Rättssociologiska undersökningar av detta slag är emellertid dyrbara och tidskrävande projekt. Tillförlitliga undersökningsresultat som kan läggas till grund för mer bestämda slutsatser om hur skadeersättiungsproblemen slutgiltigt bör lösas kommer att föreligga först om åtskilliga år. Man kan då fråga sig om det nu är rätta tiden att gripa sig an med ett omfattande skadeståndsrättsUgt lagstiftningsarbete och om inte rättssociologiska undersökningar bör genomföras innan mer gesnomgripande reformer aktualiseras. Det är emellertid inte tänkbart att införa ett totalt reformstopp. De snabba tekniska, sociala och ekonomiska förändringar samhället undergår gör det nödvändigt att kontinuerligt anpassa de skadeståndsrättsliga reglerna till nya förhållanden. Det skulle inte heller vara riktigt att nu avbryta ett mångårigt reformarbete som har avsatt betydelsefulla resultat i form av ett flertal konstruktiva reformförslag. Många av dessa förslag svarar mot aUmänt erkända reformbehov. Till största delen rör det sig inte heller om radikala nydaningar utan endast om reformer på det beståendes grund.

mål syftar till väsentliga fall för stora grupper av visa tiU den redogörelse

Under de senaste åren har emellertid också framförts krav på betydligt mer långtgående reformer på skadeersättningsområdet. Dessa reformönske-

förbättringar av det ekonomiska skyddet vid skadeskadelidande. Jag inskränker mig här till att hän-som jag tidigare har lämnat (avsnitt 1.3.) för en mångfald riksdagsmotioner och framstäUningar tiU Kungl. Maj :t om åtgärder i denna riktning, t. ex. i fråga om ersättning för skador genom brott, skador i yrkeslivet, skador orsakade av djur, skador genom felaktig medicinsk behandling osv. Ett tiUgodoseende av dessa önskemål skulle förutsätta en delvis radikal omdaning av det skadeståndsrättsliga regelsystemet. Gemensamt för flertalet ay de uppslag och krav som har förts fram är att de syftar till en vidsträckt tillämpning av s. k. objektivt skadeståndsansvar, dvs. ansvar oberoende ay vållande. I den allmänna debatten skymtar emellertid också krav på olika typer av obligatoriska försäkringsanordningar, mestadels i ansvarsförsäkringens form.

ÅtskUliga av dessa önskemål är i och för sig socialt välmotiverade. Det skulle inte heller vara försvarligt att ställa sig avvisande till dessa önskemål uteslutande med hänvisning tUl att vi saknar ett rättssociologiskt undersökningsmaterial som skulle sätta oss bättre i stånd att bedöma vilken eller vilka metoder som bör väljas för att lösa ersättningsprohlemen. Jag ser det som både naturligt och nödvändigt att dessa reformkrav tas upp tiU en samlad bedömning i samband med att statsmakterna tar ställning till de utredningsförslag på skadeståndsområdet som är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Det år emellertid enligt min mening långt ifrån självklart att alla de krav på förbättrat ekonomiskt skydd vid skadefall som sålunda har aktualiserats bör i första hand eller ens till någon del lösas genom skadeståndsrättsliga

1.5.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 83

reformer, som innebär en utbyggnad och en konsolidering av skadestånds-rätten. Utvecklingen under de senaste decennierna ger en klar anvisning om att vid sidan av skadeståndsrätten finns andra metoder att lösa skadeersättningsproblemen, metoder som har mera direkt anknytning tiU det allmänna eller enskilda försäkringsväsendet eUer som förutsätter direkta ingripanden från det allmännas sida med stödåtgärder inom den sociala välfärdspolitikens ram.

Ett ställningstagande till de aktuella reformkraven förutsätter därför en prövning och värdering av olika tänkbara metoder att tillgodose dessa krav. En sådan prövning måste ske med utgångspunkt i en preciserad rättspoli-tisk målsättning för våra ansträngningar att förebygga skador och att skapa trygghet mot de ekonomiska följderna av skadefall. Strävan bör vara att nå fram till vissa allmänna riktlinjer för reformarbetet på detta område, grundade på en analys av de existerande ersättningssystemens ekonomiska och sociala verkningar.

Bristema i vår kunskap om hur den nuvarande ordningen faktiskt fungerar sätter givetris gränser för möjligheterna att nu dra bestämda slutsatser om hur metodproblemen bör lösas. I åtskilUga hänseenden måste vägen lämnas öppen för olika lösningar. Man får räkna med att åtminstone delvis nöja sig med provisorier som det i en framtid kan visa sig nödvändigt att avlösa med anordningar av annat slag. Det är därtör inte lämpUgt att nu slutgiltigt lägga fast riktlinjema för ett långsiktigt reformprogram. Men det är enligt min mening önskvärt och även fullt möjUgt att på grundval av det erfarenhetsmaterial som är tillgängligt föra en diskussion om grundläggande principfrågor och att därigenom få underlag för vissa slutsatser om vUken inriktning man bör ge reformarbetet i den närmaste framtiden.

Det råder knappast delade meningar om vad som bör vara den rättspolitiska målsättningen för reformarbetet: att tiUskapa ett sådant regelsystem för fördelningen bland medborgarna av de ekonomiska förlusterna i följd av skadefall som tUlgodoser allmänt erkända krav på social rättvisa och trygghet och som samtidigt leder till det mest rationeUa utnyttjandet av samhällets och enskildas ekonomiska resurser. En given utgångspunkt för detta arbete måste emeUertid också vara att ersättningssystem utformas så, att de främjar strävandena att förebygga skador och att nedbringa antalet skadefall — här återkommer frågan om skadeståndsrättens preventiva funktion.

Tydligt är att dessa mål inte kan nås i ett sammanhang på alla områden av samhällslivet och för alla grupper av skadeUdande. De samhällsekonomiska resurserna sätter en gräns för möjUghetema att tillgodose även angelägna ersättningsbehov. Det måste vid varje tidpunkt ske en prioritering som leder till att vissa önskemål tillfälligt blir eftersatta tUl förmån för behov som av sociala, ekonomiska eller andra särskilda skäl bör ges företräde. Jag kommer i det följande inte att i första hand uppehåUa mig vid dessa priorite-

1.5.2.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ringsfrågor. Min avsikt är i stället att föra en principiell diskussion kring frågan vilka metoder som i första hand bör användas för tiUgodoseende av olika reformbehov.

Metodproblemen stäUer sig väsentligt olika när det gäller å ena sidan personskada och å andra sidan sakskada eller sådan förmögenhetsförlust som jag i det föregående har gett beteckningen »ren förmögenhetsskada». Vid personskador träder sociala och humanitära hänsyn i förgrunden, under det att mer renodlat ekonomiska överväganden måste bU avgörande på egendoms- och förmögenhetsskadornas område. I den mån preventionssyn-punkter bör tillmätas betydelse gäller detta framför allt i fråga om sak- och förmögenhetsskador. De praktiska möjligheterna att administrera olika typer av ersättningssystem är inte heUer desamma på dessa båda huvudområden. Jag kommer därför i det följande att behandla de oUka skadetyperna var for sig.

1.5.2.1. Ersättning för personskada. Det finns i princip fyra olika metoder att tiUgodose behovet av ersättning för personskada: l:o genom generellt verkande, av det allmänna administrerade försäkringsanordningar av typ socialförsäkring (hos oss allmän försäkring och yrkesskadeförsäkring); 2:o genom regler om skadestånd, eventueUt i kombination med friviUig eller obligatorisk ansvarsförsäkring; 3:o genom privata, enskilda eUer kollektiva Uv-, olycksfaUs- och sjukförsäkringar; 4:o genom direkta stödåtgärder från det allmännas sida.

Socialförsäkringssystemet i den utformning det har fått i vårt land är genom sin konstruktion väl ägnat att tillgodose de krav som enUgt vad jag har. angett i det föregående bör stäUas på ett modernt ersättningssystem. Socialförsäkringen verkar genereUt och tiUgodoser därmed socialt motiverade ersättningsbehov utan diskriminering av den ena eUer andra gruppen av skadeUdande och utan differentiering av ersättningsrätten på grundval av sådana för ersättningsbehovet ovidkommande faktorer som orsakerna tiU skadans uppkomst. Finansieringsmetoderna bygger på grundsatsen om fuUständig soUdaritet meUan medlemmarna av försäkringskollektivet. Metodema leder tiU en fördelning av kostnaderna, som står i god överensstämmelse med de grundsatser och värderingar som har varit vägledande för socialpolitiken på andra områden och för t, ex, skattepolitiken. De tar samtidigt hänsyn till skUlnadema i ekonomisk bärkraft mellan oUka medborgargmpper liksom också tiU variationerna i fråga om vars och ens potentiella nytta av systeniet. TiU skillnad från flertalet andra ersättningsanordningar har sodalförsäkringen inbyggda mekanismer för att skydda förmånstagarna mot förluster tiU följd av penningvärdeförsämring. Tek-niskt-administrativt fungerar systemet enklare än t. ex. kombinationen skadestånd-ansvarsförsäkring. Till följd av att ersättningsbeloppen är schematiskt bestämda och att rätten till ersättning är oberoende av skadeorsa-

1.5.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 85

ken är nämUgen kriterierna för ersättningsrätten och ersättningens storlek avsevärt enklare att fastställa. De improduktiva utgifterna för systemets administration torde därför vara relativt sett lägre än i ett skadeståndsrättsligt system.

Det är under dessa förhållanden naturligt och följdriktigt att vårt socialförsäkringssystem kontinuerligt har byggts ut och förstärkts väsentligt, så att det idag spelar en mycket viktig roll som trygghetsfalctor. Dess främsta uppgift är emellertid att bereda medborgarna ett grundskydd mot ekonomiska förluster vid sjukdom och skadefall. Det hindrar visserligen inte att det också i framtiden sker en vidareutveckling av systemet som medför höjningar av ersättningsnivån. Tvärtom finns anledning räkna med att successiva förbättringar kommer att genomföras i den takt tillgängUga ekonomiska resurser medger det. I och för sig skuUe det givetvis också från administrativa synpunkter vara en fördel om ett ökat antal skadefall kunde i sin helhet regleras inom socialförsäkringens ram, eftersom den dubbla skadereglering som nu sker dels i socialförsäkringen, dels på skadeståndsrättslig grund innebär en dyrbar och tidskrävande omgång.

Jag räknar alltså med att socialförsäkringen i framtiden kommer att spela en aUtmer framträdande roll när det gäller att lösa personskade-ersättningsproblemen. Hur långt man kan nå på socialförsäkringsområdet är å andra sidan ovisst och beror av en mångfald faktorer. Hithörande frågor fär prövas kontinuerligt i belysning av samhällsutvecklingen och särskilt med beaktande av resultatet av sådana rättssociologiska undersökningar som jag har berört i det föregående. Det är emeUertid inte heller nödvändigt att i detta sammanhang närmare precisera målsättningen i detta hänseende. Ty även om den fortsatta utvecklingen kan väntas leda till att behovet av kompletterande skyddsanordningar efter hand blir aUt mindre, är det inte någon realistisk tanke, att socialförsäkringen inom överskådlig tid skall utvecklas därhän att den täcker de behov som idag tiUgodoses genom skadeståndsrätten. Man måste således räkna med att det vid flertalet skadefall även framdeles kommer att finnas poster som inte tUl fullo ersätts av socialförsäkringen. Detta gäller inte bara i fråga om direkta kostnader eller utgifter i följd av skadefallet och de inkomstförluster detta för med sig utan även och kanske framför allt de poster vilka brukar betecknas som ickeekonomisk eller ideell skada, dvs. sveda och värk samt lyte eller annat stadigvarande men.

Det kan på goda grunder hävdas, att skadeständsrätten utgör ett ofuUkomUgt instrument när det gäller att med utgångspunkt i den rättspolitiska målsättning jag förut har angett åstadkomma ekonomiskt skydd vid personskadefall. Vad först angår den del av det skadeståndsrättsliga systemet som omfattas av den allmänna culparegeln kan de mest framträdande bristerna i korthet sammanfattas i följande punkter.

1 :o Genom culparegelns anknjrtning till annan persons vållande som ska-

1.5.2.1.

86 Kimgl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

deorsak kommer skadestånd att utgå slumpartat och utan hänsyn till det konkreta ersättningsbehovet. Regeln ger ingen lösning alls i de talrika fall då skadeorsaken är en ren olyckshändelse eller när skadan är självförvåUad. Detta medför en från sociala rättvise- och trygghetssynpunkter otillfredsstäUande ordning. Det finns ingenting som säger att änkan efter en brandman typiskt sett har ett mindre ersättningsbehov om mannen omkommit tiU följd av att han under släckningsarbete faUit ned från taket på ett övertänt hus, än om han skadats till döds vid fall i en trappa som fastighetsägaren försummat att underhålla.

2:o Culparegeln bygger på grundsatsen att det skall ske en total överflyttning av förlusten från den skadelidande till den skadevållande. Regeln ger sålunda den skadelidande höginkomsttagaren rätt tUl full ersättning av den skadevållande, även när denne är en mindre välsiluerad person, för vilken skadeståndsutgiften kanske betyder ekonomisk ruin. Regeln är följaktUgen inte användbar som instrument för att åstadkomma en socialt rättvis och samhällsekonomiskt rationell fördelning av förlusterna genom skadefaU.

3:o Även när konsekvenserna inte är så förödande för skadevåUaren kan regeln slå orimligt hårt, eftersom den inte tar hänsyn tiU att det typiskt sett inte råder något samband mellan graden av vållande och skadans storlek. En obetydlig försummelse av en flygtrafikledare kan leda tUl mångmiljon-förluster, under det att en dödsmisshandel kanske inte medför skadeståndsskyldighet för mer än begravningskostnaderna.

4 :o Det på culparegeln byggda ersättningssystemets ankytning till vållan-debegreppet innebär att de ekonomiska följderna av ett skadefall i princip skall bäras av samtUga som genom våUande medverkat tUl skadan, den skadeUdande inbegripen. Dennes ersättningsrätt kan med andra ord avsevärt inskränkas till följd av att han själv har visat oaktsamhet. En tiUämpning av denna s. k. medvällanderegel fär ofta konsekvenser som är oförenliga med kravet att ersättningssystemen i första hand bör tillgodose socialt motiverade ersättningsbehov.

5:o Culparegeln ger inte i sig själv någon garanti för att ersättningsbehoven bUr tillgodosedda. Dess effektivitet beror av en från den skadeUdandes synpunkt irrelevant faktor, nämUgen skadevällarens betalningsförmåga. Detta är en särsldlt påfaUande brist i de fall då skada har orsakats uppsåtligen. Offren för våldsbrott blir regelmässigt ställda helt utan ersättning, eftersom våldsverkare sällan eUer aldrig kan betala skadestånd och ersättning från en eventuell ansvarsförsäkring inte utgår i sådana fall. TUl det sagda kommer att ansvarsförsäkring över huvud taget torde ha relativt sett mindre utbredning bland de medborgargrupper som har svag ekonomisk bärkraft.

6:o Ett ersättningssystem byggt på de vaga handlingsnormer som ligger

1.5.2.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 87

till grund för culparegeln är ägnat att skapa rättsosäkerhet,

7 :o Ett sådant system är dyrbart att administrera, eftersom fastställandet av huruvida skadeståndsskyldighet föreUgger ofta är en mycket tids- och arbetskrävande procedur.

Bristerna hos culparegeln har tvingat fram den vidareutveckling av skadeståndsreglerna i syfte att göra dem effektivare som har skett under detta århundrade och som har inneburit att man lagstiftningsvägen eller genom domstolspraxis har genomfört olika former av objektivt ansvar. De verksamhetsområden där speciallagstiftning om objektivt ansvar gäller har det gemensamt att verksamheten betecknas som farlig, antingen så, att risken för att skada skall inträffa är särskilt stor (t, ex, biltrafiken), eller så, att risken för att skadeverkningarna skall bli exceptioneUt omfattande, om en olycka inträffar, är framträdande (t, ex, atomenergiverksamheten). Detsamma gäller de områden där domstolarna har tillämpat rent objektivt ansvar. De mer generella regler om arbetsgivares ansvar för anställds vållande som har utbildats i praxis har däremot grundats på tanken om ett slags identifikation mellan arbetsgivaren och den anställde.

Denna utveckling av skadeståndsrätten har givetvis medfört förbättringar av skyddet för åtskilliga kategorier av skadelidande och en fortsatt utveckling i samma riktning skulle otvivelaktigt leda till att behov som idag är särsldlt framträdande kunde bättre tillgodoses. Det kan likväl starkt ifrågasättas om detta är den metod som på det mest effektiva sättet leder fram till det uppsatta målet. Åtskilliga av de invändningar som kan riktas mot den alhnänna culparegeln drabbar också regler om objektivt ansvar. Med sin anknytning till ett risk- eller farUghetskriterium innebär även sådana regler att frågan huruvida rätt till ersättning föreligger avgörs under hänsynstagande till skadeorsaken. Inte heller genom regler om objektivt ansvar kan man åstadkomma en socialt rättvis och samhällsekonomiskt rationell fördelning av förlusterna. Även inom ramen för reglerna om objektivt ansvar inverkar den skadelidandes medvållande, i princip på samma sätt som vid tUlämpning av culparegeln. Slutligen gäller också i fråga om regler om objektivt ansvar att de inte i sig själva innefattar någon garanti för att ersättning verkligen utgår.

Även om man genom olika modifikationer i de nuvarande regelsystemen skulle kunna göra det objektiva skadeståndsansvaret till ett effektivare ersättningssystem, kvarstår under alla förhållanden den hart när oöverstigliga uppgiften att finna allmängiltiga och från sociala synpunkter godtagbara kriterier för en avgränsning av de områden där ett sådant skadeståndsansvar skall gälla. Det traditionella farlighetskriteriet är på flera sätt otillfredsställande. »Farligheten» är inte möjlig att mäta med någon exakthet. Gränsdragningen mellan »farlig» och »icke-farlig» verksamhet måste bli godtycklig. AUvarUgare är dock, att kriteriet är helt irrelevant, om man

1.5.2.1.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

anlägger sociala trygghetssynpunkter på ersättningsprohlemen. Ser man till den enskilde skadelidandes ersättningsbehov är det likgiltigt, inte bara om en liden skada har »vållats» av annan person eller är resultatet av ett olycksfall, utan också om den har uppkommit i en verksamhet som är »farlig» eller inte. Socialt sett är det skadans art och omfattning samt den skadelidandes ekonomiska situation som bör vara ensamt bestämmande för ersättningsrätten.

Ä andra sidan är det inte tänkbart att generellt ersätta culparegeln med en regel om objektivt ansvar för alla och envar, dvs. ålägga varje person att ersätta varje personskada som han på något sätt orsakar. Ett sådant system skulle med all sannolikhet leda till att medborgarna i gemen tvingas att skydda sig genom ansvarsförsäkring, även om man inte inför något obligatorium, eftersom det övervägande antalet av de skadefall som inträffar torde kunna sägas på något sätt ha orsakats av någon person. Ett allmänt objektivt ansvar skulle därför i verkligheten innebära, att man på en krånglig och dyrbar omväg tagit sig fram till ett resultat, som på ett enklare sätt kan uppnås genom försäkringsanordningar som verkar direkt till de skadelidandes förmån.

I försäkringssystem av det senare slaget har man nämligen betydligt större möjligheter att undgå de begränsningar i skyddet för de skadelidande som i ett system med objektivt skadeståndsansvar följer av kravet att skadeorsaker måste identifieras med stor exakthet. Man skuUe också i ett system byggt på objektivt ansvar hamna i nära nog oöverstigliga rätts-tekniska svårigheter, när det gäller att i fråga om fysiska personer precisera det krav på orsakssammanhang som brukar gå under benämningen »adekvat kausalitet» (jfr avsnitt 1.1.1.1.) och som är nödvändigt för att ansvaret över huvud taget skall få någon begränsning, om man uppger kravet på vållande.

Redan av denna kortfattade analys av de skadeståndsrättsliga sj'stemens funktionssätt och verkningar framgår, att skadeståndsrätten som sådan aldrig kan bli ett effektivt och såväl från sociala rättvise- och trygghets-synpunkter som ur samhällsekonomisk synvinkel godtagbart instrument att lösa personskadeersättningsproblemen i stort.

Bilden av skadeståndsrätten som ersättningssystem skulle emellertid inte bli vare sig fullständig eller rättvisande, om man inte tog hänsyn till existensen av ansvarsförsäkring och till dess betydelse för att förbättra det osäkra skydd som skadeståndsreglerna i sig själva ger.

Ansvarsförsäkring har som nämnts vunnit stor utbredning under de senaste decennierna. Det är uppenbart att sådan försäkring är ägnad att göra skadeståndsreglerna effektivare, eftersom försäkringen i de fall som den omfattar innebär en garanti för att ersättning utgår, oberoende av den skadeståndsskyldiges solvens. Från den synpunkten kunde det finnas skäl att genom mera generellt verkande lagregler om försäkringsplikt säkerställa, att skadeståndsansvar oftare än f, n, är täckt av försäkring, An-

1.5.2.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 89

svarsförsäkringen leder också till en i och för sig önskvärd spridning av kostnaderna för gottgörelse av skador och neutraliserar därigenom vissa negativa verkningar av skadeståndsreglerna.

Vid sidan av de ofullkomligheter som följer redan av ansvarsförsäkringens anknytning till skadeståndsreglerna har emellertid detta försäkringssystem andra brister. Från försäkringsskyddet måste av flera skäl göras åtskilliga undantag, bl, a, för de fall då skada har orsakats uppsåtligen, >'idare sker inte fördelningen av kostnaderna för försäkringen enligt kriterier som är godtagbara från sociala synpunkter, I den mån det över huvud taget är möjligt att differentiera premiesättningen för de oUka försäkringstagarna — vilket knappast är fallet när det gäller ansvarsförsäkring för privatpersoner — måste differentieringen ske på grundval dels av en uppskattning av sannolikheten för att försäkringen skall tas i anspråk, dels en beräkning av skadans sannolika omfattning. Det innebär att premiesättningen sker utan hänsyn tUl vare sig den enskilde försäkringstagarens förmåga att bära kostnaderna eUer storleken av de ersättningsbelopp som tillkommer honom, ifall han själv råkar ut för en skada. Drastiskt uttryckt kan det sägas, att i viss omfattning den fattige får betala för den rike. Så länge inte aUt skadeståndsansvar är täckt av ansvarsförsäkring måste man f. ö. också räkna med att ersättning då och då utgår tUl personer, som själva inte har lämnat något som helst bidrag tiU ersättningssystemets finansiering.

Man har under dessa förhållanden anledning att ställa sig åtskilligt tveksam till en utveckling som innebär en väsentligt vidgad användning av regler om objektivt ansvar i kombination med ansvarsförsäkring. På rissa avgränsade verksamhetsområden, där skaderiskerna är särsldlt framträdande eller där verksamheten på grund av sin art erbjuder specifika skaderisker, kan det vara lämpligt från både psykologiska och ekonomiska synpunkter att medborgarna erbjuds den fullständiga trygghet som ett system med objektivt ansvar i förening med obligatorisk försäkringsplikt erbjuder. Men enligt min mening bör åtgärder av det slaget komma i fråga endast i undantagsfall. Det är inte en väg som bör beträdas när det gäller att på bred front och med tanke på de mer aUdagliga skaderisker som de flesta av oss är utsatta för söka åstadkomma ökad ekonomisk trygghet vid skadefall. Här bör reformarbetet koncentreras på en utveckling och förstärkning av andra ersättningsanordningar, som i likhet med socialförsäkringen är bättre ägnade än skadeståndsrätten att tUlgodose kraven på social rättvisa och en rationell fördelning av tiUgängliga resurser. Det kan sålunda ifrågasättas, om inte reformarbetet bör drivas i en riktning som snarare minskar än ökar skadeståndsrättens betydelse.

I vilken mån ett reformprogram enligt dessa riktiinjer kan förverkligas beror i första hand på dels om de övriga ersättningsanordningar som kominer i fråga kan ges en utformning som svarar mot de angivna kraven,

1.5.2.1.

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

dels i vad mån det kan säkerställas att dessa anordningar får ett tiUräckligt vidsträckt användningsområde. Uppmärksamhet måste också ägnas frågan huruvida en successiv minskning av skadeståndsrättens betydelse ger upphov till behov av andra regler med samma skadeförebyggande effekt som man åtminstone hittills i allmänhet har tillerkänt skadeståndsreglerna.

Med dessa utgångspunkter vill jag först behandla privat liv-, olycksfalls- och sjukförsäkring (i det följande brukas för enkelhetens skull endast termerna Uv- eller olycksfallsförsäkring). Sådan försäkring — i form av ensldld eller kollektiv försäkring, s. k. gruppförsäkring — har redan idag stor spridning och kan antas spela en viktig roll som ersättningssystem. I sin nuvarande utformning utgör dock denna försäkringsform inte något fullgott instrument om man vUl få till stånd ett genereUt verkande ersättningssystem, som leder till en rättvis fördelning av kostnaderna och ett rationellt utnyttjande av resursema. Försäkringarna är regelmässigt så utformade, att ersättningama inte är direkt anpassade till det konkreta ersättningsbehovet. Uttallande försäkringsbelopp är till stor del schematiskt beräknade, och i princip väljer försäkringstagarna själva omfattningen av det skydd de vill ha. Premiema bestäms på grundval av dels försäkringsbeloppens storlek, dels en risld>edöinning med hänsyn till försäkringstagarens kön, ålder, hälsotillstånd, etc. Det sker ingen differentiering efter betalningsförmågan hos de ensldlda medlemmarna i försäkringskollektivet. Däremot råder det en nära relation meUan storleken av å ena sidan vars och ens bidrag tiU försäkringens finansiering och å andra sidan den förmån som bereds honom, om han råkar ut för ett skadefall.

Ytterligare bör påpekas, att gällande bestämmelser om förhållandet mellan skadestånd och liv- eller olycksfsdlsförsäkring av sedvanUg typ, s. k, summaförsäkring, ibland leder till överkompensation. Summaförsäkring avräknas inte på ett eventuellt skadestånd, och försäkringsgivaren kan följaktUgen inte heller återkräva försäkringsersättningen från den skadeståndsskyldige. Det betyder, att den som har en olycksfaUsförsäkring och lider en skada för vilken han kan få fullt skadestånd av annan person (t.ex. ur trafikförsäkringen) schematiskt uttryckt får dubbel täckning för så stor del av skadan som motsvarar olycksfallsförsäkringsbeloppet. Denna effekt är särskilt påfallande vid individuella olycksfallsförsäkringar tiU höga belopp. Försäkringar av den typen förekommer av naturUga skäl framför allt bland höginkomsttagare, överkompensation uppträder således företrädesvis i fall där det är socialt sett minst motiverat. Det förhåUer sig troligen t. o. m. så, att graden av överkompensation står i omvänd proportion till ersättnings-behovet.

Ätskilliga av de svagheter som vidlåder liv- och olycksfaUsförsäkrings-systemet som ersättningsanordning är dock inte nödvändigt förknippade med systemet som sådant. Det är ingenting som hindrar att försäkrings-

1.5.2.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 91

förmånerna anpassas närmare tUl de enskilda försäkringstagarnas ersättningsbehov och att man sålunda helt eller delvis överger den schemati-sering som nu i allmänhet tillämpas. I det hänseendet kan man ansluta nära till de beräkningsgrunder som tillämpas inom skadeståndsrätten. Särskilt bör påpekas att önskemål om ersättning för icke-ekonomisk skada väl kan tUlgodoses även i försäkringssystem av detta slag. Det torde visserligen av tekniska skäl förutsätta en långtgående schematisering av ersättningsbeloppen. Detta utgör dock inte någon nyhet. De ersättningar för ideell skada som f. n. utgår ur ansvarsförsäkring är starkt schabloniserade, och schablonerna torde utan svårighet kunna överföras till olycksfallsförsäkringen. De berörda formerna av överkompensation kan undanröjas eller i varje faU motverkas genom att reglerna om förhåUandet mellan skadestånd och summaförsäkring ändras, så att utfallande försäkringsbelopp helt eller delvis avräknas på utgående skadestånd. Hithörande frågor är redan under övervägande inom 1966 års skadeståndskommitté och det finns därför anledning räkna med att de inom en nära framtid får en tiUfredsställande lösning.

De möjUgheter som sålunda finns att differentiera det privata personförsäkringssystemet i fråga om både ersättningsnivån och kostnadsfördelningen efter skiftande behov och önskemål gör systemet som sådant vida överlägset skadeståndsrätten. Det ligger emellertid i systemets natur att det förutsätter frivillig medverkan inte bara av försäkringsgivarna utan också från förmånstagarnas, dvs. de presumtivt skadelidandes, egen sida för att det över huvud taget skall träda i funktion. Häri ligger uppenbarligen dess största svaghet. SjälvfaUet kan det inte konuna i fråga att lagstiftningsvägen ålägga enskilda personer att skydda sig mot skadefaU genom privat försäkring. Man frågar sig då om det över huvud taget är meningsfyllt att i detta sammanhang räkna med en utveckluig av det privata personförsäkringssystemet som ett realistiskt alternativ till skadeståndsrättsliga reformer.

Frågan lär få besvaras nekande, i den mån man har individuellt tecknade Uv- och olycksfallsförsäkringar i tankarna. Men det är inte dessa försäkringar som bör uppmärksammas i första hand. Det är de olika slag av gruppförsäkringar som redan har vunnit vidsträckt utbredning som är av intresse. Sådana försäkringar tillkommer normalt inte på initiativ av enskilda medborgare. Bakom gruppförsäkringarna står regelmässigt sammanslutningar av skilda slag, främst löntagarorganisationer, med uppgift att tillvarata sina medlemmars ekonomiska intressen. Vi har ett väl utvecklat system av intresseorganisationer i vårt land, inte bara på arbetsmarknaden. Dessa organisationers verksamhet präglas av en stark medvetenhet och ansvarskänsla i sociala frågor som rör medlemmarnas intressesfär. I stor omfattning har nu befintliga gruppförsäkringar kommit till stånd efter förhandlingar mellan organisationerna på arbetsmarknaden. Det finns anled-

1.5.2.1.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ning räkna med att denna utveckling kommer att fortsätta. Därigenom kommer stora grupper av vårt folk att beredas ett avsevärt förbättrat skydd mot åtskUliga skaderisker i och utanför arbetsUvet. Men det bör finnas goda förutsättningar för att aktiva insatser av existerande intresseorganisationer skall resultera i en förstärkning av ersättningsskyddet i denna form också när det gäller andra skaderisker än sådana som kan väntas bli täckta genom överenskommelser mellan arbetsmarknadsparterna. Med den syn på personskadeersättningsproblemen och på de hittills berörda skadeståndsrättsliga resp. försäkringsmässiga ersättningsmetodema som jag har gett uttryck åt i det föregående ser jag det som något naturligt att berörda organisationer tar initiativ tUl sådana försäkringsanordningar som jag här har beskrivit.

Självfallet finns det åtskilliga ersättningsproblem som av praktiska skäl inte kan få en lösning på denna väg. Det finns skaderisker som inte manifesterar sig så specifikt för en viss grupp av medborgare att det ter sig naturligt för intresseorganisationerna att ta upp ersättningsfrågorna i sin verksamhet. Bl, a, gäller detta åtskilUga av de skadefall som drabbar medborgarna i privatlivet. Detta utesluter inte att ersättningsproblemen också på sådana områden i många fall kan lösas genom försäkringsanordningar av liknande slag. Så kan ske genom att det allmänna träder in och spelar den roll som i andra fall bör tillkomma ensldlda organisationer. I de fall jag nu har i tankarna är det emellertid inte praktiskt möjligt att lösa finansieringsfrågorna via direkta eller indirekta bidrag från medlemmarna av ett avgränsat kollektiv. Man får därför här falla tillbaka på metoder som har närmare släktskap med dem som kominer till användning inom skadeståndsrätten. I den mån det rör sig om skaderisker som är direkt framkallade genom en i organiserade former bedriven verksamhet, ligger det nära tiU hands att kostnaderna för behövliga försäkringsanordningar bestrids av den som utövar verksamheten. Så t.ex. faller det sig naturligt att den ekonomiska bördan av förluster genom skador till följd av medicinsk felbehandling via premier för lämpligt utformade försäkringar bärs av huvudmännen för sjukvårdsinrättningarna resp. de privatpraktiserande läkarna och tandläkarna. På liknande sätt förhåller det sig med vissa av de skador som orsakas av farliga industriprodukter, där ansvaret för att ett försäkringsskydd upprätthälls lämpligen bör åvila produktionsföretagen.

Skenbart kan det synas som om man under dessa förhållanden lika väl kunde gå fram skadeståndsvägen. Den väsentliga skUlnaden föreligger dock att ett försäkringssystem, som verkar direkt tUl förmån för de skadelidande och alltså får karaktären av en kollektiv olycksfallsförsäkring, inte är behäftat med det skadeståndsrättsliga systemets svagheter utan kan så att säga skräddarsys för de behov och önskemål som vid varje tid föreligger på det aktuella området och under hänsynstagande tiU de ekonomiska verkningarna av den ena eller andra typen av försäkringssystem, och detta

L5.2.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 93

utan att det val man träffar i olika detaljfrågor behöver bli prejudicerande på andra områden.

Vilka åtgärder som än kan vidtas från det alhnännas sida i syfte att få till stånd försäkringsmässiga lösningar av detta slag, är det dock ytterst fråga om metoder som bygger på frivillig medverkan från både försäkringsbolagens och olika medborgargruppers sida. Visserligen finns det anledning räkna med att denna medverkan kommer att lämnas i de allra flesta fall och att åtskilliga ersättningsproblem blir lösta på detta sätt. Det kan emellertid på vissa områden visa sig på grund av intressemotsättningar eller av andra orsaker inte vara möjligt att nå tiUfredsstäUande resultat. För egen del vill jag inte utesluta att det i ett sådant läge kan bli aktuellt att tillgripa lagstiftning för att genomdriva önskvärda lösningar. Som jag redan tidigare har antytt kan i vissa undantagsfall en skadeståndsrättslig lagstiftning vara den metod som bör väljas. Men det kan väl tänkas att en lagreglering i stället bör gå ut på ett tvångsvis genomförande av direkta försäkringsanordningar till förmån för de skadelidande utan att man härvid behöver bygga upp systemet på skadeståndsrättslig grund. Att man på detta sätt inriktar sig på en frigörelse från skadeståndsreglerna har den fördelen att ersättningssystemen kan differentieras i fråga om såväl förutsättningarna för rätten tUl ersättning och ersättningarnas storlek som finansieringsmetoderna efter vad som i varje särskUt faU befinnes önskvärt från sociala och samhällsekonomiska synpunkter. Av stor betydelse är bl. a. att man undgår de komplikationer som de skadeståndsrättsliga reglerna om verkan av medvåUande för med sig.

De metoder att lösa ersättningsproblemen som jag här har diskuterat kan inte tillämpas i alla tänkbara lägen. Det finns skaderisker som inte kan hänföras tUl avgränsade grupper av skadelidande på ett sätt som gör det möjUgt att lita tiU initiativ från en eller flera intresseorganisationers sida och vilka inte heller härrör från verksamhet av sådant slag att man kan tänka sig försäkringsmässiga anordningar tUlkomna på initiativ av det allmänna men bekostade av den som utövar verksamheten. Som typexempel kan anföras skador genom våldsbrott. För sådana och liknande fall får man i stället tänka sig en lösning genom direkta stödåtgärder från det allmännas sida, dvs. den fjärde och sista av de ersättningsanordningar som jag nämnde i inledningen till detta avsiutt. Från tekniska synpunkter är det givetvis tänkbart att sådana stödåtgärder utformas på grundval av ett skadeståndsrättsligt regelsystem, närmast då i den formen att det allmänna genom lagstiftning åläggs att på objektiv grund och även i övrigt enligt skadeståndsrättsliga principer svara för skador också i fall då dessa inte har något orsaksmässigt samband med den offentliga verksamheten. Som har framgått av min tidigare redogörelse för aktuella reformönskemål (avsnitt 1.3.) har förslag i den riktningen förts fram just när det gäller de s. k, brottsskadoma. Kungl. Maj :t

1.5.2.1.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

har emellertid — på grundval av överväganden som nära ansluter tUI de kritiska synpunkter på de skadeståndsrättsliga ersättningssystemen som jag här har utvecklat — tagit avstånd från dessa förslag i samband med att i årets statsverksproposition begärts visst anslag från vilket gottgörelse åt dem som lidit personskada genom brott skall kunna beredas i särskilt ömmande fall (prop. 1971: 1 bU. 4 s. 14).

Liknade ingripanden till förmån för andra grupper av skadelidande som är särskUt illa ställda i ersättningshänseende och vilkas skyddsbehov inte kan tUlgodoses på andra vägar kan komma att aktualiseras i framtiden. Behovet och låimpligheten av ingripanden av detta slag från samhällets sida måste emellertid prövas förutsättningslöst från fall till fall och inte i något avseende bindas av några på förhand uppstäUda riktlinjer.

En sådan utveckling på personskadeområdet som jag här har skisserat innebär inte bara att skadeståndsrättens betydelse som ersättningsanordning relativt och absolut sett successivt minskar. Den medför också att skadeståndsrätten blir mindre användbar som medel i samhäUets strävanden att motverka skadegörande handlingar. Man får då räkna med att möta den invändningen mot den här förordade reformpolitiken att denna i alltför hög grad reducerar skadeståndets preventiva effekt. Trots att skadestånd idag är i vidsträckt omfattning täckt av ansvarsförsäkring hävdas nämligen ofta och från många håll, att skadeståndsreglernas preventiva funktion är ett av de viktigaste och effektivaste instrumenten i samhällets strävanden att förebygga skador.

Jag har för egen del redan tidigare uttalat att jag anser föreställningarna om skadeståndets preventiva verkan när det gäUer personskador vara starkt överdrivna, och jag vill i första hand hänvisa tiU vad jag har anfört i det sammanhanget. Men inte heller för den som intar en motsatt ståndpunkt utgör detta något argument mot att sådana försäkringsanordningar som här har diskuterats träder i stället för skadeståndet. Preventionssynpunkterna skulle kunna tillgodoses genom att de berörda försäkringsinrättningarna tilläggs befogenhet — i någon omfattning kanske t.o.m. åläggs — att i vissa fall helt eller delvis återkräva utgivna ersättningsbelopp av dem som har vållat skadorna. Ett system med ekonomiska sanktioner som bygger på regressregler av detta slag torde i själva verket kunna utformas och administreras så att det blir betydligt smidigare och effektivare som preventivt instrument än det direkta skadeståndsansvaret. Bl, a, skulle sociala och psykologiska hänsyn kunna tillgodoses på ett helt annat sätt än som är möjligt genom dylikt ansvar. Under dessa förhållanden — och oavsett vUken grundinställning man har i fråga om skadeståndsrättens värde som skadeförebyggande instrument — kan man enligt min mening inte utifrån preventionssynpunkter rikta kritik mot en reformpolitik som går ut på att skadeståndsrättens betydelse som ersättningsanordning minskas till förmån för direkt verkande försäkringsanordningar.

1.5.2.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 95

Även inom ramen för en utveckUng i här antydd riktning blir det emellertid utrymme för och behov av skadeståndsrättsliga reformer. Som jag har antytt redan i det föregående måste regelsystemet på detta område kontinuerligt anpassas till ändrade samhällsförhållanden. Vid min behandling i det följande av föreliggande reformförslag eller -önskemål kommer jag att ta upp åtskUliga frågor om enskUdheter i det nu aktueUa och framtida reformarbetet. I övrigt hänvisar jag till det utredningsarbete som f. n. bedrivs inom 1966 års skadeståndskommitté, vars direktiv jag har berört i det föregående (avsnitt 1.2.4.), Härutöver finns inte anledning att nu gå in på någon detalj diskussion av det framtida reformprogrammet.

Jag anser mig emellertid böra något beröra en fråga av principieU betydelse och alhnän räckvidd, som får särskild aktualitet i ljuset av de allmänna synpunkter på personskadeersättningsproblemen som jag har utvecklat.

Av här berörda ersättningsanordningar är skadeståndsrätten den enda som vilar på grundsatsen om full ersättning. Den principiella utgångspunkten för skadeståndsreglerna är som nämnt att den skadelidande skall försättas i den ekonomiska situation som skulle ha förelegat om skadan inte hade inträffat, I detta avseende skiljer sig skadeståndsrätten från existerande försäkringsanordningar.

Man kan inte räkna med att de olika försäkringsanordningar som här har diskuterats imder överskådlig tid utvecklas därhän att de ens tillsammantagna kommer att bereda alla skadelidande fuU ersättning enligt nuvarande skadeståndsrättsliga normer. Så länge grundsatsen om full ersättning i nyss angiven mening upprätthålls inom skadeståndsrätten, får man sålunda räkna med att även framdeles arbeta parallellt med minst två, ofta tre olika ersättningsanordningar i de enskilda skadefall där rätt tiU skadestånd över huvud taget föreligger. En sådan ordning måste vara ägnad att komplicera och fördyra skaderegleringen.

Denna skadeståndsrättsliga grundsats är emellertid ingalunda oantastUg Som framgår av det föregående ser jag frågan om ersättning för personskada som ett i första hand socialt problem. Med ett sådant S3rnsätt måste den vägledande S3mpunkten vid de genereUt verkande ersättningssystemens utformning vara, att endast socialt och samhällsekonomiskt motiverade ersättningsbehov skall tillgodoses. Med denna utgångspunkt är det ingen självklarhet att ersättning från sådana system alltid skaU utgå för hela den ekonomiska förlust som har drabbat en skadelidande. Man kan inte avvisa en ordning som innebär, att ensldlda skadelidande själva får bära en riss del av sina förluster i stället för att via ersättningsregler av olika slag vältra över dem på andra medborgare. Det är inte något orimligt krav att de skadelidande — framför aUt personer med höga inkomster — själva sörjer för en del av det ekonomiska skyddet mot den risk att drabbas

1.5.2.1.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

av kroppsskada som varje medborgare är utsatt för. Den grundsats om full kompensation för lidna förluster som våra nuvarande skadeståndsregler bygger på gäller inte heller undantagslöst i alla utländska rättssystem. Vi behöver inte gå längre än till våra grannländer Danmark och Norge för att finna exempel på skadeståndsrättsliga system som — i realiteten om än inte formellt — inrymmer långtgående begränsningar av skadeståndsersättningarna vid personskada. Det kan inte göras gällande att rättstiU-ståndet i dessa länder präglas av bristande social trygghet eller att den där rådande ordningen i Övrigt haft socialt eller samhällsekonomiskt menliga verkningar.

Att införa sådana begränsningar ocksä hos oss skulle visserligen innebära ett väsentligt avsteg från de principer som hittiUs tiUämpats i vår skadeståndsrätt men skulle stå i full överensstämmelse med önskemålet att åstadkomma social rättvisa och en samhällsekonomiskt mera rationell fördelning av förlusterna genom skadefall. Det erbjuder inte några rättstekniska svårigheter att genomföra reformer i denna riktning. I det nuvarande 6 kap. SL eUer den del av en ny skadeståndslagstiftning som kommer att motsvara reglerna om personskadeersättning i detta kapitel kan infogas bestämmelser om att vid beräkiung av ersättning för förlorad arbetsförtjänst eller ersättning tiU efterlevande hänsyn skall tas endast till inkomster upp till en viss nivå — förslagsvis uttryckt i multiplar av basbeloppet enUgt lagen om allmän försäkring. Lagändringar av denna innebörd övervägs redan nu inom 1966 års skadeståndskommitté. Med utgångspunkt i den grundsyn på personskadeersättningsfrågoma som jag här har gett uttryck åt anser jag det följdriktigt att man framdeles också överväger att komplettera sådana bestämmelser om inkomstgränser med föreskrifter om att skadestånd till den som drabbats av bestående arbetsoförmåga och ersättning tUl efterlevande åtminstone i vissa högre inkomst-skikt inte skaU beräknas på hela inkomstunderlaget.

Att sådana begränsningar av ersättningsnivån i skadeståndsrätten genomförs behöver inte medföra att de skadelidande ställs utan möjUghet att få gottgörelse för den del av sin skada som inte täcks av vare sig socialförsäkringen eUer andra koUektiva och generellt verkande ersättningsanordningar. Reformerna är endast ett uttryck för att det i viss omfattning bör ankomma på den enskUde medborgaren att själv sörja för det ekonomiska skyddet. Här kommer framför aUt olycksfaUs- och livförsäkringar av traditioneU typ att spela en viktig roll. Det får förutsättas att det enskilda försäkringsväsendet också i framtiden kommer att erbjuda sådana försäkringar för dem som med hänsyn tiU begränsningarna av kompensationsnivån i övriga ersättningssystem anser en komplettering behövUg.

1.5.2.2. Ersättning för sakskada. Redan i det föregående har jag framhålUt ett flertal omständigheter, som gör att ersättningsproblemen ter

1.5.2.1.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 97

sig annorlunda när det gäller sakskador än i fråga om personskador. Den kritik som jag har riktat mot det skadeståndsrättsUga regelsystemet äger visserligen i allt väsentUgt sin giltighet också för egendomsskadomas vidkommande. Sociala och humanitära hänsyn gör sig emellertid inte gällande på samma sätt som på personskadeområdet. Variationerna i fråga om skadomas art och ekonomiska omfattning är betydUgt större, och framför allt har man inget underlag för att bygga upp ersättningssystemen efter några på förhand bestämda normer för ersättningarnas storlek. Preventionssynpunkter måste sannolikt också tiUmätas större vikt på egendomsskadornas område.

Redan av dessa skäl är det inte någon realistisk tanke, att skadestånds-rätten på detta område skulle kunna ens till någon del ersättas av ett statligt administrerat, hela folket omfattande skadeförsäkringssystem, som skuUe motsvara socialförsäkringen på personskadeområdet, eller av sådana på frivillig väg tillkomna kollektiva försäkringsanordningar som jag har talat om för personskadornas del. Men det betyder inte, att man i fråga om sakskadorna behöver ställa sig avvisande till de principiella synpunkter som jag har gett uttryck åt vid min behandling av personskadeproblemen. Också här gäller att direkt försäkring på de skadelidandes sida är ett ersättningssystem som från de flesta synpunkter är överlägset det skadeståndsrättsliga systemet. Man bör därför även på sakskadeområdet vara återhållsam när det gäller att vidareutveckla skadeståndsrätten genom att införa nya regler om objektivt ansvar. Enligt min mening bör man i stället eftersträva att sakförsäkring vinner ökad utbredning och att de försäkringsrättsliga reglerna utformas så, att sociala rättvise- och trygghetssynpunkter tUlgodoses utan att intresset att förebygga skador eftersatts. Samtidigt måste beaktas att tiUgängUga resurser utnyttjas på ett rationellt sätt. Det är angeläget att sakförsäkringens administration bUi smidig och så bUUg som möjUgt.

Vi har redan kommit långt när det gäUer utbredningen av objektsförsäkring. Även om man skulle kunna teckna en rikt varierad provkarta över de oUka sätt på vilka egendomsskador kan uppkomma, kan de ekonomiskt mest betydelsefulla sakskadorna ringas in och hänföras till ett begränsat antal kategorier av skadefall. Nänmer man brand- och vattenskador, andra skador som i näringsverksamhet uppkommer på maskiner, inventarier och varulager, skador inom samfärdseln och skador som vållas genom brott, torde man ha täckt större delen av de sakskador som verkligen är av ekonomisk betydelse. Som framgår av min tidigare redogörelse för rådande försäkringsförhållanden (avsnitt 1.1.2.5.) finns det idag möjligheter att genom skadeförsäkringar av olika slag skydda sig mot flertalet av dessa skaderisker. Dessa möjligheter utnyttjas också i en stadigt ökande omfattning.

Från samhällets sida bör man verka för en fortsatt utveckUng i denna

1.5.2.2.

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

riktning. Målet bör vara en så hög procentuell täckning genom objektsför-säkring av praktiskt betydelsefulla skaderisker, att man från sociala och nationalekonomiska synpunkter inte behöver nämnvärt bekymra sig för de sakskador som inte ersätts genom objektsförsäkring. Jag är inte beredd att nu presentera något handlingsprogram för att nå detta mål. Tydligt är, att man i första hand får gå fram på frivillighetens väg. Det gäUer med andra ord att stimulera till tecknandet av objektsförsäkring. Med lämpUga medel, bl. a. en intensivare upplysningsverksamhet — inte minst inom undervisningsväsendet — kan man sannolikt konima ganska långt. Det måste här bli fråga om en nära samverkan mellan olika samhällsorgan och det ensldlda försäkringsväsendet.

I första hand är det aUtså metoder av annan art än ingripanden genom lagstiftning som här träder i förgrunden. Man skall Ukväl inte bortse från möjligheterna att styra utvecklingen via en reformering av rättsreglema. Det torde bli nödvändigt att inom en nära framtid göra en grundUg översyn av försäkringslagstiftningen. Jag skall inte här gå närmare in på vilka åtgärder som kan vara påkaUade. Framtida reformer bör dock generellt sett syfta tiU att stärka försäkringstagarnas ställning. Vissa effekter torde kunna uppnås också genom skadeståndsrättsUga reformer. Det kan enligt min mening redan idag göras gällande, att vissa skaderisker är i särskild grad ägnade att täckas genom objektsförsäkring och att en underlåtenhet att skaffa försäkringsskydd mot sådana risker utan betänkligheter kan tiU-läggas skadeståndsrättsUga konsekvenser. Jag tänker bl. a. på de skador som i trafiken tillfogas olika slag av transportmedel, såsom bUar, jämvägståg, fartyg och luftfartyg. Det är ingen orimlighet att lagstiftaren, genom att avsevärt begränsa eller kanske t. o. m. helt utesluta rätten att begära skadestånd av andra trafikanter för sådana skador, ger klart uttryck för tanken att skaderiskerna skaU täckas genom objektsförsäkring. Ett sådant betraktelsesätt innebär inte någon absolut nyhet. Det Ugger bl. a. bakom den reglering som har skett i atomansvarighetslagen (12 § första stycket och 14 § första stycket) och som innebär, att ägare av egendom, som finns inom en atomanläggnings område och som används eller är avsedd att användas i förbindelse med anläggningen, kan begära skadestånd för atomskada som drabbar egendomen bara av fysisk person som har orsakat skadan uppsätiigen, dvs. den som har framkallat skadefallet genom brottsligt förfarande. Den »kanalisationsprincip» som ligger tUl grund för dessa regler och varigenom de skadelidande i praktiken tvingas att skydda sina intressen genom objektsförsäkring — med lika begränsad regressrätt för försäkringsgivaren — kan sannolikt med fördel utsträckas att gälla också vissa andra skaderisker. Jag får anledning att i det följande återkomma till dessa tankar i ett specieUt sammanhang (avsnitt 1.5.3.).

Att en reformering av skadeersättningssystemet i riktning mot ökad utbredning av objektsförsäkring till stor del måste åstadkommas på frivilUg-

L5.2.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 99

hetens väg gör att det blir fråga om en långvarig process. Under lång tid framöver kommer det att finnas luckor i försäkringssystemet, som måste täppas till på annat sätt. Skadeståndsreglerna kommer här att spela en viktig roll. Det blir således också i framtiden utrymme för reformer på skadeståndsområdet med syfte att göra det skadeståndsrättsliga systemet på detta område bättre anpassat tiU den moderna tidens krav.

1.5.2.3. Ersättning för ren förmögenhetsskada och icke-ekonomisk skada.
Åtskilligt av vad jag har sagt i det föregående om sakskador har sin giltighet
också när det gäller ren förmögenhetsskada och sådan direkt tillfogad icke
ekonomisk skada som avses i 6 kap. 3 § SL (ersättning för lidande vid vissa
brott mot den personliga integriteten). Det föreligger dock en viktig skillnad.
Av tekniska och ekonomiska skäl finns f.n. bara begränsade möjligheter
att skydda sig genom försäkring mot förluster i form av ren förmögen
hetsskada. Reglerna om ersättning för lidande vid bl. a. brott mot den
personliga friheten eller ärekränkning kan uppenbarligen inte avlösas av
något försäkringsmässigt eller liknande ersättningssystem. Skadestånds
rätten måste därför också i framtiden bU det viktigaste ersättningssystemet
på dessa områden.

Med den ståndpunkt som gäUande rätt intar har emellertid dessa ersättningsproblem en begränsad räckvidd. I utomobligatoriska förhållanden är ren förmögenhetsskada f. n. ersättningsgiU bara vid brottsliga handlingar och enligt viss speciallagstiftning. Ersättning för lidande utgår bara i mycket speciella fall. Ren förmögenhetsskada spelar dock en praktiskt betydelsefull roll på ett bestämt område. Det gäller de förluster som kan tillskyndas medborgarna genom fel eller försummelse vid utövning av offentlig myndighet, F. n. utgår i princip inte någon ersättning av allmänna medel för sådana förluster, vare sig enligt skadeståndsrättsliga regler eller på annat sätt. Det kan vara befogat att åstadkomma en ändring på den punkten. Tydligt är att detta i så fall bör ske genom att det aUmänna åläggs att svara för dessa skador enligt regler av skadeståndsrättslig art. Jag får senare tillfälle att återkomma till den frågan (avsnitt 1.5.3.).

1.5.2.4. Sammanfattande synpunkter. Vad jag hittUls har sagt föranleder
vissa slutsatser av principiell och praktisk betydelse för planläggningen
av det framtida reformarbetet på skadeersättningsområdet.

Efterhand som existerande ersättningsanordningar av försäkringsmässig art byggs ut eller nya sådana anordningar införs, kommer skadeståndsrätten att få allt mindre betydelse, framför allt på person- och sakskadeområdet. Men det kommer även i framtiden att finnas behov av ett skadeståndsrättsUgt ersättningssystem. Av detta måste krävas, inte bara att det i sina huvuddrag harmonierar med den mera långsiktiga målsättning som jag här har angett, utan också att det vid varje tid är anpassat

1.5.2.4.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

till rådande samhällsförhållanden, värderingar och behov. Den nuvarande ordningen är inte tillfredsställande från dessa synpunkter.

I åtskilliga hänseenden råder dessutom en besvärande oklarhet om rättsläget. Det finns sålunda ett akut behov av skadeståndsrättsUga reformer.

Har man den syn på skadeersättningsfrågomas lösning i stort som jag har gett uttryck åt, måste man vara mycket återhållsam när det gäUer reformer som innebär att det skadeståndsrättsUga systemet byggs ut och förstärks. Det bör t. ex. inte komma i fråga att införa nya regler om objektivt skadeståndsansvar för person- eller sakskada, såvida inte behovet av förbättrat skydd på ett visst område är så trängande, att man inte kan avvakta den successiva utbyggnaden av andra ersättningsanordningar. En annan omständighet som påklär försiktighet i reformarbetet sammanhänger med bristema i vår kunskap om hur de skadestånds- och försäkringsrättsliga systemen förhåller sig tUl varandra. Även vissa sådana reformer inom det beståendes ram som syftar endast tUl att underlätta en övergång tiU rent försäkringsmässiga anordningar bör anstå tUl dess åtminstone preliminära resultat föreligger av ett rättssociologiskt utredningsarbete rörande förhållandet mellan skadestånd och försäkring. Redan pågående utredningsarbete på skadeståndsområdet bör också slutföras, innan mer genomgripande reformer genomförs. Jag vill särskUt peka på det arbete som f.n. pågår inom 1966 års skadeståndskommitté och som rör centrala problem på personskadeområdet men också viktiga frågor angående förhåUandet i rättsligt hänseende mellan skadestånd och försäkring.

Reformer som genomförs nu bör därför inte syfta längre än tiU att anpassa de grundläggande skadeståndsreglerna till den samhällsutveckUng som redan har ägt rum. Man bör i första hand sträva efter att undanröja oklarheter, som skapar rättsosäkerhet, och att avlägsna sådana ojämnheter i regelsystemet som inte är godtagbara från sociala rättvise- och trygghets-synpunkter. Systemet måste också bli smidigare än f. n. Det är betydelsefullt att lagstiftningen inte nu utformas så, att den försvårar en kontinuerUg anpassning av rättstUlståndet tiU den framtida utvecklingen. En långtgående detaljreglering bör därtör undvikas. Riktpunkten bör i stället vara att vissa vägledande huvudprinciper blir lagfästa inom det beståendes ram, samtidigt som det också för framtiden lämnas åt domstolarna att fylla ut ofullständigheterna i lagstiftningen. En reformering av den utomobligatoriska skadeståndsrätten bör tiUs vidare genomföras etappvis genom partiella reformer.

1.5.3. AktueUa reformförslag och refoimonskemål

Som framgår av den redogörelse jag tidigare har lämnat (avsnitt 1.2. och 1.3.) föreligger f.n. ett stort antal förslag eUer önskemål om reformer på skadeersättningsområdet, som alla syftar till en lösning av oUka ersättningsfrågor inom ramen för ett skadeståndsrättsUgt system. Det rör sig

1.5.2.4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 101

dels om fullt utarbetade förslag vilka framkommit som resultat av offentligt utredningsarbete, dels om förslag eller önskemål som har förts fram i riksdagen eller i särskilda framställningar till Kungl, Maj :t.

Förslagen är av vitt skiftande karaktär. Vissa tar sikte uteslutande på personskador som uppkommit på visst sätt eUer i viss verksamhet. Andra förslag har enbart eller främst avseende på vissa sakskador och begränsas också genom en anknytning till skadeorsaken. En del av förslagen är av mera alhnän natur och syftar till en reglering av ersättningsfrågorna över huvud taget på ett visst verksamhetsområde eller av skadeståndsansvaret för vissa rättssubjekt. Även enligt dessa förslag bUr det dock i viss utsträckning fråga om avgränsningar som anknyter till skadetypen eller till sättet för skadans uppkomst.

Det är naturligt att behandla de oUka förslagen i skilda grupper efter deras inbördes samband i sakligt eller systematiskt hänseende. Med den utgångspunkten vill jag först ta upp de önskemål som har förts fram om förbättringar av det ekonomiska skyddet vid vissa personskador.

Tre av förslagen på detta område rör skador i följd av olycksfall i arbete. Jag syftar här på de framställningar som har gjorts till Kungl. Maj:t av Svenska polisförbundet i oktober 1967 med hemställan att staten åläggs ansvar oberoende av vållande för personskada, som åsamkas polisman under tjänsteutövning, av Svenska järnvägsmannaförbundet i mars 1968 med krav på att i järnvägsansvarighetslagen skall införas bestämmelse om skyldighet för innehavare av jämväg att oberoende av vållande ersätta personskada, som drabbar anställd i järnvägens tjänst samt av Svenska transportarbetareförbundet i december 1968 med begäran om utredning rörande frågor om rent objektivt ansvar för arbetsgivare i stuverifacket med avseende på personskada, som drabbar anställd i stuveriverksamhet.

Som jag tidigare har sagt bör det inte komma Ifråga att införa nya regler om objektivt skadeståndsansvar, om det inte föreligger starka sociala eller samhällsekonomiska skäl att snabbt lösa speciella ersättningsproblem och andra medel inte står till buds. Det skall visserligen inte bestridas, att det i många sådana faU som avses med de aktuella framställningarna finns angelägna ersättningsbehov och att förbättringar av det ekonomiska skyddet på dessa områden är önskvärda. Men oavsett i vad mån det här rör sig om så trängande behov att särskilda åtgärder är omedelbart påkallade, måste dessa ersättningsproblem ses i ett större sammanhang. Liknande önskemål om förstärkt ekonomiskt skydd vid yrkesskadefaU kan med fog resas av andra yrkesgrupper, vilkas ersättningsbehov socialt sett är lika ömmande. Angelägenhetsgraden kan inte mätas uteslutande på grundval av frekvensen av skadefall inom olika verksamhetsområden.

1.5.3.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Med få undantag kan det inte heller påstås att arten av de yrkesskador som inträffar i ett visst slag av verksamhet motiverar en särbehandUng av dessa fall. I båda dessa hänseenden representerar framställningarna ett godtyckligt urval, I fråga om järnvägsanställda och poliser lär det i själva verket förhålla sig så att olycksfallsfrekvensen statistiskt sett är låg. Det finns inte heller belägg för att de skador som drabbar dessa kategorier typiskt sett är aUvarUgare än andra yrkesskador.

Enligt min mening är det över huvud taget inte möjligt att välja ut vissa yrkesgrupper och ge dem en förmånligare ställning än andra genom att införa regler om objektivt ansvar för berörda arbetsgivare. Det saknas helt enkelt hållbara kriterier för en sådan differentiering. I den mån man anser det önskvärt och lämpligt att särskilt genomföra förbättringar av det ekonomiska skyddet vid yrkesfaU — skäl kan i och för sig anföras för en sådan prioritering — bör det därför i möjligaste mån ske genom generella åtgärder, som verkar likformigt för aUa yrkesgrupper.

En metod som man härvid tekniskt sett kan använda sig av innebär att man inför objektivt skadeståndsansvar för alla arbetsgivare. En sådan åtgärd skulle emellertid inte bara stå i strid mot de huvudprinciper för utformningen av framtida ersättningssystem på personskadeområdet som enligt vad jag förut har sagt bör vara vägledande i reformarbetet. Den skulle också innebära att man bröt den utveckUngsUnje som har följts ända sedan början av detta sekel, då man just på yrkesskadornas område övergick från ett ersättningssystem byggt på objektivt ansvar för arbetsgivare till ett av arbetsgivama bekostat försäkringssystem, som därefter successivt har byggts ut och förstärkts. Det måste kunna anföras mycket starka skäl för en sådan omläggning av kursen.

Jag är således inte beredd att ta initiativ till sådana skadeståndsrättsUga reformer som de aktuella framställningarna syftar till. EnUgt min mening bör det behov av förbättringar av skyddet som kan föreUgga på detta område i stället tillgodoses genom en fortsatt utbyggnad av yrkesskadeförsäkringen och genom sådana kompletterande ersättningsanordningar i form av kollektiva olycksfallsförsäkringar som jag tidigare har berört.

En förstärkning av yrkesskadeförsäkringen innebär ett fuUföljande av den politik som har bedrivits av statsmakterna under åtskilliga decennier och som särskUt under senare år har resulterat i väsentliga förbättringar av yrkesskadeskyddet. Jag vill särskUt peka på de betydelsefuUa ändringar i yrkesskadeförsäkringslagen som genomfördes så sent som år 1967 och som innebar inte bara en höjning av inkomstunderlaget och därmed av ersättningsnivån utan också en värdesäkring av yrkesskadelivräntorna vid invaliditet. Chefen för socialdepartementet har i årets statsverksproposition (prop. 1971 :1 bil. 7 sid. 21) anmält att han har för avsikt att tillsätta en utredning med uppgift att göra en översyn av yrkesskadeförsäkringens förmåner. Syftet med denna utredning, som torde komma att tillsättas i en

1.5.3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 103

nära framtid, skall vara bl. a. att ytterligare förstärka det ekonomiska skyddet för de anställda vid olycksfall i arbetet.

I den mån föreliggande önskemål om förbättringar inte kan tiUgodoses genom en utbyggnad av yrkesskadeförsäkringen — bl. a. torde detta i synnerhet komma att gälla förekommande behov av ersättning för ickeekonomisk skada — bör enligt min mening behoven täckas genom att arbetsmarknadspartema gemensamt inrättar kollektiva försäkringssystem till arbetstagarnas förmån. Som jag tidigare har framhåUit kan sådana gruppförsäkringsanordningar i fråga om grunderna för beräkning av ersättningarna åtminstone delvis anpassas till vad som gäller inom skadeståndsrätten och arbetstagarna kan därigenom beredas ett skydd som är i stort sett likvärdigt med det skydd som regler om objektivt skadeståndsansvar skulle ge. I flera hänseenden kan skyddet i själva verket bU bättre. Det bör ånyo påpekas att den skadelidandes medvållande normalt inte beaktas som grund för nedsättning av de ersättningar som utgår ur olycksfaUsförsäkring. Vidare kan skaderegleringen göras avsevärt billigare och snabbare än i ett skadeståndsrättsligt system genom att vissa ersättningar, bl. a. för sveda och värk o. d., särskUt i mindre komplicerade faU fastställs att utgå enUgt på förhand bestämda schabloner. Erinras bör också om de möjligheter tiU en differentiering av ersättningsnivån efter skiftande behov och resurser som försäkringsanordningar av detta slag inrymmer och som saknar motsvarighet i ett skadeståndsrättsligt system.

Att jag här har avvisat tanken på rent objektivt skadeståndsansvar för arbetsgivare vid olycksfall i arbete och i stället anvisat en lösning av problemen inom ramen för existerande eller nya försäkringsanordningar utesluter inte att vissa förbättringar av skyddet kan åstadkommas genom skadeståndsrättsliga reformer. Jag skall senare återkomma till den frågan men vill redan nu påpeka att man i samband med ett lagfästande av regler om arbetsgivares principalansvar kan förbättra de skadelidandes ställning utan att komma i konflikt med den grundsyn på ersättningsfrågorna som jag här har gett uttryck åt.

Jag viU härefter beröra vissa i motioner vid 1966, 1967 och 1970 års riksdagar väckta förslag om objektivt ansvar för skador i följd av misslyckade tandbehandlingar och skador genom medicinsk behandling. I det väsentliga kan här anföras samma synpunkter som i fråga om olycksfall i arbete. Från sociala synpunkter framträder inte ersättningsbehovet i dessa fall med större styrka än när det gäller skador av annat slag. Skadefrekvensen lär relativt sett inte vara hög. Även om skadorna någon gång kan vara allvarUga kan det ifrågasättas, om de typiskt sett är av så speciell karaktär att en skadeståndsrättsUg särreglering är motiverad. Jag vill också betona, att om det förslag till oinskränkt principalansvar för arbetsgivare som jag kommer att lägga

1.5.3.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

fram i det följande genomförs, full ersättning enUgt skadeståndsrättsliga regler kommer att utgå i alla de fall då skadan beror på fel eUer försummelse av någon bland vårdpersonalen på en sjukvårdsinrättning. Rätt till full ersättning kommer att föreligga också när en privatpraktiserande läkare eller tandläkare eller någon av hans anställda har förfarit oaktsamt, och i flertalet fall är detta ansvar täckt av frivillig ansvarsförsäkring.

Med det sagda har jag inte velat ge uttryck för uppfattningen att önskemålen om förbättrat skydd på förevarande område inte skulle förtjäna uppmärksamhet från det allmännas sida. Men även dessa behov tillgodoses enligt min mening bäst genom försäkringsanordningar som verkar direkt till förmån för de potentiellt skadelidande, dvs. patienterna inom den allmänna sjukvården och folktandvården och hos privatpraktiserande läkare och tandläkare. Såväl sjukvårdens och folktandvårdens huvudmän som de privatpraktiserande läkarna och tandläkarna har genom sina organisationer förklarat sig beredda att ta initiativ tiU på lämpligt sätt utformade försäkringssystem eller andra likvärdiga ersättningsanordningar på detta område. Med hänsyn härtill anser jag det inte finnas skäl att ta upp frågan om ingripande genom lagstiftning till säkerställande av att dessa ersättningsproblem blir lösta.

Vid flera tillfällen har i riksdagen förts fram förslag som syftar till att ersättning för skada orsakad genom våldsbrott och för annan ekonomisk skada genom brott skall utgå av allmänna medel eller ur något slag av allmän försäkring. Som jag tidigare har nämnt har Kungl. Maj:t redan tagit ställning till dessa förslag i samband med att i statsverkspropositionen tiU årets riksdag gjorts framställning om anslag för att bereda ersättning för personskador genom brott. Jag saknar anledning att i detta sammanhang ytterligare beröra dessa ersättningsfrågor. I fråga om de överväganden som legat till grund för Kungl. Maj:ts stäUningstaganden i dessa frågor hänvisar jag till vad jag anförde vid min anmälan av anslagsfrågan (prop. 1971:1 bU. 4 s. 14) och tUl den promemoria (Stencil Ju 1970: 21) som låg till grund för ärendets behandling hos Kungl. Maj :t.

Folkrörelsernas motorförbund har i en framställning till Kungl. Maj:t hemställt, att ägare till husdjur som förorsakar skada på allmän väg skall åläggas att svara för skadan oberoende av våUande. Motorförarnas helnykterhetsförbund överlämnade i augusti 1964 tiU Kungl. Maj :t en framställning om lagstiftning om ersättning för skadaiföljd av kollision mellan motorfordon och ren.

Redan av mina tidigare uttalanden om den återhåUsamhet lagstiftaren bör iaktta när det gäller att införa nya regler om objektivt ansvar torde framgå att jag inte kan förorda åtgärder i denna riktning. De skador

1.5.3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 105

det här rör sig om är praktiskt taget undantagslöst att hänföra till trafikskador, dvs. skador som tillfogas vägtrafikanter eller deras egendom. Till övervägande delen är det fråga om skador i följd av trafik med motorfordon. Som jag strax skaU utveckla närmare anser jag att ersättningsfrågorna vid skadefall av det slaget i första hand bör lösas genom sådana särskilda försäkringsanordningar på trafikskadeområdet som finns redan nu men som bör utvecklas och göras ännu effektivare. De nuvarande ersättningssystemen på detta område bereder i och för sig ett gott ekonomiskt skydd. De skadefall i övrigt som avses med framställningarna avviker varken i fråga om skadefrekvensen, skadornas art eller de skadeUdandes ersättningsbehov från vad som kan förekomma i åtskiUiga andra sammanhang. Några skäl att sätta dessa skadefall i en särställning i skadeståndsrättsligt hänseende finns därför inte. Vad särskilt angår frågan om skador som orsakas vid koUision mellan motorfordon och ren vUl jag även hänvisa tUl vad chefen för jordbruksdepartementet har anfört härom i prop. 1971: 51 med förslag tUl rennäringslag m. m. (s. 207).

Jag övergår nu till de skadeständsfrågor som behandlas i tidigare omnämnda offentliga betänkanden.

Frågan om ersättning för skada i följd av trafik med motorfordon är sedan lång tid underkastad en särreglering genom skadeståndsrättsUg speciaUagstiftning. Jag har tidigare redogjort för huvuddragen i 1916 års bilansvarighetslag och 1929 års trafikförsäkringslag (avsnitt 1.1.1.3,). Det rör sig här om en lagstiftning om skärpt skadeståndsansvar i förening med obligatorisk ansvarsförsäkring. Rättspolitiskt torde systemet ursprungligen vara motiverat utifrån sådana risksynpunkter som jag har berört i det föregående.

Även på detta område bör en bedömning av reformbehovet ske med utgångspunkt i att ersättningsfrågorna på lång sikt skall lösas genom försäkringsmässiga anordningar. Under lång tid framöver lär det dock vara nödvändigt att behåUa ett ersättningssystem som till stor del bygger på skadeståndsrättsliga principer. Tills vidare torde därtör eventuella reformer få ske på det beståendes grund.

Den nu gällande ordningen ger på det hela taget trafikoffren ett mycket gott skydd. I flertalet fall utgår full gottgörelse för personskador i följd av trafik med motorfordon. Skyddet har nyUgen ytterligare förbättrats genom att den tidigare begränsningen i 11 § trafikförsäkringslagen av trafikförsäkringsersättning vid personskada tUl 1 mUj. kr. per person har slopats helt med verkan fr. o. m. den 1 januari 1970. Motsvarande begränsning i fråga om sakskada torde i stort sett sakna praktisk betydelse. Också när det gäller sakskadorna är systemet i stort sett effektivt.

Från sociala synpunkter är följaktUgen reformbehovet på detta område inte framträdande. Den rådande ordningen har emellertid brister. Att äga-

1.5.3.

106 Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972

re och förare av motorfordon kan undgå ansvarighet genom att föra bevisning om att föraren inte varit vållande och skadan inte orsakats av brist-fälUghet på fordonet lär visserligen inte ha stor praktisk betydelse. Kravet på denna s. k. exculpationsbevisning ställs nämligen i rättstillämpningen så högt, att resultatet nästan alltid blir detsamma som om ansvaret varit rent objektivt. AUvarUgare är att föraren av ett motorfordon inte kan få någon ersättning ur det egna fordonets trafikförsäkring och att han i fall av kollision med annat fordon på gmnd av särskilda bevisregler är sämre ställd än en passagerare eller annan tredje man. Föramas ersättningsbehov har visserligen i vidsträckt omfattning tillgodosetts genom de s. k. förarplatsförsäkringarna, som har en nära hundraprocentig utbredning och som nyUgen fått en motsvarighet på den statUga sektom genom kungörelsen den 9 maj 1969 (nr 113) om statUgt förarskydd. Föraren har dock typiskt sett en betydligt mindre förmånlig ställning än en skadelidande tredje man.

Systemets anknytning till skadeståndsrätten innebär bl. a., att vållande på den skadelidandes sida kan medföra även en kraftig reduktion av skadeståndet. Frågan får specieUt stor betydelse på detta område med hänsyn till de höga krav som rättsordningen stäUer på trafikanterna när det gäUer efterlevnaden av trafikföreskrifterna. Jämkning på grund av medvållande blir särsldlt ofta aktuell när det gäUer skada som har tillfogats förare eller när ägare, vilken färdas som passagerare i det egna fordonet, har skadats. Till skillnad mot vad som gäUer vid flertalet andra skadefall kan för dessa kategorier skadeUdande — som representerar en stor andel av trafikoffren — jämkning av skadestånd ifrågakomma även i fall då medvållande inte visas föreligga utan endast presumeras. Ägaren-passageraren måste t. o. m. visa att annan person än han själv, nämUgen föraren, varit fri från vållande. Vid personskada innebär detta i många fall en från sociala synpunkter betänklig försvagning av det ekonomiska skyddet.

Av de sakskador som kan uppkomma i följd av trafik med motorfordon är det framför allt de s. k. kolUsionsskadorna som har ekonomisk betydelse. De nuvarande reglerna om ansvarigheten för sådana skador är invecklade, svårtiUämpade och dåligt anpassade till en modern tids krav på en snabb, effektiv och biUig skadereglering. Detta sammanhänger främst med reglemas anknytning tiU culparegeln, som förutsätter en ofta omfattande, tidsödande och kostnadskrävande utredning om vållandefördelningen. Man bör enligt min mening eftersträva att en våUandebedömning kan så gott som helt undvaras också när det gäUer de s. k. vagaskadorna. Samtidigt bör rättsordningen främja en utveckUng i riktning mot en ökad utbredrung av objektsförsäkring. Vagnskadorna är redan nu i stor omfattning täckta av vagnskadeförsäkring eUer omfattade av vagnskadegaranti. Dessa båda ändamål kan uppnås, om man som jag tidigare har ant3rtt (avsnitt 1.5.2.2.) genom lagstiftning »kanaliserar» vagnskadorna till vagnskadeförsåkringen resp. vagnskadegarantin, dvs. i lag föreskriver långtgående inskränkningar

1.5.3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 107

i möjligheterna att över huvud taget med stöd av skadeståndsreglerna kräva ersättning av andra trafikanter för sådana skador.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt är det tydligt att det finns ett behov av reformer på trafikskadeområdet. Det förslag tiU ny lagstiftning på detta område som bilskadeutredningen lade fram år 1957 i betänkandet »Trafikförsäkring» (SOU 1957: 36) och som jag tidigare har redogjort för (avsnitt 1,2.2.) följde delvis de riktlinjer som jag här bar angett. Förslaget blev i sina huvuddrag väl mottaget under remissbehandlingen, men stark kritik fördes fram mot enskildheter i förslaget. Även jag anser att allvarUga invändningar kan resas mot de lösningar som föreslogs, låt vara att jag därvid delvis har andra utgångspunkter än vissa remissinstanser. Jag vill i korthet sammanfatta min kritik på följande sätt.

Förslaget innebär inte någon lösning av frågan om förares behov av ersättning för personskada i följd av trafik med det egna fordonet. Enligt ut-redningsmajori tetens förslag skaU nuvarande regler om verkan av den skadelidandes medvållande behållas i stort sett oförändrade. Genom att ersättningsreglerna i fråga om kolUsionsskador enligt detta förslag skall knytas än fastare tUl culparegeln än de nuvarande reglerna skulle ett genomförande av förslaget snarast accentuera de ölägenheter som är förenade med behovet att göra en vållandebedömning. Slutligen är det föreslagna regelsystemet i åtskilliga stycken tekniskt komplicerat och svåröverskådligt.

Bilskadeutredningens förslag kan sålunda enligt min mening inte läggas tUl grund för lagstiftning utan omarbetning. En sådan bör inriktas på att anpassa ersättningssystemet efter den målsättning för reformarbetet på skadeersättningsområdet som jag har angett i det föregående. För personskadornas del innebär detta att det försäkringssystem som redan nu firms i form av den obUgatoriska trafikförsäkringen frikopplas från skadeståndsreglerna och omvandlas till ett enbart tUl de skadelidandes förmån verkande försäkringssystem, uppbyggt efter mönster av yrkesskadeförsäkringen. Detta aktuaUserar bl. a. frågan om en begränsning av ersättningsnivån, i första hand genom regler som maximerar inkomstunderlaget vid beräkning av ersättning för förlorad arbetsförtjänst eUer för förlust av försörjare. Det är emeUertid inte en reaUstisk tanke att införa regler av detta slag isolerat på trafikskadeområdet, där f. n. hundraprocentig kompensation utgår i praktiskt taget samtliga fall, samtidigt som principen om fuU ersättning vid personskada upprätthålls inom skadeståndsrätten i övrigt. En reformering av reglerna om trafikskadeansvaret vid personskada bör därför anstå i avbidan på en prövning av frågan om generella begränsningar av skadeståndsersättning med anledning av personskada. Den frågan övervägs som nämnt av 1966 års skadeståndskommitté, vars arbete i denna del kan väntas bli avslutat inom något år. Jag är under dessa förhåUanden inte beredd att nu ta initiativ till någon utredning av nyss antytt

1.5.3.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

slag. Härvid förutsätter jag att frågan tas upp på nytt i samband med prövningen av skiadeståndskommitténs kommande förslag tiU nya regler om skadestånd med anledning av personskada. Det är i och för sig angeläget att de nuvarande skadeståndsreglerna når det gäller vagnskadorna vid kollisioner och liknande händelser reformeras i den riktning som jag nyss antydde. Också i den delen krävs emeUertid ett föregående utredningsarbete. Med hänsyn tiU det nära sambandet med frågan om ersättning för personskada i kollisionsfall kan jag inte förorda att vagnskadefrågorna bryts ut och nu blir föremål för särsldld utredning.

Frågan om försäkringsgivares regressrätt intar i viss mån en särställning i detta sammanhang. Det är ett spörsmål som formellt-systematiskt är av försäkringsrättslig art. Det har emeUertid nära samband med de skadeståndsrättsliga reglerna, i aU synnerhet dem som rör s. k. självförsäkrares stäUning men också t, ex, reglerna om rätt till regress för belopp som arbetsgivare utger på grund av åtaganden genom tjänsteavtal (jfr avsnitt 1.1.3.). Från den synpunkten är det naturligt att firågan behandlas inom ramen för ett skadeståndsrättsligt reformarbete.

De nuvarande regressreglema i 25 § försäkringsavtalslagen (FAL) innebär enligt min mening inte en tiUfredsställande lösning av frågan. En invändning hänför sig till bestämmelsernas dispositiva karaktär. Men också i övrigt är reglema otidsenUga och i behov av en revision. Om man utgår från det synsätt på skadeförsäkringens funktion som jag har utvecklat, bör den principiella utgångspunkten vara att skadeförsäkringsgivare över huvud taget inte skaU ha någon regressrätt. Speciella förhållanden inom vissa grenar av skadeförsäkringen kan visserUgen motivera avsteg från en sådan princip. Det är emellertid tydligt att en oinskränkt regressrätt vid uppsåt eller grov vårdslöshet och vid rent objektivt ansvar inte är väl förenUg med tanken att ersättningsfrågorna vid person- eller sakskada så långt möjligt bör lösas genom försäkringsanordningar på de skadelidandes sida. Men också reglerna om förhållandet meUan summaförsäkring och skadestånd är som nämnt i behov av en Översyn, inte minst med tanke på den Överkompensation som nuvarande ordning kan ge upphov tiU.

De nu anförda synpunkterna blir endast tiU viss del tillgodosedda i det förslag tiU ny lagstiftning i detta ämne som lades fram år 1958 i betänkandet »Försäkringsgivares regressrätt» (SOU 1958:44). Förslaget blev också från andra utgångspunkter starkt kritiserat under remissbehandUngen. I de övriga nordiska länderna har man visat ett ringa intresse för en reform på grundval av de sinsemellan i stort sett överensstämmande nordiska utredningsförslagen. Själv delar jag i väsentliga stycken den kritiska inställningen tUl förslagen. Jag är därför inte beredd att nu förorda en lagstiftning på grundval av det svenska betänkandet.

Av min tidigare redogörelse för rådande försäkringsförhållanden (avsnitt

1.5.3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 109

1.1.2.7.) framgår att skadeförsäkringsgivama på friviUig väg har ålagt sig viss restriktivitet när det gäller att utnyttja de möjligheter tiU återkrav som gällande regressregler i 25 § FAL ger. Även om den ordning som sålunda har åstadkommits på det hela taget inte ger anledning till invändningar, kan situationen dock förändras. Det är f. ö. uppenbart att en så betydelsefull fråga måste lagregleras och inte kan överlämnas till de ensldlda försäkringsgivarnas avgörande. Frågan om försäkringsgivares regressrätt måste därför tillmätas stor betydelse i det fortsatta reformarbetet. En omdaning av de nuvarande ersättningssystemen i den riktning som jag här har förordat förutsätter f. ö. att reglerna i 25 § FAL omarbetas. De överväganden angående summaförsäkringen som pågår inom skadeståndskommittén berör endast en del av dessa problem.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden bör en förnyad allmän översyn av reglerna om försäkringsgivares regressrätt komma tiU stånd. Frågan om ett utredningsarbete för detta ändamål kommer också att aktualiseras inom en nära framtid.

Det återstår att ta ställning till ytterligare tre utredningsförslag. Dessa rör det allmännas skadeståndsansvar, barns och föräldrars skadeståndsskyldighet — och i samband därmed ett överförande av bestämmelserna i 6 kap, SL till en särsldld lag — resp, arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar. Förslagen avser centrala och praktiskt betydelsefulla delar av skadeståndsrätten, som på de berörda områdena även framdeles kommer att fylla en viktig funktion som ersättningssystem, I allt väsentligt har förslagen fått ett gynnsamt mottagande hos remissinstanserna. Som framgår av den redogörelse jag har lämnat i det föregående (avsnitt 1.2.2. och 1.2.3.) syftar förslagen inte till vittgående reformer som avser skadeståndsrättsliga nyskapelser av principiell räckvidd. Ett genomförande av förslagen skuUe inte innebära någon sådan utbyggnad eller förstärkning av det skadeståndsrättsliga ersättningssystemet på person- och sakskadeomådet som skulle hindra eller försvåra en övergång till försäkringsmässiga ersättningsanordningar och som man enligt vad jag tidigare har utvecklat bör undvika. I socialt och ekonomiskt betydelsefulla hänseenden innebär förslagen uppenbara förbättringar av de skadelidandes ställning. Samtidigt ger de ökade möjligheter att göra rimliga avvägningar meUan de skadeståndsskyldigas och de skadeUdandes intressen. I vissa delar rör det sig närmast om en kodifiering av gäUande men oskrivna rättsregler. I övrigt syftar förslagen väsentligen tiU en anpassning av ett rättssystem, som i många stycken har sekelgamla anor, till en modern tids förhållanden. En lagstiftning på grundval av förslagen skuUe bidra till att undanröja åtskilliga besvärande oklarheter i rättsläget.

Det finns en särskild anledning att nu ta ställning till de föreslagna del-

1.5.3.

110 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

reformerna. Det nordiska samarbetet på departementsplanet rörande de aktuella lagstiftningsprojekten har avslutats. I Norge har som jag tidigare nämnt en »lov om skadeserstatning i visse forhold» trätt i kraft den 1 juli 1969, vilken utöver vissa skadeståndsbestämmelser av allmän natur innefattar en reglering av skadeståndsfrågorna på alla de här aktuella områdena. Också i Finland förbereder man f, n, proposition med förslag tiU motsvarande lagstiftning. Det är mera ovisst om lagstiftningsåtgärder kommer att vidtas i Danmark. Detta är dock av mindre betydelse, eftersom en lagstiftning där skuUe innebära endast obetydliga förändringar i förhållande till vad som redan gäller. Det är i och för sig ett önskemål att uppnå större nordisk rättslikhet på skadeståndsrättens område. Så långt detta kan ske utan att man avviker från de allmäima riktUnjer för reformarbetet som jag har angett i det föregående bör önskemålet tillgodoses.

Innan jag i korthet berör vissa huvudpunkter i de enskilda förslagen vill jag ta upp en reformfråga av allmän räckvidd, som aktuaUseras genom de bestämmelser om möjlighet att jämka skadestånd som har föreslagits i »Skadestånd I» och »Skadestånd II», Det gäller frågan om att införa en allmän jämkningsregel i skadeståndsrätten. Vidgade möjligheter att anpassa skadeståndsansvarets omfattning i det ensldlda fallet till sociala behov och ekonomiska realiteter är en förutsättning för att skadestånds-rätten skall kunna fungera på ett tUlfredsstäUande sätt. Jag delar alltså 1959 års skadeståndskommittés uppfattning att en allmän jämkningsregel bör införas. Frågan har som utredningsämne stått på programmet för det nordiska lagsamarbetet i över 10 år men har hittills fått stå tillbaka för andra reformönskemål. Tiden är emellertid enUgt min mening nu mogen att gripa sig an med det nödvändiga utredningsarbetet. Vid överläggningar under år 1969 mellan kontaktmännen för nordiskt lagsamarbete har också vunnits enighet om att de nu arbetande nordiska skadeståndskommittéema bör ges i uppdrag att utreda spörsmålet. I enlighet härmed kommer frågan om tiUäggsdirektiv för 1966 års skadeståndskommitté att anmälas inom en nära framtid av statsrådet Lidbom.

Jag övergår härefter tiU att behandla vissa principiella frågor i anslutning till de tre utredningsförslagen.

Skadeståndskommittén föreslår i »Skadestånd I» att bestämmelserna i 6" kap. SL om skadestånd på grund av eget vållande överförs till en särskild skadeståndslag. En sådan åtgärd framstår som naturlig sedan strafflagen i övrigt har upphört att gälla och det lagtekniska sambandet mellan dessa bestämmelser och strafflagstiftningen i övrigt därmed har brutits. De nya eller ändrade regler som skadeståndskommittén har föreslagit, bl.a. i fråga om barns och föräldrars skadeståndsansvar, innebär inte någon genomgripande förändring i förhållande till vad som gäl-

1.5.3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 111

ler f. n. Det är i och för sig naturligt, att en begränsad översyn av de grundläggande reglerna om culpansvaret sker i samband med att bestämmelserna överförs tiU en ny lag.

Det finns otvivelaktigt bebov också av andra reformer på det område av skadeståndsrätten som behandlas i »Skadestånd I» än dem som kommittén har föreslagit. Bl. a. gäUer detta i fråga om reglerna om ersättning för personskada och om skadeståndsskyldighet mot efterlevande vid dödsfall samt bestämmelserna om ersättning för Udande med anledning av ärekränkning, vilka ter sig i viss mån föråldrade. Samtliga dessa frågor är emeUertid redan under utredning, nämligen inom 1966 års skadeståndskommitté, såvitt gäller ersättning vid personskada, och inom utredningen rörande yttrande- och tryckfrihet, när det gäUer ersättning för Udande genom ärekränkning. I avvaktan på en prövning av resultatet av dessa utredningar bör de nuvarande reglema behållas i stort sett oförändrade. Att en revision av bestämmelserna kan komma att aktuaUseras inom en nära framtid hindrar emellertid enUgt min mening inte att de blir föremål för en formell överarbetning i detta sammanhang.

I fråga om arbetsgivares skadeståndsansvar intar gällande svensk rätt en restriktiv hållning i jämförelse med flertalet jämförUga industriländers rättssystem, som i allmänhet erkänner ett oinskränkt principalansvar, dvs. att en arbetsgivare svarar för våUande av samtliga arbetstagare, oavsett dessas ställning. En sådan regel gäller i bl. a. dansk och norsk rätt. Jag delar skadeståndskommitténs uppfattning att rättsläget hos oss är otillfredsställande och att en legislativ reglering av hithörande frågor, som tar hänsyn både till rättsutvecklingen i andra länder och till utveckUngen hos oss på försäkringsväsendets område, är påkaUad. En lagstiftning om arbetsgivares skadeståndsansvar enligt kommittéf örslagets riktlinjer skulle medföra påtagliga förbättringar av de skadeUdandes ställning vid en typ av skadefaU som är jämförelsevis talrikt förekommande och skuUe svara mot ett allmänt erkänt reformbehov. En sådan lagstiftning skulle också bidra tiU att undanröja de många oklarheter som präglar det rådande rättstUlståndet.

En reform beträffande det allmänna principalansvaret kommer utan vidare att gälla också för staten och kommunerna i fråga om sådan av dem bedriven verksamhet som kan jämställas med enskild verksamhet. Kvar står emellertid frågan om det allmännas ansvar för ekonomisk skada som uppkommer i den offentliga verksamheten i övrigt. Såvitt gäller person- eller sakskada finns det — som jag kommer att utveckla närmare i det följande (avsnitt 2.3.6.3.) — goda skäl för antagandet att det aUmänna redan nu i betydande omfattning bär skadeståndsansvar väsentiigen enligt samma regler som enskilda också i den del av den offentliga verksamheten

1.5.3.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

som innefattar utövning av offentlig msmdigbet. En ny lagstiftning på grundval av de principer som 1958 års förslag vilar på skulle därför tiU viss del innebära endast en kodifiering av gällande rätt. Annorlunda förhåUer det sig när det gäller det allmännas ansvarighet för ren förmögenhetsskada genom felaktiga myndighetsbeslut. Huvudregeln är f. n. att staten och kommunerna inte bär något ansvar för sådana skador. Svensk rätt intar i detta avseende en markant särstäUning i förhåUande tUl vad som gäller i flertalet övriga länder, bl. a. Danmark och Norge. Det är idag en allmänt utbredd uppfattning, att rättsläget på detta område är otillfredsstäUande. Riksdagen har vid flera tUIfäUen understrukit vikten av att frågan om skadestånd i offentiig verksamhet blir löst.

För egen del biträder jag uppfattningen att en reform i fråga om det aUmännas skadeståndsansvar snarast bör genomföras. I principiell överensstämmelse med vad kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar har föreslagit bör reformen gå i riktning mot ett vidgat skadeståndsansvar för det allmänna, framför allt när det gäUer skada som uppkommer genom felaktiga myndighetsbeslut.

Vad jag har sagt om skadestånd i offentlig verksamhet har avsett enbart de fall då skada vållas genom fel eller försummelse i sådan verksamhet. Som jag tidigare har nämnt innehöU emeUertid 1958 års förslag också vissa regler om rent objektivt ansvar för staten. Jag syftar här på förslagets bestämmelser i 9—11 §§ beträffande skador i följd av oriktiga frihelsberövanden, skador som uppkommer genom polisens bruk av vapen resp. skador genom farliga militärövningar. På de båda förstnämnda områdena innebär förslaget avvikelser från vad som gäller f. n. I fråga om skador genom mUitärövningar däremot syftar förslaget i stort sett endast till en kodifiering av gäUande rätt.

Frågan om ersättning av allmänna medel vid objektivt sett oriktiga frihetsberövanden är sedan årsskiftet 1969/70 under utredning av särsldlt tiU-kaUad utredningsman. Jag hänvisar till utredningsdirektiven (Post- och Inrikes tidningar den 28 januari 1970). Kommittéförslaget i denna del får därmed inte någon aktuaUtet i detta sammanhang.

Person- eller sakskada kan ibland orsakas genom att poUsen eller annan bevakningspersonal brukar vapen eller använder annat våld i sin tjänsteutövning utan att det har skett överträdelser av givna instruktioner eller att skadan i övrigt beror av fel eller försummelse från poUs- eller bevakningspersonalens sida. Sådana skadefall lär dock inte vara vanliga. Inte heller finns det belägg för att det typiskt sett rör sig om aUvarliga skador, låt vara att ogynnsamma omständigheter någon gång kan medföra tragiska följder. Sett i stort kan det inte med fog hävdas att dessa skadefall är av så speciell

1.5.3.

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 113

karaktär att en särbehandling av dem i skadeståndsrättsligt hänseende är motiverad.

Jag är således inte beredd att förorda någon sådan bestämmelse om rent objektivt ansvar i hithörande fall som kommittén har föreslagit. Det naturliga är att de socialt trängande ersättningsbehov som kan uppkomma i enskilda fall tillgodoses genom att staten ger ersättning ex gratia på grundval av en diskrelionär prövning. Mitt ställningstagande på denna punkt skall emellertid inte utgöra hinder för domstolarna att — i analogi med vad som redan har skett när det gäller vissa sprängningsskador och skador genom artilleribeskjutning eller liknande aktiviteter inom militärväsendet — i rättstillämpningen statuera rent objektivt ansvar i speciella fall av här förevarande art, t, ex, i fråga om skada genom bruk av vapen.

Av vad jag nu har sagt följer, att jag inte heller är beredd att förorda ett lagfästande av de grundsatser om objektivt ansvar för vissa skador genom farliga militärövningar som har utbildats i rättspraxis. Det får som hittills ankomma på domstolarna att närmare fixera de kriterier som bör vara avgörande för gränsdragningen mellan ansvar grundat på vållande och rent objektivt ansvar inom detta verksamhetsområde.

Det nära sambandet mellan frågorna om arbetsgivares principalansvar och det allmännas skadeståndsansvar samt frågan om arbetstagares skadeståndsansvar talar för att lagstiftning nu sker också på sistnämnda område. Det torde redan av rättstekniska skäl vara nödvändigt att frågorna blir lösta i ett sammanhang. Men jag ser det framför allt som en betydelsefull social reform att arbetstagarna genom lagstiftning skyddas mot betungande skadeståndsansvar med anledning av åtgärder i tjänsten.

De tre reformförslag som jag nu har uppehållit mig vid har — i de delar som de enligt mitt bedömande bör läggas till grund för lagstiftning — det gemensamt att de rör skadeståndsansvar på grund av vållande. Genom utredningsförslagen har förutsättningama för sådant utomobligatoriskt skadeståndsansvar som grundas på den ansvariges eget eller hans arbetstagares våUande reglerats i stort sett uttömmande. Därigenom representerar dessa förslag en på lämpligt sätt avgränsad etapp i reformarbetet. Som vissa remissinstanser har påpekat och som jag också själv har framhållit i det föregående återstår det att utreda och ta ställning till åtskilliga principfrågor, innan en tillfredsställande anpassning av det skadeståndsrättsliga systemet till nutidens krav kan anses ha skett. Detta motiverar dock inte ytterligare uppskov med sådana delvis angelägna reformer som det här gäller.

Jag övergår nu till att behandla frågan om huvudgrunderna för en lagstiftning i de ämnen som denna första etapp i reformarbetet enligt det föregående skall omfatta. Jag kommer därvid att i ett första avsnitt behandla

1.5.3.

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 115

2. HUVUDGRUNDERNA FÖR LAGSTIFTNINGEN

2.1. Skadestånd på grund av eget vållande

2.1.1. Gällande rätt

2.1.1.1. Redogörelsens omfattning. 1 ett föregående avsnitt (1.1.1.1.) har en kortfattad redogörelse lämnats för de skadeståndsrättsliga reglema i 6 kap. SL och för de grundsatser om skadeståndsansvar på grund av eget vållande som med utgångspunkt från dessa bestämmelser har utbUdats i domstolarnas rättstUlämpning. I första hand kan här hänvisas till denna redogörelse. På de punkter där skadeståndskommittén har föreslagit ändringar i förhållande tUl vad som gäller f. n. bör emellertid lämnas en mer utförlig redogörelse för gällande rätt. Detta gäller i första hand frågan om bams och föräldrars skadeståndsansvar, som direkt omfattades av kommitténs uppdrag, och reglerna om psykiskt abnorma personers skadeståndsskyldighet. Kommittéförslaget innehåller emellertid också nya eUer ändrade bestämmelser om skadeståndsansvarets inbördes fördelning meUan flera skadeståndsskyldiga, om jämkning av skadeståndsansvaret för den som har medverkat till en skada bara i ringa mån, om ersättning för Udande som tiUfogas någon genom brottslig gärning och om rätt för efterlevande tiU en avUden skadelidande att göra gällande den rätt till ersättning för ickeekonomisk skada som kan ha tillkommit den skadeUdande.

2.1.1.2. Barns, psykiskt abnorma personers samt föräldrars och andra vårdnadshavares skadeståndsansvar. När ett b a r n har orsakat skada, kan man självfaUet inte pröva skadeståndsskyldigheten efter samma måttstock som gäller för en vuxen person. Barnet har inte den vuxnes förståndsgåvor eller dennes omdöme, erfarenhet och kunskaper, och ett beteende, som hos en vuxen måste betecknas som avvikande från vedertagna handlingsmönster, kan hos ett barn framstå som helt normalt. Det är mot denna bakgrund man har att se de särskUda bestämmelserna i 6 kap. 6 § SL, som bl. a. innebär, att den allmänna culparegeln inte skall tillämpas i fuU omfattning, när skada har gjorts av någon som inte fyllt 15 år.

Av motsvarande skäl nödgas man göra avsteg från vanliga bedömnings-

En detaljerad översikt av gällande svensk rätt finns i »Skadestånd I», bilaga 1, s. 47 f. I det följande kommer endast sådana rättsfall att särskilt omnämnas som har publicerats efter det att denna översikt gjordes. En redogörelse för gällande rätt i övriga nordiska länder beträffande bams och föräldrars skadeståndsansvar finns i bilaga 2 till betänkandet, s. 56 1.1 bilaga 3 till betänkandet, s. 63, finns översikter av vissa utomnordiska rättssystem,

2.1.1.2.

116 Kungl. .Maj:ts proposition nr 5 år 1972

grunder i fråga om skadeståndsansvaret för vissa psykiskt abnorma personer. Den som lider av rubbningar i själsverksamheten har ofta inte möjligheter tUl sådan kontroU över sitt handlande att fuU skadeståndsskyldighet är befogad. De speciella skadeståndsreglerna i 6 kap. 6 § SL är därför tillämpliga också på den som orsakat skada under infiytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur att den måste jämställas med sinnessjukdom.

I fråga om nu berörda kategorier av skadevållare föreskrivs i paragrafens första stycke, att ersättningsskyldighet föreligger, om och i den mån det kan anses skäligt med hänsyn till skadevällarens sinnesart, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i Övrigt. Regeln gäller också, om skada har gjorts av någon som utan eget vållande tillfälligt råkat i sådant tillstånd att han är från sina sinnens bruk. Bestämmelserna gör det möjligt att pröva om skadestånd över huvud skall utgå och i så fall till vUket belopp.

I första hand skall hänsyn tas tUl barnets eller den själsligt abnormes sin
nesart. Med detta uttryck åsyftade man vid lagens tillkomst inte närmast
barnets allmänna karaktärsegenskaper utan barnets inställning i det sär
skUda fallet. Sinnesarten kan, enligt uttalande av lagberedningen, sträcka
sig från en ganska obetydlig oförsiktighet ända tiU skadelystet syfte (NJA

II 1924 s. 617). Man har vidare möjUghet att beakta gärningens större eller
mindre farlighet genom föreskriften att hänsyn skall tas till gärningens be
skaffenhet. Slutligen kan andra omständigheter av betydelse inverka på be
dömningen, t. ex. olikhet i förmögenhetsförhållanden på den skadevållandes
och den skadelidandes sida.

Vissa grundläggande principer för tUlämpningen av 6 kap. 6 § SL i fråga om barns skadeståndsansvar har utvecklats i doktrin och rättspraxis.

Barnets ålder spelar en framträdande roll vid bedömningen. Det kan visserligen inte anses, att någon nedre åldersgräns för skadeståndsansvaret har fixerats i rättspraxis: Barn under fem år torde dock inte i något fall ha ålagts att betala skadestånd. Däremot har det ansetts att barn i åldrarna fem år och närmast däröver kan åläggas jämkat skadestånd. Nedsättning av skadeståndet sker regelmässigt för bam upp i de första tonåren, men i allmänhet i mindre mån ju äldre barnet är. Någon fast skala med ökande skadeståndsskyldighet vid stigande ålder kan dock inte utiäsas ur praxis. Men för skadevållare i åldrarna närmast under 15 år jämkar domstolarna endast i ringa omfattning och ibland inte aUs. övergången till full ansvarighet vid uppnådda 15 år blir härigenom inte så skarpt markerad.

I subjektivt hänseende förutsätts inte att barnet handlat uppsåtligen eUer visat vårdslöshet. Skadestånd utdöms emeUertid bara om handlingen är sådan att den under motsvarande omständigheter i övrigt skulle ha ådragit en vuxen person skadeståndsansvar. Det förutsätts vidare, att barnet handlat på ett sätt som avviker från vad man i allmänhet anser sig kunna fordra av barn i samma ålder. Också i fråga om barns handlande förekommer

2.1.1.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 117

alltså något som man skulle kunna kalla för en culpabedömning. Denna bedömning sker inom ramen för hänsynstagandet till barnets »sinnesart». Ansvarigheten kan sålunda anpassas efter barnets utveckling. Vanligt är att man i domsmotiveringarna gör mera allmänna hänvisningar tUl barnets sinnesart eller uttryckligen hänför sig till graden av oförsiktighet i barnets handlande. Man har däremot när det gäUer barn i allmänhet inte ansett sig kunna tala om uppsåt i samma betydelse som beträffande vuxna, eftersom insikten hos barn om de skaderisker som är förenade med visst handlande varierar starkt.

En jämförelsevis sträng bedömning har tillämpats i praxis i fråga om barns beteende i trafikförhållanden. Även bam i de lägsta åldersklasser där skadeståndsansvar över huvud anses kunna förekomma har ålagts skadeståndsskyldighet.

Av de »övriga omständigheter» som beaktas vid prövningen framstår i dagens praxis de ekonomiska förhållandena som mest betydelsefulla. När skUlnaderna i ekonomisk stäUning mellan ett skadevållande barn och den skadelidande har varit mera betydande tUI barnets förmån, har detta kunnat påverka skadeståndsskyldigbetens omfattning. Betydelsen av ansvarsförsäkring på det skadevåUande barnets sida har kommit till klart uttryck i rättspraxis. Vid bedömande av skadeståndets ekonomiska verkningar för barnet har det sålunda ansetts, att man skall beakta om hans ansvar är täckt av sådan försäkring. Försäkringen skall emellertid inte medföra att man underlåter den allmänna skälighetsbedömning som skaU göras med hänsyn till handlingens beskaffenhet, barnets ålder och utveckling samt övriga omständigheter vid skadans uppkomst. Men en sådan ytterligare nedsättning av skadeståndet som kan vara motiverad för att hindra att detta blir alltför betungande för barnet har ansetts inte böra ske inom ramen för ansvarsförsäkringssumman.

I praxis finns inte något klart stöd för att skadeförsäkring eller summaförsäkring (t. ex. olycksfaUsförsäkring) på den skadelidandes sida ansetts böra inverka vid skadeståndsprövningen.

Skadestånd som åläggs barn med tUlämpning av 6 kap. 6 § SL brukar bestämmas i form av viss bråkdel (en tredjedel, hälften etc) av skadan, dvs, ett förfarande som nära överensstämmer med vad som är vanligt vid jämkning på grund av skadelidandes medvåUande.

När ett barn under 15 år självt har lidit skada, kan jämkning av skadeståndsansvar mot barnet ske på grund av barnets medvållande. Vid prövningen av sådan jämkning anlägger domstolarna synpunkter liknande dem som tillmäts betydelse vid bedömningen av barns skadeståndsskyldighet. Medvållandebedömningen sammanfaller dock inte alltid med bedömningen av frågan om skadeståndsskyldighet föreligger. I svensk praxis har sålunda medvållande i åtminstone ett fall ansetts kunna läggas en f3a-åring tUl last, medan högsta domstolen nyligen förklarat en trafikskadad

2.1.1.2.

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972

nioåring, som visat medvållande, berättigad till fullt skadestånd (NJA 1970 s. 258; jfr NJA 1969 s. 205, där skadestånd tUl trafikskadad pojke, sju och ett halvt år gammal, jämkades).

En fråga i detta sammanhang är om bamets rätt tiU skadestånd påverkas av att föräldrar eller andra värdnadshavare har medverkat till skadan genom försummad tillsyn över barnet. I ett fall, som högsta domstolen behandlat och som rörde personskada, har denna fråga besvarats nekande. När det gäller egendomsskada är svensk rätts inställning däremot inte klar. Möjligen skulle domstolarna här tillämpa grundsatser om passiv identifikation (avsnitt 1.1,1,1,).

En särskUd bedömning av ett bams rätt till skadestånd av ett annat barn har ibland ansetts motiverad, när bam skadar varandra under lek. Normala risker under leken får den skadelidande acceptera inom vissa gränser. Ett barn anses emeUertid inte alltid ha varit medvållande tiU skada som det åsamkas under lek bara därför att det frivilligt har deltagit i leken. Här föreligger en viss skUlnad i förhållande till vad som anses gälla när en vuxen ger sig in i farlig sport eller lek. Vid skador under lek är det betydelsefullt att klarlägga det skadevållande barnets insikter om handlingens farlighet (se t. ex. NJA 1964 s. 12, där skadeståndstalan mot 13-åring för skada under brännbollsspel ogiUades).

I fråga om skadeståndsansvaret enligt 6 kap. 6 § SL för psykiskt abnorma personer finns endast ett fåtal publicerade domstolsavgöranden, och det är därför inte möjligt att med utgångspunkt från rättspraxis göra några säkra uttalanden om vilka principer som läggs tUl grund vid bedömningen i dessa fall. Det finns dock anledning anta, att domstolarna är betydUgt mer restriktiva när det gäUer att jämka skadeståndet för psykiskt abnorma personer än när det är fråga om barn.

Om ett barn eller en psykiskt abnorm person har orsakat skada, kan föräldrar och andra värdnadshavare också bli skadeståndsskyldiga, om de nämligen har visat försummelse i tillsynen av skadevållaren. Detta ansvar följer den allmänna culparegeln. När skadevåUare och värdnadshavare på detta sätt svarar gemensamt är ansvaret enligt 6 kap. 5 § SL soUdariskt. Enligt 6 kap. 6 § andra stycket SL har emeUertid barnet eller den psykiskt abnorme fuU regressrätt mot vårdnadshavaren.

2.1.1.3. Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan. När flera personer har medverkat till en skada, svarar de som nämnts enligt 6 kap. 5 § SL — eller grunderna för detta lagrum — solidariskt för skadeståndet. Undantag från skadeståndsskyldigheten föreskrivs dock i nämnda lagrum för vissa fall av medverkan genom underlåtenhet att avslöja brott. Om man bortser från de tidigare berörda reglerna om möjUghet att jämka skadeståndsansvaret för vissa kategorier skadevållare, t. ex. fartygsbefälhavare och besättningsmän på fartyg, finns det i övrigt inte enligt svensk

2.1.1.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 119

rätt några möjligheter att lindra skadeståndsansvaret för den som har medverkat till en skada i endast ringa mån. Under förutsättning att det föreligger adekvat kausalitet mellan en skadevållares handlande och skadan åläggs sålunda fullt skadeståndsansvar, oavsett att skadevällarens medverkan till skadan framstår som obetydlig i jämförelse med vad som ligger andra medverkande till last.

2.1.1.4. Flera skadeståndsskyldigas ansvarighet. Det finns i svensk rätt inte några generella bestämmelser som reglerar frågan hur de ekonomiska följderna av ett skadefall skall fördelas, när två eller flera personer gemensamt har medverkat till skadan under sådana omständigheter att de enligt gällande skadeståndsregler är gemensamt och enligt 6 kap, 5 § SL solidariskt ansvariga för skadan. I detta sammanhang förtjänar dock erinras om föreskriften i 6 kap. 1 § andra punkten SL av innebörd, att om en skadelidande har medverkat till sin skada genom eget vållande, skadeståndet kan jämkas efter vad som finnes skäligt. Denna regel kan nämligen sägas vara ett uttryck för den principiella uppfattningen, att de som gemensamt har vållat en skada bör sinsemellan bära bördan av de ekonomiska konsekvenserna enligt fördelningsgrunder som tar hänsyn tUl graden av vars och ens vållande. Men också vid olika former av objektivt ansvar upprätthålls — med endast ett fåtal speciella undantag — tankegången att en skadelidande som genom eget vållande medverkat till skadan bör själv bära sin del av den ekonomiska bördan. Härvid måste emellertid prövningen av i vUken omfattning skadeståndsansvaret för den som svarar på objektiv grund bör jämkas ske på grundval av en ren skälighetsbedömning, eftersom det i sådana fall inte går att göra en avvägning på grundval av graden av vållande på ömse sidor.

De grundsatser om den inbördes fördelningen av skadeståndsbördan mellan flera skadeståndsskyldiga som har utbildats i svensk rättspraxis bygger i princip på tankegångar av liknande slag. Högsta domstolen har i ett grundläggande avgörande fastslagit, att när två eller flera gemensamt har vållat skada genom brottsligt förfarande, de sinsemellan skall ta del i betalningen av skadeståndet efter vad som kan anses skäligt med hänsyn till omständigheterna (NJA 1937 s. 264). När ansvarigheten grundar sig på den aUmänna culparegeln kommer främst graden av våUande hos de ansvariga i betraktande som fördelningsgrund, men hänsyn kan tas också till andra omständigheter. Den som helt eller delvis gottgjort den skadelidande har sålunda rätt att av var och en av de övriga skadeståndsskyldiga kräva åter vad som med tillämpning av dessa grundsatser belöper på honom. För ett specieUt fall gäller en särskild fördelningsregel. Enligt 3 § bilansvarighetslagen skall ansvaret fördelas lika mellan ägare och förare när båda bär presumtionsansvar enligt lagen.

För fall då de skadeståndsansvariga häftar för skadeståndet på olika grunder — en av dem svarar t. ex. enligt culparegeln på grund av eget vållande,

2.1.1.4.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

under det att en annan svarar enUgt regler om objektivt ansvar, exempelvis principalansvar — intar emellertid svensk rätt den principiella ståndpunkten att den som svarar på objektiv grund har full regressrätt för hela skadeståndet gentemot den som svarar på grund av eget vållande. Denna grundsats, som innefattar avvikelse från vad som gäller i förhållandet mellan den som svarar på objektiv grund och en medvållande skadelidande, har kommit tUl klart uttryck i flertalet av de speciallagar som statuerar objektivt skadeståndsansvar (se t, ex. 11 § järnvägsansvarighetslagen, 8 § sjölagen, 12 § el-anläggningslagen, 11 § bilansvarighetslagen, 8 § luftfartsansvarighetslagen och 4 § lagen om tillsyn över hundar). Principen torde gälla också när fråga är om objektivt ansvar som inte grundar sig på lag utan följer av grundsatser som har utbildats i rättstUlämpningen, t. ex. kronans ansvar för skada i följd av farliga miUtärövningar.

Vad slutligen beträffar det fallet att flera personer svarar på objektiv grund för samma skada torde i princip gäUa att de skall sinsemellan ta del i betalningen av skadeståndet efter vad som finnes skäligt med hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter (jfr 18 § andra stycket atomansvarighetslagen, där det föreskrivs att den inbördes fördelningen av ansvarigheten mellan två eller flera anläggningsinnehavare fördelas efter vad som är skäligt med hänsyn till varje anläggnings andel i skadans uppkomst och övriga omständigheter). I fall då en av de skadeståndsskyldiga svarar på rent objektiv grund, dvs. helt oberoende av både eget och annans våUande, under det att en annan svarar på grund av regler om ansvar för annans vållande, t. ex, principalansvar, torde graden av vållande hos den som orsakat skadan tillmätas stor betydelse, och den omständigheten att vållande föreligger på den ena sidan men inte på den andra kan möjUgen föranleda att den förra sidan får bära hela skadeståndet i förhållande tUl den senare,

2.1.1.5. Ersättning för lidande vid vissa brottsliga gärningar. MöjUgheterna att enUgt svensk rätt få skadestånd för ideeU (dvs. icke-ekonomisk) skada är begränsade tiU några få, i lag särsldlt angivna faU. Enligt 6 kap. 2 § SL kan ersättning dömas ut i samband med kroppsskada för sveda och värk samt för lyte eller annat stadigvarande men. Vid brott mot den personliga friheten och vid ärekränkningsbrott kan vidare enligt 6 kap. 3 § SL ersättning utgå för det lidande som kan ha tillskyndats målsäganden genom brottet. Härutöver finns vissa specialbestämmelser om skyldighet att ersätta icke-ekonomisk skada i form av lidande eller annat förfång i vissa lagar på immaterialrättens område (se t. ex. 54 § lagen den 30 december 1960 (nr 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk).

I detta sammanhang skall endast bestämmelserna i 6 kap. 3 § SL beröras närmare.

Sistnämnda lagrum förutsätter för sin tillämpning att lidande — av ickefysisk natur — har tiUfogats någon »genom brott mot den personliga frihe-

2.1.1.4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 121

ten eller genom ärekränkande gärning». Detta uttryckssätt innefattar inte någon hänvisning till bestämda brottsbeskrivningar utan anger endast den allmänna arten av den brottslighet som åsyftas. I överensstämmelse härmed har i ett äldre avgörande av högsta domstolen ersättning för lidande dömts ut enligt förevarande paragraf i samband med att en person fällts tUl ansvar för misshandel på allmän plats — med all sannolikhet med utgångspunkt från att misshandel i varje faU under vissa omständigheter får anses utgöra »ärekränkande gärning». Å andra sidan framgår av ett färskt avgörande av Högsta domstolen, att en analogisk tUlämpning av stadgandet utanför dess egentliga tillämpningsområde inte skall komma ifråga. I rättsfallet OgiUades sålunda en talan om ersättning för psykiskt lidande till följd av ofredande (4 kap. 7 § BrB) under den motiveringen att kravet inte var lagligen grundat (NJA 1968 s. 211). Avgörandet lär dock inte kunna tas till intäkt för att inte ofredande under vissa omständigheter skulle kunna i likhet med misshandel anses utgöra en ärekränkande gärning och på den grund föranleda skyldighet att utge ersättning för lidande enligt 6 kap. 3§SL.

Lagrummets direkta anknytning tiU det straffrättsliga regelsystemet medför, att ändringar i de straffrättsliga reglerna kan leda till att stadgandet får ett ändrat tiUämpningsområde. Exempel härpå gavs när bl. a. reglerna om ärekränkning reformerades i samband med att den nya brottsbalken genomfördes. Någon samtidig ändring av 6 kap. 3 § SL vidtogs inte, och uttrycket »ärekränkande gärning» i lagrummet får numera sitt innehåll bestämt genom de nya straffrättsliga bestämmelserna i 5 kap. BrB (jfr NJA 1966 s. 565, där ersättning enligt 6 kap. 3 § SL dömdes ut på talan av de efterlevande till en avliden person, som efter sin bortgång utsatts för förtal, en gärning som enligt 1864 års strafflag över huvud taget inte var straffbar såsom ärekränkning; brottet »förtal av avliden» i 5 kap. 4 § BrB saknade motsvarighet i SL).

Det förutsätts inte för en tillämpning av förevarande paragraf, att den som vållat lidandet också fälls till ansvar för sådant brottsligt förfarande som avses i lagrummet (se t. ex. NJA 1936 s. 207).

Det finns inte några normer för fastställande av ersättning enUgt 6 kap. 3 § SL. Det är bär liksom i andra faU då ersättning skall utgå för icke-ekonomisk skada domstolarnas sak att i fall av tvist om ersättningens storlek avgöra frågan på grundval av en allmän skälighetsprövning.

2.1.1.6. Verkan av skadeståndsberåttigads död i fråga om ersättning för ideell skada. I svensk rättstUlämpning anses att en skadeUdandes anspråk på skadestånd kan övertas av hans arvingar, när det är fråga om ekonomisk skada. Enligt tidigare praxis gällde däremot, att ett anspråk på ersättning för sveda och värk eUer för lidande förföU, om den skadelidande avled innan hans krav fastställts genom lagakraftägande dom. Genom ett antal senare

2.1.1.6.

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

avgöranden har denna inställning modifierats, och gällande rätts ståndpunkt torde kunna anges enligt följande. Rätten till ersättning för ideell skada förfaller, om den skadelidande avlider innan den skadeståndsskyldige utfäst sig att betala sådan ersättning eller ersättningsskyldigheten ålagts honom genom dom, som dock inte behöver ha vunnit laga kraft (se beträffande skadestånd enUgt 6 kap. 2 § SL NJA 1948 s. 16 och beträffande skadestånd enUgt 6 kap. 3 § SL NJA 1927 s, 360). Dödsfall under pågående prövning i hovrätt av yrkande om ersättning för ideeU skada enligt 6 kap. 2 § SL har i praxis medfört nedsättning av ersättningen, uppenbarligen därför att denna ansetts böra påverkas av längden av den skadades återstående livstid (NJA 1941 s. 507).

2.1.2. Skadeståndskommittén

2.1.2.1. översikt av kommittéförslaget. Skadeståndskommittén framhåller, att den inte har haft till uppdrag att verkställa någon genomgripande omarbetning av innehållet i 6 kap. SL. Frånsett bestämmelserna om föräldrars och barns skadeståndsansvar innefattar dess förslag bara jämkningar med begränsad verkan. Nya bestämmelser om barns skadeståndsansvar anser kommittén dock med nödvändighet påkalla en saklig behandling också av frågan om psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar. I övrigt bör enligt kommittén innehållet i en ny skadeståndslag i huvudsak motsvara nuvarande 6 kap. SL. På vissa punkter anser kommittén emellertid att ändringar i förhållande till gällande rätt är befogade.

Frågan om införande av en allmän regel om möjlighet att nedsätta skadestånd inbegreps inte i uppdraget. Kommittén anser det dock inte inge betänkligheter att för speciella fall införa möjlighet tUl jämkning av skadeståndsansvar som annars skulle bli oskäligt betungande.

Kommittéförslaget upptar först ett antal bestämmelser om ersättning för person- eller sakskada och därefter ett stadgande om ersättning för ekonomisk skada, som någon utan samband med person- eller sakskada åsamkar annan genom brott.

Den förra avdelningen inleder kommittén med en allmän bestämmelse om vållande tiU person- eller sakskada och om jämkning på grund av den skadeUdandes medverkan (1 §). Bestämmelsen är inte begränsad tUl skada på grund av brott utan gäller skada på grund av vållande i allmänhet. Skadeståndsansvaret omfattar, enligt vad kommittén framhåller, också allmän förmögenhetsskada som följer av person- eller sakskada.

Eftersom 6 kap. 1 § SL inte är begränsad tiU person- och sakskada, täcker paragrafen anspråk på ersättning för ren förmögenhetsskada, som orsakas genom brott. Kommittén har inte ansett sig böra föreslå en reglering av frågan om ersättning för sådan skada i andra fall. Den föreslår emellertid, i överensstämmelse med vad som redan gäller, en regel om ersättning för

2.1.1.6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 123

ekonomisk skada som utan samhand med person- eller sakskada åsamkas någon genom brott (12 §).

I huvudsaklig anslutning tiU principen i 6 kap. 5 § SL föreslår kommittén en regel om att när två eller flera har medverkat till samma skada de skall svara solidariskt för skadeståndet (2 § första stycket). I detta sammanhang föreslår kommittén en ny bestämmelse, som gör det möjligt att jämka skadeståndsansvaret för den som har medverkat till skada endast i ringa mån (2 § andra stycket).

Frågan om skadeståndsansvaret för barn och ungdom regleras enligt förslaget i två paragrafer. Den ena innehåller en bestämmelse om möjlighet att jämka skadeståndsansvaret för den som har fyllt 15 men inte 21 år (3 §). Den andra paragrafen reglerar skadeståndsansvaret för barn under 15 år och ansluter i huvudsak till 6 kap. 6 § SL (4 §).

Förslaget innehåller vidare vissa bestämmelser om föräldrars och andra vårdnadshavares ansvar vid försummad tUlsyn eller vård m. m. (5 §). Även för dessa fall föreslår kommittén, att det införs en möjlighet att jämka skadeståndet.

Kommittén har brutit ut frågan om psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar till särsldld reglering. Också när det gäller dem som har vård om sinnessjuka och med dem jämställda föreslår kommittén en uttrycklig bestämmelse om skadeståndspåföljd för den som genom försummelse i vården medverkar till skada som den sjuke orsakar. Skadeståndet skall dock kunna jämkas på samma sätt som i fråga om barns värdnadshavare (6 §).

Förslaget tar därefter upp en föreskrift om den inbördes fördelningen av skadeståndsansvaret mellan två eUer flera skadeståndsskyldiga av innebörd, att — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller f. n. — skadeståndet skall fördelas mellan dem på grundval av en skälighetsprövning (7 §). Bestämmelsen avses bli tillämplig också på förhållandet meUan bam eller psykiskt abnorma, å ena, samt deras värdnadshavare, å andra sidan, vUket innebär en avvikelse från den regel om ovillkorligt regressansvar för värdnadshavare som 6 kap. 6 § SL f. n. innehåller.

Kommitténs förslag innehåUer vidare bestämmelser om vad som skall ersättas vid personskada (8 §) och om efterlevandes rätt tiU skadestånd (9 §). Dessa bestämmelser överensstämmer i sale med vad som nu föreskrivs i 6 kap. 2 och 4 §§ SL. I anslutning härtill tas i förslaget upp en bestämmelse motsvarande föreskriften i 6 kap. 3 § SL om skadestånd m, m, vid brott mot den personliga friheten eUer ärekränkande gärning (10 §). Den nya bestämmelsen skall emeUertid enligt förslaget bli tUlämplig också när lidande tillfogas någon genom »annat ofredande».

Enligt en regel utan motsvarighet i gällande lag skaU rätten till ersättning för annat än ekonomisk skada förfalla, om den skadeståndsberätti-gade avlider, innan ersättningskrav har framställts (11 §).

Kommittén anser det inte nödvändigt att föreslå någon motsvarighet tiU

2.1.2.1.

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

föreskriften i 6 kap. 7 § SL, att rätten till skadestånd kvarstår, även om frågan om straff har förfallit. Förslaget innehåller inte heller någon bestämmelse om vem som är målsägande. Den äldre bestämmelsen härom i 6 kap. 8 § SL övertördes emeUertid tUl 20 kap. 8 § rättegångsbalken (RB) i samband med nya brottsbalkens ikraftträdande, och frågan saknar därför numera aktualitet.

Kommittén understryker, att förslaget inte innefattar någon uttömmande reglering av den aUmänna skadeståndsrätten. De korta bestämmelser som föreslås får sålunda inte föranleda motsatsslut. Liksom hittUls måste det enligt kommittén överlämnas åt rättspraxis att bidra tiU skadeståndsrättens fortsatta utveckling. Kommittén erinrar särskilt om att förslaget över huvud taget inte behandlar frågor om objektivt ansvar.

Vad förslaget innehåller om ansvar för eget vållande skall enligt kommittén ha samma tiUämpningsområde som de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. SL. Förslagets syfte är aUtså inte att reglera skadeståndsansvaret i kontraktsförhåUanden utan endast skadeståndsskyldighet på utomobligatorisk grund.

2.1.2.2. Skadeståndsansvaret för barn. Kommittén framhåUer, att stadgandet om barns skadeståndsansvar i 6 kap. 6 § SL gäller endast bam under 15 år. Det är enUgt kommittén svårt att bilda sig någon säker uppfattning om den kvantitativa betydelsen av skadeståndsansvaret för barn under denna ålder. Det torde dock höra till de ofrånkomliga och vardagliga företeelserna, att barn i uppväxtåldern ofta orsakar skador. Men det kan inte av den anledningen komma i fråga att ålägga bam skyldighet att under alla omständigheter svara för sådana skador. Kommittén anser inte heller att man kan göra föräldrar eller andra värdnadshavare ansvariga för skadorna, oberoende av eget våUande. Ingen av de nordiska kommittéerna har heller funnit tUhäcklig anledning att föreslå skyldighet för föräldrar att hålla ansvarsförsäkring, som täcker skador vållade av deras bam, oavsett om föräldrarna eller barnen kan åläggas personligt skadeståndsansvar.

Skadegörelse av barn kan eidigt kommittén bara i begränsad omfattning motverkas genom regler om skadeståndsansvar. Det är i första hand föräldrarnas uppfostran liksom intrycken från skolan som betyder något. Det är likväl en allmän regel i andra länder liksom hos oss att ocksä minderåriga barn åläggs skadeståndsansvar. Kommittén anser att denna ståndpunkt bör vidhållas. I den mån ett barn har egna tillgångar är det rimligt att det får betala för t. ex. uppsåtlig skadegörelse eller misshandel som det begår, liksom för stölder och liknande. Vetskapen om risk för sådana påföljder bör växa in i medvetandet och kan även indirekt påverka föräldrarnas tillsyn.

Kommittén anser också att starka billighetsskäl talar för att den skadelidande tillgodoses, när detta kan ske utan alltför stark belastning av bar-

2.1.2.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 125

nets ekonomi. Även när det ena barnet skadar det andra under lek kan det vara rimligt, att det barn som råkar bli skadat får ekonomisk gottgörelse. Visserligen blir den som lider kroppsskada i ganska vid omfattning skyddad på annat sätt. Men utbredningen av ansvarsförsäkring medför, att den vållande i många fall inte får någon ekonomisk känning av att skadeståndsskyldighet åläggs honom. När ansvarsförsäkring täcker skadan är det således inte förenat med några betänkligheter från hans synpunkt att skadeståndsskyldighet inträder.

Det är vidare enligt kommittén en förhärskande uppfattning bland allmänheten, att den skadelidande bör ha möjlighet att få ersättning även när en begången oförsiktighet med hänsyn till barnets förhållanden var relativt förståelig. De föräldrar som har tecknat ansvarsförsäkring ser gärna att ersättning så långt möjUgt betalas av försäkringen. Varken föräldrar eller barn vill känna den moraliska belastning som ligger i att skadan inte har blivit gottgjord.

Enligt gällande lag grundas skadeståndsansvaret på en a 11 m ä n skälighetsbedömning av föreliggande omständigheter. Lagen utsäger inte ens, att det förutsätts uppsåt eller vårdslöshet på barnets sida i den bemärkelse som krävs för vuxnas culpaansvar. Kommittén anser att någon ändring inte bör göras på den punkten. Den förutsätter dock att, som enligt hittillsvarande rättstillämpning, skadestånd inte skall dömas ut, om inte barnet har handlat på ett sätt som avviker från vad man i allmänhet anser sig böra fordra av barn i den aktuella åldern. Detta bör enligt kommittén gälla även om barnets sätt att handla kan tillskrivas anlag, bristande uppfostran eller dålig miljö.

Man har enligt kommittén under de nordiska förhandlingarna övervägt att föreslå en nedre åldersgräns, under vilken skadeståndsansvar i princip inte skulle komma i fråga. Åldern sex år har därvid nämnts. Regeln skulle dock inte vara ovillkorlig, utan skadeståndsansvar skulle vid särskilda omständigheter kunna åläggas också barn under denna ålder. Men förhållandena kan enligt kommittén vara ganska växlande. Barn kan vara mycket olika tidigt utvecklade. Vidare bör skilda förhållanden bedömas på olika sätt. På ett ganska tidigt stadium måste barn exempelvis lämnas att röra sig på egen hand i trafiken. Den som utan egen förskyllan lider skada, när ett barn avviker från trafikreglerna, bör kunna få ersättning. Om ansvarsförsäkring finns, behöver någon för barnet tyngande skadeståndsbörda inte uppkomma. Också i andra fall är det enligt kommittén rimligt, att det finns möjlighet att döma ut skadestånd även när barnet är under sex år. Som exempel nämner kommittén att ett barn under lek skadar ett annat barn. Kommittén anser det lämpligt att man kan sträcka skadeståndsansvaret till en lägre ålder än sex år, om barnet har handlat i strid mot vad man i allmänhet har anledning att vänta av ett barn i samma älder och på samma utvecklingsnivå. Det behöver inte leda till några obilliga verkningar,

2.1.2.2.

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

under förutsättning att man har möjUghet att jämka skadeståndet efter omständigheterna i de fall då ansvarsförsäkring saknas och det därför skulle vara obilligt att ålägga barnet skadestånd till något avsevärt belopp.

Vad kommittén sålunda har förordat i fråga om utnyttjandet av ansvarsförsäkring, anser kommittén överensstämma med vad försäkringstagarna finner önskvärt. Försäkringsbolagen tUlmötesgår själva i viss utsträckning liknande önskemål genom bestämmelsen i försäkringsvillkoren att ersättning utgår intiU högst 2 000 kronor utöver det belopp som barnet enligt lag kunnat åläggas att utge. Enligt kommittén är försäkringsbolagen sannolikt även i övrigt benägna att tUlmötesgå önskemål av detta slag. Men att enbart förlita sig härpå finner kommittén inte vara lämpligt. Även om en lagbestämd undre åldersgräns inte görs ovillkorlig, kan den enligt kommittén leda till att försäkringsbolagen kommer att tillämpa ett helt annat system än för närvarande, när barnet inte har uppnått den angivna åldern. Kommittén har därför stannat för att inte föreslå någon nedre åldersgräns för barns skadeståndsansvar.

Inom de nordiska kommittéema har rått enighet om att man bör införa möjlighet att begränsa skadeståndsbördan också för ungdom över 15 år. De danska och norska kommittéerna har föreslagit, att det ges en gemensam bestämmelse för barn och ungdom upp till en viss åldersgräns, under det att de finska och svenska kommittéerna har stannat för att man bör ge skUda regler för barn under en viss ålder och för ungdomar som upp nått denna åldersgräns. Skadeståndskommittén föreslår i enlighet härmed en bestämmelse om barns skadeståndsansvar med åldern 15 är som övre åldersgräns (4 §) och en bestämmelse om skadeståndsansvar för ungdomar mellan 15 och 21 år (3 §).

I förevarande avsnitt behandlas endast bestämmelsen om skadeståndsan svar för barn under 15 är.

Bland förutsättningarna för skadeståndsansvaret nämner kommittén först handlingens beskaffenhet. Man bör enUgt kommittén behålla kravet på att barnet skall ha handlat på ett sätt som under motsvarande omständigheter skulle ha ådragit en vuxen person skade ståndsansvar. Enligt kommittén bör däremot uttrycket »sinnesart» i gällande lag inte överföras till en ny lag. Hänsyn till de subjektiva omständigheterna, dvs, om handlingen var uppsåtlig eUer inte, bör enligt kommittén kunna tas inom ramen för bedömningen av handlingens beskaffenhet. Upp såtliga handlingar bör inte ovillkorligen medföra strängare bedömning än icke uppsåtliga handlingar. Uppsåt hos barn kan enligt kommittén vara ut tryck för ett okynne som är helt naturligt för barn i den aktuella åldern. Andra skadegörande handlingar däremot kan, åtminstone när det gäller barn som närmar sig 15-årsåldern, bero på höggradig likgiltighet för andras intressen.

Kommittén anser vidare att barnets ålder och utveckling bör vara ett vik-

2.1.2.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 127

tigt moment vid prövningen. Utvecklingsgraden är enUgt kommittén av betydelse för frågan vad som kan krävas av barnet, t. ex. i trafiken, eUer när det gäller att bedöma barnets förmåga att förutse följderna av sitt handlande.

Slutligen hör enligt kommittén det skadevållande barnets ekonomiska förhållanden tUl de omständigheter som bör beaktas. Bl. a. bör man ta hänsyn tUl om barnet är skyddat av ansvarsförsäkring. Men också den skadelidandes ekonomiska situation bör enligt kommittén tUlåtas att i sin mån inverka vid bestämmande av skadeståndsskyldighetens omfattning.

Varken ordalagen i gällande lag eller lydelsen av kommitténs förslag anser kommittén utesluta möjligheten att i fall då ansvarsförsäkring finns gå längre mot en princip att för bam under 15 år fullt skadeståndsansvar skall inträda inom ramen för försäkringen. En sådan princip har godtagits i Danmark. Den skadelidandes intresse att få skadan ersatt talar givetvis för en sådan ordning, EnUgt beräkningar som kommittén låtit göra skulle höjningen av ansvarsförsäkringspremierna bli mycket blygsam. Skaderegleringsförfarandet skulle förenklas i de fall då försäkring föreligger. Kommittén tror att försäkringstagarna gärna skulle se att fullt skadestånd utgår inom ansvarsförsäkringens ram. Ingen av de nordiska kommittéerna har dock ansett det lämpUgt att införa en bestämmelse som ger existensen av ansvarsförsäkringen sådan verkan. Det får anses tilhäckUgt att försäkringen, liksom hittills, får ingå som ett moment vid skäUghets-bedömningen. Det kan enUgt skadeståndskommittén vara tveksamt om man bara därför att ansvarsförsäkring föreUgger alltid bör döma ut fuUt skadestånd så snart skadeståndsansvar för barnet över huvud kommer i fråga, aUtså även om barnet är i fyra-femårsäldern.

Kommittén anser likväl att en föreUggande ansvarsförsäkring bör kunna tiUäggas större betydelse vid den allmänna skälighetsbedömningen än vad som hittills skett genom de rättsfall som finns på området. Den samlade bedömningen måste enUgt kommittén ha tiU syftemål att såvitt möjligt vinna ett resultat som framstår som rimligt ur båda parternas synpunkt. Den skadelidandes intresse att få skadan ersatt påkallar tydligen — åtminstone när han inte har egen försäkring som täcker skadan — att skadestånd utgår i största möjliga mån. När ansvarsförsäliring finns på den skadevållandes sida, är det enligt kommittén regelmässigt svårt att finna tillräckligt vägande skäl att avvisa den skadelidandes anspråk, i den mån detta håller sig inom ansvarsförsälmngens ram. När sådan försäkring finns och skadeståndet inte går utöver denna ram, blir det enligt sakens natur inte aktuellt att överväga andra ekonomiska omständigheter. De ekonomiska konsekvensema för skadevållaren representerar i så hög grad de sakliga hänsyn som inverkar på skälighetsbedömningen, att det bör föreligga särskilda skäl att inte utnyttja ansvarsförsälcringen, när det från den skadelidandes synpunkt är behjärtansvärt att fullt skadestånd utgår.

2.1.2.2.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Kommittén berör också frågan vilken vikt som skall tillmätas skade-försäkringpå den skadelidandes sida. Problemet har enligt kommittén begränsad praktisk betydelse, eftersom ersättning i regel utgår ur försäkringen och försäkringsgivarna sällan utövar regressrätt mot privatpersoner. Regresslu-av mot barn torde förekomma bara när barnets handlande bedöms som särskilt graverande. Lika Utet som när det gäller ansvarsförsäkring på skadevällarens sida har kommittén ansett sig böra förorda, att frågan om verkan av skadeförsäkring på den skadelidandes sida särskilt regleras i detta sammanhang. Kommittén vill härmed inte utesluta att domstolarna vid skälighetsbedömningen skall kunna ta hänsyn till skadeförsäkring vid bedömande av skadeståndets betydelse för den skadelidande. Att denne har skadeförsäkring medför visserligen inte att hans rätt tUl skadestånd bortfaller i motsvarande mån. Frågan om försäkringsgivaren har regressrätt regleras av 25 § FAL eller av försäkringsvillkoren. Kommittén betonar emellertid, att man här liksom i andra fall skall beakta hur en nedsättning av skadeståndets belopp, som ter sig motiverad från skadevällarens synpunkt, skulle verka för motparten i betraktande av dennes ekonomiska förhållanden. Man kan härvid inte bortse från att skadeförsäkring finns. Försäkringen kan sålunda i sin mån medverka vid skälighetsbedömningen, på samma sätt som hänsyn kan tas till om den skadelidande är förmögen, när försäkring inte finns.

Även olycksfallsförsäkring på den skadelidandes sida bör enligt kommittén kunna beaktas vid bedömningen av de ekonomiska omständigheterna. Summaförsäkring reducerar visserligen i vanliga fall inte den skadeUdandes rätt till skadestånd. Vid bedömande av vad som skäligen bör åläggas ett barn att betala i skadestånd kommer emellertid sådan försäkring på samma sätt som andra ekonomiska omständigheter in i bUden.

I den mån hänsyn tas till ansvarsförsäkring på barnets sida och till skade- eller summaförsäkring på den skadelidandes sida, måste detta leda till större eller mindre avvikelser från den skala som hittills kan ha tillämpats i fråga om barns skadeståndsansvar. Kommittén viU för sin del över huvud taget avråda från en schematisering efter det skadevållande barnets ålder. Skadeståndet bör enligt kommittén i stället sättas till vad som med hänsyn till samtliga omständigheter i det aktuella fallet framstår som rimligt. Vid trafikskador eller när barnet handlat uppsåtUgen ligger det enligt kommitténs mening regelmässigt nära till hands att, om de ekonomiska förhållandena medger det, full ersättning utgår, även om barnet är i någon av de lägre åldrar där skadeståndsskyldighet över huvud anses kunna åläggas.

Kommittén ifrågasätter lämpligheten av den metod som nu regelmässigt används när barn under 15 år åläggs skadestånd, nämligen att omfattningen av skadeståndsskyldigheten anges i form av viss bråkdel av skadan (en tredjedel, hälften osv,), I fråga om jämkning på grund av medvållande, då en Uknande metod används, är det fråga om en jämförelse mellan faktorer

2.1.2.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 129

som är åtminstone likartade, nämligen vållande på ena och medvållande på andra sidan. Utmätande av skadeståndsansvar för barn under hänsynstagande till handlingens beskaffenhet, barnets ålder och utveckling samt de ekonomiska omständigheterna leder enligt kommittén inte i och för sig till att skadeståndet bestäms till en ideell andel av skadan. De ekonomiska omständigheterna är av sådan betydelse för bedömningen av vad som är skäligt, att skadeståndet regelmässigt i stället bör direkt fastställas till ett fixt belopp, som inte överstiger vad barnet anses ekonomiskt kunna bära. Särskilt när ansvarsförsäkiing finns är det enligt kommittén naturligt att man, med beaktande också av ansvarsförsäkringen, ålägger barnet att betala etl visst belopp. Kommittén förordar sålunda en ändrad rättstillämpning också på denna punkt.

Enligt kommitténs mening bör man iaktta försiktighet när det blir fråga om att jämka ett skadelidande barns rätt till ersättning för kroppsskada på grund av medvållande från barnets sida. Barn måste t.ex. släppas ut i trafiken på ett tidigt stadium. Andra trafikanter bör, om de är vårdslösa och därigenom skadar ett barn, få finna sig i att skadeståndet inte jämkas i samma grad på grund av barnets uppträdande som när en vuxen blivit skadad under motsvarande omständigheter. När ett barn har skadats under lek med annat barn och båda barnen har varit tanklösa, ligger det dock nära till hands att jämka skadeståndet på vanligt sätt.

Frågan huruvida barnets rätt till skadestånd skall inskränkas därför att föräldrarna genom försummad tillsyn har varit medvållande till skadan (s.k. passiv identifikation) bör enligt kommitténs mening — i överensstämmelse med vad som anses vara gällande rätt — besvaras nekande i fråga om personskada. Men när föräldrar har försummat att ta hand om barnets egendom och denna kommer till skada, bör deras försummelse på vanligt sätt föranleda jämkning av tredje mans skadeståndsansvar.

Kommitténs förslag upptar ingen motsvarighet till regeln i 6 kap. 6 § SL om rätt för ett barn som har betalat skadestånd till tredje man att återkräva ersättning från försumlig värdnadshavare. Den slutliga fördelningen mellan barnet och vårdnadshavaren bör enligt kommittén avgöras enligt de principer som i allmänhet gäller i fråga om ansvarsfördelningen mellan solidariskt ansvariga skadevållare. En fördelningsregel, avsedd att gäUa också i hithörande fall, finns i 7 § av kommitténs lagförslag.

2.1.2.3. Skadeståndsansvaret för ungdom över 15 år. 1 fråga om skadeståndsansvaret för ungdom över 15 år framhåller kommittén inledningsvis, att nuvarande särskilda regler om barns skadeståndsansvar visserligen stannar vid den undre gränsen för straffbarhet — 15 år — men att det inte finns något hinder att föreskriva en annan gräns för inträde av fullt skadeståndsansvar. Enligt kommittén är det dock uppenbart, att ungdom som har närmat sig eller överskridit 15-årsgränsen i regel har nått full intellektuell

2.1.2.3.

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

utveckling. De ungas aktivitet är stor, de har länge rört sig helt fritt i trafiken, de börjar föra motorfordon, reser på egen hand och står praktiskt taget inte längre under föräldrars eller andra vårdnadshavares direkta tillsyn annat än när de uppehåller sig inom hemmets väggar, Å andra sidan har de ofta ännu inte avslutat sin utbildning. Ungdomen har normalt inte lämnat skolan förrän vid 16 års ålder och ett allt större antal undergår härefter fortsatt utbildning. Flertalet har inte stadigvarande arbetsinkomst och är oftast alltjämt någon tid omogna i flera hänseenden. Tiden för deras inträde i förvärvslivet har kommit att skjutas framåt, och för många inträffar den först efter uppnådd myndighetsålder.

Samtiiga nordiska kommittéer har ansett det önskvärt att domstolarna får en allmän befogenhet att jämka skadeståndsansvar med hänsjm till ömmande och andra omständigheter. Om en sådan regel införs, bortfaUer behovet av särskild bestämmelse om jämkning av skadeståndsansvaret för ungdomar i åldrama närmast över 15 år. Frågan om att införa en allmän jämkningsregel är dock enligt kommittén inte aktuell. Kommittén har inte ansett att den mer begränsade frågan om en jämkningsmöjlighet för ungdomar som har fyllt 15 år behöver anstå i avbidan på överväganden i ett större sammanhang. När speciella skäl förelegat, bar redan i åtskiUiga fall införts regler som medger jämkning av det personliga skadeståndsansvaret (59 § — numera 67 § — sjölagen, 50 § sjömanslagen, 10 kap, 3 § luftfartslagen, 19 § hembiträdeslagen). Kommittén anser att man utan principiella invändningar kan medge jämkning även i fall då skadan har vållats av den som fyllt 15 år men ännu befinner sig i ungdomen. Särskilt när det gäller ungdomar kan det verka stötande att döma ut ett stort kapitalbelopp, en betydande livränta eller i övrigt ett skadestånd som skadevållaren inte kan betala inom överskådlig tid.

Det kan enUgt kommittén diskuteras, var man bör dra den övre gränsen för en sådan jämkningsmöjlighet. De danska och norska kommittéerna har inte önskat sträcka sig längre än till 18 år. Kommittén finner att en gräns vid denna ålder kan ha flera skäl för sig. Många ungdomar har då redan kommit ut i förvärvslivet, och en hel del av dem får tidigt betydande inkomster. Ett växande antal ungdomar i dessa åldersgrupper har ingått äktenskap. Minimiåldern för erhåUande av körkort för bU är 18 år, och i arbetarskyddslagstiftningen har man satt gränsen för »minderårighet» tiU 18 år. Viss betydelse kan enligt kommittén också tillmätas det förhållandet att artonårsgränsen enligt brottsbalken tillmäts betydelse i straffrättsUgt hänseende.

Gränsdragningen har enligt kommittén visst samband med på vUket sätt man reglerar frågan om barns skadeståndsansvar. De danska och norska kommitterade har föreslagit en enhetUg reglering för barn och ungdom under 18 år. På finsk och svensk sida har det emellertid ansetts lämpligt att det klart framgår av lagen, att den vanliga culparegeln är tUlämplig på dem

2.1.2.3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 131

som fyllt 15 år och att det finns möjlighet att jämka skadeståndsansvaret för ungdomar över denna ålder bara ifall skadeståndet skulle bli oskäUgt betungande.

Från dessa utgångspunkter behöver det enligt kommitténs mening inte inge några betänkligheter att utsträcka möjligheten att jämka så långt som tiU myndighetsålderns inträde. Genom att anknyta tiU myndighetsåldern uppnår man också en mer likformig reglering för inomobligatoriskt och utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Eftersom gränsen meUan dessa områden är flytande, innebär det både sakligt och rättstekniskt en fördel att ha en gemensam gräns. Dessutom innehåUer 9 kap. 7 § föräldrabalken redan nu föreskrifter om en skäUghetsbedömning av frågan om skadeståndsskyldighet för personer under 21 år vid vissa former av skadeståndsansvar, när det inte är fråga om skadestånd på grund av brott.

Konunittén föreslår därtör en bestämmelse av innehåll att om skada har vållats av någon som fyllt 15 men inte 21 år, skadeståndet kan jämkas, om det med hänsyn tUl skadevällarens ungdom och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande. Kommittén förutsätter, att jämkning inte skaU komma i fråga, när det finns en ansvarsförsäkring, som täcker skadan. Skulle skadans belopp överstiga försäkringssumman, kan man enligt kommittén vid prövning av frågan om jämkning beträffande den överskjutande delen ta skälig hänsjm tUl att den skadelidande blir i större eUer mindre mån tillgodosedd genom försäkringen.

Kommittén disikuterar även frågan hur man skall förfara, om någon som är i åldrarna meUan 15 och 21 år själv lider skada och är medvåUande tiU denna. Härvid utgår kommittén från att den föreslagna möjUgheten att jämka skadeståndsansvaret för ungdomar i princip inte skall inverka på frågan om jämkning av vederbörandes egen rätt tUl skadestånd. En annan sak är emellertid, menar kommittén, att man vid bedömande av hur grovt medvåUandet bör anses vara får ta hänsyn tUl den skadelidandes ungdom och större eUer mindre erfarenhet.

2.1.2.4. Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer. Enligt skadeståndskommittén måste man även för de sinnessjukas del ställa upp som en förutsättning för skadeståndsansvar att de har avvikit från det handlingsmönster som man i allmänhet anser sig kunna fordra av människor.

Viss ledning för utformningen av en ny skadeståndsbestämmelse kan enligt kommittén hämtas av 33 kap. 2 § första stycket BrB, sammanställt med 1 kap. 2 § samma balk, och av lagen den 27 juni 1924 (nr 323) om verkan av avtal som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet. I förstnämnda lagrum föreskrivs, att för brott som någon har begått under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämstäUd med sinnessjukdom inte får tillämpas annan påföljd än överlämnande tUl särsldld vård eUer, i

2.1.2.4.

132 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

vissa fall, böter eller skyddstiUsyn. I 1 kap. 2 § BrB stadgas, att om en gärning har begåtts under självförvållat rus eUer om gärningsmannen eljest genom eget vållande tUlfälligt var från sina sinnens bruk, därav inte får föranledas att gämingen inte anses som brott. I 1924 års lag föreskrivs bl. a., att avtal, som någon har ingått under infljrtande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, är ogiltigt.

Kommittén föreslår, att i den nya skadeståndslagen som huvudregel tas upp bestämmelse om att den som under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eUer annan rubbning av själsverksamheten orsakar person- eller sakskada är skyldig att ersätta skadan i den omfattning som med hänsyn till omständigheterna finnes skälig (6 § första stycket första punkten i kommitténs förslag). Vidare föreslår kommittén en regel av innebörd, att om någon genom eget vållande tUlfälligt var från sina sinnens bruk, detta tiUstånd inte skall föranleda nedsättning av det skadeståndsansvar som annars skuUe gäUa (6 § första stycket andra punkten). Denna bestämmelse torde enligt kommittén överensstämma med gällande rätt, eftersom 6 kap. 6 § SL inte åsyftar sådana fall dä någon genom eget vållande har råkat i omtöckningstUlstånd eller liknande och den allmänna culparegeln är tilllämplig.

2.1.2.5. Föräldrars och andra vårdnadshavares skadeståndsansvar. För föräldrar och andra värdnadshavare gäller generellt den allmänna culparegeln. Med hänsyn tUl önskemål främst från norsk sida föreslår de nordiska kommittéerna, att uttryckliga bestämmelser meddelas i ämnet. Kommittéema har som tidigare nämnts avvisat tanken att ålägga värdnadshavare ett objektivt ansvar för barns handlande. Den svenska kommittén har i likhet med de finska och norska kommittéerna funnit att tUlräckligt behov inte heller föreligger av en föreskrift angående omkastad bevisbörda. Från dansk sida har man däremot varit benägen att i lagen antyda en lättnad i den vanliga bevisbördan. Den svenska kommittén har dock funnit vissa principiella betänkligheter mot en sådan regel. Kommittén anser sålunda, att hittiUsvarande svensk praxis knappast ger belägg för att bevissvårigheterna skulle vara så stora för den skadelidande. I skadeståndsmål av det slag som det här gäller torde uppgiftema från den som påstås ha varit försumlig ofta ge god vägledning för bedömande av vad som har förekommit. Kommittén anser det vara svårare att avgöra, huruvida de omständigheter som har framkommit skall kunna läggas till grund för påståendet att skadeståndsgrundande försummelse har förelegat. Kommittén påpekar också, att en regel om omkastad bevisbörda inte gärna kan inskränkas tUl föräldrar som har tillsyn över sina bam. Invändningarna mot en sådan regel gör sig enligt kommittén i än högre grad gäUande, när skadeståndsanspråk riktas mot andra än föräldrar.

I enlighet med det anförda innehåller kommitténs förslag i 5 § en före-

2.1.2.4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 133

skrift av innebörd, att den som genom bristande tUlsyn eller annan försimimelse i vården om barn har medverkat till person- elleir sakskada, som barnet gör, är skyldig att ersätta skadan. Den brist i tillsyn eller försummelse i vården om barn som kan komma att ådra föräldrar skadeståndsansvar torde enligt kommittén företrädesvis gälla barn under 15 år men kan någon gång tänkas bli aktuell också när ett äldre barn har anförtrotts vapen eller Uknande utan att ha blivit instruerat om användningen eller har satts att kö-j ra motorfordon utan att ha erforderligt körkort o. d. Kommittén anser att det skulle vara missvisande att i bestämmelsen om vårdnadshavares skadeståndsansvar föreskriva en åldersgräns över vilken bestämmelsen inte vidare skall kunna tUlämpas.

Kommittén räknar inte med att möjligheten att ålägga skadeståndsansvar på grund av en allmän brist i föräldrarnas uppfostran av sina barn har någon praktisk betydelse.

I de faU då försummelse i tillsynen av barn föreligger kan skadeståndsansvaret givetvis drabba vårdnadshavaren hårt. Kommittén påpekar, att det vid all uppfostran av normala barn är nödvändigt att lämna barnen stor rörelsefrihet och att det är svårt att avgöra, var gränsen bör dras. En felaktig bedömning av vad som kan anförtros ett barn kan ge upphov till oväntade skador. Ett Utet barn, som vårdnadshavaren har råkat lämna utan tUlsyn ett ögonblick, kan t. ex. vålla svåra trafikskador.

Föräldrarnas skadeståndsansvar skaU givetvis undwkastas den begränsning som följer av reglerna om adekvat kausaUtet. Kommittén tror dock inte, att denna möjUghet att begränsa ansvaret tUlgodoser föreliggande behov, när ansvarsförsäkring inte finns eller skadans belopp överstiger försäkringssumman. Det kan då enligt kommitténs mening vara obiUigt att ålägga föräldrarna full skadeståndsskyldighet på grund av någon försummelse i tiUsynen eller vården av barnet. Eftersom jämkningsmöjlighet i andra faU har föreskrivits av speciella orsaker, möter det enUgt kommittén inte principiella hinder att införa en jämkningsregel för föräldrar och andra vårdsnadshavare i fråga om skadeståndsansvar på grund av bristande tillsyn eller annan försummelse i vården om barn.

Kommittén föreslår därför en regel om att skadestånd i dessa faU kan jämkas, om det med hänsyn tiU försummelsens art och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande. Liksom när det gäller skadeståndsansvaret för ungdomar i åldrama närmast över 15 år skaU enligt förslaget beaktas hur hårt fuUt skadestånd skulle drabba den försumlige i ekonomiskt hänseende. Jämkning bör emeUertid enligt kommitténs mening inte ske i sådan omfattning att resultatet framstår som obiUigt mot den skadelidande. Kommittén framhåller, att jämkningsmöjligheiten för den som har vård om barn harmonierar väl med vad som gäller för hembiträden och med vad kommittén ämnar föreslå i fråga om arbetstagares skadeståndsansvar i allmänhet (jfr 4 § kommitténs förslag till lag med vissa bestämmel-

2.1.2.5.

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar i »Skadestånd II»).

I kommittéförslaget tas även upp en bestämmelse om skadeståndsansvaret för den som har medverkat tUl uppkommen skada genom försummelse i vården om en person som har orsakat skadan under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten (6 § andra stycket). Kommittén framhåller, att ett sådant skadeståndsansvar förutsätts gälla redan nu enligt vad som framgår av 6 kap. 6 § andra stycket SL. Enligt kommitténs förslag skall beträffande dessa vårdnadshavares skadeståndsansvar bestämmelsen i 5 § om barns värdnadshavare äga motsvarande tillämpning. Detta innebär, att vårdnadshavarens skadeståndsansvar kan jämkas, om skadeståndet med hänsyn till försummelsens art och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande.

Frågan om den inbördes fördelningen av skadeståndsansvaret mellan å ena sidan ett bam eller en psykiskt abnorm person och å andra sidan vederbörandes värdnadshavare behandlas närmare i det följande (avsnitt 2.1.2.7.).

2.1.2.6. Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan. Den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 5 § SL tas i kommittéförslaget upp som huvudregel i 2 § första stycket. Där föreskrivs, att om två eUer flera är vållande tUl skadan, dvs. sådan skada som avses i 1 § i förslaget (person- eller sakskada), de skall svara solidariskt för skadeståndet. Eftersom 1 § inte är inskränkt till skada genom brott, gäUer 2 § även sådana faU då skada i utomobligatoriska förhållanden vållas utan att handlingen är straffbelagd. Enligt vad kommittén framhåUer anses det redan nu, att två eUer flera som vållar en skada skall svara solidariskt för denna, även om vållandet inte är straffbelagt. Den föreslagna regeln torde därtör enligt kommittén inte innebära någon nyhet i sak. Den fömtsätter emeUertid, att var och en av de medverkande har handlat uppsåtUgen eller av vårdslöshet för att han skaU kunna åläggas att betala skadestånd och att adekvat kausalitet föreligger mellan handUngen och skadan. Med positiv handling likställs underlåtenhet att handla, när det har förelegat en skyldighet att vara verksam pä ett eller annat sätt.

Av det anförda följer enligt vad kommittén påpekar också, att den begränsning som gäUande lag innehåller beträffande sådan medverkan genom underlåtenhet att avslöja brott som avses i 3 kap. 6 § första stycket SL (numera 23 kap. 6 § första stycket BrB) inte gäma låter sig infoga i sammanhanget. Kommittén erinrar om vissa uttalanden under förarbetena till brottsbalken i fråga om behovet av en möjlighet tiU jämkning av skadeständs-aasvaret för den som har medverkat tiU brott i endast ringa mån (NJA II 1948 s. 238 f). För egen del anser kommittén, att det bör införas en bestämmelse som ger möjlighet att jämka skadestånd i sådana fall. För en sådan

2.1.2.5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 135

jämkningsmöjlighet talar enligt kommitténs mening vägande skäl. Den som genom bristade tiUsyn möjliggör tUlgrepp av vapen eller sprängämnen kan t. ex. medverka till stora skador, som tjuven åstadkommer med det tiU-gripna. Ofta är det enligt kommittén också svårt att ursldlja hur långt en viss handling eller underlåtenhet kan sägas ha medverkat på ett sätt som uppfyller kraven på adekvat orsakssammanhang. Det finns då ett behov av att kunna på ett rimligt sätt begränsa skadeståndsansvaret för den som har medverkat i bara ringa mån utan att fördenskull fastslå, att kausaliteten inte sträcker sig längre. Vid prövningen av jämkningsfrågan måste man enligt kommittén givetvis ta stor hänsyn tUl den skadelidande. Dennes intressen är dock vanligen i viss mån tUlgodosedda genom det skadeståndskrav som han har mot andra medverkande. Även när en sådan rätt har begränsat värde eller saknas, bör man enligt kommitténs mening iaktta försiktighet, när det gäller att döma tUl skadeståndsskyldighet för den som i endast ringa mån har medverkat till en viss effekt.

Kommittén föreslår därför en regel av innebörd, att när medverkan är ringa, skadeståndet skall kunna jämkas efter vad som med hänsyn tiU graden av medverkan och övriga omständigheter finnes skäligt (2 § andra stycket). Regeln skall enligt förslaget gälla vare sig det är fråga om straffbart eller icke straffbart vållande.

Jämkning kan enligt kommitténs mening företrädesvis komm'a i fråga, när den medverkande bara har varit vårdslös eller när hans medverkan bestått i en underlåtenhet att ingripa som sig bort. Även i dessa fall måste graden av hans försummelse beaktas i varje särskilt fall och vägas mot den skadelidandes berättigade intresse av att få skadan ersatt.

Vad särskilt angår medverkan genom underlåtenhet att avslöja brott är det enligt kommitténs mening knappast nödvändigt att vid sidan av jämk-ningsregeln ta upp en särskild undantagsbestämmelse för sådan underlåtenhet. I fråga om föräldrar och andra värdnadshavare har kommittén som tidigare nämnts förutsatt, att försummelse i vården om barn skaU medföra skadeståndsskyldighet men att skadeståndsansvaret skaU kunna jämkas. Hur det förhåller sig enligt gällande lag, när föräldrar eller andra värdnadshavare har gjort sig skyldiga till sådan underlåtenhet som avses i 3 kap. 6 § första stycket SL (numera 23 kap. 6 § första stycket BrB) med avseende på brott som barnet har begått förefaller kommittén inte vara fullt klart (jfr lydelsen av 3 kap. 6 § andra stycket SL — numera 23 kap. 6 § andra stycket BrB). Kommitténs uppfattning är, att de troligen får anses skadeståndsskyldiga utan binder av det undantag som föreskrivs i 6 kap. 5 § SL. över huvud taget är det enligt kommitténs mening mindre följdriktigt att från skadeståndsansvar undanta vissa fall av vållande enbart därtör att vållandet skett genom ett särskilt slags medverkan tiU skadan. Kommittén anser dock, aftt det kan föra för långt att ålägga den som har försummat att avslöja ett brott, när en plikt därtUl har förelegat, skyldighet att ersätta

2.1,2.6.

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972

den skada som följer av försummelsen. Den nödvändiga begränsningen kan emellertid enligt kommittén uppnås med tiUämpning av regler om adekvat kausalitet och genom användning av den föreslagna jämkningsregeln. Den som underlåter att avslöja ett brott har ofta inte någon mera konkret föreställning om vilken skada som hotar, och man får inte stäUa några större krav på vad han rimligen bör ta i beräkning. Man får över huvud iaktta stor återhållsamhet, när det blir fråga om att ålägga någon straff- eller skadeståndsansvar på den grund att han inte har fullgjort en allmän med-borgerUg plikt att söka förhindra brott.

I fråga om möjligheten att jämka skadeståndsansvaret i hithörande fall framhåller kommittén, att underlåtenhet att avslöja brott enligt 23 kap. 6 § första stycket BrB är straffbar endast när det begångna brottet är av aUvarlig beskaffenhet. Som regel torde den passivitet som underlåtenheten att avslöja broittet innefattar i svårhetsgrad inte kunna jämföras med den gärning som hade bort förekommas. Förutsättningar för en tillämpning av jämkningsregeln i kommitténs förslag bör därför regelmässigt föreUgga. Kommittén anser det välmotiverat att i överensstämmelse med gällande lag låta skadeståndet helt bortfalla, om inte omständighetema är särsldlt graverande för den som har underlåtit att ingripa eller en särskUd plikt att handla har åvUat honom på grund av tjänsfteställning e. 1. Det är enligt kommittén en fördel att skadeståndet — Uksom för föräldrar och andra värdnadshavare — kan jämkas också i fall då det har förelegat en tjänsteplikt att handla och skyldigheten att avslöja brottet således inte enbart baseras på en medborgerlig plikt.

2.1.2.7. Ansvarets fördelning mellan flera skadeståndsskyldiga. Kommittén behandlar i 7 § av sitt förslag frågan hur skadeståndet skall fördelas mellan flera ersättningsskyldiga inbördes. Lagrummet behandlar inte andra fall än då skadeståndsansvaret grundas på någon bestämmelse i den lag som kommittén föreslår. De skadeståndsfall som behandlas där förutsätter aUa våUande eller — i 4 och 6 §§ — ett handlande som står vållande nära. Det är ändå enUgt kommittén tydligt, att omständigheterna kan vara av mycket skiftande beskaffenhet. En av flera medverkande kan ha handlat uppsätiigen, medan en annan medverkande bara har brustit i tiUsyn eller varit vårdslös på annat sätt. En sådan situation kan t. ex. föreligga när det gäUer bams och föräldrars ansvsu* med anledning av barnets skadegörande handlingar.

Förevarande paragraf i kommitténs förslag ger möjlighet till fördelning av skadeståndsbördan i samtliga de faU då den föreslagna lagen föranleder att två eUer flera blir ersättningsskyldiga för en och samma skada. Fördelningen skall enligt förslaget ske efter vad som finnes skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret och övriga omständigheter. Regeln står enligt kommittén i stort sett i överensstämmelse med gäUande rätt men innebär en nyhet såvitt angår förhållandet mellan barn resp. sinnessjuka

2.1.2.6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 137

och med dem jämstäUda, å ena, samt barnets resp. den sjukes värdnadshavare, å andra sidan. Också i förhåUandet mellan dessa kategorier skadeståndsskyldiga skall man enligt kommitténs förslag — som saknar motsvarighet tUl regres>estämmelsen i 6 kap. 6 § andra stycket SL — pröva efter omständigheterna, hur skadeståndsbördan bör slutligen fördelas. Kommittén framhåller, att t. ex. barn i åldrarna närmast under 15 år kan göra sig skyldiga tUl svåra brott och att det kan vara alltför strängt mot föräldrarna att låta dem i förhållande tiU barnet sluUigen svara för hela skadeståndet på grund av att de visat någon försummelse i tUlsyn e. 1. Också i andra faU, t. ex. när barnet har tUlgångar, kan det vara stötande att föräldrarna skaU slutligen vidkännas hela skadeståndsbördan, om ansvarsförsäkring saknas. När föräldrar och barn skyddas av samma ansvarsförsäkring, bUr frågan inte aktueU, och även i övrigt är det enligt kommittén naturligen mera sällan som något anspråk från barnets sida riktas mot dess föräldrar eller annan värdnadshavare.

2.1.2.8. Ersättning för lidande vid vissa brottsliga gärningar. Kommittén tar i 10 § första stycket i sitt förslag upp en bestämmelse, motsvarande stadgandet i 6 kap. 3 § första stycket SL om rätt tUl ersättnuig för lidande vid vissa brottsliga gärningar. Möjligheten att döma ut ersättning för ideeU skada av detta slag har emeUertid i förslaget vidgats i förhåUande tiU vad som gäUer f. n., i det att kommittén vid sidan av brott mot den personliga friheten (och »ärekränkning eller annan dylik brottsUg gärning», som avses motsvara uttrycket »ärekränkande gärning» i 6 kap. 3 § SL) nämner också »annat ofredande». Med detta uttryck åsyftar kommittén hemfridsbrott och annat brottsligt handlande som bereder liknande obehag, aUtså inte enbart vad som utgör »ofredande» enligt 4 kap. 7 § BrB. Kommittén har inte funnit det lämpligt att avgränsa bestämmelsen mer än som skett på detta sätt. Den bör enligt kommittén ge utrymme för att döma ut skälig gottgörelse åt den som har bUvit personligen kränkt.

2.1.2.9. Verkan av skadeståndsberåttigads död i fråga om ersättning för ideell skada. Kommittén har ansett sig i förevarande sammanhang böra behandla frågan, vilken inverkan som den skadeståndsberättigades död skaU ha på rätt till ersättning för annat än ekonomisk skada, främst ersättning för sveda och värk eller för kvarstående lidande men även gottgörelse med anledning av ärekränkning o. d.

Nuvarande ordning — enUgt vUken rätten till ersättning för ideeU skada förfaUer, om inte före dödsfaUet den skadeståndsskyldige utfäst sig att betala sädan ersättning eUer ersättningen faststäUts genom dom — är enligt kommitténs mening inte tUlfredsstäUande i de vanUga faU då det är fråga om ersättning med anledning av kroppsskada. Målsägandens motpart kan avsikUigt dra ut på tiden för att vinna en fördel, om den skadade hinner

2.1.2.9.

138 Kungl. Maj:ts propo.ition nr 3 år 1972

avlida av skadorna. Kommittén påpekar vidare, att om saken har gått tiU rättegång, det är tillfyUest att dom, varigenom talan bifallits, har meddelats i första instans. Skulle domen i första instans gå målsäganden emot och dödsfaUet inträffa innan högre rätt dömt i saken, kan ersättning för ickeekonomisk skada därefter inte dömas ut, även om talan finnes ha varit grundad. Rätten tiU ersättning blir sålunda enligt kommittén beroende av processuella tiUfälligheter.

Att finna en från alla synpunkter tUltalande lösning av hithörande spörs mål anser kommittén knappast möjUgt. Emellertid passar enligt kommittén den nuvarande ordningen iUa under rådande förhållanden, särsldlt med hänsyn tiU att så många ersättningar för personskador regleras under hand av försäkringsbolagen, framför aUt trafikskador. Det kan, utan att någon dålig avsikt föreligger från bolagens sida, dra ut långt på tiden innan uppgörelse träffas. Inte så sällan avlider den skadade, innan slutreglering ännu har skett. Enligt vad kommittén anför utger försäkringsbolagen ibland frivilligt till de närmaste något slags ideellt skadestånd, om det anses påkallat av ömmande skäl.

Kommittén anser att en bättre ordning uppnås, om man anknyter tiU att krav har framstäUts hos den skadeståndsskyldige eller någon som företräder honom. I det senare hänseendet utgår kommittén från att försäkringsinrättning, hos vUken den skadeständssikyldige är försäkrad, äger företräda honom inom försäkringens ram.

Kommittén framhåller, att dess förslag liknar den reglering som gäUer i Danmark och Norge, där det i princip krävs, att den avUdne själv väckt ersättningstalan. Skillnaden är, att kommittén inte har uppställt något villkor, att anspråket på ersättning skaU ha framstäUts i viss form.

2.1.3. Remissyttrandena

2.1.3.1. Allmänna synpunkter på förslaget. Vissa remissuttalanden, som angår den principiella uppläggningen och inriktningen av det skadestånds-rättsliga reformarbetet, har återgetts redan i det föregående (avsnitt 1.4,7,).

Mot skadeståndskommitténs förslag att de nuvarande bestämmelsema i 6 kap. SL överförs till en särskild skadeståndslag har inte från något håll riktats erinringar.

Ett flertal remissinstanser förordar, att förslaget utan sakliga ändringar eller med endast mindre jämkningar läggs tUl grund för lagstiftning, eUer förklarar sig inte ha funnit anledning till erinringar mot förslagets innehåll. Uttalanden i denna riktning görs av bl. a. justitiekanslem, riksåklagaren, hovrätten för övre Norrland, fångvårdsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län, föreningen Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen Sveriges stadsfiskaler, föreningen Sveriges landsfiskaler, SAF, LO och SACO. Hovrätten

2.1.2.9.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 139

över Skåne och Blekinge har inga väsentliga invändningar mot förslagets grundläggande principer och tillstyrker det med reservation för vissa erinringar på enskUda pimkter. Hovrätten för Västra Sverige finner de föreslagna reformerna i allmänhet vara välmotiverade.

Vissa remissorgan ifrågasätter lämpligheten av att genomföra reformer av principieU räckvidd på begränsade områden av skadeståndsrätten, innan en allmän översyn av denna har kommit tUl stånd. Den lösning av frågan om skadeståndslagstiftningen som för närvarande kan genomföras måste, enligt hovrätten för Nedre Norrland, sannolikt bli ett provisorium i avvaktan på en allinän lag om skadestånd. Hovrätten ifrågasätter med hänsyn härtiU om inte förslaget är aUtför långtgående och framhåller, som tidigare nämnts, risken för oklarheter när ändringar vidtas beträffande vissa avsnitt i en lag medan andra delar av lagen behålls i stort sett oförändrade. Liknande synpunkter har förts fram av Svenska försäkringsbolags riksförbund, som mot bakgrund bl. a. av att det svenska rättsmedvetandet sedan gammalt har utformat en tämligen bestämd inställning i flera för skadeståndsrätten grundläggande frågor, anser att de nyheter förslaget innehåller knappast kan anses påkallade eller ens lämpliga att vidta i detta sammanhang. Förbundet beklagar å andra sidan, att kommittén inte har tagit tUlfället i akt att söka göra klarläggande motivuttalanden på områden, som redan nu lider av viss oklarhet och oenhetlighet vid rättstiUämpningen. Kritiska uttalanden av väsentligen samma innebörd görs av Försäkrings juridiska föreningen och Stockholms handelskammare. Även föreningen Sveriges häradshövdingar finner det beklagligt att kommittén inte ansett sig kunna behandla centrala frågor inom skadeståndsrätten, där rättspraxis för närvarande är långt ifrån entydig och där behov föreligger av lagstiftning och vägledande utredning.

I fråga om lagens uppbyggnad i systematiskt hänseende lämnas förslaget i allmänhet utan erinran av remissorganen. Stockholms rådhusrätt framhåller emellertid, att förslagets begränsade räckvidd inte kan utläsas ur lagtexten, och påpekar särskUt, att förslaget inte avser exempelvis skadeståndsskyldighet i avtalsförhållanden eller på grund av s. k. objektivt ansvar. Statsåklagaren i Stockholm ifrågasätter på liknande grunder om det inte i lagen bör anges, att bestämmelserna avser endast utomobligatoriskt skadeståndsansvar och att skadeståndsregler finns också i speciaUagstiftning för speciella områden.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser det inte finnas skäl att närmare precisera skadebegreppet i lagtexten utan föreslår, att denna fråga överlämnas till doktrin och praxis. Hovrätten förordar, att uttrycken »person- eller sakskada» i förslaget byts ut mot »skada» och att regeln om ersättningsskyldighet för ren förmögenhetsskada genom brott utgår.

Vissa remissorgan uttalar sig särskilt om de jämkningsregler som kommittén har föreslagit eller diskuterat. Svea hovrätt förklarar sig inte ha någon erinran mot jämkningsmöjligheter av den art som kommittén föreslår.

2.1.3.1.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Också Sveriges advokatsamfund förklarar sig kunna acceptera de föreslagna jämkningsbestämmelserna. Detta iimebär dock inte att samfundet anser att jämkning av skadeståndsskyldighet på ekonomiska grunder bör införas som en generell regel vid en framtida omarbetning av skadeståndsrätten i stort. Föreningen Sveriges häradshövdingar anser många skäl tala för att tiden för införandet av en allmän jämkningsregel ännu inte är mogen. I första hand bör enUgt föreningen andra frågor lösas, t. ex. om statens eventueUa övertagande av förstahandsansvaret för att skada botas och om inrättandet av ett allmänt försäkringsskydd i allmän eller ensldld regi. Föreningen uttrycker betänkligheter mot en skadeståndslagstiftning som, i åtminstone viss grad på den skadelidandes bekostnad, så starkt beaktar den skadevållandes intressen och detta även då skadan har vållats uppsåtligen. — Med hänsjm tUl angelägenheten av att först grundligt överväga skadeståndsrättens aUmänna linjer kan, enUgt Svenska försäkringsbolags riksförbund, det steg mot en allmän jämkningsregel som kommittén har tagit genom sitt förslag inte anses lämpligt. Medicinalstyrelsen finner förslaget principiellt mindre tUltalande såtiUvida som det inte generellt tillerkänner skadeUdande den ersättning som han rimligen bör kunna påräkna i det enskUda fallet.

2.1.3.2. Skadeståndsansvaret för barn. 1 fråga om de grundläggande principerna för barns skadeståndsansvar tiUstyrks eller lämnas kommittéförslaget utan erinran av flertalet remissinstanser, bland dem Svea hovrätt, Göta hovrätt, försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Kronobergs län och Sveriges advokatsamfund. TUlstyrkandena förknippas emellertid i åtskUliga andra faU med reservationer eller erinringar. Från flera håU ifrågasätts andra och mer radikala vägar att lösa ersättningsfrågorna. Ett flertal remissinstanser uttalar sålunda sympatier för något system med obligatorisk ansvarsförsäkring för barn och framhåller önskvärdheten av att denna fråga blir föremål för ytterligare överväganden. Justitiekanslem uttalar sig i denna riktning och anser att skadeståndet inte har någon preventiv funktion i förhållande tUl bam i de lägsta åldrarna. Skadeståndsansvarets syfte i dessa fall torde vara endast att bereda den skadelidande ersättning. Man kan därför låta en obligatorisk ansvarsförsuing träda i stället för skadestånd. I fråga om äldre barn anser dock justitiekanslem att man inte kan bortse från skadeståndets preventiva verkan. Han håller emellertid inte för uteslutet att samma effekt som skadeståndet har i detta hänseende kan uppnås genom en ansvarsförsäkring förenad med självrisk eller regressrätt. Justitiekanslem vill emellertid inte motsätta sig, att kommitténs förslag läggs tUl grund för lagstiftning, men framhåller att de nya lagbestämmelserna inte bör hindra en närmare prövning av de berörda frågorna i lämpligt sammanhang.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs

2.1.3.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 141

och Jönköpings län samt SACO anför liknande synpunkter i frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring för barn. Också Stockholms stads barnavårdsnämnd uttalar sympatier för tanken på obligatorisk försäkring. Socialstyrelsen finner intressekonflikten mellan hänsynen tiU den skadevållande och hänsynen till den skadelidande olöslig, om man inte kan införa obligatorisk ansvarsförsäkring. Även föreningen Sveriges häradshövdingar, medicinalstyrelsen och TCO påtalar behovet av att överväga utredning om obligatorisk försäkring. Skolöverstyrelsen däremot anser sig inte ha tillräcklig anledning att förorda bestämmelser om skyldighet för föräldrar att hålla ansvarsförsäkring tiU täckande av skador som deras barn orsakar.

Föreningen Sveriges häradshövdingar delar kommitténs uppfattning, att barn inte under alla förhållanden bör åläggas fuU ersättningsskyldighet. Prövningen av vilka omständigheter som motiverar jämkning av skadeståndsskyldigheten bör dock enligt föreningen ske restriktivt med hänsyn tUl den skadelidandes situation och intressen. Föreningen ifrågasätter, om inte kommittén i alltför hög grad har beaktat skadevåUarens intressen. Den principiella utgångspunkten bör vara, att skadeståndsskyldigheten skall kunna jämkas med hänsyn till den skadevållandes situation, när detta kan ske utan alltför stark belastning av den skadelidande i ekonomiskt hänseende.

Flertalet remissinstanser godtar kommitténs uppfattning att någon nedre åldersgräns för skadeståndsansvaret inte bör fixeras. Föreningen Sveriges häradshövdingar säger sig dock inte vara övertygad om lämpligheten av att i lagstiftningen behåUa möjligheten av ett skadeståndsansvar för de allra yngsta barnen.

I fråga om den övre åldersgränsen för tUlämpning av en på allmän skälighetsprövning grundad skadeståndsregel för barn ansluter sig de flesta remissinstanserna direkt eller indirekt tUl kommitténs ståndpunkt, att den nuvarande 15-årsgränsen bör behållas. Justitiekanslem sympatiserar i viss mån med tanken på en gemensam bestämmelse för barn och ungdom under 18 år men anser sig inte ha tUlräckliga skäl att motsätta sig den svenska kommitténs förslag. Han förutsätter dock att frågan blir föremål för överväganden under det fortsatta nordiska lagstiftningsarbetet på skadeståndsrättens område och betonar, att nordisk rättslikhet bör kunna uppnås beträffande barns och ungdoms skadeståndsansvar i och med att en allmän jämkningsregel genomförs. Även hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter om man behöver ha olika regler för åldersgrupperna under resp. över 15 år och om inte ett närmande kan ske tUl de danska och norska förslagen.

Mer allmänna uttalanden om betydelsen av de ekonomiska förhållandena på ömse sidor har gjorts av föreningen Sveriges häradshövdingar, som betonar att den ekonomiska bärkraften är synnerligen vansklig att bedöma. Avgörandet kan inte ske enbart med utgångspunkt från huruvida barnet

2.1.3.2-

142 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

vid prövningstUlfället har egna tUlgångar. Det enda man vid det tUlfäUet med säkerhet vet, påpekar föreningen, är att barnets ekonomiska situation kommer att helt förändras i förhållande till nuläget.

Flera remissinstanser ansluter sig tUl kommitténs uttalande, att man framdeles bör tUlmäta ansvarsförsäkring på det skadevåUande bamets sida större hänsyn än som skett hittills. Hit hör Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för övre Norrland, justitiektmslern och Sveriges advokatsamfund. Göta hovrätt anser goda skäl tala för kommitténs ståndpunkt men anser det knappast lämpligt att jämkning, som föranleds av barnets ålder eller handlingens beskaffenhet, utesluts enbart därför att ansvarsförsäkring föreligger. Hovrätten över Skåne och Blekinge biträder i sak kommitténs uppfattning men anser det otUlfredsställande, att frågan berörs bara i ett motivuttalande. Hovrätten förordar en uttryoklig regel om verkan av ansvarsförsäkring.

Svenska försäkringsbolags riksförbund ger uttryck för viss tvekan om hur långt kommittén ansett, att ansvarsförsäkring i verkligheten skall tUlåtas påverka frågan om jämkning av skadeståndet. Vissa av kommitténs uttalanden tyder enligt förbundet på att jämkning inte skaU förekomma av ekonomiska skäl. Kommitténs uttalande att det regelmässigt är svårt att finna vägande skäl att avvisa den skadeUdandes anspråk, i den mån detta håller sig inom försäkringens ram, innebär närmast att fuUt skadestånd aUtid skaU utgå, om ansvarsförsäkringen förslär därtiU. Riktiinjerna för tUlämpningen i dessa hänseenden måste enligt förbundet vara entydiga och klara så långt detta är möjligt. Förbundet utgår t. v. från att kommittén förordar det längre gående alternativet med full ersättning så snart ansvarsförsäkring föreligger och förslår därtUl. Denna tanke är inte sä lätt att tiU-lämpa med nuvarande praxis som kommittén synes ha ansett. Principen att barn under fem år över huvud taget inte kan åläggas skadeståndsskyldighet har, finner förbundet, kunnat accepteras så länge man i åldrama över fem år har tUlämpat en stigande skala för skadeståndsskyldigheten. Enligt förbundets mening blir det något helt annat, om man för barn över fem år skaU i praktiskt taget samtliga fall (med hänsyn till ansvarsförsäkringens utbredning) bestämma att fuUt skadestånd skall utgå. För de skadeUdande måste det te sig slumpartat orättvist, att en relativt godtyckligt bestämd åldersgräns avgör huruvida ersättningen skaU bli 100 % eller O %. Förbundet erinrar om att ansvarsförsäkringens grundläggande syfte är att träda in i den mån skadevållaren enligt lag kan åläggas ersättningsskyldighet. Förbundet finner det därför osannolikt, att försäkringsbolagen kan utge ersättning utöver lagenUgt skadestånd i sådan utsträckning att gränsen vid fem års ålder blir nämnvärt mindre besvärande. Förbundet anser det därför bättre att, med den stora utbredning som ansvarsförsäkring har, fullt skadestånd föreskrivs oavsett barnets ålder, så snart ansvarsförsäkring föreligger och i den mån försäkringen täcker skadan. Förslaget grundar sig självfallet på

2.1.3.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 143

den förutsättningen att den i praxis tiUämpade nedre åldersgränsen fem år helt bortfaUer. Om sålunda skada orsakas av barn under fem år, skuUe den skadelidande alltid ha rätt till skadestånd, även om detta skulle komma att jämkas, när ansvarsförsäkring inte föreligger. Försäkrings juridiska föreningen har gett uttryck åt liknande tankegångar.

Vissa remissinstanser intar en klart avvisande hållning tUl kommitténs rekommendationer i detta hänseende. Föreningen Sveriges häradshövdingar delar visserligen kommitténs uppfattning om det angelägna i att den skadelidande skyddas genom försäkring men kan inte ansluta sig tUl kommitténs synpunkter på förhållandet meUan försäkringsskydd och ersättningsskyldighet. Det mål kommittén söker nå tenderar enligt föreningen i verkligheten mot ett genom frivillig försäkring ordnat skadeståndsansvar för barn eUer värdnadshavare. Föreningen kan emellertid inte finna en lagstiftning tilltalande, vUken som ett led i en social reglering använder en småbarnen pålagd skadeståndsbörda. Även om denna börda vägs med allra största omsorg finns alltid risken att den blir alltför tyngande för den skadevåUande. Föreningen anför också principiella erinringar mot att enbart innehavet av en ansvarsförsäkring — dvs. riskskyddet — skaU innebära att riskens storlek ökar. Föreningen ifrågasätter det riktiga i att försäkringen på det sätt som kommittén har tänkt sig tas i anspråk som en primär förmögenhetstiUgång. Vidare pekar föreningen på att det nu inte finns någon skyldighet för skadevåUaren att upplysa om existensen av ansvarsförsäkring, vilket försvårar bedömningen och kan medföra osäkerhet och olikheter vid utmätandet av skadestånd. Även medicinalstyrelsen anser det oegentligt, att förefintligheten av friviUig ansvarsförsäkring får inverka på skadeståndsansvarets omfattning.

Kommitténs uttalande att man vid den aUmänna skäUghetsprövningen också skall beakta skadeförsäkring på den skadelidandes sida finner Sveriges advokatsamfund kunna medföra risk för stor osäkerhet i rättstiUämpningen. Samfundet anser att rättsområdet inte inom överskådlig tid kommer att få erforderlig stadga. Om ansvarsförsäkring inte finns, kan enligt samfundet otvivelaktigt skäl föreligga att värna om den skadeståndsskyldige. Ifall sådan försäkring finns och täcker skadeståndet, synes det däremot omotiverat att över huvud taget beakta den skadeUdandes ekonomiska förutsättningar att själv bära skadan.

Beträffande inverkan av olycksfaUsförsäkring — summaförsäkring — på den skadelidandes sida, anser Sveriges advokatsamfund att om den skadeUdande har varit förutseende nog att teckna olycksfallsförsäkring eUer om han i övrigt är välsiluerad, detta inte bör påverka hans rätt att få full ersättning för en skada som annan person har vållat honom.

Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar som sin uppfattning, att den centrala frågan huruvida den skadelidandes tjänsteförhållande eUer förekomsten av frivillig försäkring skall inverka på rätten till skadestånd

2.1.3.2.

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

bör övervägas vid en allmän översyn av skadeståndsrätten. Den bör därför inte bli föremål för ny bedömning vid en begränsad överarbetning av rättsområdet. Förbundet kan inte godta att något motivuttalande i detta sammanhang leder till ändrad praxis. Avvägningen mellan skadevällarens och den skadelidandes intressen berör nämligen det allmänna rättsmedvetandet och bör enligt förbundet avgöras med största noggrannhet och försiktighet. Också medicinalstyrelsen anför principiella betänkligheter mot att en av den skadelidande tecknad försäkring — eller hans ekonomiska förhållanden i övrigt — får medföra nedsättning av skadeståndsansvaret.

Kommitténs uppfattning, att skadestånd, som åläggs ett barn, bör fastställas till ett bestämt belopp och inte till en viss bråkdel av skadan, delas av justitiekanslem. Ett stort antal remissinstanser har å andra sidan uttalat kritik mot kommitténs ståndpunkt. Svea hovrätt finner att den av kommittén förordade metoden knappast kan tillämpas annat än då den skadelidandes hela krav på en gång föreUgger till prövning. Göta hovrätt ifrågasätter, om kommitténs förslag är realistiskt. Enligt hovrätten förutsätter förslaget, att samtUga skadeståndsposter görs till föremål för rättegång, med bl. a. ökade rättegångskostnader som följd. Hovrätten finner det inte kunna förutsättas, att partema anser det förenligt med sina intressen att gå ifrån det nuvarande, för dem smidiga förfarandet. Vidare finner hovrätten det vara av vikt, att det i varje särskUt fall klargörs, enUgt vilka grunder skadeståndet jämkas. I detta sammanhang pekar hovrätten på den förmodUgen inte ringa risken att domstolarna kommer att tillmäta det ekonomiska resultatet så avgörande betydelse, att övriga grunder för jämkning bUr alltför litet beaktade. Detta kan leda till en ojämnhet i rättstillämpningen, som är ägnad att skapa en inte avsedd rättsosäkerhet. Också hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker kommitténs rekommendation. Det vedertagna bruket att bestämma skadeståndet tUl viss andel av skadan har, framhåller hovrätten, hittUls fyllt den viktiga funktionen att tjäna tiU vägledning vid uppgörelser utom rätta. Åtminstone i de fall då ansvarsförsäkring inte föreligger kvarstår enligt hovrätten behovet att i förväg kunna beräkna, i vad mån den skadelidande är berättigad tUl ersättning av barnet. Liknande synpunkter framförs av hovrätten för övre Norrland, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Försäkrings juridiska föreningen, föreningen Sveriges häradshövdingar samt Sveriges advokatsamfund. Hovrätten för Västra Sverige anser att vissa nackdelar är förenade med den metod kommittén förordar men tiUägger, att det även när man bestämmer skadeståndet till en ideell andel av skadan torde spela en viss roll hur stor den ersättning kan bli som den skadelidande slutgUtigt kan väntas kräva.

Kommitténs uttalanden om de grunder som bör vinna tUlämpning när det gäller att jämka ett skadelidande barns rätt tUl skadestånd pä grund av medvållande från barnets sida har i allmänhet inte mött gensaga under remissbehandlingen. Principerna för jämkning bör emellertid

2.1.3.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 145

enligt Svea hovrätt ytterligare klarläggas och helst även bli föremål för lagstiftning.

Beträffande passiv identifikation meUan ett barn och dess föräldrar i fall, då föräldrarna har försummat att ta vård om barnets egendom och denna skadas, ifrågasätter föreningen Sveriges häradshövdingar, om inte situationen ibland kan vara sådan att föräldrarna och skadevåUaren blir solidariskt ansvariga för bamets hela skada, varefter den slutliga fördelningen av ansvaret mellan föräldrarna och skadevåUaren sker enligt bestämmelserna i 7 § i förslaget.

2.1.3.3. Skadeståndsansvaret för ungdom över 15 år. Vissa remissorgan ifrågasätter om det i detta sammanhang och utan samband med en mera genomgripande reformering av den allmänna skadeståndsrätten är lämpligt att genomföra sådana partieUa reformer av principiell räckvidd som den föreslagna jämkningsregeln för ungdomar över 15 år. Göta hovrätt kritiserar förslaget i denna del och ifrågasätter om en sådan jämkningsregel kan Rundas på andra förhållanden än dem som möjligen kan tala för införande av en aUmän jämkningsregel. Det är inte obestridligt, att särskUda omständigheter kan anföras tiU stöd för en speciell regel beträffande ungdom, som har uppnått straffmyndig ålder. Hovrätten anser att fi-ågan om skadeståndets ekonomiskt betungande verkan i regel inte blir att bedöma avsevärt annorlunda än beträffande personer som har uppnått 21 års ålder. Hovrätten framhåller, att den särbehandling som kommer krimineU ungdom tUl del inte grundas på samma överväganden som kommer i fråga beträffande skadeståndsskyldighet. Inte heUer vUl hovrätten tUlmäta utformningen av föräldrabalkens skadeståndsregler större betydelse i detta sammanhang. Några andra specieUa förhåUanden, jämförbara med dem som betingar redan införda särskUda jämkningsregler, anser hovrätten inte föreUgga. Frågan om en jämkningsregel beträffande ungdom bör enligt hovrätten prövas först i samband med att frågan om en aUmän jåmkningsmöjlighet tas upp tiU bedömande.

Flertalet av de remissinstanser som har behandlat denna fråga uttalar emeUertid sjrmpatier för förslaget. Sålunda intar hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för övre Norrland, Stockholms rådhusrätt, socialstyrelsen, försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Kronobergs län. Målsmännens riks- förbund, föreningen Sveriges häradshövdingar och TCO i princip en positiv ståndpunkt. De skäl som kommittén har anfört äger enligt hovrätten över Skåne och Blekinge gUtighet även för en allmän jämkningsregel. Hovrätten anser dock detta inte utgöra hinder mot att en specieU regel nu införs för ifrågavarande kategori skadevållare. Även Sveriges advokatsamfund finner sig kunna acceptera förslaget i denna del.

Den konsekventa lösningen är enligt hovrätten för Västra Sverige, att en aUmän jämkningsregel införs. Även beträffande personer över myndig-

2.1.3.3.

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

146 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

hetsåldern ter det sig inånga gånger obUligt att ålägga full skadeståndsskyldighet, särskUt när de har handlat inom privatlivets ram. Hovrätten anser det tveksamt om just ungdomar under 21 år bör sättas i särklass, när en allmän jämkningsregel f.n. ansetts innebära en alltför vittgående reform. Men i likhet med kommittén finner hovrätten ett påtagligt behov av en möjlighet till jämkning i fråga om denna kategori. Som ett ytterligare argument anför hovrätten, att skadeståndets betungande verkan här i allmänhet torde sammanhänga med att skadegörarens föräldrar har underlåtit att teckna privat ansvarsförsäkring. Det kan därtör inte anses bero av skadegöraren själv att han inte är tryggad mot skadeståndsansvar.

Stockholms stads barnavårdsnämnd betecknar den föreslagna reformen som ett betydande framsteg. Nämnden framhåller som betydelsefuUt ur social synpunkt, att inte så stora skadestånd döms ut att de ungas anpassning försvåras eUer förhindras. Nämnden pekar emeUertid på att tiUämpning av jämkningsregeln kan komma att innebära ett åsidosättande av den skadelidandes intresse, något som kommittén inte närmare har gått in på.

Svea hovrätt stäUer sig positiv tiU tanken att nu införa jämkningsmöj-lighet för ungdomar över 15 år. Hovrätten anser att jämkningsreglerna i den föreslagna skadeståndslagen bör utformas så, att de kan anpassas tUl en aUmän jämkningsregel, om en sådan införs, och så att tUlämpningen kan tjäna som vägledning, ifall frågan om att införa en allmän jämkningsregel kommer upp. Hovrätten fortsätter.

Enligt hovrättens mening bör jämkning av skadestånd — oavsett om jämkning sker på grund av en allmän regel eller regler med begränsad räckvidd — främst ifrågakomma, då så framstår som skäligt på grund av att den skadevållandes vårdslöshet är lindrig och den åstadkomna skadan mycket stor eller på grund av att sambandet mellan den skadeståndsskyldiges handling och skadan får anses vara uttunnat. Kraven på den enskUdes aktsamhet är inom skadeståndsrätten stundom så högt ställda, att tvånget att välja endast mellan fullt skadestånd och intet skadestånd kan kännas som en allvarlig brist. I vad mån skadevällarens ekonomiska förhållanden bör beaktas som grund för jämkning är mera tveksamt. Det är visserligen naturligt, att t. ex. en sjöman, som under anställning ombord på ett fartyg vållar skador, får sin skadeståndsskyldighet jämkad i förhållande tUl den förmåga att utge skadestånd som följer av storleken av hans lön, och det kan även finnas starka skäl att överhuvud ej utdöma skadestånd med belopp som en skadeståndsskyldig, som saknar förmögenhet, inte skulle förmå utgiva ens med avstående av sin arbetsinkomst under en längre tid. Att Aid skadefall i allmänhet ingå i en prövning av skadeståndets verkan i ekonomiskt hänseende för den skadeståndsskyldige torde däremot föra alltför långt. Det må i detta sammanhang endast framhållas, att den som vid tidpunkten för rättegången i skadeståndsfrågan saknar medel, en tid därefter kan komma att befinna sig i goda ekonomiska förhåUanden och omvänt.

Hovrätten berör'även frågan om verkan av den skadelidandes ekonomi och anser, att som huvudregel bör fastställas, att denna inte bör inverka

Kimgl. Majtts proposition nr 5 år 1972 147

på rätten till skadestånd och att därtör överväganden angående de skadelidandes förmåga att bära skadan inte bör läggas tUl grund för en jämkningsregel av mera allmän räckvidd. Hovrätten finner det riktigt, att ungdomar som uppnått 15 års ålder principiellt jämställs med vuxna personer i så måtto, att den allmänna culparegeln blir tUlämplig beträffande dem. En mildare bedömning kan emellertid i vissa fall vara motiverad, anser hovrätten, som vidare påpekar bl. a. att ungdomar i de berörda åldrarna kan ställas inför uppgifter och i situationer som de på grund av oerfarenhet och därav betingad obetänksamhet inte bemästrar utan att göra sig skyldiga tUl vad som enligt vedertagna jämförelsenormer måste betecknas som vårdslöshet. Mera tveksamt anser hovrätten det vara i vad mån ungdom bör ställas gynnsammare än vuxna i fråga om skadeståndsskyldighet tiU följd av bristande betalningsförmåga vid tiden för skadefallet. Hovrätten förordar att i avvaktan på att en allmän jämkningsregel införs tUlämpningen av den föreslagna bestämmelsen begränsas att gälla då ungdom som fyllt 15 men inte 18 år har vållat skada av vårdslöshet och jämkning med hänsyn till försummelsens art och övriga omständigheter finnes vara skälig. I detta sammanhang ifrågasätter hovrätten om tiUräckliga skäl föreligger att öppna möjlighet tiU jämkning även av skadeståndsskyldighet i följd av uppsåtligt begångna handlingar.

I likhet med Svea hovrätt förordar Stockholms rådhusrätt, hovrätten för Nedre Norrland och statsåklagaren i Malmö, att åldersgränsen sätts tiU 18 år. I anslutning tiU kommitténs uttalande, att en anknytning tiU myndighetsåldern medför en mera likformig reglering för inomobligatoriskt och utomobligatoriskt skadeståndsansvar, erinrar rådhusrätten om att fullt inomobUgatoriskt skadeståndsansvar inte sällan förekommer för personer i åldrarna mellan 16 och 21 år, exempelvis när en omyndig innehar anstäUning eUer driver näring. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, om inte den övre åldersgränsen bör sänkas.

21-årsgränsen har emellertid tUlstyrkts eUer lämnats utan erinran — förutom av hovrätten för Västra Sverige — av bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen, försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Kronobergs län och föreningen Sveriges häradshövdingar.

Målsmännens riksförbund ifrågasätter, om inte jämkningsregeln bör få en sådan utformning, att jämkning kan ske också på grund av andra omständigheter än att skadeståndet skulle bU från ekonomisk synpunkt oskäUgt betungande. Hovrätten för Nedre Norrland understryker vikten av att hänsyn vid jämkningsfrågans prövning tas även tUl den skadeUdandes ekonomi men ifrågasätter, om synpunkten framgår av lagtexten. I anslutning tiU kommitténs uttalande om att jämkning inte får leda tUl ett restdtat, som framstår som obUligt mot den skadelidande, påpekar hovrätten att regelns avfattning kan lämna utrymme för tvekan på denna punkt. Statsåklagaren i Malmö anser det önskvärt att den skadelidandes ekonomi uttryckUgen nämns i lagtexten.

148 Kungl. Maj:fs proposition nr 5 år 1972

2.1.3.4. Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer. Kommitténs
förslag tUl reglering av skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer
har tiUstyrkts eUer lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Justi
tiekanslem betonar, att förslaget i fråga om tUlämpningsområdet för 6 §
innebär en viss utvidgning i förhållande till vad som gäller f. n. beträffande
personkretsen, i det att bestämmelsen, i motsats till 6 kap. 6 § SL, torde ha
avseende också på sådana abnorma som avses i 5 kap. 6 § SL. Justitiekans
lem anser det lämpligt med jämkningsmöjlighet i fråga om denna krets
abnorma. Med utvidgningen uppnås också bättre överensstämmelse med
vad som gäller inom kontraktsrätten enligt 1924 års lag om verkan av av
tal som slutits under inverkan av rubbad själsverksamhet.

Göta hovrätt anför emellertid betänkligheter mot denna utvidgning av personkretsen och uttalar att jämkning kan komma att ske i åtskilliga faU där någon rubbning av själsverksamheten finnes föreligga, inte minst i fråga om skadestånd på grund av brott. Hovrätten befarar, att bestämmelsen inte kommer att tiUämpas med den varsamhet, som varit faUet i fräga om 1924 års lag. Medicinalstyrelsen anser, att även beträffande sinnessjuka och jämstäUda möjUgheterna att lösa ersättningsfrågorna genom obUgatorisk ansvarsförsäkring bör prövas.

2.1.3.5. Föräldrars och andra vårdnadshavares skadeståndsansvar. Kom
mitténs förslag i denna del har föranlett ett flertal remissinstanser att be
handla frågan om objektivt ansvar för föräldrar.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar, att kommitténs ståndpunkt beträffande betydelsen av ansvarsförsäkring vid prövningen av frågan om barnets eget ansvar innebär en skärpning av detta ansvar för barnens del. Hovrätten finner det emellertid vara tveksamt, om kommittén tiU fuUo har tagit konsekvenserna av de förändringar som tUlgången till ansvarsförsäkring har medfört. Hovrätten anser det naturligast att den ökade skadeståndsbördan läggs på föräldrarna, eftersom de tiU följd av ansvarsutvidgningen ökade skadeståndsutgifterna i sista hand belastar föräldrarnas ekonomi genom en eventuell höjning av försäkringspremierna. Kommitténs argument tiU stöd för ett skärpt ansvar för barnens del anser hovrätten kunna tiU stor del åberopas också tUl stöd för ett strängare ansvar för föräldrar, i varje fall när ansvarsförsäkring föreligger. En ändring av gäUande rätt i angiven riktning torde inte sakna gensvar i allmänhetens rättsmedvetande. Hovrätten anför även andra skäl för en skärpning av föräldrars skadeståndsansvar för sina barns handlingar och framhåller, att en jämkningsmöjlighet sådan som den 5 § i förslaget föreskriver också kan motverka att ett utvidgat ansvar för föräldrarna leder tUl obilliga resultat. Hovrätten erinrar om att vid skada orsakad av barn under 4—5 år den skadelidande enUgt kommitténs förslag inte erhåller ersättning i andra fall än då vårdnadshavaren bevisligen kan lastas för bristande tUlsyn eller liknande och att enligt kom-

2.1.3.4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 149

mittens mening jämkning av skadeståndsansvaret för små barn tydligen skall kunna ske även inom ramen för en föreliggande ansvarsförsäkring. Hovrätten fortsätter.

Den begränsning av den skadelidandes rätt till ersättning, som sålunda enligt kommitténs förslag liksom enligt gäUande rätt skulle föreligga främst då skadan orsakats av mindre barn, torde svårligen kunna motiveras på annat sätt än att man anser även sådana skadegörare bära moralisk skuld tUl vissa handlingar och därför böra åläggas skadeståndsansvar på grund av dessa men icke vid andra skadegörande beteenden. Oavsett om ett sådant betraktelsesätt är befogat eUer inte i detta sammanhang — en fråga varpå hovrätten ej här anser sig kunna ingå — synes resonemanget i varje faU böra spela en underordnad roll i jämförelse med tanken, att de risker barnets handlande medför bör fördelas på ett sätt som är socialt önskvärt och tillfredsställande ur bUlighetssjmpunkt.

Ett annat skäl för en utvidgning av föräldrarnas ansvarighet finner hovrätten ligga i det förhållandet att den skadelidandes enda möjlighet att få ersättning i vissa fall skulle vara att styrka vållande hos föräldrarna. Hovrätten syftar därvid på att, med hänsyn till vissa försäkringsrättsliga regler beträffande uppsåtlig skadegörelse, en konsekvens av kommitténs förslag är att annan möjlighet inte står den skadelidande tUl buds när ett barn utan egna medel har gjort sig skyldig tUl uppsåtlig skadegörelse. Med hänsyn tUl försäkringens nuvarande utformning kan ett sådant resultat inte nås genom en skärpning av barnets eget skadeståndsansvar. Hovrätten anser att en skärpning av föräldrars ooh möjligen även andra vårdnadshavares ansvarighet bör ytterligare övervägas samt att skärpningen kan ske genom att föräldrarna åläggs objektivt ansvar för skador vållade av yngre bam. Hovrätten kan också tänka sig möjligheten att man föreskriver omkastad bevisbörda i fråga om våUandet. Även Målsmännens riksförbund, hovrätten för övre Norrland och justitiekanslem uttalar sympatier för objektivt ansvar på detta område. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser inte att föräldrar och andra värdnadshavare bör åläggas ett i princip obegränsat objektivt ansvar men ifrågasätter om inte föräldrar kan åläggas sådant ansvar intUl ett visst lägre belopp. En sådan regel skulle troligen bli en verksam anledning för föräldrar att teckna ansvarsförsäkring.

Svea hovrätt ansluter sig till kommitténs ståndpunkt men framhåller att den reparativa och preventiva effekten av barns skadeståndsskyldighet i realiteten i mycket stor utsträckning beror på huruvida föräldrarna övar tUlsyn över och på rätt sätt uppfostrar barnen samt genom ansvarsförsäkring tryggar fullgörandet av barnens eventuella skadeståndsskyldighet. Hovrätten finner det önskvärt att i förslagets 5 § vårdnadshavarnas skyldigheter anges på sådant sätt att en viss skärpning av ansvaret kan ske i rättstill-lämpningen. Även föreningen Sveriges häradshövdingar, länsstyrelsen i Kronobergs län, statsåklagaren i Stockholm och TCO tUlstyrker förslaget i denna del. Föreningen förklarar sig i huvudsak dela kommitténs betänkligheter

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

mot en regel om omkastad bevisbörda för föräldrar och andra värdnadshavare men anser det inte vara möjligt att med ledning av rättspraxis dra några slutsatser av större värde i fråga om betydelsen av en sådan regel. De fall där bevissvårigheterna bedöms vara stora kommer nämligen normalt inte under domstols prövning.

Socialstyrelsen, som också tUlst3n'ker kommitténs förslag i denna del, berör i sitt yttrande särskilt fosterföräldrarnas ställning. Styrelsen påpekar därvid bl. a,, att ett objektivt ansvar inte skäligen kan åläggas värdnadshavare. Det skulle dessutom försvåra anskaffningen av fosterhem. Styrelsen finner det angeläget att skadeståndsrätten utformas så, att dessa svårigheter motverkas. Den förutsätter, att skadeståndsansvar inte skall utkrävas annat än om vårdnadshavaren ådagalagt allvarlig försummelse, och efterlyser ett motivuttalande, som framhåUer fosterföräldrarnas ofta svåra situation. Skolöverstyrelsen ställer frågan, i vUken utsträckning skolbarn kan anses stå under skolans tillsjm under skoldagen. Styrelsen framhåller, att denna fråga särsldlt kan bli aktuell i fråga om barn som vistas vid elevhem och andra anstalter av internatkaraktär, och att barn i allt större omfattning kommer att fullgöra skolplikt utanför skolan, bl. a, i form av praktisk yrkesorientering.

Kommitténs förslag tUl en jämkningsregel för föräldrar och andra som har vård om barn lämnas utan erinran av hovrätten över Skåne och Blekinge och Svea hovrätt. Enligt sistnämnda hovrätt bör emellertid försummelsens art vara avgörande. Hovrätten finner att uttrycket »oskäligt betungande» i hög grad leder tanken tUl en bedömning enbart av den skadeståndsskyldiges ekonomiska förmåga att utge skadeståndet. Hovrätten föreslår, att jämkning skall kunna ske, om det med hänsyn tUl försummelsens art och omständigheterna i övrigt finnes skäligt. Även Svenska försäkringsbolags riksförbund anser det olämpligt att en bestämmelse i ämnet utmjm-nar i orden oskäligt betungande, som enbart anknyter tUl de ekonomiska förhållandena och inte, såsom är avsett, till försummelsens art m. m.

Hovrätten för Nedre Norrland har i princip inte någon erinran mot jämkningsregeln men ifrågasätter om inte införandet av en aUmän jämkningsregel skulle kunna avvaktas. Hovrätten påpekar också, att det inte framgår av lagtexten att man vid prövningen av jämkningsfrågan skall ta hänsjm även till den skadelidandes ekonomiska förhållanden,

Göta hovrätt uttalar emellertid allvarlig betänklighet också mot jämkningsregeln. Hovrätten pekar bl. a. på att skadeståndsskyldigheten liksom hittUls torde begränsas till fall då vårdnadshavaren klart har åsidosatt sin tillsynsskyldighet. I fall då så kan visas vara förhållandet är en möjlighet till jämkning med hänsyn tUl skadeståndets ekonomiska verkan enligt hovrättens mening inte motiverad av andra skäl än dem som kan föranleda att en generell jämkningsmöjlighet införs. Av samma skäl som hovrätten har anfört mot en jämkningsregel beträffande ungdom över 15 år kan hovrätten

2.1.3.5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 151

således inte ansluta sig till kommitténs förslag om en jämkningsregel för föräldrar ooh andra värdnadshavare.

Mot kommitténs förslag att i lagen ta upp också en bestämmelse om skadeståndsansvaret för den som genom försummelse i vården om sinnessjuk eller därmed jämställd person har medverkat till en skada som den sjuke orsakat har inte riktats erinringar under remissbehandlingen. Göta hovrätt anför dock om jämkningsmöjligheten för denna kategori av värdnadshavare att skadeståndsskyldigheten för anhöriga tUl sinnessjuk eller sinnesslö person, som har vållat skada, visserUgen kan drabba hårt men att kraven på bevisning om vållande får antas vara ännu större, när det gäller tiUsynen av en sådan person, än i fråga om vården av minderåriga bam. Vad beträffar personal vid anstalter kommer — såsom också kommittén anfört — dess skadeståndsskyldighet att prövas i samband med frågan om arbetstagares skadeståndsansvar. Hovrätten finner sig således inte heUer beträffande värdare av psykiskt abnorma personer kunna tillstyrka kommitténs förslag om en särskild jämkningsregel.

2.1.3.6. Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan. Den bestämmelse om solidariskt skadeståndsansvar för flera ersättningsskyldiga som kommittén har föreslagit, har lämnats utan erinran av remissorganen. Riksåklagaren ifrågasätter dock, om inte det nuvarande undantaget i 6 kap. 5 § SL för sådan medverkan till brott som avses i 23 kap. 6 § första stycket BrB bör tas upp även i den nya skadeståndslagen.

Den föreslagna jämkningsregeln för den som har medverkat tiU en skada i endast ringa mån har i princip tillstjrrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Göta hovrätt anser skälen för jämkning i dessa fall vara av väsentligt annan art än de som kunnat anföras för de övriga jämkningsreglerna i kommitténs förslag.

Stockholms rådhusrätt däremot hyser betänkligheter mot den föreslagna jämkningsregeln. Med utgångspunkt från kommitténs uttalande om svårigheterna att urskUja hur långt en viss handUng eller underlåtenhet kan sägas ha medverkat på ett sätt som uppfyller kraven på adekvat orsaksam-manhang och efter att ha understrukit att det då kan finnas behov att på rimligt sätt begränsa skadeståndsansvaret för den som har medverkat i bara ringa mån, anför rådhusrätten.

Med hänsyn tUl att det i varje situation, där påstått våUande skaU prövas, måste avgöras om adekvat kausaUtet föreligger eller inte, är kommitténs uttalande på denna punkt ej fullt tydligt. Rådhusrätten vill härjämte framhålla, att vad kommittén sålunda och i övrigt anfört tUl stöd för införande av en jämkningsregel sådan som den föreslagna skulle kunna åberopas även såvitt gäUer jämkning av skadestånd i fall där en person är ensam vållande. Kommittén uttalar, att det funnits önskvärt att domstolarna finge en allmän befogenhet att jämka skadeståndsansvar med hänsyn tUl ömmande och andra omständigheter, men att frågan om införande av en allmän jämk-

2.1.3.6.

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ningsregel inte är aktuell. Det anförda ger rådhusrätten anledning ifrågasätta, huruvida bärande skäl föreligger för att redan nu införa en helt ny jämkningsregel för det speciella faUet att skada vållats av två eller flera.

Två av rådhusrättens ledamöter har dock i en reservation förklarat sig inte ha någon erinran mot att jämkningsregeln nu införs.

Föreningen Sveriges häradshövdingar framhåller, att eftersom lagförslaget inte i övrigt tar upp någon allmän jämkningsregel, som ens i någon mån begränsar den skadelidandes intressen, det torde vara mest konsekvent att inte heller i fall då flera är medvållande tillåta jämkning av skadeståndsansvaret för någon av de medverkande, om därmed risk skulle föreligga att den skadelidande inte får hela sin skada ersatt.

2.1.3.7. Ansvarets fördelning mellan flera skadeståndsskyldiga. Mot den av
kommittén i 7 § av dess förslag upptagna fördelningsregeln har i allmänhet
inte riktats erinringar. Göta hovrätt uttalar sin tiUfredsstäUelse med att en
uttryckUg regel blir lagfäst och förklarar sig inte ha någon erinran mot att
bestämmelsen blir tillämplig också i förhållandet mellan barn eller sinnes
sjuka och deras värdnadshavare. Även fångvårdsstyrelsen tUlstyrker uttryck
ligen förslaget under framhåUande av att den nuvarande regressregeln i
6 kap. 6 § SL är alltför sträng mot vårdnadshavarna.

Svea hovrätt uttalar däremot betänkligheter mot att regressbestämmelsen i 6 kap. 6 § SL, såvitt den angår återkravsrätten för barn mot deras värdnadshavare, slopas. Hovrätten framhåller, att det förhållandet att domstolsavgöranden rörande barns regressrätt enligt 6 kap. 6 § SL inte aUs eller endast sparsamt förekommer, inte får föranleda slutsatsen att det skulle sakna betydelse hur frågan regleras, samt att de föreslagna jämkningsreglema bör anses skapa tUlräckliga garantier för att föräldrar inte oskäUgt betungas med skadeståndsansvar. Hovrätten anför vidare.

Det torde vara mera sällan som föräldrar överhuvud kan håUas för ansvariga för skador vållade genom utslag av verklig kriminalitet eller grövre skadegörelse från barnets sida. För skadeståndets preventiva verkan kan den nuvarande ovUlkorliga regressrätten förmodas ha en icke ringa betydelse, eftersom föräldrarna, men däremot icke barnen, kan förväntas iakttaga större försiktighet i den mån risken att ekonomiskt få bära skadan ökar. De fördelar som kan vinnas genom införande av en möjlighet att i regressväg göra en uppdelning mellan barns och föräldrars andel i skadans bärande kan förmodas vara av mindre betydelse än de olägenheter som kan följa därav. Hovrätten anser därför att den nu gällande ovillkorliga regressregeln bör bibehållas.

2.1.3.8. Ersättning för lidande vid vissa brottsliga gärningar. Kommitténs
förslag, att den bestämmelse i den nya lagen, som närmast skall motsvara
stadgandet i 6 kap. 3 § första stycket SL om ersättning för lidande vid brott
mot den personliga friheten och vid ärekränkande gärning, skall få ett vidgat

2.1.3.6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 153

tillämpningsområde genom att »annat ofredande» nämns vid sidan av brott mot personliga friheten, har lämnats utan erinran av remissinstanserna,

2.1.3.9. Verkan av skadeståndsberåttigads död i fråga om ersättning för ideell skada. Kommitténs förslag i denna del lämnas utan erinran eUer tillstyrks uttryckligen av bl. a. Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, försäkringsinspektionen, Sveriges advokatsamfund och TCO.

Justitiekanslem anser det lämpUgt att en regel i förevarande hänseende tas upp i den nya lagen och betecknar — med framhållande av svårigheterna att finna någon helt invändningsfri lösning — den föreslagna regeln som en avgjord förbättring i förhållande till vad som nu gäller, fastän den i vissa fall kan komma att leda till obilliga resultat. Hovrätten för Västra Sverige finner den förordade ändringen i och för sig välmotiverad.

Från andra håll reses emellertid invändningar mot förslaget. Göta hovrätt understryker, att den nuvarande regeln — att göra successionsrätten beroende av om dom meddelats — inte kan anses tiUfredsställande samt att rätten till succession i princip inte bör anknytas till ett förhållande, varöver den avlidne inte kunnat råda, utan lämpligen bör göras avhängig av att den skadelidande framställt krav. Men i motsats till kommittén anser hovrätten, att som förutsättning för rätt till succession i rätten till ersättning för ickeekonomisk skada bör fordras, att den skadelidande före sin död väckt talan eller framställt yrkande i rättegång om att utfå skadestånd. Yrkande om skadestånd bör enligt hovrättens mening uttryckligen avse skadestånd i ifrågakomna hänseende.

Stockholms rådhusrätt erinrar om att i 4 § i 1945 års lag om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. föreskrivs, att om den ersättningsberättigade avlider innan ersättningen blivit bestämd, dödsboet äger föra talan om ersättning bara för förlust eller kostnad som tillskyndats den avlidne men inte för det lidande som frihetsförlusten har medfört. Rådhusrätten anför vidare.

Ersättning för ideell skada har till syfte att gottgöra den skadelidande för lidande och obehag, som han haft, och ersättningen är således av personlig natur. Enligt rådhusrättens mening saknas anledning att låta de efterlevande tillgodogöra sig den avlidnes lidande och obehag i andra fall än då ersättningen härför bestämts genom åtagande från skadevållaren eller genom dom redan i den skadelidandes livstid. Följaktligen föreligger enligt rådhusrättens mening inte behov att genom lagstiftning utvidga den rätt till den avlidnes anspråk på ersättning för icke ekonomisk skada som enUgt rättspraxis redan tillkommer de efterlevande.

Svenska försäkringsbolags riksförbund erinrar om att enligt gällande rätt en allmän utfästelse av skadevållaren att utge ersättning i de hänseenden som det här gäller inte torde vara tillfyllest för att rätten till ersättning

2.1.3.9.

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

skall övergå på de efterlevande. Utfästelsen måste ha avsett ett fixerat belopp. Förbundet påpekar, att kommitténs förslag innebär en radikal ändring av gällande rätt och anför vidare.

Rätten till ersättning för ideell skada har av gammalt ansetts skilja sig från annan rätt till skadestånd genom sin personliga natur. Denna speciella natur har ansetts kräva beaktande ur framför allt två synpunkter. Den ena är ändamålet med ersättningsskyldigheten. I fråga om alha största delen av området för ideeU skada måste ersättningen antagas åtminstone främst avse att sätta den skadelidande i stånd att som gottgörelse för de olustkänslor som smärtan, Ijet, den äreröriga tillvitelsen etc. vållat honom skaffa sig motsvarande mått av tiUfredsstäUelse. Sedan den skadade avUdit kan vad som sålunda är ändamålet med ersättningen inte längre tillgodoses; de U-danden och obehag som skulle gottgöras har icke drbat de efterlevande. Den andra synpunkten är att med hänsyn till rättighetens personliga natur den skadeUdande själv och enbart han bör bestämma huruvida och med vilket belopp ersättning i penningar skaU begäras för den ideeUa skadan. Båda synpunkterna torde Ugga till grund för gällande svensk rätts ståndpunkt.

De av kommittén anförda motiven har enligt förbundet ringa verklighetsunderlag och utgör inte i och för sig tilhäckliga skäl att radikalt ändra den gällande ordningen. Förbundet anser, att den föreslagna ändringen inte bör genomföras, såvida det inte anses bäst överensstämma med billighet att de efterlevande i största möjliga utsträckning får dra ekonomiska fördelar av de lidanden och obehag som tillfogats den skadeståndsberättigade. Förbundet hävdar, att flertalet insiktsfuUa bedömare torde vara ense om att de efterlevandes anspråk i förevarande hänseende i varje fall inte hör till de mera behjärtansvärda. Förbundet uttalar sammanfattningsvis, att frågan om rätten till ersättning för ideell skada bör bli föremål för ingående diskussion i nordiskt samarbete samt att spörsmålen om rättigheternas övergång genom arv och om förutsättningarna för att sådana anspråk skall få överlåtas lämpligen bör behandlas i ett sammanhang.

Försåkringsjuridiska föreningen avstjrrker också att den föreslagna bestämmelsen blir lagfäst samt anför, att frågan om rätten till ersättning för ideell skada bör bli föremål för en ingående diskussion i samband med en allmän översyn av skadeståndsrättens hela problematik, innan några detaljreformer genomförs.

2.1.4. Departementschefen

2.1.4.1. Gällande rätt. Grundläggande bestämmelser om skadeståndsansvar utanför kontraktsförhållanden, s. k. utomobligatoriskt skadeståndsansvar, finns f. n. i 6 kap. SL — den enda del av 1864 års strafflag som efter brottsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1965 ännu är i kraft. Kapitlet innehåller bestämmelser om skyldighet för den som har orsakat skada genom brott att ersätta skadan och om jämkning av skadeståndet

2.1.3.9.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 155

på grund av den skadelidandes medvållande (1 §), vidare regler om skyldighet att vid kroppsskada utge ersättning för »hinder eller brist i den skadades näring» och för sveda och värk samt Ije eller annat stadigvarande men (2 §), om ersättning i vissa fall för lidande som tillfogas någon genom brott mot den personUga friheten eller genom ärekränkande gärning och i anslutning därtill en föreskrift om skyldighet för den som döms för ärekränkning att bekosta tryckning i tidning av dom i målet (3 §), bestämmelser om rätt för efterlevande till den som blivit dödad att i erforderUg och skälig omfattning få ersättning av den brottslige för mistat underhåll (4 §), om solidariskt ansvar när flera har medverkat till samma skada (5 §) samt om skyldighet för bam under 15 år och psykiskt abnorma personer att ersätta skada som barnet eller den sjuke orsakat, i den mån det finnes skäligt med hänsyn till omständigheterna och med rätt för den skadevållande att återkräva ersättningen av försumlig värdnadshavare (6 §), Slutligen finns en föreskrift om rätt för målsägande att kräva skadestånd utan hinder av att straff rättslig påföljd för den skadevållande handlingen har preskriberats (7 §). Bestämmelserna är enligt sin lydelse tillämpliga bara i fråga om skadestånd på grund av brottslig gärning, men de tillämpas i vidsträckt omfattning analogiskt vid andra skador utanför kontraktsförhållanden. En närmare redogörelse för bestämmelserna och för de skadeståndsrättsliga principer som utbUdats i rättspraxis har lämnats i det föregående (avsnitten 1.1.1.1. och 2.1.1.1.) och jag hänvisar i övrigt till framställningen i dessa avsnitt.

2.1.4.2. Kommittéförslaget och remissyttrandena. Skadeståndskommitténs förslag tiU lag med allmänna bestämmelser om skadestånd upptar de nya bestämmelser om barns och föräldrars skadeståndsansvar som kommittén har utarbetat med anledning av sitt ursprungUga utredningsuppdrag och innehåUer i övrigt bestämmelser som, med vissa smärre sakUga ändringar och med redaktionella jämkningar, motsvarar övriga stadganden i 6 kap. SL.

Förslaget upptar först vissa bestämmelser om ersättning för person- och sakskada samt därefter en allmän regel om ansvarighet för ekonomisk skada, som någon utan samband med person- eller sakskada åsamkar annan genom brott, dvs. vad som här benämns »ren förmögenhetsskada». Förslaget innebär därigenom bl. a. en kodifiering av den allmänna culparegeln sådan den f. n. tUlämpas i svensk rätt. I förhållande till gällande rätt innebär lagförslaget sakliga ändringar av betydelse i följande hänseenden.

Enligt förslaget införs för vissa särskilda fall nya bestämmelser om möjlighet att jämka skadeståndsansvar. Detta gäller till en början i fråga om skadeståndsansvaret för ungdomar mellan 15 och 21 år, vilket skall kunna jämkas, om skadeståndet skulle bU oskäUgt betungande. En liknande jämkningsregel föreslås för den som genom försummelse i vården om barn

2.1.4.2

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

eller psykiskt abnorm person är vållande till skada som barnet eller den sjuke orsakat. Vidare skall enligt förslaget skadeståndet kunna jämkas för den som i endast ringa mån har medverkat till en skada. Rätten att få ersättning för lidande tiU följd av vissa brottsliga gärningar föreslås bli utvidgad, så att ersättning skaU kunna utgå också vid »annat ofredande». Slutligen föreslås en ny bestämmelse om verkan av skadeståndsberättigads död i fråga om rätten tiU ersättning för ideell (icke-ekonomisk) skada.

I övriga delar överensstämmer kommittéförslaget till sitt sakliga innehåll väsentiigen med gällande rätt. I förslaget tas visserligen inte upp motsvarighet tiU regeln i 6 kap. 7 § SL, att målsägande har rätt tiU skadestånd med anledning av brott, även om åtalspreskription har inträtt, men detta följer enUgt kommittén av allmänna grundsatser. På några punkter, där lagbestämmelser f. n. saknas, innebär förslaget en kodifiering av rättspraxis. I motiven till lagförslaget har kommittén i två hänseenden rekommenderat ändrad rättstillämpning i fråga om skadeståndsansvar för bam under 15 år. Detta gäller dels betydelsen av att skadeståndsansvaret är täckt av ansvarsförsäkring, dels metoden för bestämmande av skadeståndets storlek. Dessa båda spörsmål berörs närmare i det följande vid behandUngen av frågan om barns och ungdoms skadeståndsansvar.

Under remissbehandlingen har i allmänhet inte riktats några erinringar mot det huvudsakUga innehållet i eUer den allmänna utformningen av kommitténs lagförslag. I vissa yttranden hemställs att också vissa andra allmänna skadeståndsfrågor än de som berörs i 6 kap. SL regleras eller åtminstone behandlas i detta sammanhang. I fråga om barns och psykiskt abnormas skadeståndsansvar har några remissorgan ifrågasatt en annan ordning än kommittén har föreslagit, t. ex. ett objektivt ansvar för värdnadshavare eller obUgatorisk ansvarsförsäkring. Viss kritik har riktats mot de av kommittén föreslagna nya jämkningsreglerna. Uttalanden i övrigt om de enskilda bestämmelserna i förslaget berör jag i det följande.

2.1.4.3. Allmänna synpunkter. Som jag tidigare har sagt finner jag det för egen del och i Ukhet med kommittén och remissinstanserna vara naturligt, att reglerna om skadestånd på grund av eget våUande nu överförs tiU en skadeståndslag av civiUags natur. Jag har i det föregående också framhållit, att jag inte anser det möta hinder att man nu genomför sådana reformer av begränsad räckvidd på det beståendes grund som syftar till att anpassa skadeståndsrätten till den tekniska, ekonomiska och sociala utvecklingen. Från sådana synpunkter anser jag att de överväganden som skadeståndskommittén har gjort och de lagregler den har föreslagit med få undantag är väl ägnade att läggas tUl grund för lagstiftning.

Som kommittén har föreslagit bör den allmänna culparegeln nu lagfästas. I övrigt bör innehållet i en ny lagstiftning väsentUgen motsvara det

2.1.4.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 157

nuvarande 6 kap, SL med sådana sakliga ändringar eller tillägg och formella justeringar som betingas av önskemålet att anpassa reglerna efter den rättsutveckUng som har ägt rum och tiU den moderna tidens krav i övrigt. Jag delar kommitténs uppfattning att någon motsvarighet tiU 6 kap. 7 § SL inte behöver tas upp i en ny lag.

Det bör här särsldlt påpekas, att kommittéförslaget inte innebär någon ändring i vad som nu gäUer i fråga om ersättningsskyldighet för ekonomisk skada som vållas utan samband med person- eUer sakskada, »ren förmögenhetsskada». Som tidigare nämnts utgår f. n. ersättning enligt culparegeln för sådan skada i princip endast när den ansvarige har vållat skadan genom brott. Dessutom förekommer vissa särskUda lagbestämmelser som föreskriver ansvar för sådan skada även vid icke brottsliga handlingar, framför aUt inom immateriahätten. För egen del anser jag att goda skäl talar för gäUande rätts ståndpunkt. Frågan om en utvidgning av skadeståndsansvaret enUgt culparegeln för ren förmögenhetsskada är f. ö. ett svårlöst problem, som under aUa förhållanden skulle fordra en ingående utredning. Jag finner emellertid inte skäl att f. n. ta initiativ till någon sådan utredning. De förslag jag nu lägger fram utgår från gällande rätt på denna punkt.

Med den ståndpunkt jag har intagit i denna fråga anser jag det inte finnas skäl att — som en remissinstans har ifrågasatt — med avvikelse från kommittéförslagets terminologi använda termen »skada» i stället för uttrycket »person- eller sakskada», som numera är så allmänt vedertaget i juridiskt språkbruk, att det inte bör möta betänkligheter att använda det i lagstiftningen. Det förutsätter i sin tur, att frågan om ersättning för ren förmögenhetsskada genom brott på sätt som kommittén har föreslagit regleras genom särsldld bestämmelse.

Till enskildheterna i kommitténs reformförslag återkommer jag. Med anledning av vissa remissuttalanden av mera allmän innebörd vill jag anföra följande.

De nuvarande bestämmelserna i 6 kap. SL avser enligt sin lydelse endast skada på grund av brott men har i praxis kommit att reglera även annan skada utanför kontraktsförhållanden. De regler om ansvar för eget vållande som nu föreslås är avsedda att i detta hänseende ha samma tiUämpningsområde som 6 kap. SL. Det betyder, att den nya lagstiftningen kommer att behandla frågor om skadeståndsansvar i utomobligatoriska förhållanden. I ett par remissyttranden har frågor om lagstiftningens på detta sätt begränsade räckvidd berörts, och det har därvid framhåUits, att den föreslagna lagtexten inte ger besked om att lagen inte är tillämpUg i kontraktsförhållanden och inte heller reglerar frågor om objektivt ansvar. Dessa re-missuttalanden ger mig anledning att något närmare beröra frågan om de utomobUgatoriska skadeståndsreglernas förhållande till kontraktsrättsliga regler och till skadeståndsrättslig speciallagstiftning.

Den principiella utgångspunkten bör enligt min mening vara, att de aU-

2.1.4.3.

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

manna reglerna om skadeståndsansvar utanför kontraktsförhållanden alltid s. a. s. »Ugger i botten», dvs. är tiUämpUga i den mån inte avtalsrättsliga regler eller regler i skadeståndsrättsUg speciallagstiftning medför modifikationer i en eller annan riktning. Vid prövningen av vilket som helst skadeståndsanspråk bör man med andra ord utgå från, att tvisten skall avgöras enligt de allmänna utomobligatoriska reglerna och att avvikelse från dessa skaU ske bara i den mån kontraktsrättens regler finnes vara tUlämpUga och för till ett annat resultat eUer anspråket avser ett skadefaU som faller under särskUda lagregler om utomobUgatoriskt skadeståndsansvar och dessa regler innebär avvikelse från de allmänna reglerna. Med ett sådant betraktelsesätt är det inte helt riktigt att säga, att de allmänna lagregler om utomobligatoriskt skadeståndsansvar som nu föreslås inte är tillämpliga i kontraktsförhållanden eller att frågor om objektivt ansvar faller helt utanför. Man ger en korrektare bild av läget, oon man säger att de allmänna reglerna gåUer, i den mån annat inte är särskilt föreskrivet eUer föranleds av avtal eUer i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhåUanden. Det skuUe enligt min mening vara en fördel från pedagoska synpvmkter, om den nya lagen inleds med en allmän bestämmelse av detta innehåU. Till utformningen av en sådan bestämmelse återkommer jag i det följande (avsnitt 5.1.1.1.).

Vissa remissinstanser har påpekat, att den föreslagna lagen på intet sätt är uttömmande och att åtskilUga betydelsefuUa frågor av allmän natur inom den utomobligatoriska skadeståndsrättens område också framgent måste lösas i rättstillämpningen med utgångspunkt i allmänna grundsatser. Det är redan med hänsyn tiU det begränsade utredningsunderlaget nödvändigt att den nya lagen på detta sätt får en begränsad räckvidd. I och för sig kan jag instämma med de remissorgan som har beklagat, att ett flertal svårlösta problem därigenom inte bUr klarlagda, men jag finner det dock inte lämpligt att nu föregripa den noggranna prövning av problem med principiell räckvidd som jag förutsätter skaU kunna ske successivt inom ramen för ett fortsatt reformarbete.

Jag anser mig emellertid böra i det här sammanhanget ta upp ett specieUt problem av principiell natur, som hovrätten för Västra Sverige har varit inne på i sitt remissjdtrande och som kommer att få särskUd aktualitet vid min behandling i det följande av frågan om det allmännas skadeståndsansvar. Det gäller frågan om kretsen av de ersättningsberättigade. Problemet har två aspekter. Den ena rör frågan om rätt för den som endast »indirekt» eller »medelbart» har lidit en ekonomisk förlust som följd av att annan person har direkt tillfogats en person- eUer sakskada eller en ren förmögenhetsskada att få skadestånd. Man brukar här — något oegent-Ugt — tala om »tredjemansskada». Den andra sidan av problemet avser spörsmålet vilka ekonomiska intressen som åtnjuter skydd av de hand-Ungsnormer som culparegeln vilar på.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 159

Som exempel på »tredjemansskada» kan nämnas det tidigare berörda fallet att en arbetsgivare lider ekonomiskt avbräck till följd av att personskada har tillfogats hans arbetstagare, eller det fall att någon går miste om en vinstgivande affär genom att den som har utfäst sig att låna honom pengar blir frånlurad sin förmögenhet genom bedrägeri.

Såvitt gäller det förstnämnda fallet, dvs, när allmän förmögenhetsskada uppkommer som en följd av en integritetskränkning, är svensk rätts principiella ståndpunkt klar. Huvudregeln är, att den som har vållat en person- eller sakskada inte är skyldig att ersätta den förmögenhetsförlust som »tredje man» kan lida till följd av skadan, utan bara de förluster som drabbar den person vilken har lidit den primära person- eller egendomsskadan. Undantag anses gälla bara för särskilda fall. Det viktigaste undantaget framgår av regeln i 6 kap. 4 § SL om efterlevandes rätt tUl ersättning för mistat underhåll, när någon har blivit dödad. Vidare har i ett rättsfall från senare tid (NJA 1966 s. 210) den som varit ansvarig för skada på en kraftledning ålagts att utge ersättning också för de förluster som drabbat avnämare av elektrisk kraft genom det driftsavbrott i deras företag som kabelskadan hade medfört. Omständigheterna i fallet var dock särpräglade. I vUken utsträckning domstolarna skulle vara beredda att i mer vidsträckt omfattning döma ut ersättning för tredje mans förmögenhets-förluster i följd av person- eUer sakskada är osäkert — 1966 års rättsfaU tillåter inga bestämda slutsatser.

En begränsning av motsvarande slag lär gälla, när en person tillfogas ren förmögenhetsskada genom brott eller i övrigt under förhållanden som enligt lag medför skyldighet för den våUande att ersätta skadan. När någon Uder ekonomisk förlust till följd av att förmögenhetsskada har drabbat annan person mot vilken ett brott är riktat eUer mot vilken annan skadegörande handling — t. ex. ett inte straffbart patentintrång — har begåtts, har denna »tredje man» sålunda i princip inte rätt att få ersättning för sin förlust av den skadeståndsskyldige.

Kretsen av de ersättningsberättigade begränsas som nämnt också på ett annat sätt. Det torde nämligen vara en erkänd grundsats i svensk skadeståndsrätt att ersättningsansvar enligt culparegeln — eUer ansvarsregler som är anknutna tUl deima — inträder bara när skadan har drabbat ett intresse som skyddas av den lagfästa eller oskrivna handlingsnorm vars åsidosättande utgör grunden för skadeståndsansvaret. Frågan får säUan aktuaUtet på integritetskränkningarnas område. Flertalet av culparegelns handlingsnormer får nämligen antas ge ett obetingat skydd mot varje kränkning av en persons integritet till person eUer egendom som sker genom överträdelse av någon av dessa normer. Läget är ett annat när det gäller ren förmögenhetsskada. Själva det ekonomiska Uvets struktur medför, att en person kan, genom att åsidosätta en vedertagen handUngsnorm och i övrigt på ett sätt som uppfyUer kravet på adekvat kausalitet, orsaka en

2.1.4.3.

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

eller flera av sina medmänniskor förmögenhetsförluster, utan att det behöver vara fråga om »tredjemansskada» i nyss angiven bemärkelse. Svensk rätt erkänner visserUgen i princip inte något skadeståndsansvar för en på detta sätt orsakad ren förmögenhetsskada (angående innebörden av detta uttryck hänvisas till avsnitt 1.1.1.1.) i andra fall än när den skadevåUande gärningen utgör ett brott eller en ersättningsskyldighet kan grundas på uttryckUga lagbestämmelser i speciallagstiftning, t. ex. de immateriahättsliga skadeståndsreglerna. I sådana faU kan emellertid frågan om en begränsning av skadeståndsansvaret med hänsjm tiU handUngsnormernas »skyddsomfång» ibland få praktisk betydelse.

När det gäller ren förmögenhetsskada orsakad genom brott erkänns aUmänt, att skadestånd i princip utgår endast för skada på ett sådant intresse som det ifrågavarande straffstadgandet avser att skydda. Sålunda lär inte en köpman som gör sig skyldig tiU varusmuggling och döms för detta brott fördenskull bli skadeståndsskyldig gentemot sina konkurrenter för den förlust som de gör genom att de insmugglade varoma kan säljas särskilt bilUgt. Straffet för varusmuggUng har nämligen inte till syfte att skydda konkurrenternas ekonomiska intressen.

Det torde här i realiteten röra sig om en allmän grundsats av generell räckvidd. Man får med andra ord anta, att motsvarande princip gäller t. ex. inom området för de icke straffsanktionerade förbud mot intrång i immaterialrättigheter som är förknippade med föreskrifter om skyldighet att ersätta »uppkommen skada». Om någon av oaktsamhet gör intrång i någons upphovsrätt till ett litterärt verk genom att för låg kostnad — utan den belastning som royalty innebär — framställa och till underpris saluföra en »piratupplaga» av verket, kan detta uppenbarligen medföra, att en bokhandlare som saluför legalt framstäUda exemplar av verket lider ekonomiskt intrång i form av minskad omsättning och vinst i rörelsen. Fastän denna effekt väl kan anses vara »adekvat» orsakad av intrånget, lär bokhandlaren inte vara berättigad att få skadestånd av den som har förövat intrånget.

I och för sig kunde det vara önskvärt att de nu berörda frågoma om »tredjemansskada» och om »skyddat intresse» — eller med ett ord frågan om begränsning av kretsen av de ersättningsberättigade — blev föremål för en lagreglering i detta sammanhang. Problemen är emeUertid inte alldeles okomplicerade, och det finns inte något utredningsunderlag som lagstiftaren kan bygga sina stäUningstaganden på. Jag är därför inte beredd att nu förorda en lagstiftning i detta ämne. Det får tiUs vidare Uksom hittiUs lämnas åt domstolarna att ta stäUning tiU problemen med utgångspunkt i de alhnänna grundsatser som jag här har beskrivit. En viss utveckling i riktning mot en utvidgning av ansvarigheten för tredjemansskada vid integritetskränkningar kan visserUgen skönjas i rättspraxis. Men jag

2.1.4.3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 161

anser mig böra utgå från att hittiUs gällande principer för bedömning av hithörande spörsmål kommer att vara vägledande också i den framtida rättstUlämpningen.

Också i övrigt kommer som nämnt den lagstiftning som jag föreslår att kompletteras av oskriven rätt i åtskilliga hänseenden. Även pä den punkten talar enligt min mening pedagogiska skäl för att det i den nya lagen inledningsvis görs en erinran om att skadeståndsrättsUga frågor, som inte regleras i lagen eUer genom föreskrift i annan lagstiftning, skaU avgöras med tillämpning av allmänna skadeståndsrättsUga grundsatser. En bestämmelse med detta innehåll kan tas upp i anslutning till den regel om tiUämpningsområdet som jag nyss berörde. Frågan om den lagtekniska utformningen av bestämmelsen behandlar jag i det följande (avsnitt 5.1.1.1.).

Jag övergår härefter tUl att behandla de särskilda punkter där det med hänsjm till kommittéförslagets innehåll eller av andra skäl blir aktuellt att överväga ändringar i gällande rätt.

2.1.4.4. Skadeståndsansvaret för barn och ungdom. EnUgt gällande lag skall frågan om och i vad mån ett barn under 15 år är skyldigt att ersätta skada som barnet orsakar bedömas på grundval av en skäUghetsprövning, varvid hänsyn skall tas till bamets sinnesart, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt. Kommittéförslaget innebär, att denna ordning i princip behålls. Kommittén har avvisat tanken att föräldrar skulle bära objektivt ansvar eller vara skyldiga att håUa ansvarsförsäkring för att täcka skador som deras barn orsakar. Emellertid har kommittén rekommenderat, att större hänsyn än hittills skall tas till förekomsten av ansvarsförsäkring på det skadevållande barnets sida. Om skadeförsäkring finns på den skadelidandes sida, skall detta enligt kommitténs mening också i viss mån få inverka på skadeståndsansvarets omfattning. Slutligen har kommittén rekommenderat en ändring av nuvarande praxis att bestämma skadeståndet till viss kvotdel av skadan. Enligt kommittén bör skadeståndet i stället direkt bestämmas till ett visst belopp, bestämt efter en bedömning av vad barnet anses ekonomiskt kunna bära.

Kommitténs förslag i denna del har i sina huvuddrag godtagits av remissinstansema. Från vissa håll har dock uttalats sympatier för en lösning enUgt andra linjer, antingen genom ett system med obligatorisk ansvarsförsäkring eller genom en skärpning av skadeståndsansvaret för föräldrar och andra värdnadshavare. Vidare har det bland remissorganen rått delade meningar om vilken betydelse som bör tillmätas föreUggande försäkringar på ömse sidor och om lämpligheten av att genomföra den metod att bestämma skadeståndets storlek som kommittén har förordat.

Att på ett i alla avseenden tillfredsställande sätt lösa frågan om ersättning för skador som orsakas av barn är förenat med betydande svårighe-

2.1.4.4.

11 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ter. Den nuvarande ordningen förutsätter att stor hänsyn tas tiU det skadevållande barnets intressen. Den leder emellertid ofta till resultat, som från den skadelidandes sjmpunkt är otillfredsställande. Dessa olägenheter torde inte kunna helt avhjälpas, så länge man rör sig med ett rent skadeståndsrättsligt system. Från denna synpunkt kan kommitténs förslag, som innebär att nuvarande ersättningsregler i stort sett behåUs oförändrade, inte anses innebära en alldeles idealisk lösning.

En möjlighet att förbättra skyddet mot skador av detta slag kunde vara att skärpa ansvaret för föräldrar och andra värdnadshavare i fråga om skador som orsakas av barn, vilka står under deras tillsyn. Frågan om vårdnadshavares ansvarighet, tiU vilken jag återkommer i det följande, är emellertid i viss mån fristående från spörsmålet om barnens eget ansvar, och hur den än löses måste man ta ställning till under vilka förutsättningar barnen själva skall kunna åläggas att ersätta skador som de orsakar.

Under remissbehandlingen har också berörts möjligheten att införa en rent försäkringsmässig ordning, närmast i form av obligatorisk ansvarsförsäkring för barn. Det framgår av vad jag har anfört redan i det föregående (avsnitt 1.5.2.), att jag i princip är anhängare av tanken, att försäkring i vid omfattning bör ersätta skadestånd, främst när det gäller personskador. Jag tänker mig emellertid inte, att detta mål skall nås genom en utbyggnad av ansvarsförsäkringen — som i princip utgår från och förutsätter ett skadeståndsrättsligt regelsystem — utan genom en vidareutveckling av olika former av försäkring på de skadelidandes sida. När det gäller sakskador har jag utgått från att ansträngningarna bör inriktas på att stärka skadeförsäkringens ställning och successivt minska skadeståndets betydelse, framför allt i fråga om ordinära skadefall. Men jag har samtidigt betonat, att sådana lösningar måste ses i ett långsiktigt perspektiv och att det ännu under någon tid kan bli nödvändigt att genomföra reformer på det beståendes grund för att tillgodose trängande behov. I möjligaste mån bör man härvid undvika att föregripa eller rentav försvåra en utveckling i riktning mot sådana lösningar som jag nu har angett. Jag anser det dock inte uteslutet, att man på avgränsade områden eller i fråga om speciella skaderisker inför regler om skärpt skadeståndsansvar eller föreskriver obligatorisk ansvarsförsäkring.

Om man ser problemet från synpunkten av behovet att med hänsyn tiU skadefrekvensen eUer skadornas speciella art ge de skadelidande vid en viss typ av skadefall ett förstärkt ekonomiskt skydd, intar de skador som barn orsakar knappast en sådan särställning jämfört med andra skadefaU att det motiverar ett system med obligatorisk försäkring. Det är visserligen sant, att barn ofta vållar varandra skador under lek e. d. och att skadoma undantagsvis kan bli mycket allvarliga. Men barn är också utsatta för en mängd andra skaderisker och det finns knappast belägg för att just de skador som de vållar varandra är särskilt frekventa. Inte heUer torde de kroppsskador som barn vållar vuxna personer eller de egendomsskador som de orsakar

2.1.4.4.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 163

utgöra något socialt eller ekonomiskt problem av sådan betydelse att det ställer dem i en klass för sig.

Att frågan om barns skadeståndsansvar har kommit att träda i förgrunden i de senaste årens skadeståndsdiskussion torde ha andra orsaker. Det lär bl. a. sammanhänga med att barnen såsom skadevållare intar en särställning och på ett annat sätt än vuxna personer är i behov av skydd mot de ekonomiska följderna av den ersättningsskyldighet som kan drabba dem. Så länge skadeersättningsproblemen i samhället inte har kunnat lösas genom direkta försäkringsanordningar, lär man visserligen inte kunna helt avskaffa skadeståndsansvaret för barn. Men att ålägga t. o. m. barn i de lägre åldrarna ett omfattande skadeståndsansvar, som medför en ekonomisk belastning långt in i vuxen ålder, blir många gånger uppenbart stötande. Ansvarsförsäkringen bereder här ett effektivt skydd, och från den synpunkten kunde ett obligatorium vara värt att överväga.

Jag anser trots detta, att man tills vidare bör sträva efter en lösning på frivillighetens väg. Ett obligatorium kräver en omfattande och dyrbar administration. FrivUlig ansvarsförsäkring har redan nu stor utbredning. Premiekostnaderna är låga och överkomliga för envar. Jag kommer i det följande att föreslå att ansvarsförsäkring tillmäts större betydelse än f. n. vid bestämmande av ett barns skadeståndsansvar, så att ersättning normalt skall betalas fullt ut inom försäkringens ram. Man kan räkna med att ansvarsförsäkring får ännu större spridning än hittiUs. Jag föratsätter, att inte bara försäkringsbolagen utan också staten och kommimema framdeles engagerar sig för en vidgad upplysningsverksamhet rörande värdet av ansvarsförsäkring, framför aUt bland barnfamiljerna. På denna väg bör problemet pä ganska kort tid kunna fä en tiUfredsställande lösning, och det är enUgt min mening i varje fall värt att pröva dessa möjUgheter, innan ett obligatorium övervägs ytterUgare.

Den lagstiftning om barns skadeståndsansvar som nu under alla förhållanden måste genomföras bör i enlighet med vad jag nu har sagt bygga på den gäUande rättens grund. Detta utesluter inte, att det kan vara påkallat att göra smärre jämkningar i de regler som gäller f.n.

I likhet med flertalet remissinstanser har jag inte några väsentliga invändningar mot de allmänna synpunkter som kommittén har anfört på frågan om barns skadeståndsansvar. I ett hänseende vUl jag emellertid göra en reservation. Kommittén har uttalat att man vid avgörandet av frågan huruvida ett barn över huvud taget skall anses skade-ståndsskyldigt i det enskUda fallet får göra en jämförelse med vad man i allmänhet anser sig böra fordra av barn i den aktuella åldern. Att strikt följa denna anvisning kan emeUertid enligt min mening leda tUl otUlfredsställande resultat. Vidgad kunskap på det barnpsykologiska området har lärt oss att man även när det gäller barn i åldrar upp mot 9—10 år eller t.o.m. däröver måste räkna det som något normalt att de åtminstone i

2.1.4.4.

164 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

särskilt svårbemästrade situationer påtagligt avviker från de handlingsmönster som gäller för vuxna. Inte minst gäller detta barns uppträdande i trafiken. En tUlämpning av den jämförelsemetod som skadeståndskommittén har rekommenderat skulle tydligen leda tUl att barn i sådana fall undantagslöst helt undgick skadeståndsskyldighet. Med hänsyn inte minst tUl den utbredning ansvarsförsäkring numera har bör det emellertid finnas möjlighet också i fall av denna art att ålägga barn skadeståndsansvar och därigenom tUlgodose de skadelidandes intresse att få gottgörelse. ■ Frågan öm ett barn alls kan anses skadeståndsskyldigt bör därför enligt min mening prövas med utgångspunkt i en bedömning av barnets beteende, liknande den vållandebedömning som sker när culparegeln tillämpas beträffande vuxna, men utifrån mer objektiva kriterier, dvs. under mindre hänsynstagande till subjektiva faktorer. Härigenom vidgas möjligheterna att ålägga skadeståndsansvar i fall då barnet befunnit sig i en särskUt krävande situation, exempelvis då det under lek eller spel orsakar en trafikskada. Men självfallet skall det inte komma i fråga att anse ett barn skadeståndsskyldigt i ett fall då samma beteende inte skulle ha ådragit en vuxen person ansvar.

När det sedan gäller att fastställa ersättningsskyldighetens omfattning i det enskilda faUet, dvs. i vad mån barnet skall åläggas att betala skadestånd, bör avgörandet träffas på grundval av en skälighetsbedömning vid vUken hänsjm tas till samtliga omständigheter. Härvid bör som härads-hövdingeföreningen har understrukit den skadelidandes intresse vinna beaktande, men jag vUl betona att man åtminstone i fråga om mindre barn bör fästa stort avseende vid det skadevållande barnets intresse. Skälighetsprincipen bör ge möjlighet att avpassa skadeståndsansvaret med hänsjm tUI barnets inteUektuella utveckling och psykiska mognad. Vidare kommer bamets ekonomiska förhåUanden att spela en framträdande roU. Även om ett visst handlande anses i princip böra medföra skadeståndsansvar för barnet, kan skälighetsprövningen väl tänkas på grund av specieUa omständigheter resultera i att barnet helt befrias från ersättningsskyldighet. Särsldlt kan detta antas bU fallet i fråga om mindre barn.

Kommittén har inte ansett sig böra föreslå någon nedre åldersgräns av innebörd, att barn under viss ålder över huvud taget inte skaU kunna åläggas skadeståndsansvar. Ståndpunkten har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Också jag ansluter mig till kommitténs uppfattning. Även om barn under 5-—6 år endast undantagsvis bör åläggas skadeståndsansvar, synes det — särskilt med hänsyn till att flertalet bam skyddas av ansvarsförsäkring — inte lämpUgt att genom en nedre åldersgräns helt utesluta denna möjlighet. Bl. a. när barn i de nämnda åldersgrupperna vållar trafikskador eUer tUlfogar varandra skador under lek, bör det finnas en möjlighet att inom ramen för en föreUggande ansvarsförsäkring ålägga dem ersättningsskyldighet. Saknas försäkring kan det däremot endast i un-

2.1.4.4.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 165

dantagsfaU bU fråga öm att döma ut skadestånd, och i så fall regelmässigt med mycket måttiiga belopp. I Ukhet med kommittén utgår jag från, att de minsta barnen knappast någonsin skaU åläggas skadeståndsansvar.

Som kommittén har betonat bör de ekonomiska förhållande n a på ömse sidor tillmätas stor betydelse vid skälighetsprövningen. Det kan många gånger vara svårt att bedöma ett barns ekonomiska bärkraft. Om skadeståndet har verkmngar under en längre tidsperiod måste man självfallet ta hänsyn till förändringar i bamets ekonomi under samma period, Framtida arbetsinkomst bör, om det är möjUgt, uppskattas individuellt. Men oftast torde det vara nödvändigt att grunda beräkningama på antaganden om en genomsnittsinkomst. I övrigt bör man endast med stor försiktighet antecipera framtida förändringar i ett bams ekonomi.

I flertalet faU är det skadevållande barnet skyddat av ansvarsförsäkring. Kommittén har som nämnts rekommenderat, att sådan försäkring tillmäts större betydelse än hittillsvarande praxis medger. Försäkringsgivarna synes i huvudsak ansluta sig till detta betraktelsesätt. Ansvarsförsäkring har numera också en sådan utbredning att det enligt min mening skulle vara orealistiskt att inte ta hänsyn till sådan försäkring som en viktig ekonomisk faktor. Det är sålunda rimligt att vid bedömningen av ett skadevållande barns ekonomiska förhållanden fästa stor vikt vid att ansvarsförsäkring finns, i synnerhet som barnet inte betungas av att försäk ringen tas i anspråk. Det kån inte göras gällande, att det ens i fräga om små bam skulle vara oskäUgt från barnets synpunkt att låta en föreUggande ansvarsförsäkring träda till så långt försäkringssumman förslår. För en sådan ordning talar också, att den skadelidandes intresse av att hållas skadeslös bör tillgodoses så långt som möjUgt. Jag delar därför kommitténs uppfattning, att ansvarsförsäkring bör tillmätas större betydelse vid be-döihiiingen av barns skadeståndsansvar än vad som hittills har skett. Det är eniellertid uppenbart, att försäkringen lika Utet som när det gäller vuxna får påverka den grundläggande bedömningen av barnets handlande, så att ett försäkrat barn anses ersättningsskyldigt med anledning av ett beteende, som över huvud taget inte skulle ha medfört skadeståndsansvar för ett oförsäkrat barn.

Det sist sagda innebär, att jag i likhet med kommittén inte anser mig kunna föreslå en sådan ovillkorlig lagbestämmelse om att ersättning alltid skall utgå fullt inom ansvarsförsäkringens ram, som har förordats av Svenska försäkringsbolags riksförbund. En bestämmelse av detta innehåll skuUe i realiteten närmast vara Uktydig med ett stadgande om rent objektivt ansvar. Jag viU i detta sammanhang f. ö. erinra om att man i dansk rättspraxis utan stöd av lagregler successivt har nått fram tUl ett rättstiUstånd som innebär, att mycket stor hänsyn tas tiU ansvarsförsäkring, utan att man hittiUs har känt något behov att genom lagstiftning driva denna utveckling ännu längre.

2.1.4.4.

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Om man i enlighet med det anförda utgår från att de minsta barnen bara undantagsvis skaU åläggas ersättningsskyldighet men att i övrigt fullt skadestånd som regel skall dömas ut, om och i den mån skadan täcks av ansvarsförsäkring, uppkommer en klyfta mellan de fall då på grund av barnets låga ålder något ansvar inte alls inträder och de fall då ett något äldre ansvarsförsäkrat barn åläggs full ersättningsskyldighet inom försäkringens ram. Denna olägenhet har Svenska försäkringsbolags riksförbund understrukit i sitt remissyttrande. För egen del anser jag inte olägenheten särskilt betydande — framför allt inte i jämförelse med de fördelar som står att vinna genom att de skadelidandes utsikter att få full gottgörelse påtagligt förbättras i åtskilliga fall. F.ö. kan till synes omotiverade klyftor av liknande art uppstå också till följd av andra ofullkomligheter i det skadeståndsrättsliga systemet, exempelvis som resultat av den vaga och för gemene man kanske ibland godtyckliga gränsdragningen meUan culpöst och inte culpöst handlande.

I fråga om verkan av försäkring på den skadelidandes sida anser jag, att det i högre grad än när det gäller ansvarsförsäkring på det skadevåUande bamets sida måste lämnas åt domstolarna att ta ställning i det enskilda fallet. Frågan blir aktuell också i andra situationer, där jämkning efter skälighet föreskrivs i lag, och har alltså räckvidd även utanför nu förevarande rättsområde. Såvitt gäller summaförsäkiing är problemet under utredning av skadeståndskommittén. Jag anser mig därför inte nu böra göra något genereUt uttalande i frågan. Det är emeUertid tydligt, att förekomsten av skade- eller summaförsäkring på den skadeUdandes sida i regel inte bör medföra nedsättning av skadeståndet tiU den del detta täcks av ansvarsförsäkring på motsidan.

Den metod som f. n. tillämpas när man bestämmer skadeståndets storlek innebär, att barnet görs ansvarigt för viss kvotdel av skadan. Kommittén förordar att denna metod överges och att skadeståndet i stället regelmässigt fastställs tiU ett visst belopp. Denna rekommendation har mött viss kritik under remissbehandUngen.

För egen del anser jag det i och för sig naturligt, att en skälighetsbedömning med hänsyn till handlingens beskaffenhet, barnets ålder och utveckUng samt de ekonomiska förhållandena resulterar i att man fastställer skadeståndet till visst belopp. Detta gäller särsldlt, om man i större utsträckning än f. n. skaU ta hänsyn till ansvarsförsäkring. En kvotdelsberäkning kan leda tUl otillfredsställande resultat, framför allt när kvoteringen skall vara normerande för framtida krav. Om domstolen skall beakta dc ekonomiska förhållandena, när kvoten bestäms, måste tydligen skadeståndskravets storlek spela en viktig roll. Skulle senare nya krav framställas, som man inte kunde förutse vid domen, kan en tillämpning av den kvot som från början har fastställts leda till stötande eller rentav orimliga resultat, I själva verket kan det i fall av detta slag bli nödvändigt, att domstolen i

2.1.4.4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 167

det senare målet bestämmer en annan kvot än den som har tillämpats i det första. Men därmed går de med kvotdelsförfarandet förbundna fördelarna till stor del förlorade.

Göta hovrätt har befarat, att det tillvägagångssätt som kommittén har förordat skall leda till ökat antal processer. Med hänsjm till att antalet mål om barns skadeståndsansvar är relativt ringa torde dock farhågorna vara överdrivna. Vad särskilt beträffar de olägenheter som är förenade med att en ny rättegång måste anställas med anledning av samma skadefall vill jag framhålla, att domstolen i den senare rättegången kan tillgodogöra sig den utredning om de faktiska omständigheterna vid skadans uppkomst och om parternas personliga och ekonomiska förhållanden som har förebragts i den första processen. Ofta kommer prövningen att i praktiken kunna inskränkas till frågan vad barnet skäligen bör åläggas att betala utöver tidigare utdömda belopp. De nackdelar som i övrigt kan vara förbundna med den metod som kommittén har rekommenderat torde i flertalet fall uppvägas av att man får ett säkrare underlag för att bedöma den viktiga frågan om ersättningsskyldighetens totala omfattning. Skillnaden mellan de två metoderna kan f. ö. väntas få begränsad betydelse i praktiken. När ansvarsförsäkring föreUgger, torde en nedsättning av skadeståndet huvudsakligen komma i fråga, när medvållande kan konstateras på den skadelidandes sida. Vid jämkning av skadestånd på denna grund bör som hittills en kvotdelsbedömning ske. Också i vissa andra faU kan det vara lämpligt att följa nuvarande praxis. Som har framhållits i vissa remissjrttranden gäller detta främst i fall av allvarligare personskador, som kan väntas leda till bestående arbetsoförmåga, där storleken av en eventuell livränta ofta inte går att fixera förrän lång tid efter skadefallet och kanske bara för en tidsperiod i sänder.

På grund av det nu anförda anser jag, att skadestånd som barn skall utge i allmänhet bör fastställas till ett bestämt belopp i pengar men att i vissa fall en kvotdelsbestämning är att föredra. Valet mellan de båda metodema får i rättstiUämpningen träffas med beaktande av omständighetema i det ensldlda fallet.

Jag har hittills inte berört frågan, vilken övre åldersgräns som bör gälla för tillämpning av de regler och grundsatser för bestämmande av barns skadeståndsansvar som har behandlats i det föregående. Kommittén har utgått från att gränsen som hittiUs bör sättas vid 15 år, och det har inte från något håll ifrågasatts att denna åldersgräns skall sänkas. Frågan om gränsen tvärtom bör sättas högre sammanhänger emellertid med hur långt man vill gå, när det gäller att lindra ungdomars ansvar, eftersom denna fråga får betydelse för den laglekniska lösningen.

Skadeståndskommittén har för sin del föreslagit en särsldld regel om möjlighet att lindra skadeståndsansvaret för ungdomar som har fyllt 15 men inte 21 år. Enligt förslaget skall skadeståndsansvaret i hithörande fall

2.1.4.4.

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

kunna jämkas, om skadeståndet med hänsyn till skadevällarens ungdom och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande. Kommittén har motiverat sitt förslag främst med en hänvisning till att ungdomar i aUt större antal fortsätter sin utbildning också efter fyUda 15 år och träder ut i för-värvsUvet först senare, att de oftast aUtjämt är omogna i flera hänseenden och att det ibland skulle verka stötande att ålägga sådana skadevåUare en skadeståndsskyldighet som de inte kan fuUgöra inom överskådUg tid.

De skäl som kommittén sålunda har anfört för att införa en möjlighet att lindra skadeståndsansvaret också för ungdomar över 15 år anser jag för min del övertygande. En bestämmelse i ämnet bör emellertid inte utsträckas längre än vad som kan anses motiverat av den särställning dessa ungdomar intar i förhåUande till vuxna skadevållare i allmänhet.

Under remissbehandUngen har från flera håll föreslagits, att den av kommittén föreslagna jämkningsregeln begränsas att gälla endast ungdomar mellan 15 och 18 år. Kommittén har också själv anfört goda skäl för en 18-årsgräns. En sådan åldersgräns harmonierar uppenbarUgen bättre med den straffrättsliga regleringen. Även civilrättsligt behandlas 18-åringar som vuxna inom en vidsträckt sfär. Det bör i det sammanhanget särskilt påpekas att denna sfär har vidgats väsentligt i samband med att myndighetsåldern med verkan från den 1 juli 1969 har satts ned till 20 är. Den som har fyUt 18 år har sålunda i dag vittgående befogenheter att utan förmyn darens samtycke sluta avtal på det ekonomiska Uvets område, exempelvis när det gäller att förhyra egen bostad och att göra de inköp etc. som hör tiU den självständige vuxnes vardagsUv. Denna reform får ses som ett uttryck för en förändrad syn på frågan var gränsen bör gå för fnU rättsUg hand-Ungsförmåga. Det åir naturUgt att detta nya synsätt får slå igenom också på nu förevarande område. Härtill kommer, att de reella hänsjm som enUgt det föregående motiverar en särskild jämkningsmöjUghet för unga personer bara undantagsvis gör sig gäUande beträffande nngdomar i åldrama över 18 år. Om gränsen sätts till 18 år, uppnås också större nordisk rättslikhet — i det motsvarande danska lagförslaget och i den nya norska lagen har man stannat för denna åldersgräns. Även det finska lagförslag som nyligen har remitterats tUl laggranskningsrådet innehåller en 18-årsgräns.

På grundval av dessa överväganden vill jag förorda, att särskilda regler om möjlighet att lindra skadeståndet för barn och ungdom görs tillämpliga bara på den som inte fyllt 18 år.

Under dessa förhållanden kan man emellertid med fog fråga sig, om det verkligen finns behov av en särskild jämkningsregel för ungdomar mellan 15 och 18 år. Syftet med en sådan jämkningsregel bör kunna tillgodoses inom ramen för en allmän bestämmelse om barns skadeståndsskyldighet, utformad enligt de riktUnjer som jag har antytt i det föregående. Jag anser för egen del att en sådan lösning är att föredra. Härigenom uppnår man f. ö. större nordisk rättslikhet även i formellt hänseende.

2.1.4.4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 169

Valet av en rättsteknisk lösning, som innebär att den särskilda bestämmelsen om skadeståndsansvar för barn utvidgas att omfatta nya åldersgrupper, bör uppenbarligen inte i och för sig medföra någon ändring i fråga om hittills tillämpade normer, när det gäller skadeståndsansvaret för barn under 15 år. Vad beträffar bestämmelsens tillämpning i fråga om de nya kategorier skadevållare som tiUkommer vill jag här endast framhålla, att den omständigheten att ungdomar i åldrarna 15—18 år nu sammanförs med yngre barn under en gemensam bestämmelse i stäUet för att behandlas enligt en sädan särskild jämkningsregel som kommittén har föreslagit inte nödvändigtvis innebär, att de i skadeståndshänseende skaU ställas gjmnsammare än kommittén har tänkt sig. En jämförelsevis restriktiv användning av möjligheterna att sätta ned skadeståndsansvaret i hithörande faU är åsjtad och synes också möjUg inom ramen för den skälighetsprövning som skall äga rum. Jag kommer att närmare utveckla mina synpunkter i detta hänseende vid min behandling av de enskilda bestämmelsema (avsnitt 5.1.2.2.).

2.1.4.5. Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer. Liksom barn under 15 år skall psykiskt abnorma personer enUgt kommitténs uppfattning kunna ådra sig skadeståndsansvar inom det allmänna culpaansva-rets ram. Jag biträder denna uppfattning. Bortsett från speciella regler om objektivt ansvar får man alltså göra en bedömning av sådana personers handlande, som ansluter till den vanliga våUandebedömningen. I analogi med vad som har föreslagits i fråga om barn och ungdom under 18 år bör emellertid frågan huruvida skadestånd skall utgå avgöras på grundval av en skälighetsbedömning, där hänsjm tas till samtUga omständigheter i faUet. VisserUgen skaU skadestånd kunna utgå även när sinnessjukdomen är så grav, att man över huvud taget inte viU tala om uppsåt eUer vårdslöshet, men arten och graden av den handlandes sjukdom bör, enhgt kommittén, naturUgtvis tillmätas särskild betydelse vid skäUghetsprövningen. Den sjukes ekonomiska förhållanden kommer emellertid också att spela en viktig roU. Liksom i fråga om bam och ungdom får försäkringsförhåUanden och alla övriga omständigheter i fallet beaktas.

Kommittén har i överensstämmelse med dessa överväganden föreslagit att i den nya lagen tas upp bestämmelse av innebörd att den som orsakar person- eller sakskada under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten skall ersätta skadan i den omfattning som med hänsyn tUl omständigheterna prövas skälig (6 § första stycket första punkten). Som vissa remissorgan har påpekat innebär förslaget, att bestämmelsen kommer att omfatta en något vidare krets av personer än nu gällande 6 kap. 6 § SL genom att även annan rubbning av själsverksamheten än sådan som är att jämstäUa med sinnessjukdom kan medföra en nedsättning av skadeståndsansvaret. Härigenom kommer be-

2.1.4.5.

170 Kimgl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

stämmeisen att stämma närmare överens med vad som gäller för inomobligatoriska rättsförhållanden enligt 1924 års lag om verkan av avtal som slutits under infljrtande av rubbad själsverksamhet. Jag anser ändringen välmotiverad. Någon fullständig överensstämmelse med tUlämpningsområdet för 1924 års lag bör dock inte eftersträvas, eftersom man inte kan bortse från att det är fråga om oUka rättsföljder i de båda lagarna. Man kan tänka sig fall, där det framstår som mera rimUgt att jämka utomobUgatoriskt skadestånd än att ogiltigförklara ett avtal som vederbörande har ingått, men en skälighetsbedömning kan också leda till motsatt resultat.

Beträffande den av medicinalstyrelsen berörda frågan om möjUgheterna att lösa hithörande ersättningsfrågor genom obUgatorisk ansvarsförsäkring, vill jag hänvisa till vad jag har anfört om motsvarande spörsmål i fråga om barns skadeståndsansvar (avsnitt 2.1.4.4.).

I 6 § första stycket andra punkten av kommittéförslaget har upptagits en bestämmelse, att när någon genom eget vållande tillfälligt var från sina sinnens bruk, detta tillstånd inte skaU föranleda nedsättning av det skadeståndsansvar som armars skulle ha gällt. Bestämmelsen har motsvarighet i gällande rätt och har under remissbehandlingen lämnats utan erinran. Också jag biträder i sak kommitténs förslag pä denna punkt.

Till frågan om den lagtekniska utformningen av de nu förevarande reglerna återkommer jag vid min behandling av de enskilda bestämmelsema (avsnitt 5.1.2.3.).

2.1.4.6. Föräldrars och andra vårdnadshavares skadeståndsansvar. F. n. gåUler den alhnänna culparegeln beträffande föräldrars och andra vårdnadshavares ansvar för skador som har orsakats av barn under deras tillsyn. Frågan om skadeståndsansvaret för dem som vårdar barn hänger givetvis nära samman med spörsmålet om barnens eget ansvar. Mitt förslag i den delen innebär, att barnets personliga skadeståndsansvar kan nedsättas eUer boitfalla. Eftersom man dessutom måste räkna med att det i åtskilUga faU inte finns någon ansvarsförsäkring, ur vilken den ersättning kan utgå som barnet eventuellt åläggs att betala, och att full gottgörelse inte heUer kan krävas ut av barnet självt — vilket givetvis säUan är fallet — blir den skadeUdandes möjligheter att få ut skadestånd av vårdnadshavaren av väsentlig betydelse.

Från de skadelidandes synpunkt skulle det självfallet vara en fordel, om vårdnadshavares ansvar kunde skärpas i förhåUande tiU det culpaansvar som gäller f. n. Kommittén och flera remissinstanser har diskuterat frågan om ett objektivt föräldraansvar. En reform i den riktningen skulle emellertid rimma illa med den alhnänna syn som jag i det föregående har utvecklat på hur det skadeståndsrättsUga reformarbetet bör bedrivas när det gäller reglerna om ersättning för person- och egendomsskada. Som jag redan har antjit intar inte skador vållade av barn någon sådan särställning att en

2.1.4.5.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 171

skärpning av ansvarsreglema är motiverad.

Jag anser det sålunda inte finnas skäl att föreslå bestämmelser om objektivt skadeståndsansvar för föräldrar eller andra som har vård om bam. Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att i varje faU när ansvarsförsäkring föreligger en tUlämpning av de regler om barns skadeståndsansvar som jag föreslår ofta kommer att leda till samma resultat som ett objektivt ansvar för värdnadshavare.

Skadeståndskommittén och hovrätten för Västra Sverige har också diskuterat en regel enligt vilken vårdnadshavaren skuUe ha bevisbördan för att han inte har varit vållande tiU skadan genom försummelse i vården eller tillsynen av barnet. De skäl som kommittén har anfört mot en sådan bevisbörderegel anser jag emeUertid väga tungt. Mot att nu införa en sådan ordning kan f. ö. också åberopas de skäl som har föranlett mig att avvisa tanken på objektivt föräldraansvar. Också på denna punkt ansluter jag mig därför till kommitténs ståndpunkt.

En eventuell ansvarsregel på detta område bör enligt min mening inte avvika från den allmänna culparegeln i fråga om ansvarets förutsättningar. VåUandebedömningen bör alltså inte bU strängare för vårdnadshavares del än för andra skadevållare. Det får som hittiUs lämnas åt domstolarna att i ensldlda fall avgöra hur långt man skall sträcka aktsamhetskraven när det gäller tillsjm av barn, men utgångspunkten bör Uksom enUgt gällande rätt vara att vållande i vanlig mening skaU ha förelegat.

Med anledning av att socialstyrelsen särsldlt har tagit upp frågan om fosterföräldrars skadeståndsansvar vill jag betona, att det inte lär vara möjligt att ge några generella anvisningar om vilka bedömningsgrunder i vållandefrågan som skall tiUämpas i olika tänkbara fall. Bedömningen i de ensldlda fallen måste här som vid allt culpaansvar överlämnas åt rättstillämpningen, men det är givet att domstolarna måste beakta sådana särskilda omständigheter som socialstyrelsen själv har gett exempel på.

I likhet med kommittén anser jag inte att någon åldersgräns bör fastslås vid vilken den skadeståndsrättsligt sanktionerade skyldigheten för bl. a. föräldrar att öva tillsyn över barn skall upphöra. Även om man i normala fall får räkna med att tillsjmsplikten upphör någon gång när barnet har kommit upp i de övre tonåren, kan särskilda förhållanden påkalla att föräldrarnas tillsyns- eller övervakningspUkt består betydligt längre. Domstolarna bör ocksä i det hänseendet ges utrymme för en fri bedömning frän fall tiU fall.

Skolöverstyrelsen har berört frågan, under vilka förutsättningar tillsynsplikt kan åvila en skola eller dess lärare eller i övrigt annan än barnets föräldrar. Inte heller denna fråga kan besvaras generellt. Det får ankomma på en prövning i det enskilda fallet i vad mån en konkret tillsjmsplikt har förelegat. Det bör emellertid betonas, att även den som helt tillfälligt har tagit hand om ett barn — t. ex. en barnvakt — kan ha skyldighet att

2.1.4.6.

172 Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972

öva tillsyn över barnet och kan ådra sig skadeståndsansvar, om skyldighe ten åsidosätts. Frågan om en skola eller dess huvudman kan bU ansvarig för anställda lärares eUer andra befattningshavares försummelser hör samman med spörsmålen om det allmänna principalansvaret och om det aUmännas skadeståndsansvar vilka behandlas i senare avsnitt.

Vad jag nu har sagt om skadeståndsansvaret för barns värdnadshavare gäller i tiUämpliga delar också beträffande ansvaret för den som vårdar en psykiskt abnorm person. Också här bör således ansvarighet förutsätta att den vårdnadsskyldige har varit vållande tiU skadan genom att försumma sin tiUsjmsplikt.

Enligt kommitténs förslag skall för föräldrar eller andra som har att öva tillsyn av barn eller psykiskt abnorma personer lagfästas en positiv regel om skyldighet att utge ersättning för skada som de vållar genom försummelse i tillsynen eller vården (5 § första punkten och 6 § andra stycket). Därvid förutsätts emeUertid, att regeln inte till sin sakUga innebörd skall avvika från den allmänna culparegeln. För att skadeståndsansvar skall inträda fordras alltså enUgt förslaget, att vårdnadshavaren eller den tillsynspliktige har varit vållande till skadan, dvs. har handlat uppsåtligen eller visat vårdslöshet och sålunda ådragit sig ansvar redan enligt 1 § i kommittéförslaget. I enUghet med vad jag nyss har anfört kan jag i sak ansluta mig tiU denna ståndpunkt. Det synes emellertid inte nödvändigt och knappast heller lämpligt att vid sidan om en grundläggande be stämmelse, som lagfäster den allmänna culparegeln, ta upp en särskild skadeståndsregel för vissa kategorier skadevållare, om inte därmed åsyftas att markera avvikelser i sak från huvudregeln. En självständig ansvarsregel för föräldrar m. fl. frärekonuner visserligen i den norska lagen och övriga nordiska länders förslag. Detta sammanhänger dock med att man där inte lagfäster den aUmänna culparegeln. Utformningen av 5 § första punkten i kommittéförslaget kan vid en jämförelse med 1 § ge upphov tiU den missuppfattningen att 5 § avser situationer där skadeståndsansvar inte kan åläggas enUgt 1 § eller således att andra och mot vårdnadshavaren strängare handlingsnormer skaU läggas tiU grund för våUandebedömningen. I varje faU lämnar den föreslagna lagtexten utrymme för tvekan om lagens rätta innebörd.

Av dessa skäl anser jag det inte lämpUgt från rättsteknisk synpunkt och inte heller sakligt påkallat att i lagen tas upp en särskild lagregel om förutsättningarna för vårdnadshavares skadeståndsskyldighet.

Kommittén har ansett, att det bör finnas en möjlighet att jämka föräldrars eller andra vårdnadshavares ansvarighet för skador som orsakas av deras bam eller av psykiskt abnorma personer under deras vårdnad och har härvid åberopat framför aUt, att ansvaret ofta kan drabba hårt. Enligt 5 § och 6 § andra stycket i kommittéförslaget skall sålunda jämkning kunna ske i dessa faU, om skadeståndet med hänsyn tiU försummelsens

2.1.4.6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 173

art och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande.

Kommitténs ståndpunkt här godtagits av flertalet iremissinstanser. Jag kan för egen del hålla med om att det kan finnas skäl att Undra vårdnadshavares skadeståndsskyldighet. Till en viss del kan man visserligen inom ramen för culpabedömningen beakta de speciella svårigheter som är förbundna med vården av barn och psykiskt abnorma, men denna möjlighet tiUgodoser knappast fullt ut behovet i alla fall. Vägande invändningar kan emeUertid resas mot att nu lagfästa en särskild bestämmelse i ämnet. Inom kort kommer att föreslås, att den nu sittande skadeståndskommittén får i uppdrag att utreda frågan om införande av en aUmän jämkningsregel inom skadeståndsrätten. Visserligen inger det inte principieUa betänkUgheter att man i avvaktan på en slutUg lösning av den frågan inför speciella jämkningsregler för vissa kategorier av skadevåUare eUer särskilda typer av skadefall. Men en förutsättning är givetvis antingen att det föreUgger ett så uttalat och akut behov av sådana regler på det område det gäller att man inte anser sig kunna vänta tills det större problemet har lösts, eller att man kan förutse att behoven på det särskilda området inte kan tillgodoses inom ramen för en allmän jämkningsregel. Ingen av dessa förutsättningar föreUgger enligt min mening, när det gäller vårdnadshavares skadeståndsansvar. De fall då ett sådant ansvar aktuaUseras och ett behov av jämkning föreUgger torde vara jämförelsevis få och i varje fall utgöra en mycket ringa del av de skadefall som ger upphov till skadeståndsanspråk. Mycket talar för att behovet av jämkning kommer att kunna tillgodoses med en allmän jämkningsregel. Det utredningsarbete om en sådan regel som jag förutsätter skall komma till stånd kan väntas ge resultat inom något år. Det gör bl. a., att man inte kan räkna med att i det arbetet hinna tillgodogöra sig några ertaren-heter av tillämpningen av en särsldld jämkningsregel för värdnadshavare. Vad särskilt angår frågan om jämkning av ansvarigheten för den som vårdar en psykiskt sjuk skulle den praktiska betydelsen av en jämkningsregel bU begränsad, om de långtgående inskränkningar i arbetstagares skadeståndsansvar som jag kommer att föreslå i det följande blir genomförda, eftersom de psykiskt sjuka i stor utsträckning vårdas av personal på särskUda vårdinrättningar.

På grundval av dessa överväganden har jag stannat för, att en sådan jämkningsregel för föräldrar och andra värdnadshavare som kommittén har föreslagit inte bör tas upp i den nya lagen.

2.1.4.7. Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan. Om man bortser från de speciella jämkningsregler för särskilda kategorier skadevållare som jag har berört i det föregående, finns det i gäUande svensk rätt inte någon allmän bestämmelse om möjlighet att nedsätta skadestånd för den som jämte andra har medverkat till en skada. Kommittén har emeUertid i sitt förslag — i anslutning till föreskriften om solidariskt ansvar när två el-

2.1.4.7.

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ler flera är våUande tiU samma skada — tagit upp en regel om att skadeståndsansvaret för den som har medverkat tUl en skada i endast ringa mån skall kunna jämkas efter vad som finnes skäligt med hänsjm tUl graden av medverkan och övriga omständigheter.

Kommitténs förslag i denna del har lämnats utan erinran av flertalet remissorgan. Stockholms rådhusrätt har dock uttalat betänkligheter mot jämkningsregeln och har framhållit, att skäl Uknande dem kommittén har anfört för sitt förslag kan åberopas för jämkning, när någon är ensam vållande.

Jag har i det föregående närmare utvecklat skälen till att jag inte vill förorda en särskild jämkningsregel för värdnadshavare i den nya lagen (avsnitt 2.1.4.6.). Flertalet av dessa skäl har fuU giltighet också i fråga om den nu förevarande jämkningsregeln. Visserligen finns det anledning tro att antalet fall då en sådan regel skulle få praktisk betydelse är avsevärt fler än när det gäller värdnadshavare. De omständigheter som talar mot att en särregel nu blir lagfäst väger dock enligt min mening tyngre. Jag förordar därför, att någon sådan bestämmelse som kommittén har föreslagit inte tas upp i den nya lagen.

Skadeståndskommittén har i anslutning till sitt förslag i denna del förordat, att i den nya lagen inte tas upp nägon motsvarighet till den regel som nu indirekt framgår av 6 kap. 5 § SL och som innebär, att den som har medverkat till brott endast på sätt som sägs i 23 kap. 6 § första stycket BrB — dvs. genom sådan underlåtenhet att avslöja brott som eidigt sistnämnda lagrum är straffbar — inte är ansvarig för skada som orsakas genoni brottet. Enligt kommitténs mening kan det visserUgen föra för långt att ålägga den som försummar att avslöja brott en skyldighet att ersätta skada som följer av detta, men den behövUga begränsningen kan enUgt kommitténs mening uppnås med tiUämpning av regler om adekvat kausalitet och användning av den föreslagna jämkningsbestämmelsen.

I och med att denna jämkningsregel utgår ur förslaget blir det nödvändigt att ta ställning till om den nyssnämnda regeln i 6 kap. 5 § SL på något sätt skall överföras till den nya lagen. Utan att ta någon definitiv ställning till hur frågan rättspolitiskt bör bedömas anser jag det uteslutet att utan närmare överväganden inom ramen för ett utredningsarbete göra en sä radikal förändring i gällande rätt som att slopa denna begränsning i skadeståndsansvaret. Under sådana förhållanden bör den nuvarande regleringen behållas i sak oförändrad. En bestämmelse i ämnet bör således tas upp i den nya lagen. TiU frågan vilken lagteknisk lösning som bör väljas återkommer jag vid min behandling av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.5.8.).

2.1.4.8. Solidariskt skadeståndsansvar och ansvarets fördelning mellan flera skadeståndsskyldiga. När två eller flera personer har vållat samma

2.1.4.7.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 175

skada, svarar de enligt 6 kap. 5 § SL — eller grunderna för detta lagrum — solidariskt (»en för alla och alla för en») för skadeståndet. Den skadelidande kan alltså få ut hela sin ersättning av var och en av de ansvariga. Om en av dem betalar skadeståndet, har han i princip rätt till återkrav mot de övriga. Men det finns bara för speciella fall lagbestämmelser om hur fördelningen skall ske. Den särskilda regeln i 6 kap. 6 § andra stycket SL om rätt för barn under 15 år och psykiskt abnorma personer att återkräva skadestånd av försumlig värdnadshavare har berörts i det föregående. Erinras kan också om den tidigare nämnda bestämmelsen i 3 § bilansvarighetslagen om likafördelning av skadeståndsansvar mellan ägare och förare av motorfordon, som emellertid betingas av att det här rör sig om culpaansvar med omvänd bevisbörda. I övriga fall tillämpas i praxis en fördelning efter skälighet med beaktande av graden av vållande hos de ansvariga och övriga omständigheter.

Skadeståndskommittén har föreslagit att regeln i 6 kap. 5 § SL till den del den ger uttryck åt huvudregeln om solidariskt ansvar förs över till den nya lagen, och i likhet med remissinstanserna biträder jag detta förslag. Jag har tidigare berört frågan hur man skall förfara med den regel om undantag från solidaransvaret för vissa faU av medverkan tUl brott genom underlåtenhet att avslöja brottet som innefattas i 6 kap. 5 § SL (avsnitt 2,1,4,7.).

Kommittén har emellertid i sitt lagförslag också tagit upp en bestämmelse av innehåll, att när skyldighet att ersätta skada enligt lagens bestämmelser åvUar två eller flera, vad som pä grund därav utges skall fördelas mellan dem inbördes efter vad som finnes skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret och övriga omständigheter (7 §). Den föreslagna regeln avser endast ansvar för eget vållande och innebär väsentUgen ett lagfästande av gällande rätt i den delen. Såvitt gäller förhåUandet meUan bam och psykiskt abnorma personer, å ena, samt deras värdnadshavare, å andra sidan, medför dock förslaget, som jag tidigare har nämnt, en ändring i förhåUande till vad som gäller nu. Barnet eller den sjuke har f. n. enligt 6 kap. 6 § andra stycket SL full regressrätt mot försumlig värdnadshavare. EnUgt kommittéförslaget skall frågan om den inbördes fördelningen av skadeståndsansvaret i stället ske på grundval av en skälighetsprövning enligt den allmänna fördelningsregel som kommittén föreslår.

Under remissbehandlingen har förslaget i denna del inte mött annan erinran än att Svea hovrätt har uttalat betänkUgheter mot att regressbestämmelsen i 6 kap. 6 § SL slopas.

För egen del har jag inte någon saklig erinran mot förslaget i vad det innebär att den slutliga fördelningen av ansvaret mellan två eller flera som svarar på grund av eget vållande liksom f. n. normalt skaU ske efter en skäUghetsprövning.

2.1.4.8.

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Det finns ändå anledning att hysa tvekan inför förslaget att en regel med detta innehåll tas upp i den nya lagen. Frågan om fördelning av skadeståndsansvar mellan flera ansvariga kommer upp också när någon eUer några av dem svarar på objektiv grund. F. n. gäller, att den som bär objektivt skadeståndsansvar har full regressrätt mot den som har varit våUande till skadan. Principen har kommit till uttryck i ett flertal bestämmelser i speciallagstiftningen (t. ex. 11 § järnvägsansvarighetslagen, 8 § sjölagen, 11 § bilansvarighetslagen). När flera svarar på objektiv grund torde fördelningen ske efter skälighet under hänsynstagande till samtliga föreliggande omständigheter. Om frågan om den inbördes ansvarsfördelningen mellan flera skadeståndsskyldiga skall regleras i lag, bör det enligt min mening om möjligt ske också för de fall jag nu har nämnt och över huvud taget på grundval av en samlad bedömning av hela problemkomplexet. I all synnerhet gäUer detta, om en reglering skall ske i samband med att det i ett sammanhang skaU genomföras lagstiftning om både culpaansvar och vissa former av objektivt ansvar. Skadeståndskommittén saknade anledning att göra någon sådan totalbedömning, eftersom dess lagförslag avsåg uteslutande skadeståndsansvar på grund av eget vållande. Frågan har inte heller blivit utredd i annat sammanhang. Den är emellertid kompU-cerad, och jag är för egen del inte beredd att utan en föregående utredning ta ställning till om gällande rätt bör behållas eller om det finns skäl att modifiera ståndpunkterna, t. ex. i den riktningen att det lämnas större utrymme för en skäUghetsprövning i förhåUandet meUan dem som bär skadeståndsansvar på skilda grunder.

Under dessa förhållanden anser jag att någon sådan fördelningsregel som kommittén har föreslagit inte bör lagfästas nu. Till den del förslaget innebär endast en kodifiering av gällande rätt betyder detta att jag i sak intar samma ståndpunkt som kommittén. Jag förutsätter alltså, att de grundsatser om ansvarsfördelning som hittills har tillämpats i faU som inte är reglerade i lag kommer att gälla också framdeles och till dess en genereU reglering kan ske. Ämnet torde åtminstone tiU vissa delar få tas upp av skadeståndskommittén i samband med dess behandling av den aUmänna jämkningsregeln.

I ett hänseende skulle emellertid kommittéförslaget som nämnt ha medfört en ändring i rättstillståndet, nämligen såvitt gäller ansvarsfördelningen mellan skadevållande barn eUer psykiskt abnorma personer och deras värdnadshavare. På den punkten biträder jag i sak kommitténs ståndpunkt. Den praktiska betydelsen av den nuvarande regressregeln i 6 kap. 6 § andra stycket SL torde vara ringa, eftersom regressansvar enligt lagrummet sällan lär krävas ut. Uppenbarligen skulle emellertid fullt regressansvar ibland kunna drabba en värdnadshavare hårt, i aU synnerhet som det inte finns någon möjlighet att jämka skadeståndet — och i motsats till kommittén föreslår jag som nämnt inte någon ändring i den delen. Att lägga hela ska-

2.1.4.8.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 177

deståndsbördan på vårdnadshavaren torde inte heller vara behövligt från preventionssynpunkt. I Ukhet med kommittén anser jag det av dessa skäl vara en rimligare ordning, att ansvarsfördelningen i förevarande faU sker på grundval av en sådan skälighetsprövning som äger rum när det är fråga om skadevållare som svarar enligt den allmänna culparegeln.

Jag anser mig kunna utgå från att detta resultat uppnås, även om frågan inte uttryckligen regleras. Hur man än vill karakterisera grunden för barns och psykiskt abnormas skadeståndsansvar står detta ansvar uppenbarligen närmare culpaansvaret än det objektiva ansvaret. Den bedömning av skadevällarens handlande som skall ske påminner i mycket om den vanliga culpabedömningen och saknar helt motsvarighet vid det objektiva ansvaret. Från de synpunkter som bör inverka när det gäller ansvarsfördelningen mellan flera skadeståndsskyldiga ter det sig därför naturligt att jämställa barns och psykiskt abnorma personers ansvar med det allmänna culpaansvaret men däremot främmande att dra analogier från oUka former av objektivt ansvar. Jag förutsätter därför, att om regressregeln i 6 kap. 6 § andra stycket SL upphävs utan att ersättas av någon ny särbestämmelse, ansvarsfördelningen mellan barn eller psykiskt abnorma samt deras värdnadshavare i rättstillämpningen kommer att ske på grundval av en skälighetsprövning liknande den som tillämpas i förhållandet meUan dem som svarar enligt culparegeln. Under sådana förhållanden anser jag att det inte heller för dessa fall föreligger behov av någon särsldld fördelningsregel i den nya lagen.

2.1.4.9. Ersättning för förmögenhetsskada vid person- eller sakskada. 1 6 kap. 2 § SL föreskrivs, att i mål om kroppsskada skaU räknas, inte bara »läkarlön och annan kostnad, utan även ersättning för hinder eUer brist i den skadades näring». Lagrummet ger sålunda för personskadornas del uttryck för principen, att sådan förmögenhetsskada som utgör följdskada i förhållande till den primära integritetskränkningen är ersättningsgiU. Den principen har emellertid sedan länge generell giltighet, och ersättning utgår således enligt fast praxis också vid sakskada för förmögenhetsförlust som utgör följdskada i förhåUande till sakskadan.

Skadeståndskommittén har föreslagit, att den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 2 § SL tas upp i den nya lagen utan saklig ändring, men har inte gått in på frågan om lämpligheten av att lagfästa den angivna principen också för sakskadornas del. I ett remissyttrande har emellertid förordats att så sker.

För egen del finner jag det vara naturligt, att de bestämmelser i den nya lagen som skaU motsvara 6 kap. 2 § SL utvidgas i detta hänseende, så att de i överensstämmelse med vad som är gällande rätt ger uttryck för grundsatsen att förmögenhetsskada som utgör följdskada är ersättningsgiU vid så väl person- som sakskada. Att i en modern skadeståndslag uttryckligen reg-

2.1.4.9.

12 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

178 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

lera frågan bara för personskadornas del kan verka vUseledande och t. o. m. inbjuda tUl motsatsslut, låt vara att principen för sakskadornas del i förslaget kommer indirekt tUl uttryck genom regeln om att ersättning skall utgå för ekonomisk skada som någon utan samband med person- eller sakskada vållar annan genom brott (12 § kommittéförslaget). Från rättstekniska synpunkter och för att nå ökad klarhet är det enligt min mening lämpligare, att frågan vad som är ersättningsgiU följdskada blir löst genom en genereU reglering med gUtighet inom integritetskränkningarnas hela område.

Den närmare utformningen i lagtekniskt och redaktionellt hänseende av hithörande regler kommer jag att beröra i det följande vid behandlingen av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.5.3. och 5.1.5.5.).

2.1.4.10. Ersättning för lidande vid vissa brottsliga gärningar. Kommittén har föreslagit, att den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket SL om rätt till ersättning för lidande vid brott mot den personliga friheten och vid ärekränkande gärning i den nya lagen görs tillämplig också vid fall av annat ofredande. Förslaget har inte mött erinringar under remissbehandUngen. Också jag biträder förslaget, som medger en mot de skadeUdande mera generös tillämpning än f. n. och en närmare anpassning till modem rättsuppfattning. Frågan om det närmare omfånget av stadgandets tiUämpningsområde efter denna utvidgning kommer jag att beröra vid behandUngen av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.5.2.).

2.1.4.11. Verkan av skadeståndsberättigads död i fråga om ersättning för ideell skada. Enligt gällande rätt, sådan den har utbildats i praxis, forfaller rätten till ersättning för ideell (icke-ekonomisk) skada — t.ex. för sveda och värk — om den ersättningsberättigade dör, innan skadevållaren har utfäst sig att betala sådan ersättning eller dom på ersättning har fallit.

Kommittén har i sitt lagförslag tagit upp en ny bestämmelse av innebörd, att rätten till ersättning för ideell skada förfaller, om den skadeståndsberättigade avUder, innan krav på sådan ersättning har framställts. Under remissbehandlingen har meningarna varit delade. Vissa remissorgan tillstyrker uttryckligen förslaget eller lämnar det utan erinran, men åtskilliga instanser avstjrrker den lösning kommittén har föreslagit.

För egen del anser jag i Ukhet med kommittén, att den nuvarande ordningen inte utgör en tillfredsställande lösning av problemet. Det torde dock vara svårt att finna en från aUa synpunkter godtagbar ordning. Den reglering av frågan som kommittén har föreslagit går inte fri från invändningar. Man kan i likhet med flera remissinstanser starkt ifrågasätta det berättigade i att de efterlevandes rätt utvidgas i den omfattning som förslaget förutsätter. Det är i varje faU tveksamt, om man bör sträcka sig längre än i Danmark och Norge, där de efterlevandes rätt i detta hänseende i prin-

2.1.4.9.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 179

cip är beroende av om den avlidne själv hade väckt talan vid domstol. Men även med en sådan ordning — liksom med den lösning som kommittén har föreslagit — kan avgörandet bli beroende av tillfälligheter. Med kommitténs förslag riskerar man vidare tvister, huruvida krav har framställts eller huruvida väckta anspråk verkligen skall anses avse ersättning för ideell skada. I det avseendet kan befaras, att förslaget leder tUl ett osäkerhetstUlstånd som man undgår med den nuvarande ordningen. Det råder således uppenbara svårigheter att finna en oantastUg lösning och vitt skilda meningar om vad som bör gälla i förevarande avseende. Det kan under dessa förhåUanden ifrågasättas, om tiden är mogen för en legislativ reglering av frågan. Det föreUgger knappast heller något trängande behov av en ändring. Jag har därför stannat för att frågan om verkan av den skadeståndsberättigades död i fråga om rätten tiU ersättning för ideeU skada inte bör lagregleras i detta sammanhang.

I ett kommande avsnitt rörande formerna för den lagstiftning om det allmänna culpaansvaret, om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar och om det allmännas skadeståndsansvar, som enligt mitt förslag bör genomföras, kommer jag att gå närmare in på vissa rätts- och lagtekniska frågor, vilka berör också den del av lagstiftningen som jag nu har behandlat. Härvid kommer jag att ta upp bl, a, frågan om tillämpningen av de nu berörda allmänna skadeståndsreglerna utanför det egentUga culpaansva-rets område (avsnitt 3.3.).

2.1.4.11.

180 Kungl, Maj:ts proposition nr 5 år 1972

2.2. Arbetsgivares skadeståndsansvar 2.2.1. Gällande rätt

2.2.1.1. översikt. En företagare eller annan arbetsgivare, som är fysisk person, bär enligt svensk rätt ansvar för eget våUande i enUghet med den aUmänna culparegeln. Juridiska personer svarar på grund av samma regel för vållande av sina organ (stjelsen i aktiebolag, kommunalfullmäktige i kommun etc), i varje faU när dessa handlar inom ramen för sina förvaltningsuppgifter. Vid sidan av dessa grundsatser har i rättspraxis fastslagits, att en arbetsgivare i vissa fall kan åläggas att utge ersättning for skada som har vållats av hans arbetstagare. Sådant ansvar för annans bandiande kallas som tidigare nämnt för principalansvar. Att en arbetsgivare bär principalansvar hindrar inte, att den skadelidande ocksä kan vända sig mot den skadevållande personligen och begära ersättning av denne.

Det bör i detta sammanhang erinras om att en arbets- eller uppdragsgivare enligt speciallagstiftning på särskilda verksamhetsområden och enligt vissa grundsatser som har utbildats i rättstillämpningen kan drabbas av skadeståndsansvar oberoende av eget eller anställds eller andra medhjälpares vållande, alltså rent objektivt ansvar. I den delen hänvisar jag till framställningen i avsnitt 1.1.1.3.

Det allmänna principalansvar som gäller enligt svensk rätt är underkastat betydande inskränkningar. Det är bara i avtalsförhållanden som en arbetsgivare anses svara för alla sina underordnade, oberoende av dessas ställning eller funktioner i företaget, och ansvar för vållande av s. k. självständig medhjälpare inträder i allmänhet också bara i kontraktsförhållanden. Ett oinskränkt principalansvar av denna omfattning tillämpas emellertid ibland ocksä när det gäUer skador som bar uppkommit i situationer som haft viss anknytning till ett avtal eUer i avtalsliknande förhållanden. I rena s. k. utomobligatoriska förhållanden gäller däremot praktiskt viktiga begränsningar i fråga om kretsen av de arbetstagare eller andra medhjälpare för vilka arbetsgivaren svarar. I viss utsträckning gäUer sådana begränsningar också i avtalsförhållanden. Om en anställd tillfogar en arbetskamrat skada, inträder sålunda principalansvar enligt de grundsatser som tillämpas i rent utomobligatoriska förhållanden.

I det följande skall mer utförligt behandlas endast de regler om principalansvar som gäller i utomobligatoriska förhåUanden — inbegripet ansvaret mot anställda — och i >issa avtalsliknande förhållanden utanför tjänsteavtalets område. Framställningen rörande det utomobligatoriska principalansvaret kommer att delas in i ett avsnitt som behandlar principalansvaret för skada som tiUfogas utomstående tredje man och ett avsnitt rörande motsvarande ansvar för skada som drabbar annan anställd hos samme arbetsgi-

2.2.1.L

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 181

vare. Därefter behandlas i ett tredje avsnitt principalansvar i andra avtals-: liknande förhållanden. Den för aUt principalansviar gemensamma förutsättningen att den skadevåUande handlingen skall ha företagits i arbetstagarens eller medhjälparens tjänst berörs särskilt i ett avslutande fjärde avsnitt.*

2J2.1.2. Principalansvar mot utomstående, Eftersom en företagare svarar för eget vållande, när han utövar driftsledningen i sitt företag, anses det att han inte bör undgå detta ansvar genom att överlåta ledningen tiU annan, inte ens om företagets storlek gör ett sådant överlåtande nödvändigt. De skaderisker som är förenade med företagets drift skall företagaren med andra ord inte kunna övervältra på sin drifts- eller arbetsledning. Den praxis som har utbildats med utgångspunkt från dessa grundsatser innebär, att en arbetsgivare är ansvarig för skada som har vållats tredje man av någon som tillhör hans drifts- eUer arbetsledning (se senast NJA 1967 s. 164).

Det är inte helt klart efter vilka kriterier det skall bedömas om en befattningshavare har sådan ställning att hans vållande kan utlösa principalansvar. Tydligt är dock, att det skall vara fråga om en anställd i överordnad och ledande befattning. Hit hör sålunda utan vidare t. ex. ingenjörer och verkmästare. Också den som intar vanUg förmansställning räknas hit, men däremot sannolikt inte arbetsledare i lägre ställning, exempelvis s. k. lagbasar och arbetande förmän.

Samma synsätt som motiverar ansvaret för drifts- och arbetsledningens culpa har lett till att man i några avgöranden har sträckt ut principalansvaret till att omfatta också vållande av anstäUd, som utan att tillhöra denna ledning har anförtrotts en från risksynpunkt särskilt ansvarsfull uppgift. Det har härvid rört sig om arbetstagare som haft hand om en särskilt farlig maskin eller som har haft att utföra vissa från säkerhetssynpunkt betydelsefulla åtgärder. Som exempel kan ur praxis nämnas vägar-betare, som fått i uppdrag att öva tillsyn över avspärrningsanordningar på väg, där vägarbeten pågick. Med dessa undantag är emellertid huvudregeln i svensk rätt, att en arbetsgivare inte svarar för skada som drabbar tredje man på grund av vållande av anställda i de lägsta befattningarna.

I uppdragsförhållande anses uppdragsgivaren i allmänhet inte kunna göras ansvarig för skada som drabbar tredje man på grund av vållande av uppdragstagaren (t.ex. en entreprenör). Gränsen mellan arbetstagare och uppdragstagare är dock inte helt klar. När det har gällt att i skadeståndsmål avgöra, om en medhjälpare intar en så självständig ställning att han

* En mer utförlig redogörelse för gällande rätt har lämnats i »Skadestånd II», bilaga 3, s. 153 1.1 det följande sker särskilda hänvisningar endast tUl sådana rättsfaU som har publicerats efter det redogörelsen i Skadestånd II gjordes. I nämnda bilaga tiU Skadestånd II återfinns ocksä redogörelser för gällande rätt på området i övriga nordiska länder (utom Island), och 1 bilaga 4 till betänkandet finns översikter av vissa utomnordiska rättssystem,

2.2.L2.

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

bör behandlas som uppdragstagare (»självständig medhjälpare»), har man, enligt en princip som har formulerats i den juridiska litteraturen, fäst vikt vid uppdragsgivarens möjligheter att utöva arbetsledning och att kontrollera arbetet, vem som har anställt och avlönat medhjälparens biträden och vem som har stått för arbetsmaterial o. 1. Domstolarna behöver dock inte så ofta ta ståndpunkt tUl dessa frågor. Inte sällan har det nämligen kunnat slås fast, att arbets- eUer uppdragsgivaren själv har varit försumlig, t. ex. genom att han har brustit i sin skyldighet att övervaka och öva tillsyn över medhjälparen och dennes folk. En sådan övervaknings- och tUlsynsplikt har utsträckts särskUt långt, när det har varit fråga om att förebygga skador vid arbetets utförande.

Lagstiftningen ålägger i viss omfattning rörelseidkare, fastighetsägare m. fl. särskilda förpliktelser som går ut på att förebygga person- eller egendomsskada. Det finns möjligen en tendens i rättspraxis att sträcka skadeståndsansvaret för bäraren av förpUktelsen längre, när det gäller skada i följd av att en sådan förpliktelse åsidosätts, än som följer av den allmänna culparegeln och nu återgivna grundsatser om principalansvar. Det är visserligen osäkert, i vad mån bäraren av förpliktelsen blir skadeståndsskyldig, när han har uppdragit åt annan att utföra åtgärden men denne bar försummat att fullgöra sitt åtagande. Vid tillämpning av den allmänna tillsynsplikt som åvilar en uppdragsgivare tillämpar emellertid domstolarna så stränga aktsamhetsnormer, att resultatet ofta blir detsamma som om ett utsträckt principalansvar tillämpats. Uppdragsgivaren har en långtgående skyldighet att övervaka förpliktelsens fullgörande, och i händelse av försummelse på medhjälparens sida har han att försöka uppfyUa sin förpliktelse pä annat sätt. Vissa domstolsavgöranden kan också tyda på att ett utsträckt principalansvar har tillämpats vid åsidosättande av konlu-et angivna s. k. politirättsUga förpliktelser. I andra fall åter har anspråk mot den förpliktade ogillats på den grund att han inte själv varit vållande och inte ansetts kunna åläggas ansvar för anlitad självständig medhjälpares försummelse.

Avsteg från huvudregeln att en uppdragsgivare i utomobligatoriska förhållanden inte svarar för vållande av självständig medhjälpare eller dennes folk har vidare gjorts i fråga om vissa skador i grannelagsförhållanden. Det gäller skador som genom grävnings-, sprängnings- eller schaktningsarbeten har uppkommit pä grannfastighet.

2.2.1.3. Principalansvar mot egna arbetstagare. Om en arbetare skadas i arbetet genom en arbetskamrats vållande, är arbetsgivaren i allmänhet inte skyldig att utge skadestånd, om inte vållande ligger honom själv eller hans drifts- eller arbetsledning till last. Här gäller alltså samma grundsatser som när det gäller förhållandet till utomstående tredje man, trots att det föreligger ett avtalsförhållande — tjänsteavtal — mellan arbetsgivaren

2.2.1.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 183

och den skadelidande. Liksom när det gäUer skada på utomstående anses en arbetsgivare också i hithörande faU böra svara för vållande av anställd, som utan att tillhöra drifts- eller arbetsledningen fullgör frän risksjmpunkt särskilt ansvarsfulla arbetsuppgifter (se senast NJA 1970 s. 146).

Ocksä här uppkommer ibland frågan om gränsdragningen meUan arbetstagare, som intar en sådan ställning att deras fel eller försummelser ådrar arbetsgivaren skadeståndsansvar, och arbetstagare för vilkas våUande arbetsgivaren inte svarar. När det gällt att dra gränsen mellan drifts-eller arbetsledning och vanlig arbetare synes domstolarna i aUmänhet ha följt kriterier som överensstämmer med dem som tiUämpas när den skadelidande är en utomstående. Sålunda har t. ex. vållande av en lagbas, som var utsedd av arbetsgivaren men som inte hade något inflytande i fråga om arbetsfördelning, detaljer i utförandet av arbetet, arbetarskydd etc. ansetts inte kunna ådra arbetsgivaren ansvar gentemot en skadad arbetare.

Den senaste tidens tekniska utveckling har medfört, att nu återgivna grundsatser om principalansvar i förhållande till de egna arbetstagarna fått ökad praktisk betydelse. £n vanlig arbetare anförtros numera ofta tekniskt kvalificerade och självständiga arbetsuppgifter. När en sådan arbetare skadar en arbetskamrat, kan arbetsgivaren med nuvarande rättspraxis tänkas bli skyldig att utge skadestånd enligt principen om ansvar för våUande av anställd som har anförtrotts särskUt ansvarsfull uppgift.

En arbetsgivare anses inte ansvarig mot de egna arbetstagarna för skador som tiUfogas dem genom vållande av en självständig medhjälpare som arbetsgivaren har anlitat. Skadeståndstalan har i några sådana fall ogillats, t. ex. när anställd hos en huvudentreprenör har skadats på grund av våUande hos en underentreprenör. Också här gäller alltså samma principer som när en utomstående tredje man skadas genom vållande av självständig medhjälpare.

2.2.1.4. Principalansvar i avtalsliknande förhållanden. Det oinskränkta principialansvar som anses gälla i avtalsförhållanden utanför tjänsteavtalets område gäller bara mellan avtalskontrahenterna. Om t. ex. en hyresvärd har träffat avtal med en byggnadsfirma om reparation av sin fastighet och en hyresgäst genom vållande av någon anställd hos byggnadsfirman lider skada i samband med att arbetena utförs, blir entreprenören i princip inte skyldig att ersätta skadan, om inte vållande ligger också honom själv eller hans drifts- eller arbetsledning till last. Hjrresgästen står ju utanför reparationsavtalet. Men det har förekommit faU, då skadestånd har tUlerkänts utomstående, utan att det klart fastslagits, att våUande har legat drifts- eller arbetsledningen till last. Det har i allmänhet rört sig om fall då anställda har skadats på grund av felaktigheter i levererat gods, t. ex, en maskin. En utsträckt tillämpning av det oinskränkta principalansvaret motiveras i dessa fall av att ett åsidosättande av en avtalsförpUk-

2.2.1.4.

184 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

telse kan utsätta även avtalskontrahentens anställda för risker. Men oinskränkt principalansvar har i några fall tUlämpats också tUl förmån för andra skadelidande än avtalspartens anställda. Det har då gällt fall, när en part i ett avtalsförhållande genom lagbestämmelse eller på annat sätt har ålagts én förpliktelse till skydd för tredje man, t. ex. viss säkerhetsföreskrift. Det har gjorts gällande, att den som lidit skada till följd av att en sådan förpUktelse har åsidosatts bör åtnjuta skadeståndsrättsligt skydd som om han själv varit part i avtalet.

Kontraktsrättens vidsträckta principalansvar gäller i allmänhet som tidigare antjts också, när avtalspart har åsidosatt en InförpUktelse till avtalet. Med biförpliktelse avses ett åliggande som inte har kommit tiU uttryck i ett öppet åtagande men som likväl anses föreUgga vid sidan av huvudförpliktelsen enUgt avtalet, t. ex. en säljares skyldighet att tillse att köparen inte skadas i samband med leveransens fullgörande.

Utanför det kontraktsrättsliga principalansvaret i egentUg mening ligger också en leverantörs skyldighet att svara för att försålt gods inte har skadebringande egenskaper. Det finns åtskilliga rättsfaU, där en tillverkare eller en försäljare av viss vara har ådömts skadestånd på gmnd av att varan genom sin beskaffenhet har åstadkommit skada på utomstående person eller egendom. I sådana fall har ansvar ålagts även på grund av vållande av leverantörens eller tiUverkarens anställda i underordnad ställning.

I åtskilUga fall, där något egentUgt avtal visserligen inte har förelegat men situationen har företett en avtalssituations drag, har principalansvar ansetts kunna tillämpas också med anledning av underordnads vållande. En sådan tillämpning av principalansvaret har förekommit t. ex. i fråga om skada som på sjukhusväsendets område har drabbat patient och i fråga om en butiksinnehavares skyldighet att tillse att presumtiva kunder inte skadas under besök i butiken, men också när det gäUt kronans ansvar för skada på rekvirerad egendom.

2J2.1.5. Kravet på handlande i tjänsten. För att principalansvar skall inträda måste den handling som utlöser ansvaret ha visst samband med skadevåUarens verksamhet för principalens räkning. HandUngen skall med andra ord ha vidtagits i tjänsten. I några fall, av vilka flertalet har rört principalansvar i kontraktsförhållanden, har frågan om gränsdragningen mellan handUngar i och utom tjänsten provats. Det är dock inte möjligt att med ledning av dessa avgöranden ange några allmängiltiga principer för bedömningen. Prövningen har skett med beaktande av omständigheto'-na i det särskilda fallet.

2.2.2. Skadeståndskommittén

2Jt.t.l. Allmänna synpunkter. Kommitténs uppdrag begränsar, utan några närmare direktiv i övrigt, det aktuella reformarbetet tiU partiella refor-

2.2.1.4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 185

mer på den nu gällande rätfens grund. Kommittén fiimer sig med hänsyn till uppdragets art inte ha anledning att gå djupare in på diskussionen om grundlinjerna för den framtida skadeståndsrätten. Kommittén är dock övertygad om att en mera omfattande reform inte bör göra alltför radikala avsteg från vad som nu gäller.

Området för det principalansvar som kommittén diskuterar omfattar all yrkesverksamhet, där någon använder sig av en eUer flera arbetstagare, liksom de fall då en privatperson har någon anställd i sitt hushåll o. 1. Kommittén påpekar, att principalansvaret även möter inom olika slag av statlig eller kommunal verksamhet, men också inom sådan verksamhet som drivs av särskilda institutioner och inrättningar med offentiigrättsliga inslag.

EnUgt kommittén är rådande rättstillstånd i flera hänseenden otillfredsställande. Den gräns som har dragits mellan arbetstagare, för vilka arbetsgivaren svarar, och övriga arbetstagare är svår att klargöra och blir i tillämpningen lätt godtyckUg. Klarare Unjer är enUgt kommittén önskvärda, och en för de skadelidande mera betryggande ordning bör eftersträvas.

Kommittén anser det inte utan vidare givet, att principalansvaret bör få samma omfattning och utformning när den skadelidande är en utomstående person och när skadan drabbar en anställd. I betänkandet behandlar kommittén dessa båda typfall vart för sig.

2.2.2.2. Principalansvar mot utomstående. En utvidgning av principalansvaret mot utomstående tredje man anser kommittén kunna motiveras av ändamålet att skapa ett effektivt skydd för den skadeUdande. Kommittén finner det uppenbart, att rätten till ersättning av arbetsgivaren är mest värd för den skadelidande. Rätten till ersättning av arbetstagaren saknar ofta ekonomiskt värde, om den inte täcks av ansvarsförsäkring. I den mån man genom skadeståndsreglerna vill skapa ett ekonomiskt effektivt skydd för den skadelidande, bör enligt kommittén ett vidgat ansvar för arbetstagares vållande läggas pä arbetsgivaren. Kommittén erinrar om att rätten tiU skadestånd aUtjämt är av betydelse eftersom de sociala förmånerna inte ger full kompensation och de skadeUdande endast har begränsade möjUgheter att genom försäkring skydda sig mot olika skador av hithörande art.

Utvidgningen motiveras också av önskemålet om en rationeU placering av kostnaderna för skador som uppstår genom vårdslöshet vid driften av ett företag. Kommittén framhåUer, att arbetsgivaren vanUgen har möjlighet att överblicka risken för att sådana skador kan uppstå och har handlingsfrihet vid planeringen av arbetet. Också i förhåUande tiU den skadelidande ar det enUgt kommittén skäligt, att arbetsgivaren bär bördan av de skador som arbetstagaren våUar. Från allmän ekonomisk sjmpunkt synes

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

det riktigt, att kostnaden för de skador som genom vårdslöshet våUas vid driften kommer att belasta denna drift. Det rör sig här absolut sett inte om kostnader av sådan storlek att det kan vara betänkUgt att lägga dem på företagarna. I motsats till den enskUde arbetstagaren har arbetsgivaren regelmässigt möjlighet att teckna försäkring som täcker skador av detta slag, och han kan inräkna utgiften för denna försäkring i sina kostnadskalkyler.

I fråga om behovet av prevention mot arbetstagares vållande pekar kommittén på att arbetsgivaren svarar jämte den skadevållande arbetstagaren, när principalansvar gäller enUgt nuvarande regler. Preventionssynpunk-ten borde, om den hade fog för sig, leda till att arbetstagaren inte fick skyddas genom ansvarsförsäkring. Något sådant försäkringsförbud gäller dock inte. Kommitténs slutsats är, att preventionen, så vitt angår arbetstagare, bör i mån av behov tillgodoses med andra medel, såsom disciplinära åtgärder, straff och regressrätt i grövre fall. Enligt kommitténs uppfattning har ett skadeståndsansvar för arbetsgivaren oberoende av eget vållande större preventiv effekt. Arbetsgivaren stimuleras nämligen att vidta anordningar som motverkar vårdslöshet hos arbetstagarna och begränsar verkningarna därav.

Utvecklingen har även hos oss gått långt i den riktningen att ersättning för skador som uppkommer genom våUande i närings- eller annan ekonomisk verksamhet uppfattas som en kostnad vilken företagarna har att bära. Kostnaderna för olika tjer av ansvarsförsäkringar, som täcker också vållande av arbetstagare, betalas av arbetsgivarna. Regress från försäkringsgivare mot anställd förekommer i praktiken inte. Enligt kommittén förekommer det endast undantagsvis att en arbetsgivare, som inte har ansvarsförsäkring utan själv har fått ersätta en skada vilken vållats av någon som tillhör hans drifts- eUer arbetsledning, utövar regress mot den skadevållande. Även i dessa fall stannar utgiften således regelmässigt på företagaren. Speciallagstiftningen om objektivt företagaransvar pä särskilda verksamhetsområden utgör också uttryck för den nämnda utvecklingstendensen.

En utvidgning av principalansvaret till att omfatta aUa arbetstagares vållande kan enligt kommittén pä ett naturUgt sätt infogas i det aUmänna skadeståndsrättsliga systemet. Skadeståndsrätten skulle bringas i närmare överensstämmelse med vad som pä grund av försäkringsförhållandena redan tillämpas inom en stor del av näringslivet. Visserligen har ansvarsförsäkringens utveckling medfört, att behovet av utvidgat principalansvar i avsevärd mån har tillgodosetts på annan väg. Men det kan alltjämt inträffa att skador vållas av anställda i de lägsta graderna utan att dessa skador täcks av ansvarsförsäkring. Kommittén pekar här på att försäkringsbeloppet inte alltid räcker för att täcka hela skadan, att ansvarsförsäkring gör undantag för vissa praktiskt viktiga skadefall, samt att villkoren gör

2.2.2Ä

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 187

undantag för skador på egendom som arbetsgivaren eller någon för hans räkning har omhändertagit, exempelvis för reparation — låt vara att ansvaret i sådana fall oftast följer kontraktsrättsliga regler. Kommittén finner det vara stötande från den skadelidandes synpunkt, att — under lika förutsättningar i övrigt — rätten till ersättning är ekonomiskt tryggad, om ansvarsförsäkring finns, medan den skadelidande i motsatt fall på grund av den skadevållandes dåliga ekonomi kanske inte har möjUghet att få ut ens en bråkdel av skadeståndet. En utvidgning av principalansvaret skulle i sin mån bidra till att ansvarsförsäkring vinner ökad utbredning.

1 sådan statlig verksamhet som är att jämställa med ensldld verksamhet bär staten samma principalansvar som en enskild företagare. Staten tecknar emellertid inte försäkring. De skadelidande njuter därför inte någon sådan förmån av ansvarsförsäkring som i vid omfattning föreligger inom enskild verksamhet. Staten svarar m. a. o. inte för skador som vållas av lägre befattningshavare, vare sig skadeståndsrättsligt eller genom någon försäkringsmässig reglering, om det inte finns särskilda regler härom, såsom för järnvägstrafiken och sjöfarten. Detsamma gäller en del större kommuner, som inte heller tecknar ansvarsförsäkring. Kommittén finner det stötande, att offentligrättsliga subjekt på detta sätt intar en undantagsställning.

Enligt kommittén når man en bättre ordning, om principalansvaret utvidgas till att omfatta samtliga arbetstagare, oavsett vilken ställning de har. Därigenom skulle man inte vinna något väsentligt njrtt i de talrika fall då ansvarsförsäkring redan nu finns. Men man skulle uppnå, att det allmänna och envar annan, som nu inte tecknar ansvarsförsäkring, får samma ansvar som de flesta företagare i realiteten åtar sig redan nu genom att hålla sådan försäkring.

Vid behandlingen av frågan om jämkning av arbetstagares skadeståndsansvar har kommittén funnit det synnerligen önskvärt, att detta ansvar begränsas. Möjligheten att realisera detta önskemål utan förfång för den skadelidande blir enligt kommittén större, om den skadelidande kan vända sig mot arbetsgivaren eller dennes försäkringsbolag med sina krav. Det finns knappast någon annan metod än att utvidga principalansvaret, om man vill begränsa arbetstagarens skadeståndsansvar och samtidigt tillgodose den skadelidandes reparationsintresse.

Kommittén anser inte tillräckliga skäl föreligga att göra skillnad mellan å ena sidan ekonomisk verksamhet och å andra sidan icke-ekonomisk, ideell verksamhet eller privata förhållanden. Även om en ideell organisation eller en privatperson inte har samma möjligheter som en företagare att inrymma kostnaden för ett vidgat principalansvar i en ekonomisk kalkyl och helt eller delvis övervältra den på andra, kommer en utvidgning av principalansvaret för flertalet inte att medföra några kostnadsstegringar. Också de ansvarsförsäkringar som står dessa kategorier av arbetsgivare till buds om-

2.2.2.2.

188 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

fattar redan nu skador som vållas av de lägst anställda. Men särskilt för arbetsgivare av detta slag kan det enligt kommittén föreligga behov av en jämkningsmöjlighet, när ansvarsförsäkring saknas eller är otillräcklig.

Kommittén finner också rättstekniska fördelar vara förenade med en utvidgning av principalansvaret. Ett åtminstone i princip oinskränkt principalansvar gäller i inomobligatoriska förhållanden, men gränsen meUan inom-och utomobligatoriska förhållanden är ofta fljrtande. Den skillnad som nu råder i fråga om principalansvarets omfattning kan därför leda till otillfredsställande och godtyckUga resultat. Användningen av kvasikontrakts-rättsliga sjmpunkter i utomobligatoriska förhållanden ger enligt kommittén en antydan om att det inte svarar mot det praktiska livets krav att i fråga om principalansvaret göra skillnad mellan inom- och utomobligatoriska förhållanden.

Slutligen framhåller kommittén, att principalansvaret i flertalet av de västerländska stater med vilka Sverige har ekonomiska förbindelser går längre än hos oss, och understryker särsldlt att man i våra grannländer Danmark och Norge Uksom i Island erkänner oinskränkt principalansvar. Om större nordisk rättslikhet skaU vinnas, är det därför ofrånkomUgt att vår lagstiftning får motsvarande innehåll.

Sammanfattningsvis förordar kommittén, att det aUmänna principalansvaret i förhåUande till utomstående tredje man vidgas till att omfatta vållande i tjänsten av samtliga arbetstagare, sålunda även de lägst anställda (1 § i kommitténs förslag). I de ömmande fall som kan uppkomma är det enligt kommittén tilhäckUgt att skadeståndsansvaret kan jämkas, när det skulle bli alltför betungande. Kommittén föreslår också att en sådan jämkningsregel införs (3 § i kommittéförslaget).

2.2.2.3. Principalansvar mot egna arbetstagare. Kommittén konstaterar inledningsvis, att svensk rättspraxis snarast har utvecklats i riktning mot en utvidgning av principalansvaret mot egna arbetstagare. Detta omfattar nämligen numera också vållande av arbetstagare som har anförtrotts särskilt ansvarsfuUä sysslor. Många av de synpunkter som kommittén har anfört till stöd för en utvidgning av principalansvaret mot utomstående gör sig enligt kommittén gäUande även i fråga om skador som drabbar arbetstagare i arbetet. En effektiv rätt till skadestånd förutsätter, att arbetsgivaren blir ansvarig. Det synes vidare skäUgt att förluster som uppstår genom dessa skador räknas som eh kostnad i verksamheten. Vad kommittén har anfört om förhållandet mellan arbetsgivarens och den enskUde arbetstagarens skadeståndsansvar äger giltighet också här. Om man över huvud anser, att rätt till skadestånd bör finnas vid skada som arbetstagare vållar varandra, är det enligt kommittén rimligt att ersättningen bekostas av arbetsgivaren och utgår ur dennes ansvarsförsäkring, när sådan finns. I regel kan den enskilde arbetstagaren lika litet i dessa fall som när skadan drabbar utom-

2,2.2.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 189

stående skydda sig genom ansvarsförsäkring mot sitt personliga skadeståndsansvar.

Det finns emellertid enligt kommittén också skäl som talar mot en utvidgning av principalansvaret till att omfatta skador som arbetskamrater vållar varandra. Eftersom personskadorna uppenbarligen är de viktigaste i detta sammanhang och skadefallen så gott som undantagslöst är att hänföra till yrkesskador, får den skadelidande ersättning från jq'kesskadeförsäk-ringen. Ersättningen utgår i princip oberoende av om det rör sig om ren olyckshändelse eller om våUande Ugger arbetsgivaren, en arbetskamrat eller en helt utomstående till last. Det kan förefalla väl mycket begärt, att arbetsgivaren, utöver premierna för denna försäkring, ocksä skall betala skadestånd med anledning av sådana olycksfall. EmeUertid ger yrkesskadeförsäkringen inte full kompensation för den lidna skadan. Man måste enligt kommittén också räkna med att stora grupper av arbetstagare under lång tid framåt kommer att stå utan sådant kompletterande försäkringsskydd vid olycksfall eller sjukdom som t. ex. gruppliv- eller gruppolycksfallsförsäkring utgör. Förbättringarna i den aUmänna försäkringen medför att denna i många fall ger ett nästan lika gott skydd som yrkesskadeförsäkringen. Förmånen att ha rätt till jrrkesskadeersättning kan därför ibland framstå som en otilhäcklig kompensation för att rätt till skadestånd inte föreligger, anser kommittén.

Kommittén tror inte, att ett vidgat principalansvar leder till att arbetstagarna tar mindre hänsyn till de skaderisker som de utsätter arbetskamraterna för. Det synes kommittén dessutom odiöst att acceptera en ordning, enUgt vilken den som drabbas av kroppsskada skall stå utan ersättning, därför att en sådan ordning förutsätts i någon mån verka preventivt. I fråga om sakskador kan det däremot lättare tänkas, att aktsamheten slappnar med vetskapen om att en skadelidande arbetskamrat får ersättning av arbetsgivaren för sin förlust. Det blir enligt kommittén dock mest fråga om bagatellskador, eftersom de anställda i allmänhet inte medför någon mera värdefull egendom till arbetsplatsen, och kommittén anser inte att det finns anledning tiU oro för att antalet bagatellartade skadeståndsanspråk skall bli besvärande. Man har i Danmark och Norge inga dåliga erfarenheter av att arbetsgivare bär skadeståndsansvar även för egendomsskador som arbetstagarna vållar varandra. Kommittén räknar visserUgen ändå med, att en utvidgning av principalansvaret kan medföra missbruk, när det gäller sakskador. Man bör dock enligt kommittén kunna på oUka sätt komma till rätta med eventuella otrevliga tendenser hos mindre hederUga element. Dessutom finns det möjlighet att i kollektivavtal eller individuella tjänsteavtal inrjmuna vissa bestämmelser som motverkar obehöriga försök att få ut ersättning. I fråga om personskada anser kommittén risken för missbruk vara obetydlig. Vid sidan av risken för straffansvar och disciplinära sank-

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

tioner är den allmänna obenägenheten att påta sig ansvar för vållande till svårare kroppsskada en kraftigt motverkande faktor.

Kommittén har övervägt, huruvida frågan om en utvidgning av principalansvaret på detta område är en angelägenhet som inte bör lösas genom lagstiftning utan i stället bör regleras genom frivilliga överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden, eftersom frågan har samband med tjänsteavtalsförhållandet. En avtalsmässig reglering — genom kollektivavtal eller individuella tjänsteavtal — har enligt kommittén den fördelen framför lagstiftning att större hänsyn kan tas till skilda förhållanden i olika branscher och till olika typer av skadefall. Kommittén har dock funnit det mera rätlinjigt, att lagstiftning sker.

En utvidgning av principalansvaret till de fall då arbetstagare vållar arbetskamrat skada kan väntas medföra en viss kostnadsökning för arbetsgivarna, främst i form av ökade premier för ansvarsförsälfring. Sådan för-sälu-ing täcker f. n. inte arbetstagarens personliga skadeståndsansvar i dessa fall. Kommittén har låtit göra en undersökning av begränsad omfattning rörande frekvensen och den ekonomiska betydelsen av olycksfall i arbete, som har vållats av arbetskamrat till den skadelidande. Trots föreliggande felkällor kan resultatet enligt den försäkringsexpertis som kommittén anlitat läggas till grund för en bedömning av den ungefärliga kostnadsökningen. Den för de enskilda företagen beräknade kostnadsstegringen varierar för olika grupper arbetsgivare och beroende på olika beräkningsmetoder mellan 15 och 25 %. Kommittén anser att man försiktigtvis bör utgå från det högsta av dessa procenttal. En höjning av premiema för ansvarsförsäkring med 25 % är visserUgen beaktansvärd, om man ser posten isolerad. Men eftersom premiekostnaden som helhet inte är särsldlt betydande, är kostnadsstegringen enligt kommitténs uppfattning föga besvärande. Kostnaderna för ansvarsförsäkring är ganska ringa i förhållande till de belopp som arbetsgivarna utger för jkesskadeförsäkringen. För en i undersökningen ingående grupp av arbetsgivare utgjorde premierna för jrrkesskade-försäkringen för åren 1959 och 1960 sammanlagt ca 12 milj. kr. Vad dessa företag (via ansvarsförsäkringsbolagen) fått utge i skadestånd under motsvarande tid, ca 1,1 milj. kr., utgör mindre än 10 % av kostnadema för yrkesskadeförsäkringen. Om man till sistnämnda kostnader lägger foretagens utgifter för allmän försäkring, bUr procentsiffran ännu lägre.

På grundval av undersökningsresultaten har kommittén kommit till slutsatsen, att den ökning av företagens och det allmännas kostnader som en utvidgning av principalansvaret skulle medföra inte kan tillmätas avgörande betydelse som skäl mot en reform. För rent privata förhåUanden torde frågan om principalansvar i hithörande fall inte spela någon praktisk roll. Kommittén har på grund av dessa överväganden stannat för att frågan om ersättning med anledning av skador som arbetstagare vållar varandra

2.2.2.3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 191

bör behandlas på samma sätt som skador som arbetstagare vållar utomstående personer.

Kommittén förutsätter, att de regler om oinskränkt principalansvar som sålunda föreslås skall vara direkt tillämpliga i fråga om vållande av arbetstagare. Frågan om den närmare innebörden av begreppet arbetstagare behandlar kommittén i specialmotiveringen till sitt lagförslag. EnUgt kommittén bör emellertid reglerna tillämpas analogiskt på andra än arbetstagare om förhållandena är jämförliga. Även denna fråga berör kommittén närmare i sin specialmotivering. Jag kommer att redovisa kommitténs ståndpunkt i dessa hänseenden vid min behandling av de ensldlda bestämmelserna (avsnitt 5.1.3.1.). De uttalanden som kommittén gjort om tUlämpning av dess förslag inom den offentliga sektorn för det fall att lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar inte kommer till stånd kan förbigås här, eftersom sådan lagstiftning enligt vad jag föreslår skall genomföras samtidigt med lagstiftningen om det allmänna principalansvaret.

2.2.2.4. Uppdragsgivares ansvar för vållande av självständig medhjälpare. Kommittén har i likhet med övriga nordiska kommitterade funnit det påkaUat att överväga en utsträckning av principalansvaret till att omfatta också skada vållad av självständig medhjälpare, när det gäller åsidosättande av speciella förpliktelser som lagstiftningen ålägger rörelseidkare, fastighetsägare m. fl. i syfte att förebygga skada på person eller egendom.

Kommittén ger vissa exempel på förpliktelser av denna art, som gäller till skydd för allmänheten. Föreskrifter härom finns bl. a. inom verksamhetsområden som rör handhavande av farliga ämnen, såsom gifter, brandfarliga varor, radioaktivt material och explosiva varor. Hit hör också bestämmelser, som har tillkommit i trafiksäkerhetens intresse, t. ex. föreskrifter om skyldighet för fastighetsägare att sanda trottoarer vid halka. Kommittén erinrar vidare om sådana föreskrifter om skyldighet att vidta skydds- eller säkerhetsåtgärder som brukar förknippas med tillstånd för utövning av viss verksamhet, och om allmänna ordningsstadgans bestämmelser om säkerhetsåtgärder vid offentliga tillställningar, hälsovårds- och livsmedelsstadgornas föreskrifter om renhållning o. 1. samt bestämmelserna i vägtrafikförordningen och sjölagen jämte därtill anknutna författningar om motorfordons, resp. fartygs utrustning. Föreskrifter har också i vid omfattning meddelats till skydd för mera begränsade grupper av intressenter. Kommittén hänvisar här till bestämmelser i arbetarskyddslagen och byggnadsstadgan men också till den oskrivna grannelagsrätten.

Mot bakgrund av vad som kan antas vara gällande rätt i fråga om skyldigheten för bäraren av en förpliktelse av detta slag att ersätta skada uppkommen till följd av att förpliktelsen inte fullgörs — och som har angetts i det föregående (avsnitt 2.2.1.2.) — framför kommittén tanken, att den som har ålagts en sådan förpliktelse inte bör kunna befria sig från ansvaret för dess

2.2.2.4.

192 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

fullgörande genom att övervältra förpliktelsen på annan. Betydelsen av att föreskrifter av detta slag efterlevs motiverar enligt kommittén ett principalansvar för självständig medhjälpare och dennes folk. Liknande betraktelsesätt är förhärskande i vissa främmande rättssystem, bl. a. i angloamerikansk rätt, där uppdragsgivare i motsvarande fall (vid s. k. »non-delegable duties») åläggs ansvar för anlitad självständig företagares försummelser, fastän det subordinationsförhållande som annars är en förutsättning för principalansvar inte föreligger. Många fördelar är enligt kommittén förknippade med en sådan utsträckning av ansvaret. Den som anUtar en ekonomiskt svag medhjälpare kan inte slå sig till ro med att ha lämnat uppgiften i andra händer. För en rad praktiskt viktiga fall undgår man gränsdragningen meUan å ena sidan medhjälpare som, ehuru formellt självständiga, är underordnade uppdragsgivaren, samt å andra sidan i verkUg mening självständiga företagare. Från processuell sjmpunkt skulle det vara förmånligt för de skadelidande att alltid kunna vända sig mot den som är bärare av förpliktelsen. Man rör sig här enligt kommittén på områden med ofta stora skaderisker. För de skadelidande är det därför särsldlt angeläget att skadeståndsansvaret täcks genom ansvarsförsäkring. En utvidgning av principalansvaret skulle medföra, att ansvarsförsäkringarna i dessa fall kommer att täcka också skador med anledning av försummelser från anlitade självständiga medhjälpares sida. Kommittén ser också en fördel i att utvidgningen skulle bidra till en utjämning av olikheterna mellan inom- och utomobligatoriskt principalansvar i fråga om ansvar för självständig medhjälpare.

I enlighet med dessa överväganden förordar kommittén, att en bestämmelse i ämnet tas upp i en lagstiftning om arbetsgivares skadeståndsansvar. I 2 § kommittéförslaget föreskrivs sålunda, att den som genom lag eller författning ålagts att i särskild egenskap vidta åtgärd till förebyggande av person- eller sakskada och som anlitar annan än arbetstagare för uppgiften skaU svara för den som har anlitats och hans folk på sätt som sågs i 1 § i förslaget.

2.2.2.5. Begränsning till person- och sakskada. Kommittén erinrar om att den allmänna culparegelns tillämpningsområde enUgt gällande svensk rätt är inskränkt till integritetskränkningarnas område och sålunda inte omfattar ren förmögenhetsskada. En liknande avgränsning av lagstiftningens räckvidd har enligt kommittén särskilda skäl för sig i detta sammanhang, när bara vissa speciella reformönskemål pä skadeståndsområdet tas upp till be-behandling. Det är huvudsakligen beträffande sådana skador som ett reformbehov har framträtt. Ett annat skäl är, att ansvarsförsäkringarna täcker endast skada på person och egendom. Det är enligt kommittén tveksamt, om dessa försäkringar lämpUgen kan utsträckas till att omfatta också ren förmögenhetsskada. Detsamma gäller i fråga om icke-ekonomisk skada, som tiUfogas någon på annat sätt än genom person- eUer sakskada. Kommittén

2.2.2.4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 193

har också i »Skadestånd I» förordat, att den allmänna culparegeln och de särskilda bestämmelserna om barns och föräldrars samt psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar skall gälla bara i fråga om person- och sakskada och att ansvar för ren förmögenhetsskada skall inträda endast för skada som någon tillfogar annan genom brott. Beträffande rätt till ersättning för icke-ekonomisk skada som tillfogas utan samband med person- eller sakskada förutsätter kommittén i »Skadestånd I», att skadan har tillfogats genom »brott mot den personliga friheten, annat ofredande, ärekränkning eller dylik brottslig gärning».

Skadeståndskommittén anser det knappast tillrådligt att i detta sammanhang försöka bemästra hela det vittomfattande problemkomplex som frågan om arbetsgivares ansvar för arbetstagares vållande utanför integritetskränkningarnas område utgör. Kommittén syftar därvid på de fall då en arbetstagare gör sig skyldig till t. ex. bedrägeri, ärekränkning, inträng i immaterial-rätt, illojal konkurrens eller gäldenärsbrott. Förhållandena är här alltför växlande och svåröverskådliga.

Kommittén har således stannat för att förslagets bestämmelser om principalansvar skall gälla bara vållande till person- och sakskada. Härmed kommer de fall då enligt gällande rätt ren förmögenhetsskada eller ickeekonomisk skada anses ersättningsgiU att falla utanför den föreslagna lagstiftningens tillämpningsområde. Kommittén räknar emellertid med att bestämmelserna kan bli analogiskt tillämpliga även på sådana skador, nämligen i fall som är fullt jämförliga med åsamkande av person- eller sakskada. Som exempel nämner kommittén culpös ärekränkning.

2.2.2.6. Jämkning av principalansvar. Kommittén erinrar om att dess förslag om ett utridgat principalansvar gäller också för icke-ekonomisk verksamhet och för privatpersoner samt även i övrigt i smärre förhållanden, då ansvaret någon gång kan tänkas bli ekonomiskt alltför betungande. Någon sådan verkan inträder inte i den mån det finns ansvarsförsäkring, som täcker skadan. Trots ansvarsförsäkringens stora utbredning kan man inte bortse från möjligheten att en eller annan arbetsgivare av oförstånd underlåter att teckna sådan försäkring eller att försäkringen är otillräcklig.

Det bör därför enligt kommittén finnas visst utrymme för jämkning av principalansvaret. Man bör undvika att en arbetsgivare blir oskäligt betungad, när ansvarsförsäkring saknas eller är otillräcklig. Enligt kommitténs uppfattning är det principalens ekonomiska ställning och verkningarna ur ekonomisk sjmvinkel av fullt skadeståndsansvar som bör komma i betraktande vid jämkningsfrågans prövning. Däremot bör den skadevållande handlingens beskaffenhet inte tillmätas självständig betydelse. Hänsyn bör å andra sidan givetvis tas till den skadelidandes förhållanden, så att inte i stället obilliga verkningar drabbar denne. Sådana verkningar inträder inte som följd av jämkning, när den skadelidande har skadeförsäkring eller

2.2.2.6.

13 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

uppträder »om självförsäkrare. Till självförsältrare räknar kommittén i detta sammanhang staten samt större kommuner och vissa större företag, som på grund av riskutjämning inom den egna rörelsen inte tecknar ansvarsförsäkring.

Kommittén erinrar i detta sammanhang om att det i schweizisk rätt finns en regel som möjliggör jämkning av det presumtionsansvar för arbetsgivare som gäller där, och att vissa regler om jämkning av s. k. husbondeansvar finns i § 25 i de danska och norska försäkringsavtalslagarna.

En allmän jämkningsregel kan enligt kommittén visserUgen vara motiverad, men detta bör inte hindra att man inför jämkningsregler på begränsade områden, t. ex. i fråga om principalansvaret. Att principalen skall svara för annans vållande oberoende av egen culpa ger skadefallen på detta område en särställning, som enligt kommittén motiverar en jämkningsregel. En sådan regel motverkar sannolikt inte Önskemålet att främja utbredningen av ansvarsförsäkring. Oavsett om jämkningsmöjlighet finns är nämligen risken att få betala skadestånd enligt kommitténs uppfattning tiUräcklig för att uppmuntra till tecknande av ansvarsförsäkring.

Kommittén föreslår i enUghet med dessa överväganden en regel om att principalansvar kan jämkas, om skadeståndet med hänsyn till principalens ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter finnes oskäUgt betungande (3 § i kommitténs förslag). Regeln är enUgt vad kommittén särskilt framhåller inte tillämplig, när skada har vållats av en arbets- eller uppdragstagare själv eller, i fråga om juridiska personer, dessas högsta organ.

2.2.2.7. Förhållandet till speciallagstiftning och till kontraktsrättsliga regler. Bestämmelser om oinskränkt principalansvar finns i sjölagen och järnvägsansvarighetslagen. Rent objektivt ansvar, som bl. a. inkluderar ansvar för anställds handlande, är föreskrivet för särskilda verksamhetsområden, t. ex. genom el-anläggningslagen, luftfartsansvarighetslagen, atomansvarighetslagen och miljöskyddslagen samt genom vissa bestämmelser i bilansvarighetslagen och järnvägsansvarighetslagen. Praktiskt betydelsefulla bestämmelser om ansvar för annans vållande finns i bilansvarighetslagen.

Konkurrensproblem kan enligt kommittén uppkomma, t. ex. vid tillämpning av jämkningsregeln i 3 § av dess förslag. Av praktisk betydelse är enligt kommittén vidare frågan, huruvida vissa särskilda preskriptionsbestämmelser i speciallagstiftningen skall gälla också när förslagets regler om principalansvar skulle kunna tillämpas. Kommittén antar, att en tillämpning av allmänna grundsatser leder till en tillfredsställande lösning av dessa problem. Men för att undvika att trafikansvarssystemet blir mera komplicerat än det redan är har kommittén ansett sig böra föreslå, att de nya reglerna om principalansvar inte skall gälla skada i följd av vårdslöshet vid sådan trafik med motorfordon för vilken skall finnas trafikförsäkring. En bestämmelse härom har kommittén tagit upp i 5 § av sitt förslag,

2.2.2.6.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972. 195

Enligt i rättstillämpningen utbildade grundsatser gäller objektivt ansvar på vissa områden, såsom inom grannelagsrätten och vid vissa särskilt farliga militärövningar. Kommitténs förslag avses inte ha någon inverkan på de i huvudsak oskrivna regler som anses tiUämpliga på dessa områden. Inte heller avser kommittén att en lagstiftning enUgt dess förslag skall utgöra hinder för domstolarna att i framtiden statuera objektivt ansvar också på andra områden än de nu nämnda, om verksamhetens särskilt farliga beskaffenhet eller andra omständigheter påkallar det.

I inomobligatoriska förhållanden gäller redan i princip, att en avtalskontrahent svarar för sina medhjälpares vållande, dock med de avsteg som kan följa av det särskilda rättsförhållandets natur. Kommittén har som skäl för en utvidgning av principalansvaret hänvisat bl; a. till de nackdelar som är förknippade med att ansvaret f.n. har olika omfattning i utomobUgatoriska och i inomobligatoriska förhållanden. Kommitténs förslag innebär visserUgen en utjämning av dessa olikhetfer, och gränsdragningen mellan ansvarstyperna kommer inte att få samma betydelse som tidigare Men skillnaden mellan utom- och inomobligatoriskt ansvar kan givetvis inte utplånas genom förslaget. Kommittén berör närmare i vilka mer betydelsefulla av seenden skillnaderna ännu kommer att framträda, t. ex. när det gäller om.", fattningen av ansvaret för självständig medhjälpare. För detaljerna i denna del i kommitténs framställning hänvisar jag i första hand till »Skadestånd II» s. 53.

Kommittén diskuterar i detta sammanhang särskilt i vad mån den föreslagna jämkningsregeln skaU kunna tillämpas också i kontraktsförhållanden. Enligt kommittén bör frågan besvaras nekande för de fall då typiskt; kontraktsmässiga förpliktelser har åsidosatts. När det gäller ansvar för skada som har uppkommit genom åsidosättande av en biförpliktelse i kontrakt — t. ex. ansvar för skada på grund av skadebringande egenskaper hos försålt gods — anser emellertid kommittén, att det bör finnas utrymme för. jämkning, om person- eller sakskada drabbar medkontrahenten i avtalsförhållandet till följd av försummelser av medkontrahentens medhjälpare. Sammanfattningsvis uttalar kommittén, att analogisk tillämpning av jämk" ningsregeln bör kunna komma i fräga även i kontraktsförhållanden, under förutsättning att omständighetema är jämförliga med skadefall som inträffar utan att något avtal ligger i botten men att vid försummelse med avse-, ende på huvudförpUktelsen i ett avtal jämkning regelmässigt inte bör äga rum.

Enligt kommittén torde det motsvarande finska lagförslaget vila på samma utgångspunkter i detta hänseende som det svenska, under del att de danska och norska förslagen utgår från att lagstiftningen bUr direkt tilllämplig även i kontraktsförhållanden.

Kommittén påpekar, att dess förslag inte hindrar att en arbetsgivare i avtalsförhållanden gör förbehåU som fritar honom från principalansvar. Kommittén tänker sig att en sådan friskrivning kan komma till användning

2.2.2.7.

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

i arbetsavtal beträffande skador som arbetstagare vållar varandra. Också i andra fall kan friskrivningsklausuler tänkas förekomma. I de danska och norska lagförslagen har tagits upp en särskild bestämmelse om att avtal, varigenom den skadelidandes rätt begränsas, kan lämnas utan avseende, i den mån avtalet skulle vara uppenbart obilligt (»urimelig»). De finska och svenska kommittéerna har inte funnit anledning att föreslå någon motsvarande bestämmelse. Skadeståndskommittén påpekar i detta sammanhang att en friskrivningsklausul, vars tillämpning skulle vara uppenbart otillbörlig, torde kunna jämkas eUer lämnas utan avseende enligt grunderna för 8 § skuldebrevslagen.

2.2.2.8. Principalansvar i offentligrättsliga förhållanden. Kommittén har med utgångspunkt från att dess förslag kan komma att föranleda lagstiftning utan att samtidigt lagstiftning genomförs om det allmännas skadeståndsansvar behandlat vissa frågor om tillämpning av bestämmelserna i dess förslag när det gäller statens och kommunernas skadeståndsansvar. Jag återkommer med en redogörelse för vissa av kommitténs uttalanden i denna del vid behandlingen av frågan om det allmännas skadeståndsansvar (avsnitt 2.3.3.).

2.2.3. Remissyttrandena

2.2.3.1. Allmänna synpunkter. Vissa remissorgan har i sina jrttranden gjort uttalanden av mera allmän och principiell räckvidd om det skade ståndsrättsliga reformarbetet. Dessa uttalanden har i sina huvuddrag redo visats i det föregående (avsnitt 1.4.7.).

Ett 40-tal remissinstanser har tiUstyrkt, att skadeståndskommitténs förslag läggs till grund för lagstiftning, eller har med anmärkningar endast mot enskildheter i förslaget lämnat huvudprinciperna i detta utan erinran.

I ett stort antal av dessa yttranden framförs önskemål om att statens och kommunernas skadeståndsansvar blir föremål för lagstiftning i samband med att principalansvaret ocb arbetstagares skadeståndsansvar lagregleras. I allmänhet har härvid förutsatts, att en lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar skall kunna genomföras på grundval av 1958 års förslag.

Ett flertal av de remissorgan som i princip tillstyrkt förslaget för fram vissa allmänna synpunkter på skadeståndskommitténs förslag. Hovrätten för Nedre Norrland, försäkringsinspektionen och länsstyrelsen i Stockholms lån förklarar sig i allt väsentligt ansluta sig till förslagets huvudprinciper. Svea hovrätt anser förslaget vara väl ägnat att läggas till grund fÖr lagstiftning, I samma riktning uttalar sig länsstyrelsen i Jämtlands län, domän-styrelsen och socialstyrelsen, som i likhet med SACO anser det angeläget att den föreslagna lagstiftningen snarast genomförs. Samma ståndpunkt intar

2.2.2.7.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 197

föreningen Sveriges häradshövdingar. Länsstyrelsen i Stockholms län finner de föreslagna ansvars- och jämkningsreglerna i allt väsentligt väl underbyggda och i det stora hela rimligt avvägda, Sveriges läkarförbund anser att en lagstiftning efter förslagets riktlinjer skulle medföra påtagliga fördelar. Sveriges advokatsamfund finner de skäl som kommittén har anfört för förslaget vara övertygande samt framhåller som en väsentlig fördel med förslaget att större överensstämmelse kommer att råda beträffande arbetsgivares skadeståndsansvar i obligatoriska och utomobligatoriska förhållanden.

Arbetsdomstolens ordförande är i princip positiv till förslaget men finner det i vissa avseenden svårt att bedöma dess räckvidd och att avgöra vilka praktiska verkningar lagen får för olika konkreta fall. Å andra sidan anser han det knappast möjligt att utforma en allmän lag på skadeståndsrättens område efter annan metod än den som skadeståndskommittén har tillämpat. Med hänsyn till rättsområdets karaktär kan det knappast undvikas, att den närmare utformningen av rättsreglerna liksom hittills måste ske i kasuistisk form genom rättspraxis. Det är dock enligt arbetsdomstolens ordförande en viss fördel, om praxis kan utvecklas på grundval av en skriven lag, i vilken de allmänna riktlinjerna har fastslagits. Härtill kommer, att förslaget innefattar inte endast en kodifiering av gällande rätt utan i betydelsefulla avseenden också ändringar däri, som knappast kan genomföras annat än genom lagstiftning.

Vissa av de remissinstanser som i det väsentliga har godtagit förslagets huvudprinciper har emellertid samtidigt tagit upp till diskussion den mera vittomfattande frågan om att införa ett rent objektivt skadeståndsansvar för arbetsgivare. Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar med beklagande, att det inte har befunnits möjligt att ta upp frågan om objektivt ansvar enbart på grund av arten av bedriven verksamhet till behandling. Försvarets civilförvaltning anser starka skäl tala för att denna fråga tas upp i den nya lagstiftningen. Förvaltningen pekar på att gränsen mellan fall, där culpöst förfarande kan anses föreligga, och fall där objektivt skadeståndsansvar kan ifrågasättas, ofta är fljrtande, särskilt när det är fråga om s, k. anonym culpa — dvs, att det är klart att ett fel har begåtts men ovisst vem som har felat — eller kumulerade fel, dvs, att ett flertal fel har begåtts, som inte vart för sig men väl tillsammantagna innefattar skadeståndsgrundande culpa. Svenska fabriksarbetareförbundet ifrågasätter, om man inte bör överväga att göra arbetsgivare skadeståndsskyldiga vid samtliga olycksfall i arbetet. Bedömningen av vem som har vållat en olycka blir enligt förbundet lätt godtycklig. Tillfälligheter kan göra, att en arbetsgivare i det ena fallet blir skadeståndsskyldig för ett olycksfall, medan ett likartat fall inte medför någon ersättningsskyldighet. Den utvidgning av socialförsäkringen som har skett och arbetarrörelsens målsättning att förlust vid sjukdom helt skall ersättas genom allmän försäkring medför, i samma takt som utbyggnaden

2.2.3.1.

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

sker, en reducering av den kostnad som de skadeståndsskyldiga har för ersättning till de skadelidande. Förbundet anser det rimUgt alt en vidgning av arbetsgivares skadeståndsansvar sker allteftersom de allmänna försäkringarna medför en lindring av skadeståndet. De ökade riskerna i modernt industriellt arbete bör också medföra, att skadeståndslagstiftningen ges en mer social inriktning. Förbundet anser att kostnaderna för en sådan reform inte behöver bli aUtför betungande, eftersom ansvarsförsäkring kan användas och kostnaderna därigenom utjämnas mellan företagen.

LO framför tanken på en regel om omkastad bevisbörda vid vissa svårare olyckstillfällen, då det är ogörligt för den skadelidande att prestera bevisning om vållande, LO syftar därvid på sådana olyckor där det med hänsyn till skadefallets särart är omöjligt inte bara att utröna vem som har vållat skadan utan också skadeorsaken. LO anser det självfallet att en sådan exculpationsprincip kan ersättas med en regel om objektivt skadeståndsansvar vid särskilt farlig produktion.

Ett begränsat antal remissinstanser ställer sig avvisande till skadeståndskommitténs förslag.

Kommerskollegium finner det strida mot hittills gällande rättsgrundsatser i vårt land att skadeståndsansvar skall åläggas den som förutsätts äga ekonomisk stjTka och att ansvaret skall bli beroende av om försäkringsskydd föreligger eller skäligen kan åstadkommas. För kommerskollegium ter det sig vidare från principiell sjmpunkt anmärkningsvärt, att den påbyggnad av gällande socialförsäkringslagstiftning, som ett genomförande av skadeståndskommitténs förslag i väsentlig mån innebär, skulle avse endast de fall som ryms inom reglerna om principalansvaret och alltså inte gälla över hela linjen. Skadeståndskommitténs uttalande om det stötande i att den skadelidandes rätt tiU ersättning är ekonomiskt tryggad, om ansvarsförsäkring finns, medan han i motsatt fall kanske inte har möjlighet att få ut ens en bråkdel av det skadestånd som bör tillkomma honom, kan enligt kommerskollegium tillämpas i fråga om var och en som tillfogas skada genom vållande av medellös person och som inte har laglig rätt att få full ersättning av annan än denne. Också mot skadeståndskommitténs överväganden angående de ekonomiska verkningarna av förslaget riktar kommerskollegium invändningar. Den omständigheten att en arbetsgivare, som drabbas av det utvidgade principalansvaret, kan teckna en ansvarsförsäkring, som i väsentlig mån befriar honom från utgifter vid skadefall, är inte av avgörande betydelse. Erfarenheterna från liknande förhåUanden tyder på att den samlade premiebelastningen på försäkringstagarna måste komma att bli betydande och avsevärt större än f. n. Om förslaget genomförs, torde antalet kända skadefaU komma att öka. Vidare öppnar förslaget till viss del möjligheter för missbruk. Kommerskollegium delar inte skadeståndskommitténs uppfattning, att dessa möjligheter kan lämnas åt sidan vid bedömningen av förslagets ekonomiska verkningar. Slutligen framhåller kommers-

2.2.3.1.

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 199

kollegium, att det inte är riktigt att utan starka skäl lägga den ekonomiska börda varom här är fråga på vissa grupper i samhället. Sådana skäl har inte redovisats i betänkandet.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare avstyrker bestämt att förslaget läggs till grund för lagstiftning. Enligt handelskammaren uppkommer svårbemästrade ekonomiska konsekvenser av en så vidsträckt ansvarighet som förslaget innebär. Handelskammaren finner det tveksamt, om den angivna, genomsnittliga höjningen av premierna för ansvarsförsäkring kommer att vara tillräcklig. Skånes handelskammare finner att förslaget inte utan en omfattande överarbetning kan läggas till grund för lagstiftning.

Två av de instanser som ställt sig avvisande till kommittéförslaget, nämligen SAF — till vars yttrande Sveriges industriförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen har hänvisat — samt Sveriges grossistförbund har bl, a, ansett att förslaget i föreliggande utformning inte bör läggas till grund för lagstiftning, I sitt yttrande finner SAF att förslaget visserligen innehåller åtskilligt av värde, som på ett eller annat sätt kan komma till användning i framtiden. Men de sakliga invändningarna mot enskUda punkter i lagförslaget är alltför många och oklarheten är alltför stor i fråga om förslagets verkliga räckvidd, främst tUl följd av kommitténs många uttalanden om analogisk tillämpning. I sistnämnda hänseende vänder sig föreningen bl. a. mot skadeståndskommitténs uttalanden om analogisk tillämpning av förslaget beträffande andra än arbetstagare och analogisk tUlämpning av förslagets jämkningsregler. Föreningen anser det oriktigt, att man i motiven till en lag gör uttalanden, som inte kan återföras till någon positiv bestämmelse. Det får inte vara så, att räckvidden av en lagstiftning är oklar i väsentliga, grundläggande frågor. Man kan enligt föreningen inte undgå denna uppfattning, när man granskar skadeståndskommitténs förslag.

Landsfogden i Malmöhus län anser förslaget vara alltför långtgående för att kunna godtas av rådande rättsuppfattning. De talrika jämkningsregler som återfinns i förslaget är också så obestämt utformade att man kan vänta en betydande ökning av antalet tvister inför domstol.

Sveriges hantverks- och industriorganisation anser att tiden ännu inte är mogen för en lagstiftning på detta område. Vissa av skadeståndskommitténs förslag torde sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Reformbehovet torde i första hand kunna tillgodoses genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Organisationen kritiserar vidare förslagets lagtekniska utformning och de konsekvenser i form av ökat engagemang från försäkringsväsendets sida som skulle bli en följd av förslagets genomförande. Även järnvägsstyrelsen anser, att anmärkningar kan riktas mot förslagets lagtekniska utformning.

2.2.3.2. Principalansvar mot utomstående. Kommitténs förslag, att principalansvaret mot utomstående tredje man skall utvidgas till att omfatta vål-

2.2.3.2.

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

lande av samtliga arbetstagare, oberoende av deras ställning, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av en överväldigande majoritet av remissinstanserna. Kommitténs motivering för förslaget har vunnit anslutning från åtskilliga håll. Betydelsen av föreliggande försäkringsmöjligheter och de ansvarsförsäkringsförhållanden som råder redan nu har understrukits av bl. a. Svea hovrätt, skolöverstyrelsen, generaltullstyrelsen, SAF, TCO och SR. Argumentet att ansvarsförsäkringar för arbetgivare täcker skador som vållas av arbetstagare i större omfattning än som motsvarar arbetsgivaren rättsligen åvilande ersättningsskyldighet anser emellertid försvarets civilförvaltning inte kunna undgå vissa erinringar. Civilförvaltningen biträder likväl förslaget under framhållande av skadelidande tredje mans starka intresse av att inte ställas i sämre situation i de fall då försäkringsskydd inte finns än i fall då arbetsgivaren har skaffat sig och därmed den skadelidande sådant skydd. Synpunkten att kostnaden för skador som vållas vid driften av ett företag bör bäras av företagaren som en kostnad i rörelsen understryks särskilt av bl, a, försäkringsinspektionen, Sveriges advokatsamfund och TCO.

De rättstekniska fördelarna av att olikheterna mellan inom- och utomobligatoriska förhållanden minskas har framhållits av Sveriges advokatsamfund och magistraten i Hälsingborg. Sistnämnda remissinstans understryker i likhet med TCO betydelsen av att behovet av en gränsdragning mellan arbetstagare i arbetsledande eller eljest ansvarig ställning samt övriga arbetstagare försvinner. Försvarets civilförvaltning och Sveriges lantbruksförbund för fram liknande sjmpunkter,

överståthållarämbetet anser att arbetsgivaren i de flesta fall torde ha större möjligheter än sina anställda att kalkylera med och ekonomiskt bära ansvaret för skador som drabbar tredje man på grund av anställds vållande. Man kan dock inte bortse från att skadeståndsanspråk inte sällan kan komma att drabba även mindre bärkraftiga företagare och att gränsdragningen mot s.k. abnormhandlingar — dvs. handlingar av så extraordinär natur att de inte bör medföra principalansvar — kan vålla praktiska svårigheter. Enligt ämbetet har arbetsgivarna relativt inskränkta möjligheter att genom personalurval, arbetsledning m. m, begränsa riskerna för det skadeståndsansvar som föreslås. Ansvarets omfattning är vidare tämligen lösligt bestämt. Det kan därför vara tveksamt, om en sådan lagstiftning som den föreslagna är den riktiga vägen att komma till rätta med de trygghetsproblem det här gäller och om inte ämnesområdet snarare har anknytning till sociallagstiftningen, närmast till socialförsäkringsväsendet. Den höga grad av skönsmässighet som torde komma att prägla rättstillämpningen kan också inge betänkligheter, men ämbetet vill inte motsätta sig de riktlinjer som kommittén föreslår i denna del.

Justitiekanslem ger uttryck för betänkligheter mot att principalansvar skall tillämpas i privata förhållanden. Kommitténs ståndpunkt bör dock

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 201

godtas, helst som samma reglering redan gäller i Danmark och Norge utan att veterligen någon olägenhet har framkommit där. Kommerskollegium vänder sig särskilt mot att principalansvaret skall tillämpas beträffande ideell verksamhet och privata förhållanden men framhåller också det vanskliga i att åstadkomma en gränsdragning, som är tillfredsställande från alla synpunkter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser själva utgångspunkten för införande av objektivt ansvar för arbetsgivare vara de med industriell eller liknande verksamhet förknippade skaderiskerna och ifrågasätter därför om inte de rent privata förhållandena bort lämnas utanför. Arbetsdomstolens ordförande framför liknande synpunkter men pekar också på möjligheten att motverka obilliga konsekvenser genom den jämkningsregel som 3 § i kommitténs förslag innehåUer.

Endast landsfogden i Malmöhus län avstyrker kommittéförslaget i denna del. Han invänder bl. a„ att möjligheten till ansvarsförsäkring inte bör tillmätas så stor betydelse och att reglerna om principalansvar kommer att drabba många som i dag inte tecknar ansvarsförsäkring.

2.2.3.3. Principalansvar mot egna arbetstagare. Kommitténs förslag vinner också i denna del anslutning från majoriteten av remissinstanserna, som väsentligen godtar kommitténs skäl och synpunkter. Magistraten i Hälsingborg anser det sålunda ur rättvisesynpunkt svårt att föreställa sig att inte samma principalansvar skulle gälla mot egna anställda som mot utomstående tredje man. Justitiekanslem påpekar, att ett oinskränkt principal-ansvar över hela fältet medför en rättstekniskt sett enklare och klarare lösning. Försäkringsmässigt kan ansvaret vidare kanaliseras till arbetsgivarens eventuella ansvarsförsäkring utan att merkostnaden blir betungande. Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län har inte heller någon erinran mot förslaget men anser att frågan om de ekonomiska konsekvenserna för näringslivet om möjligt bör undersökas närmare. Sveriges advokatsamfund finner förslaget välgrundat men förutsätter, att ansvarsförsäkringens villkor anpassas efter de nya reglerna. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser det möjligt att genomföra de förändringar i ansvarighetsförsäkringarnas omfattning som kommittén har framhållit som nödvändiga för anpassning till den föreslagna lagstiftningen. Förbundets uttalande äger f. ö. giltighet också beträffande andra delar av kommitténs förslag.

Arbetsdomstolens ordförande anser det vara befogat att begränsa principalansvaret mot egna arbetstagare till personskador, eftersom jämförelsevis bagatellartade anspråk på ersättning för sakskada kan medföra betydande administrativa besvärligheter för arbetsgivarna och då en viss risk för missbruk av rätten till skadestånd i sådana fall föreligger. Civilförsvarsstyrelsen befarar, att ett utvidgat principalansvar med mycket begränsad regressrätt kan medföra, att aktsamheten slappnar. Styrelsen avvisar dock inte förslaget, bl, a, med hänsyn till de goda erfarenheterna från Danmark.

2.2.3.3.

202 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

KommerskoUegium finner det tveksamt, om förslaget i denna del bör godtas. Förhållandena måste enligt kommerskollegium många gånger bli sådana att det skulle vara stötande för rättskänslan att pålägga arbetsgivaren ett ansvar som rätteligen är att betrakta som strikt. Om t. ex. en funktionär under en idrottstävling skadar en annan funktionär, skulle den anordnande föreningen bli skadeståndsskyldig. Kollegium kan inte finna något bärande skäl för att just föreningen skall gottgöra den skadelidande.

Skånes handelskammare och handelskammaren i Karlstad anför också betänkligheter, bl. a. med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för arbetsgivarna, Skånes handelskammare anser det ligga närmast till hands att frågan om utvidgningen av principalansvaret blir löst genom avtal mellan arbetsmarknadsparterna. Handelskammaren i Karlstad anser sig ha anledning anta att kostnadsstegringen i verkligheten blir större än 25 procent.

Några remissinstanser har uttryckligen avstyrkt förslaget i denna del. SAF åberopar att den nuvarande gränsdragningen för principalansvaret har förankring i ett betraktelsesätt, som omfattas också av vida kretsar på arbetstagarsidan. Detta betraktelsesätt innebär, att arbetsgivaren svarar endast för skador som han kunnat förebygga genom lämpliga åtgärder. I vissa fall får han bära ett ännu vidare ansvar, nämligen när särskilda risk-eller kontraktssynpunkter motiverar detta. Enligt föreningens uppfattning är det inte rimligt — och inte heller underbyggt av någon uppfattning på arbetsmarknaden — att arbetsgivaren skall åläggas ett generellt skadeståndsansvar i situationer där det över huvud taget inte har varit möjligt för honom att vidta någon förebyggande åtgärd. Föreningen anser redan vissa av kommitténs egna uttalanden med styrka tala mot reformen. Det gäller sålunda vad kommittén har anfört om yrkesskadeförsäkringen, om möjligheterna att lösa det föreliggande problemet genom frivilliga överenskommelser på arbetsmarknaden och om riskerna för missbruk. Enligt föraningen kan man inte uteslutande ta hänsjm till möjligheterna till ansvarsförsäkring. Det måste vara viktigare att ta hänsyn till det betraktelsesätt som på ett naturligt sätt har vuxit fram. Det betydande antal småföretagare som saknar ansvarsförsäkring skulle finna sig obegripligt hårt drabbade, om förslaget genomförs. — Som tidigare nämnts avstyrker landsfogden i Malmöhus län varje utvidgning av principalansvaret.

Några remissinstanser tar upp frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring för arbetsgivare. LO anser i likhet med TCO att man bör utreda frågan om en obligatorisk försäkringsplikt, som enligt LO också bör vara straffsanktionerad. LO beaktar därvid särskilt den skadelidandes berättigade anspråk på att få full ersättning för sin skada utan hänsyn till principalens solvens, vidare den verkan en sådan försäkringsplikt bör få bl. a. på premiekostnaden och slutUgen möjUgheten till jämkning. Utredningen bör enligt LO inte utgöra hinder mot att principalansvaret snabbt genomförs. En del av de av LO hörda fackförbunden understryker bl. a. betydelsen av att arbetstagarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 203

genom ett system med obligatorisk ansvarsförsäkring skulle beredas ökat skydd mot personligt skadeståndsansvar. Synpunkten delas av SR, som vidare framhåller, att det även från arbetsgivarnas synpunkt förefaller lämpligast att dessa alltid tecknar försäkring för sitt principal ansvar, och som utgår från att arbetsgivarna i försäkringsrättsligt hänseende skulle få samma ställning som ägare av motorfordon. Samverkande träfacken anser att kostnaderna för en obligatorisk försäkring inte bör överdrivas och att man med en sådan försäkring uppnår bättre riskutjämning med lägre premienivå. Socialstyrelsen anser, att en lagstiftning om principalansvar senare kan kompletteras med bestämmelser om obligatorisk försäkring.

Kommitténs uttalanden om analogisk tillämpning av de föreslagna reglerna beträffande vållande av andra än arbetstagare har i allmänhet inte rönt allvarligare invändningar men har föranlett åtskilliga kommentarer. Dessa kommer jag att beröra närmare vid behandlingen av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.3.1.).

2.2.3.4. Uppdragsgivares ansvar för vållande av självständig medhjälpare. Förslaget i denna del tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, bland dem justitiekanslem, hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands län, Svenska försäkringsbolags riksförbund, LO, TCO och Svenska landstingsförbundet.

Magistraten i Hälsingborg tillstyrker också förslaget men ifrågasätter, om Inte principalansvar för självständig medhjälpare bör inträda även i vissa andra fall än då fråga är om fullgörande av lagstadgad förpliktelse, t. ex. när ett entreprenadföretag anlitas för fönsterputsning. Magistraten understryker vidare bl, a., att motivuttalandena inte bör tilläggas alltför bindande karaktär. Föreningen Sveriges häradshövdingar, som inte heller motsätter sig förslaget, kritiserar kommitténs motivering att uppdragsgivaren inte skall kunna befria sig från ansvaret för en förpliktelses fullgörande genom att övervältra förpliktelsen på en annan. Den förpliktelse som inte får eller inte kan övervältras är skyldigheten att utföra vissa åtgärder, däremot inte principalansvaret. Det är enligt föreningen i själva verket lagstiftaren som av bl. a. sociala skäl övervältrar principalansvaret från den som faktiskt är arbetsgivare vid arbetets utförande till den som har det primära ansvaret gentemot samhället för att arbetet blir utfört på rätt sätt och i rätt tid. Inte heller generaltullstyrelsen motsätter sig förslaget men framhåller, att det utsträckta principalansvaret kan bli konkurrenshämmande. En arbetsgivare är enligt styrelsen nämligen inte villig att anlita annan självständig medhjälpare än den som kan ställa betryggande säkerhet för att uppdragsgivaren inte riskerar att drabbas av ansvar för skada, som omfattas av medhjälparens principalansvar.

Ett par remissinstanser, som har intagit en i princip positiv hållning till

2.2.3.4.

204 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 dr 1972

förslaget, har ifrågasatt om det inte i förslaget bör tas upp en särskild bestämmelse om rätt för uppdragsgivaren att av den självständige med hjälparen kräva åter vad han har utgett.

Några remissinstanser har intagit en mera klart avvisande hållning till förslaget i denna del, Svea hovrätt framhåller, att om arbetsgivaren har en konkret politirättslig förpliktelse att vidta en skadeförebyggande åtgärd,, han enligt gällande rätt torde ha en långtgående plikt att tillse att åtgärden verkligen vidtas. Tillsynsplikten torde enligt hovrätten vara i stort sett densamma oberoende av om egen arbetskraft eller självständig medhjälpare anlitas. Rättsfall från ett hithörande område — husägares skyldighet att genom snöskottning hindra olycksfall — ger enligt hovrätten vid handen, att någon lättnad i ansvaret inte uppnås genom anlitande av en självständig medhjälpare. Men i praxis har man varit obenägen att ålägga uppdragsgivaren ansvar i fräga om skador som inträffar under det att en självständig medhjälpare utför sitt uppdrag. Med hänsyn bl. a. till dessa förhållanden ifrågasätter hovrätten, om det finns ett verkligt behov av en sådan lagregel som den föreslagna, helst som den anlitade medhjälparen ofta kan vara ekonomiskt starkare än sin uppdragsgivare. Enligt hovrätten bör domstolarna vid bedömande av ansvar för medhjälpares vållande ha friare händer än vad förslaget anger. Ett lagstadgande i ämnet kan enligt hovrättens uppfattning svårligen bli fullt tydligt. Som exempel anger bovrätten att den föreslagna lagtexten inte synes täcka författningsrum, som bara innehåller en allmän erinran om att nödig aktsamhet skall iakttas, och inte heller förpliktelser enligt den oskrivna grannelagsrätten eller enligt föreläggande som myndighet utfärdar med stöd av lag. Hovrätten finner att tillämpningsområdet i så fall skulle bli ganska snävt.

Kommerskollegium ger åtskilliga exempel på svårigheten att tolka bestämmelsen i 2 § i kommitténs förslag och på obilliga verkningar, som talar mot att förslaget genomförs. Kollegium påtalar särskilt, att den som är pliktig att vidta en viss åtgärd inte så sällan lär befinna sig i det läget att han inte kan bedöma hur åtgärden skall utföras och därför vänder sig till en sakkunnig på området för att få arbetet gjort. En villaägare bör t. ex. inte bli ersättningsskyldig för skada som en behörig el-installatör vållar i samband med reparationer av en elanläggning i villan. Kollegium anser, att det saknar större betydelse om förslaget i denna del inte genomförs och finner att en skadeUdande vanligen torde vara tillräckUgt skyddad genom att få rätt till ersättning av den självständige medhjälparen. Västergötlands och Norra Hallands handelskammare efterlyser en rättvisare lösning och ifrågasätter, om en uppdragsgivare rimligen bör vara ansvarig för en självständig medhjälpare och dennes folk i andra fall än då uppdragsgivaren har underlåtit att lämna medhjälparen upplysning om förhållanden som medhjälparen inte utan vidare hör ha haft eller ha skaffat sig kännedom om på grund av sin sakkunskap.

2.2.3.4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 205

Även SAF avstyrker förslaget. Detta statuerar enligt föreningen ett ansvar för uppdragsgivaren även för de skadefall som inträffar i uppdragstagarens verksamhet till följd av uppdraget. Bestämmelsen skall kunna tillämpas också vid förpliktelser som grundas på en allmänt utformad föreskrift som t. ex. 7 § arbetarskyddslagen. Trots kommitténs uttalanden om möjligheterna att ur en sådan föreskrift härleda ett konkretiserat åliggande att vidta en bestämd åtgärd finner föreningen det uppenbarligen inte vara möjligt att närmare bedöma räckvidden av förslaget i denna del. Bortsett härifrån finns det enligt föreningen inte bärande skäl för en regel av så överraskande art. Det gäller här förhållandet mellan självständiga företagare. Uppdragsgivaren skall ha full regressrätt mot uppdragstagaren. Också i övrigt är förhåUandet mellan parterna dispositivt. Mot den bakgrunden finner föreningen inte något skäl att lagstifta om ett principalansvar företagare emellan.

Stadsjuristen i Stockholm understryker förslagets vittgående verkningar och belyser mycket utförligt svårigheten att tillämpa det. En analys av kommitténs exempel på lagstiftning, som skulle medföra skadeståndsansvar för fastighetsägare på grund av byggnadsentreprenörs åtgärder, ger enligt stadsjuristen vid handen att det är oklart, om förutsättningarna för detta skadeståndsansvar verkligen existerar. Det lär nämligen inte bara i fråga om grannelagsrätt och byggnadslagstiftning vara ytterst besvärligt att fastställa, om lagstiftningen kan sägas ålägga en uppdragsgivare att i någon särskild egenskap vidta en skadeförebyggande åtgärd. Förslaget skulle kunna få endast partiella verkningar, t. ex. därigenom att många skadefall vid byggnadsentreprenader faller utanför. Bortsett från de olägenheter som är förenade därmed anser stadsjuristen att förslaget är mindre väl motiverat. Kommittén antar, att entreprenören regelmässigt är den ekonomiskt svagare parten i avtalsförhållandet och att därför från både dennes och den skadelidandes synpunkt är rimligast, att byggherren får svara för skador till följd av arbetet. Motivet är inte bärande, när det gäller byggnadsentrepre-nadförhållanden. Det låter sig inte säga, att entreprenörerna ens regelmässigt framträder som en ekonomiskt svagare part än beställarna. Det motsatta förhållandet är mycket vanligt. Kommitténs förslag innefattar en reglering rakt motsatt den som är normal vid byggnadsentreprenader. Enligt de vanligen använda kontraktsvillkoren fritas byggherren i princip från ■ansvarigheten för sådan skada på tredje mans person eller egendom som orsakas av entreprenadarbetet. Förslaget skulle leda till att skadeståndskraven normalt kommer att riktas mot byggherren och inte som nu mot entreprenören, varpå byggherren lika regelbundet skulle regressvis yrka ersättning av entreprenören för utgivet skadestånd. Två skadeståndsprocesser skulle alltså kunna uppkomma. Vidare anser stadsjuristen det inte ara rimligt att också skada vållad av entreprenörens folk skall kunna rutlösa ansvar för byggherren. Uppgörelsen skulle därmed ytterligare kom-

2.2.3.4.

206 Kungl Majits proposition nr 5 år 1972

pliceras, Processuelll blir vidare byggherren försatt i en mindre gynnsam position, eftersom entreprenören har långt större möjligheter att framskaffa bevismaterial. Den förre skulle ofta komma i den situationen att ersättning för utgivet skadestånd inte alls kan utgå eller kan utgå med endast jämkat belopp. Som ytterligare ett skäl mot förslaget anför stadsjuristen, att entreprenörer och andra självständiga medhjälpare under senare tid har skaffat sig ökat skydd genom ansvarsförsäkring och att ansvaret från preventiv sjmpunkt bör vila på entreprenören, som har den största kunskapen och erfarenheten på sitt verksamhetsområde. Entreprenören kan också bäst bedöma risken och vidta betryggande åtgärder mot skadefall. — I allt väsentligt likartade synpunkter framförs av Svenska stadsförbundets styrelse, Stockholms stadskollegium, gatukontoret och hamnstyrelsen i Stockholm, som samtliga avstyrker förslaget i denna del och påpekar, att gränsdragningen mellan sådana skadevållande arbetsmoment som faller in under de särskilda förpliktelserna och övriga skadevållande handlingar kan vålla svårigheter.

Vissa av stadsjuristens synpunkter delas av överståthållarämbetet, som anser det mindre tillfredsställande med en föreskrift om skadeständsskyldighet i syfte att få bestämmelser om skadeförbyggande åtgärder efterlevda. Svenska kommunförbundet intar också en avvisande hållning men redovisar synpunkter av delvis annan karaktär. Förbundet finner, att osäkerhet kommer att bestå i frågan, när uppdragsgivaren blir ansvarig för självständig medhjälpares vållande på annan grund än att politirättsUga förpliktelser har åsidosatts. Avvikelser från huvudregeln att uppdragsgivaren går fri från ansvar bör enligt förbundet måhända inte komma i fråga utan att särskilda omständigheter kan åberopas. Förbundet anser, att man utan lagstiftning men genom ett utbyggt försäkringsskydd kan uppnå ett tillfredsställande skydd för skadelidande tredje man. En utredning om försäkringsskyddets betydelse i skadeståndsfrågorna bör inte föregripas genom att man inför lagbestämmelser om ett utsträckt principalansvar utifrån politirätts-liga aspekter.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen ansluter sig till SAF:s jrttrande och för fram vissa speciella synpunkter i anslutning till kommitténs uttalande, att den som är bärare av en förpliktelse inte bör kunna undandra sig det ekonomiska ansvaret för förpliktelsens fullgörande genom att uppdra åt någon utomstående att vidta vissa åtgärder. I det avseendet anser föreningen att förslaget motverkar tendenser att överföra det objektiva ansvar som under vissa betingelser anses föreligga inom grannelagsrätten på en part som enligt rättspraxis inte bör belastas med ansvaret. De huvudsakUga riskerna för skada på grannfastighet faller emellertid utanför den allmänna ansvarsförsäkringen. Den normala ansvarsförsäkringen för en entreprenörs byggnadsverksamhet täcker sålunda inte det s.k. byggherreansvaret. Om ett principalansvar införs, är det ur den aspekten av värde att reglerna ut-

2.2.3.4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 207

formas så, att det blir möjligt att fastställa vem som har att bära detta ansvar bland det flertal entreprenörer som är engagerade i samma projekt. Osäkerhetsmoment uppkommer enligt föreningen, om den nya lagstiftningen inte kan utpeka rätt subjekt.

2.2.3.5. Begränsning till person- och sakskada. Majoriteten av de få re
missinstanser som har uttalat sig i denna del tillstyrker, att lagstiftningens
räckvidd begränsas på det sätt som kommittén har föreslagit. Försvarets
civilförvaltning ifrågasätter, om principalansvaret skall täcka också ersätt
ning för sveda och värk samt för lyte och framtida men. Förvaltningen
framför dock inte något konkret ändringsförslag. Hovrätten för Nedre Norr
land och Svenska försäkringsbolags riksförbund efterlyser mera klarläg
gande uttalanden om analogisk tillämpning av förslaget vid ren förmögen
hetsskada. Enligt förbundet är det tveksamt, om en sådan tillämpning bör
förekomma, när anställd vållar arbetskamrat ren förmögenhetsskada eller
icke-ekonomisk skada.

Sveriges lantbruksförbund motsätter sig att principalansvaret begränsas till att gälla person- och sakskada. Begränsningen saknar enligt förbundet principiell grund. Hela skadan av den beräkneliga risken bör — såsom i Danmark och Norge — vara ersättningsgiU.

2.2.3.6. Jämkning av principalansvar. Kommitténs förslag i denna del
har i princip godtagits eller lämnats utan erinran av majoriteten av remiss
instanserna. Det avstyrks helt bara av vissa arbetstagarorganisationer.

Justitiekanslem anser goda skäl föreligga för jämkningsregeln, som främst avser att hålla utvidgningen av principalansvaret inom en lämplig ram. Sedd på detta sätt är regeln tillräckligt motiverad, även om den medför att rättsläget blir mera svårbedömt, när principalansvar görs gällande. Denna olägenhet kan emellertid motverkas genom att man i motiven drar upp någorlunda fasta riktlinjer för tillämpningen. Justitiekanslem finner i likhet med kommittén, att hänsyn inte bör tas till handlingens beskaffenhet utan att regeln bör inriktas på fall då den ansvariges ekonomiska förhållanden gör principalansvaret oskäligt betungande. Svea hovrätt har anfört liknande sjmpunkter. Kommerskollegium anser också jämkningsregeln behövlig. Den bör dock inte motiveras av hänsyn till mindre företagare och privatpersoner, som saknar eller har otillräcklig ansvarsförsäkring. Enligt kollegium har den omständigheten ingen betydelse, eftersom ansvarsförsäkringarna bör anpassa sig efter skadeståndsreglerna och inte tvärtom.

SAF har inte någon erinran mot den i förslaget angivna principiella normen för jämkning. Enligt föreningen är det dock inte försvarligt att utesluta hela gruppen av arbetsgivare, som själva deltar i arbetet under omständigheter som föga skiljer dem från de anställda, från jämkningsmöjlighet vid eget vållande eller vållande hos »organledningen». Skäl till jämk-

2.2.3.6.

208 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

ning kan föreligga, när arbetsgivaren själv har varit vållande, inte minst om man beaktar, att arbetsgivaren i ett litet företag ofta ensam fungerar som arbetsledning.

Försäkringsinspektionen anser, att kretsen av de fall där jämkning får ske av hänsyn till den skadelidande bör begränsas i väsentligt större omfattning än kommittén har förutsatt. Med hänsyn till den relativt ringa kostnad som en ansvarsförsäkring medför även för mindre företagare finns det enligt inspektionen inte anledning att bedöma underlåtenhet att teckna försäkring aUtför milt. Liknande synpunkter framhålls av försvarets civilförvaltning och av Svenska försäkringsbolags riksförbund, som föreslår att jämkning över huvud taget inte skall förekomma inom den ram som skulle kunna täckas av ansvarsförsälaing. Stadsdomarföreningen anser att jämkning med anledning av att arbetsgivaren saknar eller har otillräcklig ansvarsförsäkring bör komma i fråga bara i undantagsfall,

7'CO finner det tveksamt om en jämkningsmöjlighet bör införas och anser att den i varje fall inte bör gälla näringsidkare, även om den skulle gälla för »smärre förhållanden». De som bedriver ekonomisk verksamhet bör vara underkastade samma ansvarighet, oavsett rörelsens storlek. Organisationen förordar, att jämkningsregeln i första hand begränsas till att gälla icke-ekonomisk verksamhet och att bestämmelsen utformas så, att det klart framgår att den skall tolkas restriktivt. Regeln bör, enUgt TCO, inte gälla sådana självförsäkrare som t. ex. stat och kommun.

En klart avvisande hållning till förslaget i denna del intar LO och SR samt vissa av de fackförbund som LO har hört. Vad LO anför synes representativt för dessa remissinstansers inställning.

Det förhållandet att småföretagare eller privatpersoner som mer eller mindre tillfälligt kommit i arbetsgivarställning underlåtit att teckna försäkring och därvid självför\'ållat satt sig i en brydsam ekonomisk situation när skada inträffar, kan enligt LO:s förmenande inte utgöra tillräckliga skäl för en jämkningsgrund, än mindre bör en ringa skaderisk i de.ssa arbetsgivares verksamhet erhålla den rättsföljd som här angivits. En mindre skaderisk bör enbart komma till uttryck i en lägre försäkringspremie, vilket otvivelaktigt skulle få till följd en ytterligare utbredning av ansvarsförsäkring och stärka strävan att vidtaga skyddsåtgärder mot skada. Kommitténs förslag måste anses få den motsatta effekten. LO vill här påpeka att erfarenheten har visat att de arbetsgivare som har underlåtit att teckna försäkring oftast är de som haft en otillfredställande skyddsstandard på arbetsplatsen, ett förhållande som kommittén inte synes ha observerat. Man bör också beakta att även om det åligger principalen att bevisa att ett ojämkat skadestånd, när försäkring saknas, skulle, därest det utdömdes, vara oskäligt betungande med hänsyn till hans ekonomiska situation, torde det vara ytterst svårt för domstolarna att skapa sig en objektiv bild av den aktuella situationen på andra grunder än vad som från den skadevållandes sida visats, än mindre torde det för den skadeUdande kärandeparten finnas någon möjlighet av rättslig betydelse att motbevisa svarandens påstående i detta avseende. Detta torde medföra, att man har all anledning befara, att

2.2.3.6.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972 209

kommitténs förslag härigenom kommer att leda till en icke önskvärd rättsosäkerhet och oenhetlig praxis, och båda dessa faktorer kommer i hög grad att motverka att en större fasthet i regelsystemet än vad som för närvarande är fallet uppnås. Den omständigheten att skadefallen intar en särställning på grund av att principalen oberoende av egen culpa svarar för annans vållande utgör ingen avvikelse från nu gällande rätt och såvitt bekant har något krav på jämkning på denna grund ej tidigare framförts, varför det kan antagas att denna juridiska konstruktion ej medfört någon olägenhet av praktisk betydelse.

Vidare torde rättsliga åtgärder mot en principal som saknar försäkring i praktiken inte vidtagas såväl på grund av att denne oftast saknar utmätningsbara tillgångar som på grund av att parterna genom ulomprocessuella förhandUngar kan nå en för båda parter godtagbar lösning. Att med hänsyn till rena undantagsfall införa jämkningsmöjlighet av sådant slag, att innehållet i §§ 1 och 2 betänkligt urholkas och vissa principalers brist på ett socialt ansvar för sina anställda premieras, synes LO ur principieU synpunkt helt oacceptabelt och praktiskt omotiverat.

2.2.3.7. Förhållandet till speciallagstiftning och till kontraktsrättsliga regler. Kommitténs allmänna uttalanden om förslagets förhållande till speciallagstiftning har inte rönt gensagor under remissbehandlingen. Förslaget om en särsldld undantagsregel för vissa trafikskador har i princip godtagits eUer lämnats utan erinran. Till vissa uttalanden om regelns räckvidd och närmare utformning återkommer jag vid behandUngen av de ensldlda bestämmelserna i mitt lagförslag (avsnitt 5.1.3.8.).

Frågan om tUlämpligheten av de nya reglema i inomobligatoriska förhållanden har berörts närmare av några remissinstanser. Justitiekanslem ifrågasätter om full överensstämmelse har uppnåtts mellan kommitténs lagtext och dess motiv, eftersom lagtexten enligt ordalydelsen är tUlämplig även i kontraktsförhållanden. Mot detta bör enligt ämbetet inte riktas någon invändning, eftersom ett oinskränkt principalansvar redan gäller i dessa fall och det t. o. m. är nödvändigt att det principalansvar mot egna arbetstagare som kommittén föreslår kan grundas på själva lagtexten. Justitiekanslem konstaterar emellertid, att jämkningsregeln i enUghet med det anförda blir direkt och inte — som kommittén tycks mena — bara analogiskt tillämpUg vid inomobUgatoriska skadefall. Detta förhållande skuUe få vissa konsekvenser, när skadeståndsskyldigheten är inskränkt i arbetsförhållanden. Justitiekanslem anser det sålunda möjligt, att ett generellt införande av en regel om oinskränkt principalansvar i vissa avseenden kan påverka hittUlsvarande rättsläge även i kontraktsförhållanden. SärskUt bör avtalslagens regler om s.k. stäUningsfullmakt uppmärksammas. Även om dessa regler har tiU omedelbart syfte att reglera en arbetsgivares avtalsrättsliga bundenhet, har de dock i rättspraxis fått viss betydelse vid bedömniQgen av om en arbetsgivare skall åläggas ersättningsskyldighet för sakskador som en anställd har vållat en kund. Om lagförslaget antas, blir det ett problem, huruvida ansvaret mot kontraktspart i dessa fall alltjämt bör

14 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

210 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

begränsas enligt vad som gäller för ställningsfullmakt, eller om förslagets regler om principalansvar bör tillämpas. Dessa regler har ett vidare tiUämpningsområde, bl, a. därför att principalansvar på grund av arbetstagares handlande bör inträda även om den skadegörande handlingen inte har inneburit fuUgörande av ett tjänsteåliggande. De spörsmål som nu har berörts förtjänar enhgt justitiekanslem att ytterligare belysas under de fortsatta förarbetena. Delvis liknande synpunkter har framförts av Sveriges juristförbund, som påpekar bl, a, att reglerna synes bli tillämpliga också i kontraktsförhållanden genom att den skadelidande i den föreslagna bestämmelsen om principalansvar betecknas med ordet »annan» och inte med uttrycket »tredje man» eller »utomstående». Reglerna om principalansvar bör enligt förbundet meddelas i klart medvetande om att direkt — inte endast analogisk — tillämpning av dem kan komma i fråga även inom kontrakt. Även arbetsdomstolens ordförande anmärker, alt någon begränsning av tillämpningsområdet tiU utomobligatoriska förhållanden inte framgår av lagtexten. Han ifrågasätter, om tilhäckliga skäl föreligger att från tillämpningsområdet undanta person- och sakskador som vållas i kontraktsförhållanden.

I några jrttranden berörs särskUt kommitténs uttalanden om jämkningsregelns tillämpning i kontraktsliknande förhållanden, Justitiekanslem anser i likhet med kommittén, att en möjlighet tiU jämkning är önskvärd, när fråga är om mera perifera biförpliktelser till kontrakt, särskilt i situationer som inte skiljer sig mycket från utomobligatoriska skadefall. Som exempel nämner justitiekanslem skadeståndsansvaret för en butiksinnehavare mot en kund, som har halkat på trappan till butiken. I andra fall, när ett skadeståndsansvar är kontraktsrättsligt färgat, t. ex. när en säljare ansvarar mot en köpare för s. k. skadebringande egenskaper hos försålt gods, kan man ställa sig tveksam till det lämpliga i en jämkning. Jämkning bör enligt justitiekanslem över huvud taget ske med stor återhållsamhet, när ett kontraktsförhållande föreligger mellan parterna, och bör få äga rum bara när skadefallet har haft så ringa samband med kontraktsförhållandet att det lika gärna kunnat inträffa i en rent utomobUgatorisk situation. Med denna inställning torde möjUgheterna att jämka principalansvaret mot egna arbetstagare bU starkt begränsade, något som kommittén inte alls har berört i detta sammanhang. Det är enUgt justitiekanslem önskvärt, att en grundläggande norm för jämkningsregelns tillämpning i kontraktsförhållanden framgår av lagtexten. Sveriges juristförbund ställer sig mer tveksamt till en tillämpning av jämkningsregeln inom kontraktsförhållanden. Om en sådan regel införs i fråga om utomobligatoriskt principalansvar, kan visserUgen — kanske främst av konsekvensskäl — en möjlighet till jämkning vara motiverad även inom kontrakt, åtminstone när mera perifera bi-förpliktelser har eftersatts. En generell jämkningsmöjlighet inom kontrakt anser förbundet däremot inte befogad. Likformighet mellan utomobligato-

2.2.3.7.

Kungl. Maj:ts propositioii nr 5 år 1972 211

riska och inomobligatoriska förhållanden låter sig här inte med fördel etableras.

Frågan om de föreslagna reglerna skall ha dispositiv karaktär och särskilt frågan om tillåtligheten av s, k. friskrivningsklausuler berörs av några remissinstanser. TCO föreslår en uttrycklig bestämmelse om att reglerna om principalansvar skall vara tvingande. En motsatt lösning är otillfredsställande med tanke såväl på den skadelidande som på den arbetstagare som har varit vållande till skadan. I fråga om möjligheterna att en friskrivningsklausul jämkas eller lämnas utan avseende eidigt grunderna för 8 § skulde brevslagen hävdar TCO, att det är mycket svårt att få ett sådant undantag tillämpligt. Föreningen Sveriges häradshövdingar framhåller i sistnämnda hänseende, att frågan vad som är »uppenbart otillbörligt» kan blir föremål för så skiftande och kontroversieUa uppfattningar i ett framåtskridande samhälle, att lagstiftaren bör lämna ytterUgare vägledning för rättstillämpningen. Också hovrätten för övre Norrland och generaltuUstyrelsen anser det önskvärt att uttryckliga regler om friskriAmingsrätten tas upp i lagen. Detsamma gäller försvarets civilförvaltning, som framhåller, att friskrivning kan förekomma i militära sammanhang vid demonstrationer av materiel, vid studiebesök och när utomstående färdas i flygplan, med örlogsfartyg etc. Med hänsyn till frågans kompUcerade natur samt dess obligationsrättsliga och skadeståndsrättsUga aspekter torde den dock enUgt civilförvaltningen knappast kunna regleras i det föreUggande lagförslaget.

2.2.3.8. Principalansvar i offentligrättsliga förhållanden. Frågan om de föreslagna bestämmelsernas direkta eller analogiska tillämpning inom verksamhet som bedrivs av staten eller kommun har berörts av åtskUliga remissinstanser. Av skäl som jag tidigare har anfört har denna fråga numera bara ett begränsat intresse. I den mån remissjrttrandena ännu har betydelse kommer de att redovisas vid behandlingen av frågan om det allmännas skadeståndsansvar (avsnitt 2,3,5.).

2.2.4. Departementschefen

2.2.4.1. Gällande rätt. Det finns hos oss inte några lagfästa regler om skyldighet för en arbetsgivare i allmänhet att ersätta skada som vållas av hans arbetstagare. Av gammalt har juridiska personer ansetts svara för handlande av sina organ, t. ex. verkstäUandé direktören i ett aktiebolag, men detta ansvar räknas inte till det egentliga principalansvaret utan får ses som ett utflöde av den allmänna culparegeln om ansvar för eget vållande. I kontraktsförhåUanden gäller emellertid i allmänhet, att en kontraktspart svarar för skada som någon av hans anställda eller andra medhjälpare vållar den andra parten genom försummelse i samhand med avtalets fullgörande. I rättspraxis har vidare utbildats vissa grundsatser om principalansvar utan-

2.2.4.1.

212 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

för kontraktsförhållanden. Som huvudregel gäller, att en arbetsgivare bUr skadeståndsskyldig, om någon som tillhör hans drifts- eller arbetsledning i sin tjänst vållar tredje man skada. Till grund för denna princip ligger ett resonemang som går ut på att en företagare inte genom att överlåta drifts-eUer arbetsledningen till annan person skall kunna undgå den ansvarighet som skulle drabba honom om han själv utövat ledningen. I linje med dessa tankegångar ligger det skadeståndsansvar som anses åvila en arbetsgivare också för vållande av arbetstagare som utan att tillhöra drifts- eller arbetsledningen har anförtrotts en från risksynpunkt särskilt ansvarsfull uppgift. Dessa regler gäller oavsett om arbetsgivaren är en fysisk eller en juridisk person. De tillämpas både i förhållande till en helt utomstående tredje man och när den skadelidande själv är anställd hos arbetsgivaren.

I viss utsträckning har principalansvar utanför kontraktsförhållanden ålagts enUgt kontraktsrättsliga regler, nämligen när något egentligt avtal mellan arbetsgivaren och den skadelidande inte har förelegat men en likartad — s. k. kvasikontraktsrättslig — situation har varit för handen. Principalansvar för de lägst anställda har tiUämpats också när skada har vållats genom åsidosättande av en biförpliktelse i ett kontrakt, dvs. en förpliktelse som anses följa av avtalsförhållandets natur, inte av något uttryckligt åtagande.

Vid sidan av de nu återgivna grundsatser om principalansvar som har utbildats i rättspraxis firms speciallagstiftning om utvidgat principalansvar utanför kontraktsförhållanden på särskilda verksamhetsområden.

I främmande länder har rättsutveckUngen gått i riktning mot vidgat principalansvar, I åtskilliga med Sverige jämförUga industriländer svarar en arbetsgivare för vållande av alla sina arbetstagare också utanför kontraktsförhållanden. Även i länder, som inte erkänner ett rent och oinskränkt principalansvar, ger gällande regler de skadelidande i aUmänhet ett bättre skydd än de grundsatser som tillämpas i svensk rättspraxis. Utvecklingen går i dessa länder i riktning mot en skärpning av arbetsgivaransvaret.

2.2.4.2. Kommittéförslaget och remissyttrandena. Skadeståndskommittén betecknar rättstillståndet hos oss som otillfredsställande. Gränsdragningen meUan de arbetstagare för vilka en arbetsgivare svarar och arbetstagare vilkas skadevållande inte medför ansvarighet för arbetsgivaren är enligt kommittén svår att klargöra och blir lätt godtycklig i tillämpningen. En för de skadelidande mer betryggande ordning bör enligt kommittén eftersträvas. Kommittén hänvisar också till den utveckUng pä försäkringsväsendets område som har lett tUl att flertalet arbetsgivare i dag via premiei för ansvarsförsäkring ekonomiskt svarar för alla skador som deras arbetstagare i tjänsten våUar tredje man. Ett utvidgat principalansvar utgör enligt kommittén en förutsättning för att man skall kunna införa i och för sig önskvärda regler som begränsar arbetstagarnas personliga skadestånds-

2.2.4.1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 213

ansvar. Slutligen betonar kommittén önskemålet att uppnå nordisk rättslikhet och erinrar om den utveckling i riktning mot ett oinskränkt principalansvar som har ägt rum i åtskilliga utomnordiska länder och som f. n, pågår i bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland. Kommittén anser mot denna bakgrund en reform vara påkallad och förordar att ett i princip oinskränkt principalansvar blir lagfäst också hos oss.

Det skall enligt förslaget inte göras någon skillnad mellan verksamhet av ekonomisk art och ideell verksamhet eller rent privata förhållanden. Det utvidgade principalansvaret skall gälla både i förhållande till utomstående tredje man och när den skadelidande själv är arbetstagare hos arbetsgivaren.

Förslaget har fått ett i stort sett mycket gynnsamt mottagande under remissbehandlingen. Ett övervägande antal av remissorganen tillstyrker uttryckUgen förslaget och i några yttranden betecknas det som angeläget att förslaget snarast genomförs. Kommitténs motivering har rönt instämmanden från åtskilliga remissorgan.

Några remissinstanser tar upp frågan om man inte bör överväga att gå längre och införa någon form av rent objektivt ansvar på grundval av arten av den bedrivna verksamheten eUer ett ansvar grundat på presumerat vållande hos arbetsgivaren. I det sammanhanget tas i några yttranden upp frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring för arbetsgivare. I ett yttrande anförs principieUa invändningar mot att den påbyggnad av socialförsäkringen som förslaget innefattar begränsas till de faU som ryms inom ramen för ett principalansvar och inte genomförs över hela linjen. Samma remissinstans hyser farhågor för att antalet skadefall kommer att stiga, om förslaget genomförs, och att premiekostnaderna för ansvarsförsäkring kommer att öka avsevärt. I vissa remissyttranden har ifrågasatts, om inte frågan om ersättning för skador som arbetstagare vållar i tjänsten helhe bör lösas genom försäkring på den skadelidandes sida. Några remissorgan tar särsldlt upp frågan om det utvidgade principalansvaret bör omfatta sakskada eller bör begränsas till personskadeområdet. En del remissinstanser uttalar tveksamhet, huruvida principalansvaret bör gäUa också i ideell verksamhet och för privatpersoner. En remissinstsms anser, att frågan om arbetsgivares skadeståndsansvar vid olycksfall i arbete i första hand bör finna sin lösning vid förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

Ett fåtal remissinstanser — bland dem SAF — avstyrker förslaget helt, varvid bl. a. riktas anmärkningar mot dess vaga utformning och kommitténs många uttalanden om analogisk tillämpning av reglerna utanför deras egentliga område.

2.2.4.3. Principalansvarets omfattning vid vållande av arbetstagare. Frågan om ersättning för skador som vållas av arbetstagare i deras tjänst utgör ett socialt problem som efter hand blir alltmera betydelsefullt i det moder-

2.2.4.3.

214 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

na industrisamhället. Det är angeläget att de skadelidande bereds ett så gott ekonomiskt skydd som möjligt utan att fördenskull en oskäligt betungande börda läggs på andra grupper. Jag har vid min behandling av frågan om de allmänna riktlinjerna för reformarbetet (avsnitt 1,5,2,) understrukit, att man bör eftersträva en totallösning av skadeersättningsfrågorna i samhället genom direkta försäkringsanordningar på de skadelidandes sida. Men jag har också framhållit, att detta är en fråga på lång sikt och att man i varje fall tills vidare måste fortsätta med vissa skadeståndsrättsliga delreformer på det beståendes grund. Vad särskilt angår frågan om arbetsgivares skadeståndsansvar har jag i det sammanhanget uttalat, att en modern lagstiftning på detta område, som tar hänsyn både till rättsutvecklingen i andra länder och tUl utvecklingen hos oss på försäkringsväsendets område, är påkallad och svarar mot ett allmänt erkänt reformbehov,

I vissa remissjrttranden skymtar tanken att man i fråga om främst personskador i industriell eller annan yrkesmässig verksamhet bör införa ett rent objektivt skadeståndsansvar för arbetsgivare eller ett ansvar med omkastad bevisbörda. Jag har redan i samband med behandlingen av riktlinjerna för reformarbetet närmare utvecklat skälen tiU att jag inte är beredd att förorda reformer i en sådan riktning (avsnitt 1,5,2,), Frågan om en nydaning av reglema om arbetsgivares skadeståndsansvar bör därtör ses uteslutande som en fråga om en reformering av principalansvarsreglerna.

Den grundläggande frågeställningen blir sålunda, om eller i vilken omfattning principalansvaret bör utvidgas att omfatta andra arbetstagare än f. n. I det avseendet har utvecklingen inom det offentliga och ensldlda försäkringsväsendet radikalt förändrat läget sedan de nuvarande reglema om arbetsgivares skadeståndsansvar utbUdades i rättspraxis. I motsats tiU vissa remissinstanser anser jag att det skulle vara helt verklighetsfrämmande att inte ta hänsyn tUl denna utveckUng vid utformningen av nya skadeståndsregler. Utbyggnaden av socialförsäkringen har på personskadeområdet minskat det enskilda skadeståndsansvarets omfattning, och ett skadeståndsansvar blir därigenom mindre ekonomiskt betungande. Ansvarsförsäkring har numera vunnit en avsevärd spridning, inte minst inom näringslivet. Den riskutj amning och kostnadsfördelning på ett ständigt växande kollektiv som därigenom åstadkoms har väsentligt nedbringat den enskilde företagarens eller arbetsgivarens kostnader för de skadestånd han kan vara skyldig att utge. Denna utveckling har också lett till en från sociala rättvisesynpunkter rimUgare fördelning av bördorna, samtidigt som de skadeUdandes situation har förbättrats. Från allmänna synpunkter är det önskvärt att en fortsatt utveckling i denna riktning främjas. Utifrån sådana överväganden är det angeläget att skadeståndsreglerna utformas så, att de stimulerar till tecknande av ansvarsförsäkring.

En utvidgning av principalansvarets omfattning kan väntas ha en sådan effekt, under förutsättning att den inte medför en alltför kraftig ökning

Kungl. Majtts proposition hr 5 år 1972 215

av premiekostnaderna för ansvarsförsäkring. De farhågor i detta hänseende som vissa remissorgan har gett uttryck åt anser jag överdrivna. När det gäller principalansvaret mot utomstående medför den föreslagna reformen i själva verket inga premiehöjningar alls, eftersom ansvarsförsäkringarna redan nu täcker skador som arbetstagare i tjänsten vållar utomstående tredje man. Så är däremot inte fallet när det gäller skador som arbetstagare vållar varandra, dvs. vid vissa olycksfall i arbetet. Skadeståndskommitténs undersökningar tyder emeUertid på, att den premiehöjning som en utAidgning av principalansvaret för dessa fall skulle medföra blir måttlig. En 15—25-procentig premiehöjning kan visserligen ytligt sett förefalla stor. Man måste emellertid håUa i minnet, att kostnadema för ansvarsförsäkring i och för sig är låga och regelmässigt utgör en mycket ringa del av företagens totala försäkringskostnader. Dessa i sin tur representerar normalt en blygsam del av de totala omkostnadema för företagen.

Det är under dessa förhållanden svårt att utifrån rent ekonomiska överväganden finna skäl som talar mot en utvidgning av principalansvaret. Det är visserligen sant, att ett sådant ansvar kan drabba en arbetsgivare, som saknar försäkring, och att skadeståndet då kan bli betungande. I det moderna samhäUet bör det emeUertid enligt min mening anses som en självklarhet att den som har arbetstagare i sin tjänst också bör teckna en ansvarsförsäkring, och det synes då principiellt riktigt att han får bära de ekonomiska följdema av sin underlåtenhet i det hänseendet, ömmande fall kan naturUgtvis förekomma. Skadeståndskommittén har också föreslagit att det skall finnas en möjlighet att jämka principalansvaret, och som jag skall utveckla närmare i det följande biträder jag kommitténs förslag på den punkten.

Men det finns också skäl som positivt talar för en utvidgning av principalansvaret. I modern industrieU eller annan yrkesmässig verksamhet är det en ganska normal företeelse att de som är sysselsatta i verksamheten då och då vållar skador. När den skadevållande tillhör den stora grupp av arbetstagare som inte innehar ledande eller i övrigt kvaUficerade befattningar medför nuvarande rättsregler att skadevållaren ensam får bära det ekonomiska ansvaret. Som jag kommer att utveckla i det följande (avsnitt 2,4,5,3,) är det emellertid angeläget att en arbetstagares ansvarighet för skada som han vållar i tjänsten lindras. En reform i den riktningen skulle emellertid i motsvarande mån innebära en försämring av de skadeUdandes ställning i fråga om rätten till skadeersättning, om inte skadeståndsansvaret i stället flyttas över på arbetsgivaren. En förutsättningslös avvägning av arbetsgivarens och den skadelidandes ställning och intressen ger regelmässigt till resultat att arbetsgivaren är närmare till hands att bära de ekonomiska följderna än den skadelidande. Arbetsgivaren har undantagslöst möjUghet att skydda sig genom ansvarsförsäkring, och i näringsverksamhet kan han dra in premiekostnaderna i sina kostnadskalkyler och därige-

2.2.4.3.

216 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

nom helt eller delvis föra över dem på ett större koUektiv. Det är också arbetsgivaren som själv eller genom sin arbetsledning kan övervaka verksamheten och genom skadeförebyggande åtgärder se till att risken för skadevållande handUngar från arbetstagarnas sida nedbringas till ett minimum.

För ett oinskränkt principalansvar kan också åberopas rättstekniska skäl. Som skadeståndskommittén har påpekat måste gränsdragningen mellan arbetstagare, för vilka en arbetsgivare svarar, och arbetstagare, vilkas vållande inte medför skadeståndsansvar för arbetsgivaren, bli oklar. Detta skapar ett osäkerhetstiUstånd och ger lätt upphov till godtycklighet i rättstillämpningen. Den åtskillnad som görs i gällande rätt mellan principalansvar i och utanför kontraktsförhållanden ter sig ofta irrationeU eUer godtyckUg och ger upphov till besvärUga gränsdragningsproblem. Att domstolarna i så stor utsträckning har tillämpat kontraktsrättens principal-ansvarsregler analogiskt i åtskilUga utomobUgatoriska förhåUanden och vid åsidosättande av biförpliktelser är ett tydUgt tecken på att gränsdragningen är verkUghetsfrämmande.

Det får vidare ses som ett starkt önskemål att vår lagstiftning på detta område så långt möjUgt bringas i överensstämmelse med vad som nu är gällande i de industriländer som är jämförUga med Sverige. Som jag tidigare har påpekat tillämpas ett oinskränkt principalansvar på de flesta håU utomlands. Detta gäller bl. a. i våra grannländer Danmark och Norge. En utvidgning av principalansvaret hos oss kommer således att leda tiU ökad nordisk rättslikhet.

Både skadeståndskommittén och vissa remissorgan har uttalat tvekan, huruvida ett utvidgat principalansvar bör gälla också i icke-ekonomisk verksamhet och i privata förhållanden. Kommittén har dock stannat för att inte föreslå något undantag för sådana områden. Även om vissa av de skäl som enligt det föregående kan åberopas för ett oinskränkt principalansvar inte har full giltighet, när det gäller ideell verksamhet och privata förhållanden, finns det inte heller enligt min mening tilhäckUg anledning att reglera frågan på olika sätt, allteftersom den verksamhet det gäUer är av ekonomisk eller av icke-ekonomisk art. Från de skadeUdandes synpunkt talar lika starka skäl för ett utvidgat principalansvar i båda faUen. En väsentlig sjmpunkt är, att en arbetsgivare också i icke-ekonomisk verksamhet eller rent privata förhållanden kan skydda sig genom ansvarsförsäkring och i det avseendet har en förmånligare ställning än den enskilde arbetstagaren, som regelmässigt helt saknar denna möjlighet. Redan nu täcker ansvarsförsäkringarna också i dessa fall skador som de anstäUda vållar i sin tjänst. Premiekostnaderna är låga, bl. a. givetvis därför att skaderiskerna i allmänhet är betydligt mindre än inom förvärvslivet. En utvidgning av principalansvaret kommer därför med all sannolikhet inte att medföra några premiehöjningar på dessa områden. Men å andra sidan kan

2.2.4.3.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 217

det här inte på sanuna sätt som när det gäller ekonomisk verksamhet sägas vara någon mera anmärkningsvärd underlåtenhet att en arbetsgivare inte håUer ansvarsförsäkring. För de faU då försäkring saknas och som kan anses ömmande bör det dock vara tilhäckUgt att det finns möjlighet till jämkning av principalansvaret. Det bör slutligen också framhållas, att en undantagsbestämmelse — som veterligt saknar motsvarighet i utländska rättssystem — skulle ge upphov till nya besvärUga gränsdragningsproblem. Rättstekniska skäl talar sålunda starkt mot en sådan undantagsregel.

Flera remissinstanser har ifrågasatt, om ett utvidgat principalansvar bör gälla också när arbetstagare i tjänsten vållar sakskada. Om man tills vidare bortser från den speciella frågan om arbetsgivares ansvar för skada som en arbetstagare vållar på egendom tillhörig någon av hans arbetskamrater — jag återkommer strax tiU detta spörsmål — saknas det enligt min mening skäl att behandla person- och egendomsskador enligt oUka regler. I industriell verksamhet kan en arbetstagare vålla utomstående tredje man egendomsskador till avsevärda belopp, och från den skadelidandes synpunkt får principalansvaret rent ekonomiskt ofta större betydelse i sådana fall än när det gäller personskador. Vid ett och samma skadefall kan såväl person- som sakskador uppkomma och det ter sig inte rationellt att då ha olika regler för skilda slags skador. I gällande rätt görs inte någon sådan åtskillnad, och det är knappast tänkbart att nu inskränka det ansvar för sakskada som drabbar en arbetsgivare när vållande ligger arbetsledningen UU last. En undantagsregel skulle därför göra det nödvändigt att på detta område behålla den besvärliga gränsdragningen mellan olika kategorier arbetstagare. När det gäller skada som tiUfogas utomstående täcker ansvarsförsäkringarna redan nu sakskador, och ett oinskränkt principalansvar även för sådana skador skulle alltså inte medföra några ekonomiska konsekvenser för den stora grupp av arbetsgivare som har ansvarsförsäkring.

Till frågan, huruvida det utvidgade principalansvaret bör i enlighet med vad kommittén föreslår gäUa endast i fråga om person- och sakskada eller om det bör tillämpas ocksä beträffande ren förmögenhetsskada och direkt tillfogad icke-ekonomisk skada, återkommer jag (avsnitt 2,2,4,5.).

Skadeståndskommittén har särskUt behandlat frågan, om man bör göra undantag från det utvidgade principalansvaret för skador som en arbetstagare i tjänsten våUar någon av sina arbetskamrater. Frågan har uppmärksammats under remissbehandUngen, och några remissinstanser har förordat, att det utvidgade principalansvaret begränsas till att gälla skador som tillfogas tredje man. Från vissa håll har det härvid hävdats, att frågan om arbetsgivares ansvar för skada genom olycksfall i arbetet bör lösas genom avtal mellan arbetsmarknadspartema.

Den sistnämnda synpunkten kan jag inte helt dela. En sak är, att lagstiftaren kanske inte bör införa en tvingande reglering — den speciella

2.2.4.3.

2 412	11792
7 236	16 616
12 060	21440