Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972        Prop. 1972: 5

Nr 5

Kungl. Maj:ts proposition med förslag tiU skadeståndslag m. m.; ven Stockholms slott den 14 januari 1972

Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av StatsrådsprotokoUet över justitieärenden och lagrådets protokoU, föreslå rUcsdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande tUl riksdagen föredra­ganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

LENNART GEUER

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen läggs fram förslag tUl skadeståndslag jämte förslag tiU vissa följdändringar i annan lagstiftning.

Förslaget innebär, att motsvarighet till de nuvarande allmänna ska-deståndsbestämmelsema i 6 kap, strafflagen (SL) tas upp i en särskild skadeståndslag, I dessa hänseenden innebär förslaget sakUga ändringar av betydelse endast såvitt gäUer bams skadeståndsansvar. Regeln i 6 kap. 6 § SL om att skadeståndsansvaret för bam under 15 år skall be­stämmas på gnmdval av en skäUghetsprövning utsträcks att gälla bam under 18 år. Vid bestämmande av skadestånd för bam eller psykiskt sjuka personer skaU det enUgt förslaget i framtiden tas större hänsyn än hittiUs tUl förekomsten av ansvarsförsäkring. En viss utvidgning av tUlämpningsområdet för bestämmelsen i 6 kap, 3 § SL om ersättning för psykiskt lidande föreslås, I övrigt sker endast en modemisering och systematisk omarbetning av bestämmelsema i 6 kap. SL.

Förslaget innehåUer vidare bestämmelser om skyldigfhet för arbets­givare att ersätta skada som hans arbetstagare våUar i tjänsten (s. k. principalansvar), I förhåUande tiU vad som er f.n. enligt grund­satser som UtbUdats i rättspraxis innebär förslaget att principalansvaret utvidgas tiU att omfatta alla arbetstagare och inte bara dem som tiUhör drifts- eUer arbetsledningen eller har en ansvarsfull ställning. Som ar­betstagare skaU räknas också vämpliktiga m. fl. likställda samt i vissa fall interner på anstalter, elever vid skolor o.d, och andra som utför arbetsuppgifter imder anstäUningsliknande förhållanden. Principalan-

1 - Bihang titt riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5

Ptop. 1972:5                                                            2

svar skall enligt förslaget krama jämkas, om det skuUe bli oskäligt be­tungande eller, vid sakskada, om jämkning bör ske av hänsyn tiU före­Uggande försäkringsförhåUanden.

Vidare upptar förslaget bestämmelser om skadestånd i offentUg verk­samhet, vilka saknar motsvarighet i gäUande rätt, EnUgt förslaget skaU staten eUer konunun ersätta person- eUer sakskada eUer direkt tillfogad allmän förmögenhetsskada - s.k. ren förmögenhetsskada - som våUas genom fel eller försimimelse vid utövning av offentlig myndighet. Er­sättning skall dock utgå endast om de krav har åsidosatts som med hän­syn tiU verksamhetens art och ändamål skäligen kan stäUas på dess ut­övning. Den skadeUdande är inte heUer berättigad till ersättning för skada som hade kunnat undvikas genom överklagande av felaktigt beslut. Ersättning för ren förmögenhetsskada genom intrång i närings­verksamhet skall utgå endast på grundval av en skäUghetsprövning, Er­sättningstalan skaU enUgt förslaget inte kunna föras med anledning av beslut av Kungl. Majrt, riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten el­ler försäkringsdomstolen, om inte bedutet undantagsvis har upphävts eller ändrats. Statens eller kommuns ansvar enligt dessa regler skaU kun­na jämkas enligt den nyss nämnda regeln om jämkning av principal­ansvar.

Slutligen innehåUer förslaget en helt ny bestämmelse som begränsar arbetstagares skadeståndsansvar. En arbetstagare skaU enligt förslaget vara skyldig att ersätta skada som han vållar genom fel eUer försum­melse i tjänsten endast i den mån det med hänsyn till omständigheterna föreUgger synnerliga skäl.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1972,

r

 

Prop. 1972: 5                                                                        3

1 Förslag till
Skadeståndslag

Härigenom förordnas som följer,

IKAP,

Inledande bestämmelser

1    § I denna lag meddelade bestämmelser om skadestånd tiUämpas, om ej annat är särskUt föreskrivet eUer föranledes av avtal eUer i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhåUanden,

2    § Med ren förmögenhetsskada förstås i denna lag sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon Uder person- eUer sakskada.

2 KAP.

Skadeståndsansvar på grund av eget vållande

1    § Var och en som uppsåtUgen eUer av vårdslöshet våUar person-eUer sakskada skaU ersätta skadan, såvida icke annat följer av denna lag.

2    § VåUar någon som ej fyUt aderton år person- eUer sakskada, skaU han ersätta skadan i den mån det är skäUgt med hänsyn tUl hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreUggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhåUanden samt övriga omständigheter.

3    § Den som våUar person- eller sakskada under inflytande av sinnes­sjukdom eUer sinnesslöhet skaU ersätta skadan i den mån det är skäUgt med hänsyn tUl hans sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet, föreUg­gande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska föiliåUanden samt övri­ga omständigheter. Detsamma gäUer om någon vållar sådan skada under inflytande av annan rubbning av själsverksamheten och rubbningen icke är självförvåUad och tiUfålUg.

4    § Den som våUar ren förmögenhetsskada genom brott skaU ersätta skadan enUgt vad i 1-3 §§ är föreskrivet i fråga om person- och sak­skada.

3 KAP.

Skadeståndsansvar för ail>efsgivare och det allmänna

1 § Den som har arbetstagare i sin tjänst skaU ersätta person- eUer

 

Prop. 1972: 5                                                           4

sakskada som arbetstagaren våUar genom fel eUer försummelse i tjänsten. Motsvarande gäUer i faU då arbetstagare i tjänsten våUar ren förmögen­hetsskada genom brott.

1   fråga om skadeståndsansvar för staten eUer konunun vid myndig­hetsutövning gäUer vad nedan i detta kapitel sägs,

2   § Staten eUer kommun skaU ersätta personskada, sakskada eUer ren förmögenhetsskada, som våUas genom fel eUer försummelse vid myndig­hetsutövning i verksamhet för vars fuUgörande staten eUer kommunen svarar.

Vad som sägs i första stycket om kommun gäUer också landstmgs-kommun, kommunalförbund, församUng och kyrkUg samfäUighet,

3   § Ersättningsskyldighet enUgt 2 § föreUgger endast om de krav har bUvit åsidosatta som med hänsyn tiU verksamhetens art och ändamål skäUgen kan stäUas på dess utövning,

4   § Om den som lidit skada genom felaktigt beslut vid myndighets­utövning har utan giltig anledning underlåtit att föra talan om rättelse eller att använda särsldlt rättsmedel, utgår ej ersättning för skada som därigenom kunnat undvikas.

 

5    § Ersättning enligt 2 § för ren förmögenhetsskada som uppkommit tUl följd av intrång i näringsverksamhet utgår endast i den mån det är skäligt med hänsyn tiU intrångets art och varaktighet, felets eller försum­melsens beskaffenhet och övriga omständigheter.

6    § Skadestånd enligt 1 eUer 2 § kan jämkas, om skadeståndet finnes oskäUgt betungande med hänsyn tiU den skadeståndsskyldiges ekonomis­ka förhållanden och övriga omstängiheter. Vid sakskada kan jämkning också ske om det är skäUgt med hänsyn till föreUggande försäkringar eUer försäkringsmöjUgbeter,

7    § Talan om ersättning enligt 2 § får ej föras med anledning av be­slut av Konungen i statsrådet eUer riksdagen eUer av högsta domstolen, regeringsrätten eUer föisäkringsdomstolen, om icke beslutet upphävts eUer ändrats. Sådan talan får ej heUer föras med anledning av beslut av lägre myndighet mot vilket talan fullföljts hos Konungen i statsrådet, högsta domstolen, regeringsrätten eUer försäkringsdomstolen utan att beslutet upphävts eUer ändrats,

8   § Bestämmelsema i detta kapitel gäller ej i fråga om sådan skada
i följd av trafik med motorfordon som våUats av fordonets förare, i den
mån ersättning för skadan skaU utgå enUgt lagen (1929: 77) om traSk-

 

Prop. 1972: 5                                                           5

försäkring å motorfordon eUer skaU utges antingen av någon som i egenskap av fordonets ägare är ansvarig för skadan men enUgt 4 § nänmda lag är befriad från trafikförsäkringsplikt eUer av staten enUgt lagen (1939:776) med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten, m. m.

9    § Skadeståndsansvar enUgt detta kapitel åvilar ej staten eUer kom­
mun med anledning av fel eUer försummelse vid lotsning.

10    § Talan om ersättning enUgt 2 § med anledning av dom eUer be­
slut av hovrätt, allmän underrätt eUer krigsrätt väckes vid den domstol
som enligt 2 kap, 2 § eUer 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att
upptaga mål om ansvar eUer enskUt anspråk på grund av ämbetsbrott
av domare vid den domstol som meddelat domen eUer beslutet. Mot­
svarande gäUer i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med anledning av
beslut eUer åtgärd av tjänsteman som anges i nänmda lagrum i rätte­
gångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av Konungen i stats­
rådet, riksdagen, högsta domstolen eUer regeringsrätten väckes i högsta
domstolen.

4KAP,

Arbetstagares skadeståndsansvar

1 § För skada, som arbetstagare våUar genom fel eUer försummelse i tjänsten, är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreUgger med hänsyn tiU handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadeUdandes intresse och övriga omständigheter,

5 KAP,

Gemensamma bestämmelser

1    § Bestämmelserna i denna lag om skyldighet att ersätta personskada
tiUämpas också i fråga om Udande, som någon tillfogar annan genom
brott mot den personUga friheten, genom annat ofredande, som inne­
fattar brott, eUer genom ärekränkning eUer dylik brottsUg gärning.

Den som har gjort sig skyldig tiU ärekränkning eUer dylik brottsUg gäming eUer som eljest är skadeståndsskyldig med anledning av sådant brott kan på yrkande av den kränkte i mål om mingen efter omstän­dighetema åläggas att bekosta tryckning i en eUer flera tidningar av dom i målet.

2    § Skadestånd tiU den som tillfogats personskada omfattar ersättning
för läkararvode och annan kostnad tiU följd av skadan, för hinder eUer
förlust i den skadades näring, för sveda och värk samt för lyte eUer annat
stadigvarande men.

 

Prop. 1972: S                                                           6

3    § Den som enUgt lag har rätt tiU underhåU av någon som blivit dödad skall, om han tiU följd av dödsfaUet kommer att sakna erforder­ligt underhåll, av den som är skadeståndsskyldig med anledning av döds­faUet erhäUa ersättning efter vad som finnes skäligt med hänsyn tiU dennes ekonomiska förhållanden och omständighetema i övrigt. Ersätt-nmgen kan bestämmas att utgå på en gång eller på särskilda tider.

4    § Vid sakskada omfattar skadeståndet ersättning för sakens värde eller för reparationskostnad och värdeminskning, för annan kostnad tiU följd av skadan samt för hinder eUer förlust i den skadelidandes näring.

5    § Om våUande på den skadeUdandes sida har medverkat tiU skadan, jämkas skadeståndet efter vad som finnes skäUgt,

6    § SkaU två eUer fiera ersätta samma skada, svarar de soUdariskt för skadeståndet, i den mån ej annat följer av att begränsning gäUer i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem,

7    § För skada som våUats genom underlåtenhet att avslöja brott utgår ej ersättning enUgt denna lag enbart på den grund att straff för under­låtenheten kan följa enhgt 23 kap, 6 § första stycket brottsbalken.

8    § Vid tiUämpning av denna lag skaU med arbetstagare likstäUas
vämpliktiga och andra som fuUgör i lag föreskriven tjänstgöring, de
som under utbUdning vid skola eUer vård i anstalt utför arbete som tiU
sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare samt de som
för annans räkning eljest utför arbete imder omständigheter liknande
dem som förekommer i anställningsförhållande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972, då 6 kap. strafflagen, lagen (1899: 58 s. 1) om ersättning av allmänna medel i vissa faU för skada, som förorsakats av ämbets- eUer tjänstemän med flera, samt lagen (1929:28) om befrielse i visst fall för befälhavare eller förare å luft­fartyg, hörande tiU krigsmakten, från skyldighet att gälda skadestånd skaU upphöra att gäUa.

Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stäUet den nya bestämmelsen.

 

Prop. 1972: 5                                                                         7

2 Förslag tiU

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom förordnas, att 67 § sjölagen (1891: 35 s. 1) skaU ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydeke) 67 §1

 

Befälhavaren skaU--------

Skadestånd som befälhavaren en­Ugt första stycket eUer i övrigt har att utgiva kan nedsättas efter vad som är skäUgt med hänsyn tiU be­skaffenheten av fel eUer försum­melse som ligger honom tiU last, skadans storlek eller omständighe­tema i övrigt.

Har lots ådragit sig skadestånd.1-skyldighet i fartygets tjänst, kan skadeståndet nedsättas efter de i andra stycket angivna grunderna.

- att bevaka.

Skadestånd som befälhavaren enUgt första stycket eUer i övrigt har att utgiva kan nedsättas efter vad som är skäUgt med hänsyn till beskaffenheten av fel eller försum­melse som ligger honom tiU last, skadans storlek eUer omständighe­tema i övrigt, I fråga om skade­ståndsansvaret för befälhavare som är arbetstagare gäller dock 4 kap. I § skadeståndslagen (1972:00).

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1972.

3 Förslag tiD

Lag om ändring I sjömanslagen (1952:530)

Härigenom förordnas, att 50 § sjömanslagen (1952:530) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

50 §

Sjöman skall------------ sina åligganden.

Skada, som uppkommer genom sjömans fel eller försummelse i tjänsten, är han pliktig att ersätta; dock äger rätten med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt nedsätta ersättningen efter ty skäligt prövas.

I fråga om sjömans ansvarighet för skada som han vållar i tjänsten gäller vad i skadeståndslagen (1972: 00) är föreskrivet om arbetstagares skadeståndsansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1972,

 Senaste lydelse 1967:48.

 

Prop. 1972: S

4 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Härigenom förordnas, att 10 kap, 3 § luftfartslagen (1957: 297) skaU ha nedan anvna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse) 10 KAP.

3 §

Ar någon, vilken förrättar tjänst å luftfartyg, pliktig att ersätta ska­da som i följd av luftfart upp­kommit genom hans fel eUer för-sununelse i tjänsten, äger rätten att, med Mnsyn tiU felets eller för­summelsens lindriga beskaffenhet, skadans storlek eUer omständighe­tema i övrigt, nedsätta ersättning­en efter vad som prövas skäligt. Vad sålunda stadgats skaU äga motsvarande tillämpning beträffan­de den som inom markorganisatio­nen eUer eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiks'erheten är beroende.

Är någon, vilken förrättar tjänst å luftfartyg, pUktig att ersätta ska­da som i följd av luftfart uppkom­mit genom hans fel eUer försum­melse i tjänsten, äger rätten att, med hänsyn tiU felets eUer för­summelsens Undriga beskaffenhet, skadans storlek eUer omständighe­tema i övrigt, nedsätta ersättaingen efter vad som prövas skäUgt. Vad sålunda stadgats skaU äga motsva­rande tUlämpning beträffande den som inom markorganisationen eUer eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiksäker­heten är beroende, / fråga om ska­deståndsansvaret för den som är arbetstagare gäller dock 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:00).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972,

5 Förslag tiD

Lag om ändring i lagen (1948:451) angående införande av lagen om

ändring i strafflagGii» m. m.

Härigenom forordnas, att 7 § lagen (1948:451) angående införande av lagen om ändring i strafflagen m. m. skall upphöra att gäUa viå ut­gången av juni 1972,

 

Prop. 1972: 5

6 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag

Härigenom förordnas, att 211 § lagen (1944: 705) om aktiebolag skaU ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)              (Föreslagen lydelse)

211  §

AvUar ersättningsskyldighet        storlek och omständighetema i övrigt

prövas skäUgt

Har aktieägare- skuld och omständigheterna i övrigt prövas skäUgt.

Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyl­diges förfarande innefattade brotts­lig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1972,

7 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

Härigenom förordnas, att 323 § lagen (1948: 433) om försäkrings­rörelse skaU ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)              (Föreslagen lydelse)

323 §

Avilar ersättningsskyldighet - - - storlek och omständighetema i övrigt prövas skäUgt,

Har aktieägare- skuld och omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyl­diges förfarande innefattade brotts­lig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1972.

 

Prop. 1972: 5                                                                        10

8 Förstag titt

Lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas, att 108 § lagen (1951: 308) om ekonomiska för­eningar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)               (Föreslagen lydelse)

108 §

Avilar ersättningsskyldighet         storlek och omständighetema i övrigt

prövas skäUgL

Har medlem--- skuld och omständighetema i övrigt prövas skäUgt.

Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyl­diges förfarande innefattade brotts­lig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 180 § lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)               (Föreslagen lydelse)

180 §

AvUar ersättningsskyldighet        storlek och omständighetema i övrigt

prövas skäligt.

Har aktieägare- skuld och omständighetema i övrigt prövas skäligt.

Nedsättning efter vad nu är sagt skall ej äga rum, om den ersätt­ningsskyldiges förfarande innefat­tade brottslig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1972.

 

Prop. 1972:5                                                                        11

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 93 § lagen (1955: 416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)              (Föreslagen lydelse)

93 §

Har ersättningsskyldighet  i övrigt.

Nedsättning efter vad nu är sagt må icke äga rum, om den ersätt­ningsskyldiges förfarande innefat­tade brottslig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1972,

11 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1916:312) angående ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1916: 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafUc skaU ha nedan angivna lydelse,

(Nuvarande lydelse)              (Föreslagen lydelse)

3 §

Aro både ägare och förare enUgt Äro både ägare och förare enUgt
2 § pUktiga att ersätta skada, skola 2 § pliktiga att ersätta skada, skola
de sig emeUan taga del i ersätt- de sig emeUan taga del i ersätt­
ningens gäldande med hälften var- ningens gäldande efter vad som
dera.                                  prövas skäligt med hänsyn till om-

ständigheterna.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1972,

 

Prop. 1972:5                                                                        j2

12 Förslag tiU

Lag om ändring i rättångsbalken

Härigenom förordnas, att 3 kap, 3 § rättegångsbaUcen skall ha nedan angivna lydelse,

(Nuvarande lydelse)              (Föreslagen lydelse)

3 KAP.

3 §1

Högsta domstolen--------- eUer revisionssekreterare.

Högsta domstolen är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrives i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1972.

13 Förslag tiD

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 25 § lagen (1927: 77) om försäkringsavtal skaU ha nedan angivna lydelse,

(Nuvarande lydelse)              (Föreslagen lydelse)

25 §

Har i följd av skadeförsäkring Har i följd av skadeförsäkring
försäkringsgivaren i ersättning för försäkringsgivaren i ersättning för
skada utgivit belopp, som försäk- skada utgivit belopp, som försäk-
ringshavaren ägt rätt att såsom ringshavaren ägt rätt att såsom
skadestånd utkräva av annan, in- skadestånd utkräva av annan, in­
träde försäkringsgivaren i rätten trade försäkringsgivaren i rätten
mot den andre, där denne uppsåt- mot den andre, där denne uppsåt­
ligen eller genom grov vårdslöshet ligen eUer genom grov vårdslöshet
framkaUat försäkringsfallet eller framkaUat försäkringsfaUet eUer
ock enUgt lag är skyldig att utgiva ock enligt lag är skyldig att utgiva
skadestånd evad han är tiU skadan skadestånd evad han är tiU skadan
våUande eUer icke,                våUande eller icke. Sådan rätt till

återkrav föreUgger dock icke mot
den som enligt 3 kap. 1 eller 2 §
skadeståndslagen (1972:000) sva­
rar för skadan uteslutande på grund
av annans vållande.
Belopp, som---------------- är stadgat

Denna lag träder i kraft den 1 jidi 1972,  Senaste lydelse 1965: 585.

 

Kungl. Ma}:ts proposition nr 5 år 1972                    13

Utdrag av protokoUet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj.'t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 mars 1971.

Närvarande: Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng,     Andebsson,     Holmqvist,    Aspling,     Sven-Eric    Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt,

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet (leijer, anmäler efter gemen­sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående lagstift­ning om skadestånd och anför.

Efter överläggningar år 1946 mellan justitieministrarna i Danmark, Norge och Sverige om fortsatt nordiskt samarbete på lagstiftningens område för­ordnades numera professorn em. Ivar Strahl att i samverkan med sakkun­niga från Danmark och Norge verkställa förberedande utredning om lag­stiftning inom skadeståndsrätten. Det betänkande som utredningsmannen avlämnade den 31 maj 1950 (SOU 1950: 16) innehöll vissa rekommendatio­ner, om vilka de sakkunniga hade enat sig. I rekommendationerna fram­hölls bl. a., att en revision av skadeståndsrätten var påkallad på längre sikt. Reformarbetet borde inriktas på att åstadkomma en gemensam nordisk ska­deståndslag. På grund av svårigheterna att på en gång skapa en sådan lag borde man emellertid enligt utredningsmannen dela upp arbetet och till en början utreda vissa begränsade områden.

I maj 1952 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet en kommitté för att utreda frågan om statens och kommunemas skadestånds­ansvar. Kommittén antog benämningen kommittén angående det allmäimas skadeståndsansvar.* Den bedrev sitt arbete i samverkan med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och Norge. Den 15 december 1958 avlämna­de kommittén betänkande med förslag till lag om skadestånd i offentlig verksamhet (SOU 1958: 43, i fortsättningen kallat 1958 års förslag). Mot­svarande förslag lades ungefär samtidigt fram i Danmark, Finland och Norge.

I november 1959 tillkallades särskilda sakkuimiga att verkställa utredning

' Justitierådet Gösta Walin, ordförande, numera justitierådet Erland Conradi, tiUika sekrete­rare, samt professorerna Nils Herlitz och Ivar Stratil,

 

14                  Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

angående vissa andra skadeståndsrättsUga frågor, nämligen dels frågan om barns och föräldrars skadeståndsansvar, dels frågor om principalansvaret och om anställds skadeståndsskyldighet. I Danmark, Finland och Norge tillsattes samtidigt lagstiftningskommittéer med motsvarande uppdrag. De svenska sakkunniga antog namnet skadeståndskommittén.>

Den 10 juni 1963 avgav den svenska skadeståndskommittén betänkandet »Skadestånd I» med förslag till lag med allmänna bestämmelser om skade­stånd (SOU 1963: 33). Lagen var avsedd att ersätta 6 kap. strafflagen (SL) och innehöll nya bestämmelser om barns och föräldrars skadeståndsansvar. Kommitténs förslag i dessa frågor hade tUlkommit efter samarbete med de övriga nordiska kommittéema. I övriga delar innebar förslaget väsentligen endast en redaktionell överarbetning av gällande bestämmelser i 6 kap. SL. I dessa delar hade förslaget delgetts de öTiga nordiska kommittéerna, men några överläggningar hade inte ägt rum. De danska, norska och finländska kommittéema lade under år 1964 fram förslag till nya bestämmelser om barns och föräldrars skadeståndsskyldighet.

Den 15 juni 1964 avlämnade skadeståndskommittén betänkandet »Ska­destånd II> med förslag till lag med vissa bestämmelser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansivar (SOU 1964: 31). De danska, norska och finländska kommittéerna lade senare samma år fram motsvarande lag­förslag.

I Norge har under våren 1969 slutbehandlats ett förslag till »lov om ska-deserstatning i visse forhold». Den norska lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1969, innehåller bestämmelser om enskilda och offentliga arbets­givares principalansvar, om arbetstagares skadeståndsskyldighet samt om barns och föräldrars skadeståndsansvar. Dessutom innehåller den vissa gemensamma bestämmelser av allmän natur. I Finland väntas motsvarande lagförslag bli framlagt för riksdagen under våren 1971, Förslag till lag­stiftning på samma områden är under övervägande i Danmark.

Frågan om det allmännas skadeståndsansvar diskuterades vid nordiska departementsförhandlingar i maj 1961. Därefter har samtliga nu aktuella lagstiftningsfrågor behandlats vid möten med de danska, finländska, norska och svenska kontaktmännen för nordiskt lagstiftningsarbete i september 1964 samt i november och december 1965. De har också tagits upp vid nya departementsförhandlingar i april 1970,

De tre betänkanden som omnämnts i det föregående har vart för sig re­missbehandlats. Yttranden över alla tre betänkandena har avgetts av justitie­kanslem, Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen, me­dicinalstyrelsen, försäkringsinspektionen, skolöverstyrelsen, överståthållar­ämbetet, länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län samt i Göte-

* Justitierådet Walin, ordförande, professorn Jan HeUner och advokaten Per-Ax.el Weslien, TiU sekreterare förordnades numera rättschefen Ulf K, Nordenson.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             15

borgs och Bohus län, Sveriges advokatsamfund, föreningen Sveriges härads­hövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare. Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers cen­tralorganisation  (SACO).

Därjämte har yttranden avgetts enligt följande.

över 1958 års förslag har yttranden avgetts av försvarets civil­ förvaltning, civilförsvarsstyrelsen, försvarets forskningsanstalt, försäkrings­rådet, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadssty­relsen, sjöfartsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten, generaltullstyrelsen, byggnadsstyrelsen, bank- och fondinspektionen, kon­trollstyrelsen, statens sakrevision, universitetskanslersämbetet, domänsty­relsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, veterinärsty­relsen, fiskeristyrelsen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, statspolisintendenten, statens utlänningskommission, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Jämtlands län, domkapitlet i Uppsala ärkestift, vetenskapsakademin, besvärssakliunniga, författningsutredningen. Sven­ska landskommunernas förbund. Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet. Statstjänstemännens riksförbund (SR), Hushållningssäll­skapens förbund, Sveriges lantbruksförbund. Svenska hamnförbundet samt Sveriges förenade studentkårer. Vissa instanser har bilagt jrttranden av andra som hörts över förslaget. Sålunda har ingetts, av lantmäteristyrel­sen yttranden av överlantmätarna i Östergötlands, Älvsborgs och Öre­bro län, av kommerskollegium yttranden av Sveriges industriförbund och rikets handelskammare, av sjöfartsstyrelsen yttranden av Sveriges re­dareförening, Lotsförbundet samt Sveriges ångfartygs assurans förening, av överståthållarämbetet yttrande av stadskollegiet i Stockholm och förste stadsfogden, tillika t.f. exekutionsdirektör i staden, av länsstyrelsen i Stock­holms län yttranden av landsfogden och vågdirektören i länet, Stockholms läns avdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler, stadsfullmäktige i Li­dingö samt kommunalfullmäktige i Sollentuna köping och Huddinge kom­mun, av länsstyrelsen i Kronobergs län jrttrande av stadsfullmäktige i Växjö, av länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden av magistraterna, stadsfullmäktige och poliskamrarna i Malmö, Hälsingborg och Lund, kommunalfullmäktige i Bjuvs köping och Väsby kommun, landstingets hälso- och sjukvårdsstyrel­se, landsfogden i länet samt föreningen Malmöhus läns landsfiskaler, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrande av stadsfullmäktige i Göte­borg, av universitetskanslersämbetet yttranden av de juridiska, medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna samt drätselnämnden och det större konsistoriet vid universitetet i Uppsala, juridiska fakulteten och det större konsistoriet vid universitetet i Lund, lärarkollegiet vid karolinska medikokirurgiska institutet, rektorsämbetet vid Stockholms högskola samt lärarkollegierna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö, av LO yttranden av Statstjänarkartellen och Svenska kommunalarbetareförbundet

 

16                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

samt av SR yttrande av Svenska officersförbundet. Yttranden har inkommit även från Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden samt Svenska reservunderofficersförbundet,

över Skadestånd I har yttranden avgetts av riksåklagaren, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, fång\'årdsstyrelsen, Stockholms rådhusrätt, länsstyrelsen i Uppsala län, föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler, Sveriges landsfiskaler och Sveriges stadsfogdar. Svenska för­säkringsbolags riksförbund. Målsmännens riksförbund, Stockholms han­delskammare. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) samt Försäkrings juri­diska föreningen. Vid sina remissvar har riksåklagaren fogat yttranden av statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, överståthållarämbetet yttrande av Stockholms stads barnavårdsnämnd, länsstyrelsen i Uppsala län yttranden av landsfogden i Uppsala län, stadsfiskalen i Uppsala, socialvårds­konsulenten i första distriktet och föreningen Uppsala läns landsfiskaler samt länsstyrelsen i Kronobergs län yttrande av styrelsen för länsavdel­ningen av föreningen Sveriges landsfiskaler. SACO har här som eget yttrande överlämnat utlåtande av Sveriges juristförbund.

över Skadestånd II har yttranden avgetts av försvarets civilför­valtning, civilförsvarsstyrelsen, försvarets forskningsanstalt, generalpost­styrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskon­toret, generaltullstyrelsen, byggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domän-styrelsen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, arbetsdomstolens ord­förande, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Jämtlands län, yrkes­skadeutredningen, aktiebolagsutredningen. Svenska försäkringsbolags riks­förbund. Trafikförsäkringsföreningen, Svenska arbetsgivareföreningen, SR, Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsför­bundets styrelse, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Sve­riges hantverks- och industriorganisation samt Sveriges grossistförbund. Också här har vissa av remissinstanserna vid sina utlåtanden fogat yttranden av andra som hörts över förslaget. Sålunda har ingetts, av överståthållar­ämbetet yttrande av stadskollegiet i Stockholm jämte en därtill hörande, av borgarrådet på finansroteln upprättad promemoria, vid vilken fogats dels ett av stadsjuristen avgivet tjänsteutlåtande, dels yttranden av lönenämnden, gatunämnden, hamnstyrelsen och skoldirektören i Stockholm, av länsstyrel­sen i Kronobergs län yttranden av landsfogden i länet samt Kronobergs läns avdelning av Svenska kommunförbundet, Kronobergs läns landstings för­valtningsutskott och Sydöstra Sveriges skogsägares förbund, av länsstyrel­sen i Malmöhus län yttranden av landsfogden i lånet, magistraten i Hälsing-t>org. Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Mal­mö, kommunalfullmäktige i Bjuvs köping och poliskammaren i Malmö, av kommerskollegium yttranden av samtliga handelskammare i riket, av LO yttranden av Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska fabriksarbetare-

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972             17

förbundet. Försäkringsfunktionärernas förbund, Handelsanställdas förbund. Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska livsmedelsarbetareförbundet. Svenska metallindustriarbetareförbundet. Svenska musikerförbundet och Nöjesförelagens personalförbund. Svenska sjöfolksförbundet. Sko- och läder­arbetarnas förbund. Svenska textilarbetareförbundet, Svenska transportar­betareförbundet. Samverkande träfacken samt Statstjänarkartellen, av SACO yttrande av Sveriges juristförbund och ett av Sveriges läkarförbund såsom eget yttrande åberopat utlåtande av Läkarnas ansvarighetsnämnd, samt av Sveriges industriförbund ett av förbundet åberopat yttrande av Svenska byggnadsentreprenörföreningen. I sina yttranden har Sveriges in­dustriförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen hänvisat till samt Sveriges grossistförbund åberopat vad som har anförts i SAF:s jrtt-rande. SACO har hänvisat till Sveriges juristförbunds yttrande.

Kommittéförslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilagor 1—5.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

18                  Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

1. ALLMÄJSNA RIKTLINJER FÖR REFORMARBETET

Det är min avsikt att i detta inledande avsnitt lämna översiktliga redo­görelser för det nuvarande rättstillståndet när det gäller skadestånd i s. k. utomobligatoriska förhållanden, dvs. utanför kontraktsförhållanden. I an­slutning därtill kommer jag att redogöra för rådande skade- och socialför­säkringsförhållanden m. m., det hittillsvarande och pågående reformarbe­tet på skadeståndsrättens område, de övriga reformönskemål som har förts fram i skilda sammanhang under senare tid samt vissa huvudlinjer i den skadeståndsrättsliga diskussion som har förts under de senaste decennierna. Mot bakgrunden av dessa redogörelser kommer jag därefter att ange de all­männa riktlinjer enligt vilka det framtida reformarbetet enligt min mening bör bedrivas på skadeståndsområdet och över huvud taget när det gäller samhällets åtgärder för att säkerställa att medborgarna bereds en rimlig ekonomisk gottgörelse för de skador på person eller egendom som på ett el­ler annat sätt tillfogats dem.

1.1. Nuvarande rättstillstånd

När någon lider skada till person eller egendom — här bortses i princip från de fall då ena parten i ett avtalsförhållande tillskyndar sin motpart skada genom att inte fullgöra de särskilda förpliktelser han har åtagit sig genom avtalet — kan ekonomisk gottgörelse för skadan komma att utgå en­ligt båda eUer ettdera av två i princip skilda regelsystem. Under vissa om­ständigheter kan den skadelidande vända sig med ersättningskrav mot annan person under åberopande av gällande rättsregler om skadeståndsansvar. Om den skadeståndsskyldige då skyddas av s. k. ansvarsförsäkring, betalas skadeståndet av denna. Men det är också möjligt att skadan är helt eller del­vis täckt av något annat slag av enskild försäkring — olycksfallsförsäkring, brandförsäkring, transportförsäkring etc. — eller av socialförsäkring, dvs allmän försäkring, yrkesskadeförsäkring o. I. Dessa båda system fungerar ofta vid sidan av varandra men är delvis samordnade, t. ex. så att försäk­ring helt eller delvis utesluter skadeståndsansvar, vilket är fallet i fräga om socialförsäkringen. Det skadeståndsrättsliga regelsystemet och existerande försäkringsanordningar behandlas i det följande var för sig.

1.1.1. Gällande skadeståndsregler

Den svenska rättens regler om skadeståndsansvar finns delvis i skriven lag men har till mycket stor del utbildats som s. k. sedvanerätt genom dom­stolarnas rättstillämpning. Vissa grundläggande bestämmelser om ersättning

1.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972              19

för skada genom brott finns i det ännu gällande 6 kap. i 1864 års strafflag
(SL). Härutöver finns skadeståndsrättslig speciallagstiftning för särskilda
verksamhetsområden. I vid omfattning har emellertid lagstiftaren över­
lämnat åt rättspraxis att avgöra viktiga och för skadeståndsrättens inne­
håll och funktion avgörande frågor.                  j

I fråga om grunderna för skadeståndsansvaret har rättsutvecklingen hos oss liksom i flertalet med Sverige jämförliga kulturländer följt två huvud­linjer. Den ena av dessa huvudlinjer har som utgångspunkt den för all skade­ståndsrätt grundläggande regeln om skadeståndsansvar på grund av vål­lande, dvs. ansvarighet för skada som någon har orsakat uppsåtligen eller av vårdslöshet. Den andra utvecklingslinjen har följt vissa på risksynpunkter grundade principer om s. k, objektivt skadeståndsansvar, dvs. ett ansvar oberoende av den skadeståndsskyldiges vållande. Här kan väsentligen två typer av skadeståndsansvar urskiljas. Den ena karakteriseras av att ansvarig­het visserligen förutsätter vållande men att bördan av skadeståndet läggs på annan än skadevållaren, i allmänhet en person som står i en speciell rättslig eller faktisk relation tUl skadevållaren. I andra fall åter rör det sig om ett rent objektivt ansvar, dvs. ett skadeståndsansvar helt oberoende av vållande, där ansvarigheten får sin begränsning genom att den inträder bara för visst eller vissa slag av skador och drabbar den som utövar eller har annan an­knytning till den verksamhet i vilken skadan har uppkommit.

1.1 A.l. Skadestånd på grund av eget vållande. Regeln om skyldighet för den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat annan person skada att er­sätta skadan brukar med ett lån från den romerska rätten gå under benäm­ningen »culparegeln». I svensk rätt har culparegeln kommit till uttryck i skriven lag bara på ett begränsat område. De nyss omnämnda allmänna skadeståndsbestämmelserna i 6 kap, SL är — naturligt nog med hänsyn till deras av historiska skäl betingade placering i strafflagen — enligt sin lydelse tillämpliga bara i fråga om skada som någon orsakat genom brottslig gärning. Bestämmelserna har emellertid bildat grundvalen för en betydelsefull rätts­utveckling genom domstolspraxis, som redan i slutet av det förra århundra­det hade lett fram till att culparegeln vunnit insteg hos oss och befästs på ett vidsträckt fält också utanför de straffbara gärningarnas område. Culpare-gelns innehåll i gällande svensk rätt bestäms sålunda, ännu i dag till vä­sentlig del av reglerna i 6 kap. SL. I det följande sksill därför lämnas en sammanfattande redogörelse för innehållet i dessa bestämmelser.

I 6 kap. 1 § SL föreskrivs till en början, att skada, som någon tillfogar annan genom brott, skall ersättas av den brottslige, vare sig brottet skett med uppsåt eller av vållande (första punkten). Om den som led skadan medverkat till denna genom eget vållande, kan skadeståndet jämkas efter vad som finnes skäligt (andra punkten).

Vid kroppsskada skall enligt 2 § skadeståndet omfatta inte bara läkarlön

1.1.1.1.

 

20                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

och annan kostnad utan ocksä ersättning för »hinder eller brist i den ska­dades näring» — dvs. förlust av inkomst — samt ersättning för sveda och värk liksom för lyte eller annat stadigvarande men.

Enligt 3 § första stycket skall ersättning utgå för lidande som tillfogas någon genom brott mot den personliga friheten eller genom ärekränkande gärning. Paragrafens andra stycke innehåller en föreskrift om skyldighet för den som har dömts för ärekränkning att på yrkande av målsäganden be­tala kostnad för tryckning i tidning av domen i ärekränkningsmålet.

I 4 § finns bestämmelser om efterlevandes rätt till skadestånd, när någon blivit dödad. I sådant fall har den som enligt stadgande i lag har rätt till underhåll av den avlidne och som genom dennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll rätt att få skadestånd efter vad som Hnnes skäligt med avseende på den brottsliges tillgångar och Övriga omständighe­ter. Skadeståndet kan sättas att utgå på en gång eller på särskilda tider, dvs. i form av livränta.

Om flera personer har medverkat till samma skada, skall de enligt 5 § svara solidariskt för skadeståndet. Undantag från denna regel gäller dock i fråga om medverkan som består i sådan underlåtenhet att avslöja brott som är straffbar enligt 23 kap. 6 § första stycket brottsbalken (BrB).

I 6 § ges föreskrifter om skadeståndsansvar för barn och vissa psykiskt abnorma personer. Om skada är gjord av person som inte fyllt 15 år eller som har handlat under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av sä djupgående natur att den måste anses jäm­ställd med sinnessjukdom, är han skyldig att ersätta skadan, om och i den mån det kan anses skäligt med hänsyn till hans sinnesart, gämingens be­skaffenhet och omständigheterna i övrigt. Detsamma gäller, om skada har gjorts av någon, som utan eget vållande tillfälligt har råkat i sådant tillstånd att han är från sina sinnens bruk. Ersättning som någon har utgett enligt dessa bestämmelser får han kräva åter från den som har vållat skadan genom underlåten vård om hans person.

6 kap. SL avslutas med en föreskrift i 7 § av innebörd, att den omständig­heten att påföljd för brott inte kan ådömas på grund av bestämmelserna om ätalspreskripUon i 35 kap. BrB inte betager målsäganden rätten att kräva skadestånd med anledning av brottet.

Som nämnts har tillämpningsonurådet för den grundläggande skade­ståndsregeln i 6 kap. 1 § SL genom analogisk tillämpning av regeln vidgats att omfatta också andra skadegörande handlingar än brott. Det är sålunda idag och sedan läng tid tiUbaka stadgad praxis, att den som av vårdslöshet vållar person- eller sakskada är skyldig att ersätta skadan, även om hans handlande inte är straffbart. Av stor betydelse är den begränsning av culpa-regelns tillämpning utanför området för de straffbara handlingarna som ligger i att skadeståndsskyldighet inträder bara för skada på person eller sak, dvs. vid de s. k. integritetskränkningarna  Visserligen utgår i dessa

1.1.1.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             21

fall ersättning också för sådan förmögenhetsskada — dvs. skada som består i en försämring av en persons allmänna ekonomiska ställning — som utgör en direkt följd av person- eller sakskadan. Men om någon direkt, alltså utan samband med person- eller sakskada, culpöst (uppsåtligen eller av vårdslöshet) tillfogar annan person en förmögenhetsskada — i det följande används uttrycket »ren förmögenhetsskada» för att beteckna sådan direkt tillfogad allmän förmögenhetsskada — blir han ersättningsskyldig endast under förutsättning att hans handlande är straffbart.

Inom integritetskränkningarnas område tillämpas bestämmelserna i 6 kap. SL om verkan av den skadelidandes medvållande (1 § andra punkten), om skadeståndets omfattning vid kroppsskada (2 §), om efterlevandes rätt till skadestånd (4 §), om solidariskt ansvar för flera medverkande (5 §), om skadeståndsansvar för barn och psykiskt abnorma samt deras värdnads­havare (6 §) generellt och utan att det görs någon skillnad mellan brottsliga och icke straffbara men culpösa handlingar.

Inom det tillämpningsområde som culparegeln sålunda nu har i svensk rätt har de knapphändiga bestämmelserna i 6 kap. SL kompletterats genom rättspraxis i en mångfald betydelsefulla hänseenden. Det finns dock inte an­ledning att i detta sammanhang lämna en detaljerad redogörelse för hela det komplicerade skadeståndsrättsliga regelsystemet sådant det har utvecklat sig fram till våra dagar. Jag skall inskränka mig till att beskriva systemets huvuddrag i den omfattning som är nödvändig för förståelsen av den föl­jande framställningen i detta avsnitt. På åtskilliga punkter får jag anledning att återkomma med mer detaljerade framställningar vid behandlingen av enskildheter i det förslag till ny lagstiftning som jag nu lägger fram.

Det bör till en början betonas, att culparegeln själv inte ger någon an­visning om vilka aktsamhetsnormer man skall bygga på vid regelns tillämpning. Rättsbildningen har här helt överlämnats åt domstolarna. I prin­cip läggs de i samhället vid varje tidpunkt allmänt vedertagna handlings­mönstren till grund, men särskilt när det gäller verksamhet som erbjuder mer påtagliga skaderisker har domstolarna ofta skärpt aktsamhetskraven avsevärt och ibland ställt kraven så högt, att man i den juridiska litteraturen har talat om »fingerad culpa».

För att skadeståndsansvar skall inträda enligt culparegeln förutsätts i all­mänhet att den vållats genom positiv handling. Undantagsvis kan emellertid också en culpös underlåtenhet föranleda skadestånds­skyldighet. Som exempel kan nämnas, att någon har framkallat fara för skada men uraktlåter att därefter ingripa för att avvärja faran eller att någon har åsidosatt en författningsmässig föreskrift om skyldighet att vidta viss skadeförebyggande åtgärd.

Skadeståndsskyldighet förutsätter vidare att det föreligger ett på visst sätt bestämt orsakssammanhang mellan den skadegörande handlingen (eller underlåtenheten) och skadan. Man brukar i juridisk litteratur och praxis

1.1.1.1.

 

22                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

tala om ett krav pä adekvat kausalitet. Det innebär, förenklat ut­tryckt, att den inträffade skadan skall för en person med kännedom om alla föreliggande omständigheter ha framstått som en beräknelig och i viss mån typisk följd av det skadegörande beteendet. Det räcker alltså inte att man kan konstatera s. k. logisk kausalitet, dvs. att skadan faktiskt inte skulle ha in­träffat, om det skadegörande beteendet uteblivit.

Berättigad till skadestånd är endast den som direkt har lidit ska-d a till följd av den ansvariges vållande. Rätt till ersättning för ren förmögen­hetsskada i följd av brottslig gärning tillkommer sålunda bara den mot vilken brottet är riktat och vars ekonomiska intresse straffstadgandet är avsett att skydda. Vid skada på person eller sak utgår ersättning för förmögenhets­förlust som utgör följdskada i förhåUande tiU den fysiska person- eller sak­skadan i princip bara tiU den som själv har lidit kroppsskada resp. ägaren av den skadade egendomen eller den som har s.k. begränsad sakrätt till denna, t. ex. nyttjanderätt. Sålunda har arbetsgivaren tiU en skadad arbets­tagare inte rätt tUl ersättning av den skadevåUande för den förlust han lider t. ex. genom att han under den skadelidandes sjukdomstid inte kan utnyttja dennes arbetskraft. Och den som har avtalat om köp av en sak som skadas har inte rätt tiU ersättning av skadevåUaren för den förlust han lider tUl följd av att köpet inte kan fullföljas. De nu angivna grundsatserna gäller dock inte helt undantagslöst. I kraft av den uttryckliga regeln i 6 kap. 4 § SL har de efterlevande tUl den som bUvit dödad viss rätt att få ersättning för näs­tat underhåU. Och i rättspraxis har nyligen i ett avgörande ersättning till­erkänts vissa avnämare tiU elektrisk kraft för den förlust de Udit som följd av att skada tillfogats en kraftledning tillhörig annan person än avnämarna.

Regeln i 6 kap. 1 § andra punkten SL om verkan av den skadelidan­des medvållande har i praxis ansetts medge, att skadeståndet »jäm­kas tiU noU», dvs. helt bortfaUer, när den skadelidandes medvåUande är helt dominerande i förhåUande tiU den oaktsamhet som ligger skadevållaren till last. Vid tillämpning av regeln anses i övrigt delvis andra normer gäUa än vid bedömningen av om skadeständsskyldighet enligt culparegeln föreligger. Strängare krav än enligt de aUmänna aktsamhetsnormerna har sålunda ibland ansetts motiverade av att den som äger viss egendom i eget intresse bör se tUl att egendomen inte skadas. I viss omfattning erkänns s. k. passiv iden­tifikation, som innebär att våUande av annan person än den skadelidande tas i betraktande som grund för jämkning av skadeståndet. TiU den frågan återkommer jag vid behandlingen av vissa former av »aktiv identinkation», dvs. skadeståndsansvar grundat på våUande av annan än den skadestånds­skyldige (avsnitt 1.1.1.2.).

Det finns, om man bortser från medvållanderegeln, inte någon aUmän regel eller grundsats i svensk rätt som medger nedsättning av skadestånds­ansvar. För vissa kategorier skadeståndsskyldiga har det emellertid ge­nom lagstiftning införts möjlighet till  jämkning av  skadestånd.

LLLl.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            23

Som exempel kan nämnas föreskrifterna i 67 § sjölagen och 50 § andra stycket sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530) om jämkning av skade­ståndsansvaret för fartygsbefälhavare, lots och besättningsmän i fråga om skada som de vållar i sin tjänst. Liknande föreskrifter finns i 10 kap. 3 § luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297) för ombordanstäUda och markper­sonal inom luftfarten och i 7 § lagen den 30 juni 1948 (nr 451) angående införande av lagen om ändring i strafflagen m. m. för vissa krigsmän samt i 19 § hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461). Också den särskilda re­geln i 6 kap. 6 § SL om barns och psykiskt abnorma personers skadestånds­ansvar kan sägas vara ett uttryck för att en lindring av skadeståndsansvar enligt culparegeln ansetts påkallad för vissa kategorier av skadevåUare.

När flera personer har vållat en skada, är de som tidi­gare nämnts solidariskt ansvariga för skadeståndet. Har någon av dem ut­gett ersättning till den skadelidande, har han enligt grundsatser som utbU­dats i praxis rätt tUl återkrav mot den eller de övriga skadevållarna. Skade­ståndsansvaret fördelas härvid mellan de skadeståndsskyldiga på grundval av en skälighetsprövning under hänsynstagande till graden av vållande hos var och en av de medverkande och övriga omständigheter.

1.1.1.2. Skadestånd på grund av annans vållande. Vid sidan av culparegeln om ansvar för eget våUande har genom lagstiftning och domstolarnas rätts­tillämpning UtbUdats vissa regler eller grundsatser om ansvar för annans vållande.

Lagbestämmelser om sådant skadeståndsansvar finns i sjölagen, i lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift (järnvägsansvarighetslagen) samt i lagen den 30 juni 1916 (nr 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik (bUansvarighets-lagen).

I 8 § sjölagen föreskrivs, att fartygsredare är ansvarig för skada som be­fälhavaren, någon av besättningen eller lots orsakar genom fel eller för­summelse i tjänsten. Detsamma gäller i fråga om skada som vållas av någon vUken på redarens eUer befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst utan att tUlhöra besättningen. Enligt 2 § och 6 § första stycket järn­vägsansvarighetslagen är innehavare av jämväg skyldig att ersätta person­skada samt skada på annan egendom än sådan som mottagits för befordran med järnvägen, om skadan inträffat i följd av järnvägens drift och vållats av järnvägens förvaltning eller betjäning. Ett skadeståndsansvar som på detta sätt åläggs en arbets- eller uppdragsgivare med avseende på skador som vållas av hans arbets- eller uppdragstagare brukar kallas princi­palansvar.

En form av ansvarighet för annans vållande som går längre än det egent­liga principalansvaret och delvis är konstruerat på ett annat sätt har införts

Ll.1.2.

 

24                  Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972

genom 2 § bUansvarighetslagen. Trafikskadeansvaret enligt denna lag ligger emellertid i praktiken det rent objektiva ansvaret närmare än culpaansvaret och behandlas därför i den följande redogörelsen för gällande regler och grundsatser om ansvar oberoende av vållande. Också vissa bestämmelser om ett långtgående ansvar för annans vållande, när det gäUer skada genom inverkan av elektrisk ström, kommer att beröras i det sammanhanget.

I rättstUlämpningen har sedan slutet av 1800-talet utbildats vissa allmänna grundsatser om principalansvar. Man har ansett att en företagare eller annan arbetsgivare inte bör kunna delegera företags- eller arbetsledande uppgifter till annan person med den verkan att han går fri från ansvarighet för skada som vållas av den till vilken uppgifterna har delegerats, I situationer av denna art bör enligt detta resonemang företagaren eller arbetsgivaren i skadeståndsrättsligt hänseende s, a. s. identifieras med skadevåUaren. Med utgångspunkt från sådana identifikationsgrundsatser har domstolarna i en serie avgöranden fastslagit, att en arbetsgivare svarar för skada som i tjäns­ten vållas av någon som tillhör hans drifts- eller arbetsledning. Principen anses gälla också i fråga om skada som vållats av en arbetstagare, vUken utan att tillhöra drifts- eller arbetsledningen dock har anförtrotts en från risksynpunkt särskUt ansvarsfull uppgift. Detta aUmänna principalansvar inträder såväl i förhållande tUl helt utomstående personer som i förhållande tUl arbetsgivarens övriga arbetstagare.

När det gäller verksamhet som bedrivs av staten eller kommun tUlämpas grundsatserna om principalansvar utan inskränkning, om verksamheten är av den art att den kan jämställas med enskUd verksamhet eller om det är fråga om en arbetsuppgift som lika väl kunnat förekomma i privat verksam­het. Däremot finns det endast ett fåtal avgöranden i högsta domstolen, vari­genom det aUmänna ålagts att ersätta egendomsskada som i rent offentlig­rättslig myndighetsutövning vållats av befattningshavare i det allmännas tjänst, och det anses ovisst hur långt det allmännas ansvar för person- och sakskada som vållas i den offentliga verksamheten sträcker sig. Det kan däremot anses fastslaget, att det aUmänna inte svarar för ren förmögenhets­skada i följd av fel eUer försummelse i den offentliga myndighetsutövningen.

Vid de former av lagstadgat eller sedvanerättsligt principalansvar som nu har berörts åligger det i princip den skadelidande att visa att skadan våUats av någon för vUken arbetsgivaren svarar och att även i övrigt styrka att förutsättningarna för principalansvar föreligger. Vid tillämpningen av regler om principalansvar gäller i övrigt de allmänna skadeståndsregler som har återgetts i det föregående vid redogörelsen för skadeståndsansvar enligt den allmänna culparegeln. I fråga om den inbördes fördelningen av skade­ståndsansvaret mellan flera skadeståndsskyldiga bör anmärkas, att den som är ansvarig enbart enligt reglerna om principalansvar har full återkravsrätt mot den som svarar för skadan på grund av eget vållande.

1.1.1.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             25

Det är delvis i överensstämmelse med de identifikationsresonemang som ligger tUl grund för reglerna om principalansvar som tidigare antydda grund­satser om passiv identifikation har utvecklats. De innebär i hu­vudsak, att reglerna om jämkning på grund av den skadelidandes medvållan­de tillämpas inte bara när den som lidit skada själv har medverkat genom eget vållande utan också när medvåUande Ugger någon tiU last för vUken den skadelidande svarar enligt de nyss återgivna reglerna om principalansvar. Sådan passiv identifikation tillämpas, vare sig den skadelidande grundar sin skadeståndstalan mot tredje man på culparegeln eller gällande regler om objektivt skadeståndseinsvar. Möjligen sträcker sig reglerna om passiv identifikation längre, så att medvåUande också av annan än den för vUken den skadelidande svarar enligt principalansvarsreglerna tUlräknas den skadelidande (jfr NJA 1955 s. 102).

En mer ingående redogörelse för de allmänna principalansvarsreglerna kommer att lämnas i det följande (avsnitt 2.2.1.).

1.1.1.3. Skadestånd oberoende av vållande. Genom lagstiftning och i någon utsträckning genom rättspraxis har utbUdats regler om rent objektivt ansvar, dvs. ansvar oberoende av vållande. Innan en redogörelse lämnas för dessa former av skadeståndsansvar skall emeUertid beröras en typ av ansvarighet, som visserligen genom sin anknytning tiU culparegeln formellt faller inom ramen för ansvarighet på grund av våUande men som på grund av sin kon­struktion i praktiken står det rent objektiva ansvaret betydligt närmare.

Enligt 2 § bUansvarighetslagen är ägare och förare av ett motorfordon — med undantag för vissa arbetsredskap och andra fordon vilkas användning erbjuder endast obetydliga skaderisker — skyldiga att ersätta person- och egendomsskada som i följd av traflk med fordonet tillfogas annan person än föraren eller annan egendom än sådan som befordras med fordonet, såvida det inte framgår av omständigheterna, dvs. visas av föraren eller ägaren, att skadan varken orsakats av bristfällighet på fordonet eller vållats av föraren. Såvitt gäller den del av regeln som tar sikte på ansvarighet för skada orsakad av bristfällighet på fordonet rör det sig här om ett rent objektivt ansvar. I fråga om skada orsakad av förarens vållande är det visserligen i princip fråga om ett culpa-ansvar, men den omkastade bevisbördan i förening med svårigheterna att klarlägga omständighetema kring en motorfordonsolycka medför i den praktiska tUlämpningen, att såväl ägare som förare nära nog undantagslöst blir skadeståndsskyldiga. Lagstiftningen verkar därför i stort sett som ett system med rent objektivt ansvar.

Detta s. k. presumtionsansvar är emellertid underkastat betydelsefulla in­skränkningar. När i följd av trafik med två eller flera motorfordon ägare eller förare på någondera sidan har lidit skada — dvs. främst vid s. k. kollisionsskador — jämkas enligt 5 § bUansvarighetslagen skadestånds­skyldigheten för ägare och förare på annan sida efter vad som finnes skäligt,

1.1.1.3.

 

26                  Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

om det inte visas, att varken bristfäUighet på fordonet eUer våUande av föra­ren på den skadelidande sidan har medverkat tiU skadan. Om våUande visas föreligga på någon sida men det inte styrks att annan sida är vållande, skall dock den förra sidan bära hela skadan i förhåUande tUl den senare. Dessa regler tiUämpas i princip också i fråga om den inbördes fördelningen av skadeståndsansvaret mot utomstående tredje man mellan flera solidariskt ansvariga ägare eller förare av motorfordon.

BUansvarighetslagen innehåller också bl. a. vissa bestämmelser om att när både ägare och förare är skyldiga att ersätta skada de skaU sinsemellan bära hälften av skadeståndet och att brukare av motorfordon i vissa fall är ansvarig i stället för eller gemensamt med ägaren.

Som bekant gäller på detta område vissa bestämmelser om obligatorisk ansvarsförsäkring, s.k. trafikförsäkring, av innebörd att den ansvarighet som enligt lag åvUar ägare och förare av motorfordon enligt bUansvarighets­lagen eUer allmänna skadeståndsregler skall intUl vissa belopp vara täckt av försäkring. Till dessa bestämmelser återkommer jag i redogörelsen för rådande försäkringsförhållanden (avsnitt 1.1.2.2.).

Lagstiftning om rent objektivt skadeståndsansvar finns vidare på vissa andra områden inom kommunikationsväsendet, för vissa delar av den energi-producerande industrin och i fråga om vissa skador orsakade av djur. De olika regelsystemen på dessa områden har inte byggts upp efter något en­hetligt mönster.

Innehavare av järnväg svarar enhgt 5 § samt 6 § andra och tredje styckena järnvägsansvarighetslagen oberoende av vållande för s. k. gnistskador och för vissa skador på hemdjur, vilka inträffar i följd av järnvägens drift. I fråga om skada pä hemdjur gäller dock vissa särskUda regler om verkan av den skadelidandes medverkan, som begränsar det objektiva ansvaret mera än vad som följer av den allmänna medvåUanderegeln i 6 kap. 1 § SL.

Enligt 4 § lagen den 27 juni 1902 (nr 71 s. 1) innefattande vissa bestäm­melser om elektriska anläggningar (el-anläggningslagen), svarar innehavare av sådan anläggning oberoende av eget eUer annans vållande för skada som orsakas genom inverkan av elektrisk ström från anläggningen. Har den skadelidande överträtt gällande föreskrifter eUer i övrigt genom grov vårds­löshet själv vållat skadan eller har han åsidosatt särskUda åtaganden eller skyldigheter mot anläggningens innehavare, inträder dock inte ersättnings­skyldighet för denne (7 §). När skada genom elektrisk ström från en anlägg­ning tillfogas annan el-anläggning gäller emellertid i fråga om anläggnings­innehavares ansvarighet regler som i princip innebär att ersättningsskyldig­het inträder endast under förutsättning att skadan vållats genom vårdslöshet vid vederbörande anläggnings utförande eller skötsel (6 och 9 §§). Man har här med andra ord exempel på en form av mycket vidsträckt principalan­svar, eftersom skadeståndsansvar visserligen förutsätter vållande men å andra sidan inträder helt oberoende av vem som vållat skadan.

1.1.1.3.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972       27

(lenom lagen den 26 maj 1922 (nr 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart föreskrivs skyldighet för ägare av luftfartyg att på objektiv grund ersätta skada, som i följd av luftfartygets begagnande i luftfart tUl­fogas person eller egendom som inte befordras med luftfartyget. Lagen gäUer inte i fråga om skada som vid kollision meUan två eUer flera luftfartyg tiU­fogas luftfartygen eller personer eUer egendom som befordras med något av dem — här gäller bara allmäima skadeståndsregler. I lagen finns bl. a. vissa bestämmelser om den inbördes fördelningen av ansvarigheten meUan två eUer flera solidariskt ansvariga ägare av luftfartyg och om skyldighet i vissa fall för brukare av luftfartyg att i stället för eUer gemensamt med äga­ren svara för skada enUgt lagen. Dessa bestämmelser har utformats efter mönster av motsvarande föreskrifter i bUansvarighetslagen.

En särställning intar atomansvarighetslagen den 8 mars 1968 (nr 45). Enligt denna lag svarar innehavare av atomanläggning pä objektiv grund för atomskada i följd av atomolycka som inträffar i anläggningen eller under transport av s.k. atomsubstans från eller tiU anläggningen. Lagen bygger emellertid dessutom på ett antal principer som i stort sett saknar motsvarig­het i den skadeståndsrättsliga lagstiftningen i övrigt: ansvarigheten är be­gränsad tUl visst belopp per olycka (50 milj. kr.) och därjämte i frå­ga om personskada till visst belopp per person (1 milj. kr.), anläggnings­innehavarens ansvarighet skaU vara täckt av försäkring eUer annan eko­nomisk garanti, anspråk på ersättning för atomskada kan i princip inte gö­ras gällande mot någon annan än anläggningsinnehavaren (den s. k. kana-lisationsprincipen) och jämkning på grund av medvållande kan ske endast i fall då den skadeUdande har handlat uppsätiigen eUer grovt vårdslöst.

I fräga om ansvarighet för skada orsakad av djur gäller enligt 47 § lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred, att ägare och i vissa fall annan inne­havare av hemdjur svarar på objektiv grund för skada som djuret gjort på annans ägor, när det olovligen har kommit in på ägoma, och enUgt lagen len 30 juni 1943 (nr 459) om tiUsyn över hundar skall skada som orsakas av hund ersättas på rent objektiv grund av hundens ägare eller i vissa faU dess innehavare.

Regler om objektivt skadeståndsansvar av mer generell karaktär finns i 30 § miljöskyddslagen den 29 maj 1969 (nr 387). Där föreskrivs, att den som orsakar olägenhet genom mUjöfarlig verksamhet skall utge ersättning här­för. Under vissa förutsättningar är detta ersättningsansvar oberoende av vål­lande, nämligen om olägenheten är av någon betydelse och inte skäligen bör tålas med hänsyn tUl förhåUandena i orten eller tUI dess allmänna förekomst under jämförliga förhåUanden.

I fråga om samtliga nu berörda lagar gäller — i flertalet fall enligt ut­tryckliga föreskrifter — att skadeståndet skall bestämmas enligt de i 6 kap. SL angivna grunderna, i den mån lagarna inte innehåUer avvikande bestäm­melser (som t, ex. de särskilda medvåUandereglerna i 6 § järnvägsansvarig-

1.1.1.3.

 

28                  Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

hetslagen och vissa specialbestämmelser om ansvarsbegränsning och med­vållande i atomansvarighetslagen), och att den som svarar på objektiv grund har rätt att återkräva skadeståndet av den som vållat skadan — un­dantag gäller enligt atomansvarighetslagen, som inskränker återkravsrätten till fall av uppsåt. Också i övTigt tUlämpas — med vissa särskUt angivna un­dantag som saknar intresse i detta sammanhang — de allmänna skade­ståndsrättsUga grundsatser som har utbUdats i rättspraxis och som i kort­het har berörts i det föregående.

De lagbestämmelser om objektivt ansvar som nu har berörts är undan­tagslöst tUlämpliga också när sådan verksamhet som bestämmelserna avser drivs av det aUmänna. Inom den offentliga sektorn finns emellertid också ett par särskilda lagar som ålägger staten att i vissa fall svara på objektiv grund för skada som uppkommer i samband med utövande av offentlig myndighet.

Enligt lagen den 10 juli 1899 (nr 58 s. 1) om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl., ut­går ersättning av aUmänna medel, när ämbets- eller tjänsteman, som enligt 1 kap. utsökningslagen (UL) har att ta befattning med utsökningsmål, eller befattningshavare med vissa liknande uppgifter, tiUgriper eller förskingrar pengar, värdehandlingar eUer annat som han enligt UL eller vissa andra närmare angivna författningsbestämmelser har fått om hand. Ersättnings­anspråk prövas i första hand i administrativ ordning av Kungl. Maj :t, men den som är missnöjd med Kungl. Maj :ts beslut kan enligt vissa regler väcka sin talan vid domstol. Staten har full regressrätt för ersättning som utges enligt 1899 års lag mot den som är ansvarig för det tUlgripna eUer försking­rade.

Enligt 1 § lagen den 13 aprU 1945 (nr 118) om ersättning i vissa faU åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. kan ersättning utgå av allmänna medel till den som har häktats eller anhållits som misstänkt för brott eller har underkastats reseförbud men sedermera inte blir åtalad för brottet eller blir frikänd. Motsvarande gäller enligt 2 och 3 §§ i fråga om den som helt eller delvis har undergått straff (fängelse, ungdomsfängelse) eller arrest eller har varit underkastad internering men sedermera efter ansökan om resning eller besvär över domvilla blir frikänd eller döms tiU lindrigare påföljd än den han redan har utstått. Ersättning kan utgå för det intrång i friheten som häktningen, anhållandet eller reseförbudet orsakat, dvs. för mistad arbets­förtjänst och annat intrång i näring, samt för nödiga kostnader. Om det före­ligger synnerliga skäl, kan ersättning utgå också för det lidande som intrång­et i friheten har medfört (4 §). Rätt tUl ersättning föreligger emellertid inte om den skadelidande genom sanningslös bekännelse vid domstol eller utom rätten eller genom att oriktigt ange sig själv eller på annat sätt uppsätiigen har föranlett anhållandet, häktningen eller reseförbudet resp. straffdomen. Den som. häktats eller anhållits eller underkastats reseförbud får inte heller

1.1.1.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             29

ersättning, om han har försökt avvika eller på annat sätt undandra sig för­undersökning eller lagföring eller om han har försökt undanröja bevis eller i övrigt försvåra utredningen eller om det med hänsyn till andra om­ständigheter — t. ex. att misstanken mot honom trots aUt fortfarande kvar­står — inte är skäligt att ersättning utgår. Anspråk på ersättning enligt lagen prövas av domstol, i princip den domstol som skulle ha prövat resp. senast har prövat frågan om ansvar för brottet. Det allmännas talan förs därvid av vederbörande åklagare (5 §). Om ersättning tUlerkänns den miss­tänkte resp. den dömde inträder staten i den rätt att utkräva ersättningsbe­loppet såsom skadestånd av annan person, som kan tillkonuna den ersätt­ningsberättigade (7 §). En sådan skadeståndsrätt kan föreUgga mot åklagare eller domare, som fattat det felaktiga beslutet om frihetsberövande eUer re­seförbud, under förutsättning nämligen att ett straffbart tjänstefel bUvit be­gånget. Det är emellertid inte någon förutsättning för den enskUdes rätt tiU ersättning enligt lagen att försummelse ligger någon ämbets- eller tjänste­man tUl last.

Här skall också omnämnas en form av objektivt ansvar som det allmänna i begränsade fall har åtagit sig utanför gällande skadeståndsregler. Det är fråga om sådan ersättning som utgår från det anslag som tUlkom på riksda­gens initiativ och sedan budgetåret 1948/49 finns uppfört pä riksstaten, f. n. under rubriken »Ersättning för skador vållade av vissa rymlingar m. fl.» (prop. 1948: 87). Från anslaget ersätts skador som våUats av personer som avvikit eller permitterats från fångvårdsanstalter, ungdomsvårdsskolor eUer allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Ersättning utgår också om skada har vållats av intern som beviljats s. k. frigång från fångvårdsanstalt. Slutligen omfattar regleringen också skada vållad av ungdomsvårdsskole­elev, som vårdas utom skolan, samt av alkoholmissbrukare, som intagits på allmän vårdanstalt men bor på inackorderingshem eller åtnjuter famUje-vård. Ersättning kan utgå vid personskada, egendomsskada och, i vissa fall, allmän förmögenhetsskada som följd av person- eUer egendomsskada. Vid skadevärderingen följs i övrigt med mindre avvikelser allmänna skadestånds­regler. I princip utges full ersättning för förlusten, i den mån denna inte täcks av försäkring. Anslaget uppgår för budgetåret 1970/71 tUl 450 000 kr. — Landstingen som huvudmän för de psykiatriska sjukhusen svarar i viss omfattning för skador som orsakas av rymlingar från sjukhusen.

Genom domstolarnas rättstiUämpning har som nämnts utbUdats vissa grundsatser om skadeståndsansvar oberoende av vållande. TUl en början gäUer i s. k. grannelagsförhållanden, att skada som i följd av mer omfattande grävnings- eUer grundläggningsarbeten uppkommer på grannfastighet skaU ersättas på objektiv grund av den som i egenskap av byggherre eller entrepre-

1.1.1.3.

 

30                  Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

nör svarar för arbetena. Genom ett ganska nyligen träffat avgörande får Högsta domstolen vidare anses ha slagit fast, att skada i följd av mera om­fattande sprängningsarbeten skall ersättas på objektiv grund av den som utövar verksamheten också utanför de egentliga grannelagsförhållandenas område. Slutligen har genom några rättsfall staten ålagts att oberoende av vållande svara för egendomsskador som uppkommit under särskilt farliga militärövningar, t. ex. artiUeriskjutning under mörker. Att närmare ange förutsättningarna för detta objektiva ansvar i den militära verksamheten läter sig dock knappast göra med ledning endast av de avgöranden som hittUls föreligger.

I

1.1.2. Rådande försäkringsförhållanden

I den skadeståndsrättsliga diskussionen av i dag spelar frågan om för­hållandet mellan skadestånd och försäkring en dominerande roU. Det är också otvivelaktigt att med den snabba utveckling som har ägt rum på bäde det offentliga och det enskilda försäkringsväsendets områden under de se­naste decennierna frågan om försäkrings inverkan på skadeståndsrätten måste ägnas en ingående uppmärksamhet i reformarbetet på skadestånds­rättens område. Jag kommer därför i förevarande avsnitt att i korthet redo­göra för de frivilliga eller obUgatoriska, enskilda eller offentliga försäk­ringsanordningar som finns f.n. och för förhållandet i rättsligt avseende mellan skadestånd, å ena, samt olika former av försäkring, å andra sidan.

1.1.2.1. Frivillig ansvarsförsäkring. Som jag tidigare har nämnt kan ska­deståndsansvar vara täckt av s, k. ansvarsförsäkring, och det blir då i första hand ur försäkringen som den skadelidande får ut sitt skadestånd. Frivillig ansvarsförsäkring förekommer numera vanligen som beståndsdel i något slag av kombinerad försäkring, som omfattar också andra försäkringsmo­ment, t. ex. objektsförsäkring. Ibland har sådana kombinerade försäkringar karaktär av »paketförsäkring», vilket innebär att de olika ingående mo­menten är praktiskt sett oupplösligt förenade med varandra. Det gäller hem-, vUla-, fritidshus-, fastighets-, affärs- och verkstadsförsäkring (vartUl räknas försäkring av vissa servicerörelser). I andra faU byggs den kombinerade för­säkringen upp av de olika försäkringsmomenten. Kombinationens samman­sättning kan alltså här varieras. Så är t. ex. den s. k, företagsförsäkringen konstruerad. Men företagen tecknar inte sällan helt separata ansvarsförsäk­ringar. Företagsansvarsförsäkringen kan modifieras och anpassas tUl den enskilde företagarens speciella behov och önskemål, t. ex. i fråga om själv­risk.

Tidigare har villkor för skilda slag av ansvarsförsäkring utarbetats inom den numera upplösta Svenska skadeförsäkringsföreningen. De har dä till-lämpats inte bara av de till föreningen anslutna bolagen utan — åtminstone

1.1.1.3.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972             31

i sina huvuddrag — också av bolag utanför föreningen. Även sedan för­eningen upphört är emellertid viUkoren för olika typer av ansvarsförsäk­ring uppbyggda efter ett någotsånär enhetUgt mönster. Vissa variationer fö­rekommer dock mellan de ensldlda bolagen. Den följande framställningen är ett försök att presentera huvuddragen av de villkor som tUlämpas mera allmänt och som är av särskilt intresse i detta sammanhang.

Ett viktigt gemensamt drag är att ansvarsförsäkringen i allmänhet i be­tydande omfattning täcker skador, för vilka försäkringstagaren själv inte är ansvarig enligt gäUande skadeståndsregler, eller på annat sätt går längre än det skadeståndsrättsliga ansvaret. I det avseendet är följande bestäm­melser i vUlkoren av intresse (här bortses från vissa specieUa ansvarsför­säkringar, t. ex. alhiskförsäkring för entreprenörer, flygansvarsförsäkring samt ansvarsmomenten i vissa sjöförsäkringar, i kylförsäkring och i olje­skadeförsäkring) .

Bestämmelserna i de nu aktueUa viUkoren for hemförsäkring och för villaförsäkring omfattar det skadeståndsansvar som försäk­ringstagaren själv eUer medlem av hans familj (make och hemmavarande barn) kan ådra sig som privatperson. Försäkringarna täcker därjämte det skadeståndsansvar som i försäkringstagarens privata hushåll anstäUd per­son ådrar sig i denna egenskap — däremot inte alltid sådan persons ansvar som privatperson. ViUaförsäkringen gäller dessutom också för den försäk­rade såsom ägare av villafastighet, som används som bostad för de försäk­ rade. Den gäller även för person som är anställd för att sköta sådan fastig­het, dock inte i fråga om sådan persons ansvar som privatperson. Försäk­ringsvillkoren gör undantag för skada som tillfogas försäkringstagaren eller medförsäkrad familjemedlem, och för skada på egendom som tillhör annan person vilken ingår i försäkringstagarens hushåll. Däremot föreskrivs inte något särskUt undantag för skador som försäkringstagarens anställda till­fogar varandra. Sådana skadefaU torde dock sakna praktisk betydelse inom dessa försäkringars tUlämpningsområde.

I ett avseende av särskilt intresse i detta sammanhang utsträcker hem-och vUlaförsäkringsvillkoren försäkringsskyddet utöver vad som följer av gällande skadeståndsregler. När skada har orsakats av försäkringstagarens barn under 15 år och barnets skadeståndsansvar nedsätts eller bortfaUer på grund av de särskilda bestämmelserna i 6 kap. 6 § SL, utgår likväl er­sättning ur försäkringen med ett belopp av intill 2 000 kronor utöver den ersättning som barnet lagligen är skyldigt att betala.

»Allmänna villkor av år 1958 för ansvarighetsförsäkring» — som f. n. ses över av en särskild kommitté inom försäkringsbranschen — är avsedda att tiUämpas vid försäkring för företag men avser även vissa särskilda rätts­subjekt som t.ex. kommuner. Sådan företagsförsäkring avser i försäkringsbrevet angiven verksamhet och gäller för »försäkringstagaren och hans anstäUda». Försäkringen täcker dock inte skada som anställd till­fogar annan anställd, om inte försäkringstagaren eller hans arbetsledning är ansvarig för skadan. Detta innebär bl.a,, att ersättning normalt inte utgår vid olycksfall i arbetet, när skadan har vållats av en arbetskamrat till den skadelidande. I dessa avseenden likalydande bestämmelser gäUer enligt 1961 års villkor för försäkring för affär, praktik eller annan rörelse.

1.1.2.1.

32                  Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

Enligt nu gäUande villkor för lantbruksansvarsförsäkring gäller sådan försäkring för försäkringstagaren som utövare av fr&mst jordbruk och skogsbruk men också vid »tiUfälliga sysslor för annans räkning inom jord­bruk och skogsbruk». Försäkringen gäller vidare för person som är syssel­satt i den försäkrade rörelsen eller i försäkringstagarens privata hushåU »för skada, som denne förorsakar i samband därmed». Kretsen av de för­säkrade är härigenom utsträckt att omfatta inte bara anställda utan i viss utsträckning också självständiga medhjälpare som försäkringstagaren mer eller mindre tiUfälligt anUtar i sin verksamhet, t. ex. en granne som hjälper till vid s. k. arbetsbyte. Också i dessa villkor finns undantag för skada som anstäUd tillfogar annan anställd, om inte försäkringstagaren eller hans ar­betsledning är ansvarig för skadan.

Villkoren för fastighetsförsäkring innehåller bl. a. bestämmel­ser tUI skydd mot skadeståndsansvar. Försäkringen gäller i den delen för fastighetsägaren som ägare av den försäkrade fastigheten samt för »person som är anställd av försäkringstagaren för att sköta fastigheten i denna hans egenskap men däremot ej som privatperson». Dessa villkor innehåller inte något undantag för skada som anställd tillfogar annan anställd, sannolikt helt enkelt därför att sådana skadefaU bedömts vara mycket ovanliga.

Som framgår av denna redogörelse täcker ansvarsförsäkringarna i vid­sträckt omfattning det skadeståndsansvar som försäkringstagarens anstäU­da — i viss begränsad utsträckning ocksä andra medhjälpare — kan ådra sig i tjänsten samt, i fråga om försäkring för privatpersoner, skadestånds­ansvaret för försäkringstagarens familjemedlemmar såsom privatpersoner. Det är i sådana fall utan större intresse för den skadelidande, om försäk­ringstagaren själv ocksä är ansvarig enligt en skadeståndsrättsUg regel om ansvar för annans vållande, t.ex. principalansvar, eftersom ersättning ändå kommer att utgå ur försäkringen.

Vissa betydelsefuUa inskränkningar i försäkringsskyddet bör dock på­pekas. Det har redan framgått, att ansvarsförsäkring i allmänhet inte täcker skada som försäkringstagarens anstäUda vållar varandra, såvida inte försäkringstagaren själv eller hans arbetsledning är ansvarig för ska­dan. Undantag utan stor praktisk betydelse utgör endast hem- och vUlaför-säkringarna samt fastighetsförsäkringen. Vidare innehåUer försäkringsvUl­koren regelmässigt bestämmelse om att försäkrad inte är skyddad vid ska­da som han har våUat uppsåtligen eller i berusat tillstånd — i vissa försäk­ringsavtal gäller undantag också vid grov vårdslöshet. En anställd hos för­säkringstagaren är således inte skyddad i ett sådant fall, och ersättning ur försäkringen utgår följaktligen endast und» förutsättning att ansvarighet för skadan åvilar försäkringstagaren — t. ex. enligt regler eller grundsatser om principalansvar — eller annan försäkrad mot vilken undantaget inte kan åberopas. Andra viktiga undantag i försäkringsvillkoren avser skada på omhändertagen egendom. I privatansvarsförsäkringar är det visserligen van­ligt att skyddet omfattar också sådana skador. Men i företagsförsäkringar görs i regel undantag för skada på egendom, som försäkrad eUer för hans

1.1.2.1.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972             33

räkning annan person nyttjat eller åtagit sig att tillverka, reparera, förvara etc. Undantagen gäller såväl försäkringstagares som annan försäkrad per­sons ansvar och skadeståndsansvaret drabbar således också i dessa fall ska­devållaren personligen. Vid skador av detta slag torde dock försäkringsta­garen vanligen själv vara ansvarig enligt gällande skadeståndsregler, efter­som det i flertalet fall rör sig om skada i kontraktsförhåUanden.

Ansvarsförsäkring för privatpersoner skyddar som regel inte försäkrings­tagaren eller hans familjemedlemmar vid skador som de orsakar i yrkes-eller tjänsteutövning. Anledningen härtUl är i första hand att det för de flesta yrkeskategorier anses mest naturligt att arbetsgivaren genom sin fö­retagsförsäkring skyddar arbetstagarna mot yrkesriskerna. I fråga om fler­talet yrkesgrupper gäller att arbetstagarna över huvud taget inte kan skaffa sig ett individuellt skydd genom egen försäkring mot skadeståndsansvar vid vållande i tjänsten. Försäkringsgivarna räknar nämligen med att riskurvalet skulle bli oförmånligt och att stora svårigheter skulle uppkomma att beräk­na premierna. För vissa kategorier arbetstagare har det dock öppnats möj­lighet till individuell försäkring i form av tillägg till privatansvarsförsäk­ring. Det gäller framför allt vissa yrken där man räknar med att arbetsgi­varen normalt inte tecknar nägon försäkring. Också av andra skäl kan vissa yrkesutövare vara hänvisade till individuell försäkring, t.ex. därför att i vissa verksamheter gränsen mellan yrkesliv och privatliv är svår att dra. Individuell försäkring kan i enlighet med det sagda tecknas av t. ex. läkare, lärare, präster, handelsresande, brevbärare, skådespelare, hemsystrar och s. k. dagmammor. Det bör också framhåUas att vissa yrkesutövare har möj­Ughet att skydda sig mot sådant ansvar för ren förmögenhetsskada som kan uppkomma på grund av handlingar i tjänsten. Sådan ansvarsförsäkring mot förmögenhetsförlust står öppen för bl. a. domare och advokater.

Ansvarsförsäkringsbeloppen utgör f.n. 1000000 kr. vid personskada och 100 000 kr. vid egendomsskada. Utanför denna begräns­ning faller utrednings- och rättegångskostnader. Beloppen kan höjas efter särskilt avtal, en möjlighet som utnyttjas ofta vid företagsförsäkring men mera sällan vid annan försäkring. I allmänhet tillämpas viss självrisk vid varje skada, nämligen 300 kr. i företagsansvarsförsäkring och 100 kr. i privatansvarsförsäkring.

Ansvarsförsäkring har numera en vidsträckt utbredning. Det torde höra tUl undantagen att en företagare eller annan med anställd personal inte har ansvarsförsäkring. Antalet försäkringar inom oUka kategorier framgår av följande tabell:

 

Privatansvar

2 043 000

Fastighetsansvar

971 000

Företagsansvar

360 000

1.1.2.1.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

34                  Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

»Privatansvar» omfattar hemförsäkringar eller villa- och hemförsäk­ringar. »Fastighetsansvar» är försäkringar av fastighetsägares ansvar, såväl i fråga om vUlor och fritidshus som hyresfastigheter. Ansvaret vid innehav av fabriksfastighet o. 1. ingår däremot i »företagsansvar». Denna kategori omfattar ansvarsförsäkring för företagare. Som företag rälcnas i detta sam­manhang också lantbruk.i

Vissa rättssubjekt är s.k. självförsäkrare, vilket innebär att de med hänsyn till riskutjämningen inom den egna verksamheten har funnit det förenligt med sina ekonomiska intressen att inte teckna försäkring. Till denna kategori hör främst staten, som endast undantagsvis tecknar ansvars­försäkring, men också vissa större kommuner. Hit hör också ett fåtal mycket stora företag. Dessa anlitar emellertid ibland försäkringsbolag för sin skade­regleringsverksamhet enligt »försäkringsavtal» med 100 procent självrisk.

1.1.2.2. Obligatorisk ansvarsförsäkring. Svensk lag ålägger i vissa fall den som utövar viss verksamhet skyldighet att hålla ansvarsförsäkring.

Som jag redan har nämnt skall sålunda den ansvarighet som enUgt lag åvUar ägare och förare av motorfordon vara täckt av ansvarsförsäkring. Föreskrifter härom finns i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäk­ring å motorfordon (trafikförsäkringslagen, TFL). TiU denna lag har knu­tits vissa specialförfattningar, bl. a. lagen den 31 oktober 1939 (nr 776) med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten, m. m., och kungörelsen den 13 december 1963 (nr 655) med sär­skUda bestämmelser ang, försäkring å motorfordon som införts för tUl­fälligt brukande i riket.

Enligt 1 § TFL skall trafikförsäkring finnas för alla motorfordon som är registrerade i Sverige eller som brukas här i landet. Trafikförsäliringsplik-ten, dvs. skyldigheten att teckna försäkringen och hålla den vid makt, åvUar fordonets ägare. Förseelse häremot kan föranleda straff- och vites­sanktion (24—26 §§). Undantag från försäkringsplikten föreligger bl.a. beträffande statliga fordon (4 §) samt i de fall som anges i lagen med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som njrttjas av staten, m. m. Trafikförsäkringen medför rätt för den som på grund av skada i följd av trafik med motorfordon är berättigad till skadestånd av fordonets ägare, brukare eller förare att få ut skadeståndet direkt av försäkringsgivaren (3 § första stycket). Den skadelidande har alltså rätt till s.k. direkt talan mot försäkringsgivaren. Försäkringen fungerar som en garanti att den skade­lidande får ut sitt skadestånd, I den mån försäkringsgivaren inte har gjort

1 Uppgifterna i tabellen har lämnats av Svenska försäkringsbolags riksförbund. Liknande tabel­ler finns i »Skadestånd II», s. 30, för åren 1959—60 och 1961—62, Det bör dock framhållas att siffrorna i dessa tabeller inte är jämförbara med de siffror som anges här. Redovisningen av de oUka slagen av försäkringar bar nämligen skett enligt skilda grunder,

1.1.2.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             35

förbehåll om annat, gäller försäkringen också för försäkringstagaren mot den ansvarighet för skada som åvUar honom, dvs. som ansvarsförsäkring. Men utan särskUt åtagande är försäkringsgivaren inte ansvarig för skada på fordonet eller på egendom som befordras med detta. För skada på föraren av fordonet är försäkringsgivaren ansvarig endast om försäkringstagaren, dvs, ägaren, är ansvarig för skadan. Utan särskUt åtagande är försäkrings­givaren inte heller ansvarig för skada på person som färdas med fordonet när detta brukas olovligen och den som färdas med fordonet har vetskap därom (3 § andra stycket).

För varje händelse, som medför skada, skall försäkringsgivarens ansvarig­het täcka skadestånd om sammanlagt 25 mUj. kr. i anledning av personskada samt om tillhopa 1 milj. kr. i anledning av egendomsskada (11 §). TUlägg enligt lagen den 1 december 1967 (nr 663) om tillägg tUl vissa trafikUvräntor, vUken syftar till att åstadkomma värdesäkring av trafiklivräntor, utgår även om begränsningsbeloppet därigenom överskrids. Belopp som den skade­lidande inte kan få ut från försäkringen tUl följd av begränsningarna får han kräva ut av den skadeståndsskyldige personligen. Dennes ansvar är näm­Ugen inte begränsat till visst belopp, som t. ex. i atomansvarighetslagen.

Om trafikförsäkring saknas eller om det i visst fall inte kan klarläggas genom vUket fordon skada har förorsakats, är samtliga trafikförsäkrings­anstalter solidariskt ansvariga för skadan. För reglering av sådana skador har anstalterna bUdat en förening. Trafikförsäkringsföreningen, som har oinskränkt regressrätt mot den som är ansvarig för skada som föreningen har ersatt (21 §).

Också på andra områden föreskrivs i viss omfattning obligatorisk ansvars­försäkring. Reglerna om objektivt ansvar, kanalisation och ansvarsbegräns­ning i atomansvarighetslagen har förknippats med bestämmelser om att innehavare av atomanläggning i princip är skyldig att täcka sin ansvarighet genom försäkring (22 §). Enligt 10 kap. 2 § luftfartslagen äger Konungen förordna att på luftfartyg, som används i luftfart, skaU finnas försäkring mot skyldighet att ersätta skada, som i följd av sådant användande tiUfogas person eller egendom som inte befordras med fartyget.

1.1.2.3. Socialförsäkringen. Genom socialförsäkringens förmåner har sam­hället infört ett skydd mot utgifter och inkomstbortfall till följd av sjuk­dom och invaliditet. Man kan anta, att förmån från socialförsäkringen inte sällan är en skadad persons enda kompensation för kostnader och inkomst­förlust under den tid hans arbetsförmåga inskränkts på grund av skadan. Men en mycket vanlig situation är att socialförsäkringsersättning och ska­destånd sammanträffar. Som jag i det följande närmare skall beröra redu­ceras skadeståndet därvid i normala fall med försäkringsersättningens be­lopp utan att den skadeståndsskyldige behöver räkna med återkrav från so-

1.1.2.3.

 

36                  Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

cialförsäkringen. Man kan därför säga att socialförsäkringen ocksä verkar till den skadeståndsskyldiges fördel.

TUl socialförsäkringen hör i dag den allmänna försäkringen, dvs. sjuk­försäkringen, folkpensioneringen (AFP) och tiUäggspensioneringen (ATP), som regleras i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring (AFL). En \iktig gren av socialförsäkringen är också yrkesskadeförsäkringen, vars huvudförfattning är lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring (YFL). Vissa andra författningar ger andra kategorier än yrkesarbetare likartat skydd och bygger på samma grund som YFL, bl. a. mUitärersätt­ningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).

AFP förbehåUs i pruicip svenska medborgare. Genom konventioner, bl. a, med de övriga nordiska länderna, har dock detta krav uppmjukats. ATP in­tjänas av en arbetstagare som regel oberoende av medborgarskap. Yrkes­skadeförsäkringen omfattar alla anställda, som är sysselsatta i verksamhet som bedrivs här i Sverige, oavsett deras medborgarskap eller bosättning. Detsamma gäller anställda i arbete som bedrivs i utlandet för svensk arbets­givares räkning, dock endast om arbetet är tidsbegränsat eller av övergående natur.

Socialförsäkringen är inom den nu angivna ramen i princip obligatorisk. Den kan i viss omfattning kompletteras med frivilliga tUläggsförsäkringar.

Pensioner och livräntor från försäkringen är i allmänhet beräknade på grundval av det s. k. basbeloppet och blir därigenom fortlöpande anpassade tUl växlingarna i penningvärdet. Basbeloppet, som motsvarar 4 000 kronor i 1957 års penningvärde, fastställs för varje månad med ledning av för­ändringar i konsumentprisindex. Den fortsatta framställningen utgår i exempel och vid angivande av olika förmåner från ett basbelopp om 6 700 kr. (februari 1971).

I det följande lämnas i starkt koncentrerad form en översikt av de delar av socialförsäkringssystemet som är av särskilt intresse för skadestånds­frågornas bedömning.

Från sjukförsäkringen utgår ersättning för läkarvård, sjuk­husvård, resor m. m. men också kompensation för inkomstförlust i form av sjukpenning, om arbetsförmågan på grund av sjukdom helt bortfallit eller nedsatts med minst hälften. Högsta sjukpenningbeloppet utgör f. n. 52 kronor per dag, svarande mot en årsinkomst av 39 000 kronor och däröver.

Förtidspension från den allmänna försäkringens pensionsgrenar aktualiseras om den skadades arbetsförmåga visar sig varaktigt nedsatt med minst hälften. Är nedsättningen inte varaktig men kan den antas bestå avsevärd tid (enligt praxis minst ett år), utgår tidsbegränsad förtidspension, kallad sjukbidrag. Beroende på i vUken omfattning arbetsförmågan är ned­satt utgår hel pension, två tredjedels pension eller halv pension.

Grundskyddet utgör förtidspension frän AFP, som inte är beroende av att den försäkrade kvaUficerat sig för förmän genom att han varit för-värvsverksam viss tid eller att avgifter erlagts för hans försäkring. Hel förtidspension för år uppgår tUl sanmia belopp som ålderspension från AFP,

1.1.2.3.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

37

eller för ensamstående 90 procent av basbeloppet (6 030 kr.) och för vardera av två pensionsberättigade makar 70 procent av basbeloppet (4 690 kr.) Där­utöver kan utgå barntUlägg, hustrutiUägg m. m. Under den närmaste 10-årsperioden, räknat från den 1 juli 1969, kommer pensionerna från AFP att successivt öka med pensionstillskott upp tiU 30 procent av basbeloppet, ökningen skall fördela sig med 3 procent av basbeloppet för varje år och utgår endast tUl den som inte från ATP har pension som tUlsammans med pensionstillskottet uppgår tUl 30 procent av basbeloppet.

En påbyggnad på grundskyddet utgör förtidspension frän ATP, vars förmåner grundas på och avvägs efter inkomsten av det förvärvsarbete som den försäkrade utfört under sin aktiva tid. Försäkrad kan begära s. k. undan­tagande från ATP när det gäller inkomst av annat förvärvsarbete än an­ställning. Pensionsgrundande inkomst är den försäkrades årsinkomst mellan en undre gräns, som motsvaras av basbeloppet, och en övre gräns som mot­svarar sju och en halv gånger basbeloppet, dvs. inkomst mellan 6 700 och 50 250 kr. De poäng som läggs till grund för pensionsberäkningen uttrycker det antal gånger basbeloppet ryms inom den försäkrades inkomst mellan dessa gränser.

Följande uppställning ger en föreställning om storleken av full förtids­pension från både AFP och ATP:

 

 

Motsv, firs-

 

 

 

Medelpoäng

ink, av

AFP

ATP

Snmma

1,00

13400

6 030

4 020

10050

2,00

20100

 

8 040

14 070

3,00

26 800

 

12060

18 000

4,00

33 500

 

16 080

22110

5,00

40 200

 

21200

27 230

6,00

46 900

 

24120

30150

6,5

50 250

 

26130

32160

Full förtidspension från den aUmänna försäkringen ger som synes en kompensation som svarar mot en relativt hög procent av den försäkrades årsinkomst som aktiv. Kompensationsgraden är högre för en person med låg inkomst än för en med hög inkomst.

Vid dödsfall kan familjepension från de båda pensionsgrenama utgå. Under vissa förutsättningar är änka berättigad tUl änkepension från AFP. FuUa pensionsbeloppet är lika stort som ålderspensionen för en­sam ålderspensionär, dvs. 90 procent av basbeloppet. PensionstiUskott ut­går enligt samma principer som gäller för förtidspension. Barnpension till bam under 16 år utgår för år med 25 procent av basbeloppet (1 675 kr.), om en av föräldrarna har avlidit, och 35 procent av samma belopp (2 345 kr.) om båda föräldrarna avlidit. Från ATP utgår familjepension under vissa viUkor, bl. a, att den avlidne vid sin död var berättigad tiU förtidspension eller ålderspension från pensionsgrenen eller att han skuUe ha varit berätti­gad till förtidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt tiU sådan pension. Änkepensionen är ett visst procenttal av den avlidnes egenpension, dvs. ålders- eller förtidspension, som faktiskt utgick till honom, eller den förtidspension som han skulle ha fått om rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Procenttalet är 35 om den avlidne också efterlämnar pensionsberättigat

1.1.2.3.

 

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 dr 1972

barn, annars 40, Barnpension från ATP utgår till barn under 19 år, också med visst procenttal av den avlidnes egenpension. Detta tal utgör 15, om den avlidne även efterlämnade pensionsberättigad änka. Är ett barn en­samt pensionsberättigat är talet 40. Finns flera barn än ett ökas procenttalen 15 och 40 med 10 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda beloppet fördelas lika mellan barnen.

Relationen mellan famUjepension enligt AFL och den avUdnes inkomst illustreras av följande exempel, som utgår från att den avUdne efterlämnat hustru och två barn under 16 år:

Den avlidnes års­inkomst

AFP

ATP

Summa

 

13 400 26 800 40 200

9 380

 

2 412

11792

7 236

16 616

12 060

21440

För att bereda ersättning vid yrkesskador — dvs. skador genom olycksfall i arbetet eller under färd tUl eller från arbetsplatsen samt vissa andra skador eller andra hälsorubbningar som har orsakats av arbetet — finns ett syslem av förmåner som utgår inom yrkesskadeförsäkringen. Förutom viss sjukvårdsersättning, ersättning för särskilda hjälpmedel m. m. kan utgå sjukpenning, livränta vid invaliditet, vårdbidrag, ef ter levandelivränta samt begravningshjälp. Förmånerna från yrkesskadeförsäkringen aktualiseras vanligen först efter den s.k. samordningtidens slut. Under denna tid, som uppgår tiU 90 dagar, utgår ersättningen enligt AFL på samma grunder som vid annan sjukdom. De flesta yrkesskadefallen regleras därmed inom AFL :s ram. Om skadan kvarstår efter 90-dagarsperiodens utgång, utgår sjukpen­ning etc. från yrkesskadeförsäkringen. Livränta till den skadade utgår, om efter det akuta sjukdomstillståndets upphörande föreligger invaliditet, som nedsätter den skadades arbetsförmåga med minst 10 procent. Livräntan be­stäms med ledning av ett ersättningsunderlag som utgör viss del av den skadades årliga arbetsförtjänst före skadan, bestämd med utgångspunkt i basbeloppet. Inkomst som för år överstiger fem gånger basbeloppet (33 500 kr,) beaktas inte. Ersättningsunderlaget vid denna inkomst är 25 125 kr. Livräntan utgör en viss andel av ersättningsunderlaget. Denna andel är mindre ju lägre invaUditetsgraden är. Vid en årlig arbetsförtjänst om 13 400 kr, utgör ersättningsunderlaget också 13 400 kr. samt årsbeloppet av livräntan vid 25-procentig invaliditet 2 233 kr. och vid 100-procentig in-vaUditet 12 283 kr. Högsta möjliga livränta (ersättningsunderlag om 25 125 kr., 100-procentig invaliditet) uppgår till 23 031 kr.

Livränta tiU änka utgår med ett årsbelopp motsvarande 1/3 av den av­lidnes årliga arbetsförtjänst, beräknad på samma sätt som gäUer när ersätt­ningsunderlag fastställs. Livränta tUl barn som inte fyllt 19 år utgår årligen med 1/6 av arbetsförtjänsten.

Om invaliditets- eller efterlevandeförmåner utgår enligt både AFL och YFL, sker samordning enligt vissa regler som syftar tUl att förhindra över­kompensation. Om t. ex. förtidspension enligt AFL utgår samtidigt med jkesskadelivränta enligt YFL, reduceras i allmänhet pensionen med tre fjärdedelar av livräntan.

Enligt miUtärersättningsförordningen utgår ersättning för skada tUl följd

1.1.2.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972                    39

av olycksfall under militärtjänstgöring eller motsva­rande tjänstgöring. Rätt tUl ersättning tillkommer värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga, vissa fast anställda underbefäl, réservpersonal och frivUlig personal. I likhet med vad som gäller enligt YFL ersätts inte bara skador under själva tjänstgöringen utan också s, k. färdskador. Dessutom ersätts vissa andra skador, som uppkommit i samband med militärtjänstgöring eller därmed likställd verksamhet.

Enligt miUtärersättningsförordningen gottgörs nödvändiga kostnader för bl. a. lakar- eller sjukhusvård och läkemedel. Den skadade kan vidare er­hålla sjukpenning och livränta enligt bestämmelser som i huvudsak mot­svarar dem som gäller vid yrkesskador.

Värnpliktig personal m. fl. har numera rätt tUl särskild ersättning av staten vid sådan skada under tjänstgöring som leder till förlust eller ned­sättning av arbetsförmågan. Bestämmelser härom finns i kungörelsen den 19 december 1969 (nr 761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m.fl.

I fråga om socialförsäkringens finansiering kan följande uppgifter vara av intresse i detta sammanhang.

Sjukförsäkringen bekostas i det närmaste helt genom avgifter av de för­säkrade, arbetsgivaravgifter och statsbidrag. De försäkrades avgifter fast­ställs för varje försäkringskassa med beaktande bl, a, av vad som behövs för infriande av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader och erforderlig fondbildning. Under år 1969 uppgick de försäkrades avgifter till den obliga­toriska sjukförsäkringen till sammanlagt 1672 mUj.kr. Arbetsgivarnas bi­drag till försäkringen utgår inom ramen för vissa maximeringar med 2,6 procent av utbetalda löner och uppgick år 1969 till 2 001 milj. kr. Från och med år 1970 utgör procenttalet 2,9, Statsbidraget slutligen utgår med 40 procent av försäkringskassornas utgifter för vissa delar av försäkringen, bl, a, sjukvårdsersättning och grundsjukpenning, och uppgick år 1969 till 518 milj.kr.

Kostnaderna för AFP bestrids av staten med bidrag dels från kommunerna (de kommunala bostadstilläggen), dels från de försäkrade i form av folk­pensionsavgifter. Avgifterna utgår med 5 procent av den beskattningsbara inkomsten, dock högst 1 500 kr. De totala kostnaderna för AFP uppgick för budgetåret 1969/70 till 7,4 miljarder kr,, varav ca 11 procent föll på kom­munerna.

ATP finansieras helt genom avgifter samt avkastningen av de fondmedel som bildats av avgifterna. För arbetstagare betalar arbetsgivaren avgiften, som i princip beräknas efter viss procentsats på lönesumman. Under budget­året 1969/70 utgjorde allmänna pensionsfondens inkomster genom avgifter drygt 6 miljarder kr. och genom räntor m. m. ca 1,9 miljarder kr.

Den obUgatoriska yrkesskadeförsäkringen finansieras av arbetsgivarna genom avgifter som beräknas efter försäkringstekniska grunder, så att de täcker den risk som försäliringen avser. Staten och vissa kommuner m. fl. betalar däremot inte avgift utan står självrisk. Premieinkomsten budgetåret 1969/70 utgjorde ca 185 milj.kr.

Kostnaderna för ersättningar enligt miUtärersättningsförordningen slut­ligen utgår av vissa medelsanslag under fjärde huvudtiteln.

Som jag tidigare har nämnt påverkar förmånerna från socialförsäkringen också skadestånd i anledning av samma skada. Såväl i AFL (20 kap. 7 §)

1.1.2.3.

 

40                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

som i YFL (51 §) har detta förhållande kommit till uttryck i en regel om att den som äger rätt till ersättning enligt resp. lag inte därav är hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättningen som kan tiU­komma honom. Den skadelidande kan således, när det t. ex. gäller förlorad arbetsinkomst, inte räkna med att uppbära högre skadestånd än som svarar mot skUlnaden mellan inkomstförlusten och den förtidspension som utgår enUgt AFL.

Som framgår av det anförda har vår socialförsäkring nått en betydande nivå. Men det finns ännu stora luckor i försäkringsskyddet. Vissa kategorier faller helt utanför samtliga eller en del av försäkringsanordningarna. Ut­ländsk medborgare har t. ex. i princip inte rätt till AFP, även om konven­tioner här täcker de väsentligaste olägenheterna. Sjukpenning och för­tidspension enligt AFL förutsätter att skadan har medfört nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften, övervägande antalet personskadefall är inte så svåra att de når denna tröskel och tUlgodoses alltså över huvud inte av socialförsäkringen, om de inte utgör yrkesskador, för vUka motsvarande tröskel enligt YFL ligger betydligt lägre. Men även om ersättning utgår enligt AFL eller YFL eller enligt båda lagarna, kan den skadelidande aldrig räkna med kompensation för mer än en viss del av sin inkomstförlust. Och för högre inkomsttagare gäller, att man helt bortser från inkomst över viss nivå. Ett annat viktigt förhållande är att socialförsäkringen inte ger någon kom­pensation för ideeU skada. Ersättning för sveda och värk samt lyte eUer annat framtida men har inom skadeståndsrätten nått betydande belopp, i aU­varligare fall flera tiotusental kronor (se NJA 1969 s. 469).

1.1.2.4. Frivillig personförsäkring. Eftersom socialförsäkringen inte ger ett fullständigt ekonomiskt skydd vid personskada, finns det ett inte obetyd­ligt behov av kompletterande, frivUlig personförsäkring. Det enskilda försäk­ringsväsendet tillhandahåller också en mångfald olika typer av Uv-, olycks­falls- och sjukförsäkringar. Dessa är i allmänhet konstruerade som s. k. summaförsäkringar, dvs. ersättning utgår med ett i försäkringsavtalet be­stämt belopp, som i princip inte är anpassat till den konkreta skadans om­fattning. Karakteristiskt för summaförsäkringen är också, att utfallande försäkringsbelopp inte avräknas på det skadestånd som kan tillkomma den försäkrade med anledning av ett skadefall. Undantag gäller bara i fråga om efterlevandes rätt till skadestånd när någon blivit dödad, eftersom de sär­skilda skadeståndsbestämmelserna i 6 kap. 4 § SL förutsätter, att vid själva skadeståndets beräkning hänsyn skall tas till förekomsten av bl. a. livförsäk-ringai". Grunden till att det enskilda försäkringsväsendet på detta område huvudsakUgen arbetar med summaförsäkringar torde väsentligen vara att del anses särskilt svårt att vid personskada exakt uppskatta de ekonomiska förlusterna och att premieberäkning och skadereglering väsentligt förenklas vid ett summaförsäkringssystem. Principen att summaförsäkring inte av-

1.1.2.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             41

räknas på skadestånd medför givetvis att kombinationen av skadestånd och personförsäkring kan leda till överkompensation.

Enskilda personförsäkringar förekommer dels som individuella försäk­ringar, dels och i allt större omfattning som s. k. gruppförsäkringar, dvs. kollektiva försäkringar som meddelats för medlemmarna i ett större eller mindre kollektiv, t. ex. en viss yrkesgrupp eller anställda på en viss arbets­plats. Fastän det i princip inte finns några beloppsmässiga eller andra be­gränsningar i möjligheterna att teckna personförsäkringar, bygger de flesta naturligt nog upp sitt försäkringsskydd så, att försäkringsersättningen helt eller delvis täcker utgifter och inkomstbortfall vid nedsättning i arbetsför­mågan eller vid dödsfall. Vid bestämmande av skyddets omfattning tar för­säkringstagaren givetvis hänsyn till de förmåner som utgår i form av sjuk­lön och ur socialförsäkringen eller andra pensionsanordningar. Det har också under senare år blivit allt vanligare att det privata försäkringsskyd­dets omfattning med större eller mindre noggrannhet anpassas till de be­hov som kan antas faktiskt uppkomma i händelse av ett försäkringsfaU. Man är med andra ord på väg bort från den schablonmässiga bestämning av försäkringsbeloppen som är karakteristisk för summaförsäkring i egent­lig mening.

I det följande lämnas en översiktUg redogörelse för olika former av per­sonförsäkring och de förmåner sådan försäkring ger.

Livförsäkring kan vara antingen dödsfallsförsäkring, dvs. försäk­ringssumman betalas ut vid den försäkrades död, eUer Uvsfallsförsäkring, varvid utbetalning sker när den försäkrade uppn&- viss ålder. 'Nssa livför­säkringar inrymmer ett sparande, dvs. försäkringen medför imder alla för­hållanden utbetalning av försäkringsbelopp, andra är rena riskförsäk­ringar. Livförsäkring utfaUer i form av antingen visst kapital — som utgår på en gäng eUer i delposter, s. k. rater — eller Uvränta under den eUer de försäkrades Uvstid. De viktigaste formerna av Uvförsäkring är samman­satt kapitalförsäkring (utbetalning av försäkringssumman antingen då viss ålder uppnås eller vid dödsfall dessförinnan), ren kapitalförsäkring (kapi­talbelopp som utbetalas vid dödsfall, ev. endast vid dödsfall som inträffar före viss ålder), kapitalförsäkring för livsfall (kapitalbelopp som utbetalas då viss ålder uppnås) eUer pensionsförsäkring (vanligen betalning i rater under visst antal år, högst 20).

Vid utgången av år 1966 utgjorde antalet sammansatta kapitalförsåik-ringar inom individuell försäkring 2 451 000, antalet individuella kapital­försäkringar för dödsfaU eUer livsfaU 870 000 och antalet individuella Uv-ränteförsäkringar 399 000 (siffrorna avrundade till jämna 1000-tal).

Grupplivförsäkringar har under senare år fått mycket stor utbredning. Genom centrala avtalsuppgörelser pä arbetsmarknaden har införts en form av kapitalförsäkring för dödsfall, den s. k. tjänstegrupplivförsäkringen, som kommer aUa anställda inom avtalsområdet tiU godo. över tre miljoner an­ställda i enskild eller kommunal tjänst omfattas idag av tjänstegrupplivför­säkring. Sådan försäkring ger vanUgen ett grundbelopp vid dödsfaU före 55 års ålder om 31 500 kr. med vissa tillägg för underåriga barn. Grundbelop­pet sjunker successivt med högre dödsfallsålder. De c:a 425 000 statsanställ-

1.1.2.4.

 

42                  Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

da har utan försäkring tillförsäkrats förmåner som svarar mot tjänste­grupplivförsäkringen. Också rent friviUig grupplivförsäkring har stor ut­bredning och omfattar idag över tre miljoner försäkringstagare. Försäk­ringssumman motsvarar som regel den försäkrades årslön, dock högst 150 000 kr.

Även pensionsförsäkring tecknas ofta kollekti\i. De privatanställda tjänstemännens pensionering vilar nu som regel på den s. k. ITP-planen (ITP = industrins tilläggspension). ITP utgör en direkt påbyggnad på AFP och ATP och syftar tUl att bereda de försäkrade pension, grundad på den del av löneinkomsten som inte tas i beräkning vid fastställande av förmå­nerna enligt socialförsäkringen. ITP bekostas av vederbörandes arbetsgiva­re och förmånerna utgörs av ålderspension, sjuk- och invaUdpension samt familjepension. När ITP trätt i full funktion från och med år 1971, kommer sjuk- och invalidpension enligt planen att i princip utgå med 65 procent av lönebelopp som faller mellan 7,5 och 10 gånger basbeloppet samt 32,5 pro­cent av lönebelopp som faller mellan 10 och 15 gånger basbeloppet. ITP medför också utfyllnad av AFP och ATP, bl. a. så att pension utgår med upp till 65 procent av lönebelopp som faller inom 7,5 gånger basbeloppet. Vid ett basbelopp av 6 700 kr, medför således ITP-planen att en 65-procentig pensionsnivå är garanterad för inkomst upp till 67 000 kr. och en pensions­nivå om 32,5 procent för inkomst mellan nämnda belopp och 100 500 kr.

Trots att sålunda ITP-ersättningarna i praktiken är nära anpassade till det faktiska inkomstbortfallet anses ITP-planen ha karaktär av summaför­säkring med den påföljd att utfallande belopp inte avräknas på eventuellt skadestånd.

Det karakteristiska för olycksfallsförsäkring är att ersättning utgår med visst i försäkringsavtalet bestämt kapitalbelopp vid dödsfall eller invaliditet till följd av olycksfaU. VanUgt dödsfallsbelopp är 50 000 kr. Invaliditetsersättningens storlek står i proportion till den medicinska indvaliditetsgraden och utgör vid fullständig invaliditet vanligtvis 150 000 kr. vid individuell försäkring samt regelmässigt 100 000 kr. inom grupp­olycksfallsförsäkringen. Vid övergående arbetsoförmåga kan i såväl indivi­duell som gruppförsäkring utgå dagsersättning med visst i försäkringsavta­let bestämt belopp per dag.

Sjukförsäkring kan vara kort (kort avtalstid, skydd under den första sjukdomstiden) eller lång (ouppsägbart avtal, lång ersättningstid). Den korta sjukförsäkringen får allt mindre betydelse. Lång sjukförsäkring däremot har utvecklats till ett skydd som kompletterar AFP, ATP och ITP upp till en ersättningsnivå motsvarande 93 procent av nettoinkomstbortfall vid sjukdom eller olycksfall, varvid inkomstbortfallet beräknas under hän­synstagande till sjukpenning samt förmåner enUgt andra pensionsanord­ningar (enligt rekommendation av försäkringsinspektionen bör sjuk- och olycksfallsförsäkring inte tecknas till högre nivå). Vanligen utgår ersätt­ning — efter längre karenstid — i form av dagsersättning under tid då sjukpenning utgår eller sedan förtidspension enligt AFL beviljats. Den långa sjukförsäkringen kan byggas ut, så att den för t. ex. rörelseidkare täcker också fasta kostnader under viss tid.

Antalet försäkringar utgjorde vid utgången av år 1966 inom enskild kort olycksfalls- och sjukförsäkring 3,5 milj. Därav utgörs 2,2 milj. av den till trafikförsäkringen knutna s. k. förarplatsförsäkringen. Lång sjuk- och olycksfallsförsäkring fanns vid samma tid till ett antal av 175 000. De kol-

1.1.2.4.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972             43

lektiva anordningarna på detta fält är talrikt förekommande. Man räknar med att 6 milj. personer här i landet omf åttas av gruppolycksfallsförsäkring. Gruppsjukförsäkring (en form av lång sjukförsäkring) är mindre vanUg och omfattar 300 000 personer.

1.1.2.5. Objektsförsäkring. Också vid sakskador får försäkringsersättning
allt större betydelse. De olika former av försäkringar som här förekommer
anknyter ibland till sättet för skadans uppkomst (t. ex. brandförsäkring)
och ibland till arten av egendom som försäkringen avser (t, ex. husdjursför­
säkring). Försäkringen kan begränsas på andra sätt, såsom att man anger
under vilka yttre förhållanden viss egendom skyddas (t. ex, transportför­
säkring), I försäkringen kan anges antingen att den täcker vissa risker
(eld, explosion, vattenskada etc) eller att den täcker alla uppkommande
risker med vissa uppräknade undantag.

Som jag har nämnt vid behandlingen av ansvarsförsäkringen ingår denna numera oftast som ett moment i en kombinerad försäkring, Samma sak gäl­ler den egentliga objektsförsäkringen. Hemförsäkringen skyddar sålunda skador på personlig lösegendom som uppkommit genom t. ex. brand, ut­strömmande vatten, storm, stöld eller — beträffande viss typ av egendom — strömavbrott. Andra kombinerade försäkringar, som täcker bl. a, skador på egendom, är inom privatlivet villaförsäkringen samt inom det kommersiella livet företagsförsäkringar med olika sammansättningar, oftast anpassade till den typ av företag som försäkringen skall skydda.

Försäkringens ändamål är i princip att täcka den förlust som viss skada medför för egendomens ägare. Det innebär t. ex. att från kostnaden för an­skaffning av ny egendom avdrag skall ske bl, a, för vad den skadade egen­domen kan ha förlorat i värde genom ålder och bruk. Men man kan också teckna s, k, n3rvärdesförsäkring, vid vilken sådant avdrag inte sker.

Den som vållar skada på egendom som omfattas av objektsförsäkring får, som jag närmare skall beröra i ett följande avsnitt om försäkringsgivares regressrätt, räkna med att försäkringsgivaren kan ha rätt att återkräva er­sättning som han har utgett till egendomens ägare. Eftersom det är mera säl­lan som försäkringsgivaren utnyttjar denna rätt mot enskild person, verkar försäkringen här som på mänga områden också tUl den skadeståndsskyl­diges fördel. Objektsförsäkringen har emellertid karaktär av skadeförsäk­ring och utgör sålunda inte hinder för den skadelidande att begära fuU ersättning för skadan direkt av den skadeståndsskyldige, t. ex. därför att han skulle förlora bonus om försäkringen tas i anspråk. I ett sådant fall går den skadeståndsskyldige miste om det skydd som försäkringen skulle ha inneburit för honom, överkompensation genom att både skadestånd och försäkringsersättning utgår hindras i praktiken genom försäkringsvillkor om avräkning på försäkringsersättningen av utgivet skadestånd resp. om överlåtelse på försäkringsgivaren av rätten till skadestånd.

1.1.2.6.    »Skadeståndsförsäkring». Kombinerade försäkringar av typ hem-

1.L2.6.

 

44                   Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

och villaförsäkring (berörda i avsnitt 1.1.2.1.) samt s. k. vagnskadeförsäk­ring för motorfordon kompletteras numera med moment vilka innebär, att försäkringsgivaren i viss omfattning förskotterar belopp som försäk­ringstagaren har rätt att få ut som skadestånd av tredje man. Försäk­ringen får i denna del i viss mån karaktären av en ansvarsförsäkring för den som vållar försäkringstagaren skada. Denna försäkringsform kallas här »skadeståndsförsäkring» och finns numera hos alla större försäkringsbo­lag.

Vissa bolag åtar sig att ersätta skadestånd som den försäkrade är berätti­gad till för personskada som har tillfogats honom uppsätiigen. Om den ska­dade avlider omfattar försäkringen skadestånd som efterlevande kan vara berättigade tiU enligt lag. Vid varje skada utbetalas högst 200 000 kr. Den skadelidande skall själv visa att han är berättigad till skadeståndet. Vissa inskränkningar gäller. Sålunda ersätts t. ex. inte skada som uppkommit i den försäkrades förvärvsverksamhet.

Ett annat av de försäkringsbolag som erbjuder skadeståndsförsäkring åtar sig genom försäkringen att reglera personskada intUl ett belopp av högst 200 000 kr. på samma sätt som om försäkringen hade utgjort en ansvars­försäkring för den skadeståndsskyldige. Försäkringsersättning utgår dock endast om försäkringstagaren inte kan få ut sitt skadestånd, därför att den skadeståndsskyldige saknar betalningsförmåga eller inte har kunnat anträffas. Också när skadevållaren är okänd utgår under vissa förutsätt­ningar ersättning från skadeståndsförsäkringen. För utbetalad ersättning inträder bolaget i försäkringstagarens rätt mot den skadeståndsskyldige.

Ett bolag begränsar sitt åtagande enligt skadeståndsförsäkringen tUl att förskottera ersättning på grund av skada som har uppkommit genom vålds­brott, såsom misshandel, rån, mord och dråp. Försäkringsbeloppet är här 1 mUj. kr. Momentet ingår i bolagets hem- och villaförsäkringar.

En ytterligare form av skadeståndsförsäkring utgör s. k. »skadeservice», som erbjuds av samtliga försäkringsbolag som ett komplement till vagn­skadeförsäkringen för motorfordon. Denna service innebär, att vissa belopp, som enligt en preliminär vållandebedömning tUlkommer försäkringstagaren som skadestånd med anledning av sådan skada pä det försäkrade fordonet som uppkommit till följd av trafik med detta, betalas ut av försäkrings­givaren, om vagnskadeförsäkringen tas i anspråk. De belopp det är fråga om är självrisken på vagnskadeförsäkringen, stilleståndsersättning samt ersättning för personskada som inte överstiger 300 kr. Försäkringsgivaren övertar i motsvarande män försäkringstagarens rätt mot den skadestånds-skyldige.

1.1.2.7. Försäkringsgivares regressrätt. Som den tidigare framställningen har visat är skadeståndets storlek ibland beroende av om skadan helt eller

1.1.2.6.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             45

delvis täcks av försäkringsersättning. Inom socialförsäkringen föreUgger inte någon regressrätt, men skadeståndet sätts ändå ned i samma mån som försäkringsersättning utgår.

Vissa ersättningar på grund av enskild försäkring har försäkringsgiva­ren rätt att återkräva av den skadeståndsskyldige. Detta gäller i viss om­fattning vid skadeförsäkring (jfr nedan). Om regressrätten utnyttjas, upp­kommer naturligtvis inte någon lindring i den skadeståndsskyldiges ansvar. Han får betala skadeståndet eller en del därav till försäkringsgivaren i stäl­let för att utge det till den skadelidande. Men om regressrätten inte utnytt­jas av försäkringsgivaren, minskas som jag förut har nämnt den skade­ståndsskyldiges ansvar i samma mån som försäkringsersättningen har täckt skadan.

För ersättning från s. k. summaförsäkring föreligger däremot, som jag har redovisat i avsnittet om friviUig personförsäkring (1.1.2.4.), inte re­gressrätt. Sådan ersättning påverkar inte heUer utgående skadestånd. Den skadeUdande kan utan inskränkning tillgodogöra sig såväl försäkrings-som skadeståndsbelopp.

Det är alltså vid prövningen av ett skadeståndsanspråk av stort intresse att det klarläggs såväl om försäkringsersättning utgår med anledning av skadan som vilken karaktär denna ersättning har.

Inom socialförsäkringen har regressrätt tidigare funnits i sjuk­försäkringen och yrkesskadeförsäkringen, men däremot inte i folkpensio­neringen och tilläggspensioneringen. Regressrätten var begränsad till skade­fall som vållats uppsåtUgen eller av grov vårdslöshet men kunde också — med vissa begränsningar — göras gällande mot den som var ansvarig för skadan enligt bilansvarighetslagen.

Läget är numera förändrat. Ersättning från socialförsäkringen avräknas på utgående skadestånd men den skadeståndsskyldige riskerar inte att bli utsatt för regresskrav från socialförsäkringen (20 kap. 7 § AFL och 51 § YFL). Som jag redan har påpekat verkar socialförsäkringen sålunda inte bara till den skadelidandes utan också till den skadeståndsskyldiges för­mån. Ju större del av skadan som försäkringsersättningen täcker desto mindre blir skadeståndsbeloppet.

Enskild försäkringsgivares regressrätt regleras av 25 § FAL. Bestämmelserna i denna paragraf är dock av dispositiv karaktär, dvs. de kan åsidosättas genom försäkringsavtalet. En viktig skiljeUnje dras i pa­ragrafen mellan ersättning som bestämts med ledning av förlustens storlek i det konkreta fallet och ersättning som utgår med ett på förhand bestämt belopp. I det förra fallet talar man om skadeförsäkring, under det att övriga försäkringar som jag tidigare har nämnt kallas snmmaförsäkringar, ett be­grepp som jag har berört närmare i avsnittet om frivillig personförsäkring.

Vid skadeförsäkring inträder enligt 25 § första stycket FAL för­säkringsgivaren i den skadeståndsrätt som försäkringstagaren (eller annan

1.1.2.7.

 

46                  Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

vars intresse försäkringen täcker) har mot den som uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har framkallat försäkringsfallet eller mot den som enligt lag är skyldig att utge skadestånd »evad han är till skadan vållande eUer icke». Återkravsrätten har alltså karaktär av s. k. subrogationsrätt, dvs. för­säkringsgivaren får inte bättre rätt mot den skadeståndsskyldige än den ska­delidande skulle ha haft. Försäkringsgivaren får sålunda finna sig i att hans rätt kan lida inskränkning till följd av förhållanden som är att hän­föra till den skadelidande, t, ex, dennes medvållande.

Barns och sinnessjukas skadeståndsansvar enligt 6 kap. 6 § SL behandlas vid tillämpningen av 25 § FAL som vanligt culpaansvar, dvs. ansvar på grund av eget vållande.

Uttrycket »den som är skadeståndsskyldig evad han är till skadan vål­lande eller ej» syftar inte bara på fall där det föreligger rent objektivt an­svar utan också på det s, k. presumtionsansvaret enligt bilansvarighetslagen. Men arbetsgivares ansvarighet på grund av anställds vållande enligt de all­männa grundsatserna om principalansvar faller inte i och för sig under be­stämmelsen i denna del. I praxis har i stället ansetts, att regressansvar mot arbetsgivaren i hithörande fall förutsätter att någon för vUken arbetsgivaren ansvarar har handlat uppsåtligen eller grovt vårdslöst. Hur 25 § första stycket FAL skall bedömas i andra fall av ansvar för annans vållande, t. ex. enUgt 8 § sjölagen eller 2 § eller 6 § första stycket järnvägsansvarighetslagen, har inte slutiigt lösts. Det har hävdats, att det objektiva ansvaret enligt dessa lagrum anknyter direkt tUl arten av den särskilda verksamhet där skadan har uppstått och att den som driver en sådan verksamhet bär ett särpräglat ansvar, som inte är beroende av hans eget vållande. Enligt denna uppfatt­ning bör därför regressrätt i dessa faU föreligga oavsett graden av våUande hos den som orsakat skadan.

Vid ansvarsförsäkring gäller, som jag har berört i avsnittet om frivillig ansvarsförsäkring (1,1,2.1.), försäkringsskyddet inte vid skada som för­säkringstagaren vållar uppsåtligen eller i berusat tiUstånd, enUgt vissa av­tal inte heller vid skada som han vållar av grov vårdslöshet. Dessa villkor gäller vanligen inte bara försäkringstagaren själv utan också andra som skyddas av försäkringen, t. ex. familjemedlemmar enligt ansvarsmomentet i hemförsäkringen. Även om 25 § första stycket FAL i princip är tillämpligt på försäkringsgivarens regressrätt mot skadevållare tillhörande dessa kate­gorier, behandlas de alltså i praktiken normalt på samma sätt som försäk­ringstagaren. Men i relationen mellan försäkringsgivaren och skadevåUare som inte skyddas av försäkringen — t, ex. en person som jämte försäkrings­tagaren är ansvarig för viss skada — gäller vanligen att försäkringsgivaren har regressrätt för vad som enligt reglerna om fördelning av ansvaret mel­lan flera solidariskt skadeståndsskyldiga faller på denne skadevållare. Det är nämligen inte brukligt att man inom ansvarsförsäkringen begränsar regressrätten tUl sådana fall som anges i 25 § första stycket FAL.

1.1.2.7.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972             47

Den obligatoriska trafikförsäkringen fungerar i princip också som an­svarsförsäkring till förmån för försäkringstagaren, det försäkrade fordonets ägare — om denne är annan än försäkringstagaren — samt fordonets bru­kare och förare. Enligt TFL och försälu-ingsvillkoren gäller om försäkrings­givarens regressrätt mot dessa personer vissa speciella regler, som dock torde sakna intresse i detta sammanhang. För försäkringsgivarens regress­rätt mot annan skadevåUare gäller samma regler som vid frivillig ansvars­försäkring.

Vid summaförsäkring, dvs. liv-, olycksfalls- eller sjukförsäkring, får försäkringsgivaren som regel inte utöva regressrätt mot den som fram­kallat försäkringsfallet eller i övrigt är skyldig att utge skadestånd med an­ledning av detta (25 § andra stycket FAL). Endast om försäkringsgivaren i avtal om olycksfalls- eller sjukförsäkring har förbundit sig att ersätta utgifter och förluster med deras verkliga belopp och försäkringen alltså har skade­försäkringskaraktär föreligger regressrätt enligt bestämmelserna i 25 § förs­ta stycket FAL. Exempel utgör läkekostnadsersättning inom olycksfallsför­säkringen.

Som jag nyss nämnde är bestämmelserna i 25 § FAL dispositiva. I vUken utsträckning försäkringsgivare förbehåUer sig regressrätt vid summaförsäk­ring är osäkert. Avsteg från bestämmelserna om regressrätt vid skadeför­säkring torde däremot inte vara ovanliga och förekommer såväl genom att försäkringsgivaren i försäkringsavtalet förbehåUer sig en längre gående regressrätt än lagen förutsätter — ev. helt oinskränkt regressrätt — som i den formen att den skadelidande efter försäkringsfallet överlåter sin skade­ståndsrätt tUl försäkringsgivaren.

I vilken omfattning försäkringsbolagen faktiskt utövar regress regleras i stor utsträckning genom regressöverenskommelser mellan bola­gen. För att undvika onödiga transaktioner mellan försäkringsgivarna har bolag som meddelar såväl objektsförsäkring som ansvarsförsäkring funnit sig böra i största möjliga utsträckning inskränka regressen mot ansvars­försäkringen.

Den viktigaste överenskommelsen av detta slag gäller sedan år 1949 mel­lan samtliga s. k. riksbolag i fråga om ersättning i bl. a. brand-, glas- och maskinförsäkring. Oberoende av vad försäkringsvUlkoren innehåller får regress mot bolag som deltar i överenskommelsen utövas endast enligt 25 § FAL. Om ersättningen understiger 1 000 kr skall regress över huvud taget inte förekomma. Samma inskränkningar skall enligt överenskommelsen gäl­la mot försäkringstagaren eller annan vars intresse är försäkrat genom an­svarsförsäkringen, överenskommelsen innebär vidare att om någon, utan att anlita sin skadeförsäkring, kräver skadestånd direkt av den skadestånds­skyldige, den som har meddelat ansvarsförsäkring mot dermes ansvarighet skall av skadeförsäkringsgivaren återfå vad han har utgett, i den mån ska­deförsäkringen enligt överenskommelsen inte ägt utöva regressrätt.

1.1.2.7.

 

48                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Också utanför de områden som täcks av denna och liknande regress­överenskommelser torde försäkringsbolagens regresspraxis vara restriktiv. Sakförsäkringsgivarna utövar inte regress mot enskUd person, som saknar ansvarsförsäkring, i större omfattning än som följer av 1949 års överens­kommelse. Enligt vad jag har inhämtat under hand från de större försäk­ringsbolagen förekommer inom denna ram regress från objektsförsäkringen mot enskild person endast i faU då regressens preventiva funktion bedöms vara av särskUd vikt. Och när regress väl aktualiseras blir det — i varje fall vid större skador — knappast tal om att kräva igen hela försäkringsbe­loppet utan bara ett belopp som förefaUer rimligt med hänsyn tUl den skade­ståndsskyldiges betalningsförmåga.

Regressmöjligheterna utnyttjas i större omfattning mot företag, som av någon anledning men i strid mot vad som är vedertaget inte har tecknat an­svarsförsäkring. Detsamma gäller när ansvaret kan riktas mot staten eller en kommun som uppträder som självförsäkrare. Man låter i regel inte sta­ten eller en sådan kommun åberopa existerande regressöverenskommelser tUl sin fördel. Försäkringsbolagen kan här hänvisa tUl att staten i egenskap av självförsäkrare i fråga om objektsförsäkring i allmänhet utan inskränk­ningar riktar regressanspråk mot ansvarsförsäkring.

Det kan förekomma att en skada stannar på objektsförsäkringen därför att den ansvarsförsäkring som skulle kunna tas i anspråk har begränsat sitt ansvar i fråga om regressanspråk från sakförsäkringsgivare. Detta gäl­ler faU dä ansvarsförsäkringen inte kan åberopa någon existerande regress­överenskommelse — objektsförsäkringen ligger t. ex. i utländskt bolag — och regresskraven sålunda skulle kunna bli mycket omfattande.

Inom sjö- och transportförsäkringen har regressöverenskommelser inte samma omfattning och betydelse som inom annan skadeförsäkring. Försäk-ringsviUkoren medger i allmänhet regress i långt större utsträckning än som följer av 25 § FAL. Regress utövas när det är möjligt och har oftast en ekonomisk men ibland också en preventiv motivering. De regressöverens­kommelser som finns avser att åstadkomma en ordning enUgt vUken rutin­mässigt uppkommande skador på transporterat gods stannar på varuförsäk-raren.

Frågan om vUken regresspraxis som skaU gälla i framtiden är f. n. under övervägande bland de svenska försäkringsbolagen. En översyn av 1949 års regressöverenskommelse är under diskussion.

1.1.3. Förmåner på gnmd av tjänsteavtal

Vissa kategorier av anställda har vid sjukdom och olycksfaU ett skydd som arbetsgivaren svarar för, direkt eUer genom någon försäkringsanord­ning. Det kan vara fråga om sjuklön, förtidspension, famUjepension och liknande förmåner som tUlförsäkrats arbetstagaren i anställningsavtalet.

1.1.2.7.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            49

Sjuklön utges i de flesta fall direkt av arbetsgivaren, vare sig denne är ett privat eUer ett offentligt subjekt, men en övergång till ett försäkringssystem övervägs för stora kategorier privatanställda tjänstemän. Pensionsförmåner tryggas på den privata sektorn oftast genom försäkring. Sjuk- och invalid­pension som utgår enligt ITP-planen bygger sålunda aUtid på försäkring. Arbetsgivare inom den offentliga sektorn försäkrar däremot i regel inte sina pensionsutfästelser.

De allmänna anställningsvillkoren för privatanställda tjänstemän och ar­betsledare inom SAF:s område ger exempel på utformningen av sjuklöne-förmäner. Villkoren tillerkänner dessa kategorier lön under viss tid vid ar­betsoförmåga pä grund av sjukdom eUer olycksfall. Sjuklönen är samord­nad med sjukpenning som utgår på grund av den allmänna sjukförsäkring­en. I princip åsyftas att sjuklön och sjukpenning skaU ge den anställde full kompensation för inkomstbortfallet. Under hur lång tid sjuklönen utgår är beroende av anställningstid och ålder — i förmånUgaste fall utgår den under insjukningsmånaden plus tre månader.

För anställda i statlig tjänst gäUer att ordinarie, extra ordinarie samt vis­sa extra tjänstemän vid sjukledighet får lön med s. k. A-avdrag, dvs. en löne­minskning om 8—11 procent. Om ledigheten beror på yrkesskada eller vissa andra sjukdomar utgår dock fuU lön. Arbetsgivaren tillgodoförs den anställ­des sjukpenning enligt den allmänna sjukförsäkringen genom s. k. arbets­givarinträde. Annan statstjänsteman får ingen lön utöver sjukpenningen.

I fråga om pensionsförmåner gäUer följande på den offentliga sektorn. Sjukpension aktuaUseras, om statsanstäUd på grund av förlust av eller ned­sättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att utöva sitt arbete och inte kan överföras till annan statlig anställning. Pensionens belopp ut­räknas på samma sätt som statlig ålderspension och utgår alltså i regel med 65 procent av lönen vid avgångstillfället. Samordning med pension enligt AFL sker på grundval av en bruttometod. Procenttalet uttrycker den nivå som den statliga pensionen tillsammans med samtidigt utgående socialför­säkringsförmåner skall uppnå. Skadestånd inräknas inte vid bestämmandet av denna nivå.

Vid dödsfall kan enligt de statliga pensionsbestämmelserna utgå familje­pension till änka och barn under 19 år. Finns endast en efterlevande utgör pensionen 50 procent av den avlidnes ålderspension eller den sjukpension han vid tidpunkten för frånfället kunnat få. För två efterlevande är procent­satsen 70. För varje ytterligare efterlevande höjs procentsatsen med 10.

De kommunala sjuklöne- och pensionsföreskriftema följer samma princi­per som de statliga.

Regressrätt har i praxis ansetts tillkomma arbetsgivare som utgett sjuklön eller pension. Arbetsgivaren kan sålunda inträda i den skadelidande arbets­tagarens rätt mot den skadeståndsskyldige. Till skillnad från vad som gäller enligt t. ex. dansk rätt krävs här inte att arbetsgivaren visar att han an­litat vikarie eller på annat sätt gjort en direkt förlust genom att den skade­lidande varit borta från sitt arbete. Regressrätten, som i vart fall när det gäUer pensioner torde utnyttjas säUan, medför att förmånerna avräknas på skadeståndet,

1.1.3.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

50                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Frånsett de inskränkningar som kan följa av att arbetsgivaren inte ut­övar någon självständig återkravsrätt mot den skadeståndsskyldige utan endast inträder i den skadelidande arbetstagarens skadeståndsrätt, finns det inte några begränsningar — t. ex, av sådan art som i 25 § andra stycket FAL — i regressrätten på detta område. Arbetsgivar förmåner som utgår på grund av försäkring och sådana som utges av arbetsgivaren direkt hai alltså inte samma inverkan på skadeståndet och på möjligheterna att den skadeståndsskyldige utsätts för regress.

1.2. Hittillsvarande och pågående reformarbete 1.2.1. Förberedande ntiedningsarbete

Det skadeståndsrättsliga reformarbete som nu har pågått sedan ett par decennier inom ramen för det nordiska lagstiftningssamarbetet fick si­na första vägledande impulser genom ett program, som de delegerade för nordiskt lagstiftningsarbete — representanter för justitieministerier-na i Danmark, Norge och Sverige — lade fram på hösten år 1946. De delegerade hade anförtrotts uppgiften att kartlägga vilka uppgifter som kunde lämpa sig för gemensamt nordiskt lagstiftningsarbete. Pä skade­ståndsrättens område angav de delegerade vissa spörsmål, som — med särsldlt beaktande av utomobligatoriska förhållanden — borde uppmärk­sammas. Hit hörde till en början bl. a. frågorna om skadeståndsskyldig­het oberoende av vållande, om ansvar för anställdas handUngar och om ansvar för skada av djur. Vidare angavs frågorna om jämkning av ska­destånd med hänsyn till graden av vållande och om säkerställande av den skadelidandes möjlighet att få skadestånd genom rätt till införsel eller ge­nom att försäkringsplikt infördes i vidgad omfattning. En modernisering av lagstiftningen om skadestånd med anledning av trafik med motorfordon an­såg de delegerade särskilt angelägen. Slutligen uttalade sig de delegerade för att lagstiftning borde ske beträffande statens och kommunernas ansvar för sina tjänstemäns åtgärder.

De tre ländernas justitieministrar övervägde de delegerades förslag vid ett möte i november 1946. Man enades om att möjligheterna att genomföra lik­artade regler på skadeståndsrättens område skulle prövas av sakkunniga från de nordiska länderna men att en förberedande utredning först borde äga rum. Varje land tillsatte i enUghet härmed i början av år 1947 en sär­skild utredningsman med uppgift att utföra en sådan förberedande utred­ning. I Sverige lämnades utredningsuppdraget som jag tidigare har nämnt åt numera professorn em. Ivar Strahl.

Utredningsmännen redovisade resultatet av sitt arbete i betänkanden som lades fram i maj 1950, för Sveriges del »Förberedande utredning angående lagstiftning på skadeståndsrättens område» (SOU 1950: 16). Betänkandena

1.1.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             51

visade stor samstämmighet i uppfattningen om de skadeståndsrättsUga frå­gorna. De utmynnade i gemensamma rekommendationer angående det ska­deståndsrättsliga reformarbetet. Utredningsmännen konstaterade, att ska­deståndsrätten i dess helhet borde omprövas. En nyorientering beträffande skadeståndsprinciperna var motiverad av utvecklingen, inte minst den öka­de betydelsen av försäkring. Revisionen borde enUgt utredningsmännen om­fatta de allmänna reglerna om skadestånd utanför kontraktsförhållanden samt de särskilda lagbestämmelser som har nära samband med dessa all­männa regler. Det var enligt utredningsmännen önskvärt att skadestånds­rätten regleras genom lagbestämmelser, om detta kan ske utan olägenhet. Åtminstone de bestämmelser som har allmän räckvidd borde samlas i en skadeståndslag. Denna kunde enligt utredningsmännen också omfatta någ­ra av de speciella reglerna, om detta befinns ändamålsenUgt.

Bland de utredningsämnen som angavs i 1950 års principbetänkanden bör här särskilt nämnas frågan om det allmännas skadeståndsansvar, en över­syn av bestämmelserna om ansvarighet för skada i följd av trafik med mo­torfordon, spörsmålet om arbetsgivares ansvarighet för anställds vållande — principalansvar — och i anslutning därtill frågan om ansvarighet för skada till följd av bristfälliga anordningar, övervägande av en allmän lag­regel om ansvar för skada orsakad i farlig verksamhet, dvs. verksamhet som medför säregna faror för andra eller en särskilt höggradig fara, samt frågan om jämkning av skadeståndsansvar. Vidare ansåg utredningsmännen en översyn påkallad av reglerna om försäkringsgivares regressrätt och om s, k. självförsäkrares rätt till skadestånd, varjämte frågan om behovet från pre-ventionssynpunkt av att begränsa möjligheterna till skydd mot skade­ståndsansvar genom ansvarsförsäkring borde undersökas. I anslutning till bl, a, frågan om principalansvaret och om ansvarighet för skada i farlig verksamhet borde man enligt utredningsmännen å andra sidan överväga vidgad användning av obUgatorisk ansvarsförsäkring.

Utredningsmännen angav vissa riktlinjer för utredningsarbetet på dessa områden, vilka här skall antydas bara i största korthet.

När det gäller statens och kommunernas skadeståndsansvar borde man enligt Strahl för svensk rätts del särskilt pröva, om skada genom myndig­hets felaktiga beslut inte i fortsättningen bör föranleda skadeståndsskyldig­het. Ett skäl att överge svensk rätts nuvarande ståndpunkt i denna del fann Strahl i försäkringsmässiga synpunkter, som borde leda till att risken för att skada av denna art uppkommer bör bäras av skattebetalarna i gemen.

En allmän regel om arbetsgivares ansvarighet för skada genom anställds vållande — en fråga som enligt utredningsmännen har viss beröring med spörsmålet om det allmännas skadeståndsansvar — skulle endast med svå­righet kunna formuleras så, att den blir både teoretiskt och praktiskt till­fredsställande, men utrymmet för en sådan regel skulle bli mindre, om man

1.2.1.

 

52                  Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

utvidgar området för objektivt ansvar för skada genom bristfälliga anord­ningar och skada i farlig verksamhet.

När det gäUer fran om jämkning av skadestånd ansåg utredningsmän­nen, att det inte bör införas en oinskränkt befogenhet att nedsätta skade­stånd under hänsynstagande tiU omständigheterna. Däremot borde jämk­ningsregler med mera begränsad räckvidd kunna tänkas, t. ex. för fall då fullt skadestånd skulle bli oskäligt betungande eller då skada uppkommit genom tillfällig ouppmärksamhet eller misstag under brådskande förhål­landen. Vidare framhölls, att det bör finnas möjlighet att jämka det skade­ståndsansvar som någon ådrar sig när han vållar skada i annans tjänst.

Till stöd för kravet på en översyn av reglerna om ansvarsförsäkring (18 § FAL) åberopade utredningsmännen att det i detta hänseende f. n. inte rå­der nordisk rättsUkhet. Strahl påpekade i detta sammanhang särskilt, att de begränsade regressmöjligheterna vid skadeförsäkring medför att sädan för­säkring nästan alltid skyddar den skadeståndsskyldige mot följderna av hans vårdslöshet, och han ifrågasatte, om inte detta är att gå för långt. En­ligt utredningsmännen borde den skadeståndsskyldige i princip åtnjuta samma lättnad i sitt skadeståndsansvar, när den skadelidande uppträder som självförsäkrare som när han har skadeförsäkring. Sålunda borde t. ex, skada på statens egendom föranleda skadeståndsskyldighet bara i den ut­sträckning som regressrätt skulle ha förelegat, om en försäkringsgivare meddelat skadeförsäkring för egendomen. En motsvarande princip borde också kunna tiUämpas i faU då försäkring enligt rådande uppfattning hade bort tecknas. EnUgt Strahl borde denna tankegång drivas ett steg vidare. Staten och kommunerna borde betraktas som självförsäkrare också när det gäUer ansvarsförsäkring. Med ett sådant synsätt skulle man komma tUl rät­ta med frågan om skyddet för anstäUda i allmän verksamhet mot att ådra sig skadeståndsansvar genom fel eller försummelse i tjänsten, eftersom sta­ten eller kommunen skulle kunna regressvis göra gäUande de anstäUdas personliga ansvarighet endast i en omfattning som motsvarar försäkrings­givarens regressrätt mot anställda, när ersättning utgår ur en av enskild arbetsgivare tecknad ansvarsförsäkring.

Utredningsmännen förutsatte, att den revision av skadeståndsrätten som de skisserat skulle ske i nordiskt samarbete. Ett sådant samarbete skulle ge de bästa möjligheterna att finna goda lösningar. Det skulle enligt utred­ningsmännen vidare vara en stor fördel om man kan åstadkomma så långt möjligt gemensamma nordiska skadeståndsregler.

Utredningsarbetet skulle emellertid enligt utredningsmännen bli så om­fattande, att det borde delas upp på etapper. I ett första skede borde statens och kommunernas skadeståndsansvar skyndsamt utredas. En översyn av bestämmelserna om ansvarighet för skador orsakade genom bruk av motor­fordon och om obligatorisk trafikförsäkring borde också äga rum omedel­bart. Utredningsmännen ansåg att denna första etapp skulle kunna klaras

1.2.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             53

av på kort tid. Lagstiftningen på dessa områden skulle kunna ge anledning att pröva några av de nya tankar som hade framkommit under den förbe­redande utredningen, inte minst dem som rörde vidgad användning av för­säkring. Det kunde vara en fördel om idéerna först prövades på begränsade områden.

Utredningsmännen förutsatte, att en andra etapp av reformarbetet skulle kunna igångsättas, så snart förslag till lag om ersättning för skada orsakad av motorfordon förelåg och att det under denna etapp skulle utarbetas en allmän skadeståndslag. Utredningsarbetet borde anförtros en »huvudkom­mitté», som också kunde göra en översyn av de särskilda lagar som har nära samband med de allmänna skadeståndsreglerna. Utredningsmännen berörde åtskilliga av de problem som kunde tänkas komma upp under ar­betet på en allmän lag. Med vissa undantag borde ansvarsreglernas utform­ning fastställas åtminstone i sina huvuddrag för att säkerställa ensartade resultat i rättstillämpningen. Utredningsmännen gick ocksä igenom vissa punkter där de ansåg att nya eUer ändrade regler behövs, t. ex. i fråga om barns och psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar samt skadestånds­ansvar för annans handUng och för skada som orsakas av djur. Regler om skyldighet att ersätta skada oberoende av någons våUande, bl. a. i grannelags­förhållanden och vid farlig verksamhet, borde övervägas i detta samman­hang. AUa regler på detta område kunde dock knappast samlas i en lag. Som ämnen vilka särskilt lämpade sig för behandling i en allmän skade» ståndslag angavs frågorna om ansvar för skada orsakad genom farUg verk­samhet. I samband därmed borde kommittén ompröva gällande bestäm­melser om ersättning för skada orsakad genom driften av järnvägar och elektriska anläggningar.

»Huvudkommittén» borde enUgt utredningsmännen ta ställning till frå­gan, huruvida förefintiigheten av försäkring på den skadeUdandes sida bör medföra begränsning av skadeståndsansvaret. I samband därmed skulle det bli nödvändigt att revidera reglerna i 25 § FAL om försäkringsgivares regressrätt samt att överväga i vilken omfattning förmåner från socialför­säkringen kunde avlösa skadestånd.

I övrigt nämnde utredningsmännen följande särskilda punkter som borde tas upp under arbetet på en allmän skadeståndslag: ersättning för skada genom handUng som avser att avvärja en hotande skada, skadestånd tiU efterlevande vid försörj ares död, verkan av skadeUdandes medverkan, ska­deståndsskyldigheten vid fleras medverkan Ull samma skada och ansvarets inbördes fördelning mellan de ansvariga, ersättning för icke-ekonomisk skada, nedsättning av skadestånd med hänsyn tUl omständigheterna i det särskilda fallet samt åtgärder för att säkerställa att skadeståndsberättigad kommer i åtnjutande av sitt skadestånd, t. ex. genom att möjUgheter tUl införsel medges. Bortsett från att behov att ompröva 25 § FAL kunde för­anledas av att skadeståndsansvaret begränsas när skada är täckt av för-

1.2.L

 

54                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

säkring, borde frågan om försäkringsinrättnings regressrätt mot  skade­ståndsskyldig person beröras.

1.2.2. Reformarbetet under 1950-talet

Utredningsmännens förslag i fråga om vilka ämnen som borde tas upp tUl behandUng under den första etappen av reformarbetet vann gehör. Under år 1952 tillkallades i Sverige två kommittéer för skadeståndsrätts-Ugt utredningsarbete. Den ena fick i uppdrag att utarbeta förslag tiU ny lagstiftning om ersättning för skada till följd av bruk av motorfordon (bilskadeutredningen). Den andra skulle verkställa utredning rörande sta­tens och kommunernas skadeståndsansvar (kommittén angående det aU­männas skadeståndsansvar). Utredningsarbetet bands inte vid några i för­väg angivna riktlinjer. Motsvarande kommittéer tiUsattes ungefär samti­digt i Danmark, Finland och Norge.

Också frågan om en revision av regressbestämmelserna i 25 § FAL ak­tualiserades i det inledande skedet av reformarbetet. Det ansågs vara av vikt att nordisk överensstämmelse eftersträvades i fråga om dessa bestäm­melser, eftersom de praktiska resultaten i tillämpningen av i och för sig enhetliga skadeståndsregler annars skulle kunna bli olika på grund av skiljaktigheter i fråga om försäkringsgivares möjligheter att göra regress­krav gällande mot en skadeståndsskyldig, I Sverige tillkallades år 1955 jus­titierådet Gösta Walin att som utredningsman utarbeta förslag tiU nya re­gressregler. Revisionen borde enUgt utredningsdirektiven syfta tiU att be­gränsa regressrätten och att åstadkomma större överensstämmelse mellan regressreglerna i de olika nordiska länderna. Arbetet skuUe bedrivas i sam­verkan med de utredningsmän som samtidigt tillkaUades i Danmark, Fin­land och Norge med likartade uppdrag samt med de nordiska kommittéerna angående det allmännas skadeståndsansvar.

Bilskadeutredningen avlämnade år 1957 sitt betänkande »Trafikförsäk­ring» (SOU 1957: 36) med förslag till ny lag om trafikförsäkring, avsedd att ersätta såväl 1916 års bilansvarighetslag som 1929 års trafikförsäkrings­lag. Samtidigt lade motsvarande kommittéer i Danmark, Finland och Norge fram i allt väsentligt överensstämmande förslag till ny lagstiftning på om­rådet.

Det system för ersättning av skada i följd av trafik med motorfordon som bilskadeutredningen föreslog byggde på att ersättning skulle utgå di­rekt från trafikförsäkringen, oberoende av om vållande till skadan kunde läggas någon till last. Personligt skadeståndsansvar för ägare, brukare och förare av motorfordon skulle i princip inträda bara i kollisionsfall och då endast under förutsättning att det visas att vållande hos föraren eller brist­fällighet hos fordonet orsakat skadan. Visas vållande hos föraren eller bristfällighet på fordonet på båda sidor skulle ersättningarna fördelas efter

1.2.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             55

vad som ligger varje sida till last. Det personliga skadeståndsansvaret i kol­lisionsfallen skulle vara täckt av trafikförsäkringen; Att ansvaret över hu­vud taget upprätthölls motiverade utredningen närmast med hänvisning till processuella förhållanden. Förslaget karaktäriserades i övrigt av att reglerna om verkan av skadelidandes medvåUande gjorts mer förmånliga för den skadelidande än den allmänna medvållanderegeln i 6 kap. 1 § SL och att försäkringens ersättningsmaximum vid personskada slopats.

Bilskadeutredningens förslag mottogs övervägande positivt under remiss­ behandlingen. Flertalet av remissinstanserna ansåg att objektivt ersättnings­ansvar borde införas i enlighet med förslaget. En del instanser framhöll emeUertid det olämpliga i att på ett begränsat område införa en så betydel­sefull princip, innan enighet nåtts om den allmänna skadeståndsrättens ut­formning. Vidare gav åtskilliga detaljer i förslaget upphov till kritik.

Som tidigare nämnts avlämnade kommittén angående det allmännas ska­deståndsansvar under år 1958 betänkandet »Skadestånd i offentlig verk­samhet». Huvudpunkterna i förslaget var följande. För skada som genom fel eller försummelse uppkommer i statlig eller kommunal verksamhet skulle staten resp, kommunen vara skyldig att utge ersättning. Regeln skulle gälla i fråga om såväl person- och sakskada som ren förmögenhetsskada. Åtskilliga begränsningar i det allmännas ansvar föreslogs dock. Sålunda skulle ersättning utgå endast om de krav som i förhållande till den skade­lidande skäligen kunde ställas på verksamheten hade blivit åsidosatta. För speciella typer av skadefaU föreslogs ytterligare begränsningar, som i hu­vudsak innebar, att vid skada uppkommen i offentlig kontroll-, upplysnings-och rådgivningsverksamhet skadestånd skulle utgå endast i vissa undan­tagsfall. Vidare skulle skadeståndsanspråk med anledning av domstols eUer domares dom eller annat beslut få göras gällande endast om beslutet upp­hävts eller ändrats eller om åtal för ämbetsbrott äger rum eller talan eljest biträds av åklagaren. I vissa fall skulle enligt förslaget det allmänna svara för person- och sakskada oberoende av vållande, nämligen vid vissa ogrun­dade frihetsberövanden utanför tillämpningsområdet för lagstiftningen om ersättning till oskyldigt häktade eller dömda, vidare när skada uppkommit tUl följd av att polisen brukat vapen eller annat våld samt i vissa faU be­träffande skada uppkommen i följd av särskUt farliga mUitärövningar o. 1. Genom särskUda bestämmelser om skadeståndets beräkning vid person-och sakskador skuUe enligt förslaget jrtterUgare begränsningar av ansvarets omfattning uppnås. Den skadelidandes underlåtenhet att söka ändring i fel­aktigt beslut eller att begära rättelse av oriktig åtgärd eller att i övrigt fram­ställa erinran mot beslutet eller åtgärden, när så kunnat ske, skulle medföra att han inte kan få skadestånd annat än om synnerliga skäl därtiU förelig­ger. Om skada drabbat någon, vilken såsom anställd, värnpliktig eller eljest var sysselsatt i verksamheten, skulle skadestånd också utgå, men bara om vållande legat överordnad tUl last. Den enskilde befattningshavarens per-

1.2.2.

 

56                  Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

sonliga skadeståndsansvar med anledning av våUande i tjänsten skuUe en­ligt förslaget kunna jämkas, vare sig kravet mot honom framställts direkt av den skadelidande eller regressvis av det allmänna. Förslaget innebar slut­ligen, att allmän lag skulle gälla i fall då den verksamhet i vUken skada upp­kommit tUl sin art är att jämställa med enskUd verksamhet eller innefattar arbetsuppgift som väsentligen är att jämställa med vad som förekommer inom enskild verksamhet.

Förslaget — som inte var enhälligt i alla punkter — överensstämde vis­serligen inte helt med de motsvarande lagförslag som ungefär samtidigt av­lämnades i Danmark, Finland och Norge, men de nordiska förslagen byggde i allt väsentligt på samma principer.

Det svenska förslagets huvudgrunder lämnades vid remissbehandlingen mestadels utan erinran, men åtskilliga detaljer i den föreslagna lagstift­ningen blev föremål för kritik.

Förslag om revision av 25 § FAL lades fram år 1958 genom betänkandet »Försäkringsgivares regressrätt» (SOU 1958:44). Förslaget förutsatte en tvingande reglering av frågan om försäkringsgivares regressrätt och innebar förändringar i förhållande till gällande rätt i huvudsakligen följande av­seenden. Vid skadeförsäkring skulle rätten till återkrav mot den som fram­kallat försäkringsfallet kunna bortfalla eller nedsättas under förutsättning att den skadeståndsskyldige inte handlat uppsåtUgen eller av grov oaktsam­het och att ett bortfall eller en nedsättning av kravet kan ske utan att för­säkringsmässiga hänsyn åsidosätts. Vägledande för bedömningen i det hän­seendet skulle vara om den inträffade skadan till sin typ är att hänföra till en sådan risk som det är rimligt att försäkringen slutligt fär omfatta. För att utjämna de olikheter mellan anställda i allmän resp. enskild tjänst som betingas av att förtidspension eller annan periodisk förmån avräknas vid bestämmande av skadestånd när förmånen utgår i allmän tjänst men inte när den utgår på grund av enskild tjänst, upptogs i förslaget ett tillägg tUl 25 § FAL av innebörd, att en försäkringsgivare skall genom försäkrings­avtal kunna förbehålla sig regressrätt såsom vid skadeförsäkring för vad han utbetalat på grund av försäkring som den skadelidandes arbetsgivare tecknat för den anställde och som avser sådan förmån som nyss sagts. Ett sådant regressförbehåll skulle utesluta möjUgheten för den anställde att både åtnjuta försäkringsförmåner och uppbära fullt skadestånd. Slutligen innebar förslaget en begränsning av skadeståndsrätten för s. k. självförsäk­rare, så att dessa inte skulle komma i en bättre ställning än den som en försäkringsgivare intar i fråga om rätt till regress för vad han utbetalat på grund av skadeförsäkring.

Förslaget blev under remissbehandlingen föremål för åtskilUg kritik. Det ansågs allmänt vara vagt till sin utformning och svårt att bedöma i fråga om sina konsekvenser.

1.2.2.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            57

1.2.3. Reformarbetet under 1960-talet

Sedan den första etappen i reformarbetet avslutats ansågs det med hän­syn till den snabba samhäUsutveckUngen angeläget att reformarbetet fort­satte utan dröjsmål. RiktUnjer för arbetet drogs upp av de delegerade för nordiskt lagsamarbete i en rekommendation, som lämnades år 1958 tUl de nordiska justitieministrarna. Som lämpliga utredningsämnen föreslog de delegerade följande frågor: 1) principalansvaret, 2) jämkning av anställds skadeståndsskyldighet, 3) jämkning av skadestånd med hänsyn tiU arten av den skadevållande handlingen, på grund av den skadeUdandes medvål­lande etc, 4) ansvaret för skada i följd av järnvägs och spårvägs drift, samt 5) skadeståndets storlek såvitt angår a) ersättning för förlorad arbetsför­tjänst och förlust eUer nedsättning av arbetsförmågan, b) ersättning för förlust av försörjare och c) ersättning för sveda och värk samt lyte eller annat stadigvarande men.

De delegerades förslag diskuterades vid ett nordiskt justitieministermöte i juni 1959. Ministrarna enades härvid om att utredning borde påbörjas beträffande frågorna om principalansvaret och om jämkning av anstäUds skadeståndsskyldighet. På norskt initiativ utökades detta program seder­mera till att omfatta också frågan om barns och föräldrars skadeståndsan­svar.

Kommittéer för detta utredningsarbete tillsattes på hösten 1959 eller i början av år 1960 i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Direktiven för den svenska kommittén, som antog namnet skadeståndskommittén, innehöU inte några närmare riktUnjer för arbetet, men det betonades att nordisk rättslikhet självfallet skulle eftersträvas i största möjliga utsträckning.

I samband med att den nya brottsbalken antogs år 1962 med ikraftträ­dande den 1 januari 1965, då de straffrättsliga bestämmelserna i 1864 års strafflag skuUe upphöra, aktualiserades frågan om att ersätta skadestånds­bestämmelserna i 6 kap. SL med särskild lagstiftning av civillags natur. Det uppdrogs åt skadeståndskommittén att utarbeta förslag tiU en särskild ska­deståndslag. Härvid förutsattes, att några större sakliga ändringar inte skuUe ske i andra bestämmelser i 6 kap. SL än dem som avsåg bams och föräldrars skadeståndsansvar.

Det betänkande som skadeståndskommittén enUgt vad jag tidigare har nämnt avlämnade i juni år 1963 — »Skadestånd I. Allmänna bestämmelser. Föräldrars och barns skadeståndsansvar» — innehöll förslag tiU lag med allmänna bestämmelser om skadestånd, avsedd att ersätta 6 kap. SL. Med några i sak mindre betydelsefuUa ändringar upptog förslaget bestämmelser motsvarande 6 kap. 1—5 §§ SL. En förändring av närmast rättsteknisk na­tur innebar förslaget att 6 kap. 1 § SL skulle ersättas av dels en aUmän bestämmelse om skyldighet för den som uppsåtligen eller av vårdslöshet

1.2.3.

 

58                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

orsakar person- eller sakskada att ersätta skadan, dels en regel om att ska­deståndsansvar också inträder för ekonomisk skada, som utan samband med person- eller sakskada tillfogas någon genom brott, I praktiken innebar förslaget i denna del ett lagfästande av den allmänna culparegeln sådan den har utvecklats i svensk rättspraxis på grundval av 6 kap. 1 § SL.

Vidare upptog förslaget reviderade bestämmelser om barns, föräldrars och psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar. I denna del innebar förslaget i huvudsak följande. Om person- eller sakskada vållats av någon som fyllt 15 men inte 21 år, skuUe skadeståndet kunna jämkas, om det med hänsyn till hans ungdom och övriga omständigheter finnes oskäligt betung­ande. Den som inte fyllt 15 år skulle enligt förslaget vara skyldig att ersätta person- eller sakskada, som han orsakat, om det med hänsyn tiU handling­ens beskaffenhet, hans ålder och utveckling samt omständigheterna i övrigt prövas skäligt. Skadeståndsansvar skulle vidare kunna åläggas den som ge­nom försummelse i vården om barn medverkat till person- eller sakskada som barnet gjort, men skadeståndet skulle i sådant fall kunna jämkas, om det med hänsyn till försummelsens art och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande. Psykiskt abnorma personer skulle kunna åläggas skyl­dighet att ersätta person- eUer sakskada, som de orsakar, i den omfattning som med hänsyn till omständighetema prövas skälig. Den som i ett sådant fall medverkat till skadan genom försummelse i vården om skadevållaren skulle svara för skadan enligt regler motsvarande dem som föreslogs i fråga om barns värdnadshavare.

Förslaget innehöU slutligen också vissa bestämmelser som helt saknar motsvarighet i 6 kap. SL. Sålunda föreslogs en bestämmelse om att när skyldighet att ersätta samma skada åvilar två eller flera personer skade­ståndsansvaret skall fördelas mellan dem inbördes på grundval av en skä­lighetsprövning. Ny var slutligen också en bestämmelse om att rätten till ersättning för annat än ekonomisk skada förfaller, om den skadeståndsbe-rättigade avlider, innan ersättningskrav har framstäUts.

Skadeståndskommittén redovisade återstoden av sitt uppdrag i juni 1964 genom det tidigare omnämnda betänkandet »Skadestånd II. Arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar m. m.», som innehöll förslag till lag med vissa bestämmelser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsan­svar m. m.

I fråga om principalansvaret innebar förslaget, att arbetsgivare skall svara för person- eller sakskada som hans arbetstagare vållar i tjänsten, oberoende av vilken ställning arbetstagaren intar och oavsett om den ska­dade tillhör arbetsgivarens egna anstäUda eller är en utomstående person. Ansvarigheten skuUe dock inte omfatta sådana extraordinära handlingar som det, med hänsyn till arten av arbetsgivarens verksamhet eller den före­liggande arbetsuppgiften, saknas skälig anledning att ta i beräkning. Vi­dare upptog förslaget en föreskrift om att den som genom lag eller författ-

1.2.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             59

ning har ålagts att i viss egenskap vidta åtgärd till förebyggande av per­son- eller sakskada skall svara för vållande av den som han anUtar för upp­giften eller av dennes folk, även om den anlitade intar en självständig ställning. En arbets- eller uppdragsgivares ansvar enligt dessa bestämmelser skulle enligt förslaget kunna jämkas, om skadeståndet med hänsyn tUl hans ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt finnes oskäligt be­tungande.

Förslaget innehöll vidare generellt verkande regler om en långtgående begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar, både i förhåUande till ar­betsgivaren och i förhållande till utomstående skadelidande. I huvudsak innebar förslaget i den delen, att en arbetstagare skall svara för skada som han vållar i sin tjänst endast i den mån det med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes skäligt.

Reglerna om arbetsgivares skadeståndsansvar skulle enUgt förslaget inte gälla skada i följd av sådan trafik med motorfordon, för vilken skaU finnas trafikförsäkring. Kommittén föreslog i anslutning härtill en mindre ändring i bestämmelserna i 3 § bilansvarighetslagen om fördelning av skadestånds­ansvar mellan ägare och förare av motorfordon.

Under hänvisning bl. a. till det nära sambandet mellan kommitténs för­slag i fråga om principalansvaret och arbetstagares skadeståndsansvar samt det år 1958 avgivna förslaget till lag om skadestånd i offentlig verksamhet tiUstyrkte skadeståndskommittén i särskild skrivelse till chefen för justitie­departementet att lagstiftning också skulle genomföras rörande det allmän­nas skadeståndsansvar.

1.2.4. Pågående ntredningsarbete

Vid ett möte meUan de nordiska justitieministrarna i mars 1965 diskute­rades vUka frågor som kunde lämpa sig att ta upp under ett fortsatt re­formarbete på skadeståndsrättens område. Man bestämde sig därvid för att tillsätta nya kommittéer med uppgift att utreda frågorna om skadestånd för framtida förlust av arbetsinkomst och om skadestånd vid förlust av försörjare. Dessa kommittéer tiUsattes i slutet av år 1966 eller i början av år 1967.

Inom Nordiska rådet har tagits vissa initiativ som har fått betydelse för arbetet på skadeståndsrättens reformering.

Efter rekommendation av Nordiska rådet den 31 januari 1966, nr 5, har de nordiska regeringarna under år 1966 tillkallat sakkunniga med uppdrag att utreda förutsättningarna för en rättssociologisk undersökning av för­säkrings inverkan på skadeståndslagstiftningen och söka dra upp riktiinjer för en sådan undersökning. Den svenske sakkunnige, professorn Jan HeU­ner, har den 12 december 1969 avgivit betänkandet »Rättssociologisk under­sökning av skadeståndsrätten» (SOU 1969:58). Där föreslås att man, som

1.2.4.

 

60                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

första grundläggande led i en empirisk undersökning, genomför en begrän-* sad undersökning av stickprov ur befolkningen för att utröna vUka person­skador (inklusive dödsfall) som förekommit under en begränsad tidrymd och hur de har ersatts. Med en sådan begränsad undersökning får man en­ligt Hellner visserligen inte någon kvantifierad kunskap i detalj om olika skadetyper eller ersättningsförhållandena vid dessa utan bara en allmän bUd av förhåUandena på området, t. ex. huruvida skador förorsakade av barn är någon betydande skadet3rp. Den sakkunnige tänker sig att det i fram­tiden — efter den aUmänna undersökningen — kommer att behövas ytterli­gare undersökningar rörande t. ex. bUskador, om man vUl lägga en säker grund för en reformering av ersättningsreglerna på detta område. Studiet av ersättningsförhåUandena vid olika skadetyper bör kompletteras med en undersökning av administrationen av ersättningarna och av kostnaderna härför. Resultatet av de undersökningar som genomförs bör enligt den sak­kunnige över huvud utn3i;tjas för lagstiftningsarbetet och därigenom ge ökad tyngd åt de reformförslag som läggs fram.

Som jag tidigare har nämnt ersätts i viss omfattning av statsmedel sådana skador som våUas av rymUngar från fångvårdsanstalter m. fl. kategorier. I rekommendation den 21 februari 1968, nr 19, har Nordiska rådet hemställt, att de nordiska ländernas regeringar lämnar redogörelser för i vilken om­fattning och på vilken grund m3mdigheter i de nordiska länderna utbetalar ersättning för »skador, vållade av personer som samhället genom placering på anstalt eller annan inrättning eUer pä annat sätt har tagit om hand för kriminalvård eller annan vård», samt att regeringarna undersöker möjlig­heterna att fastställa enhetUga principer, efter vilka utbetalning i adnuni-strativ ordning av bilUghetsersättning av allmänna medel för sådana skador kan äga rum.

I Sverige har under år 1968 utarbetats en redogörelse för den nuvarande ersättningsregleringen. Den av Nordiska rådet rekommenderade undersök­ningen av möjligheterna att genomföra enhetliga nordiska bestämmelser i ämnet pågår i nordiskt samarbete, för Sveriges del inom justitie- och so­cialdepartementen. Utredningsarbetet skall omfatta ersättning av angivet slag för skador vållade av personer som har gjorts till föremål för sam-häUslngripande.

I ett medlemsförslag avlämnat i augusti 1969 har föreslagits att Nordiska rådet skaU rekommendera regeringarna att snarast söka få tUl stånd en aU­män nordisk skadeståndslagstiftning. Förslaget är f. n. under behandling i rådets juridiska utskott.

1.3. Övriga reformönskemål

Under den tid som det här berörda reformarbetet pågått har vid oUka tiUfällen och från skilda håll förts fram önskemål om skadeståndsrättsliga

1.2.4.

 

Kungl. Maj:ts propositioii nr 5 år 1972              61

reformer. Vissa av dessa önskemål har helt eller delvis tillgodosetts genom numera genomförda reformer och kan därför här lämnas åsido. I några andra fall har det rört sig om reformer på områden som omfattas av nu pågående eller slutfört utredningsarbete, och det finns inte anledning att här gå närmare in på sådana frågor. I övrigt har skadeståndsrättsUga eller näraliggande frågor tagits upp dels inom riksdagen, dels i särskilda fram­stäUningar till Kungl. Maj :t.

1.3.1. Riksdagen

I det följande redovisas till en början i en kronologisk förteckning be­handlingen av här aktuella riksdagsmotioner under tiden 1946— 1970 och av de riksdagsskrivelser som motionerna i vissa fall har föranlett. Motionerna redovisas härvid endast med angivande av år, i vilken kamma­re varje motion har väckts (I resp. II) och motionens nummer samt med en kort beskrivning av motionsyrkandet.

19i€: II: 175 ang. översyn av 6 kap. SL, särskUt bestämmelserna i 4 § om efterlevandes skadeståndsrätt. Första lagutskottet fann att efterlevandes möjligheter att få skadestånd är alltför begränsade och tUlstyrkte skynd­sam utredning om revision av 6 kap. 4 § SL (ILU 1946:33). Riksdagen hemstäUde hos Kungl. Maj:t om den begärda utredningen (rskr 1946: 270).

19i7: II: 279 ang. ersättning av statsmedel för skada, som vållats genom brottslig handling. Statsutskottet fann sig för tillfället inte böra förorda, att riksdagen påkallade utredning i ämnet men ansåg att utredningsfrågan förtjänade ytterligare överväganden (SU 1947:246). Riksdagen gav i skri­velse till Kungl. Maj :t tiU känna vad utskottet hade anfört (rskr 1947: 475).

1950:1:97, II: 117 ang. översyn av bestämmelserna om skadestånd, med särskilt beaktande av frågan, huruvida betalningsskyldigheten för större skadeståndsbelopp till viss del kunde överflyttas på det allmänna. Första lagutskottet hänvisade till den förberedande utredning om lagstiftning på skadeståndsrättens område som inom kort väntades föreUgga och tiU att frågan om betalningsskyldighet för det allmänna för del av högre skade­ståndsbelopp framförts av 1945 års försäkringsutredning, vars betänkande efter remissbehandling var föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Utskottet avstyrkte bifall till motionerna (ILU 1950: 7). Riksdagen avslog motioner­na (I 8: 26, n 8: 44).

1953:1:108 ang. statens övertagande i vissa fall av enskilds förpUktelse att utge skadestånd eller annan ekonomisk ersättning. Statsutskottet hän­visade till att frågan behandlats i 1950 års förberedande utredning och ytter­Ugare skulle övervägas vid det fortsatta reformarbetet på skadeståndsrät­tens område, varför någon framställning från riksdagen inte var påkallad (SU 1953: 164). Riksdagen avslog motionen (I 30: 15, II 30: 42).

1956:1:170, II: 333 ang. ersättning för skador som tillfogats genom brotts-

1.3.L

 

62                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

lig gärning. Statsutskottet fann frågan visserUgen ligga utanför de aktueUa arbetsuppgifterna för bilskadeutredningen och kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar men uttalade, att det pågående utrediungs-arbetet var avsett som ett led i en planerad allmän reform av skadestånds­rätten. Det kunde med hänsyn härtill inte anses välbetänkt att riksdagen beslutade om en ny omfattande utredning kring de skadeståndsrättsliga problemen. Men utskottet ansåg att man kunde överväga en utsträckning till andra avgränsade grupper av regleringen beträffande skador vållade av rymlingar m, fl. (SU 1956: 183). Riksdagen gav i skrivelse till Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört (rskr 1956: 375).

1961:1:16i ang, säkerställande av rätten till skadestånd genom antingen en obligatorisk försäkring eller statens övertagande av ansvar för person­skada, vars värde överstiger 2 000 kr., när skadevållaren inte kan utge er­sättning. Första lagutskottet fann att frågan om en obligatorisk försäkring borde övervägas i ett större sammanhang, varvid ocksä fall, vari skade­ståndsskyldighet inte föreUgger, kunde beaktas. Tillräckliga skäl förelåg enligt utskottet inte att införa en generell statsgaranti beträffande de skade­stånd som avsågs i motionen, även om en vidgad användning av statsmedel tiU skadeståndsbetalning kunde te sig befogad även i fall då staten inte är skadeståndsskyldig enhgt gäUande rätt (ILU 1961:25). Riksdagen avslog motionen (I 14: 60, II 14: 75).

1963:1:530, II: 639 samt 196i: I: 586, II: 711 ang. ersättning av aUmän­na medel för skada som drabbat enskild person genom brott mot honom eller hans egendom. Första lagutskottet kunde inte förorda en utredning i ämnet med hänsyn till att möjligheterna att av allmänna medel få ersätt­ning för skador på grund av brott av rymlingar och liknande kategorier alltmera ökats och att man kunde anta att denna ersättningsform kunde komma att vidgas ytterligare. Utskottet hänvisade också tUl att försäkrings­skyddet på detta område kunde förutsättas bli alltmera omfattande och effektivt (ILU 1963: 8 och 1964: 12). Riksdagen avslog motionerna (111: 44, II 11:122 och I 13:53, II 13:64).

1966: II: 127 ang, sådan ändring i lagen den 13 maj 1945 om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m, fl. att kvarstående miss­tanke inte längre skall få påverka prövningen av ersättningsfrågan, och 1966: II: 686 ang. förslag till lagstiftning inom den offentligrättsliga verk­samheten, varvid särsldlt önskvärdheten av en revidering av reglerna om ersättning åt oskyldigt häktade eller dömda borde beaktas. Första lagut­skottet ansåg att det inte kunde komma ifråga att den som utsatts för fri­hetsinskränkning men därefter frikänts eller inte åtalats alltid skall vara berättigad tiU ersättning. Men 1945 års lag borde enligt utskottet ses över, så att inte enbart kvarstående misstanke skaU betaga någon rätten till ska­destånd. Med hänsyn till pågående lagstiftning pä skadeståndsrättens om­råde fann emellertid utskottet att det inte var påkaUat att riksdagen för till-

1.3.1.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972             63

fallet tog initiativ i de frågor motionerna avsåg. Utskottets synpunkter bor­de dock övervägas vid lagstiftningsarbetet (ILU 1966: 27). Riksdagen gav i skrivelse till Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört (rskr 1966: 189).

1966: II: 526 ang, bl. a. utredning om skadeståndsersättning för misslyc­kade tandbehandlingar, med särsldlt beaktande av frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring för tandläkare. Statsutskottet fann särsldld utredning i ämnet inte erforderlig med hänsyn till att utredningar i fråga om såväl allmän skadeståndsrätt som skadestånd i offentlig verksamhet var föremål för Kungl. Maj:ts prövning (SU 1966: 145). Riksdagen lämnade motionen i den del som här är av intresse utan bifall (I 35: 33, II 35: 11). Frågan om skadestånd vid misslyckade tandhehandlingar har ånyo aktuaUserats genom motionerna 1:396 och II: U2 vid 1970 års riksdag (ILU 1970:66; jfr nedan).

1966:1:318, II: 38i samt 1967:1:26, II:i3 ang. bl.a. åtgärder för att förbättra målsägandens möjligheter att få ut skadestånd, främst vid per­sonskador, t. ex. genom ersättning av det allmänna efter prövning i varje särsldlt fall eller genom lagstiftning om försäkring mot brott. Första lag­utskottet ansåg, att man med hänsyn till den pågående översynen av ska­deståndsrätten inte kunde ta slutlig ställning till frågan om ersättning av det allmänna för skada åsamkad genom brott. Däremot kunde det övervä­gas att bygga ut statens ansvar för skada av rymlingar till att omfatta t. ex. personskador vållade av dem som är föremål för kriminalvård i frihet. Utskottet förordade, att uppmärksamhet skulle ägnas dessa frågor vid ar­betet med skadeståndsrättens reformering (ILU 1966: 38 och 1967:15). Riksdagen gav med anledning av 1966 års motioner i skrivelse till Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört (rskr 1966:325) samt avslog 1967 års motioner (I 17: 46, II 17: 90). Frågan om statUgt skadeståndsansvar vid kriminalvård i frihet har tagits upp vid 1970 års riksdag i motionema /: 390 och 11:580 (ILU 1970: 67; jfr nedan).

1967: II: 31 ang. objektivt ansvar för oförutsedda allvarUga skador vid medicinsk behandling. Första lagutskottet ansåg många skäl tala för att man inom sjukvårdens område i vissa hänseenden tUlämpar skadestånds­ansvar oberoende av vållande. Utskottet utgick från att frågan prövas vid det pågående lagstiftningsarbetet på skadeståndsrättens område (ILU 1967: 49). Riksdagen avslog motionen (I 43: 67, II 43: 104). Motioner i samma ämne har väckts vid 1970 års riksdag ( 1:107 samt /; 396 och //: H2). I mo­tionerna /; 8i0 och //: 583 vid samma riksdag föreslogs, att det allmänna tar på sig skadeståndsansvaret för oförutsedda, aUvarUga skador vid medicinsk behandling. Första lagutskottet förutsatte att dess uttalanden vid 1967 års riksdag skulle beaktas och att den väntade lagrådsremissen skulle redovisa erforderligt grundmaterial för de komplicerade överväganden som motions­spörsmålen kräver (ILU 1970:66). Riksdagen avslog motionerna.

1968: I: 270, II: 338 ang, sådan ändring i bilansvarighetslagen att skade-

1.3.1.

 

64                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ståndsansvaret — frånsett ansvaret för bristfälligheter på fordonet — över­flyttas på staten, när polisman framför fordon för kontroll i samband med s, k. flygande inspektion eller i liknande situationer. Första lagutskottet ansåg liksom motionärerna, att det är otillfredsställande att fordonsägare kan drabbas av bonusförlust vid trafikskada i samband med flygande in­spektion, men fann det i nuvarande läge, när arbetet med lagstiftning om principerna för det allmännas skadeståndsansvar är långt framskridet, kunna väcka betänkligheter att göra det isolerade ingrepp i bilansvarig-hetslagstiftningen som föreslagits. En ändring av bonusbestämmelserna kunde äga rum utan initiativ från riksdagens sida (ILU 1968: 26). Riks­dagen avslog motionema (I 21:46, II 21:86).

1968:1:134-, 11:176 ang. ersättning för kroppsskada på poUsman, inklu­derande gottgörelse för sveda och värk samt framtida men. Första lagut­skottet underströk angelägenheten av att frågan snarast möjligt fick sin lösning (ILU 1968:43). Riksdagen gav i skrivelse tiU Kungl. Maj:! tiU känna vad utskottet anfört (rskr 1968:329). Vid 1970 års riksdag har samma fråga aktualiserats i motionerna 1:501 och II:58i (ILU 1970:67; jfr nedan).

1968: 1:186, II: 244 ang. statUg ersättning vid personskador uppkomna genom brott, 1968:1:18, II: 26 ang. allmän brottsförsäkring gäUande vålds­brott och 1968: 1:134, II: 176 ang. åtgärder för att förbättra målsägandens möjligheter att få ut skadestånd. Första lagutskottet hänvisade dels tiU det initiativ som tidigare tagits i frågan om ett utbyggande av statens ansvar för skador, vållade av rymlingar m. fl., att också omfatta personskador or­sakade av dem som är föremål för kriminalvård i frihet (rskr 1966: 325), dels till den utredning inom justitie- och socialdepartementen som pågår i frågan om statens ersättningsåtagande på detta område, dels också till arbetet på att utröna förutsättningama för en rättssociologisk undersökning av försäkrings inverkan på skadeståndslagstiftningen. Vidare pekade ut­skottet på vissa förbättringar i socialförsäkringsskyddet, som under senare tid genomförts, samt på vissa nya former av frivilUgt försäkringsskydd, gäl­lande i den mån en målsägande inte kan få ut sitt skadestånd därför att den skadeståndsskyldige saknar betalningsförmåga eller inte har kunnat anträffas. Utskottets majoritet fann med hänsyn till dessa omständigheter inte anledning att förorda något ytterligare initiativ (ILU 1968: 44). En minoritet reserverade sig för en utredning rörande ersättning av allmänna medel för skada, åsamkad genom brottsligt förfarande. Riksdagen avslog motionerna (I 34: 52, II 34: 79).

1969:1: 744, II: 859 ang. förslag om ett system för statlig ersättning för personskada, som uppkommit genom brott, och om utredning angående möjligheterna att införa ett system för ersättning av ekonomisk skada, som uppkommit genom brott, 1969:11:244 ang. ersättning av allmänna medel för skada som drabbat enskild person genom brott mot honom eller hans

1.3.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             65

egendom, 1969: I: 44, //; 14 ang. en aUmän brottsförsäkring gällande vålds­brott samt 1969:1: 388, II: 448 ang, åtgärder för att förbättra målsägan­dens möjligheter att få ut skadestånd. Första lagutskottets majoritet ansåg starka skäl tala för att samhället i större omfattning än hittills bör ta de ekonomiska konsekvenserna av svårigheterna att upprätthålla lag och ord­ning och förordade utredning om ersättning av allmänna medel för skada, åsamkad genom brott (ILU 1969: 9), En minoritet inom utskottet föreslog på i huvudsak samma skäl som hade anförts av utskottsmajoriteten i utlå­tandet över motionerna i samma ämnen vid 1968 års riksdag (ILU 1968: 44) att motionerna inte skulle föranleda någon åtgärd. Riksdagen avslog motionerna (I 9: 27, II 9: 38), Vid 1970 års riksdag har nya motioner väckts i samma ämnen, I motionerna /: 501 och //; 584 begärdes åtgärder för att förbättra målsägandens möjligheter att få ut skadestånd. Motionerna /: 27 och 11:30, 11:119 samt 1:502 och 11:581 rör ersättning av statsmedel vid skada för enskild person genom brott. I motionerna /: 394 och //: 979 före­slogs att sådan ersättning skall utgå vid förlust genom stöld m. m. Första lagutskottets majoritet hänvisade till det förslag till ersättningsordning för brottsoffer som under år 1970 utarbetats inom justitiedepartementet (Sten­cil Ju 1970:21) och till den väntade behandlingen av de väckta frågorna i förslaget till skadeståndslag. En minoritet inom utskottet önskade utred­ning i parlamentariska former av frågan om ersättning av allmänna medel för skada åsamkad genom brott (ILU 1970:67). Riksdagen avslog motio­nerna.

1969: I: 751, II: 861 ang. ersättning för skada vid lämnande av hjälp i samband med trafikolycka. Första lagutskottet ansåg nuvarande ersätt­ningssystem — enligt vilket möjligheterna till ersättning är begränsade till de fall då ett motorfordon tas i anspråk för transport av skadad till läkare — inte vara tillfredsställande. Starka skäl talade enligt utskottet för en prövning av frågan om författningsbestämmelser som garanterar ersätt­ning åt den som omhändertar eller på annat sätt hjälper person som skadats vid trafikolycka och därvid själv skadas till person eller egendom. Utskot­tet fann att frågan bör kunna lösas i samband med en revision av lagstift­ningen om ersättning för skada i följd av bruk av motorfordon eller tas upp i annat lämpligt sammanhang (ILU 1969: 24). Riksdagen gav i skrivelse tUl Kungl. Maj :t tiU känna vad utskottet anfört (rskr 1969: 114).

Också riksdagens revisorer har tagit initiativ till lagstiftnings­åtgärder på skadeståndsrättens område. 1948 års revisorer förordade en översyn av lagen den 10 juU 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl. Statsut­skottet delade revisorernas uppfattning, att ersättningsförfarandet enligt lagen måste betecknas som mycket omständligt och ägnat att medföra olä­genheter för såväl statsmyndigheterna som ersättningssökandena. Utskottet

1.3J.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

66                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

föreslog, att riksdagen begär en översyn av lagen (SU 1949: 143 s. 1). Riks­dagen gav i skrivelse till Kungl, Maj:t till känna vad utskottet anfört (rskr 1949:262).

Skadeståndsrättsliga spörsmål har därjämte vid många tillfällen aktua­liserats i riksdagen i samband med interpellationer och enkla frågor. Dessa har regelmässigt rört frågor som behandlats i de nu redo­visade motionerna.

1.3.2. Framstälhiingar till Kungl. Maj:t

Utanför riksdagen har från flera håll framstäUts önskemål om reformer inom skadeståndsrätten. Sådana framställningar har för det mesta gällt en utvidgning av området för objektivt ansvar.

En framställning i april 1961 från Folkrörelsernas motorförbund avsåg lagstiftning om att ägare till husdjur, som förorsakar eller medverkar till skada på allmän väg, blir ansvarig oberoende av eget vållande.

Motorförarnas helnykterhetsförbund anhöll i augusti 1964 om prövning av frågan om en lag för reglerande av skador som uppstår vid kollision mel­lan motorfordon och renar. Framställningen grundade sig på ett förslag som väckts av förbundets distrikt i Västerbotten.

I oktober 1965 begärde Sveriges advokatsamfund utredning angående ökat skadestånds- och försäkringsrättsligt skydd i vissa fall för den som lider skada i följd av luftfart.

Svenska polisförbundet har i oktober 1967 föreslagit att statsmakterna vidtar åtgärder för att förbättra det ekonomiska skyddet för polispersonal som utsätts för våldshandlingar under tjänsteutövning. En sådan åtgärd är enligt framställningen att polisman av staten tillerkänns rätt till ersättning för sveda och värk samt framtida men i anledning av kroppsskada som uppkommer under tjänsteutövning.

En framställning i mars 1968 från Svenska järnvägsmannaförbundet av­såg att i järnvägsansvarighetslagen skulle återinföras en bestämmelse om skyldighet för innehavare av järnväg att, oberoende av vållande hos inne­havaren själv eller järnvägens förvaltning eller betjäning, ersätta person­skada som drabbat någon anställd i järnvägens tjänst (ett sådant ansvar föreskrevs tidigare i 3 § järnvägsansvarighetslagen, vilket lagrum slutligt upphävdes i samband med att 1954 års yrkesskadeförsäkringslag trädde i kraft).

Också Svenska transportarbetareförbundet har aktualiserat frågan om utvidgat objektivt ansvar för arbetsgivare gentemot anställda. Förbundet begärde i december 1968, att frågan om rent objektivt ansvar för arbets­givare, som bedriver stuveriverksamhet, skulle utredas.

Omfattningen av statens skadeståndsansvar i visst avseende har berörts av exekutionsväsendets organisationsnämnd. I november 1966 har nämnden

1.3.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972       67

begärt att frågan om statens skyldighet att betala ersättning, när skada uppstår på egendom som är i utmätningsmans vård, övervägs i samband med lagstiftningen om skadestånd vid offentlig verksamhet.

Samtliga här berörda framställningar är beroende på Kungl. Maj:ts prövning,

1.4. Ben skadeståndsrättsliga diskussionen

I den livliga debatt om skadeståndsrätten som har förts under de senaste årtiondena har meningarna ofta gått starkt isär. Åsikterna följer i stort sett tre huvudlinjer. En radikal riktning med allt fler förespråkare ansluter sig till synpunkter som först kom tiU uttryck i Strahls principbetänkande av år 1950 och som närmast går ut på att de mångskiftande och omfattande ersättningsbehoven i dagens samhälle, i vart faU när det gäller personskada, tillgodoses bäst inom ramen för ett vidareutvecklat försäkringssystem, i hu­vudsak frigjort från de traditionella skadeståndsreglerna. En annan åsikts­riktning, som vunnit stor anslutning och som i praktiken har blivit den dominerande, hävdar att reformarbetet bör gå ut på partiella ändringar i och tillägg till den bestående skadeståndsrätten och att man därvid bör utnyttja de möjUgheter att förbättra de skadelidandes ställning som försäkring i oU­ka former erbjuder. Den tredje linjens anhängare, som är i klar minoritet, anser att tiden ännu inte är mogen för lagstiftning på den allmänna skade­ståndsrättens område, i varje fall inte på det nordiska planet, och att man i stället bör under ännu någon tid avvakta utveckUngen inom doktrin och praxis.

Innan jag går över till att redovisa min egen syn på frågan om de rikt­linjer efter vilka reformarbetet på detta område bör bedrivas, skall vissa huvuddrag i de senaste årens diskussion om detta reformarbete beröras. Framställningen kommer emellertid att begränsas till uttalanden som har gjorts i officiella eller halvofficiella sammanhang men som inte är lätt tUl­gängliga för en större allmänhet. Hithörande frågor har visserUgen i någon omfattning berörts också i den fackvetenskapliga litteraturen, främst i tid­skriftsartiklar o. 1.1, men det skuUe föra för långt att här redogöra också för dessa diskussionsinlägg.

1.4.1.1950 års förberedande utredning

De delvis banbrytande och i många stycken framsynta idéer och förslag som presenterades i 1950 års betänkanden — och som Strahl har vidareut­vecklat bl. a. i uppsatsen »Skadeståndsrättens framtid» (Rättsvetenskapliga

 Här kan hänvisas till Hellner, Skadeständsrättens reformering. Svensk Juristtidning 1967 s, 673 med där gjorda hänvisningar tiU tidigare inlägg i debatten om skadest&ndslagstiftningen. För tiden efter det Hellners uppsats publicerades hänvisas till Conradi, Skadeståndsrätten och verkligheten. Svensk Juristtidning 1969 s, 316,

1.4.1.

 

68                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

studier ägnade minnet av Phillips Hult, Uppsala 1960, s, 431 f,) — har re­dan haft ett betydande inflytande på det hittills bedrivna reformarbetet och har efter hand fått allt större aktualitet. En av de bärande tankegångarna i 1950 års svenska utredning var, att skadeståndsrätten i sin helhet hör an­passas till de senaste decenniernas tekniska och sociala utveckling och att en sådan anpassning kan ske genom att man i vidsträckt omfattning låler för­säkringsersättning avlösa skadeståndet. Ett system som gör de inesl fram­trädande behoven av skadeersättning beroende av om annan person varit vållande till skadan är enligt denna tankegång inte längre ändamålsenligt. Skadeslåndsrätten har visserligen — som ett av flera tänkbara medel — be­tydelse, när det gäller att förebygga skador, att bereda trygghet, om skada ändå inträffar, och att placera den ekonomiska bördan av ersättningarna där de från samhällsekonomisk synpunkt bör ligga. Men inte niinsl från synpunkten av den skadelidandes trygghet framstår försäkring som mera lämpad att sörja för ersättning när sådan är önskvärd.

Strahl påpekade, att försäkringsersättning redan nu utgår vid flertalet av de skadefall som inträffar i samhället, i all synnerhet när det gäller per­sonskador. Skadevällarens personliga skadeståndsansvar aktualiseras i allt mindre omfattning. När ersättning utgår ur ansvarsförsäkring är det visser­ligen skadeståndsreglerna som bildar underlaget vid bestämmande av er­sättningens omfattning. Men i den män ersättning utgår från socialförsäk­ringen eller från frivillig personförsäkring, sätts skadeståndsreglerna i prak­tiken ur kraft. Utvecklingen går vidare på denna väg och utrymmet för täckning av ersättningsbehoven genom tillämpning av skadeståndsregler blir därmed efter hand allt mindre.

Strahl ansåg detta vara en riktig utveckling. Ersättning på grund av per­sonlig skadeståndsskyldighet framstod för honom som i många avseenden underlägsen försäkringsersättning. Han betonade, att behovet av ekonomisk gottgörelse för en inträffad skada givetvis är helt oberoende av orsaken till skadans uppkomst, och hävdade att man måste välja ett försäkringsmässigt ersättningssystem, om man vill garantera att skadeersättning utgår. Detta gäller framför allt i fråga om kroppsskada, men enligt Strahl medför för­säkring också när det gäller sakskada, att ersättning kan utgå i mycket större omfattning än vad som följer av skadeståndsreglerna.

Strahl ansåg det i och för sig önskvärt att ersättning skall kunna beredas för alla person- och sakskador. Genom en utvidgning av skadeståndsmöj­ligheterna kan man emellertid, menade Strahl, inte åstadkomma en ord­ning som medger att ersättning utgår i alla de fall där det är behövligt. Försäkringssystemets möjligheter i det avseendet är mindre begränsade,

I överensstämmelse med sin uppfattning om skadestånd jämfört med försäkring fann Strahl att man bör införa en olycksfallsförsäkring för hela folket till belopp, som kan framstå som någorlunda tillfredsställande för gemene man. Den som vill ha högre ersättning skulle vara hänvisad att

1.4.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972                     69

teckna frivillig försäkring. Olycksfallsförsäkringen skulle finansieras av allmänna medel samt avgifter av de försäkrade och sådana verksamheter som medför mera avsevärd risk för olycksfall. Regressanspråk skulle kunna göras gällande när det är motiverat av preventionshänsyn. Om systemet är möjligt att genomföra, skulle det lösa ersättningsfrågorna i personskade-faUen. Strahl förulskickade, att ett reformprogram enligt dessa linjer måste ta avsevärd tid i anspråk. Om det inte anses möjligt eller önskvärt att för­verkliga programmet i dess helhet, skulle man dock kunna pröva dessa idéer på vissa speciella områden. Här tänkte Strahl bl. a. på trafikförsäk­ringen, som skulle kunna utvidgas till sådana skador som nu inte täcks av bilansvarighetslagen. Yrkesskadeförsäkringen skulle kunna byggas ut till en försäkring mot skada genom farlig verksamhet,

I fråga om sakskador borde enligt Strahl försäkring alltjämt ankomma på vars och ens eget initiativ. Obligatorisk ansvarsförsäkring ansåg Strahl dock vara motiverad i fall då lagstiftningen föreskriver objektivt ansvar.

Hur mycket man än förenklar uppgiften att skapa ett tillfredsställande ersättningssystem genom ett rationellt utnyttjande av försäkringsväsende! kommer det dock enligt Strahl att föreligga behov av skadeståndsregler, ef­tersom det under alla förhållanden kommer att förekomma skador som inte är täckta av försäkring. Vidare måste regler finnas om försäkringsgiva­res regressrätt, vilka ytterst går tillbaka på regler om skadeståndsskyldighet.

1.4.2.1951 års nordiska joristmote

De idéer och förslag som presenteras i 1950 års principbetänkanden dis­kuterades under ämnet »Skadestånd och försäkring» vid det nittonde nordiska juristmötet i Stockholm år 1950. Den rationella hel­hetssyn som utredningsmännen anlagt på skadeståndsrätten väckte sympa­ti. Men de nya idéerna kritiserades också, samtidigt som skadeståndsrätten i dess nuvarande utformning försvarades. Inte minst rönte tankarna på en allmän olycksfallsförsäkring invändningar. De som försvarade den traditio­nella skadeståndsrätten ställde sig emellertid inte främmande för olika för­bättringar av denna, t. ex. genom införande av objektivt ansvar på ytterli­gare områden. Meningarna var starkt delade om lämpUgheten att påbörja ett nordiskt lagstiftningssamarbete på skadeståndsrättens område.

1.4.3. Direktiven till 1952 års ntredningar

I samband med att bilskadeutredningen och kommittén angående det aUmännas skadeståndsansvar tillsattes år 1952 förklarade sig föredragande departementschefen vara ense med 1950 års utredningsmän om att reform­arbetet borde fullföljas i nordiskt samarbete. De riktlinjer som utred­ningsmännen angett borde följas. Arbetet borde också bedrivas på det sätt

1.4.3.

 

70                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

som utredningsmännen rekommenderat. Departementschefen ville dock in­te ta ställning till frågan huruvida en allmän olycksfallsförsäkring i vid­sträckt omfattning skulle kunna avlösa skadeståndsrätten över hela linjen. Han var inte heller övertygad om att de lösningar som de två utredningarna nådde fram till kunde i någon högre grad tjäna till vägledning för en bli­vande allmän reform av skadeståndsrätten.

1.4.4. Remissyttrandena över 1957 och 1958 års betänkanden

I yttrandena över bilskadeutredningens betänkande förekom kritik av att reglerna om skadestånd med anledning av biltrafik bröts ut ur det större sammanhang som arbetet på en gemensam nordisk skadeståndsrätt utgör. Det ansågs på några håll inte lämpligt att göra stör­re ändringar i bestämmelserna på ett begränsat område, innan enighet nåtts om principerna för den allmänna skadeståndsrätten. Det låg nära till hands att också på andra områden genomföra regler av samma innehåll som för­slagets. Samtidigt erinrade man från vissa håll om den tveksamhet som föredragande departementschefen gett uttryck åt i frågan, huruvida lös­ningarna i den första etappen kunde tjäna till vägledning vid utformningen av de allmänna reglerna. Förhållandena inom motorfordonstrafiken ansågs alltför speciella för att kunna läggas till grund för en allmän reform av ska­deståndsrätten. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund framhöll särskilt, att ett accepterande av det framlagda förslaget inte innebar ett godtagande av de vittgående reformplaner som kommit till uttryck i det svenska prin­cipbetänkandet år 1950. Försäkringsinspektionen i sin tur ansåg, att objek­tivt ansvar mycket väl kunde införas på ett visst område, innan frågan om sådant ansvar på andra tänkbara områden blivit utredd.

Ocksä i remissyttrandena över det betänkande som kommittén an­gående det allmännas skadeståndsansvar avgett placerade en del instanser in förslaget i det större sammanhang som det allmänna ska­deståndsrättsliga reformarbetet utgör, överståthållarämbetet ansåg att ska­destånd i offentlig verksamhet inte borde genom fristående lagstiftning bry­tas ut ur detta sammanhang. Andra remissinstanser anmälde ocksä tvek­samhet på denna punkt, men fördelarna med lagstiftningen ansågs mesta­dels överväga. Cienom att förslaget uppehöll sig vid allmänna skadestånds­spörsmål kunde det dock, enligt vissa remissuttalanden, komma att före­gripa eller försvåra en allmän svensk lagstiftning om skadestånd.

L4.5.1960 och 1963 års nordiska joristmöten

Diskussionen om  skadeståndslagstiftningen fortsatte vid  de juristmö­ten som ägde rum i början av 1960-talet. Vid det tjugoandra nordiska juristmötet i Reykjavik år

1.4.3.

 

Kungl. Maj:ts propositioii nr 5 år 1972              71

1960 utvecklade justitierådet Gösta Walin delvis andra synpunkter på lag­stiftningsarbetet än dem som kommit till uttryck i 1950 års principbetän­kanden. Han gjorde sig närmast till tolk för den nyss beskrivna andra hu­vudlinjen i skadeståndsdebatten och förordade partiella reformer på den bestående rättens grund. Han betonade visserligen försäkringsväsendets — särskilt ansvarsförsäkringens — betydelse för ersättningssystemet. Men viktiga förbättringar skulle man enligt Walin nå bäst om man fortsatte att bygga på de nuvarande skadeståndsreglerna. Dessa borde alltså komplet­teras och modifieras genom lagstiftning. Även om en del spörsmål därvid måste lämnas öppna, kan väsentliga frågor lösas, samtidigt som domstolar­na genom motiven får anvisning på de synpunkter som har varit avgörande för de lagstiftande organens bedömningar, Walin ansåg att den nordiska skadeståndsrätten på detta sätt bör kodifieras efter gemensamt utrednings­arbete. Själv skisserade han några punkter i en sådan allmän skadestånds­lag för att visa hur hans idéer kunde förverkligas. Lagen innehöll bl. a. culparegeln och en regel om jämkning av skadeståndsansvaret för fall då ersättningen annars skulle verka oskäligt betungande.

Meningarna om hur reformarbetet bör bedrivas var under diskussionen vid detta möte delade. En väsentlig invändning mot Walins förslag var att en enhetlig tillämpning av skadeståndsreglerna inte skulle bli följden om reglerna kodifieras. Lagens bestämmelser skulle nämligen bli så allmänt hållna att de inte lämnar domstolarna bättre vägledning än nuvarande na­tionella praxis på området. Särskilt ansågs detta gälla den grundläggande culparegeln. Lagstiftningen borde därför anstå till dess att de skadestånds­rättsliga principerna klarnat bättre. Från andra håll betonades dock värdet av en sådan kodifiering som Walin tänkt sig, inte minst därför att man under arbetets gång skulle tvingas att lösa åtskilliga problem som nu vållar svårigheter i rättstillämpningen.

Också vid det tjugotredje nordiska juristmötet i Kö­penhamn år 1963 diskuterades skadeståndsrättsliga frågor. Denna gång var ämnet begränsat till ersättning vid personskada. Det konstaterades, att de nordiska reglerna på detta område företer stora skiljaktigheter, vilket har till följd att man inte uppnår rättslikhet bara genom att utforma en­hetliga ansvarsregler. En nordisk utredning om skadestånd med anledning av personskada välkomnades allmänt.

L4,6. Skadeståndskonunitténs betänkanden

I betänkandet »Skadestånd I» utformade 1959 års skadeståndskom­mitté sitt förslag till lag med allmänna bestämmelser om skadestånd inom den ram som de hittiUsvarande skadeståndsreglerna i 6 kap. SL utgör. Föreskrifter om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar ansåg kommittén inte böra infogas i en sådan allmän lag utan i stället böra pla-

1.4.6.

 

72                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ceras i en särskild lag i ämnet. Vid en mera genomgripande revision av ska­ deståndslagstiftningen borde dock enligt kommitténs uppfattning även ar­betsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar regleras i en allmän lag om skadestånd.

Skadeståndskommittén ansåg sig inte ha anledning att gå djupare in i diskussionen om grundlinjerna för den framtida skadeståndsrätten. Vid en omfattande reform borde man dock, enligt vad kommittén uttalade i »Skadestånd II», inte göra alltför radikala avsteg från vad som nu gäller.

Kommittén belyste också i några sammanhang olägenheterna av det par­tiella lagstiftningsarbete som det aktuella reformprogrammet innebar. Des­sa olägenheter skulle enligt kommittén bli särskilt märkbara i fråga om de regler angående jämkning av arbetsgivares principalansvar och av arbetsta­gares personliga skadeståndsansvar som kommittén föreslog. Skäl till jämk­ning kan sålunda föreligga även t. ex. när en arbetsgivare själv är vållande till en skada. Vidare kan en möjlighet att nedsätta det personliga skade­ståndsansvaret vara önskvärd även när någon i andra sammanhang än som arbetstagare ådrar sig betungande skadeståndsansvar. Kommittén Aille dock inte tillmäta dessa nackdelar avgörande betydelse. Den ansåg i stället att man får finna sig i de mindre olägenheter som är förenade med att re­formarbetet skrider successivt fram, hellre än att skjuta det hela till en oviss framtid.

1.4.7. Remissyttrandena över Skadestånd I och Skadestånd H

I några yttranden över betänkandet »Skadestånd I» framhölls önsk­värdheten av en mera allmän och genomgripande reformering av skade­ståndsrätten. Hovrätten över Skåne och Blekinge underströk, att skade­ståndskommitténs förslag berör problem av stor betydelse, som påkallar en genomgripande behandling. Hovrätten nämnde särskilt frågan om en allmän jämkningsregel och spörsmålet om förhållandet mellan skadestånd och försäkring. En förnyad översyn av grundproblemen inom skadestånds­rätten borde enligt hovrätten göras snarast. Målet för reformarbetet borde enligt justitiekanslem vara en allmän skadeståndslag, vilket dock inte hind­rar att man genomför särskilt angelägna ändringar i gällande rätt.

önskemål om en allmän översyn av skadeståndsrätten framfördes också av andra remissinstanser, som mot bakgrunden härav uttalade tvekan inför partiella reformer. Hovrätten för Nedre Norrland påtalade risken för oklar­heter, om ändringar vidtas beträffande vissa avsnitt i en lag, medan andra delar behålls i stort sett oförändrade. Enligt vad Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalade är det inte rimligt att nya betraktelsesätt accepteras inom begränsade områden av skadeståndsrätten, innan de grundligt penetre­rats med sikte på tillämpning över hela fältet.

1.4.6.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             73

Också vissa yttranden över betänkandet »Skadestånd II» innehöll allmänna synpunkter på reformarbetet inom skadeståndsrätten. Man fram­höll från skilda håll den osäkerhet som råder i fråga om riktlinjerna för arbetet och ovissheten om vad som blir det slutliga resultatet av de utred­ningar som hittills har verkställts. Justitiekanslem ansåg, att arbetet bör inriktas på att åstadkomma en allmän skadeståndslag på den bestående rät­tens grund men att sådana partiella reformer av begränsad räckvidd som är möjliga bör genomföras. En sådan allmän lag skulle vara värdefull, dels därför att den skulle tillhandahålla en stomme för fortsatta reformer, dels därför att man skulle få fram erfarenheter av de partiella reformerna, Jus­titiekanslem ansåg det i jämförelse härmed betydligt vanskUgare att inrikta arbetet på en mera långsiktig eller genomgripande reform. Åtskilliga re­missinstanser, däribland hovrätten för Nedre Norrland och länsstyrelsen i Stockholms län, delade justiliekanslerns uppfattning, att den allmänna lagen bör reglera de ämnen som skadeståndskommitténs båda betänkanden innehöll. Hovrätten framhöll bl. a., att man, för att förebygga oklarheter, inte bör göra arbetsgivar- och arbetstagaransvaret till föremål för lagstift­ning annat än i samband med lagstiftning om den grundläggande allmänna skadeståndsrätten. Denna uppfattning delades i princip av kommerskolle­gium. Ett mycket stort antal remissinstanser ansåg att lagstiftning rörande statens och kommunernas skadeståndsansvar bör ske samtidigt med eller i anslutning till att lagstiftning om principalansvaret genomförs. Endast ett par instanser fann att bestämmelser om det allmännas ansvar borde införas innan principalansvaret reglerades.

Svea hovrätt framförde tanken att man vid den stegvisa kodifieringen av skadeståndsrätten till en början bör ta upp endast person- och sakskada. Genom att i stort sett lämna åsido det mera svårbearbetade område som rätten till ersättning för övriga former av skada utgör vinner man enligt hovrätten att skadeståndsrätten i ett sammanhang kan lagfästas beträffande såväl enskilda personers som det allmännas ansvar för person- och sak­skador.

1.4.8. Nordiska rådet

I ett medlemsförslag vid Nordiska rådets 13 :e session i Reykjavik år 1965 hemställdes att rådet skulle rekommendera de nordiska regeringarna att — innan samarbetet på skadeståndsrättens område fortsatte — för rådet lägga fram en allmän plan för samarbetet. En sådan plan skulle enligt förslaget ange efter vilka huvudprinciper en kodifiering av skadeståndsrätten bör läggas upp. Förslagsställarna ansåg att försäkring i större omfattning än f. n, kan lösa de problem som möter på skadeståndsområdet. Utvecklingen pekar enligt förslagsställarna hän mot en kombination av objektivt ansvar och försäkring på allt fler områden. Strahls tankegångar från år 1950 borde enligt förslaget noggrant studeras. Den hittillsvarande ordningen hade lett

1.4.8.

 

74                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

till att utredningsresultaten i efterhand utsatts för kritik av principiell natur och betraktades därför inte som ändamålsenlig. Därför borde en allmän ge­nomgång av de bärande principerna på området komma till stånd.

Det var med anledning av detta och ett tidigare väckt medlemsförslag om införande av objektivt ansvar i förening med obligatorisk ansvarsförsäk­ring i fråga om skada orsakad av barn som Nordiska rådet beslutade om den förut omnämnda rekommendationen angående rättssociologisk un­dersökning av försäkrings inverkan på skadeståndslagstiftningen (avsnitt 1.2.4).

1.4.9. Direktiven för 1966 års skadeståndskommitté

När min företrädare i november 1966 anmälde frågan om att tUlsätta en ny skadeståndskommitté med uppdrag att utreda frågorna om skadestånd för framtida förlust av arbetsinkomst och om efterlevandes rätt till skade­stånd anslöt han sig i princip tUl uppfattningen att lagstiftningsarbetet på skadeståndsområdet också framdeles bör följa de partiella reformernas väg men med siktet inställt på att arbetet småningom skall resultera i en allmän nordisk skadeståndslag. Han utgick också från att den nya kommitténs för­slag, i likhet med sina närmaste föregångare, skulle bygga på den traditio­nella skadeståndsrättens grund.

1.5. Departementschefen 1.5.1. Det nuvarande rättsläget

I varje samhälle är det oundvikligt att medborgare då och då drabbas av skador till person eller egendom. Med den tekniska och industriella utveck­Ungen och fortgående urbaniseringen ökar skaderiskema betydligt. Det är visserligen möjligt att genom förebyggande åtgärder av skilda slag — arbe­tarskydd, trafiksäkerhetsåtgärder etc. — motverka tendenserna till stegrad skadefrekvens, men det är uppenbarligen inte möjligt i ett modernt sam­hälle att helt undvika att skador inträffar, t.o.m. i ganska betydande omfattning. Varje fall av personskada för med sig fysiskt och/eller psykiskt lidande för den enskilde. Det är en samhäUelig uppgift att så långt möjligt mildra dessa verkningar. Man står här — liksom när det gäller fysisk eller psykisk sjukdom — inför ett vård- och rehabiliteringsproblem, som till väsentlig del måste lösas med andra inedel än att bereda den skadelidande ekonomisk gottgörelse. Men varje skadefall har också, vare sig det gäller person- eller egendomsskada, direkta ekonomiska följder för den skade­lidande och betyder en samhällsekonomisk förlust. Det måste därför finnas regler om hur den ekonomiska bördan av dessa förluster skall fördelas bland medborgarna.

Om man går tillbaka till perioder långt före industrialismen gällde hos oss som huvudregel, att förlusten i följd av ett skadefall bars av den som drab-

1.4.8.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             75

hats av skadan. I fall då denna vållats av annan person, t. ex. genom upp­såtUg misshandel eller skadegörelse, kunde visserligen den förfördelade eller hans familj kräva en ekonomisk gottgörelse. Denna hade emellertid karaktären av en bot, som inte utmättes i direkt proportion till skadans storlek och alltså inte i första hand hade en ersättande funktion utan närmast var att beteckna som en straffrättslig sanktion, motiverad utifrån primitiva vedergällningsföreställningar. Under inflytande från den romerska rätten utbildades emellertid småningom vissa skadeståndsregler av annan typ. Mot slutet av förra seklet var den s. k. culparegeln fullt utbildad hos oss. Den brukar i modern språkdräkt formuleras ungefär så här: den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar annan person skada är skyldig att ersätta skadan. Denna regel — liksom nutidens skadeståndsregler över hu­vud taget — brukar sägas ha en dubbel funktion, den avskräckande och moralbildande, dvs. att avhålla medborgarna från handlingar som orsakar skada för andra medborgare, och den reparativa, dvs. att bereda den skade­lidande i det enskilda fallet ekonomisk gottgörelse för den lidna skadan. Ut­gångspunkten vid regelns tillämpning är, att den reparativa effekten skall vara hundraprocentig. Den skadelidande skall sålunda ha full ersättning för den förlust han har lidit, såvida han inte själv har medverkat till skadan genom eget våUande — då kan det bli fråga om jämkning av skadeståndet.

Culparegeln utgör ännu i dag grundvalen för vår skadeståndsrätt. Kring och på grundval av denna huvudregel har sedermera utbildats ett omfattan­de och komplicerat skadeståndsrättsUgt regelsystem. Inom detta kan två huvudgrupper av regler urskiljas: de som gäller s. k. inomobligatoriskt ska­destånd, dvs. regler om ersättning för skador uppkomna i kontraktsförhål­landen, och de som avser skador utanför kontraktsförhållanden eller regler om s.k. utomobligatoriskt skadestånd. I detta sammanhang är det främst de sistnämnda reglerna som är av intresse.

Den svenska rättens regler om utomobUgatoriskt skadestånd har hittills i bara begränsad omfattning utformats i skriven lag. Vissa grundläggande be­stämmelser av allmän natur om skadestånd med anledning av brott finns i 6 kap. SL. Där föreskrivs skyldighet för den som har begått brott att ersätta den skada som har uppkommit genom brottet. Vidare innehåUer kapitlet regler om verkan av den skadelidandes medvåUande, om vad som är ersättningsgiU personskada, om skyldighet vid vissa brott mot den per­sonliga integriteten att utge ersättning för lidande, om efterlevandes rätt till skadestånd när någon har blivit dödad, om solidariskt ansvar för flera skadevållare samt om skadeståndsskyldighet för barn under 15 år och sin­nessjuka eller med dem jämstäUda personer och för deras värdnadshavare. Vid sidan av dessa allmänna bestämmelser finns skadeståndsrättslig spe­ciallagstiftning på särskilda områden, främst inom kommunikationsväsen­det och energiförsörjningen, på miljöskyddsområdet och inom immaterial-rätten,

1.5.1.

 

76                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

I övrigt har den utomobligatoriska skadeståndsrättens regelsystem utbil­dats i rättstillämpningen. Knappast på något annat område inom civilrätten har de rättstiUämpande organens verksamhet haft så stor betydelse för rätts­utvecklingen. Domstolarna har i avsaknad av skriven lag haft att självstän­digt ta ställning till åtskilliga frågor av stor principiell betydelse, såsom för­utsättningarna för inträde av skadeståndsansvar utanför tillämpningsområ­det för 6 kap. SL, vad som skall utgöra ersättningsgiU skada, kravet på or­sakssammanhang mellan skadegörande handling och uppkommen skada, skadeståndets fördelning mellan flera ansvariga, avgränsning av tillämp­ningsområdet för reglerna om utomobligatoriskt skadeståndsansvar mot om­rådet för kontraktsrättens ersättningsregler osv.

Rättsutvecklingen under detta århundrade präglas i stort sett av återhåll­samhet från domstolarnas sida, när det gällt att bryta med hävdvunna grundsatser. De aktsamhetsnormer som har lagts till grund för culpabedöm-ningen, dvs. bedömningen av vad som skall anses utgöra ett vållande som utlöser skadeståndsansvar enligt culparegeln, har visserligen förändrats i en riktning som har medfört att skadeståndsansvaret på många verksamhets­områden har skärpts — man har ibland t. o. m. talat om att domstolarna fingerat culpa i situationer, där enligt gängse värderingar kraven på nor­mal aktsamhet inte kan anses eftersatta. Men den principiella utgångs­punkten har varit, att skadeståndsansvar utan stöd av skriven lag förutsät­ter att den skadeståndsskyldige själv har handlat »culpöst», dvs. uppsåtligen eller av vårdslöshet. Man har visserligen nått fram tUl en regel om ansvarig­het för annans vållande med stöd av ett resonemang som går ut på att en arbetsgivare skall s. a. s. identifieras med vissa av sina anställda och därför svara för skador som dessa vållar. Denna grundsats om s. k. principalansvar har domstolarna emellertid ansett tillämplig endast när skadevållaren har tUlhört drifts- eller arbetsledningen eller har kunnat jämställas med sådan personal med hänsyn till att från risksynpunkt särskilt ansvarsfulla upp­gifter har anförtrotts honom.

Skadeståndsansvar helt oberoende av vållande — rent objektivt ansvar — har i rättstillämpningen statuerats huvudsakligen i vissa särpräglade fall på grannelagsrättens område, bl. a. vid omfattande grävnings- eller spräng­ningsarbeten, och vid vissa särskilt riskfyllda militärövningar. I övrigt har domstolarna hållit fast vid culpaprincipen, och någon sådan allmän grund­sats om objektivt ansvar vid farlig verksamhet som har vunnit insteg i vissa utländska rättssystem gäller inte hos oss.

Också i ett annat betydelsefullt hänseende intar svensk rätt traditionellt en restriktiv hållning. Den allmänna regeln om ansvar för eget vållande an­ses hos oss i princip ha giltighet endast vid de s. k. integritetskränkningarna, dvs. skada på person eller sak. Vid sådana skadefall utgår visserligen er­sättning också för den förmögenhetsskada (förlorad arbetsinkomst, utebli-

1.5.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972                     77

ven vinst o.d.) som utgör en direkt följd av person- eller sakskadan, men för förmögenhetsförlust som någon tillfogas utan att förlusten slår i sam­band med skada på person eller sak — t. ex. genom bojkott eller genom att den skadelidande förmåtts att vidta förlustbringande dispositioner av sin förmögenhet (här kallad »ren förmögenhetsskada») eller hindrats i sin förvaltning av denna etc. — utgår i princip inte ersättning annat än när den skadegörande handlingen utgör brott, t. ex. bedrägeri.

Culparegelns tillämpning i fråga om skador uppkomna i verksamhet som bedrivs av det allmänna — staten eller kommun — är oomstridd såvitt gäl­ler verksamhet som kan jämställas med enskild. Inom området för sådan verksamhet tillämpas också de grundsatser om principalansvar som jag nyss har berört. Det finns däremot bara ett fåtal exempel på att det allmänna har ålagts skadeståndsansvar med tillämpning av grundsatser om principal­ansvar inom området för offentlig myndighetsutövning. Alla dessa fall av­ser person- eller sakskada, och det råder delade meningar om hur vittgåen­de slutsatser som kan dras av dessa avgöranden. Men det föreligger enighet om att det allmänna enUgt svensk rätt i varje fall inte bär något ansvar för annan ekonomisk skada än person- eller sakskada — s, k, allmän för­mögenhetsskada — när sådan skada uppkommer genom fel eller försum­melse vid den offentliga myndighetsutövningen, t, ex. genom ett oriktigt av­görande av en myndighet eller av en enskild tjänsteman, och detta oavsett om den skadevållande handlingen är straffbar eller inte.

Den utveckling av skadeståndsrätten genom domstolarnas rättstillämp­ning som nu i all korthet har skildrats bör ses mot bakgrunden av den snab­ba utveckling som vi under detta århundrade har fått bevittna på de tek­niska, ekonomiska och sociala områdena. Det krävs inga närmare belägg för påslåendet, att välståndsutvecklingen och den strukturomvandling som samhället undergått har skapat ändrade betingelser också för den skade­ståndsrättsliga regleringen. Det räcker att peka på några av de viktigaste faktorer som har bidragit till att helt förändra bilden, när det gäller arten och omfattningen av de skaderisker som är förenade med mänsklig verk­samhet på olika områden: ökad industrialisering parad med en fortgående automation, teknisk omdaning och rationalisering av den industriella verk­samheten, ökad befolkningskoncentration till de högt industrialiserade tät­orterna, snabb expansion av den offentliga verksamheten. Ett annat, lika påfallande som betydelsefuUt drag i utveckUngen utgör den kraftiga expan­sionen och effektiviseringen av både den offentliga och den privata försäk­ringsverksamheten. Det är tydligt, att alla dessa omständigheter i hög grad måste inverka inte bara på utformningen av det skadeståndsrättsliga regel­systemet utan över huvud taget på varje ställningstagande till frågan, enligt vilket eller vilka system och efter vilka normer gottgörelse skall beredas för de skador som inträffar i samhället.

1.5.1.

 

78                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

1.5.2. Hovudlinjer i reformarbetet

Det är mot denna bakgrund naturligt, att frågan om en reformering av skadeståndsrätten kom att inta en framträdande plats på programmet, när det nordiska lagstiftningssamarbetet återupptogs efter andra världskrigets slut. Den förberedande principutredning, som enligt beslut år 1946 av de nordiska ländernas justitieministrar utfördes under 1940-talets sista år och som resulterade i 1950 års betänkanden med riktlinjer för reformarbetet, ut­mynnade i en rekommendation om en genomgripande reformering av den utomobligatoriska skadeståndsrätten med sikte på att åstadkomma en all­män nordisk skadeståndslag. De reformplaner som skisserades i utredning­arna var inte bara omfattande i den meningen att de berörde praktiskt taget alla områden av den utomobligatoriska skadeståndsrätten. De öppnade ock­så i sakligt hänseende vittsyftande och intresseväckande perspektiv, särskilt i den form som de presenterades av den svenske utredningsmannen, numera professorn em. Ivar Strahl. Av speciellt intresse var de av Strahl framförda tankarna, att skadeslåndsrätten i stor utsträckning skulle ersättas med för­säkring i en eller annan form, åtminstone i fråga om personskador. Dessa idéer har i väsentlig mån inverkat på de senaste årens skadeståndsrättsliga diskussion och har också satt spår i det reformarbete som har bedrivits i Norden.

Utredningsmännen bakom 1950 års principbetänkanden var klart medvet­na om att stora svårigheter måste övervinnas, innan tanken på en allmän nordisk skadeståndslag kunde förverkligas. Enligt utredningsmännen kunde en så omfattande reform inte genomföras i ett sammanhang. De rekommen­derade därför, att arbetet till en början skulle bedrivas i etapper och att man först skulle inrikta sig på partieUa reformer på de områden där reform­behovet framstod som mest angeläget. Denna principiella uppläggning har i stort sett följts.

Som har framgått av den redogörelse jag lämnat i det föregående har så­lunda efter utredningar i nordiskt samarbete lagts fram förslag till ny bil­ansvarighets- och trafikförsäkringslagstiftning, lagstiftning om skadestånd i offentlig verksamhet, ändrade regler om försäkringsgivares regressrätt, lag med vissa bestämmelser om skadestånd, innefattande nya regler om barns och föräldrars skadeståndsansvar samt avsedd att ersätta 6 kap. SL, och slutligen lag med vissa betämmelser om arbetsvares och arbetstagares skadeståndsansvar. I stort sett motsvarande förslag har lagts fram i våra nordiska grannländer. I Finland och Norge har på grundval av föreliggande förslag genomförts ny lagstiftning om ersättning för skada i följd av bruket av motorfordon. I Norge har under år 1969 en »lov om skadeserstatning i visse forhold» trätt i kraft, vilken innehåller regler om barns och föräld­rars skadeståndsskyldighet, om arbetsgivares principalansvar, om det all­männas skadeståndsansvar och om arbetstagares skadeståndsansvar. I öv-

1.5.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             79

rigt har utredningsförslagen ännu inte föranlett lagstiftning i något av län­derna. Reformarbetet fortsätter emellertid enligt i huvudsak de riktlinjer som angavs år 1958 av de delegerade för nordiskt lagsamarbete. Den nu sit­tande svenska skadeståndskommittén utreder sålunda i samverkan med mot­svarande kommittéer i Danmark, Finland och Norge frågor om ersättning för framtida förlust av arbetsinkomst och om ersättning för förlust av för­sörjare.

Det framtida reformarbetet på skadeersättningsområdet måste ses mot bakgrunden av en samhällsutveckling under det senaste decenniet som vä­sentligt förändrat betingelserna för detta arbete. Skadeståndets betydelse när det gäller att bereda ersättning för de skador som uppkommer i sam­hället har förändrats och förskjutits. Särskilt på personskadornas område har andra ersättningsformer kommit att spela en alltmer central roll. Jag har nyss pekat på den expansion som det offentliga och enskilda försäk­ringsväsendet har undergått. Den successiva utbyggnaden av vårt social­försäkringssystem har medfört, att flertalet personskador blir till stor del ekonomiskt täckta inom ramen för den allmänna försäkringen och yrkes­skadeförsäkringen. I allt större omfattning bereder olika former av enskilda försäkringar, inte minst av typen gruppförsäkringar, ett kompletterande skydd. Socialförsäkringen saknar helt regressrätt mot den som enligt skade­ståndsrättsliga regler skulle kunna göras ansvarig för skadan. De privata försäkringar det här gäller har i stor utsträckning karaktär av s. k. summa-försäkring och någon regressrätt mot den skadeståndsskyldige kommer då inte i fråga. Vid övriga former av ensldld personförsäkring innehåller för­säkringsavtalen regelmässigt regressvillkor som snävt begränsar försäkrings­givarnas möjligheter att återkräva försäkringsersättning enligt skadestånds­rättsUga regler.

På egendomsskadomas område finns visserligen inte någon motsvarighet till socialförsäkringssystemet och skadeståndsrätten spelar därför här en mer framträdande roll. Men också på detta område har en betydelsefull utveckling skett inom det enskilda försäkringsväsendet. Nya skadeförsäk­ringsformer har tillskapats, även om möjligheterna att genom objektsför­säkring få skydd annat än mot vissa specifika skaderisker, såsom brand, stöld, vattenskada, trafikskada, maskinskada o. d,, fortfarande är begrän­sade. Väsentligare är emellertid, att skadeförsäkringar vinner en stadigt ökad utbredning bland allmänheten. I takt med denna utveckling förlorar skadeståndsrätten i avsevärd mån sin betydelse, eftersom också vid skade­försäkring regressvillkoren i försäkringsavtalen ofta begränsar återkravs-möjligheterna och i övrigt regressrätt mot ensldlda utövas i ringa omfatt­ning.

Men också i fall då skadeståndsreglerna formellt träder i tillämpning för att helt eller delvis bereda gottgörelse för en liden skada, blir det allt oftare i praktiken fråga om en försäkringsmässig reglering. Ansvarsförsäkring vin-

L5.2.

 

80                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ner fortlöpande allt större utbredning, främst inom närings- och yrkeslivet men också i rent privata förhållanden. Härtill kommer, att lagstiftaren på vissa områden har föreskrivit obligatorisk försäkringsplikt. Utvecklingen har idag gått därhän, att det torde vara betydligt vanligare att skadestånd för person- eller sakskada utgår ur en ansvarsförsäkring än att det betalas av den skadeståndsskyldige själv med dennes egna medel. Försäkrings­summorna i både frivillig och obligatorisk ansvarsförsäkring är idag så höga, att det hör till undantagen att tillgänglig försäkringsersättning inte förslår till full täckning av den lidna skadan,

Gottgörelse för skador utgår således idag från flera skilda källor enligt ett mångskiftande system med åtskilliga komponenter, karakteriserat av ett komplicerat samspel mellan skadestånd och olika former av offentlig och privat försäkring. Men vår kunskap om hur detta system fungerar är brist­fällig och fragmentarisk. Vi saknar underlag för att i precisa termer eller siffror uttrycka, vilken ekonomisk roll skadestånd resp. försäkring i skilda former spelar eller på vilket sätt de olika regelsystemen inverkar på varand­ra. Därmed saknar vi i väsentlig mån också möjligheter att göra säkra för­utsägelser om verkningarna av den ena eller andra förändringen i regel­systemen.

Den utveckling som jag har skildrat i det föregående har inverkat också på frågan om skadeståndets förebyggande effekt. Bara för några decennier sedan var det en allmänt utbredd uppfattning, att risken att drabbas av ett ekonomiskt ansvar för följderna av ett vårdslöst handlande skulle vara den kanske viktigaste av de drivkrafter som förmår medborgarna att iaktta de aktsamhetsnormer på vilka culparegeln vilar. Denna föreställning inrymmer strängt taget två element. Tanken är dels att vetskapen om att ett visst handlingssätt medför ersättningsskyldighet, om det leder till att annan lider skada, i det enskilda fallet avhåller individen från att handla i strid med den skadeståndsrättsUga handlingsnormen. Dels går resonemanget ut på att skadeståndsreglerna verkar allmänt moralbildande och såhmda bidrar till att i samhället utbildas ett system av handlingsnormer som medborgarna iakttar automatiskt och oreflekterat.

Det finns idag anledning att ifrågasätta bärkraften i dessa teser. Vid de grövsta fallen av överträdelser, dvs. fall dä någon uppsåtligen tillfogar an­nan skada, är det fråga om straffbara handlingar. Här spelar med all säker­het straffbuden en långt viktigare roll för moralbildningen än skadestånds­reglerna. Såvitt gäller personskada är det inte sannolikt, att risken av ett skadeståndsansvar i det enskilda fallet har någon preventiv effekt, som gör sig gällande vid sidan av straffhotet. Däremot kan det inte uteslutas, att skadeståndsreglerna har en sådan effekt, när det gäller att avhålla från upp­såtlig skadegörelse på annans egendom. Men med all sannolikhet är det också här andra förhållanden som utgör den väsentliga grunden till att medborgarna avhåller sig från handlingar av detta slag.

1.5.2.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972             81

Frågan om skadeståndets preventiva effekt är svårare att bedöma, när det gäller den del av culparegeln som tar sikte på icke uppsåtUga men vårdslösa eller försumliga beteenden. Starka skäl talar dock för, att föreställningen om skadeståndsreglernas moralbildande och preventiva funktion är överdriven också för dessa fall. Den utveckUng på ansvarsförsäkringens område som skildrats i det föregående har medfört, att det personliga skadeståndsansva­ret för den som av vårdslöshet har vållat en skada inte aUs görs gällande i samma omfattning som förr. Men det finns knappast belägg för att denna utveckling lett tiU att människors aktsamhet allmänt sett har slappnat. Ett belysande exempel må anföras. Ett relativt stort antal skador inträffar i yrkesUvet som en följd av försummelser av arbetsgivare eller arbetstagare. Först under 1950-talet genomfördes den ordning enligt vUken arbetstagares personliga skadeståndsansvar mot utomstående automatiskt omfattas av ar­betsgivarens ansvarsförsäkring. Denna ordning innebär, att den enskilde arbetstagaren numera är praktiskt taget helt fredad från risken att person­ligen drabbas av skadeståndsansvar mot tredje man vid vållande i tjänsten. I praktiken utövar nämligen ansvarsförsäkringsbolagen regressrätt mot en skadevållande arbetstagare bara när denne har vållat skadan uppsåtUgen el­ler i berusat tillstånd. Trots detta har det veterligen inte från något håll gjorts gällande, att antalet faU då en anställd genom vållande i sin tjänst orsakar utomstående skada har ökat under det senaste decenniet. Mycket tyder på att tendensen i åtskiUiga företag är den motsatta.

Det finns anledning tro, att det är helt andra faktorer än risken av ett skadeståndsansvar som spelar den avgörande rollen när det gäller att av­hålla medborgarna från att överskrida gränserna för det tiUåtna. Det är sannolikt att uppfostran och utiiildning, vidgad upplysning och opinions-bUdning genom massmedia är av vida större betydelse som preventiva in­strument än de skadeståndsrättsliga reglerna.

Även dessa bedömningar vilar emellertid på osäker nind. För att kunna rätt värdera i vad mån skadeståndsrätten fyller en avskräckande och moral-bUdande funktion och hur den i det avseendet förhåUer sig tUl andra före­teelser med liknande verkningar, krävs en ingående kunskap om en rad ännu okända förhållanden av psykologisk och sociologisk art. En sådan kunskap kan vinnas endast med hjälp av vetenskapUga undersökningsmetoder. Några sådana undersökningar av betydelse har emellertid hittills inte gjorts hos oss.

Det är i medvetande om vår bristande kunskap i de frågor som jag nu har berört som de nordiska ländemas regeringar på Nordiska rådets initia­tiv nyligen har låtit göra en samnordisk utredning rörande möjligheterna att genomföra en rättssociologisk undersökning om försäkrings inverkan på skadeståndsrätten. Detta utredningsarbete visar att brett upplagda rättsso­ciologiska undersökningar av detta slag skulle kunna bli av betydelse för det fortsatta reformarbetet. Det är enligt min mening önskvärt att sådana

1.5.2.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

82                  Kungl. Maj:ts proposition nr ö år 1972

undersökningar i någon form kommer tUl stånd.

Rättssociologiska undersökningar av detta slag är emellertid dyrbara och tidskrävande projekt. Tillförlitliga undersökningsresultat som kan läggas till grund för mer bestämda slutsatser om hur skadeersättiungsproblemen slutgiltigt bör lösas kommer att föreligga först om åtskilliga år. Man kan då fråga sig om det nu är rätta tiden att gripa sig an med ett omfattande skadeståndsrättsUgt lagstiftningsarbete och om inte rättssociologiska under­sökningar bör genomföras innan mer gesnomgripande reformer aktualiseras. Det är emellertid inte tänkbart att införa ett totalt reformstopp. De snabba tekniska, sociala och ekonomiska förändringar samhället undergår gör det nödvändigt att kontinuerligt anpassa de skadeståndsrättsliga reglerna till nya förhållanden. Det skulle inte heller vara riktigt att nu avbryta ett mång­årigt reformarbete som har avsatt betydelsefulla resultat i form av ett fler­tal konstruktiva reformförslag. Många av dessa förslag svarar mot aUmänt erkända reformbehov. Till största delen rör det sig inte heller om radikala nydaningar utan endast om reformer på det beståendes grund.

mål syftar till väsentliga fall för stora grupper av visa tiU den redogörelse

Under de senaste åren har emellertid också framförts krav på betydligt mer långtgående reformer på skadeersättningsområdet. Dessa reformönske-

förbättringar av det ekonomiska skyddet vid skade­skadelidande. Jag inskränker mig här till att hän-som jag tidigare har lämnat (avsnitt 1.3.) för en mångfald riksdagsmotioner och framstäUningar tiU Kungl. Maj :t om åtgär­der i denna riktning, t. ex. i fråga om ersättning för skador genom brott, skador i yrkeslivet, skador orsakade av djur, skador genom felaktig medi­cinsk behandling osv. Ett tiUgodoseende av dessa önskemål skulle förutsätta en delvis radikal omdaning av det skadeståndsrättsliga regelsystemet. Ge­mensamt för flertalet ay de uppslag och krav som har förts fram är att de syftar till en vidsträckt tillämpning av s. k. objektivt skadeståndsansvar, dvs. ansvar oberoende ay vållande. I den allmänna debatten skymtar emel­lertid också krav på olika typer av obligatoriska försäkringsanordningar, mestadels i ansvarsförsäkringens form.

ÅtskUliga av dessa önskemål är i och för sig socialt välmotiverade. Det skulle inte heller vara försvarligt att ställa sig avvisande till dessa önske­mål uteslutande med hänvisning tUl att vi saknar ett rättssociologiskt undersökningsmaterial som skulle sätta oss bättre i stånd att bedöma vilken eller vilka metoder som bör väljas för att lösa ersättningsprohlemen. Jag ser det som både naturligt och nödvändigt att dessa reformkrav tas upp tiU en samlad bedömning i samband med att statsmakterna tar ställning till de utredningsförslag på skadeståndsområdet som är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Det år emellertid enligt min mening långt ifrån självklart att alla de krav på förbättrat ekonomiskt skydd vid skadefall som sålunda har aktualiserats bör i första hand eller ens till någon del lösas genom skadeståndsrättsliga

1.5.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             83

reformer, som innebär en utbyggnad och en konsolidering av skadestånds-rätten. Utvecklingen under de senaste decennierna ger en klar anvisning om att vid sidan av skadeståndsrätten finns andra metoder att lösa skade­ersättningsproblemen, metoder som har mera direkt anknytning tiU det allmänna eller enskilda försäkringsväsendet eUer som förutsätter direkta ingripanden från det allmännas sida med stödåtgärder inom den sociala välfärdspolitikens ram.

Ett ställningstagande till de aktuella reformkraven förutsätter därför en prövning och värdering av olika tänkbara metoder att tillgodose dessa krav. En sådan prövning måste ske med utgångspunkt i en preciserad rättspoli-tisk målsättning för våra ansträngningar att förebygga skador och att skapa trygghet mot de ekonomiska följderna av skadefall. Strävan bör vara att nå fram till vissa allmänna riktlinjer för reformarbetet på detta område, grundade på en analys av de existerande ersättningssystemens ekonomiska och sociala verkningar.

Bristema i vår kunskap om hur den nuvarande ordningen faktiskt funge­rar sätter givetris gränser för möjligheterna att nu dra bestämda slutsatser om hur metodproblemen bör lösas. I åtskilUga hänseenden måste vägen lämnas öppen för olika lösningar. Man får räkna med att åtminstone delvis nöja sig med provisorier som det i en framtid kan visa sig nödvändigt att avlösa med anordningar av annat slag. Det är därtör inte lämpUgt att nu slutgiltigt lägga fast riktlinjema för ett långsiktigt reformprogram. Men det är enligt min mening önskvärt och även fullt möjUgt att på grundval av det erfarenhetsmaterial som är tillgängligt föra en diskussion om grundläggande principfrågor och att därigenom få underlag för vissa slutsatser om vUken inriktning man bör ge reformarbetet i den närmaste framtiden.

Det råder knappast delade meningar om vad som bör vara den rättspoli­tiska målsättningen för reformarbetet: att tiUskapa ett sådant regelsystem för fördelningen bland medborgarna av de ekonomiska förlusterna i följd av skadefall som tUlgodoser allmänt erkända krav på social rättvisa och trygghet och som samtidigt leder till det mest rationeUa utnyttjandet av samhällets och enskildas ekonomiska resurser. En given utgångspunkt för detta arbete måste emeUertid också vara att ersättningssystem utformas så, att de främjar strävandena att förebygga skador och att nedbringa antalet skadefall — här återkommer frågan om skadeståndsrättens preventiva funktion.

Tydligt är att dessa mål inte kan nås i ett sammanhang på alla områden av samhällslivet och för alla grupper av skadeUdande. De samhällsekono­miska resurserna sätter en gräns för möjUghetema att tillgodose även ange­lägna ersättningsbehov. Det måste vid varje tidpunkt ske en prioritering som leder till att vissa önskemål tillfälligt blir eftersatta tUl förmån för behov som av sociala, ekonomiska eller andra särskilda skäl bör ges företräde. Jag kommer i det följande inte att i första hand uppehåUa mig vid dessa priorite-

1.5.2.

 

84                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ringsfrågor. Min avsikt är i stället att föra en principiell diskussion kring frågan vilka metoder som i första hand bör användas för tiUgodoseende av olika reformbehov.

Metodproblemen stäUer sig väsentligt olika när det gäller å ena sidan personskada och å andra sidan sakskada eller sådan förmögenhetsförlust som jag i det föregående har gett beteckningen »ren förmögenhetsskada». Vid personskador träder sociala och humanitära hänsyn i förgrunden, under det att mer renodlat ekonomiska överväganden måste bU avgörande på egendoms- och förmögenhetsskadornas område. I den mån preventionssyn-punkter bör tillmätas betydelse gäller detta framför allt i fråga om sak- och förmögenhetsskador. De praktiska möjligheterna att administrera olika ty­per av ersättningssystem är inte heUer desamma på dessa båda huvudom­råden. Jag kommer därför i det följande att behandla de oUka skadetyperna var for sig.

1.5.2.1. Ersättning för personskada. Det finns i princip fyra olika metoder att tiUgodose behovet av ersättning för personskada: l:o genom generellt verkande, av det allmänna administrerade försäkringsanordningar av typ socialförsäkring (hos oss allmän försäkring och yrkesskadeförsäkring); 2:o genom regler om skadestånd, eventueUt i kombination med friviUig el­ler obligatorisk ansvarsförsäkring; 3:o genom privata, enskilda eUer kollek­tiva Uv-, olycksfaUs- och sjukförsäkringar; 4:o genom direkta stödåtgärder från det allmännas sida.

Socialförsäkringssystemet i den utformning det har fått i vårt land är genom sin konstruktion väl ägnat att tillgodose de krav som enUgt vad jag har. angett i det föregående bör stäUas på ett modernt ersätt­ningssystem. Socialförsäkringen verkar genereUt och tiUgodoser därmed so­cialt motiverade ersättningsbehov utan diskriminering av den ena eUer and­ra gruppen av skadeUdande och utan differentiering av ersättningsrätten på grundval av sådana för ersättningsbehovet ovidkommande faktorer som orsakerna tiU skadans uppkomst. Finansieringsmetoderna bygger på grund­satsen om fuUständig soUdaritet meUan medlemmarna av försäkringskol­lektivet. Metodema leder tiU en fördelning av kostnaderna, som står i god överensstämmelse med de grundsatser och värderingar som har varit väg­ledande för socialpolitiken på andra områden och för t, ex, skattepolitiken. De tar samtidigt hänsyn till skUlnadema i ekonomisk bärkraft mellan oUka medborgargmpper liksom också tiU variationerna i fråga om vars och ens potentiella nytta av systeniet. TiU skillnad från flertalet andra ersättnings­anordningar har sodalförsäkringen inbyggda mekanismer för att skydda förmånstagarna mot förluster tiU följd av penningvärdeförsämring. Tek-niskt-administrativt fungerar systemet enklare än t. ex. kombinationen ska­destånd-ansvarsförsäkring. Till följd av att ersättningsbeloppen är sche­matiskt bestämda och att rätten till ersättning är oberoende av skadeorsa-

1.5.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             85

ken är nämUgen kriterierna för ersättningsrätten och ersättningens stor­lek avsevärt enklare att fastställa. De improduktiva utgifterna för systemets administration torde därför vara relativt sett lägre än i ett skadeståndsrätts­ligt system.

Det är under dessa förhållanden naturligt och följdriktigt att vårt social­försäkringssystem kontinuerligt har byggts ut och förstärkts väsentligt, så att det idag spelar en mycket viktig roll som trygghetsfalctor. Dess främsta uppgift är emellertid att bereda medborgarna ett grundskydd mot ekono­miska förluster vid sjukdom och skadefall. Det hindrar visserligen inte att det också i framtiden sker en vidareutveckling av systemet som med­för höjningar av ersättningsnivån. Tvärtom finns anledning räkna med att successiva förbättringar kommer att genomföras i den takt tillgängUga ekonomiska resurser medger det. I och för sig skuUe det givetvis också från administrativa synpunkter vara en fördel om ett ökat antal skadefall kunde i sin helhet regleras inom socialförsäkringens ram, eftersom den dubbla skadereglering som nu sker dels i socialförsäkringen, dels på skadestånds­rättslig grund innebär en dyrbar och tidskrävande omgång.

Jag räknar alltså med att socialförsäkringen i framtiden kommer att spela en aUtmer framträdande roll när det gäller att lösa personskade-ersättningsproblemen. Hur långt man kan nå på socialförsäkringsområdet är å andra sidan ovisst och beror av en mångfald faktorer. Hithörande frå­gor fär prövas kontinuerligt i belysning av samhällsutvecklingen och sär­skilt med beaktande av resultatet av sådana rättssociologiska undersök­ningar som jag har berört i det föregående. Det är emeUertid inte heller nödvändigt att i detta sammanhang närmare precisera målsättningen i detta hänseende. Ty även om den fortsatta utvecklingen kan väntas leda till att behovet av kompletterande skyddsanordningar efter hand blir aUt mindre, är det inte någon realistisk tanke, att socialförsäkringen inom överskådlig tid skall utvecklas därhän att den täcker de behov som idag tiUgodoses genom skadeståndsrätten. Man måste således räkna med att det vid flertalet skade­fall även framdeles kommer att finnas poster som inte tUl fullo ersätts av socialförsäkringen. Detta gäller inte bara i fråga om direkta kostnader eller utgifter i följd av skadefallet och de inkomstförluster detta för med sig utan även och kanske framför allt de poster vilka brukar betecknas som icke­ekonomisk eller ideell skada, dvs. sveda och värk samt lyte eller annat stadig­varande men.

Det kan på goda grunder hävdas, att skadeständsrätten utgör ett ofuUkomUgt instrument när det gäller att med utgångspunkt i den rätts­politiska målsättning jag förut har angett åstadkomma ekonomiskt skydd vid personskadefall. Vad först angår den del av det skadeståndsrättsliga sy­stemet som omfattas av den allmänna culparegeln kan de mest framträdande bristerna i korthet sammanfattas i följande punkter.

1 :o Genom culparegelns anknjrtning till annan persons vållande som ska-

1.5.2.1.

 

86                  Kimgl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

deorsak kommer skadestånd att utgå slumpartat och utan hänsyn till det konkreta ersättningsbehovet. Regeln ger ingen lösning alls i de talrika fall då skadeorsaken är en ren olyckshändelse eller när skadan är självförvåUad. Detta medför en från sociala rättvise- och trygghetssynpunkter otillfreds­stäUande ordning. Det finns ingenting som säger att änkan efter en brand­man typiskt sett har ett mindre ersättningsbehov om mannen omkommit tiU följd av att han under släckningsarbete faUit ned från taket på ett övertänt hus, än om han skadats till döds vid fall i en trappa som fastig­hetsägaren försummat att underhålla.

2:o Culparegeln bygger på grundsatsen att det skall ske en total över­flyttning av förlusten från den skadelidande till den skadevållande. Regeln ger sålunda den skadelidande höginkomsttagaren rätt tUl full ersättning av den skadevållande, även när denne är en mindre välsiluerad person, för vilken skadeståndsutgiften kanske betyder ekonomisk ruin. Regeln är följ­aktUgen inte användbar som instrument för att åstadkomma en socialt rätt­vis och samhällsekonomiskt rationell fördelning av förlusterna genom ska­defaU.

3:o Även när konsekvenserna inte är så förödande för skadevåUaren kan regeln slå orimligt hårt, eftersom den inte tar hänsyn tiU att det typiskt sett inte råder något samband mellan graden av vållande och skadans storlek. En obetydlig försummelse av en flygtrafikledare kan leda tUl mångmiljon-förluster, under det att en dödsmisshandel kanske inte medför skadestånds­skyldighet för mer än begravningskostnaderna.

4 :o Det på culparegeln byggda ersättningssystemets ankytning till vållan-debegreppet innebär att de ekonomiska följderna av ett skadefall i princip skall bäras av samtUga som genom våUande medverkat tUl skadan, den skadeUdande inbegripen. Dennes ersättningsrätt kan med andra ord avse­värt inskränkas till följd av att han själv har visat oaktsamhet. En tiUämp­ning av denna s. k. medvällanderegel fär ofta konsekvenser som är ofören­liga med kravet att ersättningssystemen i första hand bör tillgodose socialt motiverade ersättningsbehov.

5:o Culparegeln ger inte i sig själv någon garanti för att ersättningsbeho­ven bUr tillgodosedda. Dess effektivitet beror av en från den skadeUdandes synpunkt irrelevant faktor, nämUgen skadevällarens betalningsförmåga. Detta är en särsldlt påfaUande brist i de fall då skada har orsakats upp­såtligen. Offren för våldsbrott blir regelmässigt ställda helt utan ersättning, eftersom våldsverkare sällan eUer aldrig kan betala skadestånd och ersätt­ning från en eventuell ansvarsförsäkring inte utgår i sådana fall. TUl det sagda kommer att ansvarsförsäkring över huvud taget torde ha relativt sett mindre utbredning bland de medborgargrupper som har svag ekonomisk bärkraft.

6:o Ett ersättningssystem byggt på de vaga handlingsnormer som ligger

1.5.2.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             87

till grund för culparegeln är ägnat att skapa rättsosäkerhet,

7 :o Ett sådant system är dyrbart att administrera, eftersom fastställandet av huruvida skadeståndsskyldighet föreUgger ofta är en mycket tids- och ar­betskrävande procedur.

Bristerna hos culparegeln har tvingat fram den vidareutveckling av ska­deståndsreglerna i syfte att göra dem effektivare som har skett under detta århundrade och som har inneburit att man lagstiftningsvägen eller genom domstolspraxis har genomfört olika former av objektivt ansvar. De verksamhetsområden där speciallagstiftning om objektivt ansvar gäller har det gemensamt att verksamheten betecknas som farlig, antingen så, att ris­ken för att skada skall inträffa är särskilt stor (t, ex, biltrafiken), eller så, att risken för att skadeverkningarna skall bli exceptioneUt omfattande, om en olycka inträffar, är framträdande (t, ex, atomenergiverksamheten). Det­samma gäller de områden där domstolarna har tillämpat rent objektivt an­svar. De mer generella regler om arbetsgivares ansvar för anställds vållande som har utbildats i praxis har däremot grundats på tanken om ett slags identifikation mellan arbetsgivaren och den anställde.

Denna utveckling av skadeståndsrätten har givetvis medfört förbättringar av skyddet för åtskilliga kategorier av skadelidande och en fortsatt utveck­ling i samma riktning skulle otvivelaktigt leda till att behov som idag är särsldlt framträdande kunde bättre tillgodoses. Det kan likväl starkt ifråga­sättas om detta är den metod som på det mest effektiva sättet leder fram till det uppsatta målet. Åtskilliga av de invändningar som kan riktas mot den alhnänna culparegeln drabbar också regler om objektivt ansvar. Med sin anknytning till ett risk- eller farUghetskriterium innebär även sådana regler att frågan huruvida rätt till ersättning föreligger avgörs under hän­synstagande till skadeorsaken. Inte heller genom regler om objektivt ansvar kan man åstadkomma en socialt rättvis och samhällsekonomiskt rationell fördelning av förlusterna. Även inom ramen för reglerna om objektivt an­svar inverkar den skadelidandes medvållande, i princip på samma sätt som vid tUlämpning av culparegeln. Slutligen gäller också i fråga om regler om objektivt ansvar att de inte i sig själva innefattar någon garanti för att er­sättning verkligen utgår.

Även om man genom olika modifikationer i de nuvarande regelsystemen skulle kunna göra det objektiva skadeståndsansvaret till ett effektivare er­sättningssystem, kvarstår under alla förhållanden den hart när oöverstig­liga uppgiften att finna allmängiltiga och från sociala synpunkter godtag­bara kriterier för en avgränsning av de områden där ett sådant skadestånds­ansvar skall gälla. Det traditionella farlighetskriteriet är på flera sätt otill­fredsställande. »Farligheten» är inte möjlig att mäta med någon exakthet. Gränsdragningen mellan »farlig» och »icke-farlig» verksamhet måste bli godtycklig. AUvarUgare är dock, att kriteriet är helt irrelevant, om man

1.5.2.1.

 

88                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

anlägger sociala trygghetssynpunkter på ersättningsprohlemen. Ser man till den enskilde skadelidandes ersättningsbehov är det likgiltigt, inte bara om en liden skada har »vållats» av annan person eller är resultatet av ett olycks­fall, utan också om den har uppkommit i en verksamhet som är »farlig» eller inte. Socialt sett är det skadans art och omfattning samt den skadeli­dandes ekonomiska situation som bör vara ensamt bestämmande för er­sättningsrätten.

Ä andra sidan är det inte tänkbart att generellt ersätta culparegeln med en regel om objektivt ansvar för alla och envar, dvs. ålägga varje person att ersätta varje personskada som han på något sätt orsakar. Ett sådant system skulle med all sannolikhet leda till att medborgarna i gemen tvingas att skydda sig genom ansvarsförsäkring, även om man inte inför något obliga­torium, eftersom det övervägande antalet av de skadefall som inträffar torde kunna sägas på något sätt ha orsakats av någon person. Ett allmänt objektivt ansvar skulle därför i verkligheten innebära, att man på en krång­lig och dyrbar omväg tagit sig fram till ett resultat, som på ett enklare sätt kan uppnås genom försäkringsanordningar som verkar direkt till de skade­lidandes förmån.

I försäkringssystem av det senare slaget har man nämligen betydligt större möjligheter att undgå de begränsningar i skyddet för de skadelidande som i ett system med objektivt skadeståndsansvar följer av kravet att skade­orsaker måste identifieras med stor exakthet. Man skuUe också i ett system byggt på objektivt ansvar hamna i nära nog oöverstigliga rätts-tekniska svårigheter, när det gäller att i fråga om fysiska personer precisera det krav på orsakssammanhang som brukar gå under benämningen »adekvat kausalitet» (jfr avsnitt 1.1.1.1.) och som är nödvändigt för att ansvaret över huvud taget skall få någon begränsning, om man uppger kravet på vållande.

Redan av denna kortfattade analys av de skadeståndsrättsliga sj'stemens funktionssätt och verkningar framgår, att skadeståndsrätten som sådan aldrig kan bli ett effektivt och såväl från sociala rättvise- och trygghets-synpunkter som ur samhällsekonomisk synvinkel godtagbart instrument att lösa personskadeersättningsproblemen i stort.

Bilden av skadeståndsrätten som ersättningssystem skulle emellertid inte bli vare sig fullständig eller rättvisande, om man inte tog hänsyn till exi­stensen av ansvarsförsäkring och till dess betydelse för att för­bättra det osäkra skydd som skadeståndsreglerna i sig själva ger.

Ansvarsförsäkring har som nämnts vunnit stor utbredning under de senaste decennierna. Det är uppenbart att sådan försäkring är ägnad att göra skadeståndsreglerna effektivare, eftersom försäkringen i de fall som den omfattar innebär en garanti för att ersättning utgår, oberoende av den skadeståndsskyldiges solvens. Från den synpunkten kunde det finnas skäl att genom mera generellt verkande lagregler om försäkringsplikt säker­ställa, att skadeståndsansvar oftare än f, n, är täckt av försäkring, An-

1.5.2.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             89

svarsförsäkringen leder också till en i och för sig önskvärd spridning av kostnaderna för gottgörelse av skador och neutraliserar därigenom vissa negativa verkningar av skadeståndsreglerna.

Vid sidan av de ofullkomligheter som följer redan av ansvarsförsäk­ringens anknytning till skadeståndsreglerna har emellertid detta försäk­ringssystem andra brister. Från försäkringsskyddet måste av flera skäl gö­ras åtskilliga undantag, bl, a, för de fall då skada har orsakats uppsåtligen, >'idare sker inte fördelningen av kostnaderna för försäkringen enligt kri­terier som är godtagbara från sociala synpunkter, I den mån det över hu­vud taget är möjligt att differentiera premiesättningen för de oUka försäk­ringstagarna — vilket knappast är fallet när det gäller ansvarsförsäkring för privatpersoner — måste differentieringen ske på grundval dels av en uppskattning av sannolikheten för att försäkringen skall tas i anspråk, dels en beräkning av skadans sannolika omfattning. Det innebär att pre­miesättningen sker utan hänsyn tUl vare sig den enskilde försäkringstaga­rens förmåga att bära kostnaderna eUer storleken av de ersättningsbelopp som tillkommer honom, ifall han själv råkar ut för en skada. Drastiskt ut­tryckt kan det sägas, att i viss omfattning den fattige får betala för den rike. Så länge inte aUt skadeståndsansvar är täckt av ansvarsförsäkring måste man f. ö. också räkna med att ersättning då och då utgår tUl personer, som själva inte har lämnat något som helst bidrag tiU ersättningssystemets finansiering.

Man har under dessa förhållanden anledning att ställa sig åtskilligt tvek­sam till en utveckling som innebär en väsentligt vidgad användning av regler om objektivt ansvar i kombination med ansvarsförsäkring. På rissa avgränsade verksamhetsområden, där skaderiskerna är särsldlt framträ­dande eller där verksamheten på grund av sin art erbjuder specifika skade­risker, kan det vara lämpligt från både psykologiska och ekonomiska synpunkter att medborgarna erbjuds den fullständiga trygghet som ett system med objektivt ansvar i förening med obligatorisk försäkringsplikt erbjuder. Men enligt min mening bör åtgärder av det slaget komma i fråga endast i undantagsfall. Det är inte en väg som bör beträdas när det gäller att på bred front och med tanke på de mer aUdagliga skaderisker som de flesta av oss är utsatta för söka åstadkomma ökad ekonomisk trygghet vid skadefall. Här bör reformarbetet koncentreras på en utveckling och för­stärkning av andra ersättningsanordningar, som i likhet med socialförsäk­ringen är bättre ägnade än skadeståndsrätten att tUlgodose kraven på social rättvisa och en rationell fördelning av tiUgängliga resurser. Det kan sålunda ifrågasättas, om inte reformarbetet bör drivas i en riktning som snarare minskar än ökar skadeståndsrättens betydelse.

I vilken mån ett reformprogram enligt dessa riktiinjer kan förverkligas beror i första hand på dels om de övriga ersättningsanordningar som kom­iner i fråga kan ges en utformning som svarar mot de angivna kraven,

1.5.2.1.

 

90                   Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

dels i vad mån det kan säkerställas att dessa anordningar får ett tiUräck­ligt vidsträckt användningsområde. Uppmärksamhet måste också ägnas frågan huruvida en successiv minskning av skadeståndsrättens betydelse ger upphov till behov av andra regler med samma skadeförebyggande effekt som man åtminstone hittills i allmänhet har tillerkänt skadeståndsreglerna.

Med dessa utgångspunkter vill jag först behandla privat liv-, olycksfalls- och sjukförsäkring (i det följande brukas för enkelhetens skull endast termerna Uv- eller olycksfallsförsäkring). Sådan försäkring — i form av ensldld eller kollektiv försäkring, s. k. gruppför­säkring — har redan idag stor spridning och kan antas spela en viktig roll som ersättningssystem. I sin nuvarande utformning utgör dock denna försäkringsform inte något fullgott instrument om man vUl få till stånd ett genereUt verkande ersättningssystem, som leder till en rättvis fördelning av kostnaderna och ett rationellt utnyttjande av resursema. Försäkringarna är regelmässigt så utformade, att ersättningama inte är direkt anpassade till det konkreta ersättningsbehovet. Uttallande försäkringsbelopp är till stor del schematiskt beräknade, och i princip väljer försäkringstagarna själva omfattningen av det skydd de vill ha. Premiema bestäms på grund­val av dels försäkringsbeloppens storlek, dels en risld>edöinning med hänsyn till försäkringstagarens kön, ålder, hälsotillstånd, etc. Det sker ingen dif­ferentiering efter betalningsförmågan hos de ensldlda medlemmarna i för­säkringskollektivet. Däremot råder det en nära relation meUan storleken av å ena sidan vars och ens bidrag tiU försäkringens finansiering och å andra sidan den förmån som bereds honom, om han råkar ut för ett skadefall.

Ytterligare bör påpekas, att gällande bestämmelser om förhållandet mellan skadestånd och liv- eller olycksfsdlsförsäkring av sedvanUg typ, s. k, summa­försäkring, ibland leder till överkompensation. Summaförsäkring avräknas inte på ett eventuellt skadestånd, och försäkringsgivaren kan följaktUgen inte heller återkräva försäkringsersättningen från den skadeståndsskyldige. Det betyder, att den som har en olycksfaUsförsäkring och lider en skada för vilken han kan få fullt skadestånd av annan person (t.ex. ur trafikför­säkringen) schematiskt uttryckt får dubbel täckning för så stor del av skadan som motsvarar olycksfallsförsäkringsbeloppet. Denna effekt är särskilt påfallande vid individuella olycksfallsförsäkringar tiU höga belopp. Försäkringar av den typen förekommer av naturUga skäl framför allt bland höginkomsttagare, överkompensation uppträder således företrädesvis i fall där det är socialt sett minst motiverat. Det förhåUer sig troligen t. o. m. så, att graden av överkompensation står i omvänd proportion till ersättnings-behovet.

Ätskilliga av de svagheter som vidlåder liv- och olycksfaUsförsäkrings-systemet som ersättningsanordning är dock inte nödvändigt förknippade med systemet som sådant. Det är ingenting som hindrar att försäkrings-

1.5.2.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972              91

förmånerna anpassas närmare tUl de enskilda försäkringstagarnas er­sättningsbehov och att man sålunda helt eller delvis överger den schemati-sering som nu i allmänhet tillämpas. I det hänseendet kan man ansluta nära till de beräkningsgrunder som tillämpas inom skadeståndsrätten. Sär­skilt bör påpekas att önskemål om ersättning för icke-ekonomisk skada väl kan tUlgodoses även i försäkringssystem av detta slag. Det torde visserligen av tekniska skäl förutsätta en långtgående schematisering av ersättningsbeloppen. Detta utgör dock inte någon nyhet. De ersättningar för ideell skada som f. n. utgår ur ansvarsförsäkring är starkt schablo­niserade, och schablonerna torde utan svårighet kunna överföras till olycks­fallsförsäkringen. De berörda formerna av överkompensation kan undan­röjas eller i varje faU motverkas genom att reglerna om förhåUandet mellan skadestånd och summaförsäkring ändras, så att utfallande försäkrings­belopp helt eller delvis avräknas på utgående skadestånd. Hithörande frågor är redan under övervägande inom 1966 års skadeståndskommitté och det finns därför anledning räkna med att de inom en nära framtid får en tiU­fredsställande lösning.

De möjUgheter som sålunda finns att differentiera det privata person­försäkringssystemet i fråga om både ersättningsnivån och kostnadsfördel­ningen efter skiftande behov och önskemål gör systemet som sådant vida överlägset skadeståndsrätten. Det ligger emellertid i systemets natur att det förutsätter frivillig medverkan inte bara av försäkringsgivarna utan också från förmånstagarnas, dvs. de presumtivt skadelidandes, egen sida för att det över huvud taget skall träda i funktion. Häri ligger uppenbarligen dess största svaghet. SjälvfaUet kan det inte konuna i fråga att lagstift­ningsvägen ålägga enskilda personer att skydda sig mot skadefaU genom privat försäkring. Man frågar sig då om det över huvud taget är menings­fyllt att i detta sammanhang räkna med en utveckluig av det privata person­försäkringssystemet som ett realistiskt alternativ till skadeståndsrättsliga reformer.

Frågan lär få besvaras nekande, i den mån man har individuellt tecknade Uv- och olycksfallsförsäkringar i tankarna. Men det är inte dessa försäk­ringar som bör uppmärksammas i första hand. Det är de olika slag av gruppförsäkringar som redan har vunnit vidsträckt utbredning som är av intresse. Sådana försäkringar tillkommer normalt inte på initiativ av enskilda medborgare. Bakom gruppförsäkringarna står regelmässigt sam­manslutningar av skilda slag, främst löntagarorganisationer, med uppgift att tillvarata sina medlemmars ekonomiska intressen. Vi har ett väl utvecklat system av intresseorganisationer i vårt land, inte bara på arbetsmarknaden. Dessa organisationers verksamhet präglas av en stark medvetenhet och ansvarskänsla i sociala frågor som rör medlemmarnas intressesfär. I stor omfattning har nu befintliga gruppförsäkringar kommit till stånd efter förhandlingar mellan organisationerna på arbetsmarknaden. Det finns anled-

1.5.2.1.

 

92                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ning räkna med att denna utveckling kommer att fortsätta. Därigenom kommer stora grupper av vårt folk att beredas ett avsevärt förbättrat skydd mot åtskUliga skaderisker i och utanför arbetsUvet. Men det bör finnas goda förutsättningar för att aktiva insatser av existerande intresseorga­nisationer skall resultera i en förstärkning av ersättningsskyddet i denna form också när det gäller andra skaderisker än sådana som kan väntas bli täckta genom överenskommelser mellan arbetsmarknadsparterna. Med den syn på personskadeersättningsproblemen och på de hittills berörda skadeståndsrättsliga resp. försäkringsmässiga ersättningsmetodema som jag har gett uttryck åt i det föregående ser jag det som något naturligt att berörda organisationer tar initiativ tUl sådana försäkringsanordningar som jag här har beskrivit.

Självfallet finns det åtskilliga ersättningsproblem som av praktiska skäl inte kan få en lösning på denna väg. Det finns skaderisker som inte mani­festerar sig så specifikt för en viss grupp av medborgare att det ter sig natur­ligt för intresseorganisationerna att ta upp ersättningsfrågorna i sin verk­samhet. Bl, a, gäller detta åtskilUga av de skadefall som drabbar med­borgarna i privatlivet. Detta utesluter inte att ersättningsproblemen ock­så på sådana områden i många fall kan lösas genom försäkringsan­ordningar av liknande slag. Så kan ske genom att det allmänna träder in och spelar den roll som i andra fall bör tillkomma ensldlda organisa­tioner. I de fall jag nu har i tankarna är det emellertid inte praktiskt möjligt att lösa finansieringsfrågorna via direkta eller indirekta bidrag från medlemmarna av ett avgränsat kollektiv. Man får därför här falla tillbaka på metoder som har närmare släktskap med dem som kominer till använd­ning inom skadeståndsrätten. I den mån det rör sig om skaderisker som är direkt framkallade genom en i organiserade former bedriven verksamhet, ligger det nära tiU hands att kostnaderna för behövliga försäkringsanord­ningar bestrids av den som utövar verksamheten. Så t.ex. faller det sig naturligt att den ekonomiska bördan av förluster genom skador till följd av medicinsk felbehandling via premier för lämpligt utformade försäkringar bärs av huvudmännen för sjukvårdsinrättningarna resp. de privatpraktise­rande läkarna och tandläkarna. På liknande sätt förhåller det sig med vissa av de skador som orsakas av farliga industriprodukter, där ansvaret för att ett försäkringsskydd upprätthälls lämpligen bör åvila produktionsföretagen.

Skenbart kan det synas som om man under dessa förhållanden lika väl kunde gå fram skadeståndsvägen. Den väsentliga skUlnaden föreligger dock att ett försäkringssystem, som verkar direkt tUl förmån för de skadelidande och alltså får karaktären av en kollektiv olycksfallsförsäkring, inte är be­häftat med det skadeståndsrättsliga systemets svagheter utan kan så att säga skräddarsys för de behov och önskemål som vid varje tid föreligger på det aktuella området och under hänsynstagande tiU de ekonomiska verkningarna av den ena eller andra typen av försäkringssystem, och detta

L5.2.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             93

utan att det val man träffar i olika detaljfrågor behöver bli prejudicerande på andra områden.

Vilka åtgärder som än kan vidtas från det alhnännas sida i syfte att få till stånd försäkringsmässiga lösningar av detta slag, är det dock ytterst fråga om metoder som bygger på frivillig medverkan från både försäkrings­bolagens och olika medborgargruppers sida. Visserligen finns det anledning räkna med att denna medverkan kommer att lämnas i de allra flesta fall och att åtskilliga ersättningsproblem blir lösta på detta sätt. Det kan emel­lertid på vissa områden visa sig på grund av intressemotsättningar eller av andra orsaker inte vara möjligt att nå tiUfredsstäUande resultat. För egen del vill jag inte utesluta att det i ett sådant läge kan bli aktuellt att tillgripa lagstiftning för att genomdriva önskvärda lösningar. Som jag redan tidigare har antytt kan i vissa undantagsfall en skadeståndsrättslig lagstiftning vara den metod som bör väljas. Men det kan väl tänkas att en lagreglering i stäl­let bör gå ut på ett tvångsvis genomförande av direkta försäkringsanord­ningar till förmån för de skadelidande utan att man härvid behöver bygga upp systemet på skadeståndsrättslig grund. Att man på detta sätt inriktar sig på en frigörelse från skadeståndsreglerna har den fördelen att ersätt­ningssystemen kan differentieras i fråga om såväl förutsättningarna för rätten tUl ersättning och ersättningarnas storlek som finansieringsmetoder­na efter vad som i varje särskUt faU befinnes önskvärt från sociala och samhällsekonomiska synpunkter. Av stor betydelse är bl. a. att man undgår de komplikationer som de skadeståndsrättsliga reglerna om verkan av med­våUande för med sig.

De metoder att lösa ersättningsproblemen som jag här har diskuterat kan inte tillämpas i alla tänkbara lägen. Det finns skaderisker som inte kan hänföras tUl avgränsade grupper av skadelidande på ett sätt som gör det möjUgt att lita tiU initiativ från en eller flera intresseorganisationers sida och vilka inte heller härrör från verksamhet av sådant slag att man kan tänka sig försäkringsmässiga anordningar tUlkomna på initiativ av det allmänna men bekostade av den som utövar verksamheten. Som typexempel kan anföras skador genom våldsbrott. För sådana och liknande fall får man i stället tänka sig en lösning genom direkta stödåtgärder från det allmännas sida, dvs. den fjärde och sista av de ersätt­ningsanordningar som jag nämnde i inledningen till detta avsiutt. Från tekniska synpunkter är det givetvis tänkbart att sådana stödåtgärder utformas på grundval av ett skadeståndsrättsligt regelsystem, närmast då i den formen att det allmänna genom lagstiftning åläggs att på objektiv grund och även i övrigt enligt skadeståndsrättsliga principer svara för skador också i fall då dessa inte har något orsaksmässigt samband med den offentliga verksamheten. Som har framgått av min tidigare redo­görelse för aktuella reformönskemål (avsnitt 1.3.) har förslag i den rikt­ningen förts fram just när det gäller de s. k, brottsskadoma. Kungl. Maj :t

1.5.2.1.

 

94                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

har emellertid — på grundval av överväganden som nära ansluter tUI de kritiska synpunkter på de skadeståndsrättsliga ersättningssystemen som jag här har utvecklat — tagit avstånd från dessa förslag i samband med att i årets statsverksproposition begärts visst anslag från vilket gottgörelse åt dem som lidit personskada genom brott skall kunna beredas i särskilt ömmande fall (prop. 1971: 1 bU. 4 s. 14).

Liknade ingripanden till förmån för andra grupper av skadelidande som är särskUt illa ställda i ersättningshänseende och vilkas skyddsbehov inte kan tUlgodoses på andra vägar kan komma att aktualiseras i framtiden. Behovet och låimpligheten av ingripanden av detta slag från samhällets sida måste emellertid prövas förutsättningslöst från fall till fall och inte i något avseende bindas av några på förhand uppstäUda riktlinjer.

En sådan utveckling på personskadeområdet som jag här har skisserat innebär inte bara att skadeståndsrättens betydelse som ersättningsanord­ning relativt och absolut sett successivt minskar. Den medför också att skadeståndsrätten blir mindre användbar som medel i samhäUets strä­vanden att motverka skadegörande handlingar. Man får då räkna med att möta den invändningen mot den här förordade reformpolitiken att denna i alltför hög grad reducerar skadeståndets preventiva effekt. Trots att skadestånd idag är i vidsträckt omfattning täckt av ansvarsför­säkring hävdas nämligen ofta och från många håll, att skadeståndsreglernas preventiva funktion är ett av de viktigaste och effektivaste instrumenten i samhällets strävanden att förebygga skador.

Jag har för egen del redan tidigare uttalat att jag anser föreställningarna om skadeståndets preventiva verkan när det gäUer personskador vara starkt överdrivna, och jag vill i första hand hänvisa tiU vad jag har anfört i det sammanhanget. Men inte heller för den som intar en motsatt ståndpunkt utgör detta något argument mot att sådana försäkringsanordningar som här har diskuterats träder i stället för skadeståndet. Preventionssynpunkterna skulle kunna tillgodoses genom att de berörda försäkringsinrättningarna tilläggs befogenhet — i någon omfattning kanske t.o.m. åläggs — att i vissa fall helt eller delvis återkräva utgivna ersättningsbelopp av dem som har vållat skadorna. Ett system med ekonomiska sanktioner som bygger på regressregler av detta slag torde i själva verket kunna utfor­mas och administreras så att det blir betydligt smidigare och effektivare som preventivt instrument än det direkta skadeståndsansvaret. Bl, a, skulle sociala och psykologiska hänsyn kunna tillgodoses på ett helt annat sätt än som är möjligt genom dylikt ansvar. Under dessa förhållanden — och oavsett vUken grundinställning man har i fråga om skadeståndsrättens värde som skadeförebyggande instrument — kan man enligt min mening inte utifrån preventionssynpunkter rikta kritik mot en reformpolitik som går ut på att skadeståndsrättens betydelse som ersättningsanordning minskas till förmån för direkt verkande försäkringsanordningar.

1.5.2.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             95

Även inom ramen för en utveckUng i här antydd riktning blir det emellertid utrymme för och behov av skadeståndsrättsliga reformer. Som jag har antytt redan i det föregående måste regelsy­stemet på detta område kontinuerligt anpassas till ändrade samhällsför­hållanden. Vid min behandling i det följande av föreliggande reformförslag eller -önskemål kommer jag att ta upp åtskUliga frågor om enskUdheter i det nu aktueUa och framtida reformarbetet. I övrigt hänvisar jag till det utredningsarbete som f. n. bedrivs inom 1966 års skadeståndskommitté, vars direktiv jag har berört i det föregående (avsnitt 1.2.4.), Härutöver finns inte anledning att nu gå in på någon detalj diskussion av det framtida reformprogrammet.

Jag anser mig emellertid böra något beröra en fråga av principieU betydelse och alhnän räckvidd, som får särskild aktualitet i ljuset av de allmänna synpunkter på personskadeersättningsproblemen som jag har utvecklat.

Av här berörda ersättningsanordningar är skadeståndsrätten den enda som vilar på grundsatsen om full ersättning. Den principiella utgångspunkten för skadeståndsreglerna är som nämnt att den skadelidande skall försättas i den ekonomiska situation som skulle ha förelegat om skadan inte hade inträffat, I detta avseende skiljer sig skadeståndsrätten från existerande försäkringsanordningar.

Man kan inte räkna med att de olika försäkringsanordningar som här har diskuterats imder överskådlig tid utvecklas därhän att de ens tillsammantagna kommer att bereda alla skadelidande fuU ersättning enligt nuvarande skadeståndsrättsliga normer. Så länge grundsatsen om full ersättning i nyss angiven mening upprätthålls inom skadeståndsrätten, får man sålunda räkna med att även framdeles arbeta parallellt med minst två, ofta tre olika ersättningsanordningar i de enskilda skadefall där rätt tiU skadestånd över huvud taget föreligger. En sådan ordning måste vara ägnad att komplicera och fördyra skaderegleringen.

Denna skadeståndsrättsliga grundsats är emellertid ingalunda oantastUg Som framgår av det föregående ser jag frågan om ersättning för person­skada som ett i första hand socialt problem. Med ett sådant S3rnsätt måste den vägledande S3mpunkten vid de genereUt verkande ersättningssystemens utformning vara, att endast socialt och samhällsekonomiskt motiverade ersättningsbehov skall tillgodoses. Med denna utgångspunkt är det ingen självklarhet att ersättning från sådana system alltid skaU utgå för hela den ekonomiska förlust som har drabbat en skadelidande. Man kan inte avvisa en ordning som innebär, att ensldlda skadelidande själva får bära en riss del av sina förluster i stället för att via ersättningsregler av olika slag vältra över dem på andra medborgare. Det är inte något orimligt krav att de skadelidande — framför aUt personer med höga inkomster — själva sörjer för en del av det ekonomiska skyddet mot den risk att drabbas

1.5.2.1.

 

96                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

av kroppsskada som varje medborgare är utsatt för. Den grundsats om full kompensation för lidna förluster som våra nuvarande skadestånds­regler bygger på gäller inte heller undantagslöst i alla utländska rättssystem. Vi behöver inte gå längre än till våra grannländer Danmark och Norge för att finna exempel på skadeståndsrättsliga system som — i realiteten om än inte formellt — inrymmer långtgående begränsningar av skadestånds­ersättningarna vid personskada. Det kan inte göras gällande att rättstiU-ståndet i dessa länder präglas av bristande social trygghet eller att den där rådande ordningen i Övrigt haft socialt eller samhällsekonomiskt men­liga verkningar.

Att införa sådana begränsningar ocksä hos oss skulle visserligen innebära ett väsentligt avsteg från de principer som hittiUs tiUämpats i vår skade­ståndsrätt men skulle stå i full överensstämmelse med önskemålet att åstadkomma social rättvisa och en samhällsekonomiskt mera rationell fördelning av förlusterna genom skadefall. Det erbjuder inte några rätts­tekniska svårigheter att genomföra reformer i denna riktning. I det nuva­rande 6 kap. SL eUer den del av en ny skadeståndslagstiftning som kommer att motsvara reglerna om personskadeersättning i detta kapitel kan infogas bestämmelser om att vid beräkiung av ersättning för förlorad arbetsförtjänst eller ersättning tiU efterlevande hänsyn skall tas endast till inkomster upp till en viss nivå — förslagsvis uttryckt i multiplar av basbeloppet enUgt lagen om allmän försäkring. Lagändringar av denna innebörd över­vägs redan nu inom 1966 års skadeståndskommitté. Med utgångspunkt i den grundsyn på personskadeersättningsfrågoma som jag här har gett uttryck åt anser jag det följdriktigt att man framdeles också över­väger att komplettera sådana bestämmelser om inkomstgränser med föreskrifter om att skadestånd till den som drabbats av bestående arbets­oförmåga och ersättning tUl efterlevande åtminstone i vissa högre inkomst-skikt inte skaU beräknas på hela inkomstunderlaget.

Att sådana begränsningar av ersättningsnivån i skadeståndsrätten genom­förs behöver inte medföra att de skadelidande ställs utan möjUghet att få gottgörelse för den del av sin skada som inte täcks av vare sig social­försäkringen eUer andra koUektiva och generellt verkande ersättningsanord­ningar. Reformerna är endast ett uttryck för att det i viss omfattning bör ankomma på den enskUde medborgaren att själv sörja för det ekonomiska skyddet. Här kommer framför aUt olycksfaUs- och livförsäkringar av tradi­tioneU typ att spela en viktig roll. Det får förutsättas att det enskilda försäk­ringsväsendet också i framtiden kommer att erbjuda sådana försäkringar för dem som med hänsyn tiU begränsningarna av kompensationsnivån i övriga ersättningssystem anser en komplettering behövUg.

1.5.2.2. Ersättning för sakskada. Redan i det föregående har jag fram­hålUt ett flertal omständigheter,  som gör  att  ersättningsproblemen ter

1.5.2.1.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            97

sig annorlunda när det gäller sakskador än i fråga om personskador. Den kritik som jag har riktat mot det skadeståndsrättsUga regelsystemet äger visserligen i allt väsentUgt sin giltighet också för egendomsskadomas vid­kommande. Sociala och humanitära hänsyn gör sig emellertid inte gällande på samma sätt som på personskadeområdet. Variationerna i fråga om skadomas art och ekonomiska omfattning är betydUgt större, och fram­för allt har man inget underlag för att bygga upp ersättningssystemen efter några på förhand bestämda normer för ersättningarnas storlek. Pre­ventionssynpunkter måste sannolikt också tiUmätas större vikt på egen­domsskadornas område.

Redan av dessa skäl är det inte någon realistisk tanke, att skadestånds-rätten på detta område skulle kunna ens till någon del ersättas av ett statligt administrerat, hela folket omfattande skadeförsäkringssystem, som skuUe motsvara socialförsäkringen på personskadeområdet, eller av så­dana på frivillig väg tillkomna kollektiva försäkringsanordningar som jag har talat om för personskadornas del. Men det betyder inte, att man i fråga om sakskadorna behöver ställa sig avvisande till de principiella synpunkter som jag har gett uttryck åt vid min behandling av personskade­problemen. Också här gäller att direkt försäkring på de skadelidandes sida är ett ersättningssystem som från de flesta synpunkter är överlägset det skadeståndsrättsliga systemet. Man bör därför även på sakskadeområdet vara återhållsam när det gäller att vidareutveckla skadeståndsrätten genom att införa nya regler om objektivt ansvar. Enligt min mening bör man i stället eftersträva att sakförsäkring vinner ökad utbredning och att de försäkringsrättsliga reglerna utformas så, att sociala rättvise- och trygg­hetssynpunkter tUlgodoses utan att intresset att förebygga skador efter­satts. Samtidigt måste beaktas att tiUgängUga resurser utnyttjas på ett rationellt sätt. Det är angeläget att sakförsäkringens administration bUi smidig och så bUUg som möjUgt.

Vi har redan kommit långt när det gäUer utbredningen av objektsför­säkring. Även om man skulle kunna teckna en rikt varierad provkarta över de oUka sätt på vilka egendomsskador kan uppkomma, kan de ekono­miskt mest betydelsefulla sakskadorna ringas in och hänföras till ett begränsat antal kategorier av skadefall. Nänmer man brand- och vatten­skador, andra skador som i näringsverksamhet uppkommer på maskiner, inventarier och varulager, skador inom samfärdseln och skador som vållas genom brott, torde man ha täckt större delen av de sakskador som verkligen är av ekonomisk betydelse. Som framgår av min tidigare redogörelse för rådande försäkringsförhållanden (avsnitt 1.1.2.5.) finns det idag möjligheter att genom skadeförsäkringar av olika slag skydda sig mot flertalet av dessa skaderisker. Dessa möjligheter utnyttjas också i en stadigt ökande om­fattning.

Från samhällets sida bör man verka för en fortsatt utveckUng i denna

1.5.2.2.

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

98                  Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

riktning. Målet bör vara en så hög procentuell täckning genom objektsför-säkring av praktiskt betydelsefulla skaderisker, att man från sociala och nationalekonomiska synpunkter inte behöver nämnvärt bekymra sig för de sakskador som inte ersätts genom objektsförsäkring. Jag är inte beredd att nu presentera något handlingsprogram för att nå detta mål. Tydligt är, att man i första hand får gå fram på frivillighetens väg. Det gäUer med andra ord att stimulera till tecknandet av objektsförsäkring. Med lämpUga medel, bl. a. en intensivare upplysningsverksamhet — inte minst inom undervisningsväsendet — kan man sannolikt konima ganska långt. Det måste här bli fråga om en nära samverkan mellan olika samhällsorgan och det ensldlda försäkringsväsendet.

I första hand är det aUtså metoder av annan art än ingripanden genom lagstiftning som här träder i förgrunden. Man skall Ukväl inte bortse från möjligheterna att styra utvecklingen via en reformering av rättsreglema. Det torde bli nödvändigt att inom en nära framtid göra en grundUg översyn av försäkringslagstiftningen. Jag skall inte här gå närmare in på vilka åtgärder som kan vara påkaUade. Framtida reformer bör dock generellt sett syfta tiU att stärka försäkringstagarnas ställning. Vissa effekter torde kunna uppnås också genom skadeståndsrättsUga reformer. Det kan enligt min mening redan idag göras gällande, att vissa skaderisker är i särskild grad ägnade att täckas genom objektsförsäkring och att en underlåtenhet att skaffa försäkringsskydd mot sådana risker utan betänkligheter kan tiU-läggas skadeståndsrättsUga konsekvenser. Jag tänker bl. a. på de skador som i trafiken tillfogas olika slag av transportmedel, såsom bUar, jäm­vägståg, fartyg och luftfartyg. Det är ingen orimlighet att lagstiftaren, genom att avsevärt begränsa eller kanske t. o. m. helt utesluta rätten att begära skadestånd av andra trafikanter för sådana skador, ger klart uttryck för tanken att skaderiskerna skaU täckas genom objektsförsäk­ring. Ett sådant betraktelsesätt innebär inte någon absolut nyhet. Det Ugger bl. a. bakom den reglering som har skett i atomansvarighetslagen (12 § första stycket och 14 § första stycket) och som innebär, att ägare av egendom, som finns inom en atomanläggnings område och som används eller är avsedd att användas i förbindelse med anläggningen, kan begära skade­stånd för atomskada som drabbar egendomen bara av fysisk person som har orsakat skadan uppsätiigen, dvs. den som har framkallat skadefallet genom brottsligt förfarande. Den »kanalisationsprincip» som ligger tUl grund för dessa regler och varigenom de skadelidande i praktiken tvingas att skydda sina intressen genom objektsförsäkring — med lika begränsad regressrätt för försäkringsgivaren — kan sannolikt med fördel utsträckas att gälla också vissa andra skaderisker. Jag får anledning att i det följande återkomma till dessa tankar i ett specieUt sammanhang (avsnitt 1.5.3.).

Att en reformering av skadeersättningssystemet i riktning mot ökad ut­bredning av objektsförsäkring till stor del måste åstadkommas på frivilUg-

L5.2.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972             99

hetens väg gör att det blir fråga om en långvarig process. Under lång tid framöver kommer det att finnas luckor i försäkringssystemet, som måste täppas till på annat sätt. Skadeståndsreglerna kommer här att spela en viktig roll. Det blir således också i framtiden utrymme för reformer på skadeståndsområdet med syfte att göra det skadeståndsrättsliga systemet på detta område bättre anpassat tiU den moderna tidens krav.

1.5.2.3.       Ersättning för ren förmögenhetsskada och icke-ekonomisk skada.
Åtskilligt av vad jag har sagt i det föregående om sakskador har sin giltighet
också när det gäller ren förmögenhetsskada och sådan direkt tillfogad icke­
ekonomisk skada som avses i 6 kap. 3 § SL (ersättning för lidande vid vissa
brott mot den personliga integriteten). Det föreligger dock en viktig skillnad.
Av tekniska och ekonomiska skäl finns f.n. bara begränsade möjligheter
att skydda sig genom försäkring mot förluster i form av ren förmögen­
hetsskada. Reglerna om ersättning för lidande vid bl. a. brott mot den
personliga friheten eller ärekränkning kan uppenbarligen inte avlösas av
något försäkringsmässigt eller liknande ersättningssystem. Skadestånds­
rätten måste därför också i framtiden bU det viktigaste ersättningssystemet
på dessa områden.

Med den ståndpunkt som gäUande rätt intar har emellertid dessa ersätt­ningsproblem en begränsad räckvidd. I utomobligatoriska förhållanden är ren förmögenhetsskada f. n. ersättningsgiU bara vid brottsliga handlingar och enligt viss speciallagstiftning. Ersättning för lidande utgår bara i mycket speciella fall. Ren förmögenhetsskada spelar dock en praktiskt betydelse­full roll på ett bestämt område. Det gäller de förluster som kan tillskyndas medborgarna genom fel eller försummelse vid utövning av offentlig myn­dighet, F. n. utgår i princip inte någon ersättning av allmänna medel för sådana förluster, vare sig enligt skadeståndsrättsliga regler eller på annat sätt. Det kan vara befogat att åstadkomma en ändring på den punkten. Tyd­ligt är att detta i så fall bör ske genom att det aUmänna åläggs att svara för dessa skador enligt regler av skadeståndsrättslig art. Jag får senare tillfälle att återkomma till den frågan (avsnitt 1.5.3.).

1.5.2.4.       Sammanfattande synpunkter. Vad jag hittUls har sagt föranleder
vissa slutsatser av principiell och praktisk betydelse för planläggningen
av det framtida reformarbetet på skadeersättningsområdet.

Efterhand som existerande ersättningsanordningar av försäkrings­mässig art byggs ut eller nya sådana anordningar införs, kommer skade­ståndsrätten att få allt mindre betydelse, framför allt på person- och sak­skadeområdet. Men det kommer även i framtiden att finnas behov av ett skadeståndsrättsUgt ersättningssystem. Av detta måste krävas, inte bara att det i sina huvuddrag harmonierar med den mera långsiktiga målsätt­ning som jag här har angett, utan också att det vid varje tid är anpassat

1.5.2.4.

 

100                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

till rådande samhällsförhållanden, värderingar och behov. Den nuvarande ordningen är inte tillfredsställande från dessa synpunkter.

I åtskilliga hänseenden råder dessutom en besvärande oklarhet om rätts­läget. Det finns sålunda ett akut behov av skadeståndsrättsUga reformer.

Har man den syn på skadeersättningsfrågomas lösning i stort som jag har gett uttryck åt, måste man vara mycket återhållsam när det gäUer re­former som innebär att det skadeståndsrättsUga systemet byggs ut och för­stärks. Det bör t. ex. inte komma i fråga att införa nya regler om objektivt skadeståndsansvar för person- eller sakskada, såvida inte behovet av för­bättrat skydd på ett visst område är så trängande, att man inte kan av­vakta den successiva utbyggnaden av andra ersättningsanordningar. En annan omständighet som påklär försiktighet i reformarbetet samman­hänger med bristema i vår kunskap om hur de skadestånds- och försäk­ringsrättsliga systemen förhåller sig tUl varandra. Även vissa sådana refor­mer inom det beståendes ram som syftar endast tUl att underlätta en över­gång tiU rent försäkringsmässiga anordningar bör anstå tUl dess åtminstone preliminära resultat föreligger av ett rättssociologiskt utredningsarbete rörande förhållandet mellan skadestånd och försäkring. Redan pågående utredningsarbete på skadeståndsområdet bör också slutföras, innan mer genomgripande reformer genomförs. Jag vill särskUt peka på det arbete som f.n. pågår inom 1966 års skadeståndskommitté och som rör centrala problem på personskadeområdet men också viktiga frågor angående för­håUandet i rättsligt hänseende mellan skadestånd och försäkring.

Reformer som genomförs nu bör därför inte syfta längre än tiU att anpassa de grundläggande skadeståndsreglerna till den samhällsutveckUng som redan har ägt rum. Man bör i första hand sträva efter att undanröja oklarheter, som skapar rättsosäkerhet, och att avlägsna sådana ojämnheter i regelsystemet som inte är godtagbara från sociala rättvise- och trygghets-synpunkter. Systemet måste också bli smidigare än f. n. Det är betydelse­fullt att lagstiftningen inte nu utformas så, att den försvårar en kontinuerUg anpassning av rättstUlståndet tiU den framtida utvecklingen. En långt­gående detaljreglering bör därtör undvikas. Riktpunkten bör i stället vara att vissa vägledande huvudprinciper blir lagfästa inom det beståendes ram, samtidigt som det också för framtiden lämnas åt domstolarna att fylla ut ofullständigheterna i lagstiftningen. En reformering av den utomobliga­toriska skadeståndsrätten bör tiUs vidare genomföras etappvis genom par­tiella reformer.

1.5.3. AktueUa reformförslag och refoimonskemål

Som framgår av den redogörelse jag tidigare har lämnat (avsnitt 1.2. och 1.3.) föreligger f.n. ett stort antal förslag eUer önskemål om reformer på skadeersättningsområdet, som alla syftar till en lösning av oUka ersätt­ningsfrågor inom ramen för ett skadeståndsrättsUgt system. Det rör sig

1.5.2.4.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            101

dels om fullt utarbetade förslag vilka framkommit som resultat av offent­ligt utredningsarbete, dels om förslag eller önskemål som har förts fram i riksdagen eller i särskilda framställningar till Kungl, Maj :t.

Förslagen är av vitt skiftande karaktär. Vissa tar sikte uteslutande på personskador som uppkommit på visst sätt eUer i viss verksamhet. Andra förslag har enbart eller främst avseende på vissa sakskador och begränsas också genom en anknytning till skadeorsaken. En del av förslagen är av mera alhnän natur och syftar till en reglering av ersättningsfrågorna över huvud taget på ett visst verksamhetsområde eller av skadestånds­ansvaret för vissa rättssubjekt. Även enligt dessa förslag bUr det dock i viss utsträckning fråga om avgränsningar som anknyter till skadetypen eller till sättet för skadans uppkomst.

Det är naturligt att behandla de oUka förslagen i skilda grupper efter deras inbördes samband i sakligt eller systematiskt hänseende. Med den utgångspunkten vill jag först ta upp de önskemål som har förts fram om förbättringar av det ekonomiska skyddet vid vissa personskador.

Tre av förslagen på detta område rör skador i följd av olycksfall i arbete. Jag syftar här på de framställningar som har gjorts till Kungl. Maj:t av Svenska polisförbundet i oktober 1967 med hemställan att staten åläggs ansvar oberoende av vållande för personskada, som åsam­kas polisman under tjänsteutövning, av Svenska järnvägs­mannaförbundet i mars 1968 med krav på att i järnvägsansvarighetslagen skall införas bestämmelse om skyldighet för innehavare av jämväg att oberoende av vållande ersätta personskada, som drabbar an­ställd i järnvägens tjänst samt av Svenska transportarbetare­förbundet i december 1968 med begäran om utredning rörande frågor om rent objektivt ansvar för arbetsgivare i stuverifacket med avseende på personskada, som drabbar anställd i stuveriverksam­het.

Som jag tidigare har sagt bör det inte komma Ifråga att införa nya regler om objektivt skadeståndsansvar, om det inte föreligger starka sociala eller samhällsekonomiska skäl att snabbt lösa speciella ersättningsproblem och andra medel inte står till buds. Det skall visserligen inte bestridas, att det i många sådana faU som avses med de aktuella framställningarna finns angelägna ersättningsbehov och att förbättringar av det ekonomiska skyddet på dessa områden är önskvärda. Men oavsett i vad mån det här rör sig om så trängande behov att särskilda åtgärder är omedelbart på­kallade, måste dessa ersättningsproblem ses i ett större sammanhang. Liknande önskemål om förstärkt ekonomiskt skydd vid yrkesskadefaU kan med fog resas av andra yrkesgrupper, vilkas ersättningsbehov socialt sett är lika ömmande. Angelägenhetsgraden kan inte mätas uteslutande på grundval  av  frekvensen  av  skadefall  inom  olika  verksamhetsområden.

1.5.3.

 

102                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Med få undantag kan det inte heller påstås att arten av de yrkesskador som inträffar i ett visst slag av verksamhet motiverar en särbehandUng av dessa fall. I båda dessa hänseenden representerar framställningarna ett godtyckligt urval, I fråga om järnvägsanställda och poliser lär det i själva verket förhålla sig så att olycksfallsfrekvensen statistiskt sett är låg. Det finns inte heller belägg för att de skador som drabbar dessa kategorier typiskt sett är aUvarUgare än andra yrkesskador.

Enligt min mening är det över huvud taget inte möjligt att välja ut vissa yrkesgrupper och ge dem en förmånligare ställning än andra genom att införa regler om objektivt ansvar för berörda arbetsgivare. Det saknas helt enkelt hållbara kriterier för en sådan differentiering. I den mån man anser det önskvärt och lämpligt att särskilt genomföra förbättringar av det ekonomiska skyddet vid yrkesfaU — skäl kan i och för sig anföras för en sådan prioritering — bör det därför i möjligaste mån ske genom gene­rella åtgärder, som verkar likformigt för aUa yrkesgrupper.

En metod som man härvid tekniskt sett kan använda sig av innebär att man inför objektivt skadeståndsansvar för alla arbetsgivare. En sådan åtgärd skulle emellertid inte bara stå i strid mot de huvudprinciper för utformningen av framtida ersättningssystem på personskadeområdet som enligt vad jag förut har sagt bör vara vägledande i reformarbetet. Den skulle också innebära att man bröt den utveckUngsUnje som har följts ända sedan början av detta sekel, då man just på yrkesskadornas område övergick från ett ersättningssystem byggt på objektivt ansvar för arbets­givare till ett av arbetsgivama bekostat försäkringssystem, som därefter successivt har byggts ut och förstärkts. Det måste kunna anföras mycket starka skäl för en sådan omläggning av kursen.

Jag är således inte beredd att ta initiativ till sådana skadeståndsrättsUga reformer som de aktuella framställningarna syftar till. EnUgt min mening bör det behov av förbättringar av skyddet som kan föreUgga på detta område i stället tillgodoses genom en fortsatt utbyggnad av yrkesskadeför­säkringen och genom sådana kompletterande ersättningsanordningar i form av kollektiva olycksfallsförsäkringar som jag tidigare har berört.

En förstärkning av yrkesskadeförsäkringen innebär ett fuUföljande av den politik som har bedrivits av statsmakterna under åtskilliga decennier och som särskUt under senare år har resulterat i väsentliga förbättringar av yrkesskadeskyddet. Jag vill särskUt peka på de betydelsefuUa ändringar i yrkesskadeförsäkringslagen som genomfördes så sent som år 1967 och som innebar inte bara en höjning av inkomstunderlaget och därmed av er­sättningsnivån utan också en värdesäkring av yrkesskadelivräntorna vid invaliditet. Chefen för socialdepartementet har i årets statsverksproposition (prop. 1971 :1 bil. 7 sid. 21) anmält att han har för avsikt att tillsätta en utredning med uppgift att göra en översyn av yrkesskadeförsäkringens för­måner. Syftet med denna utredning, som torde komma att tillsättas i en

1.5.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            103

nära framtid, skall vara bl. a. att ytterligare förstärka det ekonomiska skyd­det för de anställda vid olycksfall i arbetet.

I den mån föreliggande önskemål om förbättringar inte kan tiUgodoses genom en utbyggnad av yrkesskadeförsäkringen — bl. a. torde detta i synnerhet komma att gälla förekommande behov av ersättning för icke­ekonomisk skada — bör enligt min mening behoven täckas genom att arbets­marknadspartema gemensamt inrättar kollektiva försäkringssystem till arbetstagarnas förmån. Som jag tidigare har framhåUit kan sådana grupp­försäkringsanordningar i fråga om grunderna för beräkning av ersättning­arna åtminstone delvis anpassas till vad som gäller inom skadeståndsrätten och arbetstagarna kan därigenom beredas ett skydd som är i stort sett lik­värdigt med det skydd som regler om objektivt skadeståndsansvar skulle ge. I flera hänseenden kan skyddet i själva verket bU bättre. Det bör ånyo på­pekas att den skadelidandes medvållande normalt inte beaktas som grund för nedsättning av de ersättningar som utgår ur olycksfaUsförsäkring. Vidare kan skaderegleringen göras avsevärt billigare och snabbare än i ett skade­ståndsrättsligt system genom att vissa ersättningar, bl. a. för sveda och värk o. d., särskUt i mindre komplicerade faU fastställs att utgå enUgt på förhand bestämda schabloner. Erinras bör också om de möjligheter tiU en differen­tiering av ersättningsnivån efter skiftande behov och resurser som försäk­ringsanordningar av detta slag inrymmer och som saknar motsvarighet i ett skadeståndsrättsligt system.

Att jag här har avvisat tanken på rent objektivt skadeståndsansvar för arbetsgivare vid olycksfall i arbete och i stället anvisat en lösning av problemen inom ramen för existerande eller nya försäkringsanordningar utesluter inte att vissa förbättringar av skyddet kan åstadkommas genom skadeståndsrättsliga reformer. Jag skall senare återkomma till den frågan men vill redan nu påpeka att man i samband med ett lagfästande av regler om arbetsgivares principalansvar kan förbättra de skadelidandes ställning utan att komma i konflikt med den grundsyn på ersättningsfrågorna som jag här har gett uttryck åt.

Jag viU härefter beröra vissa i motioner vid 1966, 1967 och 1970 års riks­dagar väckta förslag om objektivt ansvar för skador i följd av misslyckade tandbehandlingar och skador genom me­dicinsk behandling. I det väsentliga kan här anföras sam­ma synpunkter som i fråga om olycksfall i arbete. Från sociala synpunkter framträder inte ersättningsbehovet i dessa fall med större styrka än när det gäller skador av annat slag. Skadefrekvensen lär relativt sett inte vara hög. Även om skadorna någon gång kan vara allvarUga kan det ifråga­sättas, om de typiskt sett är av så speciell karaktär att en skadestånds­rättsUg särreglering är motiverad. Jag vill också betona, att om det förslag till oinskränkt principalansvar för arbetsgivare som jag kommer att lägga

1.5.3.

 

104                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

fram i det följande genomförs, full ersättning enUgt skadeståndsrättsliga regler kommer att utgå i alla de fall då skadan beror på fel eUer försum­melse av någon bland vårdpersonalen på en sjukvårdsinrättning. Rätt till full ersättning kommer att föreligga också när en privatpraktiserande läkare eller tandläkare eller någon av hans anställda har förfarit oaktsamt, och i flertalet fall är detta ansvar täckt av frivillig ansvarsförsäkring.

Med det sagda har jag inte velat ge uttryck för uppfattningen att önske­målen om förbättrat skydd på förevarande område inte skulle förtjäna upp­märksamhet från det allmännas sida. Men även dessa behov tillgodoses enligt min mening bäst genom försäkringsanordningar som verkar direkt till förmån för de potentiellt skadelidande, dvs. patienterna inom den all­männa sjukvården och folktandvården och hos privatpraktiserande läkare och tandläkare. Såväl sjukvårdens och folktandvårdens huvudmän som de privatpraktiserande läkarna och tandläkarna har genom sina organisationer förklarat sig beredda att ta initiativ tiU på lämpligt sätt utformade försäk­ringssystem eller andra likvärdiga ersättningsanordningar på detta område. Med hänsyn härtill anser jag det inte finnas skäl att ta upp frågan om ingripande genom lagstiftning till säkerställande av att dessa ersättnings­problem blir lösta.

Vid flera tillfällen har i riksdagen förts fram förslag som syftar till att ersättning för skada orsakad genom våldsbrott och för annan ekonomisk skada genom brott skall utgå av allmänna medel eller ur något slag av allmän försäkring. Som jag tidigare har nämnt har Kungl. Maj:t redan tagit ställning till dessa förslag i samband med att i statsverkspropositionen tiU årets riksdag gjorts framställning om an­slag för att bereda ersättning för personskador genom brott. Jag saknar an­ledning att i detta sammanhang ytterligare beröra dessa ersättningsfrågor. I fråga om de överväganden som legat till grund för Kungl. Maj:ts stäU­ningstaganden i dessa frågor hänvisar jag till vad jag anförde vid min anmälan av anslagsfrågan (prop. 1971:1 bU. 4 s. 14) och tUl den prome­moria (Stencil Ju 1970: 21) som låg till grund för ärendets behandling hos Kungl. Maj :t.

Folkrörelsernas motorförbund har i en framställning till Kungl. Maj:t hemställt, att ägare till husdjur som förorsakar skada på all­män väg skall åläggas att svara för skadan oberoende av våUande. Mo­torförarnas helnykterhetsförbund överlämnade i augusti 1964 tiU Kungl. Maj :t en framställning om lagstiftning om ersättning för skadaiföljd av kollision mellan motorfordon och ren.

Redan av mina tidigare uttalanden om den återhåUsamhet lagstiftaren bör iaktta när det gäller att införa nya regler om objektivt ansvar torde framgå att jag inte kan förorda åtgärder i denna riktning. De skador

1.5.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            105

det här rör sig om är praktiskt taget undantagslöst att hänföra till trafik­skador, dvs. skador som tillfogas vägtrafikanter eller deras egendom. Till övervägande delen är det fråga om skador i följd av trafik med motor­fordon. Som jag strax skaU utveckla närmare anser jag att ersättnings­frågorna vid skadefall av det slaget i första hand bör lösas genom sådana särskilda försäkringsanordningar på trafikskadeområdet som finns redan nu men som bör utvecklas och göras ännu effektivare. De nuvarande er­sättningssystemen på detta område bereder i och för sig ett gott ekonomiskt skydd. De skadefall i övrigt som avses med framställningarna avviker varken i fråga om skadefrekvensen, skadornas art eller de skadeUdandes ersättningsbehov från vad som kan förekomma i åtskiUiga andra samman­hang. Några skäl att sätta dessa skadefall i en särställning i skadestånds­rättsligt hänseende finns därför inte. Vad särskilt angår frågan om skador som orsakas vid koUision mellan motorfordon och ren vUl jag även hän­visa tUl vad chefen för jordbruksdepartementet har anfört härom i prop. 1971: 51 med förslag tUl rennäringslag m. m. (s. 207).

Jag övergår nu till de skadeständsfrågor som behandlas i tidigare om­nämnda offentliga betänkanden.

Frågan om ersättning för skada i följd av trafik med motorfordon är sedan lång tid underkastad en särreglering genom skadeståndsrättsUg speciaUagstiftning. Jag har tidigare redogjort för huvud­dragen i 1916 års bilansvarighetslag och 1929 års trafikförsäkringslag (av­snitt 1.1.1.3,). Det rör sig här om en lagstiftning om skärpt skadestånds­ansvar i förening med obligatorisk ansvarsförsäkring. Rättspolitiskt torde systemet ursprungligen vara motiverat utifrån sådana risksynpunkter som jag har berört i det föregående.

Även på detta område bör en bedömning av reformbehovet ske med utgångspunkt i att ersättningsfrågorna på lång sikt skall lösas genom försäkringsmässiga anordningar. Under lång tid framöver lär det dock vara nödvändigt att behåUa ett ersättningssystem som till stor del bygger på skadeståndsrättsliga principer. Tills vidare torde därtör eventuella re­former få ske på det beståendes grund.

Den nu gällande ordningen ger på det hela taget trafikoffren ett mycket gott skydd. I flertalet fall utgår full gottgörelse för personskador i följd av trafik med motorfordon. Skyddet har nyUgen ytterligare förbättrats genom att den tidigare begränsningen i 11 § trafikförsäkringslagen av tra­fikförsäkringsersättning vid personskada tUl 1 mUj. kr. per person har slopats helt med verkan fr. o. m. den 1 januari 1970. Motsvarande begräns­ning i fråga om sakskada torde i stort sett sakna praktisk betydelse. Också när det gäller sakskadorna är systemet i stort sett effektivt.

Från sociala synpunkter är följaktUgen reformbehovet på detta område inte framträdande. Den rådande ordningen har emellertid brister. Att äga-

1.5.3.

 

106                Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972

re och förare av motorfordon kan undgå ansvarighet genom att föra bevis­ning om att föraren inte varit vållande och skadan inte orsakats av brist-fälUghet på fordonet lär visserligen inte ha stor praktisk betydelse. Kravet på denna s. k. exculpationsbevisning ställs nämligen i rättstillämpningen så högt, att resultatet nästan alltid blir detsamma som om ansvaret varit rent objektivt. AUvarUgare är att föraren av ett motorfordon inte kan få någon ersättning ur det egna fordonets trafikförsäkring och att han i fall av kol­lision med annat fordon på gmnd av särskilda bevisregler är sämre ställd än en passagerare eller annan tredje man. Föramas ersättningsbehov har visserligen i vidsträckt omfattning tillgodosetts genom de s. k. förarplats­försäkringarna, som har en nära hundraprocentig utbredning och som nyUgen fått en motsvarighet på den statUga sektom genom kungörelsen den 9 maj 1969 (nr 113) om statUgt förarskydd. Föraren har dock typiskt sett en betydligt mindre förmånlig ställning än en skadelidande tredje man.

Systemets anknytning till skadeståndsrätten innebär bl. a., att vållande på den skadelidandes sida kan medföra även en kraftig reduktion av skade­ståndet. Frågan får specieUt stor betydelse på detta område med hänsyn till de höga krav som rättsordningen stäUer på trafikanterna när det gäUer efterlevnaden av trafikföreskrifterna. Jämkning på grund av medvållande blir särsldlt ofta aktuell när det gäUer skada som har tillfogats förare eller när ägare, vilken färdas som passagerare i det egna fordonet, har skadats. Till skillnad mot vad som gäUer vid flertalet andra skadefall kan för dessa kategorier skadeUdande — som representerar en stor andel av trafikoffren — jämkning av skadestånd ifrågakomma även i fall då medvållande inte visas föreligga utan endast presumeras. Ägaren-passageraren måste t. o. m. visa att annan person än han själv, nämUgen föraren, varit fri från vållan­de. Vid personskada innebär detta i många fall en från sociala synpunkter betänklig försvagning av det ekonomiska skyddet.

Av de sakskador som kan uppkomma i följd av trafik med motorfordon är det framför allt de s. k. kolUsionsskadorna som har ekonomisk betydel­se. De nuvarande reglerna om ansvarigheten för sådana skador är inveck­lade, svårtiUämpade och dåligt anpassade till en modern tids krav på en snabb, effektiv och biUig skadereglering. Detta sammanhänger främst med reglemas anknytning tiU culparegeln, som förutsätter en ofta omfattande, tidsödande och kostnadskrävande utredning om vållandefördelningen. Man bör enligt min mening eftersträva att en våUandebedömning kan så gott som helt undvaras också när det gäUer de s. k. vagaskadorna. Samtidigt bör rättsordningen främja en utveckUng i riktning mot en ökad utbredrung av objektsförsäkring. Vagnskadorna är redan nu i stor omfattning täckta av vagnskadeförsäkring eUer omfattade av vagnskadegaranti. Dessa båda ändamål kan uppnås, om man som jag tidigare har ant3rtt (avsnitt 1.5.2.2.) genom lagstiftning »kanaliserar» vagnskadorna till vagnskadeförsåkringen resp. vagnskadegarantin, dvs. i lag föreskriver långtgående inskränkningar

1.5.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            107

i möjligheterna att över huvud taget med stöd av skadeståndsreglerna kräva ersättning av andra trafikanter för sådana skador.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt är det tydligt att det finns ett be­hov av reformer på trafikskadeområdet. Det förslag tiU ny lagstiftning på detta område som bilskadeutredningen lade fram år 1957 i betänkandet »Trafikförsäkring» (SOU 1957: 36) och som jag tidigare har redogjort för (avsnitt 1,2.2.) följde delvis de riktlinjer som jag här bar angett. Förslaget blev i sina huvuddrag väl mottaget under remissbehandlingen, men stark kritik fördes fram mot enskildheter i förslaget. Även jag anser att allvar­Uga invändningar kan resas mot de lösningar som föreslogs, låt vara att jag därvid delvis har andra utgångspunkter än vissa remissinstanser. Jag vill i korthet sammanfatta min kritik på följande sätt.

Förslaget innebär inte någon lösning av frågan om förares behov av er­sättning för personskada i följd av trafik med det egna fordonet. Enligt ut-redningsmajori tetens förslag skaU nuvarande regler om verkan av den skadelidandes medvållande behållas i stort sett oförändrade. Genom att ersättningsreglerna i fråga om kolUsionsskador enligt detta förslag skall knytas än fastare tUl culparegeln än de nuvarande reglerna skulle ett genomförande av förslaget snarast accentuera de ölägenheter som är för­enade med behovet att göra en vållandebedömning. Slutligen är det före­slagna regelsystemet i åtskilliga stycken tekniskt komplicerat och svåröver­skådligt.

Bilskadeutredningens förslag kan sålunda enligt min mening inte läggas tUl grund för lagstiftning utan omarbetning. En sådan bör inriktas på att anpassa ersättningssystemet efter den målsättning för reformarbetet på skadeersättningsområdet som jag har angett i det föregående. För person­skadornas del innebär detta att det försäkringssystem som redan nu firms i form av den obUgatoriska trafikförsäkringen frikopplas från skadestånds­reglerna och omvandlas till ett enbart tUl de skadelidandes förmån verkande försäkringssystem, uppbyggt efter mönster av yrkesskadeförsäkringen. Detta aktuaUserar bl. a. frågan om en begränsning av ersättningsnivån, i första hand genom regler som maximerar inkomstunderlaget vid beräkning av ersättning för förlorad arbetsförtjänst eUer för förlust av försörjare. Det är emeUertid inte en reaUstisk tanke att införa regler av detta slag isolerat på trafikskadeområdet, där f. n. hundraprocentig kompensation utgår i praktiskt taget samtliga fall, samtidigt som principen om fuU er­sättning vid personskada upprätthålls inom skadeståndsrätten i övrigt. En reformering av reglerna om trafikskadeansvaret vid personskada bör där­för anstå i avbidan på en prövning av frågan om generella begränsningar av skadeståndsersättning med anledning av personskada. Den frågan över­vägs som nämnt av 1966 års skadeståndskommitté, vars arbete i denna del kan väntas bli avslutat inom något år. Jag är under dessa förhåUan­den inte beredd att nu ta initiativ till någon utredning av nyss antytt

1.5.3.

 

108                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

slag. Härvid förutsätter jag att frågan tas upp på nytt i samband med prövningen av skiadeståndskommitténs kommande förslag tiU nya regler om skadestånd med anledning av personskada. Det är i och för sig ange­läget att de nuvarande skadeståndsreglerna når det gäller vagnskadorna vid kollisioner och liknande händelser reformeras i den riktning som jag nyss antydde. Också i den delen krävs emeUertid ett föregående utrednings­arbete. Med hänsyn tiU det nära sambandet med frågan om ersättning för personskada i kollisionsfall kan jag inte förorda att vagnskadefrågorna bryts ut och nu blir föremål för särsldld utredning.

Frågan om försäkringsgivares regressrätt intar i viss mån en särställning i detta sammanhang. Det är ett spörsmål som formellt-systematiskt är av försäkringsrättslig art. Det har emeUertid nära samband med de skadeståndsrättsliga reglerna, i aU synnerhet dem som rör s. k. själv­försäkrares stäUning men också t, ex, reglerna om rätt till regress för be­lopp som arbetsgivare utger på grund av åtaganden genom tjänsteavtal (jfr avsnitt 1.1.3.). Från den synpunkten är det naturligt att firågan be­handlas inom ramen för ett skadeståndsrättsligt reformarbete.

De nuvarande regressreglema i 25 § försäkringsavtalslagen (FAL) inne­bär enligt min mening inte en tiUfredsställande lösning av frågan. En in­vändning hänför sig till bestämmelsernas dispositiva karaktär. Men också i övrigt är reglema otidsenUga och i behov av en revision. Om man utgår från det synsätt på skadeförsäkringens funktion som jag har utvecklat, bör den principiella utgångspunkten vara att skadeförsäkringsgivare över huvud taget inte skaU ha någon regressrätt. Speciella förhållanden inom vissa grenar av skadeförsäkringen kan visserUgen motivera avsteg från en sådan princip. Det är emellertid tydligt att en oinskränkt regressrätt vid uppsåt eller grov vårdslöshet och vid rent objektivt ansvar inte är väl för­enUg med tanken att ersättningsfrågorna vid person- eller sakskada så långt möjligt bör lösas genom försäkringsanordningar på de skadelidandes sida. Men också reglerna om förhållandet meUan summaförsäkring och skadestånd är som nämnt i behov av en Översyn, inte minst med tanke på den Överkompensation som nuvarande ordning kan ge upphov tiU.

De nu anförda synpunkterna blir endast tiU viss del tillgodosedda i det förslag tiU ny lagstiftning i detta ämne som lades fram år 1958 i betänkan­det »Försäkringsgivares regressrätt» (SOU 1958:44). Förslaget blev också från andra utgångspunkter starkt kritiserat under remissbehandUngen. I de övriga nordiska länderna har man visat ett ringa intresse för en reform på grundval av de sinsemellan i stort sett överensstämmande nordiska ut­redningsförslagen. Själv delar jag i väsentliga stycken den kritiska inställ­ningen tUl förslagen. Jag är därför inte beredd att nu förorda en lagstift­ning på grundval av det svenska betänkandet.

Av min tidigare redogörelse för rådande försäkringsförhållanden (avsnitt

1.5.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            109

1.1.2.7.) framgår att skadeförsäkringsgivama på friviUig väg har ålagt sig viss restriktivitet när det gäller att utnyttja de möjligheter tiU återkrav som gällande regressregler i 25 § FAL ger. Även om den ordning som sålunda har åstadkommits på det hela taget inte ger anledning till invändningar, kan situationen dock förändras. Det är f. ö. uppenbart att en så betydel­sefull fråga måste lagregleras och inte kan överlämnas till de ensldlda försäkringsgivarnas avgörande. Frågan om försäkringsgivares regressrätt måste därför tillmätas stor betydelse i det fortsatta reformarbetet. En om­daning av de nuvarande ersättningssystemen i den riktning som jag här har förordat förutsätter f. ö. att reglerna i 25 § FAL omarbetas. De över­väganden angående summaförsäkringen som pågår inom skadeståndskom­mittén berör endast en del av dessa problem.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden bör en förnyad allmän översyn av reglerna om försäkringsgivares regressrätt komma tiU stånd. Frågan om ett utredningsarbete för detta ändamål kommer också att aktualiseras inom en nära framtid.

Det återstår att ta ställning till ytterligare tre utredningsförslag. Dessa rör det allmännas skadeståndsansvar, barns och för­äldrars skadeståndsskyldighet — och i samband därmed ett överförande av bestämmelserna i 6 kap, SL till en särsldld lag — resp, arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar. Förslagen avser centrala och praktiskt betydelsefulla delar av skadestånds­rätten, som på de berörda områdena även framdeles kommer att fylla en viktig funktion som ersättningssystem, I allt väsentligt har förslagen fått ett gynnsamt mottagande hos remissinstanserna. Som framgår av den re­dogörelse jag har lämnat i det föregående (avsnitt 1.2.2. och 1.2.3.) syftar förslagen inte till vittgående reformer som avser skadeståndsrättsliga ny­skapelser av principiell räckvidd. Ett genomförande av förslagen skuUe inte innebära någon sådan utbyggnad eller förstärkning av det skadestånds­rättsliga ersättningssystemet på person- och sakskadeomådet som skulle hindra eller försvåra en övergång till försäkringsmässiga ersättningsan­ordningar och som man enligt vad jag tidigare har utvecklat bör undvika. I socialt och ekonomiskt betydelsefulla hänseenden innebär förslagen uppenbara förbättringar av de skadelidandes ställning. Samtidigt ger de ökade möjligheter att göra rimliga avvägningar meUan de skadestånds­skyldigas och de skadeUdandes intressen. I vissa delar rör det sig när­mast om en kodifiering av gäUande men oskrivna rättsregler. I övrigt syf­tar förslagen väsentligen tiU en anpassning av ett rättssystem, som i många stycken har sekelgamla anor, till en modern tids förhållanden. En lagstift­ning på grundval av förslagen skuUe bidra till att undanröja åtskilliga be­svärande oklarheter i rättsläget.

Det finns en särskild anledning att nu ta ställning till de föreslagna del-

1.5.3.

 

110                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

reformerna. Det nordiska samarbetet på departementsplanet rörande de aktuella lagstiftningsprojekten har avslutats. I Norge har som jag tidigare nämnt en »lov om skadeserstatning i visse forhold» trätt i kraft den 1 juli 1969, vilken utöver vissa skadeståndsbestämmelser av allmän natur inne­fattar en reglering av skadeståndsfrågorna på alla de här aktuella områ­dena. Också i Finland förbereder man f, n, proposition med förslag tiU motsvarande lagstiftning. Det är mera ovisst om lagstiftningsåtgärder kom­mer att vidtas i Danmark. Detta är dock av mindre betydelse, eftersom en lagstiftning där skuUe innebära endast obetydliga förändringar i förhål­lande till vad som redan gäller. Det är i och för sig ett önskemål att uppnå större nordisk rättslikhet på skadeståndsrättens område. Så långt detta kan ske utan att man avviker från de allmäima riktUnjer för reformarbetet som jag har angett i det föregående bör önskemålet tillgodoses.

Innan jag i korthet berör vissa huvudpunkter i de enskilda förslagen vill jag ta upp en reformfråga av allmän räckvidd, som aktuaUseras genom de bestämmelser om möjlighet att jämka skadestånd som har föreslagits i »Skadestånd I» och »Skadestånd II», Det gäller frågan om att införa en allmän jämkningsregel i skadeståndsrätten. Vidgade möjligheter att anpassa skadeståndsansvarets omfattning i det ensldlda fallet till sociala behov och ekonomiska realiteter är en förutsättning för att skadestånds-rätten skall kunna fungera på ett tUlfredsstäUande sätt. Jag delar alltså 1959 års skadeståndskommittés uppfattning att en allmän jämkningsregel bör införas. Frågan har som utredningsämne stått på programmet för det nordiska lagsamarbetet i över 10 år men har hittills fått stå tillbaka för andra reformönskemål. Tiden är emellertid enUgt min mening nu mogen att gripa sig an med det nödvändiga utredningsarbetet. Vid överläggningar under år 1969 mellan kontaktmännen för nordiskt lagsamarbete har också vunnits enighet om att de nu arbetande nordiska skadeståndskommittéema bör ges i uppdrag att utreda spörsmålet. I enlighet härmed kommer frågan om tiUäggsdirektiv för 1966 års skadeståndskommitté att anmälas inom en nära framtid av statsrådet Lidbom.

Jag övergår härefter tiU att behandla vissa principiella frågor i anslut­ning till de tre utredningsförslagen.

Skadeståndskommittén föreslår i »Skadestånd I» att bestämmelserna i 6" kap. SL om skadestånd på grund av eget vållande över­förs till en särskild skadeståndslag. En sådan åtgärd framstår som naturlig sedan strafflagen i övrigt har upphört att gälla och det lagtekniska sam­bandet mellan dessa bestämmelser och strafflagstiftningen i övrigt därmed har brutits. De nya eller ändrade regler som skadeståndskommittén har föreslagit, bl.a. i fråga om barns och föräldrars skadeståndsansvar, inne­bär inte någon genomgripande förändring i förhållande till vad som gäl-

1.5.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            111

ler f. n. Det är i och för sig naturligt, att en begränsad översyn av de grund­läggande reglerna om culpansvaret sker i samband med att bestämmel­serna överförs tiU en ny lag.

Det finns otvivelaktigt bebov också av andra reformer på det område av skadeståndsrätten som behandlas i »Skadestånd I» än dem som kommit­tén har föreslagit. Bl. a. gäUer detta i fråga om reglerna om ersättning för personskada och om skadeståndsskyldighet mot efterlevande vid dödsfall samt bestämmelserna om ersättning för Udande med anledning av äre­kränkning, vilka ter sig i viss mån föråldrade. Samtliga dessa frågor är emeUertid redan under utredning, nämligen inom 1966 års skadestånds­kommitté, såvitt gäller ersättning vid personskada, och inom utredningen rörande yttrande- och tryckfrihet, när det gäUer ersättning för Udande ge­nom ärekränkning. I avvaktan på en prövning av resultatet av dessa utred­ningar bör de nuvarande reglema behållas i stort sett oförändrade. Att en revision av bestämmelserna kan komma att aktuaUseras inom en nära framtid hindrar emellertid enUgt min mening inte att de blir föremål för en formell överarbetning i detta sammanhang.

I fråga om arbetsgivares skadeståndsansvar intar gäl­lande svensk rätt en restriktiv hållning i jämförelse med flertalet jäm­förUga industriländers rättssystem, som i allmänhet erkänner ett oin­skränkt principalansvar, dvs. att en arbetsgivare svarar för våUande av samtliga arbetstagare, oavsett dessas ställning. En sådan regel gäller i bl. a. dansk och norsk rätt. Jag delar skadeståndskommitténs uppfattning att rättsläget hos oss är otillfredsställande och att en legislativ reglering av hithörande frågor, som tar hänsyn både till rättsutvecklingen i andra län­der och till utveckUngen hos oss på försäkringsväsendets område, är på­kaUad. En lagstiftning om arbetsgivares skadeståndsansvar enligt kommit­téf örslagets riktlinjer skulle medföra påtagliga förbättringar av de skade­Udandes ställning vid en typ av skadefaU som är jämförelsevis talrikt före­kommande och skuUe svara mot ett allmänt erkänt reformbehov. En sådan lagstiftning skulle också bidra tiU att undanröja de många oklarheter som präglar det rådande rättstUlståndet.

En reform beträffande det allmänna principalansvaret kommer utan vi­dare att gälla också för staten och kommunerna i fråga om sådan av dem bedriven verksamhet som kan jämställas med enskild verksamhet. Kvar står emellertid frågan om det allmännas ansvar för ekonomisk skada som uppkommer i den offentliga verksamheten i övrigt. Såvitt gäller person- eller sakskada finns det — som jag kommer att utveckla närmare i det följande (avsnitt 2.3.6.3.) — goda skäl för antagandet att det aUmänna redan nu i betydande omfattning bär skadeståndsansvar väsentiigen enligt samma regler som enskilda också i den del av den offentliga verksamheten

1.5.3.

 

112                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

som innefattar utövning av offentlig msmdigbet. En ny lagstiftning på grundval av de principer som 1958 års förslag vilar på skulle därför tiU viss del innebära endast en kodifiering av gällande rätt. Annorlunda förhåUer det sig när det gäller det allmännas ansvarighet för ren förmögenhetsskada genom felaktiga myndighetsbeslut. Huvudregeln är f. n. att staten och kom­munerna inte bär något ansvar för sådana skador. Svensk rätt intar i detta avseende en markant särstäUning i förhåUande tUl vad som gäller i flertalet övriga länder, bl. a. Danmark och Norge. Det är idag en allmänt utbredd uppfattning, att rättsläget på detta område är otillfredsstäUande. Riks­dagen har vid flera tUIfäUen understrukit vikten av att frågan om skade­stånd i offentiig verksamhet blir löst.

För egen del biträder jag uppfattningen att en reform i fråga om det aU­männas skadeståndsansvar snarast bör genomföras. I principiell överens­stämmelse med vad kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar har föreslagit bör reformen gå i riktning mot ett vidgat skadeståndsansvar för det allmänna, framför allt när det gäUer skada som uppkommer genom felaktiga myndighetsbeslut.

Vad jag har sagt om skadestånd i offentlig verksamhet har avsett enbart de fall då skada vållas genom fel eller försummelse i sådan verksamhet. Som jag tidigare har nämnt innehöU emeUertid 1958 års förslag också vissa regler om rent objektivt ansvar för staten. Jag syftar här på förslagets bestämmel­ser i 9—11 §§ beträffande skador i följd av oriktiga frihelsbe­rövanden, skador som uppkommer genom polisens bruk av vapen resp. skador genom farliga militärövningar. På de båda förstnämnda områdena innebär förslaget avvikelser från vad som gäl­ler f. n. I fråga om skador genom mUitärövningar däremot syftar förslaget i stort sett endast till en kodifiering av gäUande rätt.

Frågan om ersättning av allmänna medel vid objektivt sett oriktiga fri­hetsberövanden är sedan årsskiftet 1969/70 under utredning av särsldlt tiU-kaUad utredningsman. Jag hänvisar till utredningsdirektiven (Post- och In­rikes tidningar den 28 januari 1970). Kommittéförslaget i denna del får där­med inte någon aktuaUtet i detta sammanhang.

Person- eller sakskada kan ibland orsakas genom att poUsen eller annan bevakningspersonal brukar vapen eller använder annat våld i sin tjänsteut­övning utan att det har skett överträdelser av givna instruktioner eller att skadan i övrigt beror av fel eller försummelse från poUs- eller bevaknings­personalens sida. Sådana skadefall lär dock inte vara vanliga. Inte heller finns det belägg för att det typiskt sett rör sig om aUvarliga skador, låt vara att ogynnsamma omständigheter någon gång kan medföra tragiska följder. Sett i stort kan det inte med fog hävdas att dessa skadefall är av så speciell

1.5.3.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972                   113

karaktär att en särbehandling av dem i skadeståndsrättsligt hänseende är motiverad.

Jag är således inte beredd att förorda någon sådan bestämmelse om rent objektivt ansvar i hithörande fall som kommittén har föreslagit. Det naturli­ga är att de socialt trängande ersättningsbehov som kan uppkomma i en­skilda fall tillgodoses genom att staten ger ersättning ex gratia på grundval av en diskrelionär prövning. Mitt ställningstagande på denna punkt skall emellertid inte utgöra hinder för domstolarna att — i analogi med vad som redan har skett när det gäller vissa sprängningsskador och skador genom artilleribeskjutning eller liknande aktiviteter inom militärväsendet — i rättstillämpningen statuera rent objektivt ansvar i speciella fall av här före­varande art, t, ex, i fråga om skada genom bruk av vapen.

Av vad jag nu har sagt följer, att jag inte heller är beredd att förorda ett lagfästande av de grundsatser om objektivt ansvar för vissa skador genom farliga militärövningar som har utbildats i rättspraxis. Det får som hittills ankomma på domstolarna att närmare fixera de kriterier som bör vara avgörande för gränsdragningen mellan ansvar grundat på vållande och rent objektivt ansvar inom detta verksamhetsområde.

Det nära sambandet mellan frågorna om arbetsgivares principalansvar och det allmännas skadeståndsansvar samt frågan om arbetstagares skadeståndsansvar talar för att lagstiftning nu sker också på sist­nämnda område. Det torde redan av rättstekniska skäl vara nödvändigt att frågorna blir lösta i ett sammanhang. Men jag ser det framför allt som en betydelsefull social reform att arbetstagarna genom lagstiftning skyddas mot betungande skadeståndsansvar med anledning av åtgärder i tjänsten.

De tre reformförslag som jag nu har uppehållit mig vid har — i de delar som de enligt mitt bedömande bör läggas till grund för lagstiftning — det ge­mensamt att de rör skadeståndsansvar på grund av vållande. Genom utred­ningsförslagen har förutsättningama för sådant utomobligatoriskt skade­ståndsansvar som grundas på den ansvariges eget eller hans arbetstagares våUande reglerats i stort sett uttömmande. Därigenom representerar dessa förslag en på lämpligt sätt avgränsad etapp i reformarbetet. Som vissa re­missinstanser har påpekat och som jag också själv har framhållit i det före­gående återstår det att utreda och ta ställning till åtskilliga principfrågor, innan en tillfredsställande anpassning av det skadeståndsrättsliga systemet till nutidens krav kan anses ha skett. Detta motiverar dock inte ytterligare uppskov med sådana delvis angelägna reformer som det här gäller.

Jag övergår nu till att behandla frågan om huvudgrunderna för en lag­stiftning i de ämnen som denna första etapp i reformarbetet enligt det före­gående skall omfatta. Jag kommer därvid att i ett första avsnitt behandla

1.5.3.

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

114                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

regler om skadestånd på grund av eget vållande. Därefter tar jag i särskUda avsnitt upp arbetsgivares skadeståndsansvar, det allmännas skadestånds­ansvar samt arbetstagares skadeståndsansvar. Efter denna genomgång av huvudgrunderna behandlas formerna för lagstiftningen, följdändringar i annan lagstiftning samt avslutningsvis lagförslagens enskilda bestämmelser.

1.5.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            115

2. HUVUDGRUNDERNA FÖR LAGSTIFTNINGEN

2.1. Skadestånd på grund av eget vållande

2.1.1. Gällande rätt

2.1.1.1.  Redogörelsens omfattning. 1 ett föregående avsnitt (1.1.1.1.) har en kortfattad redogörelse lämnats för de skadeståndsrättsliga reglema i 6 kap. SL och för de grundsatser om skadeståndsansvar på grund av eget vål­lande som med utgångspunkt från dessa bestämmelser har utbUdats i dom­stolarnas rättstUlämpning. I första hand kan här hänvisas till denna redo­görelse. På de punkter där skadeståndskommittén har föreslagit ändringar i förhållande tUl vad som gäller f. n. bör emellertid lämnas en mer utförlig re­dogörelse för gällande rätt. Detta gäller i första hand frågan om bams och föräldrars skadeståndsansvar, som direkt omfattades av kommitténs upp­drag, och reglerna om psykiskt abnorma personers skadeståndsskyldighet. Kommittéförslaget innehåller emellertid också nya eUer ändrade bestäm­melser om skadeståndsansvarets inbördes fördelning meUan flera skade­ståndsskyldiga, om jämkning av skadeståndsansvaret för den som har med­verkat till en skada bara i ringa mån, om ersättning för Udande som tiU­fogas någon genom brottslig gärning och om rätt för efterlevande tiU en avUden skadelidande att göra gällande den rätt till ersättning för icke­ekonomisk skada som kan ha tillkommit den skadeUdande.

2.1.1.2.  Barns, psykiskt abnorma personers samt föräldrars och andra vårdnadshavares skadeståndsansvar. När ett b a r n har orsakat skada, kan man självfaUet inte pröva skadeståndsskyldigheten efter samma måttstock som gäller för en vuxen person. Barnet har inte den vuxnes förståndsgåvor eller dennes omdöme, erfarenhet och kunskaper, och ett beteende, som hos en vuxen måste betecknas som avvikande från vedertagna handlingsmöns­ter, kan hos ett barn framstå som helt normalt. Det är mot denna bakgrund man har att se de särskUda bestämmelserna i 6 kap. 6 § SL, som bl. a. innebär, att den allmänna culparegeln inte skall tillämpas i fuU omfattning, när skada har gjorts av någon som inte fyllt 15 år.

Av motsvarande skäl nödgas man göra avsteg från vanliga bedömnings-

 En detaljerad översikt av gällande svensk rätt finns i »Skadestånd I», bilaga 1, s. 47 f. I det följande kommer endast sådana rättsfall att särskilt omnämnas som har publicerats efter det att denna översikt gjordes. En redogörelse för gällande rätt i övriga nordiska länder beträffande bams och föräldrars skadeståndsansvar finns i bilaga 2 till betänkandet, s. 56 1.1 bilaga 3 till betänkandet, s. 63, finns översikter av vissa utomnordiska rättssystem,

2.1.1.2.

 

116                Kungl. .Maj:ts proposition nr 5 år 1972

grunder i fråga om skadeståndsansvaret för vissa psykiskt abnorma per­soner. Den som lider av rubbningar i själsverksamheten har ofta inte möj­ligheter tUl sådan kontroU över sitt handlande att fuU skadeståndsskyldig­het är befogad. De speciella skadeståndsreglerna i 6 kap. 6 § SL är därför tillämpliga också på den som orsakat skada under infiytande av sinnes­sjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur att den måste jämställas med sinnessjukdom.

I fråga om nu berörda kategorier av skadevållare föreskrivs i paragra­fens första stycke, att ersättningsskyldighet föreligger, om och i den mån det kan anses skäligt med hänsyn till skadevällarens sinnesart, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i Övrigt. Regeln gäller också, om skada har gjorts av någon som utan eget vållande tillfälligt råkat i sådant till­stånd att han är från sina sinnens bruk. Bestämmelserna gör det möjligt att pröva om skadestånd över huvud skall utgå och i så fall till vUket belopp.

I första hand skall hänsyn tas tUl barnets eller den själsligt abnormes sin­
nesart. Med detta uttryck åsyftade man vid lagens tillkomst inte närmast
barnets allmänna karaktärsegenskaper utan barnets inställning i det sär­
skUda fallet. Sinnesarten kan, enligt uttalande av lagberedningen, sträcka
sig från en ganska obetydlig oförsiktighet ända tiU skadelystet syfte (NJA

II 1924 s. 617). Man har vidare möjUghet att beakta gärningens större eller
mindre farlighet genom föreskriften att hänsyn skall tas till gärningens be­
skaffenhet. Slutligen kan andra omständigheter av betydelse inverka på be­
dömningen, t. ex. olikhet i förmögenhetsförhållanden på den skadevållandes
och den skadelidandes sida.

Vissa grundläggande principer för tUlämpningen av 6 kap. 6 § SL i fråga om barns skadeståndsansvar har utvecklats i doktrin och rättspraxis.

Barnets ålder spelar en framträdande roll vid bedömningen. Det kan vis­serligen inte anses, att någon nedre åldersgräns för skadeståndsansvaret har fixerats i rättspraxis: Barn under fem år torde dock inte i något fall ha ålagts att betala skadestånd. Däremot har det ansetts att barn i åldrarna fem år och närmast däröver kan åläggas jämkat skadestånd. Nedsättning av ska­deståndet sker regelmässigt för bam upp i de första tonåren, men i allmänhet i mindre mån ju äldre barnet är. Någon fast skala med ökande skadestånds­skyldighet vid stigande ålder kan dock inte utiäsas ur praxis. Men för skade­vållare i åldrarna närmast under 15 år jämkar domstolarna endast i ringa omfattning och ibland inte aUs. övergången till full ansvarighet vid upp­nådda 15 år blir härigenom inte så skarpt markerad.

I subjektivt hänseende förutsätts inte att barnet handlat uppsåtligen eUer visat vårdslöshet. Skadestånd utdöms emeUertid bara om handlingen är sådan att den under motsvarande omständigheter i övrigt skulle ha ådragit en vuxen person skadeståndsansvar. Det förutsätts vidare, att barnet handlat på ett sätt som avviker från vad man i allmänhet anser sig kunna fordra av barn i samma ålder. Också i fråga om barns handlande förekommer

2.1.1.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            117

alltså något som man skulle kunna kalla för en culpabedömning. Denna be­dömning sker inom ramen för hänsynstagandet till barnets »sinnesart». An­svarigheten kan sålunda anpassas efter barnets utveckling. Vanligt är att man i domsmotiveringarna gör mera allmänna hänvisningar tUl barnets sinnesart eller uttryckligen hänför sig till graden av oförsiktighet i barnets handlande. Man har däremot när det gäUer barn i allmänhet inte ansett sig kunna tala om uppsåt i samma betydelse som beträffande vuxna, eftersom insikten hos barn om de skaderisker som är förenade med visst handlande varierar starkt.

En jämförelsevis sträng bedömning har tillämpats i praxis i fråga om barns beteende i trafikförhållanden. Även bam i de lägsta åldersklasser där skadeståndsansvar över huvud anses kunna förekomma har ålagts skadeståndsskyldighet.

Av de »övriga omständigheter» som beaktas vid prövningen framstår i dagens praxis de ekonomiska förhållandena som mest betydelsefulla. När skUlnaderna i ekonomisk stäUning mellan ett skadevållande barn och den skadelidande har varit mera betydande tUI barnets förmån, har detta kunnat påverka skadeståndsskyldigbetens omfattning. Betydelsen av ansvarsför­säkring på det skadevåUande barnets sida har kommit till klart uttryck i rättspraxis. Vid bedömande av skadeståndets ekonomiska verkningar för barnet har det sålunda ansetts, att man skall beakta om hans ansvar är täckt av sådan försäkring. Försäkringen skall emellertid inte medföra att man underlåter den allmänna skälighetsbedömning som skaU göras med hänsyn till handlingens beskaffenhet, barnets ålder och utveckling samt övriga omständigheter vid skadans uppkomst. Men en sådan ytterligare nedsättning av skadeståndet som kan vara motiverad för att hindra att detta blir alltför betungande för barnet har ansetts inte böra ske inom ra­men för ansvarsförsäkringssumman.

I praxis finns inte något klart stöd för att skadeförsäkring eller summa­försäkring (t. ex. olycksfaUsförsäkring) på den skadelidandes sida ansetts böra inverka vid skadeståndsprövningen.

Skadestånd som åläggs barn med tUlämpning av 6 kap. 6 § SL brukar bestämmas i form av viss bråkdel (en tredjedel, hälften etc) av skadan, dvs, ett förfarande som nära överensstämmer med vad som är vanligt vid jämkning på grund av skadelidandes medvåUande.

När ett barn under 15 år självt har lidit skada, kan jämkning av skade­ståndsansvar mot barnet ske på grund av barnets medvållande. Vid prövningen av sådan jämkning anlägger domstolarna synpunkter lik­nande dem som tillmäts betydelse vid bedömningen av barns skadestånds­skyldighet. Medvållandebedömningen sammanfaller dock inte alltid med bedömningen av frågan om skadeståndsskyldighet föreligger. I svensk praxis har sålunda medvållande i åtminstone ett fall ansetts kunna läggas en f3a-åring tUl last, medan högsta domstolen nyligen förklarat en trafikskadad

2.1.1.2.

 

118                Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972

nioåring, som visat medvållande, berättigad till fullt skadestånd (NJA 1970 s. 258; jfr NJA 1969 s. 205, där skadestånd tUl trafikskadad pojke, sju och ett halvt år gammal, jämkades).

En fråga i detta sammanhang är om bamets rätt tiU skadestånd påverkas av att föräldrar eller andra värdnadshavare har medverkat till skadan ge­nom försummad tillsyn över barnet. I ett fall, som högsta domstolen behand­lat och som rörde personskada, har denna fråga besvarats nekande. När det gäller egendomsskada är svensk rätts inställning däremot inte klar. Möj­ligen skulle domstolarna här tillämpa grundsatser om passiv identifikation (avsnitt 1.1,1,1,).

En särskUd bedömning av ett bams rätt till skadestånd av ett annat barn har ibland ansetts motiverad, när bam skadar varandra under lek. Normala risker under leken får den skadelidande acceptera inom vissa gränser. Ett barn anses emeUertid inte alltid ha varit medvållande tiU skada som det åsamkas under lek bara därför att det frivilligt har deltagit i leken. Här före­ligger en viss skUlnad i förhållande till vad som anses gälla när en vuxen ger sig in i farlig sport eller lek. Vid skador under lek är det betydelsefullt att klarlägga det skadevållande barnets insikter om handlingens farlighet (se t. ex. NJA 1964 s. 12, där skadeståndstalan mot 13-åring för skada under brännbollsspel ogiUades).

I fråga om skadeståndsansvaret enligt 6 kap. 6 § SL för psykiskt abnorma personer finns endast ett fåtal publicerade domstols­avgöranden, och det är därför inte möjligt att med utgångspunkt från rätts­praxis göra några säkra uttalanden om vilka principer som läggs tUl grund vid bedömningen i dessa fall. Det finns dock anledning anta, att domstolarna är betydUgt mer restriktiva när det gäUer att jämka skadeståndet för psy­kiskt abnorma personer än när det är fråga om barn.

Om ett barn eller en psykiskt abnorm person har orsakat skada, kan föräldrar och andra värdnadshavare också bli skadestånds­skyldiga, om de nämligen har visat försummelse i tillsynen av skadevålla­ren. Detta ansvar följer den allmänna culparegeln. När skadevåUare och värdnadshavare på detta sätt svarar gemensamt är ansvaret enligt 6 kap. 5 § SL soUdariskt. Enligt 6 kap. 6 § andra stycket SL har emeUertid bar­net eller den psykiskt abnorme fuU regressrätt mot vårdnadshavaren.

2.1.1.3. Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan. När flera personer har medverkat till en skada, svarar de som nämnts enligt 6 kap. 5 § SL — eller grunderna för detta lagrum — solidariskt för skadeståndet. Undantag från skadeståndsskyldigheten föreskrivs dock i nämnda lagrum för vissa fall av medverkan genom underlåtenhet att avslöja brott. Om man bortser från de tidigare berörda reglerna om möjUghet att jämka skadeståndsansvaret för vissa kategorier skadevållare, t. ex. fartygsbefäl­havare och besättningsmän på fartyg, finns det i övrigt inte enligt svensk

2.1.1.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            119

rätt några möjligheter att lindra skadeståndsansvaret för den som har medverkat till en skada i endast ringa mån. Under förutsättning att det fö­religger adekvat kausalitet mellan en skadevållares handlande och ska­dan åläggs sålunda fullt skadeståndsansvar, oavsett att skadevällarens medverkan till skadan framstår som obetydlig i jämförelse med vad som ligger andra medverkande till last.

2.1.1.4. Flera skadeståndsskyldigas ansvarighet. Det finns i svensk rätt in­te några generella bestämmelser som reglerar frågan hur de ekonomiska följderna av ett skadefall skall fördelas, när två eller flera personer gemen­samt har medverkat till skadan under sådana omständigheter att de enligt gällande skadeståndsregler är gemensamt och enligt 6 kap, 5 § SL solidariskt ansvariga för skadan. I detta sammanhang förtjänar dock erinras om före­skriften i 6 kap. 1 § andra punkten SL av innebörd, att om en skadelidande har medverkat till sin skada genom eget vållande, skadeståndet kan jämkas efter vad som finnes skäligt. Denna regel kan nämligen sägas vara ett uttryck för den principiella uppfattningen, att de som gemensamt har vållat en ska­da bör sinsemellan bära bördan av de ekonomiska konsekvenserna enligt för­delningsgrunder som tar hänsyn tUl graden av vars och ens vållande. Men också vid olika former av objektivt ansvar upprätthålls — med endast ett få­tal speciella undantag — tankegången att en skadelidande som genom eget vållande medverkat till skadan bör själv bära sin del av den ekonomiska bör­dan. Härvid måste emellertid prövningen av i vUken omfattning skadestånds­ansvaret för den som svarar på objektiv grund bör jämkas ske på grundval av en ren skälighetsbedömning, eftersom det i sådana fall inte går att göra en avvägning på grundval av graden av vållande på ömse sidor.

De grundsatser om den inbördes fördelningen av skadeståndsbördan mel­lan flera skadeståndsskyldiga som har utbildats i svensk rättspraxis bygger i princip på tankegångar av liknande slag. Högsta domstolen har i ett grund­läggande avgörande fastslagit, att när två eller flera gemensamt har vållat skada genom brottsligt förfarande, de sinsemellan skall ta del i betalningen av skadeståndet efter vad som kan anses skäligt med hänsyn till omstän­digheterna (NJA 1937 s. 264). När ansvarigheten grundar sig på den aU­männa culparegeln kommer främst graden av våUande hos de ansvariga i betraktande som fördelningsgrund, men hänsyn kan tas också till andra omständigheter. Den som helt eller delvis gottgjort den skadelidande har sålunda rätt att av var och en av de övriga skadeståndsskyldiga kräva åter vad som med tillämpning av dessa grundsatser belöper på honom. För ett specieUt fall gäller en särskild fördelningsregel. Enligt 3 § bilansvarighets­lagen skall ansvaret fördelas lika mellan ägare och förare när båda bär pre­sumtionsansvar enligt lagen.

För fall då de skadeståndsansvariga häftar för skadeståndet på olika grun­der — en av dem svarar t. ex. enligt culparegeln på grund av eget vållande,

2.1.1.4.

 

120                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

under det att en annan svarar enUgt regler om objektivt ansvar, exempel­vis principalansvar — intar emellertid svensk rätt den principiella stånd­punkten att den som svarar på objektiv grund har full regressrätt för hela skadeståndet gentemot den som svarar på grund av eget vållande. Denna grundsats, som innefattar avvikelse från vad som gäller i förhål­landet mellan den som svarar på objektiv grund och en medvållande ska­delidande, har kommit tUl klart uttryck i flertalet av de speciallagar som statuerar objektivt skadeståndsansvar (se t, ex. 11 § järnvägsansvarighets­lagen, 8 § sjölagen, 12 § el-anläggningslagen, 11 § bilansvarighetslagen, 8 § luftfartsansvarighetslagen och 4 § lagen om tillsyn över hundar). Principen torde gälla också när fråga är om objektivt ansvar som inte grundar sig på lag utan följer av grundsatser som har utbildats i rättstUlämpningen, t. ex. kronans ansvar för skada i följd av farliga miUtärövningar.

Vad slutligen beträffar det fallet att flera personer svarar på objektiv grund för samma skada torde i princip gäUa att de skall sinsemellan ta del i betalningen av skadeståndet efter vad som finnes skäligt med hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter (jfr 18 § andra stycket atomansva­righetslagen, där det föreskrivs att den inbördes fördelningen av ansvarig­heten mellan två eller flera anläggningsinnehavare fördelas efter vad som är skäligt med hänsyn till varje anläggnings andel i skadans uppkomst och övriga omständigheter). I fall då en av de skadeståndsskyldiga svarar på rent objektiv grund, dvs. helt oberoende av både eget och annans våUande, under det att en annan svarar på grund av regler om ansvar för annans vållande, t. ex, principalansvar, torde graden av vållande hos den som or­sakat skadan tillmätas stor betydelse, och den omständigheten att vållande föreligger på den ena sidan men inte på den andra kan möjUgen föranleda att den förra sidan får bära hela skadeståndet i förhållande tUl den senare,

2.1.1.5. Ersättning för lidande vid vissa brottsliga gärningar. MöjUghe­terna att enUgt svensk rätt få skadestånd för ideeU (dvs. icke-ekonomisk) skada är begränsade tiU några få, i lag särsldlt angivna faU. Enligt 6 kap. 2 § SL kan ersättning dömas ut i samband med kroppsskada för sveda och värk samt för lyte eller annat stadigvarande men. Vid brott mot den per­sonliga friheten och vid ärekränkningsbrott kan vidare enligt 6 kap. 3 § SL ersättning utgå för det lidande som kan ha tillskyndats målsäganden genom brottet. Härutöver finns vissa specialbestämmelser om skyldighet att er­sätta icke-ekonomisk skada i form av lidande eller annat förfång i vissa lagar på immaterialrättens område (se t. ex. 54 § lagen den 30 december 1960 (nr 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk).

I detta sammanhang skall endast bestämmelserna i 6 kap. 3 § SL beröras närmare.

Sistnämnda lagrum förutsätter för sin tillämpning att lidande — av icke­fysisk natur — har tiUfogats någon »genom brott mot den personliga frihe-

2.1.1.4.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            121

ten eller genom ärekränkande gärning». Detta uttryckssätt innefattar inte någon hänvisning till bestämda brottsbeskrivningar utan anger endast den allmänna arten av den brottslighet som åsyftas. I överensstämmelse härmed har i ett äldre avgörande av högsta domstolen ersättning för lidande dömts ut enligt förevarande paragraf i samband med att en person fällts tUl an­svar för misshandel på allmän plats — med all sannolikhet med utgångs­punkt från att misshandel i varje faU under vissa omständigheter får anses utgöra »ärekränkande gärning». Å andra sidan framgår av ett färskt av­görande av Högsta domstolen, att en analogisk tUlämpning av stadgandet utanför dess egentliga tillämpningsområde inte skall komma ifråga. I rätts­fallet OgiUades sålunda en talan om ersättning för psykiskt lidande till följd av ofredande (4 kap. 7 § BrB) under den motiveringen att kravet inte var lagligen grundat (NJA 1968 s. 211). Avgörandet lär dock inte kunna tas till intäkt för att inte ofredande under vissa omständigheter skulle kun­na i likhet med misshandel anses utgöra en ärekränkande gärning och på den grund föranleda skyldighet att utge ersättning för lidande enligt 6 kap. 3§SL.

Lagrummets direkta anknytning tiU det straffrättsliga regelsystemet medför, att ändringar i de straffrättsliga reglerna kan leda till att stad­gandet får ett ändrat tiUämpningsområde. Exempel härpå gavs när bl. a. reglerna om ärekränkning reformerades i samband med att den nya brotts­balken genomfördes. Någon samtidig ändring av 6 kap. 3 § SL vidtogs inte, och uttrycket »ärekränkande gärning» i lagrummet får numera sitt inne­håll bestämt genom de nya straffrättsliga bestämmelserna i 5 kap. BrB (jfr NJA 1966 s. 565, där ersättning enligt 6 kap. 3 § SL dömdes ut på talan av de efterlevande till en avliden person, som efter sin bortgång ut­satts för förtal, en gärning som enligt 1864 års strafflag över huvud taget inte var straffbar såsom ärekränkning; brottet »förtal av avliden» i 5 kap. 4 § BrB saknade motsvarighet i SL).

Det förutsätts inte för en tillämpning av förevarande paragraf, att den som vållat lidandet också fälls till ansvar för sådant brottsligt förfarande som avses i lagrummet (se t. ex. NJA 1936 s. 207).

Det finns inte några normer för fastställande av ersättning enUgt 6 kap. 3 § SL. Det är bär liksom i andra faU då ersättning skall utgå för icke-ekonomisk skada domstolarnas sak att i fall av tvist om ersättningens stor­lek avgöra frågan på grundval av en allmän skälighetsprövning.

2.1.1.6. Verkan av skadeståndsberåttigads död i fråga om ersättning för ideell skada. I svensk rättstUlämpning anses att en skadeUdandes anspråk på skadestånd kan övertas av hans arvingar, när det är fråga om ekonomisk skada. Enligt tidigare praxis gällde däremot, att ett anspråk på ersättning för sveda och värk eUer för lidande förföU, om den skadelidande avled innan hans krav fastställts genom lagakraftägande dom. Genom ett antal senare

2.1.1.6.

 

122                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

avgöranden har denna inställning modifierats, och gällande rätts stånd­punkt torde kunna anges enligt följande. Rätten till ersättning för ideell skada förfaller, om den skadelidande avlider innan den skadeståndsskyl­dige utfäst sig att betala sådan ersättning eller ersättningsskyldigheten ålagts honom genom dom, som dock inte behöver ha vunnit laga kraft (se be­träffande skadestånd enUgt 6 kap. 2 § SL NJA 1948 s. 16 och beträffande skadestånd enUgt 6 kap. 3 § SL NJA 1927 s, 360). Dödsfall under pågående prövning i hovrätt av yrkande om ersättning för ideeU skada enligt 6 kap. 2 § SL har i praxis medfört nedsättning av ersättningen, uppenbarligen därför att denna ansetts böra påverkas av längden av den skadades åter­stående livstid (NJA 1941 s. 507).

2.1.2. Skadeståndskommittén

2.1.2.1. översikt av kommittéförslaget. Skadeståndskommittén framhål­ler, att den inte har haft till uppdrag att verkställa någon genomgripande omarbetning av innehållet i 6 kap. SL. Frånsett bestämmelserna om för­äldrars och barns skadeståndsansvar innefattar dess förslag bara jämk­ningar med begränsad verkan. Nya bestämmelser om barns skadeståndsan­svar anser kommittén dock med nödvändighet påkalla en saklig behand­ling också av frågan om psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar. I övrigt bör enligt kommittén innehållet i en ny skadeståndslag i huvudsak motsvara nuvarande 6 kap. SL. På vissa punkter anser kommittén emeller­tid att ändringar i förhållande till gällande rätt är befogade.

Frågan om införande av en allmän regel om möjlighet att nedsätta skade­stånd inbegreps inte i uppdraget. Kommittén anser det dock inte inge be­tänkligheter att för speciella fall införa möjlighet tUl jämkning av skade­ståndsansvar som annars skulle bli oskäligt betungande.

Kommittéförslaget upptar först ett antal bestämmelser om ersättning för person- eller sakskada och därefter ett stadgande om ersättning för eko­nomisk skada, som någon utan samband med person- eller sakskada åsam­kar annan genom brott.

Den förra avdelningen inleder kommittén med en allmän bestämmelse om vållande tiU person- eller sakskada och om jämkning på grund av den skade­Udandes medverkan (1 §). Bestämmelsen är inte begränsad tUl skada på grund av brott utan gäller skada på grund av vållande i allmänhet. Skade­ståndsansvaret omfattar, enligt vad kommittén framhåller, också allmän förmögenhetsskada som följer av person- eller sakskada.

Eftersom 6 kap. 1 § SL inte är begränsad tiU person- och sakskada, täcker paragrafen anspråk på ersättning för ren förmögenhetsskada, som orsakas genom brott. Kommittén har inte ansett sig böra föreslå en reglering av frågan om ersättning för sådan skada i andra fall. Den föreslår emellertid, i överensstämmelse med vad som redan gäller, en regel om ersättning för

2.1.1.6.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            123

ekonomisk skada som utan samhand med person- eller sakskada åsamkas någon genom brott (12 §).

I huvudsaklig anslutning tiU principen i 6 kap. 5 § SL föreslår kommittén en regel om att när två eller flera har medverkat till samma skada de skall svara solidariskt för skadeståndet (2 § första stycket). I detta sammanhang föreslår kommittén en ny bestämmelse, som gör det möjligt att jämka skade­ståndsansvaret för den som har medverkat till skada endast i ringa mån (2 § andra stycket).

Frågan om skadeståndsansvaret för barn och ungdom regleras enligt förslaget i två paragrafer. Den ena innehåller en bestämmelse om möjlighet att jämka skadeståndsansvaret för den som har fyllt 15 men inte 21 år (3 §). Den andra paragrafen reglerar skadeståndsansvaret för barn under 15 år och ansluter i huvudsak till 6 kap. 6 § SL (4 §).

Förslaget innehåller vidare vissa bestämmelser om föräldrars och andra vårdnadshavares ansvar vid försummad tUlsyn eller vård m. m. (5 §). Även för dessa fall föreslår kommittén, att det införs en möjlighet att jämka skadeståndet.

Kommittén har brutit ut frågan om psykiskt abnorma personers skade­ståndsansvar till särsldld reglering. Också när det gäller dem som har vård om sinnessjuka och med dem jämställda föreslår kommittén en uttrycklig bestämmelse om skadeståndspåföljd för den som genom försummelse i vår­den medverkar till skada som den sjuke orsakar. Skadeståndet skall dock kunna jämkas på samma sätt som i fråga om barns värdnadshavare (6 §).

Förslaget tar därefter upp en föreskrift om den inbördes fördelningen av skadeståndsansvaret mellan två eUer flera skadeståndsskyldiga av innebörd, att — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller f. n. — skade­ståndet skall fördelas mellan dem på grundval av en skälighetsprövning (7 §). Bestämmelsen avses bli tillämplig också på förhållandet meUan bam eller psykiskt abnorma, å ena, samt deras värdnadshavare, å andra sidan, vUket innebär en avvikelse från den regel om ovillkorligt regressansvar för värdnadshavare som 6 kap. 6 § SL f. n. innehåller.

Kommitténs förslag innehåUer vidare bestämmelser om vad som skall ersättas vid personskada (8 §) och om efterlevandes rätt tiU skadestånd (9 §). Dessa bestämmelser överensstämmer i sale med vad som nu före­skrivs i 6 kap. 2 och 4 §§ SL. I anslutning härtill tas i förslaget upp en be­stämmelse motsvarande föreskriften i 6 kap. 3 § SL om skadestånd m, m, vid brott mot den personliga friheten eUer ärekränkande gärning (10 §). Den nya bestämmelsen skall emeUertid enligt förslaget bli tUlämplig också när lidande tillfogas någon genom »annat ofredande».

Enligt en regel utan motsvarighet i gällande lag skaU rätten till ersätt­ning för annat än ekonomisk skada förfalla, om den skadeståndsberätti-gade avlider, innan ersättningskrav har framställts (11 §).

Kommittén anser det inte nödvändigt att föreslå någon motsvarighet tiU

2.1.2.1.

 

124                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

föreskriften i 6 kap. 7 § SL, att rätten till skadestånd kvarstår, även om frågan om straff har förfallit. Förslaget innehåller inte heller någon be­stämmelse om vem som är målsägande. Den äldre bestämmelsen härom i 6 kap. 8 § SL övertördes emeUertid tUl 20 kap. 8 § rättegångsbalken (RB) i samband med nya brottsbalkens ikraftträdande, och frågan saknar där­för numera aktualitet.

Kommittén understryker, att förslaget inte innefattar någon uttömman­de reglering av den aUmänna skadeståndsrätten. De korta bestämmelser som föreslås får sålunda inte föranleda motsatsslut. Liksom hittUls måste det enligt kommittén överlämnas åt rättspraxis att bidra tiU skadeståndsrättens fortsatta utveckling. Kommittén erinrar särskilt om att förslaget över huvud taget inte behandlar frågor om objektivt ansvar.

Vad förslaget innehåller om ansvar för eget vållande skall enligt kom­mittén ha samma tiUämpningsområde som de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. SL. Förslagets syfte är aUtså inte att reglera skadeståndsansvaret i kontraktsförhåUanden utan endast skadeståndsskyldighet på utomobliga­torisk grund.

2.1.2.2. Skadeståndsansvaret för barn. Kommittén framhåUer, att stad­gandet om barns skadeståndsansvar i 6 kap. 6 § SL gäller endast bam un­der 15 år. Det är enUgt kommittén svårt att bilda sig någon säker upp­fattning om den kvantitativa betydelsen av skadeståndsansvaret för barn under denna ålder. Det torde dock höra till de ofrånkomliga och vardagliga företeelserna, att barn i uppväxtåldern ofta orsakar skador. Men det kan inte av den anledningen komma i fråga att ålägga bam skyldighet att under alla omständigheter svara för sådana skador. Kommittén anser inte heller att man kan göra föräldrar eller andra värdnadshavare ansvariga för ska­dorna, oberoende av eget våUande. Ingen av de nordiska kommittéerna har heller funnit tUhäcklig anledning att föreslå skyldighet för föräldrar att hålla ansvarsförsäkring, som täcker skador vållade av deras bam, oavsett om föräldrarna eller barnen kan åläggas personligt skadeståndsansvar.

Skadegörelse av barn kan eidigt kommittén bara i begränsad omfattning motverkas genom regler om skadeståndsansvar. Det är i första hand för­äldrarnas uppfostran liksom intrycken från skolan som betyder något. Det är likväl en allmän regel i andra länder liksom hos oss att ocksä minder­åriga barn åläggs skadeståndsansvar. Kommittén anser att denna stånd­punkt bör vidhållas. I den mån ett barn har egna tillgångar är det rimligt att det får betala för t. ex. uppsåtlig skadegörelse eller misshandel som det begår, liksom för stölder och liknande. Vetskapen om risk för sådana på­följder bör växa in i medvetandet och kan även indirekt påverka föräld­rarnas tillsyn.

Kommittén anser också att starka billighetsskäl talar för att den skade­lidande tillgodoses, när detta kan ske utan alltför stark belastning av bar-

2.1.2.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            125

nets ekonomi. Även när det ena barnet skadar det andra under lek kan det vara rimligt, att det barn som råkar bli skadat får ekonomisk gottgörelse. Visserligen blir den som lider kroppsskada i ganska vid omfattning skyddad på annat sätt. Men utbredningen av ansvarsförsäkring medför, att den vål­lande i många fall inte får någon ekonomisk känning av att skadeståndsskyl­dighet åläggs honom. När ansvarsförsäkring täcker skadan är det således inte förenat med några betänkligheter från hans synpunkt att skadestånds­skyldighet inträder.

Det är vidare enligt kommittén en förhärskande uppfattning bland all­mänheten, att den skadelidande bör ha möjlighet att få ersättning även när en begången oförsiktighet med hänsyn till barnets förhållanden var relativt förståelig. De föräldrar som har tecknat ansvarsförsäkring ser gärna att er­sättning så långt möjUgt betalas av försäkringen. Varken föräldrar eller barn vill känna den moraliska belastning som ligger i att skadan inte har blivit gottgjord.

Enligt gällande lag grundas skadeståndsansvaret på en a 11 m ä n skä­lighetsbedömning av föreliggande omständigheter. Lagen utsäger inte ens, att det förutsätts uppsåt eller vårdslöshet på barnets sida i den bemärkelse som krävs för vuxnas culpaansvar. Kommittén anser att någon ändring inte bör göras på den punkten. Den förutsätter dock att, som enligt hittillsvarande rättstillämpning, skadestånd inte skall dömas ut, om inte barnet har handlat på ett sätt som avviker från vad man i allmänhet anser sig böra fordra av barn i den aktuella åldern. Detta bör enligt kommittén gälla även om barnets sätt att handla kan tillskrivas anlag, bristande upp­fostran eller dålig miljö.

Man har enligt kommittén under de nordiska förhandlingarna övervägt att föreslå en nedre åldersgräns, under vilken skadeståndsansvar i princip inte skulle komma i fråga. Åldern sex år har därvid nämnts. Re­geln skulle dock inte vara ovillkorlig, utan skadeståndsansvar skulle vid särskilda omständigheter kunna åläggas också barn under denna ålder. Men förhållandena kan enligt kommittén vara ganska växlande. Barn kan vara mycket olika tidigt utvecklade. Vidare bör skilda förhållanden bedömas på olika sätt. På ett ganska tidigt stadium måste barn exempelvis lämnas att röra sig på egen hand i trafiken. Den som utan egen förskyllan lider skada, när ett barn avviker från trafikreglerna, bör kunna få ersättning. Om an­svarsförsäkring finns, behöver någon för barnet tyngande skadeståndsbörda inte uppkomma. Också i andra fall är det enligt kommittén rimligt, att det finns möjlighet att döma ut skadestånd även när barnet är under sex år. Som exempel nämner kommittén att ett barn under lek skadar ett annat barn. Kommittén anser det lämpligt att man kan sträcka skadeståndsan­svaret till en lägre ålder än sex år, om barnet har handlat i strid mot vad man i allmänhet har anledning att vänta av ett barn i samma älder och på samma utvecklingsnivå. Det behöver inte leda till några obilliga verkningar,

2.1.2.2.

 

126                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

under förutsättning att man har möjUghet att jämka skadeståndet efter om­ständigheterna i de fall då ansvarsförsäkring saknas och det därför skulle vara obilligt att ålägga barnet skadestånd till något avsevärt belopp.

Vad kommittén sålunda har förordat i fråga om utnyttjandet av ansvars­försäkring, anser kommittén överensstämma med vad försäkringstagarna finner önskvärt. Försäkringsbolagen tUlmötesgår själva i viss utsträckning liknande önskemål genom bestämmelsen i försäkringsvillkoren att ersätt­ning utgår intiU högst 2 000 kronor utöver det belopp som barnet enligt lag kunnat åläggas att utge. Enligt kommittén är försäkringsbolagen sannolikt även i övrigt benägna att tUlmötesgå önskemål av detta slag. Men att enbart förlita sig härpå finner kommittén inte vara lämpligt. Även om en lagbe­stämd undre åldersgräns inte görs ovillkorlig, kan den enligt kommittén le­da till att försäkringsbolagen kommer att tillämpa ett helt annat system än för närvarande, när barnet inte har uppnått den angivna åldern. Kommittén har därför stannat för att inte föreslå någon nedre åldersgräns för barns skadeståndsansvar.

Inom de nordiska kommittéema har rått enighet om att man bör införa möjlighet att begränsa skadeståndsbördan också för ungdom över 15 år. De danska och norska kommittéerna har föreslagit, att det ges en ge­mensam bestämmelse för barn och ungdom upp till en viss åldersgräns, under det att de finska och svenska kommittéerna har stannat för att man bör ge skUda regler för barn under en viss ålder och för ungdomar som upp­ nått denna åldersgräns. Skadeståndskommittén föreslår i enlighet härmed en bestämmelse om barns skadeståndsansvar med åldern 15 är som övre åldersgräns (4 §) och en bestämmelse om skadeståndsansvar för ungdomar mellan 15 och 21 år (3 §).

I förevarande avsnitt behandlas endast bestämmelsen om skadeståndsan­ svar för barn under 15 är.

Bland förutsättningarna för skadeståndsansvaret nämner kommittén först handlingens beskaffenhet. Man bör enUgt kom­mittén behålla kravet på att barnet skall ha handlat på ett sätt som under motsvarande omständigheter skulle ha ådragit en vuxen person skade­ ståndsansvar. Enligt kommittén bör däremot uttrycket »sinnesart» i gällan­de lag inte överföras till en ny lag. Hänsyn till de subjektiva omständighe­terna, dvs, om handlingen var uppsåtlig eUer inte, bör enligt kommittén kunna tas inom ramen för bedömningen av handlingens beskaffenhet. Upp­ såtliga handlingar bör inte ovillkorligen medföra strängare bedömning än icke uppsåtliga handlingar. Uppsåt hos barn kan enligt kommittén vara ut­ tryck för ett okynne som är helt naturligt för barn i den aktuella åldern. Andra skadegörande handlingar däremot kan, åtminstone när det gäller barn som närmar sig 15-årsåldern, bero på höggradig likgiltighet för andras intressen.

Kommittén anser vidare att barnets ålder och utveckling bör vara ett vik-

2.1.2.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            127

tigt moment vid prövningen. Utvecklingsgraden är enUgt kommittén av be­tydelse för frågan vad som kan krävas av barnet, t. ex. i trafiken, eUer när det gäller att bedöma barnets förmåga att förutse följderna av sitt hand­lande.

Slutligen hör enligt kommittén det skadevållande barnets ekonomiska förhållanden tUl de omständigheter som bör beaktas. Bl. a. bör man ta hän­syn tUl om barnet är skyddat av ansvarsförsäkring. Men också den skade­lidandes ekonomiska situation bör enligt kommittén tUlåtas att i sin mån inverka vid bestämmande av skadeståndsskyldighetens omfattning.

Varken ordalagen i gällande lag eller lydelsen av kommitténs förslag an­ser kommittén utesluta möjligheten att i fall då ansvarsförsäkring finns gå längre mot en princip att för bam under 15 år fullt skadestånds­ansvar skall inträda inom ramen för försäkringen. En sådan princip har godtagits i Danmark. Den skadelidandes intresse att få skadan ersatt talar givetvis för en sådan ordning, EnUgt beräkningar som kommittén låtit gö­ra skulle höjningen av ansvarsförsäkringspremierna bli mycket blygsam. Skaderegleringsförfarandet skulle förenklas i de fall då försäkring före­ligger. Kommittén tror att försäkringstagarna gärna skulle se att fullt ska­destånd utgår inom ansvarsförsäkringens ram. Ingen av de nordiska kom­mittéerna har dock ansett det lämpUgt att införa en bestämmelse som ger existensen av ansvarsförsäkringen sådan verkan. Det får anses tilhäckUgt att försäkringen, liksom hittills, får ingå som ett moment vid skäUghets-bedömningen. Det kan enUgt skadeståndskommittén vara tveksamt om man bara därför att ansvarsförsäkring föreUgger alltid bör döma ut fuUt skadestånd så snart skadeståndsansvar för barnet över huvud kommer i fråga, aUtså även om barnet är i fyra-femårsäldern.

Kommittén anser likväl att en föreUggande ansvarsförsäkring bör kunna tiUäggas större betydelse vid den allmänna skälighetsbedömningen än vad som hittills skett genom de rättsfall som finns på området. Den samlade bedömningen måste enUgt kommittén ha tiU syftemål att såvitt möjligt vin­na ett resultat som framstår som rimligt ur båda parternas synpunkt. Den skadelidandes intresse att få skadan ersatt påkallar tydligen — åtminstone när han inte har egen försäkring som täcker skadan — att skadestånd ut­går i största möjliga mån. När ansvarsförsäliring finns på den skadevållan­des sida, är det enligt kommittén regelmässigt svårt att finna tillräckligt vägande skäl att avvisa den skadelidandes anspråk, i den mån detta håller sig inom ansvarsförsälmngens ram. När sådan försäkring finns och skade­ståndet inte går utöver denna ram, blir det enligt sakens natur inte aktuellt att överväga andra ekonomiska omständigheter. De ekonomiska konsek­vensema för skadevållaren representerar i så hög grad de sakliga hänsyn som inverkar på skälighetsbedömningen, att det bör föreligga särskilda skäl att inte utnyttja ansvarsförsälcringen, när det från den skadelidandes synpunkt är behjärtansvärt att fullt skadestånd utgår.

2.1.2.2.

 

128                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Kommittén berör också frågan vilken vikt som skall tillmätas skade-försäkringpå den skadelidandes sida. Problemet har enligt kommittén begränsad praktisk betydelse, eftersom ersättning i regel utgår ur försäk­ringen och försäkringsgivarna sällan utövar regressrätt mot privatpersoner. Regresslu-av mot barn torde förekomma bara när barnets handlande bedöms som särskilt graverande. Lika Utet som när det gäller ansvarsförsäkring på skadevällarens sida har kommittén ansett sig böra förorda, att frågan om verkan av skadeförsäkring på den skadelidandes sida särskilt regleras i det­ta sammanhang. Kommittén vill härmed inte utesluta att domstolarna vid skälighetsbedömningen skall kunna ta hänsyn till skadeförsäkring vid bedö­mande av skadeståndets betydelse för den skadelidande. Att denne har ska­deförsäkring medför visserligen inte att hans rätt tUl skadestånd bortfaller i motsvarande mån. Frågan om försäkringsgivaren har regressrätt regleras av 25 § FAL eller av försäkringsvillkoren. Kommittén betonar emellertid, att man här liksom i andra fall skall beakta hur en nedsättning av skadestån­dets belopp, som ter sig motiverad från skadevällarens synpunkt, skulle verka för motparten i betraktande av dennes ekonomiska förhållanden. Man kan härvid inte bortse från att skadeförsäkring finns. Försäkringen kan sålunda i sin mån medverka vid skälighetsbedömningen, på samma sätt som hänsyn kan tas till om den skadelidande är förmögen, när för­säkring inte finns.

Även olycksfallsförsäkring på den skadelidandes sida bör en­ligt kommittén kunna beaktas vid bedömningen av de ekonomiska omstän­digheterna. Summaförsäkring reducerar visserligen i vanliga fall inte den skadeUdandes rätt till skadestånd. Vid bedömande av vad som skäligen bör åläggas ett barn att betala i skadestånd kommer emellertid sådan försäkring på samma sätt som andra ekonomiska omständigheter in i bUden.

I den mån hänsyn tas till ansvarsförsäkring på barnets sida och till ska­de- eller summaförsäkring på den skadelidandes sida, måste detta leda till större eller mindre avvikelser från den skala som hittills kan ha tillämpats i fråga om barns skadeståndsansvar. Kommittén viU för sin del över huvud taget avråda från en schematisering efter det skadevållande barnets ålder. Skadeståndet bör enligt kommittén i stället sättas till vad som med hänsyn till samtliga omständigheter i det aktuella fallet framstår som rimligt. Vid trafikskador eller när barnet handlat uppsåtUgen ligger det enligt kommit­téns mening regelmässigt nära till hands att, om de ekonomiska förhållan­dena medger det, full ersättning utgår, även om barnet är i någon av de lägre åldrar där skadeståndsskyldighet över huvud anses kunna åläggas.

Kommittén ifrågasätter lämpligheten av den metod som nu regelmässigt används när barn under 15 år åläggs skadestånd, nämligen att omfattningen av skadeståndsskyldigheten anges i form av viss bråkdel av skadan (en tredjedel, hälften osv,), I fråga om jämkning på grund av medvållande, då en Uknande metod används, är det fråga om en jämförelse mellan faktorer

2.1.2.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972                   129

som är åtminstone likartade, nämligen vållande på ena och medvållande på andra sidan. Utmätande av skadeståndsansvar för barn under hänsynsta­gande till handlingens beskaffenhet, barnets ålder och utveckling samt de ekonomiska omständigheterna leder enligt kommittén inte i och för sig till att skadeståndet bestäms till en ideell andel av skadan. De ekonomiska om­ständigheterna är av sådan betydelse för bedömningen av vad som är skä­ligt, att skadeståndet regelmässigt i stället bör direkt fastställas till ett fixt belopp, som inte överstiger vad barnet anses ekonomiskt kunna bära. Sär­skilt när ansvarsförsäkiing finns är det enligt kommittén naturligt att man, med beaktande också av ansvarsförsäkringen, ålägger barnet att betala etl visst belopp. Kommittén förordar sålunda en ändrad rättstillämpning också på denna punkt.

Enligt kommitténs mening bör man iaktta försiktighet när det blir fråga om att jämka ett skadelidande barns rätt till ersättning för kroppsskada på grund av medvållande från barnets sida. Barn måste t.ex. släppas ut i trafiken på ett tidigt stadium. Andra trafikanter bör, om de är vårdslösa och därigenom skadar ett barn, få finna sig i att skadeståndet inte jämkas i samma grad på grund av barnets uppträdande som när en vuxen blivit skadad under motsvarande omständigheter. När ett barn har skadats under lek med annat barn och båda barnen har varit tanklösa, lig­ger det dock nära till hands att jämka skadeståndet på vanligt sätt.

Frågan huruvida barnets rätt till skadestånd skall inskränkas därför att föräldrarna genom försummad tillsyn har varit medvållande till skadan (s.k. passiv identifikation) bör enligt kommitténs mening — i överensstämmelse med vad som anses vara gällande rätt — besvaras nekan­de i fråga om personskada. Men när föräldrar har försummat att ta hand om barnets egendom och denna kommer till skada, bör deras försummelse på vanligt sätt föranleda jämkning av tredje mans skadeståndsansvar.

Kommitténs förslag upptar ingen motsvarighet till regeln i 6 kap. 6 § SL om rätt för ett barn som har betalat skadestånd till tredje man att återkräva ersättning från försumlig värdnadshavare. Den slutliga fördelningen mel­lan barnet och vårdnadshavaren bör enligt kommittén avgöras enligt de principer som i allmänhet gäller i fråga om ansvarsfördelningen mellan so­lidariskt ansvariga skadevållare. En fördelningsregel, avsedd att gäUa ock­så i hithörande fall, finns i 7 § av kommitténs lagförslag.

2.1.2.3. Skadeståndsansvaret för ungdom över 15 år. 1 fråga om skade­ståndsansvaret för ungdom över 15 år framhåller kommittén inledningsvis, att nuvarande särskilda regler om barns skadeståndsansvar visserligen stan­nar vid den undre gränsen för straffbarhet — 15 år — men att det inte finns något hinder att föreskriva en annan gräns för inträde av fullt skadestånds­ansvar. Enligt kommittén är det dock uppenbart, att ungdom som har när­mat sig eller överskridit 15-årsgränsen i regel har nått full intellektuell

2.1.2.3.

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

130                 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

utveckling. De ungas aktivitet är stor, de har länge rört sig helt fritt i trafi­ken, de börjar föra motorfordon, reser på egen hand och står praktiskt taget inte längre under föräldrars eller andra vårdnadshavares direkta tillsyn an­nat än när de uppehåller sig inom hemmets väggar, Å andra sidan har de ofta ännu inte avslutat sin utbildning. Ungdomen har normalt inte lämnat skolan förrän vid 16 års ålder och ett allt större antal undergår härefter fortsatt utbildning. Flertalet har inte stadigvarande arbetsinkomst och är oftast alltjämt någon tid omogna i flera hänseenden. Tiden för deras inträde i förvärvslivet har kommit att skjutas framåt, och för många inträffar den först efter uppnådd myndighetsålder.

Samtiiga nordiska kommittéer har ansett det önskvärt att domstolarna får en allmän befogenhet att jämka skadeståndsansvar med hänsjm till öm­mande och andra omständigheter. Om en sådan regel införs, bortfaUer be­hovet av särskild bestämmelse om jämkning av skadeståndsansvaret för ungdomar i åldrama närmast över 15 år. Frågan om att införa en allmän jämkningsregel är dock enligt kommittén inte aktuell. Kommittén har inte ansett att den mer begränsade frågan om en jämkningsmöjlighet för ung­domar som har fyllt 15 år behöver anstå i avbidan på överväganden i ett större sammanhang. När speciella skäl förelegat, bar redan i åtskiUiga fall införts regler som medger jämkning av det personliga skadeståndsansvaret (59 § — numera 67 § — sjölagen, 50 § sjömanslagen, 10 kap, 3 § luftfarts­lagen, 19 § hembiträdeslagen). Kommittén anser att man utan principiella invändningar kan medge jämkning även i fall då skadan har vållats av den som fyllt 15 år men ännu befinner sig i ungdomen. Särskilt när det gäller ungdomar kan det verka stötande att döma ut ett stort kapitalbelopp, en betydande livränta eller i övrigt ett skadestånd som skadevållaren inte kan betala inom överskådlig tid.

Det kan enUgt kommittén diskuteras, var man bör dra den övre gränsen för en sådan jämkningsmöjlighet. De danska och norska kommittéerna har inte önskat sträcka sig längre än till 18 år. Kommittén finner att en gräns vid denna ålder kan ha flera skäl för sig. Många ungdomar har då redan kommit ut i förvärvslivet, och en hel del av dem får tidigt betydande in­komster. Ett växande antal ungdomar i dessa åldersgrupper har ingått äkten­skap. Minimiåldern för erhåUande av körkort för bU är 18 år, och i arbetar­skyddslagstiftningen har man satt gränsen för »minderårighet» tiU 18 år. Viss betydelse kan enligt kommittén också tillmätas det förhållandet att artonårsgränsen enligt brottsbalken tillmäts betydelse i straffrättsUgt hän­seende.

Gränsdragningen har enligt kommittén visst samband med på vUket sätt man reglerar frågan om barns skadeståndsansvar. De danska och norska kommitterade har föreslagit en enhetUg reglering för barn och ungdom un­der 18 år. På finsk och svensk sida har det emellertid ansetts lämpligt att det klart framgår av lagen, att den vanliga culparegeln är tUlämplig på dem

2.1.2.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            131

som fyllt 15 år och att det finns möjlighet att jämka skadeståndsansvaret för ungdomar över denna ålder bara ifall skadeståndet skulle bli oskäUgt betungande.

Från dessa utgångspunkter behöver det enligt kommitténs mening inte inge några betänkligheter att utsträcka möjligheten att jämka så långt som tiU myndighetsålderns inträde. Genom att anknyta tiU myndighetsåldern uppnår man också en mer likformig reglering för inomobligatoriskt och utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Eftersom gränsen meUan dessa om­råden är flytande, innebär det både sakligt och rättstekniskt en fördel att ha en gemensam gräns. Dessutom innehåUer 9 kap. 7 § föräldrabalken re­dan nu föreskrifter om en skäUghetsbedömning av frågan om skadestånds­skyldighet för personer under 21 år vid vissa former av skadeståndsansvar, när det inte är fråga om skadestånd på grund av brott.

Konunittén föreslår därtör en bestämmelse av innehåll att om skada har vållats av någon som fyllt 15 men inte 21 år, skadeståndet kan jämkas, om det med hänsyn tUl skadevällarens ungdom och övriga omständigheter fin­nes oskäligt betungande. Kommittén förutsätter, att jämkning inte skaU komma i fråga, när det finns en ansvarsförsäkring, som täcker skadan. Skulle skadans belopp överstiga försäkringssumman, kan man enligt kom­mittén vid prövning av frågan om jämkning beträffande den överskjutande delen ta skälig hänsjm tUl att den skadelidande blir i större eUer mindre mån tillgodosedd genom försäkringen.

Kommittén disikuterar även frågan hur man skall förfara, om någon som är i åldrarna meUan 15 och 21 år själv lider skada och är medvåUande tiU denna. Härvid utgår kommittén från att den föreslagna möjUgheten att jämka skadeståndsansvaret för ungdomar i princip inte skall inverka på frå­gan om jämkning av vederbörandes egen rätt tUl skadestånd. En annan sak är emellertid, menar kommittén, att man vid bedömande av hur grovt medvåUandet bör anses vara får ta hänsyn tUl den skadelidandes ungdom och större eUer mindre erfarenhet.

2.1.2.4. Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer. Enligt ska­deståndskommittén måste man även för de sinnessjukas del ställa upp som en förutsättning för skadeståndsansvar att de har avvikit från det hand­lingsmönster som man i allmänhet anser sig kunna fordra av människor.

Viss ledning för utformningen av en ny skadeståndsbestämmelse kan en­ligt kommittén hämtas av 33 kap. 2 § första stycket BrB, sammanställt med 1 kap. 2 § samma balk, och av lagen den 27 juni 1924 (nr 323) om verkan av avtal som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet. I först­nämnda lagrum föreskrivs, att för brott som någon har begått under in­flytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämstäUd med sinnessjukdom inte får tillämpas annan påföljd än överlämnande tUl särsldld vård eUer, i

2.1.2.4.

 

132                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

vissa fall, böter eller skyddstiUsyn. I 1 kap. 2 § BrB stadgas, att om en gär­ning har begåtts under självförvållat rus eUer om gärningsmannen eljest genom eget vållande tUlfälligt var från sina sinnens bruk, därav inte får föranledas att gämingen inte anses som brott. I 1924 års lag föreskrivs bl. a., att avtal, som någon har ingått under infljrtande av sinnessjukdom, sin­nesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, är ogiltigt.

Kommittén föreslår, att i den nya skadeståndslagen som huvudregel tas upp bestämmelse om att den som under inflytande av sinnessjukdom, sin­nesslöhet eUer annan rubbning av själsverksamheten orsakar person- eller sakskada är skyldig att ersätta skadan i den omfattning som med hänsyn till omständigheterna finnes skälig (6 § första stycket första punkten i kom­mitténs förslag). Vidare föreslår kommittén en regel av innebörd, att om någon genom eget vållande tUlfälligt var från sina sinnens bruk, detta tiU­stånd inte skall föranleda nedsättning av det skadeståndsansvar som an­nars skuUe gäUa (6 § första stycket andra punkten). Denna bestämmelse torde enligt kommittén överensstämma med gällande rätt, eftersom 6 kap. 6 § SL inte åsyftar sådana fall dä någon genom eget vållande har råkat i omtöckningstUlstånd eller liknande och den allmänna culparegeln är till­lämplig.

2.1.2.5. Föräldrars och andra vårdnadshavares skadeståndsansvar. För föräldrar och andra värdnadshavare gäller generellt den allmänna culpa­regeln. Med hänsyn tUl önskemål främst från norsk sida föreslår de nor­diska kommittéerna, att uttryckliga bestämmelser meddelas i ämnet. Kom­mittéema har som tidigare nämnts avvisat tanken att ålägga värdnadsha­vare ett objektivt ansvar för barns handlande. Den svenska kommittén har i likhet med de finska och norska kommittéerna funnit att tUlräckligt behov inte heller föreligger av en föreskrift angående omkastad bevisbörda. Från dansk sida har man däremot varit benägen att i lagen antyda en lätt­nad i den vanliga bevisbördan. Den svenska kommittén har dock funnit vissa principiella betänkligheter mot en sådan regel. Kommittén anser så­lunda, att hittiUsvarande svensk praxis knappast ger belägg för att bevis­svårigheterna skulle vara så stora för den skadelidande. I skadeståndsmål av det slag som det här gäller torde uppgiftema från den som påstås ha varit försumlig ofta ge god vägledning för bedömande av vad som har före­kommit. Kommittén anser det vara svårare att avgöra, huruvida de omstän­digheter som har framkommit skall kunna läggas till grund för påståendet att skadeståndsgrundande försummelse har förelegat. Kommittén påpekar också, att en regel om omkastad bevisbörda inte gärna kan inskränkas tUl föräldrar som har tillsyn över sina bam. Invändningarna mot en sådan regel gör sig enligt kommittén i än högre grad gäUande, när skadeståndsanspråk riktas mot andra än föräldrar.

I enlighet med det anförda innehåller kommitténs förslag i 5 § en före-

2.1.2.4.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972       133

skrift av innebörd, att den som genom bristande tUlsyn eller annan försimi­melse i vården om barn har medverkat till person- elleir sakskada, som bar­net gör, är skyldig att ersätta skadan. Den brist i tillsyn eller försummelse i vården om barn som kan komma att ådra föräldrar skadeståndsansvar tor­de enligt kommittén företrädesvis gälla barn under 15 år men kan någon gång tänkas bli aktuell också när ett äldre barn har anförtrotts vapen eller Uknande utan att ha blivit instruerat om användningen eller har satts att kö-j ra motorfordon utan att ha erforderligt körkort o. d. Kommittén anser att det skulle vara missvisande att i bestämmelsen om vårdnadshavares skade­ståndsansvar föreskriva en åldersgräns över vilken bestämmelsen inte vidare skall kunna tUlämpas.

Kommittén räknar inte med att möjligheten att ålägga skadeståndsansvar på grund av en allmän brist i föräldrarnas uppfostran av sina barn har någon praktisk betydelse.

I de faU då försummelse i tillsynen av barn föreligger kan skadestånds­ansvaret givetvis drabba vårdnadshavaren hårt. Kommittén påpekar, att det vid all uppfostran av normala barn är nödvändigt att lämna barnen stor rörelsefrihet och att det är svårt att avgöra, var gränsen bör dras. En fel­aktig bedömning av vad som kan anförtros ett barn kan ge upphov till ovän­tade skador. Ett Utet barn, som vårdnadshavaren har råkat lämna utan tUl­syn ett ögonblick, kan t. ex. vålla svåra trafikskador.

Föräldrarnas skadeståndsansvar skaU givetvis undwkastas den begräns­ning som följer av reglerna om adekvat kausaUtet. Kommittén tror dock inte, att denna möjUghet att begränsa ansvaret tUlgodoser föreliggande be­hov, när ansvarsförsäkring inte finns eller skadans belopp överstiger för­säkringssumman. Det kan då enligt kommitténs mening vara obiUigt att ålägga föräldrarna full skadeståndsskyldighet på grund av någon försum­melse i tiUsynen eller vården av barnet. Eftersom jämkningsmöjlighet i andra faU har föreskrivits av speciella orsaker, möter det enUgt kommit­tén inte principiella hinder att införa en jämkningsregel för föräldrar och andra vårdsnadshavare i fråga om skadeståndsansvar på grund av bris­tande tillsyn eller annan försummelse i vården om barn.

Kommittén föreslår därför en regel om att skadestånd i dessa faU kan jämkas, om det med hänsyn tiU försummelsens art och övriga omständig­heter finnes oskäligt betungande. Liksom när det gäller skadeståndsansva­ret för ungdomar i åldrama närmast över 15 år skaU enligt förslaget beak­tas hur hårt fuUt skadestånd skulle drabba den försumlige i ekonomiskt hänseende. Jämkning bör emeUertid enligt kommitténs mening inte ske i sådan omfattning att resultatet framstår som obiUigt mot den skadeli­dande. Kommittén framhåller, att jämkningsmöjligheiten för den som har vård om barn harmonierar väl med vad som gäller för hembiträden och med vad kommittén ämnar föreslå i fråga om arbetstagares skadestånds­ansvar i allmänhet (jfr 4 § kommitténs förslag till lag med vissa bestämmel-

2.1.2.5.

 

134               Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar i »Skade­stånd II»).

I kommittéförslaget tas även upp en bestämmelse om skadeståndsansva­ret för den som har medverkat tUl uppkommen skada genom försummelse i vården om en person som har orsakat skadan under inflytande av sinnes­sjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten (6 § and­ra stycket). Kommittén framhåller, att ett sådant skadeståndsansvar förut­sätts gälla redan nu enligt vad som framgår av 6 kap. 6 § andra stycket SL. Enligt kommitténs förslag skall beträffande dessa vårdnadshavares skade­ståndsansvar bestämmelsen i 5 § om barns värdnadshavare äga motsvarande tillämpning. Detta innebär, att vårdnadshavarens skadeståndsansvar kan jämkas, om skadeståndet med hänsyn till försummelsens art och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande.

Frågan om den inbördes fördelningen av skadeståndsansvaret mellan å ena sidan ett bam eller en psykiskt abnorm person och å andra sidan ve­derbörandes värdnadshavare behandlas närmare i det följande (avsnitt 2.1.2.7.).

2.1.2.6. Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan. Den nu­varande bestämmelsen i 6 kap. 5 § SL tas i kommittéförslaget upp som hu­vudregel i 2 § första stycket. Där föreskrivs, att om två eUer flera är vål­lande tUl skadan, dvs. sådan skada som avses i 1 § i förslaget (person- el­ler sakskada), de skall svara solidariskt för skadeståndet. Eftersom 1 § inte är inskränkt till skada genom brott, gäUer 2 § även sådana faU då skada i utomobligatoriska förhållanden vållas utan att handlingen är straffbelagd. Enligt vad kommittén framhåUer anses det redan nu, att två eUer flera som vållar en skada skall svara solidariskt för denna, även om vållandet inte är straffbelagt. Den föreslagna regeln torde därtör enligt kommittén inte in­nebära någon nyhet i sak. Den fömtsätter emeUertid, att var och en av de medverkande har handlat uppsåtUgen eller av vårdslöshet för att han skaU kunna åläggas att betala skadestånd och att adekvat kausalitet föreligger mellan handUngen och skadan. Med positiv handling likställs underlåtenhet att handla, när det har förelegat en skyldighet att vara verksam pä ett eller annat sätt.

Av det anförda följer enligt vad kommittén påpekar också, att den be­gränsning som gäUande lag innehåller beträffande sådan medverkan genom underlåtenhet att avslöja brott som avses i 3 kap. 6 § första stycket SL (nu­mera 23 kap. 6 § första stycket BrB) inte gäma låter sig infoga i samman­hanget. Kommittén erinrar om vissa uttalanden under förarbetena till brotts­balken i fråga om behovet av en möjlighet tiU jämkning av skadeständs-aasvaret för den som har medverkat tiU brott i endast ringa mån (NJA II 1948 s. 238 f). För egen del anser kommittén, att det bör införas en bestäm­melse som ger möjlighet att jämka skadestånd i sådana fall. För en sådan

2.1.2.5.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            135

jämkningsmöjlighet talar enligt kommitténs mening vägande skäl. Den som genom bristade tiUsyn möjliggör tUlgrepp av vapen eller sprängämnen kan t. ex. medverka till stora skador, som tjuven åstadkommer med det tiU-gripna. Ofta är det enligt kommittén också svårt att ursldlja hur långt en viss handling eller underlåtenhet kan sägas ha medverkat på ett sätt som uppfyller kraven på adekvat orsakssammanhang. Det finns då ett behov av att kunna på ett rimligt sätt begränsa skadeståndsansvaret för den som har medverkat i bara ringa mån utan att fördenskull fastslå, att kausali­teten inte sträcker sig längre. Vid prövningen av jämkningsfrågan måste man enligt kommittén givetvis ta stor hänsyn tUl den skadelidande. Den­nes intressen är dock vanligen i viss mån tUlgodosedda genom det skade­ståndskrav som han har mot andra medverkande. Även när en sådan rätt har begränsat värde eller saknas, bör man enligt kommitténs mening iaktta försiktighet, när det gäller att döma tUl skadeståndsskyldighet för den som i endast ringa mån har medverkat till en viss effekt.

Kommittén föreslår därför en regel av innebörd, att när medverkan är ringa, skadeståndet skall kunna jämkas efter vad som med hänsyn tiU gra­den av medverkan och övriga omständigheter finnes skäligt (2 § andra stycket). Regeln skall enligt förslaget gälla vare sig det är fråga om straff­bart eller icke straffbart vållande.

Jämkning kan enligt kommitténs mening företrädesvis komm'a i fråga, när den medverkande bara har varit vårdslös eller när hans medverkan be­stått i en underlåtenhet att ingripa som sig bort. Även i dessa fall måste gra­den av hans försummelse beaktas i varje särskilt fall och vägas mot den skadelidandes berättigade intresse av att få skadan ersatt.

Vad särskilt angår medverkan genom underlåtenhet att avslöja brott är det enligt kommitténs mening knappast nödvändigt att vid sidan av jämk-ningsregeln ta upp en särskild undantagsbestämmelse för sådan under­låtenhet. I fråga om föräldrar och andra värdnadshavare har kommittén som tidigare nämnts förutsatt, att försummelse i vården om barn skaU med­föra skadeståndsskyldighet men att skadeståndsansvaret skaU kunna jäm­kas. Hur det förhåller sig enligt gällande lag, när föräldrar eller andra värd­nadshavare har gjort sig skyldiga till sådan underlåtenhet som avses i 3 kap. 6 § första stycket SL (numera 23 kap. 6 § första stycket BrB) med avseende på brott som barnet har begått förefaller kommittén inte vara fullt klart (jfr lydelsen av 3 kap. 6 § andra stycket SL — numera 23 kap. 6 § andra stycket BrB). Kommitténs uppfattning är, att de troligen får anses skade­ståndsskyldiga utan binder av det undantag som föreskrivs i 6 kap. 5 § SL. över huvud taget är det enligt kommitténs mening mindre följdriktigt att från skadeståndsansvar undanta vissa fall av vållande enbart därtör att vållandet skett genom ett särskilt slags medverkan tiU skadan. Kommittén anser dock, aftt det kan föra för långt att ålägga den som har försummat att avslöja ett brott, när en plikt därtUl har förelegat, skyldighet att ersätta

2.1,2.6.

 

136                Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972

den skada som följer av försummelsen. Den nödvändiga begränsningen kan emellertid enligt kommittén uppnås med tiUämpning av regler om ade­kvat kausalitet och genom användning av den föreslagna jämkningsregeln. Den som underlåter att avslöja ett brott har ofta inte någon mera konkret föreställning om vilken skada som hotar, och man får inte stäUa några stör­re krav på vad han rimligen bör ta i beräkning. Man får över huvud iaktta stor återhållsamhet, när det blir fråga om att ålägga någon straff- eller ska­deståndsansvar på den grund att han inte har fullgjort en allmän med-borgerUg plikt att söka förhindra brott.

I fråga om möjligheten att jämka skadeståndsansvaret i hithörande fall framhåller kommittén, att underlåtenhet att avslöja brott enligt 23 kap. 6 § första stycket BrB är straffbar endast när det begångna brottet är av aUvarlig beskaffenhet. Som regel torde den passivitet som underlåtenheten att avslöja broittet innefattar i svårhetsgrad inte kunna jämföras med den gärning som hade bort förekommas. Förutsättningar för en tillämpning av jämkningsregeln i kommitténs förslag bör därför regelmässigt föreUgga. Kommittén anser det välmotiverat att i överensstämmelse med gällande lag låta skadeståndet helt bortfalla, om inte omständighetema är särsldlt gra­verande för den som har underlåtit att ingripa eller en särskUd plikt att handla har åvUat honom på grund av tjänsfteställning e. 1. Det är enligt kommittén en fördel att skadeståndet — Uksom för föräldrar och andra värdnadshavare — kan jämkas också i fall då det har förelegat en tjänste­plikt att handla och skyldigheten att avslöja brottet således inte enbart ba­seras på en medborgerlig plikt.

2.1.2.7. Ansvarets fördelning mellan flera skadeståndsskyldiga. Kommit­tén behandlar i 7 § av sitt förslag frågan hur skadeståndet skall fördelas mel­lan flera ersättningsskyldiga inbördes. Lagrummet behandlar inte andra fall än då skadeståndsansvaret grundas på någon bestämmelse i den lag som kommittén föreslår. De skadeståndsfall som behandlas där förutsätter aUa våUande eller — i 4 och 6 §§ — ett handlande som står vållande nära. Det är ändå enUgt kommittén tydligt, att omständigheterna kan vara av mycket skiftande beskaffenhet. En av flera medverkande kan ha handlat uppsätii­gen, medan en annan medverkande bara har brustit i tiUsyn eller varit vårds­lös på annat sätt. En sådan situation kan t. ex. föreligga när det gäUer bams och föräldrars ansvsu* med anledning av barnets skadegörande handlingar.

Förevarande paragraf i kommitténs förslag ger möjlighet till fördelning av skadeståndsbördan i samtliga de faU då den föreslagna lagen föranleder att två eUer flera blir ersättningsskyldiga för en och samma skada. Fördel­ningen skall enligt förslaget ske efter vad som finnes skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret och övriga omständigheter. Regeln står enligt kommittén i stort sett i överensstämmelse med gäUande rätt men innebär en nyhet såvitt angår förhållandet mellan barn resp. sinnessjuka

2.1.2.6.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            137

och med dem jämstäUda, å ena, samt barnets resp. den sjukes värdnads­havare, å andra sidan. Också i förhåUandet mellan dessa kategorier skade­ståndsskyldiga skall man enligt kommitténs förslag — som saknar motsva­righet tUl regres>estämmelsen i 6 kap. 6 § andra stycket SL — pröva efter omständigheterna, hur skadeståndsbördan bör slutligen fördelas. Kommit­tén framhåller, att t. ex. barn i åldrarna närmast under 15 år kan göra sig skyldiga tUl svåra brott och att det kan vara alltför strängt mot föräldrarna att låta dem i förhållande tiU barnet sluUigen svara för hela skadeståndet på grund av att de visat någon försummelse i tUlsyn e. 1. Också i andra faU, t. ex. när barnet har tUlgångar, kan det vara stötande att föräldrarna skaU slutligen vidkännas hela skadeståndsbördan, om ansvarsförsäkring saknas. När föräldrar och barn skyddas av samma ansvarsförsäkring, bUr frågan inte aktueU, och även i övrigt är det enligt kommittén naturligen mera sällan som något anspråk från barnets sida riktas mot dess föräldrar eller annan värdnadshavare.

2.1.2.8.  Ersättning för lidande vid vissa brottsliga gärningar. Kommittén tar i 10 § första stycket i sitt förslag upp en bestämmelse, motsvarande stad­gandet i 6 kap. 3 § första stycket SL om rätt tUl ersättnuig för lidande vid vissa brottsliga gärningar. Möjligheten att döma ut ersättning för ideeU skada av detta slag har emeUertid i förslaget vidgats i förhåUande tiU vad som gäUer f. n., i det att kommittén vid sidan av brott mot den personliga friheten (och »ärekränkning eller annan dylik brottsUg gärning», som avses motsvara uttrycket »ärekränkande gärning» i 6 kap. 3 § SL) näm­ner också »annat ofredande». Med detta uttryck åsyftar kommittén hem­fridsbrott och annat brottsligt handlande som bereder liknande obehag, aUtså inte enbart vad som utgör »ofredande» enligt 4 kap. 7 § BrB. Kom­mittén har inte funnit det lämpligt att avgränsa bestämmelsen mer än som skett på detta sätt. Den bör enligt kommittén ge utrymme för att döma ut skälig gottgörelse åt den som har bUvit personligen kränkt.

2.1.2.9.  Verkan av skadeståndsberåttigads död i fråga om ersättning för ideell skada. Kommittén har ansett sig i förevarande sammanhang böra be­handla frågan, vilken inverkan som den skadeståndsberättigades död skaU ha på rätt till ersättning för annat än ekonomisk skada, främst ersättning för sveda och värk eller för kvarstående lidande men även gottgörelse med anledning av ärekränkning o. d.

Nuvarande ordning — enUgt vUken rätten till ersättning för ideeU skada förfaUer, om inte före dödsfaUet den skadeståndsskyldige utfäst sig att be­tala sädan ersättning eUer ersättningen faststäUts genom dom — är enligt kommitténs mening inte tUlfredsstäUande i de vanUga faU då det är fråga om ersättning med anledning av kroppsskada. Målsägandens motpart kan avsikUigt dra ut på tiden för att vinna en fördel, om den skadade hinner

2.1.2.9.

 

138                Kungl. Maj:ts propo.ition nr 3 år 1972

avlida av skadorna. Kommittén påpekar vidare, att om saken har gått tiU rättegång, det är tillfyUest att dom, varigenom talan bifallits, har medde­lats i första instans. Skulle domen i första instans gå målsäganden emot och dödsfaUet inträffa innan högre rätt dömt i saken, kan ersättning för icke­ekonomisk skada därefter inte dömas ut, även om talan finnes ha varit grundad. Rätten tiU ersättning blir sålunda enligt kommittén beroende av processuella tiUfälligheter.

Att finna en från alla synpunkter tUltalande lösning av hithörande spörs­ mål anser kommittén knappast möjUgt. Emellertid passar enligt kommittén den nuvarande ordningen iUa under rådande förhållanden, särsldlt med hänsyn tiU att så många ersättningar för personskador regleras under hand av försäkringsbolagen, framför aUt trafikskador. Det kan, utan att någon dålig avsikt föreligger från bolagens sida, dra ut långt på tiden innan upp­görelse träffas. Inte så sällan avlider den skadade, innan slutreglering ännu har skett. Enligt vad kommittén anför utger försäkringsbolagen ibland fri­villigt till de närmaste något slags ideellt skadestånd, om det anses påkallat av ömmande skäl.

Kommittén anser att en bättre ordning uppnås, om man anknyter tiU att krav har framstäUts hos den skadeståndsskyldige eller någon som före­träder honom. I det senare hänseendet utgår kommittén från att försäkrings­inrättning, hos vUken den skadeständssikyldige är försäkrad, äger före­träda honom inom försäkringens ram.

Kommittén framhåller, att dess förslag liknar den reglering som gäUer i Danmark och Norge, där det i princip krävs, att den avUdne själv väckt er­sättningstalan. Skillnaden är, att kommittén inte har uppställt något villkor, att anspråket på ersättning skaU ha framstäUts i viss form.

2.1.3. Remissyttrandena

2.1.3.1. Allmänna synpunkter på förslaget. Vissa remissuttalanden, som angår den principiella uppläggningen och inriktningen av det skadestånds-rättsliga reformarbetet, har återgetts redan i det föregående (avsnitt 1.4,7,).

Mot skadeståndskommitténs förslag att de nuvarande bestämmelsema i 6 kap. SL överförs till en särskild skadeståndslag har inte från något håll riktats erinringar.

Ett flertal remissinstanser förordar, att förslaget utan sakliga ändringar eller med endast mindre jämkningar läggs tUl grund för lagstiftning, eUer förklarar sig inte ha funnit anledning till erinringar mot förslagets inne­håll. Uttalanden i denna riktning görs av bl. a. justitiekanslem, riksåkla­garen, hovrätten för övre Norrland, fångvårdsstyrelsen, överståthållaräm­betet, länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län, föreningen Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen Sveriges stads­fiskaler, föreningen Sveriges landsfiskaler, SAF, LO och SACO. Hovrätten

2.1.2.9.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            139

över Skåne och Blekinge har inga väsentliga invändningar mot förslagets grundläggande principer och tillstyrker det med reservation för vissa erin­ringar på enskUda pimkter. Hovrätten för Västra Sverige finner de före­slagna reformerna i allmänhet vara välmotiverade.

Vissa remissorgan ifrågasätter lämpligheten av att genomföra reformer av principieU räckvidd på begränsade områden av skadeståndsrätten, innan en allmän översyn av denna har kommit tUl stånd. Den lösning av frågan om skadeståndslagstiftningen som för närvarande kan genomföras måste, enligt hovrätten för Nedre Norrland, sannolikt bli ett provisorium i avvaktan på en allinän lag om skadestånd. Hovrätten ifrågasätter med hänsyn härtiU om inte förslaget är aUtför långtgående och framhåller, som tidigare nämnts, risken för oklarheter när ändringar vidtas beträffande vissa avsnitt i en lag medan andra delar av lagen behålls i stort sett oförändrade. Liknande syn­punkter har förts fram av Svenska försäkringsbolags riksförbund, som mot bakgrund bl. a. av att det svenska rättsmedvetandet sedan gammalt har ut­format en tämligen bestämd inställning i flera för skadeståndsrätten grund­läggande frågor, anser att de nyheter förslaget innehåller knappast kan an­ses påkallade eller ens lämpliga att vidta i detta sammanhang. Förbundet beklagar å andra sidan, att kommittén inte har tagit tUlfället i akt att söka göra klarläggande motivuttalanden på områden, som redan nu lider av viss oklarhet och oenhetlighet vid rättstiUämpningen. Kritiska uttalanden av vä­sentligen samma innebörd görs av Försäkrings juridiska föreningen och Stockholms handelskammare. Även föreningen Sveriges häradshövdingar finner det beklagligt att kommittén inte ansett sig kunna behandla centrala frågor inom skadeståndsrätten, där rättspraxis för närvarande är långt ifrån entydig och där behov föreligger av lagstiftning och vägledande utredning.

I fråga om lagens uppbyggnad i systematiskt hänseende lämnas förslaget i allmänhet utan erinran av remissorganen. Stockholms rådhusrätt framhål­ler emellertid, att förslagets begränsade räckvidd inte kan utläsas ur lag­texten, och påpekar särskUt, att förslaget inte avser exempelvis skadestånds­skyldighet i avtalsförhållanden eller på grund av s. k. objektivt ansvar. Statsåklagaren i Stockholm ifrågasätter på liknande grunder om det inte i lagen bör anges, att bestämmelserna avser endast utomobligatoriskt ska­deståndsansvar och att skadeståndsregler finns också i speciaUagstiftning för speciella områden.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser det inte finnas skäl att när­mare precisera skadebegreppet i lagtexten utan föreslår, att denna fråga överlämnas till doktrin och praxis. Hovrätten förordar, att uttrycken »per­son- eller sakskada» i förslaget byts ut mot »skada» och att regeln om er­sättningsskyldighet för ren förmögenhetsskada genom brott utgår.

Vissa remissorgan uttalar sig särskilt om de jämkningsregler som kom­mittén har föreslagit eller diskuterat. Svea hovrätt förklarar sig inte ha nå­gon erinran mot jämkningsmöjligheter av den art som kommittén föreslår.

2.1.3.1.

 

140                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Också Sveriges advokatsamfund förklarar sig kunna acceptera de föreslagna jämkningsbestämmelserna. Detta iimebär dock inte att samfundet anser att jämkning av skadeståndsskyldighet på ekonomiska grunder bör införas som en generell regel vid en framtida omarbetning av skadeståndsrätten i stort. Föreningen Sveriges häradshövdingar anser många skäl tala för att tiden för införandet av en allmän jämkningsregel ännu inte är mogen. I första hand bör enUgt föreningen andra frågor lösas, t. ex. om statens even­tueUa övertagande av förstahandsansvaret för att skada botas och om inrät­tandet av ett allmänt försäkringsskydd i allmän eller ensldld regi. För­eningen uttrycker betänkligheter mot en skadeståndslagstiftning som, i åt­minstone viss grad på den skadelidandes bekostnad, så starkt beaktar den skadevållandes intressen och detta även då skadan har vållats uppsåtligen. — Med hänsjm tUl angelägenheten av att först grundligt överväga skade­ståndsrättens aUmänna linjer kan, enUgt Svenska försäkringsbolags riks­förbund, det steg mot en allmän jämkningsregel som kommittén har tagit genom sitt förslag inte anses lämpligt. Medicinalstyrelsen finner förslaget principiellt mindre tUltalande såtiUvida som det inte generellt tillerkänner skadeUdande den ersättning som han rimligen bör kunna påräkna i det en­skUda fallet.

2.1.3.2. Skadeståndsansvaret för barn. 1 fråga om de grundläggande principerna för barns skadeståndsansvar tiUstyrks eller lämnas kom­mittéförslaget utan erinran av flertalet remissinstanser, bland dem Svea hovrätt, Göta hovrätt, försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Kronobergs län och Sveriges advokatsamfund. TUlstyrkandena förknippas emellertid i åtskUliga andra faU med reservationer eller erinringar. Från flera håU ifrå­gasätts andra och mer radikala vägar att lösa ersättningsfrågorna. Ett fler­tal remissinstanser uttalar sålunda sympatier för något system med obliga­torisk ansvarsförsäkring för barn och framhåller önskvärdheten av att den­na fråga blir föremål för ytterligare överväganden. Justitiekanslem uttalar sig i denna riktning och anser att skadeståndet inte har någon preventiv funktion i förhållande tUl bam i de lägsta åldrarna. Skadeståndsansvarets syfte i dessa fall torde vara endast att bereda den skadelidande ersättning. Man kan därför låta en obligatorisk ansvarsförsuing träda i stället för skadestånd. I fråga om äldre barn anser dock justitiekanslem att man inte kan bortse från skadeståndets preventiva verkan. Han håller emellertid inte för uteslutet att samma effekt som skadeståndet har i detta hänseende kan uppnås genom en ansvarsförsäkring förenad med självrisk eller regressrätt. Justitiekanslem vill emellertid inte motsätta sig, att kommitténs förslag läggs tUl grund för lagstiftning, men framhåller att de nya lagbestämmel­serna inte bör hindra en närmare prövning av de berörda frågorna i lämpligt sammanhang.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs

2.1.3.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            141

och Jönköpings län samt SACO anför liknande synpunkter i frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring för barn. Också Stockholms stads barna­vårdsnämnd uttalar sympatier för tanken på obligatorisk försäkring. Social­styrelsen finner intressekonflikten mellan hänsynen tiU den skadevållande och hänsynen till den skadelidande olöslig, om man inte kan införa obliga­torisk ansvarsförsäkring. Även föreningen Sveriges häradshövdingar, medi­cinalstyrelsen och TCO påtalar behovet av att överväga utredning om obli­gatorisk försäkring. Skolöverstyrelsen däremot anser sig inte ha tillräcklig anledning att förorda bestämmelser om skyldighet för föräldrar att hålla ansvarsförsäkring tiU täckande av skador som deras barn orsakar.

Föreningen Sveriges häradshövdingar delar kommitténs uppfattning, att barn inte under alla förhållanden bör åläggas fuU ersättningsskyldighet. Prövningen av vilka omständigheter som motiverar jämkning av skade­ståndsskyldigheten bör dock enligt föreningen ske restriktivt med hänsyn tUl den skadelidandes situation och intressen. Föreningen ifrågasätter, om inte kommittén i alltför hög grad har beaktat skadevåUarens intressen. Den principiella utgångspunkten bör vara, att skadeståndsskyldigheten skall kunna jämkas med hänsyn till den skadevållandes situation, när detta kan ske utan alltför stark belastning av den skadelidande i ekonomiskt hänse­ende.

Flertalet remissinstanser godtar kommitténs uppfattning att någon ned­re åldersgräns för skadeståndsansvaret inte bör fixeras. Föreningen Sveriges häradshövdingar säger sig dock inte vara övertygad om lämplig­heten av att i lagstiftningen behåUa möjligheten av ett skadeståndsansvar för de allra yngsta barnen.

I fråga om den övre åldersgränsen för tUlämpning av en på allmän skälighetsprövning grundad skadeståndsregel för barn ansluter sig de flesta remissinstanserna direkt eller indirekt tUl kommitténs ståndpunkt, att den nuvarande 15-årsgränsen bör behållas. Justitiekanslem sympatiserar i viss mån med tanken på en gemensam bestämmelse för barn och ungdom under 18 år men anser sig inte ha tUlräckliga skäl att motsätta sig den svens­ka kommitténs förslag. Han förutsätter dock att frågan blir föremål för överväganden under det fortsatta nordiska lagstiftningsarbetet på skade­ståndsrättens område och betonar, att nordisk rättslikhet bör kunna upp­nås beträffande barns och ungdoms skadeståndsansvar i och med att en allmän jämkningsregel genomförs. Även hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter om man behöver ha olika regler för åldersgrupperna under resp. över 15 år och om inte ett närmande kan ske tUl de danska och norska förslagen.

Mer allmänna uttalanden om betydelsen av de ekonomiska förhållandena på ömse sidor har gjorts av föreningen Sveriges häradshövdingar, som be­tonar att den ekonomiska bärkraften är synnerligen vansklig att bedöma. Avgörandet kan inte ske enbart med utgångspunkt från huruvida barnet

2.1.3.2-

 

142                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

vid prövningstUlfället har egna tUlgångar. Det enda man vid det tUlfäUet med säkerhet vet, påpekar föreningen, är att barnets ekonomiska situation kommer att helt förändras i förhållande till nuläget.

Flera remissinstanser ansluter sig tUl kommitténs uttalande, att man framdeles bör tUlmäta ansvarsförsäkring på det skadevåUande bamets sida större hänsyn än som skett hittills. Hit hör Svea hovrätt, hov­rätten för Västra Sverige, hovrätten för övre Norrland, justitiektmslern och Sveriges advokatsamfund. Göta hovrätt anser goda skäl tala för kommitténs ståndpunkt men anser det knappast lämpligt att jämkning, som föranleds av barnets ålder eller handlingens beskaffenhet, utesluts enbart därför att ansvarsförsäkring föreligger. Hovrätten över Skåne och Blekinge biträder i sak kommitténs uppfattning men anser det otUlfredsställande, att frågan berörs bara i ett motivuttalande. Hovrätten förordar en uttryoklig regel om verkan av ansvarsförsäkring.

Svenska försäkringsbolags riksförbund ger uttryck för viss tvekan om hur långt kommittén ansett, att ansvarsförsäkring i verkligheten skall tUlåtas påverka frågan om jämkning av skadeståndet. Vissa av kommitténs uttalanden tyder enligt förbundet på att jämkning inte skaU förekomma av ekonomiska skäl. Kommitténs uttalande att det regelmässigt är svårt att finna vägande skäl att avvisa den skadeUdandes anspråk, i den mån detta håller sig inom försäkringens ram, innebär närmast att fuUt skadestånd aUtid skaU utgå, om ansvarsförsäkringen förslär därtiU. Riktiinjerna för tUlämpningen i dessa hänseenden måste enligt förbundet vara entydiga och klara så långt detta är möjligt. Förbundet utgår t. v. från att kommittén för­ordar det längre gående alternativet med full ersättning så snart ansvars­försäkring föreligger och förslår därtUl. Denna tanke är inte sä lätt att tiU-lämpa med nuvarande praxis som kommittén synes ha ansett. Principen att barn under fem år över huvud taget inte kan åläggas skadeståndsskyldighet har, finner förbundet, kunnat accepteras så länge man i åldrama över fem år har tUlämpat en stigande skala för skadeståndsskyldigheten. Enligt för­bundets mening blir det något helt annat, om man för barn över fem år skaU i praktiskt taget samtliga fall (med hänsyn till ansvarsförsäkringens utbred­ning) bestämma att fuUt skadestånd skall utgå. För de skadeUdande måste det te sig slumpartat orättvist, att en relativt godtyckligt bestämd åldersgräns avgör huruvida ersättningen skaU bli 100 % eller O %. Förbundet erinrar om att ansvarsförsäkringens grundläggande syfte är att träda in i den mån skadevållaren enligt lag kan åläggas ersättningsskyldighet. Förbundet fin­ner det därför osannolikt, att försäkringsbolagen kan utge ersättning ut­över lagenUgt skadestånd i sådan utsträckning att gränsen vid fem års ålder blir nämnvärt mindre besvärande. Förbundet anser det därför bättre att, med den stora utbredning som ansvarsförsäkring har, fullt skadestånd före­skrivs oavsett barnets ålder, så snart ansvarsförsäkring föreligger och i den mån försäkringen täcker skadan. Förslaget grundar sig självfallet på

2.1.3.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            143

den förutsättningen att den i praxis tiUämpade nedre åldersgränsen fem år helt bortfaUer. Om sålunda skada orsakas av barn under fem år, skuUe den skadelidande alltid ha rätt till skadestånd, även om detta skulle komma att jämkas, när ansvarsförsäkring inte föreligger. Försäkrings juridiska för­eningen har gett uttryck åt liknande tankegångar.

Vissa remissinstanser intar en klart avvisande hållning tUl kommitténs rekommendationer i detta hänseende. Föreningen Sveriges häradshövdingar delar visserligen kommitténs uppfattning om det angelägna i att den skade­lidande skyddas genom försäkring men kan inte ansluta sig tUl kommit­téns synpunkter på förhållandet meUan försäkringsskydd och ersättnings­skyldighet. Det mål kommittén söker nå tenderar enligt föreningen i verk­ligheten mot ett genom frivillig försäkring ordnat skadeståndsansvar för barn eUer värdnadshavare. Föreningen kan emellertid inte finna en lag­stiftning tilltalande, vUken som ett led i en social reglering använder en småbarnen pålagd skadeståndsbörda. Även om denna börda vägs med allra största omsorg finns alltid risken att den blir alltför tyngande för den skadevåUande. Föreningen anför också principiella erinringar mot att en­bart innehavet av en ansvarsförsäkring — dvs. riskskyddet — skaU innebära att riskens storlek ökar. Föreningen ifrågasätter det riktiga i att försäk­ringen på det sätt som kommittén har tänkt sig tas i anspråk som en primär förmögenhetstiUgång. Vidare pekar föreningen på att det nu inte finns nå­gon skyldighet för skadevåUaren att upplysa om existensen av ansvarsför­säkring, vilket försvårar bedömningen och kan medföra osäkerhet och olik­heter vid utmätandet av skadestånd. Även medicinalstyrelsen anser det oegentligt, att förefintligheten av friviUig ansvarsförsäkring får inverka på skadeståndsansvarets omfattning.

Kommitténs uttalande att man vid den aUmänna skäUghetsprövningen också skall beakta skadeförsäkring på den skadelidandes sida finner Sveriges advokatsamfund kunna medföra risk för stor osäkerhet i rättstiUämpningen. Samfundet anser att rättsområdet inte inom överskådlig tid kommer att få erforderlig stadga. Om ansvarsförsäkring inte finns, kan enligt samfundet otvivelaktigt skäl föreligga att värna om den skadestånds­skyldige. Ifall sådan försäkring finns och täcker skadeståndet, synes det däremot omotiverat att över huvud taget beakta den skadeUdandes ekono­miska förutsättningar att själv bära skadan.

Beträffande inverkan av olycksfaUsförsäkring — summaförsäk­ring — på den skadelidandes sida, anser Sveriges advokatsamfund att om den skadeUdande har varit förutseende nog att teckna olycksfallsförsäkring eUer om han i övrigt är välsiluerad, detta inte bör påverka hans rätt att få full ersättning för en skada som annan person har vållat honom.

Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar som sin uppfattning, att den centrala frågan huruvida den skadelidandes tjänsteförhållande eUer förekomsten av frivillig försäkring skall inverka på rätten till skadestånd

2.1.3.2.

 

144                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

bör övervägas vid en allmän översyn av skadeståndsrätten. Den bör därför inte bli föremål för ny bedömning vid en begränsad överarbetning av rätts­området. Förbundet kan inte godta att något motivuttalande i detta sam­manhang leder till ändrad praxis. Avvägningen mellan skadevällarens och den skadelidandes intressen berör nämligen det allmänna rättsmedvetandet och bör enligt förbundet avgöras med största noggrannhet och försiktighet. Också medicinalstyrelsen anför principiella betänkligheter mot att en av den skadelidande tecknad försäkring — eller hans ekonomiska förhållanden i övrigt — får medföra nedsättning av skadeståndsansvaret.

Kommitténs uppfattning, att skadestånd, som åläggs ett barn, bör fast­ställas till ett bestämt belopp och inte till en viss bråkdel av skadan, delas av justitiekanslem. Ett stort antal remissinstanser har å andra sidan uttalat kritik mot kommitténs ståndpunkt. Svea hovrätt fin­ner att den av kommittén förordade metoden knappast kan tillämpas an­nat än då den skadelidandes hela krav på en gång föreUgger till prövning. Göta hovrätt ifrågasätter, om kommitténs förslag är realistiskt. Enligt hov­rätten förutsätter förslaget, att samtUga skadeståndsposter görs till föremål för rättegång, med bl. a. ökade rättegångskostnader som följd. Hovrätten finner det inte kunna förutsättas, att partema anser det förenligt med sina intressen att gå ifrån det nuvarande, för dem smidiga förfarandet. Vidare finner hovrätten det vara av vikt, att det i varje särskUt fall klargörs, enUgt vilka grunder skadeståndet jämkas. I detta sammanhang pekar hovrätten på den förmodUgen inte ringa risken att domstolarna kommer att tillmäta det ekonomiska resultatet så avgörande betydelse, att övriga grunder för jämkning bUr alltför litet beaktade. Detta kan leda till en ojämnhet i rätts­tillämpningen, som är ägnad att skapa en inte avsedd rättsosäkerhet. Också hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker kommitténs rekommendation. Det vedertagna bruket att bestämma skadeståndet tUl viss andel av skadan har, framhåller hovrätten, hittUls fyllt den viktiga funktionen att tjäna tiU vägledning vid uppgörelser utom rätta. Åtminstone i de fall då ansvarsför­säkring inte föreligger kvarstår enligt hovrätten behovet att i förväg kunna beräkna, i vad mån den skadelidande är berättigad tUl ersättning av barnet. Liknande synpunkter framförs av hovrätten för övre Norrland, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Försäkrings juridiska föreningen, föreningen Sveriges häradshövdingar samt Sveriges advokatsamfund. Hovrätten för Västra Sverige anser att vissa nackdelar är förenade med den metod kom­mittén förordar men tiUägger, att det även när man bestämmer skadestån­det till en ideell andel av skadan torde spela en viss roll hur stor den ersätt­ning kan bli som den skadelidande slutgUtigt kan väntas kräva.

Kommitténs uttalanden om de grunder som bör vinna tUlämpning när det gäller att jämka ett skadelidande barns rätt tUl skadestånd pä grund av medvållande från barnets sida har i allmänhet inte mött gen­saga under remissbehandlingen. Principerna för jämkning bör emellertid

2.1.3.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972      145

enligt Svea hovrätt ytterligare klarläggas och helst även bli föremål för lag­stiftning.

Beträffande passiv identifikation meUan ett barn och dess föräldrar i fall, då föräldrarna har försummat att ta vård om barnets egen­dom och denna skadas, ifrågasätter föreningen Sveriges häradshövdingar, om inte situationen ibland kan vara sådan att föräldrarna och skadevåUaren blir solidariskt ansvariga för bamets hela skada, varefter den slutliga för­delningen av ansvaret mellan föräldrarna och skadevåUaren sker enligt be­stämmelserna i 7 § i förslaget.

2.1.3.3. Skadeståndsansvaret för ungdom över 15 år. Vissa remissorgan ifrågasätter om det i detta sammanhang och utan samband med en mera genomgripande reformering av den allmänna skadeståndsrätten är lämpligt att genomföra sådana partieUa reformer av principiell räckvidd som den fö­reslagna jämkningsregeln för ungdomar över 15 år. Göta hovrätt kritiserar förslaget i denna del och ifrågasätter om en sådan jämkningsregel kan Run­das på andra förhållanden än dem som möjligen kan tala för införande av en aUmän jämkningsregel. Det är inte obestridligt, att särskUda omstän­digheter kan anföras tiU stöd för en speciell regel beträffande ungdom, som har uppnått straffmyndig ålder. Hovrätten anser att fi-ågan om skadestån­dets ekonomiskt betungande verkan i regel inte blir att bedöma avsevärt an­norlunda än beträffande personer som har uppnått 21 års ålder. Hovrätten framhåller, att den särbehandling som kommer krimineU ungdom tUl del inte grundas på samma överväganden som kommer i fråga beträffande ska­deståndsskyldighet. Inte heUer vUl hovrätten tUlmäta utformningen av för­äldrabalkens skadeståndsregler större betydelse i detta sammanhang. Några andra specieUa förhåUanden, jämförbara med dem som betingar redan in­förda särskUda jämkningsregler, anser hovrätten inte föreUgga. Frågan om en jämkningsregel beträffande ungdom bör enligt hovrätten prövas först i samband med att frågan om en aUmän jåmkningsmöjlighet tas upp tiU bedömande.

Flertalet av de remissinstanser som har behandlat denna fråga uttalar emeUertid sjrmpatier för förslaget. Sålunda intar hovrätten för Nedre Norr­land, hovrätten för övre Norrland, Stockholms rådhusrätt, socialstyrelsen, försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Kronobergs län. Målsmännens riks- förbund, föreningen Sveriges häradshövdingar och TCO i princip en positiv ståndpunkt. De skäl som kommittén har anfört äger enligt hovrätten över Skåne och Blekinge gUtighet även för en allmän jämkningsregel. Hovrätten anser dock detta inte utgöra hinder mot att en specieU regel nu införs för ifrågavarande kategori skadevållare. Även Sveriges advokatsamfund fin­ner sig kunna acceptera förslaget i denna del.

Den konsekventa lösningen är enligt hovrätten för Västra Sverige, att en aUmän jämkningsregel införs. Även beträffande personer över myndig-

2.1.3.3.

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

146                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

hetsåldern ter det sig inånga gånger obUligt att ålägga full skadeståndsskyl­dighet, särskUt när de har handlat inom privatlivets ram. Hovrätten anser det tveksamt om just ungdomar under 21 år bör sättas i särklass, när en allmän jämkningsregel f.n. ansetts innebära en alltför vittgående reform. Men i likhet med kommittén finner hovrätten ett påtagligt behov av en möj­lighet till jämkning i fråga om denna kategori. Som ett ytterligare argument anför hovrätten, att skadeståndets betungande verkan här i allmänhet torde sammanhänga med att skadegörarens föräldrar har underlåtit att teckna privat ansvarsförsäkring. Det kan därtör inte anses bero av skadegöraren själv att han inte är tryggad mot skadeståndsansvar.

Stockholms stads barnavårdsnämnd betecknar den föreslagna reformen som ett betydande framsteg. Nämnden framhåller som betydelsefuUt ur social synpunkt, att inte så stora skadestånd döms ut att de ungas anpass­ning försvåras eUer förhindras. Nämnden pekar emeUertid på att tiUämp­ning av jämkningsregeln kan komma att innebära ett åsidosättande av den skadelidandes intresse, något som kommittén inte närmare har gått in på.

Svea hovrätt stäUer sig positiv tiU tanken att nu införa jämkningsmöj-lighet för ungdomar över 15 år. Hovrätten anser att jämkningsreglerna i den föreslagna skadeståndslagen bör utformas så, att de kan anpassas tUl en aUmän jämkningsregel, om en sådan införs, och så att tUlämpningen kan tjäna som vägledning, ifall frågan om att införa en allmän jämkningsregel kommer upp. Hovrätten fortsätter.

Enligt hovrättens mening bör jämkning av skadestånd — oavsett om jämkning sker på grund av en allmän regel eller regler med begränsad räck­vidd — främst ifrågakomma, då så framstår som skäligt på grund av att den skadevållandes vårdslöshet är lindrig och den åstadkomna skadan myc­ket stor eller på grund av att sambandet mellan den skadeståndsskyldiges handling och skadan får anses vara uttunnat. Kraven på den enskUdes aktsamhet är inom skadeståndsrätten stundom så högt ställda, att tvånget att välja endast mellan fullt skadestånd och intet skadestånd kan kännas som en allvarlig brist. I vad mån skadevällarens ekonomiska förhållanden bör beaktas som grund för jämkning är mera tveksamt. Det är visserligen naturligt, att t. ex. en sjöman, som under anställning ombord på ett fartyg vållar skador, får sin skadeståndsskyldighet jämkad i förhållande tUl den förmåga att utge skadestånd som följer av storleken av hans lön, och det kan även finnas starka skäl att överhuvud ej utdöma skadestånd med be­lopp som en skadeståndsskyldig, som saknar förmögenhet, inte skulle förmå utgiva ens med avstående av sin arbetsinkomst under en längre tid. Att Aid skadefall i allmänhet ingå i en prövning av skadeståndets verkan i ekono­miskt hänseende för den skadeståndsskyldige torde däremot föra alltför långt. Det må i detta sammanhang endast framhållas, att den som vid tid­punkten för rättegången i skadeståndsfrågan saknar medel, en tid därefter kan komma att befinna sig i goda ekonomiska förhåUanden och omvänt.

Hovrätten berör'även frågan om verkan av den skadelidandes ekonomi och anser, att som huvudregel bör fastställas, att denna inte bör inverka

 

Kimgl. Majtts proposition nr 5 år 1972            147

på rätten till skadestånd och att därtör överväganden angående de skade­lidandes förmåga att bära skadan inte bör läggas tUl grund för en jämk­ningsregel av mera allmän räckvidd. Hovrätten finner det riktigt, att ung­domar som uppnått 15 års ålder principiellt jämställs med vuxna personer i så måtto, att den allmänna culparegeln blir tUlämplig beträffande dem. En mildare bedömning kan emellertid i vissa fall vara motiverad, anser hovrät­ten, som vidare påpekar bl. a. att ungdomar i de berörda åldrarna kan stäl­las inför uppgifter och i situationer som de på grund av oerfarenhet och därav betingad obetänksamhet inte bemästrar utan att göra sig skyldiga tUl vad som enligt vedertagna jämförelsenormer måste betecknas som vårds­löshet. Mera tveksamt anser hovrätten det vara i vad mån ungdom bör stäl­las gynnsammare än vuxna i fråga om skadeståndsskyldighet tiU följd av bristande betalningsförmåga vid tiden för skadefallet. Hovrätten förordar att i avvaktan på att en allmän jämkningsregel införs tUlämpningen av den föreslagna bestämmelsen begränsas att gälla då ungdom som fyllt 15 men inte 18 år har vållat skada av vårdslöshet och jämkning med hänsyn till försummelsens art och övriga omständigheter finnes vara skälig. I detta sammanhang ifrågasätter hovrätten om tiUräckliga skäl föreligger att öppna möjlighet tiU jämkning även av skadeståndsskyldighet i följd av uppsåtligt begångna handlingar.

I likhet med Svea hovrätt förordar Stockholms rådhusrätt, hovrätten för Nedre Norrland och statsåklagaren i Malmö, att åldersgränsen sätts tiU 18 år. I anslutning tiU kommitténs uttalande, att en anknytning tiU myndig­hetsåldern medför en mera likformig reglering för inomobligatoriskt och utomobligatoriskt skadeståndsansvar, erinrar rådhusrätten om att fullt inomobUgatoriskt skadeståndsansvar inte sällan förekommer för personer i åldrarna mellan 16 och 21 år, exempelvis när en omyndig innehar anstäU­ning eUer driver näring. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrå­gasätter, om inte den övre åldersgränsen bör sänkas.

21-årsgränsen har emellertid tUlstyrkts eUer lämnats utan erinran — förutom av hovrätten för Västra Sverige — av bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen, försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Kro­nobergs län och föreningen Sveriges häradshövdingar.

Målsmännens riksförbund ifrågasätter, om inte jämkningsregeln bör få en sådan utformning, att jämkning kan ske också på grund av andra om­ständigheter än att skadeståndet skulle bU från ekonomisk synpunkt oskä­Ugt betungande. Hovrätten för Nedre Norrland understryker vikten av att hänsyn vid jämkningsfrågans prövning tas även tUl den skadeUdandes eko­nomi men ifrågasätter, om synpunkten framgår av lagtexten. I anslutning tiU kommitténs uttalande om att jämkning inte får leda tUl ett restdtat, som framstår som obUligt mot den skadelidande, påpekar hovrätten att re­gelns avfattning kan lämna utrymme för tvekan på denna punkt. Stats­åklagaren i Malmö anser det önskvärt att den skadelidandes ekonomi ut­tryckUgen nämns i lagtexten.

 

148                Kungl. Maj:fs proposition nr 5 år 1972

2.1.3.4. Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer. Kommitténs
förslag tUl reglering av skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer
har tiUstyrkts eUer lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Justi­
tiekanslem betonar, att förslaget i fråga om tUlämpningsområdet för 6 §
innebär en viss utvidgning i förhållande till vad som gäller f. n. beträffande
personkretsen, i det att bestämmelsen, i motsats till 6 kap. 6 § SL, torde ha
avseende också på sådana abnorma som avses i 5 kap. 6 § SL. Justitiekans­
lem anser det lämpligt med jämkningsmöjlighet i fråga om denna krets
abnorma. Med utvidgningen uppnås också bättre överensstämmelse med
vad som gäller inom kontraktsrätten enligt 1924 års lag om verkan av av­
tal som slutits under inverkan av rubbad själsverksamhet.

Göta hovrätt anför emellertid betänkligheter mot denna utvidgning av personkretsen och uttalar att jämkning kan komma att ske i åtskilliga faU där någon rubbning av själsverksamheten finnes föreligga, inte minst i frå­ga om skadestånd på grund av brott. Hovrätten befarar, att bestämmelsen inte kommer att tiUämpas med den varsamhet, som varit faUet i fräga om 1924 års lag. Medicinalstyrelsen anser, att även beträffande sinnessjuka och jämstäUda möjUgheterna att lösa ersättningsfrågorna genom obUgatorisk ansvarsförsäkring bör prövas.

2.1.3.5. Föräldrars och andra vårdnadshavares skadeståndsansvar. Kom­
mitténs förslag i denna del har föranlett ett flertal remissinstanser att be­
handla frågan om objektivt ansvar för föräldrar.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar, att kommitténs ståndpunkt beträf­fande betydelsen av ansvarsförsäkring vid prövningen av frågan om barnets eget ansvar innebär en skärpning av detta ansvar för barnens del. Hovrät­ten finner det emellertid vara tveksamt, om kommittén tiU fuUo har tagit konsekvenserna av de förändringar som tUlgången till ansvarsförsäkring har medfört. Hovrätten anser det naturligast att den ökade skadestånds­bördan läggs på föräldrarna, eftersom de tiU följd av ansvarsutvidgningen ökade skadeståndsutgifterna i sista hand belastar föräldrarnas ekonomi genom en eventuell höjning av försäkringspremierna. Kommitténs argument tiU stöd för ett skärpt ansvar för barnens del anser hovrätten kunna tiU stor del åberopas också tUl stöd för ett strängare ansvar för föräldrar, i varje fall när ansvarsförsäkring föreligger. En ändring av gäUande rätt i angiven riktning torde inte sakna gensvar i allmänhetens rättsmedvetande. Hovrät­ten anför även andra skäl för en skärpning av föräldrars skadeståndsansvar för sina barns handlingar och framhåller, att en jämkningsmöjlighet sådan som den 5 § i förslaget föreskriver också kan motverka att ett utvidgat an­svar för föräldrarna leder tUl obilliga resultat. Hovrätten erinrar om att vid skada orsakad av barn under 4—5 år den skadelidande enUgt kom­mitténs förslag inte erhåller ersättning i andra fall än då vårdnadshavaren bevisligen kan lastas för bristande tUlsyn eller liknande och att enligt kom-

2.1.3.4.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            149

mittens mening jämkning av skadeståndsansvaret för små barn tydligen skall kunna ske även inom ramen för en föreliggande ansvarsförsäkring. Hovrätten fortsätter.

Den begränsning av den skadelidandes rätt till ersättning, som sålunda enligt kommitténs förslag liksom enligt gäUande rätt skulle föreligga främst då skadan orsakats av mindre barn, torde svårligen kunna motiveras på an­nat sätt än att man anser även sådana skadegörare bära moralisk skuld tUl vissa handlingar och därför böra åläggas skadeståndsansvar på grund av dessa men icke vid andra skadegörande beteenden. Oavsett om ett sådant betraktelsesätt är befogat eUer inte i detta sammanhang — en fråga varpå hovrätten ej här anser sig kunna ingå — synes resonemanget i varje faU böra spela en underordnad roll i jämförelse med tanken, att de risker barnets handlande medför bör fördelas på ett sätt som är socialt önskvärt och till­fredsställande ur bUlighetssjmpunkt.

Ett annat skäl för en utvidgning av föräldrarnas ansvarighet finner hov­rätten ligga i det förhållandet att den skadelidandes enda möjlighet att få ersättning i vissa fall skulle vara att styrka vållande hos föräldrarna. Hov­rätten syftar därvid på att, med hänsyn till vissa försäkringsrättsliga regler beträffande uppsåtlig skadegörelse, en konsekvens av kommitténs förslag är att annan möjlighet inte står den skadelidande tUl buds när ett barn utan egna medel har gjort sig skyldig tUl uppsåtlig skadegörelse. Med hän­syn tUl försäkringens nuvarande utformning kan ett sådant resultat inte nås genom en skärpning av barnets eget skadeståndsansvar. Hovrätten anser att en skärpning av föräldrars ooh möjligen även andra vårdnadshavares an­svarighet bör ytterligare övervägas samt att skärpningen kan ske genom att föräldrarna åläggs objektivt ansvar för skador vållade av yngre bam. Hovrätten kan också tänka sig möjligheten att man föreskriver omkastad bevisbörda i fråga om våUandet. Även Målsmännens riksförbund, hovrätten för övre Norrland och justitiekanslem uttalar sympatier för objektivt an­svar på detta område. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser inte att föräldrar och andra värdnadshavare bör åläggas ett i princip obegränsat objektivt ansvar men ifrågasätter om inte föräldrar kan åläggas sådant an­svar intUl ett visst lägre belopp. En sådan regel skulle troligen bli en verk­sam anledning för föräldrar att teckna ansvarsförsäkring.

Svea hovrätt ansluter sig till kommitténs ståndpunkt men framhåller att den reparativa och preventiva effekten av barns skadeståndsskyldighet i realiteten i mycket stor utsträckning beror på huruvida föräldrarna övar tUlsyn över och på rätt sätt uppfostrar barnen samt genom ansvarsförsäk­ring tryggar fullgörandet av barnens eventuella skadeståndsskyldighet. Hov­rätten finner det önskvärt att i förslagets 5 § vårdnadshavarnas skyldigheter anges på sådant sätt att en viss skärpning av ansvaret kan ske i rättstill-lämpningen. Även föreningen Sveriges häradshövdingar, länsstyrelsen i Kro­nobergs län, statsåklagaren i Stockholm och TCO tUlstyrker förslaget i den­na del. Föreningen förklarar sig i huvudsak dela kommitténs betänkligheter

 

150                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

mot en regel om omkastad bevisbörda för föräldrar och andra värdnadsha­vare men anser det inte vara möjligt att med ledning av rättspraxis dra några slutsatser av större värde i fråga om betydelsen av en sådan regel. De fall där bevissvårigheterna bedöms vara stora kommer nämligen normalt inte under domstols prövning.

Socialstyrelsen, som också tUlst3n'ker kommitténs förslag i denna del, berör i sitt yttrande särskilt fosterföräldrarnas ställning. Styrelsen påpekar därvid bl. a,, att ett objektivt ansvar inte skäligen kan åläggas värdnadsha­vare. Det skulle dessutom försvåra anskaffningen av fosterhem. Styrelsen finner det angeläget att skadeståndsrätten utformas så, att dessa svårig­heter motverkas. Den förutsätter, att skadeståndsansvar inte skall utkrävas annat än om vårdnadshavaren ådagalagt allvarlig försummelse, och efter­lyser ett motivuttalande, som framhåUer fosterföräldrarnas ofta svåra situa­tion. Skolöverstyrelsen ställer frågan, i vUken utsträckning skolbarn kan anses stå under skolans tillsjm under skoldagen. Styrelsen framhåller, att denna fråga särsldlt kan bli aktuell i fråga om barn som vistas vid elevhem och andra anstalter av internatkaraktär, och att barn i allt större omfatt­ning kommer att fullgöra skolplikt utanför skolan, bl. a, i form av praktisk yrkesorientering.

Kommitténs förslag tUl en jämkningsregel för föräldrar och andra som har vård om barn lämnas utan erinran av hovrätten över Skåne och Ble­kinge och Svea hovrätt. Enligt sistnämnda hovrätt bör emellertid försum­melsens art vara avgörande. Hovrätten finner att uttrycket »oskäligt be­tungande» i hög grad leder tanken tUl en bedömning enbart av den skade­ståndsskyldiges ekonomiska förmåga att utge skadeståndet. Hovrätten före­slår, att jämkning skall kunna ske, om det med hänsyn tUl försummelsens art och omständigheterna i övrigt finnes skäligt. Även Svenska försäkrings­bolags riksförbund anser det olämpligt att en bestämmelse i ämnet utmjm-nar i orden oskäligt betungande, som enbart anknyter tUl de ekonomiska förhållandena och inte, såsom är avsett, till försummelsens art m. m.

Hovrätten för Nedre Norrland har i princip inte någon erinran mot jämk­ningsregeln men ifrågasätter om inte införandet av en aUmän jämkningsre­gel skulle kunna avvaktas. Hovrätten påpekar också, att det inte framgår av lagtexten att man vid prövningen av jämkningsfrågan skall ta hänsjm även till den skadelidandes ekonomiska förhållanden,

Göta hovrätt uttalar emellertid allvarlig betänklighet också mot jämk­ningsregeln. Hovrätten pekar bl. a. på att skadeståndsskyldigheten liksom hittUls torde begränsas till fall då vårdnadshavaren klart har åsidosatt sin tillsynsskyldighet. I fall då så kan visas vara förhållandet är en möjlighet till jämkning med hänsyn tUl skadeståndets ekonomiska verkan enligt hov­rättens mening inte motiverad av andra skäl än dem som kan föranleda att en generell jämkningsmöjlighet införs. Av samma skäl som hovrätten har anfört mot en jämkningsregel beträffande ungdom över 15 år kan hovrätten

2.1.3.5.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            151

således inte ansluta sig till kommitténs förslag om en jämkningsregel för föräldrar ooh andra värdnadshavare.

Mot kommitténs förslag att i lagen ta upp också en bestämmelse om skade­ståndsansvaret för den som genom försummelse i vården om sinnessjuk eller därmed jämställd person har medverkat till en skada som den sjuke orsakat har inte riktats erinringar under remissbehandlingen. Göta hovrätt anför dock om jämkningsmöjligheten för denna kategori av värdnadshavare att skadeståndsskyldigheten för anhöriga tUl sinnessjuk eller sinnesslö person, som har vållat skada, visserUgen kan drabba hårt men att kraven på bevisning om vållande får antas vara ännu större, när det gäller tiUsy­nen av en sådan person, än i fråga om vården av minderåriga bam. Vad beträffar personal vid anstalter kommer — såsom också kommittén anfört — dess skadeståndsskyldighet att prövas i samband med frågan om arbets­tagares skadeståndsansvar. Hovrätten finner sig således inte heUer beträf­fande värdare av psykiskt abnorma personer kunna tillstyrka kommitténs förslag om en särskild jämkningsregel.

2.1.3.6. Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan. Den be­stämmelse om solidariskt skadeståndsansvar för flera ersättningsskyldiga som kommittén har föreslagit, har lämnats utan erinran av remissorganen. Riksåklagaren ifrågasätter dock, om inte det nuvarande undantaget i 6 kap. 5 § SL för sådan medverkan till brott som avses i 23 kap. 6 § första stycket BrB bör tas upp även i den nya skadeståndslagen.

Den föreslagna jämkningsregeln för den som har medverkat tiU en skada i endast ringa mån har i princip tillstjrrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Göta hovrätt anser skälen för jämkning i dessa fall vara av väsentligt annan art än de som kunnat anföras för de övriga jämk­ningsreglerna i kommitténs förslag.

Stockholms rådhusrätt däremot hyser betänkligheter mot den föreslagna jämkningsregeln. Med utgångspunkt från kommitténs uttalande om svårig­heterna att urskUja hur långt en viss handUng eller underlåtenhet kan sä­gas ha medverkat på ett sätt som uppfyller kraven på adekvat orsaksam-manhang och efter att ha understrukit att det då kan finnas behov att på rimligt sätt begränsa skadeståndsansvaret för den som har medverkat i bara ringa mån, anför rådhusrätten.

Med hänsyn tUl att det i varje situation, där påstått våUande skaU prövas, måste avgöras om adekvat kausaUtet föreligger eller inte, är kommitténs ut­talande på denna punkt ej fullt tydligt. Rådhusrätten vill härjämte framhål­la, att vad kommittén sålunda och i övrigt anfört tUl stöd för införande av en jämkningsregel sådan som den föreslagna skulle kunna åberopas även så­vitt gäUer jämkning av skadestånd i fall där en person är ensam vållande. Kommittén uttalar, att det funnits önskvärt att domstolarna finge en allmän befogenhet att jämka skadeståndsansvar med hänsyn tUl ömmande och andra omständigheter, men att frågan om införande av en allmän jämk-

2.1.3.6.

 

152                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ningsregel inte är aktuell. Det anförda ger rådhusrätten anledning ifrågasät­ta, huruvida bärande skäl föreligger för att redan nu införa en helt ny jämk­ningsregel för det speciella faUet att skada vållats av två eller flera.

Två av rådhusrättens ledamöter har dock i en reservation förklarat sig inte ha någon erinran mot att jämkningsregeln nu införs.

Föreningen Sveriges häradshövdingar framhåller, att eftersom lagförsla­get inte i övrigt tar upp någon allmän jämkningsregel, som ens i någon mån begränsar den skadelidandes intressen, det torde vara mest konsekvent att inte heller i fall då flera är medvållande tillåta jämkning av skadeståndsan­svaret för någon av de medverkande, om därmed risk skulle föreligga att den skadelidande inte får hela sin skada ersatt.

2.1.3.7.       Ansvarets fördelning mellan flera skadeståndsskyldiga. Mot den av
kommittén i 7 § av dess förslag upptagna fördelningsregeln har i allmänhet
inte riktats erinringar. Göta hovrätt uttalar sin tiUfredsstäUelse med att en
uttryckUg regel blir lagfäst och förklarar sig inte ha någon erinran mot att
bestämmelsen blir tillämplig också i förhållandet mellan barn eller sinnes­
sjuka och deras värdnadshavare. Även fångvårdsstyrelsen tUlstyrker uttryck­
ligen förslaget under framhåUande av att den nuvarande regressregeln i
6 kap. 6 § SL är alltför sträng mot vårdnadshavarna.

Svea hovrätt uttalar däremot betänkligheter mot att regressbestämmelsen i 6 kap. 6 § SL, såvitt den angår återkravsrätten för barn mot deras värdnads­havare, slopas. Hovrätten framhåller, att det förhållandet att domstolsav­göranden rörande barns regressrätt enligt 6 kap. 6 § SL inte aUs eller endast sparsamt förekommer, inte får föranleda slutsatsen att det skulle sakna betydelse hur frågan regleras, samt att de föreslagna jämkningsreglema bör anses skapa tUlräckliga garantier för att föräldrar inte oskäUgt betungas med skadeståndsansvar. Hovrätten anför vidare.

Det torde vara mera sällan som föräldrar överhuvud kan håUas för an­svariga för skador vållade genom utslag av verklig kriminalitet eller grövre skadegörelse från barnets sida. För skadeståndets preventiva verkan kan den nuvarande ovUlkorliga regressrätten förmodas ha en icke ringa betydelse, eftersom föräldrarna, men däremot icke barnen, kan förväntas iakttaga stör­re försiktighet i den mån risken att ekonomiskt få bära skadan ökar. De för­delar som kan vinnas genom införande av en möjlighet att i regressväg göra en uppdelning mellan barns och föräldrars andel i skadans bärande kan för­modas vara av mindre betydelse än de olägenheter som kan följa därav. Hovrätten anser därför att den nu gällande ovillkorliga regressregeln bör bibehållas.

2.1.3.8.       Ersättning för lidande vid vissa brottsliga gärningar. Kommitténs
förslag, att den bestämmelse i den nya lagen, som närmast skall motsvara
stadgandet i 6 kap. 3 § första stycket SL om ersättning för lidande vid brott
mot den personliga friheten och vid ärekränkande gärning, skall få ett vidgat

2.1.3.6.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            153

tillämpningsområde genom att »annat ofredande» nämns vid sidan av brott mot personliga friheten, har lämnats utan erinran av remissinstan­serna,

2.1.3.9. Verkan av skadeståndsberåttigads död i fråga om ersättning för ideell skada. Kommitténs förslag i denna del lämnas utan erinran eUer till­styrks uttryckligen av bl. a. Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Ble­kinge, försäkringsinspektionen, Sveriges advokatsamfund och TCO.

Justitiekanslem anser det lämpUgt att en regel i förevarande hänseende tas upp i den nya lagen och betecknar — med framhållande av svårigheterna att finna någon helt invändningsfri lösning — den föreslagna regeln som en avgjord förbättring i förhållande till vad som nu gäller, fastän den i vissa fall kan komma att leda till obilliga resultat. Hovrätten för Västra Sverige finner den förordade ändringen i och för sig välmotiverad.

Från andra håll reses emellertid invändningar mot förslaget. Göta hovrätt understryker, att den nuvarande regeln — att göra successionsrätten beroen­de av om dom meddelats — inte kan anses tiUfredsställande samt att rätten till succession i princip inte bör anknytas till ett förhållande, varöver den avlidne inte kunnat råda, utan lämpligen bör göras avhängig av att den skadelidande framställt krav. Men i motsats till kommittén anser hovrätten, att som förutsättning för rätt till succession i rätten till ersättning för icke­ekonomisk skada bör fordras, att den skadelidande före sin död väckt talan eller framställt yrkande i rättegång om att utfå skadestånd. Yrkande om skadestånd bör enligt hovrättens mening uttryckligen avse skadestånd i ifrågakomna hänseende.

Stockholms rådhusrätt erinrar om att i 4 § i 1945 års lag om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. föreskrivs, att om den ersättningsberättigade avlider innan ersättningen blivit bestämd, dödsboet äger föra talan om ersättning bara för förlust eller kostnad som tillskyndats den avlidne men inte för det lidande som frihetsförlusten har medfört. Råd­husrätten anför vidare.

Ersättning för ideell skada har till syfte att gottgöra den skadelidande för lidande och obehag, som han haft, och ersättningen är således av person­lig natur. Enligt rådhusrättens mening saknas anledning att låta de efter­levande tillgodogöra sig den avlidnes lidande och obehag i andra fall än då ersättningen härför bestämts genom åtagande från skadevållaren eller genom dom redan i den skadelidandes livstid. Följaktligen föreligger enligt rådhusrättens mening inte behov att genom lagstiftning utvidga den rätt till den avlidnes anspråk på ersättning för icke ekonomisk skada som enUgt rättspraxis redan tillkommer de efterlevande.

Svenska försäkringsbolags riksförbund erinrar om att enligt gällande rätt en allmän utfästelse av skadevållaren att utge ersättning i de hänseenden som det här gäller inte torde vara tillfyllest för att rätten till ersättning

2.1.3.9.

 

154                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

skall övergå på de efterlevande. Utfästelsen måste ha avsett ett fixerat be­lopp. Förbundet påpekar, att kommitténs förslag innebär en radikal ändring av gällande rätt och anför vidare.

Rätten till ersättning för ideell skada har av gammalt ansetts skilja sig från annan rätt till skadestånd genom sin personliga natur. Denna speciella natur har ansetts kräva beaktande ur framför allt två synpunkter. Den ena är ändamålet med ersättningsskyldigheten. I fråga om alha största delen av området för ideeU skada måste ersättningen antagas åtminstone främst avse att sätta den skadelidande i stånd att som gottgörelse för de olustkäns­lor som smärtan, Ijet, den äreröriga tillvitelsen etc. vållat honom skaffa sig motsvarande mått av tiUfredsstäUelse. Sedan den skadade avUdit kan vad som sålunda är ändamålet med ersättningen inte längre tillgodoses; de U-danden och obehag som skulle gottgöras har icke drbat de efterlevande. Den andra synpunkten är att med hänsyn till rättighetens personliga natur den skadeUdande själv och enbart han bör bestämma huruvida och med vilket belopp ersättning i penningar skaU begäras för den ideeUa skadan. Båda synpunkterna torde Ugga till grund för gällande svensk rätts stånd­punkt.

De av kommittén anförda motiven har enligt förbundet ringa verklig­hetsunderlag och utgör inte i och för sig tilhäckliga skäl att radikalt ändra den gällande ordningen. Förbundet anser, att den föreslagna ändringen inte bör genomföras, såvida det inte anses bäst överensstämma med billighet att de efterlevande i största möjliga utsträckning får dra ekonomiska för­delar av de lidanden och obehag som tillfogats den skadeståndsberättigade. Förbundet hävdar, att flertalet insiktsfuUa bedömare torde vara ense om att de efterlevandes anspråk i förevarande hänseende i varje fall inte hör till de mera behjärtansvärda. Förbundet uttalar sammanfattningsvis, att frågan om rätten till ersättning för ideell skada bör bli föremål för ingående diskussion i nordiskt samarbete samt att spörsmålen om rättigheternas övergång genom arv och om förutsättningarna för att sådana anspråk skall få överlåtas lämpligen bör behandlas i ett sammanhang.

Försåkringsjuridiska föreningen avstjrrker också att den föreslagna be­stämmelsen blir lagfäst samt anför, att frågan om rätten till ersättning för ideell skada bör bli föremål för en ingående diskussion i samband med en allmän översyn av skadeståndsrättens hela problematik, innan några detaljreformer genomförs.

2.1.4. Departementschefen

2.1.4.1. Gällande rätt. Grundläggande bestämmelser om skadeståndsan­svar utanför kontraktsförhållanden, s. k. utomobligatoriskt skadeståndsan­svar, finns f. n. i 6 kap. SL — den enda del av 1864 års strafflag som efter brottsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1965 ännu är i kraft. Ka­pitlet innehåller bestämmelser om skyldighet för den som har orsakat skada genom brott att ersätta skadan och om jämkning av skadeståndet

2.1.3.9.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            155

på grund av den skadelidandes medvållande (1 §), vidare regler om skyl­dighet att vid kroppsskada utge ersättning för »hinder eller brist i den skadades näring» och för sveda och värk samt Ije eller annat stadigva­rande men (2 §), om ersättning i vissa fall för lidande som tillfogas någon genom brott mot den personUga friheten eller genom ärekränkande gärning och i anslutning därtill en föreskrift om skyldighet för den som döms för ärekränkning att bekosta tryckning i tidning av dom i målet (3 §), bestäm­melser om rätt för efterlevande till den som blivit dödad att i erforderUg och skälig omfattning få ersättning av den brottslige för mistat underhåll (4 §), om solidariskt ansvar när flera har medverkat till samma skada (5 §) samt om skyldighet för bam under 15 år och psykiskt abnorma personer att ersätta skada som barnet eller den sjuke orsakat, i den mån det finnes skäligt med hänsyn till omständigheterna och med rätt för den skadevål­lande att återkräva ersättningen av försumlig värdnadshavare (6 §), Slutli­gen finns en föreskrift om rätt för målsägande att kräva skadestånd utan hinder av att straff rättslig påföljd för den skadevållande handlingen har preskriberats (7 §). Bestämmelserna är enligt sin lydelse tillämpliga bara i fråga om skadestånd på grund av brottslig gärning, men de tillämpas i vidsträckt omfattning analogiskt vid andra skador utanför kontraktsför­hållanden. En närmare redogörelse för bestämmelserna och för de skade­ståndsrättsliga principer som utbUdats i rättspraxis har lämnats i det fö­regående (avsnitten 1.1.1.1. och 2.1.1.1.) och jag hänvisar i övrigt till fram­ställningen i dessa avsnitt.

2.1.4.2. Kommittéförslaget och remissyttrandena. Skadeståndskommitténs förslag tiU lag med allmänna bestämmelser om skadestånd upptar de nya bestämmelser om barns och föräldrars skadeståndsansvar som kommittén har utarbetat med anledning av sitt ursprungUga utredningsuppdrag och innehåUer i övrigt bestämmelser som, med vissa smärre sakUga ändringar och med redaktionella jämkningar, motsvarar övriga stadganden i 6 kap. SL.

Förslaget upptar först vissa bestämmelser om ersättning för person- och sakskada samt därefter en allmän regel om ansvarighet för ekonomisk skada, som någon utan samband med person- eller sakskada åsamkar annan genom brott, dvs. vad som här benämns »ren förmögenhetsskada». För­slaget innebär därigenom bl. a. en kodifiering av den allmänna culpare­geln sådan den f. n. tUlämpas i svensk rätt. I förhållande till gällande rätt innebär lagförslaget sakliga ändringar av betydelse i följande hänseenden.

Enligt förslaget införs för vissa särskilda fall nya bestämmelser om möj­lighet att jämka skadeståndsansvar. Detta gäller till en början i fråga om skadeståndsansvaret för ungdomar mellan 15 och 21 år, vilket skall kunna jämkas, om skadeståndet skulle bU oskäUgt betungande. En liknande jämkningsregel föreslås för den som genom försummelse i vården om barn

2.1.4.2

 

156                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

eller psykiskt abnorm person är vållande till skada som barnet eller den sjuke orsakat. Vidare skall enligt förslaget skadeståndet kunna jämkas för den som i endast ringa mån har medverkat till en skada. Rätten att få er­sättning för lidande tiU följd av vissa brottsliga gärningar föreslås bli ut­vidgad, så att ersättning skaU kunna utgå också vid »annat ofredande». Slutligen föreslås en ny bestämmelse om verkan av skadeståndsberättigads död i fråga om rätten tiU ersättning för ideell (icke-ekonomisk) skada.

I övriga delar överensstämmer kommittéförslaget till sitt sakliga innehåll väsentiigen med gällande rätt. I förslaget tas visserligen inte upp motsva­righet tiU regeln i 6 kap. 7 § SL, att målsägande har rätt tiU skadestånd med anledning av brott, även om åtalspreskription har inträtt, men detta följer enUgt kommittén av allmänna grundsatser. På några punkter, där lagbestämmelser f. n. saknas, innebär förslaget en kodifiering av rätts­praxis. I motiven till lagförslaget har kommittén i två hänseenden rekom­menderat ändrad rättstillämpning i fråga om skadeståndsansvar för bam under 15 år. Detta gäller dels betydelsen av att skadeståndsansvaret är täckt av ansvarsförsäkring, dels metoden för bestämmande av skadeståndets storlek. Dessa båda spörsmål berörs närmare i det följande vid behand­Ungen av frågan om barns och ungdoms skadeståndsansvar.

Under remissbehandlingen har i allmänhet inte riktats några erinringar mot det huvudsakUga innehållet i eUer den allmänna utformningen av kom­mitténs lagförslag. I vissa yttranden hemställs att också vissa andra allmän­na skadeståndsfrågor än de som berörs i 6 kap. SL regleras eller åtminstone behandlas i detta sammanhang. I fråga om barns och psykiskt abnormas skadeståndsansvar har några remissorgan ifrågasatt en annan ordning än kommittén har föreslagit, t. ex. ett objektivt ansvar för värdnadshavare eller obUgatorisk ansvarsförsäkring. Viss kritik har riktats mot de av kommittén föreslagna nya jämkningsreglerna. Uttalanden i övrigt om de enskilda be­stämmelserna i förslaget berör jag i det följande.

2.1.4.3. Allmänna synpunkter. Som jag tidigare har sagt finner jag det för egen del och i Ukhet med kommittén och remissinstanserna vara naturligt, att reglerna om skadestånd på grund av eget våUande nu överförs tiU en skadeståndslag av civiUags natur. Jag har i det föregående också framhållit, att jag inte anser det möta hinder att man nu genomför sådana refor­mer av begränsad räckvidd på det beståendes grund som syftar till att an­passa skadeståndsrätten till den tekniska, ekonomiska och sociala utveckling­en. Från sådana synpunkter anser jag att de överväganden som skadestånds­kommittén har gjort och de lagregler den har föreslagit med få undantag är väl ägnade att läggas tUl grund för lagstiftning.

Som kommittén har föreslagit bör den allmänna culparegeln nu lagfäs­tas. I övrigt bör innehållet i en ny lagstiftning väsentUgen motsvara det

2.1.4.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            157

nuvarande 6 kap, SL med sådana sakliga ändringar eller tillägg och for­mella justeringar som betingas av önskemålet att anpassa reglerna efter den rättsutveckUng som har ägt rum och tiU den moderna tidens krav i öv­rigt. Jag delar kommitténs uppfattning att någon motsvarighet tiU 6 kap. 7 § SL inte behöver tas upp i en ny lag.

Det bör här särsldlt påpekas, att kommittéförslaget inte innebär någon ändring i vad som nu gäUer i fråga om ersättningsskyldighet för ekonomisk skada som vållas utan samband med person- eUer sakskada, »ren förmögen­hetsskada». Som tidigare nämnts utgår f. n. ersättning enligt culparegeln för sådan skada i princip endast när den ansvarige har vållat skadan genom brott. Dessutom förekommer vissa särskUda lagbestämmelser som föreskri­ver ansvar för sådan skada även vid icke brottsliga handlingar, framför aUt inom immateriahätten. För egen del anser jag att goda skäl talar för gäUande rätts ståndpunkt. Frågan om en utvidgning av skadeståndsansvaret enUgt culparegeln för ren förmögenhetsskada är f. ö. ett svårlöst problem, som under aUa förhållanden skulle fordra en ingående utredning. Jag finner emel­lertid inte skäl att f. n. ta initiativ till någon sådan utredning. De förslag jag nu lägger fram utgår från gällande rätt på denna punkt.

Med den ståndpunkt jag har intagit i denna fråga anser jag det inte fin­nas skäl att — som en remissinstans har ifrågasatt — med avvikelse från kommittéförslagets terminologi använda termen »skada» i stället för ut­trycket »person- eller sakskada», som numera är så allmänt vedertaget i juridiskt språkbruk, att det inte bör möta betänkligheter att använda det i lagstiftningen. Det förutsätter i sin tur, att frågan om ersättning för ren förmögenhetsskada genom brott på sätt som kommittén har föreslagit regleras genom särsldld bestämmelse.

Till enskildheterna i kommitténs reformförslag återkommer jag. Med anledning av vissa remissuttalanden av mera allmän innebörd vill jag anfö­ra följande.

De nuvarande bestämmelserna i 6 kap. SL avser enligt sin lydelse endast skada på grund av brott men har i praxis kommit att reglera även annan skada utanför kontraktsförhållanden. De regler om ansvar för eget vållan­de som nu föreslås är avsedda att i detta hänseende ha samma tiUämpnings­område som 6 kap. SL. Det betyder, att den nya lagstiftningen kommer att behandla frågor om skadeståndsansvar i utomobligatoriska förhållanden. I ett par remissyttranden har frågor om lagstiftningens på detta sätt be­gränsade räckvidd berörts, och det har därvid framhåUits, att den före­slagna lagtexten inte ger besked om att lagen inte är tillämpUg i kontrakts­förhållanden och inte heller reglerar frågor om objektivt ansvar. Dessa re-missuttalanden ger mig anledning att något närmare beröra frågan om de utomobUgatoriska skadeståndsreglernas förhållande till kontraktsrättsliga regler och till skadeståndsrättslig speciallagstiftning.

Den principiella utgångspunkten bör enligt min mening vara, att de aU-

2.1.4.3.

 

158                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

manna reglerna om skadeståndsansvar utanför kontraktsförhållanden alltid s. a. s. »Ugger i botten», dvs. är tiUämpUga i den mån inte avtalsrättsliga regler eller regler i skadeståndsrättsUg speciallagstiftning medför modi­fikationer i en eller annan riktning. Vid prövningen av vilket som helst skadeståndsanspråk bör man med andra ord utgå från, att tvisten skall av­göras enligt de allmänna utomobligatoriska reglerna och att avvikelse från dessa skaU ske bara i den mån kontraktsrättens regler finnes vara tUlämpUga och för till ett annat resultat eUer anspråket avser ett skadefaU som faller under särskUda lagregler om utomobUgatoriskt skadeståndsansvar och dessa regler innebär avvikelse från de allmänna reglerna. Med ett sådant betrak­telsesätt är det inte helt riktigt att säga, att de allmänna lagregler om utom­obligatoriskt skadeståndsansvar som nu föreslås inte är tillämpliga i kon­traktsförhållanden eller att frågor om objektivt ansvar faller helt utanför. Man ger en korrektare bild av läget, oon man säger att de allmänna regler­na gåUer, i den mån annat inte är särskilt föreskrivet eUer föranleds av avtal eUer i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhåUanden. Det skuUe enligt min mening vara en fördel från pedagoska synpvmkter, om den nya lagen inleds med en allmän bestämmelse av detta innehåU. Till utformningen av en sådan bestämmelse återkommer jag i det följande (av­snitt 5.1.1.1.).

Vissa remissinstanser har påpekat, att den föreslagna lagen på intet sätt är uttömmande och att åtskilUga betydelsefuUa frågor av allmän natur inom den utomobligatoriska skadeståndsrättens område också framgent måste lösas i rättstillämpningen med utgångspunkt i allmänna grundsatser. Det är redan med hänsyn tiU det begränsade utredningsunderlaget nödvän­digt att den nya lagen på detta sätt får en begränsad räckvidd. I och för sig kan jag instämma med de remissorgan som har beklagat, att ett fler­tal svårlösta problem därigenom inte bUr klarlagda, men jag finner det dock inte lämpligt att nu föregripa den noggranna prövning av problem med principiell räckvidd som jag förutsätter skaU kunna ske successivt inom ramen för ett fortsatt reformarbete.

Jag anser mig emellertid böra i det här sammanhanget ta upp ett spe­cieUt problem av principiell natur, som hovrätten för Västra Sverige har varit inne på i sitt remissjdtrande och som kommer att få särskUd aktua­litet vid min behandling i det följande av frågan om det allmännas skade­ståndsansvar. Det gäller frågan om kretsen av de ersättningsberättigade. Problemet har två aspekter. Den ena rör frågan om rätt för den som en­dast »indirekt» eller »medelbart» har lidit en ekonomisk förlust som följd av att annan person har direkt tillfogats en person- eUer sakskada eller en ren förmögenhetsskada att få skadestånd. Man brukar här — något oegent-Ugt — tala om »tredjemansskada». Den andra sidan av problemet avser spörsmålet vilka ekonomiska intressen som åtnjuter skydd av de hand-Ungsnormer som culparegeln vilar på.

'. i-1

2.1.4.3.                    


<.ia./

c v  i

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            159

Som exempel på »tredjemansskada» kan nämnas det tidigare berörda fallet att en arbetsgivare lider ekonomiskt avbräck till följd av att person­skada har tillfogats hans arbetstagare, eller det fall att någon går miste om en vinstgivande affär genom att den som har utfäst sig att låna honom pengar blir frånlurad sin förmögenhet genom bedrägeri.

Såvitt gäller det förstnämnda fallet, dvs, när allmän förmögenhetsskada uppkommer som en följd av en integritetskränkning, är svensk rätts prin­cipiella ståndpunkt klar. Huvudregeln är, att den som har vållat en per­son- eller sakskada inte är skyldig att ersätta den förmögenhetsförlust som »tredje man» kan lida till följd av skadan, utan bara de förluster som drabbar den person vilken har lidit den primära person- eller egendoms­skadan. Undantag anses gälla bara för särskilda fall. Det viktigaste undan­taget framgår av regeln i 6 kap. 4 § SL om efterlevandes rätt tUl ersättning för mistat underhåll, när någon har blivit dödad. Vidare har i ett rättsfall från senare tid (NJA 1966 s. 210) den som varit ansvarig för skada på en kraftledning ålagts att utge ersättning också för de förluster som drab­bat avnämare av elektrisk kraft genom det driftsavbrott i deras företag som kabelskadan hade medfört. Omständigheterna i fallet var dock sär­präglade. I vUken utsträckning domstolarna skulle vara beredda att i mer vidsträckt omfattning döma ut ersättning för tredje mans förmögenhets-förluster i följd av person- eUer sakskada är osäkert — 1966 års rättsfaU tillåter inga bestämda slutsatser.

En begränsning av motsvarande slag lär gälla, när en person tillfogas ren förmögenhetsskada genom brott eller i övrigt under förhållanden som enligt lag medför skyldighet för den våUande att ersätta skadan. När någon Uder ekonomisk förlust till följd av att förmögenhetsskada har drabbat annan person mot vilken ett brott är riktat eUer mot vilken annan skade­görande handling — t. ex. ett inte straffbart patentintrång — har begåtts, har denna »tredje man» sålunda i princip inte rätt att få ersättning för sin förlust av den skadeståndsskyldige.

Kretsen av de ersättningsberättigade begränsas som nämnt också på ett annat sätt. Det torde nämligen vara en erkänd grundsats i svensk skade­ståndsrätt att ersättningsansvar enligt culparegeln — eUer ansvarsregler som är anknutna tUl deima — inträder bara när skadan har drabbat ett intresse som skyddas av den lagfästa eller oskrivna handlingsnorm vars åsidosättande utgör grunden för skadeståndsansvaret. Frågan får säUan aktuaUtet på integritetskränkningarnas område. Flertalet av culparegelns handlingsnormer får nämligen antas ge ett obetingat skydd mot varje kränkning av en persons integritet till person eUer egendom som sker ge­nom överträdelse av någon av dessa normer. Läget är ett annat när det gäl­ler ren förmögenhetsskada. Själva det ekonomiska Uvets struktur medför, att en person kan, genom att åsidosätta en vedertagen handUngsnorm och i övrigt på ett sätt som uppfyUer kravet på adekvat kausalitet, orsaka en

2.1.4.3.

 

160                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

eller flera av sina medmänniskor förmögenhetsförluster, utan att det be­höver vara fråga om »tredjemansskada» i nyss angiven bemärkelse. Svensk rätt erkänner visserUgen i princip inte något skadeståndsansvar för en på detta sätt orsakad ren förmögenhetsskada (angående innebörden av detta uttryck hänvisas till avsnitt 1.1.1.1.) i andra fall än när den skadevåUande gärningen utgör ett brott eller en ersättningsskyldighet kan grundas på ut­tryckUga lagbestämmelser i speciallagstiftning, t. ex. de immateriahättsliga skadeståndsreglerna. I sådana faU kan emellertid frågan om en begränsning av skadeståndsansvaret med hänsjm tiU handUngsnormernas »skyddsom­fång» ibland få praktisk betydelse.

När det gäller ren förmögenhetsskada orsakad genom brott erkänns aU­mänt, att skadestånd i princip utgår endast för skada på ett sådant intresse som det ifrågavarande straffstadgandet avser att skydda. Sålunda lär inte en köpman som gör sig skyldig tiU varusmuggling och döms för detta brott fördenskull bli skadeståndsskyldig gentemot sina konkurrenter för den för­lust som de gör genom att de insmugglade varoma kan säljas särskilt bilUgt. Straffet för varusmuggUng har nämligen inte till syfte att skydda konkur­renternas ekonomiska intressen.

Det torde här i realiteten röra sig om en allmän grundsats av generell räckvidd. Man får med andra ord anta, att motsvarande princip gäller t. ex. inom området för de icke straffsanktionerade förbud mot intrång i immaterialrättigheter som är förknippade med föreskrifter om skyldighet att ersätta »uppkommen skada». Om någon av oaktsamhet gör intrång i någons upphovsrätt till ett litterärt verk genom att för låg kostnad — utan den belastning som royalty innebär — framställa och till underpris saluföra en »piratupplaga» av verket, kan detta uppenbarligen medföra, att en bokhandlare som saluför legalt framstäUda exemplar av verket lider ekonomiskt intrång i form av minskad omsättning och vinst i rörelsen. Fastän denna effekt väl kan anses vara »adekvat» orsakad av intrånget, lär bokhandlaren inte vara berättigad att få skadestånd av den som har förövat intrånget.

I och för sig kunde det vara önskvärt att de nu berörda frågoma om »tredjemansskada» och om »skyddat intresse» — eller med ett ord frågan om begränsning av kretsen av de ersättningsberättigade — blev föremål för en lagreglering i detta sammanhang. Problemen är emeUertid inte all­deles okomplicerade, och det finns inte något utredningsunderlag som lag­stiftaren kan bygga sina stäUningstaganden på. Jag är därför inte beredd att nu förorda en lagstiftning i detta ämne. Det får tiUs vidare Uksom hit­tiUs lämnas åt domstolarna att ta stäUning tiU problemen med utgångs­punkt i de alhnänna grundsatser som jag här har beskrivit. En viss utveck­ling i riktning mot en utvidgning av ansvarigheten för tredjemansskada vid integritetskränkningar kan visserUgen skönjas i rättspraxis. Men jag

2.1.4.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            161

anser mig böra utgå från att hittiUs gällande principer för bedömning av hithörande spörsmål kommer att vara vägledande också i den framtida rättstUlämpningen.

Också i övrigt kommer som nämnt den lagstiftning som jag föreslår att kompletteras av oskriven rätt i åtskilliga hänseenden. Även pä den punkten talar enligt min mening pedagogiska skäl för att det i den nya lagen in­ledningsvis görs en erinran om att skadeståndsrättsUga frågor, som in­te regleras i lagen eUer genom föreskrift i annan lagstiftning, skaU avgö­ras med tillämpning av allmänna skadeståndsrättsUga grundsatser. En bestämmelse med detta innehåll kan tas upp i anslutning till den regel om tiUämpningsområdet som jag nyss berörde. Frågan om den lagtekniska utformningen av bestämmelsen behandlar jag i det följande (avsnitt 5.1.1.1.).

Jag övergår härefter tUl att behandla de särskilda punkter där det med hänsjm till kommittéförslagets innehåll eller av andra skäl blir aktuellt att överväga ändringar i gällande rätt.

2.1.4.4. Skadeståndsansvaret för barn och ungdom. EnUgt gällande lag skall frågan om och i vad mån ett barn under 15 år är skyldigt att ersätta skada som barnet orsakar bedömas på grundval av en skäUghetsprövning, varvid hänsyn skall tas till bamets sinnesart, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt. Kommittéförslaget innebär, att denna ordning i princip behålls. Kommittén har avvisat tanken att föräldrar skulle bära objektivt ansvar eller vara skyldiga att håUa ansvarsförsäkring för att täcka skador som deras barn orsakar. Emellertid har kommittén rekommenderat, att större hänsyn än hittills skall tas till förekomsten av ansvarsförsäkring på det skadevållande barnets sida. Om skadeförsäkring finns på den skade­lidandes sida, skall detta enligt kommitténs mening också i viss mån få inverka på skadeståndsansvarets omfattning. Slutligen har kommittén re­kommenderat en ändring av nuvarande praxis att bestämma skadeståndet till viss kvotdel av skadan. Enligt kommittén bör skadeståndet i stället di­rekt bestämmas till ett visst belopp, bestämt efter en bedömning av vad barnet anses ekonomiskt kunna bära.

Kommitténs förslag i denna del har i sina huvuddrag godtagits av remiss­instansema. Från vissa håll har dock uttalats sympatier för en lösning en­Ugt andra linjer, antingen genom ett system med obligatorisk ansvarsförsäk­ring eller genom en skärpning av skadeståndsansvaret för föräldrar och andra värdnadshavare. Vidare har det bland remissorganen rått delade me­ningar om vilken betydelse som bör tillmätas föreUggande försäkringar på ömse sidor och om lämpligheten av att genomföra den metod att bestämma skadeståndets storlek som kommittén har förordat.

Att på ett i alla avseenden tillfredsställande sätt lösa frågan om ersätt­ning för skador som orsakas av barn är förenat med betydande svårighe-

2.1.4.4.

11 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

162                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ter. Den nuvarande ordningen förutsätter att stor hänsyn tas tiU det skade­vållande barnets intressen. Den leder emellertid ofta till resultat, som från den skadelidandes sjmpunkt är otillfredsställande. Dessa olägenheter torde inte kunna helt avhjälpas, så länge man rör sig med ett rent skade­ståndsrättsligt system. Från denna synpunkt kan kommitténs förslag, som innebär att nuvarande ersättningsregler i stort sett behåUs oförändrade, inte anses innebära en alldeles idealisk lösning.

En möjlighet att förbättra skyddet mot skador av detta slag kunde vara att skärpa ansvaret för föräldrar och andra värdnadshavare i fråga om skador som orsakas av barn, vilka står under deras tillsyn. Frågan om vård­nadshavares ansvarighet, tiU vilken jag återkommer i det följande, är emellertid i viss mån fristående från spörsmålet om barnens eget ansvar, och hur den än löses måste man ta ställning till under vilka förutsättningar barnen själva skall kunna åläggas att ersätta skador som de orsakar.

Under remissbehandlingen har också berörts möjligheten att införa en rent försäkringsmässig ordning, närmast i form av obligatorisk ansvarsför­säkring för barn. Det framgår av vad jag har anfört redan i det föregående (avsnitt 1.5.2.), att jag i princip är anhängare av tanken, att försäkring i vid omfattning bör ersätta skadestånd, främst när det gäller personskador. Jag tänker mig emellertid inte, att detta mål skall nås genom en utbyggnad av ansvarsförsäkringen — som i princip utgår från och förutsätter ett skade­ståndsrättsligt regelsystem — utan genom en vidareutveckling av olika former av försäkring på de skadelidandes sida. När det gäller sakskador har jag utgått från att ansträngningarna bör inriktas på att stärka skadeförsäk­ringens ställning och successivt minska skadeståndets betydelse, framför allt i fråga om ordinära skadefall. Men jag har samtidigt betonat, att sådana lös­ningar måste ses i ett långsiktigt perspektiv och att det ännu under någon tid kan bli nödvändigt att genomföra reformer på det beståendes grund för att tillgodose trängande behov. I möjligaste mån bör man härvid undvika att föregripa eller rentav försvåra en utveckling i riktning mot sådana lös­ningar som jag nu har angett. Jag anser det dock inte uteslutet, att man på avgränsade områden eller i fråga om speciella skaderisker inför regler om skärpt skadeståndsansvar eller föreskriver obligatorisk ansvarsförsäkring.

Om man ser problemet från synpunkten av behovet att med hänsyn tiU skadefrekvensen eUer skadornas speciella art ge de skadelidande vid en viss typ av skadefall ett förstärkt ekonomiskt skydd, intar de skador som barn orsakar knappast en sådan särställning jämfört med andra skadefaU att det motiverar ett system med obligatorisk försäkring. Det är visserligen sant, att barn ofta vållar varandra skador under lek e. d. och att skadoma undan­tagsvis kan bli mycket allvarliga. Men barn är också utsatta för en mängd andra skaderisker och det finns knappast belägg för att just de skador som de vållar varandra är särskilt frekventa. Inte heUer torde de kroppsskador som barn vållar vuxna personer eller de egendomsskador som de orsakar

2.1.4.4.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           163

utgöra något socialt eller ekonomiskt problem av sådan betydelse att det ställer dem i en klass för sig.

Att frågan om barns skadeståndsansvar har kommit att träda i förgrun­den i de senaste årens skadeståndsdiskussion torde ha andra orsaker. Det lär bl. a. sammanhänga med att barnen såsom skadevållare intar en sär­ställning och på ett annat sätt än vuxna personer är i behov av skydd mot de ekonomiska följderna av den ersättningsskyldighet som kan drabba dem. Så länge skadeersättningsproblemen i samhället inte har kunnat lösas ge­nom direkta försäkringsanordningar, lär man visserligen inte kunna helt avskaffa skadeståndsansvaret för barn. Men att ålägga t. o. m. barn i de lägre åldrarna ett omfattande skadeståndsansvar, som medför en ekono­misk belastning långt in i vuxen ålder, blir många gånger uppenbart stötan­de. Ansvarsförsäkringen bereder här ett effektivt skydd, och från den syn­punkten kunde ett obligatorium vara värt att överväga.

Jag anser trots detta, att man tills vidare bör sträva efter en lösning på frivillighetens väg. Ett obligatorium kräver en omfattande och dyrbar ad­ministration. FrivUlig ansvarsförsäkring har redan nu stor utbredning. Premiekostnaderna är låga och överkomliga för envar. Jag kommer i det följande att föreslå att ansvarsförsäkring tillmäts större betydelse än f. n. vid bestämmande av ett barns skadeståndsansvar, så att ersättning nor­malt skall betalas fullt ut inom försäkringens ram. Man kan räkna med att ansvarsförsäkring får ännu större spridning än hittiUs. Jag föratsätter, att inte bara försäkringsbolagen utan också staten och kommimema framdeles engagerar sig för en vidgad upplysningsverksamhet rörande värdet av an­svarsförsäkring, framför aUt bland barnfamiljerna. På denna väg bör pro­blemet pä ganska kort tid kunna fä en tiUfredsställande lösning, och det är enUgt min mening i varje fall värt att pröva dessa möjUgheter, innan ett obligatorium övervägs ytterUgare.

Den lagstiftning om barns skadeståndsansvar som nu under alla förhål­landen måste genomföras bör i enlighet med vad jag nu har sagt bygga på den gäUande rättens grund. Detta utesluter inte, att det kan vara påkallat att göra smärre jämkningar i de regler som gäller f.n.

I likhet med flertalet remissinstanser har jag inte några väsentliga in­vändningar mot de allmänna synpunkter som kommittén har anfört på frågan om barns skadeståndsansvar. I ett hänseende vUl jag emellertid göra en reservation. Kommittén har uttalat att man vid avgö­randet av frågan huruvida ett barn över huvud taget skall anses skade-ståndsskyldigt i det enskUda fallet får göra en jämförelse med vad man i allmänhet anser sig böra fordra av barn i den aktuella åldern. Att strikt följa denna anvisning kan emeUertid enligt min mening leda tUl otUlfreds­ställande resultat. Vidgad kunskap på det barnpsykologiska området har lärt oss att man även när det gäller barn i åldrar upp mot 9—10 år eller t.o.m. däröver måste räkna det som något normalt att de åtminstone i

2.1.4.4.

 

164                 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

särskilt svårbemästrade situationer påtagligt avviker från de handlings­mönster som gäller för vuxna. Inte minst gäller detta barns uppträdande i trafiken. En tUlämpning av den jämförelsemetod som skadeståndskom­mittén har rekommenderat skulle tydligen leda tUl att barn i sådana fall undantagslöst helt undgick skadeståndsskyldighet. Med hänsyn inte minst tUl den utbredning ansvarsförsäkring numera har bör det emellertid finnas möjlighet också i fall av denna art att ålägga barn skadeståndsansvar och därigenom tUlgodose de skadelidandes intresse att få gottgörelse. ■ Frågan öm ett barn alls kan anses skadeståndsskyldigt bör därför enligt min mening prövas med utgångspunkt i en bedömning av barnets beteende, liknande den vållandebedömning som sker när culparegeln tillämpas be­träffande vuxna, men utifrån mer objektiva kriterier, dvs. under mindre hänsynstagande till subjektiva faktorer. Härigenom vidgas möjligheterna att ålägga skadeståndsansvar i fall då barnet befunnit sig i en särskUt krävande situation, exempelvis då det under lek eller spel orsakar en trafik­skada. Men självfallet skall det inte komma i fråga att anse ett barn skadeståndsskyldigt i ett fall då samma beteende inte skulle ha ådragit en vuxen person ansvar.

När det sedan gäller att fastställa ersättningsskyldighetens omfattning i det enskilda faUet, dvs. i vad mån barnet skall åläggas att betala skade­stånd, bör avgörandet träffas på grundval av en skälighetsbedömning vid vUken hänsjm tas till samtliga omständigheter. Härvid bör som härads-hövdingeföreningen har understrukit den skadelidandes intresse vinna be­aktande, men jag vUl betona att man åtminstone i fråga om mindre barn bör fästa stort avseende vid det skadevållande barnets intresse. Skälighets­principen bör ge möjlighet att avpassa skadeståndsansvaret med hänsjm tUI barnets inteUektuella utveckling och psykiska mognad. Vidare kommer bamets ekonomiska förhåUanden att spela en framträdande roU. Även om ett visst handlande anses i princip böra medföra skadeståndsansvar för bar­net, kan skälighetsprövningen väl tänkas på grund av specieUa omständig­heter resultera i att barnet helt befrias från ersättningsskyldighet. Särsldlt kan detta antas bU fallet i fråga om mindre barn.

Kommittén har inte ansett sig böra föreslå någon nedre ålders­gräns av innebörd, att barn under viss ålder över huvud taget inte skaU kunna åläggas skadeståndsansvar. Ståndpunkten har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Också jag ansluter mig till kommitténs uppfatt­ning. Även om barn under 5-—6 år endast undantagsvis bör åläggas skade­ståndsansvar, synes det — särskilt med hänsyn till att flertalet bam skyddas av ansvarsförsäkring — inte lämpUgt att genom en nedre åldersgräns helt utesluta denna möjlighet. Bl. a. när barn i de nämnda åldersgrupperna vål­lar trafikskador eUer tUlfogar varandra skador under lek, bör det finnas en möjlighet att inom ramen för en föreUggande ansvarsförsäkring ålägga dem ersättningsskyldighet. Saknas försäkring kan det däremot endast i un-

2.1.4.4.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           165

dantagsfaU bU fråga öm att döma ut skadestånd, och i så fall regelmässigt med mycket måttiiga belopp. I Ukhet med kommittén utgår jag från, att de minsta barnen knappast någonsin skaU åläggas skadeståndsansvar.

Som kommittén har betonat bör de ekonomiska förhållan­de n a på ömse sidor tillmätas stor betydelse vid skälighetsprövningen. Det kan många gånger vara svårt att bedöma ett barns ekonomiska bärkraft. Om skadeståndet har verkmngar under en längre tidsperiod måste man själv­fallet ta hänsyn till förändringar i bamets ekonomi under samma period, Framtida arbetsinkomst bör, om det är möjUgt, uppskattas individuellt. Men oftast torde det vara nödvändigt att grunda beräkningama på antagan­den om en genomsnittsinkomst. I övrigt bör man endast med stor försiktig­het antecipera framtida förändringar i ett bams ekonomi.

I flertalet faU är det skadevållande barnet skyddat av ansvarsför­säkring. Kommittén har som nämnts rekommenderat, att sådan försäk­ring tillmäts större betydelse än hittillsvarande praxis medger. Försäk­ringsgivarna synes i huvudsak ansluta sig till detta betraktelsesätt. An­svarsförsäkring har numera också en sådan utbredning att det enligt min mening skulle vara orealistiskt att inte ta hänsyn till sådan försäkring som en viktig ekonomisk faktor. Det är sålunda rimligt att vid bedömningen av ett skadevållande barns ekonomiska förhållanden fästa stor vikt vid att an­svarsförsäkring finns, i synnerhet som barnet inte betungas av att försäk­ ringen tas i anspråk. Det kån inte göras gällande, att det ens i fräga om små bam skulle vara oskäUgt från barnets synpunkt att låta en föreUggande ansvarsförsäkring träda till så långt försäkringssumman förslår. För en sådan ordning talar också, att den skadelidandes intresse av att hållas ska­deslös bör tillgodoses så långt som möjUgt. Jag delar därför kommitténs uppfattning, att ansvarsförsäkring bör tillmätas större betydelse vid be-döihiiingen av barns skadeståndsansvar än vad som hittills har skett. Det är eniellertid uppenbart, att försäkringen lika Utet som när det gäller vux­na får påverka den grundläggande bedömningen av barnets handlande, så att ett försäkrat barn anses ersättningsskyldigt med anledning av ett be­teende, som över huvud taget inte skulle ha medfört skadeståndsansvar för ett oförsäkrat barn.

Det sist sagda innebär, att jag i likhet med kommittén inte anser mig kunna föreslå en sådan ovillkorlig lagbestämmelse om att ersättning alltid skall utgå fullt inom ansvarsförsäkringens ram, som har förordats av Svens­ka försäkringsbolags riksförbund. En bestämmelse av detta innehåll skuUe i realiteten närmast vara Uktydig med ett stadgande om rent objektivt an­svar. Jag viU i detta sammanhang f. ö. erinra om att man i dansk rättspraxis utan stöd av lagregler successivt har nått fram tUl ett rättstiUstånd som innebär, att mycket stor hänsyn tas tiU ansvarsförsäkring, utan att man hittiUs har känt något behov att genom lagstiftning driva denna utveckling ännu längre.

2.1.4.4.

 

166                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Om man i enlighet med det anförda utgår från att de minsta barnen bara undantagsvis skaU åläggas ersättningsskyldighet men att i övrigt fullt skadestånd som regel skall dömas ut, om och i den mån skadan täcks av ansvarsförsäkring, uppkommer en klyfta mellan de fall då på grund av barnets låga ålder något ansvar inte alls inträder och de fall då ett något äldre ansvarsförsäkrat barn åläggs full ersättningsskyldighet inom försäk­ringens ram. Denna olägenhet har Svenska försäkringsbolags riksförbund understrukit i sitt remissyttrande. För egen del anser jag inte olägenhe­ten särskilt betydande — framför allt inte i jämförelse med de fördelar som står att vinna genom att de skadelidandes utsikter att få full gottgö­relse påtagligt förbättras i åtskilliga fall. F.ö. kan till synes omotiverade klyftor av liknande art uppstå också till följd av andra ofullkomligheter i det skadeståndsrättsliga systemet, exempelvis som resultat av den vaga och för gemene man kanske ibland godtyckliga gränsdragningen meUan culpöst och inte culpöst handlande.

I fråga om verkan av försäkring på den skadelidandes sida anser jag, att det i högre grad än när det gäller ansvarsförsäkring på det skadevåUande bamets sida måste lämnas åt domstolarna att ta ställ­ning i det enskilda fallet. Frågan blir aktuell också i andra situationer, där jämkning efter skälighet föreskrivs i lag, och har alltså räckvidd även utanför nu förevarande rättsområde. Såvitt gäller summaförsäkiing är problemet under utredning av skadeståndskommittén. Jag anser mig därför inte nu böra göra något genereUt uttalande i frågan. Det är emeUertid tydligt, att förekomsten av skade- eller summaförsäkring på den skadeU­dandes sida i regel inte bör medföra nedsättning av skadeståndet tiU den del detta täcks av ansvarsförsäkring på motsidan.

Den metod som f. n. tillämpas när man bestämmer skadeståndets storlek innebär, att barnet görs ansvarigt för viss kvotdel av skadan. Kommittén förordar att denna metod överges och att skadeståndet i stället regelmäs­sigt fastställs tiU ett visst belopp. Denna rekommendation har mött viss kritik under remissbehandUngen.

För egen del anser jag det i och för sig naturligt, att en skälighetsbedöm­ning med hänsyn till handlingens beskaffenhet, barnets ålder och utveck­Ung samt de ekonomiska förhållandena resulterar i att man fastställer ska­deståndet till visst belopp. Detta gäller särsldlt, om man i större utsträck­ning än f. n. skaU ta hänsyn till ansvarsförsäkring. En kvotdelsberäkning kan leda tUl otillfredsställande resultat, framför allt när kvoteringen skall vara normerande för framtida krav. Om domstolen skall beakta dc ekono­miska förhållandena, när kvoten bestäms, måste tydligen skadeståndskra­vets storlek spela en viktig roll. Skulle senare nya krav framställas, som man inte kunde förutse vid domen, kan en tillämpning av den kvot som från början har fastställts leda till stötande eller rentav orimliga resultat, I själva verket kan det i fall av detta slag bli nödvändigt, att domstolen i

2.1.4.4.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            167

det senare målet bestämmer en annan kvot än den som har tillämpats i det första. Men därmed går de med kvotdelsförfarandet förbundna fördelarna till stor del förlorade.

Göta hovrätt har befarat, att det tillvägagångssätt som kommittén har förordat skall leda till ökat antal processer. Med hänsjm till att antalet mål om barns skadeståndsansvar är relativt ringa torde dock farhågorna vara överdrivna. Vad särskilt beträffar de olägenheter som är förenade med att en ny rättegång måste anställas med anledning av samma skadefall vill jag framhålla, att domstolen i den senare rättegången kan tillgodogöra sig den utredning om de faktiska omständigheterna vid skadans uppkomst och om parternas personliga och ekonomiska förhållanden som har förebragts i den första processen. Ofta kommer prövningen att i praktiken kunna in­skränkas till frågan vad barnet skäligen bör åläggas att betala utöver tidi­gare utdömda belopp. De nackdelar som i övrigt kan vara förbundna med den metod som kommittén har rekommenderat torde i flertalet fall upp­vägas av att man får ett säkrare underlag för att bedöma den viktiga frå­gan om ersättningsskyldighetens totala omfattning. Skillnaden mellan de två metoderna kan f. ö. väntas få begränsad betydelse i praktiken. När an­svarsförsäkring föreUgger, torde en nedsättning av skadeståndet huvudsak­ligen komma i fråga, när medvållande kan konstateras på den skadelidan­des sida. Vid jämkning av skadestånd på denna grund bör som hittills en kvotdelsbedömning ske. Också i vissa andra faU kan det vara lämpligt att följa nuvarande praxis. Som har framhållits i vissa remissjrttranden gäl­ler detta främst i fall av allvarligare personskador, som kan väntas leda till bestående arbetsoförmåga, där storleken av en eventuell livränta ofta inte går att fixera förrän lång tid efter skadefallet och kanske bara för en tidsperiod i sänder.

På grund av det nu anförda anser jag, att skadestånd som barn skall utge i allmänhet bör fastställas till ett bestämt belopp i pengar men att i vissa fall en kvotdelsbestämning är att föredra. Valet mellan de båda metodema får i rättstiUämpningen träffas med beaktande av omständighetema i det en­sldlda fallet.

Jag har hittills inte berört frågan, vilken övre åldersgräns som bör gälla för tillämpning av de regler och grundsatser för bestämmande av barns skadeståndsansvar som har behandlats i det föregående. Kommittén har utgått från att gränsen som hittiUs bör sättas vid 15 år, och det har inte från något håll ifrågasatts att denna åldersgräns skall sänkas. Frågan om gränsen tvärtom bör sättas högre sammanhänger emellertid med hur långt man vill gå, när det gäller att lindra ungdomars ansvar, eftersom denna fråga får betydelse för den laglekniska lösningen.

Skadeståndskommittén har för sin del föreslagit en särsldld regel om möjlighet att lindra skadeståndsansvaret för ungdomar som har fyllt 15 men inte 21 år. Enligt förslaget skall skadeståndsansvaret i hithörande fall

2.1.4.4.

 

168                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

kunna jämkas, om skadeståndet med hänsyn till skadevällarens ungdom och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande. Kommittén har mo­tiverat sitt förslag främst med en hänvisning till att ungdomar i aUt större antal fortsätter sin utbildning också efter fyUda 15 år och träder ut i för-värvsUvet först senare, att de oftast aUtjämt är omogna i flera hänseenden och att det ibland skulle verka stötande att ålägga sådana skadevåUare en skadeståndsskyldighet som de inte kan fuUgöra inom överskådUg tid.

De skäl som kommittén sålunda har anfört för att införa en möjlighet att lindra skadeståndsansvaret också för ungdomar över 15 år anser jag för min del övertygande. En bestämmelse i ämnet bör emellertid inte ut­sträckas längre än vad som kan anses motiverat av den särställning dessa ungdomar intar i förhåUande till vuxna skadevållare i allmänhet.

Under remissbehandUngen har från flera håll föreslagits, att den av kom­mittén föreslagna jämkningsregeln begränsas att gälla endast ungdomar mellan 15 och 18 år. Kommittén har också själv anfört goda skäl för en 18-årsgräns. En sådan åldersgräns harmonierar uppenbarUgen bättre med den straffrättsliga regleringen. Även civilrättsligt behandlas 18-åringar som vuxna inom en vidsträckt sfär. Det bör i det sammanhanget särskilt påpe­kas att denna sfär har vidgats väsentligt i samband med att myndighets­åldern med verkan från den 1 juli 1969 har satts ned till 20 är. Den som har fyUt 18 år har sålunda i dag vittgående befogenheter att utan förmyn­ darens samtycke sluta avtal på det ekonomiska Uvets område, exempelvis när det gäller att förhyra egen bostad och att göra de inköp etc. som hör tiU den självständige vuxnes vardagsUv. Denna reform får ses som ett uttryck för en förändrad syn på frågan var gränsen bör gå för fnU rättsUg hand-Ungsförmåga. Det åir naturUgt att detta nya synsätt får slå igenom också på nu förevarande område. Härtill kommer, att de reella hänsjm som enUgt det föregående motiverar en särskild jämkningsmöjUghet för unga personer bara undantagsvis gör sig gäUande beträffande nngdomar i åldrama över 18 år. Om gränsen sätts till 18 år, uppnås också större nordisk rättslikhet — i det motsvarande danska lagförslaget och i den nya norska lagen har man stannat för denna åldersgräns. Även det finska lagförslag som nyligen har remitterats tUl laggranskningsrådet innehåller en 18-årsgräns.

På grundval av dessa överväganden vill jag förorda, att särskilda regler om möjlighet att lindra skadeståndet för barn och ungdom görs tillämp­liga bara på den som inte fyllt 18 år.

Under dessa förhållanden kan man emellertid med fog fråga sig, om det verkligen finns behov av en särskild jämkningsregel för ungdomar mellan 15 och 18 år. Syftet med en sådan jämkningsregel bör kunna tillgodoses inom ramen för en allmän bestämmelse om barns skadeståndsskyldighet, utformad enligt de riktUnjer som jag har antytt i det föregående. Jag an­ser för egen del att en sådan lösning är att föredra. Härigenom uppnår man f. ö. större nordisk rättslikhet även i formellt hänseende.

2.1.4.4.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            169

Valet av en rättsteknisk lösning, som innebär att den särskilda bestäm­melsen om skadeståndsansvar för barn utvidgas att omfatta nya ålders­grupper, bör uppenbarligen inte i och för sig medföra någon ändring i frå­ga om hittills tillämpade normer, när det gäller skadeståndsansvaret för barn under 15 år. Vad beträffar bestämmelsens tillämpning i fråga om de nya kategorier skadevållare som tiUkommer vill jag här endast framhålla, att den omständigheten att ungdomar i åldrarna 15—18 år nu sammanförs med yngre barn under en gemensam bestämmelse i stäUet för att behand­las enligt en sädan särskild jämkningsregel som kommittén har föreslagit inte nödvändigtvis innebär, att de i skadeståndshänseende skaU ställas gjmnsammare än kommittén har tänkt sig. En jämförelsevis restriktiv användning av möjligheterna att sätta ned skadeståndsansvaret i hithö­rande faU är åsjtad och synes också möjUg inom ramen för den skälig­hetsprövning som skall äga rum. Jag kommer att närmare utveckla mina synpunkter i detta hänseende vid min behandling av de enskilda bestäm­melsema (avsnitt 5.1.2.2.).

2.1.4.5. Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer. Liksom barn under 15 år skall psykiskt abnorma personer enUgt kommitténs uppfatt­ning kunna ådra sig skadeståndsansvar inom det allmänna culpaansva-rets ram. Jag biträder denna uppfattning. Bortsett från speciella regler om objektivt ansvar får man alltså göra en bedömning av sådana perso­ners handlande, som ansluter till den vanliga våUandebedömningen. I ana­logi med vad som har föreslagits i fråga om barn och ungdom under 18 år bör emellertid frågan huruvida skadestånd skall utgå avgöras på grundval av en skälighetsbedömning, där hänsjm tas till samtUga omständigheter i faUet. VisserUgen skaU skadestånd kunna utgå även när sinnessjukdomen är så grav, att man över huvud taget inte viU tala om uppsåt eUer vårdslös­het, men arten och graden av den handlandes sjukdom bör, enhgt kommittén, naturUgtvis tillmätas särskild betydelse vid skäUghetsprövningen. Den sju­kes ekonomiska förhållanden kommer emellertid också att spela en viktig roU. Liksom i fråga om bam och ungdom får försäkringsförhåUanden och alla övriga omständigheter i fallet beaktas.

Kommittén har i överensstämmelse med dessa överväganden föreslagit att i den nya lagen tas upp bestämmelse av innebörd att den som orsakar person- eller sakskada under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten skall ersätta skadan i den om­fattning som med hänsyn tUl omständigheterna prövas skälig (6 § första stycket första punkten). Som vissa remissorgan har påpekat innebär för­slaget, att bestämmelsen kommer att omfatta en något vidare krets av personer än nu gällande 6 kap. 6 § SL genom att även annan rubbning av själsverksamheten än sådan som är att jämstäUa med sinnessjukdom kan medföra en nedsättning av skadeståndsansvaret. Härigenom kommer be-

2.1.4.5.

 

170               Kimgl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

stämmeisen att stämma närmare överens med vad som gäller för inomob­ligatoriska rättsförhållanden enligt 1924 års lag om verkan av avtal som slutits under infljrtande av rubbad själsverksamhet. Jag anser ändringen välmotiverad. Någon fullständig överensstämmelse med tUlämpningsområ­det för 1924 års lag bör dock inte eftersträvas, eftersom man inte kan bort­se från att det är fråga om oUka rättsföljder i de båda lagarna. Man kan tänka sig fall, där det framstår som mera rimUgt att jämka utomobUgato­riskt skadestånd än att ogiltigförklara ett avtal som vederbörande har in­gått, men en skälighetsbedömning kan också leda till motsatt resultat.

Beträffande den av medicinalstyrelsen berörda frågan om möjUgheter­na att lösa hithörande ersättningsfrågor genom obUgatorisk ansvarsförsäk­ring, vill jag hänvisa till vad jag har anfört om motsvarande spörsmål i fråga om barns skadeståndsansvar (avsnitt 2.1.4.4.).

I 6 § första stycket andra punkten av kommittéförslaget har upptagits en bestämmelse, att när någon genom eget vållande tillfälligt var från sina sin­nens bruk, detta tillstånd inte skaU föranleda nedsättning av det skade­ståndsansvar som armars skulle ha gällt. Bestämmelsen har motsvarighet i gällande rätt och har under remissbehandlingen lämnats utan erinran. Också jag biträder i sak kommitténs förslag pä denna punkt.

Till frågan om den lagtekniska utformningen av de nu förevarande reg­lerna återkommer jag vid min behandling av de enskilda bestämmelsema (avsnitt 5.1.2.3.).

2.1.4.6. Föräldrars och andra vårdnadshavares skadeståndsansvar. F. n. gåUler den alhnänna culparegeln beträffande föräldrars och andra vård­nadshavares ansvar för skador som har orsakats av barn under deras till­syn. Frågan om skadeståndsansvaret för dem som vårdar barn hänger gi­vetvis nära samman med spörsmålet om barnens eget ansvar. Mitt förslag i den delen innebär, att barnets personliga skadeståndsansvar kan nedsättas eUer boitfalla. Eftersom man dessutom måste räkna med att det i åt­skilUga faU inte finns någon ansvarsförsäkring, ur vilken den ersättning kan utgå som barnet eventuellt åläggs att betala, och att full gottgörelse inte heUer kan krävas ut av barnet självt — vilket givetvis säUan är fallet — blir den skadeUdandes möjligheter att få ut skadestånd av vårdnadshava­ren av väsentlig betydelse.

Från de skadelidandes synpunkt skulle det självfallet vara en fordel, om vårdnadshavares ansvar kunde skärpas i förhåUande tiU det culpaansvar som gäller f. n. Kommittén och flera remissinstanser har diskuterat frågan om ett objektivt föräldraansvar. En reform i den riktningen skulle emeller­tid rimma illa med den alhnänna syn som jag i det föregående har utvecklat på hur det skadeståndsrättsUga reformarbetet bör bedrivas när det gäller reglerna om ersättning för person- och egendomsskada. Som jag redan har antjit intar inte skador vållade av barn någon sådan särställning att en

2.1.4.5.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972     171

skärpning av ansvarsreglema är motiverad.

Jag anser det sålunda inte finnas skäl att föreslå bestämmelser om objek­tivt skadeståndsansvar för föräldrar eller andra som har vård om bam. Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att i varje faU när an­svarsförsäkring föreligger en tUlämpning av de regler om barns skade­ståndsansvar som jag föreslår ofta kommer att leda till samma resultat som ett objektivt ansvar för värdnadshavare.

Skadeståndskommittén och hovrätten för Västra Sverige har också disku­terat en regel enligt vilken vårdnadshavaren skuUe ha bevisbördan för att han inte har varit vållande tiU skadan genom försummelse i vården eller tillsynen av barnet. De skäl som kommittén har anfört mot en sådan be­visbörderegel anser jag emeUertid väga tungt. Mot att nu införa en sådan ordning kan f. ö. också åberopas de skäl som har föranlett mig att avvisa tanken på objektivt föräldraansvar. Också på denna punkt ansluter jag mig därför till kommitténs ståndpunkt.

En eventuell ansvarsregel på detta område bör enligt min mening inte av­vika från den allmänna culparegeln i fråga om ansvarets förutsättningar. VåUandebedömningen bör alltså inte bU strängare för vårdnadshavares del än för andra skadevållare. Det får som hittiUs lämnas åt domstolarna att i ensldlda fall avgöra hur långt man skall sträcka aktsamhetskraven när det gäller tillsjm av barn, men utgångspunkten bör Uksom enUgt gällande rätt vara att vållande i vanlig mening skaU ha förelegat.

Med anledning av att socialstyrelsen särsldlt har tagit upp frågan om fosterföräldrars skadeståndsansvar vill jag betona, att det inte lär vara möjligt att ge några generella anvisningar om vilka bedömningsgrunder i vållandefrågan som skall tiUämpas i olika tänkbara fall. Bedömningen i de ensldlda fallen måste här som vid allt culpaansvar överlämnas åt rätts­tillämpningen, men det är givet att domstolarna måste beakta sådana sär­skilda omständigheter som socialstyrelsen själv har gett exempel på.

I likhet med kommittén anser jag inte att någon åldersgräns bör fast­slås vid vilken den skadeståndsrättsligt sanktionerade skyldigheten för bl. a. föräldrar att öva tillsyn över barn skall upphöra. Även om man i normala fall får räkna med att tillsjmsplikten upphör någon gång när barnet har kommit upp i de övre tonåren, kan särskilda förhållanden påkalla att för­äldrarnas tillsyns- eller övervakningspUkt består betydligt längre. Domsto­larna bör ocksä i det hänseendet ges utrymme för en fri bedömning frän fall tiU fall.

Skolöverstyrelsen har berört frågan, under vilka förutsättningar tillsyns­plikt kan åvila en skola eller dess lärare eller i övrigt annan än barnets föräldrar. Inte heller denna fråga kan besvaras generellt. Det får ankom­ma på en prövning i det enskilda fallet i vad mån en konkret tillsjmsplikt har förelegat. Det bör emellertid betonas, att även den som helt tillfälligt har tagit hand om ett barn — t. ex. en barnvakt — kan ha skyldighet att

2.1.4.6.

 

172                Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972

öva tillsyn över barnet och kan ådra sig skadeståndsansvar, om skyldighe­ ten åsidosätts. Frågan om en skola eller dess huvudman kan bU ansvarig för anställda lärares eUer andra befattningshavares försummelser hör sam­man med spörsmålen om det allmänna principalansvaret och om det aU­männas skadeståndsansvar vilka behandlas i senare avsnitt.

Vad jag nu har sagt om skadeståndsansvaret för barns värdnadshavare gäller i tiUämpliga delar också beträffande ansvaret för den som vårdar en psykiskt abnorm person. Också här bör således ansvarighet förutsätta att den vårdnadsskyldige har varit vållande tiU skadan genom att försumma sin tiUsjmsplikt.

Enligt kommitténs förslag skall för föräldrar eller andra som har att öva tillsyn av barn eller psykiskt abnorma personer lagfästas en positiv regel om skyldighet att utge ersättning för skada som de vållar genom försummelse i tillsynen eller vården (5 § första punkten och 6 § andra stycket). Därvid förutsätts emeUertid, att regeln inte till sin sakUga inne­börd skall avvika från den allmänna culparegeln. För att skadeståndsan­svar skall inträda fordras alltså enUgt förslaget, att vårdnadshavaren el­ler den tillsynspliktige har varit vållande till skadan, dvs. har handlat upp­såtligen eller visat vårdslöshet och sålunda ådragit sig ansvar redan enligt 1 § i kommittéförslaget. I enUghet med vad jag nyss har anfört kan jag i sak ansluta mig tiU denna ståndpunkt. Det synes emellertid inte nödvän­digt och knappast heller lämpligt att vid sidan om en grundläggande be­ stämmelse, som lagfäster den allmänna culparegeln, ta upp en särskild skadeståndsregel för vissa kategorier skadevållare, om inte därmed åsyf­tas att markera avvikelser i sak från huvudregeln. En självständig ansvars­regel för föräldrar m. fl. frärekonuner visserligen i den norska lagen och övriga nordiska länders förslag. Detta sammanhänger dock med att man där inte lagfäster den aUmänna culparegeln. Utformningen av 5 § första punkten i kommittéförslaget kan vid en jämförelse med 1 § ge upphov tiU den missuppfattningen att 5 § avser situationer där skadeståndsansvar inte kan åläggas enUgt 1 § eller således att andra och mot vårdnadshavaren strängare handlingsnormer skaU läggas tiU grund för våUandebedöm­ningen. I varje faU lämnar den föreslagna lagtexten utrymme för tvekan om lagens rätta innebörd.

Av dessa skäl anser jag det inte lämpUgt från rättsteknisk synpunkt och inte heller sakligt påkallat att i lagen tas upp en särskild lagregel om förut­sättningarna för vårdnadshavares skadeståndsskyldighet.

Kommittén har ansett, att det bör finnas en möjlighet att jämka föräld­rars eller andra vårdnadshavares ansvarighet för skador som orsakas av deras bam eller av psykiskt abnorma personer under deras vårdnad och har härvid åberopat framför aUt, att ansvaret ofta kan drabba hårt. Enligt 5 § och 6 § andra stycket i kommittéförslaget skall sålunda jämkning kunna ske i dessa faU, om skadeståndet med hänsyn tiU försummelsens

2.1.4.6.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972       173

art och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande.

Kommitténs ståndpunkt här godtagits av flertalet iremissinstanser. Jag kan för egen del hålla med om att det kan finnas skäl att Undra vårdnads­havares skadeståndsskyldighet. Till en viss del kan man visserligen inom ramen för culpabedömningen beakta de speciella svårigheter som är för­bundna med vården av barn och psykiskt abnorma, men denna möjlighet tiUgodoser knappast fullt ut behovet i alla fall. Vägande invändningar kan emeUertid resas mot att nu lagfästa en särskild bestämmelse i ämnet. Inom kort kommer att föreslås, att den nu sittande skadeståndskommittén får i uppdrag att utreda frågan om införande av en aUmän jämkningsregel inom skadeståndsrätten. Visserligen inger det inte principieUa betänkUgheter att man i avvaktan på en slutUg lösning av den frågan inför speciella jämk­ningsregler för vissa kategorier av skadevåUare eUer särskilda typer av ska­defall. Men en förutsättning är givetvis antingen att det föreUgger ett så ut­talat och akut behov av sådana regler på det område det gäller att man inte anser sig kunna vänta tills det större problemet har lösts, eller att man kan förutse att behoven på det särskilda området inte kan tillgodoses inom ra­men för en allmän jämkningsregel. Ingen av dessa förutsättningar föreUgger enligt min mening, när det gäller vårdnadshavares skadeståndsansvar. De fall då ett sådant ansvar aktuaUseras och ett behov av jämkning föreUgger torde vara jämförelsevis få och i varje fall utgöra en mycket ringa del av de skadefall som ger upphov till skadeståndsanspråk. Mycket talar för att be­hovet av jämkning kommer att kunna tillgodoses med en allmän jämknings­regel. Det utredningsarbete om en sådan regel som jag förutsätter skall kom­ma till stånd kan väntas ge resultat inom något år. Det gör bl. a., att man inte kan räkna med att i det arbetet hinna tillgodogöra sig några ertaren-heter av tillämpningen av en särsldld jämkningsregel för värdnadshavare. Vad särskilt angår frågan om jämkning av ansvarigheten för den som vårdar en psykiskt sjuk skulle den praktiska betydelsen av en jämkningsregel bU begränsad, om de långtgående inskränkningar i arbetstagares skadestånds­ansvar som jag kommer att föreslå i det följande blir genomförda, eftersom de psykiskt sjuka i stor utsträckning vårdas av personal på särskUda vård­inrättningar.

På grundval av dessa överväganden har jag stannat för, att en sådan jämkningsregel för föräldrar och andra värdnadshavare som kommittén har föreslagit inte bör tas upp i den nya lagen.

2.1.4.7. Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan. Om man bortser från de speciella jämkningsregler för särskilda kategorier skadevålla­re som jag har berört i det föregående, finns det i gäUande svensk rätt inte någon allmän bestämmelse om möjlighet att nedsätta skadestånd för den som jämte andra har medverkat till en skada. Kommittén har emeUertid i sitt förslag — i anslutning till föreskriften om solidariskt ansvar när två el-

2.1.4.7.

 

174                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ler flera är våUande tiU samma skada — tagit upp en regel om att skade­ståndsansvaret för den som har medverkat tUl en skada i endast ringa mån skall kunna jämkas efter vad som finnes skäligt med hänsjm tUl graden av medverkan och övriga omständigheter.

Kommitténs förslag i denna del har lämnats utan erinran av flertalet remissorgan. Stockholms rådhusrätt har dock uttalat betänkligheter mot jämkningsregeln och har framhållit, att skäl Uknande dem kommittén har anfört för sitt förslag kan åberopas för jämkning, när någon är ensam vål­lande.

Jag har i det föregående närmare utvecklat skälen till att jag inte vill förorda en särskild jämkningsregel för värdnadshavare i den nya lagen (avsnitt 2.1.4.6.). Flertalet av dessa skäl har fuU giltighet också i fråga om den nu förevarande jämkningsregeln. Visserligen finns det anledning tro att antalet fall då en sådan regel skulle få praktisk betydelse är avsevärt fler än när det gäller värdnadshavare. De omständigheter som talar mot att en särregel nu blir lagfäst väger dock enligt min mening tyngre. Jag för­ordar därför, att någon sådan bestämmelse som kommittén har föreslagit inte tas upp i den nya lagen.

Skadeståndskommittén har i anslutning till sitt förslag i denna del för­ordat, att i den nya lagen inte tas upp nägon motsvarighet till den regel som nu indirekt framgår av 6 kap. 5 § SL och som innebär, att den som har medverkat till brott endast på sätt som sägs i 23 kap. 6 § första stycket BrB — dvs. genom sådan underlåtenhet att avslöja brott som eidigt sist­nämnda lagrum är straffbar — inte är ansvarig för skada som orsakas genoni brottet. Enligt kommitténs mening kan det visserUgen föra för långt att ålägga den som försummar att avslöja brott en skyldighet att ersätta skada som följer av detta, men den behövUga begränsningen kan enUgt kommitténs mening uppnås med tiUämpning av regler om adekvat kausalitet och användning av den föreslagna jämkningsbestämmelsen.

I och med att denna jämkningsregel utgår ur förslaget blir det nödvän­digt att ta ställning till om den nyssnämnda regeln i 6 kap. 5 § SL på något sätt skall överföras till den nya lagen. Utan att ta någon definitiv ställning till hur frågan rättspolitiskt bör bedömas anser jag det uteslutet att utan närmare överväganden inom ramen för ett utredningsarbete göra en sä radikal förändring i gällande rätt som att slopa denna begränsning i skadeståndsansvaret. Under sådana förhållanden bör den nuvarande reg­leringen behållas i sak oförändrad. En bestämmelse i ämnet bör således tas upp i den nya lagen. TiU frågan vilken lagteknisk lösning som bör väl­jas återkommer jag vid min behandling av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.5.8.).

2.1.4.8. Solidariskt skadeståndsansvar och ansvarets fördelning mellan flera skadeståndsskyldiga. När två eller flera personer har vållat samma

2.1.4.7.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            175

skada, svarar de enligt 6 kap. 5 § SL — eller grunderna för detta lagrum — solidariskt (»en för alla och alla för en») för skadeståndet. Den skadelidande kan alltså få ut hela sin ersättning av var och en av de ansvariga. Om en av dem betalar skadeståndet, har han i princip rätt till återkrav mot de övriga. Men det finns bara för speciella fall lagbestämmelser om hur för­delningen skall ske. Den särskilda regeln i 6 kap. 6 § andra stycket SL om rätt för barn under 15 år och psykiskt abnorma personer att återkräva skadestånd av försumlig värdnadshavare har berörts i det föregående. Erinras kan också om den tidigare nämnda bestämmelsen i 3 § bilansva­righetslagen om likafördelning av skadeståndsansvar mellan ägare och fö­rare av motorfordon, som emellertid betingas av att det här rör sig om culpaansvar med omvänd bevisbörda. I övriga fall tillämpas i praxis en fördelning efter skälighet med beaktande av graden av vållande hos de ansvariga och övriga omständigheter.

Skadeståndskommittén har föreslagit att regeln i 6 kap. 5 § SL till den del den ger uttryck åt huvudregeln om solidariskt ansvar förs över till den nya lagen, och i likhet med remissinstanserna biträder jag detta förslag. Jag har tidigare berört frågan hur man skall förfara med den regel om undantag från solidaransvaret för vissa faU av medverkan tUl brott genom underlåtenhet att avslöja brottet som innefattas i 6 kap. 5 § SL (avsnitt 2,1,4,7.).

Kommittén har emellertid i sitt lagförslag också tagit upp en bestäm­melse av innehåll, att när skyldighet att ersätta skada enligt lagens be­stämmelser åvUar två eller flera, vad som pä grund därav utges skall för­delas mellan dem inbördes efter vad som finnes skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret och övriga omständigheter (7 §). Den föreslagna regeln avser endast ansvar för eget vållande och innebär vä­sentUgen ett lagfästande av gällande rätt i den delen. Såvitt gäller för­håUandet meUan bam och psykiskt abnorma personer, å ena, samt deras värdnadshavare, å andra sidan, medför dock förslaget, som jag tidigare har nämnt, en ändring i förhåUande till vad som gäller nu. Barnet eller den sjuke har f. n. enligt 6 kap. 6 § andra stycket SL full regressrätt mot för­sumlig värdnadshavare. EnUgt kommittéförslaget skall frågan om den in­bördes fördelningen av skadeståndsansvaret i stället ske på grundval av en skälighetsprövning enligt den allmänna fördelningsregel som kommittén föreslår.

Under remissbehandlingen har förslaget i denna del inte mött annan er­inran än att Svea hovrätt har uttalat betänkUgheter mot att regressbestäm­melsen i 6 kap. 6 § SL slopas.

För egen del har jag inte någon saklig erinran mot förslaget i vad det innebär att den slutliga fördelningen av ansvaret mellan två eller flera som svarar på grund av eget vållande liksom f. n. normalt skaU ske efter en skäUghetsprövning.

2.1.4.8.

 

176                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Det finns ändå anledning att hysa tvekan inför förslaget att en regel med detta innehåll tas upp i den nya lagen. Frågan om fördelning av skade­ståndsansvar mellan flera ansvariga kommer upp också när någon eUer några av dem svarar på objektiv grund. F. n. gäller, att den som bär objek­tivt skadeståndsansvar har full regressrätt mot den som har varit våUande till skadan. Principen har kommit till uttryck i ett flertal bestämmelser i speciallagstiftningen (t. ex. 11 § järnvägsansvarighetslagen, 8 § sjölagen, 11 § bilansvarighetslagen). När flera svarar på objektiv grund torde för­delningen ske efter skälighet under hänsynstagande till samtliga förelig­gande omständigheter. Om frågan om den inbördes ansvarsfördelningen mellan flera skadeståndsskyldiga skall regleras i lag, bör det enligt min mening om möjligt ske också för de fall jag nu har nämnt och över huvud taget på grundval av en samlad bedömning av hela problemkomplexet. I all synnerhet gäUer detta, om en reglering skall ske i samband med att det i ett sammanhang skaU genomföras lagstiftning om både culpaansvar och vissa former av objektivt ansvar. Skadeståndskommittén saknade an­ledning att göra någon sådan totalbedömning, eftersom dess lagförslag avsåg uteslutande skadeståndsansvar på grund av eget vållande. Frågan har inte heller blivit utredd i annat sammanhang. Den är emellertid kompU-cerad, och jag är för egen del inte beredd att utan en föregående utredning ta ställning till om gällande rätt bör behållas eller om det finns skäl att modifiera ståndpunkterna, t. ex. i den riktningen att det lämnas större ut­rymme för en skäUghetsprövning i förhåUandet meUan dem som bär ska­deståndsansvar på skilda grunder.

Under dessa förhållanden anser jag att någon sådan fördelningsregel som kommittén har föreslagit inte bör lagfästas nu. Till den del förslaget in­nebär endast en kodifiering av gällande rätt betyder detta att jag i sak intar samma ståndpunkt som kommittén. Jag förutsätter alltså, att de grundsatser om ansvarsfördelning som hittills har tillämpats i faU som inte är reglerade i lag kommer att gälla också framdeles och till dess en genereU reglering kan ske. Ämnet torde åtminstone tiU vissa delar få tas upp av skadeståndskommittén i samband med dess behandling av den aU­männa jämkningsregeln.

I ett hänseende skulle emellertid kommittéförslaget som nämnt ha med­fört en ändring i rättstillståndet, nämligen såvitt gäller ansvarsfördelningen mellan skadevållande barn eUer psykiskt abnorma personer och deras värdnadshavare. På den punkten biträder jag i sak kommitténs ståndpunkt. Den praktiska betydelsen av den nuvarande regressregeln i 6 kap. 6 § andra stycket SL torde vara ringa, eftersom regressansvar enligt lagrummet säl­lan lär krävas ut. Uppenbarligen skulle emellertid fullt regressansvar ibland kunna drabba en värdnadshavare hårt, i aU synnerhet som det inte finns någon möjlighet att jämka skadeståndet — och i motsats till kommittén föreslår jag som nämnt inte någon ändring i den delen. Att lägga hela ska-

2.1.4.8.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972       177

deståndsbördan på vårdnadshavaren torde inte heller vara behövligt från preventionssynpunkt. I Ukhet med kommittén anser jag det av dessa skäl vara en rimligare ordning, att ansvarsfördelningen i förevarande faU sker på grundval av en sådan skälighetsprövning som äger rum när det är fråga om skadevållare som svarar enligt den allmänna culparegeln.

Jag anser mig kunna utgå från att detta resultat uppnås, även om frågan inte uttryckligen regleras. Hur man än vill karakterisera grunden för barns och psykiskt abnormas skadeståndsansvar står detta ansvar uppenbarligen närmare culpaansvaret än det objektiva ansvaret. Den bedömning av ska­devällarens handlande som skall ske påminner i mycket om den vanliga culpabedömningen och saknar helt motsvarighet vid det objektiva ansvaret. Från de synpunkter som bör inverka när det gäller ansvarsfördelningen mellan flera skadeståndsskyldiga ter det sig därför naturligt att jämställa barns och psykiskt abnorma personers ansvar med det allmänna culpaan­svaret men däremot främmande att dra analogier från oUka former av ob­jektivt ansvar. Jag förutsätter därför, att om regressregeln i 6 kap. 6 § and­ra stycket SL upphävs utan att ersättas av någon ny särbestämmelse, an­svarsfördelningen mellan barn eller psykiskt abnorma samt deras värd­nadshavare i rättstillämpningen kommer att ske på grundval av en skälig­hetsprövning liknande den som tillämpas i förhållandet meUan dem som svarar enligt culparegeln. Under sådana förhållanden anser jag att det inte heller för dessa fall föreligger behov av någon särsldld fördelningsregel i den nya lagen.

2.1.4.9. Ersättning för förmögenhetsskada vid person- eller sakskada. 1 6 kap. 2 § SL föreskrivs, att i mål om kroppsskada skaU räknas, inte bara »läkarlön och annan kostnad, utan även ersättning för hinder eUer brist i den skadades näring». Lagrummet ger sålunda för personskadornas del uttryck för principen, att sådan förmögenhetsskada som utgör följdskada i förhållande till den primära integritetskränkningen är ersättningsgiU. Den principen har emellertid sedan länge generell giltighet, och ersättning ut­går således enligt fast praxis också vid sakskada för förmögenhetsförlust som utgör följdskada i förhåUande till sakskadan.

Skadeståndskommittén har föreslagit, att den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 2 § SL tas upp i den nya lagen utan saklig ändring, men har inte gått in på frågan om lämpligheten av att lagfästa den angivna principen också för sakskadornas del. I ett remissyttrande har emellertid förordats att så sker.

För egen del finner jag det vara naturligt, att de bestämmelser i den nya lagen som skaU motsvara 6 kap. 2 § SL utvidgas i detta hänseende, så att de i överensstämmelse med vad som är gällande rätt ger uttryck för grundsat­sen att förmögenhetsskada som utgör följdskada är ersättningsgiU vid så­ väl person- som sakskada. Att i en modern skadeståndslag uttryckligen reg-

2.1.4.9.

12 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

178                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

lera frågan bara för personskadornas del kan verka vUseledande och t. o. m. inbjuda tUl motsatsslut, låt vara att principen för sakskadornas del i för­slaget kommer indirekt tUl uttryck genom regeln om att ersättning skall ut­gå för ekonomisk skada som någon utan samband med person- eller sak­skada vållar annan genom brott (12 § kommittéförslaget). Från rättsteknis­ka synpunkter och för att nå ökad klarhet är det enligt min mening lämpli­gare, att frågan vad som är ersättningsgiU följdskada blir löst genom en genereU reglering med gUtighet inom integritetskränkningarnas hela områ­de.

Den närmare utformningen i lagtekniskt och redaktionellt hänseende av hithörande regler kommer jag att beröra i det följande vid behandlingen av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.5.3. och 5.1.5.5.).

2.1.4.10.  Ersättning för lidande vid vissa brottsliga gärningar. Kommittén har föreslagit, att den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket SL om rätt till ersättning för lidande vid brott mot den personliga friheten och vid ärekränkande gärning i den nya lagen görs tillämplig också vid fall av annat ofredande. Förslaget har inte mött erinringar under remiss­behandUngen. Också jag biträder förslaget, som medger en mot de skade­Udande mera generös tillämpning än f. n. och en närmare anpassning till modem rättsuppfattning. Frågan om det närmare omfånget av stadgandets tiUämpningsområde efter denna utvidgning kommer jag att beröra vid be­handUngen av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.5.2.).

2.1.4.11.  Verkan av skadeståndsberättigads död i fråga om ersättning för ideell skada. Enligt gällande rätt, sådan den har utbildats i praxis, forfaller rätten till ersättning för ideell (icke-ekonomisk) skada — t.ex. för sveda och värk — om den ersättningsberättigade dör, innan skadevållaren har ut­fäst sig att betala sådan ersättning eller dom på ersättning har fallit.

Kommittén har i sitt lagförslag tagit upp en ny bestämmelse av innebörd, att rätten till ersättning för ideell skada förfaller, om den skadeståndsbe­rättigade avUder, innan krav på sådan ersättning har framställts. Under remissbehandlingen har meningarna varit delade. Vissa remissorgan till­styrker uttryckligen förslaget eller lämnar det utan erinran, men åtskilliga instanser avstjrrker den lösning kommittén har föreslagit.

För egen del anser jag i Ukhet med kommittén, att den nuvarande ord­ningen inte utgör en tillfredsställande lösning av problemet. Det torde dock vara svårt att finna en från aUa synpunkter godtagbar ordning. Den reg­lering av frågan som kommittén har föreslagit går inte fri från invändning­ar. Man kan i likhet med flera remissinstanser starkt ifrågasätta det berät­tigade i att de efterlevandes rätt utvidgas i den omfattning som förslaget förutsätter. Det är i varje faU tveksamt, om man bör sträcka sig längre än i Danmark och Norge, där de efterlevandes rätt i detta hänseende i prin-

2.1.4.9.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            179

cip är beroende av om den avlidne själv hade väckt talan vid domstol. Men även med en sådan ordning — liksom med den lösning som kommittén har föreslagit — kan avgörandet bli beroende av tillfälligheter. Med kommitténs förslag riskerar man vidare tvister, huruvida krav har framställts eller hu­ruvida väckta anspråk verkligen skall anses avse ersättning för ideell skada. I det avseendet kan befaras, att förslaget leder tUl ett osäkerhetstUlstånd som man undgår med den nuvarande ordningen. Det råder således uppen­bara svårigheter att finna en oantastUg lösning och vitt skilda meningar om vad som bör gälla i förevarande avseende. Det kan under dessa förhåUan­den ifrågasättas, om tiden är mogen för en legislativ reglering av frågan. Det föreUgger knappast heller något trängande behov av en ändring. Jag har därför stannat för att frågan om verkan av den skadeståndsberättiga­des död i fråga om rätten tiU ersättning för ideeU skada inte bör lagregleras i detta sammanhang.

I ett kommande avsnitt rörande formerna för den lagstiftning om det all­männa culpaansvaret, om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsan­svar och om det allmännas skadeståndsansvar, som enligt mitt förslag bör genomföras, kommer jag att gå närmare in på vissa rätts- och lagtekniska frågor, vilka berör också den del av lagstiftningen som jag nu har behand­lat. Härvid kommer jag att ta upp bl, a, frågan om tillämpningen av de nu berörda allmänna skadeståndsreglerna utanför det egentUga culpaansva-rets område (avsnitt 3.3.).

2.1.4.11.

 

180                Kungl, Maj:ts proposition nr 5 år 1972

2.2. Arbetsgivares skadeståndsansvar 2.2.1. Gällande rätt

2.2.1.1. översikt. En företagare eller annan arbetsgivare, som är fysisk person, bär enligt svensk rätt ansvar för eget våUande i enUghet med den aUmänna culparegeln. Juridiska personer svarar på grund av samma regel för vållande av sina organ (stjelsen i aktiebolag, kommunalfullmäktige i kommun etc), i varje faU när dessa handlar inom ramen för sina förvalt­ningsuppgifter. Vid sidan av dessa grundsatser har i rättspraxis fastsla­gits, att en arbetsgivare i vissa fall kan åläggas att utge ersättning for skada som har vållats av hans arbetstagare. Sådant ansvar för annans bandiande kallas som tidigare nämnt för principalansvar. Att en arbetsgivare bär principalansvar hindrar inte, att den skadelidande ocksä kan vända sig mot den skadevållande personligen och begära ersättning av denne.

Det bör i detta sammanhang erinras om att en arbets- eller uppdrags­givare enligt speciallagstiftning på särskilda verksamhetsområden och en­ligt vissa grundsatser som har utbildats i rättstillämpningen kan drabbas av skadeståndsansvar oberoende av eget eller anställds eller andra medhjäl­pares vållande, alltså rent objektivt ansvar. I den delen hänvisar jag till framställningen i avsnitt 1.1.1.3.

Det allmänna principalansvar som gäller enligt svensk rätt är underkas­tat betydande inskränkningar. Det är bara i avtalsförhållanden som en ar­betsgivare anses svara för alla sina underordnade, oberoende av dessas ställning eller funktioner i företaget, och ansvar för vållande av s. k. själv­ständig medhjälpare inträder i allmänhet också bara i kontraktsförhållan­den. Ett oinskränkt principalansvar av denna omfattning tillämpas emel­lertid ibland ocksä när det gäUer skador som bar uppkommit i situationer som haft viss anknytning till ett avtal eUer i avtalsliknande förhållanden. I rena s. k. utomobligatoriska förhållanden gäller däremot praktiskt vikti­ga begränsningar i fråga om kretsen av de arbetstagare eller andra med­hjälpare för vilka arbetsgivaren svarar. I viss utsträckning gäUer sådana begränsningar också i avtalsförhållanden. Om en anställd tillfogar en ar­betskamrat skada, inträder sålunda principalansvar enligt de grundsatser som tillämpas i rent utomobligatoriska förhållanden.

I det följande skall mer utförligt behandlas endast de regler om princi­palansvar som gäller i utomobligatoriska förhåUanden — inbegripet ansva­ret mot anställda — och i >issa avtalsliknande förhållanden utanför tjänste­avtalets område. Framställningen rörande det utomobligatoriska principal­ansvaret kommer att delas in i ett avsnitt som behandlar principalansvaret för skada som tiUfogas utomstående tredje man och ett avsnitt rörande mot­svarande ansvar för skada som drabbar annan anställd hos samme arbetsgi-

2.2.1.L

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972       181

vare. Därefter behandlas i ett tredje avsnitt principalansvar i andra avtals-: liknande förhållanden. Den för aUt principalansviar gemensamma förutsätt­ningen att den skadevåUande handlingen skall ha företagits i arbetstagarens eller medhjälparens tjänst berörs särskilt i ett avslutande fjärde avsnitt.*

2J2.1.2. Principalansvar mot utomstående, Eftersom en företagare svarar för eget vållande, när han utövar driftsledningen i sitt företag, anses det att han inte bör undgå detta ansvar genom att överlåta ledningen tiU annan, inte ens om företagets storlek gör ett sådant överlåtande nödvändigt. De skaderisker som är förenade med företagets drift skall företagaren med andra ord inte kunna övervältra på sin drifts- eller arbetsledning. Den praxis som har utbildats med utgångspunkt från dessa grundsatser inne­bär, att en arbetsgivare är ansvarig för skada som har vållats tredje man av någon som tillhör hans drifts- eUer arbetsledning (se senast NJA 1967 s. 164).

Det är inte helt klart efter vilka kriterier det skall bedömas om en be­fattningshavare har sådan ställning att hans vållande kan utlösa principal­ansvar. Tydligt är dock, att det skall vara fråga om en anställd i överord­nad och ledande befattning. Hit hör sålunda utan vidare t. ex. ingenjörer och verkmästare. Också den som intar vanUg förmansställning räknas hit, men däremot sannolikt inte arbetsledare i lägre ställning, exempelvis s. k. lagbasar och arbetande förmän.

Samma synsätt som motiverar ansvaret för drifts- och arbetsledningens culpa har lett till att man i några avgöranden har sträckt ut principalan­svaret till att omfatta också vållande av anstäUd, som utan att tillhöra denna ledning har anförtrotts en från risksynpunkt särskilt ansvarsfull uppgift. Det har härvid rört sig om arbetstagare som haft hand om en sär­skilt farlig maskin eller som har haft att utföra vissa från säkerhetssyn­punkt betydelsefulla åtgärder. Som exempel kan ur praxis nämnas vägar-betare, som fått i uppdrag att öva tillsyn över avspärrningsanordningar på väg, där vägarbeten pågick. Med dessa undantag är emellertid huvudregeln i svensk rätt, att en arbetsgivare inte svarar för skada som drabbar tredje man på grund av vållande av anställda i de lägsta befattningarna.

I uppdragsförhållande anses uppdragsgivaren i allmänhet inte kunna gö­ras ansvarig för skada som drabbar tredje man på grund av vållande av uppdragstagaren (t.ex. en entreprenör). Gränsen mellan arbetstagare och uppdragstagare är dock inte helt klar. När det har gällt att i skadestånds­mål avgöra, om en medhjälpare intar en så självständig ställning att han

* En mer utförlig redogörelse för gällande rätt har lämnats i »Skadestånd II», bilaga 3, s. 153 1.1 det följande sker särskilda hänvisningar endast tUl sådana rättsfaU som har publicerats efter det redogörelsen i Skadestånd II gjordes. I nämnda bilaga tiU Skadestånd II återfinns ock­sä redogörelser för gällande rätt på området i övriga nordiska länder (utom Island), och 1 bilaga 4 till betänkandet finns översikter av vissa utomnordiska rättssystem,

2.2.L2.

 

182                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

bör behandlas som uppdragstagare (»självständig medhjälpare»), har man, enligt en princip som har formulerats i den juridiska litteraturen, fäst vikt vid uppdragsgivarens möjligheter att utöva arbetsledning och att kontrolle­ra arbetet, vem som har anställt och avlönat medhjälparens biträden och vem som har stått för arbetsmaterial o. 1. Domstolarna behöver dock inte så ofta ta ståndpunkt tUl dessa frågor. Inte sällan har det nämligen kunnat slås fast, att arbets- eUer uppdragsgivaren själv har varit försumlig, t. ex. genom att han har brustit i sin skyldighet att övervaka och öva tillsyn över medhjälparen och dennes folk. En sådan övervaknings- och tUlsynsplikt har utsträckts särskUt långt, när det har varit fråga om att förebygga skador vid arbetets utförande.

Lagstiftningen ålägger i viss omfattning rörelseidkare, fastighetsägare m. fl. särskilda förpliktelser som går ut på att förebygga person- eller egen­domsskada. Det finns möjligen en tendens i rättspraxis att sträcka skade­ståndsansvaret för bäraren av förpUktelsen längre, när det gäller skada i följd av att en sådan förpliktelse åsidosätts, än som följer av den allmän­na culparegeln och nu återgivna grundsatser om principalansvar. Det är visserligen osäkert, i vad mån bäraren av förpliktelsen blir skadestånds­skyldig, när han har uppdragit åt annan att utföra åtgärden men denne bar försummat att fullgöra sitt åtagande. Vid tillämpning av den allmän­na tillsynsplikt som åvilar en uppdragsgivare tillämpar emellertid domsto­larna så stränga aktsamhetsnormer, att resultatet ofta blir detsamma som om ett utsträckt principalansvar tillämpats. Uppdragsgivaren har en långt­gående skyldighet att övervaka förpliktelsens fullgörande, och i händelse av försummelse på medhjälparens sida har han att försöka uppfyUa sin förpliktelse pä annat sätt. Vissa domstolsavgöranden kan också tyda på att ett utsträckt principalansvar har tillämpats vid åsidosättande av konlu-et angivna s. k. politirättsUga förpliktelser. I andra fall åter har anspråk mot den förpliktade ogillats på den grund att han inte själv varit vållande och inte ansetts kunna åläggas ansvar för anlitad självständig medhjälpares försummelse.

Avsteg från huvudregeln att en uppdragsgivare i utomobligatoriska för­hållanden inte svarar för vållande av självständig medhjälpare eller dennes folk har vidare gjorts i fråga om vissa skador i grannelagsförhållanden. Det gäller skador som genom grävnings-, sprängnings- eller schaktnings­arbeten har uppkommit pä grannfastighet.

2.2.1.3. Principalansvar mot egna arbetstagare. Om en arbetare skadas i arbetet genom en arbetskamrats vållande, är arbetsgivaren i allmänhet in­te skyldig att utge skadestånd, om inte vållande ligger honom själv eller hans drifts- eller arbetsledning till last. Här gäller alltså samma grundsatser som när det gäller förhållandet till utomstående tredje man, trots att det föreligger  ett avtalsförhållande — tjänsteavtal — mellan  arbetsgivaren

2.2.1.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            183

och den skadelidande. Liksom när det gäUer skada på utomstående anses en arbetsgivare också i hithörande faU böra svara för vållande av anställd, som utan att tillhöra drifts- eller arbetsledningen fullgör frän risksjmpunkt särskilt ansvarsfulla arbetsuppgifter (se senast NJA 1970 s. 146).

Ocksä här uppkommer ibland frågan om gränsdragningen meUan ar­betstagare, som intar en sådan ställning att deras fel eller försummelser ådrar arbetsgivaren skadeståndsansvar, och arbetstagare för vilkas våUan­de arbetsgivaren inte svarar. När det gällt att dra gränsen mellan drifts-eller arbetsledning och vanlig arbetare synes domstolarna i aUmänhet ha följt kriterier som överensstämmer med dem som tiUämpas när den ska­delidande är en utomstående. Sålunda har t. ex. vållande av en lagbas, som var utsedd av arbetsgivaren men som inte hade något inflytande i fråga om arbetsfördelning, detaljer i utförandet av arbetet, arbetarskydd etc. ansetts inte kunna ådra arbetsgivaren ansvar gentemot en skadad arbetare.

Den senaste tidens tekniska utveckling har medfört, att nu återgivna grundsatser om principalansvar i förhållande till de egna arbetstagarna fått ökad praktisk betydelse. £n vanlig arbetare anförtros numera ofta tek­niskt kvalificerade och självständiga arbetsuppgifter. När en sådan arbetare skadar en arbetskamrat, kan arbetsgivaren med nuvarande rättspraxis tän­kas bli skyldig att utge skadestånd enligt principen om ansvar för våUande av anställd som har anförtrotts särskUt ansvarsfull uppgift.

En arbetsgivare anses inte ansvarig mot de egna arbetstagarna för ska­dor som tiUfogas dem genom vållande av en självständig medhjälpare som arbetsgivaren har anlitat. Skadeståndstalan har i några sådana fall ogillats, t. ex. när anställd hos en huvudentreprenör har skadats på grund av våUande hos en underentreprenör. Också här gäller alltså samma principer som när en utomstående tredje man skadas genom vållande av självständig med­hjälpare.

2.2.1.4. Principalansvar i avtalsliknande förhållanden. Det oinskränkta principialansvar som anses gälla i avtalsförhållanden utanför tjänsteavta­lets område gäller bara mellan avtalskontrahenterna. Om t. ex. en hyres­värd har träffat avtal med en byggnadsfirma om reparation av sin fastig­het och en hyresgäst genom vållande av någon anställd hos byggnadsfir­man lider skada i samband med att arbetena utförs, blir entreprenören i princip inte skyldig att ersätta skadan, om inte vållande ligger också ho­nom själv eller hans drifts- eller arbetsledning till last. Hjrresgästen står ju utanför reparationsavtalet. Men det har förekommit faU, då skadestånd har tUlerkänts utomstående, utan att det klart fastslagits, att våUande har legat drifts- eller arbetsledningen till last. Det har i allmänhet rört sig om fall då anställda har skadats på grund av felaktigheter i levererat gods, t. ex, en maskin. En utsträckt tillämpning av det oinskränkta principalan­svaret motiveras i dessa fall av att ett åsidosättande av en avtalsförpUk-

2.2.1.4.

 

184                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

telse kan utsätta även avtalskontrahentens anställda för risker. Men oin­skränkt principalansvar har i några fall tUlämpats också tUl förmån för andra skadelidande än avtalspartens anställda. Det har då gällt fall, när en part i ett avtalsförhållande genom lagbestämmelse eller på annat sätt har ålagts én förpliktelse till skydd för tredje man, t. ex. viss säkerhetsföre­skrift. Det har gjorts gällande, att den som lidit skada till följd av att en sådan förpUktelse har åsidosatts bör åtnjuta skadeståndsrättsligt skydd som om han själv varit part i avtalet.

Kontraktsrättens vidsträckta principalansvar gäller i allmänhet som tidigare antjts också, när avtalspart har åsidosatt en InförpUktelse till av­talet. Med biförpliktelse avses ett åliggande som inte har kommit tiU ut­tryck i ett öppet åtagande men som likväl anses föreUgga vid sidan av huvudförpliktelsen enUgt avtalet, t. ex. en säljares skyldighet att tillse att köparen inte skadas i samband med leveransens fullgörande.

Utanför det kontraktsrättsliga principalansvaret i egentUg mening ligger också en leverantörs skyldighet att svara för att försålt gods inte har ska­debringande egenskaper. Det finns åtskilliga rättsfaU, där en tillverkare eller en försäljare av viss vara har ådömts skadestånd på gmnd av att va­ran genom sin beskaffenhet har åstadkommit skada på utomstående per­son eller egendom. I sådana fall har ansvar ålagts även på grund av vållan­de av leverantörens eller tiUverkarens anställda i underordnad ställning.

I åtskilUga fall, där något egentUgt avtal visserligen inte har förelegat men situationen har företett en avtalssituations drag, har principalansvar ansetts kunna tillämpas också med anledning av underordnads vållande. En sådan tillämpning av principalansvaret har förekommit t. ex. i fråga om skada som på sjukhusväsendets område har drabbat patient och i fråga om en butiksinnehavares skyldighet att tillse att presumtiva kunder inte skadas under besök i butiken, men också när det gäUt kronans ansvar för skada på rekvirerad egendom.

2J2.1.5. Kravet på handlande i tjänsten. För att principalansvar skall in­träda måste den handling som utlöser ansvaret ha visst samband med ska­devåUarens verksamhet för principalens räkning. HandUngen skall med andra ord ha vidtagits i tjänsten. I några fall, av vilka flertalet har rört principalansvar i kontraktsförhållanden, har frågan om gränsdragningen mellan handUngar i och utom tjänsten provats. Det är dock inte möjligt att med ledning av dessa avgöranden ange några allmängiltiga principer för bedömningen. Prövningen har skett med beaktande av omständigheto'-na i det särskilda fallet.

2.2.2. Skadeståndskommittén

2Jt.t.l. Allmänna synpunkter. Kommitténs uppdrag begränsar, utan någ­ra närmare direktiv i övrigt, det aktuella reformarbetet tiU partiella refor-

2.2.1.4.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972       185

mer på den nu gällande rätfens grund. Kommittén fiimer sig med hänsyn till uppdragets art inte ha anledning att gå djupare in på diskussionen om grundlinjerna för den framtida skadeståndsrätten. Kommittén är dock övertygad om att en mera omfattande reform inte bör göra alltför radikala avsteg från vad som nu gäller.

Området för det principalansvar som kommittén diskuterar omfattar all yrkesverksamhet, där någon använder sig av en eUer flera arbetstagare, liksom de fall då en privatperson har någon anställd i sitt hushåll o. 1. Kommittén påpekar, att principalansvaret även möter inom olika slag av statlig eller kommunal verksamhet, men också inom sådan verksamhet som drivs av särskilda institutioner och inrättningar med offentiigrätts­liga inslag.

EnUgt kommittén är rådande rättstillstånd i flera hänseenden otillfreds­ställande. Den gräns som har dragits mellan arbetstagare, för vilka arbets­givaren svarar, och övriga arbetstagare är svår att klargöra och blir i tillämpningen lätt godtyckUg. Klarare Unjer är enUgt kommittén önsk­värda, och en för de skadelidande mera betryggande ordning bör efter­strävas.

Kommittén anser det inte utan vidare givet, att principalansvaret bör få samma omfattning och utformning när den skadelidande är en utomståen­de person och när skadan drabbar en anställd. I betänkandet behandlar kommittén dessa båda typfall vart för sig.

2.2.2.2. Principalansvar mot utomstående. En utvidgning av principalan­svaret mot utomstående tredje man anser kommittén kunna motiveras av ändamålet att skapa ett effektivt skydd för den skadeUdande. Kommittén finner det uppenbart, att rätten till ersättning av arbetsgivaren är mest värd för den skadelidande. Rätten till ersättning av arbetstagaren saknar ofta ekonomiskt värde, om den inte täcks av ansvarsförsäkring. I den mån man genom skadeståndsreglerna vill skapa ett ekonomiskt effektivt skydd för den skadelidande, bör enligt kommittén ett vidgat ansvar för arbets­tagares vållande läggas pä arbetsgivaren. Kommittén erinrar om att rätten tiU skadestånd aUtjämt är av betydelse eftersom de sociala förmånerna inte ger full kompensation och de skadeUdande endast har begränsade möjUgheter att genom försäkring skydda sig mot olika skador av hithö­rande art.

Utvidgningen motiveras också av önskemålet om en rationeU placering av kostnaderna för skador som uppstår genom vårdslöshet vid driften av ett företag. Kommittén framhåUer, att arbetsgivaren vanUgen har möjlig­het att överblicka risken för att sådana skador kan uppstå och har hand­lingsfrihet vid planeringen av arbetet. Också i förhåUande tiU den skade­lidande ar det enUgt kommittén skäligt, att arbetsgivaren bär bördan av de skador som arbetstagaren våUar. Från allmän ekonomisk sjmpunkt synes

 

186               Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

det riktigt, att kostnaden för de skador som genom vårdslöshet våUas vid driften kommer att belasta denna drift. Det rör sig här absolut sett inte om kostnader av sådan storlek att det kan vara betänkUgt att lägga dem på företagarna. I motsats till den enskUde arbetstagaren har arbetsgivaren regelmässigt möjlighet att teckna försäkring som täcker skador av detta slag, och han kan inräkna utgiften för denna försäkring i sina kostnads­kalkyler.

I fråga om behovet av prevention mot arbetstagares vållande pekar kom­mittén på att arbetsgivaren svarar jämte den skadevållande arbetstagaren, när principalansvar gäller enUgt nuvarande regler. Preventionssynpunk-ten borde, om den hade fog för sig, leda till att arbetstagaren inte fick skyd­das genom ansvarsförsäkring. Något sådant försäkringsförbud gäller dock inte. Kommitténs slutsats är, att preventionen, så vitt angår arbetstagare, bör i mån av behov tillgodoses med andra medel, såsom disciplinära åt­gärder, straff och regressrätt i grövre fall. Enligt kommitténs uppfattning har ett skadeståndsansvar för arbetsgivaren oberoende av eget vållande större preventiv effekt. Arbetsgivaren stimuleras nämligen att vidta anord­ningar som motverkar vårdslöshet hos arbetstagarna och begränsar verk­ningarna därav.

Utvecklingen har även hos oss gått långt i den riktningen att ersättning för skador som uppkommer genom våUande i närings- eller annan ekono­misk verksamhet uppfattas som en kostnad vilken företagarna har att bära. Kostnaderna för olika tjer av ansvarsförsäkringar, som täcker ock­så vållande av arbetstagare, betalas av arbetsgivarna. Regress från försäk­ringsgivare mot anställd förekommer i praktiken inte. Enligt kommittén förekommer det endast undantagsvis att en arbetsgivare, som inte har an­svarsförsäkring utan själv har fått ersätta en skada vilken vållats av någon som tillhör hans drifts- eUer arbetsledning, utövar regress mot den skade­vållande. Även i dessa fall stannar utgiften således regelmässigt på före­tagaren. Speciallagstiftningen om objektivt företagaransvar pä särskilda verksamhetsområden utgör också uttryck för den nämnda utvecklings­tendensen.

En utvidgning av principalansvaret till att omfatta aUa arbetstagares vållande kan enligt kommittén pä ett naturUgt sätt infogas i det aUmänna skadeståndsrättsliga systemet. Skadeståndsrätten skulle bringas i närmare överensstämmelse med vad som pä grund av försäkringsförhållandena re­dan tillämpas inom en stor del av näringslivet. Visserligen har ansvarsför­säkringens utveckling medfört, att behovet av utvidgat principalansvar i avsevärd mån har tillgodosetts på annan väg. Men det kan alltjämt inträffa att skador vållas av anställda i de lägsta graderna utan att dessa skador täcks av ansvarsförsäkring. Kommittén pekar här på att försäkringsbelop­pet inte alltid räcker för att täcka hela skadan, att ansvarsförsäkring gör undantag för vissa praktiskt viktiga skadefall, samt att villkoren gör

2.2.2Ä

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            187

undantag för skador på egendom som arbetsgivaren eller någon för hans räkning har omhändertagit, exempelvis för reparation — låt vara att an­svaret i sådana fall oftast följer kontraktsrättsliga regler. Kommittén fin­ner det vara stötande från den skadelidandes synpunkt, att — under lika förutsättningar i övrigt — rätten till ersättning är ekonomiskt tryggad, om ansvarsförsäkring finns, medan den skadelidande i motsatt fall på grund av den skadevållandes dåliga ekonomi kanske inte har möjUghet att få ut ens en bråkdel av skadeståndet. En utvidgning av principalansvaret skulle i sin mån bidra till att ansvarsförsäkring vinner ökad utbredning.

1 sådan statlig verksamhet som är att jämställa med ensldld verksamhet bär staten samma principalansvar som en enskild företagare. Staten teck­nar emellertid inte försäkring. De skadelidande njuter därför inte någon sådan förmån av ansvarsförsäkring som i vid omfattning föreligger inom enskild verksamhet. Staten svarar m. a. o. inte för skador som vållas av lägre befattningshavare, vare sig skadeståndsrättsligt eller genom någon försäkringsmässig reglering, om det inte finns särskilda regler härom, så­som för järnvägstrafiken och sjöfarten. Detsamma gäller en del större kommuner, som inte heller tecknar ansvarsförsäkring. Kommittén finner det stötande, att offentligrättsliga subjekt på detta sätt intar en undantags­ställning.

Enligt kommittén når man en bättre ordning, om principalansvaret ut­vidgas till att omfatta samtliga arbetstagare, oavsett vilken ställning de har. Därigenom skulle man inte vinna något väsentligt njrtt i de talrika fall då ansvarsförsäkring redan nu finns. Men man skulle uppnå, att det allmänna och envar annan, som nu inte tecknar ansvarsförsäkring, får samma ansvar som de flesta företagare i realiteten åtar sig redan nu genom att hålla sådan försäkring.

Vid behandlingen av frågan om jämkning av arbetstagares skadestånds­ansvar har kommittén funnit det synnerligen önskvärt, att detta ansvar be­gränsas. Möjligheten att realisera detta önskemål utan förfång för den ska­delidande blir enligt kommittén större, om den skadelidande kan vända sig mot arbetsgivaren eller dennes försäkringsbolag med sina krav. Det finns knappast någon annan metod än att utvidga principalansvaret, om man vill begränsa arbetstagarens skadeståndsansvar och samtidigt tillgodose den skadelidandes reparationsintresse.

Kommittén anser inte tillräckliga skäl föreligga att göra skillnad mellan å ena sidan ekonomisk verksamhet och å andra sidan icke-ekonomisk, ideell verksamhet eller privata förhållanden. Även om en ideell organisation eller en privatperson inte har samma möjligheter som en företagare att inrymma kostnaden för ett vidgat principalansvar i en ekonomisk kalkyl och helt eller delvis övervältra den på andra, kommer en utvidgning av principalan­svaret för flertalet inte att medföra några kostnadsstegringar. Också de ansvarsförsäkringar som står dessa kategorier av arbetsgivare till buds om-

2.2.2.2.

 

188                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

fattar redan nu skador som vållas av de lägst anställda. Men särskilt för arbetsgivare av detta slag kan det enligt kommittén föreligga behov av en jämkningsmöjlighet, när ansvarsförsäkring saknas eller är otillräcklig.

Kommittén finner också rättstekniska fördelar vara förenade med en ut­vidgning av principalansvaret. Ett åtminstone i princip oinskränkt principal­ansvar gäller i inomobligatoriska förhållanden, men gränsen meUan inom-och utomobligatoriska förhållanden är ofta fljrtande. Den skillnad som nu råder i fråga om principalansvarets omfattning kan därför leda till otill­fredsställande och godtyckUga resultat. Användningen av kvasikontrakts-rättsliga sjmpunkter i utomobligatoriska förhållanden ger enligt kommittén en antydan om att det inte svarar mot det praktiska livets krav att i fråga om principalansvaret göra skillnad mellan inom- och utomobligatoriska för­hållanden.

Slutligen framhåller kommittén, att principalansvaret i flertalet av de västerländska stater med vilka Sverige har ekonomiska förbindelser går längre än hos oss, och understryker särsldlt att man i våra grannländer Danmark och Norge Uksom i Island erkänner oinskränkt principalansvar. Om större nordisk rättslikhet skaU vinnas, är det därför ofrånkomUgt att vår lagstiftning får motsvarande innehåll.

Sammanfattningsvis förordar kommittén, att det aUmänna principalan­svaret i förhåUande till utomstående tredje man vidgas till att omfatta vål­lande i tjänsten av samtliga arbetstagare, sålunda även de lägst anställda (1 § i kommitténs förslag). I de ömmande fall som kan uppkomma är det enligt kommittén tilhäckUgt att skadeståndsansvaret kan jämkas, när det skulle bli alltför betungande. Kommittén föreslår också att en sådan jämk­ningsregel införs (3 § i kommittéförslaget).

2.2.2.3. Principalansvar mot egna arbetstagare. Kommittén konstaterar in­ledningsvis, att svensk rättspraxis snarast har utvecklats i riktning mot en utvidgning av principalansvaret mot egna arbetstagare. Detta omfattar nämligen numera också vållande av arbetstagare som har anförtrotts sär­skilt ansvarsfuUä sysslor. Många av de synpunkter som kommittén har an­fört till stöd för en utvidgning av principalansvaret mot utomstående gör sig enligt kommittén gäUande även i fråga om skador som drabbar arbets­tagare i arbetet. En effektiv rätt till skadestånd förutsätter, att arbetsgiva­ren blir ansvarig. Det synes vidare skäUgt att förluster som uppstår genom dessa skador räknas som eh kostnad i verksamheten. Vad kommittén har an­fört om förhållandet mellan arbetsgivarens och den enskUde arbetstagarens skadeståndsansvar äger giltighet också här. Om man över huvud anser, att rätt till skadestånd bör finnas vid skada som arbetstagare vållar varandra, är det enligt kommittén rimligt att ersättningen bekostas av arbetsgivaren och utgår ur dennes ansvarsförsäkring, när sådan finns. I regel kan den en­skilde arbetstagaren lika litet i dessa fall som när skadan drabbar utom-

2,2.2.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972       189

stående skydda sig genom ansvarsförsäkring mot sitt personliga skade­ståndsansvar.

Det finns emellertid enligt kommittén också skäl som talar mot en ut­vidgning av principalansvaret till att omfatta skador som arbetskamrater vållar varandra. Eftersom personskadorna uppenbarligen är de viktigaste i detta sammanhang och skadefallen så gott som undantagslöst är att hänföra till yrkesskador, får den skadelidande ersättning från jq'kesskadeförsäk-ringen. Ersättningen utgår i princip oberoende av om det rör sig om ren olyckshändelse eller om våUande Ugger arbetsgivaren, en arbetskamrat eller en helt utomstående till last. Det kan förefalla väl mycket begärt, att ar­betsgivaren, utöver premierna för denna försäkring, ocksä skall betala ska­destånd med anledning av sådana olycksfall. EmeUertid ger yrkesskadeför­säkringen inte full kompensation för den lidna skadan. Man måste enligt kommittén också räkna med att stora grupper av arbetstagare under lång tid framåt kommer att stå utan sådant kompletterande försäkringsskydd vid olycksfall eller sjukdom som t. ex. gruppliv- eller gruppolycksfallsför­säkring utgör. Förbättringarna i den aUmänna försäkringen medför att denna i många fall ger ett nästan lika gott skydd som yrkesskadeförsäk­ringen. Förmånen att ha rätt till jrrkesskadeersättning kan därför ibland framstå som en otilhäcklig kompensation för att rätt till skadestånd inte föreligger, anser kommittén.

Kommittén tror inte, att ett vidgat principalansvar leder till att arbets­tagarna tar mindre hänsyn till de skaderisker som de utsätter arbetskam­raterna för. Det synes kommittén dessutom odiöst att acceptera en ordning, enUgt vilken den som drabbas av kroppsskada skall stå utan ersättning, där­för att en sådan ordning förutsätts i någon mån verka preventivt. I fråga om sakskador kan det däremot lättare tänkas, att aktsamheten slappnar med vetskapen om att en skadelidande arbetskamrat får ersättning av arbetsgi­varen för sin förlust. Det blir enligt kommittén dock mest fråga om bagatell­skador, eftersom de anställda i allmänhet inte medför någon mera värdefull egendom till arbetsplatsen, och kommittén anser inte att det finns anled­ning tiU oro för att antalet bagatellartade skadeståndsanspråk skall bli besvärande. Man har i Danmark och Norge inga dåliga erfarenheter av att arbetsgivare bär skadeståndsansvar även för egendomsskador som arbets­tagarna vållar varandra. Kommittén räknar visserUgen ändå med, att en ut­vidgning av principalansvaret kan medföra missbruk, när det gäller sak­skador. Man bör dock enligt kommittén kunna på oUka sätt komma till rätta med eventuella otrevliga tendenser hos mindre hederUga element. Dessutom finns det möjlighet att i kollektivavtal eller individuella tjänste­avtal inrjmuna vissa bestämmelser som motverkar obehöriga försök att få ut ersättning. I fråga om personskada anser kommittén risken för missbruk vara obetydlig. Vid sidan av risken för straffansvar och disciplinära sank-

 

190                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

tioner är den allmänna obenägenheten att påta sig ansvar för vållande till svårare kroppsskada en kraftigt motverkande faktor.

Kommittén har övervägt, huruvida frågan om en utvidgning av principal­ansvaret på detta område är en angelägenhet som inte bör lösas genom lag­stiftning utan i stället bör regleras genom frivilliga överenskommelser mel­lan parterna på arbetsmarknaden, eftersom frågan har samband med tjänsteavtalsförhållandet. En avtalsmässig reglering — genom kollektivav­tal eller individuella tjänsteavtal — har enligt kommittén den fördelen framför lagstiftning att större hänsyn kan tas till skilda förhållanden i olika branscher och till olika typer av skadefall. Kommittén har dock funnit det mera rätlinjigt, att lagstiftning sker.

En utvidgning av principalansvaret till de fall då arbetstagare vållar ar­betskamrat skada kan väntas medföra en viss kostnadsökning för arbets­givarna, främst i form av ökade premier för ansvarsförsälfring. Sådan för-sälu-ing täcker f. n. inte arbetstagarens personliga skadeståndsansvar i dessa fall. Kommittén har låtit göra en undersökning av begränsad omfattning rörande frekvensen och den ekonomiska betydelsen av olycksfall i arbete, som har vållats av arbetskamrat till den skadelidande. Trots föreliggande felkällor kan resultatet enligt den försäkringsexpertis som kommittén an­litat läggas till grund för en bedömning av den ungefärliga kostnadsök­ningen. Den för de enskilda företagen beräknade kostnadsstegringen varie­rar för olika grupper arbetsgivare och beroende på olika beräkningsmetoder mellan 15 och 25 %. Kommittén anser att man försiktigtvis bör utgå från det högsta av dessa procenttal. En höjning av premiema för ansvarsförsäk­ring med 25 % är visserUgen beaktansvärd, om man ser posten isolerad. Men eftersom premiekostnaden som helhet inte är särsldlt betydande, är kostnadsstegringen enligt kommitténs uppfattning föga besvärande. Kost­naderna för ansvarsförsäkring är ganska ringa i förhållande till de belopp som arbetsgivarna utger för jkesskadeförsäkringen. För en i undersök­ningen ingående grupp av arbetsgivare utgjorde premierna för jrrkesskade-försäkringen för åren 1959 och 1960 sammanlagt ca 12 milj. kr. Vad dessa företag (via ansvarsförsäkringsbolagen) fått utge i skadestånd under mot­svarande tid, ca 1,1 milj. kr., utgör mindre än 10 % av kostnadema för yrkesskadeförsäkringen. Om man till sistnämnda kostnader lägger fore­tagens utgifter för allmän försäkring, bUr procentsiffran ännu lägre.

På grundval av undersökningsresultaten har kommittén kommit till slut­satsen, att den ökning av företagens och det allmännas kostnader som en utvidgning av principalansvaret skulle medföra inte kan tillmätas avgö­rande betydelse som skäl mot en reform. För rent privata förhåUanden torde frågan om principalansvar i hithörande fall inte spela någon praktisk roll. Kommittén har på grund av dessa överväganden stannat för att frågan om ersättning med anledning av skador som arbetstagare vållar varandra

2.2.2.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            191

bör behandlas på samma sätt som skador som arbetstagare vållar utom­stående personer.

Kommittén förutsätter, att de regler om oinskränkt principalansvar som sålunda föreslås skall vara direkt tillämpliga i fråga om vållande av arbets­tagare. Frågan om den närmare innebörden av begreppet arbetstagare be­handlar kommittén i specialmotiveringen till sitt lagförslag. EnUgt kommit­tén bör emellertid reglerna tillämpas analogiskt på andra än arbetstagare om förhållandena är jämförliga. Även denna fråga berör kommittén när­mare i sin specialmotivering. Jag kommer att redovisa kommitténs stånd­punkt i dessa hänseenden vid min behandling av de ensldlda bestämmelser­na (avsnitt 5.1.3.1.). De uttalanden som kommittén gjort om tUlämpning av dess förslag inom den offentliga sektorn för det fall att lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar inte kommer till stånd kan förbigås här, eftersom sådan lagstiftning enligt vad jag föreslår skall genomföras samtidigt med lagstiftningen om det allmänna principalansvaret.

2.2.2.4. Uppdragsgivares ansvar för vållande av självständig medhjälpare. Kommittén har i likhet med övriga nordiska kommitterade funnit det på­kaUat att överväga en utsträckning av principalansvaret till att omfatta ock­så skada vållad av självständig medhjälpare, när det gäller åsidosättande av speciella förpliktelser som lagstiftningen ålägger rörelseidkare, fastighets­ägare m. fl. i syfte att förebygga skada på person eller egendom.

Kommittén ger vissa exempel på förpliktelser av denna art, som gäller till skydd för allmänheten. Föreskrifter härom finns bl. a. inom verksamhets­områden som rör handhavande av farliga ämnen, såsom gifter, brandfarliga varor, radioaktivt material och explosiva varor. Hit hör också bestämmelser, som har tillkommit i trafiksäkerhetens intresse, t. ex. föreskrifter om skyl­dighet för fastighetsägare att sanda trottoarer vid halka. Kommittén erinrar vidare om sådana föreskrifter om skyldighet att vidta skydds- eller säker­hetsåtgärder som brukar förknippas med tillstånd för utövning av viss verksamhet, och om allmänna ordningsstadgans bestämmelser om säker­hetsåtgärder vid offentliga tillställningar, hälsovårds- och livsmedelsstad­gornas föreskrifter om renhållning o. 1. samt bestämmelserna i vägtrafikför­ordningen och sjölagen jämte därtill anknutna författningar om motor­fordons, resp. fartygs utrustning. Föreskrifter har också i vid omfattning meddelats till skydd för mera begränsade grupper av intressenter. Kommit­tén hänvisar här till bestämmelser i arbetarskyddslagen och byggnadsstadgan men också till den oskrivna grannelagsrätten.

Mot bakgrund av vad som kan antas vara gällande rätt i fråga om skyldig­heten för bäraren av en förpliktelse av detta slag att ersätta skada uppkom­men till följd av att förpliktelsen inte fullgörs — och som har angetts i det föregående (avsnitt 2.2.1.2.) — framför kommittén tanken, att den som har ålagts en sådan förpliktelse inte bör kunna befria sig från ansvaret för dess

2.2.2.4.

 

192                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

fullgörande genom att övervältra förpliktelsen på annan. Betydelsen av att föreskrifter av detta slag efterlevs motiverar enligt kommittén ett principal­ansvar för självständig medhjälpare och dennes folk. Liknande betraktelse­sätt är förhärskande i vissa främmande rättssystem, bl. a. i angloamerikansk rätt, där uppdragsgivare i motsvarande fall (vid s. k. »non-delegable duties») åläggs ansvar för anlitad självständig företagares försummelser, fastän det subordinationsförhållande som annars är en förutsättning för principal­ansvar inte föreligger. Många fördelar är enligt kommittén förknippade med en sådan utsträckning av ansvaret. Den som anUtar en ekonomiskt svag med­hjälpare kan inte slå sig till ro med att ha lämnat uppgiften i andra händer. För en rad praktiskt viktiga fall undgår man gränsdragningen meUan å ena sidan medhjälpare som, ehuru formellt självständiga, är underordnade upp­dragsgivaren, samt å andra sidan i verkUg mening självständiga företagare. Från processuell sjmpunkt skulle det vara förmånligt för de skadelidande att alltid kunna vända sig mot den som är bärare av förpliktelsen. Man rör sig här enligt kommittén på områden med ofta stora skaderisker. För de skadelidande är det därför särsldlt angeläget att skadeståndsansvaret täcks genom ansvarsförsäkring. En utvidgning av principalansvaret skulle med­föra, att ansvarsförsäkringarna i dessa fall kommer att täcka också skador med anledning av försummelser från anlitade självständiga medhjälpares sida. Kommittén ser också en fördel i att utvidgningen skulle bidra till en utjämning av olikheterna mellan inom- och utomobligatoriskt principal­ansvar i fråga om ansvar för självständig medhjälpare.

I enlighet med dessa överväganden förordar kommittén, att en bestäm­melse i ämnet tas upp i en lagstiftning om arbetsgivares skadeståndsansvar. I 2 § kommittéförslaget föreskrivs sålunda, att den som genom lag eller författning ålagts att i särskild egenskap vidta åtgärd till förebyggande av person- eller sakskada och som anlitar annan än arbetstagare för uppgiften skaU svara för den som har anlitats och hans folk på sätt som sågs i 1 § i förslaget.

2.2.2.5. Begränsning till person- och sakskada. Kommittén erinrar om att den allmänna culparegelns tillämpningsområde enUgt gällande svensk rätt är inskränkt till integritetskränkningarnas område och sålunda inte omfat­tar ren förmögenhetsskada. En liknande avgränsning av lagstiftningens räck­vidd har enligt kommittén särskilda skäl för sig i detta sammanhang, när bara vissa speciella reformönskemål pä skadeståndsområdet tas upp till be-behandling. Det är huvudsakligen beträffande sådana skador som ett reform­behov har framträtt. Ett annat skäl är, att ansvarsförsäkringarna täcker endast skada på person och egendom. Det är enligt kommittén tveksamt, om dessa försäkringar lämpUgen kan utsträckas till att omfatta också ren för­mögenhetsskada. Detsamma gäller i fråga om icke-ekonomisk skada, som tiUfogas någon på annat sätt än genom person- eUer sakskada. Kommittén

2.2.2.4.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            193

har också i »Skadestånd I» förordat, att den allmänna culparegeln och de särskilda bestämmelserna om barns och föräldrars samt psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar skall gälla bara i fråga om person- och sak­skada och att ansvar för ren förmögenhetsskada skall inträda endast för skada som någon tillfogar annan genom brott. Beträffande rätt till ersättning för icke-ekonomisk skada som tillfogas utan samband med person- eller sakskada förutsätter kommittén i »Skadestånd I», att skadan har tillfogats genom »brott mot den personliga friheten, annat ofredande, ärekränkning eller dylik brottslig gärning».

Skadeståndskommittén anser det knappast tillrådligt att i detta samman­hang försöka bemästra hela det vittomfattande problemkomplex som frågan om arbetsgivares ansvar för arbetstagares vållande utanför integritetskränk­ningarnas område utgör. Kommittén syftar därvid på de fall då en arbets­tagare gör sig skyldig till t. ex. bedrägeri, ärekränkning, inträng i immaterial-rätt, illojal konkurrens eller gäldenärsbrott. Förhållandena är här alltför växlande och svåröverskådliga.

Kommittén har således stannat för att förslagets bestämmelser om prin­cipalansvar skall gälla bara vållande till person- och sakskada. Härmed kommer de fall då enligt gällande rätt ren förmögenhetsskada eller icke­ekonomisk skada anses ersättningsgiU att falla utanför den föreslagna lag­stiftningens tillämpningsområde. Kommittén räknar emellertid med att bestämmelserna kan bli analogiskt tillämpliga även på sådana skador, näm­ligen i fall som är fullt jämförliga med åsamkande av person- eller sakskada. Som exempel nämner kommittén culpös ärekränkning.

2.2.2.6. Jämkning av principalansvar. Kommittén erinrar om att dess för­slag om ett utridgat principalansvar gäller också för icke-ekonomisk verk­samhet och för privatpersoner samt även i övrigt i smärre förhållanden, då ansvaret någon gång kan tänkas bli ekonomiskt alltför betungande. Någon sådan verkan inträder inte i den mån det finns ansvarsförsäkring, som täcker skadan. Trots ansvarsförsäkringens stora utbredning kan man inte bortse från möjligheten att en eller annan arbetsgivare av oförstånd under­låter att teckna sådan försäkring eller att försäkringen är otillräcklig.

Det bör därför enligt kommittén finnas visst utrymme för jämkning av principalansvaret. Man bör undvika att en arbetsgivare blir oskäligt be­tungad, när ansvarsförsäkring saknas eller är otillräcklig. Enligt kommitténs uppfattning är det principalens ekonomiska ställning och verkningarna ur ekonomisk sjmvinkel av fullt skadeståndsansvar som bör komma i betrak­tande vid jämkningsfrågans prövning. Däremot bör den skadevållande hand­lingens beskaffenhet inte tillmätas självständig betydelse. Hänsyn bör å andra sidan givetvis tas till den skadelidandes förhållanden, så att inte i stället obilliga verkningar drabbar denne. Sådana verkningar inträder inte som följd av jämkning, när den skadelidande har skadeförsäkring eller

2.2.2.6.

13 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

194                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

uppträder »om självförsäkrare. Till självförsältrare räknar kommittén i detta sammanhang staten samt större kommuner och vissa större företag, som på grund av riskutjämning inom den egna rörelsen inte tecknar ansvars­försäkring.

Kommittén erinrar i detta sammanhang om att det i schweizisk rätt finns en regel som möjliggör jämkning av det presumtionsansvar för arbetsgivare som gäller där, och att vissa regler om jämkning av s. k. husbondeansvar finns i § 25 i de danska och norska försäkringsavtalslagarna.

En allmän jämkningsregel kan enligt kommittén visserUgen vara moti­verad, men detta bör inte hindra att man inför jämkningsregler på begränsa­de områden, t. ex. i fråga om principalansvaret. Att principalen skall svara för annans vållande oberoende av egen culpa ger skadefallen på detta område en särställning, som enligt kommittén motiverar en jämkningsregel. En sådan regel motverkar sannolikt inte Önskemålet att främja utbredningen av ansvarsförsäkring. Oavsett om jämkningsmöjlighet finns är nämligen risken att få betala skadestånd enligt kommitténs uppfattning tiUräcklig för att uppmuntra till tecknande av ansvarsförsäkring.

Kommittén föreslår i enUghet med dessa överväganden en regel om att principalansvar kan jämkas, om skadeståndet med hänsyn till principalens ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter finnes oskäUgt be­tungande (3 § i kommitténs förslag). Regeln är enUgt vad kommittén sär­skilt framhåller inte tillämplig, när skada har vållats av en arbets- eller uppdragstagare själv eller, i fråga om juridiska personer, dessas högsta organ.

2.2.2.7. Förhållandet till speciallagstiftning och till kontraktsrättsliga reg­ler. Bestämmelser om oinskränkt principalansvar finns i sjölagen och järn­vägsansvarighetslagen. Rent objektivt ansvar, som bl. a. inkluderar ansvar för anställds handlande, är föreskrivet för särskilda verksamhetsområden, t. ex. genom el-anläggningslagen, luftfartsansvarighetslagen, atomansvarig­hetslagen och miljöskyddslagen samt genom vissa bestämmelser i bilansva­righetslagen och järnvägsansvarighetslagen. Praktiskt betydelsefulla be­stämmelser om ansvar för annans vållande finns i bilansvarighetslagen.

Konkurrensproblem kan enligt kommittén uppkomma, t. ex. vid tillämp­ning av jämkningsregeln i 3 § av dess förslag. Av praktisk betydelse är enligt kommittén vidare frågan, huruvida vissa särskilda preskriptionsbestämmel­ser i speciallagstiftningen skall gälla också när förslagets regler om princi­palansvar skulle kunna tillämpas. Kommittén antar, att en tillämpning av allmänna grundsatser leder till en tillfredsställande lösning av dessa problem. Men för att undvika att trafikansvarssystemet blir mera komplice­rat än det redan är har kommittén ansett sig böra föreslå, att de nya reglerna om principalansvar inte skall gälla skada i följd av vårdslöshet vid sådan trafik med motorfordon för vilken skall finnas trafikförsäkring. En bestäm­melse härom har kommittén tagit upp i 5 § av sitt förslag,

2.2.2.6.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972.          195

Enligt i rättstillämpningen utbildade grundsatser gäller objektivt ansvar på vissa områden, såsom inom grannelagsrätten och vid vissa särskilt farliga militärövningar. Kommitténs förslag avses inte ha någon inverkan på de i huvudsak oskrivna regler som anses tiUämpliga på dessa områden. Inte heller avser kommittén att en lagstiftning enUgt dess förslag skall utgöra hinder för domstolarna att i framtiden statuera objektivt ansvar också på andra områden än de nu nämnda, om verksamhetens särskilt farliga beskaf­fenhet eller andra omständigheter påkallar det.

I inomobligatoriska förhållanden gäller redan i princip, att en avtals­kontrahent svarar för sina medhjälpares vållande, dock med de avsteg som kan följa av det särskilda rättsförhållandets natur. Kommittén har som skäl för en utvidgning av principalansvaret hänvisat bl; a. till de nackdelar som är förknippade med att ansvaret f.n. har olika omfattning i utomobUga­toriska och i inomobligatoriska förhållanden. Kommitténs förslag innebär visserUgen en utjämning av dessa olikhetfer, och gränsdragningen mellan ansvarstyperna kommer inte att få samma betydelse som tidigare Men skill­naden mellan utom- och inomobligatoriskt ansvar kan givetvis inte utplånas genom förslaget. Kommittén berör närmare i vilka mer betydelsefulla av­ seenden skillnaderna ännu kommer att framträda, t. ex. när det gäller om.", fattningen av ansvaret för självständig medhjälpare. För detaljerna i denna del i kommitténs framställning hänvisar jag i första hand till »Skadestånd II» s. 53.

Kommittén diskuterar i detta sammanhang särskilt i vad mån den före­slagna jämkningsregeln skaU kunna tillämpas också i kontraktsförhållan­den. Enligt kommittén bör frågan besvaras nekande för de fall då typiskt; kontraktsmässiga förpliktelser har åsidosatts. När det gäller ansvar för skada som har uppkommit genom åsidosättande av en biförpliktelse i kon­trakt — t. ex. ansvar för skada på grund av skadebringande egenskaper hos försålt gods — anser emellertid kommittén, att det bör finnas utrymme för. jämkning, om person- eller sakskada drabbar medkontrahenten i avtals­förhållandet till följd av försummelser av medkontrahentens medhjälpare. Sammanfattningsvis uttalar kommittén, att analogisk tillämpning av jämk" ningsregeln bör kunna komma i fräga även i kontraktsförhållanden, under förutsättning att omständighetema är jämförliga med skadefall som inträf­far utan att något avtal ligger i botten men att vid försummelse med avse-, ende på huvudförpUktelsen i ett avtal jämkning regelmässigt inte bör äga rum.

Enligt kommittén torde det motsvarande finska lagförslaget vila på sam­ma utgångspunkter i detta hänseende som det svenska, under del att de danska och norska förslagen utgår från att lagstiftningen bUr direkt till­lämplig även i kontraktsförhållanden.

Kommittén påpekar, att dess förslag inte hindrar att en arbetsgivare i avtalsförhållanden gör förbehåU som fritar honom från principalansvar. Kommittén tänker sig att en sådan friskrivning kan komma till användning

2.2.2.7.

196                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

i arbetsavtal beträffande skador som arbetstagare vållar varandra. Också i andra fall kan friskrivningsklausuler tänkas förekomma. I de danska och norska lagförslagen har tagits upp en särskild bestämmelse om att avtal, varigenom den skadelidandes rätt begränsas, kan lämnas utan avseende, i den mån avtalet skulle vara uppenbart obilligt (»urimelig»). De finska och svenska kommittéerna har inte funnit anledning att föreslå någon mot­svarande bestämmelse. Skadeståndskommittén påpekar i detta samman­hang att en friskrivningsklausul, vars tillämpning skulle vara uppenbart otillbörlig, torde kunna jämkas eUer lämnas utan avseende enligt grunderna för 8 § skuldebrevslagen.

2.2.2.8. Principalansvar i offentligrättsliga förhållanden. Kommittén har med utgångspunkt från att dess förslag kan komma att föranleda lagstift­ning utan att samtidigt lagstiftning genomförs om det allmännas skade­ståndsansvar behandlat vissa frågor om tillämpning av bestämmelserna i dess förslag när det gäller statens och kommunernas skadeståndsansvar. Jag återkommer med en redogörelse för vissa av kommitténs uttalanden i denna del vid behandlingen av frågan om det allmännas skadeståndsansvar (av­snitt 2.3.3.).

2.2.3. Remissyttrandena

2.2.3.1. Allmänna synpunkter. Vissa remissorgan har i sina jrttranden gjort uttalanden av mera allmän och principiell räckvidd om det skade­ ståndsrättsliga reformarbetet. Dessa uttalanden har i sina huvuddrag redo­ visats i det föregående (avsnitt 1.4.7.).

Ett 40-tal remissinstanser har tiUstyrkt, att skadeståndskommitténs för­slag läggs till grund för lagstiftning, eller har med anmärkningar endast mot enskildheter i förslaget lämnat huvudprinciperna i detta utan erinran.

I ett stort antal av dessa yttranden framförs önskemål om att statens och kommunernas skadeståndsansvar blir föremål för lagstiftning i samband med att principalansvaret ocb arbetstagares skadeståndsansvar lagregleras. I allmänhet har härvid förutsatts, att en lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar skall kunna genomföras på grundval av 1958 års förslag.

Ett flertal av de remissorgan som i princip tillstyrkt förslaget för fram vissa allmänna synpunkter på skadeståndskommitténs förslag. Hovrätten för Nedre Norrland, försäkringsinspektionen och länsstyrelsen i Stockholms lån förklarar sig i allt väsentligt ansluta sig till förslagets huvudprinciper. Svea hovrätt anser förslaget vara väl ägnat att läggas till grund fÖr lag­stiftning, I samma riktning uttalar sig länsstyrelsen i Jämtlands län, domän-styrelsen och socialstyrelsen, som i likhet med SACO anser det angeläget att den föreslagna lagstiftningen snarast genomförs. Samma ståndpunkt intar

2.2.2.7.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972                   197

föreningen Sveriges häradshövdingar. Länsstyrelsen i Stockholms län finner de föreslagna ansvars- och jämkningsreglerna i allt väsentligt väl under­byggda och i det stora hela rimligt avvägda, Sveriges läkarförbund anser att en lagstiftning efter förslagets riktlinjer skulle medföra påtagliga fördelar. Sveriges advokatsamfund finner de skäl som kommittén har anfört för förslaget vara övertygande samt framhåller som en väsentlig fördel med förslaget att större överensstämmelse kommer att råda beträffande arbets­givares skadeståndsansvar i obligatoriska och utomobligatoriska förhållan­den.

Arbetsdomstolens ordförande är i princip positiv till förslaget men finner det i vissa avseenden svårt att bedöma dess räckvidd och att avgöra vilka praktiska verkningar lagen får för olika konkreta fall. Å andra sidan anser han det knappast möjligt att utforma en allmän lag på skadeståndsrättens område efter annan metod än den som skadeståndskommittén har tillämpat. Med hänsyn till rättsområdets karaktär kan det knappast undvikas, att den närmare utformningen av rättsreglerna liksom hittills måste ske i kasuistisk form genom rättspraxis. Det är dock enligt arbetsdomstolens ordförande en viss fördel, om praxis kan utvecklas på grundval av en skriven lag, i vilken de allmänna riktlinjerna har fastslagits. Härtill kommer, att förslaget inne­fattar inte endast en kodifiering av gällande rätt utan i betydelsefulla avseenden också ändringar däri, som knappast kan genomföras annat än genom lagstiftning.

Vissa av de remissinstanser som i det väsentliga har godtagit förslagets huvudprinciper har emellertid samtidigt tagit upp till diskussion den mera vittomfattande frågan om att införa ett rent objektivt skadeståndsansvar för arbetsgivare. Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar med beklagan­de, att det inte har befunnits möjligt att ta upp frågan om objektivt ansvar enbart på grund av arten av bedriven verksamhet till behandling. Försvarets civilförvaltning anser starka skäl tala för att denna fråga tas upp i den nya lagstiftningen. Förvaltningen pekar på att gränsen mellan fall, där culpöst förfarande kan anses föreligga, och fall där objektivt skadeståndsansvar kan ifrågasättas, ofta är fljrtande, särskilt när det är fråga om s, k. anonym culpa — dvs, att det är klart att ett fel har begåtts men ovisst vem som har felat — eller kumulerade fel, dvs, att ett flertal fel har begåtts, som inte vart för sig men väl tillsammantagna innefattar skadeståndsgrundande culpa. Svenska fabriksarbetareförbundet ifrågasätter, om man inte bör över­väga att göra arbetsgivare skadeståndsskyldiga vid samtliga olycksfall i arbetet. Bedömningen av vem som har vållat en olycka blir enligt förbundet lätt godtycklig. Tillfälligheter kan göra, att en arbetsgivare i det ena fallet blir skadeståndsskyldig för ett olycksfall, medan ett likartat fall inte medför någon ersättningsskyldighet. Den utvidgning av socialförsäkringen som har skett och arbetarrörelsens målsättning att förlust vid sjukdom helt skall ersättas genom allmän försäkring medför, i samma takt som utbyggnaden

2.2.3.1.

 

198                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

sker, en reducering av den kostnad som de skadeståndsskyldiga har för ersättning till de skadelidande. Förbundet anser det rimUgt alt en vidgning av arbetsgivares skadeståndsansvar sker allteftersom de allmänna försäk­ringarna medför en lindring av skadeståndet. De ökade riskerna i modernt industriellt arbete bör också medföra, att skadeståndslagstiftningen ges en mer social inriktning. Förbundet anser att kostnaderna för en sådan reform inte behöver bli aUtför betungande, eftersom ansvarsförsäkring kan an­vändas och kostnaderna därigenom utjämnas mellan företagen.

LO framför tanken på en regel om omkastad bevisbörda vid vissa svårare olyckstillfällen, då det är ogörligt för den skadelidande att prestera bevis­ning om vållande, LO syftar därvid på sådana olyckor där det med hänsyn till skadefallets särart är omöjligt inte bara att utröna vem som har vållat skadan utan också skadeorsaken. LO anser det självfallet att en sådan exculpationsprincip kan ersättas med en regel om objektivt skadestånds­ansvar vid särskilt farlig produktion.

Ett begränsat antal remissinstanser ställer sig avvisande till skadestånds­kommitténs förslag.

Kommerskollegium finner det strida mot hittills gällande rättsgrundsatser i vårt land att skadeståndsansvar skall åläggas den som förutsätts äga ekonomisk stjTka och att ansvaret skall bli beroende av om försäkrings­skydd föreligger eller skäligen kan åstadkommas. För kommerskollegium ter det sig vidare från principiell sjmpunkt anmärkningsvärt, att den på­byggnad av gällande socialförsäkringslagstiftning, som ett genomförande av skadeståndskommitténs förslag i väsentlig mån innebär, skulle avse endast de fall som ryms inom reglerna om principalansvaret och alltså inte gälla över hela linjen. Skadeståndskommitténs uttalande om det stötande i att den skadelidandes rätt tiU ersättning är ekonomiskt tryggad, om ansvars­försäkring finns, medan han i motsatt fall kanske inte har möjlighet att få ut ens en bråkdel av det skadestånd som bör tillkomma honom, kan enligt kommerskollegium tillämpas i fråga om var och en som tillfogas skada genom vållande av medellös person och som inte har laglig rätt att få full ersättning av annan än denne. Också mot skadeståndskommitténs över­väganden angående de ekonomiska verkningarna av förslaget riktar kom­merskollegium invändningar. Den omständigheten att en arbetsgivare, som drabbas av det utvidgade principalansvaret, kan teckna en ansvarsförsäk­ring, som i väsentlig mån befriar honom från utgifter vid skadefall, är inte av avgörande betydelse. Erfarenheterna från liknande förhåUanden tyder på att den samlade premiebelastningen på försäkringstagarna måste komma att bli betydande och avsevärt större än f. n. Om förslaget genomförs, torde antalet kända skadefaU komma att öka. Vidare öppnar förslaget till viss del möjligheter för missbruk. Kommerskollegium delar inte skadeståndskom­mitténs uppfattning, att dessa möjligheter kan lämnas åt sidan vid bedöm­ningen av förslagets ekonomiska verkningar. Slutligen framhåller kommers-

2.2.3.1.

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            199

kollegium, att det inte är riktigt att utan starka skäl lägga den ekonomiska börda varom här är fråga på vissa grupper i samhället. Sådana skäl har inte redovisats i betänkandet.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare avstyrker bestämt att förslaget läggs till grund för lagstiftning. Enligt handelskammaren uppkom­mer svårbemästrade ekonomiska konsekvenser av en så vidsträckt ansvarig­het som förslaget innebär. Handelskammaren finner det tveksamt, om den angivna, genomsnittliga höjningen av premierna för ansvarsförsäkring kom­mer att vara tillräcklig. Skånes handelskammare finner att förslaget inte utan en omfattande överarbetning kan läggas till grund för lagstiftning.

Två av de instanser som ställt sig avvisande till kommittéförslaget, näm­ligen SAF — till vars yttrande Sveriges industriförbund och Svenska bygg­nadsentreprenörföreningen har hänvisat — samt Sveriges grossistförbund har bl, a, ansett att förslaget i föreliggande utformning inte bör läggas till grund för lagstiftning, I sitt yttrande finner SAF att förslaget visserligen innehåller åtskilligt av värde, som på ett eller annat sätt kan komma till användning i framtiden. Men de sakliga invändningarna mot enskUda punk­ter i lagförslaget är alltför många och oklarheten är alltför stor i fråga om förslagets verkliga räckvidd, främst tUl följd av kommitténs många uttalan­den om analogisk tillämpning. I sistnämnda hänseende vänder sig förening­en bl. a. mot skadeståndskommitténs uttalanden om analogisk tillämpning av förslaget beträffande andra än arbetstagare och analogisk tUlämpning av förslagets jämkningsregler. Föreningen anser det oriktigt, att man i moti­ven till en lag gör uttalanden, som inte kan återföras till någon positiv be­stämmelse. Det får inte vara så, att räckvidden av en lagstiftning är oklar i väsentliga, grundläggande frågor. Man kan enligt föreningen inte undgå denna uppfattning, när man granskar skadeståndskommitténs förslag.

Landsfogden i Malmöhus län anser förslaget vara alltför långtgående för att kunna godtas av rådande rättsuppfattning. De talrika jämkningsregler som återfinns i förslaget är också så obestämt utformade att man kan vänta en betydande ökning av antalet tvister inför domstol.

Sveriges hantverks- och industriorganisation anser att tiden ännu inte är mogen för en lagstiftning på detta område. Vissa av skadeståndskommitténs förslag torde sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Reformbehovet torde i första hand kunna tillgodoses genom förhandlingar mellan arbets­marknadens parter. Organisationen kritiserar vidare förslagets lagtekniska utformning och de konsekvenser i form av ökat engagemang från för­säkringsväsendets sida som skulle bli en följd av förslagets genomförande. Även järnvägsstyrelsen anser, att anmärkningar kan riktas mot förslagets lagtekniska utformning.

2.2.3.2. Principalansvar mot utomstående. Kommitténs förslag, att princi­palansvaret mot utomstående tredje man skall utvidgas till att omfatta vål-

2.2.3.2.

 

200                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

lande av samtliga arbetstagare, oberoende av deras ställning, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av en överväldigande majoritet av remissinstan­serna. Kommitténs motivering för förslaget har vunnit anslutning från åt­skilliga håll. Betydelsen av föreliggande försäkringsmöjligheter och de an­svarsförsäkringsförhållanden som råder redan nu har understrukits av bl. a. Svea hovrätt, skolöverstyrelsen, generaltullstyrelsen, SAF, TCO och SR. Ar­gumentet att ansvarsförsäkringar för arbetgivare täcker skador som vållas av arbetstagare i större omfattning än som motsvarar arbetsgivaren rättsli­gen åvilande ersättningsskyldighet anser emellertid försvarets civilförvalt­ning inte kunna undgå vissa erinringar. Civilförvaltningen biträder likväl förslaget under framhållande av skadelidande tredje mans starka intresse av att inte ställas i sämre situation i de fall då försäkringsskydd inte finns än i fall då arbetsgivaren har skaffat sig och därmed den skadelidande sådant skydd. Synpunkten att kostnaden för skador som vållas vid driften av ett företag bör bäras av företagaren som en kostnad i rörelsen understryks särskilt av bl, a, försäkringsinspektionen, Sveriges advokatsamfund och TCO.

De rättstekniska fördelarna av att olikheterna mellan inom- och utom­obligatoriska förhållanden minskas har framhållits av Sveriges advokat­samfund och magistraten i Hälsingborg. Sistnämnda remissinstans under­stryker i likhet med TCO betydelsen av att behovet av en gränsdragning mellan arbetstagare i arbetsledande eller eljest ansvarig ställning samt övriga arbetstagare försvinner. Försvarets civilförvaltning och Sveriges lantbruks­förbund för fram liknande sjmpunkter,

överståthållarämbetet anser att arbetsgivaren i de flesta fall torde ha större möjligheter än sina anställda att kalkylera med och ekonomiskt bära ansvaret för skador som drabbar tredje man på grund av anställds vållande. Man kan dock inte bortse från att skadeståndsanspråk inte sällan kan kom­ma att drabba även mindre bärkraftiga företagare och att gränsdragningen mot s.k. abnormhandlingar — dvs. handlingar av så extraordinär natur att de inte bör medföra principalansvar — kan vålla praktiska svårigheter. Enligt ämbetet har arbetsgivarna relativt inskränkta möjligheter att genom personalurval, arbetsledning m. m, begränsa riskerna för det skadestånds­ansvar som föreslås. Ansvarets omfattning är vidare tämligen lösligt be­stämt. Det kan därför vara tveksamt, om en sådan lagstiftning som den föreslagna är den riktiga vägen att komma till rätta med de trygghetsproblem det här gäller och om inte ämnesområdet snarare har anknytning till social­lagstiftningen, närmast till socialförsäkringsväsendet. Den höga grad av skönsmässighet som torde komma att prägla rättstillämpningen kan också inge betänkligheter, men ämbetet vill inte motsätta sig de riktlinjer som kommittén föreslår i denna del.

Justitiekanslem ger uttryck för betänkligheter mot att principalansvar skall tillämpas i privata förhållanden. Kommitténs ståndpunkt bör dock

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           201

godtas, helst som samma reglering redan gäller i Danmark och Norge utan att veterligen någon olägenhet har framkommit där. Kommerskollegium vänder sig särskilt mot att principalansvaret skall tillämpas beträffande ideell verksamhet och privata förhållanden men framhåller också det vansk­liga i att åstadkomma en gränsdragning, som är tillfredsställande från alla synpunkter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser själva utgångs­punkten för införande av objektivt ansvar för arbetsgivare vara de med industriell eller liknande verksamhet förknippade skaderiskerna och ifråga­sätter därför om inte de rent privata förhållandena bort lämnas utanför. Arbetsdomstolens ordförande framför liknande synpunkter men pekar också på möjligheten att motverka obilliga konsekvenser genom den jämknings­regel som 3 § i kommitténs förslag innehåUer.

Endast landsfogden i Malmöhus län avstyrker kommittéförslaget i denna del. Han invänder bl. a„ att möjligheten till ansvarsförsäkring inte bör till­mätas så stor betydelse och att reglerna om principalansvar kommer att drabba många som i dag inte tecknar ansvarsförsäkring.

2.2.3.3. Principalansvar mot egna arbetstagare. Kommitténs förslag vinner också i denna del anslutning från majoriteten av remissinstanserna, som väsentligen godtar kommitténs skäl och synpunkter. Magistraten i Hälsing­borg anser det sålunda ur rättvisesynpunkt svårt att föreställa sig att inte samma principalansvar skulle gälla mot egna anställda som mot utom­stående tredje man. Justitiekanslem påpekar, att ett oinskränkt principal-ansvar över hela fältet medför en rättstekniskt sett enklare och klarare lös­ning. Försäkringsmässigt kan ansvaret vidare kanaliseras till arbetsgivarens eventuella ansvarsförsäkring utan att merkostnaden blir betungande. Läns­styrelsen i Göteborg och Bohus län har inte heller någon erinran mot försla­get men anser att frågan om de ekonomiska konsekvenserna för näringslivet om möjligt bör undersökas närmare. Sveriges advokatsamfund finner för­slaget välgrundat men förutsätter, att ansvarsförsäkringens villkor anpassas efter de nya reglerna. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser det möj­ligt att genomföra de förändringar i ansvarighetsförsäkringarnas omfattning som kommittén har framhållit som nödvändiga för anpassning till den föreslagna lagstiftningen. Förbundets uttalande äger f. ö. giltighet också be­träffande andra delar av kommitténs förslag.

Arbetsdomstolens ordförande anser det vara befogat att begränsa prin­cipalansvaret mot egna arbetstagare till personskador, eftersom jämförelse­vis bagatellartade anspråk på ersättning för sakskada kan medföra betydan­de administrativa besvärligheter för arbetsgivarna och då en viss risk för missbruk av rätten till skadestånd i sådana fall föreligger. Civilförsvars­styrelsen befarar, att ett utvidgat principalansvar med mycket begränsad regressrätt kan medföra, att aktsamheten slappnar. Styrelsen avvisar dock inte förslaget, bl, a, med hänsyn till de goda erfarenheterna från Danmark.

2.2.3.3.

 

202                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

KommerskoUegium finner det tveksamt, om förslaget i denna del bör godtas. Förhållandena måste enligt kommerskollegium många gånger bli sådana att det skulle vara stötande för rättskänslan att pålägga arbetsgivaren ett ansvar som rätteligen är att betrakta som strikt. Om t. ex. en funktionär under en idrottstävling skadar en annan funktionär, skulle den anordnande föreningen bli skadeståndsskyldig. Kollegium kan inte finna något bärande skäl för att just föreningen skall gottgöra den skadelidande.

Skånes handelskammare och handelskammaren i Karlstad anför också betänkligheter, bl. a. med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för arbetsgivarna, Skånes handelskammare anser det ligga närmast till hands att frågan om utvidgningen av principalansvaret blir löst genom avtal mellan arbetsmarknadsparterna. Handelskammaren i Karlstad anser sig ha anled­ning anta att kostnadsstegringen i verkligheten blir större än 25 procent.

Några remissinstanser har uttryckligen avstyrkt förslaget i denna del. SAF åberopar att den nuvarande gränsdragningen för principalansvaret har förankring i ett betraktelsesätt, som omfattas också av vida kretsar på arbetstagarsidan. Detta betraktelsesätt innebär, att arbetsgivaren svarar endast för skador som han kunnat förebygga genom lämpliga åtgärder. I vissa fall får han bära ett ännu vidare ansvar, nämligen när särskilda risk-eller kontraktssynpunkter motiverar detta. Enligt föreningens uppfattning är det inte rimligt — och inte heller underbyggt av någon uppfattning på arbetsmarknaden — att arbetsgivaren skall åläggas ett generellt skade­ståndsansvar i situationer där det över huvud taget inte har varit möjligt för honom att vidta någon förebyggande åtgärd. Föreningen anser redan vissa av kommitténs egna uttalanden med styrka tala mot reformen. Det gäller sålunda vad kommittén har anfört om yrkesskadeförsäkringen, om möjligheterna att lösa det föreliggande problemet genom frivilliga överens­kommelser på arbetsmarknaden och om riskerna för missbruk. Enligt för­aningen kan man inte uteslutande ta hänsjm till möjligheterna till ansvars­försäkring. Det måste vara viktigare att ta hänsyn till det betraktelsesätt som på ett naturligt sätt har vuxit fram. Det betydande antal småföretagare som saknar ansvarsförsäkring skulle finna sig obegripligt hårt drabbade, om förslaget genomförs. — Som tidigare nämnts avstyrker landsfogden i Malmöhus län varje utvidgning av principalansvaret.

Några remissinstanser tar upp frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring för arbetsgivare. LO anser i likhet med TCO att man bör utreda frågan om en obligatorisk försäkringsplikt, som enligt LO också bör vara straffsank­tionerad. LO beaktar därvid särskilt den skadelidandes berättigade anspråk på att få full ersättning för sin skada utan hänsyn till principalens solvens, vidare den verkan en sådan försäkringsplikt bör få bl. a. på premiekostna­den och slutUgen möjUgheten till jämkning. Utredningen bör enligt LO inte utgöra hinder mot att principalansvaret snabbt genomförs. En del av de av LO hörda fackförbunden understryker bl. a. betydelsen av att arbetstagarna

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            203

genom ett system med obligatorisk ansvarsförsäkring skulle beredas ökat skydd mot personligt skadeståndsansvar. Synpunkten delas av SR, som vi­dare framhåller, att det även från arbetsgivarnas synpunkt förefaller lämp­ligast att dessa alltid tecknar försäkring för sitt principal ansvar, och som utgår från att arbetsgivarna i försäkringsrättsligt hänseende skulle få sam­ma ställning som ägare av motorfordon. Samverkande träfacken anser att kostnaderna för en obligatorisk försäkring inte bör överdrivas och att man med en sådan försäkring uppnår bättre riskutjämning med lägre premie­nivå. Socialstyrelsen anser, att en lagstiftning om principalansvar senare kan kompletteras med bestämmelser om obligatorisk försäkring.

Kommitténs uttalanden om analogisk tillämpning av de föreslagna regler­na beträffande vållande av andra än arbetstagare har i allmänhet inte rönt allvarligare invändningar men har föranlett åtskilliga kommentarer. Dessa kommer jag att beröra närmare vid behandlingen av de enskilda bestäm­melserna (avsnitt 5.1.3.1.).

2.2.3.4. Uppdragsgivares ansvar för vållande av självständig medhjälpare. Förslaget i denna del tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remiss­instanser, bland dem justitiekanslem, hovrätten för Nedre Norrland, social­styrelsen, byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands län, Svenska försäkringsbolags riksförbund, LO, TCO och Svens­ka landstingsförbundet.

Magistraten i Hälsingborg tillstyrker också förslaget men ifrågasätter, om Inte principalansvar för självständig medhjälpare bör inträda även i vissa andra fall än då fråga är om fullgörande av lagstadgad förpliktelse, t. ex. när ett entreprenadföretag anlitas för fönsterputsning. Magistraten under­stryker vidare bl, a., att motivuttalandena inte bör tilläggas alltför bindande karaktär. Föreningen Sveriges häradshövdingar, som inte heller motsätter sig förslaget, kritiserar kommitténs motivering att uppdragsgivaren inte skall kunna befria sig från ansvaret för en förpliktelses fullgörande genom att övervältra förpliktelsen på en annan. Den förpliktelse som inte får eller inte kan övervältras är skyldigheten att utföra vissa åtgärder, däremot inte principalansvaret. Det är enligt föreningen i själva verket lagstiftaren som av bl. a. sociala skäl övervältrar principalansvaret från den som faktiskt är arbetsgivare vid arbetets utförande till den som har det primära ansvaret gentemot samhället för att arbetet blir utfört på rätt sätt och i rätt tid. Inte heller generaltullstyrelsen motsätter sig förslaget men framhåller, att det utsträckta principalansvaret kan bli konkurrenshämmande. En arbetsgivare är enligt styrelsen nämligen inte villig att anlita annan självständig med­hjälpare än den som kan ställa betryggande säkerhet för att uppdragsgivaren inte riskerar att drabbas av ansvar för skada, som omfattas av medhjälpa­rens principalansvar.

Ett par remissinstanser, som har intagit en i princip positiv hållning till

2.2.3.4.

 

204                 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 dr 1972

förslaget, har ifrågasatt om det inte i förslaget bör tas upp en särskild bestämmelse om rätt för uppdragsgivaren att av den självständige med­ hjälparen kräva åter vad han har utgett.

Några remissinstanser har intagit en mera klart avvisande hållning till förslaget i denna del, Svea hovrätt framhåller, att om arbetsgivaren har en konkret politirättslig förpliktelse att vidta en skadeförebyggande åtgärd,, han enligt gällande rätt torde ha en långtgående plikt att tillse att åtgärden verkligen vidtas. Tillsynsplikten torde enligt hovrätten vara i stort sett den­samma oberoende av om egen arbetskraft eller självständig medhjälpare anlitas. Rättsfall från ett hithörande område — husägares skyldighet att genom snöskottning hindra olycksfall — ger enligt hovrätten vid handen, att någon lättnad i ansvaret inte uppnås genom anlitande av en självständig medhjälpare. Men i praxis har man varit obenägen att ålägga uppdrags­givaren ansvar i fräga om skador som inträffar under det att en självständig medhjälpare utför sitt uppdrag. Med hänsyn bl. a. till dessa förhållanden ifrågasätter hovrätten, om det finns ett verkligt behov av en sådan lagregel som den föreslagna, helst som den anlitade medhjälparen ofta kan vara ekonomiskt starkare än sin uppdragsgivare. Enligt hovrätten bör dom­stolarna vid bedömande av ansvar för medhjälpares vållande ha friare händer än vad förslaget anger. Ett lagstadgande i ämnet kan enligt hov­rättens uppfattning svårligen bli fullt tydligt. Som exempel anger bov­rätten att den föreslagna lagtexten inte synes täcka författningsrum, som bara innehåller en allmän erinran om att nödig aktsamhet skall iakttas, och inte heller förpliktelser enligt den oskrivna grannelagsrätten eller enligt föreläggande som myndighet utfärdar med stöd av lag. Hovrätten finner att tillämpningsområdet i så fall skulle bli ganska snävt.

Kommerskollegium ger åtskilliga exempel på svårigheten att tolka be­stämmelsen i 2 § i kommitténs förslag och på obilliga verkningar, som talar mot att förslaget genomförs. Kollegium påtalar särskilt, att den som är pliktig att vidta en viss åtgärd inte så sällan lär befinna sig i det läget att han inte kan bedöma hur åtgärden skall utföras och därför vänder sig till en sakkunnig på området för att få arbetet gjort. En villaägare bör t. ex. inte bli ersättningsskyldig för skada som en behörig el-installatör vållar i sam­band med reparationer av en elanläggning i villan. Kollegium anser, att det saknar större betydelse om förslaget i denna del inte genomförs och finner att en skadeUdande vanligen torde vara tillräckUgt skyddad genom att få rätt till ersättning av den självständige medhjälparen. Västergötlands och Norra Hallands handelskammare efterlyser en rättvisare lösning och ifrågasätter, om en uppdragsgivare rimligen bör vara ansvarig för en själv­ständig medhjälpare och dennes folk i andra fall än då uppdragsgivaren har underlåtit att lämna medhjälparen upplysning om förhållanden som medhjälparen inte utan vidare hör ha haft eller ha skaffat sig kännedom om på grund av sin sakkunskap.

2.2.3.4.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            205

Även SAF avstyrker förslaget. Detta statuerar enligt föreningen ett ansvar för uppdragsgivaren även för de skadefall som inträffar i uppdragstagarens verksamhet till följd av uppdraget. Bestämmelsen skall kunna tillämpas också vid förpliktelser som grundas på en allmänt utformad föreskrift som t. ex. 7 § arbetarskyddslagen. Trots kommitténs uttalanden om möjligheter­na att ur en sådan föreskrift härleda ett konkretiserat åliggande att vidta en bestämd åtgärd finner föreningen det uppenbarligen inte vara möjligt att närmare bedöma räckvidden av förslaget i denna del. Bortsett härifrån finns det enligt föreningen inte bärande skäl för en regel av så överraskande art. Det gäller här förhållandet mellan självständiga företagare. Uppdrags­givaren skall ha full regressrätt mot uppdragstagaren. Också i övrigt är förhåUandet mellan parterna dispositivt. Mot den bakgrunden finner för­eningen inte något skäl att lagstifta om ett principalansvar företagare emellan.

Stadsjuristen i Stockholm understryker förslagets vittgående verkningar och belyser mycket utförligt svårigheten att tillämpa det. En analys av kommitténs exempel på lagstiftning, som skulle medföra skadeståndsansvar för fastighetsägare på grund av byggnadsentreprenörs åtgärder, ger enligt stadsjuristen vid handen att det är oklart, om förutsättningarna för detta skadeståndsansvar verkligen existerar. Det lär nämligen inte bara i fråga om grannelagsrätt och byggnadslagstiftning vara ytterst besvärligt att fast­ställa, om lagstiftningen kan sägas ålägga en uppdragsgivare att i någon särskild egenskap vidta en skadeförebyggande åtgärd. Förslaget skulle kun­na få endast partiella verkningar, t. ex. därigenom att många skadefall vid byggnadsentreprenader faller utanför. Bortsett från de olägenheter som är förenade därmed anser stadsjuristen att förslaget är mindre väl motiverat. Kommittén antar, att entreprenören regelmässigt är den ekonomiskt svagare parten i avtalsförhållandet och att därför från både dennes och den skade­lidandes synpunkt är rimligast, att byggherren får svara för skador till följd av arbetet. Motivet är inte bärande, när det gäller byggnadsentrepre-nadförhållanden. Det låter sig inte säga, att entreprenörerna ens regelmäs­sigt framträder som en ekonomiskt svagare part än beställarna. Det mot­satta förhållandet är mycket vanligt. Kommitténs förslag innefattar en reglering rakt motsatt den som är normal vid byggnadsentreprenader. En­ligt de vanligen använda kontraktsvillkoren fritas byggherren i princip från ■ansvarigheten för sådan skada på tredje mans person eller egendom som orsakas av entreprenadarbetet. Förslaget skulle leda till att skadestånds­kraven normalt kommer att riktas mot byggherren och inte som nu mot entreprenören, varpå byggherren lika regelbundet skulle regressvis yrka ersättning av entreprenören för utgivet skadestånd. Två skadeståndsproces­ser skulle alltså kunna uppkomma. Vidare anser stadsjuristen det inte ara rimligt att också skada vållad av entreprenörens folk skall kunna rutlösa ansvar för byggherren. Uppgörelsen skulle därmed ytterligare kom-

2.2.3.4.

 

206                Kungl Majits proposition nr 5 år 1972

pliceras, Processuelll blir vidare byggherren försatt i en mindre gynnsam position, eftersom entreprenören har långt större möjligheter att framskaffa bevismaterial. Den förre skulle ofta komma i den situationen att ersättning för utgivet skadestånd inte alls kan utgå eller kan utgå med endast jämkat belopp. Som ytterligare ett skäl mot förslaget anför stadsjuristen, att entre­prenörer och andra självständiga medhjälpare under senare tid har skaffat sig ökat skydd genom ansvarsförsäkring och att ansvaret från preventiv sjmpunkt bör vila på entreprenören, som har den största kunskapen och erfarenheten på sitt verksamhetsområde. Entreprenören kan också bäst be­döma risken och vidta betryggande åtgärder mot skadefall. — I allt väsent­ligt likartade synpunkter framförs av Svenska stadsförbundets styrelse, Stockholms stadskollegium, gatukontoret och hamnstyrelsen i Stockholm, som samtliga avstyrker förslaget i denna del och påpekar, att gränsdrag­ningen mellan sådana skadevållande arbetsmoment som faller in under de särskilda förpliktelserna och övriga skadevållande handlingar kan vålla svårigheter.

Vissa av stadsjuristens synpunkter delas av överståthållarämbetet, som anser det mindre tillfredsställande med en föreskrift om skadeständsskyl­dighet i syfte att få bestämmelser om skadeförbyggande åtgärder efterlevda. Svenska kommunförbundet intar också en avvisande hållning men redovi­sar synpunkter av delvis annan karaktär. Förbundet finner, att osäkerhet kommer att bestå i frågan, när uppdragsgivaren blir ansvarig för självstän­dig medhjälpares vållande på annan grund än att politirättsUga förpliktelser har åsidosatts. Avvikelser från huvudregeln att uppdragsgivaren går fri från ansvar bör enligt förbundet måhända inte komma i fråga utan att sär­skilda omständigheter kan åberopas. Förbundet anser, att man utan lag­stiftning men genom ett utbyggt försäkringsskydd kan uppnå ett tillfreds­ställande skydd för skadelidande tredje man. En utredning om försäkrings­skyddets betydelse i skadeståndsfrågorna bör inte föregripas genom att man inför lagbestämmelser om ett utsträckt principalansvar utifrån politirätts-liga aspekter.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen ansluter sig till SAF:s jrttrande och för fram vissa speciella synpunkter i anslutning till kommitténs utta­lande, att den som är bärare av en förpliktelse inte bör kunna undandra sig det ekonomiska ansvaret för förpliktelsens fullgörande genom att uppdra åt någon utomstående att vidta vissa åtgärder. I det avseendet anser för­eningen att förslaget motverkar tendenser att överföra det objektiva ansvar som under vissa betingelser anses föreligga inom grannelagsrätten på en part som enligt rättspraxis inte bör belastas med ansvaret. De huvudsakUga riskerna för skada på grannfastighet faller emellertid utanför den allmänna ansvarsförsäkringen. Den normala ansvarsförsäkringen för en entreprenörs byggnadsverksamhet täcker sålunda inte det s.k. byggherreansvaret. Om ett principalansvar införs, är det ur den aspekten av värde att reglerna ut-

2.2.3.4.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            207

formas så, att det blir möjligt att fastställa vem som har att bära detta ansvar bland det flertal entreprenörer som är engagerade i samma projekt. Osäkerhetsmoment uppkommer enligt föreningen, om den nya lagstift­ningen inte kan utpeka rätt subjekt.

2.2.3.5. Begränsning till person- och sakskada. Majoriteten av de få re­
missinstanser som har uttalat sig i denna del tillstyrker, att lagstiftningens
räckvidd begränsas på det sätt som kommittén har föreslagit. Försvarets
civilförvaltning ifrågasätter, om principalansvaret skall täcka också ersätt­
ning för sveda och värk samt för lyte och framtida men. Förvaltningen
framför dock inte något konkret ändringsförslag. Hovrätten för Nedre Norr­
land och Svenska försäkringsbolags riksförbund efterlyser mera klarläg­
gande uttalanden om analogisk tillämpning av förslaget vid ren förmögen­
hetsskada. Enligt förbundet är det tveksamt, om en sådan tillämpning bör
förekomma, när anställd vållar arbetskamrat ren förmögenhetsskada eller
icke-ekonomisk skada.

Sveriges lantbruksförbund motsätter sig att principalansvaret begränsas till att gälla person- och sakskada. Begränsningen saknar enligt förbundet principiell grund. Hela skadan av den beräkneliga risken bör — såsom i Danmark och Norge — vara ersättningsgiU.

2.2.3.6. Jämkning av principalansvar. Kommitténs förslag i denna del
har i princip godtagits eller lämnats utan erinran av majoriteten av remiss­
instanserna. Det avstyrks helt bara av vissa arbetstagarorganisationer.

Justitiekanslem anser goda skäl föreligga för jämkningsregeln, som främst avser att hålla utvidgningen av principalansvaret inom en lämplig ram. Sedd på detta sätt är regeln tillräckligt motiverad, även om den med­för att rättsläget blir mera svårbedömt, när principalansvar görs gällande. Denna olägenhet kan emellertid motverkas genom att man i motiven drar upp någorlunda fasta riktlinjer för tillämpningen. Justitiekanslem finner i likhet med kommittén, att hänsyn inte bör tas till handlingens beskaffen­het utan att regeln bör inriktas på fall då den ansvariges ekonomiska för­hållanden gör principalansvaret oskäligt betungande. Svea hovrätt har an­fört liknande sjmpunkter. Kommerskollegium anser också jämkningsregeln behövlig. Den bör dock inte motiveras av hänsyn till mindre företagare och privatpersoner, som saknar eller har otillräcklig ansvarsförsäkring. Enligt kollegium har den omständigheten ingen betydelse, eftersom ansvarsförsäk­ringarna bör anpassa sig efter skadeståndsreglerna och inte tvärtom.

SAF har inte någon erinran mot den i förslaget angivna principiella nor­men för jämkning. Enligt föreningen är det dock inte försvarligt att ute­sluta hela gruppen av arbetsgivare, som själva deltar i arbetet under om­ständigheter som föga skiljer dem från de anställda, från jämkningsmöj­lighet vid eget vållande eller vållande hos »organledningen». Skäl till jämk-

2.2.3.6.

 

208                Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

ning kan föreligga, när arbetsgivaren själv har varit vållande, inte minst om man beaktar, att arbetsgivaren i ett litet företag ofta ensam fungerar som arbetsledning.

Försäkringsinspektionen anser, att kretsen av de fall där jämkning får ske av hänsyn till den skadelidande bör begränsas i väsentligt större om­fattning än kommittén har förutsatt. Med hänsyn till den relativt ringa kostnad som en ansvarsförsäkring medför även för mindre företagare finns det enligt inspektionen inte anledning att bedöma underlåtenhet att teckna försäkring aUtför milt. Liknande synpunkter framhålls av försvarets civil­förvaltning och av Svenska försäkringsbolags riksförbund, som föreslår att jämkning över huvud taget inte skall förekomma inom den ram som skulle kunna täckas av ansvarsförsälaing. Stadsdomarföreningen anser att jämk­ning med anledning av att arbetsgivaren saknar eller har otillräcklig an­svarsförsäkring bör komma i fråga bara i undantagsfall,

7'CO finner det tveksamt om en jämkningsmöjlighet bör införas och anser att den i varje fall inte bör gälla näringsidkare, även om den skulle gälla för »smärre förhållanden». De som bedriver ekonomisk verksamhet bör vara underkastade samma ansvarighet, oavsett rörelsens storlek. Orga­nisationen förordar, att jämkningsregeln i första hand begränsas till att gälla icke-ekonomisk verksamhet och att bestämmelsen utformas så, att det klart framgår att den skall tolkas restriktivt. Regeln bör, enUgt TCO, inte gälla sådana självförsäkrare som t. ex. stat och kommun.

En klart avvisande hållning till förslaget i denna del intar LO och SR samt vissa av de fackförbund som LO har hört. Vad LO anför synes repre­sentativt för dessa remissinstansers inställning.

Det förhållandet att småföretagare eller privatpersoner som mer eller mindre tillfälligt kommit i arbetsgivarställning underlåtit att teckna försäk­ring och därvid självför\'ållat satt sig i en brydsam ekonomisk situation när skada inträffar, kan enligt LO:s förmenande inte utgöra tillräckliga skäl för en jämkningsgrund, än mindre bör en ringa skaderisk i de.ssa arbets­givares verksamhet erhålla den rättsföljd som här angivits. En mindre skaderisk bör enbart komma till uttryck i en lägre försäkringspremie, vilket otvivelaktigt skulle få till följd en ytterligare utbredning av ansvarsförsäk­ring och stärka strävan att vidtaga skyddsåtgärder mot skada. Kommitténs förslag måste anses få den motsatta effekten. LO vill här påpeka att erfa­renheten har visat att de arbetsgivare som har underlåtit att teckna försäk­ring oftast är de som haft en otillfredställande skyddsstandard på arbets­platsen, ett förhållande som kommittén inte synes ha observerat. Man bör också beakta att även om det åligger principalen att bevisa att ett ojämkat skadestånd, när försäkring saknas, skulle, därest det utdömdes, vara oskä­ligt betungande med hänsyn till hans ekonomiska situation, torde det vara ytterst svårt för domstolarna att skapa sig en objektiv bild av den aktuella situationen på andra grunder än vad som från den skadevållandes sida visats, än mindre torde det för den skadeUdande kärandeparten finnas nå­gon möjlighet av rättslig betydelse att motbevisa svarandens påstående i detta avseende. Detta torde medföra, att man har all anledning befara, att

2.2.3.6.

 

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972            209

kommitténs förslag härigenom kommer att leda till en icke önskvärd rätts­osäkerhet och oenhetlig praxis, och båda dessa faktorer kommer i hög grad att motverka att en större fasthet i regelsystemet än vad som för närvarande är fallet uppnås. Den omständigheten att skadefallen intar en särställning på grund av att principalen oberoende av egen culpa svarar för annans vål­lande utgör ingen avvikelse från nu gällande rätt och såvitt bekant har något krav på jämkning på denna grund ej tidigare framförts, varför det kan antagas att denna juridiska konstruktion ej medfört någon olägenhet av praktisk betydelse.

Vidare torde rättsliga åtgärder mot en principal som saknar försäkring i praktiken inte vidtagas såväl på grund av att denne oftast saknar utmät­ningsbara tillgångar som på grund av att parterna genom ulomprocessuella förhandUngar kan nå en för båda parter godtagbar lösning. Att med hänsyn till rena undantagsfall införa jämkningsmöjlighet av sådant slag, att inne­hållet i §§ 1 och 2 betänkligt urholkas och vissa principalers brist på ett socialt ansvar för sina anställda premieras, synes LO ur principieU syn­punkt helt oacceptabelt och praktiskt omotiverat.

2.2.3.7. Förhållandet till speciallagstiftning och till kontraktsrättsliga regler. Kommitténs allmänna uttalanden om förslagets förhållande till spe­ciallagstiftning har inte rönt gensagor under remissbehandlingen. Förslaget om en särsldld undantagsregel för vissa trafikskador har i princip godtagits eUer lämnats utan erinran. Till vissa uttalanden om regelns räckvidd och närmare utformning återkommer jag vid behandUngen av de ensldlda be­stämmelserna i mitt lagförslag (avsnitt 5.1.3.8.).

Frågan om tUlämpligheten av de nya reglema i inomobligatoriska förhål­landen har berörts närmare av några remissinstanser. Justitiekanslem ifrå­gasätter om full överensstämmelse har uppnåtts mellan kommitténs lag­text och dess motiv, eftersom lagtexten enligt ordalydelsen är tUlämplig även i kontraktsförhållanden. Mot detta bör enligt ämbetet inte riktas någon invändning, eftersom ett oinskränkt principalansvar redan gäller i dessa fall och det t. o. m. är nödvändigt att det principalansvar mot egna arbets­tagare som kommittén föreslår kan grundas på själva lagtexten. Justitie­kanslem konstaterar emellertid, att jämkningsregeln i enUghet med det anförda blir direkt och inte — som kommittén tycks mena — bara analo­giskt tillämpUg vid inomobUgatoriska skadefall. Detta förhållande skuUe få vissa konsekvenser, när skadeståndsskyldigheten är inskränkt i arbetsför­hållanden. Justitiekanslem anser det sålunda möjligt, att ett generellt in­förande av en regel om oinskränkt principalansvar i vissa avseenden kan påverka hittUlsvarande rättsläge även i kontraktsförhållanden. SärskUt bör avtalslagens regler om s.k. stäUningsfullmakt uppmärksammas. Även om dessa regler har tiU omedelbart syfte att reglera en arbetsgivares avtalsrätts­liga bundenhet, har de dock i rättspraxis fått viss betydelse vid bedömniQgen av om en arbetsgivare skall åläggas ersättningsskyldighet för sakskador som en anställd har vållat en kund. Om lagförslaget antas, blir det ett problem, huruvida ansvaret mot kontraktspart i dessa fall alltjämt bör

14 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

210                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

begränsas enligt vad som gäller för ställningsfullmakt, eller om förslagets regler om principalansvar bör tillämpas. Dessa regler har ett vidare tiUämp­ningsområde, bl, a. därför att principalansvar på grund av arbetstagares handlande bör inträda även om den skadegörande handlingen inte har inne­burit fuUgörande av ett tjänsteåliggande. De spörsmål som nu har berörts förtjänar enhgt justitiekanslem att ytterligare belysas under de fortsatta förarbetena. Delvis liknande synpunkter har framförts av Sveriges jurist­förbund, som påpekar bl, a, att reglerna synes bli tillämpliga också i kon­traktsförhållanden genom att den skadelidande i den föreslagna bestäm­melsen om principalansvar betecknas med ordet »annan» och inte med ut­trycket »tredje man» eller »utomstående». Reglerna om principalansvar bör enligt förbundet meddelas i klart medvetande om att direkt — inte endast analogisk — tillämpning av dem kan komma i fråga även inom kontrakt. Även arbetsdomstolens ordförande anmärker, alt någon begränsning av tillämpningsområdet tiU utomobligatoriska förhållanden inte framgår av lagtexten. Han ifrågasätter, om tilhäckliga skäl föreligger att från tillämp­ningsområdet undanta person- och sakskador som vållas i kontraktsförhål­landen.

I några jrttranden berörs särskUt kommitténs uttalanden om jämknings­regelns tillämpning i kontraktsliknande förhållanden, Justitiekanslem an­ser i likhet med kommittén, att en möjlighet tiU jämkning är önskvärd, när fråga är om mera perifera biförpliktelser till kontrakt, särskilt i situa­tioner som inte skiljer sig mycket från utomobligatoriska skadefall. Som exempel nämner justitiekanslem skadeståndsansvaret för en butiksinne­havare mot en kund, som har halkat på trappan till butiken. I andra fall, när ett skadeståndsansvar är kontraktsrättsligt färgat, t. ex. när en säljare ansvarar mot en köpare för s. k. skadebringande egenskaper hos försålt gods, kan man ställa sig tveksam till det lämpliga i en jämkning. Jämkning bör enligt justitiekanslem över huvud taget ske med stor återhållsamhet, när ett kontraktsförhållande föreligger mellan parterna, och bör få äga rum bara när skadefallet har haft så ringa samband med kontraktsförhållandet att det lika gärna kunnat inträffa i en rent utomobUgatorisk situation. Med denna inställning torde möjUgheterna att jämka principalansvaret mot egna arbetstagare bU starkt begränsade, något som kommittén inte alls har be­rört i detta sammanhang. Det är enUgt justitiekanslem önskvärt, att en grundläggande norm för jämkningsregelns tillämpning i kontraktsförhål­landen framgår av lagtexten. Sveriges juristförbund ställer sig mer tvek­samt till en tillämpning av jämkningsregeln inom kontraktsförhållanden. Om en sådan regel införs i fråga om utomobligatoriskt principalansvar, kan visserUgen — kanske främst av konsekvensskäl — en möjlighet till jämk­ning vara motiverad även inom kontrakt, åtminstone när mera perifera bi-förpliktelser har eftersatts. En generell jämkningsmöjlighet inom kontrakt anser förbundet däremot inte befogad. Likformighet mellan utomobligato-

2.2.3.7.

 

Kungl. Maj:ts propositioii nr 5 år 1972             211

riska och inomobligatoriska förhållanden låter sig här inte med fördel etableras.

Frågan om de föreslagna reglerna skall ha dispositiv karaktär och särskilt frågan om tillåtligheten av s, k. friskrivningsklausuler berörs av några re­missinstanser. TCO föreslår en uttrycklig bestämmelse om att reglerna om principalansvar skall vara tvingande. En motsatt lösning är otillfredsstäl­lande med tanke såväl på den skadelidande som på den arbetstagare som har varit vållande till skadan. I fråga om möjligheterna att en friskrivnings­klausul jämkas eller lämnas utan avseende eidigt grunderna för 8 § skulde­ brevslagen hävdar TCO, att det är mycket svårt att få ett sådant undantag tillämpligt. Föreningen Sveriges häradshövdingar framhåller i sistnämnda hänseende, att frågan vad som är »uppenbart otillbörligt» kan blir föremål för så skiftande och kontroversieUa uppfattningar i ett framåtskridande samhälle, att lagstiftaren bör lämna ytterUgare vägledning för rättstillämp­ningen. Också hovrätten för övre Norrland och generaltuUstyrelsen anser det önskvärt att uttryckliga regler om friskriAmingsrätten tas upp i lagen. Detsamma gäller försvarets civilförvaltning, som framhåller, att friskriv­ning kan förekomma i militära sammanhang vid demonstrationer av mate­riel, vid studiebesök och när utomstående färdas i flygplan, med örlogs­fartyg etc. Med hänsyn till frågans kompUcerade natur samt dess obliga­tionsrättsliga och skadeståndsrättsUga aspekter torde den dock enUgt civil­förvaltningen knappast kunna regleras i det föreUggande lagförslaget.

2.2.3.8. Principalansvar i offentligrättsliga förhållanden. Frågan om de föreslagna bestämmelsernas direkta eller analogiska tillämpning inom verk­samhet som bedrivs av staten eller kommun har berörts av åtskUliga remiss­instanser. Av skäl som jag tidigare har anfört har denna fråga numera bara ett begränsat intresse. I den mån remissjrttrandena ännu har betydelse kom­mer de att redovisas vid behandlingen av frågan om det allmännas skade­ståndsansvar (avsnitt 2,3,5.).

2.2.4. Departementschefen

2.2.4.1. Gällande rätt. Det finns hos oss inte några lagfästa regler om skyl­dighet för en arbetsgivare i allmänhet att ersätta skada som vållas av hans arbetstagare. Av gammalt har juridiska personer ansetts svara för handlan­de av sina organ, t. ex. verkstäUandé direktören i ett aktiebolag, men detta ansvar räknas inte till det egentliga principalansvaret utan får ses som ett utflöde av den allmänna culparegeln om ansvar för eget vållande. I kon­traktsförhåUanden gäller emellertid i allmänhet, att en kontraktspart svarar för skada som någon av hans anställda eller andra medhjälpare vållar den andra parten genom försummelse i samhand med avtalets fullgörande. I rättspraxis har vidare utbildats vissa grundsatser om principalansvar utan-

2.2.4.1.

 

212                Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

för kontraktsförhållanden. Som huvudregel gäller, att en arbetsgivare bUr skadeståndsskyldig, om någon som tillhör hans drifts- eller arbetsledning i sin tjänst vållar tredje man skada. Till grund för denna princip ligger ett resonemang som går ut på att en företagare inte genom att överlåta drifts-eUer arbetsledningen till annan person skall kunna undgå den ansvarighet som skulle drabba honom om han själv utövat ledningen. I linje med dessa tankegångar ligger det skadeståndsansvar som anses åvila en arbetsgivare också för vållande av arbetstagare som utan att tillhöra drifts- eller arbets­ledningen har anförtrotts en från risksynpunkt särskilt ansvarsfull uppgift. Dessa regler gäller oavsett om arbetsgivaren är en fysisk eller en juridisk person. De tillämpas både i förhållande till en helt utomstående tredje man och när den skadelidande själv är anställd hos arbetsgivaren.

I viss utsträckning har principalansvar utanför kontraktsförhållanden ålagts enUgt kontraktsrättsliga regler, nämligen när något egentligt avtal mellan arbetsgivaren och den skadelidande inte har förelegat men en lik­artad — s. k. kvasikontraktsrättslig — situation har varit för handen. Prin­cipalansvar för de lägst anställda har tiUämpats också när skada har vål­lats genom åsidosättande av en biförpliktelse i ett kontrakt, dvs. en förplik­telse som anses följa av avtalsförhållandets natur, inte av något uttryckligt åtagande.

Vid sidan av de nu återgivna grundsatser om principalansvar som har ut­bildats i rättspraxis firms speciallagstiftning om utvidgat principalansvar utanför kontraktsförhållanden på särskilda verksamhetsområden.

I främmande länder har rättsutveckUngen gått i riktning mot vidgat prin­cipalansvar, I åtskilliga med Sverige jämförUga industriländer svarar en ar­betsgivare för vållande av alla sina arbetstagare också utanför kontraktsför­hållanden. Även i länder, som inte erkänner ett rent och oinskränkt princi­palansvar, ger gällande regler de skadelidande i aUmänhet ett bättre skydd än de grundsatser som tillämpas i svensk rättspraxis. Utvecklingen går i des­sa länder i riktning mot en skärpning av arbetsgivaransvaret.

2.2.4.2. Kommittéförslaget och remissyttrandena. Skadeståndskommittén betecknar rättstillståndet hos oss som otillfredsställande. Gränsdragningen meUan de arbetstagare för vilka en arbetsgivare svarar och arbetstagare vilkas skadevållande inte medför ansvarighet för arbetsgivaren är enligt kommittén svår att klargöra och blir lätt godtycklig i tillämpningen. En för de skadelidande mer betryggande ordning bör enligt kommittén efter­strävas. Kommittén hänvisar också till den utveckUng pä försäkringsväsen­dets område som har lett tUl att flertalet arbetsgivare i dag via premiei för ansvarsförsäkring ekonomiskt svarar för alla skador som deras arbets­tagare i tjänsten våUar tredje man. Ett utvidgat principalansvar utgör en­ligt kommittén en förutsättning för att man skall kunna införa i och för sig önskvärda regler som begränsar arbetstagarnas personliga skadestånds-

2.2.4.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            213

ansvar. Slutligen betonar kommittén önskemålet att uppnå nordisk rätts­likhet och erinrar om den utveckling i riktning mot ett oinskränkt princi­palansvar som har ägt rum i åtskilliga utomnordiska länder och som f. n, pågår i bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland. Kommittén anser mot denna bakgrund en reform vara påkallad och förordar att ett i princip oinskränkt principalansvar blir lagfäst också hos oss.

Det skall enligt förslaget inte göras någon skillnad mellan verksamhet av ekonomisk art och ideell verksamhet eller rent privata förhållanden. Det utvidgade principalansvaret skall gälla både i förhållande till utom­stående tredje man och när den skadelidande själv är arbetstagare hos ar­betsgivaren.

Förslaget har fått ett i stort sett mycket gynnsamt mottagande under remissbehandlingen. Ett övervägande antal av remissorganen tillstyrker uttryckUgen förslaget och i några yttranden betecknas det som angeläget att förslaget snarast genomförs. Kommitténs motivering har rönt instäm­manden från åtskilliga remissorgan.

Några remissinstanser tar upp frågan om man inte bör överväga att gå längre och införa någon form av rent objektivt ansvar på grundval av arten av den bedrivna verksamheten eUer ett ansvar grundat på presumerat vål­lande hos arbetsgivaren. I det sammanhanget tas i några yttranden upp frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring för arbetsgivare. I ett yttrande anförs principieUa invändningar mot att den påbyggnad av socialförsäk­ringen som förslaget innefattar begränsas till de faU som ryms inom ramen för ett principalansvar och inte genomförs över hela linjen. Samma re­missinstans hyser farhågor för att antalet skadefall kommer att stiga, om förslaget genomförs, och att premiekostnaderna för ansvarsförsäkring kom­mer att öka avsevärt. I vissa remissyttranden har ifrågasatts, om inte frå­gan om ersättning för skador som arbetstagare vållar i tjänsten helhe bör lösas genom försäkring på den skadelidandes sida. Några remissorgan tar särsldlt upp frågan om det utvidgade principalansvaret bör omfatta sak­skada eller bör begränsas till personskadeområdet. En del remissinstanser uttalar tveksamhet, huruvida principalansvaret bör gäUa också i ideell verksamhet och för privatpersoner. En remissinstsms anser, att frågan om arbetsgivares skadeståndsansvar vid olycksfall i arbete i första hand bör finna sin lösning vid förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

Ett fåtal remissinstanser — bland dem SAF — avstyrker förslaget helt, varvid bl. a. riktas anmärkningar mot dess vaga utformning och kommit­téns många uttalanden om analogisk tillämpning av reglerna utanför deras egentliga område.

2.2.4.3. Principalansvarets omfattning vid vållande av arbetstagare. Frå­gan om ersättning för skador som vållas av arbetstagare i deras tjänst utgör ett socialt problem som efter hand blir alltmera betydelsefullt i det moder-

2.2.4.3.

 

214                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

na industrisamhället. Det är angeläget att de skadelidande bereds ett så gott ekonomiskt skydd som möjligt utan att fördenskull en oskäligt betungan­de börda läggs på andra grupper. Jag har vid min behandling av frågan om de allmänna riktlinjerna för reformarbetet (avsnitt 1,5,2,) understrukit, att man bör eftersträva en totallösning av skadeersättningsfrågorna i sam­hället genom direkta försäkringsanordningar på de skadelidandes sida. Men jag har också framhållit, att detta är en fråga på lång sikt och att man i varje fall tills vidare måste fortsätta med vissa skadeståndsrättsliga del­reformer på det beståendes grund. Vad särskilt angår frågan om arbetsgi­vares skadeståndsansvar har jag i det sammanhanget uttalat, att en modern lagstiftning på detta område, som tar hänsyn både till rättsutvecklingen i andra länder och tUl utvecklingen hos oss på försäkringsväsendets område, är påkallad och svarar mot ett allmänt erkänt reformbehov,

I vissa remissjrttranden skymtar tanken att man i fråga om främst per­sonskador i industriell eller annan yrkesmässig verksamhet bör införa ett rent objektivt skadeståndsansvar för arbetsgivare eller ett ansvar med om­kastad bevisbörda. Jag har redan i samband med behandlingen av riktlin­jerna för reformarbetet närmare utvecklat skälen tiU att jag inte är beredd att förorda reformer i en sådan riktning (avsnitt 1,5,2,), Frågan om en ny­daning av reglema om arbetsgivares skadeståndsansvar bör därtör ses ute­slutande som en fråga om en reformering av principalansvarsreglerna.

Den grundläggande frågeställningen blir sålunda, om eller i vilken om­fattning principalansvaret bör utvidgas att omfatta andra arbetstagare än f. n. I det avseendet har utvecklingen inom det offentliga och ensldlda för­säkringsväsendet radikalt förändrat läget sedan de nuvarande reglema om arbetsgivares skadeståndsansvar utbUdades i rättspraxis. I motsats tiU vissa remissinstanser anser jag att det skulle vara helt verklighetsfräm­mande att inte ta hänsyn tUl denna utveckUng vid utformningen av nya skadeståndsregler. Utbyggnaden av socialförsäkringen har på personskade­området minskat det enskilda skadeståndsansvarets omfattning, och ett skadeståndsansvar blir därigenom mindre ekonomiskt betungande. An­svarsförsäkring har numera vunnit en avsevärd spridning, inte minst inom näringslivet. Den riskutj amning och kostnadsfördelning på ett ständigt växande kollektiv som därigenom åstadkoms har väsentligt nedbringat den enskilde företagarens eller arbetsgivarens kostnader för de skadestånd han kan vara skyldig att utge. Denna utveckling har också lett till en från so­ciala rättvisesynpunkter rimUgare fördelning av bördorna, samtidigt som de skadeUdandes situation har förbättrats. Från allmänna synpunkter är det önskvärt att en fortsatt utveckling i denna riktning främjas. Utifrån sådana överväganden är det angeläget att skadeståndsreglerna utformas så, att de stimulerar till tecknande av ansvarsförsäkring.

En utvidgning av principalansvarets omfattning kan väntas ha en sådan effekt, under förutsättning att den inte medför en alltför kraftig ökning

 

Kungl. Majtts proposition hr 5 år 1972            215

av premiekostnaderna för ansvarsförsäkring. De farhågor i detta hänseende som vissa remissorgan har gett uttryck åt anser jag överdrivna. När det gäller principalansvaret mot utomstående medför den föreslagna reformen i själva verket inga premiehöjningar alls, eftersom ansvarsförsäkringarna redan nu täcker skador som arbetstagare i tjänsten vållar utomstående tredje man. Så är däremot inte fallet när det gäller skador som arbetsta­gare vållar varandra, dvs. vid vissa olycksfall i arbetet. Skadeståndskom­mitténs undersökningar tyder emeUertid på, att den premiehöjning som en utAidgning av principalansvaret för dessa fall skulle medföra blir måttlig. En 15—25-procentig premiehöjning kan visserligen ytligt sett förefalla stor. Man måste emellertid håUa i minnet, att kostnadema för ansvars­försäkring i och för sig är låga och regelmässigt utgör en mycket ringa del av företagens totala försäkringskostnader. Dessa i sin tur representerar normalt en blygsam del av de totala omkostnadema för företagen.

Det är under dessa förhållanden svårt att utifrån rent ekonomiska över­väganden finna skäl som talar mot en utvidgning av principalansvaret. Det är visserligen sant, att ett sådant ansvar kan drabba en arbetsgivare, som saknar försäkring, och att skadeståndet då kan bli betungande. I det moderna samhäUet bör det emeUertid enligt min mening anses som en självklarhet att den som har arbetstagare i sin tjänst också bör teckna en ansvarsförsäkring, och det synes då principiellt riktigt att han får bära de ekonomiska följdema av sin underlåtenhet i det hänseendet, ömmande fall kan naturUgtvis förekomma. Skadeståndskommittén har också före­slagit att det skall finnas en möjlighet att jämka principalansvaret, och som jag skall utveckla närmare i det följande biträder jag kommitténs förslag på den punkten.

Men det finns också skäl som positivt talar för en utvidgning av prin­cipalansvaret. I modern industrieU eller annan yrkesmässig verksamhet är det en ganska normal företeelse att de som är sysselsatta i verksamheten då och då vållar skador. När den skadevållande tillhör den stora grupp av arbetstagare som inte innehar ledande eller i övrigt kvaUficerade befatt­ningar medför nuvarande rättsregler att skadevållaren ensam får bära det ekonomiska ansvaret. Som jag kommer att utveckla i det följande (avsnitt 2,4,5,3,) är det emellertid angeläget att en arbetstagares ansvarighet för skada som han vållar i tjänsten lindras. En reform i den riktningen skulle emellertid i motsvarande mån innebära en försämring av de skadeUdandes ställning i fråga om rätten till skadeersättning, om inte skadeståndsansva­ret i stället flyttas över på arbetsgivaren. En förutsättningslös avvägning av arbetsgivarens och den skadelidandes ställning och intressen ger regel­mässigt till resultat att arbetsgivaren är närmare till hands att bära de eko­nomiska följderna än den skadelidande. Arbetsgivaren har undantagslöst möjUghet att skydda sig genom ansvarsförsäkring, och i näringsverksam­het kan han dra in premiekostnaderna i sina kostnadskalkyler och därige-

2.2.4.3.

 

216                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

nom helt eller delvis föra över dem på ett större koUektiv. Det är också ar­betsgivaren som själv eller genom sin arbetsledning kan övervaka verk­samheten och genom skadeförebyggande åtgärder se till att risken för ska­devållande handUngar från arbetstagarnas sida nedbringas till ett mini­mum.

För ett oinskränkt principalansvar kan också åberopas rättstekniska skäl. Som skadeståndskommittén har påpekat måste gränsdragningen mel­lan arbetstagare, för vilka en arbetsgivare svarar, och arbetstagare, vilkas vållande inte medför skadeståndsansvar för arbetsgivaren, bli oklar. Detta skapar ett osäkerhetstiUstånd och ger lätt upphov till godtycklighet i rätts­tillämpningen. Den åtskillnad som görs i gällande rätt mellan principalan­svar i och utanför kontraktsförhållanden ter sig ofta irrationeU eUer god­tyckUg och ger upphov till besvärUga gränsdragningsproblem. Att dom­stolarna i så stor utsträckning har tillämpat kontraktsrättens principal-ansvarsregler analogiskt i åtskilUga utomobUgatoriska förhåUanden och vid åsidosättande av biförpliktelser är ett tydUgt tecken på att gränsdragningen är verkUghetsfrämmande.

Det får vidare ses som ett starkt önskemål att vår lagstiftning på detta område så långt möjUgt bringas i överensstämmelse med vad som nu är gällande i de industriländer som är jämförUga med Sverige. Som jag tidi­gare har påpekat tillämpas ett oinskränkt principalansvar på de flesta håU utomlands. Detta gäller bl. a. i våra grannländer Danmark och Norge. En utvidgning av principalansvaret hos oss kommer således att leda tiU ökad nordisk rättslikhet.

Både skadeståndskommittén och vissa remissorgan har uttalat tvekan, huruvida ett utvidgat principalansvar bör gälla också i icke-ekonomisk verksamhet och i privata förhållanden. Kommittén har dock stannat för att inte föreslå något undantag för sådana områden. Även om vissa av de skäl som enligt det föregående kan åberopas för ett oinskränkt principal­ansvar inte har full giltighet, när det gäller ideell verksamhet och privata förhållanden, finns det inte heller enligt min mening tilhäckUg anledning att reglera frågan på olika sätt, allteftersom den verksamhet det gäUer är av ekonomisk eller av icke-ekonomisk art. Från de skadeUdandes synpunkt talar lika starka skäl för ett utvidgat principalansvar i båda faUen. En vä­sentlig sjmpunkt är, att en arbetsgivare också i icke-ekonomisk verksam­het eller rent privata förhållanden kan skydda sig genom ansvarsförsäk­ring och i det avseendet har en förmånligare ställning än den enskilde ar­betstagaren, som regelmässigt helt saknar denna möjlighet. Redan nu täc­ker ansvarsförsäkringarna också i dessa fall skador som de anstäUda vål­lar i sin tjänst. Premiekostnaderna är låga, bl. a. givetvis därför att ska­deriskerna i allmänhet är betydligt mindre än inom förvärvslivet. En ut­vidgning av principalansvaret kommer därför med all sannolikhet inte att medföra några premiehöjningar på dessa områden. Men å andra sidan kan

2.2.4.3.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           217

det här inte på sanuna sätt som när det gäller ekonomisk verksamhet sägas vara någon mera anmärkningsvärd underlåtenhet att en arbetsgivare inte håUer ansvarsförsäkring. För de faU då försäkring saknas och som kan an­ses ömmande bör det dock vara tilhäckUgt att det finns möjlighet till jämk­ning av principalansvaret. Det bör slutligen också framhållas, att en undan­tagsbestämmelse — som veterligt saknar motsvarighet i utländska rätts­system — skulle ge upphov till nya besvärUga gränsdragningsproblem. Rättstekniska skäl talar sålunda starkt mot en sådan undantagsregel.

Flera remissinstanser har ifrågasatt, om ett utvidgat principalansvar bör gälla också när arbetstagare i tjänsten vållar sakskada. Om man tills vi­dare bortser från den speciella frågan om arbetsgivares ansvar för skada som en arbetstagare vållar på egendom tillhörig någon av hans arbetskam­rater — jag återkommer strax tiU detta spörsmål — saknas det enligt min mening skäl att behandla person- och egendomsskador enligt oUka regler. I industriell verksamhet kan en arbetstagare vålla utomstående tredje man egendomsskador till avsevärda belopp, och från den skadelidandes syn­punkt får principalansvaret rent ekonomiskt ofta större betydelse i sådana fall än när det gäller personskador. Vid ett och samma skadefall kan såväl person- som sakskador uppkomma och det ter sig inte rationellt att då ha olika regler för skilda slags skador. I gällande rätt görs inte någon sådan åtskillnad, och det är knappast tänkbart att nu inskränka det ansvar för sakskada som drabbar en arbetsgivare när vållande ligger arbetsledningen UU last. En undantagsregel skulle därför göra det nödvändigt att på detta område behålla den besvärliga gränsdragningen mellan olika kategorier arbetstagare. När det gäller skada som tiUfogas utomstående täcker an­svarsförsäkringarna redan nu sakskador, och ett oinskränkt principalan­svar även för sådana skador skulle alltså inte medföra några ekonomiska konsekvenser för den stora grupp av arbetsgivare som har ansvarsförsäk­ring.

Till frågan, huruvida det utvidgade principalansvaret bör i enlighet med vad kommittén föreslår gäUa endast i fråga om person- och sakskada eller om det bör tillämpas ocksä beträffande ren förmögenhetsskada och direkt tillfogad icke-ekonomisk skada, återkommer jag (avsnitt 2,2,4,5.).

Skadeståndskommittén har särskUt behandlat frågan, om man bör göra undantag från det utvidgade principalansvaret för skador som en arbetsta­gare i tjänsten våUar någon av sina arbetskamrater. Frågan har uppmärk­sammats under remissbehandUngen, och några remissinstanser har för­ordat, att det utvidgade principalansvaret begränsas till att gälla skador som tillfogas tredje man. Från vissa håll har det härvid hävdats, att frågan om arbetsgivares ansvar för skada genom olycksfall i arbetet bör lösas ge­nom avtal mellan arbetsmarknadspartema.

Den sistnämnda synpunkten kan jag inte helt dela. En sak är, att lag­stiftaren kanske inte bör införa en tvingande reglering — den speciella

2.2.4.3.

 

218                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

frågan skall jag behandla särskUt i det följande (avsnitt 2.2.4.7.) — som berövar parterna på arbetsmarknaden möjligheten att reglera hithörande frågor genom kollektivavtal. Den tilltänkta lagstiftningen om principalan­svar kommer emellertid att bli tillämpUg också på vidsträckta områden som inte regleras av kollektivavtal och där det inte ligger så nära till hands för parterna att reglera skadeståndsfrågorna genom avtal. Bl. a. av detta skäl är det, som skadeståndskommittén har framhållit, önskvärt att lag­stiftaren här liksom på åtskilUga andra områden av förmögenhetsrätten ger uttryck för vad som från allmän synpunkt framstår som önskvärt och lämpligt. I det avseendet viU jag särskilt anföra följande synpunkter.

Flertalet av de argument som kan anföras tiU förmän för en utvidgning av principalansvaret mot tredje man har sin giltighet också när den skade­lidande är en arbetstagare hos samma arbetsgivare. De ekonomiska kon­sekvenserna av en reform har jag berört redan i det föregående, och som jag därvid har uttalat kan kostnadssynpunkter knappast åberopas mot en utvidgning av principalansvaret också till skador som arbetstagare vållar varandra. Inte heller preventionssynpunkter, som i detta sammanhang kan göra sig gällande åtminstone beträffande sakskador, bör tillåtas väga över hänsynen till de skadelidande och önskemålet om en rationell och rättstek­niskt enkel lösning av dessa ersättningsfrågor.

Av större betydelse är den invändning som går ut på, att ett oinskränkt principalansvar i hithörande fall kan inbjuda till ett missbruk, som det på grund av berissvårigheterna inte går att helt komma till rätta med genom bestämmelser om regressrätt. I fråga om personskador torde visserligen denna risk vara praktiskt sett obefintlig, men när det gäller sakskador kan den inte förbises. Som skadeståndskommittén har påpekat lär det emeller­tid höra till undantagen, att arbetstagarna för med sig värdefull egendom till arbetsplatsen under sådana förhållanden att egendomen kan komma till skada genom vållande i tjänsten av arbetskamraterna. Problemet torde därför i själva verket ha begränsad räckvidd och synes i stort kunna be­mästras genom lämpUga åtgärder av praktisk art från arbetsgivarnas sida. De olägenheter som ett oinskränkt principalansvar på detta område kan föra med sig väger enUgt min mening i varje fall inte så tungt, att de bör beaktas framför de nackdelar från råttstekniska sjmpunkter som en un­dantagsregel skuUe innebära, i all synnerhet som man knappast kan tänka sig att slopa det ansvar för eget och arbetsledningens vällande som arbets­givaren har redan nu, när det gäller skada på arbetstagarens egendom.

I enlighet med dessa överväganden förordar jag, att principalansvaret för samtliga arbetsgivare utvidgas till att omfatta vållande av alla arbetsta­gare, oavsett dessas stäUning och oberoende av om skadan drabbar en utom­stående tredje man eUer någon av arbetsgivarens egna arbetstagare. Till frågan om innebörden av begreppet arbetstagare och om den närmare av­gränsningen av principalansvaret med avseende på kravet att den skadevål-

2.2.4.3.

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            219

lande handlingen skall ha visst samband med arbetstagarens tjänsteförhål­landen eller hans verksamhet för arbetsgivarens räkning återkommer jag vid behandlingen av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.3.1.). Jag vill här bara nämna, att principalansvar enUgt min mening bör i viss utsträck­ning tillämpas analogiskt, när skada har vållats av andra än arbetstagare i trängre mening.

Några remissinstanser har hemställt, att frågan om obligatorisk ansvars­försäkring för arbetsgivare tas upp och prövas i detta sammanhang. Innan man har närmare utrett möjligheterna att lösa ersättningsproblemen ge­nom direkta försäkringsanordningar på de skadelidandes sida, anser jag emellertid, att ett system med obligatorisk försäkring bör övervägas endast om tvingande skäl kan åberopas. Att sådana skäl skulle kunna anföras för ett generellt verkande obligatorium för samtliga arbetsgivare kan jag inte finna. Frivillig ansvarsförsäkring har redan nu mycket stor spridning. En utvidgning av principalansvaret att omfatta vållande av samtliga arbetsta­gare innefattar i och för sig ett starkt tryck på de arbetsgivare som idag saknar försäkring att skaffa sig ett försäkringsskydd. Det saknas f. ö. en­Ugt min mening praktiska förutsättningar att f. n. genomföra ett obligato­rium, som skulle kräva en utomordentligt omfattande administrativ kon-troUapparat.

I det följande kommer jag att särskilt behandla frågorna om uppdrags­givares ansvar för vållande av självständig medhjälpare, om principalan­svar för annan skada än person- eUer sakskada, om jämkning av principal­ansvaret och om det allmänna principalansvarets tillämpning i kontrakts­förhållanden och dess förhållande till speciallagstiftning.

2.2,4,4, Uppdragsgivares ansvar för vällande av självständig medhjälpa­re. Som framgår av den redogörelse som jag har lämnat i det föregående (avsnitt 2.2.1.2.) är huvudregeln enUgt gällande svensk rätt, att en företa­gare eller annan arbetsgivare blir ansvarig för skada som utanför kon­traktsförhållanden uppkommer i hans verksamhet bara om vållande till skadan ligger honom själv eller hans drifts- eUer arbetsledning tUl last. Under vissa förutsättningar får man räkna med att ansvarighet kan in­träda också för vållande av en självständig medhjälpare eller dennes folk, men detta hör till undantagen, och det är oklart vilka dessa förutsättningar är.

I några utländska rättssystem har utbildats vissa grundsatser om princi­palansvar för självständig medhjälpare (»independent contractor») vid skada genom åsidosättande av särskilda förpliktelser, vUkas fullgörande inte anses kunna överlämnas till annan (»non-delegable duties»). I viss överensstämmelse med sådana grundsatser har skadeståndskommittén fö­reslagit, att den som enligt lag eller författning har blivit ålagd att i sär-

2.2.4.4.

 

220                Kungl, Majtts proposition nr 5 år 1972

skild egenskap vidta åtgärd till förebyggande av person- eller sakskada och som anUtar annan än arbetstagare för uppgiften skaU i fråga om uppgif­tens fullgörande svara för den anlitade och dennes folk (2 § i kommitté­förslaget). Det väsentliga motivet bakom kommitténs ståndpunkt har va­rit, att uppdragsgivaren i ett fall av denna art inte bör kunna befria sig från ansvaret för att förpliktelsen fullgörs genom att uppdra åt en annan person att vidta åtgärden. Fördelarna med den föreslagna regeln skulle en­ligt kommittén framträda särskilt när uppdragstagaren är ekonomiskt svag. Vidare skulle man komma ifrån vissa svårlösta gränsdragnings­problem.

Flertalet remissinstanser har tiUstyrkt förslaget i denna del eUer har lämnat det utan erinran. Från vissa håll har det dock utsatts för stark kritik. Man har ifrågasatt om det finns något verkligt behov av en sådan lagregel. Det har också invänts bl. a., att den föreslagna bestämmelsen är oklar och att den skulle komplicera den inbördes uppgörelsen mellan upp­dragsgivaren och uppdragstagaren.

I åtskilliga fall av den art som kommittén har haft i tankarna — som exempel kan nämnas att en fastighetsägares skyldighet att sanda trottoa­rer eller att skotta snö från hustak har åsidosatts — ter det sig naturUgt att tillämpa ansvarsregler, som är strängare mot den förpUktade än den all­männa culparegeln eller sådana regler om oinskränkt principalansvar för arbetstagare som jag nu föreslår. I rättstillämpningen kan man också skön­ja en tendens i den riktningen. Domstolarna har härvid gått fram på två vägar. Dels har de ofta ställt aktsamhetskraven utomordentUgt högt, ibland så högt att det inte utan fog har talats om »fingerad culpa», dels har de i några fall synbarligen utsträckt ansvaret för medhjälpares våUande till att också omfatta självständig uppdragstagare. Denna utveckling torde i och för sig svara mot vad som allmänt uppfattas som rimligt.

Trots detta är jag inte beredd att biträda kommitténs förslag i denna del. En regel som den kommittén har föreslagit skulle otvivelaktigt innebära en skadeståndsrättslig nyskapelse. Men som jag tidigare har framhåUit bör man inte utan tvingande skäl genomföra nyskapelser av detta slag. Jag anser att sådana skäl inte föreligger här. Från de skadelidandes synpunkt torde en regel om uppdragsgivares ansvar för självständig medhjälpare i verkligheten medföra bara begränsade fördelar. Därest mitt förslag om oin­skränkt principalansvar för arbetstagare genomförs, innebär detta att med­hjälparen blir skadeståndsskyldig i samtliga de fall som omfattas av 2 § i kommittéförslaget. Behov av ett kompletterande ansvar för uppdragsgivaren (den förpliktade) kommer aUtså att föreligga bara i de fall då medhjälparen saknar ansvarsförsäkring, eller skadan inte omfattas av ansvarsförsäkringen, och samtidigt medhjälparen är insolvent. Regelmässigt är deime en före­tagare, och ansvarsförsäkring har redan nu stor utbredning inom närings­livet. De nya principalansvarsreglerna kan väntas leda tiU att denna försäk-

2.2.4.4.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            221

ringsform får ännu större spridning. Att en företagare saknar ansvarsförsäk­ring kommer att höra tUl de rena undantagen och företrädesvis gäUa små­företag, troligen av en kategori som har bristfälliga resurser inte bara i eko­nomiskt hänseende utan också i fråga om tekniska och andra förutsättningar att utöva sin verksamhet på ett tiUfredsställande sätt. Den som anlitar ett sådant företag för att uppfylla förpUktelser av det slag som det här gäller torde sällan kunna anses ha fyUt de aktsamhetskrav som domstolarna re­dan nu ställer i dessa fall. Han drabbas alltså regelmässigt av ersättnings­ansvar på grund av eget vållande, om medhjälparen försummar att infria sitt åtagande på ett fullgott sätt och detta medför att skada inträffar. Den av kommittén föreslagna regeln får i sådana faU ingen praktisk betydelse.

Jag delar också vissa remissinstansers uppfattning, att regeln kan bli svårtiUämpad genom att avgränsningen av dess tillämpningsområde inte har skett på ett entydigt sätt. Det gäller både med avseende på frågan vilka förpliktelser som omfattas och vilka skadefall som skaU utlösa utsträckt principalansvar för uppdragsgivaren. Det torde i själva verket vara en näs­tan oöverstiglig uppgift att i lagtext eUer motivuttalanden göra sådana pre­ciseringar i dessa hänseenden som är nödvändiga, för att man skall undgå alltför många tolknings- och tillämpningsproblem.

Vid de nordiska departementsöverläggningarna har de delegerade upp­nått enighet om att den förevarande bestämmelsen bör utgå ur lagförsla­gen. I den tidigare omnämnda norska »lov om skadeserstatning i visse for­hold», som innehåller regler om principalansvar och trädde i kraft den 1 juli 1969, finns inte heller någon sådan föreskrift, önskemålet om nordisk rättslikhet talar således också emot att det svenska kommittéförslaget på denna punkt genomförs.

Under hänvisning till vad jag nu har sagt förordar jag att det inte tas upp någon bestämmelse om principalansvar för våUande av självständig medhjälpare i en ny lagstiftning om arbetsgivares skadeståndsansvar. Med detta ståndpunktstagande avser jag inte att lägga några hinder i vägen för domstolarna att genom sin rättstUlämpning vidareutveckla grundsatser om ett sådant utsträckt principalansvar i fall då de kan finna det sakligt och rättspolitiskt motiverat. Den norska lagen och de övriga nordiska lagför­slagen bygger på samma förutsättning.

2.2.4.5. Principalansvar för annan skada ån person- eller sakskada. Som framgår av de redogörelser för gällande rätt som jag har lämnat i det före­gående är den allmänna culparegeln generellt tiUämplig bara i fråga om person- eller sakskada och sådan allmän förmögenhetsskada som utgör s. k. följdskada i förhållande tiU en person- eller sakskada. Vid personskada ut­går ersättning också för ideell (icke-ekonomisk) skada, dvs. sveda och värk m. m. Ren förmögenhetsskada är enhgt 6 kap. 1 § SL ersättningsgiU, när sådan skada har tillfogats någon genom brott. Det är inte uteslutet, att ansvar

2.2.4.5.

 

222                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

för ren förmögenhetsskada kan under vissa förutsättningar ådömas med stöd av culparegeln också i andra fall, men rättsläget är oklart, och huvudregeln är i varje fall, att ersättningsskyldighet inte föreUgger utanför de straffbara gärningarnas område. I de fall då icke straffbart vållande till sådan skada medför ersättningsskyldighet enUgt speciallagstiftning, bl. a. inom immate-rialrätten, är det inte fråga om en tillämpning av den allmänna culparegeln, utan ansvaret har på samma sätt som när det gäller objektivt ansvar för person- och sakskada enligt skadeståndsrättsUg speciallagstiftning sin grund uteslutande i de särskUda lagreglerna. För lidande av icke-fysisk natur, som uppkommer utan samband med personskada utgår enligt gällande rätt ersättning endast vid brott mot den personliga friheten och ärekränkande gäming (6 kap. 3§ SL). Frånsett en mindre utvidgning av möjligheterna att döma ut ersättning för psykiskt lidande vid brott mot den personliga integriteten (avsnitt 2.1.4.10.) innebär mitt förslag till ny lagstiftning om skadestånd på grund av eget vållande inte några ändringar i den delen.

TiUämpningsområdet för nu gällande grundsatser om principalansvar om­fattar i varje fall inte annan skada än sådan som kan medföra personligt skadeståndsansvar för den skadevållande arbetstagaren. Men det är inte säkert att principalansvaret aUtid sträcker sig så långt. Vid person- och sakskada utgår otvivelaktigt ersättning för förmögenhetsförlust och ideeU skada i samma omfattning vid principalansvar som enUgt culparegeln. Huru­vida principalansvar kan tUlämpas i fråga om ren förmögenhetsskada inom t. ex. den immaterialrättsUga lagstiftningens område, t. ex. när en tjänsteman som tUlhör drifts- eller arbetsledningen i ett företag självständigt gör sig skyldig till patentintrång, torde däremot inte utan vidare kunna besvaras jakande för alla fall. Frågan saknar dock troUgen större praktisk betydelse. Om en befattningshavare i sådan ställning tillfogar tredje man ren förmö­genhetsskada genom brott, t. ex. bedrägeri, torde visserligen principalansvar i princip kunna tillämpas, men problemet får inte ofta aktualitet, eftersom det i allmänhet rör sig om utpräglade kontraktsförhåUanden — där oin­skränkt principalansvar redan nu gäller också i fråga om ren förmögen­hetsskada — eller också inte kan anses att den anställde har handlat i tjänsten. Särsldlt den sistnämnda begränsningen torde ha stor praktisk be­tydelse. Ansvar för ren förmögenhetsskada har dock i rättspraxis ådömts en arbetsgivare med tiUämpning av reglerna om principalansvar i utomobligato­riska förhållanden (NJA 1962 s. 31). I detta rättsfaU, som gällde skadestånds­ansvar på grund av ärekränkning, ålades arbetsgivaren att betala ersättning också för psykiskt lidande. Man torde sålunda få räkna med att principal­ansvar gäller inom tiUämpningsområdet för 6 kap. 3 § SL.

EnUgt skadeståndskommitténs förslag skall de nya reglerna om princi­palansvar vara direkt tillämpUga endast i fråga om person- eller sakskada, varvid ersättning som hittills skaU utgå enligt de grunder som tillämpas vid ansvar enUgt culparegeln. Kommittén har inte ansett det tillrådligt att

2.2.4.5.

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            223

i detta sammanhang försöka bemästra alla de problem som sammanhänger med frågan om tillämpning av principalansvar beträffande ren förmögen­hetsskada och annan skada av icke-ekonomisk natur än sådan som upp­kommer i samband med personskada, eftersom förhållandena här är mera växlande och svåröverskådliga än när det gäller integritetskränkningarna.

Kommitténs ståndpunkt i denna del har godtagits av så gott som samt­liga remissinstanser. Från några håll har man emellertid efterlyst mera klarläggande uttalanden om analogisk tillämpning av de föreslagna bestäm­melserna.

För egen del anser jag det till en början uppenbart, att en lagstiftning om det allmänna principalansvaret inte skall ges ett vidsträcktare tillämp­ningsområde i förevarande hänseende än reglerna om den skadevållande ar­betstagarens personliga skadeståndsansvar. Det lagfästa principalansvaret bör således i varje fall inte avse annan skada än sådan som kan medföra ersättningsskyldighet för arbetstagaren. Frågan är emellertid, om det på sätt som kommittén har föreslagit bör ske en ytterligare begränsning till endast vissa skadetyper, dvs. tUl person- eller sakskada. Med en sådan reglering kommer frågan i vad mån principalansvar skaU tillämpas analogiskt vid ren förmögenhetsskada eller icke-ekonomisk skada i fall då sådan skada omfattas av lagregler om ansvar för eget vållande att få avgöras av dom­stolarna med utgångspunkt i grunderna för å ena sidan sådana lagregler och å andra sidan principalansvarsreglerna.

Det är ställt utom tvivel att principalansvar bör undantagslöst gälla i fråga om person- och sakskada och att frågan vad som är ersättningsgUl skada vid sådana skadefall skall avgöras enligt de regler och grundsatser som tillämpas vid vaidigt culpaansvar. Enligt mitt förslag till lagstiftning om skadeståndsansvar på grund av eget vållande skall emellertid ett sådant ansvar gälla också ren förmögenhetsskada, som orsakas genom brott, samt psykiskt lidande som tillfogas genom vissa brott mot den personliga inte­griteten.

I båda dessa hänseenden anser jag, tUl skUlnad från kommittén, att det inte inger några betänkligheter att låta också principalansvarsreglerna bli omedelbart tillämpliga. Det torde kunna antas, att det inskränkta principal­ansvar i utomobligatoriska förhåUanden som erkänns redan nu i princip gäller också i hithörande fall. Flertalet av de skäl som jag i det föregående har anfört för en utvidgning av principalansvaret till att omfatta vållande av samtliga arbetstagare gör sig lika mycket gäUande, när en arbetstagare i sin tjänst har vållat ren förmögenhetsskada genom brott eller har tillfogat någon psykiskt lidande genom straffbart angrepp på hans personliga in­tegritet, som när han har våUat person- eller sakskada genom brottsligt förfarande i tjänsten. Så länge man rör sig inom området för arbetstagares handlande i tjänsten — och en sådan begränsning skall givetvis gäUa en-

2J2.4.5.

 

224                Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

ligt den nya lagstiftningen — måste sjmpunkten, att de skaderisker som är förbundna med en arbetsgivares verksamhet i första hand bör bäras av honom, tiUmätas samma betydelse, oavsett arten av den skada som har uppkommit. Från de skadeUdandes synpunkt kan det ofta te sig nästan lika angeläget att kunna hålla sig tiU en arbetsgivare, när de som en följd av dennes verksamhet har tillskyndats förmögenhetsförluster eUer psykiskt lidande som när de har tillfogats kropps- eller egendomsskada.

Det skall inte förnekas, att en tillämpning av principalansvarsreglerna i de nu aktuella skadefallen någon gång kan ge upphov till svårbemästrade problem. Men för det första rör det sig knappast om problem, som är spe­cifika just för detta område. Kommittén har som exempel angett, att vid bedrägeri i samband med avtals ingående o. d. frågan om den anstäUdes be­hörighet att företräda arbetsgivaren kommer i bUckpunkten. Detta är vis­serUgen riktigt men utgör bara exempel på att frågan om förhållandet mel­lan utomobUgatoriska skadeståndsregler, å ena, och avtalsrättsliga regler, å andra sidan, kan medföra komplikationer. ÅtskUliga problem av den ar­ten kommer upp redan inom den aUmänna culparegelns område, liksom vid tillämpningen av regler om principalansvar vid integritetskränkningar, men de kan uppenbarUgen inte lösas inom ramen för en allmän lagstift­ning om utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Att som kommittén har på­pekat tryckfrihetsförordningens bestämmelser inom dess stora område sätter principalansvarsreglerna ur spel vid ärekränkning är väl riktigt, men det är dock fråga om en mindre del av de aktuella fallen. För övrigt kan detsamma sägas om ansvaret för eget vållande utan att detta har föranlett kommittén att föreslå någon formell begränsning av dess tiUämpningsom­råde.

Vidare är det tydligt, att de problem av närmast rättsteknisk art som har gett upphov till kommitténs tveksamhet inte elimineras eller blir mindre genom den lösning kommittén föreslår. De kommer med kommitténs stånd­punkt upp i rättstiUämpningen i en annan form, nämligen som en fråga om analogisk tillämpning av de lagfästa principalansvarsreglerna, men mås­te då sakligt lösas på samma sätt som om dessa regler varit formellt till­lämpliga. Från den synpunkten kan det te sig som en praktiskt likgiltig fråga, vUkendera lösningen man väljer. Men det synes önskvärt, att lag­stiftaren följer en konsekvent linje. Om man som jag utgår från att man vid prövningen av varje skadeståndsanspråk skall ta som utgångspunkt, att reglerna om utomobligatoriskt skadeståndsansvar är av aUmän natur och alltså skall tillämpas, i den mån inte avtalsrättsliga regler eller grund­satser eller i övrigt särskilda föreskrifter i annan lagstiftning medför mo­difikationer i ena eUer andra riktningen, är det mest följdriktigt att ge prin­cipalansvarsreglerna samma räckvidd i det nu aktuella hänseendet som de allmänna reglerna om ansvar för eget vållande. Det medför den fördelen att

2.2.4.5.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            225

man anvisar domstolarna samma metod för lösningen av uppkommande konflikter med andra rättsregler, när reglerna om principalansvar åbe­ropas som när ett anspråk grundas på culparegeln,

I enlighet med vad jag nu har sagt förordar jag, att de nya reglerna om principalansvar görs omedelbart tiUämpliga i fråga om ren förmögenhets­skada samt lidande till följd av brott mot den personliga integriteten i sam­ma omfattning som de allmänna regler om ansvar för eget vållande som jag föreslår. Till frågan hur detta resultat lagtekniskt skall uppnås återkom­mer jag i det följande (avsnitt 3.3.).

Det sagda betyder, att principalansvar för ren förmögenhetsskada inträ­der när en arbetstagare har vållat sådan skada genom brottsligt förfarande i tjänsten. Den principen gäller oavsett om straff för gärningen är före­skrivet i brottsbalken eller i specialstraffrätten, men en förutsättning är givetvis, att det skadade intresset åtnjuter skydd av straff stadgandet. Där­emot följer inte utan vidare av den reglering jag föreslår, att principalan­svar inträder i fall då en arbetstagare genom icke straffbart vållande i tjäns­ten har orsakat ren förmögenhetsskada och på grund av föreskrifter i spe­ciallagstiftning eller enligt grundsatser som har utbildats eller kan komma att utbildas i rättstillämpningen är ansvarig för skadan, t. ex. vid culpöst intrång i en immaterialrättighet eller vid sådana former av culpös med­verkan till annans brottsliga förfarande som i rättspraxis har ansetts med­föra skadeståndsansvar. Här rör det sig nämligen inte om ett skadestånds­ansvar för arbetstagare enligt sådana allmänna regler om utomobUgatoriskt skadeståndsansvar som nu avses bU lagfästa. En analogisk tillämpning av principalansvarsreglerna i sådana fall är å andra sidan på intet sätt uteslu­ten. Men hithörande frågor får avgöras av domstolarna med beaktande av grunderna för det allmänna principalansvaret och de särskilda skäl som har föranlett lagstiftaren eUer domstolarna att utvidga området för skade­ståndsansvar på grund av eget vållande. Jag vill emellertid framhålla, att i fall då lagstiftaren har föreskrivit skadeståndsskyldighet för culpösa för­faranden som medför ren förmögenhetsskada, det ligger nära till hands att tiUämpa principalansvar enligt samma grunder som när en arbetstagares personliga ersättningsskyldighet grundas på den allmänna culparegeln.

2.2.4.6. Jämkning av principalansvar. En arbetsgivare som enUgt gäl­lande rätt ådrar sig skadeståndsansvar på grund av hans drifts- eller ar­betslednings vållande kan inte få någon jämkning av skadeståndet. Skade­ståndskommittén har emellertid föreslagit, att en jämkningsregel införs i den nya lagstiftningen. Enligt förslaget skall jämkning av skadestånd vid principalansvar kunna ske, om skadeståndet med hänsjm till den skade­ståndsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt finnes oskäligt betungande. Regeln har av kommittén motiverats främst med hänsyn till önskemålet att det i mindre förhållanden skall kunna und-

2.2.4.6.

15 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

226                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

vikas, att arbetsgivaren blir oskäligt betungad, när ansvarsförsäkring sak­nas eller är otillräcklig. I detta sammanhang har kommittén erinrat om bl. a, den allmänna jämkningsregel som finns i schvsreizisk rätt och som kan tiUämpas även vid det s. k, presumtionsansvar för arbetstagares vållande som gäller där samt om de jämkningsmöjligheter som finns enligt § 25 i de danska och norska försäkringsavtalslagarna, när det är fråga om s, k, husbondeansvar för en skada vilken är täckt av skadeförsäkring (»Skade­stånd II», bilaga 3, s, 139 och 153).

Skadeståndskommitténs förslag i denna del har lämnats utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser — låt vara att viss oenighet har rått i fråga om regelns tillämpning i olika situationer och bl, a, om verkan av ansvars- resp, objektsförsälcring. Förslaget avstyrks emellertid av LO och jrtterligare några arbetstagarorganisationer. Från det hållet har man invänt bl, a,, att en jämkningsregel skulle gynna de arbetsgivare som inte tecknar ansvarsförsäkring och motverka en ytterligare utbredning av så­dan försäkring. Det har också uttalats farhågor för att regeln skall leda till rättsosäkerhet och en oenhetlig praxis. Å andra sidan har det från ar­betsgivarhåll — bl, a. av SAF — framhållits, att det särskilt i mindre för­hållanden kan föreligga skäl att jämka skadeståndsansvaret också vid cul­pa hos arbetsgivaren själv eller, när det gäller juridiska personer, dessas organ.

Jag har tidigare uttalat som min principiella uppfattning, att man i och för sig inte bör känna sig hindrad att nu införa jämkningsregler för sär­skilda kategorier skadevållare eller för speciella skadefall enbart av den omständigheten att frågan om en allmän jämkningsregel aktualiseras ge­nom det utredningsuppdrag som jag ämnar föreslå att skadeståndskommit­tén får. Men varje förslag om en speciell jämkningsregel måste bedömas efter en noggrann prövning av det föreliggande behovet samt de olägenhe­ter det kan föra med sig att på detta sätt föregripa en kommande allmän reglering av frågan.

Flera skäl talar för kommitténs förslag. Det kan visserligen sägas, att bördan av det principalansvar som gäller f, n. inte synes ha utgjort någon betydande belastning för arbetsgivarna, trots att de inte haft någon möj­lighet att få jämkning av detta ansvar. Den utvidgning av principalansva­ret som nu föreslås förändrar emellertid läget i flera betydelsefulla hän­seenden. Att ansvar mot tredje man kommer att inträda också vid vållan­de av de lägst anställda betyder kanske inte så mycket, eftersom arbetsgi­varnas ansvarsförsäkringar redan täcker arbetstagarnas ansvar i sådana fall. Mera betydelsefuUt i detta sammanhang är, att det oinskränkta principalansvaret kommer att omfatta aUa arbetsgivare, alltså även i rent privata förhåUanden och i icke-ekonomisk verksamhet, där ansvaret för drifts- och arbetsledning hittills knappast har spelat någon praktisk roll. Det är tydUgt, att fullt skadeståndsansvar utan jämkningsmöjligheter för

2.2.4.6.

 

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972            227

skador, som en arbetstagare kan vålla, i vissa sådana situationer kan medföra en oskälig ekonomisk belastning. En stelbent tiUämpning av ska­deståndsreglerna kan här i enskilda fall motverka strävandena mot en mera rationell fördelning bland medborgarna av kostnaderna för skade­ersättning.

Som kommittén har påpekat utgör också den omständigheten att del här är fråga om skadeståndsansvar oberoende av eget våUande ett skäl alt ge ifrågavarande skadefall en särställning. I själva verket är det första gången som det i svensk lagstiftning införs generella regler om ett skärpt skadeståndsansvar, som för åtskUliga fall inte kan motiveras utifrån så­dana risksynpunkter som traditionellt bär upp speciella regler om objek­tivt ansvar. Detta ger anledning att gå fram med viss försiktighet.

Det senast sagda är emellertid också ett skäl att begränsa frågeställningen till spörsmålet om jämkning av det egentliga principalansvaret. Att det nå­gon gång kan te sig obilligt att ålägga en arbetsgivare fullt skadeståndsan­svar med anledning av hans eget vållande skall inte förnekas. Men det gäl­ler också i åtskilliga andra fall av ansvar för egen culpa. Här rör man vid den större frågan om en allmän jämkningsregel, och det kan inte komma i fråga att föregripa utredningsarbetet rörande det problemet genom att bryta ut en så stor och heterogent sammansatt grupp som arbetsgivare till en särbehandling.

LO:s och vissa andra arbetstagarorganisationers farhågor för att en jämkningsregel skulle motverka en ytterligare utbredning av ansvarsför­säkring torde vara överdrivna. I privata förhållanden och i icke-ekonomisk verksamhet kan skaderiskerna antas vara ringa och jämkningsreglema fåi' följaktligen mycket liten praktisk betydelse. Men inte heller när det gäller de näringsidkande arbetsgivarna, som organisationerna i första hand torde ha haft i tankarna, finns det anledning att räkna med någon negativ effekt på utbredningen av ansvarsförsäkring. Sådan försäkring ingår normalt som ett moment i en kombinerad försäkring av något slag, ibland i en s. k. paketförsäkring, vilken omfattar också bl. a. objektsförsäkring. De närings­idkare som är förutseende nog att försäkra sina maskiner, byggnader, in­ventarier etc. blir regelmässigt samtidigt erbjudna en ansvarsförsäkring. När en privatperson vill försäkra sin fastighet eller sitt lösöre mot allehan­da skaderisker får han ansvarsförsäkringen s, a, s, på köpet. En arbetsgiva­res vilja att försäkra sin egendom lär inte nämnvärt påverkas av, huruvida hans skadeståndsansvar i vissa undantagsfaU kan jämkas eller inte. Den arbetsgivare åter, som visar så litet förtänksamhet, att han över huvud taget inte bryr sig om att skaffa försäkringsskydd, lär knappast heller påverkas av den skadeståndsrättsliga regleringen i detta hänseende. Slutligen får man inte förbise, att utvidgningen av principalansvaret i sig själv utgör ett incitament att teckna ansvarsförsäkring.

Till det anförda kommer, att en jämkningsregel ju inte innebär något

2.2.4.6.

 

228                Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

totalt skydd mot skadeståndsansvar. Som kommittén har framhållit bör redan risken att bli skadeståndsskyldig vara tillräcklig för att mana nä­ringsidkare och andra arbetsgivare i gemen att teckna ansvarsförsäkring, och detta oberoende av att ett stort skadestånd undantagsvis kan tänkas bli nedsatt för den händelse det skulle vila enbart på reglerna om principal­ansvar. Det är f. ö. inte heUer meningen att en jämkningsregel skaU tilläm­pas så, att den premierar arbetsgivare som har underlåtit att försäkra sig — utom i fall då underlåtenheten kan framstå som ursäktlig, t, ex. när en privatperson rent tillfälligtvis har anlitat en arbetstagare.

Men även för de arbetsgivare som har ansvarsförsäkring kan en jämk­ningsregel få betydelse. Försäkringssummorna Ugger visserligen idag på en nivå som torde täcka alla normala skadefall, men det kan inte uteslutas, att en skada av oväntat stor omfattning inträffar och att försäkringen visar sig otiUräcklig. Det överskjutande beloppet drabbar då arbetsgivaren ensam, och detta kan någon gång leda till obilliga konsekvenser. Särskilt med hän­syn till att det här rör sig om ett skadeståndsansvar oberoende av eget vål­lande förefaller det rimligt, att man i ett sådant fall har tillgång till en jämkningsregel.

Vad jag hittiUs sagt har tagit sikte på en regel som möjliggör jämkning, när skadeståndet skulle bli oskäligt betungande för den skadeståndsskyldi­ge arbetsgivaren med hänsyn främst tUl dennes ekonomiska förhållanden. Kommittén har inte heller tänkt sig att det skall finnas möjligheter till jämkning på annan grund.

För egen del vill jag emellertid ifrågasätta, om man inte kan och bör gå något längre än kommittéförslaget förutsätter. De nya reglerna om princi­palansvar innebär som nämnt att man utvidgar skadeståndsansvaret för vissa rättssubjekt. Det är angeläget att en reform av detta slag inte leder tUl en utveckling som står i strid med vad man på lång sikt eftersträvar i fråga om de olika ersättningssystemens struktur och funktion i samhället eUer som avviker från en redan nu förhärskande uppfattning om vad som är rimligt och rationellt med avseende på fördelningen av de ekonomiska bör­dorna i följd av skadefall. De nya reglerna måste därför utformas så att de så långt möjligt medger en tUlämpning i principiell överensstämmelse med lagstiftarens långsiktiga målsättning och med allmänt vedertagna värde­ringar.

Jag har tidigare uttalat, att reformarbetet på detta område allmänt sett bör inriktas på att ersättningsfrågorna i möjligaste mån skall lösas genom försäkringsanordningar och att skadeståndsreglernas betydelse i motsvaran­de mån bör minskas. På personskadeområdet tänker jag mig en utbyggnad av de direkta försäkringsanordningarna — socialförsäkringen och frivillig försäkring i olika former. För egendomsskadornas del bör målet vara att sådana skador i största möjliga omfattning skall ersättas genom skadeför­säkring på den skadelidandes sida.

2.2.4.6.

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972      229

Försäkring i olika former har redan idag stor utbredning, I den mån man i överensstämmelse med de angivna riktiinjerna anser, att skador som ersätts genom försäkring bör slutligt bäras av försäkringskollektivet, måste de skadelidandes rätt att kräva skadestånd för en skada som täcks av någon form av person- eller objektsförsäkring och försäkringsgivarnas rätt att med hjälp av skadeståndsreglerna återkräva utgiven försäkringsersättning begränsas. Men det kan också bli aktueUt att inskränka skadeståndsrätten för s.k. självförsäkrare (i fråga om innebörden av detta uttryck hänvisar jag tiU avsnitt 1.1.2.1.) och för dem som i strid med vedertagna handlings­normer har underlåtit att skydda sig genom försäkring.

Inom socialförsäkringen är nyssnämnda ordning genomförd i och med att ersättning ur sådan försäkring avräknas på skadestånd och att regress­rätten är helt avskaffad. Vid ensldld personförsäkring är läget ett annat. Sådan försäkring har i regel karaktär av summaförsäkring. Försäkringser­sättningen avräknas då inte på skadeståndet. Den skadelidande kan aUtså kräva full ersättning av den som är skadeståndsskyldig. Å andra sidan finns inte någon regressrätt för försäkringsgivaren. Vid skadeförsäkring åter är den skadelidande visserligen oförhindrad att kräva fullt skadestånd, om han inte vUl utnyttja försäkringen. Men gör han det, har försäkringsgi­varen i princip regressrätt mot den skadeståndsskyldige. Regressrätten är visserUgen inskränkt genom reglema i 25 § FAL. Men eftersom dessa regler är dispositiva kan försäkringsgivarna genom förbehåll i försäkringsvUlko­ren undgå att träffas av de inskränkningar i regressrätten som reglerna sjrf-tartUl.

Frågan om enskUd försäkringsgivares regressrätt och därmed samman­hängande frågor om bl. a. självförsäkrares stäUning och försäkringshavarefs rätt tiU skadestånd har som nämnt utretts (avsnitt 1.2.2.). Det förslag tiU nya regler på området som lades fram år 1958 av särskUt tUlkallad utred­ningsman syftade tUl långtgående begränsningar av regressrätten och i viss omfattning också av rätten för försäkringshavare och självförsäkrare att kräva skadestånd. Reglerna föreslogs bli tvingande och innebar i fråga om skadeförsäkring i huvudsak, att regresskrav mot annan än den som vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet skaU kunna nedsättas, om det kan ske utan att »försäkringsmässiga hänsyn» åsidosätts, att en skadelidan­de inte skall ha bättre rätt än den som har försäkrat det skadade intresset, samt att självförsäkrares rätt tUl skadestånd skall begränsas på samma sätt som försäkringsgivares regressrätt. I fråga om summaförsäkring innebar förslaget i allt väsentligt inte någon ändring i förhåUande tUl vad som gäl­ler f. n.

Huvudprinciperna i detta förslag tUlstjktes eller godtogs aUmänt under remissbehandlingen. Men de tekniska lösningar som föreslogs kritiserades i åtskUliga yttranden. Av skäl som jag har redovisat i det föregående (avsnitt 1.5.3.) anser jag inte att förslaget kan läggas tUl grund för lagstiftning. Jäg

2.2.4.6.

 

230                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

vill emellertid förorda att 1966 års skadeståndskommitté — som f, n, överväger bl.a. frågan om summaförsäkrings betydelse i skadeståndsrätts­ligt hänseende — får i uppdrag att överarbeta regressreglerna och att lägga fram förslag till en reglering av de skadeståndsrättsliga frågor som nära sammanhänger med regressrätten. Jag har redan tidigare angett vissa riktlinjer för ett sådant utredningsarbete. Utgångspunkten bör vara, att någon regress från skadeförsäkring som huvudregel inte skall vara tillåten, att undantag dock kan vara motiverade av speciella förhållanden inom vissa grenar av försäkringen samt att de regressregler som föreslås i princip skall vara tvingande, I uppdraget bör också ingå att utreda frågan om ver­kan i skadeståndshänseende av att sedvanligt försäkringsskydd inte finns.

Det säger sig självt att det pågående eller planerade utredningsarbetet inte bör föregripas. Men i den mån grundtankarna i det äldre utrednings­förslaget och riktlinjerna för den kommande utredningen kan sägas vara uttryck för en redan allmänt vedertagen uppfattning om det inbördes för­hållandet mellan försäkring och skadestånd och om de båda ersättnings­systemens funktion är det, som jag nyss framhöll, rimligt att lagstiftaren utformar nya skadeståndsregler på ett sätt som gör det möjligt att tiUämpa dem i överensstämmelse med denna uppfattning.

När det gäller personförsäkring i form av summaförsäkring kan det vis­serligen anföras goda skäl för vissa ändringar i det nuvarande systemet. Men en ändring av innebörd att summaförsäkring i större eller mindre utsträck­ning avräknas på skadestånd skulle medföra betydelsefuUa ekonomiska verkningar, eftersom de skadelidande f.n. regelmässigt torde utnyttja sina möjligheter att få skadestånd i tillägg till ersättning ur summaförsäkring. Reformer av den räckvidd det här skulle bli fråga om bör föregås av utred­ningsarbete och bör i princip avse hela personskadeområdet. Eftersom skadeståndskommittén f, n, också överväger en reform av detta slag bör man enligt min mening vara återhåUsam när det gäller att genom särskUda regler enbart inom den nu aktueUa lagstiftningens område inskränka skade­ståndsansvaret på den grund att skadan har föranlett utbetalning från summaförsäkring. Visserligen bör en sådan omständighet kunna beaktas vid bedömningen av om skadestånd enligt de nya principalansvarsreglerna blir oskäligt betungande för den skadeståndsskyldige. Men existensen av summaförsäkring bör inte utgöra någon självständig grund för nedsättning av skadeståndsansvaret.

Situationen är visserligen i någon mån en annan i fråga om sådan per­sonförsäkring som enligt 25 § FAL skall behandlas som skadeförsäkring. Frågan om förhållandet mellan skadestånd och försäkringar av detta slag hänger emellertid intimt samman med frågan om förhållandet meUan sum­maförsäkring och skadestånd. Hithörande problem bör bedömas i ett sam­manhang och så torde också komma att ske inom skadeståndskommittén. Personförsäkringar av skadeförsäkringskaraktär torde f. ö. ha mycket be-

2.2.4.6.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             231

gränsad praktisk betydelse. Under dessa förhållanden anser jag att inte heller personförsäkring av detta slag bör kunna åberopas som en själv­ständig jämkningsanledning.

Annorlunda förhåller det sig när en sakskada är täckt av objektsförsäk­ring. Regresspraxis vid objektsförsäkring är visserligen restriktiv. Som jag har redovisat närmare i avsnittet om försäkringsgivares regressrätt (1.1.2.7.) utövar svenska skadeförsäkringsgivare i allmänhet inte regress i vidare om­fattning än som direkt följer av 25 § FAL, dvs. vid uppsåt eUer grov vårds­löshet på den skadeståndsskyldiges sida eller när denne bär rent objektivt ansvar. Undantag gäller dock i vissa försäkringsgrenar, främst sjö- och transportförsäkring, där regress förekommer i större utsträckning. Dess­utom gäller aUmänt sett, att den som är självförsäkrare i fråga om ansvars­försäkring — t, ex, staten — inte kan räkna med att dra fördel av existe­rande regressöverenskommelser mellan försäkringsbolagen och aUtsä kan utsättas för regresskrav även i andra fall än som anges i 25 § FAL.

Den regressöverenskommelse av år 1949 som jag tidigare har berört tor­de i stort sett stämma väl överens med en allmänt rådande uppfattning om vilken ordning som bör gälla i fråga om förhållandet mellan skadeförsäk­ring och skadestånd. Den rimmar också väl med den allmänna inställning i frågan som jag har gett uttryck åt i det föregående.

Det torde också vara en utbredd uppfattning att den som uppträder som självförsäkrare i fråga om objektsförsäkring inte bör ha en vare sig bättre eller sämre ställning än försäkringsgivaren skulle ha haft, om försäkring hade tecknats. Men det har i det hänseendet knappast utbUdats någon fast praxis i överensstämmelse med denna uppfattning. Självförsäkrare torde sålunda i regel utnyttja sina möjligheter att få skadestånd utan några in­skränkningar.

Försäkringsgivarnas regresspraxis får vidare anses vara uttryck för upp­fattningen att när en skada är täckt av objektsförsäkring den skadeUdande i första hand bör utnjtja försäkringen och inte i stället vända sig mot den som är skadeståndsskyldig. Regelmässigt utnjitjas nog också försäkringar­na, men undantag kan tänkas förekomma, t. ex. när utnyttjandet av en skadeförsäkring innebär förlust av s. k. bonus för försäkringstagaren.

Den ordning i stort som råder f. n. i fråga om försäkringsgivarnas ut­övande av regress ger knappast anledning tiU några vägande invändningar. Från den synpunkten kan det synas onödigt att i detta sammanhang in­föra regler som gör det möjligt att begränsa återkravsrätten inom området för de nya principalansvarsreglerna. Men för det första är regresspraxis inte enhetlig. Den är t, ex, betydligt mindre restriktiv inom sjö- och transport­försäkringen. Vidare kan man inte utesluta att det i enstaka faU görs av­steg från vad som annars tillämpas, bl. a. när skadeförsäkringsgivaren är ett utländskt försäkringsbolag. Det är slutUgen ovisst vilken praxis som kan komma att utbildas i framtiden på grundval av de överväganden i

2.2.4.6.

 

232                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

frågan som redan nu är aktuella.

Det finns ytterligare ett skäl att överväga regler som möjliggör en ny­anserad tillämpning av de nya principalansvarsreglerna. Objektsförsäkring har visserligen som nämnt stor utbredning. Men även bortsett från själv­försäkring förekommer det inte sällan att det saknas försäkringsskydd för egendom som normalt hålls försäkrad eller att försäkringsskyddet är be­tydligt mindre omfattande än som är vanligt. Det kan bero på slarv, för­biseende eller medvetet risktagande. Visserligen finns det knappast några allmänt erkända normer för i vilken utsträckning en person bör håUa sin egendom försäkrad. Men på vissa områden är objektsförsäkring så utbredd, t. ex. när det gäller brandförsäkring av byggnader, att underlåtenhet att hålla ett rimligt försäkringsskydd allmänt torde uppfattas som ett så an­märkningsvärt avsteg från normala handlingsmönster att vederbörande får skylla sig själv. För sådana fall är det önskvärt att underlåtenheten att ut-njrttja försäkringsmöjligheterna tillåts inverka på rätten att kräva skade­stånd enligt de nya principalansvarsreglerna, oavsett om skadeståndet skulle bli oskäligt betungande för den skadeståndsskyldige arbetsgivaren.

Dessa överväganden har lett mig till slutsatsen att det vid sakskada bör finnas möjligheter att begränsa skadeståndsansvaret enligt de nya principal­ansvarsreglerna i fall då detta är motiverat från sådana försäkringsmässiga synpunkter som jag här har redovisat. Men i avbidan på resultatet av det på­gående eller planerade utredningsarbetet rörande försäkringsgivares regressrätt och de skadeståndsfrågor som hänger nära samman med detta spörsmål bör man inte gå längre än som är nödvändigt för att motverka sådana yttringar av de nuvarande ersättningssystemens uppbyggnad som inte är godtagbara från samhällsekonomiska sjmpunkter och som leder till en icke önskvärd riskfördelning eller till ett irrationellt utnjrttjande av till­gängliga resurser. Det väsentliga är att förluster genom skadefall i möjli­gaste mån via försäkringsanordningar slås ut på ett större kollektiv. Det betyder att hänsyn måste tas också till förekomsten av ansvarsförsäkring. Så länge ersättningssystemen i samhället i stor utsträckning är uppbyggda på skadeståndsrättslig grund, är det angeläget att uppmuntra tUl tecknan­det av ansvarsförsäkring. Jag anser därför att skadestånds- eller regress­krav med stöd av de nya principalansvarsreglerna bör tillåtas i full utsträck­ning inom ramen för en föreliggande ansvarsförsäkring. En motsvarande ordning bör gälla när kravet riktas mot en arbetsgivare som uppträder som självförsäkrare. I fall då arbetsgivaren saknar ansvarsförsäkring utan att vara självförsäkrare bör viss hänsyn kunna tas till i vad mån det anses höra till god ordning att arbetsgivare i allmänhet i motsvarande situation håller försäkringsskydd.

Jag har här inte berört frågan, i vad mån regresskrav bör tillåtas från ansvarsförsäkringsgivare, som har ersatt skadan, mot annan som enligt reglema om principalansvar är ansvarig solidariskt med den försäkrade.

2.2.4.6.

 

Kungl Maj:ts propositiöh nr 5 år 1972             233

Som jag har nämnt i det föregående (avsnitt 1.1.2.7.) anses visserligen 25 § FAL tillämplig på ansvarsförsäkring liksom på annan skadeförsäkring, men enligt försäkringsvillkoren brukar gälla en i princip oinskränkt regressrätt mot annan än försäkrad som är ersättningsskyldig för samma skada.

Det bör framhållas att något problem på denna punkt inte uppkommer när det gäller regress mot ansvarsförsäkring och mot den som är självförsäk­rare i fråga om sådan försäkring, I dessa fall blir enligt det resonemang som jag här har fört någon jämkning inte aktuell i den mån återkravet håller sig inom ramen för den regressansvariges försäkring. Inte heller uppkommer några svårigheter i fråga om regress från ansvarsförsäkringen när denna betalar skadestånd på grund av den försäkrades eget vållande. Allmänna grundsatser om den slutliga fördelningen av skadeståndet mel­lan flera ansvariga leder nämligen till att den som svarar på grund av egen culpa i princip får bära hela ansvaret i förhållande tUl den som är skade­ståndsskyldig enligt regler om principalansvar. Däremot får frågan huruvida jämkning skall ske av ansvarsförsäkringens regressanspråk betydelse i en situation då den försäkrade har förpliktats att utge skadestånd på grund av regler om rent objektivt ansvar eller principalansvar och krav framstäUs mot en oförsäkrad arbetsgivare, som inte är att anse som självförsäkrare med avseende på ansvarsförsäkring. I det följande skaU jag behandla en­bart detta sistnämnda fall.

En inskränkning av rätten tUl återkrav vid ansvarsförsäkring på samma sätt som vid objektsförsäkring synes i och för sig stämma väl överens med den allmänna tankegången att skador i möjligaste mån bör slås ut på ett försäluingskoUektiv. Vägande skäl kan emellertid anföras mot att man f. n, skulle göra ett så långtgående ingrepp i gällande rättsregler. Om man begränsar ansvarsförsäkringsgivarens rätt tiU återkrav i den angivna situa­tionen skulle detta innebära att det ofta lades i den skadelidandes hand att bestämma vem av de ansvariga som slutligen skaU bära den uppkomna skadan. Om den skadelidande kräver ersättning av den oförsäkrade arbets­givaren, skulle denne nämligen enligt den allmänna principen om fördel­ning efter skälighet kunna kräva tillbaka en del av skadeståndet från den andre arbetsgivarens ansvarsförsäkring. Men vänder sig den skadelidande i stället mot ansvarsförsäkringen, skulle förlusten stanna på denna och den oförsäkrade arbetsgivaren i princip gå fri. Visserligen kan begräns­ningen av regressrätten enligt 25 § FAL leda tUl liknande resultat i vissa fall då inte försäkringsvillkoren utsträcker denna rätt. Men situationen skulle få betydligt större praktisk betydelse med den ifrågasatta regle­ringen.

För min del anser jag det betänkligt att acceptera sådana konsekvenser av den diskuterade jämkningsregeln. Ett sätt att undvika dem skulle vara att göra ingrepp i regeln om den slutliga fördelningen mellan solidariskt ansvariga. Som nämnt är jag inte beredd tUl detta (se avsnitt 2.1,4.8.). En

2.2.4.6.

 

234                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

annan metod är att inskränka den skadelidandes frihet att kräva vilket av de skadeståndsskyldiga rättssubjekten som han finner lämpligast, men också detta utgör ett alltför vittgående steg i detta sammanhang.

Med hänsyn till vad jag nu har sagt bör den jämkningsmöjlighet som är i fråga ta sikte enbart på existensen av eller möjligheten tiU objektsförsäk­ring. Däremot bör någon ändring inte ske i fråga om regressrätt för ansvars-försäkringsgivare eller den som är självförsäkrare i fråga om ansvarsförsäk­ring. Dessa problem hänger nära samman med spörsmålet om en lagregle­ring av ansvarets slutUga fördelning mellan flera soUdariskt skadestånds­skyldiga och bör tas upp under det tidigare berörda utredningsarbetet.

En ordning sådan som den jag nu har skisserat kan åstadkommas genom att man inför en möjlighet för domstolarna att vid sakskada jämka princi­palansvar, när det med hänsjm tiU föreliggande försäkringar eUer försäk­ringsmöjUgbeter är skäUgt att skadeståndet sätts ned och att sålunda för­lusten bärs av den skadeUdande själv eller hans försäkringsgivare. Jag vill framhålla att en jämkningsregel av detta slag skulle bidra till ökad nordisk rättsUkhet. EnUgt § 25 i den danska försäkringsavtalslagen kan domstol jämka skadeståndsansvar, som vilar uteslutande på reglema om husbonde­ansvar (principalansvar) i Danske Lov 3—19—2, när det skadade intres­set är skyddat av försäkring på den skadeUdandes sida. Avsikten är, att denna bestämmelse skall kvarstå i sak oförändrad också om de föreslagna nya principalansvarsreglerna genomförs. En motsvarande bestämmelse i § 25 i den norska försäkringsavtalslagen medger visserUgen inte jämkning när skadan har uppkommit i »näring eller bedrift», dvs. i näringsverksamhet. Men i den nya norska skadeståndslagen föreskrivs, att skadestånd som åläggs med stöd av de nya principalansvarsreglerna, vilka på samma sätt som det är tänkt i Danmark ersätter de äldre reglerna om husbondeansvar (Norske Lov 3—21—2), kan jämkas — förutom när skadeståndet skuUe bU oskäUgt betungande — när det med hänsjm till skadans storlek och föreliggande försäkringar och försäkringsmöjUgbeter samt förhåUandena i övrigt är skäligt att den skadelidande själv bär förlusten. Även om den norska jämkningsregeln enUgt motiven väsentUgen är avsedd att tillämpas för att lindra ersättningsansvaret vid katastrofskador, är det tydUgt att en sådan något mer långtgående jämkningsregel som jag här åsjtar skulle medföra en utjämning av rådande oUkheter meUan norsk och svensk rätt.

Inom den enskilda sektom torde en jämkningsregel av detta slag inte få någon större praktisk betydelse. Om den tillämpas enligt de riktiinjer som jag har angett, innebär regeln i stort sett bara att man befäster den restrik­tiva praxis som redan har utbildat sig i fräga om regresskrav frän försäk­ringsgivarnas sida. Regeln kommer visserligen att inverka på självrförsäk-rares ställning. Men totalt sett blir verkningarna begränsade, eftersom själv­försäkring åtminstone hittills har varit mycket ovanlig inom svenskt nä­ringsliv.

2.2.4.6.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            235

Det är framför allt inom den offentliga sektorn som en jämkningsregel av antytt innehåU skulle få ekonomisk betydelse, eftersom staten och vissa kommuner uppträder som självförsäkrare. För dessa rättssubjekt får emellertid regeln verkningar i båda riktningarna. A ena sidan leder regeln till att rätten för dessa offentUgrättsliga subjekt att som skadeUdande krä­va ersättning för sakskada med stöd av de nya principalansvarsreglerna blir underkastad samma begränsning som skadeförsäkringsgivares regress­rätt. När ersättningskrav enligt dessa regler riktas mot staten eller mot en större kommun som är självförsäkrare, medför å andra sidan principen om likstäUighet mellan försäkringsgivare och självförsäkrare att ansvaret kan begränsas till vad som faller inom ramen för normsd ansvarsförsäkring. Vilken räckvidd jämkningsregeln får i sistnämnda hänseende blir dock självfaUet beroende av i vilken omfattning de nya principalansvarsreglerna görs tillämpUga på de offentUgrättsliga subjekten. Frågan om det allmännas skadeståndsansvar återkommer jag tiU i det följande, och jag kommer då också att särskilt behandla spörsmålet om principalansvarsreglemas tiU-lämpning på den offentliga sektorn (avsnitt 2.3.6.3.).

I enlighet med de överväganden som jag har gjort i det föregående för­ordar jag, att i den nya lagstiftningen tas upp en regel om möjlighet att jämka principalansvar, när skadeståndet skuUe bli oskäligt betungande eller det vid sakskada är skäUgt att skadeståndet sätts ned med hänsyn till föreliggande försäkringar och försäkringsmöjUgbeter. Jag konmier att jrt-terUgare beröra frågan om regelns tiUämpning vid min behandUng av de en­skilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.3.6.).

2.2.4.7. Förhållandet till kontraktsrättsliga regler och till speciallagstift­ning. Frågan om de allmänna principalansvarsreglemas förhållande till kontraktsrättens regler och till skadeståndsrättslig speciallagstiftning har i gällande rätt inte ställts på sin spets, vilket delvis torde sammanhänga med att principalansvaret f. n. inte är reglerat i lag, I och med att så sker blir det emellertid nödvändigt att åtminstone i princip ta ställning till des­sa frågor.

Skadeståndskommittén uttalar, att dess förslag har avfattats med ut­gångspunkt i utomobligatoriska förhåUanden, men erinrar om att en kon­traktspart i princip svarar för sina medhjälpares vållande med de avsteg som kan följa av rättsförhåUandenas natur, t. ex. när det gäller arbetsgi­vares ansvar för skada som arbetstagare vållar arbetskamrat. Gränsdrag­ningen mellan inom- och utomobUgatoriskt skadeståndsansvar får emeller­tid enligt kommittén som följd av förslaget mindre betydelse än f. n,, fast­än en hel del skillnader kommer att kvarstå. Vad särskilt gäUer tillämp­ningen av jämkningsregeln i kontraktsförhållanden utgår kommittén från att jämkning inte kan komma i fråga, när typiskt kontraktsmässiga för­pliktelser har åsidosatts, men däremot i princip skall kunna ske vid äsido-

2.2.4.7.

 

236                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

sättande av s, k, biförpliktelser. Analogisk tiUämpning av jämkningsregeln i kontraktsförhållanden bör enligt kommittén komma i fråga, när om­ständighetema är jämförliga med skadefall som har inträffat utan att nå­got avtal ligger i botten.

Kommittén utgår vidare från, att de nya reglerna skall vara dispositiva och alltså kunna åsidosättas genom avtal. Frågan om giltigheten av fri­skrivningsklausuler i allmänhet får enligt kommittén bedömas med till-lämpning av allmänna regler och med hänsyn bl. a. till möjligheten att en­ligt grunderna för 8 § skuldebrevslagen jämka otillbörliga avtalsvillkor.

När det gäller de nya bestämmelsernas förhållande till skadeståndsrätts­lig speciallagstiftning — något som enUgt kommittén kan få särskild be­tydelse, när det gäller tillämpning av jämkningsregeln — anser kommittén, att frågan bör lösas med tillämpning av allmänna principer om konkurrens mellan skadeståndskrav på skilda grunder.

I ett avseende har kommittén emellertid ansett en uttrycklig reglering påkallad. För att undvika, att det nuvarande systemet för ersättning för skada i följd av trafik med motorfordon kompUceras ytterligare, föreslår kommittén en särskild bestämmelse i den nya lagen av innebörd, att regler­na om principalansvar inte skall gälla beträffande skada i följd av motor­fordonstrafik för vilken skall finnas trafikförsäkring.

Kommitténs ställningstaganden i dessa frågor har i alhnänhet godtagits under remissbehandlingen. Några remissinstanser har dock anmärkt, att bestämmelserna om principalansvar i den föreslagna utformningen blir di rekt och inte endast analogiskt tillämpUga i kontraktsförhållanden. I ett remissyttrande har ifrågasatts, om inte de nya principalansvarsreglerna bör vara tvingande till arbetstagarnas förmån och alltså slå igenom oavsett vad parterna i ett avtalsförhållande kan ha kommit överens om.

Jag har redan vid min behandUng av huvudgrunderna för den lagstift­ning om skadestånd på grund av eget vållande som jag föreslår (avsnitt 2.1.4.3,) gett uttryck åt min principiella syn på förhållandet mellan å ena sidan de allmänna reglerna om utomobligatoriskt skadeståndsansvar och å andra sidan kontraktsrättens regler eller föreskrifter i skadeståndsrättslig speciallagstiftning. Som jag där har framhålUt bör utgångspunkten vara, att de aUmänna bestämmelserna och grundsatserna om utomobligatoriskt skadeståndsansvar i princip har genereU giltighet. De skall alltså anses till­lämpliga också när det föreligger ett avtalsförhållande mellan parterna eller när man rör sig inom området för skadeståndsrättslig speciallagstift­ning — varmed jag här åsyftar också särskilda skadeståndsregler i lagstift­ning som väsentligen rör andra rättsförhållanden — dock bara i den mån inte kontraktsrättsliga regler eller principer eller sådana speciella skade­ståndsregler motiverar modifikationer i det grundläggande skadestånds­rättsliga regelsystemet, I likhet med de grundsatser om principalansvar som gäller f.n. utgör de nya reglerna om sådant ansvar en del av den allmän-

2.2.4.7.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972          237

na skadeståndsrätten. Det är därför följdriktigt att anlägga samma be­traktelsesätt här som när det gäller reglerna om det allmänna culpaan­svaret.

Med detta synsätt blir frågeställningen inte i första hand, hur man skall lösa uppkommande problem om konkurrens mellan olika regelkomplex, utan snarare i vilken omfattning eller i vilka avseenden som avtalsrätts­liga regler eller principer resp. speciella skadeståndsregler skall medföra, att de allmänna utomobligatoriska reglerna modifieras eller skall frångås.

Det kan härvid bli fråga om modifikationer i olika riktningar. Vad först angår förhållandet till kontraktsrättsliga regler kan existensen av ett avtal medföra, att man skall tillämpa för den skadelidande mer förmånliga reg­ler, t. ex, att jämkning av principalansvar skall vara utesluten, därför att i avtalet måste intolkas ett åtagande att betala full ersättning, att en strängare culpabedömning skall ske än vid rent utomobligatoriskt ansvar, att bevisbördan i fråga om vållande skall läggas på den skadeståndsskyl­dige eUer rentav att ansvaret skall vara rent objektivt, att ansvar skaU in­träda också för vållande av självständig medhjälpare osv. Men avtalsrätts­liga regler kan också leda till att den skadelidande ställs i en sämre ställ­ning än han skulle ha intagit, om de utomobligatoriska reglerna tillämpats ograverade. Som exempel kan nämnas, att regler om ansvarsbegränsning kan gälla enligt uttryckliga lagbestämmelser, att rätten till ersättning för ideell skada är helt utesluten eller är mera inskränkt än i rent utomobli­gatoriska förhållanden, eller att på grund av avtalsförhållandets natur principalansvaret inte går lika långt som enligt de utomobligatoriska reg­lerna.

På motsvarande sätt kan skadeståndsrättslig speciallagstiftning medfö­ra, att den skadelidande får en bättre eller sämre ställning än han har en­ligt de allmänna utomobligatoriska reglerna. Som exempel på regler, vilka är mer förmånliga för den skadelidande, bör i främsta rummet nämnas de bestämmelser om rent objektivt ansvar som gäller enligt ett flertal lagar på olika områden och som i sig implicerar ett principalansvar för samtliga medhjälpare. Vidare finns speciallagstiftning om principalansvar som är förmånligare genom att den föreskriver ansvar för vållande av andra ka­tegorier av medhjälpare än dem som omfattas av de allmänna principal­ansvarsreglerna (t, ex. redares ansvar enligt 8 § sjölagen för lots och för den som utför »arbete i fartygets tjänst» samt reglerna i 6 och 7 §§ el-anläggningslagen om ansvarighet för skada genom vårdslöshet vid en an­läggnings utförande eller skötsel) eller genom att jämkning av principal-ansvaret är eller måste anses utesluten inom det specialreglerade området. Mer sällsjmt är, att den skadeståndsrättsliga speciallagstiftningen ger den skadelidande en sämre ställning. De viktigaste exemplen torde kunna häm­tas från sjörättens och atomansvarighetslagstiftningens områden. Sjölagens regler om ansvarsbegränsning också i rent utomobligatoriska förhållanden

2.2.4.7.

 

238                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

kan medföra, att den skadelidande får mindre ersättning åin han skulle ha fått enligt de allmänna principalansvarsreglerna. Atomansvarighetslagen innehåller också begränsningsregler som kan ge en sådan effekt. Denna lag intar även i övrigt en särställning i det hänseendet, att den uttryckli­gen utesluter allt skadeståndsansvar för atomskada för annan än inneha­vare av atomanläggning. Men i gengäld är sådan anläggningsinnehavare ansvarig på rent objektiv grund och underkastad försäkringsplikt.

Det är sällan på det sättet, att de kontraktsrättsUga reglerna vid en viss avtalstyp eller de särskilda reglerna i skadeståndsrättsUg speciallagstift­ning inom ett visst område i alla avseenden modifierar de allmänna skade­ståndsreglerna i en och samma riktning. Samtidigt som principalansvaret i avtalsförhållanden i aUmänhet är utsträckt till att omfatta även själv­ständiga medhjälpare och alltså i den delen går längre än det allmänna principalansvaret — både enligt gällande rätt och enligt mitt förslag — kan det finnas andra begränsningar, t. ex. i fråga om vad som är ersätt­ningsgiU skada eUer beträffande den tid inom vilken talan om ersättning skall väckas. På motsvarande sätt förknippas ofta regler i den skadestånds­rättsUga speciallagstiftningen, t. ex. om objektivt eller på annat sätt skärpt skadeståndsansvar, med bestämmelser som begränsar den skadelidandes ersättningsrätt i förhållande till vad som följer av de allmänna skade­ståndsreglerna, exempelvis genom särskilda regler om korttidspreskrip­tion.

Det råder här inånga gånger ett samband meUan bestämmelser, som på detta sätt verkar i skilda riktningar, så att regler, som i ett eller annat hän­seende begränsar den skadelidandes rätt, gäller bara inom området för och i den mån han åberopar sig på de bestämmelser som i ett annat avseende, t. ex. i fråga om ansvarsgrunden, ger honom en förmånsställning. Det be­tyder, att begränsningarna inte drabbar ett anspråk som den skadelidande tiU äventyrs kan grunda på de allmänna utomobligatoriska skadestånds­reglerna. Men det finns också exempel på att den särskilda regleringen har ett vidare sjrfte, dvs. är exklusiv inom sitt tillämpningsområde och uteslu­ter en tillämpning av allmänna skadeståndsregler (t. ex. atomansvarighets­lagen, vars regler om ansvarsbegränsning inte »brjrts igenom» på den grund att den skadelidande påvisar vållande hos anläggningsinnehavaren och alltså skulle kunna åberopa sig på den allmänna culparegeln). Hur det för­håller sig i detta hänseende vid olika avtalstyper eller inom olika områden av speciallagstiftningen måste besvaras från fall till fall under beaktande av de rättspolitiska motiveringar som ligger till grund för de särskilda reg­lerna. Allmänt sett torde dock kunna sägas, att begränsningar, som helt utesluter en skadelidandes möjligheter att grunda ersättningsanspråk på allmänna utomobligatoriska skadeståndsregler, förutsätter lagbestämmel­ser eller föreskrifter i ett avtal mellan parterna.

Jag kommer — bl. a. i anslutning till vissa av kommitténs uttalanden —

2.2.4.7.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             239

att mera detaljerat beröra några praktiskt viktiga typfall vid min behand­ling av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.1.1. och 5.1.3.1.) i mitt lag­förslag. Här skall göras endast vissa påpekanden av mera allmän natur.

När regler i speciaUagstiftning om skärpt skadeståndsansvar, t. ex. i fråga om förutsättningarna för ansvarigheten, förknippas med föreskrifter, som i ett annat hänseende lindrar verkningama av det strängare skadeståndsan­svaret, lär detta inte sällan bero på överväganden som går ut på att de rätts-subjekt som speciallagstiftningen avser inte bör drabbas alltför tungt av det ökade ansvaret. I den mån som det genom lagstiftning eller till följd av rättsutvecklingen i domstolspraxis sker sådana förskjutningar i regelsyste­met på den allmänna skadeståndsrättens område som medför, att de be­rörda rättssubjekten i verkligheten upphör att inta en särställning — den ansvarsgrund som från början var tillämplig endast i fråga om dessa särskilda rättssubjekt har t. ex. kommit att erkännas som allmängiltig — har emellertid den rättspoUtiska motiveringen för de särskilda »skyddsbe­stämmelserna» bortfallit. De bör följaktligen i samma mån, dvs. i den om­fattning som det specialreglerade ansvaret sammanfaller med det ansvar som följer redan av allmänna skadeståndsregler eller skadeståndsrättsliga grundsatser, anses ha blivit obsoleta, även om lagändring inte sker.

Skadeståndskommittén har som exempel på en avtalstyp, där inskränk­ningar i principalansvarets omfattning följer av rättsförhåUandets natur, angett tjänsteavtalet och har därvid påpekat att tiU skillnad från vad som i allmänhet gäller vid andra avtalstyper en arbetsgivare gentemot sina ar­betstagare inte svarar för vållande av alla sina medhjälpare utan endast för vållande av sin drifts- och arbetsledning. Om detta är riktigt och om man samtidigt godtar de synpunkter på frågan om förhållandet mellan inom- och utomobligatoriska skadeståndsregler som jag här har gett ut­tryck åt, måste man fråga sig om det inte är nödvändigt att lagfästa en ut­trycklig bestämmelse om att de nya principalansvarsreglerna skall gälla även i förhållandet till arbetsgivarens egna arbetstagare.

För egen del kan jag emeUertid inte finna någon sådan bestämmelse nödvändig. Den skyldighet som en arbetsgivare kan ha att se tUl att arbets­tagarna inte drabbas av skada under utförande av sitt arbete utgör uppen­barligen en biförpliktelse i arbetsavtalet. Det kan emellertid inte utan vidare sägas vara en undantagslös regel för alla avtalstyper, att kontrahenterna i sitt inbördes förhållande bär oinskränkt principalansvar med avseende på skador eller förluster som kan drabba dem genom att biförpliktelser i avtalet åsidosätts. Det torde inte heller vara med utgångspunkt i aUmänna grund­satser om oinskränkt principalansvar i kontraktsförhållanden som man i rättspraxis har kommit fram till det principalansvar för drifts- och arbets­ledningens vållande också gentemot de egna arbetstagarna som nu gäller. Det Ugger betydligt närmare tUl hands att anta, att denna utveckling har skett genom en tillämpning av de identifikationsgrundsatser som anses lig-

2J2.4.7.

 

240                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ga tiU grund för det inskränkta principalansvaret gentemot utomstående tredje man. Detta ger också en rimlig förklaring tUl, att gränsen för detta principalansvar i fråga om kretsen av de medhjälpare för vilka en arbets­givare svarar har — såvitt man kan döma av de vägledande avgöranden som föreUgger — dragits på samma sätt i båda dessa relationer.

Som skadeståndskommittén har påpekat kommer hela frågan om de nya reglernas förhåUande till inomobligatoriska regler att få begränsad praktisk betydelse, eftersom den nya lagstiftningen medför en betydande utjämning av de skillnader som finns f. n. Det är — som kommittén också har fram­håUit — framför allt när det gäller tillämpningen av jämkningsregeln som frågan kan komma att ställas på sin spets. Jag kan i rent sakUgt hänseende i allt väsentligt ansluta mig tiU kommitténs synpunkter på detta spörsmål. Med den grundsyn på huvudfrågan som jag har gett uttryck åt skall pröv­ningen av ett jämkningsjrrkande i det ensldlda fallet gå ut på att undersöka om de avtalsrättsliga regler och grundsatser som är tillämpliga på ett före­liggande avtal mellan parterna utesluter eller medför inskränkningar i möj­ligheterna att jämka principalansvaret. Någon konkret vägledning kan inte ges för denna bedömning, som måste ske under hänsynstagande till om­ständigheterna i varje särsldlt fall, men den åtskillnad som kommittén hai' gjort mellan huvudförpliktelser och biförpUktelser torde ha visst fog för sig — låt vara att gränsen mellan dessa båda typer av förpliktelser ter sig flytande i åtskilliga avtalsförhållanden.

Oavsett om man utgår från det betraktelsesätt som jag här har redovisat eller från kommitténs syn på frågan om de nya reglernas förhållande till speciallagstiftningen skulle de nya principalansvarsreglerna uppenbarligen bli tillämpliga också på skador i följd av trafik med motorfordon, om man inte uttryckligen gör undantag för sådana skador i den nya lagen. Detta gäller i princip vare sig det är fordonets ägare eller annan person som är förarens arbetsgivare. I likhet med remissinstanserna anser jag de skäl som kommittén har anfört för en undantagsregel vara övertygande. Jag för­ordar därför, att en bestämmelse av i stort sett det inndiåll som framgår av 5 § första stycket i kommitténs förslag tas upp i den nya lagen. Regeln bör dock i princip inte avse annan skada än sådan som skall ersättas enligt trafikförsäkringslagstiftningen. Jag återkommer i det följande med när­mare synpunkter på regelns utformning och dess praktiska konsekvenser (avsnitt 5.1.3.8.).

Det återstår att behandla den under remissbehandUngen berörda frågan om principalansvarsreglemas dispositiva karaktär. Att avtalsrättsliga grund­satser kan medföra modifikationer i det allmänna skadeståndsrättsliga re­gelsystemet innebär, att den avtalsfrihet som i princip erkänns i vår obliga­tionsrätt slår igenom också här. Men det är självfaUet möjUgt att genom en uttrycklig reglering utesluta eller begränsa denna avtalsfrihet. Förslag i den riktningen har förts fram av TCO, som anser att en arbetsgivare inte skall

2.2.4.7.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            241

kunna befria sig från,eller inskränka sitt principalansvar genom avtal. Att göra principalansvarsreglerna tvingande i denna betydelse skulle emeUertid enligt min mening innebära ett alltför långtgående ingrepp i. avtalsfriheten. Så t, ex, bör parterna på arbetsmarknaden lämnas frihet att genom kollek-livavtal reglera frågan om arbetsgivares principalansvar gentemot egna ar­betstagare. Vidare är det tydligt, att det inom ramen för affärsmässiga trans­aktioner kan finnas fullt legitima skäl för en avtalspart att friskriva sig, helt eller delvis, från principalansvaret, kanske som kompensation för att lian i andra hänseenden påtar sig ett längre igående ansvar.

Jag är följaktligen inte beredd att tillmötesgå TCO:s förslag. Det innebär emellertid inte, att man enligt min mening utan vidare måste godta varje friskrivningsklausul. Skadeståndskommittén har i det avseendet hänvisat till möjligheterna att jämka otillbörliga friskrivningsklausuler med tillämp­ning av grunderna för 8 § skuldebrevslagen. Ett flertal .remissinstanser har emellertid fört fram önskemål om att det i lagen närmare anges, i vilken ut­sträckning en arbetsgivare skall kunna friskriva sig från principalansvar. Man har härvid också hänvisat till att den nya norska lagen och motsvarande danska lagförslag innehåller en bestämmelse av innehåU bl. a, att avtal, som avviker från lagens regler genom att inskränka den skadelidandes rätt, kan åsidosättas om avtalet »ville virke åbenbart (norska: »åpenbart») uri­melig».

Det skall inte bestridas, att det kan föreUgga behov av möjligheter att jämka avtalsvillkor som innebär ansvarsfriskrivning. Frågan om giltigheten av friskrivningsklausuler utgör emellertid endast en del av ett större prob­lemkomplex, som rör giltigheten av otillbörUga avtalsvillkor över huvud taget. Det är en fråga av allmän obligationsrättslig art, som bör tas upp till bedömande i sin helhet och i ett sammanhang. Problemet har aktualitet på ett flertal områden, inte minst inom köprätten. Hithörande frågor kommer att tas upp till en samlad bedömning av den nyligen tiUsatta utredningen för översyn av den förmögenhetsrättsUga lagstiftningen om otillbörUga av­talsvillkor. Till dess resultatet av detta utredningsarbete föreUgger bör man enligt min mening undvika specialreglering på begränsade områden, om inte tvingande skäl föreUgger, De möjligheter som finns f. n. att jämka eUer helt åsidosätta friskrivningsklausuler med tiUämpning av grunderna för 8 § skuldebrevslagen får enligt min mening anses tillräckUga. Stadgandet och dess motiv ger utrymme för en mindre återhåUsam tillämpning än den som har kommit till uttryck i hittillsvarande domstolspraxis. Det gäller också i fråga om friskrivningsklausuler, vilkas tillämpning uppenbart skul­le leda tiU obilliga resultat för en skadeUdande. Jag anser mig kunna räkna med att domstolarna anpassar sin rättstillämpning i detta hänseende till samhällsutvecklingen och till de allmänna värderingar som idag är för­härskande vid bedömningen av vad som anses tillbörligt och otiUbörUgt på avtalsområdet.

2.2.4.7.

16 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

242                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Jag vill slutligen också erinra om att friskrivningsklausuler enligt gängse regler för avtalstolkning brukar tolkas restriktivt och att oklarheter i formu­leringen vanUgen går ut över den part som har avfattat klausulen, dvs. i fö­revarande fall regelmässigt den skadeståndsskyldige arbetsgivaren. Det bör därför redan nu och utan någon särreglering finnas goda möjligheter att komma till rätta med missbruk av den rätt till friskrivning som i princip föreligger.

Under dessa förhållanden är jag inte beredd att föreslå någon särskild be­stämmelse om giltigheten av friskrivningsklausuler. Det bör för tydlighe­tens skull framhåUas, att avsaknaden i den svenska lagstiftningen av mot­svarighet till de nyss berörda bestämmelserna i den norska lagen och det danska lagförslaget inte i sak innebär någon rättsolikhet. Dessa bestämmel­ser har väsentUgen samma innehåU och räckvidd som 8 § skulddirevslagen. Denna har i och för sig motsvarighet i den danska och norska skuldebrevs­lagstiftningen. Att man i Danmark och Norge likväl har funnit behov av en särskild bestämmelse i lagstiftningen om arbetsgivares skadeståndsansvar sammanhänger med att § 8 i de danska och norska skuldebrevslagarna inte anses kunna vinna analogisk tillämpning inom avtalsrätten i övrigt i till­närmelsevis samma omfattning som 8 § i den svenska skuldebrevslagen.

2.2.4.8. Principalansvar i offentligrättsliga förhållanden. Skadeståndskom­mittén har relativt utförligt uppehållit sig vid frågan om tillämpning av dess nu förevarande förslag i offentligrättsliga förhållanden. Kommitténs uttalanden tar framför allt sikte på den situation som uppkommer, om dess förslag genomförs utan att lagstiftning sker om det allmännas skade­ståndsansvar. Eftersom enligt vad jag föreslår lagstiftning nu skall genom­föras i ett sammanhang om såväl det allmänna principalansvaret som ska­destånd i offentlig verksamhet, måste en samordning ske, och de problem som kommittén har behandlat mister till största delen sin aktualitet. Frå­gan om en sådan samordning i materielhättsligt och rättstekniskt hänseen­de skall jag ta stäUning tiU vid min behandling av huvudgrunderna för en lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar (avsnitt 2.3.6.) och av frågan om formerna för den lagstiftning på olika områden som jag nu föreslår (avsnitt 3.3.).

2.2.4.7.

 

Kungl Maj:ts propositioii nr 5 år 1972        243

2.3. Det allmännas skadeståndsansvar

2.3.1. Gällande rätt m. m.i

2.3.1.1. Lagstiftning. Det finns hos oss inte någon generell lagstiftning om statens, kommunernas eller andra offentligrättsliga subjekts skadeståndsan­svar. För vissa specieUa skadesituationer gäller speciallagstiftning om ska­deersättning av statsmedel. Jag har redan i det föregående särskilt nämnt lagen den 10 juli 1899 om ersättning i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl., samt lagen den 13 april 1945 om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. och har i det samman­hanget redogjort för det huvudsakliga innehållet i dessa lagar (avsnitt 1.1.1.3.). 1899 års lag vilar såtillvida på skadeståndsrättslig grund, att rätt till ersättning föreligger endast när skadan har vållats uppsåtligen av äm­bets- eller tjänsteman i tjänsten och att ersättningen bestäms enligt skade­ståndsrättsliga regler. Det kan här alltså sägas vara fråga om ett principal­ansvar för staten. 1945 års lag har i viss mån en annan karaktär. Rätt till ersättning inträder i princip oavsett om vållande kan läggas någon ämbets-eller tjänsteman till last. Det förutsätts inte ens att fel i vanUg mening har begåtts av någon befattningshavare. Det kan från den synpunkten sägas vara fråga om ett rent objektivt ansvar för staten. Rätten till ersättning är emel­lertid inte ovillkorlig utan i vidsträckt omfattning beroende på en skälighets­prövning. Men inte heller när det konstaterats att förutsättningama för rätt till ersättning föreligger gäller vanliga skadeståndsrättsliga regler om ersätt­ningens storlek. Denna bestäms på grundval av en skälighetsprövning. En­Ugt båda dessa lagar är förtärandet för faststäUande av statens ersättnings­ansvar reglerat enligt särskilda regler som avviker från vad som gäller i fråga om skadestånd i allmänhet.

Vid sidan av dessa lagar finns ett antal förtattningar om ersättning av allmänna medel för vissa skador, bl. a. i polisverksamheten och inom tull­väsendet. Inte heller dessa förtattningar kan emellertid sägas vila på skade­ståndsrättslig grund. Det finns därtör inte anledning att här gå närmare in på bestämmelsema.

De särskilda föreskrifter om skadeersättning som finns i postverkets kun­görelse den 27 april 1966 (nr 120) angående postverkets ansvarighet för för-

' En utförlig redogörelse för gällande svensk rätt finns i betänkandet »Skadestånd i offentlig verksamhet», bilaga 1, s, 133 f. RättsfallsOverstkten i betänkandet »Skadestånd II», s. 153 f. har i vissa delar också intresse i detta sammanhang. I det följande kommer endast sådana rättsfaU att särskilt anges som har publicerats efter det att dessa redogörelser skrevs. En kortfattad översikt av gällande rätt 1 de övriga nordiska länderna återfinns i fOrstnämda be­tänkande s, 16 f, I bilaga 2 till betänkandet (s. 144 f) har getts en översikt av rättstill­ståndet i vissa utomnordiska rättssystem.

2.3.1.1.

 

244                Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972

sändelser och medel och de bestämmelser om järnvägs ansvarighet för för­lust av eller skada på befordrat gods som finns i järnvägstrafikstadgan den 13 maj 1966 (nr 202) reglerar ett skadeståndsansvar som närmast är av kontraktsrättslig art. Det saknas därför skäl att i detta sammanhang lämna någon närmare redogörelse för dessa regelsystem.

Den skadeståndsrättsliga speciallagstiftning som finns på särskilda verk­samhetsområden och som jag översiktligt har redogjort för i det föregående (avsnitt 1.1.1.2—3.) är utan inskränkningar tillämplig på de offentligrätts­liga subjekten. Det gäller t. ex. 1886 års jämvägsansvarighetslag, 1902 års :el-anläggningslag, 1916 års bilansvarighetslag, 1922 års luftfartsansvarig­hetslag, 1968 års atomansvarighetslag, 1969 års miljöskyddslag, de skade­ståndsrättsliga reglerna i sjölagen och på immaterialrättens område osv. Det kan i sammanhanget nämnas, att det i .28—35 §§ atomansvarighetslagen finns särskilda bestämmelser om ersättning av statsmedel för atomskada. Dessa bestämmelser vilar helt på skadeståndsrättslig grund och bygger på en internationeU konvention i ämnet.

2.3.1.2. Rättspraxis. I fråga om det allmäimas skadeståndsansvar utanför de sålunda lagreglerade områdena har nu gällande regler eUer grundsatser utbildats genom domstolamas rättstillämpning.

När t. ex. staten eller en kommun uppträder som rent privaträttsUgt sub­jekt tillämpas utan vidare de allmänna skadeståndsregler som gäller för en­skilda. Det är fallet t. ex. i fråga om det allmännas skadeståndsansvar såsom näringsdrivande eUer fastighetsägare.

, I varje faU när det gäUer person- eller sakskada har emeller­tid de allmänna skadeståndsreglerna en vidsträcktare tillämpning inom den offentliga sektom. Ett flertal domstolsavgöranden, varigenom det allmänna har ålagts skadeståndsansvar med tillämpning av dessa regler, har tagits tUl intäkt för att de offentUgrättsUga subjekten är underkastade samma regler som enskilda, när de driver verksamhet som kan anses jämstäUd med en­skild, även om verksamheten inrymmer en del offentiigrättsliga moment. Sålunda har såväl staten som kommunema ålagts ersättningsskyldighet för person- eller egendomsskada som har uppkommit inom sjukvården, i hamn­väsendet och i samband med väghållning (se från senare tid NJA 1967 s. 374). Ansvarigheten har genomgående grundats på att vållande har befun­nits ligga någon befattningshavare i det allmännas tjänst till last. Såvitt kan bedömas har härvid tUlämpats allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser om organansvar eller principalansvar för personal tillhörande drifts- eller arbetsledning och för anställd med arbetsuppgift som varit särskilt ansvars­full från risksynpunkt, t.ex. vägarbetare med särskild övervakningsuppgift i trafiksäkerhetens intresse.

I detta sammanhang bör särskilt beröras kronans ansvarighet för skador uppkomna genom militär verksamhet. Militärväsendet företer visserligen i

2.3.1.1.

 

Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972             245

flera hänseenden likheter med enskild verksamhet men inrymmer också klart offentligrättsliga moment. Av särskild betydelse är givetvis den offent­ligrättsliga tvångsmakt som utövas i det militära, både gentemot den milir tära personalen och i förhållände till utomstående. Kronan har emellertid i åtskilliga rättsfall ålagts skadeståndsansvar för person- eller sakskada, upp­kommen i militär verksamhet, av allt att döma med tillämpning av allmänna skadeståndsregler. Av föreliggande rättsfall synes man sålunda närmast kunna dra slutsatsen, att kronan svarar för skada som har vållats av perso­nal i befälsställning. Det gäller både när skada har tillfogats utomstående och när den skadelidande själv har tillhört den militära personalen. De paralleller man sålunda synes ha dragit med enskjild verksamhet har också tagit sig det uttrycket att domstolarna i vissa kontraktsliknande förhållan­den, t. ex, när kronan efter rekvisition disponerat enskild person tillhörig byggnad, har analogiskt tillämpat kontraktsrättsliga regler. Det har inne­burit bl. a., att kronan fått svara för vållande också av annan personal än befälspersoner. — Jag skall senare återkomma till vissa fall där rent objekr tivt ansvar har ålagts kronan för skada i militär verksamhet.

Skadeståndsansvar för person- eller sakskada har ålagts det allmänna med tillämpning av allmänna skadeståndsregler också i några andra fall där den verksamhet i vilken skadan har uppkommit haft typiskt offentUgrättsUga drag och där det i mer eller mindre renodlad form har varit fråga om offent­lig makt- eller myndighetsutövning från det allmännas sida. Ett gränsfall, där en jämförelse med enskild verksamhet låter sig göra i många avseenden men de offentUgrättsliga momenten är framträdande, har förelegat då sta­ten har ålagts skadeståndsskyldighet med anledning av felaktig sjömärk­ning, I detta sammanhang bör också nämnas att staten i ett flertal rättsfall har ansetts skyldig att svara för skada på gods som har omhändertagits för tullbehandling, dvs, tvångsvis med stöd av rent offentligrättsliga regler, och att domstolarna härvid synes ha tillämpat de regler som i allmänhet gäller om depositaries ansvarighet för skada på deponerat gods. Ytterligare ett exempel utgör det rättsfall där kronan ålades att ersätta skador på en djur­besättning som vållats av en desinfektör, vilken stäUts till förfogande av den länsstyrelse som förordnat om desinfektion av en lantgård i samband med en mui- och klövsjukeepizooti.

Det föreligger numera två avgöranden i högsta domstolen från tiden före åklagar- och polisväsendets förstatligande, varigenom kommun har ålagts skyldighet att ersätta egendomsskada som har uppkommit till följd av vål­lande av åklagare resp, polisman i ansvarig ställning, dvs, i verksamhet som avser eller innefattar offentlig maktutövning. I rättsfallet NJA 1961 s.,622 ålades en kommun skyldighet att ersätta skada på egendom som tagits i be­slag i samband med brottsutredning. Skadan hade uppkommit till följd av att vederbörande åklagare åsidosatt sin vårdnadsplikt. I domsmotiveringen åberopades emellertid härvid de särskilda regler om vårdnadsplikt som finns

2.3.1.2,

 

246               Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

i 27 kap. 10 § RB. I det andra rättsfallet (NJA 1962 s. 674) ålades en kom­mun att ersätta skada som en polisman, vilken hade förordnats att verkställa s. k. flygande besiktning, genom vårdslöshet tiUfogat ett motorfordon i sam­band med att han hade fordonet om hand för att utföra besiktning. Det framgår inte av domsmotiveringen vad som varit grunden för skadestånds­ansvaret. Men det kan möjligen antas, att allmänna principalansvarsregler tillämpats. Högsta domstolen åberopade särskilt att polismannen var veder­börligen förordnad som besiktningsman. I detta sammanhang bör också nämnas, att Svea hovrätt genom en dom den 10 februari 1970 har ålagt kro­nan att ersätta personskada som tUlfogats enskild person genom vållande av polisman i tjänsteutövning.

I några rättsfall har slagits fast, att staten inte svarar för skada som vållas av kronolots i samband med lotsning och att kommun på motsvarande sätt är fri från ansvarighet för vållande av hamnlots. När det gäller skador upp­komna under lotsning föreligger emellertid speciella förhållanden, bl. a. med hänsyn till det principalansvar för vållande av lots som enligt 8 § sjölagen åvilar redare. Det synes därjämte vara internationell praxis att det allmänna inte svarar för skada som vållas av lots. Detta gäller även i länder där ett skadeståndsansvar för det allmänna i den offentliga verksamheten i princip erkänns. Undantag utgör veterligt endast Finland. De svenska rättsfallen på området kan därför knappast tas till utgångspunkt för någon slutsats i fråga om det allmännas skadeståndsansvar i allmänhet för person- eller sakskada.

Det föreUgger i övrigt inte något auktoritativt avgörande, varigenom en talan mot staten, en kommun eller annat offentligrättsligt subjekt om ersätt­ning för person- eller sakskada, uppkommen i offentUg verksamhet genom direkta ingripanden mot person eller egendom, har ogillats med en motive­ring som kan tas till intäkt för att det allmänna åtnjuter ansvarsfrihet i fall då ensldlda rättssubjekt under i övrigt likartade förhållanden åläggs skade­ståndsansvar. Mer ovisst är hur långt skadeståndsansvaret sträcker sig i fall då person- eller sakskada vållas genom felaktigt beslut i den offentliga för­valtningen. Frågan har sällan förelegat till bedömande i domstolarna. I ett fall har skadeståndstalan mot en kommun med anledning av att dess hälso­vårdsnämnd förordnat om förstöring av ett parti livsmedel visserligen ogil­lats (NJA 1956 not. C 463). Domsmotiveringen ger emellertid inte något klart besked, huruvida utgången i målet grundar sig på någon allmän prin­cip om ansvarsfrihet för det allmänna i fall av denna art eller om det ansågs att vållande inte låg hälsovårdsnämnden eller dess ledamöter till last.

I ett par rättsfall har staten ålagts ett rent objektivt skadeståndsansvar för brandskada som har uppkommit genom beskjutning i samband med mi-Utär övning. Sådant objektivt ansvar har tillämpats också i fråga om skada som orsakats av skenande militärhästar, dock endast i fall då skadorna upp­kommit i samband med fälttjänstövmingar, dvs. övningar av särskilt stor omfattning. Det har i dessa fall rört sig om skador som drabbat utomstående.

2.3.1.2.

 

Kungl Maj:ts propositiöh nr 5 år 1972        247

Anspråk på ersättning på rent objektiv grund för skada som tillfogats den som själv tUlhör den militära personalen har ogUlats i ett fall, då fråga var om skada tUl följd av skottiossning med lös ammunition. Det är svårt att dra bestämda slutsatser om vilka principer som skall anses gäUa i fråga om räckvidden av det objektiva ansvaret inom militärväsendet. Det finns dock anledning tro att ett sådant ansvar föreUgger gentemot utomstående, när skada har uppkommit i samband med omfattande övningar eUer genom en verksamhet som på grund av sin art medför särskilt stora skaderisker, t. ex. artiUeriskjutning under mörker. Det är däremot ovisst om skadeståndsansvtu* på objektiv grund under motsvarande förutsättningar föreUgger också i för­hållande till den militära personalen.

Som jag har framhållit i det föregående gäller enligt allmänna skade­ståndsregler hos oss, att skyldighet att ersätta ren förmögenhets­skada i utomobligatoriska förhållanden i princip inträder endast om ska­dan orsakats genom brottsUg gäming — om man bortser från faU då skade­ståndsansvar kan grundas på uttryckUga lagbestämmelser i speciaUagstift­nmg,

Inom den offentliga sektom kan ren förmögenhetsskada uppkomma i utomobligatoriska förhållanden som följd av felaktiga beslut av domstolar eller förvaltningsmjmdigheter. I åtskiUiga fall rör det sig om skada vållad genom straffbar gärning, eftersom inte sällan fel eller försummelse av äm­bets- eller tjänsteman föranleder ansvar för tjänstefel eller annat ämbets­brott.

Frågan om skadeståndsansvar för det aUmänna med anledning av felak­tiga beslut i den offentiiga myndighetsutövningen har prövats i åtskilliga rättsfall. Av dessa kan i huvudsak följande slutsatser dras beträffande gäl­lande rätts ståndpunkt i  denna fråga.

För ren förmögenhetsskada genom ett felaktigt beslut — eUer felaktig: verkstäUighet av ett beslut — inträder inte skadeståndsansvar för det offent­ligrättsliga subjekt som driver eller svarar för den verksamhet i vilken ska­dan har uppkommit. Detta gäller oavsett om vållande Ugger offentUg funk­tionär tUl last eller om en felande befattningshavare kan ådömas straffrätts­ligt ansvar för ämbetsbrott. Skadeståndstalan har t. ex. ogillats i ett par fall som gällde anspråk på ersättning för mistad lön till följd av att fel begåtts i utnämningsärenden. Talan mot kommun med anledning av att dess hälso­vårdsnämnd fattat ett felaktigt beslut och därigenom orsakat enskild person kostnader har likaledes ogUlats. YtterUgare exempel utgör vissa avgöranden av högsta domstolen i mål om ersättning för ren förmögenhetsskada på gmnd av felaktig taxering och om ansvar för fel eller försummelse av över­förmyndare.

Man har i litteraturen ibland uppfattat bl. a. dessa rättsfaU som belägg för att det allmänna åtnjuter ansvarsfrihet för skada som uppkommer genom offentlig myndighetsutövning över huvmd taget. Jag kommer i det följande

 

248                Kungi. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

(avsnitt 2.3.6.3.) att ytterligare beröra frågan om innebörden av gällande rätt när det galler det iallmännas skadeståndsansvar på myndighetsutöv­ningens område och Saknar därför anledning att här gå närmare in på dessa spörsmål.

2.3.1.3. Frivillig skadereglering. Inom de verksamhetsområden där det all­männa enligt gällande rätt kan ådra sig skadeståndsansvar för person- eller sakskada enligt allmänna skadeståndsregler eller skadeståndsrättslig speci­allagstiftning förekommer i ganska stor utsträckning att skadereglering sker på frivillighetens väg genom uppgörelser mellan de skadelidande och före­trädare för det allmänna.

Inom den kommunala förvaltningen torde skadereglerings­verksamheten inte ge upphov till några speciella administrativa eller orga­nisatoriska problem. Kommunerna lär vid förhandlingar i ersättningsfrågor normalt företrädas av kommunalnämnd resp, drätselkammare eller kom­munal befattningshavare som av detta organ eller eventuellt av fullmäktig-församlingen har bemyndigats att företräda kommunen i sådana ärenden, I vilken omfattning uppgörelser som träffas måste underställas fullmäktige torde variera från kommun till kommun.

Inom statsförvaltningen däremot tillämpas en speciell ord­ning, som dock inte är enhetUg inom samtliga verksamhetsområden. 1 fråga om möjligheterna för olika myndigheter att reglera skador som uppkommer inom deras resp. verksamhetsområden gäller f. n. i huvudsak följande.

De affärsdrivande verken reglerar själva sina skadestånds­frågor med anlitande av driftmedel.

Inom den civila statsförvaltningen i övrigt har vissa myn­digheter genom föreskrifter i verksinstruktionerna eller i andra författning­ar tillagts befogenhet att reglera skador. Dessa myndigheter har i allmän­het fått särskilda anslag för ändamålet. Som exempel på myndigheter som har sådan befogenhet kan nämnas rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, bygg­nadsstyrelsen, statens vägverk och stateiis trafiksäkerhetsverk. För skador som har tillfogats tredje man kan dessa myndigheter träffa uppgörelse om ersättning enUgt följande.

Rikspolisstyrelsen har genom skrivelse den 19 december 1968 bemyn­digats att utge ersättning för sådan förlust av eller skada pä tredje mans egendom som uppkommer i samband med pbUsverksamhet och under sä­dana omständigheter att staten är skadeståndsskyldig. Detsamma gäller i fall då enskild polisman är skadeståndsskyldig men med hänsyn till tjäns­tens särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt i det särskilda fallet inte skäligen bör svara för skadan. Rikspolisstyrelsen skall vid pröv­ningen beakta den praxis som har utbildats genom Kungl. Maj :ts beslut i frågor om ersättningsanspråk med anledning av skador som har vållats i polisverksamheten. Om ersättning yrkas med högre belopp än 1 000 kr. för

2.3.1.2.

 

Kungi Maj:ts proposition nr 5 år 1972             249

ett och samma skadetillfälle, skall ersättningsfrågan underställas Kungl: Maj :t för prövning. Genom beslut den 29 maj 1964 har rikspoUsstjrrelsen bemyndigats att utge ersättning för skada som inträffar vid besiktning av motorfordon och för vilken enskild polisman är ansvarig utan ätt ha gjort sig skyldig till vissa särskilt angivna grövre förseelser. Bemyndigandet gäl­ler dock inte i fråga om livräntor eller därmed jämförliga understöd. Det avser i övrigt dels personskador med undantag för skador som har uppkom­mit genom olycksfall i arbete för polisens räkning, dels sakskador med un­dantag för skador på den statliga polisorganisationens egendom. Är det fråga om ersättningsbelopp vilket överstiger 1000 kr., skall frågan under­ställas Kungl. Maj:t för prövning. Byggnadsstyrelsen kan enUgt 5 § i sin instruktion (SFS 1967: 354) utge skäligt skadestånd, dock ej med mera be­tydande belopp, om skada har tillfogats utomstående person eller främ­mande egendom genom stjTrelsens verksamhet. En liknande föreskrift finns i 7 § andra stycket instruktionen för statens vägverk (SFS 1967: 258). Väg­verket disponerar ett reservationsanslag för bl. a. reglering av vissa person-eller sakskador som uppkommer i samband med driften av statliga vägar. Statens trafiksäkerhetsverk förfogar över medel för ersättning av skador som inträffar vid besiktning av motorfordon enligt närmare bestämmelser i Kungl. brev den 12 maj 1950 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Inom mUitärförvaltningen sköts skaderegleringen — med liågra smärre undantag avseende bl.a. mairkskador — centralt av försvarets civilförvalt­ning. För denna verksamhet gäller föreskrifterna i ett Kungl. brev den 15 september 1965 (TLA 1965: 63). Enligt dessa bestämmelser kan civilförvalt­ningen — med vissa undantag — självständigt avgöra skaderegleringsären­den. Yttrande måste dock inhämtas från försvarets skaderegleringsnämnd, om den skadelidande begär Uvränta eller fråga är om ersättning utöver vissa angivna belopp. Ärende om livränta för längre tid än tre år skall civilför­valtningen överlämna tUl Kungl. Maj :t för avgörande.

I den mån verk och myndigheter inte har tillagts befogenhet att reglera skador genom särskilda föreskrifter eller genom att anslag för sådant ända­mål har ställts till deras förfogande lär beslutanderätten i ersättningsfrågor tUlkomma Kungl. Maj :t och riksdagen.

2.3.2. Kommittén angående det nllmännas skadeståndsansvar

Som jag har nämnt tidigare (avsnitt 1.2.2.) innehåller det förslag till lag­stiftning om skadestånd i offentlig verksamhet, som kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar lade fram, dels bestämmelser om skade­stånd med anledning av fel eller försummelse i sådan verksamhet, dels refe -ler om rent objektivt ansvar för staten i vissa fall. Av skäl som jag har ut-i vecklat i avsnitt 1.5.3. anser jag att en lagstiftning på detta område inte. bör innehålla sådana bestämmelser om objektivt ansvar som kommittén har

2.3.2.

 

250                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

föreslagit. Under dessa förhållanden saknar jag anledning att här redogöra närmare för kommitténs överväganden och förslag i den delen.

2.3J2.1. Allmänna synpunkter. Kommittén konstaterar inledningsvis, att någon allmän skadeståndsskyldighet för stat och kommun> med anledning av felaktigt förfarande i den offentliga verksamheten inte erkänns hos oss. Domstolama har i regel inte ansett sig kunna utan stöd av lag ålägga stat eller kommun skadeståndsskyldighet i vidare mån än den statUga eUer kom­munala verksamheten är att jämställa med enskUd verksamhet. Kommittén erinrar om att den ansvarighet för det allmänna som rättspraxis har erkänt bygger på culpa hos något organ och att ansvar på rent objektiv grund har erkänts bara i fråga om vissa skador i miUtära förhållanden. Tanken på ett generellt skadeståndsansvar för stat och kommun med anledning av fel eller försummelse av offentUga funktionärer har inte trängt igenom i lag och rättspraxis på samma sätt i Sverige som i bl. a. Danmark, Finland och Norge. Enligt kommittén är rättsläget hos oss inte tillfredsställande.

Kommittén diskuterar frågan om skadeståndsansvar för det allmänna från oUka synpunkter. Till en början framhåller kommittén, att den skade­ lidandes intresse av gottgörelse för skadan i regel är lika beaktansvärt när skadan har vållats i det allmännas verksamhet som i andra fall. EnUgt kom­mittén har den offentiiga verksamhetens expansion på skUda områden med­fört att frekvensen av skador i det allmännas verksamhet har ökat. Möjlig­heten att kräva ersättning av en försumlig befattningshavare ger inte något betryggande skydd, eftersom denne ofta saknar betalningsförmåga. Från reparationssynpunkt finns det därtör goda skäl för att det allmänna skall svara för skador som dess funktionärer vållar. Kommittén tror att rättskäns­lan ganska aUmänt kräver att det allmänna träder in i sådana fall.

Kommitténs majoritet anser det inte befogat att i anslutning tUl vissa ut­ländska teorier göra någon sådan principieU åtskillnad meUan skadestånds­ansvar i enskUd och offentiig verksamhet som innebär att det allmännas ansvarighet ses som ett slags social försäkring tUl förmån för den enskilde. Enligt kommittén bör huvudregeln också för den offentliga verksamheten vara att ansvaret förutsätter fel eller försummelse från det aUmännas sida. Kommittén finner det välgrundat att de föreskrifter som gäller för myndig­hetemas handlande kompletteras med ett ekonomiskt ansvar för det allmän­na. Frågan om ersättning med anledning av fel eller försummelse i den offentiiga verksamheten bör inte vara en sak mellan vederbörande tjånste-

 Kommittén använder uttrycket «det allmänna» för att gemensamt beteckna staten och fcommunema samt uttrycket »oflentlig verksamhet» för verksamhet som utövas av staten och kommunema samt av vissa SärskUda offentUga inrättningar som förslaget skuUe bU tiUämpligt på. Med »offentlig funktionär» avser kommittén aUa som handlar på det allmännas vägnar eUer som i övrigt är sysselsatta i den offentUga verksamheten (tjänstemän, ledamöter av kommnnala nämnder, värnpliktiga, arbetare m. fl,),

2.3.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            251

man och den enskilde, utan det allmänna bör ikläda sig en skälig ekonomisk garanti och därigenom bidra till en mer tUlfredsstäUande ordning.

En ledamot av kommittén, professor Strahl, har i en reservation hävdat en något avvikande syn på det allmännas skadeståndsansvar. Han anknyter del­vis till sådana försäkringssynpunkter som jag nyss berörde. Även Strahl an­ser emellertid, att en generell regel om rent objektivt ansvar skulle bli för svårtiUämpad och har stannat för en huvudregel om våUande som förutsätt­ning för skadeståndsskyldighet.

Kommittén finner det svårt att bedöma hur stor betydelse skadeståndets preventiva funktion har för frågan om en utvidgning av det allmännas ska­deståndsansvar. Det är enligt kommittén inte uteslutet, att ett ökat ansvar kan bidra tUl större omsorg och bättre förutseende från det allmännas sida. Man kan finna det lönsamt i längden att hålla olika anordningar på en högre nivå, att utarbeta noggrannare instruktioner osv.

Vidare betonar kommittén det samband som det allmännas skadestånds­ansvar har med det personliga skadeståndsansvaret för de offentliga funk­tionärerna. Att dessa skall utge fullt skadestånd också vid ringa fel eller försummelse ter sig ofta hårt vid en jämförelse med vad som gäller i de flesta andra länder och med den ordning som brukar tillämpas i enskild tjänst. En utvidgad ansvarighet för det allmänna mot tredje man skulle göra det möjligt att lindra tjänstemännens skadeståndsskyldighet utan att man träder utomståendes berättigade intressen för nära. Enligt kommittén kan man knappast fästa avgörande vikt vid faran för att den enskilde tjänste­mannens aktsamhet skall slappna. 1 det sammanhanget hänvisar kommittén till det straffrättsliga ämbetsansvaret, kompletterat av disciplinärt ansvar, och till risken för tjänstemannen att i sista hand få vidkännas skadestånd, även om en möjlighet att jämka ersättningsskyldigheten införs.

Man har enligt kommittén i svensk rätt aldrig ansett stat eller kommun vara som sådana fritagna från skadeståndsansvar. Såvitt angår förvaltnings­besluten påkallar dock frågan om det allmännas skadeståndsansvar särskilt övervägande med hänsyn till vårt administrativa system. Kommittén påpe­kar, att flertalet förvaltningsbeslut kan överklagas i högre instans. De vinner också i viss utsträckning en rättskraft motsvarande den som tillkommer domstols lagakraftvunna dom. Betänkligheter har framförts mot att allmän domstol i skadeståndsväg skulle kunna konstatera fel eller försummelse vid administrativa beslut och med anledning därav ålägga det allmänna att utge skadestånd. Kommittén anser emeUertid inte att dessa betänkligheter är ut­slagsgivande. Även i andra länder kan administrativa beslut i större eller mindre omfattning angripas med rättsmedel. Men detta har inte ansetts hindra att frågan huruvida beslutet var felaktigt prövas i en skadestånds­process. Hos oss kan det administrativa förfarandet redan nu i vissa situatio­ner bli föremål för domstols bedömande, även när det gäller beslut som kan överklagas besvärsvägen. Kommittén erinrar om att befogenheten av ett för-

2.3.2.1.

 

252                Kungl Mapts proposition nr 5 år 1972

valtningsbeslut kan komma under granskning i samband med att talan an­
gående straffrättsligt ansvar eller skadeståndsskyldighet väcks mot den
tjänsteman som har ansvarat för beslutet. Vidare kan domstol i vissa fall
åsidosätta ett förvaltningsbeslut, t. ex. vid prövning av fråga om utdömande
av vite. Det äir inte något stort steg, om man tillåter att beslutets eller do­
mens rättsenlighet får prövas i mål om skyldighet för det allmänna att utge
skadestånd. Enligt kommitténs mening blir antalet fall då beslut eller dom
ger anledning till skadeståndstalan med all sannolikhet ringa, även om man
har anledning räkna med att de skadelidande är mer benägna att rikta ska­
deståndsanspråk mot det allmänna än mot ensldlda tjänstemän. '

Mot bakgrunden av pågående utredningar om förbättringar i det admi­nistrativa förfarandet anser kommittén att man kan vänta en minskning av antalet fall då skadeståndsanspråk kommer att väckas. De ekonomiska kon­sekvenserna av att det allmännas skadeståndsansvar utvidgas tror kommit­tén inte kommer att bli så allvarliga som man möjligen kan befara. Här stö­der sig kommittén på erfarenheter från Danmark och Finland. Man erkän­ner i dessa länder redan nu ett generellt skadeståndsansvar för det allmänna med anledning av fel och försummelser. Eventuella farhågor i fråga om kost­naderna minskar om man på sätt som kommittén föreslår iakttar en viss försiktighet och om skadeståndsskyldigheten begränsas på lämpligt sätt.

Kommittén har stannat för att det är både önskvärt och lämpligt att det allmännas ansvarighet vidgas. Den metod att på olika områden genomföra en specialreglering av skadeståndsansvaret som hittills har tillämpats hos oss anser kommittén vara förenad med uppenbara olägenheter, bl, a. en brist på följdriktighet, som dock inte kan undvikas. Denna metod bör där­för enligt kommittén nu stå tillbaka för en mera generell lösning av frågan om det aUmännas skadeståndsansvar med anledning av fel och försummel­ser i den offentliga verksamheten. En sådan lösning har man redan valt i bl, a, Danmark och Finland,

I detta sammanhang påpekar kommittén, att offentligrättsliga uppgifter i inte obetydlig omfattning anförtros andra rättssubjekt än staten eller kom­munerna. Den föreslagna lagen bör göras tillämplig på vissa offentliga in­rättningar av denna typ, däremot inte på enskilda fysiska personer som an­förtros uppgifter av offentligrättslig natur. Enligt kommittén företer den offentliga verksamheten så beaktansvärda olikheter jämförd med privat verksamhet att man inte kan tillämpa helt likartade regler på de båda om­rådena. Dessa skillnader utgör också den sakliga grunderi till att domsto­larna inte generellt tillämpar skadeståndsansvar för staten och kommuner­na på samma sätt som för enskilda vid privat verksamhet. Vid ett förut­sättningslöst bedömande är det inte givet, att det allmänna alltid bör utge skadestånd, när det som avses med dess verksamhet inte har fullgjorts. Kommittén erinrar om att de flesta grenar av offentlig verksamhet — mili­tärväsen, pölisväsen, sjukvård, socialvård etc, — drivs till gemensam nytta

2.3.2.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972           253

för medborgarna. Detta kan motivera en viss begränsning av skadestånds­skyldigheten. Vidare är all offentlig verksamhet, i synnerhet sådan som innefattar myndighetsutövning i egentlig mening, kringgärdad av författ-ningsföreskrifter i en omfattning som saknar motsvarighet inom enskild verksamhet. Enligt kommittén skulle det föra alltför långt att låta det all­männa svara för all skada i följd av att dessa föreskrifter inte har iaktta­gits. Men det allmännas verksamhet innefattar också i många fall utövning av tvång, som saknar motsvarighet på den enskilda sektorn, I sådana fall kan enligt kommittén skadestånd i händelse av felsteg synas särskilt be­fogat.

Det rättsskydd som följer av reglema för den offentliga verksamheten bör sålunda enligt kommittén byggas ut med en skyldighet för staten och kommunerna att inom rimliga gränser gottgöra skada som har uppkommit genom fel eller försummelse i statlig eller kommunal verksamhet. Med stat­lig verksamhet avser kommittén sådan verksamhet som utövas av regering­en eller riksdagen eller underlydande organ, (de statliga) domstolarna in­begripna. Med kommun skall enligt kommittén i detta sammanhang förstås landskommun, municipalsamhäUe, köping, stad, landstingskommun, för­samling och annan borgerlig eller kyrklig kommunal förvaltningsenhet (1 § andra stycket).

Kommun bör enligt kommittén inte svara för skada i verksamhet som staten har ålagt kommunerna att ombesörja, utan att något mera framträ­dande kommunalt intresse är knutet till verksamheten. I vissa uppräknade fall av detta slag skall därför enligt kommittéförslaget ansvarigheten i stäl­let åvila staten (2 §). Med undantag endast för verksamhet inom svenska kyrkan har staten numera övertagit ansvaret för samtUga de kommunala verksamhetsgrenar som kommittén här åsyftar. Det finns därtör inte anled­ning att närmare redovisa kommitténs överväganden i detta hänseende.

För att en verksamhet skall anses som statlig resp, kommunal förutsät­ter kommittén att den handhas av statens resp, kommunens egna organ. Vilka myndigheter och funktionärer som skall anses tillhöra det allmännas organisation och vilka som faller utanför är enligt kommittén svårt att fast­ställa. Vissa rättssubjekt som utövar offentlig verksamhet utan att kunna anses som statliga eller kommunala organ bör enligt kommittén själva svara för skador som uppkommer i deras verksamhet. Det gäller enligt kommitténs förslag universitet, högskola och akademi samt skogsvårdssty­relse, hushållningssällskap, sjömanshus och annan sådan offentlig inrätt­ning (3 §). Verksamhet som statliga eller kommunala aktiebolag eller för­eningar driver bör enligt kommittén regelmässigt falla utanför den nya lag­stiftningen. Denna lär däremot bli tUlämplig när ett rättssubjekt som om­fattas av de nya ansvarighetsreglerna, t. ex. staten, genom sin verksamhet har tillfogat annat sådant rättssubjekt skada.

Inom en sådan allmän ram för lagstiftningens tillämpningsområde som

2.3.2.1.

 

254                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

nu angetts skulle i och för sig också falla sådan verksamhet som vid sidan av den mera typiskt offentligrättsliga drivs av det allmänna men är av så­dan natur att motsvarande verksamhet drivs eller lika väl kan drivas ocksä av enskUda. Som exempel nämner kommittén bl. a. att staten eller kommu­nerna driver verksamhet inom kommunikationsväsendet eller är fastighets­ägare. I vissa fall gäller särskild lagstiftning för skyldigheten att ersätta skada i sådan verksamhet. I övrigt har den allmänna skadeståndsrättens regler genom rättspraxis vunnit tillämpning på offentlig verksamhet av detta slag. Också kommun har ibland på motsvarande sätt ansetts skade­ståndsskyldig enligt allmänna skadeståndsregler därför att paralleller har kunnat dras med privat verksamhet.

Kommittén utgår från att den allmänna skadeståndsrättens regler allt­jämt bör vara tUlämpliga i sådan offentiig verksamhet som kan jämställas med ensldld. I fråga om gränsdragningen mot den del av den offentliga verksamheten där den särskilda lagstiftningen om det aUmännas skade­ståndsansvar skall gälla uttalar kommittén, att någon skarp skUjelinje efter yttre organisatoriska kännemärken inte bör eftersträvas. Med hänsyn bl. a. till att gränsen meUan offentlig rätt och privaträtt är flytande är det enligt kommittén inte heller lämpligt att man ger särskilda regler för privaträtts­liga förhållanden. Kommittén har ansett att det i stället bör ske en jämfö­relse mellan den offentliga verksamhet som är i fråga och enskild verksam­het under hänsynstagande till alla föreliggande omständigheter. På denna grundval får det sedan bedömas, om sådan likhet föreligger att det är moti­verat att tUlämpa allmän skadeståndsrätt. Vid en sådan jämförelse med enskild verksamhet hör man emellertid enligt kommittén inte fästa sig en­bart vid om samma slags verksamhet faktiskt drivs också i enskild regi. Även om verksamhet för just detta ändamål som är i fråga utövas endast av det allmänna kan den vara att jämställa med verksamhet inom ett en­skilt företag, t. ex. om den bedrivs på ett affärsmässigt sätt.

Även inom statlig och kommunal verksamhet som har offentiigrättslig karaktär förekommer det enligt kommittén åtskilliga arbetsuppgifter som har sin motsvariet i enskild verksamhet, t. ex. i fråga om byggnadsföre­tag, verkstadsrörelse o. 1. Allmän skadeståndsrätt bÖr enligt kommittén till-lämpas också i fråga om skadeståndsansvaret i samband med sådan arbets­uppgift, under förutsättning att det är fråga om en klart urskiljbar uppgift i den offentliga verksamheten.

Till sådan offentlig verksamhet som är att jämställa med enskild hänför kommittén bl. a. statens affärsdrivande verk och kommunal affärsdrift. Från vissa synpunkter kan dock enligt kommittén sådan verksamhet föras in under de bestämmelser som skall gälla för den typiskt offentligrättsliga verksamheten. Inom sådan offentlig verksamhet som väsentligen är att jäm­ställa med enskild kan det nämligen enligt kommittén förekomma moment av maktutövning eUer andra typiskt offentUgrättsliga inslag. I sådana faU

2.3.2.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972       255

bör enligt kommittén den särskilda lagstiftningen om det aUmännas skade­ståndsansvar och inte allmänna skadeståndsregler tillämpas.

Inom en viss sektor av den offentliga verksamhet som är att jämställa med enskild bör enligt kommittén gälla strängare regler om förutsättning­arna för det aUmännas skadeståndsskyldighet än som följer av aUmänna skadeståndsregler. Med hänsjm bl. a. till den omfattande mekaniseringen av väg- och gatuunderhållet, vilken har haft till följd att även maktpåliggande uppgifter på detta område har överlåtits att utföras självständigt av under­ordnad personal, anser kommittén det naturligt att vägtrafikantema i fråga om sin rätt till ersättning med anledning av försummelse med avseende på underhåll eller tillsyn av vägbana eller väganordningar inte skall vara bero­ende av att överordnads eller förmans övervakning har brustit eller att i övrigt fel har begåtts av arbetsledningen. När det gäller brist i det allmännas väg- eller gatuhållning bör därtör staten resp. vederbörande kommun bli ersättningsskyldig också när fel eller försummelse inte kan läggas överord­nad, förman eller någon därmed jämställd person till last.

I enlighet med dessa överväganden föreslår kommittén vissa bestämmel­ser i den nya lagstiftningen om tillämpning av allmän lag beträffande det allmännas skadeståndsansvar (20 § första och andra styckena).

Enligt kommittén bör frågan om förutsättningama för det aUmännas ska­deståndsskyldighet i ytterligare ett hänseende underkastas en särreglering med avvikelse från såväl huvudregeln om ansvar för skada genom fel eUer försummelse i den offentiiga verksamheten som allmänna skadestånds­regler. Det gäller de fall då skada uppkommer på egendom som har tagits om händer på det allmännas vägnar för exekutiv åtgärd eller förtullning eller av annan orsak. I sådana fall bör enligt kommittén tillämpas vad som gäller angående enskilt förvar (12 §).

Den lagstiftning om skadeståndsansvar för det allmänna vid fel eller för­summelse i den offentUga verksamheten som kommittén i enUghet med des­sa överväganden föreslår blir enligt kommittén, utan uttryckUg föreskrift, tillämplig bara i utomobligatoriska förhållanden, däremot inte i kontrakts­förhållanden. När det allmänna uppträder i privaträttsliga avtalsförhållan­den skall sålunda kontraktsrättens vanliga skadeståndsregler tillämpas. Utanför lagstiftningens ram faller vidare krav mot det allmänna på fullgö­rande av sådana särskilda förpUktelser som kan bli föremål för fuUgörelse-talan, fastän de är av offentligrättslig natur, t. ex. krav på folkpension. En talan avseende sådana förpliktelser bör, understryker kommittén, hållas i sär från en skadeståndstalan mot det allmänna.

Kommitténs lagförslag åsyftar inte heUer någon reglering av de rättsan­språk på lön eller tjänstepension enUgt tUlämpliga reglementen som tjänste­män och andra i den offentiiga verksamheten sysselsatta personer kan rikta mot det allmänna. Däremot inbegrips en funktionärs anspråk på ersättning för skada till person eller egendom som har uppkommit under hans tjänstgö-

2.3.2.1.

 

,256               Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ring, trots att ett sådant anspråk kan vara att beteckna som inomobligato­riskt. Förslaget avser inte heller att reglera frågor om ersättning med anled­ning av expropriation eller andra rättsenliga åtgärder eller frågor om ska­destånd på grund av grannelagsförhållanden,

Som redan har antytts anser kommittén att det med hänsyn till den ty­piskt offentligrättsliga verksamhetens natur och arten av de skador som kan uppkomma i denna föreligger behov av särskilda begränsningar i det allmännas skadeståndsansvar i sådan verksamhet. Ersättning bör sålunda enligt kommittén utgå bara om de krav som man skäligen kan ställa på verksamhetens utövning har blivit åsidosatta i förhållande till den skade­lidande. Härigenom kvalificeras kravet på vållande på ett särskilt sätt. Vi­dare åstadkoms en viss begränsning av kretsen av de ersättningsberättigade. Skadestånd med anledning av brister i viss kontroll-, upplysnings- och ser­viceverksamhet bör enligt kommittén utgå.bara under särskilda förutsätt­ningar. De specieUa förhållandena inom domstolsväsendet påkallar in­skränkningar i rätten att föra skadeståndstalan med anledning av domstols eller domares beslut. Kommittén vill också införa begränsningar av skade­ståndsbeloppen, dels när det gäller ersättning för mistad arbetsförmåga vid personskada och för psykiskt Udande, dels vid osedvanligt omfattande sak­skada och dels i fråga om ren förmögenhetsskada i form av utebliven vinst i näringsverksamhet. I det sammanhanget förordar kommittén även en regel om att vid dom eller beslut de överklagningsmöjligheter eller andra möjlig­heter att begära rättelse (»remonstration») som finns i princip skaU ha utnyttjats, för att rätt tUl skadestånd skall föreligga. Kommittén anser vidare, att det aUmänna inte bör bära skadeståndsansvar i förhållande till egna arbetstagare i vidare omfattning än som gäller enligt allmänna grund­satser om principalansvar i enskUd verksamhet för vållande av drifts-eller arbetsledningen. Slutligen föreslår kommittén, att det allmännas an­svarighet för skada på vissa utländska intressen skall kunna göras beroende av ömsesidighet.

Med hänsyn till de begränsningar i fråga om skadeståndsberäkningen som kommittén sålunda förordar kan dess lagförslag, enligt vad kommittén ut­talar, ses som en försäkring genom vilken det allmänna inom en av skälig-hetshänsyn bestämd ram garanterar ersättning med anledning av dess be­fattningshavares fel och försummelser.

Kommittén anser, att bestämmelserna i en lagstiftning av detta slag om utomobligatoriskt skadestånd i offentlig verksamhet utan särskild föreskrift blir tvingande för det allmänna. Det blir i regel inte möjligt för det allmänna att genom en ensidig deklaration på förhand befria sig från skadeståndsan­svaret eller att begränsa detta mer än som skett genom lagreglerna. Detta gäller även om friskrivningen har fått formen av en författning, såvida inte denna har karaktären av civillag. På det inomobligatoriska området, som i stort sett inte omfattas av kommitténs lagförslag, kan staten och kommu-

2.3.2.1.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             257

nerna lika väl som enskilda rättssubjekt avtala om begränsningar av sin skadeståndsskyldighet. Kommittén anser det inte heller uteslutet att det allmänna kan inskränka sin ansvarighet inom vissa gränsområden mellan inom- och utomobUgatoriskt skadeståndsansvar, t, ex, genom att tillkännage under vilka villkor en viss inrättning får begagnas, I den mån lagen ger rätt till skadestånd i anställningsförhållanden kan enligt kommittén genom för­fattning eller anställningsavtal ges bestämmelser som begränsar skadestånd med anledning av händelser som har samband med anställningen.

Enligt kommitténs förslag skall skadeståndsanspråk mot det allmänna liksom andra skadeståndsmål prövas av allmän domstol,

I det följande behandlas i särskilda avsnitt kommitténs nyss berörda för­slag om speciella inskränkningar i det allmännas skadeståndsansvar samt de särregler i övrigt som enligt kommittéförslaget skall gälla för den offent­Uga verksamheten (avsnitt 2.3.2.2-11.). De avslutande avsnitten innehål­ler kommitténs diskussion av frågan om förtärandet för prövning av ersätt­ningsanspråk mot det allmänna (avsnitt 2,3,2.12—13.).

2.3.2.2. »Standardregeln». Som nämnts anser kommittén att den offentliga verksamheten företer vissa beaktansvärda olikheter i jämförelse med privat verksamhet, vilka motiverar att det allmännas skadeståndsansvar begrän­sas. För den offentliga verksamheten har i stor utsträckning meddelats mer eller mindre noggranna föreskrifter som de offentiiga funktionärerna skall följa. Även när sådana föreskrifter inte har meddelats gäller enligt sakens natur en allmän aktsamhetsnorm för vad som kan krävas av en funktionär. Varje åsidosättande av en föreskrift behöver inte innebära fel eller försum­melse som föranleder straffansvar eller disciplinärt ansvar eller skade­ståndspåföljd. Kommittén framhåller att ett åsidosättande av en föreskrift i vissa fall kan vara berättigat av särskilda skäl, I andra fall kan avsteget vara ursäktligt, I så fall föreligger inte culpa.

Kommitténs förslag förutsätter, att fel eller försummelse skall föreligga för att skadeståndsansvar skall inträda för det allmänna (1 §), Under fel eller försummelse inbegrips också uppsåtligt ämbetsbrott. Felet eller för­summelsen behöver inte ha legat en bestämd funktionär till last. Visserligen räknar kommittén med att man i allmänhet kan hänföra felet till en viss persons handlande eller underlåtenhet att handla. Men man kan enligt kom­mittén också nöja sig med att konstatera att någon eller några som har handlat eller underlåtit att handla på det allmännas vägnar måste ha gjort sig skyldiga till fel eller försummelse. Sådana s. k, anonyma fel grundar enligt förslaget skadeståndsansvar för det allmänna. Något liknande gäller också när flera befattningshavare har medverkat till skada på sådant sätt att den framstår som culpöst vållad i verksamheten, utan att skadestånds­anspråk kan göras gällande mot någon av de medverkande personligen. Så-

17 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

258                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

dana s, k, kumulerade fel anses tillsammantagna kunna grunda skade­ståndsansvar för det allmänna.

För skadeståndsansvar förutsätter emellertid kommittén dessutom att skäliga krav på verksamhetens utövning har åsidosatts (4 §), Denna stan­dardbedömning är inte avsedd att innebära någon större avvikelse från den aktsamhetsnorm som innefattas i den allmänna culparegeln. Eftersom även obetydliga fel och försummelser har ansetts kunna ådra en befattningsha­vare straffansvar för ämbetsbrott eller disciplinärt ansvar, skall enligt kom­mittén inte varje fel eller försummelse under alla omständigheter medföra skadeståndsskyldighet för det allmänna. Det kommer alltså enligt förslaget att finnas en grupp av fel, för vilka det allmänna inte bär skadeståndsan­svar, oavsett om den vållande befattningshavaren själv blir ansvarig eller inte. Som exempel på fall då en sådan »standardregel» får betydelse anför kommittén vissa dröjsmål och smärre misstag — t, ex, vid lämnande av upplysningar o. 1. Sådant får allmänheten finna sig i utan rätt till ersättning av det allmänna. Kommittén anser det också rimligt att fall av ärekränk-mng o. 1. från en offentlig funktionäi's sida i allmänhet görs upp mellan funktionären och den förfördelade utan att det allmänna träder emellan och utger skadestånd. Även den omständigheten att det allmännas skadestånds­ansvar utsträcks till att omfatta vållande av personer som inte är under­kastade ämbetsansvar anser kommittén påkalla försiktighet. Men den un­derstryker också att det allmänna sällan bör undgå skadeståndsskyldighet när en funktionär har gjort sig skyldig till misshandel i tjänsten eller annat sådant övergrepp. Enligt kommittén bör det i övrigt lämnas åt rättstillämp­ningen att avgöra vad som på olika områden och i de särskilda fallen skall krävas av det allmänna i fråga om »skälig standard»,

I anslutning till standardregeln behandlar kommittén en annan begräns­ning av det allmännas skadeståndsansvar. Kommittén framhåller, att lag-och författningsbestämmelser som föreskriver ett visst handUngssätt för en offentlig befattningshavare ibland kan tillgodose ett intresse som åtminsto­ne till övervägande del är rent offentiigt, inte enskilt. Som exempel nämns föreskrift om tystnadsplikt för miUtär personal rörande försvarshemligheter. Om överträdelse av en sådan föreskrift skulle medföra skada för enskild person, är det enligt kommittén inte givet att denne har rätt till skadestånd. Också inom enskild verksamhet förekommer liknande fall, då någon som har tillfogat annan person skada genom överträdelse av en ordningsföre­skrift inte kan anses ha varit vårdslös i förhållande till det skadade intres­set och därför inte är skadeståndsskyldig. Den som har kört bil utan körkort blir sålunda inte utan vidare skyldig att ersätta skada som han orsakar un­der körningen.

Sådana situationer är emellertid inte alltför vanliga enligt gällande rätt. Kommittén antar att sedan det väl i ett visst fall har konstaterats att ett

2.3.2.2.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           259

ämbetsbrott föreligger, en domstol med stöd av 6 kap, 8 § SL (numera 20 kap, 8 § fjärde stycket RB) i tvivelsmål vill utgå från att enskilda som har blivit lidande genom ämbetsbrottet är skyddade av föreskrift som bestäm­mer omfattningen av den försumlige befattningshavarens tjänsteplikt. Den­ne torde regelmässigt dömas att utge ersättning till den enskilde skadelidan­de. Om man nu inför ett generellt skadeståndsansvar för det allmänna med anledning av fel och försummelser i offentUg verksamhet, kan det enligt kommittén bli svårt för det allmänna att undgå skadeståndsskyldighet i denna situation. Kommittén anser en viss försiktighet vara motiverad på denna punkt. Det är inte påkallat att skadestånd alltid skall utgå till enskil­da intressenter, oavsett vad som avsågs när befattningshavarnas skyldighe­ter i tjänsten fastslogs. Med hänsyn till fÖrhåUandenas växlande natur anser kommittén det inte möjligt att i lag ge närmare riktlinjer för hur de skade­ståndsberättigades krets i praktiken skall begränsas. För att möjliggöra en lämplig begränsning i rättstillämpningen har emellertid i 4 § av kommitté­förslaget angetts, att skadeståndsansvaret förutsätter att de krav har blivit åsidosatta som i förhållande till den skadelidande skäligen kan ställas på verksamhetens utövning. På detta sätt säger man enligt kommittén tillräck­ligt tydUgt ifrån, att bestämmelsen i 6 kap, 8 § SL (20 kap, 8 § RB), om den anses gå längre, inte behöver få analogisk tUlämpning på det aktueUa om­rådet. Olägenheterna av att befattningshavarnas personliga ansvar kan tän­kas sträcka sig utöver det allmännas skadeståndsskyldighet motverkas av en bestämmelse i 19 § kommittéförslaget om jämkning av offentUga funktio­närers skadeståndsansvar. — Frågan om ämbets- och tjänstemäns samt övriga arbetstagares skadeståndsansvar behandlas särskilt i det följande (avsnitt 2.4.).

Kommittén påpekar i detta sammanhang att när det gäller ren förmö­genhetsskada det eventuella behovet av en särskild begränsning av de skade­ståndsberättigades krets torde avsevärt minska genom den bestämmelse i kommittéförslaget som inskränker rätten till ersättning för utebliven vinst (15 §).

2.3.2.3. Ansvarigheten i kontroll-, upplysnings- och serviceverksamhet. Den allmänna princip som har kommit till uttryck i 4 § i kommitténs lag­förslag har närmare utförts i en särskild bestämmelse i 5 § om fel eller för­summelse i sådan kontroll som är föreskriven till förebyggande av brandfara eller risk för olycksfall eller av sanitära eller andra allmänna ölägenheter. Sådan kontroll har enligt kommittén regelmässigt inrättats som en välfärdsanordning tUl det allmännas bästa, utan tanke på att stat eller kommun skulle garantera att kontrollen fungerar behörigt eller åta sig ersättningsskyldighet mot den som lider skada vid brist i kontrollen. För­summelse i den sanitära kontrollen kan medföra att ett stort antal männi­skor insjuknar. Det är enligt kommittén för mycket begärt att en sådan för-

2.3.2.3.

 

260                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

summelse skall medföra skadeståndsansvar för det allmänna, oavsett om­ständigheterna. De enskilda företagare och andra som kontrolleras är i all­mänhet själva i första hand ansvariga för skada som uppkommer i deras verksamhet.

Ett obegränsat skadeståndsansvar vid brist i den offentliga kontrollverk­samheten skulle enligt kommittén kunna leda till att det allmänna av­skräcks från att ordna kontroll på ett nytt område, där man måste pröva sig fram, ofta med en mer eller mindre bristfällig organisation. Vidare skulle de kontrollerande tjänstemännens försiktighet kanske stegras i sådan grad att allmänheten blir lidande. Även om standardregeln i viss utsträckning skulle kunna användas också på detta område för att möta aUtför vittgående an­språk på ersättning, behövs det enligt kommittén vissa regler som tar dhekt sikte på kontrollverksamhet. Skadeståndsansvar i förhållande tUl allmän­heten bör inträda bara under särskilda förutsättningar. Om den offentliga kontrollen kan anses innebära ett åtagande från det allmännas sida att se tUl att den kontroUerande verksamheten uppfyller viss standard, bör skade­ståndsskyldighet inträda vid fel eller försummelse som är av betydenhet och i förhåUande till den skadelidande innebär ett väsentligt avsteg från den trygghet som åsyftas med kontrollen. Med denna utformning ansluter er­sättningsregeln nära till den allmänna standardregeln.

Kommittén är inte enhällig i sitt förslag i denna del. Ledamoten Herlitz föreslår i en reservation i första hand att bestämmelsen utgår. Enligt Herlitz är en sådan särregel överflödig vid sidan av standardregeln i 4 §, om det i motiven görs klart hur denna paragraf bör förstås i hithörande fall. I andra hand föreslår Herlitz att 5 § får en formulering som innebär att fel eller försummelse i sådan kontroll som paragrafen avser inte medför ansvar för skada som kontrollen syftar till att förebygga, såvida inte felet eller försum­melsen är av betydenhet och i förhållande till den skadelidande innebär väsentligt avsteg från den trygghet som åsyftas med kontrollen. Tanken bakom detta förslag är att skadeståndsansvaret skall reduceras inte bara i förhållande till allmänheten utan också gentemot den som är underkastad kontrollen. En annan reservant, ledamoten Strahl, har satt i fråga om fel eller försummelse vid kontroll som avses i 5 § bör medföra skadeståndsan­svar i andra fall än då kontrollen allmänt uppfattas som betryggande. Ståndpunkten innebär att ansvarigheten inskränks ännu mer än enligt ma­joritetens förslag.

Kommittén har övervägt att i förslaget ta upp en regel Uknande den i 5 § för sådan verksamhet som går ut på handläggning av mål el­ler ärenden. Förvaltningsbeslut sträcker inte sällan sina verkningar ganska långt. Som exempel nämner kommittén att ett oriktigt beslut om avslag på en ansökan om importlicens. för viss vara medför ekonomiska konsekvenser inte bara för sökanden utan också för andra som är beroende av importören för att kunna få varan. Ett beslut varigenom ansökningen

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            261

oriktigt bifalls kan orättvist gynna importören och därigenom skada kon­kurrenterna osv. Kommittén tror att skadestånd i åtskilliga fall av denna art inte kommer i fråga redan därför att skadan anses orsakad endast me­delbart, men den anser att problemet ändå har praktisk betydelse. Man skulle enUgt kommittén kunna anknyta till den förvaltningsrättsliga be­svärsrätten genom en regel om att bara »den som i egenskap av sakägare ägt föra talan i målet eller ärendet» har rätt att kräva skadestånd. Kommit­tén har dock stannat för att inte föreslå någon sådan bestämmelse. Den verkan som åsyftas kan enligt kommittén i stort sett uppnås redan genom att enligt standardregeln de krav som skäligen kan ställas på verksamhetens utövning skall ha åsidosatts »i förhållande till den skadelidande». En an­knytning till det mångtydiga sakägarbegreppet skulle kunna vålla missför­ stånd och göra kretsen av de skadeståndsberättigade alltför snäv.

Kommittén föreslår vidare en särbestämmelse om det allmännas ansvar för fel i sådana upplysningar som stat och kommun i olika sam­manhang tillhandahåUer allmänheten, t, ex, genom gravations-, taxerings-och vidimationsbevis, rådgivning i form av kuratorsverksamhet, yrkesväg­ledning, sexualupplysning etc. Att det allmänna generellt skall svara för fel i sådana upplysningar anser kommittén uteslutet. Eftersom något kon­traktsförhållande i regel inte kan antas föreligga mellan det allmänna och den som får upplysningen, måste enligt kommittén ett skadeståndskrav med anledning av fel i deima i stället grundas på förslagets allmänna regel om ansvar för fel eller försummelse i den offentliga verksamheten. Vägle­dande för bedömningen bör härvid vara i vad mån den som tar emot en upp­lysning skall ha rätt att förlita sig på denna. Den som lämnar upplysningen har ibland ingen anledning räkna med att han skaU bära något ansvar för riktigheten av upplysningen, om denna begagnas av annan än mottagaren. I enlighet med dessa överväganden har kommittén i 6 § i sitt lagförslag tagit upp en bestämmelse av innebörd att felaktig upplysning inte skall medföra skadeståndsansvar, med mindre den har lämnats i vederbörligt bevis eUer i övrigt under sådana omständigheter att mottagaren uppenbart hade rätt att förlita sig på upplysningen samt denna dessutom har använts för det ända­mål som den var avsedd för. — Beträffande fel inom inskrivningsväsendet — i fråga om fastighet, tomträtt och vattenfallsrätt — hänvisar kommittén till den reglering som lagberedningen vid denna tid väntades föreslå i sitt kommande förslag tUl jordabalk (jfr numera 19 kap. 19 § i den nya jorda­balken).

Enligt gällande rätt är staten eller kommun inte ansvarig för fel av krono-eller hamnlots under lotsning. För skada som orsakas av lots genom fel eller försummelse i tjänsten svarar emeUertid redaren enligt 8 § sjölagen. Enligt 16 § lotsförordningen den 4 juni 1937 (nr 330) är befälhavaren an­svarig för manövreringen trots närvaro av lots. Kommittén antar att fartyg som är av den storleksordning att lotshjälp kommer ifråga och last på

.tS.A.t9.

 

262                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

sådant fartyg regelmässigt är försäkrade, fastän försäkringen ofta inte täc­ker hela skadan eller skador av alla slag. Den omständigheten att lotslvång råder i viss utsträckning behöver enligt kommittén i och för sig inte leda till att skadeståndsskyldighet för kronan med anledning av fel under lotsning bör föreligga. Kommittén drar slutsatsen att man inte bör gå ifrån gällande rätts ståndpunkt ifråga om det aUmännas ansvarighet för skada genom fel vid lotsning, I enlighet härmed har kommittén i sitt lagförslag tagit upp en bestämmelse om att ersättning enligt lagen inte utgår med anledning av fel eller försummelse av lots med avseende på lotsning (7 §),

I detta sammanhang görs i förslaget också undantag för skada i viss an­nan serviceverksamhet. Enligt nämnda paragraf skall nämligen skadeståndsansvar inte heller inträda för fel eller försummelse av annan som står till förfogande för att på begäran bistå näringsidkai'e eller andra i deras verksamhet. Kommittén syftar här på sådan personal som t, ex, in­struktörer och täckdikningsförmän m, fl, befattningshavare hos lantbruks­nämnd och instruktörer hos hushåUningssällskap, Det förutsätts att veder­börande har tillkallats frivilligt, medan det avgörande inte är hur han får ersättning för sitt arbete. Dessa befattningshavare torde enligt kommittén avlönas av det allmänna, som i regel uppbär ersättning av den som fått hjäl­pen. Veterinärer och distriktssköterskor omfattas enligt kommittén inte av stadgandet. I fråga om hemvårdarinnor lär allmän lag bli tillämplig enligt 20 § i kommitténs förslag,

2.3.2.4. Frågor om undantag för skada genom beslut av de högsta statsor­ganen. Kommittén diskuterar särskilt frågan om man bör på något sätt inskränka möjligheterna att föra skadeståndstalan mot staten med anledning av beslut av de högsta statsmaktema.

När det gäller statens skadeståndsansvar med anledning av beslut eller åtgärder av regeringen skulle det enligt kommittén i och för sig kun­na göras gällande, att en bedömning av regeringens åtgärder bör äga rum endast i den ordning som föreskrivs i 106 och 107 §§ regeringsformen (RF), Kommittén påpekar emellertid att domstolarna i Danmark och Norge sedan länge har haft befogenhet att pröva lagenligheten av regeringens handlingar, utan att detta, såvitt man kan bedöma, har medfört några komplikationer eller menliga verkningar. I båda dessa länder finns liksom i Sverige regler om konstitutionellt ansvar för regeringens ledamöter och möjlighet till riks­rättsåtal i sista hand. Vidare framhåller kommittén att de allmänna dom­stolarna i Sverige redan enligt gällande rätt kan komma att pröva laglighe-ten av vissa regeringsbeslut.

Som exempel nämner kommittén att domstol lär kunna åsidosätta en för­fattning, som kränker ensldld rätt, såsom grundlags- eller lagstridig. Det­samma torde enligt kommittén gälla i fråga om ett olagligt regeringsbeslut om åläggande av vite. Kommittén anser inte att man härigenom har kommit

?;L2 3.

 

Kungl. Maj:ts propositiöh nr 5 år 1972            263

i motsättning till grundlagsbuden om statsrådens konstitutionella ansvar. Mot ett generellt skadeståndsansvar för regeringens handlingar skulle möj­ligen kunna åberopas, att vissa verksamhetsområden bör på grund av sin natur hållas utanför domstolsprövningen. Kommittén tänker här på rege­ringshandlingar på det försvarspolitiska eller diplomatiska planet, i synner­het när de direkt berör utländska intressen. Ett undantag för dessa verk­samhetsområden skulle dock enligt kommittén troligen sakna praktisk be­tydelse. Kommittén framhåller vidare att ett oriktigt regeringsbeslut kan bero av fel eller försummelse i vederbörande departement. Det kan enligt kommittén knappast anföras något sakligt skäl varför staten inte skulle svara härför enligt de allmänna förutsättningar för skadeståndsansvar som förslaget anger. Staten bör sålunda enligt kommittén svara även för skada genom fel eller försummelse vid beslut eller åtgärder av regeringen.

Enligt kommittén har det också ifrågasatts att från statens ansvarighet bör undantas skador som kan uppkomma genom riksdagens beslut. Kommittén kan dock knappast tänka sig något praktiskt fall då staten bör göras ansvarig med anledning av riksdagens åtgöranden och har därför inte ansett någon uttrj-cklig undantagsregel motiverad,

2.3.2.5. Särskilda begränsningar av rätten till ersättning med anledning av dom eller beslut m. m. Enligt kommittén faUer aU statUg och kommunal verksamhet inom ramen för den nya lagstiftningen. Med statUg verksam­het avser kommittén sådan verksamhet som utövas av regeringen eller riks­dagen eller av organ som lyder under dem, (de statliga) domstolarna inbe­gripna. Fråga uppkommer emeUertid, om det allmänna skall svara för fel eller försummelse av var och en som tillhör dess organisation eller om någon inskränkning bör ske i detta avseende.

Kommitténs principiella ståndpunkt är att riktigheten av myndigheternas avgöranden — såväl domstols domar och beslut som beslut av administrativ myndighet — skall kunna prövas i mål om skadeståndsskyldighet för det allmänna. Talan om skadeståndsanspråk med anledning av ett förvaltnings­beslut skall enligt förslaget i princip alltid kunna väckas vid domstol, I fråga om domstolsavgöranden föreslår emellertid kommittén vissa begräns­ningar i talerätten. Därjämte föreslås vissa inskränkningar i ersättningsrät­ten vid såväl domstolsavgöranden som förvaltningsbeslut.

När det gäller domstolarnas verksamhet möter enligt kommittén vissa särskilda problem. Att en dom har vunnit laga kraft torde visserligen inte utgöra hinder mot att låta en skadeståndstalan riktas mot staten på grund av påstått fel i domen. Men ett av huvudsyftena med rättskraftinstitutet, nämligen att tvisten skall bringas ur världen, talar för att en sådan talan inte bör tillåtas utan vidare. Kommittén anser att tillvägagångssättet i stäl­let regelmässigt bör vara att den som anser sig förfördelad begär resning eller anför besvär över domvilla. Men om skada har inträtt redan till följd

2 3 2.5.

 

264                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

av en icke lagakraftvunnen dom, bör skadeståndstalan tiUåtas även i de fall då domen har upphävts eller ändrats, sedan ordinärt rättsmedel använts. Kommittén påpekar vidare, att det sedan gammalt varit brukligt att en per­son som ansett sig oriktigt behandlad av domstol har anmält domaren för justitiekanslem, justitieombudsmannen eller militieombudsmannen. Denne har, om han funnit anmälningen grundad, i samband med ansvarstalan yrkat åläggande för den felande domaren att utge skadestånd, om inte er­sättning har betalats godvilligt. Kommittén finner det i anslutning till det anförda naturligt att föreslå, att skadeståndstalan mot det allmänna med anledning av innehållet i domstols eller domares beslut inte får väckas med mindre beslutet har upphävts eller ändrats eller också domaren åtalas för ämbetsbrott eller åklagaren biträder skadeståndstalan (8 § första stycket). Om inte någon av dessa förutsättningar är uppfylld, föreligger alltså rätte­gångshinder. När skadeståndstalan är tillåten, skall den tas upp av den domstol som är eller varit behörig i fråga om åtal (8 § andra stycket). Med domstol avses inte bara allmänna domstolar och sådana organ med huvud­sakligen dömande uppgifter som brukar betecknas som specialdomstolar utan även administrativa domstolar såsom regeringsrätten, kammarrätten, försäkringsrådet och statens hyresråd, däremot inte t, ex. kammarkolle­gium, länsstyrelse eller organ för lantmäteriförrältning.

Såvitt angår förutsättningen att beslutet skall ha upphävts eller ändrats har kommittén övervägt att inskränka ansvaret till fall där upphävandet eller ändringen har skett efter begagnande av särsldlt rättsmedel. En sådan ordning skulle vara motiverad av att det allmänna i andra fall kan anses ha gjort nog genom att ställa ordinärt rättsmedel till förfogande, för att i den mån det är möjligt avvärja skada. Då emellertid de övriga nordiska ländernas kommittéer inte har velat vara så restriktiva och syftet med be­stämmelsen inte direkt påkallar en sådan begränsning, har kommittén stan­nat för att skadeståndstalan skall vara tillåten, vare sig ordinärt eller sär­skilt rättsmedel bar kommit till användning eller, i fall då det kan ske, den beslutande instansen själv har upphävt eller ändrat sitt beslut.

I detta sammanhang bör den reservation som ledamoten Herlitz har avgett beröras i vissa delar. Med utgångspunkt i sin allmänna inställning, att man så långt möjligt bör undvika konflikter som består i att samma eller likar­tade frågor bedöms olika av skilda myndigheter, diskuterar Herlitz alterna­tiva möjligheter att eliminera risken för motstridiga avgöranden. Härvid för han som en tänkbar lösning fram förslaget, att den av kommittén föreslagna regeln i 8 § första stycket byggs ut, så att anspråk på ersättning med anled­ning av innehållet i ett beslut som i sista hand kan överklagas hos regerings­rätten får göras gällande endast om det har upphävts eller ändrats eller ock­så åtal för ämbetsbrott äger rum eller talan i övrigt biträds av vederbörande åklagare.

Enligt kommitténs förslag skall skadeståndstalan mot staten vara tillåten

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            265

också med anledning av fel eller försummelse i högsta domstolens eller regeringsrättens dömande verksamhet. Kommittén diskuterar närmare frå­gan om en sådan skadeståndstalan. Fel som har begåtts av justitieråd eller regeringsråd kan f. n, påtalas bara inför riksrätt i form av åtal mot veder­börande domare personligen, något som emellertid hittills aldrig har före­kommit. Enligt kommittén bör inte heller en skadeståndstalan mot staten på grund av ett sådant fel lämpligen få föras vid annat forum än riksrätt. Kommittén vågar emellertid inte uttala någon bestämd mening, huruvida regeringsformen tillåter att en sådan talan tas upp inför detta forum i sam­band med åtal mot ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten. Efter­som frågan kan antas bli aktuell ytterligt sällan, har kommittén inte ansett det nödvändigt att föreslå någon grundlagsändring i detta vanskliga ämne. Att utvidga möjligheterna att föra skadeståndstalan mot staten inför riks­rätt till att omfatta andra fall än sådana då åtal och skadeståndstalan kan väckas mot domaren personligen anser kommittén uteslutet. Kommittén utgår från att för den händelse fråga om ersättningsskyldighet för staten med anledning av fel eller försummelse av justitieråd eller regeringsråd blir aktuell, staten inte skall undandra sig att betala skadestånd enligt lagför­slagets regler. Det behöver enligt kommittén inte möta några svårigheter att utan rättegång utreda de fall som här möjligen kan tänkas förekomma.

En begränsning, som avser både domstolsavgöranden och förvaltningsbe­slut, tänker sig kommittén utformad i en bestämmelse om att skadestånd i princip inte skall utgå, om den skadelidande har underlåtit att söka änd­ring i ett felaktigt beslut. Domar och beslut kan i regel överklagas till högre instans, och ibland kan administrativt beslut angripas även genom talan vid allmän domstol. Möjligheten att på detta sätt använda rättsmedel måste enligt kommittén tillmätas stor betydelse i fråga om det allmännas ansvar för fel eller försummelse vid beslutets meddelande. Underlåtenhet att be­gagna normala rättelsemöjligheter kan enligt kommittén under vissa förut­sättningar bedömas som en medverkan från den skadelidandes sida, som in­verkar på rätten till skadestånd. Detta gäller särsldlt i fråga om förvalt­ningsbesluten. Det ligger med vårt administrativa besvärsinstitut nära till hands att en skadelidande, som underlåter att söka avvärja skada av ett för­valtningsbeslut genom att använda de medel som har ställts till hans förfo­gande i form av besvärsrätt, inte skall få ersättning för skadan.

Mera tveksamt är det enligt kommittén, huruvida den skadelidande skall förlora sin rätt till skadestånd därtör att han har underlåtit att, i faU då ett förvaltningsbeslut kan angripas endast genom talan vid allmän domstol, be­gagna denna möjlighet. En sådan möjlighet finns emeUertid bara i säll­synta fall. Det är enligt kommitténs mening inte för mycket begärt att den enskilde då vänder sig till domstol för att få rättelse. Däremot bör man inte kräva av en skadelidande att han prövar en oviss möjlighet att utan författ­ningsstöd vända sig till allmän domstol.

2.3.2.5.

 

266                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Kommittén tänker sig att man emellanåt också skall kunna kräva av en skadelidande att han begär rättelse eller framställer erinran (s. k, »remon­stration» ) hos den myndighet som har vidtagit en enligt hans mening orik­tig åtgärd, för att därigenom försöka avvärja skada genom åtgärden, I åt­skilliga fall har en mjmdighet nämligen möjlighet att själv ändra eller upp­häva sitt beslut. Remonstration ligger enligt kommittén särskilt nära till hands när den skadelidande inser eller har bort inse att myndigheten miss­tagit sig om ett faktiskt förhållande som han själv har bättre kännedom om,

Å andra sidan bör enligt kommittén underlåtenhet att använda rättsmedel eller att påkalla rättelse inte inverka på rätten till skadestånd om skadan inte hade kunnat undvikas eller minskas på detta sätt. Det är fallet t, ex, när ett beslut genom att omedelbart lända till efterrättelse medför skada obero­ende av om det överklagas. Det måste med andra ord föreligga kausalitet mellan underlåtenheten och skadan, för att rätten till ersättning skall gå förlorad. Om den skadelidande vinner rättelse genom att fullfölja talan eller begära remonstration, bör detta på motsvarande sätt inte befria det allmän­na från skyldigheten att ersätta den skada som har uppkommit innan rät­telse skedde. Vad särskilt angår kostnader, som den skadelidande har fått vidkännas för att komma till sin rätt, får emellertid det allmänna normalt anses ha gjort tilhäckUgt genom att ge tillfälle till omprövning. Standard­kravet i 4 § bör aUtså kimna betraktas som uppfyUt, fastän den underord­nade instansen genom fel eller försummelse vid beslutets meddelande har föranlett att ärendet måst föras vidare. Kommittén erinrar i detta samman­hang om att man inte kan ställa samma krav på underordnade myndighe­ter som på överinstanserna. Det kan dock givetvis förekomma att underord­nad myndighets beslut är så undermåligt att ersättning bör utgå också fÖr kostnader i samband med överklagandet.

Kommittén anser att den skadelidande i vissa situationer bör ha rätt till ersättning fastän han inte har utnjtjat sina möjligheter att vinna rättelse genom att överklaga eUer söka remonstration. Som exempel anges fall av obefogade frihetsberövanden, där man med hänsyn till klientelets personliga förutsättningar inte sällan torde finna att skadestånd bör utgå trots att den skadelidande försummat att överklaga beslutet om omhändertagande eller kvarhållande.

På grund av dessa överväganden har kommittén i 16 § av sitt lagförslag tagit upp en regel om att en skadelidande som har underlåtit att söka änd­ring i felaktigt beslut eller att annars framställa erinran mot beslutet eller åtgärden, när det kan ske, inte har rätt att få ersättning för skada som där­igenom hade kuimat undvikas, med mindre i det särskilda fallet uppenbart inte skäligen kunde fordras att han iakttog vad nu sagts eller i övrigt syn­nerliga skäl föreligger att ersättning utgår,

I fråga om sambandet mellan 8 och 16 §§ i förslaget uttalar kommittén, att den som vill framställa skadeståndsanspråk med anledning av felaktigt

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            267

domstolsbeslut i första hand måste se till att någon av de i 8 § angivna för­utsättningarna för rätt att väcka talan är för handen. Om hinder mot ska­deståndstalan inte möter enligt denna paragraf, finns utrymme för tillämp­ning av 16 §, Den skadelidandes anspråk kan alltså mötas av invändning att han underlåtit att fullfölja talan mot beslut eller att begära remonstra­tion.

2.3.2.6. Skada på omhändertagen egendom. Enligt den tidigare (avsnitt
1,1,1,3,) berörda lagen den 10 juni 1899 om ersättning av allmänna medel i
vissa fall för skada som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m, fl. sva­
rar staten för skada som allmänheten lider genom förskingring av någon
som är anställd i exekutionsväsendet eller av annan i lagen särsldlt angiven
befattningshavare. Kommittén erinrar om att åtskillig kritik har riktats mot
denna lag, vilket resulterat i att riksdagen hos Kungl. Maj :t har begärt en
översyn av lagen (avsnitt 1.3,1,),

Härefter redogör kommittén i korthet för de i praxis utbildade regler som gäller i fråga om skyldighet för tullverket att utge ersättning för förlust av eller skada på egendom i tullverkets vård och för det ansvar för omhänder­tagen egendom som gäller för bl, a. postverket och Statens jämvägar.

Det torde enligt kommittén inte råda någon tvekan om att det allmänna regelmässigt bör svara för egendom som i behörig ordning har omhänder­tagits av dess organ, vare sig tvångsvis eller efter frivilligt överlämnande. Kommittén drar vissa paralleller med den vårdnadsplikt som gäller vid deposition enligt 12 kap, 2 § handdsbalken och som innebär, att om godset försvinner eller skadas, depositarien anses skyldig visa att detta inte har berott på vållande av honom själv eller någon för vilken han svarar.

Enligt kommittén bör vad som sålunda gäller angående enskilt förvar tillämpas i fråga om förutsättningarna för rätt till ersättning av det allmän­na, när egendom som på det allmännas vägnar har tagits om händer för exekutiv åtgärd eller förtullning eller av annan orsak skadas eller förkom­mer. Kommittén anser det önskvärt att en regel av detta innehåll tas upp i den nya lagen. En bestämmelse i ämnet har i enlighet härmed införts i 12 § i kommittéförslaget. I anslutning härtill förordar kommittén att 1899 års lag upphävs. Dess förslag i den delen berörs i det följande (avsnitt 4.1.1,),

2.3.2.7.       Skadeståndsansvaret mot egna arbetstagare. Kommittén anser att en
lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar bör innehålla bestämmelser
om de offentliga funktionärernas stäUning, bl. a. såvitt gäller deras rätt till
ersättning enligt de nya reglerna. Till offentliga funktionärer räknar kommit­
tén alla som handlar på det allmännas vägnar eller i övrigt är sysselsatta i
den offentliga verksamheten såsom arbetstagare, innehavare av allmänt för­
troendeuppdrag, värnpliktiga m. fl.

En offentlig funktionärs rätt till ersättning för skada som drabbar honom

 

268                Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

i tjänsten bestäms enligt vad kommittén framhåller i viss omfattning genom anställningsvillkor eller reglementariska föreskrifter (t. ex. avlöningsregle­menten). Ersättning som utgår till en anställd eller tiU en värnpliktig enligt yrkesskadeförsäkringslagen resp. mUitärersättningsförordningen komplet­teras i vissa fall av skadestånd från arbetsgivaren. Detta bestäms enligt de regler som gäller för privata arbetsgivare i motsvarande situationer. Dessa innebär att arbetsgivaren svarar för vållande av förman eller av arbetare som har satts att fullgöra en från risksjmpunkt särskilt ansvarsfull uppgift. Kommittén är tveksam, om denna grundsats är generellt tillämplig inom alla områden av statlig eller kommunal verksamhet. Men det kan enligt kommittén anses fastslaget att den gäller när fråga är om skada som har drabbat personal i mUitärtjänst eller arbetare i statens tjänst och när skada i kommunal verksamhet har åsamkats personal i hamnrörelse, de anställda vid affärsverken eller andra kommunalanställda arbetare.

Kommittén anser det naturligt att man på denna punkt inte avviker från den allmänna skadeståndsrättens grundsatser i fråga om principalansvaret. Den tänker sig därför att den nya lagens bestämmelser om det allmännas ansvar för fel eller försummelse i offentiig verksamhet i princip skall tilläm­pas också när skadan har drabbat personal i det allmännas tjänst. Detta skall dock gälla endast om felet eller försummelsen ligger överordnad, för­man eller någon därmed jämställd tUl last. Kommittén har i sitt förslag tagit upp en bestämmelse av denna innebörd (18 §). Dess avsikt är att det all­männas ansvar mot den egna personalen skall bli av i huvudsak samma om­fattning som enskild arbetsgivares ansvarighet i förhållande till de egna arbetstagarna,

2.3.2.8. Skada på utländskt intresse. Kommittén har särskilt övervägt frågan huruvida utlänningar i större eller mindre omfattning bör undantas från rätt till skadestånd enligt den nya lagstiftningen, t, ex, genom att rätten görs beroende av ömsesidighet. Men det skulle enligt kommittén stå i mindre god överensstämmelse med de grundsatser för meUanfolklig sammanlevnad som vi bekänner oss tUl att utländska medborgare som skadas här i landet skall inta en sämre ställning i ersättningshänseende än svenska medborgare. I åtskilUga avseenden, bl. a. när det gäller frihetsberövanden, torde Europa­rådskonventionen om de mänskliga rättigheterna vila på grundtanken att skillnad inte skall göras mellan egna medborgare och utlänningar. Kommit­tén tror det dock vara befogat att i viss utsträckning göra åtskillnad mellan svenska intressen och utländska. Det gäller närmast i situationer då ett främmande lands lagstiftning eller rättstillämpning i fråga om skada på svenskt fartyg eller luftfartyg eller egendom som medförs ombord helt eller delvis utesluter den skadelidande från rätt till ersättning av staten eller kommun i det främmande landet. Det är enligt kommittén visserligen ett önskemål att svenska och utländska intressen behandlas lika också i detta

2.3.2.7.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            269

avseende, men det kan vara alltför långtgående att erkänna skadestånds­skyldighet utan någon begränsning i fall då främmande stat friskriver det allmänna från ansvar i en motsvarande situation. Även om hittillsvarande erfarenheter inte har gett anledning till farhågor, har kommittén funnit det naturligt att det öppnas möjlighet att i motsvarande mån inskränka skade­ståndsrätten enligt svensk lag i förhållande till intressen som är hemmahö­rande i ett sådant land, I valet mellan olika alternativa lagtekniska lösningar har kommittén stannat för att en bestämmelse i detta hänseende inte bör tas upp direkt i lagen utan att det i stället bör läggas i Kungl, Maj :ts hand att bestämma i vilken omfattning reciprocitet bör föreskrivas som förutsätt­ning för rätt till ersättning för skada på utländska intressen.

Kommittén föreslår i enlighet härmed en bestämmelse som ger Kungl. Maj :t befogenhet att i fråga om skada på utländskt fartyg eller luftfartyg eller egendom som medförs ombord förordna att ersättning enUgt den före­slagna lagen för skada på utländskt fartyg eller luftfartyg eller på egendom ombord skall utgå endast under förutsättning av ömsesidighet (21 §),

2.3.2.9. Skada under krigs- eller beredskapsförhållanden. Kommittéförsla­
get avser inte att ta ställning tUl frågan i vad mån ersättning bör utgå under
krigsförhållanden och andra utomordentliga förhållanden, t. ex. vid bered­
skapstillstånd. Enligt kommittén bör förslagets bestämmelser i stort sett
kunna tillämpas också då, men kraven på det allmännas verksamhet kan
modifieras genom tillämpning av standardregeln, I den mån förhållandena
påkallar det kan särskilda inskränkningar i skadeståndsansvaret föreskri­
vas genom lagstiftning,

2.3.2.10.     Skadeståndets storlek. Som jag tidigare har nämnt anser kom­
mittén att man i viss mån kan se det allmännas ansvar för sina befatt­
ningshavares fel och försummelser som en försäkring, där ersättning garan­
teras inom en av skälighetshänsyn bestämd ram. Enligt kommittén blir all­
männa skadeståndsregler i åtskilliga avseenden tillämpliga, när skadestånd
skall utgå enligt förslaget. Men bl, a, de nyss anförda försäkringsmässiga
synpunkterna motiverar vissa begränsningar i skadeståndsskyldigheten. Det
är enligt kommittén visserligen önskvärt att det mått av rättssäkerhet som
med olika andra medel eftersträvas inom den offentliga verksamheten kom­
pletteras med att det allmänna garanterar ersättning när verksamheten inte
når upp till den förutsatta standarden. Skadeståndsansvaret bör dock inte
sträcka sig utöver måttliga gränser. Det allmänna bör också garderas mot
alltför långtgående följder av den allmänna regeln om skadeståndsskyldig­
het för stat och kommun. Man får inte förbise att åtminstone staten är sol­
vent även för de största skadeståndsbelopp som man kan räkna med. För­
denskull, menar kommittén, har man anledning beakta att rätten till skade­
stånd kan komma att utnyttjas mera energiskt än annars. Kommittén erin-

2.3.2.10.

 

270                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

rar i detta sammanhang också om att den allmänna skadeståndsläran i Dan­mark och Norge rymmer vissa icke oväsentliga möjligheter till begräns­ningar, bl, a. i fråga om ersättningens storlek vid personskada, som saknar motsvarighet i Sverige.

Behovet av begränsningar anser kommittén vara ganska påtagligt i fråga om åtskilliga grenar av allmän verksamhet. Den verksamhet som kommit­tén syftar på drivs till allas bästa och utan vinstsyfte. Den har i detta liksom i andra avseenden en särskild karaktär som skiljer den från privat verksam­het i allmänhet. Också från denna synpunkt är det motiverat att inte låta det allmännas skadeståndsansvar sträcka sig lika långt som det enskilda principalansvaret utan i viss mån anlägga mera försäkringsmässiga syn­punkter.

Enligt 6 kap. 2 § SL skall vid personskada full ersättning utgå för mistad arbetsförmåga. Kommittén anser att det på denna punkt har gett sig till känna ett behov av att i vissa fall kunna jämka utgående ersättnings­belopp, t. ex. när skadan har drabbat en person med extraordinärt hög ar­betsinkomst. När den skadeståndsskyldige har förmåga att betala skade­ståndet — såsom när ansvarigheten åvilar det allmänna — är det angeläget att begränsa ersättningen till måttliga belopp. Kommittén föreslår därför en regel av innebörd att ersättning för mistad inkomst inte får överstiga vad som med hänsyn tUl den skadades utbildning och arbetsförmåga samt om­ständighetema i övrigt kan anses rimligt (13 § första stycket). Visserligen hör en sådan regel naturligen hemma bland bestämmelsema i 6 kap. SL. I avbidan på en allmän reform av denna innebörd bör dock regeln enligt kommittén införas i en lag om skadestånd i offentlig verksamhet. Det kan med hänsyn till att skattebetalarna slutligt får bekosta skadestånden vara önskvärt att sträva mot en viss normalisering av ersättningarna. Kommittén anser det inte otänkbart att regeln i praxis kan vinna efterföljd också inom den aUmänna skadeståndsrätten.

Kommittén föreslår vidare en bestämmelse om att ersättning för annat lidande än sådant som avses i 6 kap. 2 § SL skall utgå endast om det före­ligger synnerliga skäl (13 § andra stycket). Förebild för denna regel har varit 4 § första stycket andra punkten i 1945 års lag om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. Rätten till ersättning för sveda och värk samt lyte eller annat stadigvarande men däremot har enligt kom­mittén så fast förankring i den allmänna uppfattningen att det inte gärna kan komma ifråga att inskränka den.

När det gäller egendomsskador har kommittén till en början uppmärksammat sådana mycket stora sakskador som i allmänhet helt eller delvis är täckta av objektsförsäkring. När sådana skador uppkommer i offentlig verksamhet, aktualiseras i allmänhet det allmännas ansvar först genom ett regressanspråk från försäkringsgivaren. Kommittén erinrar om det nordiska samarbete som har bedrivits i syfte att skapa en gemensam

2.3.2.10.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            271

utgångspunkt för statens och kommunernas skadeståndsskyldighet i för­hållande till försäkrade intressen och som resulterat i de förslag till nya lagbestämmelser om försäkringsgivares regressrätt (för Sveriges del SOU 1958:44) för vilkas huvudsakliga innehåll jag har redogjort i det före­gående (avsnitt 1,2.2,), Kommittén påpekar, att den möjlighet till nedsätt­ning av skadestånd som dessa regler erbjuder inte skulle föreligga när i den offentliga verksamheten inträffar egendomsskador som inte är täckta av objektsförsäkring. Kommittén anser det emellertid påkallat att det allmän­nas risk kan begränsas på ett rimligt sätt i fall då stora sakskador inträf­far, t, ex, när smycken, antikviteter eller konstverk förkommer under tuli­visitation eller i övrigt skadas eller går förlorade som följd av en underord­nad befattningshavares försummelse. Enligt kommittén stämmer det med lagförslagets allmänna uppläggning att begränsning av skadeståndsskyldig­heten vid egendomsskada sker med hänsyn tiU vad det allmänna bör räkna med, när det driver verksamhet av detta slag. Kommittén drar här vissa paralleller med de begränsningar av skadeståndsansvaret för transporterat gods som brukar gälla inom frakträtten. En begränsningsregel är enligt kommittén också påkallad av behovet att hindra obehörig samverkan mellan det allmännas befattningshavare och mindre nogräknade personer i syfte att tillskansa sådana personer ersättning

Av dessa skäl föreslår kommittén en regel om att ersättning med anled­ning av skada på egendom kan, om beloppet väsentligt överstiger vad som i allmänhet bör tas i beräkning inom verksamheten i fråga, sättas ned tUl vad som med hänsyn till omständighetema finnes skäligt (14 §).

Som nämnts föreslår kommittén också en viss begränsning av det allmän­nas skyldighet att ersätta ren förmögenhetsskada. Kommittén anser det svårt att överbUcka i vilken omfattning fel eller försummelse i offentlig verksamhet kan vålla förmögenhetsförluster. När det gäller ren förmögenhetsskada har kommittén ansett att man bör vara varsam, så att inte den nya lagstiftningen leder till mindre önskvärda konsekvenser. Den enskilde får räkna med att den omfattande regleringsverksamhet som före­kommer från det allmännas sida inte alltid kan fungera helt tillfredsstäl­lande och han får finna sig i vissa olägenheter av fel eller försummelser utan rätt till skadestånd av det allmänna. Om t, ex. en byggnadsnämnd på grund av något förbiseende eller misstag oriktigt avslår en ansökan om byggnads­lov, finns det enligt kommittén i allmänhet inte skäl att ålägga det allmänna att ersätta fastighetsägaren för hyresinkomster som han har gått miste om på grund av nämndens försummelse. Och när en affärsman förlorar han­delsvinst på grund av att en myndighet felaktigt har avslagit hans ansökan om importlicens eller annat sådant tillstånd, bör ersättning för förlust i all­mänhet inte utgå. 1 all synnerhet gäller detta under kristid, då ofta impro­viserade anstalter måste vidtas. Att ålägga det allmänna att undantagslöst utge ersättning med anledning av orättvis licensfördelning och liknande kan

2.3.2.10.

 

272                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

enligt kommittén inte gärna komma i fråga. Det allmännas garanti bör in­skränkas till sådana fall som tydligt ligger utanför de besvärligheter som man får räkna med.

Många gånger kan enligt kommittén en skadelidande räknemässigt påvisa en större eller mindre förlust i sin verksamhet på grund av en oriktig åt­gärd, t, ex, obefogat avslag på en ansökan. Men i själva verket har han kan­ske, när hinder uppstått att utnyttja en viss chans, i stället med framgång koncentrerat sig på ett annat uppslag, för vilket han har använt tillgänglig arbetskraft och eventuellt ledigt kapital. En byggmästare, som temporärt inte får utnyttja en viss tomt, har exempelvis utfört bygge på annat håll osv. Det skulle enligt kommittén ofta bli en olöslig uppgift för det allmänna att utreda sådana samband för att kunna vederlägga ogrundade men till synes motiverade skadeståndsanspråk. Kommittén har därför i 15 § av sitt lagför­slag tagit upp en bestämmelse om att ersättning för utebUven vinst med anledning av att näringsidkare eller annan lider intrång i sin förvärvsverk­samhet på annat sätt än genom skada till person eller egendom inte skall utgå i vidare mån än synnerliga skäl föreligger med beaktande av intrångets art och varaktighet samt omständigheterna i övrigt,

2.3.2.11.     Verkan av den skadelidandes medvållande. Kommittén har, med
hänsjm bl. a. tiU den föreslagna särskilda bestämmelsen i 16 § om verkan
av den skadelidandes passivitet, i sitt lagförslag tagit upp en allmän regel
om verkan av den skadeUdandes medvåUande (17 §). Regeln avviker endast
i redaktioneUt hänseende från den allmänna medvåUanderegeln i 6 kap. 1 §
andra punkten SL, men den har av kommittén kompletterats med en före­
skrift att som medvållande skall anses också att den skadeUdande har för­
summat att, när det varit påkallat, på lämpligt sätt övervaka åtgärd som
har föranlett skada. Kommittén tänker på sådana faU som då en enskild
person t. ex. vid offentUg kontroU bör övervaka åtgärder som kanske sker i
hans eget intresse men som likväl utsätter honom för vissa risker. Den en­
skilde har då enUgt kommittén att ge tiU känna sin mening och försöka av-
stjrra att skada vällas.

Kommittén tror att den föreslagna bestämmelsen kommer att få särskild betydelse i det aUmännas upplysningsverksamhet. Så t. ex. kan enligt kom­mittén underlåtenhet att ange för vilket ändamål en upplysning begärs in­verka på rätten till skadestånd. Men därjämte är det enligt kommittén i många fall ett naturUgt krav att den som får en upplysning iakttar viss för­siktighet vid dess begagnande.

2.3.2.12. Förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk. Kommittén
diskuterar ingående frågan huruvida skadeståndsanspråk mot det allmänna
bör i större eller mindre omfattning prövas i administrativ väg. Det före­
kommer hos oss i viss utsträckning att frågor om skadeersättning av all-

2.3.2.10.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             273

manna medel avgörs av andra organ än allmän domstol. Enligt kungörel­sen den 23 aprU 1948 (nr 195) om ersättning och belöning av statsmedel vid biträde åt ordningsmakten prövas frågor om ersättning åt den som skadas när han ingriper till polisens hjälp av länsstyrelse, vars beslut kan överkla­gas hos regeringsrätten. Även frågor om ersättning för ingrepp enligt rekvi­sitions- eller epizootilagstiftningen bedöms av speciella organ, I vissa främ­mande länder, där särskilda förvaltningsdomstolar har inrättats, t. ex, i Frankrike, har uppgiften att döma i enskildas skadeståndsmål mot stat och kommun anförtrotts dessa domstolar.

Till förmån för att låta skadeståndsmål mot det allmänna handläggas av administrativa organ brukar man enligt kommittén framhålla att den admi­nistrativa processen i aUmänhet är bilUg. Kommittén påpekar emellertid att ersättning för parts rättegångskostnad regelmässigt inte döms ut i admini­strativ process. Ett annat argument är att de skadeståndsmål som här disku­teras inte säUan kräver ingående kännedom om förvaltningens organisation och arbetssätt.

Kommittén anser inte dessa skäl böra tillmätas avgörande vikt. Enligt dess mening är det av betydande värde att man inte för särskilda fall av lämplighetsskäl går ifrån den viktiga regeln att den enskilde skall kunna få sin sak prövad av allmän domstol. Inte minst gäller detta när det allmän­na är motpart. Förvaltningsprocessen är visserligen i allmänhet billigare än domstolsprocessen, men den erbjuder inte samma rättssäkerhet. Mindre bemedlade kan för övrigt i betydande utsträckning få fri råttegång vid aU­män domstol. De allmänna domstolama prövar mål om åtal och skade­ståndstalan mot tjänstemän med anledning av ämbetsbrott och tar då ställ­ning till frågor om fel eller försummelser av praktiskt taget samma art som skulle komma under bedömning i mål om skadeståndsansvar för det all­männa. Ett stort antal av de frågor som avses med kommitténs förslag är att helt jämställa med vanliga skadeståndsmål. Dessa kan självfallet inte undandras de allmänna domstolarnas kompetens. Kommittén erinrar i detta sammanhang om att de anglosachsiska länderna, liksom Danmark och Norge, saknar förvaltningsdomstolar och att det i Västtyskland, där förvaltnings­domstolar har inrättats, är en grundlagsfäst ordning att skadeståndsmål mot stat eller kommun med anledning av tjänstemans fel skall prövas av allmän domstol.

Kommittén påpekai- att det svenska besvärsinstitutet har en speciell ut­formning som innebär att förvaltningsbeslut i regel kan överklagas till högre administrativ instans, i stor omfattning till organ som kan betecknas som förvaltningsdomstolar. Mot att låta allmän domstol pröva skadeståndstalan mot stat och kommun med anledning av förvaltningsbeslut har anförts att det föreligger risk för att högsta domstolen (eller allmän domstol över hu­vud taget) och den högsta instansen i administrativa mål, regeringsrätten, kommer till olika resultat vid bedömningen av frågor om beslutens laglighet.

18 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5

274                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Häremot invänder kommittén att en risk för motstridiga avgöranden föreligger redan enligt gällande rätt, när allmän domstol bedömer mål om straffansvar och skadeståndsskyldighet för en befattningshavare som är ansvarig för ett omstritt förvaltningsbeslut. Regeringsrätten kan ha prövat besvär över beslutet eller detta kan ha grundats på tidigare praxis av rege­ringsrätten. Också i andra slag av mål, t. ex. mål om ansvar för oriktig deklaration eller om kommunala avgifter o, d,, kan en motsvarande situa­tion uppkomma. Den möjligen ökade risk för stridiga avgöranden som kan följa, om allmän domstol får pröva även mål om skadeståndsskyldighet för det allmänna med anledning av myndighets beslut, torde enligt kommittén inte vara av någon större betydelse. Beträffande regeringsrättens egna beslut har kommittén ansett sig kunna utgå från att skadeståndstalan med anled­ning av fel eller försummelse inte skall komma i fråga. Om en underordnad instans har följt en av regeringsrätten godtagen praxis, måste man vid ska­deståndsfrågans prövning självfallet ta hänsjm till regeringsrättens upp­fattning. För skadeståndsansvar enligt förslaget förutsätts ju i allmänhet culpa, och man kan enligt kommittén svårligen påstå att den beslutande mjmdigheten i en sådan situation har gjort sig skyldig till fel eller försum­melse. Detta gäller även om den allmänna domstol som avgör skadestånds­målet skulle hysa en annan uppfattning än regeringsrätten.

Kommittén erinrar vidare om att enUgt dess förslag ersättning i regel inte skaU utgå för skada som hade kunnat undvikas genom administrativa be­svär (16 §). Den som anser sig lida skada tUl följd av ett förvaltningsbeslut föranleds därigenom att söka få beslutet undaiu'öjt i administrativ väg, in­nan han framställer skadeståndsanspråk. Risk för stridiga avgöranden upp­kommer huvudsakligen i sådana fall där skadan inträder omedelbart genom en underordnad myndighets beslut, t. ex. därför att det har gått i verkstäl­lighet omedelbart eller därför att genom beslutet någon förmån har undan­hållits den enskilde.

Mot tanken att man skulle söka undvika stridiga avgöranden och förenkla förfarandet genom att låta den administrativa fullföljdsinstansen pröva ock­så skadeståndsfrågan — eventuellt med rätt för den skadelidande att i sista hand föra talan vid allmän domstol — gör kommittén följande invänd­ningar. Prövning av skadeståndsfrågor måste sägas vara en t3i>isk domstols­uppgift. Det kan ifrågasättas om allmänheten vill nöja sig med att skade­ståndsanspråk på grund av felaktiga förvaltningsavgöranden bedöms inom förvaltningsorganisationen själv, ens om talan i sista instans skall prövas av förvaltningsdomstol. Att allmän domstol tar upp frågor av detta slag synes också vara ett värdefullt komplement tUl den intema förvaltningskon­trollen. Svårigheter att förebringa bevisning och annan utredning kan också uppkomma inför en administrativ instans. Att införa skadeståndsfrågan i besvärsprocessen skulle vidare medföra praktiska olägenheter av olika slag, bl. a. genom att det allmänna måste få möjlighet att inträda som part och

2.3.2.12.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             275

genom att befattningshavare som beskylls för tjänstefel måste få tillfälle att bemöta anmärkningarna. Olägenheten av att någon gång frågan om laglig­heten av ett förvaltningsbeslut kan bli föremål för prövning samtidigt i besvärsförtarande och i skadeståndsmål vid allmän domstol kan väntas få ringa betydelse i praktiken, eftersom domstolen torde komma att förklara skadeståndsmålet vilande i avbidan på utgången av besvärsprövningen.

Kommittén har övervägt att i förslaget ta upp någon motsvarighet till en bestämmelse i österrikisk rätt om att allmän domstol, innan den prövar skadeståndstalan på grund av ett förvaltningsbeslut vars riktighet inte har bedömts av landets förvaltningsdomstol, skall inhämta bindande besked av förvaltningsdomstolen om beslutets lagUghet, Kommittén har dock ställt sig avvisande till denna tanke, delvis på samma skäl som har föranlett den att avböja förslaget att förlägga ersättningstalan till administrativ rättsväg. Det förekommer enligt kommittén bara undantagsvis i svensk rätt att allmän domstol i mål om skadestånd (eller om straff eller vite) är skyldig att in­hämta 3i;trande från annan myndighet beträffande grunden för ansvarig­heten och att ställa sig yttrandet tiU efterrättelse.

Kommittén intar på grundval av dessa överväganden den ståndpunkten att skadeståndstalan mot det allmänna utan undantag skall prövas av all­män domstol. Det ankommer härvid på domstolen att avgöra frågan om det omtvistade beslutets laglighet enligt vanliga regler med ledning bl. a. av regeringsrättens prejudikat och de upplysningar som kan inhämtas genom yttranden från det centrala ämbetsverk till vars förvaltningsområde beslutet hör.

Kommittén är inte enhällig på denna punkt. Ledamoten Herlitz har i en reservation ifrågasatt en annan ordning i detta avseende än kommitténs majoritet har förordat. Det är enligt HerUtz betänkligt att överklagbara be­slut av en administrativ myndighet skall kunna bli prövade av allmän dom­stol i skadeståndsväg. När ett sådant beslut länder till efterrättelse omedel­bart eller i varje fall oberoende av om det har vunnit laga Itraft och beslutet till följd därav vållar skada, har den skadeUdande enligt majoritetens för­slag möjlighet att välja mellan besvärstalan och skadeståndstalan vid all­män domstol. Herlitz framhåller risken av att om en och samma sak bringas inför två olika myndigheter dessa kan komma till olika resultat. Såvitt angår beslut som i sista instans prövas eller kan prövas av förvaltningsdomstol är det enligt Herlitz önskvärt att ett avgörande av denna domstol om beslutets riktighet läggs tiU grund för prövningen av klagoberättigads skadestånds­anspråk. Det fitms olika sätt att genomföra en sådan ordning. Herlitz delar kommittémajoritetens uppfattning att en på lagen grundad skadeståndsta­lan, med hänsjm till arten av de frågor som kommer upp tiU bedömning, bör prövas av allmän domstol. Emellertid sätter han i fråga, om inte de aktuella skadeståndsanspråken på något sätt skulle kunna delas upp mellan förvaltningsdomstol och allmän domstol. Man kunde tänka sig att allmän

2.3.2.12.

 

276                Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

domstol skall vara bunden av ett besked som har inhämtats från regerings­rätten — eller annan förvaltningsdomstol som är högsta instans — rörande ett åberopat förvaltningsbesluts laglighet. En annan utväg, som HerUtz an­tyder och som går ut på att regeln i 8 § byggs ut till att omfatta också an­språk på ersättning med anledning av innehållet i ett beslut som i sista hand kan överklagas hos regeringsrätten har jag berört i det föregående (avsnitt 2.3.2.5.). HerUtz diskuterar emeUertid ji;terligare en tänkbar ordning för prövning av skadeståndsanspråk på grund av felaktigt förvaltningsbeslut. Den skadelidande skulle hänvisas att i första hand söka gottgörelse för skada som han har Udit genom ett icke lagakraftvunnet beslut i samband med att han i besvärsväg för talan mot beslutet. Besvärsmyndigheten skulle ges genereU befogenhet att besluta om ersättning enligt de nya skadestånds­reglerna, när den finner att ett överklagat beslut har vållat skada. Mot vad som i sista instans har beslutats i besvärsväg skulle talan om skadestånd få föras vid allmän domstol.

2.3.2.13. Frivillig skadereglering. Att skadeståndstalan mot det allmänna skall prövas av allmän domstol innebär enligt kommittén naturligen inte något binder mot att de administrativa organen får reglera uppkommande ersättningsanspråk utan rättegång. Möjlighet härtiU bör stå tiU buds. I an­slutning tiU dessa uttalanden har kommittén lämnat en redogörelse för den ordning som tUlämpades i fråga om frivillig skadereglering inom statsförvaltningen, när kommittén i december 1958 lade fram sitt förslag. I den delen hänvisar jag tUl betänkandet (SOU 1958: 43 s. 117). Jag har i det föregående redogjort för vad som f. n. gäller i det av­seendet (avsnitt 2.3.1.3.).

Statens sakrevision har i skrivelse till Kungl. Maj :t den 9 november 1953 föreslagit en viss omorganisation av den statliga skaderegleringsverksam­heten. Förslaget innebär i huvudsak följande.

De affärsdrivande verken och försvarets civilförvaltning bör fortfarande handha skadereglering för sina respektive områden. All skadereglerings­verksamhet inom den civila statsförvaltningen i övrigt bör samlas till väg-och vattenbyggnadsstyrelsen (numera statens vägverk). Skaderegleringen bör så mycket som möjligt utövas i samma former som hos försäkringsbola­gen. De skadereglerande ämbetsverken bör alltså tillerkännas bestämmande­rätt utan begränsning till beloppen, och riksdagens befattning med faststäl­lande av livräntor bör upphöra. Försvarets skaderegleringsnämnd bör av­skaffas och skaderegleringsmyndighetema i stället hänvisas att enligt de principer som gäller för försäkringsbolagen inhämta utlåtande av trafikför­säkringsanstalternas nämnd och ansvarighetsförsäkringens personskade­nämnd. Härigenom befrämjas en enhetlig praxis. För att främja sakkunnig behandling av skaderegleringsärendena bör i övrigt vidtas vissa anordningar i fråga om de beslutande organens sammansättning vid handläggning av

2.3.2.12.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             277

sådana ärenden. Ett särskilt anslag bör ställas till vägverkets förfogande för reglering av skador som uppkommer inom andra verks förvaltningsområ­den.

Sakrevisionens förslag vilar i finansdepartementet i avbidan på det slut­liga resultatet av kommitténs utredningsarbete.

Kommittén delar sakrevisionens uppfattning att åtgärder bör vidtas för att underlätta uppgörelse utan rättegång mellan staten och dem som lider skada genom den statliga verksamheten. Kungl. Maj :ts och riksdagens be­fattning med skaderegleringen bör enligt kommittén upphöra. De affärsdri­vande verken bör handlägga frågor om utgivande av ersättning inom sina resp. verksamhetsområden. Kommittén ifrågasätter om inte generaltullsty­relsen bör i detta hänseende jämställas med de affärsdrivande verken. För­svarets civilförvaltning bör som hittills centralt handlägga ärenden om er­sättning inom försvaret. Kommittén går inte närmare in på frågan huruvida försvarets skaderegleringsnämnd bör behållas.

I fråga om den civila statsförvaltningen i övrigt biträder kommittén sak­revisionens förslag, att frågor om ersättning tiU följd av motorfordonstrafik — som enligt kommittén säkerUgen utgör den övervägande delen av ersätt-ningsfaUen inom denna förvaltning — sammanförs till statens vägverk. MöjUgen bör vederbörande få reglera sådana mindre ersättningsbelopp som ryms inom verkets omkostnadsanslag eller för vilkas täckande verket i öv­rigt har medel tiU sitt förfogande.

övriga skadeståndsfrågor inom den civila statsförvaltningen skall enligt kommitténs förslag handläggas av det verk inom vars område skadan har uppkommit, vare sig det gäUer skadestånd med anledning av myndighets felaktiga beslut eller ersättning för »faktisk skada», t. ex. skada på en pati­ent under operation. Om så finnes lämpligt kan verket begära biträde hos vägverket eller annan myndighet med erfarenhet på området Verken be­myndigas att med anlitande av omkostnadsanslag eller annat för ändamålet lämpat anslag själva betala ut ersättning för skada som inte uppgår till mera betydande belopp. Om verket inte har eget anslag för skadans täc­kande bör utbetalningsbeslutet godkännas av statskontoret för att kunna verkställas. Statskontoret betalar det godkända beloppet från ett för den civila statsförvaltningen gemensamt anslag. Kommittén föreslår att undan­tag görs från denna ordning för vissa fall, nämligen dels då särskilda be­stämmelser har meddelats beträffande ansökan om ersättning (t. ex. i fråga om ersättning åt oskyldigt häktade m. fl.), dels då fråga är om ersättning med anledning av domares tjänsteutövning. I de sistnämnda fallen bör enligt kommittén frågan om godvillig uppgörelse lämpligen handläggas av justitie­kanslem och av honom godkända belopp utbetalas av statskontoret. — Till ledning vid bedömandet av ersättning för invaliditet m. m. kan enligt kom­mittén vederbörande verk inhämta utlåtande av trafikförsäkringsanstalter­nas nämnd resp. ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd.

2.3.2.13.

 

278                Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

Verkens beslut om ersättning bör inte få överklagas, eftersom komplice­rade situationer då skulle uppkomma. Om den skadelidande inte når upp­görelse vid förhandlingar med det ämbetsverk som i första hand prövar en framställning om ersättning, bör han hänvisas att väcka talan vid domstol.

I fråga om kommunernas skaderegleringsverksam­het saknas det enligt kommittén anledning att föreslå några särskilda föreskrifter. Verksamheten synes enligt kommittén bedrivas i tillfredsstäl­lande former. Kommittén erinrar i detta sammanhang om att kommunerna utan undantag trafikförsäkrar sina motorfordon och att följaktligen för­säkringsbolagen ombesörjer skaderegleringen när det gäller skador i följd av motorfordonstrafik.

2.3.3. Skadeståndskommittén

I betänkandet »Skadestånd II» (s. 54 f) berör skadeståndskommittén frå­gan huruvida de regler kommittén föreslår blir tillämpliga på stat och kom­mun. Kommittén går också in på frågan om förhållandet mellan dess för­slag och det förslag till lag om skadestånd i offentlig verksamhet som kom­mittén angående det allmännas skadeståndsansvar lade fram år 1958 (»Ska­destånd II» s. 107 f). Skadeståndskommittén diskuterar dessa frågor med ut­gångspunkt i antagandet att dess förslag läggs till grund för lagstiftning utan att frågan om det allmännas skadeståndsansvar samtidigt blir löst. Dess bedömning av hur rättsläget i så fall blir saknar i och för sig intresse i detta sammanhang, eftersom det enligt vad jag föreslår nu i ett samman­hang skall genomföras lagstiftning rörande både enskild arbetsgivares prin­cipalansvar och skadestånd i offentlig verksamhet. Jag vill ändå i korthet återge skadeståndskommitténs uttalanden till den del de belyser kommitténs inställning till vissa gränsdragnings- och samordningsproblem.

Om 1958 års förslag inte genomförs, kommer enligt skadeståndskommit­tén staten och kommunerna tydligen att svara enligt 1 § i kommitténs för­slag även för de lägst anställdas våUande i sådan verksamhet eller i fråga om sådan arbetsuppgift som avses i 20 § i 1958 års förslag. Även på andra områden av den offentliga verksamheten får oinskränkt principalansvar enligt nämnda paragraf tillämpas, t. ex. inom militärväsendet och civilför­svaret. Det innebär bl. a. att staten får svara för värnpliktigas vållande. Inom det gränsområde som sjukvården representerar blir det enligt kom­mitténs uppfattning på motsvarande sätt fråga om en utvidgning av prin­cipalansvaret till att omfatta också de lägst anställdas vållande. Kommittén påpekar att det emellertid på detta område kan föreligga ett kontraktsan­svar som utsträcker eller inskränker principalansvaret.

Kommittén utgår från att det allmänna redan nu bör åläggas skade­ståndsansvar om någon överordnad person inom polisväsendet eller exeku­tionsväsendet vållar person- eller sakskada vid handgripligt förfarande för

2.3.2.13.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           279

omhändertagande av person eller egendom. Om kommitténs förslag genom­förs bör det allmännas principalansvar i sådana fall utan vidare omfatta vållande av befattningshavare i de lägsta graderna.

Enligt kommittén bör dess förslag analogivis tillämpas beträffande vål­lande till person- eller sakskada i offentlig verksamhet över huvud taget, om inte i särskilda fall och på goda grunder annat kan anses följa av verksam­hetens speciella natur. Det måste nämligen av teoretiska skäl vara svårt att i detta avseende upprätthålla en skillnad mellan offentlig och annan verk­samhet. Men undantag kan enligt kommittén tänkas, t. ex. i fråga om fel eller försummelse vid lotsning. Också i fråga om sådan tiUsjm eUer kontroll som det allmänna utövar i vid omfattning (jfr 5 § i 1958 års förslag) kan det vara tveksamt om försummelser alltid skall ådra det allmänna ansvar för person- eller sakskada. Det bör enligt kommittén överlämnas åt domsto­larna att självständigt bedöma huruvida bestämmelserna i kommitténs för­slag bör tillämpas analogiskt i olika grenar av det allmännas tjrpiskt offent­ligrättsliga verksamhet, I den mån principalansvarsreglerna i 1 och 2 §§ i skadeståndskommitténs förslag blir tillämpliga i den offentliga verksam­heten bör enligt kommittén också bestämmelsen i 3 § om jämkning kunna användas. Skäl tUl sådan jämkning lär emeUertid mera säUan föreligga. Kommittén understryker, att en sådan analogisk tillämpning av förslagets regler om principalansvar inte bör gälla i fråga om ren förmögenhetsskada.

2.3.4. Remissjrttrandena över 1958 års förslag

2.3.4.1. Allmänna synpunkter. De flesta remissinstansema har lämnat huvudprinciperna i förslaget utan erinran eller har uttryckligen förklarat sig biträda dem. Det har antagits att det överensstämmer med en hos all­mänheten utbredd uppfattning om rätt och bUlighet att frågan om ersätt­ning för skador, orsakade i offentlig verksamhet, inte bör vara en sak enbart mellan den skadelidande och den befattningshavare som har vållat skadan. I många yttranden har också betonats intresset av att få till stånd en i väsentliga delar likformig lagstiftning i Norden.

I allmänhet har remissorganen godtagit att det allmännas skadeståndsan­svar i princip skall bygga på culpa. Sveriges advokatsamfund anser visserli­gen att starka skäl kan anföras för att stat och kommun bör bära ett rent objektivt ansvar för skador till följd av det allmännas verksamhet men till­styrker att man nu stannar för ett ansvar på grund av vållande och låter det objektiva ansvaret avse endast vissa begränsade områden.

Besvärssakkunniga däremot anser det mindre rationellt att avgränsa det allmännas skadeståndsansvar med utgångspunkt från huruvida vållande ligger funktionär till last. Det kan enligt de sakkunniga inte anses rimUgt, i synnerhet inte när fråga är om betungande förvaltningsakter, att en enskild som drabbas av en uppenbart oriktig åtgärd skall vara tvungen att bära den

2.3.4J.

 

280                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

skada som uppstår därav. Då avsikten med åtgärden är att den skall vidtas av hänsyn till det gemensamma bästa, bör också det allmänna svara för åtminstone allvarligare misstag, i den mån sådana har förekommit. För den enskilde skadelidande är det skäligen Ukgiltigt om skadan är att tillskriva funktionärs vållande eller andra omständigheter. Hänsynen till det mot­satta enskilda intresset, som motiverar inskränkning till culpa i den all­männa skadeståndsrätten, gör sig enligt de sakkunniga inte gällande med särskild stjrrka, när det är fråga om ersättning för offentligrättsliga åtgär­der. De sakkunniga anser att man bör utgå från sådana objektiva omstän­digheter som beslutets, åtgärdens eller underlåtenhetens felaktighet samt själva sakens karaktär och inte från frågan om vållande ligger funktionär till last eller inte. Vissa begränsningar är emellertid nödvändiga. De sak­kunniga tänker sig att man inskränker ansvarigheten till skador som beror av uppenbara fel. En annan möjlighet är att man uppställer ett standard­krav som innebär att ersättningsrätt skall föreUgga när fel har förekommit och ordinär standard därigenom kan anses ha underskridits. De sakkunniga anser att en lag om det allmännas skadeståndsansvar bör bygga på de grun­der som de anger i sitt yttrande och kan därför inte tillstyrka lagstiftning på grundval av 1958 års förslag.

Delvis liknande synpunkter anförs av socialstyrelsen. Den framhåller, att eftersom det från den skadelidandes sida måste te sig i och för sig ovidkom­mande om skadan beror på vållande eller inte, ansvaret bör bero på sådana objektiva kriterier som det oriktiga beslutets eller den felaktiga åtgärdens jiitre beskaffenhet. Styrelsen anser att man till förebild kan ta rättsutveck­lingen i Norge, där man har medgett skadestånd på gmnd av uppenbart oriktiga offentliga beslut, utan att domstolarna samtidigt har prövat huru­vida vållande legat en tjänsteman tiU last. Också socialstjelsen tänker sig att man kan utforma en begränsning i skadeståndsansvaret på det sätt som kommittén har gjort genom standardregeln.

Vissa remissinstanser har kritiserat kommitténs förslag att utsträcka principalansvaret till vållande också av personal i underordnad ställning. Hit hör statskontoret, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet samt han­delskamrarna i Norrköping och Stockholm. Bl. a. påtalas att utsträckningen kan komma att öva inflytande på den allmänna skadeståndsrättens innehåll, övriga remissinstanser har emellertid i allmänhet tillstjrkt förslaget i denna del eller lämnat det utan erinran.

Om de ekonomiska konsekvenserna av förslaget yttrar sig några instan­ser. Luftfartsstyrelsen befarar att skadeståndsanspråk kommer att framfö­ras många gånger i fall där det förut har ansetts lönlöst med hänsjm till den enskilde befattningshavarens oförmåga att betala. Även om verkligt stora skadeståndsbelopp måste bli sällsynta anser styrelsen dock att någon form av utredning om kostnadema bör göras. Också statskontoret samt handels-kamrarna i Jönköping och Malmö påtalar att kostnadsfrågan är outredd.

2.3.4.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            281

Kommunalfullmäktige i Huddinge kommun och i Bjuvs köping befarar att kostnaderna kommer att öka. Länsstyrelsen i Stockholms län däremot tror inte att konsekvenserna blir alltför kännbara, helst som kommittén har gått fram med försiktighet och försökt hålla skadeståndsskyldigheten inom rim­liga gränser. Liknande uttalanden görs av Svea hovrätt och stadsfullmäktige i Hälsingborg. Magistraten i Malmö tror att det måste vara förenat med stora svårigheter att göra en beräkning av kostnadema och att resultatet härav under alla förhållanden måste bli synnerligen osäkert. Även statens sakrevi­sion antar att det f, n, inte kan bedömas med någon större grad av säkerhet vilka ekonomiska konsekvenser en lagstiftning kan få.

Den närmare avgränsningen i 1 § av lagförslagets tillämpningsområde har mött viss kritik vid remissbehandlingen. Denna kritik är dock inte av prin­cipiell natur utan riktar sig främst mot de tekniska lösningarna.

Kommitténs förslag att staten skall svara för fel eller försummelse i verk­samhet som den har ålagt kommunema att ombesörja har föranlett avstyr-kanden av statskontoret och statens sakrevision.

I fråga om lagstiftningens tillämpning på inrättningar som utövar offent­lig verksamhet utan att kunna anses som statiiga eller kommunala organ, kommenteras kommitténs förslag av flera remissinstanser. Föreningen Sveriges stadsdomare anser att lagstiftningen bör avse endast stat och kom­mun och att följaktligen 3 § i kommittéförslaget bör utgå. Föreningen häv­dar att det särsldlt vid sådan verksamhet som denna bestämmelse avser är svårt att dra gränsen mellan området för den föreslagna lagstiftningen och det område inom vilket den allmänna skadeståndsrättens regler skall gälla enUgt 20 §. Kammarkollegium anser att 3 § bör slopas, eftersom dess räck­vidd är alltför obestämd. Statskontoret och Sveriges advokatsamfund där­emot tiUstjrrker förslaget i denna del. Samfundet anser emellertid att skade­ståndsskyldigheten i de fall som avses bör åvila staten eller den kommun som har anförtrott uppgiften åt det särskilda rättssubjektet. Den skadeli­dande bör ha samma rätt mot staten och kommunerna, vare sig det allmän­na driver verksamheten eller uppgiften har anförtrotts ett särskilt tillskapat offentligrättsligt subjekt. Eftersom det allmänna i sista hand helt eller till stor del bekostar verksamheten anser styrelsen det vara opraktiskt att den skadelidande i första hand skall behöva rikta sitt skadeståndsanspråk mot det särskilda rättssubjektet.

Kommerskollegium anser att det skulle vara mera i linje med kommitténs tankegångar att föreskriva skadeståndsskyldighet för sammanslutning o, 1, vars verksamhet avser offentligrättsliga uppgifter än att begränsa kretsen av ansvariga rättssubjekt.

Kommitténs förslag att allmänna skadeståndsregler skall gälla i fråga om det alhnännas skadeståndsansvar i sådan offentlig verksamhet som är att jämställa med enskild (20 §) har föranlett åtskilliga uttalanden.

Ett flertal remissinstanser, bl, a, hovrätten för Nedre Norrland, försvarets

2.3.4.1.

 

282                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

civilförvaltning, kammarkollegium, lantmäteristyrelsen, komjnerskollegi-um, handelskamrarna i Gävle och Jönköping, magistraten i Hälsingborg, kommunalfullmäktige i Huddinge, juridiska fakulteten vid Uppsala univer­sitet, rektorsämbetet vid Stockholms högskola, Föreningen Sveriges stads­domare, LO samt Statstjänarkartellen och Svenska kommunalarbetareför­bundet anser att den föreslagna gränsdragningen mellan olika slag av of­fentlig verksamhet eller olika arbetsuppgifter blir svår att tillämpa i prak­tiken. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet påpekar att begreppet affärsdrift år diffust och föga ägnat att läggas till grund för någon gräns­dragning. Flera andra remissorgan gör anmärkningar mot kommitténs utta­landen i olika detaljfrågor eller hemställer om förtydliganden på olika punk­ter,

I fråga om kommitténs förslag att utvidgat principalansvar skall gälla vid skada till följd av brist i underhåll eller tillsyn av allmän väg m. m, framhåller väg- och vattenbyggnadsstgrelsen och Svenska stadsförbundet, att förslaget redan torde vara genomfört i rättspraxis, I likhet med dessa remissorgan tillstyrker stadsfullmäktige i Malmö förslaget i denna del, överståthållarämbetet uttalar däremot tveksamhet på denna punkt. Ämbetet befarar, att den föreslagna bestämmelsen i ämnet (20 § andra stycket) mot­sättningsvis kan leda till att rättsutvecklingen beträffande principalansva­rets omfattning inom den allmänna skadeståndsrätten binds på ett mindre lämpligt sätt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län befarar att bestäm­melsen kan bli mycket betungande för det allmänna och avstyrker förslaget.

2.3.4.2. »Standardregeln.» Kommitténs förslag att det aUmännas skade­ståndsansvar skall begränsas genom en standardregel (4 §) har kritiserats av besvärssakkunniga. Kommitténs uttalanden tyder enligt de sakkunniga närmast på att med regeln åsyftas en begränsning snarare än en utvidgning av det allmännas ansvarighet. Men med kommitténs uppfattning att såväl anonyma fel som kumulerade fel skall kunna grunda skadeståndsansvar glider man enUgt de sakkunniga in på en tämligen renodlat objektiv culpa-bestämning. Därigenom avlägsnar man sig från den ursprungliga tanken att den enskilde funktionärens subjektiva culpa skall vara en förutsättning för det allmännas skadeståndsansvar. Kommitténs culpabestämning fram­står närmast som ett försök att ge en objektiv bestämning samtidigt som kommittén bevarar kravet på ett visst mått av subjektiv skuld. De sakkun­niga anser att denna lösning gör ett förvirrande intryck och att 1 och 4 §§ i kommitténs förslag inte i föreliggande skick kan läggas till grund för lag­stiftning.

Sveriges advokatsamfund anmärker, att formuleringen av stadgandet är utomordentligt vag och lämnar rum för betydande skönsmässighet i bedöm­ningen. Styrelsen anser att inte heller motiven ger någon nämnvärd vägled­ning för tillämpningen av 4 §. Redan frågan huruvida viss handling eller

2.3.4.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972           283

underlåtenhet kan anses innefatta culpa är många gånger svår att besvara. Genom en så vag och tänjbar förutsättning som den kommittén har uppställt i 4 § gör man det än svårare att i ett konkret fall med någon grad av säker­het bedöma om skadeståndsskyldighet föreligger. Samfundet finner det sak­ligt oberättigat att föreskriva en sådan begränsning i det allmännas skade­ståndsskyldighet och anser att stadgandet bör utgå. På liknande grunder avstyrks förslaget i denna del av LO och TCO. SR motsätter sig bestämt en ordning, som innebär att skadeståndsskyldigheten för den vållande tjänste­mannen kan komma att sträcka sig längre än det allmännas skadestånds­ansvar. Även kommerskollegium, Sveriges industriförbund och handelskam­maren i Jönköping är avvisande eller kritiska mot förslaget i denna del.

Föreningen Sveriges häradshövdingar ställer sig tvekande. Föreningen ifrågasätter, om det finns tillräckliga skäl att begränsa det allmännas an­svarighet, när den enskilde tjänstemannen görs ansvarig, och finner att regeln i vissa fall kan verka stötande. Föreningen vill dock inte motsätta sig förslaget.

Hovrätten för Nedre Norrland däremot godtar förslaget och påpekar att ett standardkrav torde ligga redan i den aktsamhetsnorm som innefattas i den allmänna skadeståndsrättens culparegel. Hovrätten delar dock inte kommitténs uppfattning att obetydliga fel eller försummelser av en tjänste­man inte behöver ådra det allmänna skadeståndsansvar, fastän sådant an­svar åvilar tjänstemannen. När domstol har funnit en tjänsteman ersätt­ningsskyldig för fel eller försummelse i tjänsten torde enligt hovrätten inte endast ha prövats frågan om han har fullgjort sina förpUktelser mot det allmänna utan också om han har fullgjort det allmännas förpliktelser mot den enskilde. Det har med andra ord utretts om tjänstemannen försummat att uppfylla de krav som den skadelidande skäligen kunnat ställa på verk­samheten. Om sådan försummelse har konstaterats, bör enUgt hovrätten skadeståndsansvar inträda för det allmänna. Liknande synpunkter framförs av juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, som utgår från att regeln kommer att vinna i klarhet i den mån de civilrättsliga ansvarsreglerna ana­logiseras. Också järnvägsstyrelsen finner regeln i 4 § motiverad. Den tror emeUertid att det många gånger blir svårt att bedöma om ett förtärande fyl­ler de krav som skäligen kan ställas på verksamheten. Bland de remissin­stanser som uttryckligen har förklarat sig godkänna förslaget i denna del kan ytterligare nämnas handelskamrarna i Stockholm, Malmö och Norr­köping.

2.3.4.3. Ansvarigheten i kontroll-, upplysnings- och serviceverksamhet. Den bestämmelse i förslaget som särskilt begränsar skadeståndsansvaret i kon­trollverksamhet (5§) kommenteras av åtskilUga remissinstanser. Flera av dessa, bl. a, hovrätten för Nedre Norrland, överståthållarämbetet, försvarets  civilförvaltning, statspolisintendenten,  luftfartsstyrelsen,  kam-

2.3.4.3.

 

284                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

markollegium, kommerskollegium, handelskamrarna i Stockholm, Norrkö­ping och Karlstad, vägförvaltningen i Stockholms lån, länsstyrelsen i Krono­bergs lån, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, besvärssakkunniga, Svenska landskommunernas förbund och SR är kritiskt inställda mot be­stämmelsen. De ifrågasätter dess berättigande eller hemställer att den utgår. Som skäl åberopas, att det resultat man vill uppnå med stadgandet i huvud­sak kan vinnas genom tillämpning av standardregeln i 4 §, Vidare fram­hålls att motsvarighet till paragrafen saknas i de andra nordiska ländernas förslag och att utformningen av bestämmelsen är vansklig.

Även beträffande bestämmelsen i 6 § första stycket om upplysnings­verksamhet har i flera yttranden gjorts gäUande, att stadgandet är överflödigt. Uttalanden i denna riktning har gjorts av bl.a. hovrätten för Nedre Norrland, försvarets civilförvaltning, kammarkollegium, överståthål­larämbetet, handelskammaren i Karlstad samt besvärssakkunniga. Därvid har främst framhållits, att man med en rimlig tillämpning av standardre­geln i 4 § bör kunna komma till samma resultat som eftersträvas med 6 § första stycket, överståthållarämbetet befarar, att bestämmelsen såsom den har utformats kommer att leda till att myndigheterna blir mer restriktiva i fråga om servicebetonade upplysningar.

Att lotsverksamheten har undantagits från det allmännas an­svarighet (7 §) kritiseras i några yttranden. Sveriges redareförening samt handelskamrarna i Stockholm och Karlstad finner undantaget omotiverat. Redareföreningen framhåller att avgift utgår för lolsningen. När det all­männa i åtskilliga andra fall blir ansvarig för skada i samband med tjänster som ställs till förfogande utan avgift är det svårt att inse att ansvarighet inte skall föreligga för skada som vållas av lots. Därtill kommer att lotsens eget skadeståndsansvar kan jämkas enligt 19 § i förslaget. Detta innebär därigenom som helhet en försämring av rederinäringens skydd vid skada under lotsning.

Likheterna med annan rådgivande verksamhet understryks även av Stock­holms handelskammare samt av juridiska fakulteten vid Uppsala universi­tet, som anser att ansvarighet för det allmänna i varje fall bör föreligga när fartyget är skyldigt att anlita lots och när skadan har vållats av förhållande som endast lotsen kan känna till.

Andra remissorgan — bland dem justitiekanslem, hovrätten för Nedre Norrland och kammarkollegium — är tveksamma om undantaget är berät­tigat. Till stöd för att lotsverksamheten bör falla utanför det allmännas ansvarighet åberopas bl. a. förhållandena i andra länder. Även sjöfartssty­relsen är tveksam men tiUstjrrker förslaget. Styrelsen åberopar det nära sambandet med 8 § sjölagen. Eftersom denna lag f. n. är föremål för över­syn, bör enligt styrelsen någon ändring i reglerna om det allmännas skade­ståndsansvar beträffande lotsning inte ske, förrän revisionen av sjölagen är avslutad. Också Svenska hamnförbundet tillstyrker förslaget.

2.3.4.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            285

Besvärssakkunniga föreslår att bestämmelsen om lotsverksamheten utgår såsom överflödig. Med ledning av de särskilda regler som gäller beträffande lotsning bör domstolama utan uttryckligt stadgande kunna fastslå, att an­svarighet för det allmänna i fråga om lotsverksamhet inte föreligger.

I fråga om det allmännas ansvarighet i serviceverksamhet med anledning av fel eller försummelse av befattningshavare som står till för­fogande för att på begäran bistå andra i deras verksamhet (7 §) anför hov­rätten för Nedre Norrland.

Att anlitande av det alhnännas tjänster sker frivilligt kan icke anses vara ett godtagbart skäl för att dessa funktionärer skola undantagas det allmän­nas skadeståndsansvar. Inom den utomobligatoriska skadeståndsrätten tor­de som regel gälla att en person som är frivilligt verksam till förebyggande av skador för andra ändock står culpaansvar. Genom att ställa viss sak­kunskap till förfogande kan det aUmänna anses garantera att den sakkunni­ge är skicklig och samvetsgrann. Såsom framgår av betänkandet uttages ock­så ersättning för den hjälp som lämnas. De med lagrummet åsyftade fallen kunna därför anses förete likheter med inomobligatoriska rättsförhållanden, där skadeståndsansvar ju föreligger för anställdas culpa. Likheten med pri­vat verksamhet torde å andra sidan ge det allmänna möjlighet att genom särsldld överenskommelse friskriva sig från ansvar eller begränsa ansvars­skyldigheten i förekommande fall.

Liknande synpunkter anläggs av Sveriges lantbruksförbund. Stockholms handelskammare beklagar, att den knapphändiga motiveringen inte möjUg-gör en klar uppfattning om vilken personal som avses. Fiskeristyrelsen och Svenska Icmdskommunernas förbund befarar, att förhållandet mellan 7 § samt 5 resp. 6 § kommer att ge upphov till tillämpningssvårigheter. Lant­bruksstyreisen påpekar att den hjälp som lämnas av instruktörer, täckdik­ningsförmän m. fl, åt jordbrukare inte alltid mottas helt friviUigt, Exempel­vis förekommer det, att lantbruksnämnd som villkor för statligt stöd till utförande av dikningsföretag föreskriver, att vederbörande jordbrukare skall anlita fackkunnig person som biträde vid företagets utförande. Även om det inte direkt föreskrivits torde detta i praktiken ofta bli liktydigt med att hos nämnden anställd täckdikningsförmän måste anlitas, I alla de fall då befattningshavare vid lantbruksnämnd biträder med upprättande av teknisk plan kan det enligt lantbrukssyrelsen ifrågasättas, om inte frågan om ansvar för planen måste bedömas olika allteftersom nämnden har godkänt och fastställt planen till efterrättelse eller inte.

Besvärssakkunniga anser att paragrafen också i denna del är överflödig. Domstolarna bör även utan stadgandet men med en förnuftig lagtillämpning komma till samma resultat.

Kammarkollegium anser, att om det över huvud taget behövs någon be­stämmelse av detta slag, paragrafen bör få en annan utformning och pla­cering. Ett stadgande i ämnet bör innehålla endast att lagen inte är tillämp­lig på verksamhet av åsyftat slag,

2.3.4.3

 

286                Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

2.3.4.4. Frågor om undantag för skada genom beslut av de högsta statsor­ganen. Frågan om skadeståndsskyldighet med anledning av de högsta stats­organens åtgöranden berörs av justitiekanslem, som ifrågasätter om det är förenligt med grunderna för vår konstitution att inte ens beslut av Kungl, Maj :t i statsrådet skall vara fredade från att underkastas prövning skade­ståndsvägen. Den högsta administrativa myndighetens avgöranden bör enligt justitiekanslem stå fast utan möjlighet till överprövming av domstol. Han finner att förslaget i denna del är ägnat att minska både regeringens hand­lingsfrihet och dess auktoritet, Svea hovrätt förklarar, att hänsyn måste tas till såväl allmänna synpunkter på de högsta statsorganens stäUning och verksamhet som sådana speciella förhållanden som kan föreligga i särskilda fall, t, ex, när det gäller utrikespolitiska åtgärder. Då hovrätten på grundval av det föreliggande materialet inte kan överblicka konsekvenserna av den föreslagna regleringen, anser den sig inte kunna ta ställning till förslaget i denna del. Författningsutredningen har för sin del inte något att erinra mot att statens skadeståndsansvar kommer att omfatta även fel och försummel­ser av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Vad angår riksdagens stäUning anför SR.

Från culpaansvaret har kommittén ifrågasatt att uttryckligen undanta riksdagen men avstått härifrån, enär det enligt kommittén knappast kan tänkas något praktiskt fall, när staten borde göras ansvarig i anledning av riksdagens åtgöranden. SR ifrågasätter om denna motivering är bärande. Riksdagen har i förhållande till sina egna verk (riksbank, riksgäldskontor, JO, MO) samma ställning som regeringen i förhållande till den övriga stats­förvaltningen. Då kommittén kommit till det resultatet att staten bör i skadeståndsväg svara för fel och försummelser av regeringen, torde anled­ning saknas att ur anförda sjmpunkt — låt vara endast i motiven — undan­taga riksdagen.

2.3.4.5. Särskilda begränsningar av rätten till ersättning med anledning av dom eller beslut m. m. Den inskränkning av rätten att kräva skadestånd med anledning av innehållet i domstols eller domares beslut som kommittén före­slår (8 § första stycket) godtas i princip av Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland och Sveriges advokatsamfund. Juridiska fakulteten vid Upp­sala universitet anser det i och för sig egendomligt att åklagaren som repre­sentant för staten får avgöra om skadeståndstalan skall få föras mot staten. Fakulteten finner visserligen att den föreslagna regleringen är riktig men ifrågasätter om den är förenlig med de grundsatser som har kommit tiU ut­tryck i artiklarna 5 och 13 i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna.

Vissa remissinstanser riktar kritik mot kommitténs avgränsning av para­grafen. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet framhåller att förslaget bygger på ett domstolsbegrepp som avviker från regeringsformens och inte överensstämmer med allmänt språkbruk samt dessutom är inkonsekvent,

2.3.4.4.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            287

Bl, a. påtalas att länsstyrelsen inte betraktas som domstol och att regerings­rätten men inte regeringen avses falla under stadgandet, ehuru de formella besvärsprövningsreglema är desamma hos alla myndigheterna. Länsstyrel­sen i Jämtlands län anser att länsstjelse bör betraktas som domstol i fall då dess avgöranden skall överklagas i hovrätt, Lantmäteristyrelsen ifråga­sätter om inte organ för lantmäteriförrättningar o, 1. bör jämställas med domstolar. Landsfogden i Malmöhus län erinrar om att godkänt strafföre­läggande av åklagare gäller som lagakraftvunnen dom. Försäkringsrådet anser, att beslut av rådet angående utbyte av livränta mot kapital bör falla under förevarande paragraf. Enligt Svea hovrätt bör beslut av domstol angå­ende organisatoriska och administrativa frågor falla utanför. Magistraten i Malmö ifrågasätter, om inte — trots inställningen i grannländerna — möj­ligheten att få skadestånd med anledning av domar och beslut som här avses borde begränsas till fall då ändring skett genom extraordinärt rätts­medel.

Besvärssakkuimiga anser att det saknas anledning att ge just domstols domar en särställning på det sätt som skett i 8 §. Även förvaltningsmyndig­heternas avgöranden vinner i stor utsträckning rättskraft, och på många områden är det väl så betydelsefuUt att dessa står fast som att domstols domar vinner rättskraftsskydd. Om en begränsning skall införas för att värna de intressen som rättskraftsinstitutet tillgodoser bör den därtör gälla alla avgöranden som vinner rättskraft. Såvitt de sakkunniga kan bedöma är emeUertid risken för att part kringgår de ordinära rättsmedlens fatalie-begränsningar genom att anhängiggöra en skadeståndstalan, som i sak inne­bär ett upprivande av det lagakraftvmnna avgörandet, försvinnande liten. Regeln i 16 § kommer att medföra att skadeståndstalan ofta nog inte kom­mer att få föras med mindre ändring eller rättelse i det felaktiga beslutet först sökts i vanlig ordning. Dessutom torde det vara sällsynt att ett av­görandes enda verkan är en definitiv engångsskada. De sakkunniga anser att man får godta att skadeståndstalan i viss mån får karaktären av ett extraordinärt rättsmedel. De förordar att någon ytterligare spärr inte stad­gas vare sig beträffande rättskraftiga avgöranden i allmänhet eller i fråga om domstols domar i synnerhet. Bestämmelsen i 8 § första stycket bör så­lunda utgå.

I några ji:tranden görs från principiella utgångspunkter tvärtom gällande att den princip som kommer till uttryck i 8 § första stycket i förslaget bör få mera vidsträckt giltighet. Justitiekanslem anför betänkligheter mot lag­förslaget som helhet med hänsyn till den vidsträckta möjlighet att föra skadeståndstalan som förslaget innebär och de konsekvenser detta medför. Förslaget synes enligt justitiekanslem leda till att en omfattande domstols­kontroll skadeståndsvägen skulle etableras över förvaltningen. En sådan kontroll har riksdagen tidigare stäUt sig avvisande till i annat sammanhang, Justitiekanslem ifrågasätter det rimliga i att lagstiftningen ställer två helt

 

288                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

skilda linjer till de rättssökandes fria förfogande för prövning av en och samma sak. Han framhåller vidare att vad som gäller om bl, a, forum privi-legiatum för vissa ämbetsmän till stor del skulle kunna förlora sin giltighet, om beslut som fattats av sådan ämbetsman kan av enskild person bringas under allmän underrätts prövning skadeståndsvägen, Justitiekanslem fram­håller att en sådan rättegång lätt nog kan gestaltas på ett sätt som är ned­sättande för en myndighet och dess funktionärer. Risken för obefogade rät­tegångar torde komma att öka med en lagstiftning som den föreslagna. BetänkUgheterna innebär inte att justitiekanslem riktar sig mot förslaget om skadeståndsskyldighet vid förvaltningsbeslut i och för sig utan mot den omfattning i vilken talan om skadestånd skall kunna föras. Justitiekanslem finner att begränsningar i talerätten är önskvärda. En tänkbar sådan be­gränsning skuUe vinnas om man inför ett stadgande sådant som det kom­mittén har föreslagit i fråga om domstols eller domares beslut (8 § första stycket). Anspråk på ersättning för skada på grund av förvaltningsbeslut skuUe alltså inte få göras gällande med mindre åtal för ämbetsbrott äger rum eller den skadelidandes talan eljest biträds av åklagaren. Det skulle då inte med fog kunna påstås att man infört en sådan domstolskontroll över förvaltningen som hittiUs har avvisats. Prövningen av frågor om åtal eller om biträdande av skadeståndstalan skuUe, liksom nu är fallet när ta­lan riktar sig mot enskild ämbetsman, verkställas av justitiekanslem eller riksdagens ombudsmän beträffande högre ämbetsmän och av vederbörande allmänne åklagare beträffande andra befattningshavare. Forum skulle bU den domstol där befattningshavaren har att svara för ämbetsbrott. Någon skadeståndstalan mot Kungl. Maj :ts beslut skulle inte kunna väckas i denna ordning. De fall, då skada uppkommer genom förvaltningsbeslut på grund av fel eller försummelse som inte innefattar ämbetsbrott men omständig­heterna likväl är sådana att lagen, om den gällt, skulle ha varit tillämplig, är enligt justitiekanslem sannolikt inte så många och bör rätteligen för­anleda frivillig gottgörelse av det allmänna. Att starkare begränsa möjlig­heten att få ersättning för skada vid förvaltningsbeslut än när det gäller skada genom domstolsbesluten bör enligt justitiekanslem inte komma i fråga,

överståthållarämbetet anlägger Uknande synpunkter. Ämbetet ifråga­sätter sålunda om inte en sådan prövning som avses i förslagets 8 § bör föreskrivas också i fråga om påstådd felaktighet i vissa andra beslut än sådana som har meddelats av domstol eller domare. Härvid är enligt äm­betet att beakta, att inte bara domare utan alla befattningshavare som kan åtalas för ämbetsbrott uteslutande i högre rätt åtnjuter skydd mot skade­ståndstalan på grund av påstådda fel eller försummelser genom föreskriften i 22 kap, 8 § RB att sådan talan inte får väckas med mindre vederbörande åklagare för ansvarstalan eller biträder skadeståndstalan. Kommitténs för­slag innebär enligt ämbetet, att den som anser sig ha lidit skada genom ett

2.3.4.5.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             289

förment felaktigt beslut av annan myndighet än domstol eller domare har rätt att utan särskilda villkor för väckande av talan framställa skadestånds­anspråk mot det allmänna även i fall då den i 22 kap. 8 § RB stadgade pröv­ningsförutsättningen gäUer för skadeståndstalan mot den befattningshavare som påstås ha felat. Ämbetet anser att för sådana fall viss prövningsförut­sättning lämpligen bör föreskrivas även beträffande talan mot det allmänna. Denna förutsättning bör enligt ämbetets mening för vissa faU, t. ex. i fråga om påstådd felaktighet av överexekutor, utformas på samma sätt som i 8 § kommittéförslaget. För andra faU, då behov får anses föreligga av en sådan förhandsprövning som kommittéledamoten Herlitz har förordat i sin reser­vation, bör dock bestämmelser om prövmingsförutsättning och forum inte lämpligen utformas i fuU överensstämmelse med 8 §. Skadeståndstalan mot staten med anledning av fel som ledamot av regeringen påstås ha begått, bör enligt ämbetet vara möjUg utan att åtal vid riksrätt kommer tUl stånd. Så­dan talan bör dock inte heUer få väckas vid underrätt utan någon som helst förhandsprövming.

Även andra remissinstanser — däribland socialstyrelsen, lantmäteristy­relsen, länsstyrelsen i Kronobergs län, rektorsämbetet vid Stockholms hög­skola, stadsfullmäktige i Lidingö, kommunalfullmäktige i Väsby kommun samt handelskammaren i Luleå — har i sina yttranden anknutit till vad Herlitz har anfört. Rektorsämbetet vid Stockholms högskola anser förslagets uppdelning mellan domstolar och andra myndigheter diskutabel. Från rätts­kraftssynpunkt finns det skäl att jämställa vissa avgöranden av förvalt­ningsmyndighet med domstols dom. Vidare påpekar ämbetet att vissa beslut av förvaltningsdomstol inte vinner rättskraft och att det f. ö. är tveksamt vilka organ som skall betecknas som förvaltningsdomstolar. I andra jrtt­ randen hävdas att rättskraftiga avgöranden av förvaltningsmyndigheterna bör skyddas mot angrepp skadeståndsvägen på samma sätt som domsto­larnas domar och beslut skyddas enligt 8 § kommittéförslaget.

Regeln i 16 § kommittéförslaget om begränsning av rätten att begära er­sättning med anledning av felaktigt beslut på den grund att överklagnings-möjlighetema inte har utnjrttjats tillstyrks uttryckligen av hovrätten för Nedre Norrland och Sveriges advokatsamfund.

Förslaget i denna del avstyrks däremot av juridiska fakulteten vid Upp­sala universitet och detta universitets drätselnämnd, kommunalfullmäktige i Bjuvs köping. Svenska landskommunernas förbund och Sveriges lantbruks­förbund. Som skäl härtör åberopas bl. a. att den som lidit skadan inte sällan är ovetande om de administrativa besvärsmöjligheterna och i regel inte anlitai' jurist eller annan specialist som biträde. Många gånger kan det vara svårt för den skadelidande att inom den korta besvärstid som äi' föreskriven överblicka om skada kommer att uppstå. Den föreslagna ordningen kan täntas medföra en stark ökning av antalet överklaganden och ofta leda till anförande av besvär in blanco. 1 vissa fall innebär förslaget, anförs det

2.3.4.5.

19 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5

290                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

vidare, en försämring av det skydd som nu tillkommer de skadelidande. Mål om skadestånd på grund av att den kommunala likställighetsgrund­satsen överträtts prövas sålunda enligt gällande ordning av de allmänna domstolarna, utan att som förutsättning härför krävs att de administrativa besvärsmöjlighetema uttömts. För den skadelidande kan det, framhåller Svenska landskommunemas förbund, ibland vara svårt att avgöra, om skada i ett visst fall vållats i offentlig verksamhet som är att likställa med ensldld verksamhet. Om detta är fallet, är 16 § icke tillämplig. Det uppställda kravet på »remonstration» stimulerar enligt drätselnämnden till upprepning av redan behandlade ärenden och föranleder därigenom ökat arbete i förvalt­ningen. Fakulteten gör gäUande, att remonstration ofta av mjmdigheterna uppfattas som bevis på en opassande illojalitet.

Några remissinstanser — Svea hovrätt, försvarets civilförvaltning och besvärssakkunniga — anser att det bör övervägas att utforma bestämmelsen som en jämkningsregel efter mönster av motsvarande regler i de danska och norska lagförslagen. Besvärssakkunniga framhåller, att det särskilt vid belastande förvaltningsakter, som visar sig vara felaktiga, många gånger ter sig orimligt att begära av den skadelidande att han skall anföra besvär för att bibehållas vid sin rätt att väcka skadeståndstalan. Vid skadestånds­talan mot kommun bör det vidare i stor utsträckning bortses från den möj­lighet till rättelse genom kommunalbesvär som eventuellt står till buds. Civilförvaltningen åberopar bl. a, fall då värnpliktiga felaktigt inkallats till militärtjänstgöring. Fråga uppkommer därvid om gottgörelse för mistad arbetsförtjänst med stundom rätt betydande belopp. I sådana fall har ersätt­ning hittills i regel utgått utan hänsyn till om den värnpliktige sökt ändring i den felaktiga inkallelseordern eller inte.

Svea hovrätt anknjrter till ett uttalande i betänkandet, att 16 § i viss mån skulle eUminera risken för motstridiga avgöranden av de allmänna dom­stolarna och förvaltningsmjmdigbetema. Hovrätten anser det tveksamt om bestämmelsen får denna verkan, eftersom den knappast begränsar dom­stolsprövningen av ett felaktigt besluts laglighet. Hovrätten tror att dom­stolen i normala fall först bedömer om det föreligger ett felaktigt beslut som är skadeståndsgrundande och sedan prövar vilken inverkan på ersätt-ningsrätten en försummelse att klaga skaU få. Hovrätten anser att det även från processekonomisk sjmpunkt skulle vara en fördel om sistnämnda fråga avgörs först.

2.3.4.6. Skada på omhändertagen egendom. I sitt jrttrande över 12 § kom­mittéförslaget erinrar generaltullstyrelsen till en början om att särskilda ansvarsbestämmelser om tullverkets ansvarighet gentemot varuhavare för gods, som befinner sig i tullverkets förvar, inte har utformats, fastän detta har förutsatts enligt 16 § i tullstadgan den 7 oktober 1927 (nr 391). (ieneral-tullstyrelsen fortsätter:

2.3.4.5.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            291

Vad angår frågan om tullverkets ansvarighet för omhänderhaft gods kon­centrerar sig intresset huvudsakligen på det sjöledes inkommande godset. I rättspraxis har visserligen förekommit fall, då uppläggning av gods i tull­verkets förvar ansetts medföra med enskilt förvar analoga förpliktelser för tullverket. Härav följer emellertid ej, att det offentligrättsliga depositaiie-ansvaret för tullverket skulle vara i full utsträckning jämförligt med pri­vaträttsUgt depositarieansvar. Detta sjmes också vara kommitténs stånd­punkt, att döma av uttalanden i betänkandet. Kommittén utgår sålunda från att vårdnadsplikten skall vara avgörande för tullverkets ansvarighet samt att omfattningen av vårdnadsplikten bör bedömas med ledning av de för tullmyndighetema utfärdade instruktionerna om tullgodsets behandling. På grund härav skulle förslaget enligt kommitténs förmenande icke komma att innebära någon praktisk förändring i förhållande tUl vad som nu gäller om tullverkets ansvarighet. Kommitténs uttalanden i nu förevarande hän­seende äro emellertid knappast förenliga med vad som i betänkandet för­klarats skola gälla om friskrivming från skadeståndsansvar, även om denna fått formen av en författning, såframt denna icke har karaktären av civillag. De för tullmyndigheterna gällande instruktionella föreskrifterna rörande tullgodsets behandling ansluta sig till tullstadgans bestämmelser. Av dessa bestämmelser framgår, att tullverkets vårdnadsplikt sammanhänger med frågan, i vad mån tullverket har att taga befattning med godsets vård. Där denna befattning inskränker sig till godsets bevakning, föreligger uppenbarligen ej utrymme för en mera vidsträckt vårdnadsplikt. I jäm­förelse med vad som gäller om enskUt förvar, där ej annat avtalats, kunna tullstadgans bestämmelser därför anses innefatta friskrivmingsklausuler. Så är exempelvis fallet med bestämmelsema i 44, 79 och 97 §§ tullstadgan. Innebörden av dessa bestämmelser måste anses vara, att tullverkets vårdnad av gods, som upplagts i det fria eller i varuskjul, som ej administreras av tullverket, allenast omfattar godsets bevakning eller tillsyn mot fara för stöld och åverkan men däremot ej annan vårdnad såsom exempelvis godsets skyddande mot väderlekens inverkan. En längre gående vårdnadsplikt skulle kräva, att fartygsgods redan vid lossningen och uppläggningen i be­tydande utsträckning underkastas närmare undersökning än som nu kan ske, varjämte tullverket måste utrustas med befogenhet att på vamhavares bekostnad ombesörja godsets intagning i packhus, kylhus och dylikt. Här­igenom skulle lossningsarbetet fördröjas och liggetiden för fartygen för­längas. Det kan ej antagas, att sjöfartsnäringen skulle åtnöjas därmed. För tullverket skulle den oundvikliga följden bli ett ökat personalbehov. En fullt tillfredsställande omvårdnad av fartygsgods kan ej uppnås, med mindre antingen tullverket organiseras för upplagsrörelse eller att godsets mottagande och förvaring helt ombesörjes av en fristående företagare såsom förhållandet är i vissa främmande länder.

Enligt bestämmelsen i 155 § sista stycket tullstadgan skall tullverkets till­sjm å gods anses ha upphört, där godset kvitterats hos tullverket. Stad­gandet gäller oavsett om godset avhämtas vid kvitteringen eller icke. Kvitte­ringen medför bland annat, att vamhavaren därefter undgår de påföljder, som enligt 158 § och följande äro förenade med försenad avhämtning. Stad­gandet har därjämte betydelse ur ansvarssynpunkt. Där godset Ugger avskilt i det fria och sålunda är tillgängligt för omedelbart bortförande, kan ej rimligtvis krävas, att godset skall bevakas av tullverket till dess vamhava­ren finner gott avhämta detsamma. Här kan även anses föreligga ett mera

2.3.4.6.

 

292                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

inskränkt ansvar, än som gäller om enskilt förvar. En viss friskrivning från ansvar kan även förekomma, därest tullmyndighet under exceptionella förhållanden anser sig böra föreskriva villkor för meddelande av lossnings-tiUstånd (jämför NJA 1920 s, 139). Under enahanda förhållanden kan det vara ur allmän synpunkt nödvändigt att underkasta tullgodsets behandling särskild reglering med åtföljande inskränkning av tullverkets ansvarighet för omhänderhaft gods. Så har också tidigare skett (se exempelvis kun­görelsen den 10 november 1916, nr 460). Vad angår gods, som förvaras i packhus eller därmed jämförlig lokal, saknar det betydelse, att tullverkets ansvarighet fÖr godset regleras efter vad som gäller om enskilt förvar. I sådant fall föreUgger nämligen redan enligt rättspraxis ett analogt ansvar för tullverket. Det kan i detta sammanhang bortses från gods, som förvaras å tullager eller provianteringsfrUager. I sådant fall är nämligen tullverkets ansvarighet beroende av frågan, huruvida godset finnes i tullverkets förvar eller ej. För bedömande av frågan, huruvida gods i ett givet fall skall anses omhändertaget av tullverket, och av frågan om godsets skick vid omhän­dertagande saknar det även betydelse, om tullverkets ansvar regleras såsom depositarieansvar eller ej. I detta hänseende gälla under alla förhållanden vanliga bevisregler.

Av vad ovan anförts torde framgå, att tullverkets befattning med tullgods i väsentliga avseenden icke är förenad med lika omfattande vårdnadsplikt som kan anses karakterisera enskilt försvar. Den omkastade bevisbördan vid enskilt förvar gäller endast frihet från culpa men ej den principiella räck­vidden av depositarieansvaret. Tullverkets befattning med tuUgods kan givetvis ej regleras avtalsmässigt. Därest tullverket skulle stå samma ansvar som privaträttslig depositarie, skulle ansvaret bU i princip mera omfattande, än som nu gäller. Med hänsyn till de särpräglade och olikartade formerna för tullverkets befattning med tullgods bör tullverkets ansvarighet ej regle­ras annorlunda än genom ett stadgande med omkastad bevisbörda, på sätt skett i ovannämnda förslag till lag om tullverkets ansvarighet för gods i dess vård. Ett sådant stadgande, som bör kunna utan olägenhet helt ersätta stad­gandet i förslagets 12 §, bör förslagsvis kunna givas följande avfattning.

»Skadas eller förkommer egendom, som för exekutiv åtgärd eller tullkla­rering eller av annan orsak tagits om händer å det allmännas vägnar, skall skadeståndsansvar varom ovan sägs föreligga, där ej antagas må, att skadan eller förlusten orsakats av omständighet, som ej kan såsom fel eller försum­melse tillräknas det allmänna.»

Stadgandet bör, med ändring av paragrafföljden, lämpligen intagas såsom en 9 § i förslaget. Härigenom anknjrtes stadgandet även till det föreslagna standardkravet, vilket sjmes böra gälla över hela linjen inom den offentliga verksamheten.

Där tuUverkets befattning med gods inskränker sig till ren undersökning såsom exempelvis vid awisitering av resandes effekter eller vid utförsel av gods, föreUgger från tuUverkets sida ej något egentUgt omhändertagande av godset. I sådant fall torde ansvar för eventuell skadegörelse å godset ej kun­na åläggas tullverket annorledes än med tillämpning av förslagets huvud­regel om det allmännas culpaansvar.

Tullverkets ansvarighet för tullkontrollen enligt bestämmelsen i 16 § första stycket tullstadgan innebär ej ansvar på objektiv grund. Därest för­slaget skulle upphöjas till lag, bör sagda bestämmelse lämpligen upphävas,

2.3.4.6.

 

Kungl Maj.-ts propositioii hr 5 år 1972            293

Sveriges advokatsamfund har inte något att invända mot den föreslagna regeln, när fråga är om frivilligt överlämnande. Vid oimhändertagande som sker tvångsvis bör däremot enligt samfundet ansvarigheten vara objektiv, Sveriges industriförbund ger uttryck åt samma mening.

2.3.4.7.       Skadeståndsansvaret mot egna arbetstagare. I flera remissyttran­
den ifrågasätts om den specialreglering för de anställda som 18 § kommitté­
förslaget innehåller är motiverad. Tveksamhet på denna punkt har uttalats
av bl, a, hovrätten för Nedre Norrland, försvarets civilförvaltning, medicinal­
styrelsen, civilförsvarsstyrelsen, LO och SR. Som skäl för att paragrafen bör
utgå åberopas bl, a,, att de anställda genom förslagets regler på ett omoti­
verat sätt försätts i sämre ställning än utomstående, vilket särsldlt när fråga
är om skada som drabbar värnpliktiga är svårt att godta. Vidare åberopas,
att större anspråk synes böra kunna ställas på det allmänna än på enskilda
arbetsgivare. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet finner att para­
grafen blir överflödig, om fakultetens förslag att göra allmän skadestånds­
rätt tillämplig på statens och kommunemas ansvarighet vinner bifall. 5i;ea
hovrätt ifrågasätter, om inte från paragrafens tillämpningsområde undan­
tag i varje fall bör göras för värnpliktiga, vilka alltså alltid skulle behandlas
som utomstående. Detta kunde vara motiverat av att de inte frivilligt under­
kastar sig militärtjänstens risker.

Anmärkningar mot att principalansvaret inskränks att gälla endast vål­lande av överordnad m, fl. har vidare framförts av bl. a. medicinalstyrelsen, lantmäteristyrelsen, magistraten i Malmö, juridiska fakulteten vid Lunds universitet och TCO. Det anförs bl, a,, att det för den skadelidande är likgil­tigt, om skadan vållats av en överordnad eller av annan, och att likartade situationer enligt förslaget kommer att behandlas olika. Vidare hävdas, att förmansbegreppet är särskilt svårt att fastställa inom den offentliga verk­samheten. Fakulteten framhåller särskilt som önskvärt att ersättning utgår för skada som drabbar en studerande genom vållande av annan studerande i samband med undervisning, t, ex, laborationer.

Däremot förklarar rektorsämbetet vid Stockholms högskola, att det med hänsyn till det stora antalet studerande vid våra universitet och den princi­piella rätten för envar att studera inte kan vara rimligt att det allmänna skall svara för skador som studenter tillfogar varandra vid laborationer o, dyl,

2.3.4.8.       Skada på utländskt intresse. Bestämmelsen i 21 § kommittéförsla­
get om skada på utländskt fartyg m. m. bar i stort sett lämnats utan erinran.
Kammarkollegium ifrågasätter dock om inte den önskvärda materiella reg­
leringen bör ske i lagtexten. Sjöfartsstyrelsen föreslår, att Kungl, Maj:t
meddelar här avsett förordnande redan i samband med lagens ikraftträdan­
de. Skadefall som kan beröras av paragrafen kommer visserligen enligt vad

2.3.4.8.

 

294                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

stjrrelsen antar att bli sällsynta, men å andra sidan kan skadorna befaras bli mycket stora.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har inte något att erinra mot förslaget men framhåller, att det i folkrätten kan spåras en tilltagande be­nägenhet att inte bedöma nationaliteten på rent formell grund utan att i stället beakta de reella äganderättsförhållandena. Fakulteten anmärker vi-dai'e, att reciprocitetskravet inte sjmes väl förenligt med art, 13 i Europa­rådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Handelskammaren i Gävle och Sveriges redareförening framhåller, att man måste beakta att fartyg kan föra s, k, bekvämlighetsflagg, vilket inträffar när ett fartyg, obe­roende av ägarens hemvist, inregistreras i ett land där små fordringar ställs på redaren i fråga om sjösäkerhet, arbetarskydd m, m. Föreningen föreslår, att lagen inte skall vara tillämplig beträffande skada på fartyg som har proformaregistrerats på det sätt som anges i art, 5 i den internationella kon­ventionen den 29 april 1958 angående öppna havet.

2.3.4.9. Skada under krigs- eller beredskapsförhållanden. Utlännings­
kommissionen ansluter sig till kommitténs uttalande att utlänningar bör ha
samma rätt till skadestånd som svenska medborgare. Liksom kommittén
finner kommissionen att frågan emellertid kommer i annat läge vid krig
eller under beredskapstillstånd. I lagen bör ingå ett uttryckligt stadgande
som under sådana förhållanden möjliggör för Kungl. Maj :t att undanta ut­
länning från lagens tillämpning.

2.3.4.10. Skadeståndets storlek. Kommittéförslagets principiella upplägg­
ning i fråga om skadeståndsberäkningen tiUstyrks av bl. a. Svea hovrätt,
järnvägsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Kronobergs län,
stadsfullmäktige i Malmö samt landsfogden i Malmöhus län. Härvid åbero­
pas i huvudsak de av utredningen anförda skälen. Handelskammaren i
Malmö ansluter sig också i princip till de föreslagna begränsningsreglerna
men anser att liknande bestämmelser också bör införas i den allmänna ska­
deståndsrätten. Liknande synpunkter anförs av handelskammaren i Norr­
köping.

Kommitténs ståndpunkt kritiseras emellertid av åtskilliga remissinstan­ser. Kammarkollegium anser en sådan reglering som kommittén har föresla­git förutsätta att mycket väsentliga och genomgående skUjaktigheter kan visas föreligga mellan skadefall som inträffar i den offentUga verksamheten och andra skadefall. Kollegium kan inte finna att en sådan gränsdragning är möjlig f. n. Då kommittén som motiv åberopar att av kommittén åsyftad verksamhet drivs till allas bästa och utan vinstsyfte och att den på detta sätt har en särskild karaktär som skiljer den från privat verksamhet, bort­ser kommittén från att enskilda ofta ådrar sig skadeståndsskyldighet under omständigheter som saknar samband med yrkesverksamhet. När kommit-

2.3.4.8.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             295

tén framhåller att åtminstone staten är solvent för de största skadestånds­beloppen avser den tydligen att markera en motsättning i förhållande till enskilda rättssubjekt. För vissa ensldlda skadevållare som tvingats utge mycket höga ersättningsbelopp lär emellertid även detta argument framstå som en förenkling av verkligheten. Enligt kollegiets mening bör frågan om lagstiftning angående skadeståndsberäkningen närmare övervägas först i samband med en kodifiering av den aUmänna skadeståndsrätten.

Tveksamma eller avvisande till förslaget i denna del ställer sig också bl. a. justitiekanslem, hovrätten för Nedre Norrland, kommerskollegium, magi­straten i Hälsingborg, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, besvärs­sakkunniga, Sveriges industriförbund, handelskamrarna i Stockholm, Gävle, Sundsvall och Jönköping, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges häradshövdingar. Föreningen Sveriges stadsdomare, TCO, SR, Svenska offi­cersförbundet och Sveriges lantbruksförbund. Dessa instanser åberopar i allmänhet synpunkter liknande dem som kammarkollegium har anfört. Hovrätten för Nedre Norrland framhåller, att det ligger närmare till hands att betrakta det allmännas ansvarighet som ett principalansvar än som ett slags försäkringsansvar. Detta principalansvar är motiverat från repara­tionssynpunkt och i regel lika beaktansvärt när skadan har vållats i offent­lig verksamhet som i andra fall. Ofta har också den skadelidande inte av fri vilja utan av tvång kommit i beröring med den offentliga verksamheten. Tvångssynpunkten understryks också i åtskilliga andra ji;tranden.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet konstaterar, att sedan man tvingats överge åskådningen om statens principiella ansvarsfrihet för befatt­ningshavarnas fel och försummelser, det synes vara naturligast att göra de för enskilda rättssubjekt erkända skadeståndsreglerna i 6 kap. SL genereUt tUlämpliga också på staten. Kommittén har inte kunnat frigöra sig från den äldre åskådningen om det allmännas principiella ansvarsfrihet. Fakulteten kan emeUertid inte finna att kommitténs skäl för de föreslagna begräns­ningarna är hållbara. Snarare finns det enligt fakulteten vissa förhållanden i den offentUga verksamheten som talar för en längre gående ansvarighet än i enskild verksamhet.

Rörande de ensldlda bestämmelser om skadeståndsberäkningen vid olika skadetyper som kommittén föreslagit har åtskilliga remissinstanser uttalat sig.

Justitiekanslem, Sveriges advokatsamfund och LO påtalar den vaga av­fattningen av bestämmelsen i 13 § om begränsning av skadeståndet för mis­tad inkomst med anledning av kroppsskada, vilken anses lämna allt­för fritt spelrum för olika uppfattning. LO anser vidare att samma regel inte ger någon möjlighet att tillfredsställande avgränsa de extraordinärt höga inkomsterna. Advokatsamfundet framhåUer att regeln i vissa fall kommer att leda till helt otillfredsställande resultat. Förslaget kommer enUgt sam­fundet att verka stötande vid t. ex. fall av grov misshandel och kommer att

2.3.4.10.

 

296                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

medföra en omotiverad försämring av rättsställningen för patienter på de allmänna sjukhusen. Denna sistnämnda konsekvens påvisas också av hov­rätten för Nedre Norrland. Även handelsktunrarna i Stockholm och Gävle uttalar sig i samma riktning.

Advokatsamfundet uttalar vidare att normaliseringen av personskadeer­sättningar inte är något självändamål. Samfundet motsätter sig även för den allmänna skadeståndsrättens vidkommande att regler härom införs. Principen att den som lidit skada genom annans vållande skall erhåUa full ersättning för den skada han kan visa sig ha lidit är fast förankrad i det allmänna rättsmedvetandet, och samfundet kan inte vitsorda, att något be­hov av att i vissa fall kunna sätta ned utgående ersättningsbelopp skulle ha gett sig tUl känna i praktiken. Justitiekanslem uttalar liknande synpunkter.

Försvarets civilförvaltning framhåller, att det i förvaltningens skadereg­lerande verksamhet har visat sig att extremt höga ersättningar för mistad arbetsförtjänst förekommer ji;terst sällan. Med utgångspunkt från denna erfarenhet finner förvaltningen att den föreslagna regeln om begränsning av personskadeersättningar knappast är motiverad. Förvaltningen har dess­utom svårt att föreställa sig att frekvensen av kroppsskador inom den del av den offentliga verksamheten som avses falla under den speciella regle­ringen i förevarande lagstiftning skall bli så stor, att begränsningen kommer att få nämnvärd betydelse.

I anslutning till regeln i 13 § andra stycket kommittéförslaget om psy­kiskt lidande har försvarets civilförvaltning anmärkt att det bör övervägas, om inte ersättning för sveda och värk skall maximeras. Sveriges advokatsamfund anser att den föreslagna regeln inte kan accepteras när det gäller frihetsberövanden. Obefogat berövande av friheten är en av de största oförrätter samhället kan tillfoga en medborgare. Det saknas anledning att i sådana fall inskränka rätten till ersättning för lidande till situationer då synnerliga skäl till ersättning är för handen. Det är visserligen riktigt, att 1945 års lag om ersättning åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl, innehåller motsvarande begränsning, men enligt samfundets åsikt bör 1945 års lag ändras på denna punkt.

Bestämmelsen i 14 § kommittéförslaget om egendomsskada till­styrks av försvarets civilförvaltning och länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen framhåller, att om stadgandet i en framtid visar sig vara för strängt mot de skadelidande, jämkning av avfattningen kan ske med led­ning av då föreliggande erfarenheter. Flera remissinstanser — bland dem justitiekanslem, Sveriges advokatsamfund, stadsfullmäktige i Malmö och Stockholms handelskammare — anser emellertid att den föreslagna bestäm­melsen är vagt avfattad och inte ger tillräcklig ledning för tillämpningen. Advokatsamfundet vill förorda att bestämmelsen utgår. De adekvanssyn-punkter som anläggs i skadeståndsrätten i allmänhet torde vara tillräckliga också i detta hänseende. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet utta-

2.3.4.10.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972                   297

lar, att den oförvitlige medborgaren har ringa tröst av att bestämmelsen motiverats av hänsjm till faran för bedrägeri, och framhåller vidare att en begränsning av skadeståndet är särskilt omotiverad när skada har vållats genom tvångsåtgärd från det allmännas sida. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att några bärande skäl för denna bestämmelse inte har anförts,

Justitiekanslem ifrågasätter om inte den föreslagna bestämmelsen om begränsning av rätten till ersättning för utebliven vinst (15§)är för omfattande och orättvis mot de skadelidande. Även handelskammaren i Jönköping anser att bestämmelsen är för sträng mot dem som lidit skada. Om ett stadgande av detta slag över huvud taget skall ingå i lagen, bör det enligt handelskammarens mening ha karaktären av en undantagsregel för vissa angivna faU. Sveriges advokatsoanfund förordar att paragrafen utgår. Motiven visar enligt samfundets mening alltför stark benägenhet att anse medborgarna skyldiga att utan rätt till skadestånd av det allmänna finna sig i olägenheter av fel eller försummelser. Enligt juridiska fakulteten vid Uppsala universitet finns det i förevarande hänseende inte något skäl att avvika från den allmänna skadeståndsrättens principer. Den föreslagna regeln framstår som alltför sträng mot de skadelidande, inte minst i fall då en auktorisation oriktigt har återkallats med därav följande förlust för den enskilde,

2.3.4.11.    Verkan av den skadelidandes medvållande. Den särskilda bestäm­melse om verkan av den skadeUdandes medvåUande som kommittén föresla­git (17 §) har i allmänhet inte föranlett några erinringar. Två remissinstan­ser — hovrätten för Nedre Norrland och kammarkollegium — anser emeUer­tid att bestämmelsen är obehövlig, eftersom vad där föreskrivs följer av all­männa skadeståndsregler.

2.3.4.12.    Förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk. Vissa uttalan­den, som direkt eller indirekt berör frågan om rättegången, har redovisats i det föregående (avsnitt 2.3.4.5.). Det har därvid framgått, att vissa remissin­stanser hyser principiella betänkligheter mot en ordning som innebär, att man via skadeståndsreglerna inför domstolskontroU över förvaltningen. I enlighet härmed har sympatier uttalats för de förslag om en administrativ prövning av ersättningsanspråk som kommittéledamoten HerUtz har fört fram i sin reservation. Bland dessa remissorgan märks justitiekanslem, socialstyrelsen och överståthållarämbetet.

I övrigt har remissinstanserna överlag anslutit sig till kommitténs stånd­punkt att ersättningsanspråk mot det allmänna skall prövas av allmän dom­stol. Vissa av dessa remissorgan har utförligt motiverat sitt ställningsta­gande.

Kammarrätten utgår från att risken för motstridiga bedömanden av admi­nistrativa besluts lagUghet inte skall utgöra något hinder mot att hithörande

2.3.4.12.

 

298                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år l972

skadeståndsmål hänförs till allmän domstols kompetensområde. Möjlighet att i första hand få anspråket prövat i administrativ väg bör emellertid före­ligga.

Besvärssakkunniga finner att man står inför ett val mellan allmän dom­stol och förvaltningsdomstol när det gäller forum för skadeståndstalan med anledning av förvaltningsmjmdighets fel eller försummelse. Annan förvalt­ningsdomstol än regeringsrätten anser de sakkunniga inte kunna komma i fråga. Till förmån för de allmänna domstolarna talar såväl den omständig­heten att de besitter särskild erfarenhet vid bedömande av skadeståndsfrå­gor som det förhållandet att rättegången där erbjuder särskilt kvalificerade utredningsmöjligheter. De sakkunniga anser att man inte kan räkna med sådana förbättringar i regeringsrättens utredningsmöjligheter att förfaran­det där innebär samma behandling av målen som vid de allmänna domsto­larna. De allmänna domstolarna kommer därför även i framtiden att erbjuda bättre möjligheter till utredning än regeringsrätten. Till regeringsrätten bör inte hänföras mål som regelmässigt brukar kräva muntiig handläggning. En annan viktig invändning mot att hänföra skadeståndsmål till regerings­rätten är vidare enligt de sakkunnigas mening att därigenom risker skapas för att enhetligheten i skadeståndsrättslig praxis går förlorad. Starka skäl talar för att alla mål där allmänna skadeståndsrättsliga bedömningar kom­mer i fråga hänförs till de allmänna domstolarna. Därigenom tryggas enligt de sakkunniga enhetligheten i praxis. Om de allmänna domstolama väljs som beslutande i fråga om skadestånd i offentlig verksamhet medför detta å andra sidan att de i visst avseende ges kompetens att bedöma spörsmål som i första hand faller inom förvaltningens område. De får också kompe­tens att undanröja de ekonomiska verkningarna av förvaltningsavgöranden. Risker skapas härigenom för motstridiga bedömanden av rättsfrågor. Från allmänt organisatoriska synpunkter är det givetvis av vikt att systemet byggs upp på ett sådant sätt att konflikter av detta slag undviks. Men det svenska systemet är så sammansatt att det inte torde vara möjligt att tiU­fredsställande lösa frågan om handläggningen av mål om skadestånd i offentlig verksamhet utan att vissa olägenheter av det ena eller andra slaget uppkommer. De sakkunniga anser inte att risken för motstridiga avgöran­den bör tillmätas någon avgörande vikt. De antar att den inte kommer att spela någon större roll i praktiken och påpekar att den redan finns i mål om tjänstemans straffrättsliga ansvar för åtgärder och underlåtenhet i tjänsten och om tjänstemans skadeståndsansvar för fel och försummelse i tjänsten. Några egentliga ölägenheter har enligt de sakkunniga inte föran­letts härav.

Vid en allmän lagstiftning om skadestånd i offentlig verksamhet är det enligt kammarkollegium en av de största svårigheterna att undvika att ska­deståndsregler och skadeståndsprocess skär sig hårt mot det administrativa besvärssystemet och principerna för administrativa besluts laga kraft. Kol-

2.3.4.12.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972           299

legium anser att kommittén har lyckats väl i detta avseende. Även rektors­ämbetet vid Stockholms högskola tillstyrker uttryckligen förslaget i denna del,

Svea hovrätt tror inte olägenheterna av kommitténs förslag på denna punkt skall bli alltför stora, eftersom domstol säkerligen kommer att av­vakta den administrativa besvärsprövningen innan skadeståndsmålet avgörs. Handelskammaren i Norrköping anser att avsevärt dröjsmål skulle kunna uppkomma om allmän domstol skulle vara nödsakad att avvakta ett beslut av högsta förvaltningsdomstol angående visst besluts lagenUghet. Handels­kammaren avvisar därför kommittéledamoten Herlitz' reservation och till­styrker kommittéförslaget. Stadsjuristen i Stockholm förordar också detta förslag och uttalar att möjligheten till domstolsprövning kan leda till ökad varsamhet och försiktighet vid meddelandet av administrativa beslut och vid utnyttjandet av den skönsrätt som har getts myndigheterna.

Den av kommittén föreslagna särskilda forumregeln (8§ andra stycket) för anspråk med anledning av innehållet i domstols eller domars beslut har föranlett vissa kommentarer.

Besvärssakkunniga och författningsutredningen anser att skadeståndsta­lan med anledning av fel eUer försummelse i högsta domstolen eUer rege­ringsrätten bör väckas vid allmän underrätt. Juridiska fakulteten vid Upp­sala universitet intar samma ståndpunkt i fråga om sådana avgöranden av dessa instanser som har upphävts eller ändrats efter resning eller begagnan­de av annat särskilt rättsmedel. Besvärssakkunniga framhåller att det är kronan och inte den eventuellt felande domstolen eller en tjänsteman hos denna som är svarandepart. Om talan tas upp av underrätt, undviker man enligt de sakkunniga de komplikationer som enligt kommittéförslaget följer av att åtal mot justitieråd och regeringsråd skall väckas vid riksrätt. Fakul­teten framhåller, att då skadeståndstalan med anledning av regeringsbeslut skall kunna föras utan samband med åtal mot statsråd, hinder inte bör före­ligga mot att detsamma skall gälla fel och försummelser i regeringsrättens avgöranden. Fakulteten åberopar att enUgt 18 § RF någon skillnad i sak inte föreligger mellan regeringen och regeringsrätten såsom besvärsmyndigheter.

överståthållarämbetet däremot anser, att i åtminstone vissa av de fall då ersättningsanspråk mot det allmänna görs gällande med anledning av fel eller försummelse av ämbetsman som enligt 22 kap, 8 § RB åtnjuter forum privilegiatum, talan bör väckas vid den domstol som enligt detta lagrum är behörig att pröva enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av den felande.

Slutligen bör nämnas att magistraten i Hälsingborg finner det vara en brist att det inte i någon mån klarlagts, vilken eller vilka myndigheter som på det allmännas vägnar skall svara i rättegång om skadestånd. I detta sammanhang uppställer sig enligt magistraten också frågan om inte lagför­slaget bör kompletteras med ytterligare forumregler. Enligt lantmäteristy-

2.3.4.12.

 

300                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

reisens mening bör statens talan föras av en lämplig central myndighet som tillförsäkras juridisk expertis.

2.3.4.13. Frivillig skadereglering. Ett flertal remissinstanser framhåller betydelsen av åtgärder som kan underlätta frivilliga uppgörelser angående skadeståndsanspråk. Enligt Sveriges advokatsamfund råder bland advoka­terna en ganska utbredd uppfattning, att det finns åtskilliga brister i statens skadereglerande verksamhet. Förhållandena gestaltar sig väl olika hos olika myndigheter och inrättningar, och mycket beror också på de personliga egenskaperna hos de tjänstemän som handlägger dessa ärenden, I alltför hög grad präglas emellertid verksamheten av en viss stelhet och tungrodd-het. Liknande kritiska synpunkter framförs av magistraten i Malmö.

I flertalet yttranden tillstyrks i princip kommitténs förslag på denna punkt. Bland de remissorgan som uttalat sig i denna riktning kan näm­nas statspolisintendenten, våg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen, Itmtmäteristyrelsen, handelskamrarna i Gävle och Lu­leå, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, besvärssakkiinniga, föreningen Sveriges häradshövdingar och SR.

Våg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret framhåller emeller­tid, att den föreslagna ordningen torde komma att medföra ökad arbetsbör­da för resp, verk och att med hänsyn bl, a, härtill ytterligare utredning av frågan är påkallad. Generaltullstyrelsen finner i likhet med handelskamma­ren i Gävle, att styrelsen lämpligen bör få behålla de skadereglerande upp­gifter som nu åvilar den. Styrelsen bör i detta hänseende jämställas med de affärsdrivande verken. Statens sakrevision har inte något att invända mot kommitténs förslag på den punkten, under förutsättning att de inom tull­verket förekommande skadeståndsärendena anses vara av sådan beskaffen­het att de bör handläggas av verket självt.

Lantmäteristyrelsen anser, att i allmänna verksstadgan bör införas be­stämmelser om att varje verk inom sitt förvaltningsområde kan träffa upp­görelser om skadestånd inom rimliga ekonomiska gränser. Styrelsen har ingenting att invända mot förslaget att statskontorets mening skall inhäm­tas när det gäller större belopp. Statskontoret uttalar, att den för verket så­lunda tilltänkta arbetsuppgiften inte i och för sig är på något sätt främ­mande för eller oförenlig med dess övriga verksamhet. Statens sakrevision däremot finner att den föreslagna ordningen är onödigt omständlig och medför risk för att domstolsförfarande tillgrips oftare än som annars skulle vara nödvändigt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att i verk med lokal förvaltning rätten att träffa uppgörelse bör kunna i viss utsträck­ning delegeras till den regionala instansen. Under hänvisning till ett utta­lande av kommittén, att verkens beslut i dessa frågor inte bör få överklagas, framhåller besvärssakkunniga, att bestämmelse härom torde vara överflö-

2.3.4.12.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             301

dig, eftersom den skadelidande inte har något rättsligt intresse i saken, se­dan han har slutit avtalet, och någon annan besvärsberättigad inte finns. Föreningen Sveriges häradshövdingar anser att det bör övervägas om inte JO och MO i de ärenden som de handlagt bör inta samma ställning som JK enligt kommitténs förslag,

1 några remissjrttranden ifrågasätts emellertid en annan ordning för ska­deregleringsverksamheten, Sveriges advokatsamfund anser den mest ända­målsenliga lösningen vara att hela verksamheten anförtros åt ett enda organ som bör ha befogenhet att självständigt besluta i alla skaderegleringsären­den. Om detta organ tillförs kvalificerade jurister kommer det enligt styrel­sens mening att representera en betydande sakkunskap på skadeståndsrät­tens område. Dessa befattningshavare kommer visserligen inte att vara sak­kunniga inom alla de områden som statens verksamhet omsluter, men erfor­derlig sakkunskap kan ställas till förfogande av de olika myndigheterna.

Justitiekanslem anser, att den av kommittén föreslagna ordningen är lämplig såvitt gäller det militära området samt inom den civila statsförvalt­ningen för de affärsdrivande verken och beträffande trafikskadorna. Vad däremot angår skaderegleringsverksamheten i övrigt inom den civila stats­förvaltningen föreslår justitiekanslem att det inrättas en nämnd med en framstående domare som ordförande och med dels fackmän, som är för­trogna med olika skadeståndsfrågors bedömning, och dels lekmän som bi-sittare. Mjmdighet inom det område av statsförvaltningen för vilket nämn­den skaU vara avsedd bör i princip inte inlåta sig i skadeståndsprocess utan att, där så kunnat ske, frågan om möjlighet till godvillig uppgörelse har prövats av nämnden. Denna nämnd bör kunna bli av särskUt värde vid prövning av frågor om ersättning för skada vid meddelande av administra­tiva beslut.

Även magistraten i Malmö har haft sin uppmärksamhet fästad på skada genom administrativa beslut. Magistraten finner, att man väl kan tänka sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som skadereglerande organ när fråga är om skada genom motorfordonstrafik och därmed besläktad skadereglering. Däremot är en sådan ordning något främmande i fråga om skada genom beslut. Magistraten anser att det bör övervägas om inte justitiekanslersämbe-tet, förstärkt med erforderlig arbetskraft, kunde göras till ett centralt skade­regleringsorgan åtminstone för den civila statsförvaltningen ocb domsto­larna.

Statens sakrevision framhåller, att frågan nu har kommit i ett annat läge än när revisionen år 1953 avgav sitt förslag till omorganisation av skade­regleringsverksamheten. Revisionen utgick då från gällande omfattning av skadeståndsansvaret. Nu däremot måste den skadereglerande verksamheten anpassas till jiterligare skaderegleringsuppgifter, avseende framför allt för­valtningsbesluten. Revisionen anser att skadeståndsanspråk av hithörande slag bör prövas av domstol, till dess en så omfattande praxis har hunnit

2.3.4.13.

 

302                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

utbildas, att underlag skapats att pröva frågan om ett förenklat administra­tivt regleringsförfarande. Revisionen är sålunda inte beredd att ta ställning till hur skadeståndsanspråk av nu angivet slag skall regleras adminstrativt i annan ordning än genom heslut av Kungl, Maj:t,

2.3.5. Remissyttrandena över Skadestånd II

I vissa av de yttranden som avgavs över skadeståndskommitténs betän­kande »Skadestånd II» har berörts en del av de gränsdragnings- och sam­ordningsproblem som skadeståndskommittén behandlat och som jag i kort­het har redogjort för i det föregående (avsnitt 2.3.3.).

LO finner det angeläget att 1958 års förslag bringas i överensstämmelse med förslaget i »Skadestånd II». Erforderliga konsekvensändringar bör med­föra att det offentligas ansvar kommer att jämställas med enskildas skade­ståndsansvar, i möjligaste mån även när det gäller det allmännas verksam­het av offentligrättslig natur. Liknande synpunkter framförs av Svenska kommunalarbetarförbundet och statstjänarkartellen. Sveriges Juristför­bund betonar, att nya överväganden angående det allmännas skadestånds­ansvar måste komma till stånd.

En del remissinstanser går in på frågan i vad mån skadeståndskommit­téns förslag blir tillämpligt på det allmännas verksamhet. Försäkringsin­spektionen, generaltullstyrelsen, poliskammaren i Malmö, Försäkringsfunk­tionärernas förbund och Svenska musikerförbundet ansluter sig utan reser­vation till skadeståndskommitténs uttalanden om analogisk tillämpning inom statlig eller kommunal verksamhet av de regler om principalansvar som skadeståndskommittén föreslår. Några remissinstanser, bland dem arbetsdomstolens ordförande, justitiekanslem och Svea hovrätt, har emel­lertid hävdat att dessa regler bör bli direkt och inte bara analogiskt tillämp­liga på den offentUgrättsliga verksamheten. I likhet med arbetsdomstolens ordförande anser justitiekanslem det vara bäst förenligt med utformningen av den av skadeståndskommittén föreslagna lagtexten att rättstillämpning­en endast i klara fall gör undantag för stat och kommun från huvudregeln om oinskränkt principalansvar. Justitiekanslem anför vidare.

Fall av skador under lotsning må accepteras som ett sådant undantag, där ansvarsfrihet för staten framstår som en visserligen i sak något diskutabel men dock vedertagen princip. Kommittén berör vidare skador i följd av den tillsyn som det allmänna utövar i vid omfattning (jfr 5 § i 1958 års förslag) och anser det tveksamt, om försummelser härutinnan alltid skall ådraga det allmänna skadeståndsansvar för person- eller sakskada. Ämbetet vill ifrågasätta om bedömningen av de skadefall, som här kan uppstå, utgör något större problem i nu förevarande sammanhang, dvs. såvitt angår om­fattningen av principalansvaret. Ett avvisande av skadeståndsanspråk torde nämligen i vissa lägen kunna ske redan därtör att en föreskrift om kontroll icke haft en sådan inriktning, att ett eftersättande av kontrollen kan anses

2.3.4.13.

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            303

innebära vållande tiU inträffad skada (jfr SOU 1958:43 s. 54 ff). Om emellertid en eftersatt kontroll anses vara av den art, att en felande tjänste­man kan åläggas skadeståndsansvar för vållande, sjmes mot bakgrunden av det nu föreliggande lagförslaget några sakliga hinder knappast möta mot att även ålägga det allmänna principalansvar. I varje fall sjmes en annan be­dömning knappast så väl motiverad, att det kan rekommenderas rättstill-lämpningen att göra undantag från det enligt lagtexten till synes klara prin­cipalansvaret. Enligt ämbetets mening är det vidare tydligt att den före­slagna lagtexten föranleder direkt tillämpning, när person- eller sakskada vållats av anställd i verksamhet som bedrives av universitet, högskola, aka­demi, skogsvårdsstyrelse, hushållningssällskap, sjömanshus och annan dylik offentlig inrättning. Icke heller i dessa fall synes det — som kommittén an­tagit — vara fråga om någon analog tillämpning, vars lämplighet domsto­larna får bedöma. Däremot blir principalansvaret självfaUet icke tillämpligt på sådan allmän förmögenhetsskada utan samband med fysisk skada, som kan vållas i det allmännas verksamhet.

Beträffande det allmännas ansvar förefaller det sålunda som om önskvärd samstämmighet knappast uppnåtts mellan den föreslagna lagtexten och kommitténs motiv. Ämbetet anser för sin del att den föreslagna lagtexten ur nu aktuella sjmpunkter kan godtagas, men att detta samtidigt innebär, att det allmänna ålägges principalansvar för person- eller sakskador jämväl på mjmdighetsutövningens område, om ej fråga är om undantagssituationer, där ett avsteg från lagtexten framstår som klart motiverat.

Svea hovrätt anser det inte föreligga skäl att i fråga om person- och sak­skada ställa stat och kommun i särställning beträffande principalansvaret. Socialstyrelsen anser det otillfredsstäUande att genomföra en lagstiftning som i avsevärd utsträckning skall gälla även allmän verksamhet men som genomgående förutsätter analogisk tillämpning och föranleder svåra gräns­dragningsproblem. Också föreningen Sveriges häradshövdingar och Svenska försäkringsbolags riksförbund anser skadeståndskommitténs uttalanden om analogisk tillämpning otillfredsstäUande. I samma riktning uttalar sig hov­rätten för Nedre Norrland. Stadsjuristen i Stockholm finner att en analo­gisk tillämpning av skadeståndskommitténs förslag i offentlig verksamhet skulle medföra att allmänna skadeståndsregler kom att tiUämpas inom en mycket vid sektor av kommunal myndighetsutövning. Stadsjuristen anför i detta sammanhang.

Redan med hänsjm tiU svårigheten att uppdraga gränser för vad som skall avses med kommunal verksamhet jämställd med enskild aktivitet å ena sidan samt egentlig myndighetsutövning å andra sidan blir gränsdragningen av den nya lagens tillämpning icke lätt. Än mer försvåras dess tolkning om analogier skola göras på sätt kommittén angivit. Omdömet gäller, även om man tager hänsjm tiU att genom poUs- och exekutionsväsendets förstatUgan-de kommunerna undgår vissa av de vanskligheter som analogisk tillämpning av lagen skulle medföra. Såsom exempel på ett fall där kommunen skulle svara för »myndighetsutövning genom handgripliga åtgärder» må nämnas fel av vårdare, som av nykterhetsnämnd utsetts att medfölja vid intagning av alkoholmissbrukare på anstalt.

2.3.5.

 

304                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Stadsjuristen finner kommitténs uttalanden om analogisk tillämpning i offentlig verksamhet kunna tolkas så, att inte bara positiva, »handgripliga åtgärder» från tjänstemans sida skall kunna ådra kommunen skadestånds­ansvar ulan att också ett culpöst uteblivet handlande kan leda till detta resultat, om underlåtenheten medför person- eller sakskada och t. ex. viss vårduppgift åligger tjänstemannen.

Enligt Läkarnas ansvarighetsnämnd (Sveriges läkarförbund) är det rik­tigast att enhetliga regler gäller beträffande skador inom sjukvården och att samtliga skador inordnas under den lagstiftning som skadeståndskommittén har föreslagit.

2.3.6. Departementschefen

2.3.6.1. Gällande rätt. Reglerna om skadestånd i offentlig verksamhet har till största delen utbUdats i rättstillämpningen. Endast för vissa speciella skadesituationer har en reglering skett genom lagstiftning. Enligt 1945 års lag om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. utgår under vissa omständigheter och på grundval av en skälighetsbedömning er­sättning av statsmedel med anledning av felaktiga beslut om frihetsberövan­de eller vissa andra ingripanden inom straffrättskipningen. I 1899 års lag om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl. ges föreskrifter om ersättning av allmänna medel för skada med anledning av att ämbets- eller tjänsteman som har att ta befattning med utsökningsmål bar tiUgripit eller förskingrat medel som han har fått om hand. Jordabalken innehåller vissa bestämmelser om rätt till skadeersättning av staten (se 18 kap. 4 § och 19 kap. 19 §). Det bör ock­så erinras om att den skadeståndsrättsliga speciallagstiftning som finns för vissa verksamhetsområden, bl. a. inom kommunikationsväsendet och på energiförsörjningens område — t. ex. bil ansvarighetslagen, luftfartsansvarig­hetslagen, el-anläggningslagen, atomansvarighetslagen — är generellt till­lämpliga och sålunda gäller för offentligrättsliga subjekt lika väl som för enskUda.

Den rättspraxis som finns rörande det allmännas skadeståndsansvar i andra fall är inte särskUt rikhaltig, och några med säkerhet allmängUtiga principer kan knappast härledas ur rättsfallen. Skyldighet att ersätta per­son- eller sakskada har i ett flertal fall ålagts staten eller kommun, av allt att döma med tiUämpning av allmänna skadeståndsregler. Skadeståndsan­svar har sålunda ansetts åvila det allmänna — förutom givetvis i fall då t. ex. staten eller en kommun uppträtt som privaträttsUgt subjekt under exakt samma betingelser som enskilda, t. ex. i byggnadsverksamhet — för bl. a. skador som våUats inom vägväsendet och hamnväsendet eller som uppkom­mit till följd av felaktig sjömärkning och för skador uppkomna i sjukhus­vården. Ansvaret har i dessa fall regelmässigt grundats på vållande hos nå­gon befattningshavare i det allmännas tjänst. Detta ansvar har i allmänhet

2.3.5.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

305

uppfattats som uttryck för att det aUmänna bär skadeståndsansvar enligt allmänna skadeståndsregler i sådan verksamhet som kan anses jämstäUd med ensldld. Staten har också ålagts ersättningsskyldighet — med direkt eller analogisk tiUämpning av allmänna skadeståndsregler — när person-eller sakskada har vållats i militär verksamhet.

I ett par fall från senare tid har kommun ålagts skadeståndsansvar med anledning av fel eUer försummelse i tjänsten av åklagare resp. polisman under fullgörande av sådana rent offentligrättsliga uppgifter som innefattai makt- eUer mjmdighetsutövning. Synbarligen har allmänna skadestånds­regler tUlämpats också i dessa faU, men domsmotiveringarna tUlåter inte några säkra slutsatser beträffande ansvarsgrunden eUer vilka principer i övrigt som har varit vägledande för domstolarna.

I några faU har anspråk riktats mot det allmänna med krav på ersättning för ren förmögenhetsskada som uppkonunit tiU följd av felaktigt mjmdig-hetsbeslut eUer annat felaktigt förtärande vid myndighetsutövning. Talan har i dessa faU undantagslöst ogiUats, även når det varit uppenbart att fel eUer försummelse har förelegat. Det sjmes inte finnas något auktoritativt avgörande, varigenom det allmänna har ålagts att ersätta ren förmögen­hetsskada i utomobligatoriska förhållanden. Den rättspraxis som sålunda föreligger har i allmänhet tagits tiU intäkt för att det aUmänna åtnjuter total ansvarsfrihet vid ren förmögenhetsskada genom fel eUer försummelse vid mjmdighetsutövning.

Jag kommer i det följande (avsnitt 2.3.6.3.) att ytterligare beröra frågan om innehåUet i gäUande rätt på detta område.

2.3.6.2. Kommittéförslaget och remissyttrandena. EnUgt kommitténs angå­ende det alhnännas skadeståndsansvar förslag till lag om skadestånd i offent­Ug verksamhet skaU staten eUer kommun i princip svara för skada som vål­las genom fel eUer försummelse i den offentUga verksamheten (1 och 2 §§). Det förutsätts enligt förslaget, att culpa ligger befattningshavare i det aU­männas tjänst till last. Förslaget gör i princip inte någon skillnad meUan å ena sidan person- eller sakskada och å andra sidan ren förmögenhetsskada.

Ersättningsskyldigheten inskränks emellertid enligt förslaget på olika sätt. Kravet på oaktsamhet har fått en speciell utformning genom att ansvar skaU inträda endast under förutsättning att de krav som i förhåUande tiU den skadeUdande skäligen kan ställas på verksamhetens utövning har bUvit åsidosatta (4 §). Förslaget innehåller också specieUa regler som avsevärt begränsar skadeståndsansvaret vid fel eller försummelse i det allmännna kontroU-, upplysnings- och serviceverksamhet (5, 6 och 7 §§). I fråga om rätten tUl ersättning med anledning av innehåUet i domstols eller domares beslut föreslås vittgående inskränkningar (8 §). Genom särskUda regler om beräkning av skadeståndet i olika faU begränsas den ekonomiska omfatt­ningen av det allmannas skadeståndsansvar i förhållande tUl vad som skulle

2.3.6ii.

20 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

306                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

följa av allmänna skadeståndsregler (13—15 §§). Ansvaret inskränks vidare genom en föreskrift att en skadelidande, som inte söker ändring i felaktigt beslut eller begär rättelse av oriktig åtgärd eller eljest gör erinran mot beslutet eller åtgärden i princip går miste om ersättning för skada som kunnat undvikas på detta sätt (16 §).

Enligt eu särsldld bestämmelse skall det allmännas ansvarighet för skada på omhändertagen egendom — t. ex. vid tullbehandUng — bedömas enligt de regler som gäller om enskilt förvar (12 §).

Det allmännas ansvar mot egna anställda, mot vämpliktiga och mot andra som är sysselsatta i den offentliga verksamheten skall enligt förslaget in­skränkas tUl fall då vållande Ugger överordnad, förman eUer därmed jäm­ställd befattningshavare tUl last (18 §).

EnUgt en särsldld bestämmelse i förslaget skall Kungl. Maj :t kunna före­skriva, att ersättning för skada på utländskt fartyg eller luftfartyg eller på egendom ombord skall utgå bara under förutsättning av ömsesidighet (21 §).

Slutligen innehåller förslaget vissa regler om rent objektivt ansvar för staten i fråga om vissa skador till följd av oriktiga frihetsberövanden, skador som orsakas genom att poUsen brukar vapen eller annat våld samt vissa skador som uppkommer vid särskilt farliga militärövningar e. d. (9—11 §§).

De regler som jag här har redogjort för i största korthet skaU enUgt förslaget tillämpas inte bara i statUg och kommunal verksamhet utan också i verksamhet som utövas av universitet, högskola och akademi eller av skogsvårdsstyrelse, hushållningssällskap, sjömanshus eller annan sådan offentiig mråttnmg (3 §).

I den mån den offentliga verksamheten tUl sin art eUer med hänsyn tiU ingående arbetsuppgifter är att jämstäUa med ensldld verksamhet, skall de av kommittén föreslagna särskilda reglerna inte gäUa utan skall i stället all­män lag tiUämpas. För skada genom brist i väg- och gatuunderhåU skaU dock oinskränkt principalansvar åvila det allmänna (20 §).

I fråga om förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk intog kommit­tén den ståndpimkten att krav på ersättning enligt den föreslagna lagen skaU avgöras av aUmän domstol i den ordning som gäUer för andra skadestånds­mål.

Remissinstanserna har i allmänhet tUlstyrkt, att det allmännas skade­ståndsansvar utvidgas tiU att omfatta skador som våUas genom fel eller för­summelse i den offentliga verksamheten även såvitt angår den del av denna som avser myndighetsutövning från det allmännas sida. Det har därvid un­derstrukits bl. a., att det säkerligen stämmer med allmänhetens rättsupp­fattning, att i första hand det allmänna och inte de enskUda befattnings­havarna skaU svara för skador av detta slag. Åtskilliga av de betänklieter som fördes fram mot den föreslagna reformen sammanhängde med att för­slaget vid denna tid tänktes bli genomfört isolerat och inte i ett större sam­manhang.

2.3.6.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            307

Vissa remissorgan reste emeUertid också sakliga invändningar mot huvud­tankarna i kommitténs förslag; I ett par yttranden hävdades, att förslaget tillåter skadeståndstalan mot det allmänna på grund av felaktiga förvalt­ningsbeslut i aUtför stor omfattning. Bl. a. justitiekanslem anmärkte, att förslaget leder tUl en vidsträckt domstolskontroU över förvaltningen. Han erinrade om att statsmakterna hittills har stäUt sig avvisande tUl reformer i denna riktning och ansåg det inte böra komma i fråga att nu införa en sådan överprövning genom aUmän domstol som kommittén föreslog. Enligt justitie­kanslem borde sådana inskränkningar i talerätten som kommittén förordat i fråga om beslut av domstol införas också i fråga om administrativa beslut. Några remissinstanser har uttryckt farhågor beträffande de kostnadsök­ningar för det allmänna som en lagstiftning enligt förslaget skulle föra med sig.

På vissa andra håU åter har man gjort gällande, att kommitténs förslag inte går tillräckligt långt. Besvärssakkunniga har sålunda uttalat, att enligt deras mening det aUmännas ansvar inte bör bygga på våUande hos dess funk­tionärer utan på en mer objektiv regel, som förslagsvis skuUe innebära att ersättningsskyldighet inträder vid uppenbara fel. De sakkuimiga fann sig från denna utgångspunkt inte kunna tillstyrka en lagstiftning på grundval av kommittéförslagets principer. Socialstyrelsen har anfört delvis Uknande syn­punkter. Andra remissinstanser har kritiserat de avvikelser från aUmänna skadeståndsrättsliga principer som förslaget innebär och har härvid särsldlt påtalat, att inte varje fel eUer försummelse i den offentiiga verksamheten skall medföra skadeståndsansvar för det allmänna och att särskilda begräns­ningar av ersättningsbeloppen föreslås för vissa skadefall eller skadetyper.

Kritiska remissuttalanden om enskildheter i kommittéförslaget kommer jag att beröra i det följande.

2.3.6.3. Allmänna synpunkter. Redan vid min behandling av frågan om de aUmänna riktUnjema för det skadeståndsrättsUga reformarbetet (avsnitt 1,5,3,) uttalade jag, att en lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar bör gå i riktning mot ett vidgat ansvar för staten, kommunerna och övriga offentligrättsliga subjekt för skador som uppkommer i deras verksamhet. Men det är inte utan vidare givet, vad som i verkligheten är en utvidgning av ansvaret. Det rådande rättsläget är oklart, och det är i hög grad ovisst, hur gällande regler om det allmännas skadeståndsansvar förhåller sig till den allmänna skadeståndsrättens regler. Den frågan är emellertid av stor betydelse för de sakliga ståndpunktstagandena, och den inverkar också på valet av rättstekniska metoder för lösningen av den föreliggande lagstift­ningsuppgiften. Jag vill därför här beröra spörsmålet något mer ingående än som har kunnat ske i de tidigare rent beskrivande redogörelserna för gäUande rätt.

När t. ex. staten driver ekonomisk verksamhet, vare sig i vinstsjrfte eller

2.3.6.3.

 

308                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

utan några sådana inslag av affärsmässighet — som t. ex. när en statlig myndighet i egen regi uppför en byggnad — är de skadeståndsregler som gäUer för ensldlda rättssubjekt utan vidare tiUämpliga. Men gällande rätt går längre än så. De allmänna skadeståndsregler som gäUer för enskUda har i flera fall faktiskt tiUämpats också inom sådan offentlig verksamhet som inrymmer offentiigrättsliga moment och som saknar direkt motsvarighet på den enskUda sektorn. Jag erinrar om de tidigare anmärkta fall då ersätt­ning har dömts ut för egendomsskada som uppkommit i följd av felaktig sjömärkning, genom vållande vid en av länsstjrrelse beordrad desinfektion resp. genom åklagares försummelse i vården om beslagtagen egendom. Av än större intresse är det fall från 1960-talet där ansvarighet ålagts det all­männa för sakskada, som våUats av polisman vid s. k. flygande besiktning. Från hovrättspraxis finns från allra senaste tid också exempel på att staten har ålagts ansvar för personskada som vållats genom våld av polisman i tjänsteutövning. Om man bortser från de sistnämnda fallen, har denna praxis — som jag tidigare har nämnt — hittUls i aUmänhet uppfattats som en tUlämpning av den aUmänna grundsatsen att de offentligrättsliga subjek­ten bär skadeståndsansvar enligt samma regler som enskUda i sådan verk­samhet som kan anses jämställd med ensldld. Jämförelsen med enskild verksamhet hallar emeUertid, när det som i sjömärknings-, desinfektions-och beslagsfaUen gäUer offentlig verksamhet som inrymmer moment av myndighetsutövning från det allmännas sida. Och att tesen om »jämställd verksamhet» inte duger som förklaringsgrund, när det gäller skadestånds­ansvaret med anledning av polisers vållande i en verksamhet som klart har karaktären av offentlig maktutövning, behöver inte utvecklas närmare.

Man kan mot bakgrunden av denna praxis med fog fråga sig, om inte de allmänna utomobligatoriska skadeståndsreglerna har en vidsträcktare tiU-lämpning inom den offentiiga verksamheten än som följer av tesen om »jämställdhet» med ensldld verksamhet. VeterUgen finns det inte några väg­ledande domstolsavgöranden som kan tas till intäkt för att de allmänna ska­deståndsreglerna på integritetskränkningarnas område inte är tillämpliga också inom de delar av den offentUga verksamheten där offentUg makt eUer myndighet utövas. I några fall har visserUgen anspråk mot kronan eUer kom­mun på ersättning för sakskada med anledning av våUande av krono- eller hamnlots ogillats. Frågan om det allmännas ansvar för lots intar emeUertid traditioneUt en särställning, inte bara hos oss utan också i åtskilUga utländ­ska rättssystem, som i övrigt erkänner ett skadeståndsansvar för det aUmän­na av i princip samma omfattning som för enskUda. Detta torde samman­hänga med de intemationeUt erkända grundsatserna om redares ansvar för fel eUer försummelse av lots. De nyss anmärkta avgörandena medger därtör inte några generella slutsatser. Det ligger i varje fall närmare till hands att i de avgöranden under senare år, där skadeståndsansvar har ålagts det all­männa med anledning av fel eller försummelse av andra ämbets- eller

2.3.6.3.

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            309

tjänstemän, se en tendens att behandla de offentligrättsliga subjekten på samma sätt som de privaträttsliga i fråga om skadeståndsansvaret på inte-gritetskränkningamas område. Det är inte osannolikt att denna utveckling har ägt rum under inverkan av de argument för ett vidgat ansvar som fördes fram i 1958 års förslag och den därav föranledda debatten.

Åtminstone såvitt gäUer person- eUer sakskada, som har vållats genom ingripanden med fysiska medel mot en person eller hans egendom, synes man ha goda grunder för denna bedömning av rättsutvecklingen. Mera ovisst är hur det förhåller sig, när skada av detta slag har uppkommit genom ett felaktigt beslut av en enskild befattningshavare eller av en myndighet eller av något organ för det allmänna, t. ex. en kommunal nämnd. Det lär vara obe­stridligt, att en juridisk person, som har bildats enligt privaträttsliga regler, t. ex. ett aktiebolag, ådrar sig skadeståndsansvar enligt reglema om s. k. or­ganansvar eller enligt allmänna grundsatser om principalansvar, när person-eller sakskada uppkommer till följd av att bolagsstyrelsen eller någon som tiUhör företagets driftsledning har av vårdslöshet fattat ett felaktigt beslut, t. ex. i en fråga som rör säkerheten på arbetsplatsen. Frågan om skadestånds­ansvar på motsvarande sätt inträder för det allmänna, när person- eller sak­skada uppkommer till följd av ett felaktigt beslut vid utövning av offentlig myndighet, har sällan prövats i rättstillämpningen. I ett fall, som emellertid inte kom under högsta domstolens prövning, har ersättningsanspråk mot en kommun med anledning av att dess hälsovårdsnämnd — enligt den skade­lidande felaktigt — meddelat beslut om förstöring av ett Uvsmedelsparti vis­serligen ogillats. Underrättens av hovrätten godtagna domsmotivering läm­nar dock inte något entydigt besked om, vad som varit bestämmande för ut­gången i målet. Det finns i övrigt inte några klara belägg för att det aU­männa skulle åtnjuta total ansvarsfrihet i sådana fall. Och det kan i varje fall inte uteslutas, att frågan huruvida skadeståndsansvar föreUgger för per­son- eller sakskada som våUas genom icke-fysiska medel skulle bedömas en­ligt väsentUgen samma normer inom den offentUga myndighetsutövningens område som i annan offentiig eUer ensldld verksamhet. En annan sak är, att det på grund av myndighetsutövningens specieUa karaktär kan i vissa hän­seenden gäUa andra principer på det området än i ensldld verksamhet, t. ex. när det gäller culpabedömningen. Men sådana variationer ligger inom ramen för den anpassning av de allmänna skadeståndsreglernas tUlämpning tUl för­hållandena på olika verksamhetsområden som alltid måste ske.

Med hänsyn till vad jag nu har sagt Ugger det närmast till hands att ta som principiell utgångspunkt för en lagstiftning om det allmännas skade­ståndsansvar, att det allmänna åtminstone numera uite intar någon så utta­lad särställning som tidigare har ansetts utan idag — i vart fall som hu­vudregel — svarar för person- och sakskada enligt de regler som gäller för enskUda. En sak för sig är, att den offentliga verksamhetens särdrag kan motivera, att man i samband med en lagstiftning i ämnet föreskriver in-

2.3.6.3.

 

310                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

skränkningar eUer utvidgningar i ett eller annat hänseende av det allmännas ansvarighet i förhåUande tUl vad som gäller för enskUda. Till den frågan får jag anledning att återkomma i skUda sammanhang i det följande.

Lämnar man integritetskränkningamas område, blir problemen mer kom­pUcerade. Det erkänns alhnänt, att det allmänna f.n. inte svarar för ren förmögenhetsskada genom felaktiga beslut av offentliga myndigheter eller av enskilda ämbets- eUer tjänstemän. Detta gäller generellt och oberoende av att den eller de befattningshavare, som har vållat skadan genom försum­melse i sin tjänst, i princip kan ådömas straffrättsligt ansvar för ämbets­brott och ådra sig skadeståndsansvar — i åtminstone formell överensstäm­melse med den allmänna grundsatsen om skyldighet för den som våUar ren förmögenhetsskada genom brott att ersätta skadan. Denna ansvarsfrihet för det allmänna tas i allmänhet som ett tecken på att de allmänna skadestånds­reglerna inte är tillämpliga inom den typiskt offentUgrättsUga verksamheten.

Uppfattningen, att det allmänna i princip inte svarar för skada som vållas av dess befattningshavare vid myndighetsutövning, har gamla traditioner i svensk rätt. Man har tidigare knappast gjort någon skUlnad mellan per­son- och sakskada, å ena, och ren förmögenhetsskada, å andra sidan. Såvitt gäller ren förmögenhetsskada har principen om ansvarsfrihet fastslagits i rättspraxis i vissa avgöranden från 1930-, 40- och 50-talen. Däremot föreUg­ger veterUgt inte några vägledande avgöranden från tiden efter det att 1958 års lagförslag lades fram. Som det avgörande motivet för ansvarsfriheten har i litteraturen framhållits, att det här rör sig om ämbetshandlingar av offent­Ugrättslig natur. Det skuUe alltså vara hänsyn tiU verksamhetens art som betingar ansvarsfriheten. Man kan emellertid ifrågasätta, om det faktiska rättstiUståndet verkligen skiljer sig så mycket från vad som gäller på privat­rättens område utanför kontraktsförhåUanden. Det är nämUgen inte helt klart, i vUken omfattning de aUmänna grundsatserna om organansvar och principalansvar i ensldld verksamhet är tiUämpUga i fråga om ren förmö­genhetsskada, som en organmedlem eller en arbetstagare i tjänsten våUar genom brott. Jag har visserUgen i det föregående (avsnitt 2.2.4.5.) antagit, att gäUande rätt erkänner ett principalansvar också i dessa situationer. Men det finns veterligen inte några domstolsavgöranden som ger tydligt besked om det nuvarande rättsläget, och det är i varje faU först på senare år som man kan ursldlja en tendens i rättspraxis att utvidga principalansvaret tiU skador av denna typ (se särskilt NJA 1962 s. 31). Det är inte möjligt att be­döma, i vad mån denna rättsutveckling också berör det allmännas ansvar för ren förmögenhetsskada. Frågan har ännu inte prövats i rättstUlämp­ningen.

Mot denna bakgrund framstår inte inskränkningarna i det allmännas ansvar när det gäller ren förmögenhetsskada genom felaktig mjmdighets­utövning som helt oförenlig med den allmänna skadeståndsrättens principer.

2.3.6.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            311

Hur långt ansvaret sträcker sig idag, är osäkert. Att grundsatsen om en an­svarsfrihet för det allmänna har åtminstone delvis brutits igenom på integritetskränkningamas område skulle kunna tänkas få ett visst infly­tande också när det gäller ren förmögenhetsskada.

I anslutning tiU vad jag nu har anfört vill jag beröra en fråga av systema­tisk art. Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar har i sitt förslag utgått från begreppet »offentlig verksamhet» som det avgörande kri­teriet, när det gällt att bestämma tillämpningsområdet för en särsldld lag­stiftning i ämnet. Med »offentUg verksamhet» avser kommittén härvid aU verksamhet som utövas av stat eller kommun eller vissa andra i kommitténs lagförslag särskilt angivna offentUgrättsUga subjekt (3 §). Avgränsningen mot de allmänna skadeståndsreglernas tillämpningsområde sker enUgt kom­mitténs förslag genom en hänvisning till dessa regler för sådan »verksamhet som tiU sin art är att jämställa med ensldld verksamhet eller eljest innefattar arbetsuppgift som är väsentligen att jämställa med vad som förekommer inom ensldld verksamhet» (20 §).

Enligt kommittéförslaget bygger gränsdragningen sålunda i första hand på kriterier som är hänförliga tUl verksamhetens uppbyggnad och dess all­männa art. Det framgår av vad jag har sagt i det föregående, att en sådan systematik inte har någon förankring i gällande rätt. Men jag anser den inte heUer helt lämpUg i en bUvande lagstiftning. Jag har redan framhållit, att ett rättssubjekts offentligrättsliga eUer privaträttsUga karaktär inte i och för sig bör inverka på omfattningen av dess skadeståndsansvar. Inte heller utgör den allmänna arten av den verksamhet i vilken skada har uppkommit något tillräckligt kriterium. En meningsfull jämförelse med vad som förekommer i ensldld verksamhet mäste mänga gånger bli mycket svår att göra. Både från sakliga synpunkter och om man tar hänsyn tUl det synsätt som hittills har varit förhärskande i doktrin och rättspraxis ter det sig naturligare, att en avgränsning av tillämpningsområdet för en lagstiftning om det allmän­nas skadeståndsansvar i stället sker på grundval av dels den i svensk skade­ståndsrätt traditionella distinktionen mellan person- och sakskada, å ena, samt ren förmögenhetsskada, å andra sidan, dels en åtskUlnad mellan så­dan verksamhet som innefattar myndighetsutövning samt övriga aktiviteter som utövas av det allmänna eller av ensldlda. En sådan gränsdragning skulle utgå från såväl skadans art som den typiskt offentligrättsliga karak­tären av det beslut eller den åtgärd som har gett upphov till skadan.

Uttrycket »myndighetsutövning» är visserligen inte något entydigt be­grepp, vars närmare innehåll kan förutsättas vara känt, även om det knappast är någon nyhet i det juridiska språkbruket. Men i stort sett torde uttrycket förmedla en riktig föreställning om vad som åsjrftas. Ett ut­märkande drag för de förvaltningsaKter som jag här vill beteckna som ut-

2.3.6.3.

 

312                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

övning av offentUg myndighet är, att det rör sig om beslut eUer åtgärder, som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter eller, för att använda ett mera ålderdomligt uttryckssätt, den statliga överhögheten över medbor­garna i deras egenskap av samhällsmedlemmar. Karakteristiskt för dessa för­valtningsakter är, att de kommer tUl stånd och får rättsverkningar för eller emot den enskUde i kraft av offentiigrättsliga regler, inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur. Vidare har de samhäUsorgan som svarar för dem en monopolställning i förhåUande tiU ensldlda rättssubjekt, som aUtså inte kan fatta sådana beslut eller vidta sådana åtgärder med de rättsverkningar som tUlkommer dem när de fattas eller vidtas av de behö­riga samhällsorganen.

En beskrivning av uttrycket myndighetsutövning med utgångspunkt i dessa kriterier överensstämmer väl med de uttalanden om begreppets inne­håll som jag har gjort i anslutning tUl 3 § första stycket i förslaget tUl för­valtningslag (prop. 1971: 30). Mjmdighetsutövning karakteriseras i det sam­manhanget som utövning av befogenhet att för enskUd bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhål­lande.

Denna karakteristik synes i sin tur vara väl förenlig med de uttalanden om begreppet som ambetsansvarskommittén har gjort i sitt principbetänkande »Ämbetsansvar» (SOU 1969:20 s. 42 f). Används uttrycket myndighets­utövning i den betydelse jag här i korthet har angett torde man således upp­nå att begreppet får i allt väsentUgt samma innebörd på förevarande om­råde som det kan antas komma att få i blivande förvaltningsrättslig och straffrättslig lagstiftning.

Uttrycket myndighetsutövning torde kunna användas och förstås i den följande allmänna diskussionen om lagstiftningens innehåll utan att det i detta sammanhang sker någon detaljerad analys av begreppet. En utförliga­re och mer konkret beskrivming av dettas innebörd kan f. ö. ges endast mot bakgrund av sakUga ställningstaganden tUl frågan om omfattningen av det allmännas skadeståndsansvar. Jag kommer att utveckla mina synpunkter på myndighetsutövningsbegreppet närmare vid behandlingen av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.3.2.).

Kommittén angående det aUmännas skadeståndsansvar har vid sidan av en huvudregel om ansvar för de offenUigrättsUga subjekten för skada som uppkommer genom fel eUer försummelse i den offentiiga verksamheten före­slagit ett antal bestämmelser om rent objektivt skadeståndsansvar för staten vid vissa typer av skadefall. Jag har vid min behandling av frågan om de allmänna riktiinjerna för det skadeståndsrättsliga reformarbetet (avsnitt 1.5.3.) närmare motiverat varför kommitténs förslag i denna del inte bör föranleda lagstiftning i förevarande sammanhang. I enlighet härmed kom­mer jag i fortsättningen att ta som utgångspunkt för mina bedömningar, att en lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar skall avse uteslutande

2.3.6.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972      313

frågor om ersättning för skada som uppkommer genom fel eller försummelse i den offentiiga verksamheten.

I det följande kominer jag att först behandla sådan offentlig verk­samhet som inte avser myndighetsutövning, dvs. i huvudsak verksamhet som är att jämställa med enskild.

Det lär råda enighet om att det allmännas ansvarighet för person-och sakskada som uppkommer i verksamhet av detta slag bör bedö­mas enUgt den allmänna skadeståndsrättens regler. Detta betyder, att de nya skadeståndsregler som jag har föreslagit i det föregående — och som i fråga om det allmänna principalansvaret innebär en väsentUg utvidgning av ar­betsgivares skadeståndsskyldighet — blir fuUt ut tiUämpUga på de offentUg­rättsliga subjekten inom denna del av det allmännas verksamhet. Detsamma gäller i fråga om de oskrivna regler som följer av aUmänt erkända skade­ståndsrättsliga grundsatser, t, ex. reglerna om organansvar. Det blir således vid denna tjrp av verksamhet över huvud taget inte aktuellt att överväga några undantagsregler eller andra specialbestämmelser för det allmänna.

I princip har detta resonemang giltighet också när det gäller det allmännas ansvar för ren förmögenhetsskada i den del av dess verksamhet som inte avser offentUg myndighetsutövning. Utanför kontraktsförhållan­den — eller avtalsliknande förhåUanden — där kontraktsrättens regler blir direkt eller analogiskt tiUämpUga för de offentUgrättsUga subjekten på sam­ma sätt som för ensldlda personer, torde ansvarighet för ren förmögenhets­skada enligt allmänna skadeståndsregler i praktiken bU aktuell bara när skadan har orsakats genom brott. Jag har i det föregående (avsnitt 2.2.4.5.) som nämnt utgått från att de nya principalansvarsreglerna skall bli tillämp­liga också i fråga om ren förmögenhetsskada som en arbetstagare i tjänsten vållar genom brott. Såvitt gäUer sådana brott som kan begås av anställda i ensldld tjänst Ukaväl som av befattningshavare hos det allmänna torde en tillämpning av dessa regler ockå inom den del av den offentiiga verksamheten som det här gäUer inte medföra några kompUkationer.

De särskUda bestämmelserna om ämbetsansvar i brottsbalken påkallar emeUertid uppmärksamhet i detta sammanhang. Också inom sådan offentlig verksamhet som inte innefattar myndighetsutövning kan dessa bestämmelser bli tillämpliga. Man kan då fråga sig, om detta också innebär, att det aU­männa alltid bUr ersättningsskyldigt, så snart en ämbets- eUer tjänsteman i sådan verksamhet har orsakat ren förmögenhetsskada genom ett förfarande som utgör tjänstefel eller annat ämbetsbrott. Så lär emellertid inte vara förhållandet. Grundsatsen att ren förmögenhetsskada är ersättningsgUl vid brott erkänns allmänt vara underkastad den begränsningen, att ersättning utgår bara når skadan drabbar ett intresse som det ifrågavarande straff­stadgandet är avsett att skydda. När det gäller ämbetsbrott av de befatt­ningshavare i det allmännas tjänst som inte utövar offentUg makt eller

2.3.6.3.

 

314                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

myndighet torde denna förutsättning för ersättningsansvar i många faU inte vara uppfylld. Det är inte säkert, att den rättspolitiska grunden för ämbetsansvaret i sådana förhållanden skall sökas i en önskan att ge skydd för enskildas ekonomiska intressen. Snarare torde den gå tillbaka på över­hetens önskan att trygga sig mot att dess tjänstemän av försumlighet eller illojalitet åsidosätter de krav som ställs på dem.

Frågan torde emeUertid sällan stäUas på sin spets. Inom den del av den offentliga verksamheten som det här gäller — t. ex. de affärsdrivande verken — lär inte fattas några beslut som i rent utomobligatoriska förhåUanden medför omedelbara rättsverkningar för enskUda. Det är därför knappast något praktiskt faU att en offentlig funktionär i sådan verksamhet genom fel eller försummelse i tjänsten våUar utomstående personer ren förmögen­hetsskada, utan att förfarandet också innefattar ett allmänt brott, t. ex. bedrägeri. Under aUa förhållanden bör det i praktiken inte bereda några svårigheter att med utgångspunkt i principen om ersättningsansvarets be­gränsning tUl de fall, då det skadade intresset åtnjuter skydd av straff stad­gandet, tUlämpa de allmänna skadeståndsreglerna inom denna del av den offentliga verksamheten på ett sätt som medför att de offentligrättsliga subjekten blir fuUt likstäUda med enskilda. De problem som åtminstone teoretiskt sett kan uppkomma lär f. ö. så gott som helt försvinna, om fel i tjänsten av tjänsteman avkriminaliseras i den omfattning som ambets­ansvarskommittén nyligen har föreslagit (SOU 1969: 20). Enligt detta för­slag skaU nämligen straffrättsligt ansvar för ämbetsbrott i princip inträda endast vid sådana fel eUer försummelser av ämbets- eUer tjänstemän som innefattar maktmissbruk, dvs. missbruk av sådan offentlig myndighet som offentliga funktionärer kan utöva över medborgarna.

Det är inom den del av den offentliga verksamheten vilken avser myn­dighetsutövning som en lagstiftning om det allmännas skade­ståndsansvar får sin största principiella och praktiska betydelse.

Såvitt gäller person- och sakskada har jag i det föregående utgått från att det allmänna redan enligt gällande rätt som huvudregel svarar enligt den allmänna skadeståndsrättens regler också när sådan skada har upp­kommit genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Men oavsett hur det i detalj förhåller sig i det hänseendet, finns det enligt min mening inga sakliga skäl att inta någon annan principiell ståndpunkt, när frågan om en lagstiftning i ämnet nu aktuaUseras. Den enskildes intresse av att få gottgörelse för en sådan skada är detsamma, oavsett i vad slags verksamhet skadan har uppkommit. Att den skadeUdande ofta har befunnit sig i en tvångssituation eller beroendeställning i förhållande tUl den befattnings­havare eUer det organ för det allmänna som har tillfogat honom skada, gör det närmast än mer berättigat att ersättning utgår i hithörande faU, än när en motsvarande skada har tillfogats honom av ensldld person. De

2.3.6.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            315

sjmpunkter som motiverar, att ansvaret för skador uppkomna i ensldld verksamhet genom regler om organ- eller principalansvar för arbetsgivare läggs på den som utövar verksamheten för att bäras som en kostnad i denna, har viss motsvarighet på detta område. Det rör sig här om en verksamhet av allmännjrttig karaktär som bedrivs för medborgarnas gemensamma bästa. Det är utifrån solidaritets- och jämlikhetssynpunkter lika väl som från all­männa samhällsekonomiska sjmpunkter en naturUg ordning, att riskerna för skada i denna verksamhet via regler om ett skadeståndsansvar för det allmänna slås ut på kollektivet och att den ekonomiska bördan bl, a. genom beskattningen fördelas på medborgarna efter normer som fyller kraven på social rättvisa och ett rationellt utnyttjande av ekonomiska resurser. Det bör vidare påpekas, att det även i fråga om den offentliga verksamheten är ett önskemål, att det personliga skadeståndsansvaret för ensldlda befatt­ningshavare med anledning av deras görande och låtande i tjänsten kan be­gränsas — på samma sätt som när det gäller arbetstagare i ensldld tjänst. Det önskemålet kan inte tillgodoses utan att de skadelidandes reparations­intresse eftersatts, om man inte samtidigt och i motsvarande mån lägger skadeståndsansvaret på det offentligrättsliga subjekt som svarar för verk­samheten i fråga.

I två hänseenden ger emellertid den offentliga förvaltningens specieUa karaktär anledning att särskilt pröva, om åtminstone formella avvikelser från de allmänna skadeståndsreglerna bör göras.

En tiUämpning på förevarande område av dessa regler i fråga om per­son- och sakskada innebär tiU en början, att ersättningsskyldighet inträ­der, när sådan skada våUas genom direkta ingripanden mot person eller egendom. Tvekan kan däremot uppstå, när skada uppkommer som en följd av ett felaktigt myndighetsbeslut, t. ex. ett vitesförbud att ta befatt­ning med viss egendom, vilket medför att egendomen undergår förstörelse, eller ett åläggande för en person att företa en åtgärd, som leder tiU att ho­nom eller annan tillhörig egendom skadas osv. Inom den ensldlda sektorn saknas egentlig motsvarighet tiU fall av denna art, eftersom det där över huvud taget inte kan förekomma beslut, som i kraft av offentiigrättsliga regler blir omedelbart bindande för den enskUde. SakUgt sett finns det emellertid inte några skäl att behandla sådana faU annorlunda än övriga skadefall. Men en förutsättning för skadeståndsansvar är givetvis här som annars, att kravet på adekvat kausalitet mellan beslutet och skadan är uppfyUt.

Också i ett annat hänseende kan uppkomma vissa svårigheter att direkt tiUämpa den allmänna skadeståndsrättens regler inom den offentUga mjm­dighetsutövningens område. En sådan tillämpning innebär, att allmänna grundsatser eUer lagregler om organ- och principalansvar gäller. De or­ganisatoriska förhållandena i den offentUga förvaltningen är emellertid särpräglade, och det är ofta inte möjligt att dra paralleller med enskilda ju-

2.3.6.3.

 

316                 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ridiska personer. Det kan exempelvis vara svårt att fastslå vad som skall förstås med »organ», när det gäller staten, kommunema eller andra offent­UgrättsUga subjekt. Vidare förekommer det, att offentUgrättsUga uppgif­ter som innefattar myndighetsutövning i viss omfattning tiUdelas oUka slag av inrättningar och ensldlda fysiska eUer juridiska personer, som inte kan sägas i egentlig mening ingå i den offentUga förvaltningsorganisatio­nen. De skäl som jag nyss har anfört för ett skadeståndsansvrar för det all­männa i fråga om person- eller sakskada, som vållas genom felaktig mjm­ dighetsutövning, gör sig emellertid gäUande med samma styrka, oberoende av i vilka organisatoriska former verksamheten bedrivs. Under sådana för­hållanden bör man inte anknyta regler om det allmännas skadeståndsan­svar tiU de organisatoriska moment som inom den allmänna skadestånds­rätten är bestämmande för organ- och principalansvaret och som är an­passade efter de organisationsformer som förekommer på den ensldlda sektorn. På detta område bör det i stället vara ensamt avgörande, om ska­dan har uppkommit vid myndighetsutövning. Huruvida den eller de per­soner som har vållat skadan är arbetstagare hos ett offentligrättsligt sub­jekt eller har ställning av organ för detta bör däremot vara utan betydelse.

Jag övergår härefter till frågan i vad mån det allmänna bör åläggas att ersätta ren förmögenhetsskada som uppkommer genom felaktig mjmdighetsutövning.

Det är betydligt vanUgare, att beslut eller åtgärder som innefattar myn­dighetsutövning berör den enskildes alhnänna ekonomiska intressesfär än att de innebär ingrepp i hans personliga integritet eUer direkt rör hans egendom. Genom att meddela oUka slag av förbud eller att vägra tUlstånd Uksom genom beslut som fattas inom ramen för samhällets aUmänna pla­nerings- och regleringsverksamhet kan samhällsorganen i avsevärd mån påverka ensldlda medborgares förvärvsmöjUgheter eUer deras ekonomiska situation över huvud taget. Fel som begås i förvaltningsverksamheten kan följaktligen leda tiU stora ekonomiska förluster för ensldlda rättssubjekt.

Även om den svenska förvaltningen tUlgodoser högt ställda krav på både effektivitet och rättssäkerhet, måste man räkna med att fel eUer misstag då och då begås. Med de senaste decenniernas samhäUsutveckling och snabba expansion av den offentUga sektorn har följt en långtgående och detaljerad reglering av den offentiiga förvaltningen på allt vidsträcktare områden. Verksamheten har blivit alltmer komplicerad och ställer ständigt ökade krav på de offentliga funktionärernas kunskap, skicklighet och förtrogenhet med de ofta omfattande och ibland svårtolkade författningsbestämmelser som reglerar deras verksamhet. Trots insatser i fråga om utbildning, infor­mation o. d. är det ofrånkomligt att denna utveckling medför ökade risker för fel och misstag, även sådana av aUvarlig beskaffenhet.

Grundsatsen om ansvarsfrihet för det allmänna i fråga om ren förmö­genhetsskada, som uppkommer genom felaktig mjmdighetsutövning, har

2.3.6.3.

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            317

rötter långt tUlbaka i tiden. I den mån den över huvud taget vilar på med­vetna rättspolitiska överväganden, har dessa gjorts i en tid då samhäUs-strukturen var en helt annan än i våra dagar och mot bakgrunden av en allmän sjm på förhåUandet meUan »överheten» och medborgarna, som i väsentliga stycken skiljer sig från de värderingar som nu är förhärskande.

Alldeles bortsett från att det är tveksamt om denna grundsats aUtjämt har full giltighet, är det under dessa förhållanden långt ifrån självklart att det allmänna bör åtnjuta en sådan ansvarsfrihet. De sjmpunkter som jag har anfört i det föregående på frågan om det alhnännas ansvarighet för person- och sakskada vid felaktig myndighetsutövning har i allt väsent­ligt giltighet också när det gäller ren förmögenhetsskada. Detta gäller inte minst vad jag har anfört om önskvärdheten att åstadkomma en socialt rätt­vis och ekonomiskt rationell fördelning av kostnaderna för de förluster som orsakas genom fel eller försummelser i den offentliga förvaltningen. Det är visserUgen tydligt, att reparationsintresset från sociala synpunkter fram­träder starkare på integritetskränkningarnas område, särsldlt i fråga om personskada. Men åtskilliga exempel kan anföras, där ett felaktigt myndig­hetsbeslut, t. ex. en oriktig körkortsindragning eller en oriktig vägran att ge näringstillstånd, leder tUl förluster med lUca socialt ömmande konsekvenser för den enskUde som ett sjukdoms- eller olycksfaU. Också på förevarande område talar vidare behovet av att kunna införa regler som begränsar en­skUda ämbets- och tjänstemäns personliga skadeståndsansvar för att det allmänna i stället träder in och bereder de skadelidande gottgörelse.

En ordning enligt vilken det aUmänna i princip får bära det ekonomiska ansvaret för sådana förluster även när det begångna felet inte utgör vare sig ämbetsbrott eUer annat brott av enskild befattningshavare, skulle vis­serUgen innebära, att man sträcker det allmännas ansvarighet längre än vad som skulle följa av allmänna skadeståndsregler. Förhållandena i en­skUd verksamhet och vid offentUg myndighetsutövning är emellertid inte likartade. Det moment av direkt eller indirekt tvång och den monopol-stäUning för samhällsorganen som karakteriserar myndighetsutövningen saknar motsvarighet inom den ensldlda sektorn. Häri Ugger ett skäl att ge den som Uder skada genom felaktig myndighetsutövning ett mera långt­gående ekonomiskt skydd. Det bör i detta sammanhang också påpekas, att en paralleU meUan de situationer då enskilda personer i rent utomobli­gatoriska förhållanden våUar varandra ren förmögenhetsskada och faU dä en medborgare tiUfogas sådan skada genom felaktig myndighetsutövming inte alltid är helt rättvisande. Förhållandet mellan den enskilde medbor­garen och samhällsorganen uppvisar i åtskilUga fall drag som påminner om kontraktsrättsliga relationer mellan enskUda. Detta gäller särsldlt i de vanUga situationer då den enskUde direkt träder i förbindelse med mjmdig­heterna och begär ett beslut eUer annat besked i en angelägenhet som rör hans intressesfär. Det är knappast mer anmärkningsvärt, att det aUmänna

2.3.6.3.

 

318                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

i sådana fall får svara för de ekonomiska följdema av att myndigheterna brister i fullgörandet av sina åUgganden enligt de offentiigrättsliga regler­na, än att en avtalspart bär ekonomiskt ansvar för att han inte fullgör sina kontraktsenliga förpliktelser. Ett skadeståndsansvar för det allmänna vid felaktig mjmdighetsutövning låter sig därför i åtskilliga fall av denna art motivera från synpunkter som inte så mycket avviker från dem som Ugger till grund för de privaträttsliga skadeståndsreglerna.

En internationell jämförelse belyser bjärt den särställning som svensk rätt intar på förevarande område. I praktiskt taget aUa övriga västeuro­peiska länder, som i fråga om social och ekonomisk utvecklingsnivå kan jämföras med Sverige, erkänns i princip ett ansvar för det allmänna i fråga om ren förmögenhetsskada vid fel eller försummelser också i den del av den offentliga verksamheten som avser myndighetsutövning. Detta gäller bl. a. i fråga om våra nordiska grannländer. Den nya norska skadeståndslagen innehåller regler om skadeståndsskyldighet för det allmänna i sådana fall, och liknande bestämmelser finns i de danska och finska lagförslagen. Det är en förutsättning för nordisk rättslikhet, att en motsvarande reglering sker i Sverige.

Sakligt leder dessa överväganden till slutsatsen, att det aUmänna bör svara inte bara för person- och sakskada utan också för ren förmögenhets­skada, när sådan skada uppkommer genom fel eller försummelse vid myn­dighetsutövning. Mot en sådan ordning har emellertid både inom kommittén och under remissbehandlingen rests invändningar av principiell natur med utgångspunkt från stats- och förvaltningsrättsliga sjmpunkter. Det har ifrå­gasatts, om det är lämpligt och förenligt med allmänna förvaltningsrätts­liga grundsatser att via skadeståndsreglerna införa en möjlighet tUl dom­stols- eller annan efterhandskontroU över förvaltningen vid sidan av den vanliga administrativa besvärsprocessen.

Enligt min mening kan sjmpunkter av detta slag inte tiUåtas inverka på den grundläggande frågan, om det allmänna bör i princip svara för skada genom fel eUer försummelse vid myndighetsutövming. Svaret på den frågan måste ges med utgångspunkt enbart i överväganden av vad som är önsk­värt och lämpligt från sociala och samhällsekonomiska synpunkter. Om frågan besvaras jakande, blir det därefter en uppgift att utforma ersätt­ningssystemet och reglerna om dettas administration på ett sätt som tUlgo­doser de skadelidandes intresse att få ersättning i den omfattning man finner sakligt motiverad, utan att grundläggande förvaltningsrättsliga prin­ciper åsidosätts. Detta är enligt min mening fullt möjligt. Som jag skall ut­veckla närmare i det följande vid min behandling av vissa särbestämmelser i kommittéförslaget kan man, utan att träda de skadelidandes rätt för när, stäUa upp sådana förutsättningar för deras ersättningsrätt, att den efter­handskontroll via skadeståndsreglerna som i och för sig är oundvikUg inte

2.3.6.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            319

behöver inge betänkligheter från förvaltningsrättsliga synpunkter.

Jag vill i detta sammanhang och med anledning av vissa remissuttalan­den särskUt betona, att den prövning som det här kan bli fråga om inte in­nebär, att ett lagakraftvunnet förvaltningsbeslut, som i skadeståndsmålet konstateras vara oriktigt, skaU rivas upp och mista sin rättskraft. Att en enskUd, som har lidit skada genom beslutet, tillerkänns ersättning av det allmänna, innebär ju inte att beslutet som sådant förlorar sin rättsverkan, vare sig i förhållande till den parten eUer gentemot annan person. Det bör också tiUäggas, att en efterhandskontroU av detta slag inte är någon nyhet. En sådan kontroll blir aktuell redan enligt gällande rätt, när åtal eller skade­ståndstalan väcks mot en ämbets- eUer tjänsteman med anledning av påstått tjänstefel. Jag vill också erinra om den granskningsverksamhet som utövas av riksdagens ombudsmän. Risken att ett fel eller en försummelse kommer upp tUl bedömning på den vägen är en realitet för flertalet offentliga funk­tionärer och kan antas spela en större roll för deras handlande än en av­lägsen möjlighet att skadeståndsansvar åläggs det allmänna med anledning av fel eller försummelser som de begår. Att en sådan möjlighet införs kan därför inte ses som någon principiell nyhet av betydelse och behöver inte befaras ba några menliga verkningar för förvaltningens självständighet och effektivitet.

I vilken omfattning det över huvud taget blir fråga om en efterhands­kontroll genom prövning av skadeståndsanspråk mot det allmänna är som jag har antjrtt beroende av vilken ställning man tar i en rad speciella frågor om skadeståndsansvarets förutsättningar och omfattning. Innan dessa frå­gor har behandlats, finns det inte anledning att gå närmare in på spörs­målet, i vilken ordning en ersättningstalan mot det allmänna bör prövas, dvs. om prövningen bör ankomma på de allmänna domstolarna eller på ett eller flera administrativa organ och, i det förra fallet, huruvida allmän dom­stol bör i någon mån vara bunden av administrativ domstols eller mjmdig-hets bedömning av riktigheten av det beslut eller den åtgärd som har orsakat skada. Jag kommer att behandla dessa frågor särsldlt i ett följande av­snitt (2.3.6.16.).

Rörande frågan om de ekonomiska verkningarna för det allmänna av en reform enligt de nu angivna riktUnjerna vill jag här endast anföra ett par allmänna sjmpunkter.

Att reformen kommer att medföra ökade utgifter för det allmänna är up­penbart. Men det saknas helt underlag för att göra ens någotsånär säkra förutsägelser om kostnadernas omfattning — alltför många osäkra och delvis irrationella faktorer kommer att spela in. Varje jämförelse med för­hållandena i andra länder måste bli haltande och av ringa värde, även om t. ex. erfarenheterna från våra grannländer Danmark och Norge ger an­ledning att inte hysa överdrivna farhågor.

2.3.6.3.

 

320                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Hur mycket de ekonomiska verkningarna för det allmänna betyder, be­ror i hög grad på hur långt man går när det gäUer att begränsa ansvarig­hetens omfattning genom särbestämmelser om förutsättningarna för ska­deståndsansvaret och om skadeståndens beräkidng, inbegripet aUmänt verkande jämkningsregler. De ekonomiska faktorerna mäste därför beak­tas vid utformningen av sådana bestämmelser, och jag får också anledning att i olika sammanhang i det följande beröra ekonomiska aspekter pä lagstiftningen.

På grundval av de överväganden som jag har gjort i det föregående för­ordar jag, att i en ny lagstiftning som huvudregel tas upp bestämmelse av innebörd, att det allmänna skall ersätta såväl person- eller sakskada som ren förmögenhetsskada, vilken vållas genom fel eller försummelse vid myndig­hetsutövning.

Att man låter den grundläggande ansvarsregeln knyta an tUl begreppet »myndighetsutövning» i stället för att som i kommittéförslaget utforma reglerna om det allmännas skadeståndsskyldighet med utgångspunkt främst i organisatoriska förhållanden får konsekvenser främst i rättstekniskt av­seende men blir också av saklig betydelse.

TUl en början undgår man behovet av att genom sådana bestämmelser som 20 § i kommittéförslaget innehåUer särsldlt avgränsa tiUämpnings­området för de nya reglerna om det aUmännas ansvar mot de områden av den offentliga verksamheten där allmänna skadeståndsregler skaU tilläm­pas. Under det att enligt kommittéförslaget allmän lag skaU tiUämpas i verksamhet som kan anses jämställd med ensldld kominer enligt mitt för­slag allmänna skadeståndsregler att utan vidare bli tiUämpUga vid aU verk­samhet — offentlig eUer enskUd — som inte avser mjmdighetsutövning. Det föreUgger en inte oväsentiig principiell skiUnad mellan de rättstekniska metoder som sålunda har använts i de båda förslagen. Med kommittéförsla­gets uppläggning blir det nödvändigt att närmare undersöka vilka personer eUer inrättningar som skaU anses ingå i det allmännas organisation. Dess­utom måste man i det särskUda faUet ställa frågan i vad mån den skade­bringande verksamheten företer likheter med enskUd. Enligt mitt förslag blir däremot arten av det Beslut eUer den åtgärd som har orsakat skada det ensamt avgörande kriteriet, medan det saknar betydelse om verksamheten från organisatoriska synpunkter är att beteckna som offentlig eUer inte.

Dessa skUlnader får vissa konsekvenser i fråga om omfattningen av den nya lagstiftningens tUlämpningsområde. EnUgt 3 § kommittéförslaget skulle de särskUda reglerna om ansvar i offentlig verksamhet gäUa även för uni­versitet, högskola och akademi samt för skogsvårdsstjrrelse, hushåUnings­sällskap, sjömanshus och annan sådan offentiig inrättriing. Lagförslaget föreskrev alltså ansvar endast för vissa offentiiga rättssubjekt. Vid sidan av staten och kommunerna skulle skadeståndsansvar enligt den nya lagen kun-

2.3.6.3.

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            321

na komma i fråga endast beträffande de särskilt uppräknade subjekten och sådana offentliga inrättningar som tiil organisation och verksamhetsupp­gifter är jämförliga med dessa. Detta skulle innebära en inte obetydlig in­skränkning av tUlämpningsområdet. Offentliga uppgifter fullgörs inte bara av statliga och kommunala myndighetsorgan och sådana offentliga inrätt­ningar som kommittén tog sikte på utan också av vissa korporationer, som t. ex. handelskamrarna och Sveriges advokatsamfund, av juridiska personer som har bildats i privaträttsliga former men på det allmännas initiativ — t. ex. Aktiebolaget Svensk bilprovning — och någon gång av enskilda fysiska personer som inte kan sägas ingå i det allmännas organisation. Sådan »offentlig förvaltning genom enskilda» har ibland inslag av myn­dighetsutövning. Det gäller t. ex. besiktningsmännens verksamhet hos Ak­tiebolaget Svensk bilprovning, vissa tjänsteåtgärder av notarius publicus, advokatsamfundets beslut om antagande och uteslutning av medlem­mar etc. Undan för undan sker en omfördelning av de offentliga upp­gifterna mellan myndigheter, allmänna inrättningar och rättssubjekt bil­dade i privaträttslig ordning. Det synes naturligt att den enskildes rätt till ersättning när han har åsamkats skada genom ett beslut eller en åtgärd som innebär myndighetsutövning är densamma, oavsett om beslutet har fattats eller om åtgärden har vidtagits av ett offentligrättsligt subjekt eller utgör ett led i en verksamhet som bedrivs av ett privaträttsUgt subjekt. Reg­lerna om det aUmännas ersättningsskyldighet vid myndighetsutövning bör sålunda gälla oberoende av vem som faktiskt utövar denna myndighet. Detta resultat tiUgodoses inte i kommittéförslaget men uppnås om man som enligt mitt förslag knyter an uteslutande tUl begreppet mjrndighetsutövning och bortser från de organisatoriska förhållandena. I praktiken torde dock skUl­naden i fråga om omfattningen av tUlämpningsområdet för särreglerna om det aUmännas ansvar inte bli betydande, eftersom sådan myndighetsutöv­ning genom enskilda som jag här har berört f. n. förekommer bara i begrän­sad utsträckning.

Den metod att bestämma tUlämplighetsområdet för reglerna om det all­männas skadeståndsansvar som jag sålunda förordar får praktisk betydelse också för frågan om ansvarssubjektet. Bakom kommittéförslaget ligger tan­ken att de organisatoriska förhållandena skall vara bestämmande också för vilket offentligrättsligt subjekt som skaU bära skadeståndsansvaret enligt den nya lagstiftningen. Samtidigt har kommittén funnit det nödvändigt att för vissa verksamhetsområden göra avsteg från huvudregeln. Så har skett genom 2 § kommittéförslaget, där det föreskrivs att staten i viss omfattning skall svara för skada i verksamhet som utövas av annan än staten, nämligen av borgerlig eller kyrklig kommun.

Under remissbehandlingen har det satts i fråga, om inte skadeståndsan­svar enligt den nya lagen undantagslöst bör åvila staten eller kommun. Man har härvid understrukit att det här gäller en verksamhet som staten eUer

2.3.6.3.

21 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

322                Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 år 1972

kommunerna ytterst svarar för och bekostar, oavsett i vilka organisatoriska former verksamheten bedrivs.

Med den uppbyggnad med utgångspunkt i organisatoriska förhållanden som kommittéförslaget fått kan det te sig naturligt att lägga skadestånds­ansvaret på det subjekt som faktiskt driver och administrerar den verksam­het i vilken en inträffad skada har uppkommit. Men om man i enlighet med vad jag föreslår utgår från att ansvarighet skall inträda bara för skada vid utövning av offentlig myndighet kommer frågan i ett annat läge. Det fram­går av vad jag har sagt tidigare att jag med mjmdighetsutövning avser så­dana beslut eller åtgärder som är ett uttryck för den samhäUeUga överhög­heten över medborgarna. Men det betyder, att det alltid blir fråga om en verksamhet som kan bedrivas endast i kraft av de offentligrättsliga regler som gäller för statiig eller kommunal verksamhet. Ytterst går sålunda verk­samheten, till den del den avser myndighetsutövming, tUlbaka på de makt­befogenheter som exklusivt tillkommer staten eller kommunerna. Detta fak­tum förändras inte av att verksamheten i organisatoriskt avseende drivs av ett från staten och kommunerna formellt fristående subjekt. Under dessa förhållanden är det enligt min mening följdriktigt och sakUgt naturligt att det ekonomiska ansvaret för skador som uppkommer vid sådan verksamhet också bärs av staten resp. kommunerna.

Frågan huruvida i det enskilda fallet staten eller en kommun skall bära skadeståndsansvaret behandlas i sin helhet i specialmotiveringen (avsnitt 5.1.3.2.).

I enlighet med det anförda förordar jag att skadeståndsansvaret enligt den förut angivna huvudregeln undantagslöst skall åvila staten eUer kommun. Vid min behandling av de ensldlda bestämmelserna kommer jag att mera detaljerat beröra frågan om ansvarighetens fördelning mellan staten och kommunerna inom olika verksamhetsområden (avsnitt 5.1.3.2.).

Jag har i det föregående diskuterat frågan om det allmännas skadestånds­ansvar i verksamhet som avser myndighetsutövming endast såvitt avser person- eller sakskada samt ren förmögenhetsskada. Enligt gällande rätt utgår i vissa fall ersättning också för annan ideell skada än sveda och värk eller lyte och annat stadigvarande men i följd av kroppsskada. Jag åsjrftar bestämmelserna i 6 kap. 3 § SL om ersättning för lidande som tillfogas någon genom brott mot den personliga friheten eller genom ärekränkande gärning. Tydligt är att sådana gärningar kan förekomma också i samband med ut­övning av offentlig mjmdighet, t. ex. när någon utan laga grund berövas fri­heten genom en mjmdighets beslut eller när en ämbetsman i sin tjänste­utövning gör sig skyldig tUl ärekränkning. I konsekvens med den stånd­punkt jag har intagit i det föregående i frågan om de nya principalansvars­reglemas tillämpning när en arbetstagare i sin tjänst begår en brottslig gär­ning av detta slag (avsnitt 2.2.4,5,) förordar jag att också reglerna om det

2.3.6.3.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            323

allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning görs tillämpliga i hit­hörande fall. Däremot är jag inte beredd att förorda regler som innebär att ersättning för lidande utgår i vidare omfattning än som följer av den mot­svarighet till 6 kap, 3 § SL som skaU tas upp i den nya lagstiftningen.

Som jag redan har framhållit kan det bli nödvändigt med hänsyn till den offentliga myndighetsutövningens speciella karaktär att införa särregler, som generellt eller för vissa fall inskränker det aUmännas skadeståndsan­svar eller på annat sätt medför avvikelser från den huvudregel som jag här har stäUt upp. Kommittéförslaget innehåller ett flertal bestämmelser av detta slag. Jag hänvisar i det avseendet till den redogörelse som jag nyss har lämnat, I det följande kommer jag att behandla kommitténs förslag i denna del i 12 särskilda avsnitt. Jag tar först upp frågan om det s, k. stan­dardkravet (2.3.6.4.) och i anslutning därtill frågan om begränsning av kretsen av de ersättningsberättigade (2.3.6.5.). Därefter behandlas frågan om inskränkningar i ansvarigheten vid kontroll-, upplysnings- och service­verksamhet (2.3.6.6.). De tre följande avsnitten rör frågor om undantag för skada genom beslut av de högsta statsorganen (2.3.6.7.), om särskilda be­gränsningar av rätten till ersättning med anledning av dom eller beslut (2.3.6.8.) samt om verkan av den skadelidandes »passivitet» i andra fall (2.3.6.9.). Frågan om skada på omhändertagen egendom behandlas i ett följande avsnitt (2.3.6.10.). Jag tar därefter upp frågor om det allmännas ansvarighet gentemot egna arbetstagare (2.3.6.11.), om det speciella un­dantag som kommittén har föreslagit i fråga om skada som drabbar ut­ländskt intresse (2.3.6.12.) samt om ersättning för skada uppkommen un­der krigs- och beredskapsförhållanden (2.3.6.13.). I det följande avsnittet behandlas frågan om behovet av särskilda regler rörande skadeståndets storlek (2,3,6.14.) och i anslutning därtill frågan om verkan av skadeli­dandes medvållande (2.3,6,15,), — Slutligen diskuteras spörsmålet om för­farandet för prövning av skadeståndsanspråk mot det allmänna (2,3,6.16.).

2.3.6.4. »Standardregeln». Den huvudregel om ersättningsansvar för det allmänna vid fel eller försummelse i offentlig verksamhet som kommitté­förslaget innehåller (1 §) förutsätter i princip culpa hos den eller de funk­tionärer som genom felaktigt handlande — eller underlåtenhet — har orsa­kat skadan. Kommittén har emellertid ansett en ytterligare begränsning med avseende på skadeståndsansvarets förutsättningar vara nödvändig. Den offentliga verksamheten företer enligt kommittén vissa olikheter jämfört med privat verksamhet. Den bedrivs sålunda till medborgarnas gemensam­ma nytta, inte i vinstsyfte. Verksamheten är kringgärdad av författnings-föreskrifter, ofta av detaljerat slag. Även mindre allvarliga överträdelser av dessa kan medföra att den felande befattningshavaren ådöms ansvar för ämbetsbrott och åläggs ersättningsskyldighet. Främst av dessa skäl har

2.3.6.4.

 

324                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

kommittén ansett sig böra föreslå en särskild bestämmelse av innebörd, att vissa typer av obetydliga fel inte skall ådra det allmänna skadeståndsan­svar, även om sådant ansvar anses åvila den felande ämbets- eUer tjänste­mannen. Det avgörande kriteriet enligt en sådan bestämmelse bör enUgt kommittén vara, huruvida de krav som skäligen kan stäUas på verksamhe­tens utövning har blivit åsidosatta.

Kommittén utgår dock från att ansvarighet skall kunna inträda också vid »anonyma» fel, dvs. när det är klart att ett fel har begåtts, som innebär åsidosättande av de handlingsnormer som den allmänna culparegeln byg­ger på, men det inte kan fastställas vem som är den felande. Skadestånds­ansvar skall enligt kommittén också kunna inträda vid s. k. kumulerade fel, dvs. när flera funktionärer har medverkat till skadan genom smärre fel, som visserligen inte vart för sig innebär en sådan avvikelse frän hand-lingsnormema att culpaansvar kan göras gällande men som tillsammantag­na framstår som ett culpöst åsidosättande av dessa normer.

Med en bestämmelse om åsidosättande av »skälig standard» som förut­sättning för ersättningsskyldighet avser emellertid kommittén att åstad­komma en begränsning av skadeståndsansvaret också i ett annat hänseen­de. Kommittén påpekar, att lag- och författningsbestämmelser, som gör det till en tjänsteplikt för en befattningshavare i det allmännas tjänst att handla på visst sätt, inte alltid är givna tUl de enskildas skydd utan kan avse att i stället tillgodose — enbart eller främst — ett rent offentligt in­tresse. När enskilt intresse, som inte kan anses åtnjuta skydd genom en så­dan bestämmelse, likväl tUlskyndas skada genom att bestämmelsen åsido­sätts, bör skadeståndsansvar för det allmänna inte inträda utan vidare. Kom­mittén anser försiktigheten bjuda, att detta kommer till uttryck i lagstift­ningen, och föreslår, att detta sker genom en sådan utformning av regeln om »skälig standard» att den tar sikte pä de krav som »i förhållande tUl den skadelidande» skäligen kan ställas på verksamhetens utövning.

Det rör sig här enligt min mening om två olika och principieUt artskilda aspekter på skadeståndsansvarets förutsättningar. Den ena tar sikte enbart på en bedömning av det förfaringssätt som har orsakat skadan och har nära släktskap med frågan om innehållet i de handlingsnormer som ligger tUl grund för culpabedömningen. Den andra rör frågan om kretsen av de ersättningsberättigade och avser faststäUandet av vilka ekonomiska intres­sen som skyddas av en åsidosatt handlingsnorm. Detta problem brukar be­dömas fristående från spörsmålet om culpanormernas innehåll. Enligt min mening är det från både sakliga och systematiska synpunkter naturligt, att de båda frågorna hålls isär och bedöms fristående från varandra också i det här sammanhanget. I den mån en särsldld reglering av dessa frågor anses påkallad bör den inte som i kommittéförslaget ske genom en enda »standardregel». Jag kommer därför i detta avsnitt att uppehålla mig ute­slutande vid frågan om kravet på åsidosättande av »skälig standard» som förutsättning för skadeståndsansvaret. De problem som sammanhänger

2.3.6.4.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            325

med frågan om kretsen av de ersättningsberättigade behandlar jag i näst­kommande avsnitt.

Mot kommitténs ståndpunkt i fråga om förutsättningama for skade­ståndsansvaret med avseende på beskaffenheten av de förfaranden som skall medföra ersättningsskyldighet för det allmänna bar under remissbe­handlingen riktats viss kritik. Besvärssakkunniga har hävdat, att man ge­nom att erkänna ansvar för anonyma och kumulerade fel avlägsnar sig från det krav på culpa som ligger till grund för kommittéförslaget och att den objektiva bedömning som standardregeln innebär är svårförenlig med culpaprincipen. Det har vidare framhållits, att huvudregeln om ansvar för fel och försummelse i den offentliga verksamheten bUr alltför vag genom kravet på åsidosättande av skälig standard och att den föreslagna regeln är motsägelsefull. Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, LO och TCO, anser att standardregeln alltför mycket begränsar de skadeU­dandes möjligheter att få ersättning, eftersom den innebär, att en skade­ståndstalan skall kunna ogillas också i vissa faU, när fel eller försummelse faktiskt föreligger. De tankegångar som standardregeln bygger pä har emellertid vunnit anslutning i en del andra remissjrttranden.

I fråga om de grundläggande förutsättningarna för skadeståndsansvaret enligt den huvmdregel om ansvar för skada vid utövning av offentUg mjm­dighet som jag föreslår kan jag i viss mån instämma i kritiken mot kom­mitténs uttalande om att ansvaret förutsätter culpa hos den felande be­fattningshavaren, om nämligen därmed menas, att samtliga förutsättning­ar för att ålägga denne personUgt skadeståndsansvar skall vara uppfyU­da. En sådan ståndpunkt är knappast förenlig med tanken att ansvar skaU kunna inträda också vid anonyma och kumulerade fel, en tanke som jag i sak vill ansluta mig till. Jag kan därför i princip biträda besvärssakkun­nigas uppfattning att frågan huruvida skadeståndsansvar föreUgger bör avgöras på grundval av en mer objektiv bedömning av det förfarande som har orsakat skadan. Vid den bedömningen bÖr å andra sidan de hand­lingsnormer som ligger till grund för den allmänna culparegeln bUda ut­gångspunkt. Jag återkommer i specialmotiveringen tiU frågan hur dessa principer bör komma tiU uttryck i lagtexten (avsnitt 5.1.3.2.).

De skäl som enligt kommittén motiverar, att man på detta område — dvs, enligt mitt förslag vid myndighetsutövning — ställer upp ett sär­skilt krav på åsidosättande av skälig standard som ansvarsförutsätt­ning, finner jag övertygande. Vållandebegreppet i den allmänna skade­ständsrätten har tänjts ut på ett sätt som har medfört att ensldlda före­tagare har blivit underkastade ett ofta mycket strängt skadeståndsansvar. Ett åsidosättande av en författningsbestämmelse — t. ex. om arbetarskydd — från företagarens eller hans anställdas sida anses av domstolarna näs­tan undantagslöst innefatta vållande. På den offentUga förvaltningens om­råde är verksamheten i långt större utsträckning än inom den ensldlda sektorn reglerad genom författningsföreskrifter. I betydande omfattning

2.3.6.4.

326                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 dr 1972

tar sådana föreskrifter direkt eller indirekt sikte på att skydda ensldlda intressen. Mot bakgrund av hittillsvarande rättstillämpning, inte bara när det gäller enskildas skadeståndsansvar utan också i fråga om straff- och skadeståndsansvaret för ämbets- eller tjänstemän, finns det anledning räk­na med att varje överträdelse av författningsbestämmelser av detta slag kommer att anses som skadeståndsgrundande fel eller försummelse. De rättspolitiska skäl som kan åberopas för en regel om ersättningsskyl­dighet för det allmänna vid brister i den offentliga förvaltningen moti­verar emellertid inte ett obetingat ansvar i alla sådana situationer. Mind­re dröjsmål på grund av bristfällig planering eller otillräckliga resur­ser, smärre förbiseenden och misstag på grund av brådskande förhål­landen eller stor arbetsbörda osv. är oundvikliga företeelser i en ständigt ex­panderande offentlig förvaltning. Allmänheten kan inte rimligen kräva absoluta garantier mot de ekonomiska följderna av sådana händelser — att de då och då leder till förluster för enskilda får ses som ett av de pris som medborgarna får betala för den njita de har av en verksamhet som ytterst syftar till att tillvarata deras egna intressen. Det är ett rimligt krav på den enskilde medborgaren att han tar dessa skaderisker i beräkning och inrik­tar egna ansträngningar på att begränsa verkningarna av sådana företeel­ser, t. ex. genom att själv kontrollera muntligen lämnade anvisningar eller upplysningar etc.

Mot en »standardregel» kan invändas, att det allmänna härigenom be­reds en förmånsställning som enskilda rättssubjekt inte har och att just den omständigheten att samhäUet utövar tvångsmakt mot medborgarna motiverar ett långtgående skadeståndsansvar för de offentligrättsliga sub­jekten. Men jag vill då erinra om att den offentliga myndighetsutövningen företer också andra särdrag som talar i motsatt riktning. Samhällsorganen befinner sig här i ett tvångsläge, som i stort sett saknar motsvarighet på den enskilda sektorn. De kan inte undandra sig att vidta de åtgärder eller fatta de beslut som allmänheten begär av dem eller som i övrigt åligger dem enligt lag eller författning. De är ofta hårt pressade av lagstadgade tidsfrister och kan inte avvika från de detaljerade regler som gäller för deras verksamhet. Det blir vidare inom den offentUga myndighetsutöv­ningen fråga om ansvar för ren förmögenhetsskada i en helt annan om­fattning än i enskild verksamhet. Frekvensen av åtgärder och beslut som rör enskildas ekonomiska förhållanden är stor, och även obetydUga miss­tag kan leda till avsevärda förluster. Den återhållsamhet som präglar den allmänna skadeståndsrättens regler om ansvar för ren förmögenhetsskada betingas bl. a. av nödvändigheten att hålla ansvaret inom rimliga gränser. Det är naturligt att detta behov tillgodoses genom särskilda regler, när ett sådant ansvar lagregleras på ett område där just den skadetypen är vanlig. En standardregel kan fylla en sådan funktion. Det är också främst i fråga om ren förmögenhetsskada som en sådan regel kan väntas få praktisk betydelse. På integritetskränkningarnas område lär nämligen kraven på »skälig stan-

2.3.6.4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972                   327

dard» regelmässigt sammanfalla med den allmänna culparegelns hand­lingsnormer. Särskilt gäller detta när det är fråga om direkta ingripanden mot en person eller hans egendom. Däremot kan det finnas behov av en standardregel i fall då person- eller sakskada har vållats genom ett felaktigt beslut.

Det skulle kunna göras gällande, att de synpunkter som jag nu har an­fört till stöd för en särskild standardregel kan tillgodoses inom ramen för den vållandebedömning som skall ske med tillämpning av allmänna grund­satser. Vid varje bedömning, huruvida sådant vållande föreligger som är en förutsättning för skadeståndsansvar måste hänsyn tas till arten av och ändamålet för den verksamhet i vilken skadan har uppkommit, de för­hållanden under vilka den utövas och liknande omständigheter. Det kan hävdas, att bedömningen i sådana hänseenden i själva verket innebär en prövning av huruvida kraven på »skälig standard» har åsidosatts.

Enligt min mening kan man emellertid inte helt falla tillbaka på sådana allmänna principer. Frågan om skälig standard kommer som jag har nämnt upp framför allt när skada har orsakats genom felaktigt beslut. Förhållan­dena är i sådana fall inte helt jämförliga med dem som föreligger vid ska­defall i rent utomobligatoriska förhållanden på den enskilda sektorn, Vål-landebedömningen sker då enligt avsevärt friare normer och utifrån all­männa värderingar — utanför arbetarskydds- och trafiklagstiftningens områden mera sällan på grundval av en detaljerad reglering av handlings­normerna. Liksom våUandebedömningen vid åsidosättande av kontraktsen­liga förpliktelser inte sällan är strängare än i utomobligatoriska förhål­landen, får man räkna med en sträng vållandebedömning när författnings-föreskrifter om myndighetsutövning har överträtts. Den rättspraxis som rör t, ex, företagares skadeståndsansvar vid åsidosättande av offentligrätts­liga skyddsföreskrifter av olika slag bekräftar, att det finns fog för ett så­dant antagande. Jag finner det angeläget att det genom en uttrycklig be­stämmelse markeras, att en så långtgående objektivering av det alhnännas skadeståndsansvar inte är åsyftad.

Det är mot bakgrund av dessa sjnipunkter som jag inte heUer är beredd att förorda en reglering motsvarande den som har skett i den nya norska lagen och som innebär, att standardregeln gjorts tillämplig också i fråga om enskild arbetsgivares skadeståndsansvar. Åtminstone för svensk rätts del skulle en ordning som den norska kunna få konsekvenser som inte är avsedda. Det kan befaras, att en sådan standardregel leder till en ändrad och mer återhållsam praxis vid våUandebedömningen i enskUd verksamhet. Om en sådan effekt alls anses önskvärd, bör den grundas på medvetna rättspolitiska överväganden och i varje fall inte åstadkommas genom en bestämmelse som främst tar sikte på att reglera skadeståndsansvaret vid offentlig myndighetsutövning. Men följden av en reglering i överensstäm­melse med den norska lagen kan också bli en sådan urholkning av stan­dardregelns innehåll, att dess rättspolitiska syften förfelas. Jag vill emeller-

2.3.6.4.

328                Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

tid betona, att den formella skiljaktighet mellan den norska och den sven­ska lagen som uppkommer på denna punkt inte nödvändigtvis kommer att motsvaras av materiell rättsolikhet. Utgångspunkterna är inte desamma i de båda länderna, bl. a. med hänsyn till att man i norsk rättspraxis har gått längre än hos oss när det gäller att erkänna rent objektivt skadestånds­ansvar för företagare och att de norska domstolarna därför sannolikt inte har haft anledning att förskjuta gränserna mellan vållande och icke-vållande på det sätt som har skett i Sverige.

Mot en standardregel har slutligen invänts, att den kan leda till stötande resultat i fall då det allmänna befrias från skadeståndsansvar med stöd av denna regel, under det att den enskilde befattningshavare som har vållat skadan åläggs ersättningsskyldighet. Jag vill inte bestrida, att problemet existerar och kräver en lösning. Som jag kommer att utveckla i det följande vid min behandling av frågan om arbetstagares skadeståndsansvar (av­snitt 2.4.5.) kan och bör det emellertid lösas genom regler om jämkning av tjänstemännens personliga skadeståndsansvar. I samma mån som detta ansvar jämkas eller bortfaller i hithörande situationer blir visserligen resul­tatet, att förlusten i stället får bäras av den enskilde skadelidande. Som jag också skall beröra närmare i det följande är emeUertid den konsekven­sen inte så stötande som det jrtligt sett kan förefalla. Den rimmar i själva verket väl med de överväganden som enligt det föregående över huvmd taget motiverar en standardregel. Jag vUl slutligen erinra om, att pro­blemet i praktiken kommer att helt försvinna, om ämbetsansvarskommit-téns tidigare omnämnda förslag till avkriminalisering av tjänstemännens fel i tjänsten genomförs och därmed möjligheterna att ålägga enskilda tjänstemän ansvarighet för ren förmögenhetsskada begränsas till fall av så allvarliga försummelser, att kravet på skälig standard under alla förhål­landen måste anses åsidosatt.

I enUghet med vad jag nu har anfört förordar jag att i den nya lagen tas upp bestämmelse att ersättningsskyldighet för det allmänna med an­ledning av fel eUer försummelse vid mjmdighetsutövning skall inträda endast om »skälig standard» i verksamheten har åsidosatts. Jag kommer att ytterligare beröra frågan om bestämmelsens utformning och innebörd vid min behandling av de enskUda bestämmelserna (avsnitt 5.1.3.3.).

2.3.6.5. Kretsen av de ersättningsberättigade. Vid min behandUng av hu­vudgrunderna för en ny lagstiftning om skadestånd på grund av eget vål­lande har jag närmare berört bl. a, frågan om avgränsningen av kretsen av de ersättningsberättigade (avsnitt 2.1.4.3.). Jag har därvid framhållit, att en sådan avgränsning enligt allmärma grundsatser sker i två hänseenden. För det första gäller, att när person- eller sakskada eller ren förmögenhets­skada har tillfogats någon under sådana omständigheter att ersättnings­skyldighet över huvud taget föreligger, skadestånd i princip inte utgår till annan än den som har lidit integritetskränkningen resp. den mot vilken det

2.3.6.4.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             329

skadegörande beteendet är omedelbart riktat. Den som har lidit ekonomisk förlust som följd av att annan har tiUskyndats skada har med andra ord inte rätt att få skadestånd, om inte särsldld föreskrift härom finns, som t. ex, regeln i 6 kap, 4 § SL om ersättning till efterlevande, när någon har blivit dödad. För det andra utgör det vid culpaansvar en förutsättning för att rätt till skadestånd skall inträda, att skadan har drabbat ett intresse som kan anses skyddat genom den handlingsnorm — av straffrättslig eller annan art — som skadevållaren har överträtt. Dessa grundsatser har enligt min mening generell giltighet vid allt skadeståndsansvar som direkt eller indirekt grundas på vållande.

Som jag har nämnt vid behandUngen av standardregeln (avsnitt 2.3.6.4.) har kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar ansett försik­tigheten bjuda, att grundsatsen om skadeståndsansvarets begränsning till »skyddade intressen» på förevarande område kommer till uttryck i lag­texten. De situationer där man säkert kan skilja ut vissa intressen, som inte är skyddade mot pliktöverträdelsen i det särskilda faUet, är enligt kommittén inte alltför vanliga. Bestämmelsen i 6 kap. 8 § SL (numera 20 kap. 8 § fjärde stycket RB), att målsägande är den mot vilken brott är be­gånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada, hör visserligen inte rimligen tolkas så, att var och en som i någon form har Udit skada av att ett brott blivit begånget utan vidare har rätt tiU skadestånd. Men kom­mittén antar, att sedan det väl har konstaterats i ett visst faU att ett äm­betsbrott föreUgger, domstolen in dubio utgår från att även de ensldlda per­soner som blir lidande genom brottet är skyddade av föreskrift som bestäm­mer tjänstepliktens omfattning. Den försumlige tjänstemannen torde på jrrkande åläggas att utge ersättning till ensldld skadelidande. Det är emel­lertid enligt kommittén inte påkallat, att skadestånd alltid utgår till en­skilda intressenter, oavsett vad som avsågs när befattningshavarens skyl­digheter i tjänsten slogs fast. Det får i huvudsak bU domstolarnas sak att genomföra den nödvändiga begränsningen på lämpligt sätt, men för att göra detta möjUgt har kommittén i 4 § i sitt förslag angett, att de krav skaU ha åsidosatts som »i förhåUande tiU den skadelidande» skäUgen kan ställas på verksamhetens utövning.

I detta sammanhang har kommittén övervägt en särskild bestämmelse i samma riktning för skada i verksamhet som går ut på handläggning av mål eller ärenden där felaktiga avgöranden kan sträcka sina verkningar långt utanför den omedelbart berörda personkretsen. Härvid skulle man närmast knyta an till den förvaltningsrättsliga besvärsrätten. Enligt kom­mitténs mening kan dock samma verkan i stort sett nås genom en regel om att skälig standard skall ha åsidosatts i förhållande till den skadeU­dande-

Grundtanken bakom kommitténs förslag i denna del, nämligen att kret­sen av de ersättningsberättigade bör begränsas, har inte mött några prin­cipiella erinringar  under remissbehandlingen.  Jag har inte heller  själv

2.3.6.5.

330                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

några erinringar att göra mot kommitténs ståndpunkt i sak. Men jag vill starkt ifrågasätta både behovet av och det lämpliga i att frågan om kretsen av de ersättningsberättigade lagregleras på detta speciella område, när man — av skäl som jag har utvecklat i det föregående (avsnitt 2.1.4.3.) — inte anser sig böra lagstifta i ämnet för den allmänna skadeståndsrättens del.

Det må vara riktigt, att det ofta är svårt att fastställa, vilka intressen som en handlingsnorm avser att skydda. Men detta är ett problem som möter inom skadeståndsrätten över huvud taget och inte är specifikt tör skada i offentlig verksamhet eller skada genom myndighetsutövning. Att grundsat­sen om ansvarighetens begränsning till skada på intressen som skyddas av handlingsnormerna hittUls praktiskt sett har fått aktualitet bara när det gäller straffbara gärningar beror som jag tidigare har nämnt på att culpa­regelns handlingsnormer i regel ger ett oinskränkt skydd mot integritets­kränkningar och att svensk rätt i princip över huvud taget inte erkänner ett allmänt culpaansvar för ren förmögenhetsskada utanför området för brotts­liga handUngar. Men därav kan inte dras slutsatsen att grundsatsen inte är av allmängiltig karaktär. Jag har i det föregående antagit, att principen har giltighet inom tillämpningsområdet för bl. a. de immaterialrättsUga regler om ansvar för ren förmögenhetsskada som finns i svensk rätt. Enligt min mening är det rimligt att utgå från, att domstolarna tillämpar denna grund­sats över hela linjen och alltså också i faU då genom lagstiftning eller rätts­bildning i praxis statueras ansvar för ren förmögenhetsskada i andra fall än då ansvarigheten grundas på att den skadegörande handUngen är straffbar.

Med utgångspunkt i detta betraktelsesätt kan jag inte dela kommitténs farhågor för att regeln i 20 kap. 8 § RB om vem som är målsägande skall på det nu aktuella området komma att tillämpas på ett sätt som innebär att man avviker från grundsatsen om ansvarighetens begränsning till »skyd­dade intressen». Lagens formellt vidsträckta definition av målsägande har inte ansetts hindra en tillämpning av denna grundsats när det gäller brott i allmänhet. Det är svårt att inse, varför domstolarna i fråga om just äm­betsbrott skulle inta en annan principiell ståndpunkt. En sak för sig är, att det ifråga om ämbetsbrott eller över huvud taget fel eller försummelse vid myndighetsutövning kan bereda särskilda svårigheter att bestämma grän­sen mellan skyddade och oskyddade intressen. Men den svårigheten av­hjälps inte genom en regel som inte i sak säger något annat än just detta att ersättning utgår bara fÖr skada på intresse som åtnjuter skydd genom den handlingsnorm som har överträtts i det särskilda fallet.

Under dessa förhållanden anser jag det inte nödvändigt att det i lagen ges direkt uttryck för denna grundsats, för att domstolarna skall ha möj­lighet att tillämpa den. Å andra sidan utesluter den omständigheten alt en regel i ämnet är obehövlig inte i och för sig att en bestämmelse kan vara önskvärd i klarhetens intresse. Men rättstekniska skäl talar enligt min mening emot en lagreglering. Som jag tidigare har sagt är jag inte beredd att nu föreslå lagregler som löser problemet om kretsen av de ersättnings-

2.3.6.5.

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972                   331

berättigade för hela den allmänna skadeståndsrätten. I det läget skulle en särregel för den offentliga myndighetsutövningens område kunna verka vilseledande och inbjuda till oberättigade motsatsslut i fråga om rättsläget utanför detta område. Risken härför blir särskilt stor, om man — som jag i det följande kommer att föreslå — arbetar samman bestämmelserna om skadestånd på grund av eget vållande, om arbetsgivares principalansvar och om skadestånd vid utövning av offentlig myndighet i en enda allmän skadeståndslag.

Till det nu sagda kommer, att det bereder stora lagtekniska svårigheter att utforma en bestämmelse i ämnet på ett adekvat och entydigt sätt. Den av kommittén valda formuleringen har enligt min mening brister i det hän­seendet, särskilt genom anknjiningen till de krav som skäligen kan ställas på verksamhetens utövning. Den leder tanken närmast till själva culpa-

standarden i objektiv mening. Uttrycket »krav-------- i förhållande till

den skadelidande» förmedlar knappast heller på ett begripligt sätt tanke­innehållet bakom grundsatsen om ansvarighetens begränsning till »skyd­dade intressen». Å andra sidan är det svårt att finna en annan formulering som fyller berättigade anspråk på pregnans och lättfattlighet.

Slutligen vill jag betona, att frågan om »skyddade intressen» utgör bara ett av flera problem rörande kretsen av de ersättningsberättigade. Som jag har framhåUit i det föregående uppkommer också frågan om s. k. »tredje-mansskador», dvs. frågan om kretsen av dem som har rätt till ersättning för s. k. följdskada. Det är svårt att motivera, varför man i lagen skulle behand­la bara ett av problemen.

Under hänvisning till dessa överväganden förordar jag, att det i den nya lagen inte tas upp någon särskild bestämmelse om begränsning i nu före­varande hänseende av kretsen av de ersättningsberättigade.

2.3.6.6. Ansvarigheten i kontroll-, upplysnings- och serviceverksamhet. Kommittén har ansett det påkallat att det vid sidan av standardregeln in­förs särskilda bestämmelser om inskränkningar i det allmännas skade­ståndsansvar i offentlig kontroll-, upplysnings- och serviceverksamhet. Dess lagförslag innehåller också sådana särregler i 5—7 §§. Jag behandlar i det följande frågorna om ansvarigheten på vart och ett av dessa områden för sig.

Den statliga och kommunala kontrollverksamheten — t. ex. kontroll av livs- eller läkemedel, yrkesinspektion, fartygs- och bilinspek­tion, bank- och försäkringsinspektion — är enligt kommittén inrättad som en välfärdsanordning. Verksamheten utvidgas mer och mer. Försummelse i t. ex. den sanitära kontrollen kan medföra att ett stort antal människor insjuknar. Också i övrigt kan skador uppkomma genom brister i kontroll av detta slag. Det är enligt kommittén för mycket begärt, att sådana för­summelser eller brister oavsett omständigheterna skall medföra skade­ståndsansvar för det allmänna. Staten och kommunerna bör inte av risken

2.3.6.6.

332                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

för ett sådant ansvar avskräckas att ordna kontrollverksamheten så att den fungerar efter måttet av anvisade resurser.

Standardregeln kan enligt kommittén i viss utsträckning användas för att begränsa ansvarigheten i dessa fall. Kommittén har likväl ansett det angeläget att föreslå särskilda regler som tar direkt sikte på den offentliga kontrollverksamheten. Den bestämmelse i ämnet som kommittén föreslår (5 §) innebär, att fel eller försummelse i kontroll som är föreskriven tiU förebyggande av brandfara eller risk för olycksfall eller av sanitära eller andra allmänna olägenheter medför skadeståndsansvar för det allmänna i förhållande till allmänheten endast om felet eller försummelsen var av betydenhet och i förhåUande till den skadelidande innebar väsentligt av­steg från den trygghet som åsyftas med kontrollen. En reservant i kommit­tén har emellertid förordat, i första hand att bestämmelsen utgår och i andra hand att den ges en annan avfattning. En avvikande formulering har föreslagits också av en annan ledamot (SOU 1958: 43 s. 122 f, 128 f).

ÅtskiUiga remissinstanser har hävdat, att den föreslagna bestämmelsen är överflödig vid sidan av standardregeln. Enligt dessa instanser bör man genom en rimlig tillämpning av denna regel kunna komma till sam­ma resultat som det kommittén har velat uppnå med särbestämmelsen. Också dennas avfattning har kritiserats.

För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till förslagets kritiker. I den mån bestämmelsen ger uttryck för att man särskilt på myndighetsut­övningens område måste ta hänsjm tiU arten av och ändamålet för den verksamhet i vilken skada har uppkommit säger den inte mer än som innefattas i kravet på åsidosättande av skälig standard. Jag kommer i det följande att — med viss avvikelse från kommittéförslaget i den delen — föreslå en avfattning av standardregeln som ger klart uttryck åt denna tankegång. Kommittéförslaget synes emellertid innebära, att man skaU gå längre, eftersom det närmast uppställer en presumtion mot skadeståndsan­svar vid bristfällig kontroll och medger att ersättning utgår bara vid fel »av betydenhet», som innebär »väsentligt avsteg» från den trygghet som åsyftas. SakUgt sett anser jag det dock inte vara befogat att man är så restriktiv. Om de krav som man med tillbörligt beaktande av kontrollverk­samhetens art och syfte med fog kan ställa på verksamheten har åsidosatts genom fel eller försummelse, är det enligt min mening rimligt att ersättning utgår, även om felet som sådant inte kan anses som »betydande» eUer det inte kan sägas vara fråga om ett »väsentligt» avsteg från tryggheten. Det är angeläget att samhällsorganen stimuleras att ordna kontrollverksamhet av detta slag på ett så effektivt sätt som möjligt. En skadeståndsregel som ger direkt uttryck för att man ställer ännu lägre krav på denna verksamhet än som följer av en allmän standardregel kan motverka det syftet. Farhå­gorna för att ett skadeståndsansvar — inom ramen för en standardregel — skulle avskräcka myndighetema från att över huvud taget ordna sin kon-troUverksamhet inom ramen för sina resurser tror jag är överdrivna. För

2.3.6.6.

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             333

slatsmaktemas ställningstaganden i det avseendet lär andra övervägan­den bli utslagsgivande än den tänkbara effekten av de skadeståndsrättsliga reglerna.

Slutligen talar också rättstekniska skäl mot en särbestämmelse av detta slag. Bestämmelsen innebär, att man ställer kontrollverksamheten i sär-Idass och att här gäller andra standardlcrav än på andra områden. Men det kan inte uteslutas, att speciella aktsamhetsnormer i så fall bör gälla också inom vissa andra grenar av den offentliga mjmdighetsutövningen. Valet av kontrollverksamheten ter sig godtyckligt, och en särbestämmelse kan för­anleda icke önskvärda motsatsslut vid bedömningen av förutsättningama för skadeståndsansvar i andra situationer. Det är naturUgare att anpass­ningen till särpräglade förhållanden inom olika grenar av förvaltningen sker inom ramen för en sådan mer allmän bestämmelse som standardre­geln.

På de skäl jag nu har anfört förordar jag att någon särsldld bestämmelse om kontrollverksamhet inte tas upp i lagstiftningen. Hur långt skade­ståndsansvaret skall sträcka sig i hithörande fall blir då beroende på hur standardregeln tillämpas. Den frågan kommer jag att behandla i min kom­mentar tUl de enskUda bestämmelserna (5.1.3.3.).

Kommittén påpekar, att staten och kommunerna bedriver upplys­ningsverksamhet i många sammanhang och nämner därvid bl. a. också tillhandahållande av bevis av olika slag (gravations-, taxerings- och vidimationsbevis etc). Enligt kommittén kan det inte komma i fråga att det allmänna skulle generellt svara för skada som uppkommer genom fel­aktiga upplysningar. Vägledande vid bestämmande av skadeståndsansva­rets omfattning i sådana fall bör enligt kommittén vara, i vad mån den som får en upplysning har rätt att i olika fall förUta sig på denna. Ansvarighet bör som regel inträda bara när upplysningen har lämnats av behörig befatt­ningshavare eller, i vissa fall, av befattningshavare i framskjuten ställning. Vidare bör det krävas, att upplysningen har lämnats i skriftUg form eller att omständigheterna vid en muntUg upplysning har varit sådana att mottaga­ren uppenbarligen ägt förlita sig på att upplysningen var riktig. Slutligen har kommittén ansett det böra uttryckligen föreskrivas, att ersättning för skada som uppkommer med anledning av felaktig upplysning skaU utgå bara under förutsättning att upplysningen har använts för det ändamål som den har varit avsedd tiU. Den regel som kommittén förslår (6 §) är utformad i enUghet med dessa överväganden.

Bestämmelsen har kritiserats av åtskilliga remissinstanser, väsentligen från samma synpunkter som har legat till grund för kritiken mot regeln om skada i kontrollverksamhet.

De synpunkter som jag har anfört på frågan om skadeståndsansvaret vid fel eller försummelse i kontrollverksamhet äger i allt väsentiigt giltig­het också i fråga om upplysningsverksamheten. Att ersättning inte bör utgå, när en upplysning har lämnats under sådana omständigheter att mottaga-

2.3.6.6.

334                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ren inte utan vidare haft rätt att lita på den, håller jag i och för sig med om. Men att man inte anser den enskilde ha rätt att förUta sig på upplys­ningen betyder ju just att man inte ställer det kravet på verksamheten att alla upplysningar av ifrågavarande slag skall vara helt felfria. I åtskUliga fall av denna art leder därför redan standardregeln till ansvarsfrihet för det allmänna. Om det är fråga om en upplysning, som den enskUde visserligen inte kan utan vidare förlita sig på, men det begångna felet är så allvarligt att skälig standard ändå måste anses åsidosatt, kan ett rimligt resultat uppnås genom tillämpning av regler om verkan av den skadelidandes med­vållande. Och när det gäller frågan om betydelsen av att en upplysning har använts för annat ändamål än det som den har varit avsedd för finns det enligt min mening ingen anledning att uppställa särregler, som begränsar ansvarigheten mer än som kan ske med tillämpning av allmänna grundsat­ser om adekvat kausalitet och — i faU då kausalitetskravet anses uppfyUt — av standardregeln. Jag viU också erinra om, att på sätt som jag har utvecklat i ett föregående avsnitt (2.3.6.5.), s. k. »indirekta» eller »medel­bara» skador (»tredjemansskador») inte blir ersättningsgilla heller enligt den nya lagstiftningen.

Av nu anförda skäl förordar jag, att någon särskild bestämmelse om skada genom felaktiga upplysningar inte tas upp i lagen.

Kommittén berör i anslutning till den föreslagna bestämmelsen om upp­lysningsverksamhet också skadeståndsansvaret vid rådgivning som det allmänna svarar för, t. ex, i kuratorsverksamhet eller i form av jrrkes-vägledning, sexualupplysning etc. Enligt kommittén ger emellertid lagför­slagets bestämmelser om upplysningsverksamheten tillräcklig vägledning i fråga om ansvarets utsträckning i hithörande fall, och någon särskild re­gel om rådgivningsverksamhet tas därför inte upp i förslaget. Däremot har kommittén ansett att det i lagen bör föreskrivas undantag från det allmän­nas skadeståndsansvar när det gäller viss annan serviceverksam-het. I en särskild bestämmelse (7 §) föreskrivs, att skadeståndsansvar enligt lagen inte inträder på grund av fel eller försummelse av lots med avseende på lotsning eller av annan som på begäran står till förfogande för att bistå näringsidkare eller andra i deras verksamhet. Såvitt gäller undan­taget för lotsning hänvisar kommittén i sin motivering bl. a. till internatio­nell praxis och till föreskrifter i 8 § sjölagen om redares ansvar för fel eller försummelse av lots. Undantaget gäUer enligt förslaget också när lois-tvång förelegat. I fråga om bestämmelsens innehåll i övrigt nämner kom­mittén som exempel på den servicepersonal som åsyftas instruktörer och täckdikningsförmän m. fl. befattningshavare hos lantbruksnämnd samt in­struktörer och andra som hushållningssäUskapen stäUer tUl förfogande för skilda ändamål.

Den föreslagna bestämmelsen har föranlett viss kritik under remissbe­handlingen. Det har i fråga om undantaget för lots påpekats bl. a. att avgift

2.3.6.6.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            335

utgår för lotsning. I övrigt har anförts bl. a., att det inte utgör ett godtagbart skäl för att frita det allmänna från skadeståndsansvar, att dess tjänster har anlitats frivilUgt. Vissa remissorgan har betecknat bestämmelsen som över­flödig under hänvisning till att domstolarna med en förnuftig lagtillämp­ning bör komma till det åsyftade resultatet även utan en uttrycklig före­skrift.

Med det innehåll som begreppet »myndighetsutövning» får enligt mitt förslag torde av de servicefunktioner som det här gäller endast sådan lotsning beträffande vilken lotslvång föreligger komma i betraktande som dylik myndighetsutövning, I samtliga övriga fall blir följaktligen allmänna skadeståndsregler omedelbart tillämpliga i fråga om skadeståndsansvaret för de offentligrättsliga subjekt som tillhandahåller servicepersonal av ifrågava­rande slag (jfr avsnitt 2,3,6,3,), Den omständigheten att verksamheten är »of­fentUg» — i organisatoriskt avseende — utgör som jag tidigare har fram­hållit inte något skäl att föreskriva särskilda regler om inskränkningar i skadeståndsansvaret. Jag saknar anledning att i det här sammanhanget gå närmare in på vad det i sak innebär, att allmänna skadeståndsregler blir tillämpliga eller i vad mån en direkt eller analogisk tiUämpning av kontraktsrättsliga regler kan bli aktuell.

När det gäller skada genom lotsning anser jag det emeUertid moti­verat att föreskriva särsldlt undantag från det skadeståndsansvar för det allmänna som annars skulle följa av de regler som jag föreslår. Ett sådant undantag betingas emeUertid varken av verksamhetens offentliga karaktär eller, i fall där lotslvång föreligger, av att det möjligen kan anses vara fråga om myndighetsutövning — en fråga som i och för sig är tveksam med hänsyn till föreskriften i 16 § 1937 års lotsförordning, att fartygsbefäl­havaren trots lotsens närvaro är ansvarig för manövreringen. Inte hel­ler är det lotsningens karaktär av serviceverksamhet som utgör det avgö­rande skälet. Men som kommittén har framhålUt och som jag själv har påpekat i annat sammanhang (avsnitt 2.3.6.3.) åtnjuter det allmänna tradi­tionellt och i överensstämmelse med internationellt erkända grundsatser ansvarsfrihet vid skada genom lotsning, även när lotslvång har förelegat. Jag delar kommitténs uppfattning, att denna ståndpunkt bör vidhållas, och som sjöfartsstyrelsen har framhållit i sitt remissyttrande bör i varje fall någon ändring inte göras, innan en översyn av bestämmelserna i 8 § sjö­lagen om redares ansvar för bl. a. fel eller försummelse av lots har skett inom ramen för det pågående arbetet på en revision av sjölagen.

En undantagsbestämmelse bör emellertid under dessa förhållanden vara generell och avse varje skada genom fel eller försummelse vid lotsning, oavsett om skadan har vållats genom myndighetsutövning från lotsens sida eller om hans verksamhet skall anses ha varit av sådan art att allmänna skadeståndsregler i princip är tiUämpliga. Det betyder, att undantaget skall hänföra sig inte bara till den särskilda bestämmelsen om det allmännas

2.3.6.6.

 

336                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

skadeståndsansvar vid myndighetsutövning utan också till de allmänna regler om principalansvar som jag har föreslagit i det föregående (avsnitt 2.2.4,).

I enlighet med det anförda föreslår jag, att i den nya lagstiftningen tas upp föreskrift om att ersättningsskyldighet för stat och kommun inte före­ligger i fråga om skada med anledning av fel eUer försummelse vid lotsning, men att den av kommittén föreslagna undantagsbestämmelsen i övrigt inte får någon motsvarighet i lagen. De lagtekniska problem som undantagsre­geln angående lotsning ger upphov till kommer jag att beröra i det följande vid min behandling av frågan om formerna för lagstiftningen (avsnitt 3,3.) och av de enskUda bestämmelserna (avsnitt 5.1.3,8.).

2.3.6.7. Undantag för skada genom beslut av de högsta statsorganen. Kom­mittén angående det allmännas skadeståndsansvar diskuterar särskUt frå­gan, huruvida undantag från skadeståndsansvaret för det aUmänna bör göras för skada som kan uppkomma genom felaktigt beslut av riksda­gen eller Konungen i statsrådet (regeringen),

Såvitt gäller riksdagens beslut har kommittén bedömt frågan ha så ringa praktisk betydelse, att något uttryckligt undantag inte är motiverat. I fråga om regeringens handlande erinrar kommittén om de regler rörande kon­troll över regeringsverksamheten som finns i 106 och 107 §§ regeringsfor­men (RF) och StäUer frågan, om en bedömning av regeringshandUngama bör kunna ske endast i den ordning som där föreskrivs. Efter en jämförelse med förhållandena i Danmark och Norge, där domstolarna bl. a. i skade­ståndsmål kan pröva lagligheten av regeringsbesluten, påpekar kommittén, att en sådan prövning kan förekomma också hos oss genom att allmän domstol kan t. ex. åsidosätta en författning, vilken kränker enskild rätt, såsom lagstridig. Tanken att regeringshandUngar på vissa områden, sär­skilt på det försvarspolitiska och diplomatiska planet, bör undantas från en domstolsprövning avvisar kommittén under hänvisning till att ett sådant undantag torde sakna praktisk betydelse. Kommittén drar slutsatsen, att staten bör i skadeståndsväg svara också för fel och försummelse av rege­ringen.

Kommitténs ståndpunkt i denna del har godtagits av majoriteten av remissorganen men har kritiserats av justitiekanslem. Denne har ifråga­satt, om den ordning som kommittén förordar är förenlig med grundlagen, och har framhållit, att möjligheten av en skadeståndstalan med anledning av regeringsbeslut skulle vara ägnad att minska regeringens auktoritet.

Som kommittén har uttalat lär frågan om skadeståndsansvar med anled­ning av riksdagens beslut i och för sig sakna praktisk betydelse. Med hän­syn till bl. a. den grundlagsfästa ordningen för gemensamt beslutsfattande av Kungl. Maj :t och riksdagen bör emellertid enhetliga regler gälla i fråga om statens skadeståndsskyldighet för de högsta statsmakternas handlande.

2.3.6.6.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972        337

Enligt min mening talar åtskiUiga skäl för en särbehandling av rege­ringsverksamheten i det här sammanhanget. Som kommittén har framhål­lit är frågan om det juridiska ansvaret för regeringsledamöternas handlan­de särskUt reglerad i RF och den särskilda ansvarighetslag som gäUer för statsråden. Denna reglering iimebär, att en rättslig prövning, huruvida en ledamot av regeringen visat försummelse i sin ämbetsutövning, skaU ske i särsldld ordning inför riksrätt. Oavsett om det över huvud taget är fören­ligt med grundlagen att en skadeståndstalan förs mot staten inför riksrätt, är det uppenbart att en sådan ordning inte är godtagbar från vare sig prak­tiska eller principiella sjmpunkter, och man måste därför tänka sig att prövningen av ett skadeståndsanspråk sker inför annat organ. Men det skulle inte stämma väl överens med de principer som Ugger tiU grund för de grundlagsfästa ansvarighetsreglerna och för fördelningen av de statliga maktfunktionerna mellan lagstiftande, verkstäUandé och dömande sam­häUsorgan att via skadeståndsreglerna införa en kontroll över regerings­maktens utövning vid sidan av den konstitutioneUa kontroUen. Visserligen skulle prövningen i ett skadeståndsmål inte gå direkt ut på att faststäUa om enskilt statsråd handlat felaktigt eller gjort sig skyldig tiU försummelse. Men en skadeståndstalan kan bifaUas endast om det konstateras att fel eUer försummelse begåtts av regeringen, och i reaUteten kominer ett sådant omdöme att grundas på en bedömning av de enskilda regeringsledamöter­nas handlande och i regel te sig riktat främst mot det föredragande stats­rådet.

Som kommittén framhåller torde visserUgen en viss domstolskontroU över regeringsverksamheten vara möjlig redan enUgt gäUande rätt. Det är emellertid omstritt, hur vittgående befogenheter domstolarna har i det av­seendet, och det rör sig i alla händelser om en kontroU som är av mycket begränsad räckvidd och väsentligen inskränker sig tiU att avse frågan om regeringsbesluten är förenUga med grundlagen. Det är någonting helt an­nat att tiUåta en fri prövning av regeringsverksamheten enUgt sådana aU­männa handlingsnormer som Ugger till grund för culparegeln.

Men också praktiskt-politiska sjmpunkter gör sig gäUande i detta sam­manhang. Regeringens auktoritet utgör visserligen inte något självända­mål och dess upprätthåUande kan inte i och för sig åberopas mot en sådan ordning som kommittén har föreslagit. I den offentliga förvaltningsorgani­sationen intar emellertid regeringen inte bara formellt och konstitutionellt utan också reellt en särställning. Den är i sitt beslutsfattande bunden av författningsbestämmelser i långt mindre omfattning än övriga administra­tiva organ. Dess avgöranden grundas tUl stor del på en diskrelionär prövning, även i ärenden där underlydande myndigheter nära nog helt saknar utrymme för diskretionära överväganden. Detta innebär också en frihet för regeringen att själv vidta rättelse i beslut som den i efterhand finner oriktiga eller olämpliga, en möjlighet som bara i mycket begränsad

2.3.6.7.

22 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

338                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

omfattning står öppen för andra administrativa organ. Regeringsbesluten influeras i stor utsträckning av poUtiska värderingar, och åtskilUga av re­geringens avgöranden är av renodlat politisk karaktär. Det kan befaras, att möjligheten att väcka skadeståndstalan mot staten med anledning av fel­aktiga regeringsbeslut skulle kunna utnjitjas för politiska eUer rent chi-kanösa syften. I sin politiska verksamhet är regeringen å andra sidan un­derkastad den medborgerliga kontroll som utövas av riksdagen enUgt de regler som gäller för ett parlamentariskt styrelseskick, och därigenom intar regeringen en särställning i förhållande till den offentliga förvalt­ningen i övrigt, där motsvarighet till dessa politiska kontrollmekanismer helt saknas.

Alla dessa omständigheter tUlsammantagna gör det enligt min mening befogat att i fråga om det allmännas skadeståndsansvar med anledning av fel eUer försummelse i myndighetsutövningen föreskriva undantag för ska­da genom beslut av regeringen. Såvitt gäller de rent politiska besluten lär det sällan över huvud taget vara möjligt att inom ramen för en rättsUg pröv­ning bedöma, huruvida »fel eller försummelse» har förekommit. Å andra sidan är det i praktiken omöjligt att göra en distinktion mellan poUtiska och icke-poUtiska regeringsbeslut. Från rent praktiska synpunkter synes del knappast heller föreUgga något behov av ett lagreglerat skadestånds­ansvar med anledning av sådana beslut. I mera uppenbara fall kan rege­ringen väntas självmant vidta rättelse i beslut som i efterhand visar sig felaktiga, och i sådana fall kommer en ensldld skadeUdande med aU säker­het att beredas gottgörelse genom beslut av statsmakterna in casu. Men bortsett härifrån lär den parlamentariska kontroll som utövas av riksdagen innefatta tillräckliga garantier för att den enskilda medborgarens krav på skydd mot ekonomiska förluster genom oriktiga regeringsbeslut blir tillvarataget.

Kungl. Maj :t i statsrådet fungerar också som rent administrativ instans. Flertalet av de synpunkter som jag nyss anfört motiverar visserligen i och för sig, att en undantagsregel i princip omfattar också de beslut som Kungl. Maj :t fattar i denna egenskap, och detta oavsett hur man i öv­rigt bedömer frågan om det aUmännas skadeståndsansvar med anledning av felaktiga administrativa beslut. Men i de fall dä ett beslut av Kungl. Maj :t i ett administrativt ärende kan angripas med begagnande av särskUt rättsmedel, viker de anförda betänkUgheterna mot att ålägga staten skade­ståndsansvar med anledning av det felaktiga beslutet. Den undantagsregel som jag här förordar bör därför inte gälla för det faU att ett sådant beslut har upphävis eller ändrats efter ansökan om resning eller användande av annat särskilt rättsmedel eller efter s. k. självrättelse.

Under hänvisning till vad jag nu har anfört förordar jag, att i den nya lagstiftningen föreskrivs undantag från reglerna om det aUmännas skade­ståndsansvar vid fel eller försummelse vid myndighetsutövning för felak-

2.3.6.7.

 

Kungl. Maj:ts propositioii nr 5 år 1972            339

tigt beslut av Kungl. Maj :t eller riksdagen som inte har upphävts eller änd­rats. En bestämmelse i ämnet I)ör utformas som en inskränkning i själva talerätten. Jag skall i ett följande avsnitt (2,3,6,8,) beröra frågan om verk­ningarna av en sådan undantagsbestämmelse i fråga om rätten tUl ersättning med anledning av beslut som har meddelats av lägre instans och efter full­följd har prövats men ej ändrats av Kungl, Maj :t.

Frågan, huruvida särskilda föreskrifter om begränsning av statens ska­deståndsansvar med anledning av felaktiga avgöranden av högsta domstolen och regeringsrätten är påkallade, har så nära samband med frågan om det aUmännas ansvarighet för felaktiga beslut av judicieUa eUer administrati­va organ över huvud taget, att de båda frågorna lämpligen bör behandlas i ett sammanhang. Frågan diskuteras därför i nästföljande avsnitt.

2.3.6.8. Särskilda begränsningar av rätten till ersättning med anledning av dom eller beslut m. m. Dom eller slutiigt beslut av domstol kan i regel överklagas tiU högre instans. Detsamma gäller i vidsträckt omfattning ad­ministrativ mjmdighets avgöranden. Undantagsvis kan administrativ mjm­dighets slutliga beslut angripas genom talan till domstol, I fråga om de högsta judicieUa eller administrativa instansernas avgöranden står dock endast de extra-ordinära eller särskilda rättsmedlen till buds, dvs, resning eller besvär över domviUa, ibland möjUgen s. k. nuUitetsbesvär. Vissa beslut av lägre instans, vilka meddelas under förtärandet och aUtså inte har karak­tären av slutUga beslut, kan inte överklagas eUer kan överklagas endast i samband med att talan förs mot det slutliga avgörandet i ärendet, I de fall domstols avgörande kan överklagas får det i regel inga rättsverkningar, förrän det har vunnit laga kraft. Detsamma gäller i viss utsträckning även administrativ myndighets beslut (jfr 13 § i förslaget till förvaltningslag, prop. 1971: 30, samt SOU 1968: 27, s. 238).

Enligt kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar måste möjligheten för den enskilde att påkalla överpröv­ning av dom eller beslut tillmätas stor betydelse i fråga om det allmännas skadeståndsskyldighet med anledning av fel eller försummelse vid avgörandet. Underlåtenhet att begagna denna möjlighet bör enUgt kom­mittén under vissa förutsättningar bedömas som en medverkan från den skadelidandes sida, som inverkar på hans rätt till skadestånd. Huvudregeln bör vara, att den som inte har utnyttjat talerätten går miste om rätten till ersättning. I princip bör detta gälla även i de mera sällsjmta fall då enligt särskild föreskrift talan mot administrativ myndighets avgörande skaU ske i annan ordning än genom begagnande av ordinärt rättsmedel, t. ex. efter stänming tiU allmän domstol.

Underlåtenhet att använda rättsmedel bör enligt kommittén i princip in­verka på ersättningsrätten endast i den mån skadan har kunnat undvikas

2.3.6.8.

 

340                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

eUer minskas på detta sätt. En regel om att rätten tiU skadestånd går förlo­rad på denna grund bör vidare inte vara ovillkorUg. Om det uppenbart inte skäligen kunde fordras av den skadelidande att han överklagat avgörandet eUer om det i övrrigt föreligger sjmnerliga skäl, bör ersättning utgå.

En sådan regel om en principiell skyldighet att överklaga ett judicieUt eUer administrativt avgörande som kommittén i enUghet med dessa över­väganden har tagit upp i 16 § av sitt förslag kaUar jag i det följande för »passivitetsregel».

Enligt kommittén möter särskilda problem, när det gäller domsto­larnas verksamhet. Ett av huvudsyftena med rättskraftsinstitutet är att tvisten skall bringas ur världen. Detta talar enligt kommittén för att en skadeståndstalan mot staten med anledning av ett förment fel i domen inte bör tillåtas utan vidare. Den som anser sig förfördelad bör i stället söka resning eUer anföra besvär över domvilla. Har skada inträtt redan tUl följd av en inte lagakraftvmnnen dom, bör dock enligt kommittén skade­ståndstalan tillåtas, såframt domen har ändrats eller upphävts. Om talan om ansvar för ämbetsbrott förs mot en domare, brukar åklagaren yrka åläggande för den tilltalade att betala skadestånd till ensldld målsägande, såvida inte ersättning har betalats frivilligt. Kommittén föreslår under hän­visning till dessa synpunkter och förhållanden, att talan mot det allmänna om ersättning med anledning av innehållet i domstols eUer domares beslut skall få väckas endast om beslutet har upphävts eUer ändrats eUer om do­maren har åtalats för ämbetsbrott eller åklagaren biträder skadeståndsta­lan (8 § i kommittéförslaget). TiU domstolar räknar kommittén i första hand de organ som har huvudsakligen dömande uppgifter och enUgt aU­mänt språkbruk brukar ges denna beteckning. Men hit hänför kommittén också administrativa domstolar, såsom regeringsrätten, kammarrätten, för­säkringsrådet m. fl., däremot inte t. ex. länsstyrelse, kammarkoUegium, patent- och registreringsverkets besvärsavdelning eller hyresnämnd. Med domare avser kommittén även ägodelningsdomare, konkursdomare, vatten­rättsdomare och inskrivningsdomare.

I fråga om skadeståndsansvar med anledning av fel i den dömande verk­samheten i högsta domstolen och regeringsrätten utgår kommittén från att en ersättningstalan mot staten skall kunna föras endast inför riksrätt och bara i samband med åtal mot vederbörande domare. Kom­mittén har visserligen inte någon bestämd mening i frågan, huruvida ska­deståndstalan inför riksrätt är möjlig enligt grundlagen, men anser det med hänsyn till frågans ringa praktiska betydelse inte nödvändigt att före­slå någon grundlagsändring i detta vanskliga ämne.

På nu berörda punkter är kommittén enhällig. En av dess ledamöter, professor Herlitz, har emellertid i en reservation ifrågasatt en utvidgning av tiUämpningsområdet för den särskilda bestämmelsen om rätt till er­sättning med anledning av domstolsavgöranden. Enligt Herlitz kan betänk-

2.3.6.8.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            341

Ugheter resas mot ett system, som medger en långtgående domstolskontroU över förvaltningen och som medför risk att domstol och administrativ myndighet kommer till skilda resultat i samma fråga. Som en av flera tänk­bara lösningar på detta problem har Herlitz föreslagit, att den nyssnämnda bestämmelsen i princip görs tillämplig också på administrativa beslut, som i sista hand kan överklagas hos regeringsrätten.

Remissinstanserna har i allmänhet anslutit sig till de tankegångar som ligger till grund för kommitténs förslag om en allmän passivitetsregel. I några jrttranden avstjrrks emellertid förslaget i denna del under hänvis­ning tUl att bestämmelsen är alltför sträng mot de skadeUdande och att den kan befaras leda till en stegrad frekvens av överklaganden av admi­nistrativa beslut. Svea hovrätt och besvärssakkunniga har på delvis Uknan­de grunder förordat, att bestämmelsen i stället utformas som en jämknings­regel för faU då den skadelidande utan skälig anledning har underlåtit att överklaga beslut eller annat avgörande. Besvärssakkunniga har därjämte påpekat vissa speciella komplikationer vid bl. a. kommunalbesvär.

Det har under remissbehandlingen rått delade meningar om den av kom­mittén föreslagna regeln om särskilda begränsningar av rätten att föra ska­deståndstalan med aidedning av domstols eUer domares beslut. Flertalet re­missorgan har dock gett sin principieUa anslutning tiU förslaget. Besvärs­sakkunniga anser emellertid att man får godta att en skadeståndstalan i viss mån får karaktären av extraordinärt rättsmedel och finner att någon spärr av detta slag inte behövs. Vissa andra instanser åter, bland dem justitie­kanslem och överståthållarämbetet, har i anslutning tiU kommittéledamoten Herlitz' reservation tvärtom förordat att regeln byggs ut så att den kommer att omfatta aUa eller åtminstone vissa administrativa beslut. I en del jitran-den har den avgränsning av domstolsbegreppet som kommittén har gjort kritiserats.

På grund av kommittéförslagets uppbyggnad bereder det vissa svårig­heter att få en klar bild av dess reella innebörd i nu aktueUa hänseenden. För att underlätta förståelsen av den följande diskussionen av kommitténs förslag och de alternativa förslag som har förts fram inom kommittén och under remissbehandlingen skall jag därför bär ge en kort beskrivming av hur kommittéförslaget i praktiken skulle fungera i fråga om rätten tiU ersättning med anledning av felaktiga domstolsavgöranden och administra­tiva beslut.

EnUgt förslaget kan ett felaktigt avgörande av domstol eller domare föranleda skadeståndsansvar för det allmänna i följande fall:

l:o När avgörandet har upphävts eller ändrats, antingen efter överkla­gande till högre instans eUer efter ansökan om resning eller begagnande av annat särskilt rättsmedel.

2:o När ett avgörande, som inte upphävts eller ändrats, har föranlett skadeverkningar  som  inte kunnat  undanröjas eller minskas  genom  ett

2.3.6.8.

 

342                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

överklagande, under förutsättning dock att åtal för ämbetsbrott äger rum eller skadeståndstalan i övrigt biträds av åklagare.

3:o När det uppenbart inte skäligen kunnat begäras av den skadelidan­de att han utnjitjat överklagningsmöjligheten eller när det i övrigt före­ligger synnerliga skäl att ersättning utgår, trots att avgörandet inte har överklagats, under förutsättning dock att åtal för ämbetsbrott äger rum eller skadeståndstalan i övrigt biträds av åklagare.

Ett felaktigt administrativt beslut kan enUgt kommittéförsla­get föranleda skadeståndsansvar för det allmänna i följande faU:

1 ro När beslutet har överklagats.

2 :o När beslutet inte kan överklagas,

3:o När ett överklagbart beslut har föranlett skadeverkningar som inte kunnat undanröjas genom ett överklagande,

4:o När det uppenbart inte skäligen kunnat begäras av den skadeUdande att han utnyttjat överklagningsmöjlighelerna eller när det i övrigt före­Ugger synnerliga skäl att ersättning utgår, trots att beslutet inte har över­klagats.

Såväl kommitténs förslag som de alternativa förslag vilka har förts fram i form av reservation till kommittéförslaget eller under remissbehand­lingen och som syftar till en mer restriktiv reglering av ersättningsrätten bärs upp av flera, delvis av varandra oberoende tankegångar. Dessa kan i stark förkortning sammanfattas på följande sätt:

l:o En underlåtenhet från den skadeUdandes sida att utnyttja över­klagningsmöj lighelerna för att på den vägen vinna rättelse kan i vissa fall ses som en medverkan från hans sida till den skada som har tillfogats honom genom ett felaktigt avgörande.

2:o Det står inte i överensstämmelse med rättskraftsinstitutet att tiU-låta en skadeståndstalan med anledning av ett lagakraftvunnet avgörande, som inte har upphävts eller ändrats efter ansökan om resning eller använ­dande av annat särsldlt rättsmedel.

3:o Man bör i möjligaste mån undvika en ordning som innebär avsteg frän reglerna om instansordningen och som medför ökade risker för att motstridiga avgöranden träffas i en och samma sak av olika organ utan­för fullfölj dsinstitutets och instansordningens ram.

4:o Det står i överensstämmelse med nuvarande praxis i fräga om jus­tiliekanslerns och justitieombudsmännens befattning med ersättningsan­språk mot domare med anledning av ämbetsbrott att tiUäta skadestånds­anspråk mot staten på grund av felaktigt domstolsavgörande, som inte har upphävts eller ändrats, bara när åtal väcks för ämbetsbrott eUer skade­ståndstalan i övrigt biträds av vederbörande åklagare.

5:o Risken för nedsättande eller i övrigt chikanerande omdömen om myndigheterna i samband med skadeståndsanspråk motiverar att ersätt-

2.3.6.8.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            343

ningstalan med anledning av felaktiga avgöranden över huvud taget tillåts bara om åtal för ämbetsbrott äger rum eUer skadeståndstalan biträds av åklagaren.

Jag kommer i det följande att behandla frågorna om ersättning med anledning av felaktiga domstolsavgöranden och felaktiga administrativa beslut i ett sammanhang.

I likhet med majoriteten av remissinstanserna ansluter jag mig till kom­mitténs principiella ståndpunkt i fråga om verkan av den skadeUdandes underlåtenhet att använda rättsmedel. Oavsett vilken stäU­ning man tar till frågan, i vilken utsträckning och i vilka former man kan vara beredd att godta en efterbandsprövming genom skadeståndsreglerna av domstolars och administrativa mjmdigheters verksamhet, är det uppenbar­ligen mest förenligt med principerna för vår rättegångsordning och med förvaltningsrättsliga grundsatser, att lägre instansers avgöranden i första hand skall prövas i den ordning som anvisas genom reglerna om fullföljds-förfarandet. Man kan inte riskera en utveckling som innebär, att dessa grundsatser sätts ur spel genom att överprövningen i vidsträckt omfattning i stället sker på en omväg i form av en judicieU eller administrativ prövning av skadeståndsanspråk mot det allmänna.

Att en huvudregel om att klagorätten skall ha utnjrttjats skulle kunna uppfattas som alltför sträng mot de skadelidande har jag svårt att förstå. Läget är ju f. n, det, att ett överklagande av en dom eller ett beslut av lägre instans, som har gått den enskilde emot, utgör hans enda möjUghet att värna om sina intressen, ekonomiska såväl som andra. Redan genom att införa en principiell rätt till skadestånd av det allmänna vid fel eller för­summelse i myndighetsutövningen förbättrar man avsevärt medborgarnas ställning. Man lägger inte någon ny börda på den enskUde, om man begär av honom att han som hittills skall utnjrttja de möjligheter att vinna rät­telse som fullfölj dsinstitutet ger. Farhågorna att en regel av denna inne­börd skulle leda till att framför allt administrativa beslut överklagas i stör­re omfattning än hittills kan jag inte heller dela. Det är ett verklighets­främmande antagande, att den som lider skada genom ett beslut som har gått honom emot underlåter att överklaga beslutet fastän han anser att skadeståndsgrundande fel eller försummelser har förekommit. Och i öv­riga faU lär klagorätten redan nu regelmässigt utnyttjas, så snart en för­lorande part bedömer att han har reella utsikter att få ändring i avgöran­det. Ibland kan visserligen ett överklagande vara ändamålslöst, t. ex. där­för att skadeverkningarna inte kan undanröjas på den vägen, men som jag strax skall utveckla bör en passivitetsregel inte heller gälla i sådana faU.

Med den principiella syn jag har på förhåUandet mellan den judicieUa och administrativa instansordningens funktion, å ena, samt skadestånds­reglernas roll, å andra sidan, kan jag inte biträda uppfattningen att en be-

2.3.6.8.

 

344                Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972

stämmelse i ämnet bör utformas som en jämkningsregel. Utgångspunkten bör enUgt min mening vara, att överklagningsmöjUgheterna skaU vara ut­tömda, för att rätt tUl skadestånd skall föreligga, uite att det i princip före­ligger, en rätt tiU ersättning men att denna kan bortfaUa eUer jämkas, om den skadelidandes passivitet motiverar det.

Kommittén har inte närmare berört frågan om skyldigheten att söka ändring i felaktigt beslut bör avse också användningen av särskilt rättsme­del. För egen del anser jag emeUertid det principieUt riktiga vara, att när en sådan möjUghet att vinna rättelse finns, den skadeUdande bör ha utnjrttjat den, innan han riktar skadeståndsanspråk mot det allmänna.

De skäl som kan åberopas för en aUmän regel om att den skadeUdandes underlåtenhet att utnyttja rättsmedel skall gå ut över honom själv motive­rar inte inskränkningar i ersättningsrätten också när ett överklagande skuUe vara ändamålslöst i den meningen, att en ändring av avgörandet inte kan hindra eUer minska det felaktiga avgörandets skadeverkningar, eller när underlåtenheten av andra skäl framstår som försvarlig. Situationer av det förstnämnda slaget kan inträffa dels när ett avgörande av en under­instans enUgt särskUda bestämmelser skaU lända till efterrättelse oberoen­de av att det inte har vunnit laga kraft, dels när på grund av sakens be­skaffenhet skadeverkningar inträder omedelbart, t. ex. när någon får av­slag på en ansökan om näringstillstånd e, d. Men den skadelidande kan också ha haft annan gUtig anledning att inte söka ändring i det avgörande som har orsakat skada, t. ex. när det begångna felet har varit av sädan art att det inte kunnat upptäckas förrän efter klagotidens utgång eller när det på grund av särskilda förhållanden i det enskilda fallet inte rimligen kun­nat begäras av honom att han skulle iaktta fullföljdsreglerna eller på annat sätt angripa avgörandet. Framför allt när det gäller begagnande av sär­skilt rättsmedel kan man inte ställa för höga krav på den enskUde, efter­som rätten att på den vägen få en omprövning av ett lagakraftvunnet av­görande är beroende av kriterier som inte är av uteslutande formell art utan inrymmer också bedömningar av rättsliga frågor eUer en värdering av sakförhåUanden.

I motsats tUI kommittén anser jag det däremot inte finnas anledning att göra avsteg från passivitetsregeln genom att medge ersättning på grundval av en skälighetsprövning i fall då den skadelidande inte kan anföra någon i objektiv mening gUtig anledning tiU sin underlåtenhet att begagna rättsme­del. Principen att fullfölj dsmöj lighelerna och särskilda rättsmedel skall utnyttjas i första hand bör upprätthållas utan andra inskränkningar än som är oundgängligen nödvändiga för att tillgodose de skadeUdandes rätt­mätiga intressen. Att omständigheterna i enstaka faU kan vara så ömmande, att den skadelidande av biUighetsskäl bör ha ersättning, trots att han har försummat att begagna sin talerätt, skall inte bestridas. Något rättsligt anspråk på skadestånd bör han emellertid inte ha i ett sådant fall.

2.3.6.8.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           345

Det får i stäUet bli beroende på en biUighetsprövning av behöriga myndig­heter, huruvida eUer i vilken omfattning en begäran om gottgörelse skall tUlmötesgås i det enskUda faUet.

Att man inte från de synpunkter som bär upp passivitetsregeln kan göra inskränkningar i skadeståndsrätten när användande av rättsmedel skuUe vara ändamålslöst eller den skadeUdandes underlåtenhet att begagna rätts­medel framstår som invändningsfri, hindrar inte, att det av andra skäl än dem som sammanhänger med den skadelidandes passivitet i det ensldlda fallet kan vara påkallat att föreskriva begränsningar av rätten att föra skade­ståndstalan i sådana fall. Såväl kommittén som en del remissinstanser har förordat vissa sådana begränsningar.

Kommittén har sålunda föreslagit, att ett domstolsavgörande i princip skall ha upphävts eller ändrats, för att skadeståndstalan skaU få föras, och en reservant inom kommittén samt vissa remissinstanser har hävdat, att en motsvarande princip bÖr gälla också i fråga om vissa eller alla ad­ministrativa beslut. Dessa förslag har motiverats med bl. a. en hänvisning tiU rättskraftsinstitutet. Detta skäl anser jag emellertid inte vara bärande. Som jag har påpekat i annat sammanhang (avsnitt 2.3.6.3.) innebär ett bi­fall tUl en skadeståndstalan med anledning av ett felaktigt avgörande av en offentlig mjmdighet inte att avgörandet rivs upp eller över huvud taget att det förlorar sina rättsverkningar i förhåUande tiU de personer som drabbas av avgörandets rättskraft — inte heller den vinnande parten i ska­deståndsmålet. Det är f. ö. ingen principieU nyhet, att förhåUanden som bUvit föremål för prövning i en rättegång, vilken resulterat i ett rättskraf­tigt avgörande, kommer under bedömande på nytt i en rättegång meUan andra parter. Det förekommer bl. a. i fall då en skadeståndstalan väcks mot en domare med anledning av felaktigt handlande i tjänsten. Men det kan inträffa också i andra sammanhang, t. ex. när frågan om en gäldenärs betalningsskyldighet har faststäUts genom en lagakraftvunnen dom men kommer under prövning i en ny rättegång mellan borgenären och en bor­gensman.

Av större betydelse är de invändningar som går ut på att man bör und­vika att rubba den ordning för överprövning av domstolars och administra­tiva mjmdigheters avgöranden, som har etablerats genom reglerna om full­följdsrätt och om instansordningen, samt att riskerna för motstridiga av­göranden i en och samma sak utom ramen för denna ordning bör så långt möjligt elimineras.

Synpunkter av detta slag skulle i och för sig bli fuUt ut tillgodosedda genom en regel om att rätt att föra talan om skadestånd med anledning av ett felaktigt judicieUt eller administrativt avgörande över huvud taget föreligger bara om avgörandet har upphävts eller ändrats. Med en sådan bestämmelse skulle emeUertid själva ersättningsrätten bli inskränkt på ett sätt som inte är förenligt med de bärande tankegångarna i den lagstift-

2.3.6.8.

 

346                Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972

ning som jag föreslår. Varken kommittéförslaget eller de alternativa för­slag som har förts fram i anslutning till detta går heUer så långt, eftersom förslagen förutsätter, att skadeståndstalan skall få föras även i vissa fall när det felaktiga avgörandet inte har upphävts eller ändrats. Enligt alla dessa förslag läggs det emellertid i åklagares hand att avgöra, om skade­ståndstalan skall få föras eller inte, genom att det som viUkor för talerätt föreskrivs, att åtal för ämbetsbrott äger rum eller att talan i övrrigt biträds av åklagare. Men detta är enligt min mening inte någon tillfredsstäUande metod att lösa de problem som sammanhänger med instansordningen och riskerna för motstridiga avgöranden. Om man anser, att det av hänsyn tiU de skadelidande är påkallat att för vissa fall av förevarande art göra avsteg från instansordningen och att ta risken av skiljaktiga avgöranden, är en åklagares ställningstagande ett godtyckligt valt och sakligt knappast håll­bart kriterium. Åklagarens bedömning kommer att bygga främst på över­väganden av straffrättslig art, vilka emellertid inte nödvändigtvis behöver sammanfalla med de synpunkter som bör vara bestämmande när man av­gör frågan i vilken omfattning man från här aktuella synpunkter bör eller kan medge en skadeståndstalan i hithörande fall. Den frågan måste rim­ligtvis avgöras med hänsyn till ä ena sidan de skadelidandes reparationsin­tresse och å andra sidan hur stora olägenheter som från allmänna process-eller förvaltningsrättsliga sjmpunkter är förenade med att man pä detta sätt avviker från reglerna om instansordningen och att samma sak kan komma att bli avgjord på oUka sätt av skilda organ.

Härtill kommer, att en bestämmelse av detta slag i vissa faU får mindre önskvärda konsekvenser. Eftersom en enskUd part, som har lidit skada ge­nom ett felaktigt avgörande av en underinstans, inte pä förhand kan veta hur åklagaren kommer att ställa sig i åtals- eUer skadeständsfrågan, måste han, för att vara på den säkra sidan, i första hand se till att han utnyttjar alla tiUgängliga rättsmedel. I åtskiUiga av de hithörande faU då ett avgö­rande omedelbart medför skadeverkningar för den enskilde ter sig emel­lertid ett begagnande av rättsmedel helt ändamålslöst. Om t. ex. en person har vägrats tiUstånd att en viss dag ordna en offentiig tillstäUning och be­slutet har meddelats så sent, att en prövning i högre instans under inga förhållanden hinner ske förrän efter den dag tillståndsansökningen avser, är det uppenbarligen ingen mening med att han överklagar beslutet. Det kan f. ö. ifrågasättas, om klaganden över huvmd taget kan uppnå, att be­slutet »upphävs eller ändras», överinstansen lär nämligen i ett sådant fall inte gå in i någon sakprövning utan endast förklara, att besvären inte föranleder något yttrande eUer någon åtgärd, eftersom ändamålet med an­sökningen har förfalUt. I vissa fall kan den skadelidande genom att be­gagna rättsmedel visserligen uppnå, att avgörandet upphävs eUer ändras, men åtgärden tjänar från hans sjmpunkt ändå inte något förnuftigt syfte. Någon har t. ex. begärt ett kompetensbevis för att kunna vid en viss tid-

2.3.6.8.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             347

punkt utföra ett bestämt uppdrag, och besvär över ett avslagsbeslut hinner under alla förhållanden inte prövas förrän efter den aktuella tidpunkten. Situationer liknande dem som jag nu har beskrivit kan föreligga också i mål inför domstol. Att i fall av denna art tvinga den skadelidande att full­följa talan mot avgörandet eller att begagna särskilt rättsmedel skulle in­nebära en misshushållning med de rältsvårdande organens resurser och är enligt min mening inte en försvarlig ordning.

Man måste sålunda godta, att en skadeståndstalan i vissa fall skall kun­na föras också med anledning av avgöranden som inte har upphävts eller ändrats. Det innebär bl. a., att lagakraftvunna avgöranden av underdom­stolar och lägre administrativa instanser kommer att kunna bli föremål för prövning i annan ordning än reglerna om fullföljdsrätt och instansord­ning förutsätter. Det skall inte bestridas, att detta kan ge upphov tUl vissa problem. Men dessa bör i varje fall inte lösas genom att man direkt eUer indirekt inskränker själva ersättningsrätten. I den mån man anser det nöd­vändigt att vidta åtgärder för att undanröja tänkbara ölägenheter av ett sådant system, bör det i stället ske genom att förfarandet för prövning av ersättningsanspråk ordnas på ett sätt som kan anses förenligt med de grundsatser på vilka vår rättegångsordning och administrativa besvärspro­cess vilar. Frågan om behovet av särskilda åtgärder i det hänseendet kom­mer jag att behandla i ett följande avsnitt (2.3.6.16.). Jag vill emellertid redan här påpeka, att olägenheterna i praktiken inte torde bli framträdan­de. Fall då ett avgörande ger upphov tiU vissa skadeverkningar utan hin­der av att det överklagas är visserUgen inte aUdeles ovanUga. I flertalet fall inträder eUer ackumuleras emeUertid skadeverkningarna efter hand som tiden går. Den passivitetsregel som jag föreslår utgör i sådana fall enligt min uppfattning ett tilhäckUgt incitament för den enskilde att be­gagna rättsmedel. Och i de situationer där ett avgörande av en lägre instans inte går att överklaga kan i aUmänhet passivitetsregeln väntas leda tUl att den skadelidande utnyttjar sina möjligheter tUl rättelse genom att använda särsldlt rättsmedel. Jag vill också framhålla, att möjligheten för en skade­lidande, som har underlåtit att överklaga en dom eller ett beslut, att få ersättning för skada genom beslutet på den grund att han har haft annan gUtig anledning till sin underlåtenhet, är avsedd att tUlämpas med återhåll­samhet. Ersättningsfall av det slaget kommer därför att utgöra sällsjmta undantag från en klar huvudregel. Om denna regel upprätthåUs med kon­sekvens och avsteg görs bara när speciella förhållanden föreUgger, behöver man inte räkna med något större antal fall då ersättningsanspråk med an­ledning av de lägre instansernas överklagbara avgöranden kommer under sakUg prövning. Inte heller behöver man befara någon sådan spekulation från medborgarnas sida i skadeståndsmöjUgheterna som tar sig uttryck i att de avsiktligt underlåter att överklaga domar eller beslut som går dem emot i hopp om att i stäUet bU kompenserade skadeståndsvägen.

2.3.6.8.

 

348                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Med den ståndpunkt som jag här har intagit kommer som nämnt skade­ståndsanspråk i princip att kunna riktas mot det allmänna också med anled­ning av domar eller beslut, som över huvud taget inte kan överklagas. När det gäller sådana avgöranden av en lägre instans som inte kan överklagas på grund av särskilda bestämmelser för beslut av en viss typ, finns det ingen anledning att reglera ersättningsfrågan på annat sätt än när det gäUer så­dana överklagbara beslut som medför skadeverkningar oberoende av om de angrips med rättsmedel eller inte. En regel om att ett avgörande av en sådan instans inte får överklagas är nämligen regelmässigt betingad av be­hovet att med hänsyn till sakens särskilda beskaffenhet tUlgodose speciella motstående, aUmänna eller enskilda intressen, men grundar sig däremot inte på en värdering som går ut på att den enskilde i de aktuella faUen inte skulle vara förtjänt av de rättssäkerhetsgarantier som fullföljdsrätten en­ligt den vanliga instansordningen är avsedd att tillgodose.

Läget är i viss mån ett annat, när det gäUer avgöranden som inte kan överklagas, därför att de har meddelats av det högsta judicieUa eUer admi­nistrativa organet enligt den gäUande instansordningen. Här har det full­följ dsinstitut och den instansordning som det aUmänna av rättssäkerhets­skäl stäUer till förfogande kunnat utnjrttjas fuUt ut. Behovet av en reserv- möjUghet att vinna rättelse via skadeståndsreglerna kan allmänt sett sägas vara ringa i dessa fall. Erfarenhetsmässigt hör det till undantagen, att det i dessa instansers rättsskipande verksamhet begås fel av så aUvarUg beskaf­fenhet att ett skadeståndsansvar för det allmänna enligt de regler som jag föreslår skulle kunna komma i fråga. Också vissa andra skäl skuUe kunna motivera speciella inskränkningar i skadeståndsansvaret i dessa faU. Det kan hävdas, att det med hänsyn bl. a. till de högsta instansernas rättsska-pande verksamhet är särsldlt angeläget att deras auktoritet och medbor­garnas förtroende för dem upprätthålls och att man därför bör vara åter­hållsam, när det gäller att tiUåta angrepp på deras verksamhet som grun­das på påståenden om fel eller försummelse i denna.

För egen del anser jag dock inte, att dessa sjmpunkter motiverar en ge­nereU regel om att rätt tiU ersättning inte skaU föreUgga med anledning av de högsta instansernas avgöranden eUer bestämmelser om att särskilda förutsättningar för skadeståndsansvaret skaU gälla i dessa faU. Att fel el­ler försummelse i de högsta instansernas verksamhet säUan förekommer, ger anledning anta att man knappast behöver befara några ölägenheter av att en skadeståndsrätt föreUgger, när misstag trots aUt någon enstaka gång begås. En fristående skadeståndstalan blir dessutom inte så ofta aktueU ens i sådana undantagsfall, eftersom den passivitetsregel som jag förordar i princip förutsätter, att den skadelidande har utnyttjat möjligheten att begagna särsldlt rättsmedel.

Vissa av dessa instanser, främst högsta domstolen och rege­ringsrätten — i fråga om Kungl. Maj :t i statsrådet hänvisar jag tiU

2.3.6.8.

 

Kungl. Maj.-ts propositiöh nr 5 år 1972           349

vad jag har anfört i föregående avsnitt (2.3.6.7.) — intar emellertid en sådan särställning, att det synes påkallat att införa specieUa regler i fråga om deras avgöranden.

Kommittén har visserUgen tänkt sig att några särskilda regler inte skaU gäUa för dessa instansers avgöranden, men dess förslag förutsätter å and­ra sidan, att skadeståndstalan skall kunna föras bara när ett sådant av­görande har upphävts eller ändrats, dvs. när det har undanröjts efter be­gagnande av särsldlt rättsmedel. I ett sådant fall skaU emeUertid enligt för­slaget talan föras inför riksrätt. Samtidigt utgår kommittén på goda grun­der från att en sådan ersättningstalan — om den aUs är möjlig — kan föras bara om åtal samtidigt äger rum eUer skadeståndstalan i öv­rigt biträds av vederbörande åklagare, dvs. av justitiekanslem eller justi­tieombudsman. Den praktiska innebörden av en sådan reglering lär emel­lertid vara densamma som om man tar bort skadeståndsrätten. Om man anser, att en rätt tiU ersättning bör finnas och också bör ha ett reellt innehåll, måste man därför godta, att prövningen sker inför aUmän dom­stol. Det är dock enligt min mening inte lämpligt att anförtro underrätter och hovrätter denna prövning, i all sjrnnerhet inte när det gäller högsta domstolens avgöranden. Det bör inte heller komma i fråga att högsta dom­stolens möjligheter att pröva sina egna avgöranden vidgas utöver vad som följer av bestämmelserna om resning och besvär över domviUa. Vad angår regeringsrättens avgöranden är betänkligheterna mot en domstolsprövning kanske inte lika allvarliga. Att behandla högsta domstolens och regerings­rättens avgöranden enligt olika regler är å andra sidan av uppenbara skäl varken lämpligt eller sakligt befogat. Det skulle dessutom te sig i viss mån inkonsekvent att ha en skadeståndsrätt i fall då fel eller försummelse har förekommit vid regeringsrättens prövning av ett överklagat administrativt beslut, samtidigt som man inte erkänner en motsvarande rätt till ersättning, när fel har begåtts vid prövningen hos Kungl. Maj:t i statsrådet av en administrativ myndighets beslut.

Av nu anförda skäl bör skadeståndstalan enligt den nya lagen med anled­ning av felaktigt avgörande av högsta domstolen eller regeringsrätten i prin­cip inte få föras. Det synes mig dock inte inge några betänkligheter att en sådan talerätt finns i faU då ett sådant avgörande har upphävts eller ändrats efter besvär över domviUa eUer ansökan om resning. Detta överensstämmer f. ö. i sak med vad kommittén har föreslagit. Av skäl som jag redan har an­gett bör emellertid prövningen av ett skadeståndsanspråk i dessa fall inte ankomma på riksrätt. Det rör sig här om faU då högsta domstolen resp. rege­ringsrätten redan i förväg har undanröjt avgörandet och kan därför luiap-past resas några erinringar mot att skadeståndsmålet handläggs av allmän domstol.

Ett undantag motsvarande det nu angivna bör göras också för avgörande av försäkringsdomstolen, som i tredje och sista instans prövar mål enligt socialförsäkringslagstiftningen.

2.3.6.8.

350                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Ett beslut av en underordnad instans kan som jag tidigare har påpekat få ekonomiska verkningar för enskUd part oberoende av om han fullföljer talan eller inte. Det lär emellertid vara en nödvändig konsekvens av de regler om undantag från rätten att föra skadeståndstalan som jag har före­slagit i fråga om beslut som Kungl, Maj :t meddelar som högsta administra­tiva besvärsinstans och i fråga om avgöranden av högsta domstolen, rege­ringsrätten eller försäkringsdomstolen, att någon rätt att föra talan om er­sättning inte heller skall föreUgga, när till grund för en sådan talan åberopas fel eller försummelse vid ett beslut av lägre myndighet, mot vilket talan har fullföljts utan att beslutet upphävts eller ändrats.

Det återstår slutligen att ta ställning till frågan, om det av andra skäl än dem som sammanhänger med rättskraftsinstitutet eller hänsynen till instansordningen kan vara påkallat att generellt eller för vissa slags avgö­randen göra rätten att föra skadeståndstalan med anledning av felaktigt beslut av domstol eller administrativ myndighet beroende av att åtal för ämbetsbrott äger rum eller att åklagaren biträder skadeståndstalan.

Kommittén har motiverat sitt förslag i denna del — vilket avser endast ersättningsanspråk med anledning av innehåUet i domstols eller domares beslut — med en erinran om den sedan gammalt rådande praxis, att en per­son, som anser sig oriktigt behandlad av domstol, anmäler domaren för justitiekanslem eller justitie (mUitie-) ombudsmannen och att denne, om han finner anmälan vara befogad, i samband med att ansvarstalan för tjänstefel väcks mot domaren yrkar åläggande för denne att betala skade­stånd, om detta inte har skett frivilligt. Det framgår inte helt klart av vilka skäl kommittén har ansett det naturligt att i anslutning tiU denna praxis föreslå den nu aktuella begränsningen av talerätten eUer att göra en sfidan begränsning bara i fråga om domstolsavgöranden. Under alla förhåUanden är det tydligt, att det anförda skälet — med den bärkraft det kan ha — kan åberopas också i fråga om administrativa beslut eller andra förvaltnings­akter, eftersom den beskrivna praxis lär upprätthållas också vid åtal mot andra ämbetsmän än domare. Det är också i konsekvens härmed som bl. a. vissa remissorgan har föreslagit, att regeln utvidgas tUl att avse även admi­nistrativa beslut. I detta sammanhang har man bl. a. pekat på föreskriften i 22 kap. 8 § RB av innebörd att talan om enskUt anspråk på grund av ämbetsbrott av vissa högre ämbetsmän inte får väckas av målsägande, om inte åtal för brottet äger rum eUer talan biträds av vederbörande åklagare.

För egen del anser jag emeUertid en begränsning av detta slag av rätten att föra skadeståndstalan mot det allmänna inte vara påkallad eUer ens lämplig i fråga om vare sig domstolsavgöranden eUer administrativa beslut. Den praxis som kommittén har hänvisat tUl kommer sannolikt — åtmins­tone med nuvarande regler om ämbetsansvar — att leda tiU att i många fall en ersättningstalan mot staten, när en sådan över huvud taget blir ak­tuell, förs i samband med att åtal för ämbetsbrott äger rum, men denna praxis kan knappast anföras som ett självständigt skäl för att göra talerät-

2.3.6.8.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            351

ten beroende av åklagarens ställningstagande. De farhågor som bl. a. justi­tiekanslem har uttalat för att dé nya skadeståndsreglerna skaU leda till ett stort antal obefogade rättegångar eUer till att ersättningsanspråk mot det allmänna i stor omfattning skall förknippas med nedsättande uttalanden om myndigheterna och deras befattningshavare tror jag är överdrivna. Erfaren­heterna från andra länder, där en skadeståndsrätt erkänns utan sådana begränsningar som här ifrågasatts, har veterligt inte varit oroande i det hän­seendet. Den passivitetsregel som jag föreslår kommer dessutom med all sannolikhet att utgöra en tiUräckligt effektiv spärr mot att antalet uppenbart ogrundade anspråk skall bU besvärande. För övrigt kan vissa principiella erinringar riktas mot justiliekanslerns ståndpunkt, I den mån man anser det nödvändigt att begränsa medborgarnas rätt att fritt öva kritik mot myn­digheterna, bör det nämUgen enUgt min mening i första hand ske genom generella inskränkningar i yttrandefrUieten, inte genom regler som beskär den enskildes möjligheter att hävda privaträttsliga anspråk.

Det är visserligen riktigt att det i gällande rätt alltjämt och sedan gam­malt finns bestämmelser som gör rätten att väcka ersättningstalan mot vissa högre ämbets- och tjänstemän på grund av ämbetsbrott beroende av att åtal för brottet äger rum eller att talan biträds av åklagaren. Bestämmelserna har väsentligen sin grund i behovet att skydda dessa befattningshavare mot obefogade anspråk. Men även bortsett från att de ensldlda ämbets- och tjänstemännen inte skyddas av någon passivitetsregel och därför, åtmins­tone teoretiskt sett, oftare kan bli utsatta för ersättningskrav, är det tydligt att ett motsvarande skyddsbehov inte alls framträder med samma styrka, när det är fråga om ersättningsanspråk mot det allmänna. Det är från den enskUde ämbetsmannens sjmpunkt en väsentiig skillnad meUan att själv stå som svarandepart i en rättegång, där anklagelser för fel eller försum­melse i tjänsten kommer att riktas direkt mot honom själv, och att på sin höjd kallas som vittne i ett mål där det allmänna är part, låt vara att pröv­ningen även då kommer att avse hans eget handlande. Inte heller kommittén sjmes f. ö. ha funnit det nödvändigt att de enskUda ämbetsmännen bereds samma skydd mot att bli indragna i en rättegång mot det aUmänna som de f. n. åtnjuter mot att själva bli utsatta för ersättningsanspråk, eftersom enligt dess förslag skadeståndstalan i åtskiUiga faU skall kunna väckas mot t. ex. staten med anledning av fel eller försummelse av bl. a. domare, utan att åtal väcks eller att talan biträds av åklagare.

En invändning som kan resas mot det aktuella förslaget sammanhänger med justitiekanslerns och justitieombudsmännens verksamhet. Som kom­mittén har påpekat är det ofta dessa åklagare som prövar åtalsfrågan när det gäller ämbetsbrott. De utövar emellertid traditioneUt och i ganska vid­sträckt omfattning en diskrelionär prövning, huruvida åtal skall anställas i det ensldlda faUet. Att under sådana förhåUanden göra den skadelidandes talerätt i skadeståndsfrågan beroende av justitiekanslerns eUer justitieom­budsmännens ställningstagande kan inte vara tUlfredsstäUande. SärskUt

2.3.6.8.

352                Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 år 1972

betänkligt är det att ge justitiekanslem ett inflytande på rätten att föra skadeståndstalan. Eftersom det här i övervägande antalet faU kommer att röra sig om anspråk mot staten, skuUe nämligen en sådan ordning i själva verket innebära, att man tUlägger en företrädare för den ena parten i en civilrättslig tvist en vetorätt i frågan, huruvida motpartens anspråk över huvud taget skaU få underkastas rättslig prövning. En sådan ordning är enligt min mening oförenlig med grundläggande principer för vår rättsord­ning. Det är visserligen sant, att den skadelidande alltid har möjligheten att i stället vända sig tiU justitieombudsmännen. Men en ordning, enligt vUken en fråga som en gång har prövats av justitiekanslem skaU kunna vria skade­ståndsreglerna bli underkastad en förnyad prövning av justitieombudsmän­nen, bör i varje fall inte främjas genom lagstiftningen.

Mot förslaget kan emeUertid också resas andra invändningar av principiell natur. De överväganden som ligger tUl grund för reglerna om ämbetsbrott och de synpunkter som motiverar ett civilrättsligt skadeståndsansvar för det allmänna sammanfaller inte nödvändigtvis, över huvmd taget synes man böra hålla isär de straffrättsliga och de skadeståndsrättsliga aspekterna på mjmdighetsutövningen, sakligt såväl som rättstekniskt. Visserligen torde f, n, förutsättningama för straffrättsligt ansvar för en felande tjänsteman i allt väsentligt överensstämma med betingelserna för att det allmänna skall kunna åläggas ersättningsskyldighet med anledning av hans förfa­rande enligt de regler som jag föreslår. Men det är inte alltid fallet. Det är i det avseendet tillräckligt att erinra om vad jag tidigare har sagt om ersättningsskyldighet för det allmänna vid s. k. anonyma eUer kumulerade fel (avsnitt 2.3.6.4.).

I det här sammanhanget måste man också beakta det förslag om en ganska långtgående avkriminalisering av tjänstemännens fel i tjänsten som ambets­ansvarskommittén har lagt fram. Om detta förslag genomförs, skulle den nu diskuterade bestämmelsen leda tUl att det allmännas skadeståndsansvar underkastas mycket långtgående inskränkningar, som sakligt inte kan moti­veras och som inte heUer vare sig kommittén eller någon av remissinstan­serna har ifrågasatt. Det lär nämligen under alla förhåUanden vara ute­slutet, att man skuUe göra talerätten beroende av en åklagares ställnings­tagande också i fall då straffrättsligt ansvar över huvmd taget inte kan kom­ma i fråga. Det kan i anslutning härtUl påpekas, att ambetsansvarskom­mittén inte ens har diskuterat möjligheten av att för de fall, då efter genom­förandet av dess förslag skada orsakas genom en icke straffbar försum­melse av en tjänsteman, den skadelidandes rätt att föra ersättningstalan mot den felande skulle vara beroende av en åklagares ställningstagande eller över huvud taget vara underkastad några inskränkningar.

Visserligen måste man vid utformningen av en lagstiftning om det aU­männas skadeståndsansvar tiUs vidare utgå från det nuvarande rättstill­ståndet. Men även om det är ovisst, i vad mån eller när en avkriminalisering

2.3.6.8.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            353

av tjänstemännens fel i tjänsten kommer till stånd, är det uppenbarligen inte lämpUgt att utan tvingande sakskäl nu genomföra en ordning, som med största sannolikhet måste radikalt förändras inom en nära framtid. Och som framgår av vad jag har sagt i det föregående anser jag sådana skäl inte före­ligga att införa bestämmelser som gör rätten att föra skadeståndstalan mot det allmänna beroende av åklagares medverkan.

Min slutsats av de överväganden som jag har gjort i det föregående blir, att rätten tiU ersättning med anledning av felaktigt avgörande av dom­stol (domare) eller felaktigt beslut av annat administrativt organ än Kungl. Maj:t i statsrådet inte bör underkastas andra särskUda begränsningar än som följer av en sådan allmän passivitetsregel som jag här har förordat eUer av de speciella undantagsregler i fråga om beslut av vissa av de högsta in­stanserna som jag har berört i det föregående. Till frågan om den närmare utformningen av passivitetsregeln och av dessa undantagsbestämmelser skaU jag återkomma vid min behandling av de ensldlda bestämmelsema (avsnitt 5.1,3,4.). Jag kommer i det sammanhanget också att ta ställning till de spe­ciella problem som tillämpningen av passivitetsregeln för med sig vid vissa typer av beslut, bl. a. sådana som kan föranleda kommunalbesvär.

I detta sammanhang vill jag ta upp en speciell fråga som kommittén an­gående det allmännas skadeståndsansvar endast kortfattat har berört. Det gäUer kostnader som den skadelidande bar haft för att komma tUl sin rätt, när han efter en motgång i lägre instans överklagar och får ett felaktigt beslut ändrat tUl sin fördel. Processkostnader av denna typ kan ersättas av den slutligen förlorande parten i tvistemål och mål om enskUt åtal samt i sär­skUda fall i vanliga brottmål. I den administrativa processen får däremot den enskUde normalt svara för sådana kostnader själv. Utredning pågår emellertid sedan år 1968 rörande frågorna om kostnaderna i förvaltnings­förfarandet, om rättshjälp i förvaltningsärenden och om offentligt biträde åt part i sådana ärenden, vartUl kommer att hela frågan om en mer genom­gripande reformering av samhällets rättshjälp är under övervägande inom justitiedepartementet (prop. 1971:1 bil. 4 s. 52).

Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar har ansett att när det gäller kostnader som den skadelidande har haft för att komma tUl sin rätt det allmänna normalt får anses ha gjort nog genom att ge tUlfälle tUl en omprövning och att krav på ersättning för sådana kostnader då bör kunna ogUlas på grund av standardregeln, även om den underordnade instansen genom fel eller försummelse vid beslutets meddelande har föranlett att ären­det måste föras vidare. Kommittén tillägger att samma krav inte kan ställas på underordnade mjmdigheter som på överinstanserna men att det givetvis kan förekomma så undermåliga beslut av underordnad mjmdighet att er­sättning bör utgå även för kostnader för fullföljd. Uttalandet har föranlett

2.3.6.8.

23 — Bihang tiU riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5

354                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

erinringar från endast en remissinstans, som förordar att den skadelidande får rätt att kräva sådana kostnader i skadeståndsmålet.

För egen del kan jag inte ansluta mig till kommitténs uppfattning i denna fråga. Det torde inte vara möjligt att med stöd av en sådan standardregel som jag föreslår ogUla den skadelidandes ersättningskrav beträffande en speciell post, om man anser det begångna felet i och för sig vara av sådan art att ersättnhigsskyldighet föreligger för det allmänna. Också i sak anser jag kommitténs inställning diskutabel. När ett felaktigt beslut fattas av en mjmdighet och rättas tUl i högre instans, torde den skadelidandes förlust i många, kanske de alha flesta fall huvudsakligen bestå i att han har fått kännas vid utgifter med anledning av överklagandet. Även om det ofta rör sig om små belopp, skulle det medföra en väsentlig försämring av det rätts­skydd som reformen sjrftar tUl om de skadelidande förvägras möjligheter att få ersättning för dessa utgifter utom i speciella undantagsfall. Man kan visserligen göra gällande, att frågan om ersättning för rättegångskostnader har processrättsliga aspekter och bör lösas helt inom ramen för det regel­system som gäller ersättning för kostnader för rättshjälp. Varken från rätts­tekniska eller sakliga sjmpunkter kan emellertid enligt min mening invänd­ningar riktas mot att ett skadeståndsansvar för det allmänna förekommer vid sidan av och som en komplettering tUl lagregler om processkostnader. Dessutom bör det understrykas att en ersättningsskyldighet enligt skade­ståndsreglerna skuUe komma i fråga bara i sådana fall då ansvarsgrun­dande fel har begåtts av en mjmdighet.

Jag har därför kommit tUl slutsatsen att ersättning för ren förmögenhets­skada enligt den nya lagstiftningen bör inbegripa också kostnader som den skadelidande har haft för att komma tUl sin rätt. Härvid uppkommer natur­ligtvis vissa problem om samordningen med övriga bestämmelser om sådan kostnadsersättning, exempelvis när den skadelidande enligt RB:s regler har varit berättigad till ersättning men underlåtit att framstäUa jrrkande härom i den högre instansen eller när enskUd motpart som har ålagts att utge ersättning i ett tvistemål visar sig vara insolvent. I den mån RB ger rätt tUl gottgörelse av allmänna medel (jfr 31 kap. 2 och 10 §§ RB) bör det inte finnas något hinder att den skadelidande i stället framställer motsvarande krav i ett särskUt mål och grundar det på skadeståndslagen. Vad gäller det faUet att kostnadsersättning skulle ha utgetts av enskild motpart vill jag framhålla att motsvarande fråga kan uppkomma redan i dag, nämligen när ett oriktigt domstolsavgörande har måst överklagas tUl högre instans och skadeståndstalan riktas mot domare som har begått felet. Jag anser mig inte ha anledning att här ta ställning tUl hur delta problem skall lösas. Någon ändring i hittUls tillämpade principer på detta område avses under alla förhållanden inte.

Jag vill slutligen ta upp ännu en fråga av principieU betydelse, som inte har berörts närmare vare sig av kommittén angående det allmännas skade-

2.3.6.8.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            355

ståndsansvar eller av remissinstanserna. Med stöd av 5 § lagen den 20 de­cember 1946 (nr 804) om införande av nya rättegångsbalken och av 10 kap. 26 § gamla rättegångsbalken (GRB) har förvaltningsmyndighet ansetts i regel vara tUldelad uppgiften att slutgUtigt besluta i frågor angående bl. a. »kronans varjehanda ingälder». Talan mot kronan om återfående av skatt eller avgift avvisas i enlighet härmed av allmän domstol. Det har härvid inte tUlmätts någon betydelse att käranden — utan att anföra annan grund för sin talan än att det administrativa beslutet varit i sak oriktigt — åberopat t. ex. skadeståndsskyldighet (se särskilt NJA 1950 s. 333 och 1952 s. 248).

Det synes emellertid förhastat att av dessa avgöranden dra den slutsatsen att behörighetsregeln i 10 kap. 26 § GRB lägger hinder i vägen också för en sådan prejudiciell prövning av förvaltningsbeslut om skatter och avgifter e, d, som ingår i prövning av en skadeståndstalan med anledning av oriktiga beslut. Som grund för kravet åberopades i de nämnda rättsfallen endast att det administrativa beslutet var objektivt oriktigt men inte att culpa före­kommit hos de tjänstemän som fattat beslutet. Högsta domstolens uttalande i domskälen i rättsfallet NJA 1950 s. 333 att den förda talan inte kunde ges annan innebörd än en talan om återfående av de erlagda skatte- eller avgiftsbeloppen bör ses mot denna bakgrund. Det är ingalunda uteslutet att talan skulle ha upptagits tUl prövning, om den i fråga om såväl de anförda grunderna som yrkandets innehåll konstruerats som en ren skadestånds­talan, dvs. en talan om ersättning för skada som tUlskyndats käranden ge­nom culpöst förfarande av ämbets- eller tjänsteman. Det är i varje faU svårt att tolka HD:s nyss återgivna uttalande på annat sätt, än att utgången möj­ligen skulle ha blivit en annan i fråga om behörighet för allmän domstol att gå in i saklig prövning av käromålet, om detta haft annan innebörd än en ren restitutionstalan, och att det varit åtminstone teoretiskt möjligt för honom att utforma sin talan på ett sådant sätt. Det antagandet ligger nära till hands, att HD i första hand haft en skadeståndstalan 1 tankarna.

När en allmän möjlighet nu införs att föra skadeståndstalan mot det all­männa också i fråga om skador som vållas genom administrativa beslut, anser jag mig mot denna bakgrund kunna förutsätta att möjligheten att föra sådan talan vid allmän domstol kommer att utan särskUd föreskrift därom gäUa också anspråk på ersättning för skador som vållas genom administra­tiva beskattningsbeslut o. d. Det förhåUandet att det felaktiga beslut var­igenom skada har tillskyndats en enskUd person avser uttagande av ett visst skattebelopp och att resultatet av en skadeståndstalan kan bli att ett skade­stånd döms ut som tUl sin storlek exakt motsvarar den uttagna skatten, utgör i och för sig inte något skäl att inte tUlåta prövning av ett sådant skade­ståndsanspråk. Det är också svårt att påvisa några sakliga skäl för att be­slutsskador av detta slag, som kan bli mycket kännbara för den enskUde, skulle vara undantagna från de nya skadeståndsreglernas tUlämpnings­område.

2.3.6.8.

 

356                 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Vad jag nu har sagt har motsvarande gUtighet också i fråga om skade­ståndsanspråk som grundas på att understöd, bidrag eller andra förmåner har undandragits någon genom fel eller försummelse vid avgörande av ärende angående sådana förmåner.

Sammanfattningsvis innebär min ståndpunkt i denna fråga, att samma regler bör gälla i fråga om rätt att föra talan om ersättning för skada, som har våUats genom fel eller försummelse i samband med beskattningsbeslut eller andra beslut angående avgifter, bidrag e. d., som när det gäller skade­ståndstalan på motsvarande grunder med anledning av administrativa be­slut i allmänhet, och att någon uttrycklig regel härom inte är påkallad.

Det bör framhållas, att den praktiska betydelsen av statens och kommu­nernas ersättningsskyldighet i de nu diskuterade fallen torde bli mycket liten med hänsjm tUl de inskränkningar av det allmännas ansvar som jag föreslår. Standardregeln och passivitetsregeln samt principen att talan mot staten inte får föras med anledning av felaktigt beslut av regeringen eller regeringsrätten torde tUlsammans medföra, att ersättningsskyldighet för sådana beslutsskador som det här gäller kommer i fråga bara i säUsynta undantagsfall.

2.3.6.9. Verkan av den skadelidandes passivitet i andra fall. I vissa situa­tioner uppstår skada vid mjmdighetsutövning inte genom överklagbara be­slut utan som följd av besked, anmaningar, konkludenta åtgärder eller hand­lande av annat slag. Kommittén anser det ibland kunna krävas av den skade­lidande i sådana fall, att han begär rättelse av åtgärden eller gör formlös erinran mot den — s. k. remonstration — hos t. ex. myndigheten själv eller en överordnad befattningshavare, om åtgärden har vidtagits av en under­ordnad tjänsteman. Enligt kommittén kan det ibland krävas av den skade­lidande att han begär rättelse eller framställer erinran. Underlåtenhet i dessa avseenden bör medföra att han i princip förlorar rätten att kräva ersättning för skada som därigenom hade kunnat undvikas. Kommittén har utformat den tidigare omtalade passivitetsregeln i sitt förslag så att den omfattar också faU av detta slag.

Under remissbehandlingen har det riktats viss kritik mot att man på detta sätt skulle stäUa upp ett krav på remonstration som en förutsättning för skadestånd. För min del anser jag invändningarna i viss mån befogade. Som jag har utvecklat i det föregående är syftet med passivitetsregeln framför allt att upprätthåUa principen att överprövning av lägre instansers avgöran­den i första hand skall ske efter fullföljd i vanlig ordning, inte genom en skadeståndstalan mot det allmänna som skulle sätta reglerna om instans­ordningen ur spel. Denna synpunkt blir emellertid aktuell bara vid beslut som kan angripas genom rättsmedel. Vid myndighetsutövning av annat slag kan inte en passivitetsregel fylla samma funktion. I sådana faU skulle den dessutom ibland kunna leda tUl obiUiga resultat. Underlåten remonstration kan inte sällan ses som uttryck för samarbetsvilja och tUlmötesgående, och

2.3.6.8.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            357

den bör då rimligen inte utan vidare medföra att den skadelidande förverkar sin rätt tUl ersättning. HärtUl kommer att om passivitetsregeln skall gälla vid sådana faktiska myndighetsåtgärder som här är i fråga, stora svårig­heter uppstår när det gäller att klart avgränsa dess tUlämpningsområde, För den som berörs av en sådan åtgärd blir det vanskligt att ta ställning tUl om han måste göra erinringar mot denna för att bevara sin rätt tUl ersättning för den händelse åtgärden skulle medföra skada, eller om han tills vidare kan finna sig i myndighetens handlande. Regeln skulle också vålla praktiska svårigheter av skUda slag i rättstillämpningen.

Av dessa skäl har jag stannat för att passivitetsregeln bör inskränkas tUl att gälla endast i fråga om sådana felaktiga myndighetsbeslut som kan an­gripas med ordinärt eller särskUt rättsmedel. Detta innebär emellertid inte att den enskilde förbehållslöst skulle kunna förhålla sig passiv vid andra felaktiga mjmdighetsåtgärder som är ägnade ätt medföra skada för honom. I vissa fall bör i stället allmänna principer om verkan av den skadelidandes medvållande, framför allt grundsatsen om den skadelidandes skyldighet att begränsa skadan, kunna leda till att det allmännas ansvar jämkas eUer faller bort. Jag skall vid behandlingen av de enskUda bestämmelserna återkomma till frågan hur dessa principer bör tillämpas i fall av detta slag (avsnitt 5.1.5.6.).

2.3.6.10. Skada på omhändertagen egendom. 1 1899 års lag om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl. finns vissa bestämmelser om skyldighet för det allmänna att ersätta skada som uppkommit genom att befattningshavare inom bl. a. utsökningsväsendet har tiUgripit eUer förskringrat egendom som han fått om hand i sin tjänst. Jag har tidigare redogjort mera utförligt för denna lag­stiftning (avsnitt 1.1.1.3., jfr 2.3.1.1.). De bestämmelser som finns i postver­kets kungörelse den 27 april 1966 angående postverkets ansvarighet för för­sändelser och medel samt i järnvägstrafikstadgan den 13 maj 1966 angående bl. a. Statens järnvägars befordringsansvar innefattar en reglering av rent kontraktsrättsligt skadeståndsansvar och saknar intresse i detta samman­hang. I övrigt finns inte några lagbestämmelser om det allmännas ansvarig­het för skada på omhändertagen egendom. I fråga om ansvaret för skada på gods i tullverkets vård har vissa regler utbUdats i rättspraxis. Sålunda har tullverket i en serie rättsfall ålagts att utge ersättning för förlust av eller skada på sådan egendom. Ansvarigheten har grundats på culpa av tullverket eller tullpersonalen, men bevisbördan är omkastad, så att det ålig­ger tullverket att visa, att fel eUer försummelse vid vården inte har förekom­mit. I praktiken torde detta innebära, att domstolama analogiskt har tiUäm-pat de ansvarsregler som gäller i fråga om enskilt förvar, s. k, deposition.

Som framgår av vad jag har sagt i det föregående har riksdagen redan år 1949 hemställt om en översjm av 1899 års nyssnämnda lag.

Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar anser det inte

2.3.6.10.

358                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

kunna vara föremål för tvekan att det allmänna regelmässigt bör svara för egendom som i behörig ordning har omhändertagits av dess organ och att ansvarigheten bör knyta an till vad som gäUer i fråga om deposition i all­mänhet. Kommittén har funnit det önskvärt att en allmän regel av denna innebörd tas upp i lag. Dess lagförslag innehåller i enlighet härmed en be­stämmelse i ämnet (12 §). I fråga om stadgandets närmare innebörd hän­visar jag tUl den föregående redogörelsen för kommittéförslaget (2.3.2.6.). Kommittén föreslår i detta sammanhang också att 1899 års lag upphävs.

Under remissbehandUngen har förslaget att reglerna om enskilt förvar skall tillämpas i hithörande fall föranlett vissa erinringar. Det har hävdats, att en sådan reglering inte i tiUräcklig grad medger, att hänsyn tas tiU de olika förhållanden under vilka egendom kan tas om hand av det allmänna. Generaltullstyrelsen har i detta sammanhang utförligt utvecklat sina syn­punkter på frågan om det allmännas ansvarighet i olika fall för skada på gods som omhändertagits för tullbehandUng. Styrelsen förordar att 12 § i kommittéförslaget ersätts med en bestämmelse av innebörd att skadestånds­ansvar enligt den föreslagna lagen skall inträda vid förlust av eller skada på egendom som har tagits om hand på det allmännas vägnar, om det inte kan antas att skadan eUer förlusten har orsakats av omständighet som inte kan tilhäknas det alhnänna som fel eller försummelse. Ett par andra remissinstanser tiUstyrker kommitténs förslag, såvitt gäUer skada på egen­dom som frivilligt har lämnats i det allmännas vård, men förordar en regel om rent objektivt ansvar, när omhändertagandet har skett tvångsvis. I öv­rigt har kommittéförslaget lämnats utan erinran av remissinstanserna.

När någon friviUigt överlämnar egendom i det allmännas vård, föreligger regelmässigt en avtalssituation, och ansvarigheten regleras då av avtalsvill­koren — som kan framgå av författningsföreskrifter — och de regler som i övrigt gäller för kontraktstypen. Det rör sig här inte om utövning av offent­lig mjmdighet från det allmännas sida, och i enlighet med vad jag har sagt i det föregående (avsnitt 2.3.6.3.) finns inte behov av några särregler för dessa fall.

I de fall då egendom tvångsvis tas om hand av företrädare för det allmänna blir det däremot fråga om myndighetsutövming. Dessa fall är av mycket skiftande karaktär. Frågan om det allmännas ansvarighet för skada pä sådan egendom måste bedömas under hänsynstagande till de enskUda fal­lens särart. Det kan inte vara föremål för tvekan, att det allmänna skall svara för skada som orsakas genom fel eller försummelse vid vården. Detta följer emellertid omedelbart av den huvudregel om skadeståndsansvar för det allmänna med anledning av fel eller försummelse vid utövning av offent­lig myndighet som jag föreslår. Huruvida strängare ansvarsregler bör gälla på den grund att det här är fråga om ett omhändertagande, kan knappast besvaras generellt och entydigt för alla tänkbara situationer. När det gäUer enskUt förvar föreligger fuU avtalsfrihet och de växlande behoven kan följ­aktligen tillgodoses på den vägen. Men i varje fall de lägre mjmdigheterna lär

2.3.6.10.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           359

inom den offentliga myndighetsutövningens område inte med bindande ver­kan kunna avtala om avvikelse från en sådan bestämmelse som det här gäller, om de inte har stöd härför i annan lag eller författning.

Under dessa förhållanden anser jag det inte vara tUlrådligt att i det här sammanhanget lagfästa en sådan allmän bestämmelse om tUlämpning av reglema för enskUt förvar som kommittén har föreslagit. Jag vill f. ö. eruira om, att någon sådan bestämmelse inte har tagits upp i vare sig den nya norska lagen eller i de motsvarande danska och finska lagförslagen.

Min ståndpunkt i denna fråga innebär emellertid inte, att jag i sak tar avstånd från vad kommittén har anfört. Även enligt min uppfattnnig bör som huvudregel gälla, att det aUmänna i hithörande fall skall bära samma presumtionsansvar som enskUd depositarie. Den principiella ståndpunkten har domstolama också redan intagit, när det gäller det allmännas ansvar för skada på gods som omhändertagits för tullbehandling. Mycket talar för att detsamma skall gälla t. ex. i fråga om skada på egendom som har tagits i beslag, som har omhändertagits av polisen i samband med brottsutredning eUer som förvaras för de intagnas räkning på olika vårdanstalter — för att nämna endast ett fåtal exempel. Men det bör enligt min mening som hittiUs lämnas åt rättstUlämpningen att med beaktande av de speciella förhållan­dena på olika sektorer av den offentliga förvaltningen avgöra hur långt man bör sträcka analogierna från rent privaträttsliga förhållanden. Jag anser det i och för sig inte uteslutet, att det för speciella fall kan vara påkallat att skärpa det allmännas ansvarighet i riktning mot ett rent objektivrt ansvar, men det blir också här domstolarnas sak att svara för rättsbildningen. I den mån utvecklingen gör det påkaUat att ingripa med lagstiftning, bör detta i varje fall ske i form av speciallagstiftning för avgränsade områden, varvid hänsyn kan tas tUl speciella förhållanden på varje särskilt område, inte genom en generell reglering i en sådan lag av allmän karaktär som jag nu föreslår.

Kommitténs förslag att 1899 års lag om ersättnuig av allmänna medel i vissa fall för skada som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl. skall upphävas kommer jag att ta ställning till i det följande vid min behandling av frågan, vilka följdändringar i annan lagstiftning som föranleds av den nya lagstiftningen (avsnitt 4.1.3.).

2.3.6.11. Skadeståndsansvaret mot egna arbetstagare. Enligt nu gällande allmänna grundsatser om principalansvar svarar en arbetsgivare som regel endast för vållande av arbetstagare som tUlhör hans drifts- eller arbetsled­ning. Detta gäller både i förhåUande tUl utomstående skadelidande och gent­emot de egna arbetstagarna.

I anslutning tUl vad som sålunda f. n. gäller inom enskild verksamhet har kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar föreslagit, att en motsvarande begränsning av de offentiigrättsliga subjektens ansvarighet gentemot egna arbetstagare skall gälla enligt en ny lagstiftning om skade-

2.3.6.11.

360                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

stånd i offentiig verksamhet. I 18 § av kommitténs lagförslag föreskrivs som huvudregel, att lagens bestämmelser om rätt tUl skadestånd är tUlämpUga också när någon vUken själv såsom anstäUd, värnpliktig eller i övrigt är sysselsatt i den offentliga verksamheten därunder lider skada (första punk­ten). Från denna huvudregel görs emellertid det undantaget att skadestånds­ansvar med anledning av fel eller försummelse inträder bara om felet eUer försummelsen ligger överordnad, förman eUer någon därmed jämställd till last (andra punkten).

Kommitténs förslag i denna del har rönt kritik från åtskiUiga remiss­instanser, av vilka flertalet har förordat, att undantagsbestämmelsen i 18 § andra punkten utgår. Jag saknar emellertid anledning att gå närmare in på de argument för eUer emot en sädan bestämmelse som har förts fram. Ut­gångspunkten för kommittéförslaget och för remissinstansernas bedömning av detta förändras nämligen helt genom att det allmänna principalansvaret enligt vad jag föreslår (avsnitt 2.2.4.3.) skall utvidgas att omfatta våUande av alla arbetstagare, oavsett dessas stäUning och oberoende av om den skade­lidande är en utomstående person eller någon av den ansvarige arbetsgiva­rens egna arbetstagare. I och med detta bortfaller den väsentliga motive­ringen för kommitténs förslag om en inskränkning av de offentiigrättsliga subjektens ansvarighet mot egna arbetstagare. För egen del anser jag det inte heller på annan grund finnas skäl att föreskriva några särskUda be­gränsningar i det hänseendet. Det är enligt min mening inte heller nödvän­digt att lagfästa någon uttrycklig regel om att ansvarighet enligt de grund­läggande regler om skadeståndsansvar för det allmänna som jag föreslår blir tillämplig också i förhållande till dem som är anställda eller i övrigt sysselsatta i den offentUga verksamheten.

En särskild bestämmelse i 18 § tredje punkten av kommitténs lagförslag om inskränkningar i skadeståndsansvaret mot vissa kategorier skadelidande har avseende endast på det skadeståndsansvar på rent objektiv grund som enligt vissa regler i kommittéförslaget skuUe gälla i särskUda fall. Eftersom dessa regler av skäl som jag har utvecklat i det föregående (avsnitt 1.5.3.) inte får någon motsvarighet alls i den lagstiftning som jag föreslår, saknar jag anledning att närmare beröra denna särbestämmelse i kommitténs för­slag.

2.3.6.12. Skada på utländskt intresse. Den svenska rättens regler om skadestånd i utomobligatoriska förhållanden är i princip icke diskrimine­rande. Rätten tUl ersättning är med andra ord i princip oberoende av den skadeUdandes nationalitet eller hemvist. Detta gäUer undantagslöst i fråga om de allmänna, lagfästa eller oskrivna skadeståndsreglerna. Också special­lagstiftningens regler är i allmänhet icke-diskriminerande. Undantag gäller endast i vissa fall på grund av föreskrifter i internationella konventioner som Sverige har tUlträtt. Som exempel kan nämnas de på 1963 års Bryssel-

2.3.6.11.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            361

konvention om ersättning av statsmedel för atomskada byggda bestämmel­serna i 29—31 §§ atomansvarighetslagen, vilka i viss omfattning utesluter medborgare i annan stat än konventionsstat från rätten tiU skadestånd.

Kommittén framhåUer, att reglerna om det allmännas skadeståndsansvar är växlande i olika länder och att det ibland är osäkert om reglerna tUlämpas på ett sätt som ger säkerhet för att skadestånd verkligen utgår. Under hän­visning till bl. a. dessa förhållanden har kommittén ansett sig böra överväga, i vad mån ömsesidighet i lagstiftningen bör krävas, för att de nya svenska bestämmelserna om skadestånd i offentiig verksamhet skall gälla i förhål­lande tUl utländska intressen. För personskadornas del har kommittén med åberopande av bl. a. humanitära skäl avvisat tanken att göra lagens regler diskriminatoriska. När det gäller egendomsskada har kommittén särsldlt uppmärksammat förhållandena inom luftfarten och sjöfarten. Kommittén har funnit det välgrundat, att det aUmännas ansvar för skada på utiändskt fartyg eller luftfartyg eller på egendom ombord på sådant fartyg eller luft­fartyg begränsas tUl fall då svenska intressen åtnjuter motsvarande skydd i det utiändska fartygets eUer luftfartygets hemland. Enligt kommittén bör dock en ovUlkorUg regel av denna innebörd inte lagfästas. Däremot bör Kungl. Maj :t bemyndigas att göra en tUlämpning av lagens ersättningsregler beträffande skada av ifrågavarande slag beroende av att reciprocitet före­ligger. Sedan förordnande har meddelats, blir det domstolarnas sak att i de enskUda faUen ta ställning till om kravet på ömsesidighet är uppfyUt. En fuUmaktsbestämmelse av angivet innehåll har tagits upp i 21 § av kommit­téns lagförslag. I övrigt har kommittén varken i fråga om egendomsskada eller ren förmögenhetsskada funnit det påkallat att i ersättningshänseende göra någon åtskUlnad mellan svenska och utländska intressen.

Den föreslagna bestämmelsen har i allmänhet lämnats utan erinran under remissbehandlingen. I ett jrttrande har föreslagits, att en materiell regel i ämnet blir lagfäst. Vissa remissinstanser har framhållit de särskUda problem som charter förhållandena inom sjö- och luftfarten samt förekomsten av bekvämlighetsflagg kan ge upphov tiU vid tUlämpningen av en reciprocitets-regel. Enligt ett remissorgan är kravet på ömsesidighet inte väl förenligt med art. 13 i Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna, där det föreskrivs, att var och en, vars fri- eller rättigheter har kränkts, skaU kunna föra talan med anledning därav inför inhemsk myndighet även i faU då kränkningen har förövats av ämbetsman i tjänsten.

Man måste enligt min mening ha tungt vägande skäl för att införa en reglering, som innebär att man avviker från de grundsatser om icke-diskri-minering som hittills har gällt i svensk skadeståndsrätt och som över huvud taget sedan länge har varit vägledande i vår civilrättsliga lagstiftning och bestämmande för vår allmänna hållning i det internationella lagstiftnings­samarbetet. Jag anser emellertid inte, att kommittén har anfört sådana skäl för sin ståndpunkt. Vår strävan bör vara att skillnader i de olika ländemas

2.3.6.12.

 

362                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

lagstiftning så långt möjligt utjämnas. Diskriminatoriska regler i nationell lag är dock knappast ägnade att befrämja en sådan utveckling. Men även bortsett från de internationella aspekterna är det tveksamt, om de särskUda förhållandena inom myndighetsutövningens område verkligen motiverar en särreglering i fråga om det allmännas ansvarighet på det området för skada på utländska intressen, vUken skulle sakna motsvarighet inom den enskilda sektorn och inom sådan offentlig verksamhet som inte avser myn­dighetsutövning. Under alla förhållanden ter det sig godtyckligt att begränsa en särreglering till endast sådana utländska intressen som är förknippade med verksamhet på samfärdselns område. Att mera generellt uppställa krav på ömsesidighet för att ersättning skall utgå för skada på utländska intres­sen skulle å andra sidan innebära ett alltför radikalt avsteg från hittiUs erkända principer i vår skadeståndsrätt. Även om varken den av kommittén föreslagna bestämmelsen eller en diskriminatorisk regel av mera allmän räckvidd kan anses stå i direkt strid med den av en remissinstans åberopade art. 13 i Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna, är det tydUgt att en sådan reglering inte är väl förenlig med det allmänna synsätt som bär upp konventionens föreskrifter.

Det kan också ifrågasättas, om den svenska sjö- och luftfartens intressen skulle gagnas av en sådan reglering som den kommittén har föreslagit. Man torde nämligen inte kunna vänta sig att länder, som f. n. diskriminerar ut­ländska fartyg eller luftfartyg i ersättningshänseende, skulle föranledas att ändra sin hållning i förhåUande tiU Sverige, så länge ett reciprocitetskrav upprätthålls i svensk rätt. Det bör i detta sammanhang också påpekas, att frågan från statsfinansiella synpunkter inte torde få så stor betydelse, om de regler i övrigt angående det allmännas skadeståndsansvar som jag före­slår blir genomförda. De skadefall som det här rör sig om drabbar så gott som undantagslöst — och i varje faU när det är fråga om skador av ekono­miskt mera betydande omfattning — intressen som är skyddade av försäk­ring. Jag bar i det föregående vid min behandling av frågan om det allmänna principal ansvaret förordat en jämkningsregel, som innebär att principal­ansvar vid sakskada skall kunna jämkas bl. a. om det med hänsyn till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter är skäligt att skade­ståndet sätts ned (avsnitt 2.2.4.6.). Som jag kommer att utveckla i det föl­jande (avsnitt 2.3.6.14.) bör denna jämkningsregel vara tillämplig också när det gäller det allmännas ansvarighet för skada genom felaktig mjmdighets­utövning. Det sagda betyder, att det regelmässigt kommer att finnas möjlig­heter att med hjälp av jämkningsregeln begränsa det allmännas skadestånds­ansvar i de f aU som avses med den nu aktuella bestämmelsen i kommitténs förslag, utan att någon åtskillnad behöver göras mellan inhemska och ut­ländska intressen.

Jag vill slutligen erinra om, att någon bestämmelse av detta innehåU inte

2.3.6.12.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           363

finns i den nya norska lagen eller det finska lagförslaget och inte heller lär tas upp i det danska lagförslaget.

På grund av vad jag nu har anfört har jag stannat för att någon sär­skUd bestämmelse om inskränkningar i det allmännas ansvarighet för skada på utländska intressen inte bör tas upp i den nya lagen.

2.3.6.13.     Skada under krigs- eller beredskapsförhållanden. EnUgt vad
kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar uttalar avser dess
förslag inte att ta ställning tUl i vad mån ersättning bör utgå under krigs-
eller andra utomordentUga förhållanden, t. ex. beredskapstUlstånd. Kom­
mittén utgår från att de föreslagna reglerna blir tUlämpliga även då men att
förhållandena kan påkalla att inskränkningar i ersättningsrätten sker ge­
nom lagstiftning.

Under remissbehandlingen har utlänningskommissionen förordat en lag­bestämmelse, som bemyndigar Kungl. Maj :t att under sådana speciella för­hållanden som här avses undanta utlänning från rätt tUl ersättning enUgt lagen. För egen del vill jag emellertid ansluta mig till kommitténs stånd­punkt. Det är inte möjligt att på förhand överblicka, vilka särskUda regler på detta område som kan bli erforderliga under krigs- eller beredskapstUl­stånd. En särbestämmelse som tar sikte på en diskriminering av utländska medborgare kan visa sig olämplig eller alltför långtgående men kan också komma att framstå som otilhäcklig. Det bör ankomma på statsmakterna att med beaktande av det faktiskt uppkomna läget avgöra om avvikelser från den nu föreslagna lagstiftningen bör ske i en krissituation av detta slag och att då tUlgodose föreliggande behov genom särsldld lagstiftning av undan­tagskaraktär.

2.3.6.14.     Skadeståndets storlek. Som jag har framhåUit i det föregående
utgår den svenska rättens regler om skadestånd utanför kontraktsförhållan­
den från att full ersättning skaU utgå för en liden skada, såvida inte regler­
na om jämkning på grund av den skadelidandes medvållande föranleder
annat. I frågan vad som är att hänföra tUl ersättningsgUl skada hänvisar jag
tUl min tidigare redogörelse för gällande skadeståndsregler (avsnitt 1.1.1.).
Grundsatsen om full ersättning tillämpas också i fall då enligt gällande rätt
skadestånd anses åvila det allmänna. I viss skadeståndsrättslig speciallag­
stiftning — som gäller för såväl enskilda personer som offentligrättsliga
subjekt — finns särskilda föreskrifter om begränsning av skadeståndsansva­
ret i form av allmänt hållna jämkningsregler eller bestämmelser om maxi­
mering av ansvarigheten tUl vissa belopp. Flertalet bestämmelser av det
sistnämnda slaget grundar sig på internationella konventioner som Sverige
har tUlträtt, t. ex. på transportväsendets områden. Det bör slutligen påpekas,
att särskilda regler om beräkning av skadeersättning kan gälla, när det all-

2.3.6.14.

 

364                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

manna genom speciaUagstiftning har ålagts ett ersättningsansvar som går längre än vad som följer av allmänna skadeståndsregler. Som exempel kan nämnas föreskrifterna i 1945 års lag om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl.

Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar erinrar om bl. a. de möjligheter att begränsa skadeståndsansvarets ekonomiska omfattning som den allmänna skadeståndsläran i Danmark och Norge inrymmer och om de uttalanden angående behovet av en möjlighet att nedsätta skadestånd med hänsjm tUl omständigheterna i det särskilda fallet som gjordes i 1950 års förberedande utredning på skadeståndsrättens område (avsnitt 1.4.1.). I anslutning härtiU har kommittén ansett det lämpligt att man försöker gar­dera det allmänna mot aUtför långtgående följder av en huvudregel om ska­deståndsskyldighet med anledning av fel eller försummelse i den offentliga verksamheten. Man får enligt kommittén inte förbise, att åtminstone staten är solvent även för de största skadeståndsbelopp som man kan räkna med och att rätten till ersättning därför kan komma att utnyttjas mer energiskt än annars. Det allmännas ansvar enligt denna huvudregel kan ses som en garanti. Den offentliga verksamheten bedrivs utan vinstsyfte och till allas bästa. Under dessa förhållanden är det motiverat att anlägga mer försäk­ringsmässiga synpunkter än när det gäller principalansvaret för enskUda ar­betsgivare.

Kommitténs förslag innehåller i enlighet med dessa överväganden vissa särskilda bestämmelser om skadeståndens beräkning, vilka innebär in­skränkningar i skadeståndsansvaret.

I fråga om personskada anser kommittén, att man över huvud ta­get bör vara återhållsam när det gäller ersättning för förlorad eller minskad arbetsförmåga. I avbidan på att denna fråga blir löst inom den allmänna skadeståndsrätten bör enligt kommittén en särskUd bestämmelse i ämnet tas upp i den nu aktuella lagstiftningen, bl.a. med hänsyn tUl att det är skattebetalarna som slutligen skall betala de skadestånd som det allmänna har att utge. Men även om man inskränker sig till att reglera frågan i före­varande lagstiftning, är det enligt kommittén inte otänkbart att en regel i ämnet kan i praxis vinna efterföljd inom den allmänna skadeståndsrätten. På grundval av sådana sjmpunkter har kommittén föreslagit en bestämmelse av innebörd, att ersättning för mistad inkomst med anledning av person­skada inte får överstiga vad som med hänsyn tiU den skadades utbUdning och arbetsförmåga samt övriga omständigheter kan anses rimligt (13 § första stycket). Regeln i 6 kap. 3 § SL om ersättning för psykiskt Udande bör enligt kommittén tiUämpas med största försiktighet, och enligt kommitténs lagförslag skall ersättning för annat lidande än som avses i 6 kap. 2 § SL utgå endast om det föreligger synnerliga skäl därtiU (13 § andra stycket).

Efter att ha erinrat om det huvudsakliga innehållet i 1958 års betänkande med förslag tUl ändrade regler om försäkringsgivares regressrätt, vilket

2.3.6.14.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             365

jag har berört i det föregående (avsnitt 1.2.2,), påpekar kommittén, att i den offentliga verksamheten kan uppkomma stora egendomsskador som inte är täckta av försäkring, även i relativt alldagliga sammanhang. Det all­männas risk bör enligt kommittén kunna begränsas på ett rimligt sätt i vissa sådana fall. I förslaget tas därför upp en bestämmelse av innehåll, att om beloppet av egendomsskada väsentligt överstiger vad som i allmänhet bör tas i beräkning inom den ifrågavarande verksamheten, ersättningen kan sättas ned tUl vad som med hänsjm tiU omständighetema finnes skäligt (14§).

När det gäller ren förmögenhetsskada är enligt kommittén var­samhet påkallad. Den enskUde bör finna sig i vissa olägenheter av fel eUer försummelser utan rätt tUl ersättning av det allmänna. Kommittén har an­sett det påkallat att söka uppnå en rimlig begränsning av skadeståndsansva­ret i fråga om förluster av detta slag. Lagförslaget innehåller därför i 15 § en föreskrift om att ersättning för utebliven vinst med anledning av att nå­gon lider intrång i sin näringsverksamhet på annat sätt än genom en in­tegritetskränkning skall utgå bara i den mån det föreligger synnerliga skäl med hänsyn till intrångets art och varaktighet samt övriga omständigheter.

Under remissbehandlingen har endast ett fåtal remissorgan, bland dem Svea hovrätt, uttalat sin anslutning tUl kommitténs principiella ståndpunkt i dessa frågor. ÅtskUliga instanser har kritiserat de föreslagna reglerna. Det har framhållits bl. a. att särregler av detta slag tiU förmån för det allmänna förutsätter att man kan påvisa väsentliga och genomgående skUjaktigheter mellan hithörande skadefall och andra. Enligt många remissorgan förelig­ger inte sådana skillnader. Enligt ett yttrande ligger det närmare tUl hands att betrakta det allmännas skadeståndsansvar som ett av reparationsintres­set motiverat principalansvar än som ett slags försäkringsansvar. Synpunk­ten att den enskUde ofta av tvång kommer i beröring med den offentliga verksamheten framhålls i ett flertal jrttranden som ett skäl mot särskilda be­gränsningsregler. Det påpekas också, att med den räckvidd reglerna skall ha enligt förslaget, vissa skadeUdande får sin stäUning försämrad. SlutUgen har från några håll hävdats, att frågan om lagstiftning angående beräkning av skadestånd bör övervägas först i samband med en kodifiering av den aU­männa skadeståndsrätten.

Vid sidan av mer allmänna erinringar av detta slag har i flera yttranden gjorts särskilda uttalanden om behovet eller lämpligheten av begränsnings­regler för de olika skadetyper som de föreslagna bestämmelserna avser. Kri­tik har härvid riktats främst mot regeln om begränsning av personskadeer­sättningar. Den särskilda bestämmelsen i fråga om sakskada har av en re­missinstans ansetts obehövUg med hänsyn till att allmänna adekvanssyn-punkter torde leda tUl en tUlräcklig begränsning av skadeståndsansvaret. Några remissinstanser betecknar regeln om inskränkning i rätten tUl ersätt­ning för utebliven vinst som orättvis eller alltför sträng mot de skadelidan-

2.3.6.14.

 

366                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

de. I ett yttrande hävdas, att det i detta hänseende inte finns några skäl att avvika från den allmänna skadeståndsrättens principer.

Om man genom lagstiftning inför ett ersättningsansvar, som inte erkänns enligt gäUande rätt, framstår åtgärden som en reform i sjrfte att stärka det ekonomiska skyddet mot skadefall. Man har då självfallet större frihet i frå­ ga om utformningen av detaljerna i regelsystemet än när det gäller att lagfästa ett skadeståndsansvar som redan erkänns enligt gäUande men oskrivna rättsregler. I det förra fallet är det naturligt att lagstiftaren exem­pelvis i fråga om ersättningamas storlek anpassar reglerna efter en mera långsiktig målsättning för ett framtida reformarbete på den aUmänna ska­deståndsrättens område. I det senare fallet däremot bör man inte utan tungt vägande skäl göra sådana avvikelser från allmänna skadestånds­regler som innebär att man försämrar de skadelidandes ställning.

I fråga om förhåUandet mellan en ny lagstiftning om det allmännas ska­deståndsansvar och gällande rättsregler på området har kommittén haft en annan principiell utgångspunkt än den jag har. Kommittén synes i fråga om skador vid felaktig myndighetsutövming ha utgått från att det allmänna i princip åtnjuter ansvarsfrihet även på integritetskränkningarnas område. Som jag har utvecklat i det föregående (2.3.6.3.) hyser jag stor tvekan, om denna utgångspunkt är riktig. För egen del har jag ansett mig snarast böra anta, att det allmänna på detta område åtminstone numera i princip bär ersättningsansvar enligt allmänna skadeståndsregler, även när det gäller skada uppkommen vid mjmdighetsutövmhig. För min bedömning av kom­mitténs nu förevarande förslag kommer denna olikhet i det grundläggande synsättet att spela en väsentlig roU. Med min utgångspunkt är det nämligen inte naturligt att så som kommittén gör se det allmännas skadeståndsan­ svar som en specieU form av garanti eller försäkringsanordning, i varje fal) inte i fråga om person- eller sakskada. Men det är framför allt sådana för­säkrings- eller garantisynpunkter som enligt kommittén motiverar de sär­skUda regler om skadeståndsberäkningen som föreslås.

Det framgår av vad jag har sagt vid min behandling av frågan om de all­ männa riktlinjerna för det skadeståndsrättsliga reformarbetet (avsnitt 1.5.2.1.), att jag inte står främmande för tanken att vissa begränsningar av ersättningsbeloppen vid personskada införs genom lagstiftning. Man bör emellertid se den frågan i ett vidare perspektiv. Sådana begränsningsreg­ler bör vara av generell karaktär och få gUtighet inom hela den utomobli­gatoriska skadeståndsrätten. Frågan om ersättning för förlorad arbetsin­komst — och det är främst i det avseendet som det kan bli aktuellt att in­föra särskilda begränsningar när det gäller personskada — är emellertid f.n. föremål för utredning inom den nu sittande skadeståndskommittén. Resultatet av detta utredningsarbete bör inte föregripas. Jag är därför inte beredd att nu förorda genereUa regler som begränsar rätten tUl ersättning för mistad inkomst tiU följd av personskada.

2.3.6.14.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           367

I detta läge kan det enligt min mening inte komma i fråga att man för av­gränsade verksamhetsområden eller tUl förmån för endast vissa ansvarssub­jekt begränsar personskadeersättningarna, om man inte kan åberopa mycket starka skäl. Än mindre bör det bli tal om att införa sådana begränsningar på ett visst område med direkt sikte på att de skall analogiskt tillämpas också på andra områden av skadeståndsrätten.

Under mycket speciella omständigheter kan försäkringsmässiga hänsyn framtvinga en särreglering i detta hänseende. Så har varit förhållandet t. ex. i fråga om ansvarigheten för atomskada. Några sådana skäl kan emellertid inte åberopas när det gäller det allmännas ansvarighet för skada genom oriktig mjmdighetsutövning. Att staten liksom åtskUliga större kommuner är notoriskt solventa för även mycket stora skadeståndsbelopp utgör inte heller ett godtagbart skäl för sådana begränsningsregler som kommittén har förordat. Ser man saken från den enskilde skadelidandes synpunkt talar solvenssjmpunkterna snarast i motsatt riktning. På samma sätt förhåller del sig med argumentet att skadeståndet ytterst drabbar skattebetalarna. Att så sker innebär ju nämligen att de ekonomiska bördorna slås ut på ett stort kol­lektiv på samma sätt som vid försäkring och därigenom blir föga kännbara för ensldlda subjekt.

Att införa en sådan speciell begränsningsregel som det här gäller är också svårt att förena med det allmänna synsätt på personskadeersättningsfrågor­na som jag tidigare har gett uttryck åt. Med utgångspunkt från att ersätt­ningsbehovet i princip är oberoende av såväl skadeorsaken i det enskilda fallet som arten av den verksamhet i vilken skadan har uppkommit bör ett reformarbete inriktas på att utjämna bestående olikheter i behandlingen av skUda typer av skadefall. Den regel som kommittén föreslår skulle emeller­tid närmast framstå som uttryck för ett motsatt betraktelsesätt. Redan en­ligt kommittéförslaget skulle regeln bU tUlämplig bara inom den tjrpiskl offentligrättsliga verksamheten. Själv har jag också i det föregående dekla­rerat, att det allmänna i den del av den offentliga verksamheten som inte avser mjmdighetsutövning bör svara helt enligt allmänna skadeståndsregler. Så länge en regel av förevarande slag inte får generell räckvidd måste alltså dess tUlämpning inom den offentliga verksamheten begränsas tUl den del av denna som avser mjmdighetsutövning. Men i och med att man i princip erkänner ett skadeståndsansvar för det allmänna också på myndighetsutöv­ningens område, ter det sig från nyss anförda sjmpunkter svårt att motivera en åtskillnad i fråga om skadeståndsansvarets omfattning på detta område och på sådana områden av den offentliga verksamheten där denna närmast är att jämställa med enskild. En konsekvens av en särregel för myndighets­utövningen skuUe t. ex. bli, att den som drabbas av en skottskada genom att en miUtär post felaktigt brukar sitt vapen får finna sig i att ersättningsbe­loppet begränsas, under det att den som drabbas av en Uknande skada av en förlupen kula från en militär skjutövning i princip har rätt tiU fuU ersätt-

2.3.6.14.

 

368                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ning. Sådana resultat av lagstiftningen är enligt min mening inte godtagbara.

Av de skäl som jag nu har anfört kan jag inte biträda kommitténs förslag om särskUda regler angående skadeståndets beräkning vid personskada. Er­sättningsbeloppen bör alltså bestämmas med tUlämpning av allmänna reg­ler. Inte heUer finner jag tUhäckliga skäl föreligga att på detta speciella område inskränka möjligheten att få ersättning för icke-ekonomisk skada — dvs, sveda och värk o, d. samt psykiskt lidande — i förhållande till vad som gäUer enligt aUmänna skadeståndsregler. Beträffande sådant lidande som avses i 6 kap. 3 § SL är det så mycket mindre anledning härtill som det ofta kan sägas vara särsldlt kännbart att bli utsatt för ett övergrepp eller en kränkning från en tjänstemans sida. Jag vill i detta sammanhang erinra om att enligt mitt förslag de nya reglerna om principalansvar för arbetsgivare i enskild verksamhet i princip skall bli tillämpliga ock­så när en arbetstagare i sin tjänst tUlfogar någon icke-ekonomisk skada un­der sådana förhåUanden att ett ersättningsansvar över huvud taget kan kom­ma i fråga, dvs. genom sådant brott som anges i 6 kap. 3 § SL, t. ex. äre­kränkning (avsnitt 2.2.4.5.). Det är med andra ord här inte fråga om att ställa det allmänna i ett sämre läge än enskUda arbetsgivare.

Vad jag nu har anfört i fråga om personskada har i åtskiUiga stycken gUtighet också när det gäller sakskada. Även på sakskadeområdet bör eidigt min mening regler om begränsning av skadeståndsbeloppen vara av allmän räckvidd, om inte mycket speciella skäl motiverar en särreglering tUl förmån för vissa ansvarssubjekt eUer för verksamhet av visst slag. Några bärande skäl att på detta område behandla det allmänna enligt andra regler än dem som gäller inom enskild verksamhet anser jag emellertid inte före­ligga. Jag kan därför inte förorda att i den nya lagstiftningen, med avvikelse från allmänna skadeståndsregler, införs en särbestämmelse i fråga om det allmännas ersättningsansvar vid sakskada.

Min avvisande hållning i det avseendet innebär emellertid inte att jag tar avstånd från tanken att ansvarigheten vid sakskador begränsas. Men jag vill förorda att ändamålet tUlgodoses på ett annat sätt och genom regler som inte sätter vissa rättssubjekt eller visst slag av verksamhet i en särställning.

Av skäl som jag har utvecklat ingående vid min behandling av frågan om jämkning av principalansvaret i enskUd verksamhet (avsnitt 2.2.4.6.) har jag föreslagit, att sådant principalansvar skall kunna jämkas, dels om skadeståndet skulle bli oskäligt betungande, men dels också om det med hänsjm tUl föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter är skäligt att ersättning för sakskada sätts ned. Det framgår av vad jag därvid har an­fört, att man vid skador på egendom bör kunna gå ganska långt i fråga om att begränsa en arbetsgivares principalansvar, om en sakskada är eller nor­malt hade bort vara täckt av objektsförsäkring. Å andra sidan bör nedsätt­ning av skadeståndet i princip inte ske i den mån skadan täcks eller hade bort vara täckt av sedvanlig ansvarsförsäkring på arbetsgivarens sida. Jag

2.3.6.14.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            369

har därvid utgått från att självförsäkrare vid en tillämpning av jämknings­regeln bör vara helt jämställda med dem som i motsvarande situationer nor­malt tecknar ansvars- resp, objektsförsäkring. Eftersom det i dagens sam­hälle knappast lär förekomma att egendom av mera betydande värde inte är försäkrad eller inte kan försäkras, medför en sådan jämkningsregel inom sitt tillämpningsområde, att det praktiskt taget alltid kommer att finnas en möjlighet att sätta ned skadeståndsansvar enligt de nya principalansvars­reglerna, när det är fråga om skada av mer betydande omfattning.

Såvitt gäller den del av jämkningsregeln som tar sikte på fall då skade­ståndet blir oskäligt betungande, har frågan om dess tillämpning inom den offentliga sektorn inte något större intresse, eftersom inte ens mycket stora skadestånd annat än i rena undantagsfall, t, ex, när det gäller en mindre kommun, kan sägas bli oskäligt betungande för de offentligrättsliga sub­jekten. Av större betydelse är frågan, i vad mån det allmänna skall kunna få jämkning av skadeståndsansvar på grund av föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter.

I överensstämmelse med den principiella ståndpunkt som jag har intagit och redogjort för tidigare (avsnitt 2.3.6.3.) blir denna jämkningsregel utan inskränkningar tUlämplig inom sådan offentlig verksamhet som inte avser myndighetsutövning. Men det kan ifrågasättas om inte regeln bör bli gällan­de också på myndighetsutövningens område. Om man som jag har den ut­gångspunkten, att det allmänna redan nu i vidsträckt omfattning, kanske undantagslöst, svarar för person- och sakskada enligt allmänna skade­ståndsregler också inom området för offentlig myndighetsutövning, är det svårt att motivera varför man skulle göra undantag för detta område, när man inför en i övrigt generell jämkningsregel av detta slag. Det är visser­ligen sant, att reglerna om skadeståndsansvar vid offentlig myndighetsut­övning inte på samma sätt som principalansvarsreglerna har sitt tiUämp­ningsområde strikt begränsat tUl fall av ansvar för annans våUande. Man kan inte ge avvikande regler om fel eller försummelse hos personer i organ­ställning. Men detta är en funktion enbart av den offentliga förvaltningens organisation och motiverar inte i och för sig inskränkningar i jämknings-regelns tUlämplighet inom den offentliga sektorn.

Jag vill sålunda förorda, att man gör den berörda jämkningsregeln till­lämplig också i fråga om skada genom offentlig myndighetsutövming. Med en sådan ordning kommer man på grund av det moderna försäkringsväsen­dets struktur och utbredning att i realiteten tillgodose de ändamål som kommittén hade för ögonen, när den föreslog en särsldld regel om begräns­ning av skadeståndet vid egendomsskada, I själva verket torde den jämk­ningsregel som jag föreslår i vissa fall medge en tillämpning som i högre grad än kommittéförslaget leder till en rättvis och rationeU fördelning av de ekonomiska bördorna, bl, a, genom att den kan tillämpas oberoende av vad som är beräkneligt inom den verksamhet där en skada har inträffat.

2.3.6.14.

24 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

370                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Detta får till en början betydelse i de praktiskt sett kanske viktigaste fallen, nämligen vid skada på transportmedel, främst fartyg och luftfartyg. När det exempelvis gäller trafikledningsverksamheten vid flygplatserna — som åtminstone till viss del lär innefatta utövning av offentlig myndighet — kan man knappast hävda att totalförlusten av ett flygplan som störtar till följd av en försummelse från trafikledningens sida är någonting som inte »i all­mänhet bör tagas i beräkning inom verksamheten i fråga». Den av kommit­tén föreslagna bestämmelsen skulle följaktligen knappast kunna tillämpas i ett sådant fall. Men det är uppenbarUgen just i fall av den arten som det kan finnas vägande skäl att låta förlusten till stor del stanna på den skade­lidande, dvs. bäras av den som har meddelat kaskoförsäkring. Å andra sidan träffar regeln i kommittéförslaget vissa fall då jämkning knappast är påkallad. Enligt denna regel kan skadeståndet sättas ned, så snart det över­stiger vad som normalt bör tas i beräkning inom den aktuella verksamhe­ten. Det betyder, att även ett jämförelsevis måttligt skadestånd kan jämkas, om det nämligen rör sig om en verksamhet där sakskador i allmänhet inte alls eller i endast blygsam skala inträffar men oturliga omständigheter i det enskilda fallet har lett till en från den synpunkten — men inte absolut sett — omfattande skada. Det föreligger dock knappast sakliga skäl att sätta ned skadeståndet enbart på den grunden. EnUgt mitt förslag blir det i ett sådant fall inte heUer utrymme för en jämkning, om inte skadans absoluta storlek i förening med föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter för­anleder det.

I detta sammanhang bör särskilt uppmärksammas, vilka konsekvenser det får att staten och vissa större kommuner uppträder som självförsäkrare även när det gäUer ansvarsförsäkring. Som jag nyss nämnde skall själv­försäkrare i princip behandlas som om de hade tecknat försäkring. Det betyder, att man i det särskilda fallet får undersöka, vilken tjrp av ansvars­försäkring som hade kunnat komina i fråga och vilka försäkringsbelopp som normalt tillämpas vid sådan ansvarsförsäkring. Inom denna ram bör jämkning inte ske. En undersökning av detta slag bereder knappast några svårigheter när det gäller den del av den offentliga verksamheten som inte avser mjmdighetsutövning. Vissa problem kan däremot uppkomma på mjmdighetsutövningens område, eftersom det här rör sig om en verksamhet som saknar motsvarighet på den privata sektorn. Ofta torde det dock vara möjligt att göra naturliga jämförelser med viss enskild verksamhet. Men om det helt saknas hållpunkter för en sådan jämförelse, lär man få falla tillbaka på vad som normalt gäller enUgt de aUmänna ansvarsförsäkrings­villkoren, eller med andra ord villkoren vid s. k. företagsförsäkring. Jag skall vid min behandling av de enskilda bestämmelserna beröra den här frågan ytterligare och belysa problemet med några typexempel (avsnitt 5.1.3.6.).

Som jag nyss antydde saknar det i stort sett praktisk betydelse, om jämk-

2.3.6.14.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972                  371

ning av det allmännas skadeståndsansvar kan ske på grund av att skade­ståndet skulle bli oskäUgt betungande. Men när situationen i undantagsfall är sådan att frågan kan bli aktuell, är det enligt min mening rimUgt att det allmänna behandlas på samma sätt som enskilda rättssubjekt, vare sig ska­dan har uppkommit vid myndighetsutövning eller i annan offentlig verk­samhet.

Formellt blir regeln om jämkning av betungande skadestånd tillämplig också vid personskada. Här lär dock skadeståndet knappast någonsin gå upp till sådana belopp att det skulle bli oskäligt betungande för ett offentligrätts­ligt subjekt att betala full ersättning. En jämkning av hänsyn till förelig­gande försäkringar och försäkringsmöjligheter blir över huvud taget inte aktuell, I den delen hänvisar jag till vad jag har anfört vid min tidigare behandling av jämkningsregeln (avsnitt 2,2,4,6,).

Det återstår att ta ställning till den viktiga frågan om behovet av en sär­skild regel om skadeståndets storlek när det gäller ren förmögen­hetsskada. Den regel om jämkning av oskäligt betungande skadestånd som jag nyss har behandlat avses visserligen kunna tillämpas också i fråga om sådan skada. Men regeln blir i den delen i stort sett verkningslös på den offentliga sektorn. Om man anser det nödvändigt att kunna begränsa det allmännas ansvarighet för ren förmögenhetsskada, måste man därför finna någon annan lösning.

Sett ur gällande rätts synvinkel är utgångspunkten här en annan än när det gäller integritetskränkningar. Om man bortser från det fåtal fall då ersättning för ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhållanden kan åläggas med stöd av särskUda lagbestämmelser — t. ex. på immaterialrät­tens område — inträder f. n. ersättningsskyldighet för sådan skada i princip bara när skadan har orsakats genom brott. Någon lagstiftning med syfte att ändra detta rättsläge är inte aktuell. Som jag har sagt tidigare (avsnitt 2,1.4,3,) utgår jag från att de grundsatser som f, n, anses gälla på området blir vägledande också i den framtida rättstillämpningen.

I överensstämmelse med den principiella ståndpunkt som jag har intagit i det föregående kommer dessa grundsatser att bli tillämpliga inom den del av den offentliga verksamheten som inte avser myndighetsutövning. På det området finns det ingen anledning att införa speciella regler om skade­ståndsberäkningen vid ren förmögenhetsskada, vilka skuUe medföra att de offentligrättsliga rättssubjekten kommer att privilegieras framför enskilda. Såtillvida torde min ståndpunkt i princip överensstämma med den som kommittén har intagit, I sak innebär detta, att det allmänna inom denna del av den offentliga verksamheten kommer att få utge full ersättning, när ren förmögenhetsskada har vållats genom brott i tjänsten av arbetstagare i det aUmännas tjänst. Detsamma gäller med aU sannolikhet, om en sådan arbetstagare i sin tjänst har orsakat ren förmögenhetsskada genom att över­träda någon sådan bestämmelse i speciallagstiftning som är förbunden med

2.3.6.14.

 

372                Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972

skadeståndssanktion, t. ex. om en tjänsteman i televerket begår patentin­trång.

På den offentliga myndighetsutövningens område däremot kommer den lagstiftning som nu föreslås att innebära, att de offentligrättsliga subjekten kan åläggas ansvar för ren förmögenhetsskada i vidsträckt omfattning och i princip oberoende av om skadan har orsakats genom brott — låt vara att med de nuvarande straffrättsliga reglerna den skadevållande tjänste­mannen i åtskUliga fall kommer att kunna ådömas straffansvar. Det blh alltså här fråga om en reglering, varigenom det allmänna åläggs ett ersätt­ningsansvar för ren förmögenhetsskada som går utöver vad som följer av aUmänna skadeståndsregler. De offentligrättsliga subjekten försätts här­igenom i en särställning i förhållande till enskUda. Under sådana omständig­heter inger det inte samma principiella betänkligheter att föreskriva sär­skilda begränsningar i fråga om ansvarighetens omfattning som när det gäller integritetskränkningar.

Flera skäl talar för att sådana begränsningar är särsldlt påkaUade när det gäller ren förmögenhetsskada. Skadornas omfattning är ofta mycket svår att beräkna på förhand men kan i enskilda fall uppgå till avsevärda belopp. Den offentiiga förvaltningen är i stor utsträckning inriktad just på en regle­ring av medborgamas ekonomiska förhållanden. Inte säUan står stora eko­nomiska intressen på spel. Förluster för enskilda är ofta en typisk och ome­delbar följd av att ett fel begås i den judicieUa och administrativa besluts­verksamheten. Konsekvenserna av att det allmänna åläggs en ovillkorlig skyldighet att utge full ersättning för ren förmögenhetsskada genom felak­tiga myndighetsavgöranden skulle därför kunna bli mycket vittgående. I många hänseenden är situationen en annan på integritetskränkningarnas område. Här finns större möjligheter att på förhand göra en ekonomisk upp­skattning av riskerna, en omständighet som bl. a. återspeglas i att försäk­ringsgivarna anser sig kunna meddela i princip genereU försäkring mot an­svarighet för person- och sakskada men bara undantagsvis mot skadestånds­ansvar för ren förmögenhetsskada. Att person- eller sakskada inträffar till följd av fel eller försummelse i den offentliga verksamheten är mera säUan en typisk eller nödvändig konsekvens av ett begånget misstag. Det är ofta att uppfatta som en mer tillfällig och oturlig biverkan av en myndighetsutöv­ning, som primärt inte är inriktad på en reglering av ekonomiska förhållan­den utan tillgodoser andra ändamål. Integritetskränkningar av det slaget tor­de därför också vara lättare att förebygga, i synnerhet som det lär finnas en särsldlt stark obenägenhet hos människor att handla så att de riskerar att tillfoga andra människor skada till person eller egendom. Det bör vidare framhåUas, att sociala och humanitära hänsyn inte gör sig gällande vid för­mögenhetsförluster på samma sätt som vid personskador. Detsamma kan visserligen sägas också om sakskador. Behovet att begränsa ansvarighetens omfattning vid sakskada kan emellertid tillgodoses genom den tidigare be-

2.3.6.14.

 

Kungl Maj.-ts propositioii nr 5 år 1972            373

rörda jämkningsregeln. Den regeln kan däremot inte användas för att sätta ned ersättning för ren förmögenhetsskada.

På nu anförda skäl ansluter jag mig till kommitténs principiella stånd­punkt, att en särskild regel om begränsning av det allmännas ansvarighet för ren förmögenhetsskada bör tas upp i den nya lagstiftningen. Behovet av en sådan regel framträder emeUertid inte med nämnvärd styrka när det gäller andra förluster än sådana som har samband med den skadelidandes näringsverksamhet. När ett felaktigt myndighetsbeslut leder till intrång i rent privatekonomiska förhållanden eller i icke-ekonomisk verksamhet, torde förlusterna regelmässigt hålla sig inom jämförelsevis snäva gränser. Det blir närmast fråga om att gottgöra utlägg som har blivit onyttiga och kostnader för överklagande av beslutet. Endast någon gång aktualiseras ersättning för värdeminskning eller utebliven vinst, t, ex. när beslutet har medfört hinder för den skadelidande att sälja viss egendom. Som kommittén funnit bör därför en särskild begränsningsregel gälla bara i fråga om skada till följd av intrång i näringsverksamhet.

Som kommittén har framhåUit gör sig behovet av en sådan regel gäUande framför allt i fråga om förluster i form av utebliven vinst. Enligt min me­ning bör man dock gå något längre. I normala faU är det visserUgen skäligt att en näringsidkare får full ersättning för utlägg och kostnader, t. ex. i form av investeringar, arvoden o. d., som blir onyttiga till följd av att han genom ett felaktigt avgörande av myndigheterna hindras att bedriva sin verksamhet så som han planerat. Men det kan förekomma fall då det är rimligt att också denna del av ersättningen sätts ned. Ett exempel är när någon har planerat att anordna en offentlig tUlstäUning och för detta ända­mål investerat påfallande stora belopp i arvoden, lokalutgifter o, d. Särskilt när man har anledning tro att ett sådant projekt inte skulle ha gått ihop eko­nomiskt kan det te sig stötande att låta det allmänna bära förlusten. Att driva näringsverksamhet innebär alltid ett visst mått av risktagande, och när särskUt stora risker har tagits är det inte rimligt att låta skattebetalarna bära dessa risker enbart på den grund att någon oaktsamhet har förekommit i en verksamhet som ytterst syftar tUl alla medborgares bästa. De möjlig­heter som en domstol har att avvisa mycket långtgående anspråk med tUl-lämpning av grundsatser om adekvat kausalitet och av regler om jämkning på grund av medvållande är knappast tillräckliga. Hänvisar man domsto­larna att i fall av den bär arten träffa sina avgöranden med utgångspunkt enbart i de traditionella adekvans- och medverkansreglerna, kan därför re­sultaten ibland bli otillfredsställande. Man når en bättre ordning om man öppnar möjligheter för domstolarna att göra uppskattningar enligt friare normer. Jag vill därför förorda, att den nu aktuella bestämmelsen görs till­lämplig på ren förmögenhetsskada över huvud taget — utan annan begräns­ning än att skadan skall ha uppkommit tUl följd av intrång i näringsverk­samhet,

2.3.6.14.

 

374                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

I övrigt delar jag kommitténs principiella uppfattning, att bestämmelsen inte bör utformas som en jämkningsregel utan som en regel om ersättning på grundval av en skälighetsprövning. Det bör således ankomma på den skadelidande att förebringa omständigheter som positivt talar för att han får ersättning. En sådan konstruktion rimmar enligt min mening bäst med de överväganden som föranleder att ersättningsansvaret för ren förmögen­hetsskada på myndighetsutövningens område över huvmd taget begränsas. Särsldlt med hänsyn till att bestämmelsen utvidgas till att omfatta också andra ekonomiska förluster än utebliven vinst anser jag det emeUertid inte befogat att inskränka ersättningsrätten tUl fall där det föreligger »syn­nerliga» skäl. Skadestånd bör utgå, om och i den mån det är skäligt.

Till frågan, vilka kriterier som skall vara bestämmande vid skälighets­prövningen och hur olika omständigheter bör inverka, återkommer jag vid min behandling av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.3.5.).

2.3.6.15. Verkan av den skadelidandes medvållande. Kommittén bar med hänsyn bl. a. tiU passivitetsregeln i 16 § i dess förslag ansett det lämp­ligt att föreslå en allmän bestämmelse om betydelsen av den skadelidandes medvållande (17 §). Bestämmelsen avviker från den allmänna medvållan­deregeln i 6 kap. 1 § andra punkten SL bara i redaktionellt hänseende men har försetts med ett tillägg av innebörd att som medvåUande skall anses också att den skadelidande har försummat att, när det har varit påkallat, på lämpligt sätt övervaka åtgärd som har föranlett skadan. Jämkning av skadeståndet kan enligt kommittén i sådana fall i viss utsträckning ske med stöd av den aUmänna medvållanderegeln, men kommittén har funnit en uttryckUg föreskrift lämpUg.

Få remissinstanser har särsldlt uttalat sig om förslaget i denna del. Två remissorgan har emeUertid betecknat den föreslagna bestämmelsen som obehövlig, eftersom den inte utsäger annat eller mera än som följer av all­männa skadeståndsregler.

För egen del ansluter jag mig till dessa remissinstansers ståndpunkt. I sak delar jag visserligen kommitténs uppfattning att medvåUanderegeln i 6 kap. 1 § SL skall vara tiUämplig också inom den nu aktuella lagstift­ningens område. Lagtekniskt kan emellertid detta åstadkommas utan någon särbestämmelse. Jag återkommer tUl den frågan i det följande (avsnitt 3,3,). När det gäller verkan av den skadelidandes underlåtenhet att övervaka åtgärd som har föranlett skadan kan jag inte finna, att speciella förhållan­den på myndighetsutövningens område påkallar några avvikelser från all­männa grundsatser. Dessa torde nämligen här som på andra områden medge en tillämpning av den allmänna medvållanderegeln som beaktar särpräg­lade omständigheter i det enskilda fallet. Hit hör sådana av kommittén an­märkta förhållanden som att den skadelidande genom författningsföreslcrif-ter har ålagts att lämna handräckning, när offentlig kontroll utövas, eller

2.3.6.14.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 3 år 1972             375

att skadan har uppkommit i samband med en åtgärd som sker i den skade­lidandes eget intresse.

Jag förordar således, att i den nya lagstiftningen inte tas upp någon be­stämmelse motsvarande 17 § i kommitténs förslag,

2.3.6.16. Förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk. 1 den mån det allmänna f, n, bär ersättningsansvar enligt allmänna skadeståndsregler kan talan om ersättning prövas av allmän domstol. Enligt vissa författ­ningar utgår ersättning av allmänna medel på annan grund. Förfaran­det för prövning av ersättningsanspråken är då ofta ordnat på annat sätt, t, ex. som ett administrativt ansökningsförfarande. Domstolsprövning är i sådana fall utesluten eller ifrågakommer endast som en subsidiär väg som den enskilde kan anlita först sedan han uttömt möjligheterna att få ersätt­ning enligt det speciellt reglerade förfarandet.

I vissa främmande länder — bl. a, Frankrike — prövas skadestånds­talan mot det allmänna enligt en särskild administrativ processordning. Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar diskuterar utför­ligt, om ersättningsanspråk enligt den nya lagstiftning om skadestånd i of­fentlig verksamhet som kommittén föreslår böi, helt eller delvis efter så­dana utländska förebilder, i någon omfattning prövas i administrativ väg. Kommittén begränsar emellertid sin diskussion till att avse ersättnings­krav på grund av felaktiga förvaltningsbeslut. I fråga om anspråk på er­sättning för person- eller sakskada som tillfogas genom direkta ingripan­den eller i övrigt genom fysiska medel — t. ex. av en enskild polisman i samband med gripande — utgår kommittén från att prövningen skaU ske inför allmän domstol. Också när det gäller skada genom felaktiga domstols­avgöranden skall enligt kommittén skadeståndstalan prövas av aUmän domstol.

När det gäUer skadeståndsanspråk med anledning av felaktiga förvalt­ningsbeslut kan enligt kommittén till förmån för en prövning i administra­tiv ordning åberopas, att den administrativa processen är bUligare än pro­cessen vid allmän domstol. Vidare är det bara förvaltningsdomstolarna som har den ingående kännedom om förvaltningens organisation och arbetssätt som krävs i många hithörande fall. Ett annat argument sammanhänger med vår adnunistrativa besvärsprocess. Den enskilde har enligt rådande ordning ofta möjlighet att överklaga ett förvaltningsbeslut till en högre administrativ instans, som inte sällan har karaktär av förvaltningsdomstol. Om man tillägger allmän domstol behörighet att i skadeståndsmål pröva riktigheten av administrativa beslut, uppkommer risk för att en och samma sak blir föremål för motstridiga avgöranden.

Kommittén vill emellertid inte tillägga dessa synpunkter avgörande vikt. Mot den ifrågasatta ordningen talar enligt kommittén bl. a. rättssäkerhets­synpunkter. Kommittén påpekar också, att åtskilliga frågor som kommer

2.3.6.16.

 

376                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

upp i mål om det allmännas skadeståndsansvar kommer under prövning också i vanliga skadeståndsmål, bl, a, i mål om skadeståndsansvar med an­ledning av ämbetsbrott. Det föreligger alltså redan nu en risk för domstols­avgöranden som strider mot administrativ praxis. Den s. k, passivitetsre­geln i 16 § kommittéförslaget minskar i själva verket risken för att en och samma fråga kommer under prövning både i administrativ besvärsprocess och inför allmän domstol. Att låta skadeståndsfrågan tas upp inom ramen för det administrativa besvärsförfarandet skulle enligt kommittén med­föra praktiska olägenheter av flera slag. Kommittén anser därför att skade­ståndstalan mot det allmänna bör prövas av allmän domstol och i samma ordning som andra skadeståndsmål.

Kommittén är emellertid inte enhällig på denna punkt. Såvitt angår över­klagbara beslut av administrativ myndighet har ledamoten Herlitz avgett en reservation. Han åberopar de olägenheter som är förbundna med att en och samma rättsfråga prövas av olika myndigheter, främst risken för mot­stridiga avgöranden, Herlitz förordar en ordning som innebär att ett beslut av förvaltningsdomstol, i sista hand regeringsrätten, läggs till grund för prövning av skadeståndsanspråk mot det allmänna. Enligt Herlitz kan detta ske antingen genom att förvaltningsdomstolens beslut på ena eller andra sättet blir bindande för allmän domstol eller genom att administrativ be­svärsmyndighet får genereU befogenhet att besluta om ersättning enligt kommittéförslagets regler, när den finner att ett överklagat beslut har vål­lat skada. I det senare fallet skulle dock den skadelidande ha rätt att föra talan vid allmän domstol med anledning av vad den högsta instansen i besvärsprocessen har beslutat.

Flertalet av remissinstanserna har anslutit sig till kommittémajoritetens ståndpunkt eller har lämnat dess förslag i denna del utan erinran. Några remissorgan, bland dem justitiekanslem, har emellertid tagit upp och yt­terligare utvecklat Herlitz' invändningar mot förslaget. Det har därvid ut­talats betänkligheter mot att det via skadeståndsreglerna införs en dom­stolskontroll över förvaltningen, och man har erinrat om att statsmakterna hittills har ställt sig avvisande till reformer i denna riktning.

De ersättningsbestämmelser som jag nu föreslår vilar på skadestånds­rättslig grund. Det betyder, att prövningen av ersättningsanspråk skaU ske med tillämpning av allmänna skadeståndsregler, kompletterade av endast ett fåtal särregler, som i olika hänseenden inskränker det aUmännas ska­deståndsansvar. Redan häri ligger ett starkt skäl att anförtro prövningen åt de allmänna domstolarna, som i övrigt har oinskränkt behörighet att handlägga skadeståndsmål. Om man helt eUer delvis överför prövningen av ersättningskrav enligt denna lagstiftning på administrativa organ, ris­kerar man att en oenhetUg praxis i skadeståndsrättsliga frågor utvecklar sig, allteftersom prövningen sker i administrativ eller i judicieU ordning. En sådan utveckling bör i möjligaste mån förhindras.

2.3.6.16.

 

Kungl Maj-.ts proposition nr 5 år 1972            377

Men också andra skäl talar emot en prövning i administrativ ordning av ersättningskrav enligt den nya lagstiftningen. De förslag i den riktningen som har förts fram har tagit sikte uteslutande på fall då anspråk grundas på att ett förvaltningsbeslut har varit felaktigt. Det råder sålunda enighet om att en skadeståndstalan i alla övriga fall — bl. a. när kravet föranleds av ett domstolsavgörande — skall handläggas av allmän domstol, I fall av sistnämnda slag lär någon annan ordning inte heller kunna komma i fråga. Det betyder å andra sidan, att en och samma lagstiftning kommer att ad­ministreras på olika sätt för olika grenar av den offentliga verksamheten. Detta är i och för sig en olägenhet. Gränsdragningen blir dessutom god­tycklig. Åtskilliga av de ärenden som handläggs av domstol eller domare liknar i mångt och mycket administrativa ärenden. Det gäller t, ex, vissa inskrivningsärenden. Men också i många andra fall kommer frågor av likartad beskaffeiihet upp vid både domstolar och administrativa mjm­digheter. Det är under sådana förhållanden svårt att motivera varför ett ersättningsanspråk med anledning av ett felaktigt beslut av en administra­tiv myndighet skall handläggas i annan ordning än ett anspråk som grun­das på ett felaktigt avgörande av domstol. Det blir också en differentiering inom den administrativa förvaltningens område som knappast kan sakligt försvaras. Om t. ex. chefen för en fångvårdsanstalt fattar ett felaktigt beslut om kvarhållande på anstalten av en intern, skall dennes ersättningsanspråk enligt de aktuella förslagen prövas i administrativ ordning. Om däremot samma tjänsteman genom ett faktiskt ingripande fråntar en intern en nöd­vändig medicin i tro att det är narkotika och internen tUl följd därav in­sjuknar, skall enligt dessa förslag ersättningstalan prövas av allmän dom­stol. Åtskilliga andra liknande exempel skulle kunna anföras.

Man övervinner knappast svårigheterna om man följer förslaget att er­sättningskrav med anledning av ett felaktigt administrativt beslut visser­ligen i första hand skall prövas av de administrativa besvärsinstanserna i samband med att beslutet överklagas men att den som inte blir tillgodo­sedd på den vägen skaU kunna väcka talan vid domstol med anledning av den högsta administrativa instansens beslut i ersättningsfrågan. Det är nämligen svårt att se, hur man därigenom undgår de ölägenheter som är förenade med att administrativa myndigheter och aUmänna domstolar kan komma till motstridiga resultat vid prövningen av samma sak. Man måste nämligen räkna med att det blir just i de tveksamma fallen som de admi­nistrativa instanserna kommer att visa återhållsamhet i ersättningsfrågan och som den enskilde kan förväntas utnyttja sin möjlighet att få en för­nyad prövning av domstol. Härtill kommer att en sådan ordning kan till-lämpas endast när det gäller överklagbara beslut. Men de överväganden som har varit bestämmande för om ett beslut skall kunna överklagas eller inte är inte nödvändigtvis desamma som bör vara avgörande vid faststäl­lande av ordningen för prövning av ersättningsanspråk, när beslutet är

2.3.6.16.

 

378                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

felaktigt. Man står alltså också här inför en godtycklig gränsdragning.

Ytterligare en olägenhet är förenad med en sådan uppdelning av skade­ståndsrättens prövning som de aktuella förslagen förutsätter. Med nuva­rande ämbetsansvarsregler får man räkna med att frågan om ansvar för ämbetsbrott aktualiseras i åtskilliga av de fall som enligt den nya lagstift­ningen ger rätt till skadeersättning. I praktiken betyder detta att frågan huruvida fel eller försummelse har förekommit kommer att prövas paral­lellt, dels i administrativ ordning i samband med bedömningen av ersätt­ningsanspråket, dels inför domstol vid prövningen av åtalet och ett even­tuellt enskilt anspråk mot den tilltalade tjänstemannen. Här står man alltså inför en ny risk för motstridiga avgöranden av administrativa och judicieUa organ, tillskapad genom en ordning som direkt syftar till att eliminera denna risk. Härtill kommer, att systemet omöjliggör en gemen­sam handläggning av samtliga frågor om straffrättsUgt och skadestånds­rättsligt ansvar med anledning av ett och samma beslut. Dessa olägenheter reduceras visserligen, om ämbetsbrotten avkriminaliseras pä sätt som har föreslagits, men de försvinner inte helt.

Den under utredningsarbetet framförda tanken, att ersättningsanspråk visserligen skall prövas av allmän domstol men att domstolen därvid skall vara bunden av ett utlåtande av den högsta förvaltningsdomstolen angåen­de beslutets laglighet, kan jag inte heller biträda. En sådan ordning är för det första inte väl förenlig med de grundläggande principerna för vår rät­tegångsordning. Som kommittén påpekar förekommer det i svensk rätt bara undantagsvis, att allmän domstol i dispositiva mål ålagts att inhämta jrttrande från annan myndighet och att ställa sig den myndighetens besked till efterrättelse. Det inger också betänkligheter att ålägga en förvaltnings­domstol att i annan ordning än som är föreskriven för dess prövning av underordnade instansers avgöranden göra bindande uttalanden angående dessa instansers beslut. Det skisserade förfarandet är också opraktiskt och tungrott i de sannolikt talrika fall då frågan om det åberopade beslutets laglighet är uppenbar för domstolen.

På grundval av dessa överväganden och med beaktande också av de synpunkter i övrigt som kommitténs majoritet har uttalat i frågan har jag kommit till slutsatsen att man inte har något annat val än att tillägga de allmänna domstolarna exklusiv behörighet att pröva skadeståndsan­språk enligt den nya lagen. I likhet med ett flertal remissorgan, bl. a. be­svär ssakkunniga, tror jag inte att olägenheterna av en sådan ordning blir framträdande. Jag har redan tidigare (avsnitt 2.3.6.8.) utvecklat, att de fall då det blir fråga om en prövning i skadeståndsmål av de lägre admi­nistrativa instansernas beslut torde bli fåtaliga. I faU då ett sådant beslut redan har prövats av någon av de högsta administrativa instanserna — dvs. när det är fråga om ett beslut, vars skadeverkningar inte helt har kunnat

2.3.6.16.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            379

undvikas genom ett överklagande — lär man kunna utgå från att de aU­männa domstolarna tar stor hänsyn till och regelmässigt följer den slutliga bedömning som har gjorts i besvärsärendet. Om en prövning av beslutet pågår i administrativ ordning, när skadeståndstalan väcks, kan man för­vänta att domstolen vUandeförklarar skadeståndsmålet i avbidan på att den administrativa besvärsprocessen avslutas. Också i andra faU kan man räkna med att den förvaltningsrättsliga praxis som de högsta administra­tiva instanserna har utbildat kommer att vara vägledande vid de aUmän­na domstolarnas bedömning av de förvaltningsrättsliga frågoma. I mån av behov kan f. ö. domstolarna inhämta jrttranden i sådana frågor av de administrativa myndigheter som sitter inne med erfarenhet och sakkun­skap. Som kommittén har påpekat förekommer redan nu i viss omfattning en domstolskontroll över förvaltningen, främst genom domstolarnas be­fattning med mål om ansvar och ersättningsskyldighet för enskUda ämbets-och tjänstemän. Erfarenheterna härav ger anledning tro att farhågorna för att administrativa myndigheter och allmänna domstolar skall komma till motstridiga avgöranden är överdrivna. Det bör också betonas att risken härför avsevärt reduceras genom att enUgt mitt förslag skadeståndstalan med anledning av ett avgörande av Kungl. Maj:t i statsrådet eller av re­geringsrätten eller försäkringsdomstolen skall kunna föras endast om av­görandet har upphävts eller ändrats.

I fråga om behörig domstol för prövning av mål om skadestånds­skyldighet för det allmänna utgår kommittéförslaget från som huvudregel, att skadeståndstalan skall väckas vid allmän underrätt. Undantag görs emellertid i fråga om anspråk med anledning av domares eUer domstols beslut. Enligt 8 § andra stycket kommittéförslaget skall i sådana faU skade­ståndstalan tas upp av den domstol som är eller varit behörig i fråga om åtal för ämbetsbrott. Detta innebar vid den tid då kommittéförslaget lades fram att talan med anledning av högsta domstolens eller regeringsrättens avgöranden skulle väckas vid riksrätt, att talan om anspråk med anledning av hovrättsavgöranden och avgöranden av vissa förvaltnings- och special­domstolar skulle väckas i högsta domstolen och att i de övriga faU som omfattas av 8 § första stycket kommittéförslaget talan skulle väckas i hov­rätt.

Meningarna har varit delade under remissbehandlingen. Majoriteten av remissorganen har anslutit sig tiU kommitténs ståndpunkt. Röster har emellertid höjts för att skadeståndstalan utan undantag skall väckas vid allmän underrätt. Å andra sidan har vissa remissinstanser förordat att be­stämmelsen i 8 § andra stycket kommittéförslaget görs tillämplig också i fråga om åtminstone vissa anspråk med anledning av felaktigt administra­tivt beslut.

2.3.6.16.

 

380                Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

För egen del anser jag den principiella utgångspunkten böra vara att den normala instansordningen så långt möjligt skall lämnas orubbad. Avsteg bör göras endast om speciella skäl påkaUar det.

Hänsjm till själva instansordningen påkallar tydligen inte att man gör några sådana avsteg när det gäUer skadeståndskrav med anledning av beslut av administrativ mjmdighet eller sådana judicieUa avgöranden av förvalt­ningsdomstol eller specialdomstol som inte överprövas av allmän domstol. För sådana fall bör därför som huvudregel gälla att skadeståndstalan skall väckas vid allmän underrätt. Särskilda synpunkter gör sig dock gällande be­träffande Kungl. Maj :ts i statsrådet och regeringsrättens avgöranden samt beslut av justitiekanslem eller riksåldagaren. Jag skall strax återkomma till dessa frågor.

Det uppkommer specieUa problem när det gäller skadeståndskrav med anledning av sådana judicieUa avgöranden av allmän domstol eUer special­domstol som överprövats av hovrätt och högsta domstolen. Det är inte över­ensstämmande med grunderna för instansordningen att en lägre instans skall kunna pröva riktigheten av de högre instansernas avgöranden, om ock­så bara prejudiciellt. Reglerna i 2 kap. 2 § och 3 kap. 3 § RB om s. k. forum privilegiatum för bl. a. domare vid de allmänna domstolarna och vissa spe­cialdomstolar får också ses som ett uttryck för denna tankegång. När det gäller skadeståndsansprålc mot staten med anledning av dessa domstolars avgöranden synes man därför i forumfrågan böra följa den ordning som enligt nämnda lagrum gäller i fråga om ansvars- och skadeståndstalan mot de domare som har forum privilegiatum.

Det är i och för sig naturligt att en skadeståndstalan mot det allmänna med anledning av tjänstemans åtgärd eUer underlåtenhet i tjänsten prövas i samma ordning som åtal för ämbetsbrott eller enskilt anspråk på grund av sådant brott. Det blir också resultatet med den huvudregel om behörighet för allmän underrätt som jag nyss angav, om man bortser från några spe­cialfall som jag strax skaU beröra. Men också processtekniska och process­ekonomiska skäl talar för att samma instansregler gäUer för prövningen av ett ersättningskrav mot staten med anledning av en tjänstemans fel eller för­summelse och för prövningen av ett mot tjänstemannen själv riktat skade­ståndskrav. Väcks talan mot både staten och den enskilde tjänstemannen bör möjligheter finnas att handlägga målen gemensamt. Detta blir emeller­tid omöjligt om det gäller olika regler beträffande instansordningen. Man löper då den risk för motstridiga avgöranden rörande identiska frågor som det i och för sig råder full enighet om att man bör så långt möjligt undgå.

Av sådana processuella skäl som jag nu har anfört anser jag att den sär­skilda forumregel, som skall ges beträffande skadeståndsanspråk med an­ledning av sådana judicieUa avgöranden som överprövas av allmän domstol, bör helt och hållet anpassas till reglema om forum privilegiatum. Det inne­bär, att forumregeln bUr tillämpUg också beträffande skadeståndstalan med

2.3.6.16.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            381

anledning av justitiekanslerns och riksåklagarens beslut, fastän hänsynen till instansordningen i dessa fall inte i och för sig påkallar någon avvikelse från huvudregeln om behörighet för allmän underrätt i fråga om anspråk med anledning av administrativa beslut.

En sådan särskUd forumregel bör ges det innehållet att skadeståndstalan mot staten med anledning av dom eller beslut av hovrätt, allmän underrätt, expropriationsdomstol, vattendomstol eller krigsrätt skall väckas vid den domstol som enUgt 2 kap. 2 § eller 3 kap, 3 § RB är behörig att ta upp mål om ansvar eUer enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av domare vid den domstol som meddelat domen eller beslutet. Talan med anledning av beslut eller åtgärd av tjänsteman som anges i nämnda lagrum i rättegångsbalken skall väckas vid den domstol som är behörig att ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av sådan tjänsteman.

Särskilda överväganden i forumfrågan är påkallade när det gäUer ersätt­ningsanspråk med anledning av avgöranden av Kungl. Maj:t i statsrådet, riksdagen, högsta domstolen eller regeringsrätten.

Enligt vad jag förut har utvecklat (avsnitt 2.3.6.8.) skall visserligen an­språk med anledning av avgöranden av detta slag vara tUlåtna endast i fall då avgörandet har upphävts eller ändrats. Det betyder praktiskt sett att an­språk av detta slag över huvud taget kan bli aktuella bara i mycket sällsynta undantagsfall. Lagstiftningen bör emeUertid innehålla regler om förfarandet för prövningen också i sådana faU. På grund av de särskUda grundlagsbe­stämmelserna om ordningen för att beivra ämbetsbrott av justitieråd, rege­ringsråd eUer ledamot av statsrådet skulle emellertid en tiUämpning av prin­cipen om samordning med reglerna om forum privilegiatum medföra, att en skadeståndstalan mot staten i hithörande fall skall väckas vid riksrätt. Av skäl som jag har anfört i det föregående (avsnitt 2.3.6.8.) kan en sådan ord­ning inte godtas. Å andra sidan bör det i enUghet med vad jag tidigare har sagt om hänsynen tiU instansordningen inte komma i fråga att underdom­stolarna prövar huruvida fel eUer försummelse har begåtts i högsta dom­stolens verksamhet. Sådana hänsyn påkaUar visserUgen inte någon avvikelse från huvudregeln om aUmän underrätts behörighet, när det gäUer ersätt­ningsanspråk med anledning av regeringsrättens, regeringens eller riks­dagens avgöranden. Det är dock naturligt att de högsta instanserna i detta sammanhang behandlas enligt samma regler. Regeringsformens bestämmel­ser om åtalsprövning inför riksrätt när det gäller ämbetsbrott av regerings­ledamot eller regeringsråd kan dessutom sägas vara uttryck för att frågor om fel eller försummelse i dessa instansers verksamhet bör prövas i särskild ordning och i varje fall inte komma under de lägsta domstolsinstansernas bedömande. Under dessa förhållanden står knappast någon annan lösning tUl buds än att tillägga högsta domstolen behörighet att pröva ersättnings­anspråk med anledning av dess egna, regeringsrättens, regeringens eller riksdagens avgöranden. En bestämmelse härom bör tas upp i anslutning tUl

2.3.6.16.

 

382                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

den nyss angivna särskUda forumregeln.

Jag skall i slutet av förevarande avsnitt ta upp vissa under remissbehand­ Ungen berörda frågor om vilket eller vilka organ som skaU företräda det allmänna i skadeståndsmål enligt den nya lagstiftningen och vilken under­ rätt som skall vara behörigt forum för skadeståndstalan mot det aUmänna i fall då sådan talan enligt vad jag har sagt i det föregående skall väckas vid allmän underrätt.

Helt oberoende av hur förfarandet för rättslig prövning av skadestånds­anspråk mot det allmänna är ordnat är det angeläget att frivillig ska­dereglering främjas. Det finns därför anledning att här något när­mare beröra de organisatoriska problem som sammanhänger med det all­männas skaderegleringsverksamhet.

Kommittén har diskuterat hithörande problem, delvis i anslutning tUl en av statens sakrevision redan år 1953 gjord framställning om viss omorga­nisation av statens skadereglerande verksamhet. Med utgångspunkt i en re­dogörelse för den ordning som vid tiden för kommitténs betänkande tilläm­pades inom statsförvaltningen och för sakrevisionens framställning har kommittén lagt fram vissa konkreta förslag till organisatoriska föränd­ ringar. I fråga om den nu gällande ordningen för statens skadereglering hänvisar jag tUl min redogörelse i det föregående (avsnitt 2.3.1.3.). Kom­mitténs eget förslag innebär i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts och riksdagens befattning med skaderegleringen bör upp­höra. Den skadelidande bör i första hand inleda förhandUngar med det ämbetsverk som enligt vad kommittén för olika fall förordar skall pröva frågor om ersättning. Leder förhandlingarna inte tiU uppgörelse, bör den skadelidande hänvisas att väcka talan vid domstol.

De affärsdrivande verken bör vart och ett inom sitt verksamhetsområde handha ersättningsfrågorna. Generaltullstyrelsen bör jämstäUas med de affärsdrivande verken. Ersättningsärenden inom försvaret bör som hittills handläggas centralt av försvarets civilförvaltning.

Inom den civila statsförvaltningen i övrigt bör frågor om ersättning för skada till fÖljd av motorfordonstrafik — med undantag möjUgen för vissa smärre skador — sammanföras tUl statens vägverk. I övrigt bör ersättnings­frågorna, vare sig det gäUer ersättning med anledning av felaktigt beslut el­ler vad kommittén kaUar »faktisk skada», handläggas av det verk inom vars område skadan har uppkommit. Verken bör bemyndigas att intill vissa be­loppsgränser betala ut skadestånd från omkostnadsanslag eller annat lämp­ligt anslag. Saknas för ändamålet avsett anslag, bör uppgörelsen godkännas av statskontoret och utbetalning ske från särsldlt anslag som stäUs till stats­kontorets förfogande. I fråga om ersättning med anledning av domares tjäns­teutövning bör dock en annan ordning gälla. Förhandlingar om friviUig ska-

2.3.6.16.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1972            383

dereglering bör i dessa fall föras av justitiekanslem och ersättning utbetalas av statskontoret.

För samtliga fall gäller enligt kommitténs förslag att vederbörande verks eller myndighets beslut om ersättning inte bör få överklagas.

I fråga om kommunemas skaderegleringsverksamhet har kommittén inte funnit anledning att föreslå särskilda föreskrifter, eftersom denna verksam­het i regel synes bedrivas i tillfredsstäUande former.

Åtskilliga remissinstanser har understrukit betydelsen av att frivilliga uppgörelser underlättas. Kommitténs förslag har i sina huvuddrag till­styrkts av flertalet remissinstanser. Bl. a. statskontoret har emellertid pe­kat på den ökning av arbetsbördan för resp. verk som den föreslagna ord­ningen kan väntas medföra och anser ytterligare utredning påkallad. Sta­tens sakrevision betecknar systemet som omständligt och befarar att dom­stolsförfarande skall tillgripas oftare än som skulle vara nödvändigt. Sve­riges advokatsamfund förordar att all skadereglering inom den statUga förvaltningen anförtros åt ett enda organ med självständiga befogenheter. Justitiekanslem å sin sida föreslår, att en särsldld nämnd inrättas för att pröva frågor om frivillig uppgörelse inom den civila statsförvaltningen, utom såvitt angår trafikskador eller skador på det miUtära området, där kommitténs förslag bör godtas. Enligt magistraten i Malmö bör det övervä­gas att anförtro justitiekanslem uppgiften att vara centralt skaderegle­ringsorgan för den civila statsförvaltningen och domstolarna. Vad särsldlt gäller frågor om ersättning med anledning av felaktiga förvaltningsbeslut anser statens sakrevision att anspråken bör prövas av domstol tUl dess en så omfattande praxis har hunnit utbUdas, att man har underlag för en prövning av frågan om det administrativa skaderegleringsförfarandet.

Åtskilliga organisatoriska förändringar inom statsförvaltningen har skett sedan statens sakrevision gjorde sin framstäUning och kommittén presen­terade sitt förslag. Förutsättningarna för dessa förslag är därför inte i alla avseenden oförändrade. Jag anser det därför inte böra komma i fråga att på grundval enbart av dessa förslag nu vidta några genomgripande föränd­ringar i den ordning som råder f. n. Om mer djupgående reformer anses påkaUade, bör de föregås av ett förnyat utredningsarbete.

Den nya lagstiftningen innebär enligt min mening inte materiellträttsliga reformer av sådan räckvidd att några vittgående anstalter i fråga om ska-deregleringsverksamhetens organisation är omedelbart påkallade. Det är önskvärt att en framtida utredning av hithörande frågor kan ske förutsätt­ningslöst. Det är också angeläget att man i utredningsarbetet kan dra lär­dom av någon tids erfarenheter av den nya lagstiftningens tillämpning. Den principiella utgångspunkten för mina fortsatta överväganden är därför att man i samband med att den nya lagstiftningen genomförs bör vidta endast sådana organisatoriska åtgärder som å ena sidan är nödvändiga för att fri-

2.3.6.16.

 

384                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

villig skadereglering inte försvåras och å andra sidan inte i onödan före* griper en framtida omorganisation.

Det sjmes mig lämpligt att också i detta sammanhang på visst sätt an­ knyta till den distinktion mellan person- och sakskada, å ena, samt ren för­mögenhetsskada, å andra sidan, kring vilken mitt lagförslag delvis är upp­byggt. På integritetskränkningarnas område bär staten redan idag skade­ståndsansvar enUgt allmänna skadeståndsregler inom en stor del av — om inte hela — den offentUga verksamheten. Här förekommer alltså en omfat­tande skadereglering. Jag vill inte bestrida att det kan finnas skäl att se över den nuvarande organisationen i syfte att göra den både snabbare och mer ef­fektiv. Men bristerna i systemet är inte framträdande. Reformer bör därför kunna anstå till dess tiden är mogen att ta upp frågan om formerna för sta­tens skaderegleringsverksamhet i hela dess vidd.

Även om man i likhet med mig antar att staten redan i dag bär skade­ståndsansvar enligt allmänna regler vid integritetskränkningar också på myndighetsutövningens område, får man räkna med att frekvensen av er­sättningsanspråk ökar något i och med att ansvarighetsreglerna blir lag­fästa. Det kan bli fråga om ersättningskrav inom verksamhetsområden där sådana företeelser hittills har varit okända och där man alltså saknar erfa­renhet av skaderegleringsfrågor. Men det kommer sannolikt mestadels att röra sig om vad kommittén har kallat »faktisk skada», dvs. skada genom direkta ingripanden mot person eller egendom, t. ex. inom poUs- och exeku­tionsväsendet, i kriminalvården osv. Det är här vanligtvis fråga om åtgär­der »på fältet» av lägre befattningshavare. För den typen av skadefall fin­ner jag den av kommittén föreslagna ordningen för friviUig skadereglering utan vidare kunna godtas tills vidare. Det möter inga betänkligheter att låta förhandlingar i ersättningsfrågan skötas av den centrala förvaltningsmyn­dighet inom vars verksamhetsområde skadan har uppkommit. Som besvärs­sakkunniga har framhållit uppkommer här inte frågan om överklagande av något myndighetens beslut. Antingen leder förhandlingarna till uppgörelse, som resulterar i ett avtal. Eller också strandar förhandlingarna, men inte heller då föreligger något sådant beslut, eftersom vederbörande verk eller myndighet i förhandUngarna uppträder uteslutande som företrädare för ena parten i en civilrättsUg tvist.

Enligt den nya lagstiftningen blir staten ansvarig ocksä för person- eUer sakskada som uppkommer genom felaktigt beslut av domare, domstol eUer administrativ myndighet. I vilken omfattning ett sådant skadeståndsansvar åvilar staten enligt gällande rätt är något ovisst men kan i detta samman­hang lämnas därhän. Även om skador av detta slag kan antas vara ganska ovanliga, måste man räkna med att ersättningsanspråk då och då fram­ställs. Bedömningen av sådana anspråk inrymmer emellertid på ett helt annat sätt än när det gäller »faktisk skada» ställningstaganden i förvalt-

2.3.6.16.

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            385

ningsrättsliga frågor, delvis av komplicerad beskaffenhet. Det blir i allmän­het fråga om en prövning, huruvida fel eller försummelse har begåtts av befattningshavare i chefsställning vid en viss mjmdighet, t. ex. en länssty­relse eller ett centralt ämbetsverk. I dessa avseenden skiljer sig dessa ska­defall avsevärt från dem jag nyss har behandlat. Däremot företer de likhe­ter med fall då det framställs krav på ersättning för förmögenhetsförlust till följd av ett förment felaktigt avgörande av domstol (domare) eUer ad­ministrativ myndighet. Dessa senare fall saknar aktuaUtet f. n. I den delen medför därför den nya lagstiftningen, att frågan om formerna för den fri­villiga skaderegleringen måste övervägas särsldlt. Jag anser det med hänsyn till nyss anmärkta förhållanden naturligt att man inriktar sig på en enhet­lig organisation av skaderegleringen vid s. k. beslutsskador, vare sig det är fråga om person- eller sakskada eller om ren förmögenhetsskada.

De frågor som kommer under prövning i samband med skaderegleringen på detta område är av bäde skadeståndsrättslig och förvaltningsrättslig na­tur. Det är angeläget att de som skall företräda staten besitter erfor­derlig kunskap och erfarenhet på dessa områden. De centrala ämbets­verken har i allmänhet inte tillgång till personal med sådana kvalifika­tioner. Det är å andra sidan av både organisatoriska och ekonomiska skäl inte tänkbart att det vid vart och ett av de verk inom vars ämbetsom­råde skadefall av det här slaget kan inträffa skall uirättas särskilda tjäns­ter för skaderegleringsuppgifterna. Det är f. ö. i hög grad angeläget att man uppnår enhetlighet i bedömningen av de skiftande och ibland sanno' likt svårbedömda rättsliga frågor som kommer upp. Detta talar mot en decentraliserad organisation. Vidare kan det förväntas att allmänhetens förtroende för förhandlingsorganisationen på den statUga sidan kommer att bero inte bara av de enskilda förhandlarnas sakliga och formeUa kompetens utan också av i vilken mån de uppfattas som oberoende och opartiska, ökat förtroende för förhandlingsorganen lär i sin tur bidra tiU att de skadeU­dande bara i undantagsfall väljer att hänskjuta ersättningsfrågan tUl dom­stols prövning.

Alla dessa omständigheter talar för att skaderegleringsverksamheten cen­traliseras och förläggs till en myndighet som kan antas ha tUlgång tiU per­sonal med tillräckliga kvalifikationer och som åtnjuter allmänhetens för­troende. Myndighetens nuvarande verksamhet bör också vara av sådan art att de aktuella uppgifterna på ett naturligt sätt och utan stora organisato­riska förändringar låter sig infoga i verksamheten med bibehållna arbets­former.

Dessa synpunkter tillgodoses enUgt min mening på bästa sätt, om skade-regleringsverksamheten när det gäller »beslutsskador» anförtros justitie­kanslem. Dennes uppgift att övervaka verksamheten inom hela statsför­valtningen gör honom väl skickad att ta ställning till de förvaltningsrätts-

2.3.6.16.

25 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

386                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

liga frågor som kommer under bedömande i samband med skaderegleringen. Justitiekanslem har vidare ställning som kronans ombudsman med uppgift att bevaka kronans ensldlda rätt. Det ligger helt i linje med den verksamhet han utövar i denna egenskap att han anförtros ocksä de nu aktueUa uppgif­terna. Den personal justitiekanslem förfogar över är väl kvaUficerad för handläggning av sådana ärenden. Redan nuvarande organisation och ar­betsformer är flexibla och kan utan svårighet anpassas efter bäde arten och omfattningen av de skaderegleringsfrågor som aktualiseras. Justitiekans­lem åtnjuter anseende för objektivitet och oväld. Det finns aU anledning tro att han skaU mötas av allmänhetens förtroende också i den förhandlings­verksamhet som det här gäller.

Det krävs givetvis inte några lagstiftningsåtgärder för att genomföra den organisation för skaderegleringsverksamheten som jag här har skisserat. Däremot påkallas vissa interna administrativa åtgärder.

F. n. har endast vissa ämbetsverk behörighet att ingå för staten bindande överenskommelser i skadeståndsfrågor och detta endast i begränsad om­fattning. Den organisation som jag föreslår förutsätter emeUertid, att äm­betsverken får genereUt bemjmdigande att inom en ganska vid beloppsram avgöra de skaderegleringsfrågor som de enligt mitt förslag skall handlägga. När det gäUer ersättningsbelopp som överstiger den åsyftade ramen, bör ersättningsfrågan understäUas justitiekanslem.

Vad angår justitiekanslerns befattning med skaderegleringen vid »besluts­skador» och med ersättningsfrågor som enUgt vad jag nyss har sagt under­ställs honom av annan myndighet krävs inte några mer ingripande åtgärder. Frågan i vad mån personalförstärkning blir nödvändig inom justitiekans­lerns kansli •— vid sidan av de möjUgheter som nu finns att anlita tUlfällig arbetskraft (»extra föredragande») — kan inte bedömas i detta samman­hang utan får prövas när man vmnnit någon tids erfarenhet av verksam­heten.

Justitiekanslem bör bemyndigas att träffa för staten bindande uppgörel­ser i frågor om ersättning av staten enUgt den nya lagstiftningen. Bemyn­digandet bör av naturliga skäl inte avse obegränsade belopp. Beloppsramen torde dock kunna göras ganska vid. I fråga om ersättningsbelopp som över­stiger vad som Ugger inom ramen för det bemyndigande som lämnas justi­tiekanslem bör det ankomma pä Kungl. Maj :t att efter förslag av justitie­kanslem avgöra om uppgörelse skall träffas eller orii saken skall hänskjutas tiU domstol. När det gäUer ersättningsbelopp av utomordentUg omfattning bör det åUgga Kungl. Maj :t att begära riksdagens godkännande.

Det är inte nödvändigt att i det här sammanhanget ta ställning till aUa de organisatoriska eller budgetära frågor som här aktuaUseras. Det är min av­sikt att i god tid före den nya lagstiftningens ikraftträdande anmäla kon-

2.3.6.16.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            387

kreta förslag i dessa hänseenden. Därvid kommer jag även att föreslå de författningsändringar som kan vara nödvändiga för att den föreslagna orga­nisationen skall kunna genomföras.

I fråga om kommunernas skadereglering delar jag kommitténs uppfatt­ning att några särskilda organisatoriska åtgärder inte är påkallade. När det gäller skadestånd för person- eller sakskada bör således nuvarande ordning tills vidare kunna tillämpas som hittills. Beträffande beslutsskador fär det ankomma på de ensldlda kommunerna att vidta de åtgärder de kan finna lämpliga. Det kan emellertid bli anledning att återkomma till dessa frågor sedan man vunnit någon tids erfarenhet av lagstiftningen och i samband med att ett utredningsarbete eventuellt sätts igång för den statliga verk­samheten.

Med den ordning för skaderegleringsförfarandet som jag här har skisse­rat kommer det inte att erbjuda några problem att avgöra vilken myndighet som skall bevaka kronans talan i mål om skadestånd enligt den nya lagstift­ningen. Den uppgiften får givetvis ankomma på den mjmdighet som har eller skulle ha företrätt staten vid förhandUngar i ersättningsfrågan. När det gäller s.k. beslutsskador i den statliga förvaltningen blir det sålunda i första hand justitiekanslem som bevakar kronans ratt i saken. Justitie­kanslem bör dock självfallet ha möjlighet att i det särskUda fallet dele­gera uppgiften till t. ex. en central förvaltningsmjmdighet som har med­delat beslutet eller är överordnad mjmdighet i förhållande tiU den beslu­tande myndigheten eller befattningshavaren. I övriga skadefall, dvs. när det gäller person- eller sakskada som har orsakats genom direkta ingripan­den mot person eller egendom och således inte genom ett domstolsavgörande eller ett egentligt förvallningsbeslut, ankommer uppgiften normalt på det verk eUer den myndighet inom vars förvaltningsområde skadan har upp­kommit, om inte annat följer av de regler för skadereglering som tUlämpas f.n.

När det gäller kommunerna torde hithörande frågor i praktiken inte er­bjuda några problem. Det naturUga torde vara att här som i andra fall en kommun företräds av kommunstjrrelsen. En annan ordning kan dock givetvis etableras genom beslut av kommunfullmäktige.

En remissinstans har ansett att särskilda regler om vilken underrätt som skall vara behörig domstol är behövliga. Något sådant behov anser jag dock inte föreUgga. Enligt 10 kap. 2 § RB skaU kronan i tvistemål i allmänhet sö­kas där den myndighet som har att bevaka talan i målet har sitt säte. Denna regel ger enUgt min mening en tillfredsställande lösning av forumfrågan. När det gäUer beslutsskadorna bUr det som nämnts justitiekanslem som skall be­vaka kronans talan, och behörig domstol blir följaktligen Stockholms tingsrätt. Detta torde böra gälla även när justitiekanslem i ett enskilt fall

2.3.6.16.

 

388                Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972

uppdrar åt annan myndighet att föra kronans talan i målet, oavsett om denna myndighet har sitt säte i Stockholm eller på annan ort. Med den nuvarande lokaliseringen av flertalet verk och myndigheter tUl huvudstaden kommer Stockholms tingsrätt att vara behörig domstol också i åtskilliga andra ska­deståndsmål. Flera undantag kan dock tänkas, bl. a. när statens talan skall bevakas av länsstyrelse eller annan regional myndighet och när domstolens behörighet grundas på reglerna i 10 kap. 8 § RB om forum delicti.

2.4. Arbetstagares skadeståndsansvar

2.4.1. Gällande ratti

2.4.1.1. Allmänna regler. Om man bortser från vissa särskilda lagbestäm­melser om jämkning av skadeståndsansvar för speciella kategorier av ar­betstagare •— vilka jag har nämnt i det föregående (avsiutt 1.1.1.1.) och kommer att beröra närmare i det följande — gäller enligt svensk rätt, att en arbetstagare bär fuUt skadeståndsansvar enUgt allmänna skadestånds­regler för skador som han vållar i sin tjänst hos arbetsgivaren. Detta gäUer, oavsett om skadan drabbar en arbetskamrat eller någon annan av arbets­givarens medhjälpare eller en utomstående tredje man. Det har inte heller någon betydelse, huruvida arbetsgivaren själv är ansvarig för skadan en­ligt gällande grundsatser om principalansvar eller särskilda regler om ob­jektivt ansvar (undantag gäller dock i fråga om s. k. atomskada på grund av de särskilda bestämmelserna i atomansvarighetslagen om s. k. kanaU-sation, som befriar både arbetstagare och andra från skadeståndsansvar enligt culparegeln). Det sagda innebär också, att en arbetsgivare, som en­ligt grundsatserna om principalansvar eller andra regler om objektivt an­svar har nödgats utge ersättning för en skada, som någon av hans arbets­tagare har vållat i tjänsten, har full regressrätt mot den skadevållande (utom i fråga om atomskada, där regressrätt föreligger bara om arbets­tagaren bar orsakat skadan uppsåtligen). Som jag tidigare har påpekat (avsnitt 2.1.1.4.), har denna grundsats kommit till uttryck i ett flertal stad­ganden i den skadeståndsrättsliga speciallagstiftningen. Den gäller också på det kontraktsrättsliga området, dvs. när en arbetsgivare har utgett ska­destånd till en avtalskontrahent på grund av sin arbetstagares vållande i tjänsten. I konsekvens härmed har en skadevållande arbetstagare, som själv har betalat ersättning tiU den skadelidande, inte någon rätt att åter­kräva någon del av skadeståndet från sin arbetsgivare, även om denne bär principalansvar eUer rent objektivt ansvar.

* En översikt av regler om arbetstagares skadeståndsansvar i vissa utomnordiska rättssystem finns i »Skadestånd II», Bil. 4.

2.3.6.16.

 

Kungl Maj.ts propositiöh nr 5 år 1972             389

Principen att arbetstagaren här fullt skadeståndsansvar gäller också i fråga om skada som han i tjänsten direkt vållar sin arbetsgivare. I prakti­ken hävdas emellertid denna princip mera sällan fullt ut av arbetsgivaren beträffande skadad eller förkommen materiel, felaktigt utförda produkter etc.

Det bör för fuUständighetens skull även erinras om, att i de fall då en skada av det slag som det här gäller omfattas av skadeförsäkring, arbets­tagarens personliga skadeståndsansvar sällan aktuaUseras. Som jag tidi­gare har påpekat (avsnitt 1.1.2.1.) täcker en arbetsgivares ansvarsförsäkring regelmässigt också hans arbetstagares skadeståndsansvar mot tredje man med anledning av vållande i tjänsten. Och när ersättning för egendoms­skada utgår ur en objektsförsäkring på den skadelidandes sida, utövar för­säkringsgivaren regressrätt mot en skadevållande arbetstagare — eller an­nan enskild person — bara i undantagsfall, främst när vållandet är av sär­sldlt grav beskaffenhet och preventiva skäl anses tala för att skadevälla­rens personliga ansvarighet görs gällande.

Frågan om arbetstagares ansvar för ren förmögenhetsskada kräver någ­ra särskilda kommentarer. Detta ansvar följer i första hand vad som gäller enligt 6 kap. 1 § SL om sådan skada. Ersättningsskyldighet mot tredje man ifrågakommer således i princip endast vid brottslig gärning. Ansvar för ren förmögenhetsskada kan i enlighet härmed åläggas arbetstagare i offentlig tjänst redan vid icke uppsåtliga förfaranden, nämligen i de fall tjänstefel föreligger. Arbetstagares ansvar för ren förmögenhetsskada som drabbar arbetsgivaren är däremot, med hänsyn tUl tjänsteavtalsförhållandet, inte begränsat till sådana fall där arbetstagaren gjort sig skyldig till brott. Det är i svensk rätt oklart om också ett kontraktsförhållande mellan arbetsgi­varen och en skadelidande tredje man medför att den nämnda begräns­ningen sätts ur spel. Slutligen bör påpekas att ansvar för ren förmögenhets­skada kan åvila en arbetstagare enligt speciallagstiftning, t. ex. vid intrång i immaterialrätt.

2.4.1.2. Särskilda jämkningsregler. Bestämmelser om jämkning av ar­betstagares skadeståndsansvar finns framför allt i den skadeståndsrätts­liga speciallagstiftningen på kommunikationsväsendets område samt i lag­stiftningen på arbetsrättens och associationsrättens områden.

Skadestånd som fartygsbefälhavare eller 1 o t s är skyldig att utge för skada, som han har vållat genom fel eller försummelse i fartygets tjänst, kan enligt 67 § sjölagen nedsättas efter vad som prövas skäligt med hänsyn till beskaffenheten av felet eller försummelsen, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt. För besättningsman på fartyg finns en motsvarande bestämmelse i 50 § andra stycket sjömanslagen, där det emellertid talas om felets eller försummelsens »lindriga» beskaffenhet. Rättspraxis ger få exempel på tillämpning av dessa jämkningsregler. I rätts-

2.4.1.2.

 

390                 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

fallet NJA 1947 s. 478 — där ersättningsanspråk mot befälhavaren på en motorskonert grundades på åsidosättande av sjövägsreglerna — sattes ska­deståndet ned från ca 73 000 kr tUl 36 800 kr. I rättsfaUet NJA 1959 s. 209 riktade en försäkringsgivare regressanspråk mot överstjrrmannen på ett handelsfartyg med anledning av att denne i egenskap av vaklhavande be­fälhavare hade vållat fartygets grundstötning. Skadan uppgick till drygt 560 000 kr. Högsta domstolen fann, att styrmannen hade vållat skadan ge­nom grov vårdslöshet, men satte ned skadeståndet till 100 000 kr.

I 10 kap. 3 § luftfartslagen föreskrivs, att den som genom fel eller för­summelse under förrättande av tjänst på luftfartyg vållar skada i följd av luftfart kan få sitt skadestånd nedsatt på samma grunder som anges i 67 § sjölagen. Bestämmelsen gäller också beträffande den som inom markorganisationen eller i övrigt annorstädes än ombord på luftfartyg förrättar tjänst, varav trafiksäkerheten inom luftfarten är beroende. Några avgöranden, som ger auktoritativ vägledning i fråga om bestämmelsernas tillämpning, föreligger inte.

Frågan om jämkning av ansvaret för krigsman, som under utförande av befäl eller såsom förare på krigsmaktens fartyg eller luftfartyg är ansvarig för fartygets säkerhet, regleras av 7 § 1948 års lag angående införande av lagen om ändring i strafflagen m. m., resp. lagen den 7 mars 1929 (nr 28) om befrielse i visst fall för be­fälhavare eller förare å luftfartyg, hörande till krigsmakten, från skyl­dighet att gälda skadestånd. Befälhavaren eller föraren är befriad från skyldighet att ersätta skada, som han vållar i tjänsten, om han inte för­skyller svårare straff för sin förseelse än disciplinstraff eller böter. Det föreligger inte något avgörande i praxis, som belyser tillämpningen av des­sa jämkningsregler.

I Kungl. förordningen den 3 maj 1946 (nr 175) med vissa bestämmelser rörande skadeståndsskyldigheten för förare av motordrivet for­don, som tillhör eller nyttjas av staten, finns bestämmel­ser om jämkning av skadeståndsansvaret för sådan fordonsförare. De syf­tar till att i fråga om statens regressrätt mot förare av statsägda motorfor­don och vissa andra av staten njrttjade fordon — vilka inte är underkastade trafikförsäkringsplikt — försätta föraren i ungefärligen samma förmåns-stäUning, som förare av försäkringspliktigt fordon intar (jfr avsnitt 1.1.2.2.).

I den arbetsrättsliga lagstiftningen finns vissa regler, som sjrftar till att begränsa arbetstagares skadeståndsansvar. Arbetare är enligt 8 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253) om kollektivavtal skyldig att utge ersättning för skada som uppkommer genom att han åsidosätter sina förpliktelser enligt kollektivavtal eller enligt nämnda lag. Om det med hänsyn till hans ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende på tvistens uppkomst, ska­dans storlek eller omständigheterna i övrigt finnes skäligt, kan skadestån­det nedsättas. Fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet kan också

2.4.1.2.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             391

äga rum. Skadeståndet får inte i något fall sättas högre än 200 kr. För stats- och kommunalanställda tjänstemän finns motsvarande skadestånds­bestämmelser i 16 § första stycket statstjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 274), resp. 4 § första stycket kommunaltjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 275).

119 § 1944 års hembiträdeslag finns bestämmelser om jämkning av skade­ståndsansvaret för hembiträden, som är i stort sett likalydande med nyssnämnda föreskrifter i kollektivavtalslagen, men det finns ingen mot­svarighet till den s. k. 200-kronorsregeln. I huvudsak överensstämmande reglering har tagits in i 20 § tredje stycket lagen den 17 december 1970 (nr 943) om arbetstid m.m. i husUgt arbete, som från den 1 juli 1971 er­sätter hembiträdeslagen.

Skadestånd, som arbetstagare kan ådra sig enUgt lagen den 11 septem­ber 1936 (nr 506) om förenings- och förhandUngsrätt med anledning av åtgärd, som enligt lagen innefattar kränkning av föreningsrätt, kan enUgt 23 § andra stycket nämnda lag nedsättas, om det finnes skäligt med hänsjm till den skadevåUandes ringa skuld, den skadeUdandes förhål­lande i avseende på tvisten, skadans storlek i jämförelse med den skadevål­landes tiUgångar eller till omständighetema i övrigt. FuU befrielse från ska­deståndsskyldighet kan äga rum också i dessa fall.

En med sistnämnda lagrum Ukalydande bestämmelse finns i 42 § andra stycket arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1) i fråga om den skadeståndsskyldighet som enligt denna lag kan uppkomma för bl. a. arbetstagare, vilken hindrar skyddsombud att fullgöra sina uppgifter.

I den associationsrättsUga lagstiftningen finns bestämmelser om jämk­ning av ersättningsskyldighet för bl.a. arbetstagare tillhöran­de en juridisk persons organ och vissa andra befatt­ningshavare hos en juridisk person. Bestämmelser av denna natur finns i 211 § lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag (ak­tiebolagslagen), 108 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska för­eningar (föreningslagen), 180 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bank­rörelse (banklagen), 93 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker (sparbankslagen) och 323 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäk­ringsrörelse (försäkringsrörelselagen). Reglerna har avseende pä bl.a. verkställande direktör i aktiebolag och revisor i de olika slag av juridiska personer som här har nämnts. De övriga kategorier befattningshavare som avses (stjrrelseledamöter, likvidatorer, sysslomän, gode män och huvud­män för sparbank m. fl.) torde regelmässigt inte vara att anse som arbets­tagare. Bestämmelserna innebär, att om befattningshavare som här avses har vållat skada i sin befattning, hans skadeståndsansvar kan jämkas, om han har visat endast ringa vårdslöshet, som inte innefattar brottsUg hand­ling, och det med hänsyn också till skadans storlek och omständigheterna i övrigt finnes skäligt.

2.4.1.2.

 

392                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

En motsvarande jämkningsbestämmelse finns i 18 kap. 19 § AFL för det fall att bl. a, direktör eller revisor i allmän försäkrings­kassa har uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskjmdat kassan eller tredje man skada. Nedsättning av skadestånd enligt detta lagrum kan emellertid i princip ske även när förfarandet innefattar brottslig handling.

2.4.2.1958 års förslag

Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar utgick från, att en ämbets- eller tjänsteman i förhållande till aUmänheten i princip är skyl­dig att ersätta skada som han vållar genom handling eller underlåtenhet i tjänsten. Kommittén ser det som ett önskemål, att det ges möjligheter att lindra tjänstemannens skadeståndsansvar. Skyldighet att utge fullt ska­destånd även vid ringa fel eller försummelse kan enUgt kommittén drabba tjänstemannen hårt. Detsamma anser kommittén gäUa i fråga om tjänste­mannens skyldighet att återgälda ersättning som det allmänna kan ha be­talat med anledning av hans vållande i tjänsten.

Om det allmännas skadeståndsansvar mot tredje man vidgas, blir det enligt kommittén möjligt att genomföra en lättnad för tjänstemännen ge­nom att låta deras personliga skadeståndsansvar jämkas eller bortfalla, utan att utomstående intressen träds för när. Ett sådant system anser kom­mittén stämma väl med utvecklingen på andra områden.

Kommittén anser, att preventionssjmpunkter inte kan tillmätas avgöran­de betydelse i detta sammanhang. Det straffrättsliga ansvaret för fel och försummelser kvarstår i stor utsträckning, kompletterat av disciplinärt an­svar. Enligt kommittén spelar sådana faktorer i förening med de minskade utsikterna till befordran större roll för preventionen än risken att få be­tala skadestånd. Kommittén påpekar också, att risken för den enskilde tjänstemannen att slutligen få vidkännas ett skadestånd inte bortfaller ge­nom att en jämkningsmöjlighet införs.

Man kan enligt kommittén med visst fog göra gällande, att skyldighet för enskild tjänsteman att till obegränsat belopp ersätta skada, som han vållar i tjänsten, kan verka hämmande på handlingskraften i den offent­liga verksamheten, över huvud taget bör den som arbetar ät annan inte rimligen drabbas av alltför hårda påföljder med anledning av sådana fel eller försummelser som inte helt kan undgås i verksamheten.

Kommittén har på dessa skäl stannat för, att det personUga skadestånds­ansvaret för ämbets- och tjänstemän skall kunna jämkas efter vad som finnes skäligt med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga beskaf­fenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt (19 § första punk­ten i kommitténs förslag). Inom denna ram kan preventionssjmpunkterna enligt kommittén tillgodoses i tiUbörlig utsträckning. Jämkningsregeln skaU enligt förslaget kunna tillämpas också beträffande regresskrav frän det all-

2.4.L2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            393

manna mot tjänstemannen för vad det aUmänna har betalat i skadestånd till tredje man Uksom beträffande ersättning för skada som tjänstemannen har direkt tillfogat det allmänna (19 § andra punkten i förslaget).

Flertalet av kommitténs ledamöter har ansett att jämkning skall vara möjlig även när det allmänna inte bär skadeståndsansvar enligt de be­stämmelser om skadeståndsskyldighet för staten och kommunerna som kommittén föreslår. Kommittén nämner ett flertal exempel på sådana si­tuationer, bl. a. att en offentlig funktionär har gjort sig skyldig till ett fel, utan att kravet på tillbörlig standard i den offentliga verksamheten har åsidosatts, att skada har uppstått under lotsning och att oriktigt beslut har vållat sådant intrång i förvärvsverksamhet som enUgt 15 § i kommittéför­slaget inte ersätts. Om man betraktar det allmännas skadeståndsansvar väsentligen som en form av garanti eller försäkring mot de anställdas fel och låter befrielsen från personligt skadeståndsansvar för den anställde in­träda som en konsekvens av detta försäkringsmässiga skydd, kan det vis­serligen enUgt kommittén förefalla mindre följdriktigt att tillåta jämkning också i fall då denna garanti eller försäkring inte gäller. Kommittén anser det dock inte finnas tillräcklig anledning att göra undantag för dessa täm­ligen sällsynta fall. Men den förutsätter, att när skadeståndsansvar inte åvilar det allmänna, domstolarna vid tillämpning av jämkningsregeln inte går längre än tillbörlig hänsyn till den skadelidandes intresse tillåter.

Kommittéledamoten Strahl har på denna punkt redovisat en avvikande mening. Han finner det välgrundat att jämkning av tjänstemannens skade­ståndsansvar kan äga rum, om den skadelidande har rätt till ersättning av det allmänna. Däremot är han inte beredd att förorda en sådan jämknings­möjlighet för fall då den skadelidande inte kan få skadan ersatt på detta sätt. Det möter enligt reservanten betänkligheter att för sådana fall införa en regel om jämkning under de allmänt hållna förutsättningar som försla­get anger, om den inte knjrts till vissa skadesituationer i vilka det finns skäl att medge jämkning. Enligt förslaget skall regeln emellertid vara till­lämplig i de mest skiftande förhållanden.

Tillämpningsområdet för den föreslagna jämkningsregeln skall enligt kommittén inte vara inskränkt tiU de skadefall som inträffar i det allmän­nas typiskt offentligrättsliga verksamhet. Jämkning enligt 19 § skall så­lunda kunna ske också när skada uppkommer i verksamhet som är att jämställa med enskild. I 20 § tredje stycket av förslaget har getts en före­skrift av denna innebörd.

2.4.3. Skadeståndskominittén

Det finns enligt skadeståndskommittén ett behov att kunna jämka ska­destånd också för andra arbetstagare än dem som avses med de nu gäl-

2.4.3.

 

394                Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

lande särskilda jämkningsreglerna för speciella kategorier av arbetsta­gare. I det moderna samhållet blir de anställda även i de lägsta graderna ofta betrodda med sådana uppgifter att de genom obetydliga fel eller för­summelser kan vålla skador för avsevärda belopp. Om det inte finns någon möjlighet till jämkning av de anställdas skadeståndsansvar, uppstår lätt en uppenbar disproportion mellan felet eUer försummelsen och det skadestånd som skall betalas. Men skäl kan anföras för att skadeståndet bör kunna jämkas även när en arbetstagare vållar mindre omfattande skador. Den anställde har endast begränsade möjligheter att överblicka följderna av sitt handlande i tjänsten. Han är ofta tvungen att utföra sina åligganden i samverkan med arbetskamrater, av vilkas handlande han är beroende men vilka han inte själv får välja och vilkas göranden och låtanden han i allmänhet inte har vare sig rätt eller möjlighet att påverka eller kontrol­lera. Att han i sitt arbete utsätter både kamrater och utomstående och kan­ske också värdefull egendom för risken att skadas, utgör i regel inte någon ursäkt för honom att vägra att utföra sina åligganden. Kommittén fram­håller också, att den enskilde arbetstagarens ekonomiska resurser i allmän­het är begränsade och typiskt sett inte svarar mot de skaderisker som är förenade med hans arbetsuppgifter. Vidare påpekar kommittén, att arbets­tagaren så gott som undantagslöst saknar möjlighet att själv teckna an­svarsförsäkring för de skador som han vållar i sin tjänst.

När en arbetstagare vållar skada i sin tjänst, bör efter vad kommittén utvecklat på tal om principalansvaret den ekonomiska ansvarigheten regel­mässigt drabba arbetsgivaren för att bäras av honom som en kostnad i rö­relsen. Det står enligt kommittén i principiell överensstämmelse med den­na uppfattning, att den skadevållande arbetstagaren — särsldlt om han har en underordnad ställning — vid ringa vållande normalt befrias från per­sonligt skadeståndsansvar. Preventionen mot vårdslöshet tillgodoses i inte ringa utsträckning genom att arbetstagaren kan straffas, t. ex. för vållande till kroppsskada, och kan i övrigt upprätthållas genom disciplinära åtgär­der.

Den skadelidandes intresse av att få ersättning för sin skada har i de fall som hittills har uppmärksammats i lagstiftningen inte ansetts utgöra hinder mot att domstol får befogenhet att jämka skadeståndet. Rätten till skadestånd av arbetstagaren är, framhåller kommittén, i allmänhet inte mycket värd. Jämkningsmöjligheten betyder därför i stort sett inte så myc­ket för de skadelidande. Deras ekonomiska intressen måste skyddas på annat sätt, särskilt när det gäller större skador. Det torde enligt kommittén redan nu vara sällsjmt, att en utomstående, som har blivit skadad genom en arbetstagares vållande i tjänsten, riktar ersättningsanspråk mot arbetsta­garen, I regel vänder han sig i första hand mot arbetsgivaren. Denne sva­rar visserligen f. n, bara för drifts- eller arbetsledningens vållande. Men

2.4.3.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            395

kraven på denna ledning är enligt kommittén ganska stränga, och den ska­delidande har därför inte så sällan framgång med sin talan. Den utvidgning av principalansvaret som kommittén föreslår kommer att medföra, att en skadelidande får ännu mindre intresse än f. n. av att kunna hålla sig till arbetstagaren. En allmän jämkningsregel för arbetstagare kan därför en­ligt kommittén knappast möta betänkligheter från de skadelidandes syn­punkt.

Kommittén påpekar vidare, att arbetsgivarnas ansvarsförsäkringar re­dan nu undantagslöst omfattar skador som de anställda vållar utomståen­de personer. Den erinrar också om att arbetstagarna, utom i vissa undan­tagsfall, är skyddade mot regressanspråk, när ersättning har utgått ur an­svarsförsäkring. Undantagen gäller uppsåtligt handlande och skadegörelse i berusat tillstånd. Med hänsyn till utbredningen av sådan försäkring kan det sägas, att behovet av jåmkningsmöjlighet inte blir aktuellt i så många fall. Enligt kommittén kan man dock inte bortse från att en del arbetsgi­vare, särskilt i mindre förhållanden, kan antas sakna ansvarsförsäkring. Vidare erinrar kommittén om att staten och vissa kommuner inte tecknar försäkring och att det därför inom den offentliga verksamheten finns ett särsldlt behov av att begränsa de anställdas skadeståndsansvar. Kommittén anser att man i fråga om självförsäkrare har att i viss utsträckning räkna med regresskrav mot de anställda.

Enligt kommittén möter det inte några särskilda betänkligheter att in­föra möjlighet till jämkning av arbetstagares skadeståndsansvar utan att göra något undantag för skador som arbetstagare vållar varandra. Sådana skador täcks visserligen f. n. bara i begränsad omfattning av de ansvars­försäkringar som arbetsgivarna tecknar. Den utvidgning av principalansva­ret som kommittén föreslår lär emellertid medföra, att också ansvarsför­säkringarnas tillämpningsområde utvidgas till att omfatta samtliga skador av detta slag. F. 6. torde enligt kommittén erfarenheten ha visat, att en ar­betstagare mycket sällan kräver en arbetskamrat på ersättning för en ska­da som har tillfogats honom genom kamratens vållande i tjänsten.

Spörsmålet om en begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar om­fattar enligt kommittén också frågan, vad som bör gälla mellan arbetsgi­vare och arbetstagare inbördes. Om en arbetsgivare har fått ersätta en ska­da som har vållats av någon av hans arbetstagare, kan han vända sig med regresslvrav mot arbetstagaren. Från dennes synpunkt är skälen till jämk­ning av hans skadeståndsansvar särskilt framträdande, när arbetsgivaren riktar ett sådant regresskrav mot honom. Kommittén framhåller, att de jämkningsregler som redan finns på särskilda områden undantagslöst gäl­ler också när arbetstagarens personliga skadeståndsansvar görs gällande regressvis av hans sirbetsgivare. Enligt kommittén torde regresskrav främst komma att aktualiseras, när arbetsgivaren saknar försäkring eller en före-

2.4.3.

 

396                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

liggande försäkring inte täcker skadan. För arbetstagaren är behovet av en jämkningsmöjlighet särskilt påtagligt med hänsyn till att han — i motsats lill arbetsgivaren — saknar möjlighet att skydda sig genom försäkring.

En annan situation, som kommittén särskilt diskuterar, är när en ar­betstagare direkt åsamkar sin arbetsgivare en skada, t, ex, genom att hand­skas oförsiktigt med dennes egendom. Arbetsgivaren kan enligt kommittén i avsevärd utsträckning skydda sig och sin egendom genom försäkring,, t, ex, mot brandskada. Om det är sedvanligt att försälcring tecknas men ar­betsgivaren har försummat detta, bör enligt kommitténs uppfattning situa­tionen bedömas på samma sätt som om försäkring hade funnits. Även i de fall då försäkring inte står till buds är det enligt kommittén oftast rimligt att arbetstagarens skadeståndsansvar jämkas och att förlusten alltså i stör­re eller mindre omfattning bärs av arbetsgivaren. Det är enligt kommittén över huvud taget ett önskemål, att risker av detta slag så långt möjligt bärs av arbetsgivaren eller dennes försäkringsgivare. Preventionssynpunk­ter påkallar dock försiktighet i vissa fall. Som exempel härpå nämner kom­mittén ansvaret för verktyg o. 1., som har lämnats ut till arbetstagarna, och ansvaret för omhänderhavda medel. Kommittén anser det uppenbart, att jämkning inte skall ifrågakomma vid förskingring.

På de skäl som sålunda har anförts finner kommittén att en generell möjlighet att jämka arbetstagares skadeståndsansvar bör införas. Liksom i andra fall där jämkningsmöjlighet finns bör reglerna i ämnet enligt kom­mitténs mening medföra befogenhet att helt befria från skadeståndsansvar.

Principalansvar kan enligt kommitténs förslag göras gällande bara i frå­ga om person- eller sakskada. De bestämmelser om jämkning av arbetsta­gares skadeståndsansvar som föreslås är emellertid inte begränsade till fall där principalansvar inträder enligt den föreslagna lagen. Även om jämk­ningsreglerna skulle formellt begränsas på motsvarande sätt, måste de en­ligt kommittén tillämpas analogiskt också när en arbetstagare vållar ren förmögenhetsskada, åtminstone såvitt angår det inbördes förhållandet mel­lan arbetsgivaren och arbetstagaren. Kommittén erinrar om att de särskilda jämkningsbestämmelserna i associationslagstiftningen i första hand gäl­ler ren förmögenhetsskada. Den framhåller vidare, att de fall då en arbets­tagare direkt åsamkar sin arbetsgivare skada inte omfattas av 1 § i kom­mitténs förslag. Enligt kommitténs uppfattning bör emellertid också så­dana situationer regleras i detta sammanhang. Bestämmelserna i 4 § av förslaget går följaktligen i flera hänseenden utöver ramen för det princi­palansvar som samtidigt föreslås.

Frågan hur långt man bör sträcka sig när det gäller att jämka arbetsta­gares skadeståndsansvar är enligt kommittén svår att besvara. I det inbör­des förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare anser kommittén det i princip böra gälla, att de skador som inträffar i rörelsen regleras av före­tagaren eller hans försäkringsgivare. Den enskilde arbetstagaren bör inte

2.4.3.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            397

slutligen svara för mer än som är motiverat av preventionshänsyn eller av hänsyn till en skadelidande, som inte får ersättning på annat sätt. De re­gressvillkor som f. n. gäller inom skadeförsäkringen ger enligt kommitténs mening uttryck åt en tidsenlig uppfattning i detta hänseende. Men när det gäller förhållandet till en skadelidande tredje man anser kommittén det särskilt böra beaktas i vad mån denne blir obilligt ställd om han inte får fullt skadestånd av arbetstagaren.

I enUghet med dessa överväganden har kommittén i 4 § av sitt lagförslag tagit upp bestämmelser i ämnet av i huvudsak följande innehåU. En arbets­givare skall kunna regressvis eller direkt kräva ersättning av sin arbetsta­gare för skada som denne har våUat i tjänsten endast i den mån det är skä­ligt med hänsyn till omständigheterna. Arbetstagarens personliga skade­ståndsansvar mot tredje man skaU kunna jämkas på motsvarande sätt, om det är förenUgt med tillbörlig hänsyn till tredje mans intresse. Skadestånd som arbetstagaren betalar till tredje man får han kräva åter av arbetsgivaren i den mån det enligt nyss angivna grunder bör bäras av denne.

Kommittén har övervägt, om möjlighet till jämkning bör införas för så­dana självständiga medhjälpare som avses i 2 § av förslaget men har inte ansett sig böra förorda någon bestämmelse härom. Det är här typiskt sett fråga om självständiga företagare och i de fall som åsyftas i nämnda pa­ragraf bör dessa enligt kommittén bära fullt skadeståndsansvar för eget vållande eller enligt de föreslagna principalansvarsreglerna — i den mån inte jämkning kan ske enligt 3 § i förslaget. Men 4 § bör enligt kommittén kunna tillämpas på sådan medhjälpare som inte formellt är arbetstagare men likväl bör jämställas med denna kategori.

De speciallagar som stadgar skärpt skadeståndsansvar på vissa områden innehåller regelmässigt bestämmelser om att den som svarar för annans vållande äger av denne söka åter vad han har utgett. EnUgt kommittén kan dessa regressregler synas innebära, att den som bär objektivt ansvar alltid skall äga full regressrätt mot skadevållaren. Men vissa inskränkningar i regressrätten gäller uppenbarligen ändå. Kommittén anser det sålunda otvivelaktigt, att 59 § (67 §) sjölagen och 50 § sjömanslagen medför in­skränkningar i redarens regressrätt enligt 8 § sjölagen mot fartygsbefäl­havare eller besättningsman. Innehavare av luftfartyg lär få finna sig i att jämkningsregeln i 10 kap. 3 § luftfartslagen tiUämpas, om han gör gäl­lande regressanspråk enligt 8 § luftfartsansvarighetslagen. Kommittén påpekar att man i vissa fall har särsldlt erinrat om sådana inskränkningar i regressrätten som följer av bestämmelser i samma lag. Som exempel nämns 11 § järnvägsansvarighetslagen, 11 § bilansvarighetslagen och 12 § el-anläggningslagen.

Den omständigheten att en viss regressbestämmelse inte innehåUer nå­gon erinran av detta slag kan enligt kommittén inte anses utesluta till-lämpning av jämkningsregler. Sakligt sett råder det inte heller någon tve-

2.4.3.

 

398                Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972

kan om att reglerna i kommittéförslaget om jämkning av arbetstagares ska­deståndsansvar bör tillämpas i de regressituationer som här är i fråga. Det synes kommittén vara rättstekniskt alltför omständligt att föreslå ändrad lydelse av regressbestämmelserna, och ett upphävande av dem anser kom­mittén lätt kunna vålla missförstånd. Den har därför stannat för att söka klargöra saken genom en särsldld bestämmelse i ämnet (5 § andra stycket).

Kommitténs överväganden om förhållandet mellan de föreslagna bestäm­melserna om jämkning av arbetstagares skadeståndsansvar och sådana jämkningsregler som redan finns i speciallagstiftningen på olika områden kommer att redovisas i ett följande avsnitt (4.2.1.).

Med utgångspunkt i det hypotetiska antagandet, att skadeståndskommit­téns förslag genomförs utan att lagstiftning om skadeståndsansvar i offent­lig verksamhet samtidigt kommer till stånd, har kommittén berört frågan om tillämpligheten på stats- och kommunalanställda m. fl. närstående ka­tegorier arbetstagare av de jämkningsregler för arbetstagare i allmänhet som kommittén föreslår. Som jag tidigare har nämnt skall emellertid enligt mitt förslag lagstiftning om arbetsgivares och arbetstagares skadestånds­ansvar samt om skadestånd i offentlig verksamhet nu ske i ett samman­hang. Det blir då nödvändigt att på en gång ta ställning tiU skadestånds­kommitténs här ifrågavarande förslag till jämkningsregler för arbetstagare och de förslag till bestämmelser om begränsning av skadeståndsansvaret för befattningshavare i allmän tjänst som kommittén angående det allmän­nas skadeståndsansvar föreslog och som jag har redovisat i det föregående. Härvid måste uppenbarligen en samordning ske. Jag kommer därför i det följande att behandla båda förslagen i ett sammanhang. Det finns under dessa förhåUanden inte anledning att här gå närmare in på skadestånds-kommitténs diskussion av de berörda tiUämpningsfrågoma.

2.4.4. Remissyttrandena

2,4,4./, Yttranden över 1958 års förslag. ÅtskilUga remissinstanser godtar i och för sig den princip som ligger till grund för kommitténs förslag om begränsning av enskild ämbets- eller tjänstemans skadeståndsansvar. Flera av dem har dock invändningar mot att den anställdes skadeståndsansvar mot tredje man skall kunna jämkas. KammarkoUegium och kommerskol­ legium anser sålunda, att det bör anstå med införande av bestämmelser om jämkning av den anställdes skadeståndsskyldighet gentemot tredje man till dess att en allmän reform av skadeståndsrätten kommer till stånd, I andra yttranden föreslås, att jämkningsmöjligheten i förhållande till tredje man begränsas till situationer då det allmänna bär skadeståndsansvar, I denna riktning uttalar sig justitiekanslem, hovrätten för Nedre Norrland, domänstyrelsen, handelskammaren i Stockholm, juridiska fakulteten vid

2.4.3.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            399

Uppsala universitet och Sveriges advokatsamfund. Härvid åberopas i all­mänhet de skäl som har anförts i Strahls reservation på denna punkt. Sjö­fartsstyrelsen och Svenska lotsförbundet har särsldlt uttalat, att jämk­ningsmöjlighet bör föreligga vare sig det allmänna bär skadeståndsansvar eller inte.

Svea hovrätt vill närmast förorda, att jämkning skall kunna ske i för­håUande tiU den skadelidande, när det gäller sådana offentliga anställnings­förhåUanden som inte är likartade med de privata.

Flera remissinstanser ifrågasätter, om inte de anställdas skadestånds­ansvar i förhållande till tredje man bör helt avskaffas för de fall då det allmänna svarar för skadan och om inte i stället ett regressansvar gent­emot det allmänna bör införas. Sådana synpunkter har förts fram av bl. a. stats polisintendenten, utlänningskommissionen, lånsstyrelserna i Stock­holms samt Göteborgs och Bohus lån, TCO, SACO och SR. Sistnämnda in­stans anser, att ansvarigheten för de anställda gentemot tredje man inte under några förhållanden bör sträckas längre än ansvarigheten för stat och kommun.

En begränsning av de anställdas ansvarighet till fall då uppsåt eller grov vårdslöshet föreligger föreslås av bl. a. medicinalstyrelsen, TCO och Svenska kommunalarbetareförbundet samt av SR, som anser att jämkning bör kun­na ske även vid grov oaktsamhet. TCO framhåller, att farhorna för att de enskilda tjänstemännens aktsamhet skall slappna, om skadeståndet kan jämkas eller bortfalla, är ogrundade. Gällande regler om straffrättsligt och disciplinärt ämbetsansvar torde verka tillräckligt preventivt.

Länsstyrelsen i Stockholms län och besvärssakkunniga ifrågasätter, om bestämmelserna i 19 § i förslaget rätteligen hör hemma i en lagstiftning om statens och kommunernas skadeståndsansvar. Det kan enligt dessa re­missinstanser övervägas att i stäUet ta upp dessa bestämmelser i en spe­cialförfattning.

2.4.4.2. Yttranden över »Skadestånd II». Skadeståndskonunitténs allmän­na motivering för de föreslagna bestämmelsema om arbetstagares skade­ståndsansvar har i sina huvuddrag tillstyrkts eller utan principiella erin­ringar godtagits av majoriteten av remissinstansema. Justitiekanslem ut­talar, att de föreslagna reglerna, om de ges ett lämpligt tiUämpningsområ­de, inte kan anses strida mot allmänna skadeståndsrättsliga principer eller föregripa en eventuell allmän jämkningsregel. En positiv hållning intar ock­så Svea hovrätt, socialstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Jämtlands län, magistraten i Hälsingborg, för­säkringsinspeklionen, järnvågsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, föreningen Sveriges häradshövdingar, Sveriges advokatsamfund. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet.

Västemorrlands och Jämtlands läns handelskammare däremot har inte

2.4.42.

 

400                     Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

funnit övertygande skäl föreligga för lagstiftning om begränsning av ar­betstagares  skadeståndsansvar.  Handelskammaren  anför.

Kommitténs i sammanfattningen gjorda uttalande att förslaget i stort sett torde överensstämma med vad som i allmänhet tillämpas på arbets­marknaden må vara riktigt men har knappast någon verklig bärkraft i sam­manhanget. Det ligger i dag — om annat ej särskilt avtalats — i företaga­rens/arbetsgivarens skön, om han vill söka full ersättning för skada, som tillfogats honom av någon arbetstagare. Väljer han av preventiva skäl att göra det, har domstolarna — bortsett från vissa lagliga särbegränsningar som t. ex. den s. k. 200-kronorsregeln — icke någon generell jämknings­möjlighet. Bedömningen av i vilken omfattning skadeståndsskyldighet skall ifrågakomma överfljitas genom förslaget från företagaren till domstolen. Det framstår luiappast som något aUmänt intresse att så sker; just det fak­tum att företagarna allmänt faktiskt handlat i enlighet med vad kommit­tén funnit rätten bjuda är snarare ett argument mot att beröva dem rådig­heten över detta slags avgöranden. Visserligen avses det föreslagna stad­gandet bli dispositivt, men det får ändå antagas bli normerande på ett sätt, varav behov knappast finnes.

Justitiekanslem anser det motiverat att de föreslagna reglerna blir till-lämpliga också i fråga om ren förmögenhetsskada. Länsstyrelsen i Göte­borgs och Bohus län däremot ifrågasätter, om det är lämpligt att nu lag-reglera en specialfråga, som ingår i ett större problemkomplex, där det rå­der oklarhet, nämligen frågan, huruvida skadeståndsskyldighet över hu­vud taget föreligger för ren förmögenhetsskada, Svea hovrätt framhåller, att man mera förutsättningslöst kan utreda frågan om lagstiftning beträf­fande skadestånd för ren förmögenhetsskada, om 4 § i kommitténs förslag begränsas till att gälla person- eller sakskada.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att det skulle vara av värde att an­svarighetsfrågorna i de fall då statlig eller kommunal befattningshavare åsamkar sin arbetsgivare ren förmögenhetsskada regleras genom lagstift­ning. Försvarets civilförvaltning anser, att förslaget behöver kompletteras med uttryckliga föreskrifter om tiUämpningen av reglerna i 4 § i förslaget på de skadefall som omfattas av 1958 års förslag. Förvaltningen tror att de föreslagna reglerna medför förenklingar vid regleringen av kronans ford­ringar inom det militära förvaltningsområdet.

Kommitténs förslag till reglering av frågan om arbetstagares regressan­svar och direkta skadeståndsansvar mot arbetsgivaren kritiseras av A:oni-merskollegium och Skånes handelskammare. Man går enligt dessa remiss­instanser för långt, om man utformar ifrågavarande regler så att det före­Ugger en presumtion mot arbetsgivarens regressrätt resp. hans rätt till er­sättning. Jämkningsmöjligheten kan te sig stötande, när arbetsgivare och arbetstagare arbetar tillsammans i en mindre rörelse. För det fall att ar­betstagaren skadas genom arbetsgivarens vållande finns det ingen motsva-

2.4.4.2.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            401

laiide regel till förmån för arbetsgivaren. Även i fråga om regressrätt för iu'betsgivaren är enligt dessa remissorgan en neutralare utformning av be­stämmelsen att föredra, inte minst av preventiva skäl med hänsyn till ris­ken för missbruk vid egendomsskador.

SAF anser att det finns all anledning att skilja mellan ansvarsförsäk­ringens och arbetsgivarens regressrätt. Den senare får enligt föreningen betydelse just i de faU då ansvarsförsäkring saknas. Att för dessa fall lag­fästa en regressregel som är så negativ tiU sin lydelse som den kommittén har föreslagit kan inte vara riktigt. Den skadevållande arbetstagaren bör, sakligt sett, bära ett ansvar för sitt handlande i den mån detta är skäligt. Detta bör komma till uttryck i lagtexten på ett adekvat sätt. Formuleringen i lagförslaget är enligt föreningen missvisande ocb otillfredsställande, sär­skilt vid tillämpningen av 4 § tredje stycket i förslaget.

Även Svenska landstingsförbundet avstyrker förslaget i denna del. Reg­lerna är enligt förbundet alltför obestämt avfattade och kan föranleda tolk­ningssvårigheter. Arbetstagaren bör i varje faU ha ett ansvar mot arbets­givaren vid grov vårdslöshet. En alltför liberal normering av arbetstagarens ansvar innebär olägenheter i ett samhälle där skadeståndsrätten syftar till att hos medborgarna inpränta plikten till aktsamhet och omsorg.

Flera av de hörda arbetstagarorganisationerna anser, att arbetstagarnas skadestånds- och regressansvar bör begränsas mera än vad kommittén har föreslagit. LO finner inte några vägande skäl tala för en avvikelse från gällande försäkringspraxis, Särsldlt mot bakgrunden av att arbetstagare inte kan teckna försäkring mot ansvarighet för vållande i tjänsten bör rättspraxis vara jiterst restriktiv också i övriga fall. Jämkning bör enligt LO i regel ske. Samverkande träfacken anser, att regressansvaret mot ar­betsgivare bör begränsas till faU av uppsåt och grov vårdslöshet. Svenska metallindustriarbetareförbundet synes hävda, att regressansvar mot arbets­givaren bör inträda bara vid uppsåtligt handlande. Svenska musikerförbun­det anser, att ansvar därjämte bör kunna komma i fråga vid handlingar i berusat tillstånd. TCO vill att en arbetstagare i allmänhet inte skaU vara primärt ersättningsskyldig, vare sig mot tredje man eller mot arbetsgiva­ren. Den anställde kan i regel inte få ansvarsförsäkring och preventions­synpunkterna kan tillgodoses på annat sätt. Regeln om arbetsgivares re­gressrätt bör enligt TCO vara tvingande. Annars förlorar regeln i avsevärd grad sitt värde. Avvikelser bör i varje fall få ske bara i koUektivavrtal, i lik­het med vad som gäUer enUgt vissa arbetsrättsUga lagar.

Jämkning bör enligt statstjänarkartellen ske så, att arbetstagare hos en arbetsgivare som medvetet har uraktlåtit att teckna ansvarsförsäkring el­ler som har tecknat en försäkring vilken han rimUgen bort förstå vara otill­fredsställande, inte på grund härav belastas med en i förhåUande till sin ekonomiska bärkraft hög andel av skadeståndet.

Mot kommitténs uttalande, att man i fråga om självförsäkrare har att

2.4.4.2. 26 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

402                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

räkna med regresskrav mot arbetstagare i viss utsträckning vänder sig för­svarets forskningsanstalt. Denna remissinstans anser det obilligt och inkon­sekvent, att en arbetstagare, vars arbetsgivare är självförsäkrare och har stora ekonomiska resurser, skall kunna drabbas hårdare än om han varit anställd hos en arbetsgivare med ansvarsförsäkring, TCO framför liknande sjmpunkter och framhåller, att om jämkning av arbetsgivares skadestånds­ansvar skall kunna ske på grund av att ansvarsförsäkring saknas och om därutöver, till skillnad från vad som gäller i fall då försäkring finns, regress­krav skall kunna göras gällande mot arbetstagaren, detta utgör en återhål­lande faktor när det gäller att öka försäkringsskyddet. Statstjänarkartellen anser inte, att det finns någon anledning till regress när ansvarsförsäkring föreligger och att motsvarande inskränkning i regressrätten bör bli gällande för arbetsgivare som står självrisk under i övrigt lika förhållanden.

I fråga om en arbetsgivares rätt till ersättning av sin arbetstagare för skada som denne i tjänsten har vållat arbetsgivaren framhåller föreningen Sveriges häradshövdingar, att förhållandena inom skogs- och jordbruk nu mycket ofta är sådana att arbetstagaren har bättre ekonomi än arbetsgivaren. Detta gäller åtminstone om man ser till likviditeten. Med rådande samhälls­utveckling torde likartade förhållanden komma att bli allt vanligare på skilda arbetsområden. Detta bör leda antingen tiU en ömsesidig jämknings­rätt eller till större restriktivitet i fräga om jämkning av arbetstagarens skyl­dighet att ersätta skada som han har tiUfogat arbetsgivaren.

Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran, såvitt gäller frågan om arbetstagares skadeståndsansvar mot tredje man. En del av de hörda arbetstagareorganisationema anser dock att ansvaret bör inskränkas jiterligare. Som tidigare nämnts anser TCO den allmänna regeln böra vara, att arbetstagaren inte skall vara primärt ersättningsskyldig. EnUgt Samver­kande träfacken bör tredje man inte tillerkännas någon rätt att rikta ersätt­ningsanspråk mot arbetstagaren. Svenska metallindusiriarbetareförbundet anser att personligt ansvar för arbetstagaren mot tredje man inte bör kom­ma ifråga annat än vid abnorma eller extraordinära handlingar.

Länsstyrelsen i Kronobergs lån och Sydöstra Sveriges skogsägares förening uttalar sig i motsatt riktning och förordar att regeln om arbetstagarens åter­kravsrätt mot arbetsgivaren för vad han har betalat till tredje man utgår. Länsstyrelsen framhåller att det skydd för tredje man som det vidgade prin­cipalansvaret i första hand skall ge inte kräver att arbetsgivaren åläggs er­sättningsskyldighet för fall då arbetstagaren själv har betalat skadestånd till tredje man. Hänsynen till arbetstagaren motiverar inte en bestämmelse, enligt vilken en vållande skall kunna rikta ersättningskrav mot den som inte är vållande. Regressrätten mot arbetsgivaren i utomobligatoriska förhållan­den får enligt denna länsstyrelse begränsas till sådana fall då något kan läg­gas arbetsgivaren till last som skuld. De bättre garantier som arbetsgivaren erbjuder som betalare av skadeståndet utgör enUgt föreningen inte något

2.4.4.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            403

skäl att ålägga denne ansvar i fall då den skadelidande av någon orsak fun­nit att skadeståndet i stället bör krävas ut av den vållande.

Enligt justitiekanslem bör man överväga att generellt anknyta jämk­ningsmöjligheten i förhållande till tredje man till de situationer då arbets­givaren bär principalansvar. Endast i dessa fall avviker en arbetstagares ställning från situationen för vilken som helst skadevållare, som inte kan komma i åtnjutande av jämkning. Vid person- och sakskador skulle en så­dan avgränsning kunna aktualiseras främst när arbetsgivaren går fri från ansvar för en skadevållande handling av så extraordinär karaktär att man inte skäligen bort räkna med den (1 § andra stycket i skadeståndskommit­téns förslag). I sådana fall är det enligt justitiekanslem rimligt att inte till­låta jämkning. Vid ren förmögenhetsskada skulle gränsdragningen fä större betydelse. Kommittén har också antytt, att det är tveksamt om 4 § i dess för­slag skall kunna åberopas för jämkning av en arbetstagares skadeståndsan­svar mot tredje man när det är fråga om ren förmögenhetsskada. Justitie­kanslem ifrågasätter i enlighet härmed, om man inte som en jrtterligare för­utsättning för jämkning av arbetstagarens ansvarighet mot tredje man bör föreskriva, att arbetsgivaren skall vara skadeståndsskyldig.

2.4.5. Departementschefen

2.4.5.1.   Gällande rått. Frågan om arbetstagares skadeståndsansvar, dvs. skyldighet för den som genom fel eller försummelse i sin tjänst som ar­betstagare vållar arbetsgivaren eller en tredje man skada, bedöms hos oss enligt allmänna regler om ansvar på grund av vållande. Normalt inträder så­ledes fuUt skadeståndsansvar för arbetstagaren. Som framgår av den tidiga­re lämnade redogörelsen för gäUande rätt (avsnitt 2.4.1.2.) finns dock på särskUda områden regler om begränsning av skadeståndsansvaret eller om möjlighet att jämka skadeståndet med hänsyn till beskaffenheten av felet el­ler försummelsen och andra omständigheter. Det gäUer bl. a. på vissa områ­den inom kommunikationsväsendet samt på arbetsrättens och associations­rättens områden. I fråga om det närmare innehållet i de oUka jämkningsreg­lerna hänvisar jag till nämnda redogörelse.

2.4.5.2.   Kommittéförslagen och remissyttrandena. Frågan om att införa mer generella regler om jämkning av arbetstagares skadeståndsansvar har behandlats av såväl kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar som skadeståndskommittén. Den senare hade ett uttryckUgt uppdrag att överväga frågan.

I 1958 års förslag till lag om skadestånd i offentlig verksamhet tog kom­mittén angående det allmännas skadeståndsansvar upp en bestämmelse av innehåll, att det skadestånd som någon har ådragit sig i tjänst hos det aUmänna kan jämkas efter vad som med hänsjm tUI felets eUer försum-

2.4.5.2.

 

404                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

melsens Undriga beskaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i öv­rigt prövas skäligt. Regeln skulle enligt förslaget gälla också i fråga om skyldighet att återgälda vad som har utgetts i skadestånd enligt den före­slagna lagen eller att gottgöra skada som någon i övrigt i tjänsten har tiU­fogat den som utövar verksamheten. Kommittén motiverade dessa bestäm­melser väsentligen utifrån sjmpunkten, att fullt skadeståndsansvar i hit­hörande fall kan drabba den enskilde tjänstemannen hårt och kan verka hämmande på tjänstemännens handlingskraft. Preventionssjmpunkter kan enligt kommittén inte åberopas mot en jämkningsmöjlighet. Skadelidande tredje mans intresse tillgodoses genom reglema om utvidgat ansvar för det allmänna. En av kommitténs ledamöter reserverade sig emellertid och an­såg, att jämkning inte bör få ske när det aUmänna inte svarar för skadan.

De regler om arbetstagares skadeståndsansvar som skadeståndskommit­tén föreslog i »Skadestånd II» var av generell natur och skulle alltså i prin­cip gälla alla arbetstagare. Reglerna innebar, att en arbetsgivare som haft att betala skadestånd på grund av sin arbetstagares vållande i tjänsten skall kunna regressvis återkräva skadeståndet bara i den mån det finnes skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning och öv­riga omständigheter. Enligt samma grunder skulle arbetstagares skade­ståndsansvar mot tredje man kunna jämkas, såvitt det är förenligt med tillbörlig hänsyn tiU tredje mans intresse. Om arbetstagaren betalat ska­destånd till tredje man, skuUe han enligt förslaget få kräva tillbaka så stor del av ersättningen från arbetsgivaren som enUgt nyssnämnda grunder slutUgen bör stanna på denne. Reglerna om arbetsgivarens regressrätt mot arbetstagaren skulle tillämpas också i fråga om hans krav på ersättning av arbetstagaren för skada som denne i tjänsten direkt vållat arbetsgivaren. Bestämmelserna skulle gälla i fråga om såväl person- och sakskada som ren förmögenhetsskada. I förslaget togs upp en uttryckUg bestämmelse att jämkningsreglema skuUe tillämpas utan hinder av föreskrift i annan lag, att utgivet skadestånd får sökas åter av den som har vållat skadan. — Fastän de föreslagna reglema hade generell karaktär, utgick skadeståndskommit­tén från att de skulle bli omedelbart tillämpUga på arbetstagare i allmän tjänst bara inom sådan offentUg verksamhet som är att jämställa med en­skild och att det endast kunde bli fråga om analogisk tillämpning när skada våUas i myndighetsutövning.

Skadeståndskommittén har lämnat en utförlig motivering för sitt för­slag. Den framhåUer, att även en arbetstagare i underordnad ställning ofta riskerar att vålla skador som inte står i proportion till graden av hans vål­lande. Kommittén betonar också, att arbetstagarens möjUgheter att själv bestämma över sina arbetsförhållanden är begränsade och att han normalt saknar nödvändiga ekonomiska resurser att bära skadeståndsansvaret, i synnerhet som han i allmänhet inte kan skydda sig genom ansvarsförsäk­ring. Enligt kommittén är det naturligt, att skadeståndsbördan i första hand

2.4.5.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            405

i stället läggs på arbetsgivaren, som kan bära utgiften som en kostnad i rö­relsen, närmast i form av försäkringspremier. Dessa synpunkter gäller en­ligt kommittén också när arbetstagaren direkt har tillfogat arbetsgivaren skadan. Preventionen kan enligt kommittén upprätthållas genom discipli­nära åtgärder och i viss utsträckning genom straffansvar. Även skade­ståndskommittén påpekar, att de skadelidandes intressen tillgodoses genom de föreslagna reglema om utvidgat ansvar för arbetsgivaren.

Flertalet av remissinstanserna har ställt sig i princip positiva tiU en lag­stiftning enligt de riktlinjer som kommittéerna har angett. Det har visser­ligen rått delade meningar om hur långt man bör gå i fråga om att be­gränsa arbetstagarnas personliga skadeståndsansvar. Från arbetstagaror­ganisationernas sida har man fört fram önskemål om ett ännu mera långt­gående skydd än kommittéerna har föreslagit. De remissorgan åter som företräder arbetsgivarintressen har kritiserat särskilt skadeståndskommit­téns förslag från utgångspunkten, att preventiva hänsyn måste vinna beak­tande i större utsträckning än detta förslag medger. Kritiken tar emeller­tid sikte huvudsakligen på de föreslagna reglernas utformning men inne­bär inte ett underkännande av kommittéernas principiella ståndpunkt, att skadeståndsansvaret för arbetstagare bör kunna Undras. Några remissin­stanser har uttalat tveksamhet, huruvida jämkningsreglema i fråga om privatanställda arbetstagare bör vara tillämpliga också vid vällande av ren förmögenhetsskada. Slutligen har i några yttranden över 1958 års förslag uttalats sjrmpatier för en reglering som innebär, att skadeståndsansvaret för offentlig funktionär mot tredje man skall kunna jämkas bara när det allmänna svarar för skadan.

2.4.5.3. Allmänna synpunkter. Som jag har nämnt i det föregående kom­mer inom kort att föreslås, att den nu sittande skadeståndskommittén får i uppdrag att utreda frågan om att införa en generell möjlighet att jämka skadestånd. I detta läge har jag ansett, att man inte bör föregripa utred­ningsarbetet genom att nu införa speciella regler om jämkning av skade­ståndsansvar för vissa kategorier skadevållare eller för särskilda tjrper av skadefall, om man inte kan åberopa mycket starka skäl, som t. ex. att be­hovet av en lindring av skadeståndsansvaret är särskilt framträdande pä ett visst område och att man inte kan räkna med att detta behov kan till­godoses genom en allmän jämkningsregel. Ett annat skäl kan vara att man genom en lagreglering som begränsar vissa skadevållares ansvarighet kah bidra till att åstadkomma en socialt önskvärd och samhällsekonomiskt ra­tionell fördelning av kostnaderna för skadeersättning.

Eftersom en allmän jämkningsregel företrädesvis lär komma att avse det allmänna culpaansvaret är det naturligt att man ställer sig särsldlt kri­tisk till förslag som går ut på att speciella jämkningsregler skaU införas inom culparegelns område. Jag har därför i det föregående avvisat tanken

2.4.5.3.

 

406                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

på att nu lagfästa regler om jämkning av skadeståndsansvaret för värd­nadshavare eller för andra som har medverkat till en skada i endast ringa mån. Däremot har jag ansett hinder inte möta mot att det nu införs en möjUghet att jämka arbetsgivares principalansvar.

Arbetstagares skadeståndsansvar grundar sig på culparegeln. Bestäm­melser som ger möjUghet att lindra detta ansvar skulle bli av betydligt me­ra generell karaktär än de särskUda jämkningsregler som nu finns för vis­sa avgränsade kategorier av arbetstagare. Sådana allmänna bestämmelser kan således inte motiveras med hänvisning till speciella skaderisker eUer i övrigt särpräglade förhållanden på ett visst verksamhetsområde eUer i fråga om vissa tjrper av skadefaU.

Trots detta anser jag, att de argument som kommittéerna har anfört för sina förslag i denna del är bärande också i det nuvarande läget. I allt vä­sentligt kan jag instämma i de synpunkter som enligt skadeståndskom­mittén konstituerar ett särskilt behov att kunna lindra skadeståndsansva­ret för den som vållar skada i sin tjänst som arbetstagare.

Den ökade utbredningen av ansvarsförsäkringar för arbetsgivare, främst s. k. företagsförsäkringar, som bereder också arbetstagare ett långtgående skydd mot att slutligen drabbas av skadeståndsskyldighet vid vållande i tjänsten, har visserUgen medfört, att arbetstagares personliga skadestånds­skyldighet alltmer sällan tas i anspråk. Det lär också höra till sällsynthe-terna att en enskild arbetsgivare riktar ersättningskrav mot någon av sina arbetstagare, om inte denne har förfarit särsldlt klandervärt. Det sagda be­tyder dock inte, att en lagregel som möjliggör begränsning av skadestånds­ansvaret skulle vara utan praktisk eller ekonomisk betydelse för arbetsta­garna. För det första är det inte en tillfredsstäUande ordning att arbetsta­garna för sin trygghet i detta hänseende skall vara beroende av försäkrings­givarnas praxis i fråga om regressvillkorens utformning och tillämpning eller av en skönsmässig bedömning från arbetsgivarens sida, huruvida han vill göra arbetstagarens ansvarighet gällande. Lagstiftningen bör, som ska­deståndskommittén har framhållit, ge uttryck för vad som är önskvärt och lämpligt. Man kan inte heUer bortse frän att vissa arbetsgivare trots allt saknar ansvarsförsäkring eUer att en sådan försäkring kan visa sig otUl­räcklig och att en arbetsgivare kan vara insolvent för det skadestånd som han har att betala enligt principalansvarsreglerna. För det stora antalet ar­betstagare som är anställda hos staten eller andra självförsäkrare finns över huvud taget inte det skydd som regressvillkoren i ansvarsförsäkringen f. n. erbjuder. Vidare är det inte bara fråga om arbetstagares direkta ska­deståndsansvar eller regressansvar för skada som drabbar tredje man och som täcks av arbetsgivarens ansvarsförsäkring, utan jämkningsfrågan ak­tualiseras också när det gäller skador som arbetstagarna direkt vållar ar­betsgivarna. Visserligen kan arbetstagaren vid sakskada undgå skadestånds­krav, om skadan är täckt av objektsförsäkring och förutsättningar för re-

2.4.5.3.

 

Kungl. Majtts propositiöh nr 5 år 1972            407

gresskrav från försäkringsgivaren saknas, men ocksä i fråga om skadefall av denna art får man räkna med åtskilliga fall där arbetsgivaren saknar försäkringsskydd, även inom den enskilda sektorn.

Det föreligger sålunda enligt min mening ett klart behov av lagregler som lindrar arbetstagares skadeståndsansvar. Detta behov anser jag dock inte kunna tillgodoses inom ramen för en allmän regel om jämkning av ansvar på grund av eget vållande. En sådan regel måste ha som utgångs­punkt, att fullt skadeståndsansvar i princip föreligger, och kan inte gå längre än att ge möjligheter till nedsättning av skadeståndet, när positiva skäl av en eller annan art kan åberopas för jämkning. De sociala skäl som jag förut har redovisat talar emellertid för att man bör gå betydligt längre när det gäller arbetstagares ansvarighet för skador som de vållar i sin tjänst. Utgångspunkten bör enligt min mening vara, att ersättningsskyl­dighet över huvud taget skall föreligga endast om det med hänsyn till om­ständigheterna i det enskilda fallet föreligger mycket starka skäl att arbets­tagaren själv helt eller delvis skall gottgöra skadan.

Sedd isolerad skulle en reform i denna riktning i åtskiUiga fall innebära en försämring av de skadelidandes ställning och därför kunna inge betänk­ligheter. Dessa betänkligheter viker emellertid, i den mån ersättnings­ansvaret flyttas över på arbetsgivaren. Av skäl som jag har utvecklat i det föregående (avsnitt 2.2,4,3.) föreslår jag också att så sker genom att regler om ett allmänt och i princip oinskränkt principalansvar för arbetsgivare blir lagfästa. Det kan visserligen tänkas fall då rätten till skadestånd av arbetsgivaren saknar ekonomiskt värde eller då principalansvaret jämkas enligt de regler härom som jag föreslår. För sådana fall kan emellertid de skadelidandes reparationsintresse åtminstone i princip tillgodoses genom att det lämnas utrymme för särskilt hänsynstagande till den skadelidandes intresse vid tillämpning av reglema om arbetstagares skadeståndsansvar.

Av nu anförda skäl förordar jag, i likhet med skadeståndskommittén och majoriteten av remissinstansema, att särskilda regler som inskränker arbetstagares skadeståndsansvar blir lagfästa i detta sammanhang.

De bestämmelser som kommittén angående det allmännas skadestånds­ansvar föreslog är — naturligt nog med hänsyn tiU utredningsuppdragets karaktär — av begränsad räckvidd och avser bara arbetstagare i det all­männas tjänst. Bestämmelserna i skadeståndskommitténs förslag däremot åir av mer generell natur och avser enUgt sin lydelse arbetstagare i aUmän­het. Trots detta — men utan att det kommer tiU uttryck i lagtexten — tänkte sig kommittén, enligt vad som framgår av dess motiv, att bestäm­melserna skulle bli direkt tillämpliga bara i fråga om arbetstagare i en­skild tjänst och sådana arbetstagare i det allmännas tjänst vilka är syssel­satta i verksamhet som kan jämstäUas med ensldld eUer som innefattar moment vilka år jämförliga med moment i ensldld verksamhet. I fråga om arbetstagare i sådan offentUg verksamhet som innefattar mjmdighetsutöv-

2.4.5.3.

 

408                Kungl. Majtts proposition nr 5 dr 1972

ning skulle bestämmelserna enligt kommittén bli analogiskt tillämpliga i viss omfattning, företrädesvis vid myndighetsutövming som tar sig ut­tryck i handgripliga åtgärder mot person eller egendom, men däremot i prin­cip inte när det gäller ren förmögenhetsskada som orsakas genom felak­tiga mjmdighetsbeslut. Utgångspunkten för kommitténs ställningstagande var, att särskild lagstiftning om skadestånd i offentlig verksamhet inte ge­nomförs och att de principalansvarsregler som kommittén föreslog inte skulle bli ens analogiskt tiUämpUga i fråga om ren förmögenhetsskada genom felaktig myndighetsutövming.

En reglering av frågan om arbetstagares skadeståndsansvar bör enligt min mening såvitt möjligt bli av generell karaktär och således i princip om­fatta varje arbetstagare, oavsett hos vem eller i vad slags verksamhet han är anställd. I likhet med skadeståndskommittén anser jag, att man härvid i princip bör utgå från det civihättsliga arbetstagarbegreppet. Det finns då inte skäl att göra någon åtskillnad meUan arbetstagare i enskild och of­fentUg tjänst. I arbetsrättsligt hänseende har genom bl. a. tillkomsten av 1965 års statstjänstemannalag och därmed förhandlingsrätt för så gott som samtliga statsanställda skett en utjämning av de olikheter som ti­digare har bestått mellan dessa båda kategorier av arbetstagare. Den sär­ställning som ämbets- och tjänstemän ännu intar i straffrättsligt hän­seende på grund av de särskilda reglerna om ämbetsansvar torde också komma att utjämnas. I direktiven till ambetsansvarskommittén (1967 års riksdagsberättelse, JU: 63, s, 93) har som en riktpunkt för utrednings­arbetet angetts, att man så långt möjligt bör åstadkomma likställighet mel­lan arbetstagare i enskild och offentlig tjänst. I kommitténs tidigare om­nämnda principbetänkande »Ämbetsansvaret» föreslås också, att det straff­rättsliga ämbetsansvaret begränsas avsevärt i förhållande till vad som gäller f. n. Från de enskilda arbetstagarnas sjmpunkt är f. ö. skälen för en be-gråinsning av deras personliga skadeståndsansvar minst lika starka när det gäller anställda hos staten eller en kommun som i fråga om arbetstagare i enskild tjänst. Det bör slutligen framhållas, att de specieUa problem som för skadeståndskommitténs del följde av ovissheten, huruvida en lagregle­ring skuUe komma att ske beträffande det allmännas skadeståndsansvar, inte föreUgger nu, när frågorna om det allmäima principalansvaret och ska­deståndsansvaret för den som utövar offentlig verksamhet bUr lösta genom lagstiftning i ett sammanhang.

Det sagda hindrar inte, att man kan bli tvungen att ta hänsyn till den offentliga verksamhetens specieUa karaktär och tUl de olikheter som även enligt iriitt förslag kommer att finnas i fråga om skadeståndsansvarets om­fattning när det gäller enskilda arbetsgivare, ä ena, och de offentUgrätts­Uga subjekten, dvs. staten och kommunerna, å andra sidan. Men det bör inte ske genom att man inför olika regelsystem för skilda kategorier arbets-

2.4.5.3.

 

Kungl. Maj:ts propositiöh nr 5 år 1972            409

tagare. Man bör i stället söka sig fram till en gemensam nämnare och därefter undersöka, om de särskilda hänsyn som är påkallade inom den offentliga sektorn kan tiUgodoses genom en varierande rättstUlämpning inom ramen för generellt utformade bestämmelser eUer om särregler mås­te tiUfogas för de anställda i allmän tjänst i fråga om vissa typer av skade­fall. Jag återkommer tiU den frågan i skilda sammanhang i det följande.

Det framgår redan av vad jag har sagt tidigare, att de regler om en mera långtgående begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar som skade­ståndskommittén har föreslagit har mina sjrmpatier framför sådana jämk-ningsbestämmelser av mer traditionell tjrp som togs upp i 1958 års förslag. Jag finner det därför naturUgt att lägga skadeståndskommitténs förslag till grund för mina fortsatta överväganden. I det följande behandlar jag frågan till en början med tanke enbart på person- och sakskada. I överensstämmelse med systematiken i kommitténs lagförslag vill jag först ta upp spörsmålet om arbetstagarens regressansvar mot arbetsgivaren.

2.4,5.4, Regressansvar mot arbetsgivaren. Som jag redan har sagt bör den principiella utgångspunkten vara, att det ekonomiska ansvaret för skador som vållas i en arbetsgivares verksamhet skall slutligt bäras av arbetsgi­varen. Från den sjmpunkten kan jag ansluta mig tiU skadeståndskommit­téns allmänna uppläggning av förslaget i denna del. Under remissbehand­lingen har emellertid skilda meningar kommit till uttryck i frågan, vilka kriterier som skall grunda regressrätt. Bl. a. från arbetsgivarnas sida har förts fram önskemål om en mera »neutral» utformning av regressregeln, som tar större hänsjm till preventionssjmpunkter. Företrädare för arbets­tagarintressena åter vill att återkravsrätten uttryckligen begränsas till fall av mycket graverande försummelser från arbetstagarnas sida.

Jag har redan i annat sammanhang (avsnitt 1.5.2.) deklarerat, att jag inte anser preventionssynpunkter kunna tillmätas avgörande betydelse vid utformningen av regler om skadeståndsansvar på grund av eget vållande. I likhet med skadeståndskommittén tror jag, att behovet av prevention vä­sentUgen kan och bör tillgodoses på annat sätt. Å andra sidan anser jag det inte lämpUgt att lagfästa en regel enligt vilken arbetstagaren undantags­löst bär regressansvar när han har handlat uppsåtUgen eller grovt vårds­löst eUer i berusat tillstånd. I vissa sådana fall bör hans ansvar kunna be­gränsas eller helt falla bort. Det bör inte heller vara uteslutet att regress får utövas även vid vållande av lindrigare art, om andra omständigheter, t. ex. arbetstagarens ställning eller de föreliggande ekonomiska förhållan­dena med särskild styrka talar för det. Vad jag nu har anfört om regress­ansvarets omfattning kommer enligt min mening bäst till uttryck genom en regel om att skadestånd kan återkrävas av arbetstagare endast i den mån det med hänsyn till omständigheter av angivet slag föreligger sjmner-

2.4.5.4.

 

410                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

liga skäl till regress. Till frågan om den närmare utformningen av regress­bestämmelsen återkommer jag vid min behandling av de ensldlda bestäm­melserna (avsnitt 5.1.4.1.).

2.4.5.5.Det direkta skadeståndsansvaret mot arbetsgivaren. Det är natur­ligt att behandla frågan om arbetstagares skyldighet att ersätta person- eller sakskada som han dhekt tiUfogar arbetsgivaren i omedelbar anslutning till frågan om regressansvaret. De skäl som kan åberopas för en långtgående begränsning av regressansvaret har giltighet ocksä när det gäller det direkta skadeståndsansvaret. Jag viU emellertid inte bestrida, att preventionssyn­punkter här kan göra sig gällande med större styrka. Men om man utfor­mar regressbestämmelsen så, att den lämnar rum för en sådan skäUghets­bedömning, som jag nyss angav, bör samma regel kunna göras tiUämplig i fråga om det direkta skadeståndsansvaret mot arbetsgivaren. Det behov av prevention som tilläventyrs kan påvisas lär kunna tillgodoses inom ramen för en sådan bestämmelse.

2.4.5.6.Skadeståndsansvaret mot tredje man. Från den enskUde arbets­tagarens synpunkt framträder skälen för en begränsning av hans skade­ståndsansvar med samma styrka, när den skada han har våUat drabbar en arbetskamrat eller en utomstående tredje man som när han har tiUfogat arbetsgivaren skada. Men i de förstnämnda fallen träder den skadelidan­des intresse av att få ersättning för sin skada mer i förgrunden.

Även om detta intresse i flertalet fall blir tillgodosett genom att den ska­delidande kan vända sig mot den skadevållandes arbetsgivare enligt de regler om arbetsgivares principalansvar och om skadestånd i offentUg verksamhet som jag föreslår, ger dock dessa regler inte den skadelidande en fullständig trygghet i samtliga fall. När det gäller person- och sakskada skall visserligen principalansvaret för både enskilda arbetsgivare och de offentUgrättsUga subjekten ha samma tillämpningsområde som det allmän­na culpaansvaret, vilket betyder, att den som tillfogas person- eller sakska­da genom en arbetstagares vållande i tjänsten — och det är bara när ska-devållandet har skett i tjänsten som en begränsning av arbetstagarens per­sonliga skadeståndsansvar kommer i fråga — i princip aUtid har rätt att få skadestånd av arbetsgivaren. I den mån denna rätt har ekonomiskt värde bör arbetstagaren inte bli ersättningsskyldig mot den skadeUdande. Men det kan bli fråga om jämkning av principalansvaret, och i varje fall inom den ensldlda sektorn — framför allt när det gäUer arbetsgivare som inte driver ekonomisk verksamhet — måste man räkna med att den skadeli­dandes reparationsintresse äventyras av en oförsäkrad arbetsgivares in­solvens och att således rätten att få ersättning av arbetsgivaren kan visa sig ba ringa ekonomiskt värde. Det kan göras gällande att man i sådana fall bör tillämpa regeln om begränsning av arbetstagaransvaret med en

2.4.5.4.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972            411

viss försiktighet. I flertalet situationer är det emellertid sociala skäl som motiverar en begränsning av detta ansvar. Vid en avvägning mellan å ena sidan arbetstagarens behov av skydd mot bördan av ett skadeståndsansvar och å andra sidan den skadelidandes intresse att få ersättning för skadan bör ofta arbetstagarens skyddsbehov lämnas företräde. Undantag kan dock tänkas när förhållandena på den skadelidandes sida är särsldlt öm­mande, eller när arbetstagaren har en särskilt god ekonomisk bärkraft. Också i de fall som jag nu syftar på kan det hävdas att synnerUga skäl föreligger att arbetstagaren åläggs ersättning. Jag anser följaktligen att den nyss angivna ansvarsregeln kan göras tillämplig även i fråga om skade­stånd tUl tredje man. I en situation av det slag som jag nu har berört bör emellertid särskild hänsyn kunna tas tUl den skadelidandes intresse. Jag förordar därför att, i viss överensstämmelse med vad som har skett i skade­ståndskommitténs förslag, den skadelidandes intresse uttryckligen anges som en av de omständigheter som skall beaktas vid bedömande av om det föreligger synnerliga skäl att ålägga arbetstagaren skadeståndsansvar.

Inom den offentliga sektorn skall enligt mitt förslag tiU lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar gälla vissa särskilda regler om inskränk­ningar i arbetsgivaransvaret, som medför att det inte kommer att före­ligga full kongruens i fråga om arbetsgivarens och arbetstagarens skade­ståndsansvar. Det finns därför anledning att i detta sammanhang särskilt undersöka, om speciella regler är påkallade när det gäller de i allmän tjänst Anställdas ansvar för person- eller sakskada.

Den s. k. standardregel som jag föreslår och som innebär, att det allmän­na skall svara för skada uppkommen vid myndighetsutövning endast om de krav har blivit åsidosatta som med hänsyn tiU verksamhetens art och ända­mål skäUgen kunnat ställas på dess utövning, torde inte få någon nämn­värd praktisk betydelse på integritetskränkningarnas område. Inom det området torde nämligen kraven på »skälig standard» väsentligen samman­falla med de aktsamhetskrav som ligger tiU grund för den allmänna cul­paregeln. Man kan därför räkna med att en tiUämpning av standardregeln bara i rena undantagsfall leder till att det allmänna befrias från ansvarig­het för en skada som medför skadeståndsansvar för den tjänsteman som har vållat skadan. Praktiskt mer betydelsefulla inskränkningar i det allmännas skadeståndsansvar följer däremot av bestämmelsen om att en skadelidande, som inte för talan om rättelse av det beslut som har orsa­kat skadan, i princip inte har rätt till ersättning av det allmänna för skada som han på det sättet hade kunnat undvika, om han inte har giltig anled­ning till sin underlåtenhet. Det är emellertid tydligt, att om den skadeli­dandes passivitet bedöms som en försummelse som betager honom rätten att få ersättning av det allmänna, det knappast möter betänkligheter att låta försummelsen gå ut över honom själv också i förhållandet till den ska­devållande arbetstagaren. I varje fall bör hans intressen kunna bli till-

2.4.5.6.

 

412                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 dr 1972

räckligt tillgodosedda genom regeln att hänsyn skall tas till den skadeli­dandes intresse vid bedömningen, om synnerliga skäl finns att ålägga ar­betstagaren skadeståndsansvar.

Min slutsats blir således, att några särskilda regler för befattningshavare i allmän tjänst inte är påkallade, när det gäller deras ansvarighet mot tredje man för person- eller sakskada.

2.4.5.7.   Regressanspråk mot arbetsgivaren. Skadeståndskommittén har föreslagit, att en arbetstagare, som har betalat skadestånd till tredje man, skall kunna rikta krav mot sin arbetsgivare på att få tillbaka så stor del av ersättningen som svarar mot vad arbetsgivaren enligt de tidigare berörda reglerna om arbetsgivarens regressrätt mot arbetstagaren bör slutligen bä­ra. Denna fråga får med utformningen av mitt förslag ringa praktisk bety­delse, eftersom enligt detta förslag arbetstagaren i praktiken blir ersätt­ningsskyldig bara i den mån arbetsgivaren inte kan betala skadeståndet. Även bortsett härifrån anser jag det inte nödvändigt att någon bestäm­melse i ämnet lagfästs. Det åsjrftade resultatet uppnås nämligen redan ge­nom en tillämpning av allmänna grundsatser om fördelning av skadestånds­ansvar meUan flera skadeståndsskyldiga (avsnitt 2.1.4.8.). Det är uppenbart att man — även utan uttrycklig lagbestämmelse härom — vid en sådan för­delning skall lägga lika stor del av skadeståndet på arbetsgivaren som denne skulle ha fått bära om han själv hade ersatt skadan och regressvis sökt till­baka beloppet av arbetstagaren. Enligt min mening är det därför överflö­digt att ta upp någon bestämmelse härom i lagtexten.

2.4.5.8.   Arbetstagares ansvarighet för ren förmögenhetsskada. En arbets­tagare kan redan enligt gällande rätt drabbas av skadeståndsansvar för ren förmögenhetsskada. Inom den enskilda sektorn kan ett så­dant ansvar inträda i tre typsituationer. För det första har man att räkna med ett sådant ansvar enligt kontraktsrättsliga regler, när arbetstagaren med åsidosättande av sina förpliktelser enligt tjänsteavtalet direkt tiUfogar arbetsgivaren en förmögenhetsförlust. Som exempel kan nämnas att en medelsförvaltare gör sig skyldig till felräkning av pengar eller att en ar­betstagare med stäUningsfullmakt i strid mot givna instruktioner beviljar en insolvent kund kredit. Ett annat typfall har samband med kontrakts­förhållanden, där arbetsgivaren är avtalskontrahent. Om en arbetstagare genom försummelse i tjänsten föranleder, att arbetsgivaren inte uppfyller sina förpliktelser enligt ett avtal som han har ingått med t. ex. en kund,, blir arbetsgivaren enUgt gällande grundsatser om (oinskränkt) principal­ansvar i kontraktsförhållanden normalt ansvarig för skadan, även när den­na har karaktären av ren förmögenhetsskada. Han kan då i regel med stöd av tjänsteavtalet med arbetstagaren rikta regressanspråk mot denne. Mer

2.4.5.6.

 

Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972             413

ovisst är huruvida arbetstagaren i ett sådant fall själv kan bli direkt an­svarig för skadan mot tredje man. Det kan dock inte uteslutas, att under vissa omständigheter kontraktsrelationen mellan arbetsgivaren och tredje man har en sådan biverkan, att arbetstagaren på grund av sin ställning som företrädare för arbetsgivaren drabbas av ett sådant ansvar. En tredje situa­tion, då arbetstagaren kan ådra sig ansvarighet för ren förmögenhetsskada mot tredje man eller mot sin egen arbetsgivare, inträder när arbetstagaren i sin tjänst har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.

Skadeståndskommittén har i sitt förslag utgått från, att de föreslagna reglerna om begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar i princip skall vara tillämpliga också i dessa fall. Några remissinstanser har emellertid satt i fråga om reglerna bör gälla undantagslöst i fråga om arbetstagares ansvarighet för ren förmögenhetsskada.

Vad först angår arbetstagare i ensldld tjänst vill jag för egen del ansluta mig till kommitténs uppfattning. De två förstnämnda av de tre typsituatio­ner som jag har berört bör principiellt bedömas på samma sätt som när arbetstagaren har vållat person- eller sakskada. När det gäller de fall då arbetstagaren har vållat ren förmögenhetsskada genom brott lär det ofta röra sig om så klandervärda förfaranden, t. ex. bedrägeri, att en jämkning i praktiken är utesluten redan på denna grund — om nu arbetstagarens handlande över huvud taget anses ha skett i tjänsten. Men det kan också tänkas situationer, då omständigheterna är ömmande och en jämkning är i hög grad påkallad. Om t. ex. en tjänsteman i ett företag av vårdslöshet har medverkat i ett gäldenärsbrott, för vilket företagets högsta ledning i första hand skall svara, exempelvis bokföringsbrott eller vårdslöshet mot borge­närer, kan det bli fråga om att ålägga honom skadestånd till avsevärda belopp, som inte står i någon som helst proportion till hans försummelser. Det är lika angeläget att en jämkningsmöj Ughet finns i sådana faU som att skadeståndet kan sättas ned när en arbetstagare har vållat omfattande egendomsskada genom straffbar oaktsamhet, t. ex. allmänfarUg vårdslös­het.

Frågan om jämkning av arbetstagares ansvarighet för ren förmögenhets­skada får sin största betydelse för befattningshavare i allmän tjänst. Detta sammanhänger med att de offentUga funktionärernas verksamhet i två hänseenden företer särdrag i jämförelse med enskild verksamhet. De an­stäUda i allmän tjänst fattar i stor omfattning beslut med rättsUg verkan och av ekonomisk betydelse för ensldlda och de löper ofta risken att genom också obetydliga fel eUer försummelser i sin tjänsteutövning orsaka stora ekonomiska förluster för enskUda medborgare. (jäUande regler om straff­rättsligt ansvar för tjänstemännens fel och försummelser i tjänsten med­för, att en befattningshavare, som på detta sätt har vållat ren förmö­genhetsskada, kan ådömas ansvar för tjänstefel, vilket i sin tur leder till att

2.4.5.8.

 

414                 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

han kan bli ersättningsskyldig enligt grundsatserna om skadeståndsansvar för ren förmögenhetsskada som orsakas genom brott. I detta avseende intar de anställda i allmän tjänst en markant särställning.

Även om man kan vänta sig, att ämbetsansvarskommitténs förslag och fortsatta arbete leder till att ämbetsansvar i framtiden kommer att inträda i mindre omfattning än f. n., lär det inte komma att avskaffas helt. Frågan om ersättningsskyldighet för ren förmögenhetsskada förblir därför under alla förhållanden ett speciellt problem för de offentliga funktionärerna. Dessutom måste en reglering av frågan om skadeståndsansvaret för de anställda i allmän tjänst tills vidare utgå från vad som gäller f. n.

Från arbetstagarnas synpunkt är det uppenbarUgen av stor betydelse, att de skyddas mot skadeståndsansvar också i hithörande fall, i aU synner­het som det under olyckliga omständigheter kan bli fråga om mycket om­fattande skadeverkningar. Det är inte heller i fråga om behovet av en jämk­ningsmöjlighet i dessa fall som det har rått tveksamhet under utrednings­arbetet och bland remissinstanserna. Bortsett från att skadeståndskommit­tén har åberopat svensk rättstradition som ett hinder mot att ens analo­giskt tillämpa de föreslagna jämkningsreglerna för arbetstagare, när det gäller enskild tjänstemans ansvarighet mot tredje man för ren förmö­genhetsskada, torde det närmast ha varit omsorgen om de skadelidan­de som har föranlett en reservant i kommittén angående det allmän­nas skadeståndsansvar och vissa remissinstanser att föreslå en uttrycklig begränsning av tillämpningsområdet för kommittéförslagets jämknings­regler.

Denna fråga har jag redan behandlat för person- och sakskadornas vid­kommande, och jag har därvid kommit till slutsatsen, att det inom det om­rådet inte finns anledning att behandla anställda i allmän tjänst enligt mindre gynnsamma regler än arbetstagare i ensldld tjänst. Problemet stäl­ler sig emellertid annorlunda, när det gäUer ren förmögenhetsskada. De regler i mitt förslag tiU lagstiftning om skadestånd i offentlig verksamhet som syftar till att på olika sätt begränsa det allmännas skadeståndsansvar» så att detta håUs inom rimUga gränser (avsnitt 2.3.6.), torde få större praktisk betydelse, när det gäUer ren förmögenhetsskada. Jag tänker här i första hand på den s. k. standardregeln och på bestämmelsen om att den skadeUdandes rätt till ersättning i princip är beroende av att han har ut­tömt de medel som står honom tiU buds att undvika eller begränsa skadan genom att föra talan om rättelse (den s.k. passivitetsregeln). Vidare bör erinras om regeln om vissa inskränkningar i rätten att få ersättning för ren förmögenhetsskada vid intrång i näringsverksamhet.

Jag anser mig kunna utgå från att det råder ett sådant samband mellan det straffrättsliga ämbetsansvaret och de enskilda tjänstemännens skyl­dighet att ersätta ren förmögenhetsskada, att detta skadeståndsansvar bortfaller  i   samma  mån   som   tjänstefelen   avkriminaliseras.   En  sådan

2.4.5.8.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            415

avkriminalisering lär komma att medföra frUiet också från personligt skade­ståndsansvar för den felande befattningshavaren, även om de nuvarande reglerna om straffrättsligt ämbetsansvar ersätts med föreskrifter om sank­tioner av rent disciplinär natur, t. ex. löneminskning, avstängning från tjänsten e. d.

Det nu sagda betyder, att om lagstiftaren i en framtid förverkUgar de intentioner att i vidsträckt omfattning avkriminalisera ämbetsansvaret som har kommit till uttryck i ämbetsansvarskommitténs direktiv och i dess nyss omnämnda principbetänkande, standardregeln får avsevärt mindre betydelse i det nu aktuella hänseendet än den kommer att ha med nuva­rande ämbetsansvarsregler. De fel och försummelser av tjänstemän som även efter en reform kommer att föranleda straff torde nämligen regel­mässigt innefatta ett åsidosättande av det aktsamhetskrav som kom­mer tiU uttryck i den skadeståndsrättsliga standardregel som jag föreslår. I ett sådant perspektiv finns det följaktiigen ingen anledning att inskränka möjligheten att begränsa ämbets- och tjänstemännens personliga skade­ståndsansvar på grund av att standardregeln kan leda till ansvarsfrihet för det allmänna. Det är emellertid ännu ovisst, huruvida eller i vilken omfatt­ning en avkriminalisering av tjänstefelen kommer att ske. Man bör som jag tidigare har sagt därför tUls vidare utgå från det rådande rättstUlståndet. En reglering som innebär, att en tjänsteman som har gjort sig skyldig till tjänstefel skall bära fullt skadeståndsansvar med anledning av sin försummelse, om det allmänna befrias från ersättningsskyldighet med tUlämpning av standardregeln, anser jag likväl inte vara lämplig. Det rör sig här typiskt sett om försummelser av lindrig art — annars skulle stan­dardregeln knappast kunna åberopas. Men det skulle uppenbarligen inte vara en tillfredsställande ordning att ålägga de ensldlda tjänstemännen fullt skadeståndsansvar i fall då deras fel eUer försummelser är av mind­re allvarlig beskaffenhet, samtidigt som man har tillgång till en be-gränsningsregel när ett så graverande fel har begåtts att därigenom den standard man skäligen kan kräva i den offentliga verksamheten måste anses eftersatt. Ett sådant system skulle stå i klar strid mot den allmänna syn på tjänstemännens ställning som bär upp ämbetsansvarskommitténs direk­tiv och förslag och som bör prägla lagstiftningen också på andra om­råden, oavsett om eller när dessa förslag helt eller delvis genomförs. Stan­dardregeln bör därför inte föranleda, att man inskränker möjligheterna att begränsa de ensldlda tjänstemännens skadeståndsansvar enligt de grund­satser som jag har angett i det föregående och som innebär bl. a. att hänsjm skall tas tUl den skadelidandes intresse.

Effekten för de skadelidande av övxiga speciella regler om inskränkningar i det allmännas skyldighet att ersätta ren förmögenhetsskada som jag nyss berörde påverkas inte i samma utsträckning av en reformering av ämbets-ansvarsreglerna. Från den synpunkten kan det även i ett mera långsiktigt

2.4.5.8.

 

416                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

perspektiv vara skäl att överväga inskränkningar i jämkningsmöjligheterna för de fall som omfattas av dessa regler. För egen del anser jag trots detta, att någon särreglering av frågan om skadeståndsansvaret för arbetstagare i allmän tjänst inte heller för dessa fall är påkallad eller ens lämplig.

När det gäller skada genom ett felaktigt beslut och den skadelidande har underlåtit att söka rättelse i beslutet, gör sig samma synpunkter gällande, vare sig det rör sig om en person- eller sakskada eller om ren förmögenhets­skada. Som jag har framhållit på tal om begränsningsregelns tUlämpning i hithörande fall vid person- eller sakskada är det sålunda rimligt, att följ­dema av den skadelidandes underlåtenhet går ut över honom själv. En jämk­ning kan i vissa fall ske med tUlämpning av den aUmänna medvållanderegeln, men särskilt när det rör sig om ren förmögenhetsskada — och det är i fråga om sådan skada som passivitetsregeln får sin största betydelse — är det långt ifrån säkert att denna väg är framkomlig. Då bör andra möjligheter stå tUl buds att fördela de ekonomiska bördorna på ett rättvisare och mer rationellt sätt mellan den skadevållande befattningshavaren och den skadeUdande.

Också i det fall då rätten till ersättning av det allmänna för ren förmö­genhetsskada enUgt mitt förslag skaU vara inskränkt på grund av den sär­skUda regeln om skada genom intrång i näringsverksamhet bör den enskilde tjänstemannens skadeståndsansvar begränsas. När förluster av det slag som det här gäller drabbar medborgarna som följd av brister i en verk­samhet som sker för deras gemensamma bästa, är det inte givet, att kostnaderna i sin helhet bör läggas på den skadevållande tjänstemannen och inte tUl någon del bör bäras av den skadelidande. Den här aktuella regeln om begränsning av det allmännas skadeståndsansvar motiveras inte främst av en önskan eller ett behov att rent ekonomiskt skydda det allmänna mot ett alltför omfattande ersättningsansvar. Regeln kan — och detta gäller f. ö. också i viss mån standardregeln — motiveras även från den sjmpunkten att det här rör sig om ekonomiska risker som är oundvikliga i varje samhälls­bildning och som den enskUde medborgaren måste ta i beräkning. Det rim­mar väl med denna uppfattning om grunderna för bestämmelsen att in­skränka möjligheterna att ålägga tjänstemännen personligt skadestånds­ansvar till fall då synnerliga skäl föreligger att döma ut skadestånd. Också i de nu aktuella fallen skall det självfallet beaktas, att den skade­lidande inte får någon ersättning av den skadevåUande arbetstagarens arbetsgivare. Men det kan enligt min mening ske i tUlräcklig omfattning inom ramen för bestämmelsen om att hänsyn skaU tas tUl den skadelidandes intresse.

I enUghet med dessa överväganden har jag stannat för att inte föreslå några specieUa regler i fråga om de offentliga funktionärernas ansvarighet för ren förmögenhetsskada.

Av betydelse i arbetsrättsliga förhållanden är frågan om den nya regel

2.4.5.8.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            417

om arbetstagares skadeståndsansvar som jag föreslår skall kunna tillämpas beträffande ersättning för sådan icke-ekonomisk skada som en arbetstagare kan åläggas att utge uteslutande på grund av vissa bestäm­melser i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Jag syftar här på s. k. allmänt skadestånd som behandlas i 8 § andra stycket kollektivavtalslagen och som inträder som påföljd för brott mot kollektivavtal eller mot kollektivavtals­lagen, men också på skadestånd enligt 23 § första stycket lagen om för­enings- och förhandlingsrätt — i vad avser annan skada än personligt lidande —, 19 § andra stycket hembiträdeslagen och 42 § andra stycket arbetarskyddslagen. Jag finner det principiellt inte vara uteslutet att de rättspolitiska synpunkter som bär upp den nya skadeståndsbestämmelsen någon gång kan få betydelse vid prövningen av en arbetstagares skyldighet att utge sådant skadestånd som avses med de nämnda arbetsrättsliga stad­gandena. Det finns därför inte anledning att här göra uttryckligt undantag för skador av detta slag. Till frågan om förhållandet mellan den allmänna skadeståndsbestämmelsen och de särskilda skadeståndsföreskrifterna i den arbetsrättsliga lagstiftningen återkommer jag vid min behandling av de enskilda bestämmelsema (avsnitt 5,1,4,1.).

2.4.5.9. Förhållandet till vissa regressbestämmelser i speciallagstiftningen. Skadeståndskommitténs inställning är att de allmänna regler om arbets­tagares skadeståndsansvar som föreslås bör tillämpas också i de situationer då den som på objektiv grund svarar för viss skada enligt uttrycklig lag­bestämmelse har regressrätt mot den som har vållat skadan. Kommittén har ansett det nödvändigt att föreslå en särsldld bestämmelse härom (5 § andra stycket). Förslaget har lämnats utan erinran i sakligt hänseende under remissbehandlingen.

Som också kommittén synes anse medför inte regressreglerna i den skade­ståndsrättsliga speciallagstiftningen, att den regressberättigade kan göra gällande bättre rätt mot den som har vållat skadan än den skadelidande själv skulle ha haft. Denna grundsats blh enligt min mening utan vidare tUlämp­lig också när fråga är om arbetstagares regressansvar. Någon sådan särskUd bestämmelse i ämnet som kommittén har föreslagit synes inte vara nödvän­dig. Jag vill erinra om att samma fråga uppkommer när den som har vållat skada tillhör någon annan kategori för vUken gäller särskilda bestämmelser om begränsning av skadeståndsansvar, t. ex. ett barn eller en psykiskt ab­norm person. Det lär inte råda delade meningar om att i sådana fall de sär­skilda reglerna i 6 kap, 6 § SL slår igenom också när fråga är om regress­ansvar enligt de här aktuella, särskUda återkravsreglerna, trots att uttrycklig föreskrift härom saknas.

2.4.5.9.

27 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

418                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

3. FORMERNA FÖR LAGSTfFTNINGEN

3.1. Utredningsförslagen 3.1.1.1958 års forslag

Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar hade i uppdrag att utreda frågan om statens och kommunernas skadeståndsansvar. Utrednings­arbetet resulterade i ett förslag till en särsldld lag om skadestånd i offentlig verksamhet. Lagförslaget innefattar en i stort sett uttömmande reglering av det allmännas skadeståndsansvar, och den tänkta lagen skulle närmast få karaktären av en skadeståndsrättslig speciallagstiftning för vissa verksam­hetsområden. Kommittén diskuterar i oUka sammanhang de föreslagna be­stämmelsemas förhållande till allmänna skadeståndsregler och till annan skadeståndsrättslig lagstiftning. Den utgår härvid från att åtskilliga frågor av allmän natur inom den nya lagens område skall lösas med tUlämpning av allmänna skadeståndsregler. På vissa punkter innehåller förslaget direk­ta eller indirekta hänvisningar till sådana regler. Det gäller t. ex. i fråga om den allmänna skadeståndsrättens tUlämpning i sådan offentUg verksamhet som kan anses jämställd med enskild (20 §) och skadeståndets beräkning vid personskada (13 §). I övrigt sjmes det ha varit kommitténs tanke att frågan om en tillämpning av allmäima skadeståndsregler skulle på samma sätt som vid annan skadeståndsrättslig speciallagstiftning besvaras enligt allmänna grundsatser.

Med den avgränsning av utredningsuppdraget som skett i kommitténs direktiv och med de utgångspunkter i övrigt som kommittén hade för sitt arbete — bl. a. att varken frågan om en lagreglering av det allmänna prin­cipalansvaret eller en kodifiering i civUlag av allmänna skadeståndsregler i övrigt ännu hade aktuaUserats — saknade kommittén anledning att över­väga någon annan lagteknisk lösning än den som kommitténs förslag repre­senterar. Spörsmålet om en samordning i lagtekniskt hänseende av de före­slagna bestämmelsema om det alhnännas skadeståndsansvar med näralig­gande skadeståndsrättsliga regler av allmän natur har följaktligen inte hel­ler berörts i kommitténs betänkande.

3.1.2. Skadestånd I

Också skadeståndskommitténs uppdrag att utarbeta förslag tUI en »ska­deståndslag», avsedd att ersätta 6 kap. SL, och att i en sådan lag inarbeta de nya bestämmelser om bams och föräldrars skadeståndsansvar som kommit­tén önskade föreslå avsåg en isolerad och avgränsad reform. Inte heller i betänkandet »Skadestånd I» förekommer därför någon diskussion av frågan om en lagteknisk samordning av kommitténs förslag till lag med allmänna

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972      419

bestämmelser om skadestånd och annan lagstiftning om utomobligatoriskt skadeståndsansvar.

3.1.3. Skadestånd II

I fråga om den lagtekniska lösningen av uppgiften att utarbeta regler om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar stod skadeståndskom­mittén i och för sig mera fri och i varje fall oberoende av direktiv. När be­tänkandet »Skadestånd II» lades fram förelåg både 1958 års förslag och »Skadestånd I». Därmed hade i viss mån nya utgångspunkter skapats för en diskussion av de lagtekniska problem som möter, när regelsystemet på ett så vidsträckt område som skadeståndsrättens skall omskapas genom partiella reformer. Skadeståndskommittén gick likväl inte närmare in på frågan om en lagteknisk samordning av dess nu ifrågavarande förslag och de båda äldre förslagen. Kommitténs förslag innebar att de nya bestämmel­sema om principalansvar och om arbetstagares skadeståndsansvar skulle tas upp i en särsldld lag, fristående i förhållande till både den lag med all­männa bestämmelser om skadestånd som kommittén hade föreslagit i »Ska­destånd I» och 1958 års förslag till lag om skadestånd i offentUg verksam­het. De nära beröringspunkterna med sistnämnda förslag föranledde skade­ståndskommittén att i särskild skrivelse till chefen för justitiedepartemen­tet (återgiven i »Skadestånd II» s. 107 f) diskutera frågan om förhållandet mellan de båda föreslagna regelsystemen, för den händelse båda förslagen föranleder lagstiftning, och att uttala sig om hur rättsläget skulle gestalta sig, om lagstiftning sker på grundval av förslaget i »Skadestånd II» men 1958 års förslag däremot inte leder tUl lagstiftning. De lagtekniska sam-ordmngsproblem som uppkommer vid det förstnämnda altemativet berör kommittén endast i form av en översiktiig genomgång av bestämmelsema i 1958 års förslag med syfte att klarlägga behovet av justeringar i detta för­slag för att bringa det i överensstämmelse med det senare förslaget. I anslut­ning härtill diskuterar kommittén också, huravida tiU förslaget i »Skade­stånd II> bör fogas en tilläggsbestämmelse enligt vilken vad som föreskrivs i lagen om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar om ersättning med aidedning av person- eller sakskada skall gälla också i verksamhet som utövas av staten, kommun eller annat offentiigrättsligt subjekt, även när verksamheten är av offentligrättslig natur. Den tanken avvisar emellertid kommittén under hänvisning till att ett sådant tilläggsstadgande inte kan tas upp utan att man tar ställning till frågan, i vad mån man därvid bör göra sådana inskränkningar i skadeståndsansvaret som föreskrivs i 5—7 och 13—16 §§ i 1958 års förslag, en fråga som kommittén emellertid inte ansåg sig kunna gå in på. Kommitténs överväganden rörande det andra av de båda nämnda alternativen går ut på en bedömning av i vilken mån de nya reglema om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar blir tiU-

3.1.3.

 

420                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

lämpliga i offentlig verksamhet. Enligt kommitén skulle vid detta alterna­tiv förhållandena bli otUlfredsställande i flera hänseenden, och kommittén tiUstjrrkte därför livligt att lagstiftning sker om skadeståndsansvaret för stat och kommun m. fl.

3.2. Remissyttrandena

3.2.1.          Yttrandena över 1958 års förslag

Några uttalanden av intresse för den nu aktuella frågan om formerna för lagstiftningen har inte gjorts i remissjrttrandena över 1958 års förslag,

3.2.2.          Yttrandena över Skadestånd I

Skadeståndskommitténs förslag i betänkandet »Skadestånd I» att över­föra de nuvarande bestämmelsema i 6 kap. SL till en särsldld skadestånds­lag föranledde inte några erinringar under remissbehandlingen. I övrigt be­rördes inte frågan om formema för lagstiftningen.

3.2.3.          Yttrandena över Skadestånd II

I sitt jrttrande över betänkandet »Skadestånd II» uttalade justitiekanslem — som redan tidigare i korthet berörts (avsnitt 1.4.7.) — att reformarbetet inom skadeståndsrätten bör målmedvetet inriktas på att åstadkomma en all­män skadeståndslag. EnUgt justitekanslem bör en sådan lag innehålla reg­ler som tiU följd av sin allmänna natur är gemensamma för åtminstone hela den utomobUgatoriska skadeståndsrätten. Pedagogiskt skuUe en allmän lag fylla en central lucka inom skadeståndsrätten, en lucka som är särsldlt märk­bar med hänsyn tiU förekomsten av olika skadeståndsrättsliga speciallagar. Lagstiftningsarbetet bör utan dröjsmål inriktas på att åstadkomma en lag med allmänna bestämmelser om skadestånd. Lagförslaget i »Skadestånd I» har för övrigt just nämnda rubrik. Antagandet av en sådan lag torde inga­lunda verka hindrande för den fortsatta utvecklingen. Tvärtom synes en lag med allmänna bestämmelser, som bygger på det beståendes grund och som därjämte innehåller vissa begränsade nyheter — t. ex. jämkningsregler för speciella fall — kunna väsentiigt underlätta ett fortsatt reformarbete, dels genom tUlhandahållandet av en lagteknisk stomme, på vilken man kan bygga vidare, dels genom de erfarenheter som kan vinnas genom tUlämpningen av nya regler med begränsad räckvidd. Det ter sig i jämförelse härmed som betydUgt vanskUgare att inrikta arbetet på en mera långsiktig eUer genom­gripande reform. Justitiekanslem finner det naturUgt och önskvärt att de båda förslagen i »Skadestånd I» och »Skadestånd II» sammanförs till en lag. Båda betänkandena innehåller förslag till bestämmelser av allmän natur,

3.1.3.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972      421

tillämpliga inom hela den utomobligatoriska skadeståndsrätten och företrä­desvis såvitt angår person- och sakskada. Begränsningar till visst verksam­hetsområde — något som utmärker den skadeståndsrättsUga speciallagstift­ningen — förekommer inte, påpekar justitiekanslem vidare. Han framhåller att de föreslagna reglerna med fördel låter sig inordnas i skilda kapitel i en allmän lag, t. ex. ett kapitel med inledande bestämmelser om vållande, med­vållande och solidariskt ansvar, ett om bams, sinnessjukas och vårdnads­havares ansvar, ett om arbetsgivares och arbetstagares ansvar och ett om skadeståndet och dess beräkning. Om en sådan lag kommer till stånd, skulle vi i själva verket i ett slag få en allmän skadeståndslag, som bygger på det bestående, som samtidigt innefattar vissa önskvärda reformer och som slut­ligen kan utgöra grundval för tillägg av ytterligare allmänna bestämmelser vilka framdeles kan befinnas önskvärda.

Sveriges juristförbund ger uttryck åt liknande tankegångar. Förbundet erinrar om att förslaget i »Skadestånd I> till lag med aUmänna bestämmel­ser om skadestånd inleds med ett allmänt stadgande, som skulle lagfästa culparegeln. Förslaget i »Skadestånd II» står såtiUvida i samband med försla­get i »Skadestånd I» att det utgår från förekomsten av en allmän culparegel. Det finns t. ex. i 4 § en allmän regel om jämkning av arbetstagares person­liga skadeståndsansvar. Detta ansvar är f. n. endast sedvanerättsligt norme­rat. Det synes förbundet egendomUgt och från systematisk sjmpunkt otill­fredsställande att i lag ge en regel om jämkning av en skyldighet som är bara sedvanerättsligt normerad. Även på andra punkter kommer den före­slagna lagen att hänga i luften till följd av att på skadeståndsrättens cen­trala områden finns endast oskriven sedvanerätt. Detta leder enligt förbun­det till att lagstiftningsarbetet lämpligen bör inriktas på en allmän lag om skadestånd, som i ett sammanhang förverkUgar båda lagförslagen i »Skade­stånd I» och »Skadestånd II». Endast härigenom kan en systematisk godtag­bar lösning nås.

Också hovrätten för Nedre Norrland betvivlar lämpUgheten av att frå­goma om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar brjis ut tiU särskild lagstiftning. För att undvika oklarheter är det enligt hovrättens mening angeläget att detta speciella rättsområde inte görs till föremål för lagstiftning annat än i samband med den grundläggande allmänna skade­ståndsrätten. Försvarets civilförvaltning ifrågasätter, om inte lagförslagen i 1958 års betänkande, »Skadestånd I» och »Skadestånd II» bör samman­föras tiU en lag. Enligt civilförvaltningen bör bestämmelsema i 1958 års för­slag i modifierad form kunna inarbetas i lagen om arbetsgivares och arbets­tagares skadeståndsansvar såsom specialregler beträffande allmän förmögen­hetsskada eller skada av icke-ekonomisk art, uppkommen i samband med renodlad mjmdighetsförvaltning. Även länsstyrelsen i Jämtlands län och stadsdomareföreningen anser att bestämmelserna i de båda förslagen bör kunna sammanföras.

3.2.3.

 

422                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

3.3. Departementschefen

De tre utredningsförslag som ligger till grund för den lagstiftning jag nu föreslår innebär, att tre särskilda lagar skall genomföras, nämligen en lag med allmänna bestämmelser om skadestånd, en lag med vissa bestäm­melser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar samt en lag om skadestånd i offentlig verksamhet. Fastän lagförslagen i stor utsträck­ning rör skadeståndsrättsUga frågor av allmän natur, vUka är gemensamma för de områden av skadeståndsrätten som behandlas, har frågan om en lag­teknisk samordning av regelsystemen inte närmare diskuterats under utred­ningsarbetet.

Denna fråga har däremot uppmärksammats under remissbehandUngen av »Skadestånd II». Flera remissinstanser — bland dem justitiekanslem — har, med utgångspunkt från att målet på längre sikt för det skadestånds­rättsliga reformarbetet bör vara att samla de grundläggande bestämmel­serna om skadestånd i utomobligatoriska förhållanden i en allmän skade­ståndslag, förordat att man redan på detta stadium skapar stommen till en sådan lag genom att sammanföra de i »Skadestånd I> föreslagna reglema om skadestånd på grund av eget vållande med sådana allmänna bestämmel­ser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar som avses med skadeståndskommitténs förslag i »Skadestånd II». Dessa remissinstanser har däremot — med endast ett par undantag — inte berört frågan om lämp­ligheten av en lagteknisk samordning av 1958 års förslag och förslaget i »Skadestånd II». De synes närmast ha förutsatt att särskild lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar skall genomföras, sedan lagstiftning om det aUmänna principalansvaret har skett. I ett flertal andra jrttranden över »Skadestånd II» har emellertid betonats det nära sambandet mellan de frå­gor som behandlas i 1958 års betänkande och i »Skadestånd II» och har understrukits vikten av att de båda lagstiftningsfrågorna blir lösta i ett sammanhang. Härvid har från några håll ifrågasatts om inte särregler om skadestånd i offentiig verksamhet kan inarbetas i en lag om skadestånds­ansvar för arbetsgivare och arbetstagare i allmänhet. En av remissinstan­serna, nämligen försvarets civilförvaltning, har i det sammanhanget fört fram tanken på ett sammanförande av lagförslagen i 1958 års förslag, »Ska­destånd I» och »Skadestånd II» till en enda lag.

Det finns enligt min mening åtskiUiga vägande skål som talar för en lag­teknisk samordning av skadeståndsreglerna på de områden som nu är aktu­ella. Allmänt sett är det ett självklart önskemål att lagstiftningen på ett så vidsträckt område som skadeståndsrättens bUr så överskådUg och lättill­gänglig som möjligt. Strävanden i sådan riktning har karakteriserat de senaste decenniemas omfattande lagstiftningsarbete på andra centrala rätts­områden. Det har erbjudit påtagliga fördelar att på t. ex. familjerättens om­råde kunna genomföra sådana systematiskt genomarbetade lagkomplex som

3.3.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            423

1949 års föräldrabalk och 1958 års ärvdabalk. Jag förutsätter att det på­gående reformarbetet på exekutionsrättens område och ett småningom inten­sifierat lagstiftningsarbete på de områden som ursprungligen reglerades i bandelsbalken i 1734 års lag skall resultera i lagkomplex av liknande slag.

Att man i det skadeståndsrättsliga reformarbetet måste gå fram på de partiella reformernas väg hindrar enligt min mening inte att man redan på ett tidigt stadium tillrättalägger lagstiftningstekniken efter en mer lång­siktig målsättning. Även om en skadeståndslag idag måste få karaktären av en i många stycken ofullbordad byggnad med många tomma utrjmimen, bör den kunna ges en sådan utformning i systematiskt och lagtekniskt hän­seende, att man utan alltför djupgående ingrepp kan bygga vidare på den i framtiden, efter hand som reformarbetet framskrider. Det är för tidigt att nu sia om vad som framdeles bör ingå i en allmän skadeståndslag. I vUken mån sådana skadeståndsregler som idag återfinns i skadeståndsrättslig spe­ciallagstiftning småningom kan integreras i en aUmän lag måste bli bero­ende på resultatet av det framtida reformarbetets olika etapper. Det kan däremot inte råda tvekan om att skadeståndsregler som är av grundläg­gande natur eller i övrrigt av allmän karaktär har sin givna plats i en sådan lag.

Med dessa utgångspunkter finner jag det naturligt och följdriktigt att lag­stiftning på de tre områden av skade&tåndsrätten som nu är aktueUa sker genom att bestämmelsema på dessa områden sammanförs i en skadestånds­lag. De regler om förutsättningarna för utomobligatoriskt skadeståndsansvar som föreslås har det gemensamt att de rör ansvar på grund av vållande. Så­väl de bestämmelser som motsvarar innehållet i 6 kap. SL som de nya reg­lerna om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar är av generell natur och hänför sig inte tUl särskUda verksamhetsområden eller speciella skaderisker. En lagreglering av frågan om det allmännas skadeståndsansvar får visserUgen i högre grad karaktären av en speciaUagstiftning, eftersom det hår delvis rör sig om en särreglering för vissa rättssubjekt och dessutom blir fråga om en reglering av ansvarigheten vid ett visst slag av verksamhet, nämligen sådan som avser utövning av offentlig myndighet. Den offentliga sektoms expansion har å andra sidan medfört att denna verksamhet sträcker sig över vidsträckta områden av samhällslivet. Från den sjmpunkten har frågorna om skadestånd vid myndighetsutövning allmän karaktär. Som framgår av vad jag har anfört i det föregående vid min behandling av frågan om det allmäimas skadeståndsansvar (avsnitt 2.3.6.3.) skaU dessutom all­männa skadeståndsregler, bl. a. just de regler om skadestånd på grund av eget våUande — de särskUda bestämmelsema om arbetstagares skadestånds­ansvar inbegripna — och om principalansvar som jag nu föreslår, i avsevärd omfattning tiUämpas i den offentliga verksamheten, även i den del av denna som avser myndighetsutövming. Det är i och för sig naturligt att frågan om det allmännas skadeståndsansvar i dess helhet blir reglerad inom ramen för

3.3.

 

424                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

en enda lag. Med den utformning som en lagstiftning på detta område får enligt mitt förslag blir det inte heller fråga om någon särreglering på myn­dighetsutövningens område av samma detaljerade slag som i 1958 års för­slag. Lagstiftningen får i stället karaktären av en ramlagstiftning som knä­sätter grundläggande principer men överlämnar detaljutformningen av re­gelsystemet åt rättstillämpningen eller en framtida specialreglering för sär­skilda grenar av den offentliga verksamheten. Från systematiska synpunk­ter är det under dessa förhållanden naturligt att reglerna sammanförs med sådana allmänna skadeståndsbestämmelser som det här i övrigt rör sig om,

I enlighet med dessa överväganden förordar jag, att de nya reglerna om skadestånd på grund av eget vållande, om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar och om det allmännas skadeståndsansvar tas upp i en gemensam lag.

Jag skaU i det följande i korthet beskriva hur en sådan lag enligt min mening lämpligen bör byggas upp i systematiskt och lagtekniskt hänseende.

Det är naturligt — och med tanke på en framtida påbyggnad av lagen nöd­vändigt — att denna delas upp i avsnitt. Föreskrifter som rör lagens till-lämpningsområde eller innehåller definitioner o, d. bör placeras i ett inle­dande avsnitt. I fråga om de grundläggande bestämmelserna om skade­ståndsansvarets förutsättningar ligger det nära till hands att behandla frå­gor om skadestånd på grund av eget vållande för sig och ansvarighet för an­nans våUande för sig. I anslutning tUl de grundläggande ansvarsreglerna på dessa båda områden bör i princip också tas upp de särbestämmelser som för olika faU modifierar skadeståndsansvaret enligt dessa ansvarsregler. Vissa avsteg härifrån är dock påkallade. Bestämmelserna om arbetstagares skade­ståndsansvar har sådan räckvidd och så nära samband med principalansvars­reglerna och reglerna om det allmännas skadeståndsansvar att de lämpligen bör placeras i ett särsldlt avsnitt efter de sistnämnda reglerna.

Som jag redan har framhållit i olika sammanhang råder ett nära sam­band meUan de nya principalansvarsreglerna och bestämmelserna om det allmännas skadeståndsansvar vid skada genom offentlig myndighetsutöv­ning. Det synes mig därtör lämpligt och torde också från laglekniska syn­punkter vara fullt möjligt att sammanföra dessa regelkomplex i ett gemen­samt avsnitt. Jag vill i detta sammanhang ta upp ett par speciella samord­ningsproblem av lagteknisk art som anmäler sig vid utformningen av detta avsnitt.

Avsnittet bör lämpligen inledas med en grundläggande bestämmelse om arbetsgivares principalansvar för person- och sakskada. En sådan bestäm­melse blir i överensstämmelse med vad jag tidigare har utvecklat utan vi­dare gällande i sådan offentlig verksamhet som inte avser myndighetsutöv­ning. I och för sig skall staten och kommunerna bära principalansvar även för person- ocb sakskada som de i allmän tjänst anställda vållar vid utöv­ning av offentlig myndighet. På detta område skall emellertid gälla vissa

3.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            425

särbestämmelser om inskränkningar i skadeståndsansvaret (standardregeln, passivitetsregeln). Härtill kommer att det allmänna kommer att bära skade­ståndsansvar för person- och sakskada genom myndighetsutövming också i vissa fall då sådan skada vållas av någon som inte intar sådan ställning att han kan ådra det allmänna principalansvar (t. ex. när skada av detta slag vållas av ett privaträttsUgt subjekt som har anförtrotts offentlig myndig­hetsutövming). Under dessa förhållanden anser jag det mest följdriktigt att frågan om förutsättningarna för statens och kommunernas skadeståndsan­svar inom myndighetsutövningens område regleras i en enda gemensam be­stämmelse. Den grundläggande bestämmelsen om arbetsgivares principalan­svar skaU aUtså inte vara tUlämplig inom detta område. En erinran härom bör ske i omedelbar anslutning tUl denna bestämmelse.

Vid min behandling av frågan om undantag från reglerna om det allmän­nas skadeståndsansvar för skada som vållas av lots genom fel eller försum­melse vid lotsning har jag uttalat, att en sådan undantagsbestämmelse bör vara genereU, dvs. gäUa oavsett om skadan har vållats genom mjmdighets-utövming från lotsens sida eller inte (avsnitt 2.3.6.6.). Undantaget bör därför hänföra sig tiU såväl den grundläggande bestämmelsen om arbetsgivares principalansvar som regeln om skadeståndsansvar för det allmänna för skada vållad vid utövning av offentUg myndighet.

På motsvarande sätt bör den undantagsregel som jag förordar i fråga om sådan skada i följd av trafik med motorfordon för vilken ersättning skall utgå enligt trafikförsäkringslagstiftningen (avsnitt 2.2.4.7.) hänföra sig tUl båda de nyssnämnda ansvarsreglerna.

Slutligen vUl jag erinra om att den regel om möjlighet att jämka principal­ansvar som jag föreslår (avsnitt 2.2.4.6.) enligt vad jag har utvecklat vid min behandling av frågan om det allmännas skadeståndsansvar (avsnitt 2.3.6.14.) skall vara tillämplig också på staten och kommun i fråga om an­svaret för skada vid offentUg mjmdighetsutövning. Även denna jämknings­regel bör alltså hänföra sig till båda de ansvarsbestämmelser som jag nyss har berört.

Bestämmelser som är gemensamma för allt skadeståndsansvar som grun­dar sig på den nya lagen bör sammanföras och placeras i ett särskilt avsnitt i slutet av lagen. Hit hör först och främst vissa bestämmelser som nu åter­finns i 6 kap. SL och som genom analogisk tillämpning har blivit gäUande också inom den utomobligatoriska skadeståndsrätten i övrigt. Det gäller till en början reglerna om verkan av den skadelidandes medvållande (6: 1 andra punkten SL) om skadeståndets beräkning vid personskada (6:2 SL), om ersättning till efterlevande för mistat underhåll när någon blivit dödad (6:4 SL) och om solidariskt ansvar för flera skadeståndsskyldiga (6: 5 SL).

Genom att den allmänna culparegel som enligt mitt förslag skall lagfästas avser bara person- och sakskada blir det som jag tidigare har framhållit (avsnitt 2.1.4.3.) nödvändigt att i en särsldld bestämmelse i den nya lagen

3.3.

 

426                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ta upp motsvarighet tUl 6 kap. 1 § första punkten SL tUl den del lagrummet avser skadeståndsansvar för ren förmögenhetsskada orsakad genom brott. Eftersom de nya principalansvarsreglerna i enUghet med vad jag har ut­vecklat i det föregående (avsnitt 2.2.4.5.) skaU bU tUlämpliga också i fråga om ren förmögenhetsskada som en arbetstagare i tjänsten vållar genom brott, är det också här fråga om en bestämmelse med generell giltighet inom den nya lagens tUlämpningsområde. Den bör därför placeras i det nyss­nämnda avsnitt som skall innehålla gemensamma bestämmelser. Frågan om det allmännas skadeståndsansvar för ren förmögenhetsskada avses dock bli exklusivt reglerad genom de särskilda bestämmelser härom som jag har diskuterat i det föregående (avsnitt 2.3.6.) och den aktueUa bestämmelsen bör därför inte avse de fall som omfattas av reglerna om det aUmännas ansvar.

I likhet med den särskilda bestämmelsen om ansvarighet för ren förmö­genhetsskada orsakad genom brott bör den regel som skall motsvara före­skriften i 6 kap. 3 § SL om ersättning för psykiskt lidande och om skyldig­het att i vissa fall bekosta tryckningskostnad placeras bland de gemensamma bestämmelserna (jfr avsnitt 2.2.4.5.). Detsamma gäller i fråga om den be­stämmelse om frihet från ansvar för skada genom underlåtenhet att av­slöja brott som enligt vad jag tidigare har sagt (avsnitt 2.1.4.7.) skaU tas upp i den nya Isigen och skaU i sak motsvsura 6 kap. 5 § SL tiU den del lag­rummet föreskriver sådan ansvarsfrihet.

TiU de gemensamma bestämmelserna är slutligen också att hänföra den nya bestämmelse om vad som är ersättningsgUl skada vid sakskada som jag föreslår (avsnitt 2.1.4.9.).

Frågan om den nya lagens detaljutformning i systematiskt och lagtek­niskt hänseende kommer jag att beröra närmare vid min behandling av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.).

3.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            427

4. FÖLJDÄNDRINGAR I ANNAN LAGSTIFTNING

Den lagstiftning jag nu föreslår ger anledning att överväga frågan om be­hovet av följdändringar i gällande lagstiftning.

Reglerna om skadestånd på grund av eget vållande (behandlade i avsnitt 2.1.) iimebär med endast ett fåtal jämkningar utan principiell räckvidd en kodifiering av gällande rätt och påkallar inte några särskilda överväganden i detta hänseende.

Jag har tidigare berört frågan om förhållandet meUan de nya bestämmel­serna om arbetsgivares principalansvar och redan existerande lagstiftning om principalansvar eUer rent objektivt ansvar för arbetsgivare (avsnitt 2.2.4.7.), och jag kommer att gå in närmare på vissa hithörande spörsmål vid min behandling av de enskUda bestämmelserna (avsnitt 5.1.3.1.). I den­na del ger emeUertid den nya lagstiftningen inte upphov tiU några följdänd­ringar i gällande lag.

Den nya lagstiftningen om det allmännas skadeståndsansvar ger anled­nmg att ta upp frågan om ett upphävande av 1899 ärs lag om ersättning av allmänna medel i vissa faU för skada som förorsakats av ämbets- eUer tjänstemän m. fl. (redogörelse för lagen har lämnats i avsnitt 1.1.1.3.). Inte någon av de existerande lagar eller författningar i övrigt som innehåller bestämmelser om skadeersättning av aUmänna medel bygger på skadestånds­rättslig grund och de bör därför fortfara att gäUa i oförändrat skick också efter det att den nya lagstiftningen har genomförts.

Vidare föranleder den nya lagregeln om lindring av skadeståndsansvaret för arbetstagare särskUda överväganden rörande behovet att upphäva eUer ändra existerande jämkningsregler för bl. a. vissa kategorier arbetstagare. Det gäUer jämkningsbestämmelserna i sjölagen, sjömanslagen och luftfarts­lagen, de speciella skadeståndsreglerna för befälhavare på eUer förare av krigsmaktens fartyg eUer luftfartyg, jämkningsreglema i en del arbetsrätts­liga lagar samt vissa jämkningsbestämmelser inom associationsrätten. Jag har tidigare redogjort för dessa bestämmelser (avsnitt 1.1.1.1. och 2.4.1.2.). Därjämte påkallar de nya bestämmelserna ett ställningstagande tiU frågan om behovet av en ändring i regeln i 3 § bUansvarighetslagen om fördelning­en av skadeståndsansvaret enligt 2 § denna lag mellan ägare och förare av motorfordon.

Vid min behandling av frågan om förfarandet för prövning av skade­ståndsanspråk mot det allmänna på grund av fel eUer försummelse vid ut­övning av offentiig myndighet (avsnitt 2.3.6.16.) har jag förordat en sär­skUd bestämmelse om att skadeståndstalan mot staten i vissa faU skaU väckas i högsta domstolen eller i hovrätt. En hänvisning av samma slag som nu finns i 2 kap. 2 § andra stycket RB bör därför införas i regeln i 3 kap. 3 § RB om forum privilegiatum i högsta domstolen för vissa högre

4.

 

428                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

tjänstemän. Jag återkommer till denna fråga vid min behandling av de en­skUda bestämmelsema (avsnitt 5.2.).

I förevarande avsnitt kommer jag att behandla 1899 års nyssnämnda lag, särskUda jämkningsregler för arbetstagare, jämknmgsregler i associations­rätten och fördelningsregeln i 3 § bUansvarighetslagen.

4.1. 1899 års lag om ersättning av aUmänna medel i vissa fall 4.1.1. 1958 års förslag

Kommittén angående det aUmännas skadeståndsansvar föreslår som jag tidigare har nämnt (avsnitt 2.3.2.6.) att i den nya lagstiftningen om skade­stånd i offentlig verksamhet tas upp en genereU regel om det aUmännas an­svarighet för omhändertagen egendom. Den regel kommittén föreslår inne­bär, att i detta hänseende skall tiUämpas vad som gäller angående enskUt förvar (12 §). Bestämmelsen blir enligt sin lydelse tiUämplig bl. a. när skada har uppkommit på egendom som har mottagits för exekutiv åtgärd. Kom­mittén föreslår med hänsjm härtiU att 1899 års lag om ersättning av aU­männa medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänste­män m. fl., upphävs och att frågan om ersättning för skada med anledning av förskingring av tjänsteman inom exekutionsväsendet i fortsättningen be­handlas enligt den föreslagna nya lagstiftningen.

4J..2. Remissyttrandena

Kommitténs förslag om upphävande av 1899 års lag har inte mött några invändningar under remissbehandlingen.

4.1.3. Departementschefen

1899 års lag om ersättning av allmänna medel i vissa faU för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl., avser skadefaU då egendom som befattningshavare inom utsökningsväsendet har tagit om hand för det allmännas räkning har gått förlorad tUl följd av brottsligt förfarande i tjänsten av sådan befattninghavare. EnUgt kommittéförslaget skall dessa skadesituationer underkastas en särskUd reglering i den föreslagna lagen om skadestånd i offentlig verksamhet av innebörd att det allmänna i dessa faU blir ersättningsskyldigt enligt de regler som gäUer om depositaries an­svar. I anslutning härtUl föreslår kommittén att 1899 års lag upphävs. Detta förslag har allmänt godtagits under remissbehandlingen.

Av skäl som jag har utvecklat i det föregående (avsnitt 2.3.6.10.) skall nå­gon särskUd bestämmelse om det allmännas ansvarighet för skada på om­händertagen egendom inte tas upp i den skadeståndslag som jag föreslår. Jag har härvid förutsatt, att allmänna regler om depositaries skadestånds-

4.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972          429

ansvar kan komma att bli direkt eUer analogiskt tiUämpliga i åtskUliga hit­hörande fall. Det gäller även sådana fall som f. n. omfattas av 1899 års lag. Meu oavsett hur rättsbUdningen i det hänseendet kommer att gestalta sig i framtiden är det tydligt att ersättningsskyldighet för det aUmänna i samt­liga de fall som f. n. regleras i 1899 års lag i varje fall kommer att inträda enligt den huvudregel om ansvar för stat och kommun för skada vållad ge­nom fel eller försummelse vid myndighetsutövming som jag föreslår. Er­sättningsskyldigheten kommer undantagslöst att ha samma omfattning som enligt bestämmelserna i 1899 års lag, eftersom standardregeln uppenbarli­gen inte kan leda tUl inskränkning i det allmännas ansvarighet när skada har vållats genom uppsåtiigt handlande i tjänsten av ämbets- eller tjänste­man och inte heller de övriga särbestämmelser om inskränkningar i det all­männas skadeståndsansvar som föreslås kan bli aktuella i hithörande fall. Under dessa förhållanden bör, i enlighet med vad kommittén har föreslagit, 1899 års lag upphävas.

4.2. SpecieUa jämkningsrler för arbetstagare 42.1. Skadeståndskominittén

Den reglering av förhåUandet mellan arbetstagare och arbetsgivare resp. meUan arbetstagare och tredje man som skadeståndskominittén föreslår är enligt kommittén allmängUtig och således mte begränsad till vissa slags an­ställningar. Kommittén har därför övervägt, huruvida de särskUda jämk­ningsregler för arbetstagare som finns i bl. a. sjölagen, sjömanslagen och luftfartslagen bör upphävas eUer jämkas tiU närmare överensstämmelse med kommitténs förslag. Det kan enligt kommittén inte påvisas några sakU­ga skäl för att behandla anställda på annat sätt inom sjörättens och luft­rättens områden. Kommittén har trots detta inte ansett det nödvändigt att ändra nämnda bestämmelser, eftersom dess förslag får anses innefatta en principiell reglering av allmän räckvidd för olika slags anställningsförhål­landen. Lydelsen av de äldre jämkningsreglerna utgör enligt kommittén inte hinder mot att anpassa tUlämpningen tUl de principieUa synpunkter som ligger tUl grund för kommitténs förslag — låt vara att tUlämpningen av jämkningsreglerna alltid kräver hänsyn tUl anställningens art. Om man bortser från vissa jämkningsbestämmelser i associationsrätten — vilka be­handlas i ett följande avsnitt (4.3.) — har kommittén inte heller i övrigt funnit anledning att föreslå ändring i eller upphävande av existerande spe­ciella jämkningsregler för arbetstagare. I den mån gällande jämkningsbe­stämmelser är förmånligare för en arbetstagare än förslagets regler bör en­ligt kommittén de äldre bestämmelserna tUlämpas. Så kan enligt kommit­tén bli fallet beträffande reglerna om bortfall av skadeståndsansvaret i vis­sa fall för förare och befälhavare på krigsmaktens fartyg eller luftfartyg.

4.2.1.

 

430                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

4.2.2.          Remissyttrandena

Skadeståndskommitténs ståndpunkt har i aUmänhet godtagits eUer läm­nats utan erinran under remissbehandlingen. Länsstyrelsen i Stockholms län har dock ansett den logiska slutsatsen av kommitténs ställningstagande vara, att de särskUda jämkningsreglerna på sjörättens och lufträttens om­råden upphävs.

4.2.3.          Departementschefen

Kommittéförslagets jämkningsregler för arbetstagare är av generell natur. De skall enligt kommittén tillämpas på alla arbetstagare. En sådan tillämpning anser kommittén möjlig inom ramen för de speciella jämkningsregler som nu finns för vissa kategorier av arbetstagare. Exi­sterande speciella jämkningsregler behöver därför enligt kommittén inte upphävas eller ändras. I den mån sådana regler är förmånligare för arbets­tagarna än de nya reglema skall de äldre bestämmelserna tillämpas.

En remissinstans har förordat att jämkningsreglema inom sjö- och luft­rätten upphävs. I övrigt har kommitténs ståndpunkt godtagits.

För egen del har jag inte några sakliga erinringar mot de synpunkter som kommittén har anfört beträffande tiUämpningen av den nya regleringen av arbetstagares skadeståndsansvar i fråga om sådana arbetstagare som redan idag enligt specieUa jämkningsregler kan få jämkning av sitt skadestånds­ansvar med anledning av vållande i tjänsten. I den mån departementsför­slagets bestämmelse om arbetstagares skadeståndsansvar går längre till för­mån för arbetstagarna än de speciella jämkningsreglema kommer dessa att sakna självständig betydelse i framtiden. Under sådana förhållan­den anser jag det av rättstekniska skäl vara mest följdriktigt att regler av detta slag upphävs. I klarhetens intresse bör de emeUertid härvid ersättas av en erinran om att beträffande skadeståndsansvaret för de arbetstagare som tidigare omfattats av de specieUa reglerna skall tUlämpas vad som i allmänhet gäUer om arbetstagares skadeståndsansvar.

Med denna utgångspunkt förordar jag, att jämkningsreglema i 67 § sjöla­gen, 50 § sjömanslagen och 10 kap. 3 § luftfartslagen upphävs.

De föreskrifter rörande skadeståndsansvaret för vissa befälhavare och förare av krigsmaktens fartyg eller luftfartyg som finns i 1929 års lag om befrielse i visst fall för befälhavare eller förare å luftfartyg, höran­de tUl krigsmakten, från skyldighet att gälda skadestånd och i 7 § 1948 års lag angående införande av lagen om ändring i strafflagen medför att skade­ståndsansvaret i vissa faU helt faUer bort och innebär såtiUvida mer långt­gående begränsningar av skadeståndsansvar för arbetstagare än som följer av den nya bestämmelsen. I den delen bör reglerna fortfara att gälla. I de fall dä skadeståndsansvar kan åläggas utan hinder av dessa speciella regler bör emellertid i framtiden vad som sägs i den nya skadeståndslagen om skade-

4.2.2.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           431

ståndsansvaret för arbetstagare kunna tUlämpas. Detta bör komma tUl ut­tryck i den äldre lagstiftningen. Jag förordar därför att bestämmelsema i 1929 och 1948 års lagar ges det innehållet att i fråga om skyldighet för där avsedda krigsmän att ersätta skada som de våUar i sin tjänst skall tUlämpas vad som i allmänhet gäller om arbetstagares skadeståndsansvar men att skadeståndsansvaret alltid faUer bort i de fall som f. n. anges i lagrummen. De jämkningsbestämmelser som finns i 1928 års kollektivavtalslag, i 1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt, i 1944 års hembiträdeslag samt i 1949 års arbetarskyddslag är av speciellt slag och avsedda att tillämpas under särskilt hänsynstagande tiU arbetsrättsliga grundsatser. De lär f. ö, kunna bli tillämpliga också i andra fall än då skada våUas i tjänsten. Reg­lerna i 19 § hembiträdeslagen (efter den 1 juU 1971 20 § tredje stycket 1970 års arbetstidslag för husligt arbete) och i 42 § andra stycket arbetarskydds­lagen är dessutom tUlämpliga också på arbetsgivare. De bör därför kvarstå oförändrade såsom speciella jämkningsregler. I överensstämmelse med vad jag tidigare bar sagt om förhållandet mellan de skadeståndsregler av allmän natur som jag nu föreslår och bestämmelser i speciallagstiftning blir visser­ligen den allmänna bestämmelsen för arbetstagare i skadeståndslagen i prin­cip tillämplig också inom tillämpningsområdet för dessa speciella regler. Men speciahegleringen kan medföra modifikationer i tUlämpningen av den allmänna regeln eller helt sätta den ur spel.

4.3. Jämkningsregler i associationsrätten 4.3.1. Skadeständskonunittéin

Efter att ha behandlat frågan om analogisk tiUämpning av de nya regler­na om jämkning av arbetstagares skadeståndsansvar, när skada har vållats av en juridisk persons organ i denna egenskap, och därvid ha konstaterat att grunderna för de nya reglema har en sådan gUtighet att en vidsträckt analogisk tUlämpning är motiverad (jfr avsnitt 5.1.4.1.), går skadestånds­kommittén in på frågan om förhållandet meUan de nya jämkningsreglerna och existerande jämkningsregler i den associationsrättsliga lagstiftningen.

Kommittén påpekar att de föreslagna nya jämkningsreglerna i första hand är inriktade på person- och sakskador, under det att jämkningsreglema i den associationsrättsliga lagstiftningen i första hand är tiUämpliga i fråga om ren förmögenhetsskada. De associationsrättsliga reglerna gäUer inte den vallandes personliga skadeståndsansvar mot tredje man med anledning av person- eller sakskada eUer mot en anstäUd som har skadats under ar­betet. Det är oklart, om bestämmelserna avser den juridiska personens re­gresskrav, när vederbörande har ådragit huvudmannen skadeståndsansvar. Inte heller är det fullt klart, huruvida jämkningsreglema gäller den våUan-des personliga skadeståndsansvar för sakskador som han åsamkar huvud­mannen. Slutligen påpekar kommittén, att de speciella jämkningsreglerna

4.3.1.

 

432                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

inte medger nedsättning av skadeståndet, när den ersättningsskyldige gjort sig skyldig tUl brott.

Enligt kommittén får de specieUa jämkningsreglerna inte utgöra hinder mot att i faU som inte omfattas av dessa regler tUlämpa mer vittgående jämkningsregler av principiell natur, som i och för sig kan användas också inom associationsrätten. Men i fall som direkt åsyftas med en speciell jämk­ningsregel får man hålla sig till denna, med beaktande inom dess ram av de överväganden som ligger tUl grund för kommitténs förslag. Om förbudet i de associationsrättsliga lagarna mot jämkning av skadeståndsansvaret på grund av brottslig handling får stå kvar, kommer inom den speciella jämk­ningsregelns tUlämpningsområde någon nedsättning av skadeståndet inte att kunna ske i sådana faU.

Kommittén har ansett det vara en aUtför vittgående uppgift att i detta sammanhang ta upp frågan om en revision av de speciella jämkningsregler­na i associationslagstiftningen. Emellertid har kommittén funnit det nöd­vändigt att föreslå en ändring i fråga om förbudet mot nedsättning av ska­destånd på grund av brottslig handling. Detta förbud kan enUgt kommittén inte lämpligen stå kvar, om de nya allmänna jämkningsreglerna för arbets­tagare genomförs. Att dra gränsen efter kriminaliseringen anser kommittén vara godtyckligt. Handlmgens beskaffenhet bör i stället ingå som ett av fle­ra moment i den samfällda bedömningen, låt vara som ett vriktigt sådant.

I enlighet med dessa överväganden föreslår kommittén att det berörda förbudet mot jämkning av skadestånd på grund av brott genom den nya lag­stiftningens övergångsbestämmelser upphävs i de lagar där ett sådant för­bud förekommer, nämligen i 211 § aktiebolagslagen, 323 § försäkringsrö­relselagen, 108 § föreningslagen, 180 § banklagen och 93 § sparbankslagen.

4.3.2. Remissyttrandena

Skadeståndskommitténs förslag tUl ändring i de särskUda jämkningsreg­lerna i vissa associationsrättsliga lagar för bl. a. den som tUlhör juridisk persons organ har allmänt godtagits under remissbehandlingen. Ingen re­missinstans har i övrigt påkallat några ändringar i dessa regler.

4.3.3. Departementschefen

I aktiebolagslagen m. fl. lagar på associationsrättens område finns regler som gör det möjligt att jämka skadeståndsansvaret för vissa personer tUl­hörande en juridisk persons organ och vissa andra som utför arbete för den juridiska personens räkning, som t. ex. revisor, likvidator, huvudman för sparbank m. fl. Reglerna är i viss omfattning tiUämpliga också när skada vållas av annan än den som utför arbete för en juridisk persons räkning, t, ex, aktieägare. De har en något varierande utformning för olika kategorier skadevållare. Giemensamt för samtliga hithörande bestämmelser är emeller-

4.3.1.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             433

tid att nedsättning av skadestånd inte får ske, om den ersättningsskyldiges förfarande innefattade brottslig handling.

Skadeståndskommittén anser att hinder inte skaU möta mot att kommitté­förslagets jämkningsregler för arbetstagare tUlämpas på dem som avses med associationslagarnas jämkningsbestämmelser i fall som inte omfattas av dessa. Inom sitt område får enligt kommittén de speciella reglerna tUlämpas med beaktande av de överväganden som ligger tUl grund för de nya jämk­ningsbestämmelserna för arbetstagare. Utan att vilja ta upp frågan om en fullständig översyn av de särskUda jämkningsbestämmelserna har kommit­tén funnit det nödvändigt att föreslå upphävande av det kategoriska förbudet mot jämkning av skadestånd på grund av brottslig handling. Kommitténs ståndpunkt har inte mött några erinringar under remissbehandlingen.

Vissa av de personer som omfattas av de associationsrättsliga jämknings-reglerna — t. ex. verkställande dhektör i ett aktiebolag — hitar obestridligen ställning som arbetstagare. I princip blir därför den allmänna regeln i skade­ståndslagen om arbetstagares skadeståndsansvar tUlämplig i fråga om så­dana befattningshavares skadevållande i tjänsten. Frågan om en analogisk tUlämpning av den nya allmänna bestämmelsen på andra än arbetstagare, bl. a, vissa sådana befattningshavare som avses med de nu aktuella associa­tionsrättsliga bestämmelserna, kommer jag att beröra närmare vid min behandling av de enskUda bestämmelserna (avsnitt 5.1.4.1.). Men jag vill redan här förutskicka att en sådan tUlämpning enligt min mening inte skall vara utesluten. 1 fall då en direkt eUer analogisk tillämpning av den nya regeln blir aktuell uppkommer frågan hur de nu gällande speciella jämk-ningsbestämmelserna och den nya bestämmelsen om arbetstagares ansvar skall förhålla sig tiU varandra, om de äldre reglema fortfar att gälla.

Jämkningsreglerna i associationslagstiftningen har karaktären av special­regler, betingade av särskUda associationsrättsliga förhållanden. De är i vidsträckt omfattning tUlämpliga på skadevållare som inte är eller kan jäm­ställas med arbetstagare. Reglerna bör därför i princip förbli gäUande vid sidan av den nya bestämmelsen för arbetstagare också inom det område där den senare gäller. Konflikter mellan regelsystem får lösas med utgångspunkt i de grundsatser om förhållandet meUan allmänna skadeståndsregler och skadeståndsrättslig speciallagstiftning som jag har angett i det föregående. Det innebär, att den allmänna bestämmelsen för arbetstagare mom det om­råde där den är direkt eller analogiskt tillämplig på dem som avses med de särskUda jämkningsreglerna kan underkastas modifikationer eUer helt sät­tas ur spel av dessa. Här som annars får det lämnas åt domstolarna att med utgångspunkt i de speciella reglernas innehåll och i de rättspolitiska över­väganden som ligger till grund för de olika regelsystemen avgöra hur långt­gående verkningar i modifierande riktning som specialreglerna i associa­tionsrätten skall få.

Den bestämmelse om arbetstagares skadeståndsansvar som nu föreslås är

4.3.3.

28 — Bihang tiU riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5

434                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

uttryck tör en delvis ny syn på frågan om skadeståndsansvaret för den som utför arbete för annans räkning under sådana förhållanden att han är att anse som eller bör jämställas med arbetstagare. Det kunde därför vara skäl att mer ingående överväga behovet av ändringar i de associationsrättsliga reglerna för att bringa dem i överensstämmelse med det synsätt på frågan som bär upp de nya principema för arbetstagares skadeståndsansvar. Jag delar emellertid kommitténs uppfattning att en mer genomgripande översyn av associationsrättens regler på denna punkt inte bör ske i detta samman­hang utan bör komma till stånd i samband med en revision av den associa­tionsrättsliga lagstiftningen över huvmd taget, i all synnerhet som arbete på en reformering av aktiebolagslagstiftningen sedan länge pågår.

Det sagda hindrar inte att man redan nu undanröjer uppenbara hinder mot att anpassa tUlämpningen av de associationsrättsUga jämkningsregler­na tUI vad lagstiftaren i andra liknande faU utanför tUlämpningsområdet för dessa regler anser rimligt och önskvärt. Ett sådant hinder utgör föreskrif­ten om förbud mot nedsättning av skadestånd, när den ersättningsskyldige gjort sig skyldig tiU brottsUg handling. De omständigheter som enligt före­varande regler och den nya aUmänna bestämmelsen skall beaktas vid skade­ståndsfrågans prövning ger tUhäckligt utrjrmme för domstolarna att beakta den skadevållande handlingens beskaffenhet och bl. a. huruvida den inne­fattar brott.

På grundval av dessa överväganden förordar jag, i överensstämmelse med kommitténs av remissinstanserna biträdda förslag, att den berörda för­budsbestämmelsen i de aktuella associationsrättsliga jämkningsreglerna utgår.

4.4. Fördelningsregeln i 3 § bilansvarighetslagen

4.4.1. Gällande rätt

I 3 § bUansvarighetslagen (BAL) föreskrivs, att när både ägare och förare av motorfordon är ersättningsskyldiga enligt 2 § nämnda lag — dvs. när båda bär s. k. presumtionsansvar — de skall sig emeUan ta del i ersättning­ens gäldande med hälften vardera. Om vållande tUl skadan kan visas före­ligga hos endera av ägaren eller föraren, lär skadeståndet i dess helhet få slutligt bäras av den vållande, även om den andre inte kan visa sig fri från våUande och alltså bär presumtionsansvar i förhållande tUl den skadelidan­de (11 § BAL).

TiUämpning av fördelningsregeln i 3 § BAL torde sällan bli aktueU, efter­som skadan regelmässigt täcks av obligatorisk trafikförsäkring, vilken i för­hållande tUl tredje man täcker både förarens och ägarens ansvarighet. Reg­ress från trafikförsäkringens sida mot förare som svarar endast på grund av presumerat vållande har praktisk betydelse bara i fall då föraren vid

4.3.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            435

skadetUlfället saknat körkort eller varit så spritpåverkad att han gjort sig förfallen tUl ansvar för trafiknykterhetsbrott eller begagnat fordonet utan lov eller brukat det som hjälpmedel i samband med brottslig gärning.

Om emellertid föreskriven trafikförsäkring saknas, kan trafikförsäk­ringsföreningen göra gällande regressrätt mot både ägare och förare, även om bara presumerat vållande föreligger. En Uknande situation kan upp­komma, när trafikförsäkring finns men inte skyddar försäkringstagaren, t. ex. på den grund att försäkringen över huvud taget inte gäller som an­svarsförsäkring eller att försäkringstagaren försummat premiebetalning. Fördelningsregeln kan då få betydelse. Detsamma gäller, när motorfordon har använts inom inhägnat område och försäkringsplikt därför över huvud taget inte har förelegat (2 § fjärde stycket trafikförsäkringslagen — TFL). När ägaren själv har lidit skada, för vilken föraren är ansvarig på grund av presumerat vållande, har i praxis 3 § BAL — eller möjligen grunderna för detta lagrum — ansetts skola medföra att ägarens rätt till skadestånd av föraren skall nedsättas tUl hälften (NJA 1943 s. 221 och 1956 s. 78).

När det gäller motorfordon som ägs eller nyttjas av staten sätts fördel­ningsregeln i 3 § BAL ur spel genom 1946 års förordning med vissa bestämmelser rörande skadeståndsskyldigheten för förare av motordrivet fordon, som tiUhör eller nyttjas av staten. Enligt denna förordning kan näm­ligen staten såsom fordonsägare över huvmd taget inte rikta återkrav mot föraren, om denne bär endast presumtionsansvar, och föraren har i kon­sekvens härmed full återkravsrätt mot staten i ett sådant fall.

4.4.2. Skadeståndskominittén

Den schematiska fördelningsregeln i 3 § BAL strider enligt skadestånds­kommittén mot principerna för 4 § i kommitténs förslag i de fall då föraren är anställd hos bUens ägare. Enligt kommitténs mening bör jämkningsreg­lerna i förslaget slå igenom även i dessa situationer. Möjligen kan detta upp­nås utan ändring av fördelningsregeln. I motiven till BAL har nämligen förutsatts, att anställningsavtal kan föranleda avsteg från denna regel. Det kan hävdas att de nu föreslagna jämkningsbestämmelserna reglerar ett mo­ment i anställningsförhållandet. På denna väg skulle man kunna komma fram tUl en annan ansvarsfördelning än som föreskrivs i 3 § BAL. Kommit­tén anser likväl att paragrafen är missvisande. Härtill kommer att regeln om hälftendelning blh tillämplig i fall då föraren är anställd hos någon annan än bilens ägare, även om föraren handhar fordonet i tjänsten.

Enligt kommittén bör därför 3 § BAL ändras. Det inger enligt kommittén inte några betänkligheter att helt aUmänt föreskriva att ansvaret mellan ägaren och föraren inbördes skall fördelas efter vad som prövas skäUgt. En bestämmelse av detta innehåll ger utrymme för tUlämpning av de föreslag­na jämkningsreglerna för arbetstagare i fall då föraren är arbetstagare och

4.4.2.

 

436                Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972

har fört fordonet i tjänsten. Kommittén anser inte att några beaktansvärda olägenheter är förenade med att en skälighetsprövning kan äga rum även i andra fall. Regressreglerna i TFL medför redan nu avsteg från fördelnings­regeln, fastän detta inte framgår av BAL. Kommittén erinrar också om bestämmelsen i 7 § i kommitténs förslag i »Skadestånd I» till lag med all­männa bestämmelser om skadestånd. Enligt denna paragraf skall ansvars­fördelningen mellan flera som svarar enligt den aUmänna culparegeln ske efter vad som finnes skäligt med hänsjm tUl grunden för skadeståndsansva­ret och övriga omständigheter.

I enlighet med dessa överväganden föreslår kommittén att 3 § BAL ges det innehållet, att när både ägare och förare enligt 2 § BAL är skyldiga att ersätta skada, de sig emellan skaU ta del i betalningen av ersättningen efter vad som prövas skäligt. Grunderna för 4 § i kommitténs förslag bör enligt kommittén regelmässigt leda tUl att ägaren får bära hela skadeståndet. Även när föraren är anställd hos annan än ägaren synes det kommittén runligt, att föraren inte slutligen drabbas av ansvaret.

Beträffande det faUet att ägaren själv har lidit skada, för vilken föraren är presumtionsansvarig, uttalar kommittén att om förarens ansvar är täckt av försäkring det inte fmns någon anlednmg att reducera det skadestånd som tUlkommer ägaren. Skälighetsprövmmgen enligt 3 § BAL i dess före­slagna lydelse bör således normalt leda till att ägaren i ett sådant faU får full ersättning. När skada tillfogas fordonet eller egendom som befordras med detta, är 2 § BAL mte tUlämplig i fråga om förarens skadeståndsansvar, som alltså blir att bedöma enligt aUmänna regler. Jämkningsreglerna i 4 § kom­mittéförslaget blir då omedelbart tiUämpliga, om föraren har fört fordonet i egenskap av arbetstagare.

När fördelningsregien i övrigt blir aktuell, utan att jämkningsreglerna i 4 § kommittéförslaget ksm tUlämpas, lär enligt kommittén bUligheten i allmänhet kräva att ägaren slutUgt svarar för skadeståndet, såframt det beror på honom att fordonet har brukats utan trafikförsäkring.

4.4.3. Remissyttrandena

Kommitténs förslag tiU ändrad lydelse av 3 § BAL har tUlstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser, bland dem justitiekans­lem, hovrätten för Nedre Norrland, lånsstyrelsen i Stockholms lån, försäk­ringsinspektionen och försvarets civilförvaltning. Även SAF lämnar försla­get utan erinran men säger sig ha svårt att utan vidare instämma i kom­mitténs enligt föreningens mening aUtför onyanserade slutsats, att den nya fördelningsregeln regelmässigt bör leda till att ägaren får bära hela skade­ståndet.

Trafikförsäkringsföreningen däremot avstyrker förslaget och förordar att lagrummet behålls i sm nuvarande lydelse.

I sin ingående kritik av förslaget pekar föreningen till en början på vissa

4.4.2.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            437

olägenheter av processuell natur, som enligt föreningen är förbundna med en ändring av 3 § BAL. Eftersom ett skadeståndskrav i bUmål oftast har for­men av ett målsägandeanspråk mot föraren, skulle den tUlämpning av jämk­ningsreglerna för arbetstagare som ändringen avser att möjliggöra kunna medföra att domen inte ger uttryck även för trafikförsäkringsgivarens ska­deståndsskyldighet. Det kan enUgt föreningen bli nödvändigt att instämma även fordonsägaren eller trafikförsäkringsgivaren som part i målet.

Föreningen framhåller också vissa andra olägenheter med en skälighets­prövning av förarens andel i sådant presumtionsansvar gentemot tredje man som fordonsägare och förare bär gemensamt. Man kan t. ex. inte tänka sig någon nedsättning av skadeståndsansvaret när föraren-arbetstagaren själv äger den bU som har orsakat tredje man skada. Det skulle nämligen in­nebära, att trafikförsäkringsgivarens ansvarighet inskränks i motsvarande mån, eftersom den personliga skadeståndsskyldigheten måste vara iden­tisk med försäkringsgivarens ansvar. Kommittén har mte tänkt sig att nå­gon sådan inskränkning skall förekomma. Inte heller om försäkringsgivaren har regressrätt mot föraren kan någon nedsättning av förarens skadestånds­ansvar äga rum, eftersom detta — åtminstone om föraren också är ägare av fordonet — skulle leda tUl en inte åsyftad inskränkning i försäkringsgiva­rens ansvarighet.

Föreningen berör vidare vilka följder den föreslagna ändringen får, om reglerna i 4 § andra stycket kommittéförslaget skulle leda till en annan be­dömning av försäkringsgivarens regressanspråk mot föraren än det primä­ra skadeståndsansvar som den skadelidande riktar mot försäkringsgivaren. Föreningen fiimer möjligheterna att tiUämpa nedsättnmgsreglerna i 4 § andra stycket på ett sådant regressanspråk vara jrtterst begränsade. Om ett fordon varit oförsäkrat, brukar förenmgen normalt inte rikta regress­krav mot föraren, om denne inte känt tUl att ägaren försummat försäkrings­plikten. Trafikförsäkringen har i övrigt regressrätt mot föraren endast för vissa speciella fall, nämligen då föraren har framkallat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller vid skadetUlfället varit spritpåverkad el­ler om föraren har handlat i brottslig avsikt eller bar begagnat fordonet utan lov. Föreningen ifrågasätter, om det bör föreligga ens en formell möjlighet till jämkning av förarens skadeståndsansvar i sådana fall. De föreslagna reglerna är sålunda ägnade att skapa oklarhet. Föreningen finner det också betänkligt om man på detta sätt skuUe mdirekt åstadkomma ingrepp i för-säkrmgsgivarnas regressrätt. Därigenom skulle en revision av gällande re­gressregler föregripas.

Trafikförsäkrmgsförenmgen tar härefter upp frågan hur fördelningen av ansvaret mellan ägare och förare gestaltar sig enligt de regler som kom­mittén föreslår, när försäkring saknats eller försäkringsvillkoren har åsido­satts.

När föraren visas ha varit vållande skall enligt kommittén 4 § i förslaget

4.4.3.

 

438                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

kunna tUlämpas. Skadeståndet skall i enUghet härmed normalt slutligen stanna på ägaren, vilket föreningen anser rimligt. Men föreningen påpekar att i huvudsak samma resultat lär kunna uppnås genom bestämmelser i kollektivavtal.

Om endast presumtionsansvar åvilar föraren, innebär den föreslagna ly­delsen av 3 § BAL att förarens del av ansvaret skall bestämmas efter vad som prövas skäligt med hänsyn tUl omständigheterna. Föreningen finner att en tUlämpning av 4 § kommittéförslaget också här leder till att skadestån­det slutligt stannar på ägaren. Samma resultat skulle emellertid kunna upp­nås avtalsvägen. Men om fordonsägaren inte tUlika är förarens arbetsgivare, står någon lösning genom anställningsavtal inte öppen. Kommittén anser emellertid att föraren inte heller i en sådan situation bör slutiigt drabbas av ansvaret. Förenmgen tror för sm del att denna situation är sällsjmt och framhåller att den praktiska betydelsen av de fall som det här är fråga om är allt för ringa för att motivera att den nuvarande fördelningsregeln i 3 § BAL överges tUl förmån för en sådan »kautschukregel» som den kommit­tén föreslår. Kommittén har enligt föreningen gått betydligt längre än som kan motiveras av syftet att bringa reglerna i 4 § i samklang med BAL.

Föreningen behandlar vidare frågan om förarens skadeståndsansvar mot fordonets ägare i de fall då ägaren tillskyndas skada för vilken föraren kan bli ansvarig enligt BAL, dvs. skada på ägarens person eller på annan honom tUlhörig egendom än fordonet självt eUer egendom som befordras med detta. Också här finner förenuigen att kommitténs regler formellt leder tUl en in­skränkning i förarens ansvarighet, när föraren visas ha varit vållande tUl skadan och fordonsägaren tillika är hans arbetsgivare. Kommitténs stånd­punkt, att det inte finns någon anledning att reducera det skadestånd som tillkommer ägaren när föraren bär presumtionsansvar och detta är täckt av försäkring, innebär enligt förenmgen uppenbarligen att kommittén inte hel­ler har åsyftat någon inskränkning i förarens ansvarighet när denne bär culpaansvar för skadan och skadeståndet täcks av försäkring.

En konsekvens av kommitténs ståndpunkt är enligt föreningen, att jämk­ningsreglerna och fördelningsregeln skall tUlämpas på helt skUda sätt, när det gäller förarens ansvar gentemot ägaren resp. när det är fråga om för­delning av förarens och ägarens ansvar gentemot tredje man. Anledningen härtUl skulle vara att förarens ansvar i det förra fallet är täckt av trafik­försäkring. Föreningen anmärker att kommittén inte har gått in på frågan hur man skall bedöma fall då föraren är regressansvarig, sedan försäkrmgen har täckt hans ansvar gentemot ägaren. Man kan enligt föreningen knap­past särbehandla sådana fall. Det skulle t. ex. vara orimligt att bUägarens rätt tUl skadestånd inskränks därför att förarens culpa anses grov.

De regler som kommittén föreslår är alltså, enligt föreningen, i vissa avseenden oklara och delvis avsedda att tUlämpas på ett sätt som inte kan utläsas av utan snarast strider mot lagtexten. Lösligheten i reglerna anser

4.4.3.

 

Kungl. Majtts proposition nr 3 år 1972            439

föreningen betänklig. Inkonsekvensen i regelsystemet bottnar enligt före­ningen framförallt i att det i själva verket inte alls tycks vara meningen att principerna i 4 § i kommitténs förslag skall slå igenom när arbetstagaren­förarens culpaansvar är täckt av trafikförsäkring. Föreningen frågar sig då om det är så stor anledning att försöka få tiU stånd samstämmighet med dessa principer när det gäller förarens presumtionsansvar genom att bjrta ut halveringsregeln i 3 § BAL mot en regel som i och för sig inte ger någon ledning och som delvis är avsedd att tUlämpas dhekt i strid mot de prin­ciper som man har åsyftat att nå överensstämmelse med.

Sammanfattningsvis finner föreningen bärande skäl inte föreligga att i fråga om sådan skada som omfattas av TFL låta den omständigheten att fordonet förts av arbetstagare i tjänsten medföra inskränkning i förarens skadeståndsansvar och i hans eventuella regressansvar. Å andra sidan fin­ner föreningen inte heller skäl föreligga att i samband med en lagstiftning, som bl, a, åsyftar viss inskränkning i arbetstagares personliga skadestånds­ansvar, införa regler som delvis syftar till en ökning av samtliga bUförares ansvar gentemot bUägare, Att detta ansvar täcks av trafikförsäkring är en­ligt föreningens mening en sak för sig och bör inte påverka det primära ska­deståndsansvar som trafikförsäkringen skall täcka.

4.4.4. Departementschefen

Enligt 2 § BAL svarar ägare och förare av motorfordon solidariskt för skada som uppkommer i följd av trafik med fordonet, om det inte framgår av omständigheterna att skadan inte orsakats genom förarens vållande. I fråga om den inbördes ansvarsfördelningen mellan ägaren och föraren gäl­ler enligt 3 § samma lag att de sinsemellan skall ta del i betalningen av ska­deståndet med hälften vardera. Denna schematiska fördelningsregel är mo­tiverad bl. a. av att ägaren i de flesta fall inte har del i skadan på annat sätt än genom det ansvar han bär för föraren och att därför en fördelning efter hur stor del var och en av de ansvariga har i olyckan inte skulle vara praktikabel.

Enligt skadeståndskommittén strider 3 § BAL i sin nuvarande lydelse mot de principer om en lindring av en arbetstagares skadeståndsansvar som bär upp 4 § i kommitténs förslag. Paragrafen blh missvisande även om fördelningsfrågan i fall då föraren har fört bilen i sin tjänst som arbets­tagare i viss utsträckning kan lösas genom att 4 § i kommitténs förslag an­ses reglera ett moment i anställningsförhållandet. Men tjänsteavtalet kan inte inverka på ansvarsfördelningen i fall då föraren är anstäUd hos någon annan än bUens ägare. Fördelningsregeln bör därför ändras. Genoni att före­skriva, att ägare och förare, som båda bär presumtionsansvar enUgt lagen, skall ta del i betalningen av ersättnmgen efter vad som prövas skäligt med hänsjm tUl omständigheterna, gör man det enligt kommittén möjligt att tUl-

4.4.4

 

440                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

lämpa de nämnda principerna i fall då bilföraren är anställd hos bUens äga­re eller annan person.

Majoriteten av remissinstanserna har inte haft några erinringar mot kom­mitténs förslag. Trafikförsäkringsföreningen riktar emellertid i sitt yttrande allvarliga invändningar mot den föreslagna ändringen av 3 § BAL. Förening­ens kritik går i huvudsak ut på att man inte för det mycket begränsade antal fall där fördelningsfrågan får betydelse bör ersätta den nuvarande klara fördelningsregeln med en regel som kommer att vålla oklarhet och kompli­kationer i tUlämpningen.

Föreningen pekar på att jämkning över huvud taget inte kan komma i fråga i fall då föraren själv äger det fordon han för i tjänsten, eftersom det­ta skulle innebära en inskränkning också av trafikförsäkringens ansvar. Frågan om nedsättnmg av förarens ansvar när han i sin tjänst som arbets­tagare har fört ett arbetsgivaren tUlhörigt fordon kan — som kommittén också funnit — regleras i kollektivavtal e, d. Den tredje kategori av fall då en arbetstagares personliga ansvar enligt bUansvarighetslagen kan aktuali­seras avser situationer då fordonets ägare är en annan person än förarens arbetsgivare. Dessa fall är enligt föreningen av underordnad praktisk bety­delse och motiverar i varje faU inte att man överger den nuvarande fasta fördelningsregeln. Regress mot arbetstagaren aktualiseras i praktiken bara när omständigheterna är sådana att en nedsättning av förarens personliga ansvarighet inte bör äga rum.

Mot det begränsade praktiska intresset av att ansvaret kan fördelas mel­lan ägare och förare efter skälighet ställer föreningen bl. a. de processuella komplikationer som den föreslagna fördelningsregeln skulle medföra. För­eningen pekar emellertid också på vissa inkonsekvenser i kommitténs utta­landen om hur den nya fördelningsregeln skall tiUämpas och vänder sig sär­skUt mot kommitténs ståndpunkt att någon reducering av skadeståndet inte skall äga rum när föraren bär presumtionsansvar för skada som har drab­bat ägaren själv. Här skulle alltså, framhåller föreningen, tUlämpas en prin­cip rakt motsatt den som avses gälla när tredje man är skadelidande. Kom­mittén har enligt föreningen gått förbi frågan om förarens regressansvar för skada som tUlfogats ägaren. Enligt föreningen kan man knappast be­handla regressfall och icke-regressfall olika, så att ägaren får mindre skade­stånd, när regress mot föraren kan bU aktuell än när regress är utesluten.

För egen del vill jag tUl en början något mer ingående behandla frågan om förhållandet mellan hilansvarighetslagens bestämmelser och skade­ståndsregler av det slag som jag nu föreslår.

Bilansvarighetslagen har karaktären av en skadeståndsrättslig speciallag­stiftning om skärpt skadeståndsansvar för vissa rättssubjekt med avseende på en viss typ av skador. Skärpningen av ansvaret kommer främst till uttryck i reglerna om omvänd bevisbörda, Rättspolitiskt motiveras särreg­leringen av att det här rör sig om en verksamhet som erbjuder särskilda

4.4.4.

 

Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972             441

faromoment och skaderisker samt att skadefrekvensen är hög. De skade­lidandes reparationsintresse framträder därför med särskUd stjrrka. Det lär vara dessa förhållanden som har föranlett lagstiftaren att inte bara införa särskilt stränga skadeståndsregler på detta område utan också genom trafik­försäkringslagstiftningens regler säkerstäUa att ersättning för skada i följd av bUtrafik så gott som alltid kommer att utgå.

I fråga om förhållandet mellan en speciallagstiftning av det slag BAL ut­gör och sådana skadeståndsregler av allmän natur som bl. a. de nya reg­lerna om arbetstagares skadeståndsansvar gäller i princip vad jag tidigare har uttalat om förhållandet i aUmänhet meUan skadeståndsrättslig special­lagstiftning och allmänna skadeståndsregler (avsnitt 2.1.4.3. och 2.2,4,7,), En tiUämpning i detta fall av det betraktelsesätt jag därvid har gett uttryck åt leder enligt min mening till att det culpaansvar med omvänd bevisbörda som enligt BAL åvilar förare av motorfordon inte kan nedsättas eller bort­falla enligt den regel om arbetstagares skadeståndsansvar som jag föreslår. Det skulle inte vara förenligt med grunderna för speciaUagstiftningen på biltrafikens område att på detta sätt försvaga den ersättningsgaranti till trafikoffrens förmån som denna lagstiftning syftar till. De särskilda an­svarsreglerna i BAL får med andra ord anses medföra bl. a. den modifika­tionen i de allmänna skadeståndsreglerna att en sådan generell regel som det här är fråga om helt sätts ur spel.

Trafikförsäkrmgsföreningen förefaUer att ha utgått från en motsatt stånd­punkt, såvitt gäller situationen för en bUförare som för motorfordon i sin tjänst som arbetstagare. Föreningen sjmes nämligen ha antagit att föraren-arbetstagarens ansvarighet enligt BAL — på grund av stjrrkt eller presu­merat vållande — skall kunna jämkas med stöd av 4 § kommittéförslaget, och föreningen har ingående behandlat vUka konsekvenser detta skulle kunna leda tUl. På den punkten torde emellertid föreningen ha gett förslaget en tolkning som kommittén inte har åsyftat.

Att en bUförare-arbetstagare inte kan få sitt skadeståndsansvar i förhål­lande tUl den skadelidande nedsatt enligt den nya regeln om arbetstagares skadeståndsansvar, hindrar emeUertid inte att frågan hur skadestånd skall slutiigt fördelas mellan honom och fordonets ägare underkastas en reglering som tar hänsjm till under vilka omständigheter skadan har uppkommit eller till speciella relationer mellan föraren och ägaren, som t. ex. att den förre är anställd hos den senare och har fört fordonet i tjänsten, (När det här och i det följande talas om ägare av motorfordon avses också brukare.) De ska­deUdandes reparationsintresse, som ligger till grund för det skärpta förar-ansvaret har inte någon betydelse i dessa situationer, och lagstiftaren står alltså fri att bedöma fördelningsfrågan med hänsyn uteslutande till de skadeståndsansvarigas inbördes förhållanden.

Normalt utgör trafikförsäkringen samtidigt också ansvarsförsäkring tiU förmån för försäkringstagaren-ägaren. När trafikförsäkringsgivare riktar

4.4.4.

 

442                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

återkrav mot förare för belopp som omfattas av ansvarsförsäkringsmomen­tet i försäkringen kan föraren följaktligen göra de invändningar mot kravet som han kunnat göra om ägaren själv hade gjort återkravet gällande. Reg­lerna om den inbördes ansvarsfördelningen mellan ägare och förare får här direkt betydelse.

Nu gällande ordning på trafikförsäkringsområdet medför att frågan om skadeståndets fördelning mellan förare och ägare mera säUan blir aktueU i praktiken. Vissa speciella undantagssituationer måste dock uppmärksam­mas, I en del visserligen fåtaliga fall utgår inte någon trafikförsäkringser­sättning. Det gäller till en början när skada har orsaktas av fordon som brukas inom inhägnat område och därför inte behöver vara trafikförsäkrat (s,k. områdesfordon). Man måste vidare beakta möjligheten av att skada för vilken trafikförsäkringsersättning utgår överstiger de försäkringssum­mor som gäller enligt 11 § TFL — låt vara att dessa fall numera är av nästan rent teoretisk art. Slutligen har man att uppmärksamma de fall då försäk­ringsersättning inte utgår på grund av att fordonet ägs eller nyttjas av staten (4 § TFL och 1939 års lag med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten, m. m.).

Frågan om fördelning mellan ägare och förare av ansvaret mot tredje man uppkommer givetvis först sedan tredje man har fått ersättning för sin skada ur trafikförsäkring eller från trafikförsäkringsföreningen eUer direkt av skadeståndsskyldig ägare eUer förare. En tiUämpning av 3 § BAL förut­sätter att föraren svarar på grund av presumerat vållande. Visas han vara vållande, blir frågan om ansvarsfördelningen i samtliga de situationer där ett återkrav mot föraren över huvud taget kan aktualiseras att bedöma en­ligt 11 § BAL. Svarar föraren på grund av presumerat våUande och ligger våUande ägaren till last, har föraren enligt nämnda lagrum full återkravs­rätt mot ägaren, och denne kan inte göra någon regressrätt gäUande mot föraren. Men när endast presumtionsansvar enligt 2 § BAL åvilar ägaren, blir 3 § BAL att tiUämpa, Enligt lagrummets nuvarande lydelse skall i ett sådant fall ansvarigheten fördelas lika mellan ägaren och föraren. Kommittéför­slaget innebär att fördelningen i stället skall ske på grundval av en skälig­hetsprövning, varvid grunderna för förslagets regel om arbetstagares skade­ståndsansvar kan vinna beaktande i de fall då föraren har fört fordonet i sin tjänst som arbetstagare hos ägaren eller hos tredje man. Men det framgår av vad jag har sagt i det föregående, att fördelningsfrågan får prak­tisk betydelse bara i ett mycket ringa antal fall. Den aktualiseras över huvud taget inte i fråga om ersättningar som har utgetts för skada i följd av trafik med fordon som ägs eller njrttjas av staten. I praktiken torde det nästan ald­rig inträffa att försäkringssumma enligt 11 § TFL inte räcker tiU full skade­ersättning. Kvar står dels fall då trafikförsäkringsplikt inte har förelegat på den grund att det är fråga om områdesfordon, dels fall då regress för trafikförsäkringsersättning kan utövas mot ägare eller förare på annan

4.4.4.

 

Kungl Majtts propositiöh nr 5 år 1972             443

grund än påståendet om vållande till skadan, t, ex, när fordonet med äga­rens vetskap har förts av en körkortslös eller spritpåverkad förare. Även om också dessa fall är fåtaliga bör en lagreglering i ämnet återspegla vad lagstiftaren anser önskvärt från sociala och samhällsekonomiska synpunk­ter.

En regel om hälftendelning fyller enligt min mening inte detta krav. Om­ständigheterna kan vara högst varierande och en hälftendelning kan leda tUl stötande resultat. Detta gäller särskUt i fall av skada i följd av trafik med områdesfordon. Regelmässigt är det här fråga om förare som har fört fordonet i tjänst som arbetstagare. Om ägaren också är förarens arbetsgi­vare kan man visserligen, som kommittén har påpekat, komma till ett till­fredsställande resultat genom en tolkning av tjänsteavtalet i överensstäm­melse med grunderna för den nya regeln om arbetstagares skadeståndsan­svar. Men även bortsett från att denna väg inte är framkomlig, när föraren är anställd hos annan än fordonsägaren, är det naturligt att lagstiftningen gör det möjligt för domstolarna att direkt tillämpa det betraktelsesätt som ligger till grund för den nya skadeståndsregeln. Från dessa synpunkter är en regel om ansvarsfördelning på grundval av en skälighetsprövning att föredra framför den nu gällande schematiska likafördelningsregeln.

Som jag tidigare har påvisat inverkar kommittéförslaget till ändrad ly­delse av 3 § BAL inte på den skadelidandes ersättningsrätt. För en speciell typ av skadesituationer, som har särskilt uppmärksammats av både kom­mittén och trafikförsäkringsföreningen, finns det emellertid anledning att gå något närmare in på frågan om den skadelidandes ställning enligt för­slaget. Det gäller de fall då en presumtionsansvarig ägare själv har lidit skada till sin person eller har tillfogats skada på annan egendom än fordonet självt eller sådan egendom som befordrats med detta.

I rättspraxis har fastslagits att ägaren i ett sådant fall får underkasta sig jämkning av sin rätt tUl skadestånd av föraren (och ur sin egen trafikför­säkring) enligt grunderna för 2 § BAL och att jämkning skall enligt (grun­derna för) 3 § BAL ske tUl hälften av full ersättning. Kommittén har för sin del förutsatt att den regel om ansvarsfördelning efter skälighet som kom­mittén föreslår i stället skall leda till att ägaren får full ersättning i de fall »då förarens ansvar är täckt av trafikförsäkring». Det finns nämligen enligt kommittén i dessa fall inte någon anledning att reducera ägaren tUlkom­mande skadestånd. Samtidigt menar kommittén att den nya fördelnings­regeln normalt bör leda till att ägaren slutUgt får ensam bära ansvaret för ersättning tUl tredje man i de fall då personlig ansvarighet enligt 2 § BAL för både ägare och förare aktualiseras. Trafikförsäkringsföreningen har på­visat inkonsekvenserna i dessa resonemang.

Det torde följa av allmänna grundsatser, att en skadelidande bilägare, som själv bär presumtionsansvar enligt 2 § BAL, får tåla jämkning av sitt skadestånd när han riktar ersättningskrav mot en likaledes presumtions-

4.4.4.

 

444                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ansvarig förare av det egna fordonet. Eftersom det i ett sådant fall inte är möjligt att bestämma jämkningsgraden på grundval av en konkret vål­landebedömning och omständigheterna i övrigt vid skadetiUfället knappast kan ge någon ledning, lär resultatet regelmässigt bli att jämkning sker tiU hälften av fullt skadestånd. Det har som nämnt också blivit resultatet i de fall då frågan har blivit föremål för prövning i högsta domstolen. Denna har härvid uttryckligen åberopat fördelningsregeln i 3 § BAL. Det framgår inte klart av föreUggande rättsfall, om högsta domstolen har ansett att regeln i detta lagrum om hälftendelning av skadeståndsansvaret (mot tredje man) automatiskt måste leda till att också frågan om jämkning av ägaren själv tillkommande skadestånd skall bedömas på grundval av en likafördelnings-princip eller om domstolen i 3 § BAL endast sett en indikation på att in dubio en 50 %-ig jämkning bör ske. För egen del anser jag att en fördelnings­regel av detta slag inte är bindande vid prövning av jämkningsfrågan men att det självfallet är mycket som talar för att jämkning sker i nära överens­stämmelse med vad som gäller i fråga om den inbördes ansvarfördelningen.

Det framgår av vad jag nu har anfört att jag inte kan helt ansluta mig tUl kommitténs uttalanden om hur frågan om jämkning enligt grunderna för 2 § BAL av en presumtionsansvarig bUägares skadeståndsanspråk mot en presumtionsansvarig förare av det egna fordonet skall bedömas, för den händelse 3 § BAL utformas som en regel om ansvarsfördelning på grundval av en skälighetsprövning. Att »förarens ansvar är täckt av trafikförsäkring» bör således enligt min mening inte inverka vid jämkningsfrågans prövning. Existensen av försäkring på den skadeståndsskyldiges sida får lika litet betydelse här som vid bedömningen av en fråga om jämkning på grund av medvållande. Vid en prövning av ägarens skadeståndsanspråk mot föraren blir det aUtså som hittills fråga om en fri »medverkansbedömning», varvid dock stor hänsyn självfallet får tas tUl hur fördelningen av de båda parternas ansvarighet mot tredje man bör ske. Att denna fördelning efter en eventueU ändring av 3 § BAL i enlighet med kommittéförslaget skall ske på grundval av en fri skälighetsprövning i stäUet för en schematisk lika-fördelnmgsregel kommer således att inverka också på bedömningen av i vil­ken omfattning ägarens skadeståndskrav mot föraren skaU bifallas. Och normalt torde domstolarna — i överensstämmelse med hittUlsvarande praxis — komma tUl att överensstämmande fördelnings- resp. jämkningskvoter skall tillämpas.

Ett genomförande av kommitténs förslag tUl ny fördelningsregel i 3 § BAL kommer med detta betraktelsesätt inte att leda till sådana inadvertenser som trafikförsäkringsföreningen har befarat. Inte heller i övrigt innefattar enligt min mening föreningens kritik övertygande skäl för att den nuvarande fördelningsregeln i 3 § BAL är att föredra framför den av kommittén före­slagna bestämmelsen. Däremot utgör det ett starkt argument för kommit­téns förslag att den nya fördelningsregeln i motsats tUl den nu gäUande med-

4.4.4.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            445

ger att BAL:s skadeståndsregler kan tUlämpas i full överensstämmelse med den lagstiftning i fråga om arbetstagares skadeståndsansvar som jag före­slår.

På grundval av dessa överväganden biträder jag kommitténs förslag till ändrad lydelse av 3 § BAL.

I enlighet med vad jag har anfört i avsnitt 2,—4, har inom justitiedepar­tementet upprättats förslag till skadeståndslag samt till lagstiftning om så­dana följdändringar i andra lagar som jag har behandlat i det föregående.

Lagförslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.

En översikt över departementsförslagets motsvarigheter i gällande rätt och i kommittéförslagen har tagits in i slutet av bilaga 4,

4.4.4.

 

446                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

5. LAGFÖRSLAGENS ENSKILDA BESTÄMMELSER

5.1. Förslaget till skadeståndslag

Den lagstiftning som jag föreslår syftar tUl en reglering av ett flertal ska­deståndsrättsliga frågor av allmän natur. Lagstiftningen behandlar de prak­tiskt viktigaste fallen av skadestånd på grund av eget eUer annans vållande. Inom denna ram tar lagstiftningen ställning tUl åtskUliga problem av grund­läggande natur som är gemensamma för hela den utomobligatoriska skade­ståndsrätten. Men som jag redan tidigare har påpekat är lagstiftningen långt ifrån uttömmande. I den praktiska tillämpningen måste ett stort antal frå­gor besvaras med utgångspunkt i allmänt erkända skadeståndsrättsliga grundsatser, vilka alltså supplerar de bestämmelser som den nya lagen in­nehåller. Lagen har sålunda karaktären av en ramlagstiftning. Med den ut­formning av lagen som jag föreslår bör den emellertid enligt min mening bUda en lämplig stomme, på vilken man successivt kan bygga vidare i det fortsatta arbetet på att åstadkomma ett lagverk som förtjänar namnet en allmän skadeståndslag. Jag räknar aUtså med, att efterhand som ett fortsatt reformarbete på skadeståndsrättens område ger resultat, nya eller mer de­taljerade skadeståndsregler av allmän natur — dvs. regler som inte bara rör avgränsade verksamhetsområden — skall kunna integreras i den lag som nu föreslås.

Under dessa förhållanden och även om det med den begränsade räckvidd lagen tUlsvidare kommer att ha inte är helt rättvisande, anser jag det inte möta betänkligheter att lagen ges rubriken »skadeståndslag». Det är f. ö. sannolikt, att lagen i det allmänna språkbruket kommer att omtalas under denna beteckning även om den formeUt får en rubrik som på ett mer ade­kvat sätt anger dess begränsning, som t. ex. »lag med vissa bestämmelser om skadestånd». Jag finner det då naturligt att lagens namn redan från bör­jan anpassas tiU detta språkbruk.

I överensstämmelse med vad jag har anfört i det föregående (avsnitt 3.3.) bör den nya lagen i särskilda avsnitt behandla dels skadestånd på grund av eget vållande, dels principalansvaret och skadestånd vid utövning av offent­lig myndighet, dels arbetstagares skadeståndsansvar och dels slutligen vissa för dessa områden gemensamma frågor eUer i övrigt frågor av mer generell natur. Den bestämmelse om lagens tUlämpningsområde som enligt vad jag tidigare har anfört (avsnitt 2.1.4,3,) skall tas upp i lagen bör place­ras i ett inledande avsnitt. Av skäl som jag skall utveckla närmare i det följande (avsnitt 5.1.1.2.) bör i lagen tas upp en definition av uttrycket »ren förmögenhetsskada». Definitionen bör ingå i det inledande avsnittet.

Som jag nyss nämnde får man räkna med att den nya lagen vid återkom­mande tUlfäUen i framtiden och efter hand som det skadeståndsrättsliga reformarbetet fortskrider ändras eUer kompletteras av nya bestämmelser.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            447

En första revision kan förutses redan inom några år, när den nu arbetande skadeståndskominittén har redovisat resultatet av sitt arbete. Den succes­siva utbyggnad av lagen som sålunda kan väntas ske kommer att medföra vissa lagtekniska konsekvenser i form av omnumrering av de äldre paragra­fema. Detta innebär uppenbara olägenheter med risk för felaktiga hänvis­ningar och åtföljande missförstånd. Ölägenheterna blir särskUt påtagliga när det som här gäller en lag, som kommer att åberopas och tillämpas prak­tisk taget dagligen, inte bara av domstolarna utan även och kanske framför allt av försäkringsbolagen eller över huvud taget utom rätta.

Dessa olägenheter kan i viss utsträckning undgås eller reduceras om man indelar lagen i skilda kapitel med separat paragrafnumrering inom de en­skUda kapitlen. Det innebär bl. a. också den fördelen att man kan tUlfoga ett hélt nytt avsnitt var som helst i lagen utan att man behöver företa en omnumrering av någon enda av de äldre paragrafema utan på sin höjd bara av något eller några kapitel. Trots att en kapitelindelning av detta slag inne­bär en avvikelse från i dag vedertagen lagstiftningsteknik, när det gäller ett lagverk av detta slag och av så ringa omfattning, viU jag av dessa skäl förorda en sådan uppbyggnad av lagen.

Departementsförslaget har i enlighet med det anförda indelats i fem ka­pitel. 1 kap. har rubriken »Inledande bestämmelser» och innehåUer den nyss nämnda bestämmelsen om lagens tiUämpningsområde samt definitionen av »ren förmögenhetsskada» (1—2 §§). Under rubriken »Skadestånd på grund av eget vållande» tas i 2 kap. upp den allmänna culparegeln samt be­stämmelserna om skadeståndsansvaret för barn under 18 år och för psykiskt abnorma personer (1—3 §§), I 3 kap,, som har fått rubriken »Principal-ansvar m, m.» tas upp regler om arbetsgivares principalansvar och om ersättning för skada uppkommen vid myndighetsutövning (1—9 §§). 4 kap. innehåller under rubriken »Arbetstagares skadeståndsansvar» den sär­skilda bestämmelse som inskränker arbetstagares personliga skadestånds­ansvar för skador som de vållar i sin tjänst. I 5 kap. slutligen tas under rubriken »Gemensamma bestämmelser» upp ett antal regler av allmän natur. Bestämmelserna rör frågor om ansvarighet för ren förmögenhetsskada ge­nom brott, om skyldighet att ersätta psykiskt lidande vid vissa brott mot den personliga integriteten, om ersättningsgiU skada vid person- eller sakskada, om jämkning av skadestånd på grund av medvållande, om solida­riskt ansvar för flera skadeståndsskyldiga och om visst undantag från skade­ståndsansvar enligt lagen i fråga om skada genom straffbar underlåtenhet att avslöja brott (1—8 §§). Lagen avslutas på sedvanligt sätt med ikraft­trädande- och övergångsbestämmelser.

Rörande de enskilda bestämmelsema i förslaget till skadeståndslag vill jag anföra följande.

5.1.

 

448                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

5.1.1.                                  1 KAP,

Inledande bestämmelser

5.1.1.1.                                  1 §

Denna paragraf innehåUer bestämmelser om lagens tUlämpningsområde. Den har ingen motsvarighet i vare sig gällande lag eller något av kommitté­förslagen.

Den nya skadeståndslagen innehåUer som nämnt ett antal skadestånds­rättsliga regler av grundläggande och allmän natur. Men den innefattar inte någon uttömmande reglering av den aUmänna skadeståndsrätten. Lagen måste således kompletteras med de oskrivna skadeståndsrättsliga grundsat­ser som har utvecklats eller framdeles kan komma att utbUdas i rättstUl-lämpningen. Dels fyller oskrivna rättsregler ut luckor i lagens regelsystem på punkter där denna över huvud taget inte innehåller några bestämmelser. Ehcempel härpå utgör de regler som innefattas i läran om s.k. adekvat kausalitet. Dels har i rättstillämpningen utbildats grundsatser om ett skade­ståndsansvar som går längre än vad som omedelbart följer av lagen. Som exempel kan nämnas, att rent objektivt ansvar anses gälla i fråga om skador till följd av vissa farliga miUtärövningar och skador genom större spräng­ningsarbeten. Men oskrivna regler kan också medföra ett mera inskränkt skadeståndsansvar än det som lagen föreskriver. En sådan verkan har t, ex, grundsatserna om s, k, passiv identifikation.

Tillämpligheten av de föreslagna lagbestämmelserna inskränks — i likhet med vad som gäller beträffande de nuvarande reglerna i 6 kap. SL — av existerande skadeståndsrättslig speciallagstiftning på avgränsade områden. Denna lagstiftning innehåller regler som avviker från de allmgnnj reglerna och grundsatserna, i aUmänhet på det sättet att därigenom statueras ett skadeståndsansvar som är strängare i fråga om förutsättningarna för ersätt­ningsskyldighet men som ibland samtidigt är mindre långtgående i andra hänseenden, t. ex. när det gäUer skadeståndets omfattning eller den tid inom vilken ersättningstalan skaU väckas. Inom sitt tUlämpningsområde är de speciella reglerna i allmänhet exklusivt tiUämpliga.

Vad jag nu har sagt rör frågor om skadestånd utanför kontraktsförhållan­den. Existensen av ett avtal mellan de berörda partema i en skadestånds­tvist kan emellertid ocksä föranleda avvikelser i skilda hänseenden från skadeståndslagens bestämmelser, antmgen omedelbart på grund av avtalets innehåll eUer tiU följd av de särskilda skadeståndsrättsUga regler eller grundsatser — lagfästa eller i form av oskriven sedvanerätt — som gäUer för den ifrågavarande avtalstypen. Regler eller grimdsatser av detta slag kan ha en sådan verkan också i situationer där något avtal inte föreligger men som uppvisar kontraktsliknande drag.

5.1.1.

 

Kungl. Majtts proposition nr 3 år 1972            449

Jag har i det föregående i skUda sammanhang mer utförligt redovisat min syn på förhållandet mellan sådana allmänna regler om skadestånd utanför kontraktsförhåUanden som den nya lagen innehåUer eller som har utbUdats i rättstillämpningen, å ena, samt bestämmelser i skadeståndsrättslig special­lagstiftning samt avtalsrättsliga skadeståndsregler, å andra sidan, och jag hänvisar här i första hand tUl denna framstäUning (avsnitten 2.1.4.3. och 2.2.4.7.) I korthet går mina resonemang ut på att de allmänna utomobliga­toriska skadeståndsreglerna har genereU tUlämpning och sålunda i princip gäller också i avtalsförhållanden eller inom områden där skadeståndsrättsUg speciallagstiftning gäller, men att de i sådana förhållanden eller på sådana områden kan helt eller delvis sättas ur spel av avtalsrättsliga regler eller principer resp. av speciella utomobligatoriska skadeståndsregler. De allmän­na skadeståndsreglerna förhåUer sig sålunda tUl kontraktsrättens skade­ståndsregler eller särskUda lagregler om skadestånd utanför kontraktsför­hållanden som »lex generalis» tUl »lex specialis».

Vad jag här har anfört om den föreslagna lagens karaktär och om dess förhållande till andra rättsregler innebär, att lagens bestämmelser inte får läggas tiU grund för motsatsslut utan måste tolkas och tiUämpas med beak­tande av att det finns lagfästa eller oskrivna utomobligatoriska eUer avtals­rättsliga skadeståndsregler, som modifierar eller kompletterar lagens regel­system. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen i anslutning till vissa remissyttranden bör detta av pedagogiska skäl komma tiU uttryck i lagtexten genom en på lämpligt sätt utformad bestämmelse om lagens tiU-lämpningsområde. En sådan bestämmelse bör som jag nyss har sagt tas upp i lagens inledande kapitel.

I enlighet härmed föreskrivs i nu förevarande paragraf i departements­förslaget, att skadeståndslagen och allmänna skadeståndsrättsliga grund­satser tillämpas i fråga om skyldighet att utge skadestånd, om inte annat är särskilt föreskrivet eller föranleds av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden.

Bestämmelsen tillgodoser som nämnt ett pedagogiskt syfte och är av en­bart informativ karaktär. Den åsjrftar inte någon ändring i vad som f. n. får anses gälla i fråga om förhållandet meUan den allmänna utomobUgatoriska skadeståndsrätten och övriga skadeståndsregler.

När det i lagtexten sägs, att i fråga om skyldighet att utge skadestånd allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser skall tillämpas vid sidan av la­gens bestämmelser, innefattar detta bara en erinran om att lagen inte är uttömmande utan att det också finns oskrivna rättsregler på området. Själv­klart är emellertid, att det bara kan bli fråga om att tUlämpa sådana icke lagfästa principer som inte står i strid med lagens bestämmelser. Men här åsyftas å andra sidan inte bara sådana prmciper eller regler som är erkända och införlivade med rättsordningen vid lagens ikraftträdande. Bestämmelsen

5.1.1.1.

29 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

450                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

avser på intet sätt att hindra en fortsatt vidareutveckling av den allmänna skadeståndsrätten genom domstolarnas rättstillämpning — så länge en så­dan utveckling inte leder tUl regler som klart strider mot lagens bestäm­melser.

Enligt paragrafen gäller skadeståndslagen — och allmänna skade­ståndsrättsliga grundsatser — bara i den mån »ej annat är särskilt före­skrivet». Den förutsätter alltså, att det i annan lagstiftning kan finnas ska­deståndsregler som innebär en avvikande reglering och att sådan lagstift­ning i så fall skall inom sitt tillämpningsområde ta över och gälla framför skadeståndslagens bestämmelser. Här åsyftas i första hand den skadestånds­rättsliga speciaUagstiftning som vi nu har eller som framdeles kan komma att genomföras på särskilda verksamhetsområden. Men i frågor som inte har på detta sätt specialreglerats gäUer skadeståndslagens regler och all­männa skadeståndsrättsUga grundsatser också inom speciallagstiftningens tillämpningsområde, även om det i denna inte har gjorts någon uttrycklig erinran av denna innebörd (som t. ex. i 13 § första stycket atomansvarig­hetslagen) .

Med vad som är särsldlt föreskrivet avses emellertid också de särskilda skadeståndsregler som finns i lagstiftningen på kontraktsrättens område. Som ett tjrpexempel kan nämnas skadeståndsreglerna i köplagen.

Av bestämmelsen framgår, att avvikelse från lagens regler kan föran­ledas omedelbart av ett föreliggande avtal. Det kan röra sig om uttryckliga avtalsviUkor, t. ex. garantiklausuler som medför ett strängare ansvar än som följer av lagen eUer föreskrifter om total eller partiell friskrivming från skadeståndsansvar, exempelvis klausuler som begränsar den ekonomiska omfattningen av ena partens ansvarighet tUl vissa belopp. Men det kan också tänkas att man med tUlämpning av vanUga tolkningsregler kan härleda åtaganden från den ena eller andra partens sida ur avtalet, vUka innebär ut­vidgning av hans skadeståndsansvar eller inskränkning av hans skade­ståndsrätt, utan att detta har kommit till direkt uttryck i avtalet. Också sådana fall omfattas av paragrafens hänvisning tUl vad som föranleds av avtal. Principiellt kan man tänka sig vilket som helst slag av kontraktsvUl-kor rörande skadeståndsansvaret i parternas inbördes förhåUande, vilka i ena eller andra avseendet innebär avsteg från de allmänna skadestånds­reglerna. Frågan om giltigheten av sådana avtalsklausuler blir att på vanligt sätt  bedöma  med   tillämpning   av   allmänna   obligationsrättsliga   regler.

Även om skadeståndsfrågorna över huvmd taget inte har reglerats i ett av­tal och en sådan reglering inte heller kan intolkas i avtalet, föranleds av­vikelser från skadeståndslagen ofta av att särskUda regler eUer grundsatser rörande skadestånd vid den avtalstyp som det gäller visserligen inte har kommit tUl uttryck i skriven lag men har utbUdats och vunnit hävd i rätts­tillämpningen. Som exempel kan nämnas den i det föregående åtskUliga gånger berörda kontraktsrättsliga grundsatsen, att en avtalspart regelmäs-

5.1.1.1.

 

Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972             451

sigt gentemot sin medkontrahent svarar för vållande också av självständig medhjälpare. Sådana regler och grundsatser skall självfaUet vinna tUlämp­ning — sålunda får skadeståndslagens regler om t. ex. principalansvar för vållande av arbetstagare lika litet som övriga bestämmelser i lagen tolkas motsättningsvis. Detta har i lagtexten kommit till uttryck genom hänvis­ningen tiU vad som »i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhål­landen». Härmed åsyftas inte någon begränsning till regler som redan har vunnit något visst mått av stadga inom kontraktsrätten. De rättstiUäm­pande organen skall som hittills stå fria att utan hänsyn tUl skadestånds­lagens bestämmelser vidareutveckla de inomobligatoriska skadestånds­reglerna också i en riktning som innebär andra avvikelser från de aUmänna skadeståndsreglerna än dem som råder redan idag.

Kontraktsrättsliga regler kan som nämnt föranleda avsteg från skade­ståndslagens regler också i fall då något avtal inte föreligger, dvs, i avtals­liknande situationer. Analogisk tillämpning av kontraktsrättsliga skade­ståndsregler skall som f. n. kunna ske också i sådana situationer. En sådan tiUämpning är också möjlig inom ramen för den reservation som i paragra­fen görs för vad som »följer av regler om skadestånd i avtalsförhåUanden» — termen »regler» skall således här förstås i den aUmänna betydelsen av rättsliga normer över huvud taget. Också här gäller givetvis, att domstolar­na har frihet att utsträcka sådana analogier också tiU andra typer av skade­fall än dem där en analogisk tiUämpning hittUls har ansetts påkallad.

Jag får anledning att vid den följande behandlingen av andra bestämmel­ser i lagen återkomma tUl mer konkreta frågor om lagens förhållande tiU speciallagstiftning eller kontraktsrättsliga regler (avsnitt 5.1.3.1. och 5.1.3.2).

5.1.1.2.                                  2 §

Paragrafen innehåller en definition av uttrycket »ren förmögenhetsska­da». Den saknar motsvarighet i såväl gällande lag som kommittéförslagen.

I skadeståndsrätten talar man om två principiellt skUda tjrper av ekono­misk skada, nämligen å ena sidan fysisk skada på person eller egendom — person- eller sakskada — under den gemensamma beteckningen integritets­kränkningar, å andra sidan allmän förmögenhetsskada, dvs. skada som drabbar en persons allmänna ekonomiska ställning. Allmän förmögenhets­skada kan uppkomma som en direkt följd av en person- eller sakskada, t. ex. i form av förlorad arbetsinkomst eller utebliven vinst i näringsverksamhet. Men sådan skada kan också tUlfogas en person utan förmedling av en per­son- eUer sakskada, t. ex. genom bedrägeri eller intrång i en immaterial­rättighet. Dessa distinktioner har stor betydelse i svensk skadeståndsrätt, eftersom den allmänna culparegelns tiUämpning åtminstone i princip är in­skränkt tUl integritetskränkningarnas område. Inom det området är emeller­tid också allmän förmögenhetsskada ersättningsgUl i den mån den utgör en

5.1.1.2

 

452                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

följdskada i förhållande tiU den primära person- eller sakskadan. Däremot utgår normalt inte ersättning för direkt tUlfogad aUmän förmögenhetsskada utan stöd av uttryckliga lagregler, om inte skadan har tUlfogats genom brott. I den nya lagen upptas ett antal bestämmelser om person- eller sakskada men också åtskUliga regler som avser även eller uteslutande direkt tUlfogad allmän förmögenhetsskada, exempelvis regeln om att sådan skada skall er­sättas, när den tillskyndas någon genom brott (5 kap. 1 §), och bestämmel­serna om skyldighet för det aUmänna att ersätta skada genom felaktig myn­dighetsutövning (3 kap. 2 §). Det finns behov av att i dessa bestämmelser kunna använda ett enklare och mer lätthanterligt uttryck för att beteckna denna skadetyp. I överensstämmelse med den terminologi som jag har an­vänt i det föregående förordar jag termen »ren förmögenhetsskada», som f. ö. har viss förebild i tyskt juridiskt språkbruk (»reiner Vermögensscha-den»). Eftersom detta i viss mån innebär en nyskapelse hos oss, bör uttryc­ket definieras i lagen,

I enlighet härmed föreskrivs i förevarande paragraf, att med ren för­mögenhetsskada i lagen skall förstås sådan ekonomisk skada som uppkom­mer utan samband med person- eller sakskada. Med formuleringen är av­sikten att framhäva, att förmögenhetsförlust som någon lider till följd av att annan har drabbats av person- eller sakskada inte går in under defini­tionen. Bestämmelsen torde i övrigt inte kräva någon kommentar i detta sammanhang.

5.1.2.                                   2 KAP.

Skadestånd på grund av eget vållande
5.1.2.1.                                   1 §

I denna paragraf upptas en bestämmelse, varigenom den allmänna regeln om culpaansvar för person- och sakskada lagfästs. Den motsvarar 1 § första stycket i skadeståndskommitténs förslag tUl lag med allmänna bestämmelser om skadestånd och har i gällande lag närmast sin motsvarighet i 6 kap. 1 § första punkten SL. Den regel om jämkning på grund av skadelidandes med­vållande som finns i 6 kap. 1 § andra punkten SL och i 1 § andra stycket i kommittéförslaget har i departementsförslaget fått sin plats i 5 kap. 6 §.

Skadeståndsregeln i 6 kap. 1 § första punkten SL avser enligt sin lydelse endast ersättning för skada genom brott. Den allmänna culparegeln har emellertid idag ett vidsträcktare tiUämpningsområde hos oss och gäller så­lunda i fråga om varje person- eller sakskada, som vållas uppsåtligen eller av vårdslöshet, oavsett om vållandet innefattar brott. Som jag har anfört i

1 För enkelhetens skuU omnämns i det följande skadeståndskommitténs förslag till lag med allmänna bestämmelser om skadestånd såsom kommitténs "förslag I" och kommitténs för­slag tiU lag med vissa bestämmelser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar såsom kommitténs "förslag II".

5.1.1.2.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            453

den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4.3.) bör den allmänna culparegeln nu lagfästas med det innehåll den sålunda har enligt gällande rätt.

Bestämmelsen i 6 kap. 1 § första punkten SL innebär, att ersättning för ren förmögenhetsskada utgår, när sådan skada har orsakats genom brott. Skadeståndskommittén har föreslagit, att bestämmelsen i denna del överförs till den nya lagen genom att i denna, vid sidan av en inledande allmän be­stämmelse om ansvarighet för vållande till person- eller sakskada, tas upp en särskUd regel om ersättningsansvar vid ren förmögenhetsskada genom brott. Som jag tidigare har sagt biträder jag i likhet med majoriteten av remissinstanserna detta förslag. I departementsförslaget har regeln i enlig­het med vad jag har anfört vid behandlingen av frågan om formerna för den nya lagstiftningen (avsnitt 3.3.) tagits upp i 5 kap, 1 §,

Den inledande bestämmelsen i nu förevarande kapitel, vilket behandlar skadestånd på grund av eget vållande, skall således gälla endast i fråga om person- och sakskada. Jag har redan i den allmänna motiveringen i anslut­ning till ett remissjitrande uttalat, att jag inte finner några betänkligheter mot att använda uttrycket »person- eller sakskada» i lagtexten.

Det är inte avsikten att det i samband med den kodifiering som nu sker av den allmänna culparegeln skaU göras några ändringar i gällande rätt i fråga om culpaansvarets räckvidd eller principerna för våUandebedömningen, Den nu förevarande paragrafen bör därför i övrigt utformas i nära anslut­ning tUl motsvarande bestämmelse i 6 kap, 1 § SL och utan andra avvikel­ser än som betingas av att begränsningen tUl brott slopas ooh att regeln lagtekniskt skall anpassas till modernt juridiskt språkbruk.

Termen »vållande» som beteckning för handlande eller underlåtenhet som medför skadeståndsansvar på grund av culpa är numera allmänt ve­dertagen i det juridiska språkbruket. Den förekommer inte bara i 6 kap. 1 § SL utan också på flera håll i den skadeståndsrättsliga speciallagstift­ningen. Jag anser inte tillräckliga skäl föreligga att nu överge denna ter­minologi och kan således inte dela de betänkligheter som länsstjrrelsen i Göteborgs och Bohus län i sitt remissjrttrande har anfört mot uttrycket »vålla» på den grund att det skulle sakna erforderlig pregnans eller att en skärpt terminologi bör eftersträvas med hänsjm bl. a. till gränsdragningen mot objektivt ansvar.

Som jag skall utveckla närmare i det följande anser jag att man utan större betänkligheter kan använda uttrycket »vålla» i lagtexten också i fråga om sådana förfaranden — handlande eller underlåtenhet — av bam och psykiskt abnorma personer som skall medföra skadeståndsansvar. De särskilda skadeståndsregler som jag föreslår för dessa kategorier kommer då inte på samma sätt som i kommittéförslaget, där i dessa regler i stället används uttrycket »gör» resp, »orsakar», att framstå som helt självständiga ansvarsregler i förhållande tUl nu förévarande paragraf. De utgör i stället undantagsregler i den meningen, att skadeståndet i dessa fall kan efter en

5.1.2.1.

 

454                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

skälighetsbedömning sättas tUl lägre belopp än som svarar mot fuU ersätt­ning eller kan helt faUa bort. Detta gäUer även när t. ex. ett äldre barn eller en person vars psykiska abnormitet är lindrig har orsakat skada »uppsåtli­gen» eUer »av vårdslöshet» i den betydelse som dessa termer har vid tillämp­ning av den allmänna culparegeln. Redan med hänsyn härtUl bör i föreva­rande paragraf göras en erinran om att avvikelser från den aUmänna culpa­regel som här lagfästs kan följa av andra bestämmelser i lagen. Detta påkal­las också av att på andra håU i lagen tas upp inte bara den allmänna regeln om jämkning av skadestånd på grund av den skadelidandes medvållande (5 kap. 6 §) utan också specieUa skadeståndsregler för arbetstagare (4 kap. 1 §). I detta sammanhang bör också nämnas den bestämmelse om frihet från ersättningsansvar för skada våUad genom straffbar underlåtenhet att avslöja brott som nu finns i 6 kap. 5 § SL och som i enlighet med vad jag tidigare har sagt (avsnitt 2.1.4.7.) har fått en motsvarighet i nya lagen (5 kap. 8 §). En erinran om dessa bestämmelser bör i överensstämmelse med vissa remiss­organs önskemål utformas så, att det framgår att fråga är om avvikelser från culparegeln i förevarande paragraf.

I enlighet med det anförda föreskrivs i denna paragraf, att var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan, såvida inte annat följer av skadeståndslagen.

Frågan om vad som utgör person- eller sakskada kommer jag att behandla i anslutning till 5 kap, 3 resp, 5 §, Beträffande bestämmelsens närmare inne­börd i övrigt vill jag anföra följande.

Kommittén har — naturUgt nog med hänsyn tUl utredningsuppdragets begränsning — inte närmare berört den i ett remissjrttrande behandla­de frågan om ersättning för personskada som tillfogas någon på annat sätt än genom fysiska medel, t. ex. genom oaktsamma uttalanden. Jag delar den uppfattning som kommit tiU uttryck i remissyttrandet och som innebär att också sådana fall i princip omfattas av förevarande paragraf. Hur långt culpaansvaret här sträcker sig är inte i första hand en fråga om innebörden av personskadebegreppet utan måste avgöras med ledning av allmänna grundsatser om vad slags förtaranden som skall anses innefatta culpa och av regler om adekvat kausaUtet. I det avseendet — och över huvud taget i frågor som gäUer vållande- eller kausalitetsbedömning — får det som hittUls lämnas åt domstolarna att träffa sina avgöranden med ledning av allmänna skadeståndsrättsliga principer. Lagfästandet av culparegeln är närmast en lagteknisk åtgärd, och jag anser mig därför inte ha anledning att i detta lagstiftningsärende söka ange några närmare riktlinjer för rättstUlämpning­en i förevarande hänseenden.

Utgångspunkten vid tillämpning av culparegeln är, som framgår av min tidigare redogörelse för gällande rätt (avsnitt 1.1.1.1.), att den skadelidande skall ha full ersättning för skadan. Denna grundsats kommer i 1 § av skade-

5.1.2.1.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            455

ståndskommitténs förslag I inte fuUt tydligt till uttryck. En redaktionell jämkning har därför företagits, i det att orden »skall utgiva ersättning där­för» har ersatts med »skall ersätta skadan».

Det skall understrykas, att begränsningen av förevarande paragraf till att gälla person- eller sakskada och begränsningen i 5 kap. 1 § till att avse ren förmögenhetsskada genom brott inte innefattar något ställnings­tagande tUl frågan om eller under vilka förutsättningar skadestånd för ren förmögenhetsskada kan åläggas, när sådan skada har våUats genom förfa­rande som inte utgör brott. För vissa fall, nämligen i fråga om ren förmögen­hetsskada genom felaktig myndighetsutövning, innehåller den nya lagen ut­tryckliga bestämmelser i 3 kap. Därjämte finns som nämnts speciaUagstift­ning, bl. a. på immaterialrättens område. 1 övrigt får frågan avgöras med tillämpning av allmänna grundsatser. Den nya lagen utgör i och för sig inte hinder mot en vidareutveckling av skadeståndsrätten på detta område ge­nom domstolarnas rättstillämpning.

Av 1 kap. 1 § följer att förevarande paragraf, liksom övriga bestämmelser i lagen, är underkastad sådana begränsningar i tillämpningen som kan följa av speciallagstiftning eller av avtalsföreskrifter m. m. Den begräns­ning som gäller enligt paragrafens sista led får med hänsyn härtill inte uppfattas som exklusiv,

5.1.2.2.                                  2 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om skadeståndsansvar för den som är under 18 år. Den motsvaras i skadeståndskommitténs förslag I närmast av 4 § men täcker till en del också tiUämpningsområdet för 3 §. Bestämmel­sen har delvis sin motsvarighet i 6 kap. 6 § SL.

I den allmänna motiveringen har jag relativt utförUgt redovisat min allmänna syn på frågan om barns och ungdoms skadeståndsansvar (avsnitt 2.1.4.4.). I fråga om grunderna för nu förevarande paragraf hänvisar jag i första hand tUl vad jag har anfört i det sammanhanget. Som framgår av min framställning där förordar jag, att i den nya lagen tas upp en särskUd bestämmelse om skadeståndsansvaret för barn och ungdomar under 18 år av innebörd, att ansvarigheten på sätt som f. n. gäUer enligt 6 kap. 6 § SL i fråga om bam under 15 år skall bestämmas på grundval av en skälighets­prövning under hänsynstagande till samtliga föreliggande omständigheter. Det är efter ett sådant mönster som skadeståndskommittén — i nära an­slutning tUl nämnda paragraf i SL — har utformat regeln i 4 § av dess för­slag om skadeståndsansvaret för barn under 15 år. Det är därför naturligt att ta denna bestämmelse i kommittéförslaget till utgångspunkt vid utform­ningen av den nu aktueUa bestämmelsen i departementsförslaget.

Paragrafen bör i enlighet med vad kommittén har föreslagit och i likhet med den allmänna skadeståndsregeln i 1 § gälla endast person- och sak-

5.1.2.2.

 

456                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

skada. Ren förmögenhetsskada som orsakas genom brott skall givetvis såsom f. n. ersättas också när skadan har vållats av någon som är under 18 år. Bestämmelsen om ren förmögenhetsskada i 5 kap. 1 § kommer också — liksom motsvarande föreskrift i 12 § kommittéförslaget — att få en sådan utformning att den supplerar förevarande paragraf på samma sätt som den utgör ett komplement till 1 §.

Skadeståndskommittén har inte ansett det lämpligt att i lagtexten använ­da uttrycket »vållande», när det gäller skadeståndsansvaret för bam under 15 år, utan har föreslagit att det i lagen i stället talas om skada som barnet »gör». Det synes kommittén mindre tilltalande att i fråga om bam tala om vårdslöshet på det sätt som är brukligt beträffande vuxna. Också vid be­dömningen av om uppsåt föreligger måste enligt kommittén försiktighet iakttas, när det gäller barn. Samtidigt uttalar kommittén, att barn inte bör dömas skadeståndsskyldiga för handlingar som inte skulle ha föranlett er­sättningsansvar för en vuxen person. Bam bör enligt kommittén tvärtom behandlas mildare, även om det i själva verket inte alltid är möjligt att göra någon riktig jämförelse med vuxna. Å andra sidan framhåller kommittén, att fastän 6 kap. 6 § SL inte använder termen vållande, barn får anses regresspUktiga enligt de speciella bestämmelserna i vissa lagar om att den som på objektiv grund har ålagts att utge skadestånd får återkräva ersätt­ningen av den som har »vållat» skadan,

I denna terminologiska fråga har kommittéförslaget kritiserats från vissa håll under remissbehandlingen. Hovrätten för Nedre Norrland påpekar den bristande överensstämmelsen på denna punkt mellan 1 och 2 §§ i kommitté­förslaget, å ena, samt 4 § i förslaget, å andra sidan, och ser inga betänk­ligheter mot att använda uttrycket »vålla» också i fråga om barns handlan­de, om det bara beaktas, att bedömningen inte kan ske efter samma mått­stock som beträffande vuxna. Hovrätten finner termen »våUande» tvärtom naturlig för att beteckna ett handlande som avviker från vad som kan krä­vas av barn i allmänhet i samma ålder och som skulle ha ådragit en vuxen person skadeståndsansvar i motsvarande situation. Föreningen Sveriges häradshövdingar anser, att lagtexten bör ge besked om att hänsyn också när det gäUer barn skall tas till sådana subjektiva faktorer som uppsåt, vårdslöshet och ringa oaktsamhet och att lagen helst också bör innehålla riktlinjer för prövningen i dessa hänseenden. Med den av kommittén valda formuleringen tUlgodoses enligt föreningen inte dessa önskemål. Hovrätten för Västra Sverige har från delvis andra utgångspunkter förordat, att ordet »gör» ersätts med uttrycket »orsakar».

Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen delar jag kommitténs uppfattning att barn — liksom f. ö. också psykiskt abnorma personer — inte kan ådra sig ett skadeståndsansvar som går utöver det allmänna culpa­ansvaret. Bedömningen av deras handlande måste därför i verkligheten nära

5.1.2.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            457

ansluta tUl den vanliga våUandebedömningen beträffande vuxna. Det behö­ver då enligt min mening inte möta betänkligheter att också beträffande barn använda uttrycket »vållande» för att beteckna skadeståndsgrundande handlande eller underlåtenhet. Ett särskilt skäl att begagna denna term i det här sammanhanget utgör den omständigheten att bestämmelsen om barns skadeståndsansvar enligt mitt förslag kommer att omfatta också ung­domar mellan 15 och 18 år, dvs. personer som enligt vad jag har framhållit i den allmänna motiveringen normalt bär fuUt ansvar för sina handlingar och sålunda skall vara underkastade samma vållandebedömning som vuxna personer. Även om man beträffande mindre barn ofta måste tillgripa delvis andra bedömningsgrunder, lär skadeståndsansvaret också för deras del för­utsätta ett beteende som är i viss mening uppsåtligt eller vårdslöst. Att man på detta sätt får räkna med en modifierad vållandebedömning kan visser­ligen erbjuda tUlämpningssvårigheter, men dessa undgår man inte genom att i lagtexten undvika uttrycket vållande. Liknande problem möter för öv­rigt redan inom ramen för det aUmänna culpaansvaret, där man vid våUan­debedömningen ibland måste ta hänsyn till speciella subjektiva faktorer på skadevällarens sida, t. ex. vilket mått av sakkunskap eller erfarenhet han besitter på ett visst område.

Det erbjuder också rättstekniska fördelar att även i fråga om bam ange de grundläggande förutsättningarna för skadeståndsansvar genom att knyta an till det traditionella vållandebegreppet. En sådan formulering av lagtexten som kommittén har föreslagit kan vid en jämförelse med uttryckssättet i 2 kap. 1 § departementsförslaget verka vilseledande och inge den oriktiga föreställningen, att det här rör sig om något slags objektivt ansvar eller i varje faU ett ansvar som går längre än det allmänna culpaansvaret och som sålunda kan inträda också på grund av förfaranden som inte skulle ådra en vuxen person skadeståndsansvar. Tvekan skulle också kunna uppstå i fråga om tillämpligheten av den allmänna regeln om jämkning på gmnd av med­vållande, när det är ett bam under 18 år som har lidit skada.

Att uttrycket »vållar» genom att användas på detta sätt får en något mera neutral innebörd än som beteckning uteslutande för de förfaranden som medför ansvar enligt culparegeln i trängre mening och i stället får karak­tären av en lagteknisk term för att beskriva sådana beteenden över huvud taget av fysiska personer som kan föranleda skadeståndsansvar enligt skade­ståndslagen, är enligt min mening närmast en fördel. Det ger vållandebe­greppet ett vidare användningsområde och löser därigenom vissa lagtek­niska problem, I själva verket har uttrycket redan idag delvis en sådan inne­börd. Kommittén har själv påpekat, att barn under 15 år får anses bära regressansvar — givetvis inom ramen för 6 kap, 6 § SL — enligt de lagregler som föreskriver återkravsrätt vid olika former av skärpt skadeståndsansvar mot den som »vållat» skadan. Att regeln om jämkning på grund av med-

5.1.2.2.

 

458                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

vållande gäller även när den skadelidande är ett barn bekräftar också, att vållandebegreppets innehåll inte är absolut kongruent med förutsättningar­na för ansvar enligt culparegeln.

Det bör påpekas, att den omständigheten att det i 6 kap. 6 § SL inte talas om vållande utan att där i stäUet används uttrycket »är skada gjord» knap­past kan anföras som en invändning mot att detta uttryck ersätts av »vål­lar» i de paragrafer i den nya lagen som skall motsvara nämnda lagrum. Detta var åtminstone ursprungligen tUlämpligt bara i fråga om brott och gäller ännu rent formellt sett bara inom de brottsliga handlingarnas område. Saken kommer i ett annat läge, när bestämmelserna skall överföras tUl en skadeståndslag av civillags natur och bli direkt tillämpliga också i fråga om skador genom icke brottsliga handlingar.

På gmnd av dessa överväganden förordar jag, att i förevarande paragraf i departementsförslaget uttrycket »vållar» används för att beteckna de för­faranden av barn under 18 år som skall kunna föranleda skadeståndsansvar.

Vid den skälighetsbedömning som enligt gällande rätt skall äga rum enligt 6 kap. 6 § SL beaktas barnets »sinnesart, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt». Kommittén har föreslagit, att hänvisningen tUl barnets »sinnesart» — varmed enligt motiven tiU lagen närmast åsyftas det subjektiva momentet — och till »gärningens beskaffenhet» ersätts med en hänvisning tiU barnets »ålder och utvecklmg» resp. »handlingens beskaffen­het». Inom ramen för en allmän hänvisning tiU »övriga omständigheter» skall enligt kommittén bl. a. de ekonomiska förhållandena på ömse sidor — särskilt föreliggande försäkringar — beaktas. Rörande de allmänna över­väganden som ligger tUI grund för kommitténs förslag i dessa hänseenden hänvisar jag till den redogörelse för kommittéförslaget som jag har lämnat i det föregående (avsnitt 2.1.2.2.).

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit kommitténs förslag när det gäller utformningen i nu aktuella hänseenden av bestämmelsen om skade­ståndsansvaret för barn. I ett remissyttrande har ifrågasatts, om det är på­kallat att byta ut begreppet »sinnesart» mot »ålder och utveckling», eftersom det inte är avsikten att nya bedömningsgrunder skall tUlämpas. En annan remissinstans har förordat, att uttrycket »gärningens beskaffenhet» behålls för att markera att inte bara positivt handlande utan också underlåtenhet kan medföra skadeståndsansvar.

Det framgår av vad jag har sagt i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4.4.) att jag i allt väsentligt ansluter mig tiU kommitténs ståndpunkt i sak, när det gäller innehåUet i och tUlämpningen av en regel om. skade­ståndsansvaret för barn. I Ukhet med kommittén anser jag, att några änd­ringar i gällande rätt inte är påkallade, när det gäller frågan vilka omstän­digheter som skall inverka på skälighetsprövningen. Jag har vidare utgått från att samma kriterier skall kunna användas även när det gäller de ung­domar meUan 15 och 18 år som enligt mitt förslag också skall omfattas av

5.1.2.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            459

den särskUda skadeståndsregeln. I fråga om den lagtekniska utformningen kan jag i allt väsentligt biträda kommitténs förslag. Det ålderdomliga ut­trycket »sinnesart» är enligt min mening inte längre en adekvat beteckning för vad som åsyftas. En hänvisning till barnets ålder och utveckling är en betydligt bättre beskrivning på de förhållanden som i domstolspraxis spelar den avgörande rollen, och någon risk för feltolkningar som skulle leda tUl ändrad rättstiUämpning tror jag inte föreligger. Att man i det enskUda fallet skaU ta hänsyn till beskaffenheten av barnets beteende och härvid också till bamets subjektiva inställning i det enskUda fallet är givet. Uttrycket »gär­ningens beskaffenhet» leder emellertid enligt min mening alltför mycket tanken till brottsliga eller i varje fall moraliskt klandervärda förfaranden. Från den synpunkten är »handlingens beskaffenhet» att föredra, och en så­dan formulering utesluter inte en tillämpning av paragrafen när skada nå­gon gång vållas genom underlåtenhet.

I ett avseende förordar jag dock en annan lösning än den kommittén har föreslagit. Det torde råda enighet om att de ekonomiska förhållandena och inte minst föreliggande ansvars- och skadeförsäkringar skall spela en fram­trädande roll, när det gäller att bestämma skadeståndsansvarets omfattning. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen är avsikten att ansvarsför­säkring på barnets sida skall tilläggas stor betydelse och att ersättning i princip skall betalas fullt ut inom ramen för en sådan försäkring. Visser­ligen har jag inte ansett det nödvändigt eller ens lämpligt att en uttrycklig regel härom blir lagfäst. Men det bör komma till uttryck i lagtexten, att stor vikt skall tillmätas inte bara försäkringsförhållandena utan de ekonomiska omständigheterna över huvud taget. På den punkten skall den nya lagstift­ningen delvis leda tUl en ändrad rättstUlämpning. Under dessa förhållanden anser jag det otUlräckUgt att inrymma de ekonomiska faktorerna i den aU­männa hänvisningen tUl »omständigheterna i övrigt». Ekonomiska för­hållanden bör särsldlt nämnas vid sidan av barnets ålder och utveckling samt handlingens beskaffenhet. Detta blir av särskUt stor betydelse, när man som jag föreslår gör en gemensam bestämmelse för barn under 15 år och ungdomar mellan 15 och 18 år — för den sistnämnda kategorin kommer det i allmänhet att vara enbart ekonomiska skäl som föranleder ett Und-rigare skadeståndsansvar än som följer av den allmänna culparegeln.

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i förevarande paragraf av departementsförslaget, att om någon som ej fyllt 18 år vållar person- eller sakskada, han skall ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ekono­miska förhållanden samt övriga omständigheter.

Bortsett från att de ekonomiska omständighetema och framför allt före­liggande försäkringsförhåUanden skall tillmätas större betydelse än i nu­varande rättstillämpning, skall den nya bestämmelsen — trots de redaktio-

5.1.2.2.

 

460                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

nella olikheterna — i sak tillämpas på samma sätt som 6 kap, 6 § SL, när det gäller skadeståndsansvar för barn under 15 år. Vid bedömningen av vilken verkan som i fråga om denna kategori av skadevållare skall till­läggas barnets ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet — eller be­skaffenheten av en underlåtenhet i de sällsynta fall då ett bam under 15 år över huvud taget kan anses ha varit skyldigt att handla för att förebygga eller avvärja skada — samt andra omständigheter i samband med skadefallet än barnets och den skadelidandes ekonomiska förhållanden, skall således hit­tUlsvarande rättspraxis vara vägledande. Detta hindrar naturligtvis inte, att domstolarna på grund av ändrade livsbetingelser eller värderingar i sam­hället eller över huvud taget andra faktorer än sådana som har samband med tillkomsten av den nya skadeståndslagen kan känna sig föranlåtna att lägga delvis andra överväganden till grund för sina avgöranden än dem som hittUls har dikterat rättstillämpningen på området. Här måste domstolarna på samma sätt som när det gäller t. ex. de aktsamhetsnormer vilka ligger till grund för culparegeln stå fria att anpassa sin praxis efter utvecklingen. Men med den principiella utgångspunkt som jag här har antagit saknar jag an­ledning att nu ange mer preciserade riktlinjer för tillämpningen i berörda hänseenden än som ligger i en hänvisning till hittUlsvarande praxis.

Frågan om betydelsen av att det skadevållande barnet skyddas av an­svarsförsäkring resp. att skadan gottgörs ur summa- eller skadeförsäkring på den skadelidandes sida har jag berört ingående i den allmänna motive­ringen, och jag hänvisar i första hand tiU min framställning där (avsnitt 2.1.4.4.). Jag viU här bara på njrtt erinra om att i fråga om verkan av an­svarsförsäkring den principiella utgångspunkten skall vara, att när ett barn med hänsyn till sin ålder och utveckUng samt den skadevållande hand­lingens beskaffenhet anses över huvud kunna åläggas skadeståndsansvar, det aldrig kan anses oskäligt att låta skadestånd utgå fullt inom ansvars­försäkringens ram. Men som jag redan har betonat får existensen av en ansvarsförsäkring inte inverka på den grundläggande bedömningen av om skadeståndsansvar alls föreligger, I det avseendet måste full jämställdhet råda mellan försäkrade och oförsäkrade barn.

Om ansvarsförsäkring saknas eller visar sig otillräcklig, uppkommer frå­gan, vilken betydelse som skall tillmätas det skadevållande barnets ekonomi i övrigt. Också i det hänseendet bör hittUlsvarande praxis vara vägledande. Att större hänsyn än hittills skall tas tUl ansvarsförsäkring måste dock få en viss inverkan när det gäller att värdera betydelsen av att ett oförsäkrat barn har förmögenhet. Visserligen kan man självfallet inte tala om barn som »självförsäkrare». Men det torde idag vara tämligen sällsynt att ett barn i sådana ekonomiska omständigheter som det här är fråga om inte skyd­das av någon ansvarsförsäkring. I de fall då försäkring trots allt inte finns får detta närmast anses bero på försummelse, visserligen inte från bar­nets men från vårdnadshavarens sida. Och vid bedömningen av vem av bar-

5.1.2.2.

 

Kungl. Majtts proposition nr 3 år 1972            461

net och den skadelidande som bör bära de ekonomiska följderna av en sådan försumlighet ligger det i allmänhet närmast till hands att låta misstaget gå ut över barnet, åtminstone i fall då den skadelidande är den ekonomiskt svagare parten och saknar försäkringsskydd, utan att detta i sin tur kan läggas honom till last som bristande förtänksamhet.

Vad i övrigt beträffar betydelsen av försäkring på den skadelidandes sida håinvisar jag till kommitténs och mina egna uttalanden i den allmänna moti­veringen.

Vad jag hittUls har sagt har företrädesvis rört skadeståndsansvaret för barn under 15 år, dvs. den kategori skadevållare som omfattas redan av den gäUande särskUda skadeståndsregeln i 6 kap. 6 § SL. Den nu föreslagna be­stämmelsen innebär emellertid såtiUvida en absolut nyhet, att en skälighets­prövning av skadeståndsfrågan skall kunna ske också när det gäller ung­domar mellan 15 och 18 år. Jag vill därför här något utförUgare redogöra för min syn på stadgandets tillämpning beträffande denna kategori.

Utgångspunkten bör som jag tidigare har nämnt vara, att en person över 15 år i princip bär fullt skadeståndsansvar enligt den allmänna culparegeln. Bedömningen av den unges beteende skall alltså normalt ske med utgångs­punkt i de handlingsnormer som ligger tUl grund för våUandebedömningen enligt culparegeln. I undantagsfaU kan emellertid en nedsättning av skade­ståndsansvaret med hänsyn enbart till skadevällarens ålder och utveckling eller handlingens beskaffenhet eller i övrigt andra omständigheter än de ekonomiska förhåUandena bli aktueU. En jämkning av skadeståndet på så­dana grunder kan tänkas i fall av uppenbara utvecklingsstörningar eller när den unge utan egen förskyUan har försatts i en situation, som han inte rim­ligen kan väntas ha fysiska fömtsättningar eller tUlräcklig psykisk mognad för att kunna bemästra på samma sätt som en vuxen person, utan att han på sådana grunder kan helt undgå ansvarighet.

Allmänt sett åsyftas emeUertid en restriktiv användning av de möjligheter att sätta ned skadeståndet som bestämmelsen ger för dessa skadevållare. Det är framför allt de ekonomiska följderna av fullt skadeståndsansvar som skall beaktas vid skälighetsbedömningen. Härvid bör väsentligen följande principer vara vägledande.

TUl en början är det uppenbart, att en nedsättning av skadeståndet aldrig kan komina i fråga inom ramen för en föreliggande ansvarsförsäkring. 1 andra fall, dvs. när försäkring saknas eller är otUhäcklig, bör skadeståndet jämkas endast om det annars skulle bli oskäligt betungande. Men frågan om skadans absoluta storlek kan inte tillmätas avgörande betydelse vid den prövningen. För att kunna avgöra om skadeståndet skulle bli »oskäligt» betungande måste man inte bara ställa skadeståndets storlek i relation tUl skadevällarens ekonomi utan också ta hänsyn till omständigheterna kring skadefallet. När det gäller ungdomar i dessa åldersgrupper torde sålunda en lindring av skadeståndsansvaret bU aktuell bara när dessa omständigheter i

5.1.2.2.

 

462                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

förening med att skadan från skadevällarens synpunkt är omfattande gör det oskäligt att han belastas med full ersättningsskyldighet. Detta innebär å ena sidan, att ett skadestånd som i och för sig inte är av särskilt stor om­fattning kan nedsättas, om detta framstår som skäligt med hänsyn tUl spe­ciellt ömmande omständigheter i övrigt, t. ex, att skadevållaren är utveck-lingshämmad. Det är å andra sidan inte ett tillräckligt skäl för nedsättning av skadeståndet, att skadan är stor i förhållande till skadevällarens ekono­miska bärkraft. En sådan omständighet kan neutraliseras av andra faktorer, som gör det rimligt att skadevåUaren trots allt får utge full ersättning. Man måste framför allt beakta den skadevållande handlingens beskaffenhet. Detta innebär bl. a., att möjligheten att sätta ned skadeståndet bör användas med betydligt större återhåUsamhet vid uppsåtliga handlingar än vid aU­dagliga försummelser av lindrig art.

TUlböriig hänsyn måste emellertid tas också tUl den skadeUdandes in­tresse. En nedsättning av skadeståndet, som skuUe verka obiUig mot honom, bör inte komma i fråga. Om den skadelidande befinner sig i små ekonomiska omständigheter och saknar försäkring, kan detta utgöra ett skäl att ålägga fullt skadeståndsansvar, även om skadan är omfattande. Att den skade­lidande är förmögen eller är skyddad av försäkring utgör däremot inte ett självständigt skäl för nedsättning av skadeståndet. Man får hålla i minnet att den särskUda skadeståndsregel som det här gäller är betingad av hänsyn tUl den skadevållandes situation.

I sitt remissyttrande har en hovrätt i anslutning till den av kommittén föreslagna särskilda jämkningsregeln för ungdomar mellan 15 och 21 år berört frågan, hur man skall förfara, om skadevållaren efter rättens avgö­rande får förmögenhetstUlgångar, med vilka ett större skadestånd kan beta­las. Tydligt är, att en nedsättning av CTsättningen vid sådana förändringar i skadevällarens situation kan i eft»hand framstå som obUlig, och som hov­rätten har påpekat finns inte någon möjlighet att utan stöd av särskUd lag­bestämmelse ta upp frågan om skadeståndets omfattning till förnyad pröv­ning. En motsvarande situation kan emellertid uppkomma också vid andra typer av jämkningsregler, som tUlåter att den skadeståndsskyldiges ekonomi beaktas. Men när det gäller ungdomar i åldersgrupperna över 15 år kan man i normala fall redan från början räkna med att vederbörande inom en över­skådlig framtid får större ekonomiska resurser, och domstolen kan ta viss hänsyn till detta när den bestämmer skadeståndsansvarets omfattning. Det torde därför bli bara i undantagsfall som man behöver befara några olägen­heter. Jag anser det inte påkallat att överväga speciella regler för att mot­verka sådana ölägenheter, innan någon erfarenhet har vunnits av den nya bestämmelsens tillämpning. Jag förutsätter f. ö., att frågan uppmärksammas av den nu sittande skadeståndskommittén under dess utredningsarbete an­gående införande av en allmän jämkningsregel i skadeståndslagen, och det

5.1.2.2.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            463

kan därför bli anledning att återkomma tUl problemen i samband med en framtida prövning av kommitténs förslag i den delen.

Jag vill här slutligen erinra om mina uttalanden i den aUmänna motive­ringen av innebörd, att vid tiUämpning av förevarande bestämmelse skade­ståndet i allmänhet bör bestämmas till ett bestämt belopp och inte som f. n. till viss kvotdel av fullt skadestånd (avsnitt 2.1.4,4,).

5.1.2.3.                                  3 §

Denna paragraf, som motsvarar 6 § första stycket i skadeståndskommit­téns förslag I, innehåller regler om psykiskt abnorma personers skadestånds­ansvar. Bestämmelse i ämnet finns f. n. i 6 kap. 6 § SL.

I 6 kap. 6 § SL ges en gemensam bestämmelse om skadeståndsansvaret för barn under 15 år och för psykiskt abnorma personer. Kommittén har föreslagit, att i den nya lagen tas upp särskilda skadeståndsregler för var och en av dessa båda kategorier skadevåUare. Som framgår av vad jag har anfört redan i det föregående biträder jag detta förslag.

I fråga om kretsen av de personer vUkas ersättningsskyldighet skall be­stämmas enligt en särskild regel om psykiskt abnorma personers skade­ståndsansvar har jag i den allmänna motiveringen anslutit mig tiU kommit­téns förslag, att denna krets bör utvidgas i förhåUande tUl vad som nu gäller enligt 6 kap. 6 § SL, så att den kommer att omfatta var och en som över huvmd taget Uder av en rubbning av själsverksamheten och inte som f. n. bara dem som är sinnessjuka eller sinnesslöa eller lider av annan själslig abnormitet som är så djupgående att den måste anses jämställd med sinnes­sjukdom. Härigenom nås bl. a. överensstämmelse med den personkrets som omfattas av 1924 års lag om verkan av avtal som slutits under inverkan av rubbad själsverksamhet.

Enligt kommittéförslaget skall denna personkrets i lagtexten beskrivas med användning av uttrycken »sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten». Under remissbehandlingen har medicinal­styrelsen fäst uppmärksamheten vid att man numera försöker undvika be­teckningarna »sinnessjuk» och »sinnesslö» och ersätta dem med »psykiskt sjuk» resp. »psykiskt efterbliven». Som styrelsen har påpekat avser emeller­tid dessa termer en vidare personkrets än den som skall omfattas av den särskUda skadeståndsregeln.

Det finns enligt min mening i och för sig starka skäl som talar för att terminologin i förevarande bestämmelse anpassas tiU det språkbruk som numera är vedertaget, bl. a. i lagstiftningen på mentalsjukvårdens område. Även bortsett från de av medicinalstyrelsen påpekade svårigheterna att med användning av ett modernare uttryckssätt nå den sakligt åsyftade avgräns­ningen av personkretsen anser jag emellertid, att övergång till en ny ter­minologi bör äga rum i ett sammanhang över hela linjen i den civil- och

5.1.2.3

 

464                 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

straffrättsliga lagstiftningen. Det ligger närmast till hands att så sker i sam­band med en framtida översyn av bestämmelserna i 33 kap. BrB, där ter­merna »sinnessjukdom» och »sinnesslöhet» f.n. används (2 §).

Som jag har sagt tidigare bör som hittUls och i överensstämmelse med kommittéförslaget undantag göras från bestämmelsens tillämpningsområde för fall då någon genom eget förvållande har råkat i omtöckningstUlstånd e. d, och den allmänna culparegeln bör vara tillämplig utan inskränkningar. I nära anslutning till lydelsen av 6 kap. 6 § andra punkten SL föreslår kom­mittén, att dessa faU i lagtexten anges genom en hänvisning till att någon »genom eget vållande tiUfälUgt var från sina sinnens bruk». För egen del vill jag emeUertid förorda en annan formulering. Uttrycket »var från sina sinnens bruk» används i 1 kap. 2 § BrB men avser där en person som lider av så höggradig rubbning av själsverksamheten att man över huvud inte kan tala om att han handlar uppsåtligen eller av vårdslöshet (se NJA II1962 s. 25 och 510). I detta sammanhang avses emellertid också betydligt lindri­gare former av själsrubbningar, t. ex. till följd av överdosering av medicin. Det synes därför lämpligare att här tala om fall då någon handlar under inflytande av annan rubbning av själsverksamheten än sinnessjukdom eller sinnesslöhet och rubbningen inte är självförvåUad och tillfällig. Härigenom kan också vinnas andra lagtekniska förenklingar i paragrafen.

Av min framställning i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4.5.) fram­går vidare, att jag ansluter mig tUl kommitténs uppfattning, att såvitt gäller psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar den nuvarande bestämmel­sen i 6 kap. 6 § SL bör föras över tUl den nya lagen utan sakliga ändringar i fråga om de grunder enligt vUka skadeståndsansvaret skall bestämmas. Detta betyder, att skadeståndsskyldighet skall kunna inträda inom den all­männa culparegelns ram — dvs. med anledning av handlande eller under­låtenhet som skulle medföra skadeståndsansvar för en frisk vuxen person under motsvarande omständigheter i övrigt — men att skadeståndsskyldig­heten skall bestämmas på grundval av en skälighetsprövning. Som jag har anfört i det föregående skaU vid denna skälighet&prövming tas hänsyn till sjukdoms- eller abnormtUlståndets art ooh grad, den skadevållande hand­lingens beskaffenhet, föreliggande ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter.

Enligt kommittéförslaget skaU några särskUda kriterier för skälighets­bedömningen inte anges i lagtexten, som i kommitténs utformning anger endast att skadan skall ersättas »i den omfattning som med hänsyn till om­ständigheterna prövas skälig». Det förefaller mig emellertid naturligt att man här, liksom när det gäller barn under 18 år och f. ö. i överensstämmelse med gällande lag, anger de viktigaste faktorer som skall tas i betraktande vid skälighetsprövningen. Frånvaron av varje hänvisnmg i paragrafen till sådana omständigheter kan föranleda missförstånd, särsldlt vid en jäm­förelse med 2 §. Det kan exempelvis inbjuda till antagandet, att de ekono-

5.1.2.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            465

miska förhållandena här praktiskt taget inte skall tillmätas någon be­tydelse. Men detta är inte avsikten. Som jag nyss nämnde är det sjuk­domens art och grad, dvs, skadevällarens sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet och de ekonomiska förhållandena som i första rummet skall tas i betraktande, och jag anser det lämpligt att detta anges i lagtexten. Det är också en fördel att det råder en lagleknisk överensstämmelse mellan 2 kap. 2 § i departementsförslaget och nu förevarande paragraf med hän­syn tUl att det kan bli fråga om en samtidig tillämpning av de båda bestäm­melserna.

I likhet med den allmänna culparegeln i 1 § och bestämmelsen om bams skadeståndsansvar i 2 § bör förevarande stadgande gälla endast i fråga om person- och sakskada. Det kompletteras emellertid liksom de nyssnämnda paragraferna av föreskriften i 5 kap, 1 § departementsförslaget om ersätt­ning för ren förmögenhetsskada genom brott.

Av skäl motsvarande dem som jag har anfört vid min behandling av barns skadeståndsansvar (2 §) förordar jag, att termen »våUande» används för att beteckna de förfaranden av psykiskt abnorma personer som skall kunna föranleda skadeståndsskyldighet.

1 enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i förevar ande paragraf av departementsförslaget, att den som vållar person- eller sakskada under inflytande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet skall ersätta skadan, i den mån det är skäligt med hänsyn till hans sinnestillstånd, handling­ens beskaffenhet, föreliggande ekonomiska förhållanden och övriga omstän­digheter (första punkten), och att detsamma gäller när någon vållar sådan skada under inflytande av annan rubbning av själsverksamheten samt rubb­ningen inte är självförvåUad och tillfällig (andra punkten).

Bortsett från den utvidgning av personkretsen som har skett åsyftar den föreslagna bestämmelsen inte att leda till någon ändrad rättstillämpning. I princip skall bedömningen huruvida skadeståndsskyldighet föreligger ske med utgångspunkt i de aktsamhetsnormer som ligger till grund för culpa­regeln. På den subjektiva sidan kan det däremot, liksom när det gäller barn, bli fråga om en avvikande tillämpning. Sålunda kan det tänkas fall där ska­destånd bör dömas ut, fastän man med hänsjm tUl skadevåUarens sinnes-tUlstånd inte kan tala om uppsåt eller vårdslöshet i vanlig mening. Kom­mittén har som exempel nämnt, att en person efter fullt utbruten sinnes­sjukdom dödar någon. Här kan förhållandena vara sådana, att skadevållaren bör åläggas skadestånd.

Med skadevåUarens »sinnestillstånd» avses som nämnt arten och graden av hans sjukdom. Man får räkna med större variationer i fråga om inverkan av ett psykiskt abnorm- eller sjukdomstUlstånd än när det gäller ett barns ålder och utveckling. Dels varierar ofta sjukdomens inverkan på den sjukes bedömningsförmåga avsevärt från tid till annan. Men dessutom är det inte

5.1.2.3.

30 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

466                     Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

säkert, att en i och för sig allvarlig psykisk sjukdom sätter den sjuke ur stånd att bemästra alla olika livssituationer. Han kan i många avseenden vara att betrakta som praktiskt taget frisk och normal, under det att hans avvikande beteende i vissa situationer — t. ex. i hans förhållande till viss eller vissa personer — måste uppfattas som en omedelbar följd av sjuk­domens inverkan.

Inom ramen för ett hänsjmstagande till handlingens beskaffenhet finns utrymme att beakta skadevåUarens inställning i det enskUda fallet, dvs. om handlingen var uppsåtlig eller inte eller i vUken mån hans förfarande kan tilhäknas honom som vårdslöshet. Det är dock inte utan vidare givet att en uppsåtlig handling skall bedömas strängare än ett oaktsamt beteende. Be­dömningen i det hänseendet blir i avsevärd mån beroende av sjukdomstill­ståndet och hur detta inverkar på skadevållaren i olika situationer.

Liksom när det gäller barn kommer de ekonomiska förhållandena att spela en viktig roll. I första hand skall hänsyn tas till försäkringsförhållan­dena. Inom ramen för en föreliggande ansvarsförsäkring bör fullt skade­stånd undantagslöst dömas ut, under förutsättning att skadevållaren anses över huvud taget vara ansvarig för skadan. Också försäkring på den skade­lidandes sida bör beaktas. Uppenbart är emellertid att det i allmänhet finns betydUgt mindre skäl att i fråga om en psykiskt abnorm person beakta skadeståndets ekonomiska verkningar för honom än när det är fråga om barn eller ungdomar. I praktiken torde det därför bli mer sällsynt i hithö­rande fall att de ekonomiska förhållandena tillmäts självständig betydelse, än när det gäller personer under 18 år. Men om omständigheterna i övrigt är speciellt ömmande, kan det finnas skäl att beakta att skadevåUaren har en svag ekonomi eller att den skadelidandes möjligheter att bära föriusten — t. ex. därför att han har försäkring — är särskilt gynnsamma. Den be­dömning jag nu har gjort torde i huvudsak överensstämma med vad som gäller f. n.

Frågan om skadeståndsansvaret för den som våUar skada under infly­tande av annan rubbning av själsverksamheten än sinnessjukdom eller sin­nesslöhet behandlas i departementsförslaget i sin helhet i en särsldld be­stämmelse i andra punkten av förevarande paragraf. Där görs på ett mera indirekt sätt det tidigare berörda undantaget för självförvållade själsrubb­ningar. I kommittéförslaget talas i dessa fall om »nedsättning» av skade­ståndet. Detta uttryckssätt återkommer inte i departementsförslaget. Det har inte ansetts fullt adekvat, eftersom bestämmelsen i första punkten inte är att anse som en jämkningsregel i egentlig mening utan som en självständig bestämmelse om skadeståndsansvar på grundval av en fri skälighetspröv-nmg.

I fråga om paragrafens tiUämpning beträffande de nytUlkomna kategorier av skadevållare som lider av annan själslig abnormitet än sinnessjukdom eller sinnesslöhet och vilkas tillstånd inte är så aUvarligt att det kan jäm-

5.1.2.3.

 

Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972                    467

ställas med sinnessjukdom är det knappast möjUgt att ange några bestämda riktlinjer, eftersom man här måste räkna med stora variationer. Helt all­mänt kan dock sägas, att det bara mer undantagsvis torde bli aktuellt att ålägga dessa skadevåUare ett lindrigare skadeståndsansvar än som följer av den allmänna culparegeln. De vanligaste skadefallen torde utgöras av vålds-eller förmögenhetsbrott begångna av psykopater, och i sådana faU bör som hittills fullt skadeståndsansvar normalt inträda.

5.1.3.                                    3 KAP.

Principalansvar m. m.

5.1.3.1                                     1 §

Förevarande paragraf upptar i första stycket en grundläggande bestäm­melse om arbetsgivares principalansvar, vilken i sak motsvarar 1 § i skade­ståndskommitténs förslag II. Bestämmelsen saknar motsvarighet i gällande lag. Paragrafens andra stycke innehåller en erinran om att frågan om an­svarighet för skada genom offentlig myndighetsutövning är särskilt regle­rad i förevarande kapitel.

Första stycket

I överensstämmelse med de överväganden som jag har redovisat närma­re i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4.3. och 3.3.) skall i förevarande kapitel av den nya lagen tas upp bestämmelse om oinskränkt principalan­svar för arbetsgivare med avseende på person- och sakskada. Principal­ansvar enligt denna bestämmelse skall gälla oavsett om den skadevållande medhjälparen intar en överordnad stäUning eller är någon av de lägst an­ställda och skall tillämpas oberoende av om skadan har drabbat en utom­stående person eUer någon av arbetsgivarens egna anställda. Bestämmelsen skall gälla i både ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet. Som jag har utvecklat i det föregående vid min behandling av frågan om huvudgrunder­na för en lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar (avsnitt 2.3.6,3. och 3,3,) skaU den allmänna bestämmelsen om arbetsgivares principalansvar vara tillämplig också på de offentligrättsliga subjekten i den mån det inte är fråga om skada i sådan verksamhet som innefattar utövning av offentlig myndighet. Frågan om statens och kommunernas skadeståndsansvar för skada av sist nämnt slag skall i sin helhet regleras genom särskilda be­stämmelser.

När det gäller kretsen av skadevållare för vilka en arbets­givare skall bära principalansvar enligt den aktuella bestämmelsen har jag i det föregående använt termen »arbetstagare» utan precisering och utan att närmare ange vilka medhjälpare som avses. Skadeståndskommittén bar för sin del ansett att uttrycket »arbetstagare» bör kunna användas också i lagtexten för att beteckna de kategorier av medhjälpare för vilkas vållan-

5.1.3.1.

 

468                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

de en arbetsgivare skall svara. Kommittén framhåller att termen förekom­mer i åtskUliga lagar utan att någon definition brukar ges. Vidare erinrar kommittén om att man tidigare brukade skilja mellan ett civilrättsligt och ett något mer omfattande socialrättsligt arbetstagarbegrepp men att numera det civilrättsliga begreppet på flertalet rättsområden ligger till grund när man bestämmer vem som är arbetstagare. Enligt kommitténs uppfattning bör ett civilrättsligt betraktelsesätt anläggas också vid tUlämpningen av en lagstiftning om principalansvar. Man skall således här hämta ledning av den praxis som redan föreligger angående arbetstagarbegreppet. Med hänsyn till grunden för och syftet med den nya lagstiftningen kan dock gränsen kring detta begrepp inte dras helt på samma sätt för skadeståndsrättens del som på andra rättsområden. Vidare utgår kommittén från att bestäm­melsen bör i viss omfattning tillämpas analogiskt på en rad olika katego­rier av skadevållare som inte kan räknas som arbetstagare, t.ex. värnplik­tiga, interner på anstalter, skolelever m. fl.

Kommitténs ståndpunkt i denna fråga har föranlett viss kritik vid remiss­behandlingen. På ett par håll har man satt i fråga, om inte ordet arbets­tagare bör undvikas i lagtexten eller förses med förtydligande tillägg. Det har ansetts önskvärt att man slipper laborera med analogier, om man vill ålägga principalansvar i den omfattning som kommittén har förutsatt. En del remissorgan har betonat att arbetstagarbegreppet i möjligaste mån bör ges en enhetlig innebörd på olika rättsområden. Av främst detta skäl har vissa remissinstanser ställt sig principiellt avvisande till tanken att införa ett speciellt arbetstagarbegrepp för principalansvaret. Bl, a. har arbetsdom­stolens ordförande förordat att man utgår från det civilrättsliga arbetstagar­begreppet och, i den mån så anses befogat, tillämpar lagen analogiskt i and­ra situationer. Yrkesskadeutredningen anser det olämpligt att begreppet ges ett annat innehåll här än det har inom socialförsäkringen, som i regel svarar för det grundläggande skyddet vid personskador. Flertalet remiss­instanser har emellertid inte haft något att erinra mot en utvidgning av arbetstagarbegreppet eller har uttryckligen tillstyrkt en sådan. Även bland dessa remissorgan har dock rått delade meningar om hur långt utvidgningen bör sträcka sig.

I likhet med kommittén anser jag att principalansvaret bör omfatta vål­lande också av vissa kategorier medhjälpare som faller utanför det civU-rättsUga arbetstagarbegreppet. Det skulle med hänsyn härtill vara tilltalan­de, om man kunde finna en särskUd term för att beteckna de medhjälpare som skall kunna ådra en arbetsgivare principalansvar. Detta bereder emeUertid stora svårigheter. Att som Sveriges juristförbund har föreslagit i lagtexten tala om ansvar för »den som någon har i sin tjänst» skulle leda till en alltför snäv gränsdragning i vissa situationer. Andra tänkbara ut­tryck är behäftade med liknande svagheter. Under dessa förhållanden vill jag för egen del förorda, att termen arbetstagare används i förevarande

5.1.3.1.

 

Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972             469

paragraf, trots att begreppet här måste ges en något annan innebörd än i annan lagstiftning. 1 likhet med kommittén anser jag att detta inte inger allvarligare betänkligheter. Det är inte ovanligt att ett och samma begrepp används i civUrättslig lagstiftning men ges ett varierande innehåll beroen­de på i vilket sammanhang det förekommer. Särskilda synpunkter gör sig gällande på skadeståndsrättens område och föranleder att arbetstagarbe­greppet här får ett specifikt innehåll. Det rör sig nämligen i detta sam­manhang i första hand om förhållandet meUan arbetsgivaren och tredje man, inte om det inbördes förhållandet mellan parterna i tjänsteavtalet. Rättstekniska skäl talar också för kommitténs ståndpunkt. I enlighet med vad jag har sagt i det föregående skall den nya skadeståndslagen innehålla särskUda regler om begränsning av det personliga skadeståndsansvaret för den som våUar skada under utförande av arbete i annans tjänst. I dessa bestämmelser lär någon annan term än arbetstagare inte kunna komma i fråga. Som jag skall utveckla närmare i det följande är det här väsent­ligen fråga om samma kategorier skadevållare som dem vilka skall kunna utlösa principalansvar. Under sådana förhåUanden bör också en enhetlig terminologi användas.

I fråga om beskaffenhet av den skadevållande handling­en har skadeståndskommittén utgått från att pnncipalansvar skall in­träda endast under förutsättning att arbetstagaren har handlat culpöst i objektiv mening, dvs. har åsidosatt de aktsamhetsnormer som den allmänna culparegeln vilar på. Kommittén har emellertid också förutsatt att ansva­righet skall kunna åläggas en arbetsgivare vid s, k, anonym culpa och vid kumulerade fel. Det betyder bl. a., att principalansvar skall kunna tillämpas även om en skadevållande på grund av brister i det subjektiva rekvisitét inte kan åläggas personligt skadeståndsansvar. Med dessa utgångspunkter har kommittén valt uttrycket »vållar» för att beteckna sådant handlande av en arbetstagare som skall kunna utlösa principalansvar. Ståndpunkten har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen.

För egen del kan jag i sak ansluta mig till kommitténs ståndpunkt. Med den mer neutrala innebörd som jag i det föregående har tillagt begreppet »vållande» (avsnitt 5.1.2.2.), nämligen som en allmän betecknmg för sådant handlande av en fysisk person som över huvud taget kan utiösa skadestånds­ansvar för honom, bör emellertid kravet på objektivrt åsidosättande av cul­paregelns handlingsnormer komma tUl uttryck i lagtexten, lämpligen genom att där talas om skada som arbetstagaren vållar genom »fel eller försum­melse».

Som skadeståndskommittén har framhållit skall principalansvar kunna inträda endast under förutsättning att det råder ett visst samband mellan den skadevåUande handlingen och vederbörande arbetstagares verksamhet för arbetsgivarens räkning. I kommitténs lagförslag kommer detta till ut­tryck på två sätt. För det första uppställs det kravet att arbetstagaren skall

5.1.3.1.

 

470                Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972

ha vållat skadan »i tjänsten». Kommittén har här knutit an till en mot­svarande begränsning i åtskilliga utländska rättssystem, som innehåller lagbestämmelser om principalansvar. Enligt kommittén föreligger emeUer­tid behov av en ytterligare begränsning. Kommittén framhåller, att också vissa uppsåtliga handlingar kan anses begångna »i tjänsten», t. ex. miss­handel som en överordnad förövar mot någon underordnad, stölder eller andra brottsliga handlingar som en anställd förövar under eller i anslutning till arbetet etc. Vissa handlingar av detta slag ligger emellertid enligt kom­mittén så långt utanför vad arbetsgivaren skäligen bör ta i beräkning, att de inte rimligen bör utlösa principalansvar för denne. Det s, k, husbondean­svaret i dansk och norsk rätt har på grundval av sådana Överväganden un­derkastats vissa begränsningar i rättspraxis. Enligt kommittén bör en ar­betsgivare inte vara ansvarig t, ex, om en arbetstagare genom sabotage vål­lar förödelse eller personskada eller i sinnesförvirring dödar någon, även om handlingen begås i nära samband med tjänsten. Detsamma bör enligt kommittén gälla om en arbetstagare under arbetet misshandlar en personlig ovän bland arbetskamraterna. Enligt kommittén bör behovet av att kunna fritaga arbetsgivaren från ansvarighet i fall av denna art tillgodoses genom en uttrycklig bestämmelse. Kommittéförslaget innehåller i enlighet härmed en bestämmelse av innebörd att principalansvaret inte skall omfatta skada genom sådan handling som det, med hänsyn till verksamhetens eller ar­betsuppgiftens art, saknas skälig anledning att ta i beräkning (1 § andra stycket). Frågan om bandlingen är så »extraordinär» att arbetsgivaren inte bör svara för den skall enligt kommittén bedömas efter grunder som på­minner om läran om adekvat kausalitet.

Majoriteten av remissinstanserna har tUlstyrkt kommitténs förslag att principalansvaret begränsas genom kravet att arbetstagaren vållat skadan »i tjänsten». Den föreslagna bestämmelsen om undantag för s.k. »extra­ordinära» handlingar eller »abnormhandlingar» har i allmänhet också god­tagits under remissbehandlingen.

Även för egen del biträder jag förslaget att det i lagtexten ställs upp krav på att den skadevållande arbetstagaren skall ha handlat »i tjänsten», ett uttryck som f. n. används i bestämmelsen om redares principalansvar i 8 § sjölagen. Formuleringen »under arbetsutövning», som har föreslagits i ett remissjitrande, antyder i alltför hög grad en enbart tidsmässig avgränsning och förmedlar därför knappast på ett adekvat sätt det krav på funktionellt samband som det här är fråga om.

Jag delar i och för sig kommitténs uppfattning att »abnormhandlingar» inte bör utlösa principalansvar för arbetsgivaren, även om de står i ett visst tidsmässigt eller praktiskt samband med arbetstagarens verksamhet för ar­betsgivarens räkning. Enligt min mening är det dock inte nödvändigt att låta detta komma till uttryck i en särskild bestämmelse. Genom en rimlig tolkning av uttrycket »i tjänsten» bör det vara möjligt att nå en avgräns-

5.1.3.1.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            471

ning av tillämpningsområdet som väsentligen tillgodoser de ändamåls­synpunkter som har föranlett kommittén att föreslå den särskilda före­skriften om abnormhandlingar. Jag vill särskilt erinra om att man i dansk och norsk rättspraxis har nått fram till en sådan avgränsning utan särskilt lagstöd. Också andra skäl talar emot kommitténs förslag. Alldeles bortsett från de komplikationer som skulle följa av att domstolarna nödgas ta hänsyn tUl två så i och för sig obestämda Icriterier som kravet att hand­lingen företagits i tjänsten och att den varit på visst sätt beräknelig, inger det betänkligheter att från principalansvarets tUlämpningsområde utesluta handlingar, som faktiskt har ett så nära samband med arbetstagarens verk­samhet för principalens räkning att de kan anses förövade i tjänsten, enbart på den grund att arbetsgivaren inte skäligen kunnat ta dem i beräkning, I fall av denna art synes det, som också framhållits i ett remissyttrande, lig­ga närmast till hands att låta arbetsgivaren bära de ekonomiska följderna av att arbetstagaren avvikit från vad man normalt kunnat förvänta av honom,

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första stycket av före­varande paragraf att den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta person- eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försum­melse i tjänsten.

Utöver de avvikelser som jag redan har berört har i förhållande till kom­mittéförslaget gjorts den redaktionella förenklingen att det särskilda om­nämnandet av yrkesmässig verksamhet har fått utgå som överflödigt. Med hänsyn till bl, a, paragrafens tillämpning i offentlig verksamhet kan en sådan precisering t. o. m. framstå som något missvisande.

Till arbetstagare i paragrafens mening är som jag tidigare har nämnt i första hand att hänföra dem som omfattas av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet sådant detta har utbildats i domstolarnas tillämpning av annan civilrättslig lagstiftning, främst på arbetsrättens område. Para­grafen är sålunda undantagslöst tillämplig när förhällandet mellan den som anlitas för en arbetsuppgift och den som anlitar honom regleras av ett tjänsteavtal. Såväl de högsta som de lägst anställda hos en arbetsgivare omfattas av bestämmelsen. Påpekas bör emellertid att vissa högre be­fattningshavare hos en juridisk person, t, ex, verkställande direktören i ett aktiebolag, har ställning som organ och att vållande av personer i organ­ställning ådrar den juridiska personen skadeståndsansvar omedelbart en­ligt den allmänna culparegeln i 2 kap. 1 § departementsförslaget. Fastän vissa hithörande befattningshavare är att anse som arbetstagare blir det sålunda i sådana fall inte fråga om ett principalansvar enligt förevarande paragraf i förslaget. Saken har emellertid för skadeståndslagens del praktisk betydelse endast vid tillämpning av jämkningsregeln i 3 kap, 6 § departe­mentsförslaget. Denna kan inte tillämpas när en arbetsgivare svarar på

5.1.3.1.

 

472                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

grund av eget vållande utan bara när det är fråga om principalansvar i egentlig mening (jfr avsnitt 5,1,3,6,),

Med anledning av ett par remissuttalanden viU jag understryka, att det inte har någon självständig betydelse hur lång tid den skadevållande med­hjälparen har anlitats av principalen, så länge det från andra synpunkter är naturligt att betrakta förhåUandet mellan denne och den anlitade som ett tjänsteavtalsförhållande. Här liksom vid tillämpning av den arbetsrätts­liga lagstiftningen blir det avgörande bl. a. om det föreligger ett subordi­nationsförhållande, dvs. i vad mån principalen enligt avtalet har befogen­het att bestämma över arbetets utförande och över huvud taget utöva kon­troll över den anlitade. Principalansvar kan sålunda i princip tillämpas även när fråga är om ett rent tiUfäUigt anställningsförhåUande, t. ex. när någon har anlitat en städhjälp, en barnvakt eller en trädgårdsarbetare för några timmars arbete.

Hemarbetare och andra s. k, okontrollerade arbetstagare anses i varje fall numera gå in under det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Det kan enligt min mening inte råda tvekan om att de okontrollerade ar­betstagarna bör ådra vederbörande arbetsgivare principalansvar enligt före­varande paragraf. Jag kan sålunda inte dela SAF :s uppfattning att en sådan tUlämpning skuUe gå längre än vad som är rimligt eller har stöd i ett all­mänt betraktelsesätt. En förutsättning för att principalansvar skall kom­ma i fråga är emellertid här liksom i andra faU att den skadevållande handlingen har begåtts i tjänsten, och som Svea hovrätt har framhållit i sitt remissyttrande torde skador som t. ex. hemarbetare vållar inte sällan uppkomma under sådana förhållanden att det inte kan anses vara fråga om våUande i tjänsten. Härigenom kommer paragrafens tUlämpning i hit­hörande fall att underkastas en naturlig begränsning.

Som jag har sagt i det föregående bör principalansvar i ganska vidsträckt omfattning tillämpas också vid vållande av åtskiUiga andra kategorier av medhjälpare än sådana som intar ställning av arbetstagare i civilrättslig mening. När det gäller att avgränsa paragrafens tillämpningsområde utan­för de egentliga arbetstagarnas grupp bör de ändamålssynpunkter som lig­ger till grund för förslaget om ett oinskränkt principalansvar fÖr arbets­givare och som jag har redovisat i det föregående (avsnitt 2.2.4.3.) vara av­görande. I första hand bör sålunda beaktas hur de ekonomiska följderna av skadefall i en viss verksamhet bör fördelas från samhälls- och företags­ekonomiska synpunkter. En viktig synpunkt är vidare vem som från prak­tiska och ekonomiska synpunkter står närmast att ordna försäkringsskyd­det mot de skaderisker som det rör sig om. Den rättsliga regleringen mås­te också ta hänsyn till de skadelidandes reparationsintresse, och skade­ståndsansvaret bör således så långt möjligt läggas på de rättssubjekt som typiskt sett har de bästa ekonomiska förutsättningarna att infria ansvaret utan att detta blir alltför betungande för dem. Hänsyn måste emellertid sam-

5.1.3.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            473

tidigt också tas tUl i vUken mån principalen rent faktiskt har möjligheter att genom förebyggande åtgärder och genom att instruera och utöva kon­troll över medhjälparen kan öva inflytande på skadefrekvensen och skade­riskernas omfattning i övrigt.

Nu anförda synpunkter leder som jag tidigare har framhållit till att para­grafen blir tillämplig på åtskilliga andra medhjälpare än dem som omfattas av det hittills vedertagna civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Likväl synes det mte vara nödvändigt från vare sig praktiska eller teoretiska sjm­punkter att ta ställning till om någon kategori medhjälpare som faller utan­för detta begrepp direkt bör anses som arbetstagare enligt förevarande paragraf. Om man från sådana mer pragmatiska synpunkter som jag nyss har angett finner det ändamålsenligt att i ett givet fall tillämpa principal­ansvar, synes det nämligen vara av underordnad betydelse huruvida man uttryckligen betecknar den skadevållande medhjälparen som arbetstagare — i skadeståndsrättslig mening — eller, med utgångspunkt i ett jämförelse­vis snävt avgränsat arbetstagarebegrepp, tUlämpar förevarande paragraf analogiskt. Jag kommer i det följande att diskutera frågan om paragrafens tillämpning i vissa praktiskt betydelsefulla situationer, där den skade­vållande knappast kan anses som arbetstagare i traditionell civilrättslig mening, utan att ta närmare ställning till huruvida det i de olika fallen skall anses vara fråga om en direkt eller analogisk tillämpning av be­stämmelsen,

S.k. beroende uppdragstagare anses tUl stor del omfattade av det civihättsliga arbetstagarbegreppet. Liksom kommittén anser jag att vållande »i tjänsten» av en sådan medhjälpare regelmässigt bör ådra upp­dragsgivaren principalansvar. I likhet med vissa remissinstanser vill jag inte göra något undantag för sådana kategorier som försäkringsombud eller bensinstationsföreståndare. Dessa intar visserligen ofta en formellt självstän­dig ställning som egna företagare men står i allmänhet i ett starkt faktiskt och ekonomiskt beroendeförhållande till sina uppdragsgivare. Från de syn­punkter som här bör vara bestämmande är det därför naturligt att vid till-lämpning av förevarande paragraf jämställa dem med arbetstagare i trängre inening,

över huvmd taget bör man inte fästa avgörande vikt vid att en medhjäl­pare formellt uppträder som självständig företagare, om han nämligen från ekonomiska synpunkter och i betraktande av de förhållanden under vilka han faktiskt utför sitt arbete intar en uppenbar beroendeställning i för­håUande tUl sin uppdragsgivare. Att det mått av självständighet som upp­dragstagaren åtnjuter anses böra medföra t. ex. att han inte är berättigad tUl semester bör sålunda inte utan vidare leda tUl att han inte anses kunna ådra uppdragsgivaren principalansvar. Med ett sådant sjmsätt kommer t. ex. vissa hantverkare och liknande kategorier som en fastighetsägare regel­bundet anlitar för reparationsarbeten e. d. att omfattas av förevarande pa-

5.1.3.1.

 

474                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ragraf oberoende av om deras avtal med fastighetsägaren är att anse som tjänsteavtal eller inte, under förutsättning att de inte driver rörelse i egent­lig mening. Att avtalet formellt rubriceras som uppdrags- eller entrepre­nadavtal hindrar sålunda inte en tillämpning av principalansvar, om de för­hållanden under vilka arbetet faktiskt utförs mera liknar vad som karak­teriserar anställningsförhållanden i egentlig mening.

I allmänhet torde man inte tUl arbetstagare i civilrättslig mening hänföra den som utan vederlag utför arbete för annans räkning. I åtskilliga sådana fall bör emellertid förevarande paragraf kunna tillämpas. I likhet med skadeståndskommittén anser jag sålunda att vid arbetsbyten t. ex. inom jordbruket eller mellan utövare av vissa hantverksmässiga yrken den för vars räkning arbetet utförs bör svara för vållande av sin medhjälpare. Från den skadelidandes synpunkt är det nämligen en helt betydelselös om­ständighet, huruvida betalning för arbetet utgår eller inte eller utgår i an­nan form än kontant avlöning. Det avgörande bör i stället vara om arbetet faktiskt utförs under sådana förhållanden att relationen mellan medhjälpa­ren och »principalen» objektivt sett framstår som ett anställningsförhål­lande.

Med denna utgångspunkt är det också naturligt att tillämpa principal­ansvar i åtskilliga faU då familjemedlemmar eller personliga vänner ve-derlagsfritt biträder varandra med att utföra arbetsuppgifter. En förutsätt­ning är emellertid att arbetet är av sådan art att det hade varit naturligt att i stället anställa en utomstående person för uppgiften. Principalansvar bör således kunna åläggas t. ex. en lantbrukare som anlitar sina halvvuxna barn vid gårdens skötsel. Men även om verksamheten inte är av ekonomisk natur, som t.ex. när en person i egen regi uppför en sommarstuga eller utför reparationsarbeten på sin villa med biträde av familjemedlemmar el­ler goda vänner, bör principalansvar kunna komma i fråga. Däremot synes paragrafen inte böra tillämpas, om det är fråga om mera vardagliga göro­mål som ingår i den dagliga hushållningen och är av mer tUlfällig natur, som t. ex. när någon låter sin son klippa gräsmattan eller tvätta bilen. Än mindre kan en tiUämpning av förevarande bestämmelse komma i fråga när någon rent tillfälligt lämnar en god vän eller granne e, d, ett handtag, t, ex, hjälper tUl att flytta några möbler, resa en stege, bärga en bil som kört i diket etc.

Ett gränsfall föreligger när någon utan vederlag ställer sig till förfogande som funktionär vid en idrottstävling e. d. och därunder vållar tredje man skada. Enligt skadeståndskommittén bör principalansvar kunna åläggas arrangören av tävlingen i ett sådant fall. Svea hovrätt har i sitt remissjitrande uttalat tvekan på denna punkt och har därvid fram­hållit att det här är fråga om en fritidssysselsättning under mestadels täm­ligen lösa organisationsformer och att arrangören, t. ex. en idrottsförening, inte kan anses ha en sådan tillsynsplikt att utomobligatoriskt principal-

5.1.3.1.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972                   475

ansvar är motiverat. För egen del vill jag närmast ansluta mig till kom­mitténs ståndpunkt, men det är tydligt att förhållandena kan vara mycket varierande och frågan kan knappast besvaras generellt. Om emellertid en ideell förening för att stärka sina finanser och i någotsånär fasta organisa­toriska former ordnar något slag av tillställning och därvid anlitar frivilliga krafter som funktionärer, ligger det i allmänhet nära till hands att anse dessa som arbetstagare i paragrafens mening och sålunda ålägga föreningen principalansvar. Annorlunda ställer det sig om exempelvis en villaägare­förening i rent förströelsesyfte och i mer improviserade former ordnar täv­lingar och lekar för barnen på midsommaraftonen och därvid vissa av för­äldrarna ställer sig till förfogande som »funktionärer», I ett sådant fall finns knappast tillräckliga skäl att låta föreningen svara för skada som någon av de medverkande kan vålla.

Skadeståndskommittén har särskilt berört den situationen att flera per­soner bildar ett arbetslag och driver verksamhet tillsammans utan att dock organisera arbetslaget som en juridisk person. Enligt kommittén bör medlemmarna i arbetslaget svara solidariskt för skada som någon av dem vållar under arbetet. Rörande de närmare förutsättningar som enligt kommittén bör vara uppfyllda för att principalansvar skall kunna tillämpas i sådana fall hänvisar jag till kommittébetänkandet (»Skadestånd II», s, 72 f). För egen del kan jag väsentligen ansluta mig till kommitténs stånd­punkt, som i allmänhet har godtagits också av remissintanserna.

Som kommittén likaledes har uttalat bör i vissa fall de enskilda delägarna i ett enkelt bolag kunna åläggas att svara solidariskt för skada som någon av dem vållat under verksamhet för bolagets räkning. Framför allt gäller detta, när bolagsmannen har utfört sysslor av sådan art att de normalt brukar anförtros åt underordnade anställda och i övrigt under förhållanden som liknar en arbetstagares.

Skadeståndskommittén har tänkt sig att principalansvar skaU kunna till-lämpas också i vissa fall när en fastighetsägare eller annan företagare över­lämnar förvaltningen av fastigheten eller företaget till en utomstående fysisk eller juridisk person att självständigt ombesörjas av uppdragstagaren. Är förvaltaren en fysisk person kan omständigheterna otvivelaktigt vara så­dana att det är naturligt att jämställa honom med en arbetstagare. Där­emot anser jag det inte vara tänkbart att ens genom analogisk tillämpning av förevarande paragraf nå fram tUl ett principalansvar för vållande av en juridisk person. En annan sak är att omständigheterna någon gång kan vara sådana att de anstäUda hos den anlitade juridiska personen i verklig­heten intar en sådan ställning i förhållande till uppdragsgivaren och utför sitt arbete för dennes räkning under sådana omständigheter att det fram­står som naturligt att vid tUlämpning av förevarande bestämmelse betrakta dem som arbetstagare också i uppdragsgivarens tjänst. Den anställdes vållande kan i ett sådant fall  tänkas utlösa principalansvar för  såväl

5.1.3.1.

 

476                Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972

uppdragsgivaren som uppdragstagaren. Vidare bör i detta sammanhang påpekas att den nya lagstiftningen givetvis inte skall utgöra hinder mot att domstolarna också framdeles tillämpar sådana grundsatser om ska­deståndsansvar med anledning av vållande av självständig medhjälpare som redan har kommit till uttryck i vissa avgöranden i äldre rättspraxis (jfr härom avsnitt 2.2.4,4,).

Som jag redan har påpekat inträder skadeståndsansvar för en juridisk person med anledning av vållande av befattningshavare som har ställning som organ för den juridiska personen direkt på grund av reglerna om an­svar för eget vållande. Detsamma gäller i vissa andra fall då skada vållas av någon som handlar i egenskap av legal ställföreträdare för annan, t.ex. som boutredningsman, förmyndare, god man, konkursförval­tare e, d. Som skadeståndskommittén har påpekat kan emellertid en till-lämpning av nu förevarande bestämmelse om principalansvar bli aktuell, när den som tillhör någon av här ifrågavarande kategorier — inklusive ledamöter av en juridisk persons styrelse eller annat motsvarande organ — utför arbete som visserligen faller utanför hans egentliga förvaltningsupp­gifter men fullgörs för dens räkning som han företräder och i övrigt un­der omständigheter som är att jämställa med vad som utmärker anställ­ningsförhållanden.

Förevarande bestämmelse blh som jag redan tidigare har framhållit tillämplig inom den del av den offentliga verksamheten som inte avser myndighetsutövning. Till arbetstagare blir härvid att hänföra alla anställda hos staten, kommun eller annan offentlig inrätt­ning. Inom den offentliga sektorn torde det mera sällan bli aktuellt att tillämpa paragrafen vid vållande av sådana medhjälpare som inte ome­delbart omfattas av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet, eftersom denna verksamhet regelmässigt bedrivs antingen med anlitande av anställd ar­betskraft eller med biträde av helt självständiga medhjälpare. I ett hänseen­de kan emellertid uppkomma vissa gränsdragningssvårigheter som inte har full motsvarighet i enskild verksamhet. Det gäller frågan vilka befattnings­havare som är att hänföra till organ. Begreppet organ får nämligen i den offentliga verksamheten ett delvis annat och mera vidsträckt innehåll än när det gäller de juridiska personer som bUdats enligt privaträttsliga reg­ler. TUl organ för staten torde sålunda få räknas inte endast de högsta statsmakterna, regeringen och riksdagen, utan också centrala förvalt­ningsmyndigheter som självständigt handlar för statens räkning. På mot­svarande sätt är kommunala nämnder av olika slag i regel att uppfatta som organ för kommunerna. Saken har emellertid begränsad praktisk betydelse, eftersom den verksamhet som utövas av dessa myndigheter och nämnder mestadels avser myndighetsutövning och det allmännas ansvarighet för skada vållad i sådana sammanhang är uttömmande reg-

5.1.3.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            477

lerad genom bestämmelserna i 2 och följande §§ i förevarande kapitel. När en myndighet eller en kommunal nämnd som håT ställning av organ för staten resp, en kommun begår ett fel eller en försummelse i verk­samhet som inte avser myndighetsutövning och därigenom vållar per­son- eller sakskada, t, ex, när en kommunalnämnd eller drätselkam­mare försummar att vidta skyddsåtgärder beträffande en farlig anordning i en offentlig lokal med påföljd att en besökare skadas, bör skadestånds­ansvar inte åläggas med stöd av förevarande bestämmelse eller 3 kap. 2 § utan med tillämpning av bestämmelsen i 2 kap, 1 § departementsförslaget om skadestånd på grund av eget vållande.

Det torde mera sällan förekomma att en enskild ledamot av t. ex. en stat­lig eller kommunal nämnd, som har ställning av organ för staten resp. kommunen, genom handlande på egen hand vållar skada som inte är att hänföra till skada vid utövning av offentlig myndighet. Men undantag kan förekomma, och på samma sätt som när det gäller vållande av en enskUd ledamot av t. ex. ett aktiebolags styrelse, bör principalansvar kunna åläggas staten resp. kommunen, om någon som innehar en statlig eller kommunal förtroendesyssla tUlfälligt men mer eller mindre direkt på grund av sin ställ­ning utför göromål för statens eUer kommunens räkning som normalt an­förtros en vanlig arbetstagare.

Vissa persongrupper utför för det allmännas räkning arbete av i stort sett samma typ som på den enskilda sektorn fullgörs av arbetstagare men gör det inte frivilligt utan på grund av offentligrättsligt tvång. Framför allt gäller detta värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och per­soner som fullgör civUförsvarstjänstgöring, men samma situation kan före­ligga vid en eventuell tillämpning av den allmänna tjänstepliktslagen. Vidare bör här nämnas arbete som utförs av interner på fångvårdsanstaller, av ele­ver på ungdomsvårdsskolor, av patienter som har tvångsintagits på sjukhus för sluten psykiatrisk vård, av personer som har omhändertagits enligt nykterhetsvårdslagstiftningen m. fl. Skadeståndskommittén har ansett att reglerna om principalansvar skall kunna tillämpas när skada vållas av någon som utför sådant arbete som här avses, och denna ståndpunkt har godtagits av så gott som alla remissinstanser. Också jag ansluter mig till kommitténs uppfattning på denna punkt.

Principalansvar enligt förevarande bestämmelse bör i vissa fall kunna tillämpas också när skada vållas av elever vid läroanstalter såsom grundskolor, fackskolor, gymnasier, universitet, högskolor etc. Till en början bör sålunda läroanstalten — eller dess huvudman i fall då anstal­ten inte kan sägas utgöra ett självständigt rättssubjekt — kunna åläggas principalansvar när en elev har vållat skada under utförande av sådant arbete för anstaltens räkning som i och för sig lika väl hade kunnat an­förtros anställd arbetskraft, t.ex. städnings- eller reparationsarbeten. Att

5.1.3.1.

 

478                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

arbetet samtidigt ibland utgör ett led i elevens utbildning bör inte utgöra hinder mot att principalansvar tillämpas. Ett sådant ansvar bör kunna kom­ma i fråga också i vissa fall då arbetsuppgiften uteslutande tjänar ett ut­bildningssyfte, under förutsättning att verksamheten utåt företer uppen­bara likheter med vad som förekommer i arbetslivet, t, ex. när en skolelev vållar skada under en fysiklaboration eller vid handhavande av en maskin i skolans verkstad.

Jag kan däremot inte ansluta mig tUl den uppfattning som har kommit till uttryck i vissa remissyttranden och som innebär att en skola eller an­nan undervisningsanstalt bör bära principalansvar också för skador som eleverna vållar i andra sammanhang, t. ex. under raster och skolutflykter e. d. Här saknas i allmänhet hållpunkter för en jämförelse med de förhål­landen under vilka en arbetstagare i vanlig mening fullgör sina uppgifter och därmed också saldiga skäl att tillämpa principalansvar. Det bör emel­lertid påpekas att en tUlämpning av reglerna om principalansvar för under­visningsanstalter ändå kan bli aktuell i åtskUliga hithörande fall, eftersom skadefallet inte sällan torde bero på att vederbörande lärare eller annan som är anställd vid anstalten har brustit i den tillsyn eller övervakning av den skadevållande eleven som del har ålegat honom att utöva. Vad jag nu har sagt har i princip motsvarande gUtighet när interner på fångvårdsanstaller, elever vid ungdomsvårdsskolor, patienter på sjukhus etc vållar skador i andra sammanhang än under utförande av arbete i egentlig mening i anstal­tens regi.

Jag har hittills bara flyktigt berört frågan vem som är ansvars-subjekt vid tillämpning av förevarande bestämmelse, dvs. vem som i det enskUda fallet är att anse som arbetsgivare eller »principal» i förhål­lande till den skadevållande arbetstagaren och i denna egenskap skall bära principalansvaret. I allmänhet torde det inte uppkomma några svårighe­ter att besvara den frågan. Undantagsvis kan emellertid den situationen uppkomma, att det i och för sig står fullt klart att skadevållaren har hand­lat i sin tjänst som arbetstagare men att det däremot råder tvekan om för vems räkning han arbetade vid tillfället. Det är inte utan vidare givet att den som i t. ex, semesterlagens mening skall betraktas som skadevällarens arbetsgivare också är att anse som principal vid tillämpning av förevarande paragraf. Det förekommer t.ex. utlåning av arbetstagare från ett företag tUl ett annat — inte sällan i samband med uthyrning av någon komplicerad maskin e, d, — under sådana förhållanden att tjänsteavtalet mellan den »utlånade» arbetstagaren och det förstnämnda företaget består oförändrat, så att arbetstagaren i arbetsrättsligt hänseende alltjämt är att anse som anställd i detta företags tjänst, samtidigt som arbetstagaren rent faktiskt inlemmas i det andra företagets verksamhet på ett sätt som gör att han utåt framstår som helt jämställd med detta företags egna arbetstagare. I ett sådant fall kan omständigheterna vara sådana att detta företag i skade-

5.1.3.1.

 

Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972                    479

ståndsrättsligt hänseende bör anses som arbetstagsueus principal och får bära ansvaret för skada som han vållar under utförande av arbete för före­tagets räkning.

Som skadeståndskommittén har framhållit får frågan i första hand avgö­ras med utgångspunkt i en bedömning av vilket av de båda företagen som närmast utövar kontroll över arbetstagaren och svarar för arbetsledning i fråga om de aktuella arbetsuppgifterna. I fall då skadan kan sägas ha uppkommit i verksamhet som bedrivs uteslutande för det »mottagande» företagets räkning ligger det nära till hands att detta företag ensamt fåi bära principalansvaret enligt förevarande paragraf. Det kan emellertid ock. så tänkas att det är fråga om en verksamhet som bedrivs i nära samverkan mellan de båda företagen utan att det kan påstås att den ifrågavarande arbetstagaren är fastare knuten tUl det ena företaget än tUl det andra eller att han utför sitt arbete mer för det ena företagets räkning än för det and­ras. I ett sådant fall bör det inte vara uteslutet att anse båda företagen som arbetsgivare och ålägga dem att solidariskt svara för skada som arbetstaga­ren vållar i sin tjänst. En likartad situation föreligger i det tidigare berörda fall då en fastighetsägare uppdrar åt ett fristående företag att handha för­valtningen av fastigheten samt uppdragstagarens anställda faktiskt utför sina sysslor för uppdragsgivarens räkning under dennes omedelbara över­inseende och kontroll.

Enligt skadeståndskommitténs uppfattning bör ett företag hos vilket en skolelev får praktisk yrkesorientering bära principalansvar för skada som eleven därunder vållar, I överensstämmelse med vad jag nyss har anfört biträder jag denna uppfattning. Samma grundsats bör gälla ock­så i andra fall då en elev vid en undervisningsanstalt som ett led i sin ut­bildning för kortare eller längre tid tjänstgör hos annan än anstalten. Med anledning av att skolöverstyrelsen i sitt remissjrttrande har uttalat farhågor för att detta skulle minska villigheten hos framför allt mindre företag att ta emot elever för pralttik och med denna utgångspunkt framfört betänk­ligheter mot kommitténs ståndpunkt vill jag erinra om de möjligheter sko­lan har att genom avtal med företagaren ikläda sig det slutliga ansvaret för de ekonomiska följderna av sådana skadefall. Ett sådant kontraktsmäs-sigt regressansvar torde genom särskilda vUlkor kunna inbegripas i en av skolan tecknad ansvarsförsäkring. Några sådana olägenheter av den här för­ordade ordningen som skolöverstyrelsen har befarat synes därför inte be­höva uppkomma.

Enligt såväl kommittéförslaget som departementsförslaget är det en för­utsättning för att principalansvar skall inträda att arbetstagaren har vållat skadan i tjänsten. Avgörande för om denna förutsättning skall anses uppfylld är enligt skadeståndskommittén huruvida arbetstagarens handlan­de har ett funktionellt samband med arbetstagarens tjänst, men det fordras enligt kommittén inte att handlingen direkt avser fullgörande av ett tjäns-

5.1.3.1.

 

480                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

teåliggande eller att skadan har vållats under arbetstid. En skadegörande handling, som inte innebär något mera markant avsteg från vad som nor­malt förekommer i verksamheten, exempelvis våUande av brandskada i sam­band med tobaksrökning, bör enligt kommittén medföra principalansvar för arbetsgivaren. På liknande sätt bedömer kommittén det faUet att ar­betstagaren vållar skada under det att han färdas mellan två arbetsplatser eller i samband med att han under resa till eller från arbetet skall uträtta ett ärende som sammanhänger med arbetsgivarens verksamhet. Också miss­handel, stöld och liknande brottsliga handlingar kan enligt kommittén i vissa fall anses begångna i tjänsten. Men enligt kommitténs förslag skall principalansvar i sådana fall inträda endast under förutsättning att skade-faUet typiskt sett hör tiU berälcneliga risker i den verksamhet eller vid full­görande av det slags arbetsuppgifter som det gäller. Som exempel anför kommittén i detta sammanhang att en överordnad misshandlar en under­ordnad och att en arbetstagare under eller i nära anslutning tUl arbetet begår en stöld eller annan liknande brottslig handling. Av särskild betydelse i sådana fall är enligt kommittén huruvida arbetet har gett skadevållaren särskUda möjligheter att föröva brottet.

Ett flertal remissinstanser har förordat en mera restriktiv bedömning av vilka handlingar av en arbetstagare som skall medföra principalansvar för arbetsgivaren. Enligt justitiekanslem gäUer detta särsldlt sådana handUngar av mera löst anlitad arbetskraft som klart saknar samband med den an­stäUdes tjänsteåligganden. Magistraten i Hälsingborg anser att åtgärder som innebär avsteg från vad som normalt kan sättas i samband med verk­samheten inte bör föranleda principalansvar. Stadsjuristen i Stockholm ger uttryck för en liknande uppfattning och nämner dessutom sådana ska­debringande handlingar som väl kan förutses men måste betecknas som ovanUga i den aktuella verksamheten. Försvarets civilförvaltning sätter i fråga om man inte uttryckligen bör kräva att handlingen avser fullgörande av ett tjänsteåliggande. I ett par yttranden har man stäUt sig kritisk mot att ansvaret skall omfatta vissa skador som vållas vid förfljrttning tUl och från arbetsplatsen eller i övrigt i trafiken. En rad instanser, bland dem kommerskollegium. Svenska försäkringsbolags riksförbund och SAF, har framför allt vänt sig mot att en principal i den utsträckning som kommittén har förutsatt skall svara för uppsåtliga handlingar eller i övrigt handlingar som framstår som »abnorma» i verksamheten. Bl. a. har riksförbundet be­tonat att ett så omfattande ansvar visserligen ibland kan grundas på ett kontraktsförhåUande mellan principalen och den skadelidande men inte gäma kan följa av en allmän regel om principalansvar för anställdas hand­lingar i tjänsten.

Under remissbehandlingen har emellertid också den meningen kommit till uttryck att ansvaret i nu förevarande hänseende i vissa fall bör gå läng­re än kommittén har tänkt sig. I ett jrttrande hävdas sålunda t. ex. att prin-

5.1.3.1.

 

Kungl Majtts propositiöh nr 5 år 1972             481

cipalansvar i princip alltid bör inträda när en arbetstagare vållar skada un­der färd till eller från arbetet.

För egen del vill jag i det väsentliga ansluta mig till skadeståndskom­mitténs uttalanden på denna punkt. Det rimmar väl med de allmänna syn­punkter som jag i det föregående har anfört tUl stöd för ett oinskränkt principalansvar, att en arbetsgivare får bära ett ganska vidsträckt ansvar också för våUande till skada genom sådana handlingar av hans arbetstagare som ligger utanför dessas egentliga tjänsteåligganden. När det gäller hand­lingar av detta slag bör dock som ett minimikrav gälla att det till väsentlig del är just på grund av tjänsteförhållandet eller de konkreta arbetsuppgif­ter arbetstagaren haft att utföra som han har kommit att vålla skada. Om en arbetstagare på väg från eller till arbetet orsakar en trafikskada, t. ex. genom att cykla på en fotgängare, kan detta krav i allmänhet inte anses vara uppfyllt — här saknas normalt den nödvändiga anknytningen tUl skade­vällarens verksamhet för principalens räkning. Detta gäller i princip även om arbetstagaren under färden skall uträtta ett ärende åt sin arbetsgivare eller har arbete med sig hem. Undantagsvis kan dock förhållandena vara sådana att arbetsgivaren bör åläggas principalansvar också i situationer av detta eller liknande slag. Om i det anförda exemplet skadan har orsakats av ett redskap eller något annat arbetsmaterial, som arbetstagaren för med sig hem för att senare använda i sitt arbete, och skadefallet beror på föremålets särskUda beskaffenhet — som kan vara fallet exempelvis när en entrepre­nadarbetare vållar en trafikolycka under förfljrttning av ett särskUt inrättat arbetsredskap — får det sålunda anses vara fråga om ett våUande i tjänsten.

Allmänt sett blir det i första hand beroende på den skadevållande hand­lingens karaktär, om det skall anses föreligga ett sådant samband med ar­betstagarens tjänst eller arbetsuppgifter att principalansvar bör åläggas ar­betsgivaren. En väsentlig sjmpunkt är i vad mån en handling som inte vare sig direkt eller indirekt syftar till fullgörande av ett tjänsteåliggande fram­står som någorlunda beräknelig i en verksamhet av det aktuella slaget. Principalansvaret bör omfatta sådana aUdagliga handlingar som visserligen inte utgör ett nödvändigt led i arbetet men som ändå erfarenhetsmässigt kan väntas förekomma i verksamheten. Så t. ex. bör principalansvar tilläm­pas, när en hantverkare vållar skada i samband med att han hjälper tUl att rymma ut ett rum i en bostadslägenhet där han skall arbeta eUer när han vårdslöst orsakar brandskada i samband med att han tar en rökpaus i ar­betet.

Kravet på funktionellt samband med tjänsten eller arbetsuppgifterna kan i allmänhet ställas lägre, om arbetsgivaren åtminstone tjrpiskl sett har haft faktiska möjligheter att övervaka arbetstagarens förehavanden. Det inne­bär att principalansvaret i princip torde kunna sträckas ganska långt i det nu aktuella hänseendet i fråga om skada som en fast anställd arbetstagare vållar på den sedvanliga arbetsplatsen. Omvänt lär man få ställa större krav

5.1.3.1.

31 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

482                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

på sambandet mellan den skadevållande handlingen och arbetstagarens ar­bete för principalens räkning när det gäller t.ex, skada som någon vållar under det att han mer tillfälligt utför sysslor för annans räkning, såsom vid arbetsbyten, väntjänster i privatlivet e, d. Vad en privatperson företar sig under det att han hjälper en bekant med ett sportstugebygge eUer träd­gårdsarbete är från »principalens» synpunkt ofta ovidkommande, om inte handlingen ingår direkt som ett led i det arbete för vilket skadevållaren har anlitats. Situationen skUjer sig här i allmänhet från vad som förekommer i sedvanliga anställningsförhållanden på ett sätt som ofta är uppenbart även för utomstående.

Vad särskUt angår uppsåtligt skadevållande av en arbetstagare är det tyd­ligt att försiktighet är påkallad. Ett vidsträckt principalansvar för sådana skadefall skuUe många gånger leda tUl resultat som ter sig obilliga mot arbetsgivaren. Också försäkringsmässiga hänsjm talar för en restriktiv till-lämpning av principalansvar i sådana faU. Utöver ett sådant funktionellt samband med tjänsteförhållandet som jag nyss har talat om bör sålunda krävas att det är fråga om en risk som framstår som åtminstone i någon mån beräknelig och inte helt onormal för verksamheten i fråga.

När en hantverkare gör sig skyldig tUl stöld under arbetet i en fastighet, bör sålunda arbetsgivaren bli ersättningsskyldig, men däremot knappast när arbetstagaren tar sig in i fastigheten under sin fritid för att stjäla, även om stölden har underlättats av hans lokalkännedom eller han har kunnat ta sig in i fastigheten med hjälp av nycklar som han fått tUlgång till i och för sitt arbete. En restaurangägare bör ansvara om en rockvaktmästare misshandlar en berusad person i samband med att denne skall avvisas ur lokalen, men inte om vaktmästaren skadar någon som han av privata orsa­ker har kommit i ordväxling med under arbetstiden. Om en förman under utövning av arbetsledning förgriper sig på en underordnad arbetare eller omvänt misshandlas av denne, bör arbetsgivaren svara för skadan, men principalansvar bör inte tillämpas, om det rör sig om skador som arbetstaga­re tillfogar varandra vid ett privat slagsmål under en arbetspaus, osv.

Sådana »abnormhandlingar» som kommittén har velat utesluta från prin­cipalansvarets tillämpningsområde genom en uttrycklig bestämmelse skall som jag tidigare har nämnt inte heller enligt departementsförslaget föran­leda principalansvar. En arbetsgivare bör inte rimligen bära risken för ex­empelvis sabotagehandlingar eller dråp som en arbetstagare begår, såvida inte handlingen i ett enskilt fåll och på grund av tjänstens särskilda be­skaffenhet måste anses ha ett mycket nära funktionellt samband med ar­betstagarens tjänsteåligganden, som t. ex. när en nattvakt i rädsla uppsåt­ligen skjuter ner en inkräktare som söker ta sig in på ett fabriksområde. Det undantag för »abnormhandlingar» som sålunda skall gälla avser inte uteslutande uppsåtUga handlingar. Om en vanligtvis normalt aktsam arbets-

5.1.3.1.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            483

tagare i ett förvirringstillstånd e. d. företar en helt huvudlös handling som vållar skada, kan omständigheterna vara så exceptionella att handlingen inte kan anses företagen i tjänsten och att sålunda arbetsgivaren går fri från ansvar, även om handlingen skenbart framstår som företagen i tjänsten.

Vad jag hittUls har sagt om innebörden av kravet att den skadevåUande handlingen skall ha företagits i tjänsten har i första hand tagit sikte på principalansvar i utomobligatoriska förhåUanden. Som flera remissinstan­ser har påpekat kan ett föreliggande avtalsförhållande mellan principalen och den skadelidande medföra en annan och mot principalen strängare be­dömning i detta hänseende. Lagförslaget är inte avsett att leda tUl några förändringar i fråga om omfattningen av det oinskränkta principalansvar som redan nu i alhnänhet gäller i kontraktsförhållanden. När det gäUer räckvidden i förevarande hänseende av det kontraktsmässiga principal­ansvaret bör hittUlsvarande rättspraxis vara vägledande även i den fram­tida rättstUlämpningen.

En praktisk fråga som tas upp av skadeståndskommittén och vissa re­missinstanser rör arbetsgivares ansvar för stölder som arbetstagare begår mot varandra på arbetsplatsen. Kommittén påpekar att en arbetsgivare ge­nom att vidtaga särskUda åtgärder för att skydda arbetstagarna mot så­dana förluster, t.ex. genom att tUlhandahålla låsta skåp eller ordna över­vakning av en parkeringsplats, kan ha åtagit sig att svara för anordningar­nas effektivitet. Om en anstäUd begår inbrott i ett sådant skåp, bör dock enligt kommittén arbetsgivaren mera sällan bli ersättningsskyldig.

Frågan i vad mån en arbetsgivare bör svara för skadefaU av denna typ är svårbedömd. Med anledning av vad en remissmstans har uttalat vrUl jag emellertid tUl en början framhåUa att man i allmänhet inte kan ur själva tjänsteavtalet härleda någon garantiförpliktelse för arbetsgivaren att svara för skada på eUer förlust av de anstäUdas tiUhörigheter. Det utesluter givet­vis inte att en arbetsgivare i ett enskUt faU kan ha gjort mer eller mindre långtgående utfästelser i detta hänseende. Sådana utfästelser måste emel­lertid ha kommit till klart uttryck. Enbart den omständigheten att arbets­givaren vidtagit särskUda åtgärder tUI skydd mot t.ex. tUlgreppsbrott kan inte anses medföra ett strängare skadeståndsansvar för honom än som an­nars gäUer. En annan sak är att arbetsgivaren givetvis bör bli ansvarig, om just sådan personal som han särsldlt har avdelat för att övervaka de anställdas egendom vållar arbetstagarna förluster genom stöld av egendom.

I Övrigt synes i princip böra gäUa att arbetsgivarens skadeståndsansvar i hithörande fall får bedömas på väsentiigen samma sätt som när en ar­betstagare under eUer i anslutning tUl arbetet har begått stöld av egendom tiUhörig en utomstående tredje man. När det gäUer tUlgrepp i omkläd-nadsrum e. d. på arbetsplatsen har handlingen ofta ett så direkt samband med gärningsmannens arbete att det ligger nära till hands att anse den

5.1.3.1.

 

484                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

vara begången i tjänsten, Å andra sidan måste beaktas att det bl, a, på grund av svårigheterna att utreda omständigheterna kring skadefall av det här slaget föreligger en risk för missbruk och uppkommer praktiska problem att kalkylera den ekonomiska betydelsen av ett principalansvar, vilket i sin tur medför svårigheter för arbetsgivaren att täcka risken genom försäkring. En viss återhållsamhet i tUlämpningen är därför påkallad, även om de för­luster som det här kan bli fråga om mestadels har måttlig omfattning och därför ekonomiskt sett inte betyder så mycket.

I den allmänna motiveringen har jag anlagt vissa principiella sjmpunk­ter på frågan om de nya principalansvarsreglemas förhållande till bestämmelser i skadeståndsrättslig speciallagstift­ning. Som jag därvid har anfört är över huvud taget bestämmelserna i skadeståndslagen av genereU natur. De gäller således i princip också inom tillämpningsområdet för sådan speciallagstiftning. De kan emeUertid där bli underkastade modifikationer i ena eUer andra riktningen. Gemensamt för de speciallagar om utomobligatoriskt skadeståndsansvar som finns i svensk rätt är att de ger de skadelidande en bättre ersättningsrätt än som följer av allmänna utomobligatoriska skadeståndsregler, vanligtvis på det sättet att lagarna föreskriver någon form av objektivt eller på annat sätt skärpt skadeståndsansvar. Samtidigt innehåller emellertid dessa lagar ofta bestämmelser som på annat sätt inskränker eller begränsar de skadelidan­des rätt. Av särskilt intresse i detta sammanhang är de ofta förekommande bestämmelserna om en kortare preskriptionstid än den allmänna 10-åriga preskriptionstiden och föreskrifter om beloppsmässiga begränsningar av skadeståndsansvarets omfattning. En tveksam fråga är om bestämmelser av detta slag skaU tUlämpas också när ett ersättningskrav som i och för sig kan grundas på den särskUda lagstiftningen i stäUet grundas på allmänna skadeståndsregler, som t. ex. den allmänna culparegeln eller den nu före­varande bestämmelsen om principalansvar.

Utan att ha ett klart stöd i lagtexten eller åtminstone i uttalanden under den särskilda lagstiftningens förarbeten kan man enligt min mening inte anta att sådana särbestämmelser om preskription e. d. som det här gäller sträcker sina verkningar utanför denna lagstiftnings egentliga tUlämpnings­område, dvs. inskränker den skadelidandes möjligheter att kräva ersättning under åberopande av aUmänna skadeståndsregler. Det ligger närmast till hands att i första hand anse dessa särbestämmelser vara direkt betingade av den skärpning av skadeståndsansvaret för vissa ansvarsobjekt som lag­stiftningen innebär och således utgöra ett slags kompensation för den tyng­re börda som har lagts på dessa subjekt i jämförelse med vad som gäller för dem som svarar endast enligt allmänna regler. De ändamålssynpunkter som bär upp särbestämmelserna kan visserligen vara av den art att de moti­verar en tillämpning av bestämmelserna också när skadeståndsansvaret vi­lar endast på de allmänna skadeståndsreglerna. Det måste emellertid i varje

5.1.3.1.

 

Kungl. Majtts proposition nr 3 år 1972            485

särsldlt fall närmare undersökas om lagstiftaren verkligen beaktat sådana synpunkter i samband med lagstiftningens tillkomst och har tagit en klar ståndpunkt i frågan på grundval av rättspolitiska överväganden.

Med utgångspunkt i det allmänna betraktelsesätt jag här har gett uttryck åt skall jag i det följande granska förhåUandena på vissa områden.

Principalansvar för bl. a. alla arbetstagares vållande föreskrivs redan nu i 2 och 6 §§ järnvägsansvarighetslagen. Samtidigt föreskrivs i 10 § samma lag att anspråk på skadestånd enligt bl. a. dessa bestämmelser i lagen skall anhängiggöras inom två år från det skadan uppkom. Den frågan inställer sig nu om denna preskriptionsregel kan åberopas också mot en skadeli­dande som uttryckligen grundar sitt ersättningskrav på den nu förevaran­de allmänna bestämmelsen i den nya skadeståndslagen om oinskränkt prin­cipalansvar. Skadeståndskommittén har besvarat frågan jakande under an­förande att preskriptionsregelns syfte annars skulle förfelas. Frågan har inte närmare berörts under remissbehandlingen.

För egen del kan jag inte ansluta mig tUl skadeståndskommitténs stånd­punkt. Enligt sin lydelse är 10 § järnvägsansvarighetslagen tillämplig endast i fråga om anspråk på »skadestånd enligt denna lag». Under förarbetena till lagen anfördes inte annan motivering till stadgandet än en hänvisning till de utredningssvårigheter som ansågs föreligga vid skador av det slag som omfattades av den nya lagstiftningen, dvs. skador i följd av järnvägs drift. Sakligt sett gör sig uppenbarligen sjmpunkter av detta slag gällande med samma styrka oavsett vad som är orsaken till en skada av detta slag. Från den synpunkten skulle det kunna fiimas skäl för antagandet att be­stämmelsen avsågs få genereU räckvidd och således bli tillämplig oavsett vilken grund en skadelidande åberopar för ett krav på ersättning för en så­dan skada. Mot ett sådant antagande talar emellertid flera andra skäl. Det måste antagas att de allmänna skadeståndsregler som gäUde vid tiden för järnvägsansvarighetslagens tillkomst innebar bl.a. att rätt tiU ersättning för skada i följd av järnvägs drift förelåg bl. a. när vållande till skadan låg järnvägens innehavare själv tUl last och att denna ersättningsrätt inte var underkastad annan begränsning i tiden än den allmänna 10-årspreskrip-tionen. Det finns inte några uttalanden i lagens förarbeten som tyder på att dess tillskyndare åsyftat några inskränkningar i de skadelidandes redan bestående rättigheter. I konsekvens härmed har också i senare rättspraxis 10 § järnvägsansvarighetslagen ansetts inte utgöra hinder för en skadeli­dande att under påstående om eget vållande av innehavare av jämväg göra gällande krav mot denne på ersättning för skada i följd av järnvägens drift, trots att mer än två år förflutit från det skadan uppkom (NJA 1960 s. 243). Det ligger nära till hands att ta detta avgörande tUl intäkt för att den sär­skUda preskriptionsbestämmelsen i 10 § järnvägsansvarighetslagen över huvud taget inte kan åberopas mot ett ersättningskrav som grundas på aU­männa skadeståndsregler. Det lär emellertid få anses vara en öppen fråga,

5.1.3.1.

 

486                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

om man i detta sammanhang kan till allmänna skadeståndsregler räkna också de grundsatser om inskränkt principalansvar för drifts- och arbetsled­ning som utbildats i rättspraxis men vid tiUkomsten av järnvägsansvarig­hetslagen ännu inte hade fått några klara konturer. Elnligt min mening talar visserligen goda skäl för att den som lider en sådan skada i följd av järnvägs drift som i och för sig omfattas av järnvägsansvarighetslagens bestämmelser redan enligt gällande rätt kan föra en skadeståndstalan mot järnvägens innehavare under åberopande av allmänna grundsatser om prin­cipalansvar utan att träffas av den speciella preskriptionsregeln. Frågan har dock inte prövats i rättspraxis och rättsläget är oklart.

Oavsett hur det förhåller sig enligt gällande rätt i detta hänseende, måste emellertid läget för framtiden påverkas av att det genom den nya skadeståndslagen införs lagregler om ett allmänt principalansvar. Dessa regler måste rimligen i lika hög grad som bestämmelsen om ansvar för eget vållande i 2 kap. 1 § departementsförslaget tilläggas karaktären av allmänna skadeståndsregler och frågan om deras tillämplighet inom om­rådet för speciallagstiftning bedömas på samma sätt som när det gäller regler om ansvar för eget vållande. Starka sakskäl talar dessutom för att ett principalansvar enligt den nya lagstiftningen för skada i följd av järn­vägs drift bör vara underkastad endast den allmänna tioårspreskriptionen. Hänvisningen i jämvägsansvarighetslagens förarbeten till utredningssvårig-hetema får numera anses ha ringa bärkraft som motivering för en kortare preskriptionstid. Från utredningssynpunkt intar järnvägsskadorna inte någon sådan särställning jämfört med skador i annan verksamhet inom kommunikationsväsendet eller med skador i olika slag av industriell verk­samhet som vid jämvägsansvarighetslagens tillkomst kunde motivera en särreglering i preskriptionshänseende. Utredningssvårigheterna torde i själva verket ofta vara större vid omfattande olyckor inom en modern industrianläggning, t. ex. en sprängämnesfabrik eller ett oljeraffinaderi. Man skulle också komma i en egendomlig och motsägelsefull situation, om man tillämpade den särskilda regeln om korttidspreskription i fråga om skadeståndsanspråk som visserligen formellt omfattas av järnvägsansva­righetslagens principalansvarsregler men reellt grundas på den nya lagens regler om allmänt principalansvar för alla arbetsgivare. Det skulle näm­ligen innebära, att man utnyttjade en lagstiftning som tillkommit i det klart uttalade syftet att bereda de skadelidande ett särskilt gott skydd vid vissa skador till att i stället inskränka dessa skadelidandes rättigheter i jämfö­relse med vad som gäller för sådana skadelidande på andra områden, som inte har ansetts vara förtjänta av särskilt skydd genom skadeståndsrätts­lig speciallagstiftning.

Dessa överväganden har lett mig till slutsatsen, att preskriptionsregeln i 10 § järnvägsansvarighetslagen inte bör kunna åberopas när den skade-

5.1.3.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1972           487

lidande grundar sitt anspråk på förevarande paragraf. Detta bör givetvis också gälla när anspråket avser sådan skada som omfattas av de särskilda bestämmelserna i 5 eller 6 § järnvägsansvarighetslagen om rent objektivt ansvar (s. k, gnistskador m, m,). Har den som lidit en sådan skada försuttit den tvååriga preskriptionstiden, är han oförhindrad att inom den allmänna preskriptionstiden föra talan mot järnvägens innehavare om ersättning under åberopande av den allmänna culparegeln eller den nu förevarande bestämmelsen om principalansvar för vållande av arbetstagare.

Problemen är betydligt mindre komplicerade när det gäller den regel om oinskränkt principalansvar för redare som nu finns i 8 § sjölagen. Lagen innehåUer visserligen såväl regler om beloppsmässiga begränsningar av re­darens skadeståndsansvar (10 kap.) som särskilda preskriptionsbestämmel­ser, vilka innefattar avvikelse från allmänna preskriptionsregler (284 §). Dessa föreskrifter är emeUertid inte dhekt anknutna till sjölagens ansvarig­hetsregler utan har enligt sin lydelse generell räckvidd. Deras tUlämpnings­område är sålunda inte begränsat till anspråk med viss angiven rättsgrund utan det avgörande är själva fordringsanspråkets innehåll — om det avser utfående av bärgarlön, ersättning för skada i följd av fartygs sammanstöt­ning, fordran på gottgörelse enligt reglerna om gemensamt haveri etc. Reg­lerna är med andra ord så utformade att de träffar varje sådant anspråk som sakligt sett omfattas av dem, vare sig anspråket grundas på särskilda ansvarighetsregler i sjölagen eller på aUmänna skadeståndsregler — låt vara att det i åtskilliga fall rör sig om krav som i verkligheten kan grundas endast på särskUda föreskrifter i sjölagen, vilka saknar motsvarighet i den all­männa skadeståndsrätten. Tillkomsten av nya allmänna skadeståndsregler som exempelvis den nu förevarande bestämmelsen om oinskränkt principal­ansvar ger följaktligen inte upphov tiU speciella problem. Sjölagens begräns­nings- och preskriptionsregler blh utan vidare enligt sin lydelse tUlämpliga också på anspråk som framdeles kan grundas på bestämmelse i den nya skadeståndslagen på samma sätt som de f. n. är tUlämpliga t. ex. när ett skadeståndsanspråk mot en fartygsredare kan grundas antingen på 8 § sjö­lagen eller på hittUls erkända grundsatser om principalansvar för drifts-eller arbetsledning.

El-anläggningslagen innehåller vissa bestämmelser om skärpt skade­ståndsansvar för innehavare av elektrisk anläggning (4 och 6 §§). Ansvaret har nyligen utvidgats något (jfr lagen den 17 december 1970, nr 905, om ändring i lagen (1902: 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektris­ka anläggningar). I vissa av el-anläggningslagens skadeståndsregler åläggs anläggningsinnehavare ett principalansvar som går längre än det ansvar för arbetstagares vållande som föreslås genom nu förevarande bestämmelse i den nya skadeståndslagen. Lagen innehåller vidare en bestämmelse av inne­börd att anspråk på skadestånd enUgt lagen preskriberas efter två år räknat

5.1.3.1.

 

488                 Kungl Majtts proposition nr 3 år 1972

från det skadan uppkom (11 §). Här liksom när det gäller järnvägsansvarig­hetslagen uppkommer fråga, huruvida denna särregel skall tillämpas också i fråga om anspråk som grundas på bestämmelserna i skadeståndslagen eller i övrrigt på allmänna skadeståndsregler men som i och för sig avser skadefall som omfattas av el-anläggningslagens ansvarighetsregler, I motsats till skadeståndskommittén anser jag denna fråga böra besvaras nekande. Skä­len härtill är i princip desamma som de jag har anfört vid bedömning av motsvarande spörsmål för järnvägsansvarighetslagens del. Jag vill också här särskilt påpeka att det varken i förarbetena till 1902 års el-anläggnings-lag eller i motiven till den berörda ändringen i lagen (prop, 1970: 139, 3LU 84) har gjorts något uttalande som kan åberopas till stöd för en mot­satt bedömning av rättsläget.

De resonemang som jag nu har fört i fråga om järnvägsansvarighetslagen och el-anläggningslagen har sin giltighet också när det är fråga om förhål­landet mellan å ena sidan bilansvarighetslagens resp. luftfartsansvarighets­lagens preskriptionsregler (9 resp. 6 §) och å andra sidan förevarande be­stämmelse om principalansvar. Inom bilansvarighetslagens tillämpnings­område får problemet visserligen ringa praktisk betydelse på grund av den särskilda bestämmelse om väsentliga inskränkningar i principalansvarsreg­lemas tillämplighet i fråga om skada i följd av trafik med motorfordon som jag föreslår (jfr avsnitt 5.1.3.8.). I princip bör dock enligt min mening gälla att de särskilda preskriptionsbestämmelserna i nämnda lagar inte skall ut­göra hinder för en skadelidande att efter den kortare preskriptionstidens ut­gång åberopa de nya principalansvarsreglerna som grund för ett ersättnings­anspråk som i och för sig omfattas av ansvarighetsreglema i någon av des­sa speciallagar. Det förtjänar här särsldlt erinras om ett uttalande under förarbetena till 1906 års bUansvarighetslag enligt vilket det bör »vara skä­ligt, att den, som har en dylik från den allmåinna regeln med avseende å ersättningsskyldighet för skada avvikande ansvarighet, blir efter viss lämp­lig och ej alltför lång tid förvissad om, att något anspråk på gmnd av sam­ma ansvarighet icke längre kan, med utsikt att vinna avseende, göras gäl­lande mot honom» (NJA II 1907 nr. 4 s. 13). Och under förarbetena tUl den nu gällande bilansvarighetslagen uttalade föredragande departementschefen att de speciella preskriptionstiderna i 9 § nämnda lag först och främst avser sådana mot ägare, förare eller med ägare likställd brukare av motorfordon riktade skadeståndsanspråk, som grundar sig på det utsträckta ansvar för skada i följd av automobUtrafik som föreskrivs i lagen, men däremot inte berör skadeståndsanspråk som vilar på allmänna skadeståndsregler, t.ex. grundar sig på styrkt vållande (NJA II1917 s. 97).

För fuUständighetens skull bör här påpekas att några motsvarande pro­blem inte uppkommer inom atomansvarighetslagens område, eftersom det enligt uttrycklig föreskrift i denna lag  (14 §)  över huvud taget inte är

5.1.3.1.

 

Kungl Maj.ts proposition nr 3 år 1972             489

möjligt att väcka ersättningstalan enligt andra skadeståndsregler i fråga om skada som omfattas av lagens ersättningsbestämmelser.

Att de nya principalansvarsreglerna är av generell natur innebär som jag tidigare har sagt bl,a, också att de i princip är tUlämpliga även i kon­traktsförhållanden. Förekomsten av speciella skadeståndsregler eller skadeståndsrättsliga grundsatser på kontraktsrättens område ger här upphov tUl problem liknande dem som jag nyss har behandlat i fråga om speciallagstiftning rörande utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Också här ställs man sålunda inför frågan i vad mån kontraktsrättsliga regler, som på ena eller andra sättet inskränker eUer begränsar en skadelidande avtals­kontrahents rätt att få skadestånd av sin medkontrahent i avtalet för en skada som omfattas av de ansvarighetsregler som gäller för kontraktstypen i fråga, kan åberopas mot honom också när han grundar sitt ersättnings­anspråk på aUmänna utomobligatoriska skadeståndsregler, som t. ex. den allmänna culparegeln eller den nu förevarande bestämmelsen om prin­cipalansvar.

Det är inte möjligt att ge något aUmängUtigt svar på den frågan, som f. ö. inte är ny eller får nämnvärt ökad praktisk betydelse genom mförandet av den nya skadeståndslagen och därför knappast kräver någon detaljerad analys i detta sammanhang. Hithörande problem får lösas i rättstillämp­ningen med utgångspunkt i den allmänna sjm på förhållandet mellan utom­obligatoriska och kontraktsrättsliga skadeståndsregler som jag har gett uttryck åt i det föregående och med beaktande av de speciella hänsjm som vid olika kontraktstyper kan antas utgöra den rättspolitiska grunden för aktuella särbestämmelser. Allmänt sett gäUer emellertid att sådana sär­bestämmelser måste ses i belysning av det sätt på vilket den tillämpliga lagstiftningen har reglerat avtalsparternas inbördes rättigheter och skyldig­heter i övrigt och särskilt de möjligheter en avtalskontrahent har att inom avtalets ram kompensera sig för nackdelar som lagregleringen kan inne­bära för honom exempelvis i skadeståndsrättsligt hänseende. Sådana över­väganden torde ofta leda tUl att en part får anses genom avtalet ha avstått från möjligheterna att åberopa allmänna utomobligatoriska skadestånds­regler också på punkter där de kontraktsrättsliga reglerna är mindre för­månliga för honom. Om man bortser från vissa faU av brottsligt handlande torde sålunda en avtalspart i regel inte kunna undgå verkningarna av t. ex. en regel om att ersättningsanspråk skall väckas inom viss kortare tid än den allmänna 10-åriga preskriptionstiden genom att åberopa allmänna skade­ståndsregler. Motsvarande gäller i fråga om sådana regler om ansvars­begränsning som är vanliga t. ex. inom frakträtten. Undantagsvis kan dock tänkas att en kontraktsrättsUg särbestämmelse är så dhekt bunden till en speciell regel om skärpt skadeståndsansvar för den ena av avtalsparterna, att bestämmelsen inte kan antas gälla om motparten i stället kan grunda

5.1.3.1.

 

490                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

sitt ersättningsanspråk på allmänna skadeståndsregler. I den mån rättsläget i något avseende är sådant idag, är det i varje fall inte avsett att den nya skadeståndslagen skall medföra några principiella förändringar.

Enligt 25 § FAL gäUer i fråga om försäkringsgivares re­gressrätt vid skadeförsäkring, att återkravsrätt föreligger dels mot »den som uppsåtligen eUer genom grov vårdslöshet framkallat försäkrings­fallet», dels mot »den som enUgt lag är skyldig att utgiva skadestånd evad han är tUl skadan vållande eller icke». I rättspraxis har arbetsgivare som är skadeståndsskyldig enligt de i rättstiUämpningen ntbUdade grundsatserna om principalansvar ansetts regressansvarig enligt 25 § FAL endast under förutsättning att någon för vilken arbetsgivaren svarar har våUat skadan uppsätiigen eUer grovt vårdslöst (NJA 1945 s. 322 och 325, 1946 s. 148). Vad som i detta hänseende gäUer när skadeståndsansvaret grundas på reglerna om principalansvar i 8 § sjölagen eUer 2 eller 6 § järnvägsansvarighetslagen har inte varit föremål för domstolsprövning. I förarbetena tiU 25 § FAL har dock som exempel på sådant ansvar som det här gäller angetts bl. a. prin­cipalansvar enligt 8 § sjölagen (NJA II1927 s. 396).

Skadeståndskommittén har framhålUt, att frågan huruvida regressrätt mot arbetsgivare enligt 25 § FAL förutsätter (uppsåt eUer) grov vårdslöshet från skadevåUarens sida aktualiseras i högre grad än enligt nu gällande rätt vid en sådan utvidgning av principalansvaret som kommittén föreslår. En­ligt kommitténs mening har i allmänhet de skäl som talar för bortfall av regressrätten vid culpaansvar sitt berättigande också vid ett utvidgat prin­cipalansvar. Principalen bör därför enligt kommittén inte stå regressansvar enligt 25 § FAL, såvida inte arbetstagaren varit grovt våUande eUer handlat uppsåtligen (i faU då uppsåtligt handlande över huvud taget ådrar principa­len skadeståndsansvar). Enligt kommittén kan det ifrågasättas, om inte principalens regressansvar bör begränsas jrtterligare och gälla endast när han personligen eller den högsta ledningen har handlat grovt vårdslöst eller uppsåtligen. Kommittén anser emellertid att det stämmer bäst med nu­varande lydelse av 25 § FAL att principalen efter utvidgning av principal­ansvaret blir regressansvarig även när de lägst anställda har handlat grovt vårdslöst (eUer uppsåtligen). Slutligen framhåller kommittén, att dess förslag inte sjrftar tUl någon ändring i gäUande rätt i fråga om förutsättning­ama för regress enligt 25 § FAL mot redare eller innehavare av järnväg som bär oinskränkt principalansvar enligt de särskUda reglerna i sjölagen resp. j ämvägsansvarighetslagen.

Under remissbehandUngen har kommitténs uttalanden i denna fråga i aUmänhet inte föranlett några kritiska kommentarer. I ett yttrande har emeUertid satts i fråga, om lydelsen av den föreslagna bestämmelsen om oinskränkt principalansvar tUlåter en sådan tillämpning av regressregeln i 25 § FAL som kommittén har förordat. Ett par remissinstanser har ansett att arbetsgivares regressansvar enUgt nämnda lagrum bör begränsas till

5.1.3.1.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             491

att gälla bara när arbetsgivaren själv eller den högsta ledningen har handlat grovt vårdslöst eller uppsåtligen.

Som jag har sagt vid min behandling av frågan om de allmänna rikt­linjema för det skadeståndsrättsliga reformarbetet (avsnitt 1.5.3.) bör ut­vecklingen i fråga om försäkringsgivares regressrätt i allmänhet gå i rikt­ning mot att förluster som täcks av skadeförsäkring i princip bör slutiigt bäras av försäkringen. Jag har i anslutning därtUl aviserat en förnyad över­syn av regressreglerna i 25 § FAL. I avvaktan på resultatet av denna över­syn bör de nuvarande reglerna lämnas orubbade men så långt möjUgt tUl-lämpas i principiell överensstämmelse med de riktlinjer för en framtida reglering av frågan som jag har angett i det föregående. De skadestånds­rättsliga reformer som nu genomförs bör därför inte leda tUl en utvidgning av regressrätten i vidare mån än detta är en nödvändig konsekvens av de nu gällande regressbestämmelsernas och de nya skadeståndsreglernas ut­formning.

Vid tUlämpning av 25 § FAL har arbetsgivares principalansvar för vål­lande av anstäUd i hittUlsvarande rättspraxis inte ansetts som ett skade­ståndsansvar oberoende av eget vållande, och återkrav har sålunda inte medgetts enligt regeln om regress mot »den som är skyldig att utge skade­stånd evad han är tUl skadan vållande eller icke» utan endast i fall då skade­våUaren handlat (uppsåtligen eller) grovt vårdslöst. Denna rättstUlämpning sammanhänger uppenbarligen med att principalansvaret ansetts vila på identifikationsgrundsatser. Den rättspolitiska motiveringen för det om-skränkta principalansvar som nu föreslås bli lagfäst bygger inte i första hand på identifikationsresonemang. Nu förevarande bestämmelse grundas i stället främst på företags- och samhällsekonomiska skäl av en art som har släktskap med de överväganden som brukar ligga bakom specialregler om rent objektivt skadeståndsansvar. Från den synpunkten kunde det sjmas ligga nära tUl hands att efter genomförandet av skadeståndslagen anse prin­cipalansvaret enUgt den nya bestämmelsen som ett sådant ansvar oberoende av eget vållande som enligt 25 § FAL grundar en obetingad regressrätt för försältringsgivare.

En sådan rättstillämpning skulle emellertid inte bara innebära en mer långtgående regressrätt än som gäller f.n. vid våUande av personal tillhö­rande drifts- eller arbetsledningen och därmed en sådan utvidgning av re­gressrätten som enligt vad jag nyss har sagt bör motverkas. Den skuUe över huvud taget rimma illa med den alhnänna sjm på förhållandet mellan ska­destånd och försäkring som jag här har gett uttryck åt och som bör prägla den framtida rättsutvecklingen. Sakligt sett föreligger enligt min mening in­te heller skäl att sträcka regressrätten vid ett sådant ansvar grundat på våUande som det aUmänna principalansvaret utgör lika långt som vid olika former av rent objektivt ansvar enligt speciallagstiftning, där det skärpta

5.1.3.1.

 

492                Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972

ansvaret regelmässigt huvudsakligen grundas på riskfördelningssynpunkter. SkUlnaderna i det rättspolitiska motivläget när det gäller å ena sidan det allmänna principalansvaret och å andra sidan specialregler om objektivt ansvar framträder särskilt klart när det gäller privatpersoner eller småföre­tagare som tUlfälligt eller i liten skala använder anställd arbetskraft i en verksamhet som i och för sig inte kan betecknas som farlig. Det skulle inte vara en rimlig ordning att tUlåta regressansvar mot en sådan arbetsgivare så snart vållande över huvud taget ligger någon av hans arbetstagare till last, samtidigt som regressansvar med anledning av hans eget vållande kan åläggas honom endast vid uppsåtligt eller grovt vårdslöst handlande. Det torde också rimma bäst med grunderna för 25 § FAL att anse regeln om regress mot den som är skyldig att utge skadestånd vare sig han är vållan­de till skadan eller inte vara tUlämplig endast när det är fråga om ett skade­ståndsansvar i viss verksamhet eller för vissa skadetyper, vilket är skärpt ulöver vad som följer av allmänna regler om ansvar för vållande.

Regress mot en principalansvarig arbetsgivare bör sålunda under alla förhållanden som hittills förutsätta att någon för vilken arbetsgivaren sva­rar har handlat uppsåtligen eller grovt vårdslöst. Härmed är emellertid inte sagt att regressrätt bör föreligga i samtliga hithörande fall, dvs. oberoende av vilken ställning den skadevåUande arbetstagaren intar hos arbetsgivaren. Skälen tUl att regress över huvud taget medges vid vissa grövre former av våUande framgår visserligen inte klart av förarbetena tUl 25 § FAL men det torde i första hand motiveras av preventionshänsyn i förening med något slags allmänna rättvisesynpunkter. I vad mån sjmpunkter av denna art idag kan anses bärande kan diskuteras, men den frågan får bli föremål för när­mare överväganden under det kommande utredningsarbetet. Tills vidare synes man därför få godta det synsätt som ligger till grund för den nuvarande regleringen.

Med en motivering för regressansvaret som utgår från preventions- och rättvisesjmpunkter är det enligt min mening mest följdriktigt att tiUåta regress bara när skadevåUaren på grund av sin ställning på ett naturligt sätt låter sig identifieras med den ansvarige. Att på sätt som skadestånds­kommittén har förordat likställa även de lägst anställdas vållande med vål­lande av arbetsgivaren själv låter sig emellertid inte väl förena med ett så­dant betraktelsesätt. Jag kan inte heller helt dela kommitténs uppfattning att en sådan lösning är bäst förenlig med lydelsen av 25 § FAL. Det natur­liga synes mig i stället vara att medge regressrätt, förutom när arbetsgiva­ren själv — dvs. i fråga om juridiska personer någon befattningshavare i organställning såsom verkställande dhektören eUer styrelsen i ett aktie­bolag — har handlat uppsåtligen eller grovt vårdslöst, endast när sådant våUande ligger någon till last vilken såsom tillhörande den högsta ledningen kan sägas ha varit i arbetsgivarens ställe.

5.1.3.1

 

Kungl Majtts proposition nr 3 år 1972             493

Att närmare bestämma omfattningen av den krets av befattningshavare som på detta sätt skall kunna ådra arbetsgivaren regressansvar får över­lämnas åt rättstUlämpningen. Att direktionsmedlemmar, driftsledare, plats­chefer, högre avdelningschefer e. 1. hör hit synes uppenbart, men det är däremot inte naturligt att med dem likställa vanliga arbetsledare, förmän eller andra arbetstagare i ansvarsfull ställning men utan självständiga befo­genheter. Kretsen bör med andra ord inte vara lika omfattande som den grupp av arbetstagare som enligt hittiUsvarande rättstillämpning ansetts ådra sin arbetsgivare principalansvar. Eftersom det här inte blir fråga om att göra en avvägning mellan den skadeståndsskyldiges ekonomiska intres­sen och en skadelidandes reparationsintresse bör de identifikationsgrund­satser som över huvud taget kan motivera ett regressansvar tiUämpas med återhållsamhet.

Vad jag nu har sagt har avseende endast på fall då arbetsgivarens skade­ståndsansvar grundas på den nu förevarande bestämmelsen om principal­ansvar. Det är däremot inte avsikten att den nya lagstiftningen skall med­föra några förändringar i fråga om regressrättens omfattning när skade-ståndsskyldighelen grundas på sådana särskilda regler om principalansvar i skadeståndsrättslig speciallagstiftning som 8 § sjölagen eUer 2 eUer 6 § järnvägsansvarighetslagen. Som skadeståndskommittén har påpekat rör det sig här om regler som dhekt anknjrter tiU arten av den särskUda verk­samhet där skadan har uppkommit och som ålägger den som driver verk­samheten ett särpräglat ansvar oberoende av hans egen culpa. I den mån gällande rätt erkänner ett mera långtgående regressansvar vid principalan­svar enligt dessa regler än det jag nu har förordat bör detta gäUa också efter skadeståndslagens ikraftträdande.

25 § FAL är i princip tUlämplig också på principalansvar i kontraktsför­hållanden. Den torde då f. n. som huvudregel tUlämpas på samma sätt som i utomobligatoriska förhållanden. Det stämmer bäst med min syn på para­grafens innebörd att även i kontraktsförhåUanden kräva uppsåt eller grov vårdslöshet hos den ansvarige arbetsgivaren själv eller någon arbetstagare som på ett naturligt sätt låter sig identifieras med denne för att regressrätt enligt 25 § FAL skall medges. Jag vill emellertid understryka att här lik­som i andra sammanhang en tiUämpning av avtalsrättsliga principer kan medföra att kretsen av de arbetstagare som ådrar principalen regressansvar blir mera vidsträckt än i utomobligatoriska förhållanden. Särsldlt torde detta bli aktuellt, när centrala avtalsförpliktelser har åsidosatts genom vål­lande av en avtalskontrahents arbetstagare. I sådana fall kan det te sig na­turligt att identifiera skadevåUaren med dennes arbetsgivare, fastän han in­te intar någon organställning eller ens innehar någon ledande befattnmg hos arbetsgivaren. Några mer bestämda riktlinjer för rättstUlämpningen kan dock inte ges, eftersom förhållandena i enskilda fall och vid olika kon­traktstyper kan variera starkt.

5.1.3.1.

 

494                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Andra stycket

Bestämmelsen i första stycket av förevarande paragraf i departementsför­slaget är enligt sin lydelse tUlämplig också när person- eller sakskada vållas i tjänsten av arbetstagare i allmän tjänst. Av skäl som jag har utvecklat när­mare vid min behandling av frågan om formerna för den nya lagstiftningen (avsnitt 3.3.) bör emeUertid frågan om statens och kommunernas ansva­righet för skada som vållas genom fel eller försummelse vid utövning av of­fentlig myndighet i sin helhet och uttömmande regleras genom särskilda bestämmelser i förevarande kapitel, således även när det är fråga om per­son- eller sakskada som vållas av arbetstagare i statiig eller kommunal tjänst. Som jag därvid också har anfört bör en erinran härom tas in i nu förevarande paragraf.

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i paragrafens andra stycke att i fråga om skadeståndsansvar för staten eller kommun vid mjmdighets­utövning gäller vad som nedan i kapitlet sägs.

Utöver vad jag har sagt i det foregående torde bestämmelsen inte kräva någon särsldld kommentar.

5.1.3.2.                                  2 §

Denna paragraf innehåller en grundläggande bestämmelse om skyl­dighet för staten eUer kommun att ersätta skada vållad genom fel eller för­summelse vid mjmdighetsutövning samt en föreskrift om paragrafens till-lämplighet på vissa andra kommunala rättssubjekt än primärkommuner. Den motsvarar närmast 1 § i 1958 års förslag.

Första stycket

Principalansvarsbestämmelsen i 3 kap. 1 § departementsförslaget blir till­lämplig i fråga om statens och kommunernas ansvarighet för person- eller sakskada som arbetstagare i aUmän tjänst vållar genom fel eller försum­melse i tjänsten i sådan offentlig verksamhet som inte avser myndighetsut­övming. Som jag har utvecklat i den aUmänna motiveringen (avsnitt 2.3.6.3.) skaU emeUertid i den nya lagen också införas bestämmelser om det allmän­nas ansvarighet för såväl person- eller sakskada som ren förmögenhets­skada, vilken vållas genom fel eller försummelse vid utövning av offentiig myndighet. En grundläggande ansvarighetsregel bör lagfästas, till vUken de särbestämmelser om särskUda inskränkningar i det allmännas skadestånds­ansvar som jag förordar kan anknytas.

Av skäl som jag har redovisat i den allmänna motiveringen skaU skade­ståndsansvaret när det gäller skada genom utövning av offentlig mjmdighet undantagslöst åvila staten eller kommun, således även i fall då den verk­samhet i vUken skadan uppkommer utövas av annat rättssubjekt. Någon så­dan bestämmelse om skadeståndsskyldighet för fristående offentligrättsliga

5.1.3.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            495

rättssubjekt, såsom högskola, akademi, hushållningssällskap etc, som togs upp i 3 § i 1958 års förslag skall således inte få någon inotsvarighet i depar­tementsförslaget.

Att skadeståndsansvaret skall åvila antingen staten eller en kommun in­nebär att det måste på något sätt ske en gränsdragning mellan de fall då sta­ten skall svara för skadan och de fall då ansvaret i stället skall drabba en kommun. Det blir nödvändigt att ta ställning till hur denna gränsdragning skall komma till uttryck i lagtexten. I det sammanhanget uppkommer frå­gan, huruvida staten i något fall bör svara för skador som uppstår i verk­samhet som faktiskt utövas av kommunerna men på grund av verksam­hetens ändamål likväl bör anses utgöra ett led i den statliga myndighetsut­övningen.

Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar utgick i sitt för­slag från en huvudregel om att skadeståndsansvaret skall åvUa det offent­liga rättssubjekt som driver den verksamhet i vilken skadan har orsakats. Från denna regel skulle dock gälla vissa undantag. I 2 § i 1958 års förslag föreskrivs sålunda, att staten skall svara för uppkommande skador i en rad närmare angivna fall, där fråga är om verksamhet som det ålagts annat of­fentligt rättssubjekt, företrädesvis kommun, att driva. Till större delen gäll­de detta verksamhetsgrenar som numera helt eller delvis har övertagits av staten, nämligen domstols, domares, åklagares, polisens och magistrats eller kommunalborgmästares verksamhet samt utsöknings-, indrivnings-, upp­börds- och mantalsskrivningsväsendet. Dessutom skulle enligt samma para­graf i förslaget staten svara för skador uppkomna i samband med kyrkobok­föring eller annan prästerlig verksamhet inom svenska kyrkan.

Under remissbehandlingen har man på flera håll, framför allt från en rad kommunala instanser, framfört förslag om att 2 § kommittéförslaget skaU göras tillämplig på all specialreglerad kommunal verksamhet, såsom bygg-nadsväsen, hälsovård, socialvård, skolväsen och civUförsvar eller åtminstone på vissa sådana verksamhetsgrenar. Staten skulle sålunda enligt dessa för­slag svara för uppkommande skador i verksamhet av denna typ, även när felet eller försummelsen har begåtts av en kommunal funktionär. Man har till stöd för förslagen åberopat att verksamhet av detta slag oftast drivs främst i statens intresse, att den är ingående författningsreglerad och kon­trollerad av statiiga mjmdigheter samt att kommunerna i många fall har ringa möjlighet att påverka valet av befattningshavare. Kommunerna bör enligt denna uppfattning kunna göras ansvariga endast för skada genom beslut som kan överklagas genom kommunalbesvär. Å andra sidan har stats­kontoret och statens sakrevision ansett att 2 § i förslaget bör utgå och att alltså kommunerna själva bör svara för alla skador som vållas i deras verk­samhet.

För egen del anser jag det inte böra komma i fråga att när det gäller verk­samhet som drivs i kommunal regi lägga skadeståndsansvaret på staten i så

5.1.3.2.

 

496                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

vidsträckt omfattning som de förstnämnda förslagen förutsätter. Beträffan­de flertalet av de verksamhetsgrenar som de berörda remissinstanserna har diskuterat gäller att det kommunala intresset är påtagligt och att kommu­nerna har ett väsentligt infljiande på det sätt varpå verksamheten bedrivs. Ett statligt ansvar för de kommunala myndigheternas åtgärder skulle med all sannolikhet leda till en ökad statskontroll över dessa myndigheter. Som länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit skulle en sådan utveckling kunna få menliga verkningar för den kommunala självstyrelsen. På längre sikt torde det vara i kommunernas eget intresse att de också i skadeståndsrättsligt hänseende själva får svara för sina funktionärers gö­randen och låtanden i tjänsten.

Vad jag nu har sagt utesluter inte att man i vissa gränsfall, där det är fråga om en verksamhet som drivs i kommunal regi men närmast avser statliga angelägenheter, lägger skadeståndsansvaret på staten. Jag anser det emellertid inte lämpligt att de verksamhetsgrenar som det här kan bli fråga om specificeras i lagtexten. Alldeles bortsett från att det skulle stöta på stora laglekniska svårigheter att åstadkomma en uppräkning som på en gång fyl­ler krav på fuUständighet och precision, riskerar man både att ändrade förutsättningar skulle göra det nödvändigt att tid efter annan justera la­gen och att en bestämmelse i ämnet läggs till grund för sakligt oberättigade motsatsslut. Man måste räkna med att det framdeles kan ske organisatoriska och andra förändringar i den offentliga verksamheten som rubbar betingel­serna för regleringen och bör föranleda en omfördelning av skadeståndsan­svaret i förhållande tUl vad som ter sig riktigt under de omständigheter som råder just f. n. Under dessa förhållanden vill jag förorda att frågan huru­vida ansvarigheten skaU åvila staten eller en kommun i lagtexten görs be­roende av ett mer allmänt hållet kriterium, som ger domstolarna möjlighet att anpassa rättstUlämpningen tUl skiftande organisatoriska förhållanden men samtidigt ta hänsyn tUl de ändamålssynpunkter som ligger bakom den nu aktuella skadeståndsregeln.

Mot bakgrund av dessa sjmpunkter föreslår jag att bestämmelsen utfor­mas som en regel om att staten eller kommun skall ersätta skada uppkom­men i »verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar». Jag skall i det följande återkomma till frågan om ansvarssubjektet i några prak­tiskt betydelsefulla situationer där tveksamhet om bestämmelsens innebörd i detta hänseende kan uppkomma.

Enligt 1 § i 1958 års förslag skulle ersättningsskyldighet inträda för skada som »vållas genom fel eller försummelse». Härmed åsyftas enligt motiven att skadeståndsansvar skall förutsätta culpa men att ansvar skall kunna åläggas också vid anonyma eller kumulerade fel (innebörden av dessa uttryck har jag behandlat i avsnitt 2.3.6.3,), Mot kommittéförslagets formu­lering har riktats vissa anmärkningar under remissbehandlingen. En remiss­instans förordar att skadeståndsskyldighet skall inträda bara när felet el-

5.1.3.2.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972                 497

ler försummelsen kan medföra straff för ämbetsbrott för den som har or­sakat eller medverkat till skadan. I andra yttranden har uttalats önskemål om att ansvarets förutsättningar klargörs bättre i lagtexten eller åtminstone genom motivuttalanden. Besvärssakkunniga har satt i fråga om inte uttryc­ken »uppsåt» och »oaktsamhet» bör användas istället för »fel eller försum­melse». Enligt en remissinstans slutligen bör i lagtexten närmare anges för vilka myndigheter och funktionärer det allmänna skall svara,

I överensstämmelse med den ståndpunkt som jag har intagit i fråga om det allmänna principalansvaret anser jag för egen del, att ansvar skall kun­na åläggas staten eller en kommun inte bara på grund av anonjrma eller ku­mulerade fel utan också i fall då skadevållaren kan åberopa sådana subjek­tiva ursäkter för sitt objektivt culpösa handlingssätt som fritar honom från personligt skadeståndsansvar. Även om man kan konstatera att det har brustit i en myndighets handläggning av ett visst ärende lär det många gånger vara omöjligt att konstatera subjektiv culpa hos en bestämd befatt­ningshavare. Det allmänna bör det oaktat kunna åläggas att utge ersättning för skadan. Med denna utgångspunkt är det tydligt att det inte bör komma i fråga att begränsa ansvarigheten till fall då någon befattningshavare kan ådömas ansvar för ämbetsbrott — en reglering som f. ö. är olämplig också med tanke på en eventuell avkriminalisering av tjänstefelen. Inte heller kan jag biträda förslaget att skadeståndsansvar skall inträda bara när skada har vållats »uppsåtligen» eller av »oaktsamhet». Man får enligt min mening i stället använda ett neutralt uttryckssätt som tillåter en objektiv bedömning av det förfarande som har orsakat skadan. Jag anser i likhet med kommit­tén och i överensstämmelse med vad jag har föreslagit i fråga om bestäm­melsen i 3 kap. 1 § om principalansvar, att förutsättningen att culparegelns handlingsnormer objektivt sett åsidosatts bör komma till uttryck i lagtexten genom att där talas om skada som »vållas genom fel eller försummelse».

Det är redan av lagtekniska skäl uteslutet att man i lagtexten skulle ge­nom en uppräkning ange de kategorier av myndigheter, offentliga funktio­närer eller andra rättssubjekt för vilkas göranden och låtanden det allmän­na skall svara. Den behövliga avgränsningen av tillämpningsområdet i det hänseendet kommer att ske genom kravet att skadan skall ha vållats vid myndighetsutövning.

Ett par remissinstanser har tagit upp frågan om det allmännas ansvar för felaktiga taxeringsbeslut. Som jag har framhållit i den allmänna motive­ringen (avsnitt 2.3.6.3.) bör rätten till skadestånd med anledning av felak­tiga administrativa beslut och åtgärder omfatta också administrativa beslut o, d, i skatteärenden eller ärenden om »kronans varjehanda ingälder» e, d. Den omständigheten att ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd enligt 113 § regeringsformen åtnjuter ansvarsfrihet för taxeringsbeslut skall således inte hindra att fel eller försummelse från deras sida ådrar staten

5.1.3.2.

32—Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

498                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

skadeståndsskyldighet. Någon uttrycklig föreskrift härom torde som jag tidigare bar nämnt inte vara behövlig.

I 1 § i 1958 års förslag talas utan närmare precisering om »skada» (som vållas i offentlig verksamhet). För att tydligare markera att förevarande paragraf till skillnad från bestämmelsen i 3 kap. 1 § departementsförslaget om principalansvar omfattar såväl person- och sakskada som ren förmögen­hetsskada anser jag att alla dessa skadetyper bör uttryckligen anges i lag­texten.

1 enlighet med vad jag nu har anfört föreskrivs i första stycket av före­varande paragraf, att staten eller kommun skall ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försum­melse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten el­ler kommunen svarar.

En grundläggande förutsättning för ansvar enligt denna bestämmelse är att skadan skall ha vållats vid myndighetsutövning. Vad som avses därmed har jag kort antytt i den allmänna motiveringen. Med hänsyn till den centrala betydelse begreppet myndighetsutövning har för bestämmelsens tillämpning vill jag här gå något närmare in på dess innebörd. Det bör framhållas att begreppet inte bara får betydelse när det gäller frågan, om en skadelidande över huvud taget har rätt till ersätt­ning för ren förmögenhetsskada enligt nu förevarande bestämmelse i fall då rätt till sådan ersättning inte föreligger enligt lagens bestämmelser i övrigt eller enligt andra skadeståndsregler, utan också blh avgörande för tiUämp­ningen av vissa andra regler i kapitlet, nämligen »standardregeln» i 3 §, »passivitetsregeln» i 4 §, den särskilda bestämmelsen i 5 § om inskränk­ningar i ansvarigheten för ren förmögenhetsskada, bestämmelsen om tale­rätt i 7 .§ och forumregeln i 9 ,§.

Ett av de utmärkande dragen för myndighetsutövningen är som nämnt att det är fråga om beslut eller åtgärder som har rättsverkningar för den enskilde, vilka ytterst inträder i kraft av samhällets makt över medborgar­na. Men det behöver inte vara fråga om beslut eller åtgärder som har for­men av maktspråk riktade mot den enskilde. Myndighetsutövming kan före­ligga också när rättsverkningar inträder till den enskildes förmån. Karak­teristiskt är emellertid att den enskilde medborgaren på visst sätt befinner sig i ett tvångsläge. Är det fråga om ett beslut eller en åtgärd, som för­pliktar honom att fullgöra eller underlåta något eller att tåla ett ingrepp i hans intressesfär, måste han rätta sig efter beslutet, då han annars riskerar att tvångsmedel av något slag används mot honom. Denna effekt av myn­dighetsutövningen beror inte på att den enskUde genom avtal med det all­männa har åtagit sig att göra eller underlåta något utan inträder direkt på grund av lag eller författning av offentiigrättslig natur. När det återigen gäller ett beslut som gynnar den enskilde, t. ex. avser en ekonomisk för-

5.1.3.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972      499

mån eller ett tillstånd av något slag, kommer tvångssituationen tUl uttryck i den monopolställning som det allmänna intar och som innebär att den enskilde för att komma i åtnjutande av rättigheten är tvungen att vända sig till samhällsorganen och är helt beroende av att dessa på ett riktigt sätt tillämpar de offentligrättsliga författningsbestämmelser som gäller på det aktuella området. Det rör sig med andra ord också här ytterst om en maktutövning från det allmännas sida.

Det är ett säreget inslag i den del av den offentliga verksamheten som av­ser myndighetsutövning att den enskilde på detta sätt intar en beroende­ställning i förhållande till det allmänna och dess företrädare, t. ex. vid beslut av domstolar och förvaltningsmyndigheter liksom vid konkreta åtgärder av t. ex, polisen eller andra exekutiva organ. Det är bl. a. denna beroende­ställning som motiverar att den enskilde enligt förslaget får en fördelaktig ställning i skadeståndsrättsligt hänseende, när fel begås i verksamheten, genom att han får ekonomisk kompensation för skador som han i andra sammanhang skulle få vidkännas själv — framför allt då ren förmögenhets­skada.

Bestämmelsen får praktisk betydelse främst när det gäller skador som vållas genom sådana myndighetsbeslut i statlig eller kommunal verk­samhet som grundar förpliktelser eller rättigheter för enskUda eller of­fentliga rättssubjekt. Som typfaU kan nämnas beslut av dömande, po­lisiära och exekutiva instanser samt av åklagare och länsstyrelser, men hit hör också en mängd andra beslut inom den administrativa verk­samheten. Exempel ger inom den offentliga sjukvården tvångsintagning på mentalsjukhus, inom militärväsendet beslut om inkallelser och uppskov, inom skolväsendet antagning av elever eller beslut i övrigt rörande elevernas förhållanden som medför rättsverkningar för dem, inbegripet disciplinära åtgärder, tillämpning av ordningsföreskrifter o. d., inom området för väg-och gatuhållning beslut om avstängning av väg eller gata för viss trafik, på sjöfartens område beslut om föreskrift som meddelas med stöd av sjötrafik­förordningen eller sjötrafikkungörelsen. Beslut som utgör ett led i obUgato­risk offentlig kontrollverksamhet beträffande t. ex. byggnader, hissar. Vat­tendrag, bilar, fartyg, livsmedel, läkemedel etc. utgör myndighetsutövning. Detta gäller vidare utfärdandet av legitimationshandlingar e. d., exempelvis pass, och sådana registreringar som en myndighet författningsenUgt har att utföra. En del formlösa beslut av typen polismans tillsägelser till trafikan­terna hör också hit. Med polisverksamheten får i detta avseende jämställas sådan ordningshållning av liknande slag som förekommer t. ex. i hamnar och på flygplatser av personal vilken är utrustad med polisbefogenheter.

Att det skall vara fråga om beslut eller åtgärder med omedelbara rätts­verkningar för enskilda eller andra rättssubjekt innebär att råd och upplysningar till allmänheten, liksom annan service som samhället erbjuder medborgama att anlita om de så önskar, i princip inte är att hän-

5.1.3.2.

 

500                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

föra tiU myndighetsutövning i förslagets mening, I vissa fall kan man emel­lertid tänka sig en skadeståndsskyldighet grundad på en direkt eller analo­gisk tillämpning av kontraktsrättsliga regler, t, ex. när det gäller felaktig rådgivning av en befattningshavare vid en rättshjälpsanstalt, och ansvar kan då inträda också för ren förmögenhetsskada.

Fel eller försummelse vid myndighetsutövning kan föreligga också när en myndighet eller befattningshavare i strid med givna föreskrifter har underlåtit att meddela ett beslut eller vidtaga en åtgärd av det slag som jag har angett i det föregående. Hit hör sålunda oförsvarligt dröjsmål att ta upp ärenden till behandling, förseningar vid deras handläggning, försummelse att utföra författningsenlig inspektion eller annan kontroll, t. ex. från en överförmyndares sida, samt underlåten­het att ingripa mot missförhållanden vid företagen kontroll.

Att ett avtalsförhållande föreligger mellan staten eller en kom­mun samt den skadelidande utesluter i och för sig inte en tillämpning av förevarande bestämmelse. Är det fråga om en »maktutövning» som sker uteslutande i kraft av avtalsvillkor eller avtalsrättsliga regler, föreligger emellertid inte myndighetsutövning i paragrafens mening, och frågan om skadeståndsansvaret blir då att bedöma enligt de skadeståndsregler som gäller för kontraktstypen i fråga.

Gränsdragningen kan få betydelse bl. a. när det gäller förhållandet mellan staten eller kommunerna och deras anställda. När staten eller en kommun i egenskap av arbetsgivare fattar beslut rörande en tjänsteman i en fråga, varom avtal kan träffas enligt 3 § 1965 års statstjänstemannalag, resp. 2 § 1965 års kommunaltjänstemannalag, är det inte fråga om myndighetsut­övning i lagens mening. Har fel eller försummelse begåtts vid beslutet, kan den skadelidande tjänstemannen visserligen tänkas bli berättigad till skade­stånd, men det får anses grundat på kontraktsrättsliga regler, och hans 'ersättningsrält blir inte underkastad de särskilda begränsningar som före­skrivs i förevarande kapitel i fråga om skadestånd vid myndighetsutövning, t. ex. standardregeln eller passivitetsregeln. Annorlunda torde man emel­lertid få bedöma vissa beslut rörande förhållanden som inte kan regleras genom avtal enligt de nämnda lagrummen. Det kan nämligen här vara fråga om befogenheter för staten eller kommunen som vilar på samhäUets makt över medborgama och inte på anställningsförhållandet. Exempel erbjuder beslut om disciplinstraff och om uppsägning, avstängning eller förflyttning av tjänsteman. Det är tydligt att myndighetsutövning måste anses föreUgga i sådana fall. Detta förhållande har emellertid varken före 1965 års lagstift­ning om de offentliga tjäristemännen eller därefter ansetts utesluta att man anlägger étt kontraktsrättsligt betraktelsesätt t. ex. när en tjänsteman har uppsagts utan fog. Han kan då föra skadeståndstalan vid domstol under åberopande av anställningsförhållandet. Lagen avser inte att inskränka de befogenheter han för närvarande har i detta avseende. Liksom i andra sam­manhang skall alltså den skadelidande, enligt den allmänna princip som

5.1.3.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            501

framgår av 1 kap. 1 §, vid sidan av lagens bestämmelser kunna åberopa regler om skadestånd i avtalsförhållanden till stöd för sitt ersättningskrav.

På liknande sätl får man bedöma situationen vid andra avtalsförhållan­den. Om en kommun ingår ett abonnemangsavtal om leverans av elektrisk ström eller sluter ett entreprenadavtal och skada vållas genom att kom­munen inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet föreligger i regel inte mjmdighetsutövning, även om skadan uppkommit som följd av myn­dighetens beslut, — Också när det gäller förhållandet mellan det allmänna och elever vid olika gymnasieskolor och andra läroanstalter inom det frivil­liga undervisningsväsendet får man anlägga ett motsvarande betraktelse­sätt. Ett beslut rörande elevens förhållanden kan visserligen ibland anses vila på offentligrättsliga maktbefogenheter — t, ex. när det gäller discipli­nära åtgärder — och det är då fråga om myndighetsutövning i paragrafens mening. Men detta hindrar inte att den skadelidande vid sidan härav kan tänkas ha en längre gående ersättningsrätt enligt kontraktsrättsliga regler, eller tvärtom att sådana regler medför mera långtgående inskränkningar i hans ersättningsrätt än som följer av skadeståndslagen.

Förevarande bestämmelse kan bli tillämplig vid felaktigt förfarande från det allmännas sida i samband med ingående av avtal, t. ex. vid offentlig upphandling e, d. Här är det ofta fråga om en tillämpning av så­dana offentligrättsliga regler som har avseende på medborgarens rättsskydd vid samhällsorganens myndighetsutövning. Motsvarande gäller när det all­männa genom missbruk av offentligrättsliga befogenheter tvingar eller för­mår någon att ingå ett oförmånligt avtal.

Ett beslut eller en åtgärd kan ibland avse myndighetsutövning i förhål­lande till endast en avgränsad krets av personer. Den nu före­varande bestämmelsen blh sålunda t. ex. i princip tillämplig i det allmännas förhållande till sådana personer som på grund av samhällets tvångsmakt är verksamma för det allmännas räkning, t. ex. värnpliktiga och tjänstepliktiga, liksom också i relationerna tUl interner på anstalter och skolpliktiga elever samt patienter som tvångsintagits på sjukhus. Saken får praktisk betydelse främst på det sättet att de som tillhör dessa kategorier blir berättigade till ersättning för ren förmögenhetsskada, när de lider ekonomiska förluster tUl följd av att fel eller försummelse begås vid den makt- eller myndighetsutöv­ning som sker mot dem. Som exempel kan nämnas att en värnpliktig fel­aktigt vägras familje- eller hyresbidrag eller att ett militärt aiteststraff åläggs utan laga grund. Typisk myndighetsutövning föreligger också när disciplinära åtgärder företas med stöd av 68 § lagen den 6 maj 1964 (nr 541) om behandling i fångvårdsanstalt eller när en patient på ett mentalsjukhus vägras permission eller utskrivning. Vid person- eller sakskada däremot blir det i hithörande fall i allmänhet av mindre vikt att kunna avgöra om myndighetsutövning föreligger eller inte, eftersom skadeståndsansvar ofta ändå skulle inträda på grund av en direkt eller analogisk  tillämpning  av  principalansvarsbestämmelserna.  Är det  fråga

5.1.3.2.

502                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ora mjmdighetsutövning blir visserUgen de särskilda regler i förevarande kapitel som inskränker ansvarigheten i princip tillämpliga. Likheten med vanliga arbetsförhållanden utanför myndighetsutövningens område gör emellertid att dessa regler knappast får någon betydelse i fall av denna art. Standardregeln bör som jag tidigare har antytt i regel inte föranleda att man i dessa situationer gör någon avvikelse från vad som följer av en till-lämpning av de vanliga culpanormerna, och med den utformning som passi­vitetsregeln får enligt mitt förslag blir det knappast något utrymme för en tillämpning av denna regel, när person- eller sakskada har tillfogats genom direkta ingripanden mot en person eller hans egendom.

Under paragrafens tillämpningsområde faller inte uteslutande sådana be­slut eller åtgärder som har omedelbara rättsverkningar för den enskilde ocb sålunda i sig själva innefattar mjmdighetsutövning, I lagtexten talas om skada som vållas genom fel eller försummelse »vid» — inte »genom» — myndighetsutövming. Detta innebär att bestämmelsen omfattar åtskilliga be­slut eller åtgärder som ingår endast som led i myndighetsutövningen men som är reglerade av offentligrättsliga föreskrifter och indirekt kan få rätts­Uga konsekvenser för den enskilde, liksom också vissa andra handlingar som står i ett mycket nära tidsmässigt och funktionellt samband med myn­dighetsutövningen.

Hit hör till en början de enskilda momenten i den verksamhet som leder fram till det beslut eller den åtgärd som innefattar själva myndighetsutöv­ningen, främst olika handläggningsåtgärder. Fel som begås på det förberedande stadiet av t.ex. ett förvaltningsärende leder inte sällan till att enskUd lider skada även i fall då någon anmärkning inte kan riktas mot den som träffat det slutliga avgörandet eller vidtagit den åtgärd som inne­fattar den egentliga myndighetsutövningen. Bl. a. vid oriktiga beslut av kol­legialt arbetande församlingar och nämnder torde ofta fel eller försummelse kunna konstateras bara på förberedelsestadiet, däremot inte hos de ledamö­ter som fattar besluten. Om ett beslut, som i och för sig innebär myndighets­utövning, får ett felaktigt innehåll genom någon försummelse vid ärendets föredragning eller på grund av att ett yttrande i ärendet av annan myndighet eller av en funktionär vid denna till följd av någon oaktsamhet har blivit oriktigt eller vilseledande, kan sålunda paragrafen bli tiUämplig. Men en förutsättning är givetvis att det på vanligt sätt föreligger adekvat kausalitet mellan försummelsen och den skada som vållats genom beslutet. På samma sätt skall bestämmelsen tillämpas när andra felaktiga handläggningsåtgär­der, såsom delgivning, förelägganden, kallelser och underättelser ställda till part eller annan, har orsakat skada. Detsamma gäller i fråga om skada vål­lad genom fel vid protokollföring, registrering eller expediering av beslut. Om en myndighet lämnar upplysning angående myndighetsutövning inom det egna verksamhetsområdet får själva upplysningen regelmässigt anses som ett sådant led i myndighetsutövningen eller åtminstone ha ett så intimt samband med denna, att skadeståndsansvar bör kunna åläggas med

5.1.3.2.

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           503

slöd av förevarande bestämmelse, om skada vållas till följd av att upplys­ningen är felaktig. I varje fall gäller detta när upplysningen avser innehållet i ett beslut och lämnas i författningsenlig ordning, t. ex. i gravations- eller taxeringsbevis, i underrättelse om avvikelse från självdeklaration osv. Det­samma gäller när en beslutande instans meddelar en felaktig fuUföljdshän­visning.

Uraktlåter en myndighet att ge den enskilde sådan vägledning el­ler annan service som den författningsenligt är skyldig att ge, exempelvis i fråga om åtgärder för att avhjälpa smärre brister i ansöknings­handlingar e. d., kan paragrafen också tänkas bli tillämplig, I detta samman­hang kan erinras om de skyldigheter att tillhandagå allmänheten som före­skrivs i det s. k, servicecirkuläret av år 1946 (SFS 1946: 680; jfr 8 § försla­get tiU förvaltningslag; prop. 1971:30). Den s.k. standardregeln i 3 kap. 3 § departementsförslaget medför dock att endast mera allvarliga försum­melser av detta slag kommer att medföra ansvar för det allmänna i fall av den art som jag nu har berört.

Under bestämmelsen faller vidare vissa faktiska handlingar som står i ett omedelbart och naturligt samband med handläggning av ären­den som avser mjmdighetsutövning eller med verkställighet av beslut av denna karaktär. Hit hör bl. a. handlingar som utgör ett direkt led i ett tvångsingripande från det allmännas sida. Om en offentlig funktionär i kraft av sin maktställning tar hand om eller företar angrepp på egendom eller använder vald för att beröva någon friheten, som t. ex. när en brand­man hugger en brandgata eller polisen griper en person, får själva ingri­pandet eller omhändertagandet anses som myndighetsutövning. Detsamma får anses gälla försummelse vid vård av egendom som tvångsvis omhänder­tagits av det allmänna.

Om skada vållas på en myndighets material med påföljd att en part eller annan lider ekonomisk förlust — t. ex. om ett skriftligt bevis eller annan handling förstörs eller förkommer eller om en fonetisk upptagning av ett vittnesförhör spolieras genom en befattningshavares slarv — får skadevål-landet anses ha så nära samband med den myndighetsutövning som den beslutande verksamheten vid myndigheten avser, att bestämmelsen bör till-lämpas. Får en part i en process eller ett förvaltningsärende kännas vid sär­skilda kostnader med anledning av det begångna felet, har ban alltså i prin­cip rätt till ersättning av det allmänna. Detsamma gäller när t. ex. en ut­mätningsman på grund av en förväxling sätter märke på annan egendom än den som avses med ett utmätnings- eller kvarstadsbeslut. Även brott mot lagstadgad tystnadsplikt kan bedömas som ett fel vid myndighetsutövning, om förseelsen har samband med handläggningen av det ärende som tyst­nadsplikten avser.

Också vissa handlingar som har ett än mer uttunnat funktionellt sam­band med myndighetsutövningen kan falla under förevarande bestämmel­ser. Om en besiktningsman vid AB Svensk bilprovning genom oaktsamhet

5.1.3.2.

504                 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

under pågående inspektion skadar ett fordon (jfr NJA 1962 s, 674) bör så­lunda bestämmelsen bli tillämplig, och motsvarande gäller om en advokat i egenskap av notarius publicus ärekränker en rättssökande, för att nu ta ett par exempel från några vitt skilda områden.

I paragrafen uppställs inte något krav på att den som har vållat skadan därvid skall ha handlat »i tjänsten». Vid bedömande av om en skada har orsakats vid myndighetsutövning måste emellertid göras en bedömning som i mycket påminner om och ibland sammanfaller med den som skall ske en­ligt 3 kap, 1 § departementsförslaget i frågan huruvida en arbetstagare har handlat »i tjänsten». Delvis gör sig dock olika synpunkter gällande. Vid principalansvar blir det i högre grad fråga om att avgöra vad som från prin­cipalens sjmpunkt rimligen har kunnat förutses i verksamheten. Skade­görande handlingar som framstår som alltför särpräglade och oberäkneliga faller utanför principalansvaret. Vid tillämpning av nu förevarande bestäm­melse kan det många gånger vara motiverat att i stället i första hand fråga sig, om den skadelidande får anses ha haft fog för antagande att skadevål­laren handlat inom ramen för sina befogenheter, när han har företagit en handling som utåt framstår som utövning av offentlig myndighet. Den en­skilde, som har tagit kontakt med en statlig eller kommunal funktionär i en angelägenhet där han är beroende av ett offentligrättsligt beslut eller annan liknande åtgärd, skall inte behöva räkna med eller bli lidande på att funk­tionären utnjitjar sin möjlighet till maktutövning på ett lagstridigt sätt. Om en myndighets eller tjänstemans åtgärd formellt framstår som ett utslag av myndighetsutövning bör en skadeståndstalan inte ogillas enbart på den grund att tjänstemannen bar överskridit sin befogenhet eller sin behörig­het. Inte ens när t. ex ett meddelat beslut på sådan grund visar sig vara en nullitet, bör det allmänna kunna åberopa den omständigheten till befrielse från skadeståndsansvar.

En annan sak är, som också kommittén har framhållit, att den enskilde inom vissa gränser bör vara skyldig att förvissa sig om vad som gäller i fråga om funktionsfördelningen i den offentliga verksamheten, för att han skall få förlita sig på en viss åtgärd, t. ex. en upplysning. Detta gäller i syn­nerhet när denna fördelning har offentliggjorts på ett ändamålsenligt sätt. En underlåtenhet från den enskildes sida att ta reda på vad som gäller i detta hänseende kan medföra att han anses ha medverkat till sin skada ge­nom eget vållande och att skadeståndet på denna grund jämkas eller helt bortfaller.

I överensstämmelse med dessa synpunkter anser jag, att det allmänna bör svara enligt förevarande bestämmelse för t.ex, skada till följd av att en tjänsteman utan att ha behörighet härtiU har tagit egendom i beslag eller i övrrigt har ingripit i den enskildes rättssfär, om han nämligen från den en­skildes sjmpunkt har tett sig som en behörig företrädare för det allmänna. Ifall pengar som skaU betalas in tiU en mjmdighet överlämnas till en kon­torist vid denna, bör det allmänna inte heller kunna frita sig från ansvar

5.1.3.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            505

för kontoristens handlingar i tjänsten genom att åberopa, att han inte har haft något att skaffa med denna del av myndighetens verksamhet. I ett så­dant fall kan det dock ofta bli fråga om en analogisk tillämpning av de kontraktsrättsliga reglerna om depositaries ansvar och frågan om myndig­hetsutövning föreligger eller ej får då inte någon självständig betydelse.

En tillämpning av bestämmelsen är motiverad också i vissa andra situa­tioner, när en funktionär utnjitjar sin möjlighet till maktutövning på ett sätt som faller helt utom ramen för hans befogenheter, under förutsättning att det föreligger ett nära samband mellan hans ställning som företrädare för det allmänna och den skadevållande handlingen. Att en polisman under sin fritid misshandlar en ovän kan visserligen inte föranleda skadestånds­ansvar för staten enligt förevarande bestämmelse på den grund att polis­mannen i sin tjänst är anförtrodd myndighetsutövning. Men om han på sin fritid med stöd av sin legitimation omhändertar en person för att trakassera denne eller tränger sig in i en privatbostad för att verkställa »husrannsa­kan» och ta egendom i »beslag» för enskild persons räkning, är en motsatt bedömning naturlig. Det är rimligt att den enskilde får gottgörelse av det allmänna i sådana fall, även om funktionärens handlingssätt för en person med närmare insikt i gällande rättsregler skulle ha framstått som klart obe­hörigt.

I begreppet myndighetsutövning ligger som jag redan har sagt att det skall vara fråga om beslut eller åtgärder med omedelbar rättslig verkan för andra rättssubjekt. Från en myndighets sida kan emellertid förekomma en mängd beslut och åtgärder som inte direkt i kraft av offentligrättsliga reg­ler påverkar den enskildes rättsställning. Felaktiga interna be­slut eller instruktioner rörande myndighetens verksamhet, in­begripet konkreta dhektiv till underordnade befattningshavare kan visser­ligen medföra skada för enskUda, när besluten eller direktiven efterföljs. Men sådana interna beslut eller åtgärder har i och för sig inte några rätts­följder för andra än funktionärerna inom myndigheten, och de kan därför inte anses innefatta mjmdighetsutövning i förslagets mening i förhållande tUl utomstående. I överensstämmelse härmed kan en felaktig order av ett befäl i den militära verksamheten normalt inte heller anses innefatta myn­dighetsutövning gentemot tredje man — situationen är från dennes syn­punkt likartad med den som föreligger, när order ges av arbetsledningen i ett vanligt industriföretag. Att det här kan vara fråga om myndighetsutöv­ning i förhållande tUl en underlydande eller annan till vilken en intern be­fallning riktas är en sak för sig och bör inte föranleda att skadeståndsan­svaret mot tredje man skall följa de regler som gäller för myndighetsutöv­ning. Det avgörande måste i varje enskilt fall vara, huruvida det handlande som har medfört en skada från den skadelidandes synpunkt företer sådana specifikt offentligrättsliga drag som jag har angett i det föregående.

Ale bestämmelsens tillämpningsområde avgränsas till att omfatta skador som uppkommer vid myndighetsutövming innebär, att det inte får någon

5.1.3.2.

506                Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972

självständig betydelse, vilket rättssubjekt som har fattat beslutet eller vidtagit åtgärden i fråga. Det är å ena sidan inte givet att bestämmelsen skall tillämpas så snart ett skadefall inträffar till följd av fel eller försummelse av en statlig eller kommunal mjmdighet eller befattningshavare. En beslutande kommunal församling t. ex. kan meddela beslut som lika väl kan fattas av ett enskilt organ av liknande typ, t. ex. bestämma att ett bygge skall sättas igång, och i ett sådant fall blir det inte fräga om en tillämpning av bestämmelsen. Men en sådan församUng kan också utöva offentlig myndighet, som när en stadsplan antas eller det kommunala vetot beträffande rusdrycksutskänkning används eller avgifter beslutas för nyttjande av allmän plats. Å andra sidan är det inte någon förutsättning för att man skall kunna tala om myndighetsutövning, att beslutet har fattats eller åtgärden har vidtagits av ett statligt eller kommunalt organ eller över huvud taget av någon som kan sägas ingå i det allmännas organisation. Mjmdighetsutövning kan ha anförtrotts andra offentliga eller enskilda rättssubjekt än staten eller kommun. Även för ska­da som vållas i deras verksamhet för det allmännas räkning skall staten el­ler kommunen svara.

Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar diskuterade in­gående frågan vilka rättssubjekt som skall anses ingå i det allmännas organisation och sålunda ådra det allmänna skadeståndsansvar, och proble­met uppmärksammades i flera remissjrttranden. Med den anknytning till be­greppet myndighetsutövning som departementsförslaget bygger på får emel­lertid en sådan diskussion med utgångspunkt i organisatoriska kriterier inte något intresse när det gäller att avgränsa tillämpningsområdet för bestäm­melsen. Spörsmålet i vad mån ett ansvar ifrågakommer för skada vållad av sådana rättssubjekt som avses här får i stället bedömas utifrån de sjrn-punkter som jag har angett tidigare. Det avgörande blir sålunda huruvida det beslut eUer den åtgärd det är fråga om skulle ha utgjort ett naturligt led i en motsvarande, av staten eller en kommun bedriven verksamhet, och hu­ruvida det i så fall skulle ha varit fråga om myndighetsutövning. Ansvar bör med andra ord inträda, när det kan anses vara fråga om en delegation från statens eller en kommuns sida av myndighetsutövning till funktionärer ulan-för den statliga eller kommunala organisationen. Som exempel kan nämnas de dömande funktioner som ombesörjes av en dispaschör — här är det fråga om en verksamhet som lika väl skuUe kunna utövas av befattningshavare inom den statliga domstolsorganisationen — och staten bör följaktligen sva­ra för fel eller försummelse av dispaschör i sådan verksamhet.

Särskilt när det gäller uppgifter som fullgörs av rättssubjekt som står helt utanför det allmännas organisation kan tvekan uppkomma hur av­gränsningen av tillämpningsområdet bör ske. Ett exempel utgör de fall då enskilda personer i viss egenskap kan meddela beslut med rättslig verkan för andra men trots detta framstår mera som uppdragstagare hos enskilda än som offentliga funktionärer. Har vederbörande utsetts utan myndighets

5.1.3.2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            507

medverkan, såsom i aUmänhet är fallet beträffande skiljeman, bör det all­männa inte svara för hans fel eller försummelser, övervägande skäl talar för en motsvarande bedömning också i fråga om skiljeman som utses av överexekutor. Detsamma gäller i fråga om skiftesman, konkursförvaltare och vissa andra med liknande funktioner. Att en viss prövning sker av ve­derbörandes kvalifikationer kan inte i och för sig anses innebära att det har skett en delegering av myndighetsutövning. Annorlunda torde man få be­döma exempelvis fall då personundersökare eller övervakare enligt brotts­balken har vållat skada under fullgörande av sitt uppdrag. Här är det fråga om uppgifter som naturligen kan synas ankomma på befattningshavare vid domstol eller annan myndighet och som har mycket nära anknytning till domstolsverksamheten. I dessa fall bör därför det allmänna svara för ska­dor, som sådana personer vållar genom att brista i fullgörandet av de upp­gifter som samhället har anförtrott dem.

Andra svårbedömda situationer avser fall då skada har vållats i den verksamhet som bedrivs av allmänna försäkringskassor och erkända arbets­löshetskassor. Särskilt i fråga om försäkringskassorna kan det med hänsyn bl. a. till den i viss mån självständiga finansförvaltningen synas tveksamt om staten bör svara för fel eller försummelse i verksamheten. Å andra sidan innefattar både försäkrings- och arbetslöshetskassornas verksamhet otvivel­aktigt myndighetsutövning i här angiven mening. Deras verksamhet har mycket nära anknytning till den statliga verksamheten på socialförsäk­ringens område, vartill kommer att kassomas beslut kan överklagas direkt till statliga myndigheter. Enligt min mening bör därför staten svara för skada som funktionärer vid kassorna vållar i sin tjänst.

När det gäller verksamhet som bedrivs av enskilda rättssubjekt skall gi­vetvis staten eller kommun svara enligt förevarande bestämmelse bara för skador uppkomna i den del av verksamheten som verkligen avser myndig­hetsutövning. I den mån rättsverkningarna av ett beslut av ett sådant rätts­subjekt inte inträder på grund av en offentligrättslig reglering utan beror av ett föreliggande uppdrag eller annat avtal med den skadelidande eller av innehållet i sådana stadgar för en förening eller annan sammanslutning som har karaktären av privaträttsliga föreskrifter, blir förevarande para­graf inte tillämplig. Om t. ex. styrelsen för Sveriges advokatsamfund fel­aktigt utesluter en ledamot på grund av förment underlåtenhet att erlägga medlemsavgifter till samfundet, bör inte staten göras ansvarig för de ekono­miska förluster som kan orsakas av det förlorade medlemskapet. Det bör däremot i princip bli fallet, när sådan uteslutning sker med stöd av 8 kap. 7 § RB och alltså grundar sig på de maktbefogenheter i den allmänna rätts­vårdens intresse som har anförtrotts samfundet. Och om föreskrifter med­delats om rätt att föra talan i administrativ ordning mot beslut av enskild undervisningsanstalt får sådana beslut — men inte andra avgöranden av anstalten — anses innefatta myndighetsutövning.

Vid tillämpning av förevarande bestämmelse uppkommer i åtskilliga fall

5.1.3.2.

508                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

frågan huruvida staten eller kommun skall bära an­svaret för skada som har vållats vid utövning av offentlig myndig­het. Detta gäller inte bara när verksamheten i fråga — som i de fall jag nyss har berört — har anförtrotts ett formellt fristående rättssubjekt, ulan också när förvaltningsuppgifter har lagts på kommunala organ, fastän verksamheten inte tjänar bara den kommunala menighetens intresse. Enligt lagtexten skall frågan besvaras på grundval av en bedömning huruvida det är staten eller en kommun som svarar för verksamhetens fullgörande.

Denna bedömning kan inte ske enbart med utgångspunkt i en distinktion mellan »statlig» och »kommunal» verksamhet. Inte heller kan man låta det bli utslagsgivande, vilket intresse verksamheten tjänar, eftersom all utöv­ning av offentlig myndighet ytterst kan sägas vara i samtliga medborgares och därmed i hela samhällets, dvs. statens intresse. Man får i stället an­vända en pragmatisk metod och fästa stort avseende vid de ändamålssyn­punkter som har varit bestämmande för funktionsfördelningen. Vägledning för bedömningen bör sökas i flera olika anknytningsmoment, såsom om det tillkommer staten eller en kommun att tillsätta befattningshavare i de or­gan som skall handha och leda verksamheten, om denna finansieras av sta­ten eller med kommunala medel, om det ankommer på staten eller kommu­nerna att fastställa regler för och kontrollera hur verksamheten skall bedri­vas etc.

Offentlig verksamhet som avser mjmdighetsutövning är i regel tämligen ingående reglerad genom bestämmelser som statsmakterna meddelar, även när den bedrivs i kommunal regi. Utrymmet för kommunalt självbestäm­mande är därför ofta begränsat. Det kan dock inte enbart på denna grund anses att det är staten som svarar för verksamheten. Det kan t. ex. inte råda tvekan om att en kommun skall anses svara för den verksamhet som dess byggnadsnämnd bedriver. Den omständigheten att en viss verksamhet i realiteten helt eller tUl största delen finansieras genom statsbidrag, såsom är fallet inom socialvården och på undervisningsområdet, bör i regel inte heller ensamt föranleda att staten anses svara för verksamhetens fullgö­rande. När kommunen utser beslutsorganens ledamöter, tillsätter och avlö­nar tjänstemän samt beslutar om verksamhetens budget och har ett reellt inflytande på hur verksamheten skall bedrivas, är det tydligt att det är kommunen som i här angiven mening svarar för att verksamheten fullgörs.

Vissa kommunala tjänster tillsätts av statliga organ. Det gäller i fråga om t. ex. lakar- och lärartjänster. Staten får emellertid inte härigenom ett sådant inflytande över verksamheten att staten enbart av detta skäl kan anses svara för att den fullgörs. Omvänt kan det inte anses att en kommun får sådan kontroll över en verksamhet att kommunen bör anses svara för den enbart genom att den har att utse ledamöter i det beslutande orga­net, såsom är fallet i fråga om exempelvis taxeringsnämnd. Här får det således trots denna ordning anses klart med hänsyn bl. a. till verksamhetens

5.1.3.2.

 

Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 år 1972          509

art och ändamål att det är staten som svarar för dess fullgörande. Motsva­rande gäller givetvis den dömande verksamhet i vilken kommunalt valda nämndemän medverkar.

Det nu sagda kan i grova drag sammanfattas sålunda, att kommunerna får svara för myndighetsutövning inte bara inom ramen för den kommuna­la självstyrelsen utan också vid den s. k. kommunala självförvaltningen men att staten i flertalet fall får bära ansvaret när det är fråga om allmän­na förvaltningsuppgifter utanför denna ram som av organisatoriska eller liknande skäl har lagts på kommunerna men lika väl hade kunnat ombe­sörjas av centrala, regionala eller lokala statliga förvaltningsorgan.

Denna beskrivming kan dock bara tjäna som allmän vägledning. Vissa gränsfall kan vålla svårigheter. Ett sådant utgör valnämnd. Nämndens ord­förande utses av länsstyrelsen men dess ledamöter av kommunen. Då här­till kommer att det är kommunen som skall hålla med lokaler och bestrida valnämndens kostnader i övrigt synes övervägande skäl tala för att kommu­nen skall anses svara för valnämndens verksamhet. Fråga om ansvar för ekonomisk skada i sådan verksamhet lär dock sällan bli aktuell.

Ett annat tveksamt fall gäller överförmyndare. Kommittén har — med utgångspunkt i sådana organisatoriska kriterier som enligt dess förslag skul­le vara avgörande — med en viss tvekan ansett att kommunerna bör svara för skador som överförmyndare vållar. Åtskilliga remissinstanser har emel­lertid förordat att staten får bära ansvaret i dessa fall. För egen del vill jag fästa särskUd vikt vid att överförmyndare utses av kommunen och att den­na enligt 19 kap. 13 § föräldrabalken kan bestrida utgifterna för verksam­heten, som inte till någon del finansieras av staten. Dessa faktorer väge;- en­ligt min mening tyngre än den omständigheten att det här är fråga om rätts­vård och att kontrollen över verksamheten utövas av de statliga domstolarna. Jag kommer därför på denna punkt till samma resultat som kommittén men vill påpeka att frågan kommer i ett annat läge, om förmynderskapsutred-ningens nyligen framlagda förslag till omorganisation av överförmyndar-kontroUen (SOU 1970:67) förverkUgas.

Frågor om ansvarets fördelning mellan staten och kommunerna kan nå­gon gång uppkomma också när ett felaktigt beslut av en kommunal mjmdig­het efter besvär eller underställning fastställs av högre instans, dvs. statlig myndighet. Skulle ansvarsgrundande fel eller försummelse ha förekommit i båda instanserna — något som bl. a. med hänsyn till standardregeln i 3 kap. 3 § departementsförslaget torde bli sällsynt — bör kommunen vara ensam ersättningsskyldig för den skada som kan ha uppkommit under ti­den fram till dess besvären över det kommunala organets beslut har prö--vats. För skadan i övrigt synes staten och vederbörande kommun böra bli solidariskt ersättningsskyldiga, under förutsättning att det kan anses före­ligga adekvat kausalitet mellan det fel som begåtts av det kommunala orga-juet och den skada som uppkommit efter den högre instansens beslut. Den

5.1.3.2.

 

510                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

slutliga inbördes fördelningen av ansvarigheten bör enligt allmänna grund­satser ske efter skälighet. Härvid får man beakta bl. a. hur pass allvarlig försummelsen på ömse håll ter sig med hänsyn till arten och omfattningen av den högre myndighetens överprövning och till omfattningen av det ma­terial som har varit tillgängligt för myndigheten.

Mot bakgrund av vad jag i det föregående har anfört om bestämmelsens innebörd vill jag för några praktiskt viktiga typfaU ange hur frågan om an­svaret för skada vid myndighetsutövning enligt min mening bör bedömas. Den följande uppräkningen rör särskilt vissa fall då verksamhet som avser myndighetsutövning bedrivs av annat offentligt eller enskilt rättssubjekt än staten eller kommunen. Den tar sikte på två olika gränsdragningspro­blem, nämligen dels frågan om ett visst rättssubjekts verksamhet kan ut­göra myndighetsutövning i paragrafens mening, dels frågan huruvida i så fall ansvaret skall åvila staten eller en kommun. Det är självfallet inte fråga om någon uttömmande uppräkning. Vidare bör påpekas, att flertalet av de här berörda rättssubjekt som kan anses utöva offentlig myndighet bedriver också offentlig verksamhet av annat slag eller enskild verksamhet. Den när­mare avgränsningen av begreppet myndighetsutövning bör ske efter de rikt­linjer som jag har angett i det föregående och skall inte närmare behandlas här. Jag vill också framhålla att en framtida ändring av vederbörande rätts­subjekts offentliga uppgifter kan medföra att delta blir att hänföra till en annan grupp än f. n., även om organisationen förblir densamma. — De olika rättssubjekten anges inom varje grupp för enkelhetens skull i bok­stavsordning.

A. Ansvar för staten

Aktiebolaget Svensk bUprovning, såvitt angår dess obligatoriska kontroll­verksamhet.

Allmän försäkringskassa (jämte därtill anknutna delegationer och nämn­der, t. ex. försäkringsnämnd och pensionsdelegation), Dispaschör,

Erkänd alkoholistanstalt såvitt gäller dess maktbefogenheter enligt nykter-hetsvårdslagstiflningen. Erkänd arbetslöshetskassa,

Förrättningsman som förordnats särskUt för att verkställa lantmäteriför-räitning och liknande.

Handelskammare i dess auktoriserande och tillståndsgivande verksamhet, Notarius publicus i hans verksamhet vid växelprotester och liknande för­rättningar som enligt lag ankommer på honom.

Ordningsvakt i den verksamhet han utövar med polismans befogenhet. Parkeringsvakt i motsvarande mån som ordningsvakt. Personal vid enskilda järnvägar (som i vissa avseenden har polismans befo­genhet) i motsvarande mån som ordningsvakt. Personundersökare,

Polispersonal även när den ställs till förfogande för bevakning vid enskilda idrottsevenemang och liknande på arrangörens bekostnad,

5.1.3.2.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972     511

Präst i svenska kyrkan (såvitt gäller kyrkobokföring, hindersprövming för äktenskap, vigsel och liknande verksamhet)  samt präst i annat trossam­fund (vid förrättande av vigsel enligt 4 kap, 2 § giftermålsbalken). Rättens ombudsman i konkurs.

Skogsvårdsstyrelse såvitt avser sådana beslut enligt skogsvårdslagstiftning­en som medför skyldigheter eller rättigheter för enskilda. Stämningsman,

Sveriges advokatsamfund (t. ex. i frågor om disciplinärt ingripande mot ledamot). Taxeringsnämnd, Trafiknämnd, övervakare enligt lagstiftning på kriminal- och socialvårdens områden.

B. Ansvar för kommun Barnavårdsman även om han inte är anställd hos kommunen (t. ex. i hans utredande verksamhet vid fadcrskapsbestämning). Byggnadsinspektör (även icke kommunalanställd). Hälsovårdsinspektör (även icke kommunalanställd),

Skorstensfejarmästare såvitt gäller kontrollverksamhet och beslut med an­ledning av brandsyn enligt brandlagen. Valnämnd, överförmyndare.

C. Icke myndighetsutövning Boutredningsman, Företagarf ören ing.

God man som förordnas enligt föräldrabalken, Hypoteksinrättning, Konkursförvaltare, Offentlig försvarare. Skiftesman, Skiljeman, Studentkår, Studentnation.

Något ansvar för det allmänna inträder inte heller, då arbetsgivare och andra företagare begår fel med avseende på uppbördsverksamhet som har anförtrotts dem, t. ex. vid uppbörd av källskatt.

Bestämmelsen gäller som nämnts såväl person- och sakska­dor som ren förmögenhetsskada. Innebörden av sist­nämnda begrepp har jag behandlat i det föregående vid 1 kap. 2 § de­partementsförslaget (avsnitt 5.1.1.2.). Frågan vad som är att hänföra till person- eller sakskada skall jag beröra vid 5 kap. 3 resp. 5 § departements­förslaget (avsnitt 5.1.5.3. resp. 5.1.5.5.). Av 5 kap. 2 § departementsförslaget följer, att förevarande bestämmelse blir tillämplig också i fråga om ersätt­ning för sådan icke-ekonomisk skada som är ersättningsgiU enligt sist­nämnda paragraf i förslaget, vilken närmast motsvarar 6 kap. 3 § SL.

5.1.3.2.

 

512                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Som jag har påpekat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3,6,8.) blir bestämmelsen tillämplig också när någon väcker anspråk på ersättning för skada som han har lidit till följd av att han genom ett oriktigt beslut har tvingats betala in för mycket skatt eller erlägga andra avgifter till det all­männa, I första hand måste emellertid den enskilde i ett sådant fall utnyttja de möjligheter till restitution i administrativ ordning som gällande författ­ningar ger honom. Detta följer av passivitetsregeln i 3 kap. 4 § departe­mentsförslaget. Men om en restitutionstalan ogillas och den förlust som har tillskyndats den enskilde beror på fel eller försummelse från det all­männas sida, har han i princip rätt till skadestånd enligt förevarande bestämmelse

Motsvarande gäller när någon har förvägrats en ekonomisk förmån som han författningsenligt har rätt till — t. ex. folk- eller tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring, ersättning till redare enligt 31 § sjömanslagen för utgifter med anledning av sjömans sjukdom, studiemedel och liknande förmåner. Det bör framhållas att i fall av denna art skadan långtifrån alltid kommer att exakt motsvara det belopp som den skadelidande har begärt att få ut från det allmänna. Den som t. ex. vägras studiemedel kan rimligtvis fä ersättning bara för den merkostnad som det kan ha inneburit för honom att han måst finansiera sina studier på annat sätt. Å andra sidan är det tänkbart att skadan överstiger det belopp som ansökningen avsåg, t. ex. när ett begärt bidrag skulle användas i den skadelidandes näringsverksamhet och han har lidit förlust genom bristen på likvida medel.

Departementsförslaget innehåller i motsats till 1958 års förslag inte någon uttrycklig regel om begränsning av kretsen av de ersätt­ningsberättigade. Som jag har utvecklat i den allmänna moti­veringen (avsnitt 2.1.4.3. och 2.3.6.5.) utgår jag från att en sådan begräns­ning följer redan av allmänna skadeståndsrättsliga grundsatseiyDen prin­cipiella utgångspunkten vid tillämpning av förevarande bestämmelse skall vara, att det allmännas ansvarighet inte i detta hänseende sträcker sig längre än skadeståndsansvaret i enskild verksamhet eller sådan offentlig verksamhet som inte avser myndighetsutövning. Det innebär bl. a. att för­mögenhetsförlust som utgör följdskada i förhållande till person- eller sak­skada eller till ren förmögenhetsskada i princip är ersättningsgiU endast när förlusten har drabbat den som själv har lidit den primära skadan./! det avseendet ger förslaget knappast upphov till några nya problem.

Det sagda innebär emellertid också att ansvarighet föreligger bara för skada på något av de intressen som åtnjuter skydd av den handlings­norm som bar åsidosatts. Begränsningen i detta hänseende får större be­tydelse här än vid enskUd verksamhet genom att förevarande bestäm­melse medger ersättning för ren förmögenhetsskada i en omfattning som saknar motsvarighet på den enskilda sektorn. Detta ger upphov till problem som med nuvarande rättsregler om det allmännas skadeståndsansvar knap-

5.1.3,2.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           513

past har haft någon aktualitet. Några konkreta anvisningar för hur proble­men skall lösas i enskilda fall kan emellertid knappast lämnas, utan hit­hörande spörsmål får avgöras i rättstUlämpningen med utgångspunkt i de allmänna sjmpunkter som jag har angett i den allmänna motiveringen. När det gäller att på myndighetsutövningens område identifiera de intressen som skall anses skyddade av de offentligrättsliga regler som gäller för myn­digheternas handlande, kan dock viss ledning hämtas från en redan existe­rande gränsdragning inom förvaltnings- och processrätten. Jag tänker här på de regler som gäller i fråga om rätten att fullfölja talan mot myndighets beslut. Dessa regler torde ofta vara utformade under hänsyn till rättsskydds-sjmpunkter liknande dem som bör vara bestämmande när det gäller rätten att få skadestånd av det allmänna. Någon fullständig paralleUitet föreliggei dock inte. SärskUt måste uppmärksammas att till grund för reglerna om kommunalbesvär ligger också synpunkter av annan art än sådana som är av betydelse i skadeståndsrättsliga sammanhang. När besvärsrätten som här inte baseras på att beslutet i fråga direkt har berört just klagandens rätts­liga intressen, kan den inte grunda någon presumtion för att var och en som har besvärsrätt också tillhör kretsen av de skadeståndsberättigade. Om­vänt kan det väl tänkas fall — inte minst när det gäller kommunala beslut — där rätt tiU skadestånd föreligger även för dem som saknar klagorätt. Som exempel kan nämnas att en kommunal tjänst söks av någon som inte är kommunmedlem och att denne sökande tUlskjmdas skada genom att fel eller försummelse begås i tUlsättningsärendet.

Skadeståndet skall i samtiiga de fall som omfattas av bestämmelsen utges av staten eller en kommun, alltså även i fall då skadan har vållats i verk­samhet som bedrivs av annat offentiigt eller enskilt rättssubjekt. Lagför­slaget tar inte ställning till om skadeståndet i sådana fall också slutligt skall bäras av staten eller kommunen. Ingenting i förslaget hindrar emellertid att staten resp. kommunen i samband med att viss myndighetsutövming delege­ras till annat rättssubjekt — eller av staten tUl kommunerna — förbehåller sig rätt att återkräva skadestånd som staten eller en kommun kan nödgas utge med anledning av fel eller försummelse vid sådan mjmdighetsutöv­ning. En reglering av denna innebörd kan i vissa fall tänkas ske genom pri­vaträttsUgt avtal men kan naturligtvis också komma till stånd genom offent­ligrättslig reglering.

Frågan i vad mån annan än staten eller kommun kan åläggas ansvar för skada som vållas vid utövning av offentlig mjmdighet berörs inte av föreva­rande bestämmelse. Enskild tjänsteman i allmän tjänst kan i princip drabbas av ett sådant ansvar enligt förslagets regler om skadestånds­ansvar på grund av eget vållande. Det är emellertid att märka att bestäm­melsen i 4 kap. 1 § departementsförslaget om arbetstagares skadestånds­ansvar innebär långtgående inskränkningar i ansvarigheten för sådana of-

5.1.3.2.

33 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

514                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

fentliga funktionärer som är eller kan jämstäUas med arbetstagare (jfr av­snitt 2.4.5.8. och 5.1.4,1,).

I fall då skada vid myndighetsutövning har vållats i en verksamhet som drivs av annat offentligt eller enskUt rättssubjekt än staten eller kommun kan fråga uppkomma om detta rättssubjekt vid sidan av staten eller kom­munen kan åläggas att ersätta skadan. Förevarande bestämmelse är inte tillämplig i ett sådant fall, utan frågan får besvaras med tillämpning av öv­riga bestämmelser i förslaget och allmänna skadeståndsregler i övrrigt. Det betyder att vid person- eller sakskada ansvar inte sällan inträder enUgt principalansvarsbestämmelsen i 3 kap. 1 §. Om t. ex. en skorstensfejar­mästare eller hans anställda vållar person- eller sakskada under brandsyn, blir sålunda kommunen ansvarig enligt förevarande bestämmelse samtidigt som skadeståndsansvar åvilar skorstensfejarmästaren enligt 2 kap. 1 § eller 3 kap, 1 §. Är det fråga om ren förmögenhetsskada inträder däremot i regel inte något skadeståndsansvar för annat rättssubjekt än staten eller kommun, såvida inte skadan har vållats genom brott eller kontraktsrätts­liga eller associationsrättsliga regler undantagsvis kan tillämpas. Ett exem­pel på en situation av det sistnämnda slaget erbjuder det fallet att Sveriges advokatsamfund genom ett felaktigt beslut om uteslutning av en ledamot har vållat denne ekonomiska förluster.

Andra stycket

1958 års förslag innehåller i 1 § andra stycket en definition av kommun­begreppet. Därmed skaU enligt denna bestämmelse förstås landskommun, municipalsamhäUe, köping, stad, landstingskommun, församling och annan borgerlig eller kjrrklig kommunal förvaltningsenhet. En remissinstans har förordat att definitionen utgår, eftersom kommunbegreppet vilar på 57 § regeringsformen och därigenom är tUlräckligt entydigt bestämt.

Med tanke på att reglema om kommuns skadeståndsansvar på myndig­hetsutövningens område kommer att avvika från dem som gäller för andra icke statliga rättssubjekt anser jag för egen del att det bör klart framgå av la­gen vilka rättssubjekt som vid tiUämpning av första stydcet av föreva­rande paragraf är att hänföra till »kommun». Detta är så mycket mer på­kallat som det här aktuella kommunbegreppet inte lär helt sammanfalla med det som används på vissa andra håll i lagstiftningen, t. ex. i 1965 års kommunalt j änstemannalag.

Genom lagen den 19 december 1969 (nr 765) om ändring i kommunal­lagen, som trätt i kraft den 1 januari 1971, har primärkommunerna (stad, köping och landskommun) fått den enhetliga beteckningen kommun. Sam­tidigt har den särskilda kommuntypen municipalsamhäUe avskaffats. Lag­texten bör anpassas till dessa förändringar.

Kommunalförbund bör, som en remissinstans har påpekat, liksom kyrk-

5.1.3.2.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            515

lig samfällighet nämnas vid sidan av övriga rättssubjekt. Uppräkningen bör vid behov kunna kompletteras i framtiden,

I enlighet med det anförda föreskrivs i paragrafens andra stycke, att vad som sägs i första stycket om kommun gäller också landstingskommun, kommunalförbund, församling och kyrklig samfällighet.

Utöver vad jag tidigare har sagt torde bestämmelsen inte kräva någon sär­skild kommentar,

5.1.3.3.                                  3 §

Paragrafen innehåller den s, k, standardregeln och har sin motsvarighet i 4 § i 1958 års förslag.

Rörande de överväganden som Ugger tUl grund för bestämmelsen hän­visar jag till den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3,6,4,). I enUghet med vad jag där har sagt skall i den nya lagen tas upp en bestämmelse av inne­börd att ersättningsskyldighet för det allmänna med anledning av fel eller försummelse vid utövning av offentlig myndighet skall inträda endast om »skälig standard» med hänsyn till verksamhetens art och ändamål har underskridits. Bestämmelsen skall ta sikte på förutsättningarna för skade­ståndsansvaret med avseende på felets eller försummelsens beskaffenhet, I motsats till vad som gäller enligt kommittéförslaget skall bestämmelsen däremot inte dessutom reglera frågan om kretsen av de ersättningsberätti­gade. Som jag förut har framhållit (avsnitt 2.3,6,5.) överlämnas detta spörs­mål enligt mitt förslag åt domstolarna att avgöras med tUlämpning av all­männa gmndsatser,

I 4 § kommittéförslaget uttrycks standardregeln genom att det som en

förutsättning för ersättningsskyldighet anges att »de krav som

skäligen kunna ställas på verksamhetens utövning blivit åsidosatta».

Vissa remissinstanser har anmärkt att denna formulering betonar verk­samhetens utövning i stort i stället för skadevällarens handlande. Enligt ett yttrande skulle detta medföra att ersättningsskyldigheten svårligen kan inskränkas till ett rent culpaansvar, eftersom den mänskliga faktom alltid förblir oberäknelig. Andra remissorgan har befarat att lagtexten skulle medföra det missförståndet att fel måste kunna påvisas med avseende på verksamhetens anordning eller ledning eller i fråga om tillhandahållna tek­niska hjälpmedel eller att det allmänna skulle fritas från ansvar även vid grova fel eller försummelser, om nämligen verksamheten i sin helhet eller bedömd i större sammanhang uppfyller höga krav, I ett yttrande har gjorts gäUande att lagtexten inte ger klart uttryck åt den skillnad i fråga om skadeståndsskyldigheten som enligt motiven föreligger mellan det allmänna och den enskilde skadevållaren.

Av 3 kap, 2 § departementsförslaget framgår, att skadeståndsansvar för det allmänna inträder om fel eller försummelse föreligger. Som jag har

5.1.3.3.

 

516                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

framhållit vid nämnda paragraf är detta liktydigt med att den allmänna culparegelns handlingsnormer skall ha åsidosatts i det enskilda fallet. Redan härav framgår att det allmänna aldrig kan freda sig med en hänvisning tiU att verksamheten i fråga som helhet uppfyller höga krav. Den omständig­heten att ett visst slags verksamhet vanligtvis håller en kvalitativt hög stan­dard kan i själva verket nära sammanhänga med att man anses ha rätt att ställa höga krav på verksamheten. Ett avsteg från vad som brukar utmärka verksamheten kan då bli att beteckna som fel eller försummelse, även om detta avsteg allmänt sett inte framstår som särskilt graverande.

Vad det nu gäller är att från skadeståndsansvaret utesluta vissa skadefaU där fel eller försummelse i och för sig får anses ha förelegat men det ändå inte kan anses att skäliga krav på verksamheten därigenom har åsidosatts i sådan grad att det allmänna bör bära de ekonomiska konsekvensema. Den formulering av standardregeln som kommittén har föreslagit ger enligt min mening uttryck åt denna tankegång på ett tiUfredsställande sätt och synes inte kunna leda till missförstånd av den art som har exemplifierats under remissbehandlingen.

Vid denna bedömning måste uppenbarligen stor hänsyn tas tUl vad slags myndighetsutövning det rör sig om. Detta får särsldld betydelse med hänsyn till att lagen i enlighet med vad jag tidigare har sagt inte kommer att inne­håUa några särregler om kontroll-, upplysnings- eller serviceverksamhet, önskvärda begränsningar av skadeståndsansvaret i sådan verksamhet skall således enligt mitt förslag tUlgodoses uteslutande genom standardregeln. Detta bör enligt min mening komma till uttryck i lagtexten genom att där särskilt anges att vid bedömningen skall tas hänsyn till verksamhetens art och ändamål.

Frågan om förhållandet med avseende på förutsättningama för ersätt­ningsskyldighet meUan reglerna om det allmännas ansvarighet samt be­stämmelserna om de ensldlda befattningshavarnas personliga skadestånds­ansvar har jag berört i det föregående i den allmänna motiveringen till den nya lagstiftningen om arbetstagares skadeståndsansvar (avsnitt 2.4,5,6, och 2.4.5,8,) och jag återkommer till frågan vid min behandling av de enskUda bestämmelsema härom (avsnitt 5,1,4.1,). Med anledning av ett nyss åter­givet uttalande under remissbehandlingen vill jag här bara framhåUa att det genom stadgandets placering och den uttryckliga hänvisningen till 3 kap. 2 § har särskUt markerats att standardregeln är tillämplig endast i fråga om det allmännas skadeståndsansvar.

Skadeståndsgrundande fel eller försummelse kan bestå antingen i en po­sitiv handling eller, om skadevållaren varit pliktig att vara positivt verksam i ett visst avseende, i underlåtenhet att handla. Sådan plikt att handla ex officio åligger det allmännas befattningshavare i stor utsträckning i verk­samhet som avser mjmdighetsutövning. Några remissinstanser har befarat att en skadeståndsskyldighet på grund av underlåtenhet skulle bli aUtför

5.1.3.3.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 3 år 1972           517

betungande för det allmänna, bl. a. vid dröjsmål på grund av bristande re­surser. I ett yttrande har satts i fråga om inte vissa gränser bör ställas upp för det allmännas skadeståndsskyldighet i sådana fall, särsldlt som denna skall omfatta också fel eller försummelse av de lägsta anställda, på vilka det ofta beror om en åtgärd utförs i tid eller ej.

För egen del anser jag det emellertid inte nödvändigt att uppställa några särskUda regler om ansvarigheten vid underlåtenhet att handla. De nöd­vändiga begränsningarna kan uppnås med tUlämpning av en allmän stan­dardregel av den typ kommittén har föreslagit. Jag skall senare återkomma med vissa sjmpunkter på regelns tillämpning i fall av denna art.

I enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i förevarande paragraf, att ersättningsskyldighet enligt 3 kap, 2 § föreligger endast om de krav har blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skä­ligen kan ställas på dess utövning,

I fråga om betydelsen för standardregelns tillämpning av funktions­fördelningen i den offentUga verksamheten har kommittén angåen­de det aUmännas skadeståndsansvar framhållit att det allmänna skall svara för en befattningshavares felaktiga förfarande endast under förutsättning att vederbörande inte har avlägsnat sig aUtför långt från det verksamhets­område som anförtrotts honom. Kommittén utgår med andra ord från att skadevållaren skall ha handlat »i tjänsten», ehuru detta inte kommer till direkt uttryck i den föreslagna lagtexten, vare sig i den grundläggande an­svarsregeln i 1 § eller i standardregeln i 4 §.

Med den utformning lagstiftningen får enligt departementsförslaget blir frågan om det skadevållande förfarandets anknytning till skadevällarens tjänst inte av någon självständig betydelse. Avgörande är nämligen enligt 3 kap, 2 § departementsförslaget, huruvida skadan har vållats »vid myndig­hetsutövning» eller inte. Innebörden härav har jag berört närmare vid nämn­da paragraf. Inom de gränser för ansvarigheten som sålunda anges får frågan om funktionsfördelningen knappast någon betydelse vid standardregelns tillämpning.

Standardregeln får som jag redan förut har antytt särskild betydelse vid felaktiga myndighetsbeslut. Ofta är en mjmdighets beslutande verksamhet kringgärdad av detaljerade författningsföreskrifter. Det är uppenbart att man får ställa ganska stränga krav på att dessa iakttas, sär­skilt när de direkt syftar till att trygga den enskilde mot rättsförluster. Förbises en bestämmelse av detta slag får ofta skälig standard anses efter­satt.

Fullständig perfektion kan dock inte krävas. I komplicerade ärenden och under brådskande förhåUanden kan det vara lätt att lämna en omständighet obeaktad som bort medföra ett annat beslut eller en annan åtgärd, t. ex. om omständigheten inte särskUt åberopats i ärendet men skulle ha framgått

5.1.3.3.

 

518                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

vid en noggrann granskning av handlingarna och mjmdigheten i så faU haft att självmant ta hänsjm tUl den. I vissa fall av denna typ bör paragra­fen kunna leda tiU ansvarsfrihet för det allmänna. Inte heller bör man stäUa alltför stränga krav på en mjmdighets värdering av bevisningen, t. ex. då den har godtagit en bristfäUig utredning om vissa faktiska förhåUanden. Att myndigheten i sådana fall har byggt sitt beslut på ett antagande som sedan visar sig felaktigt bör i aUmänhet mte medföra skadeståndsansvar för det allmänna. Också i sådana fall kan standardregeln få betydelse. Även i andra sammanhang är en motsvarande bedömning motiverad.

En felaktig rättstUlämpning torde endast i undantagsfaU vara så uppen­bart oriktig att man över huvud taget kan tala om fel eller försummelse, dvs, culpa, från myndighetens sida. Men när sådan oriktighet föreligger, lär det mera sällan bli utrymme för en tillämpning av standardregeln. Man kan visserligen inte kräva absolut ofelbarhet när det gäller myndigheternas lagtolkning, men man kan göra anspråk på en grad av omsorg som inte underskrider culparegelns nivå. När det gäller skador genom beslut som grundar sig på en mer eller mindre diskrelionär prövning av en myn­dighet torde man sällan kunna visa fog för påståendet att myndigheten vid derma prövning har förfarit culpöst. Endast grava felbedömningar lär kun­na anses som culpa, och i sådana fall finns det å andra sidan i aUmänhet inte anledning att tUlämpa standardregeln.

Som jag tidigare har sagt kan det på myndighetsutövningens område ofta uppkomma fråga om ansvarighet för det allmänna med anledning av en myndighets eller ensldld befattningshavares underlåtenhet. Inte säl­lan kan en tillämpning av standardregeln bli aktuell i sådana fall. Särsldlt gäller detta, när underlåtenheten har berott på otUlräcklig tillgång på per­sonal, material eller medel på det allmännas sida. Skadeståndsansvar bör då komma i fråga huvudsakligen när resursema också vid en ordinär be­lastning av verksamheten har varit uppenbart underdimensionerade. Det är emeUertid här att märka, att i den mån en försummelse i det hänseendet är att återföra på de högsta statsmakternas beslut i t, ex, anslagsfrågor, redan undantagsregeln i 3 kap, 7 § departementsförslaget utesluter prövning av skadeståndsanspråk mot det allmänna (jfr avsnitt 2,3,6.7.). En tUläinpning av standardregeln blir således aktuell bara när vållande har förekommit hos en lägre myndighet. Man torde emellertid endast mera sällan kunna anse att ett misstag som en myndighet i en sådan bristsituation begår vid den svåra avvägningen, hur tillgängUga resurser lämpligen bör användas, över­huvudtaget innefattar skadeståndsgrundande fel eUer försummelse. Men även när culpa undantagsvis konstateras, kan det ofta finnas skäl att inte anse skälig standard ha blivit åsidosatt.

Ansvar för underlåtenhet kan oftare tänkas förekomma vid mera kon­kreta försummelser, t. ex. när en befattningshavare har obehörigen utebUvit från arbetet, har helt underlåtit att handlägga ett ärende eUer har försum-

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            519

mat att ge det vederbörlig förtur, trots att det uppenbarligen varit särskUt brådskande och av stor betydelse för den enskilde. Också i sådana situatio­ner bör man emellertid lämna en marginal för mera ursäktliga felbedöm­ningar, och detta behov kan tiUgodoses genom en tUlämpning av standard­regeln.

I princip blh standardregeln tillämplig också när person- eller sakskada vållas av en offentlig funktionär genom »faktisk handling». Som jag har framhållit i annat sammanhang (avsnitt 2.3,6.4.) får regeln dock inte nämnvärd betydelse i sådana fall, eftersom man ganska undantagslöst torde få upprätthålla det kravet på samhällets myndighetsutövning att skada av detta slag inte orsakas genom culpöst förfarande i samband med direkta ingripanden mot person eller egendom.

Vid bedömningen av om standardkravet har åsidosatts skall enligt para­grafen hänsyn tas till verksamhetens art och ändamål. Det innebär till en början att man helt allmänt skall beakta de förhållanden under vilka verksamheten utövas, som t. ex, om den avser en form av myn­dighetsutövming med gamla traditioner, såsom rättskipningen, eUer om det tvärtom är fråga om t, ex. en nyinrättad kontrollverksamhet på experiment­stadiet. Det får vidare beaktas hur stora risker verksamheten normalt kan väntas medföra för den enskildes person, egendom eller förmögenhet i övrigt, i händelse att fel begås av någon befattningshavare. Man bör också göra skillnad mellan sådan myndighetsutövning som närmast ter sig som en service åt medborgarna, även om den utövas med monopol av det allmänna — t, ex, vissa delar av polisverksamheten — och sådan som främst siktar till att tillvarata statens eller kommunens intressen och därigenom bara indirekt blir till nytta för den enskilde, såsom exempelvis skatteuppbörden.

Det är i övrrigt knappast möjligt att ge några konkreta anvisningar för standardregelns tillämpning på skilda verksamhetsområden eller att när­mare precisera hur hänsynen tiU en verksamhets art och ändamål! skall inverka. Det finns dock anledning att något ytterligare beröra standard­regelns tillämpning på ett par praktiskt viktiga områden.

Sin största betydelse torde standardregeln få i fråga om skador i kontroU-och upplysningsverksamhet. Enligt kommittéförslaget skulle på dessa om­råden gälla särskUda undantagsregler. Av skäl som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.6.6.) får dessa regler inte någon mot­svarighet i departementsförslaget. Jag har därvid utgått från att den begräns­ning av ansvarigheten som kommittén åsyftade med särreglerna kan till­godoses genom standardregeln. Denna kommer följaktligen att få en väsent­ligt större betydelse enligt mitt förslag än enligt kommittéförslaget.

Jag har i den allmänna motiveringen angett vissa allmänna riktiinjer för standardregelns tillämpning i kontrollverksamhet. Hämtöver viU jag anföra följande.

Särskilt i inledningsskedet får man räkna med att en nyinrättad kontroll-

5.1.3.3.

 

520                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

verksamhet är behäftad med vissa svagheter. I viss omfattning måste dessa accepteras, om kontrollen över huvud taget skall kunna sättas i funktion och utvecklas. Det är därför nödvändigt att man visar återhållsamhet när det gäller att ålägga det allmänna att ersätta skador som svagheterna orsakar, eftersom man armars riskerar att hämma en utbyggnad av kontrollen. Här kan standardregeln få betydelse. Som ett aktuellt exempel kan nämnas den övervakningsverksamhet på mUjöskyddsområdet som skall utövas från sam­hällets sida enUgt miljöskyddslagen. Man lär tiU en början inte få ställa alltför höga krav från skadeståndsrättsliga synpunkter på denna verk­samhet.

Om en kontroll faktiskt upprätthålls utan att vara föreskriven i lag eUer författning, har man som kommittén framhåller särsldld anledning att visa försiktighet när det gäller att ålägga det allmänna skadeståndsskyldighet med anledning av begångna misslag. Ansvar bör inträda bara när kontrollen — trots att den inte är lagstadgad — kan anses som ett naturligt led i myn­dighetens verksamhet och ett påtagligt avsteg har skett från vad man under sådana omständigheter rimligen kan fordra av det allmänna.

Andra förhållanden som kan föranleda en mild bedömning är att kon­trollen utförs gratis eller mot en avgift som i varje fall inte täcker kost­nadema för verksamheten eller att den sker bara stickprovsvis, inte fort­löpande. Å andra sidan bör man inte, som en reservant inom kommittén har förordat, inskränka ansvarigheten tUl fall då kontrollen allmänt upp­fattas som betryggande. Leder t. ex. en försummelse vid sanitär kontroll tUl att en epidemi uppkommer, bör skadestånd dömas ut, om ett allvarligt fel har blivit begånget. Den som insjuknar i en sådan epidemi kan visser­ligen inte ställa något ovillkorligt krav på att hållas skadeslös enbart på den grund att en felbedömning eller ett förbiseende kan påvisas, men han kan med fog begära att kontrollen håller en viss lägsta standard.

För undvikande av missförstånd bör påpekas att det här som annars självfallet måste förebringas bevisning om att det föreligger orsakssamman­hang — adekvat kausalitet — mellan felet eller försummelsen och skadan, I praktiken torde redan detta krav medföra att skadestånd på grund av brister i kontrollverksamhet får begränsad betydelse.

Vid remissbehandlingen har bank- och fondinspektionen samt försäk­ringsinspektionen gjort gällande att ansvar över huvud taget inte bör in­träda med anledning av brister i dessa myndigheters kontrollverksamhet. Bank- och fondinspektionen betonar bl, a,, att dess tillsyn rör komplicerade ekonomiska förhållanden och omöjligen kan anordnas så att den ger in­sättarna full trygghet, något som inte ens är åsyftat. Försäkringsinspek­tionen framhåller att dess kontroll i huvudsak sker bara stickprovsvis.

Redan vid den allmänna culpabedömningen måste hänsyn tas tiU den speciella karaktären av den övervaknings- och inspektionsverksamhet som det här gäller. Det innebär, att långt ifrån varje misstag eller felbedömning

5.1.3.3.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            521

i denna verksamhet kan betecknas som skadeståndsgrundande fel eller för­summelse. Och i åtskiUiga av de fall där culpa trots allt anses föreligga bör hänsyn tUl verksamhetens art och ändamål, vilket väl att märka inte är att garantera medborgarna att bank- och försäkringsverksamheten bedrivs helt oklanderligt, föranleda att det allmänna med stöd av förevarande paragraf befrias från skadeståndsansvar. Uppenbart är emellertid att en sådan ansvarsfrihet inte bör inträda helt undantagslöst, oberoende av felets eller försummelsens beskaffenhet. Har en kontrollerande tjänsteman med åsidosättande av klara författningsföreskrifter — kanske mot bättre vetan­de — underlåtit att påtala ett allvarligt missförhållande i en bank eller ett försäkringsbolag, måste kravet på skälig standard anses ha blivit åsidosatt. Självklart är emellertid att också på dessa områden kravet på adekvat kausalitet mellan försummelsen i kontrollverksamheten och skadan leder till att ersättningsskyldighet mera sällan kan åläggas det allmänna.

I viss mån liknande synpunkter bör anläggas i fråga om fartygs- och byggnadskontroll. Den omständigheten att denna kontroll tar sikte på kon­kreta objekt och bl. a. avser att trygga annans säkerhet till person och egen­dom påkallar dock en jämförelsevis sträng bedömning. — Som byggnads­styrelsen har påpekat kan det tänkas att ett fartyg eller en byggnad som övergår tUl ny ägare visar sig behäftad med dolda fel och att dessa fel bort upptäckas vid kontroll som utförts före äganderättsövergången. Den för­mögenhetsförlust som den nye ägaren kan lida som följd av bristema på egendomen lär han dock inte kunna kräva ersättning för av det allmänna under åberopande av försummelse i kontrollverksamheten. Det rör sig näm­Ugen här om en skada på ett intresse som inte kan antagas åtnjuta skydd av de handlingsnormer som gäUer för kontrollverksamheten. Skadan är därför enligt allmänna grundsatser inte ersättningsgiU (jfr avsnitt 2.1.4.3. och 2.3.6.5.).

Som kommittén har uttalat kan det finnas anledning till en strängare bedömning, om viss kontroll har föranlett ett föreläggande för en industri-idkare, fastighetsägare, fartygsägare eller annan att vidta viss åtgärd men föreläggandet visar sig felaktigt. Förluster som föreläggandet har medfört för adressaten bör det aUmänna regelmässigt åläggas att ersätta, under förutsättning givetvis att skadeståndsgrundande fel eller försummelse har förekommit. Det är nämligen naturUgt att man ställer höga krav på att så ingripande åtgärder från myndigheternas sida som det här är fråga om inte vidtas utan mycket noggrann prövning.

Vad jag nu har sagt om kontrollverksamhet har tagit sikte bara på miss­tag och felbedömningar i själva kontrollverksamheten. Om en kontrollant orsakar en person- eller sakskada i direkt samband med att han prövar en maskin eller annan anordning, blir det i regel inte aktuellt att tillämpa standardregeln. Även om det ibland får anses att skada av detta slag har uppkommit »vid myndighetsutövming», gör sig de sjmpunkter som över

5.1.3.3.

 

522                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

huvud taget har föranlett den särskilda standardregeln normalt inte gäUan­de vid handlingar av detta slag.

I den allmänna motiveringen har jag i stora drag utvecklat mina)syn­punkter på standardregelns tUlämpning när det gäller ansvarigheten för felaktiga upplysningar (avsnitt 2.3.6.4. och 2.3.6,6.). Jag vill härtiU foga endast följande kommentarer. Hänvisningen till verksamhetens art och ändamål tiUåter att man beaktar bl. a. sådana förhållanden som anges i den särskUda bestämmelsen i ämnet i kommittéförslaget, dvs. om upplys­ningen har lämnats i vederbörligt bevis eller i övrigt under sådana omstän­digheter att mottagaren uppenbart ägde förlita sig på upplysningen. Beaktas bör också — såsom enligt kommitténs förslag — huruvida upplysningen använts för det ändamål som den varit avsedd för. I det sammanhanget vill jag erinra om vad jag har sagt i den allmänna motiveringen om att ansvars­frihet för det allmänna när en upplysning har brukats för annat ändamål kan följa redan av aUmänna grundsatser om skadeståndsansvarets begräns­ning tUl att gäUa vid skada på de intressen som åtnjuter skydd av hand-Ungsnormema. Om det från sådana sjmpunkter föreligger förutsättningar för att döma tiU skadestånd, är det emellertid naturligt att man vid en be­dömning av om verksamheten kan anses ha håUit skälig standard fäster avseende vid vad upplysningens mottagare har uppgett om sitt syfte eller vad upplysningen tjrpiskt sett kan begagnas till.

En remissinstans har berört det fallet att en lämnad upplysning leder till skada för annan än mottagaren. Med anledning härav viU jag påpeka, att standardregeln i och för sig inte utgör hinder mot att skadestånd döms ut också i ett sådant faU, men jag vUl här återigen erinra om att inskränk­ningar i skadeståndsansvaret kan följa av aUmänna grundsatser om tredje­mansskador och övriga principer för bestämningen av vUka intressen som skyddas av culpanormerna. Den som har lidit ren förmögenhetsskada på grund av att en myndighet lämnat en felaktig upplysning, vilken varit ned­sättande för honom torde emellertid i regel få anses ha rätt tiU ersättning för skadan enligt 3 kap. 2 § departementsförslaget.

5.1.3.4.                                 4 §

Förevarande paragraf innehåller en regel om verkan av att den som Udit skada genom beslut vid myndighetsutövming underlåtit att föra talan om rättelse, den s. k. passivitetsregeln. Den motsvarar väsentiigen 16 § i 1958 års förslag,

I fråga om grunderna för bestämmelsen och dennas huvudsakUga inne­håll hänvisar jag tUl vad jag har anfört i den aUmänna motiveringen (av­snitt 2,3.6,8. och 2,3.6.9.).

Som framgår av vad jag har sagt där skall en passivitetsregel ta sikte på fall då skada har uppkommit genom ett formligt judicieUt eller administra-

5.1.3.3.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           523

tivt beslut, I motsats till 16 § kommittéförslaget skall förevarande bestäm­melse inte vara tillämplig i fråga om underlåten remonstration, dvs, när den skadeUdande inte har brytt sig om att formlöst påkaUa rättelse av en åtgärd eller av ett beslut varemot talan inte kan föras genom ordinärt rätts­medel och som inte heller kan angripas genom särsldlt rättsmedel. I enlig­het härmed bör passivitetsregeln begränsas tiU att avse enbart underlåtenhet att föra talan om rättelse av felaktigt beslut.

I enlighet med vad jag nu har sagt och med de överväganden jag har gjort i det föregående föreskrivs i förevarande paragraf av departementsförslaget, att om den som Udit skada genom felaktigt beslut vid myndighetsutövming har utan giltig anledning underlåtit att föra talan om rättelse eller att an­vända särsldlt rättsmedel, ersättning inte utgår för skada som därigenom kunnat undvikas.

Regeln gäller endast i fråga om beslut vid myndighetsut­övning. Vad som är att räkna tUl myndighetsutövning har jag be­rört närmare vid 3 kap. 2 §. För paragrafens tillämpning i övrigt räcker det att konstatera att beslutet kan angripas med ordinärt eller särskilt rättsmedel. Om så inte är fallet kan passivitetsregeln inte åberopas mot den skadelidande. Däremot kan underlåten remonstration i ett sådant fall med­föra att den skadelidande anses medvållande och att skadeståndet jämkas på den grunden. Jag återkommer tUl denna jämkningsfråga vid 5 kap. 6 § departementsförslaget.

EnUgt bestämmelsen åUgger det i princip den skadeUdande att föra talan om rättelse i det felaktiga beslutet. Normalt sker detta ge­nom att beslutet överklagas till högre instans. Vid beslut som får verkan utan hinder av att det har överklagats får kravet på förande av talan om rättelse anses medföra skyldighet för den skadelidande att i den högre instansen begära inhibition, i den mån beslut härom är möjligt. Vissa myn­dighetsbeslut kan emellertid inte överklagas utan kan angripas endast ge­nom klandertalan vid allmän domstol. Exempel härpå erbjuder reglema i 52 och 53 §§ patenUagen den 1 december 1967 (nr 837) om talan angående hävande av patent. Liknande bestämmelser finns i fråga om inmutning i 11 § 2 mom. gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314) och i fråga om inskrivning i aktiebolags-, handels- och föreningsregister i den associationsrättsliga lag­stiftningen. Underlåtenhet att föra sådan talan är i princip att Ukställa med försummelse att fullfölja talan mot ett överklagbart beslut.

När det gäller sådana beslut under ett judicieUt eller administrativt för­farande som inte kan överklagas har vederbörande myndighet ibland möj­lighet att själv vidta rättelse, I sådant fall bör uppenbarligen den skade­lidande söka ändring genom att framställa erinran mot beslutet. Detta kan i allmänhet ske formlöst genom att han muntligen eller skriftligen påpekar det fel som han anser vara begånget, antingen för den tjänsteman som har

5.1.3.4.

 

524                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

fattat beslutet eller för en överordnad befattningshavare. Underlåter han detta, bUr passivitetsregeln inte tUlämplig, men det är som nämnt möjUgt att den skadelidande anses medvållande. Om rättelse inte kan vinnas genom en formlös erinran av detta slag men talan mot beslutet kan föras i samband med talan mot slutiigt beslut i ärendet, är den skadelidande i princip skyldig att utnjitja denna talemöjlighet.

Också i fråga om beslut som är överklagbara kan det ibland vara tUl-räckUgt att den skadelidande mera formlöst påpekar ett begånget fel hos den beslutande mjmdigheten, om nämligen felet är sådant att myndigheten kan rätta det själv — t. ex. ett skriv- eller räknefel eller en Uknande formell felaktighet (jfr RB 17:15). Men om mjmdigheten ändå inte vidtar rättelse, måste den skadelidande överklaga beslutet för att bevara rätten till ersätt­ning.

Om den skadelidande inte kan få rättelse genom ordinärt rättsmedel eller klandertalan, är han i princip skyldig att utnyttja särskilt rätts­medel, dvs. anföra besvär över domviUa, ansöka om resning, anföra nuUitetsbesvär eller begära återställande av försutten tid. Till undvikande av missförstånd beträffande paragrafens innebörd har denna skyldighet särskilt omnämnts i lagtexten, trots att de åtgärder som åsjrftas också kan anses som olika sätt att »föra talan om rättelse». Skyldigheten att utnyttja särskilt rättsmedel gäller sålunda också i de fall då den skadelidande haft laga förfall eller annan giltig anledning för sin underlåtenhet att klaga i vanlig ordning. När förfallet upphör eller annan omständighet som utgjort giltig anledning för passiviteten inte längre föreligger, kan den skadelidande vara skyldig att försöka utnjrttja särskilt rättsmedel. Möjligheterna att få bifall till en sådan talan är dock begränsade och det blh i praktiken bara i undantagsfaU som en underlåtenhet i detta hänseende kan få någon in­verkan på ersättningsrätten.

En viktig begränsning av passivitetsregelns tillämpningsområde ligger i att den inte får någon verkan när den skadelidande haft giltig anled­ning tiU sin underlåtenhet att söka ändring i det felaktiga beslutet. Bris­tande kännedom om tiUgängliga rättsmedel kan normalt inte åberopas, vare sig mjmdigheten lämnat fuUföljdshänvisning eller inte. Att besvärshänvis­ning inte har lämnats utgör således i allmänhet inte Itig anledning för den skadelidande att förhålla sig passiv.

Har den skadelidande haft laga förfaU för sin underlåtenhet att fullfölja talan, får han i första hand söka återställande av försutten tid. Även om laga förfall inte föreligger, kan omständigheterna likväl vara så ömmande, att den skadelidande bör anses bevarad vid sin rätt till ersättning, t. ex. när en vadeinlaga har tagits emot inom klagotiden av en obehörig befatt­ningshavare vid domstolen och kommit denna tiU banda först efter tidens utgång.

Att okunnighet om gällande fullföljdsmöjligheter i princip inte ursäktar

5.1.3.4.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            525

den skadelidandes passivitet utesluter inte att man i andra hänseenden får räkna juridisk okunnighet som giltig anledning för en underlåtenhet att söka ändring. Om det begångna felet består i oriktig rättstillämpning, kan det många gånger vara svårt för lekmannen att upptäcka detta. Eftersom man inte kan kräva av den enskUde att han skall anlita juridiskt biträde eller annan sakkunnig hjälp också i tUl synes okomplicerade mål och ärenden, bör hans underlåtenhet att föra talan i ett fall av denna art inte utan vidare betaga honom rätten tUl ersättning. Som exempel kan nämnas att en tilltalad utan försvarare fälls till ansvar enligt en äldre lag, trots att gärningen inte är straffbar enligt ny lag som gällde vid tiden för domen, eller att någon döms för ett brott som i verkligheten var preskriberat. På­pekas bör emellertid att sedan felet uppdagats för den skadelidande han ibland får anses skyldig att söka angripa avgörandet genom att använda särskilt rättsmedel, om denna väg är framkomlig.

Med anledning av vissa uttalanden under remissbehandlingen vill jag framhålla att situationen kan vara en annan om den skadelidande har haft juridiskt biträde. Även om ett begånget fel är sådant att den skadelidande själv inte bort uppdaga det men man har kunnat kräva av hans biträde eller ombud att han uppmärksammat felet och denne ändå underlåtit att överklaga avgörandet, torde underlåtenheten böra tillräknas den skade­lidande. Denne kan då enligt denna paragraf förlora rätten till ersättning av det allmänna men har å andra sidan möjlighet att kräva skadestånd av biträdet eller ombudet.

Enligt kommittén var det inte avsikten med dess förslag i denna del att i brottmål begränsa det aUmännas skadeståndsskyldighet mer än som f, n, gäller i fråga om domares personliga ersättningsansvar. Jag kan inte reser-vationslöst ansluta mig till denna uppfattning. När det gäller den enskUde tjänstemannens skadeståndsansvar saknar det enligt gällande rätt själv­ständig betydelse om talan har fullföljts mot det beslut ban har fattat. Endast i den mån en underlåtenhet i det hänseendet kan tillräknas den skadelidande som medvållande, kan det bli fråga om jämkning av skade­ståndet. Förevarande paragraf i departementsförslaget går längre. Kan den skadelidande inte påvisa att han haft giltig anledning för sin underlåten­het, har han i princip ingen rätt tUl skadestånd av det allmänna. Det krävs inte bevisning från det allmännas sida om att underlåtenheten berott av försummelse av den skadelidande. Sannolikt blh dock skillnaden mellan kommitténs ståndpunkt och min inte så stor i praktiken. Den som har fått en straffdom emot sig med vetskap eller grundad anledning till miss­tanke om att den är oriktig lär regelmässigt föra talan mot domen. En passivitet i det hänseendet torde bero på omständigheter som antingen ut­gör giltig anledning för underlåtenheten i paragrafens mening eller också innefattar sådant medvållande som enligt allmänna grundsatser skuUe för­anleda bortfall av rätten tiU skadestånd av den felande domaren.

5.1.3.4.

 

526                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Uppenbart är att en ursäktiig villfarelse om faktiska förhållanden kan utgöra gUtig anledning för den skadelidande att inte söka ändring. Om myndigheten underlåtit att ta hänsjm till en omständighet som den haft kännedom om och bort beakta ex officio men som den skadelidande inte känt eller bort känna tUl, kan passivitetsregeln inte tillämpas.

En skadelidandes underlåtenhet att använda särskilt rättsmedel bör som jag tidigare har nämnt inte bedömas för strängt. Endast i fall då det fram­står som uppenbart att förutsättningar att vinna rättelse på den vägen har förelegat bör passivitetsregeln tUlämpas, Det kan tänkas att det fel som har föranlett skadan visserligen inte i och för sig utgör laga grund för att an­vända särsldlt rättsmedel men att resning e, 1, kan sökas på grund av an­nan brist i avgörandet — t. ex. felaktigt omröstningsförfarande. Om den­na brist har saknat betydelse för resultatet för den skadelidandes del, bör det endast i undantagsfaU krävas av den skadelidande att han söker få avgörandet undanröjt på denna väg. Så länge den skadelidande lever i ur­säktlig okunnighet om de omständigheter som kan föranleda ändring ge­nom särskilt rättsmedel har han givetvis giltig anledning att förhålla sig passiv.

I mer rutinmässiga ansökningsärenden o, d, skall den enskilde kunna förlita sig på en korrekt handläggning. Om en sökande i ett sådant fall t, ex. reser bort och inte brjrr sig om att bevaka resultatet av ärendets be­handling förrän klagotiden har gått ut, kan omständighetema vara sådana att han får anses ha haft giltig anledning för sin underlåtenhet att söka ändring.

Subjektiva omständigheter på den skadelidandes sida kan också vinna beaktande. Hit hör t, ex, det fallet att vederbörande av sjukdom har varit ur stånd att bevaka sin rätt, I vissa fall bör också hänsjm kunna tas tUl den skadelidandes personliga förutsättningar att bedöma om det aktuella be­slutet varit felaktigt eUer inte. Med anledning av vad kommittén i detta sammanhang har särskilt uttalat om att ersättning inte sällan bör utgå vid oriktiga administrativa frihetsberövanden, trots att vederbörande har för­summat att överklaga beslutet om omhändertagande, vill jag erinra om att frågan om ersättning på objektiv grund vid oriktiga frihetsberövanden är under särsldld utredning och att frågan om skadestånd enligt förevarande lag torde komma att förlora mycket av sin praktiska betydelse i den mån särskild lagstiftning om sådan ersättning genomförs.

En särskild fråga är hur man skall bedöma det fallet att den skadeUdan­de för sin underlåtenhet åberopar att beslutet på annat sätt kommit under prövning i överinstans, t, ex, genom att en representant för det allmänna eUer den skadelidandes medpart har överklagat beslutet. Åtminstone i det förra faUet bör den enskUde i regel anses ha haft gUtig anledning att inte själv föra talan. Så kan däremot inte alltid anses vara fallet när han förlitat sig på enskild parts överklagande, eftersom han i ett sådant faU löper större risk att talan återkallas. Bedömningen måste här bli beroende

5.1.3.4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            527

på omständigheterna i det särskUda fallet, såsom sakens beskaffenhet, kostnaderna för ett självständigt överklagande, relationerna mellan den skadelidande och hans medpart etc.

Speciella problem uppkommer vid sådana kommunala beslut mot vilka talan kan fuUföljas endast genom kommunalbesvär. Besvärsinstan­sens prövning avser här endast rättstUlämpningen i ärendet, däremot inte den fria diskretionära bedömning som kan ha ägt rum. Om det begångna felet hänför sig tiU den diskretionära prövningen, kan således den skade­lidandes underlåtenhet att anföra besvär inte åberopas mot honom med stöd av förevarande paragraf. Man .torde dock sällan vid en diskrelionär prövning kunna tala om fel eller försummelse i skadeståndsrättslig mening. En skadeståndstalan på sådan grund lär därför regelmässigt inte ha fram­gång. Men om felet består i att beslut varit olagligt på sätt som anges i 76 § kommunallagen, blh förevarande paragraf tUlämplig, I sådana fall då ut­rymme finns för en tUlämpning av passivitetsregeln bör bedömningen i princip ske enligt samma grunder som gäller i fråga om andra beslut mot vilka talan kan föras.

Passivitetsregeln kan tillämpas bara i fråga om skada som kunnat undvikas genom att den skadelidande sökt ändring i beslutet. Det skall med andra ord föreligga orsakssammanhang mellan hans underlåtenhet i det hänseendet och skadan för att skadestånd skaU kunna förvägras honom. Skada eller förlust som inte kunnat undvikas genom ett ändringssökande skall alltså ersättas. Har t. ex, tillstånd att driva viss verksamhet med orätt förvägrats någon, har han — inom de gränser lagen utstakar, bl, a, genom de särskUda reglema i 5 och 7 §§ i förevarande kapitel av departementsför­slaget — rätt tiU ersättning för sina förluster intiU den tidpunkt då det kan antas att han skuUe ha kunnat påbörja sin verksamhet i kraft av över­instansens tiUståndsbeslut, om han utnyttjat sin besvärsrätt. Tänkbart är dock att den skadelidande kan påvisa att också förluster som uppkommit under tiden därefter uteslutande är en direkt följd av det uppskov som i alla händelser varit oundvikligt, I så fall har han rätt att kräva ersättning även för dessa förluster, över huvud taget gäller att skada som skulle ha uppkommit även om det felaktiga beslutet blivit ändrat efter ett ändrings­sökande medför rätt till ersättning utan hinder av passivitetsregeln,

SärskUt när den skadelidandes passivitet hänför sig till hans underlåten­het att använda särskilt rättsmedel måste man göra en bedömning av om det kan anses att han till en början haft giltig anledning att förhåUa sig passiv och i så faU vid vilken tidpunkt omständigheterna bort föranleda honom att t, ex, begära resning. Han förlorar i ett sådant faU rätten till ersättning bara såvitt gäller skada som hade kunnat undvikas genom att han vid den tidpunkten brutit sin passivitet.

I många faU av passivitet är det inte lätt att i efterhand avgöra hur saken skulle ha utvecklat sig, om den skadelidande använt rättsmedel. Det kan göra det svårt att beräkna den skada som inte kunnat undvikas genom en

5.1.3.4.

528                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

fullföljd. Givetvis bör man — eftersom det rör sig om fel eller försummelser — utgå från att ett överklagande skulle ha medfört rättelse. Svårigheten ligger i att avgöra när rättelsen skulle ha fått effekt, dvs. avbrutit de skade­görande verkningama av det felaktiga beslutet. Den frågan måste emeUer­tid besvaras för varje enskilt fall, och jag vill här bara påpeka att dom­stolen i tveksamma faU kan falla tillhaka på en skälighetsuppskattning en­ligt 35 kap. 5 § RB.

Passivitetsregeln kan åberopas endast när den skadelidande grundar sin ersättningstalan uteslutande på bestämmelsen i 2 § i förevarande kapitel. Bl. a. bör påpekas att rätten till ersättning enligt 1945 års lag om ersättning till oskyldigt häktade eller dömda m. fl. och viss annan speciallagstiftning om ersättning av allmänna medel inte påverkas av förevarande bestäm­melse. Tänkbart är också att ett föreliggande kontraktsförhållande — t. ex. ett tjänsteavtal — medför att skadeståndslagens ansvarsregler och därmed också passivitetsregeln sätts ur spel, men saken blir aktuell endast i de ganska sällsynta fall då det verkligen är fråga om myndighetsutövning inom ramen för ett avtalsförhållande.

5.1.3.5.                                  5 §

Paragrafen innehåller en regel om inskränknmgar i rätten tiU ersättning för ren förmögenhetsskada som vållas vid myndighetsutövning. Den mot­svarar i huvudsak 15 § i 1958 års förslag.

De överväganden som Ugger tUl grund för bestämmelsen har jag redo­visat i den aUmänna motiveringen (avsnitt 2.3.6.14.). Som jag där har ut­vecklat bör ersättning för ren förmögenhetsskada vid intrång i näringsverk­samhet bestämmas på grundval av en skälighetsbedömning, både när det gäller utebliven vinst och annan förmögenhetsförlust. I 15 § kommittéför­slaget talas om intrång i »förvärvsverksamhet». Eftersom jag i likhet med kommittén inte anser att intrång i en persons yrkesverksamhet som arbets­tagare bör omfattas av bestämmelsen, anser jag att uttrycket »förvärvsverk­samhet» bör ersättas med termen »näringsverksamhet».

I enlighet med vad jag nu har sagt och med de överväganden som jag har gjort i den allmänna motiveringen föreskrivs i förevarande paragraf, att ersättning enligt 3 kap. 2 § för ren förmögenhetsskada som uppkommit tiU följd av intrång i näringsverksamhet utgår endast i den mån det är skä­ligt med hänsjm till intrångets art och varaktighet, felets eller försummel­sens beskaffenhet och övriga omständigheter.

Bestämmelsen är tiUämpUg bara i fråga om ren förmögenhets­skada. Innebörden av detta begrepp har jag behandlat närmare vid 1 kap. 2 §.

5.1.3.4.

 

Kungl. Maj:ts proposUion nr 5 år 1972            529

Med näringsverksamhet avses i bestämmelsen inte bara yrkes­mässig verksamhet utan all ekonomisk verksamhet som bedrivs självstän­digt och i vinstsyfte. Så t, ex, kommer en fastighetsägares förluster i form av uteblivna arrende- och hyresinkomster att omfattas av bestämmelsen, även om arrende- eller hyresavtalet inte ingår som led i en affärsmässig verksamhet. Däremot är som nämnt en arbetstagares verksamhet för arbets­givarens räkning inte att hänföra tiU näringsverksamhet. Självständiga uppdragstagares verksamhet faller däremot i allmänhet under paragrafen. Ofta måste man dock vid själva skälighetsbedömningen ta hänsyn tiU att uppdragstagare ibland står arbetstagare mycket nära.

Intrång i bestämmelsens mening föreligger så snart en myndighets­åtgärd har inverkat menligt på själva näringsutövningen. Det är att märka att bestämmelsen är tillämplig bara i fråga om utgifter eller förluster som har direkt samband med den skadelidandes näringsverksamhet. Utgifter av personligt slag som han samtidigt ådrar sig faller utanför. Om t, ex. en verkstadsägare, som bor i verkstadsfastigheten, tvingas fljrtta därför att fastigheten felaktigt utdöms av hälsovårds- eUer byggnadsnämnd, har han rätt till full ersättning för personliga flyttningskostnader o. d. utgifter, un­der det att hans krav på ersättning för förluster i själva rörelsen blir före­mål för en skälighetsprövning. Bestämmelsen träffar inte heller ersättning för sådan rättegångskostnad som den skadelidande ådrar sig i samband med att han fullföljer talan mot ett felaktigt beslut, vare sig detta har rört hans näringsverksamhet eller inte.

Vid prövningen skall hänsyn tas till intrångets art och varak­tighet. I första hand ifrågakommer en tillämpning av paragrafen när det gäller utebliven vinst. Från sociala synpunkter är det ofta mindre be­hjärtansvärt att förluster av detta slag ersätts fullt ut än när det gäller direkta utgifter och kostnader som den skadelidande har ådragit sig. Uppen­bart är att det finns anledning att visa särskUd återhållsamhet när det gäller vinster som från allmänna synpunkter framstår som oskäliga eller över huvud taget kan sägas gå utöver vad som normalt är förknippat med en verksamhet av ifrågavarande slag. Å andra sidan måste beaktas att före­tagsvinsten för en ensldld näringsidkare ofta är att betrakta som ersättning för hans egen arbetsinsats i rörelsen. I den mån en rörelsevinst på detta sätt är att jämställa med arbetsinkomst bör regelmässigt full ersättning utgä.

När det gäller ersättning för direkta utlägg och kostnader bör be­stämmelsen tillämpas med större frikostighet. Utgångspunkten bör nor­malt vara att sådana förluster skall gottgöras till fullo, i den mån den skadelidande kan styrka adekvat kausalitet mellan intrånget och skadan. En förutsättning är givetvis också att han inte själv har medverkat till förlusten genom att av oaktsamhet dra på sig onödiga kostnader. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen kan det dock även när dessa

34 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

530                Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972

fömtsättningar är uppfyllda finnas anledning att sätta ned skadeståndet. När det gäller rent affärsmässig verksamhet kan det vara svårt att slå fast i vad mån de investeringar en näringsidkare har gjort inte skulle bli täckta av framtida intäkter eller om det varit oaktsamt av honom att ta på sig en viss utgift. Det är framför allt i sådana gränsfall som paragrafen kan få bety­delse genom att den lämnar utrymme för en allmän skälighetsprövning.

Det får i övrigt beaktas om den ifrågavarande åtgärden från det allmännas sida är en typ av ingrepp som näringsidkare i allmänhet får räkna med som ett normalt inslag i deras verksamhet, t, ex, vägrad importlicens, före­läggande att vidta viss skyddsåtgärd, förbud att saluföra viss produkt e, d,, eller om den framstår som något extraordinärt och oväntat, som t, ex, när ett visst område avspärras med påföljd att en butiksägare inte kan nås av sina kunder eller när en hantverkare blir berövad friheten som förment alkoholmissbrakare eller psykiskt sjuk.

Att intrånget varat under endast en kortare tid leder normalt tiU att skadan inte blir omfattande. Ibland kan dock avsevärda förluster upp­komma också vid kortvariga intrång, och i vissa fall kan ett felaktigt myn­dighetsbeslut helt omintetgöra ett omfattande affärsprojekt. Allmänt sett kan sägas att man har anledning att tillämpa ersättningsbestämmelsen mera frikostigt vid mycket långvariga intrång, under det att mer kortvariga stör­ningar i en näringsverksamhet är något som näringsidkaren får räkna med och som han därför inte utan vidare kan begära att bli fullt gottgjord för, även om förlusterna i det särskilda fallet blivit stora. Omständigheterna kan dock vara mycket varierande och några fasta riktlinjer kan inte anges.

Beaktas skall också felets eller försummelsens beskaf­fenhet. Det säger sig självt att det kan te sig stötande att förvägra den skadelidande ersättning i fall då ett mycket allvarligt fel har begåtts från det allmännas sida. Särskilt när det gäller ersättning för utebliven vinst bör dock försummelsens beskaffenhet inte tillåtas spela någon avgörande roll. Att felet eller försummelsen är av Undrig art skall å andra sidan inte hindra att fuUt skadestånd utgår, om detta av sociala eUer liknande skäl framstår som motiverat. I likhet med kommittén anser jag en sådan omständighet kunna inverka som att felet eller försummelsen har begåtts i samband med en myndighetsåtgärd av det mer improviserade slag som måste förekomma under kris- eUer beredskapstillstånd. Under de förhållanden som då råder måste medborgarna i högre grad än annars tolerera att de utsätts för in­grepp från det aUmännas sida, som vid en prövning i efterhand visar sig oberättigade. En nedsättning av skadeståndet bör därför i sådana faU kunna ske även när det begångna felet, sett isolerat, framstår som graverande.

Hänvisningen till omständigheterna i övrigt skall enligt kom­mittén ge möjlighet för domstolarna att beakta också verksamhetens natur. Som vissa remissorgan har framhållit bör det visserligen inte komma i fråga att man vid paragrafens tillämpning gör en bedömning i vilken mån

5.1.3.5.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            531

en verksamhet är mer eUer mindre samhällsnyttig eller över huvud taget låter politiska värderingar bli bestämmande för ställningstagandet. Det hindrar inte att man beaktar i vad mån det är fråga om en verksamhet som, utan att man kan lagligen ingripa mot den, dock i princip ogillas av rätts­ordningen, t. ex, uthyrning av möblerade rum till oskäligt höga hyror e, d. Vidare bör utrymme finnas för en värdering utifrån sociala behovssjmpunk-ter av verksamhetens ekonomiska betydelse för den skadelidande. Det finns anledning att visa större generositet när intrång har skett i en verk­samhet som utgör den skadelidandes huvudsakliga näringsfång än när det är fråga om en bisyssla som en heltidsanställd arbetstagare ägnar sig åt och som har karaktär av fritidsverksamhet som står en hobby nära. Beaktas bör också om det är fråga om en verksamhet som den skadelidande bedri­ver kontinuerligt eller om den är av mer tillfällig art, liksom hänsyn bör tas till i vad mån verksamheten innebär ett större eller mindre mått av risk­tagande.

5.1.3.6.                                 6 §.

Paragrafen innehåller regler om jämkning av arbetsgivares principal­ansvar och av det allmännas ansvar för skada genom oriktig mjmdighets­utövning. Den motsvarar delvis 3 § i skadeståndskommitténs förslag II.

Av skäl som jag har utvecklat närmare i den alhnänna motiveringen vid min behandUng av frågan om arbetsgivares skadeståndsansvar (avsnitt 2,2,4,6.) skall i den nya lagen tas upp bestämmelse om möjlighet att jämka en arbetsgivares principalansvar enligt 3 kap. 1 §, om skadeståndet annars skulle bli oskäligt betimgande eller, vid sakskada, om det med hänsyn till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter är skäligt att jämk­ning sker. I annat sammanhang har jag intagit ståndpunkten att den­na jämkningsregel skall gälla också i fråga om det allmännas skadestånds­ansvar enligt 3 kap. 2 § vid oriktig myndighetsutövning (avsnitt 2.3.6.14.).

I likhet med skadeståndskommittén anser jag att man vid jämkning av principalansvar på den grund att det skulle bU oskäligt betungande måste beakta i vad mån jämkningen kan medföra obilliga verkningar för dén skadeUdande. Flera remissinstanser har ansett att denna sjmpunkt är så betydelsefull att den bör komma tiU direkt uttryck i lagtexten. Enligt min mening rör det sig emeUertid här bara om en av de många .faktorer som vid sidan av den skadeståndsskyldiges ekonomi kan inverka på jämknings-frågan. Att det är fråga om en omständighet som hänför sig till den skade­lidande motiverar inte ett särskUt omnämnande av den i lagtexten. Det ligger i sakens natur att man vid en skälighetsprövning måste göra en av­vägning mellan båda partemas intressen och bedöma vilka verkningar en jämkning får för var och en av dem.

Som jag har framhåUit i den allmänna motiveringen skall jämkning ald-

5.1.3.6.

 

532                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

Tig ske inom ramen för en föreliggande ansvarsförsäkring. Att skadeståndet i ett sådant fall inte kan vara oskäligt betungande för den skadeståndsskyl­dige säger sig självt, och i motsats till vad Svenska försäkringsbolags riks­förbund har förordat i sitt remissyttrande anser jag det inte behövligt att låta den angivna principen komma till uttryck i lagtexten.

Skadeståndskommittén har utgått från att regeln om jämkning av oskä­ligt betungande principalansvar inte skall tillämpas när typiskt kontrakts­mässiga förpliktelser, t, ex, skyldighet enligt avrtal att fullgöra viss presta­tion, har åsidosatts. Vissa remissinstanser har satt i fråga om inte denna begränsning i regelns tillämpningsområde bör återspeglas i lagtexten. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen delar jag visserligen i stort sett kommitténs uppfattning i sak på denna punkt. Det låter sig emellertid knappast göra att i lagtext precisera gränsema för jämkningsregelns till-lämpning i kontraktsförhållanden. Jag är därför inte beredd att förorda någon uttrycklig regel i detta hänseende,

I enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i första punkten av föreva­rande paragraf i departementsförslaget, att skadestånd enligt 3 kap. 1 eller 2 § kan jämkas, om skadeståndet finnes oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden och övriga omständig­heter. Vid sakskada kan skadeståndet enligt andra punkten jämkas också om det är skäligt med hänsjm till föreliggande försäkringar eller försäk­ringsmöjligheter.

Paragrafen avser bara skadeståndsansvar enligt 3 kap. 1 eller 2 § skade­ståndslagen. Såvitt gäller arbetsgivares skadeståndsansvar innebär detta att jämkning inte kan komma i fråga när arbetsgivaren själv är vållande till skadan. Som skadeståndskommittén har uttalat får som eget vållande av en juridisk person räknas våUande av någon i organställning. Hit hör för aktiebolagens del i första hand bolagsstämma, stjrrelse, verkställande direktör och likvidator samt för ekonomiska och ideella föreningar för­eningsstämma, styrelse och, i förekommande fall, verkställande direktör, generalsekreterare eller motsvarande. I handelsbolag får var och en av del­ägama räknas som organ, I övrigt bör som en juridisk persons organ anses den eller de fysiska personer som utövar den högsta beslutande eller verk­ställande funktionen direkt på grund av de regler som gäller för verksam­hetsformen i fråga. Det bör dock framhåUas, att om någon som tillhör en juridisk persons organ vållar skada under det att han utför en syssla som inte faller under hans särskilda befogenheter som organ utan brukar an­komma på en vanlig arbetstagare, den juridiska personen kan ådra sig prin­cipalansvar enligt 3 kap, 1 §, Jämkningsregeln i förevarande paragraf blir då i princip tillämplig.

Någon motsvarande skillnad i fråga om jämkningsregelns tillämplighet vid ansvar på grund av eget vållande eller vållande av organ och vid ansvar

5.1.3.6.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1972            533

för annans vållande råder inte när det gäller statens eller en kommuns ansvar enligt 3 kap, 2 § för skada vållad vid utövning av offentlig myndig­het. Det allmännas ansvarighet för sådan skada är uttömmande reglerad i sistnämnda paragraf. Denna är tUlämpUg så snart fråga är om skada upp­kommen genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning, oavsett om skadan har vållats av arbetstagare i det allmännas tjänst, av organ för sta­ten eller kommunen, t, ex, en kommunal fullmäktigförsamling eller nämnd, eller av ett helt självständigt subjekt som har anförtrotts uppgifter vilka avser myndighetsutövning, Jämkningsregeln i förevarande paragraf är i princip tillämplig i alla de fall som sålunda omfattas av 3 kap. 2 §.

Möjligheten att jämka oskäligt betungande skadeståndsansvar får i stort sett praktisk betydelse bara för enskilda arbetsgivare som saknar ansvarsförsäkring och när en föreUggande ansvarsförsäkring inte täcker skadan. Att skadeståndet i ett sådant fall blir ekonomiskt betungande för den ansvarige behöver dock inte nödvändigtvis leda tiU att det jämkas. Vid skälighetsprövningen måste nämligen också tas hänsyn tUl om principalen kunnat teckna en ansvarsförsäkring och i vad mån hans underlåtenhet i det hänseendet kan anses ursäktlig eller tvärtom framstår som ett avsteg från vad man kunnat fordra av en arbetsgivare i hans ställning. Ett fall då jämkningsanledning kan föreligga, trots att arbetsgivaren normalt bort vara försäkrad, är att en föreliggande försäkring inte blivit förnyad tUl följd av något missförstånd från en anställds eller från försäkringsbolagets sida. Som har framhållits i ett flertal remissjrttranden är det dock bara i sällsynta faU som man kan anse frånvaron av ett normalt försäkringsskydd vara ursäktlig. Utvecklingen går i den riktningen att även småföretagare anses skyldiga att försäkra sig om de vill undgå risken att själva få bära ansvaret för de skador som vållas i deras verksamhet. För vissa verksamhetsgrenar, där skaderiskema är helt obetydliga och arbetet dessutom i aUmänhet ut­förs av företagaren ensam, kan det dock fiimas skäl att inte upprätthålla kravet på försäkringsskydd alltför strängt. Som exempel kan nämnas mind­re jordbruk. Att en privatperson inte har tänkt på försäkringsskydd, kan i aUmänhet än mindre bedömas som en försummelse, vilken skaU utesluta jämkning. En pensionär eller en ung familjeförsörjare i små omständighe­ter, som blir ansvarig för vållande av en vårdarinna eller barnvakt men saknar ansvarsförsäkring, bör uppenbarligen kunna få skadeståndet jäm­kat.

Av större praktisk betydelse torde jämkningsmöjligheten bli när den in­träffade skadan inte omfattas av försäkringsskyddet på grund av någon undantagsbestämmelse i ansvarsförsäkringsvillkoren, t. ex, den i företags­försäkringarna vanliga klausul som undantar skada orsakad genom ras, sänkning eller förskjutning i marken eUer undantaget i hemförsäkringen för skada genom handling eller sysselsättning som är av uppenbart ovanlig art för en privatperson. Att den skadeståndsskyldige på särsldld begäran

5.1.3.6.

 

534                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

skuUe ha kunnat få också en risk av detta slag täckt av försäkringen bör inte utesluta jämkning, om han inte har haft speciell anledning anta att risken skulle aktualiseras.

Om en arbetsgivare har skaffat sig ett försäkringsskydd som får anses ordinärt i den verksamhet som han utövar men skadan i ett enskilt fall får långt större omfattning än vad som täcks av försäkringen, ter det sig många gånger oskäligt att han skall behöva betala ett betungande skadestånd, och jämkning bör då kunna äga rum.

Att arbetsgivarens ekonomiska resurser och förmåga att bära skadeståndet skall beaktas i första hand är självklart och framgår redan av hänvisningen i lagtexten till »den skadeståndsskyldiges ekonomiska för­hållanden». Det är knappast möjligt att ange några normer för hur denna faktor skaU inverka. Jämkningsmöj ligheten bör emellertid användas med återhållsamhet. De överväganden som ligger till grund för principalansvaret leder som regel till att arbetsgivaren ligger närmare till än den skadeUdan­de att bära de ekonomiska följdema av skadefallet. Jag vill emellertid fram­hålla att man bör kunna visa större mUdhet mot arbetsgivare i rent privata förhållanden eller i ideell och liknande verksamhet än när det är fråga om näringsidkare.

När den skadeståndsskyldige är självförsäkrare i fråga om ansvarsför­säkring får situationen i princip bedömas på samma sätt som när skadan omfattas av en föreliggande ansvarsförsäkring. Med självförsäkrare avser jag här Uksom i andra sammanhang sådana rättssubjekt — staten, de största kommunerna och vissa storföretag — som med hänsyn tiU den riskutj ämnmg som förekommer inom den egna verksamheten medvetet underlåter att hålla försäkringsskydd (jfr avsnitt 1.1.2.1.).

En självförsäkrares ekonomiska ställning är i allmänhet sådan att inte ens mycket stora skadestånd kan anses oskäligt betungande för honom. Någon jämkning på den nu aktuella grunden kan därför nästan aldrig kom­ma i fråga vid självförsäkring. Däremot kan det vid sakskada ibland finnas skäl att sätta ned skadeståndet med hänsyn till försäkringar eller försäk­ringsmöjligheter på den skadelidandes sida. Härtill återkommer jag i det följande.

Eftersom jämkningsregeln avser endast faU av ansvar för annans vållan­de, bör felets eller försummelsens beskaffenhet inte nämnvärt inverka på bedömningen. Har arbetstagaren handlat grovt vårds­löst eller rentav uppsåtligen, kan det visserligen te sig oskäligt att arbets­givaren skall betungas av en omfattande ersättningsskyldighet. Från den skadelidandes synpunkt är det å andra sidan i ett sådant fall angeläget att ersättning utgår. Vid en avvägning av de motstående intressena blir resul­tatet i allmänhet att det ligger närmare till hands att arbetsgivaren svarar fullt ut än att den skadelidande skall bära en del av förlusten. Är återigen arbetstagarens vållande ringa rör det sig i regel om ett förfarande av en art

5.1.3.6.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            535

som arbetsgivaren får räkna med som något normalt i verksamheten och det är då rimligt att han får bära utgiften för skadestånd som en kostnad i den­na. Det sagda utesluter dock inte att det vid skälighetsprövningen tas viss hänsyn till omständigheterna vid skadans uppkomst. Någon gång kan pre­ventiva skäl tänkas inverka. Ett exempel utgör det av LO i dess remiss­yttrande berörda fallet att skadan har orsakats av att skyddsanordningarna på arbetsplatsen varit otillfredsställande, I sådana fall lär å andra sidan vål­lande ofta anses ligga arbetsgivaren själv till last, och frågan blh då inte aktuell, eftersom bestämmelsen inte är tillämplig när arbetsgivaren svarar på grund av eget vållande.

Det är naturligt att man tar viss hänsyn till sistnämnda förhållande ge­nom att tillämpa jämkningsregeln med försiktighet när vållande visserligen inte kan läggas arbetsgivaren själv eller de högsta organen tUl last men den skadevållande tillhör drifts- eller arbetsledningen och intar en sådan ställ­ning att han står den högsta ledningen nära. Det kan bero mer eller mindre på tillfälligheter eller på bevissvårigheter i det särskilda fallet om det rör sig om principalansvar eller ansvar för eget vållande. Till dess en allmän jämkningsregel har införts bör man uppenbarligen undvika att skapa en klyfta mellan sådana i övrigt likartade fall då jämkning av principalansvar sker och då fullt skadestånd måste dömas ut därför att arbetsgivaren själv har varit vållande. Eftersom emeUertid jämkning av principalansvar för större företag över huvud taget lär komma i fråga bara i undantagsfall, får saken troligen inte så stor praktisk betydelse.

En jämkning medför normalt att den skadelidande själv i motsvarande mån får bära förlusten. Vid bedömningen av om skadeståndet blir oskäligt betungande för arbetsgivaren kan man därför inte undgå att ta hänsyn tiU vilka verkningar en jämkning får för den skadeli­dande. Dennes ekonomiska situation måste därför beaktas, men givetvis först sedan det har konstaterats att skadeståndet absolut sett blir betungan­de för arbetsgivaren. En förmögen skadelidande drabbas självfaUet inte så hårt av en jämkningsregel, och en sådan omständighet måste tillåtas inverka vid skälighetsbedömningen. Detta gäller i högre grad vid egendomsskada än vid personskada, Ä andra sidan kan skadeståndet vid personskada bli särskilt omfattande på grund av den skadelidandes höga inkomster. En jämkning kan då te sig särskilt angelägen från den skadeståndsskyldiges synpunkt, samtidigt som det inte inger så stora betänkligheter från sociala synpunk­ter att sätta ned skadeståndet.

En särskUd fråga är hur förekomsten av försäkring på den skadelidandes sida skall inverka, I den mån denne har objekts­försäkring som täcker skadan, kan vid sakskada jämkning i allmänhet ske enligt andra punkten direkt på grund av försäkringsförhållandena utan att det sker någon prövning av om skadeståndet blir oskäligt betung­ande för den skadeståndsskyldige. Men om i något enstaka fall förutsätt-

5.1.3.6

 

536                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

ningar för en jämkning på grund av försäkringsmässiga hänsyn inte skulle föreligga, bör vid skälighetsprövningen tas hänsyn till att skadeförsäkring finns. En liknande bedömning kan bli aktuell vid krav på ersättning för ren förmögenhetsskada som täcks av försäkring på den skadelidandes sida, t, ex, garanliförsäkring.

Vid tillämpning av regeln om jämkning av oskäligt betungande skade­stånd får frågan om verkan av försäkring på den skadelidandes sida aktuali­tet framför allt när ersättning utgår ur summaförsäkring, dvs, olycksfalls­försäkring eller livförsäkring. Enligt skadeståndskommittén kan en sådan omständighet i princip medföra att en jämkning inte är obillig mot den skadelidande. Under remissbehandlingen har emellertid Svenska försäk­ringsbolags riksförbund bestämt motsatt sig att hänsyn tas till summaför­säkring. Förbundet hänvisar bl, a, tiU att sådan försäkring förekommer i mycket olika former och ibland är betald av den försäkrades arbetsgivare, ibland av honom själv. När försäkringen innebär ett sparmoment är den enligt förbundet jämförlig med vilket sparande som helst. Förbundet beto­nar att frågan om verkan av frivillig summaförsäkring på rätten till skade­stånd utgör en central fråga och bör avgöras med största noggrannhet och försiktighet, inte genom att ett motivuttalande leder till ändring i praxis, — En liknande ståndpunkt intar LO, som anser att jämkning under hän­synstagande till summaförsäkring inte är socialt motiverad.

För egen del vill jag — i överensstämmelse med vad jag har sagt om mot­svarande spörsmål när det gäller barns skadeståndsskyldighet (avsnitt 2.1.4.4.) — framhålla att frågan om summaförsäkrings inverkan på skade­stånd f, n, utreds av skadeståndskommittén och att man givetvis inte bör föregripa utredningens resultat. En skadelidande drabbas visserligen inte lika hårt av en jämkning, om han kan få ut betydande ersättningsbelopp från en liv- eller olycksfallsförsäkring, men med hänsyn till nuvarande regler om summaförsäkring bör man enligt min mening visa återhållsamhet när det gäller att via jämkningsregler av förevarande slag låta summaför­säkring inverka på den skadelidandes rätt tUl ersättning. I den mån summa­försäkring i det ensldlda fallet kan sägas representera ett sparande bör hän­syn till försäkringsersättningen tas på samma sätt som till andra förmögen­hetstillgångar.

Frågan om jämkning vid sakskada av skadestånd, som utgår enligt 1 eller 2 § i detta kapitel, på grund av föreliggande försäkringar eller försäk­ringsmöjligheter har jag behandlat utförligt i den allmänna motiveringen. Av vad jag där har anfört om grunderna för en bestämmelse i ämnet fram­går också i huvudsak hur jämkningsregeln i andra punkten är av­sedd att tUlämpas i den delen. Jag vill därför här endast något mera konkret sammanfatta mina synpunkter på frågan.

Vad som kan föranled» en jämkning på denna grund är givetvis försäk­ringar eller försäkringsmöjligheter på den skadelidandes sida. Endast när

5.1.3.6.

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 3 år 1972            537

den skadelidande har eller kunnat teckna objektsförsäkring kan detta utgö­ra en självständig jämkningsanledning.

I praktiken kommer frågan normalt upp i samband med att försäkrings­givaren riktar regresskrav mot den som är ansvarig enligt 3 kap. 1 eller 2 §. Vad som sägs i det följande om regressanspråk gäller emellertid i princip också i fråga om direkta skadeståndsanspråk från den som har rätt till er­sättning ur försäkringen.

Inom ramen för en föreliggande ansvarsförsäkring på den skadestånds­skyldiges sida bör någon jämkning inte äga rum. Föreliggande regressöver­enskommelser medför emellertid att regresskrav mot ansvarsförsäkring bara undantagsvis blir aktuella i andra fall än då regressrätt föreligger enligt 25 § FAL, dvs, vid uppsåt eller grov vårdslöshet på den skadeståndsskyldi­ges sida. Enligt vad jag har utvecklat tidigare (avsnitt 5.1.3.1.) bör detta stadgande uppfattas så, att regress mot en arbetsgivare kan utövas bara om någon befattningshavare i ledande ställning har handlat uppsåtligen eller grovt vårdslöst. I den mån regressöverenskommelserna hänvisar tUl 25 § FAL innebär detta att regressanspråk med stöd av principalansvarsreglerna blh aktuella bara i begränsad utsträckning. Men överenskommelserna kan givet­vis ändras, så att de medger regress i större omfattning.

När den skadeståndsskyldige — en ensldld arbetsgivare eller staten eller en kommun — uppträder som självförsäkrare, gäller i princip att jämk­ningsfrågan skall bedömas som om ansvarsförsäkring funnits. Jämkning skall alltså inte ske i den mån ansvarigheten skulle ha varit täckt av an­svarsförsäkring, om sådan tecknats. Man får här undersöka vad slags an­svarsförsäkring som närmast skuUe ha kommit i fråga för verksamhet av den art som det gäller. Är det t. ex. fråga om statens ansvar som fastighets­ägare, blh ansvarsförsäkringsvillkoren i den ordinära fastighetsförsäkrhigen bestämmande för i vad mån regressanspråket skall få genomföras. Det bör i princip antagas att en självförsäkrare skulle ha hållit ett maximalt försäk­ringsskydd. Han bör mot regresskravet kunna åberopa endast sådana un­dantagsbestämmelser för vissa skadetyper i gängse försäkringsvUlkor som är av obligatorisk karaktär. Villkor som innebär inskränkningar i försäk­ringsgivarens ansvarighet men som man kan avvika från genom avrtal — t, ex. flertalet självriskklausuler — bör däremot inte få åberopas av en självförsäkrare, även om de är allmänt förekommande.

I sådan offentiig verksamhet som inte avser myndighetsutövning bereder det normalt inte svårigheter att bestämma vilket slags ansvarsförsäkring som kunnat komma i fråga. På den offentliga mjmdighetsutövningens om­råde kan det däremot ibland vara svårt att finna paralleller på den ensldlda sektorn som medger adekvata jämförelser med viss försäkringstyp. Gäller det t, ex, det allmännas ersättningsskyldighet för skada vid vården av tull­gods eller egendom som tagits i beslag eller i övrigt omhändertagits av det allmänna, bör jämförelse närmast göras med de ansvarsförsäkringar som

5.1.3.6.

 

538                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

speditörer och lagerhällare tecknar. Är det fråga om skada i sådan särpräg­lad offentlig verksamhet som polisväsendet eller det allmännas kontroll­verksamhet e, d, torde man få falla tillbaka på villkoren i de allmänna före­tagsförsäkringarna,

1 den mån objektsförsäkring finns och täcker skadan men den skade-ståndsskyldige saknar ansvarsförsäkring utan att kunna anses som själv­försäkrare eller om skadan går utöver vad som täcks eller i aUmänhet bru­kar täckas av ansvarsförsäkring, bör normalt regresskravet jämkas och skadan sålunda stanna på objektsförsäkringen. Detta gäller i princip också i fall då den ansvarige bort hålla försäkringsskydd men försummat detta. Om försummelsen framstår som ett klart avsteg från vad som anses höra tUl god ordning i verksamhet av det aktuella slaget, bör dock hänsyn härtill kunna tas och regressanspråket helt eUer delvis bifallas, men givetvis bara i den omfattning det skulle ha varit täckt av en ordinär ansvarsförsäkring. En sådan rättstillämpning kan bli aktuell främst i näringsverksamhet av någon omfattning, mera sällan för småföretagare och praktiskt taget aldrig för privatpersoner eUer i icke-ekonomisk verksamhet.

En skadelidande som uppträder som självförsäkrare i fråga om objekts­försäkring skall i princip behandlas som om han hade håUit ett normalt för­säkringsskydd. Också här får förutsättas att en självförsäkrare skulle ha hållit ett maximalt försäkringsskydd. Staten som fastighetsägare t. ex. bör inte kunna kräva skadestånd av en arbetsvare enligt 3 kap. 1 § med an­ledning av brandskada i vidare mån än en brandförsäkringsgivare, som för-behåUit sig fuU regressrätt enligt förut angivna principer skulle ha kun­nat göra gäUande regressrätt mot arbetsgivaren, och detta oavsett skadans belopp. Endast i den mån en självförsäkrare kan påvisa att det över huvmd taget inte skulle ha varit möjligt att hålla ett fullgott försäkringsskydd mot skador av det aktueUa slaget, bör han kunna få en bättre ställning än en regressökande skadeförsäkringsgivare normalt har enligt vad jag har sagt i det föregående.

Den skadeUdandes försäkringsmöjligheter i fall då han saknar objekts­försäkring och inte heller är självförsäkrare torde mera sällan utgöra en självständig jämkningsanledning. Men som jag har sagt 1 den allmänna motiveringen har vissa objektsförsäkringar så stor utbredning att under­låtenhet att teckna sådan försäkring närmast ter sig som en försummelse vars konsekvenser bör drabba egendomens ägare. Vid sidan av brandför­säkring av byggnader torde i näringsverksamhet bl. a. vissa maskinförsäk-ringar och vagnskadeförsäkring på motorfordon höra hit. När det gäller privatpersoner och småföretagare kan man däremot inte ställa lika stränga krav på att de skall hålla sig med sakförsäkringsskydd. Jämkning bör dock kunna förekomma om t. ex. ägaren av en lyxvilla har underförsäkrat eller om en större segelbåt eller djrrbar personbU är helt oförsäkrad. En jämkning på grund av försäkringsmöjligheterna skall givetvis inte gå längre än som

5.1.3.6.

 

Kungl, Maj:ts proposition nr 5 år 1972            539

skulle ha blivit fallet om försäkring funnits och fråga varit om försäkrings­givarens regressanspråk.

Enligt vad jag har utvecklat i den allmänna motiveringen bör den nu förevarande jämkningsregeln inte kunna åberopas i fråga om regress från ansvarsförsäkringsgivare eller från självförsäkrare i fråga om ansvarsför­säkring, när denne för regresstalan mot annan som svarar för samma skada.

Det är inte möjligt att ge mer preciserade anvisningar om hur möjlighe­terna till objektsförsäkring bör inverka vid jämkningsregelns tillämpning,ef­tersom förhållandena är mycket skiftande, inte bara i fråga om olika slag av försäkringar utan också inom olika verksamhetsgrenar. Här måste ske en bedömning i det ensldlda fallet under hänsynstagande tUl aUa föreliggande omständigheter. Jag vill emellertid betona vikten av att tiUämpningen an­passas till utvecklingen på försäkringsväsendets område. Ändrade förhål­landen kan föranleda att man i framtiden bör ta betydligt större hänsyn tUl försäkringsmöjlighetema än som är lämpligt f, n.

Det bör framhållas, att det i fråga om sakskada finns två alternativa grun­der för nedsättning av skadeståndet. Jämkning kan sålunda ske antingen på den grund att skadeståndet är oskäligt betungande eller därför att en jämk­ning är påkallad av hänsyn till försäkringar eller försäkringsmöjligheter. Det hindrar visserligen inte att som jag förut har sagt föreliggande försäk­ringar kan inverka — både vid person- och sakskada men i princip också vid ren förmögenhetsskada — när det gäller att göra den skälighetspröv­ning som förutsätts enligt första punkten eller att också försäkringsmöj­lighetema på ömse sidor kan spela roll vid den prövningen. Väsentligt är emellertid att enligt andra punkten jämkning kan ske med ute­slutande hänvisning till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjlig­heter och helt oberoende av om det skulle bli oskäligt betungande för den skadeståndsskyldige ifall fuUt skadestånd döms ut.

Det är å andra sidan inte uteslutet att i fråga om sakskada ersättning med anledning av ett och samma skadefall jämkas enligt denna paragraf med åberopande av båda jämkningsgrunderna. Om t, ex. en maskin har ska­dats genom vållande av en arbetstagare hos annan än maskinens ägare och denne saknar såväl maskinförsäkring som s. k. avbrottsförsäkring, kan det tänkas att hans anspråk på ersättning för reparationskostnaderna ogillas helt på den grund att han bort hålla maskinförsäkring, under det att domstolen inte anser sig kunna göra samma bedömning i fråga om avbrottsförsäkringen. Däremot kan den finna anledning att jämka ersättningen för förlusterna i följd av driftsavbrottet under hänvisning till att skadeståndet skulle bli oskä­ligt betungande för den skadevållandes arbetsgivare. Ett fall av annat men kanske vanUgare slag är att skadan överstiger sakförsäkringsbeloppet. Tänkbart är då att försäkringsgivarens regresskrav ogillas under hänvisning till försäkringsförhållandena, samtidigt som ägarens skadeståndskrav för överskjutande belopp inte jämkas på den grund att han bort hålla bättre

5.1.3.6.

 

540                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

försäkringsskydd men väl därför att skadeståndet skulle bli oskäligt be­tungande för den skadeståndsskyldige arbetsgivaren.

Den nya lagen innehåller också vissa andra jämkningsregler som kan bli tUlämpliga på skadestånd enligt 3 kap. 1 eller 2 §. Det gäller främst den allmänna regeln i 5 kap, 6 § om jämkning på grund av medvållande men också föreskriften i 3 kap, 5 § om att ersättning enligt 3 kap, 2 § för ren förmögenhetsskada skall utgå på grundval av en skälighetsprövning. En samtidig tillämpning av dessa regler eller någon av dem samt nu förevaran­de paragraf kan givetvis tänkas.

Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen kan jämknings­reglema i denna paragraf tUlämpas också på skada i kontrakts­förhållanden, I vidsträckt omfattning torde emellertid uttryckliga eller underförstådda avtalsvillkor eller kontraktsrättsliga regler sätta jämk­ningsmöjlighelerna ur spel. Framför aUt gäller detta när det är fråga om skadestånd på grund av att en huvudförpliktelse i ett kontrakt har åsido­satts. Större utrymme för en tiUämpning av jämkningsregeln finns när det är fråga om bristande uppfyllelse av en s, k, biförpliktelse, t, ex, när en arbetstagare hos en hantverkare, som har åtagit sig reparationsarbeten i en villa, under arbetet har vållat skada på beställarens egendom. Det bör i sammanhanget påpekas, att gängse ansvarsförsäkringsvillkor i ganska stor utsträckning gör undantag för skada på omhändertagen egendom. Vid ska­defall av den typen kan det alltså ofta hända att den skadeståndsskyldige arbetsgivaren oförskyllt står utan försäkringsskydd, och en jämkning av skadeståndet på den grund att det skuUe bli oskäligt betungande kan då bli särskilt aktuell. Ytterligare ett fall då jämkning av oskäligt betungande skadestånd i kontraktsförhåUande kan tänkas är att en privatperson till­fälligt har tagit hand om dyrbar egendom för förvaring och t. ex, en anlitad städerska under sitt arbete vållar skada på egendomen.

Jämkning av skadestånd i kontraktsförhållanden på grund av föreliggan­de försäkringar eller försäkringsmöjligheter kan i princip också ifråga­komma. Om en barnvakt hos en hyresgäst av oaktsamhet har glömt att stänga av en badrumskran med översvämning och omfattande vatten­skada på fastigheten som följd, bör ett regresskrav från hyresvärdens för­säkringsbolag mot hyresgästen kunna jämkas, i den mån inte ansvarig­heten omfattas av hyresgästens hemförsäkring. Och om hjrresgästen har försummat att teckna sådan försäkring, bör jämkning likväl inte vara ute­sluten också i fråga om den del av skadeståndet som skulle ha täckts av en hemförsäkring. Det måste dock uppmärksammas att man inte via jämk­ningsregeln i förevarande paragraf får åstadkomma en riskfördelning mel­lan kontraktspartema som står i strid med avtalets förutsättningar eller grunderna för de avtalsrättsliga regler som gäller för kontraktstypen i fråga. Så t, ex, lär det i regel inte komma i fråga att jämka skadeståndsansvaret för en lagerhällare, vars arbetstagare har vållat skada på deponerad egen-

5.1.3.6.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             541

dom, på den grund att egendomens ägare har objektsförsäkring som täcker skadan. I princip gäller detsamma när skada har vållats på transporterat gods, men det är här att märka att jämkningsregeln ofta torde sättas helt ur spel genom särskilda regler om begränsning av fraktförares ansvarighet.

Vad jag nu har sagt om paragrafens tillämpning i kontraktsförhåUanden har i princip giltighet också när fråga uppkommer att tillämpa jämknings­regeln inom området för skadeståndsrättslig speciallag­stiftning om principalansvar i utomobligatoriska förhållanden. En sådan tillämpning är i och för sig inte utesluten men får självfaUet inte ske i strid med uttryckliga regler om skadeståndsansvarets omfattning eller på sådant sätt att man kommer i konflikt med grandema för speciaUagstift­ningen, Man torde bl, a. få anta, att sjölagens särskilda regler om redarean­svarets begränsning inte får åsidosättas genom att en redares principalan­svar enligt 8 § sjölagen sätts ned med stöd av förevarande paragraf under gällande begränsningsbelopp. Något mer tveksamt är om det skall anses före­ligga hinder för en jämkning av det principalansvar som åvilar innehavare av jämväg enligt 2 § järnvägsansvarighetslagen. Med hänsyn tUl grunderna för denna speciallagstiftning torde det dock ligga närmast tiU hands att anse jämkning inte kunna ske. Saken har emellertid ringa praktisk bety­delse.

För fullständighetens skull bör påpekas att jämkning självfallet inte kan ifrågakomma inom tillämpningsområdet för speciallagstiftning om rent objektivt ansvar, även om i det enskUda fallet skadan skulle ha våUats av en arbetstagare hos den ansvarige.

5.1.3.7.                                  7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om inskränkning i rätten att föra skadeståndstalan mot staten med anledning av beslut av Konungen i stats­rådet, riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdom­stolen. Den saknar motsvarighet i kommittéförslagen,

I fråga om gmnderna för denna undantagsbestämmelse hänvisar jag till vad jag har anfört i det föregående (avsnitt 2,3,6,7. och 2,3,6,8,).

Första punkten

I överensstämmelse med de överväganden som jag har gjort i den all­männa motiveringen föreskrivs i första punkten av förevarande paragraf i departementsförslaget, att talan om ersättning enligt 3 kap. 2 § skade­ståndslagen inte får föras med anledning av beslut av Konungen i statsrådet, riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen, om inte beslutet har upphävts eller ändrats.

Denna bestämmelse rör till en början sådana beslut av Kungl. Maj :t eller riksdagen  som  avser  myndighetsutövning. Vid  sidan  av åtgärder inom

5.1.3.7.

 

542                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

ramen för avtalsförhållanden kan det tänkas att Kungl. Maj:t eller riks­dagen fattar beslut som inte avser myndighetsutövning, t. ex. i fråga om för­valtningen av staten tillhörig fast egendom. Statens skadeståndsansvar i hän­delse av att ett sådant beslut till följd av fel eller försummelse från Kungl. Maj :ts eUer riksdagens sida är felaktigt och någon därigenom tiUfogas ska­da är inte att bedöma enUgt 3 kap. 2 § i den nya lagen. Förevarande paragraf hindrar således inte att skadeståndstalan förs mot staten i ett sådant fall.

Bestämmelsen är tillämplig oavsett om fel eller försummelse påstås ligga de enskilda regerings- eller riksdagsledamöterna till last. Den gäUer aUtså även när felet har begåtts av en underordnad befattningshavare, t. ex. vid beredningen av ett regeringsärende. Det bör påpekas att bestämmelsen vet­vis inte inskränker rätten att föra skadeståndstalan med anledning av beslut som en departementschef fattar på eget ansvar, exempelvis i fråga om utiäm­nande av aUmän handling, eller beslut som fattas självständigt av något av riksdagens utskott.

Vad jag nu har sagt om beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen gäller i prin­cip också i fråga om högsta domstolens, regeringsrättens eUer försäkrings-domstolens avgöranden. I den mån det kan förekomma i praktiken att någon av dessa instanser fattar beslut som inte avser mjmdighetsutövning, före­ligger sålunda inte något hinder att väcka skadeståndstalan mot staten med anledning av beslutet. Talerätt föreligger i princip också när åtgärd avse­ende mjmdighetsutövning har vidtagits av ensldld domstolsledamot på eget ansvar. Å andra sidan spelar det inte någon roU om vållande kan läggas de enskUda domstolsledamöterna tiU last som har deltagit i ett avgörande av domstolen som sådan eller om fel eller försummelse har begåtts av under­ordnad befattningshavare, t. ex. en revisionssekreterare.

Rätten att föra talan med anledning av högsta domstolens och regerings­rättens beslut inskränks genom förevarande bestämmelse inte bara såvitt avser beslut som innebär saklig prövning av mål eller ärende. Regeln träffar även beslut som rör prövningstillstånd. Frågan om talan med anledning av beslut att bevilja prövningstillstånd torde väsentUgen sakna praktisk betydelse. När det gäller beslut varigenom tillståndsansökan har avslagits får bestämmelsen ä andra sidan den innebörden att skadeståndstalan inte kan föras under åberopande av att fel eUer försummelse har förekommit i underinstansen. Det torde emellertid — åtminstone med nuvarande fuU-följdsbestämmelser — mera sällan vara av större intresse att möjligheten till en sådan talan står öppen. Om reglerna angående fullföljd av talan till högsta domstolen och regeringsrätten ändras i enlighet med vad som anges i för­slagen tUl lag om ändring i rättegångsbalken (prop. 1971:45) och tUl för-valtningsprocesslag (prop. 1971:30), förändras visserUgen situationen till synes väsentligt. Dessa förslag innebär nämligen att högsta domstolen och regeringsrätten i princip blh rena prejudikatsinstanser. Prövningstillstånd

5.1.3.7.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             543

skall emellertid kunna meddelas — förutom i fall då det är av vikt för led­ning av rättstUlämpningen att talan prövas av högsta domstolen resp. rege­ringsrätten — också när det föreligger synnerliga skäl tUl sådan pröv­ning, såsom att grund för resning föreUgger eller domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten resp. kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. De fall då avgörande av hovrätt eller kammarrätt bUvit felaktigt på grund av skadeståndsgrundande fel eller för­summelse torde i och för sig vara mycket sällsynta. Men om ett sådant fall inträffar, där vållande uppenbarUgen förelegat och påverkat utgången i målet på sådant sätt att part i målet lidit en kännbar ekonomisk förlust, lär även de nya fullföljdsreglerna ge utrymme för dispensgivning. Om högsta domstolen eUer regeringsrätten i något enstaka fall skuUe anse sig förhind­rad att meddela prövningstUlstånd, trots att förutsättningen för ett skade­ståndsansvar för staten med anledning av det felaktiga avgörandet i under­instansen materiellt sett föreligger, står givetvis den möjligheten öppen för den skadelidande att begära ersättning genom hänvändelse tUl Kungl. Maj :t. Det finns anledning räkna med att statsmakterna i sådana — med all sanno­likhet mycket sällsynta — undantagsfall kommer att ställa sig välviUiga tUl framstäUningar om gottgörelse. Under dessa förhållanden torde inskränk­ningarna i möjligheten att föra skadeståndstalan med anledning av högsta domstolens eUer regermgsrättens beslut att ej medge prövningstUlstånd komma att sakna nämnvärd praktisk betydelse även sedan fullföljdsreglerna ändrats.

I enlighet med vad jag har sagt i den allmänna motiveringen gäUer inte förbudet att föra ersättningstalan i faU då beslutet har upphävts eUer änd­rats. Härmed åsyftas i första hand de fall då så skett efter användande av särsldlt rättsmedel, dvs. ansökan om resning, besvär över domvilla eller nuUitetsbesvär. Men åtminstone i fråga om Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut torde möjlighet föreligga att Kungl. Maj :t resp. riksdagen självmant ändrar ett felaktigt beslut. Tänkbart är också att högsta domstolen, rege­ringsrätten eUer försäkringsdomstolen enUgt vad som är föreskrivet därom ex officio rättar skrivfel, fehäkning e. d. Om i ett faU av denna art det fel­aktiga beslutet har orsakat skada, innan rättelse skett, kan skadeståndstalan mot staten föras utan hinder av förevarande bestämmelse. För att talerätt skall föreligga krävs emellertid att avgörandet har slutligt upphävts eUer ändrats. Det innebär vid resning och besvär över domvilla att den skade­lidande måste avvakta resultatet av den förnyade sakprövning som skaU äga rum med anledning av resningsbeslutet eUer beslutet att på grund av dom-vUla återförvisa målet eller ärendet. När ett beslut undanröjts efter nuUitets­besvär skall i aUmänhet någon förnyad prövning inte äga rum, och skade­ståndstalan kan då föras omedelbart.

5.1.3.7.

 

544                 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

Andra punkten

1 enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen tas i andra punkten av förevarande paragraf upp bestämmelse av innebörd att talan som avses i första punkten inte heller får föras med anledning av beslut av lägre myndighet mot vilket talan fullföljts hos Konungen i statsrådet, högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen utan att be­slutet upphävts eUer ändrats.

I sak innebär bestämmelsen, att om ett beslut av en lägre myndighet har orsakat skada, innan någon av de i första punkten angivna högsta instan­serna fattat sitt beslut i samma ärende, den skadelidande inte kan föra talan om ersättning för sådan skada, i den mån den högsta instansens beslut inne­bär att underinstansens beslut skaU stå fast. En sökande som vägrats bygg­nadstillstånd av en byggnadsnämnd och därigenom drabbats av skada kan följaktligen inte föra talan om skadestånd på grund av beslutet om detta efter fullföljd till högsta instans mte upphävs eller ändras. Talerätten in­skränks däremot inte om fuUföljd till de högsta instanserna inte äger rum. Då kan emellertid passivitetsregeln inverka på rätten tUl skadestånd. Har talan tUl högsta instans avvisats på grund av att den inte har anförts i rätt tid eller i övrigt på processuella grunder, är den skadelidande bibehållen vid sin rätt att föra skadeståndstalan.

Om ett beslut delvis har upphävts eller ändrats av den högsta instansen, kan utan hinder av förevarande bestämmelse talan föras om ersättning för skada som under tiden fram till prövnungen i den högsta instansen har or­sakats genom underinstansens beslut i denna del. Däremot föreligger inte talerätt såvitt gäller skada i följd av den del av beslutet som den högsta instansen inte har ändrat.

Bestämmelsen är givetvis tillämplig också i fall då det beslut som den skadelidande åberopar har ändrats i en mellaninstans — t. ex. en hovrätt eller en länsstyrelse — men den högsta instansen därefter med ändring av mellaninstansens beslut fastställer underinstansens avgörande.

Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen lägger paragrafen inte något hinder i vägen för en skadeståndstalan mot det aUmänna med anledning av beslut eller avgöranden av andra slutinstanser än Kungl. Maj :t, högsta domstolen, regeringsrätten eUer försälcringsdomstolen. Det är således möjligt att föra ersättningstalan med anledning av beslut eller avgörande av t. ex. arbetsdomstolen, marknadsrådet, statens hyresråd, inskrivningsrådet, värnpliktsnämnden, riksvärderingsnämnden och psykiatriska nämnden. Det­samma gäller i fråga om avgörande av hovrätt eller av kammarrätten i fall då någon av dessa är sista instans och i fråga om beslut av underrätt i hjrresmål där sådan domstol är sista instans (12 kap, 72 § nya jordabalken).

Att själva talerätten är inskränkt innebär att en talan som väcks i strid mot paragrafen skall avrvisas utan att domstolen ingår i någon sakprövning. Inom sitt tillämpningsområde konstituerar bestämmelsen rättegångshinder som domstolen har att självmant beakta.

5.1.3.7.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            545

En lägre myndighets beslut kan som tidigare nämnts medföra skada som inte kan undvikas genom att heslutet överklagas. Den skadelidande kan då föra talan om ersättning för denna skada utan hinder av passivitets­regeln i 3 kap, 4 §, Men det är givetvis möjligt att han också överklagar beslutet. Att beslutet i ett sådant fall inte har vunnit laga kraft utgör i och för sig inte hinder mot en sådan skadeståndstalan som nyss nämnts. Så länge beslutet inte har slutligt prövats av Kungl, Maj :t, högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen kan skadeståndstalan inte avvisas med stöd av förevarande paragraf. Men om beslutet inte har vunnit laga kraft när skadeståndstalan väcks, lär domstolen regelmässigt böra förklara målet vilande med stöd av 32 kap. 5 § RB i avvaktan på att beslutet antingen vinner laga kraft eller slutiigt prövas av högre instans. Leder ett överklagande av beslutet till att det prövas men inte upphävs eller ändras av Kungl, Maj:t, högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen, har emellertid rättegångsbinder uppkommit i skadeståndsmålet på grund av bestämmelsen i förevarande paragraf, och käromålet skall då avvisas.

5.1.3.8.                                  8 §

I denna paragraf föreskrivs vissa undantag från regeln i 3 kap. såvitt gäller skada i följd av trafik med motorfordon (första stycket) och skada genom fel eller försummelse vid lotsning (andra stycket).

Första stycket

Ersättning för skada i följd av trafik med motorfordon utgår i vidsträckt omfattning enligt bestämmelsema i trafikförsäkringslagen (TFL). Skade­ståndet betalas då i allmänhet antingen av en föreliggande trafikförsäkring eller av trafikförsäkringsföreningen. Staten är i egenskap av självförsäk­rare befriad från trafikförsäkringsplikt (4 § första stycket första punkten TFL) och befrielse kan medges också främmande stat (4 § första stycket andra punkten). Men i dessa fall är vederbörande stat skyldig att utge den ersättning som skulle ha utgått ur trafikförsäkring, om sådan funnits, även om staten i fråga inte är i egenskap av ägare ansvarig för skadan (4 § andra stycket TFL). Vidare föreligger inte någon trafikförsäkringsplikt i fråga om fordon som njrttjas av staten under omständigheter som anges närmare i 1 § lagen den 31 oktober 1939 (nr 776) med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten, m. m., men om i en­lighet härmed trafikförsäkring saknas för fordonet, är staten enUgt 2 § nämnda lag skyldig att ersätta skada i följd av trafik med fordonet med belopp som skulle ha utgått om försäkring funnits, även om staten inte enligt lag är ansvarig för skadan.

Det föreligger enligt gällande rätt inte något hinder för den som har lidit skada i följd av trafik med motorfordon och som kan få ersättning enligt den särskilda trafikförsäkringslagstiftningen att i stället för eller vid sidan

5.1.3.8.

35 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

546                Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972

av anspråk enligt denna lagstiftning göra gällande krav på skadestånd mot fordonsförarens arbetsgivare under åberopande av allmänna grundsatser om principalansvar. Ett sådant krav kan också göras gäUande regressvis av trafikförsäkringsgivai'e som har betalat ersättning för skadan, om arbets­givaren är annan än fordonets ägare. De inskränkningar som det allmänna principalansvaret är underkastat f, n, medför att den praktiska betydelsen härav är ringa.

Den utvidgning av principalansvaret som nu föreslås kan leda till att framför allt regresskrav från trafikförsäkringen aktualiseras oftare. Som skadeståndskommittén har påpekat är det med hänsyn till bl. a. den sär­skilda preskriptionsbestämmelsen för trafikansvaret inte utan praktisk betydelse, i vad mån principalansvar kan göras gällande mot fordonets ägare i egenskap av förarens arbetsgivare, låt vara att den skadelidande regelmässigt är skyddad genom trafikförsäkring. Kommittén påpekar också att om en arbetsgivare, som inte är ägare till fordonet, kan göras ansvarig för skada som har vållats av en hos honom anställd förare, detta kan inverka på det redan nu invecklade regelsystem som gäller för trafikansvaret.

Det är enligt kommittén angeläget att man inte ytterligare komplicerar reglema för trafikansvaret. Eftersom de skadelidande inte har något behov av att vid sidan av trafikansvaret kunna göra gällande principalansvar för förarens arbetsgivare, när ersättning utgår ur trafikförsäkring eller utges av trafikförsäkringsföreningen, bör enligt kommittén göras undantag från principalansvarsreglemas tillämpningsområde för nu angivna fall liksom också för de fall då befrielse från trafikförsäkringsplikt föreligger enligt 4 § TFL,

I 5 § första stycket i skadeståndskommitténs förslag II har i enlighet härmed tagits upp bestämmelse att reglerna om principalansvar i 1—3 §§ kommittéförslaget inte skaU tillämpas på skada i följd av vårdslöshet vid sådan trafik med motorfordon för vilken skall finnas trafikförsäkring.

Förslaget har inte mött några sakliga invändningar under remissbehand­lingen, och som jag har sagt i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2,4,7,) biträder jag i princip kommitténs uppfattning att en undantagsregel av detta slag bör tas upp i den nya lagen, I överensstämmelse med vad jag har sagt i det föregående bör undantag gälla också bestämmelserna i 3 kap, 2 § departementsförslaget om det allmännas ansvarighet för skada av detta slag. När jag i det följande hänför mig till principalansvarsreglerna i departe­mentsförslaget åsyftar jag därför även bestämmelsen i 3 kap, 2 §.

I några remissyttranden har formuleringen av den av kommittén före­slagna bestämmelsen kritiserats för att den inte på ett klart och entydigt sätt anger undantagets omfattning. Trafikförsäkringsföreningen har i sitt yttrande förordat att regeln utvidgas att avse också undantag från till-lämpningsområdet för bestämmelserna om arbetstagares skadeståndsansvar.

Vad först angår det sistnämnda önskemålet sjmes trafikförsäkringsföre-

5.1.3.8.

 

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1972            547

ningen ha byggt sin hemställan på en oriktig uppfattning om förhållandet mellan de nu föreslagna alhnänna reglema om arbetstagares skadestånds­ansvar, å ena, samt de särskilda reglema i bilansvarighetslagen (BAL) om motorfordonsförares ansvarighet för skada i följd av trafik med motor­fordon, å andra sidan. Jag har ingående behandlat hithörande frågor i det föregående i samband med att jag tagit ställning till kommitténs förslag till ändrad lydelse av 3 § BAL (avsnitt 4.4.4,), Som framgår av vad jag har anfört i det sammanhanget föreligger inte något behov av särskilt undantag från bestämmelserna i 4 kap, 1 § departementsförslaget i fråga om en fö­rare-arbetstagares ansvarighet för skada i följd av trafik med motorfordon.

För egen del vrUl jag i övrigt bedöma frågan om undantagsbestämmelsens räckvidd på följande sätt.

De motiv för en undantagsregel som kommittén har anfört gör sig gäl­lande endast i den mån ersättning för en trafikskada utgår enligt bestäm­melsema i trafikförsäkringslagstiftningen eller skall utges enligt regler som erbjuder de skadelidande ett likvärdigt skydd. Den bestämmelse som kom­mittén föreslår går emeUertid i flera hänseenden längre.

EnUgt kommittéförslaget kan principalansvar inte göras gällande med av­seende på den del av en trafikskada som visserligen ersätts enligt TFL men som på grand av begränsningsreglema i 11 § nämnda lag inte till fuUo täcks av försäkringsersättningen. Sedan begränsningen av sådan ersättning vid personskada till 1 milj. kr. per person har slopats med verkan från och med den 1 januari 1970, torde visserligen en sådan situation uppkomma bara i jiterst säUsynta undantagsfall. I princip bör det dock i ett sådant fall finnas utrymme för en skadelidande att kräva ut resterande ersättning av förarens arbetsgivare med stöd av principalansvarsreglerna.

Under undantagsregeln i 5 § första stycket kommittéförslaget faller vida­re — åtminstone enligt paragrafens lydelse — skada söm tillfogas fordonet självt eller egendom som befordras med detta. Sådan skada omfattas emel­lertid inte av vare sig BAL eller TFL, utan här gäller i princip allmänna utomobligatoriska eller i vissa fall kontraktsrättsliga skadeståndsregler. Det finns då ingen anledning att utesluta en tUlämpning av de nya principal­ansvarsreglerna beträffande skador av detta slag. Om en arbetstagare i sin tjänst för ett fordon tillhörigt annan än hans arbetsgivare och därunder av vårdslöshet skadar fordonet, bör fordonsägaren i princip kunna åberopa principalansvarsreglerna för att få ersättning för skadan av förarens arbets­givare. Visserligen kan regeln i 3 kap. 6 § departementsförslaget om jämk­ning av principalansvar med hänsyn till föreliggande försäkringar eller för­säkringsmöjligheter föranleda, att bilägarens skadeståndsanspråk — eller, om ersättning har utgått från en föreliggande vagnskadeförsäkring, försäk­ringsgivarens regressanspråk — bör jämkas. Men eftersom det åtminstone f, n, får anses vedertaget att bilägare bar en självrisk på några hundra kro­nor i sin vagnskadeförsäkring, bör i varje fall ersättning för självriskbelop-

5.1.3.8

 

548                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

pet kunna dömas ut. Också den bonusförlust som bilägaren lider tUl följd av att vagnskadeförsäkringen tas i anspråk bör han kunna få ersättning för av förarens arbetsgivare, eftersom den får anses hänförlig till sådan s. k. följd­skada i förhållande till den primära sakskadan på själva fordonet som är ersättningsgiU enligt 5 kap. 5 § departementsförslaget (jfr avsnitt 5,1,5,5,), Vidare bÖr ägaren av sådan egendom som befordrats med bUen kunna få ersättning för skada på egendomen av förarens arbetsgivare enligt de nya principalansvarsreglerna. Det bör emeUertid påpekas, att det i de nu berörda fallen ofta föreUgger ett kontraktsförhållande mellan den skadade egen­domens ägare och förarens arbetsgivare, och en tillämpning av kontrakts­rättsliga skadeståndsregler kan medföra modifikationer i skadeståndslagens regler.

En annan skadesituation, som har särskilt uppmärksammats i ett par motioner tiU 1968 års riksdag (1968:1:270 och 11:338; jfr avsnitt 1,3,1,) och som aktualiserar frågan om undantagsregelns räckvidd, uppkommer när en polisman framför enskild person tiUbörigt motorfordon för kon­troU i samband med flygande besiktning eUer för liknande ändamål och därunder orsakar skada för tredje man, t. ex, i samband med kollision. Fordonets ägare blir då ansvarig för denna skada och hans trafikförsäkring tas i anspråk. Detta i sin tur kan leda tiil att han lider en bonusförlust. Denna förlust är — med hänsjm till det speciella sätt på vilket den har uppkommit — från fordonsägarens synpunkt att anse som ren förmögen­hetsskada, vållad genom försummelse vid mjmdighetsutövning och är som sådan i princip ersättningsgUl enligt 3 kap. 2 § departementsförslaget. Det bör då inte föreligga hinder för den skadelidande fordonsägaren att kräva ersättning av staten för denna förlust. Enligt kommittéförslaget är detta emellertid inte möjligt.

När skada inträffar i följd av trafik med fordon som tillhör svenska sta­ten eller sådan främmande stat som åtnjuter befrielse från trafikförsäk­ringsplikt enligt förordnande med stöd av 4 § första stycket andra punkten TFL, är som nämnt vederbörande stat likväl enligt 4 § andra stycket TFL skyldig att utge den ersättning som skulle ha utgått ur trafikförsäkring, om sådan försäkring funnits. Eftersom det här rör sig om notoriskt solventa ägare, åtnjuter den skadelidande i dessa fall ett skydd som är likvärdigt med det skydd som en föreliggande trafikförsäkring ger. Detsamma gäller när svenska staten är ersättningsskyldig enligt 2 § 1939 års ovannämnda lag. Undantagsregeln bör därför omfatta också sådana skadefall.

I enlighet med vad jag nu har anfört föreskrivs i första stycket av före­varande paragraf i departementsförslaget, att bestämmelserna i 3 kap. inte gäller i fråga om sådan skada i följd av trafik med motorfordon som vållats av fordonets förare, i den mån ersättning för skadan utgår enligt TFL eller skall utges antingen av någon som i egenskap av fordonets ägare är an-

0.1.3.0.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            549

svarig för skadan men enligt 4 § nämnda lag är befriad från trafikförsäk­ringsplikt eller av staten enligt lagen (1939: 776) med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten, m. m.

Utöver vad jag har sagt i det föregående vill jag i fråga om stadgandets innebörd anföra följande.

Uttrycket »skada i följd av trafik med motorfordon» har här den inne­börd som det har fått i rättspraxis vid tillämpning av BAL, Detsamma gäller i frågan vem som är att anse som förare. Som kommittén har påpekat kan förarfunktionen vara uppdelad på flera personer. Vid sidan av chauffören kan annan som biträder honom eller den som fungerar som lärare vid övmingskörning vara att anse som förare. Bestämmelsen blh tUlämplig även med avseende på vållande av sådan person.

Ersättning för skadan skaU anses utgå enligt TFL dels när ersättning be­talas ur en föreliggande trafikförsäkring, dels när skadestånd erläggs enligt 21 § TFL av trafikförsäkringsföreningen, dels när svenska staten eller främmande stat, som på grund av förordnande enligt 4 § första stycket andra punkten TFL är befriad från trafikförsäkringsplikt, enligt andra stycket av sistnämnda paragraf är skyldig att utge den ersättning som skulle ha betalats ur trafikförsäkring, om sådan funnits.

Sistnämnda lagrum avser bara skyldighet att utge skadeersättning i fall då ägaren »eljest icke enligt lag är ansvarig» för skadan, dvs. exempelvis då ägaransvaret enligt 2 § BAL preskriberats enligt 9 § samma lag eller då fordonet brukats olovligen och ägaren är fri från ansvarighet enligt 6 § BAL, I enlighet med vad jag förut har sagt skaU emellertid undantagsregeln vara tillämplig också när den från försäkringsplikt befriade staten bär ägaran-svar enligt 2 § BAL och när svenska staten — utan att bära ägaransvar — skall betala ersättning på grund av den särskilda föreskriften i 2 § 1939 års ovannämnda lag. Detta har också kommit till uttryck i den föreslagna be­stämmelsen.

Undantagsregeln gäller inte när skadan har vållats vid förande av motor­fordon som används uteslutande inom inhägnat område (s. k. områdes­fordon) och som därför enligt 2 § fjärde stycket TFL inte är försäkrings-pliktigt. Det rör sig här framför allt om fordon som används i samband med omfattande anläggningsarbeten, t. ex. i samband med att en kraft­station e. d. byggs, eller uteslutsmde för intema transporter inom en flygplats eller ett större industriområde e, d. Ofta torde trafikansvaret i dessa fall vara täckt av frivilUga s, k, bilansvarighetsförsäkringar, men dessa erbjuder inte med säkerhet ett lika gott skydd som den obligatoriska trafikförsäk­ringen. Härtill kommer, som kommittén har påpekat, att vissa fordon av detta slag lär ägas av s, k, smååkare, som ibland torde helt sakna försäk­ringsskydd, Principalansvarsreglerna kan i gengäld åberopas i sådana faU. Det bör observeras att detta gäller även i fall då det skadeorsakande for­donet ägs av staten. Frånvaron av försäkringsplikt får nämligen i ett sådant

5.1.3.8.

 

550                 Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972

fall anses följa av den generella regeln i 2 § fjärde stycket TFL, inte av 4 § samma lag. Saken kan ha praktisk betydelse i fall då ägaransvaret enUgt BAL har preskriberats.

Det är att märka att undantagsregeln inte utesluter en tillämpning av principalansvarsreglerna i fråga om våUande av annan än föraren av for­donet. Om en arbetstagare genom vårdslöshet i tjänsten har medverkat till att skada uppkommit i följd av trafik med ett motorfordon — t. ex. genom att ge föraren felaktiga anvisningar — kan således den skadelidande utan hinder av förevarande bestämmelse rikta skadeståndskrav mot den vallan­des arbetsgivare enligt 3 kap, 1 § departementsförslaget. Motsvarande gäller om t. ex, en bilolycka har inträffat tUl följd av en arbetstagares vårdslöshet vid reparation av bUen eller har orsakats av att en arbetare visat försum­melse vid väghållningsarbete.

Andra stycket

Av skäl som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3.6.6.) skall i den nya lagen tas upp föreskrift att ersättningsskyldighet för staten eller kommun inte föreligger i fråga om skada med anledning av fel eller försummelse vid lotsning. Undantagsbestämmelsen skall gäUa vare sig skadan har våUats genom myndighetsutövming från lotsens sida eller i verksamhet för vilken allmänna skadeståndsregler är tUlämpliga. Som jag har sagt i det föregående (avsnitt 3,3.) bör bestämmelsen därför hänföra sig tUl såväl den grundläggande regeln om arbetsgivares principalansvar som reglema om skadeståndsansvar för det allmänna för skada vållad vid ut­övning av offentlig mjmdighet.

En motsvarande undantagsregel togs upp i 7 § i 1958 års förslag. Där talas om »fel eller försummelse av lots med avseende å lotsning», EnUgt vad kommittén uttalat avsågs regeln omfatta också fall då en lots i strid mot gällande föreskrifter inte befinner sig på sin station eUer underlåter att på kallelse gå ut för att biträda med lotsning, I sitt remissyttrande har Svenska lotsförbundet uttalat farhågor för att tolkningssvårigheter kan upp­komma på denna punkt, — I övrrigt har kommittéförslaget inte föranlett erinringar under remissbehandlingen.

De överväganden som ligger till grund för en undantagsbestämmelse för lotsverksamheten — bl. a. hänsyn till de särskilda reglema i 8 § sjölagen om redares principalansvar för lots — motiverar enligt min mening inte att ansvarsfriheten sträcker sig längre än tUl att omfatta våUande av lots under utövande av lotsning. För sådan underlåtenhet att stå till förfogande för lotsning som kommittén har gett exempel på bör det allmänna svara på samma sätt som för underlåtenhet av annan tjänsteman att utföra sina åligganden, om fömtsättningar i övrigt föreligger för skadeståndsansvar enligt 3 kap, 2 § departementsförslaget och övriga därtill anknutna bestäm-

5.1.3.8.

 

Kungl Majtts proposition nr 3 år 1972             5'51

melser i 3 kap. 3—6 §§, Den åsyftade begränsningen av tillämpningsområdet synes komma tillräckligt klart till uttryck om stadgandet tar sikte på »fel eller försummelse vid lotsning»,

I enlighet med vad jag nu har anfört föreskrivs i andra stycket av före­varande paragraf i departementsförslaget, att skadeståndsansvar enUgt 3 kap, inte åvilar staten eller kommun med anledning av fel eUer försum­melse vid lotsning.

För staten får bestämmelsen betydelse i fråga om kronolots och kanallots. För kommun har ansvarsfriheten avseende på skada som vållats av hamnlots. Stadgandet är tillämpligt även när lotslvång har förelegat.

Frågan vad som är att förstå med lotsning torde inte ge upphov tiU några särskilda svårigheter. Den får besvaras med utgångspunkt i de regler som enligt särskilda författningar gäller för lotsverksamheten och den praxis som kan ha utbildats på området. Med anledning av ett uttalande av lots­förbundet under remissbehandlingen vill jag framhålla att ansvarsfrihet föreligger i fråga om skador som lotsen vållar i samband med att han bi­träder med manövrering och liknande åtgärder i samband med förtöjning vid eller avgång från kaj.

Bestämmelsen är tillämplig inte bara i fråga om person- eller sakskada utan i princip också när en lots våUar ren förmögenhetsskada i sambandj med sådan lotsning som innefattar myndighetsutövning, vilket kan vara fallet åtminstone vid lotslvång. Det torde visserligen vara ovanligt att sådan skada uppkommer i dessa sammanhang, men ett tänkbart fall är att en felaktig anvisning av lotsen föranleder att fartyget spärrar ett hamn­inlopp och därmed trafiken till och från hamnen med förluster för andra fartyg som följd.

5.1.3.9.                                  9 §

Paragrafen innehåller regler om behörig domstol i vissa fall för prövning av skadeståndstalan mot staten enligt 3 kap, 2 § departementsförslaget.

Av skäl som jag har utvecklat närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.6,16,) bör i den nya lagen i anslutning till 2 kap, 2 § och 3 kap. 3 § RB tas upp en särskild forumregel för skadeståndstalan med anledning av vissa beslut av domstol eller domare och beslut av justitiekanslem eller riksåklagaren. Forumregeln i skadeståndslagen bör anpassas till lydelsen av 2 kap, 2 § RB enligt lagen den 29 maj 1969 (nr 244) om ändring i rätte­gångsbalken, som har trätt i kraft den 1 januari 1971,

Som jag har uttalat i det föregående bör högsta domstolen vara behörig domstol för prövning av ersättningstalan mot staten med anledning av beslut av Kungl, Maj :t, riksdagen, högsta domstolen eller regeringsrätten.

5.1.3.9.

 

552                Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 år 1972

I enlighet med vad jag har anfört i det föregående föreskrivs i första punkten av förevarande paragraf i departementsförslaget, att talan mot staten om ersättning enligt 3 kap. 2 § med anledning av dom eller beslut av hovrätt, allmän underrätt, expropriationsdomstol, vattendom­stol eller krigsrätt väcks vid den domstol som enligt 2 kap. 2 § eller 3 kap, 3 § RB är behörig att ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av domare vid den domstol som meddelat domen eller beslutet. Motsvarande gäller enligt tindra punkten i fråga om ersättningstalan enligt 3 kap, 2 § skadeståndslagen med anledning av beslut eller åtgärd av tjänste­man som anges i nämnda lagrum i rättegångsbalken, I tredje punkten före­skrivs, att sådan talan med anledning av beslut av Konungen i statsrådet, riksdagen, högsta domstolen eller regeringsrätten skall väckas i högsta domstolen.

Hänvisningen tUl forumreglema i 3 kap, 3 § RB innebär att skadestånds­talan med anledning av beslut av hovrätt eller hovrättsdomare — hovrätts-lagman, hovrättsråd, hovrättsassessor och adjungerad ledamot — eUer re­visionssekreterare eller beslut av ordinarie eller tUlförordnad justitiekansler eUer riksåklagare skall väckas i högsta domstolen. Skadeståndstalan med anledning av beslut av någon av de i bestämmelsen angivna underinstanser­na skall i kraft av hänvisningen tiU 2 kap. 2 § RB väckas i hovrätt. Detsam­ma gäUer i fråga om skadeståndstalan med anledning av beslut av tjänste­man som anges i 2 kap. 2 § RB, dvs. domare i någon av de nämnda under­instanserna samt konkursdomare och inskrivningsdomare.

Bestämmelsema är tillämpliga bara i fråga om skadeståndstalan som grundas på 3 kap. 2 § skadeståndslagen, dvs. talan om ersättning för skada genom fel eUer försummelse vid utövning av offentUg myndighet. Såvitt gäUer de i lagrammet nämnda domstolarna lär all deras verksamhet avse myndighetsutövming. Ensldld domare — liksom f. ö. också justitiekanslem och riksåklagaren — kan däremot tänkas vålla skada i sin tjänst utan att det behöver vara fråga om myndighetsutövming i lagförslagets mening. Som exempel kan nämnas att en domare under utövning av arbetsledning för­griper sig på eller ärekränker en underordnad befattningshavare. I ett så­dant fall kan ett ersättningsanspråk mot staten inte grandas på 3 kap. 2 § i förslaget. Däremot kan staten såsom vederbörandes arbetsgivare möjligen göras ansvarig med stöd av bestämmelsen i 3 kap. 1 § om principalansvar. Förs talan mot staten på sådan grund är förevarande paragraf inte tUl-lämplig, utan behörig domstol är i enlighet med allmänna forumregler all­män underrätt. Detta torde i och för sig stå i överensstämmelse med vad som f. n. gäller i fråga om behörig domstol för prövning av skadestånds­anspråk mot den enskilde tjänstemannen i ett sådant fall. Reglerna om forum privilegiatum i 2 kap. 2 § och 3 kap. 3 § RB torde nämligen inte utgöra hinder mot att skadeståndstalan med anledning av vållande i tjäns­ten väcks vid allmän underrätt mot tjänsteman som avses i nämnda lag-

5.1.3.9.

 

Kungl Maj:ts propositiöh nr 5 år 1972             553

rum, om talan grandas på den allmänna culparegeln eller i övrigt på annan omständighet än att den skadevållande handlingen innefattar ämbetsbrott.

Av 3 kap, 7 § departementsförslaget följer att talan om ersättning enligt 3 kap, 2 § med anledning av beslut av Kungl, Maj :t, riksdagen, högsta dom­stolen eller regeringsrätten kan ifrågakomma endast under förutsättning att det beslut som åberopas har upphävts eller ändrats, I fråga om innebörden härav hänvisar jag till vad jag har sagt vid nämnda paragraf.

Bestämmelsen i tredje punkten är tillämplig bara när skadestånds­talan grundas på 3 kap, 2 § departementsförslaget. Om det däremot är fråga om en talan som grundas på andra skadeståndsregler, exempel­vis den allmänna culparegeln i 2 kap. 1 § departementsförslaget, gäl­ler allmänna forumregler, dvs. talan skall väckas vid allmän underrätt. En talan av sist angivet slag är som jag tidigare har antjrtt tänkbar i fall då Kungl. Maj:t eUer riksdagen har fattat beslut som inte avser mjmdighets-utövming utan har avseende på statens verksamhet såsom privaträttsUgt subjekt.

5.1.4.                                  4 KAP.

Arbetstagares skadeståndsansvar

5.1.4.1.                                  1 §

Förevarande paragraf innehåller en bestämmelse om arbetstagares skade­ståndsansvar. Den motsvarar i huvmdsak 4 § i skadeståndskommitténs för­slag II. I gällande rätt finns inte några generellt verkande jämkningsregler för arbetstagare.

Frågan om skadeståndsansvar för arbetstagare med anledning av vållande i tjänsten uppkommer i tre typsituationer, nämligen dels när en arbetsgivare riktar regresskrav mot en skadevållande arbetstagare för skadestånd som arbetsgivaren har utgett till tredje man, dels när en skadelidande tredje man direkt vänder sig med ersättningsanspråk mot arbetstagaren och dels när arbetsgivaren kräver ersättning för skada som arbetstagaren dhekt har tillfogat honom eller hans egendom. Ersättningskravet kan i vart och ett av dessa fall avse antingen person- eller sakskada eller ren förmögenhetsskada. Skadeståndsfrågor av detta slag kan aktualiseras både för arbetstagare i en­skild tjänst och för befattningshavare i det allmännas tjänst.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.5.) utförligt behandlat frågan om arbetstagares skadeståndsansvar i samtliga nu berörda fall. I fråga om de allmänna överväganden som ligger till grund för de bestämmel­ser härom som jag föreslår hänvisar jag därför i första hand till min fram­ställning i det föregående. Som jag där har utvecklat bör i skadestånds­lagen föreskrivas vissa inskränkningar i arbetstagares skadeståndsansvar

5.1.4.1.

 

554                Kungl Maj:ts proposition nr 3 år 1972

mot arbetsgivaren eller tredje man och regressansvar mot arbetsgivaren med anledning av vållande i tjänsten. De bör gälla i fråga om såväl person- och sakskada som ren förmögenhetsskada. En lagreglering av frågan bör avse arbetstagare i både enskild och allmän tjänst, och som jag har anfört i av­snittet om formerna för lagstiftningen (3.3.) bör gemensamma bestämmel­ser meddelas för båda dessa kategorier av arbetstagare.

Enligt skadeståndskommitténs förslag skall bestämmelser i ämnet tas upp i tre särskilda stycken i samma paragraf, I förslaget behandlas regress-ansvaret mot arbetsgivaren i ett första stycke, arbetstagarens skadestånds­ansvar mot tredje man och hans rätt till återkrav mot arbetsgivaren i ett andra stycke samt arbetstagarens ansvarighet för skada som han direkt har tillfogat arbetsgivaren i ett tredje stycke. Denna lagtekniska lösning har i allmänhet godtagits av remissinstansema.

Det framgår av vad jag har sagt i den aUmänna motiveringen (avsnitt 2,4,5,3,), att utgångspunkten när det gäller en arbetstagares regress- eller skadeståndsansvar bör vara, att sådant ansvar skall inträda bara i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn tUl omständighetema, däribland den skadelidandes intresse. Som jag också har framhållit i det sammanhanget innebär detta att ansvarsfrågan i princip skall regleras på samma sätt i för­hållande till tredje man som gentemot arbetsgivaren. Under dessa förhål­landen är det inte nödvändigt att, som skadeståndskommittén har föreslagit, ge separata bestämmelser för ansvaret i olika relationer.

Vad beträffar arbetstagarens rätt till återkrav mot arbetsgivaren har jag i den allmänna motiveringen intagit ståndpunkten, att någon uttrycklig be­stämmelse om hans rätt att kräva tillbaka skadestånd som han har utgett till tredje man inte behöver tas upp i lagen (avsnitt 2.4.5.7.).

Skadeståndskommittén utgår från att termen arbetstagare skall kunna användas i lagtexten för att beteckna de kategorier skadevållare som skall omfattas av den förevarande paragrafen och att detta uttryck skall ha samma innebörd här som i den föreslagna bestämmelsen om arbetsgivares principalansvar (1 § i kommitténs förslag II). Utan närmare precisering förutsätter kommittén emellertid samtidigt, att bestämmelsema om arbets­tagares ansvar — liksom stadgandet om principalansvar — skall kunna vinna analogisk tillämpning också på andra än arbetstagare.

Vid behandlingen av 3 kap. 1 § departementsförslaget har jag närmare diskuterat arbetstagarebegreppet och dess användning när det gäller princi­palansvar (avsnitt 5.1,3,1,). Jag har därvid funnit, att termen utgör en lämplig beteckning för de kategorier av medhjälpare för vilkas vållande en arbetsgivare skall svara. Liksom kommittén har jag ansett att bestäm­melsen i viss omfattning bör tillämpas också på andra än arbetstagare i den mening begreppet brukar användas inom civilrätten i övrigt. Enligt vad jag har anfört i det sammanhanget kan uttrycket arbetstagare användas i lag­text utan att detta hindrar en tillämpning av principalansvarsreglerna på

5.1.4.1.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            555

andra kategorier av medhjälpare än dem som avses med det civilrättsliga arbetstagarbegreppet.

Liksom kommittén och majoriteten av remissinstanserna anser jag en sådan terminologi lämplig och följdriktig också i detta sammanhang. I likhet med kommittén förutsätter jag härvid att uttrycket arbetstagare här upp­fattas på i stort sett samma sätt som när det används i bestämmelsen om principalansvar. Till frågan om den nu aktuella bestämmelsens tUlämpning på andra än arbetstagare i trängre mening skall jag återkomma i det föl­jande.

Såväl 1958 års förslag (19 §) som skadeståndskommitténs förslag II (4 §) uppställer krav på visst samband mellan den skadevållande handlingen och arbetstagarens verksamhet för arbetsgivarens räkning. EnUgt båda försla­gen skall detta komma till uttryck i lagtexten genom en begränsning till vål­lande »i tjänsten». Uttrycket skall enligt skadeståndskommitténs förslag ha samma innebörd som i bestämmelsen om arbetsgivares principalansvar i 1 § kommittéförslaget (3 kap. 1 § departementsförslaget). Ett par remiss­instanser har kritiserat denna begränsning och har som exempel på att den är för snäv angett fallet att en offentlig funktionär på ett förhållandevis ursäktligt sätt har överskridit gränsema för sin kompetens.

Jag skall inte här ta närmare ställning till bestämmelsernas tillämp­ning i sådana situationer som de kritiska remissinstansema har haft i tankarna och där omständigheterna kan vara mycket varierande. Det är emellertid uppenbart, att en avgränsning mot de fall då arbetstagaren hand­lar som privatperson eller för annans än arbetsgivarens räkning under alla förhållanden måste ske. Väsentligen blh i det hänseendet samma synpunkter vägledande som när det gäller att dra gränserna för principalansvarets till-lämpning. Jag anser det under sådana förhållanden lämpligt att samma ut­tryckssätt kommer till användning här som i 3 kap. 1 § och biträder därför kommittéförslagen i denna del.

I skadeståndskommitténs förslag II (4 §) nämns handlingens beskaffen­het och arbetstagarens ställning som exempel på omständigheter, som sär­skilt skall inverka på den föreskrivna skälighetsbedömningen. Såvitt gäller arbetstagarens skadeståndsansvar mot tredje man föreskrivs dessutom i be­stämmelsens andra stycke att jämkning kan ske, såvida det finnes förenligt med tillbörlig hänsyn till tredje mans intresse. Remissinstanserna har i all­mänhet inte haft något att erinra mot förslagets utformning i dessa hän­seenden.

Enligt departementsförslaget kommer prövningen att avse frågan om synnerliga skäl föreligger att ålägga arbetstagaren skadeståndsansvar. Som framgår av vad jag har sagt i den allmänna motiveringen skall vid denna prövning hänsyn tas främst tiU sådana omständigheter som anges i kom­mittéförslaget. Också i den bestämmelse som jag föreslår bör därför dessa omständigheter särskilt nämnas.

5.1.4.1.

 

556                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i förevarande paragraf av departementsförslaget, att för skada, som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten, han är ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter.

Som framgår av det tidigare anförda gäller paragrafen i förhållande till såväl arbetsgivaren som skadelidande tredje man. Vidare avser den inte bara arbetstagarens direkta skadeståndsansvar mot arbetsgivaren eller tredje man utan också hans regressansvar, när någon — i allmänhet arbets­givaren — av honom söker åter ersättningsbelopp som den regressökande har måst utge till den skadelidande på grund av arbetstagarens vållande i tjänsten.

Som nämnt används uttrycken »arbetstagare» och »i tjänsten» här i samma betydelse som i 3 kap. 1 § departementsförslaget. I fråga om den närmare innebörden och avgränsningen av dessa begrepp hänvisar jag därför till vad jag har anfört vid nämnda paragraf (5.1.3.1.).

Paragrafen är tUlämplig på ansvar för all slags skada, sålunda inte bara person- och sakskada utan också ren förmögenhetsskada och sådant lidande genom brott mot den personliga integriteten som enligt vad jag har utvecklat i annat sammanhang (avsnitt 2.1.4.10.) är ersättningsgUlt. Som jag har berört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.5,8,) skall paragrafen i princip också kunna tillämpas i fråga om sådan icke-ekonomisk skada som är ersättningsgiU uteslutande i kraft av särskilda föreskrifter i den arbets­rättsliga lagstiftningen. Till denna fråga återkommer jag närmare i det följande.

Enligt paragrafen förutsätts att sjmnerliga skäl skall föreligga för att arbetstagaren helt eller till någon del skall göras ansvarig för skada som han vållar. Det måste i det särskilda fallet ha förekommit omständigheter som med betydande styrka talar för att arbetstagaren rimligen bör utge ersätt­ning för skadan. Den prövning som här skall ske kan emellertid — som jag redan har antytt — inte göras helt på samma sätt, när det gäller förhållandet till arbetsgivaren som när tredje man fordrar skadestånd av arbetstagaren. Jag skall i fortsättningen i tur och ordning ta upp de tre olika situationer som bestämmelsen berör: arbetstagarens regressansvar mot arbetsgivaren, hans ersättningsskyldighet för skada som han direkt har tillfogat arbets­givaren och hans skadeståndsansvar mot tredje man.

Vad först gäller arbetstagares regressansvar är som jag tidigare har framhållit utgångspunkten, att ersättning för skada som en arbetstagare i tjänsten vållar tredje man normalt skall slutligt bäras av arbetsgivaren. Avsikten är också att det är mot denne som tredje man i första hand skall framställa sitt skadeståndskrav. För att regress skall komma i fråga, förut­sätts att arbetstagaren är skadeståndsansvarig gentemot arbetsgivaren på grund av att han har varit vållande till den uppkomna skadan. Termen

5.1.4.1.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           557

vållande betecknar här som annars även förfarande som kan medföra skade­ståndsansvar enligt 2 kap. 2 eller 3 § departementsförslaget. För tillämpning av paragrafen är inte nödvändigt att arbetsgivaren svarar för skadan enbart på grund av arbetstagarens vållande enligt 3 kap, 1 eller 2 § skadestånds­lagen, utan regeln blir tillämplig också när arbetsgivaren dessutom svarar mot tredje man på grund av eget vållande, enligt kontraktsrättsliga regler eller enligt särskilda regler om objektivt ansvar. Som jag har nämnt i den aUmänna motiveringen (avsnitt 2.4.5.9.) torde även utan uttryckUg före­skrift härom gälla att de särskilda regressbestämmelser som finns i vissa speciallagar om objektivt ansvar inte hindrar en tillämpning av nu föreva­rande bestämmelse.

Bestämmelsen kan bli tillämplig också när arbetsgivarens skadestånds­ansvar i förhållande till den skadeUdande har grundats enbart pä avtalsrätts-liga regler. Det innebär bl. a. att bestämmelsema gäUer när regresskravet av­ser t, ex. ersättning för ren förmögenhetsskada som arbetstagaren genom försummelse i tjänsten har tillfogat arbetsgivarens avtalskontrahent och ar­betstagaren på grund av tjänsteavtalet är ansvarig mot arbetsgivaren för skadestånd som denne på grund av avtalsförhållandet kan ha betalat till den skadelidande.

Paragrafen gäller som tidigare antytts också när regresskravet avser er­sättning för icke-ekonomisk skada, dvs. för sådant lidande som avses i 5 kap, 2 § departementsförslaget. En arbetsgivare kan enligt nämnda para­graf bli ersättningsskyldig för sådan skada med anledning av sin arbets­tagares vållande, t. ex. när arbetstagaren i tjänsten har ärekränkt någon. Arbetsgivarens regressanspråk mot arbetstagaren skall då bedömas med till-lämpning av förevarande bestämmelse.

Bland de omständigheter som skall beaktas vid prövningen, buravida synnerliga skäl finns att göra arbetstagaren ansvarig, nämner lagtexten till en början handlingens beskaffenhet. Det är tydligt att graden av arbetstagarens vållande här spelar en viktig roll. Preventiva skäl motive­rar i allmänhet att en arbetstagare behandlas strängare vid uppsåtligt eller i övrigt grovrt skadevållande än när endast »vanlig» vårdslöshet Ugger honom till last. Men inte ens vid uppsåtliga handUngar eller när arbetstagaren har förfarit grovt vårdslöst är det givet att han bör svara för hela den skada som han har vållat. En nedsättning av skadeståndet kan tänkas t, ex, om handlingen har medfört avsevärt mera omfattande skador än arbetstagaren hade kunnat räkna med och full ersättningsskyldighet skulle bli oskäligt betungande samt nedsättning kan ske utan att preventionshän-sjm eftersatts, eller när arbetsgivaren själv har medverkat till skadan genom eget vållande, I det senare fallet torde den slutliga fördelningen av skade­ståndsansvaret mellan arbetsgivaren och arbetstagaren regelmässigt böra ske på ett annat sätt med stöd av förévarande bestämmelse än enligt allmän­na grundsatser om fördelningen av skadestånd mellan flera skadevållare,

5.1.4.1.

 

558                Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972

Vid bedömningen av handlingens beskaffenhet skall hänsyn tas också till sådana omständigheter som att arbetstagaren har anförtrotts en speciell uppgift men har svikit förtroendet. Detta kan leda tUl att viss ersättning utgår, även om försummelsen i förhållande till den skadelidande inte fram­står som särskilt graverande.

Att den skadevållande handlingen är belagd med straff medför inte i och för sig att arbetstagaren skall åläggas skadeståndsskyldighet. Detta kan få särskild betydelse vid handlingar som kan bestraffas endast som tjänste­fel.

Med arbetstagarens ställning avses i den nu diskuterade situationen främst det mått av ansvar som åvilar honom i förhållande till arbetsgivaren, dvs, om han tillhör dennes drifts- eller arbetsledning eller i övrigt åtnjuter särskilt förtroende. Viss hänsjm bör tas också till det in-fljrtande som arbetstagaren i realiteten har haft när det gäller arbetets ut­förande — han har kanske i själva verket på grund av sin särskilda sak­kunskap e. d. varit bestämmande i förhåUande till arbetsgivaren. Sådana omständigheter kan motivera att bestämmelsen tillämpas med större sträng­het mot honom än mot arbetstagare i allmänhet.

Bland de övriga omständigheter som skall beaktas bör här även nämnas arbetsgivarens och arbetstagarens ekonomiska förhållanden. Visserligen ligger det i sakens natur att sådana faktorer inte så ofta kommer att spela någon självständig roll i detta sammanhang. Det är ju bl. a. just ekonomiska överväganden som ligger bakom principen att skador som vållas i en verksamhet bör slutligt bäras av den som utövar verksamheten. Om emellertid andra omständigheter anses innefatta synnerliga skäl för att arbetstagaren får bära en del av ersättningen, kan man vid bestämmande av regressansvarets omfattning ta viss hänsyn till arbetstagarens löneför­måner och hans ekonomi i övrigt. I mindre förhållanden, t. ex. inom jord-och skogsbruk, men särskilt när det gäller icke-ekonomisk verksamhet, kan vidare situationen undantagsvis vara sådan att arbetstagaren har en betyd­ligt starkare ekonomisk ställning än arbetsgivaren, åtminstone om man ser till likviditeten, och detta bör då tillåtas inverka, så att arbetstagaren åläggs att bära en större del av skadeståndet än som under samma förutsättningar i övrigt annars skulle ha blivit fallet. När t. ex. en privatperson bara till­fälligt har anlitat arbetskraft gör sig skälen alt låta arbetsgivaren bära skaderiskema i allmänhet inte heller gällande med samma styrka som i van­lig näringsverksamhet, och det bör i sådana fall finnas större utrymme för hänsjm till de privatekonomiska förhållandena.

Jag utgår i likhet med kommittén från att det sällan blir fråga om regress­krav mot arbetstagare, när det gäller person- eller sakskada, I regel har arbetsgivaren försäkring och då betalar försäkringsgivaren skadeståndet. Försäkringsgivaren  inträder  visserligen  i  princip   i  försäkringstagaren-

5.1.4.1.

 

Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972            559

arbetsgivarens rätt mot den skadevållande arbetstagaren, men regressrätten är enligt försäkringsvillkoren regelmässigt inskränkt till fall av uppsåt och vållande i berusat tillstånd. Ä andra sidan framgår av vad jag redan har sagt att det vid sådana skadefall ofta föreligger sjmnerliga skäl att ålägga arbets­tagaren skadeståndsansvar. I detta sammanhang bör framhållas, att en för­säkringsgivare, som meddelat ansvarsförsäkring för en arbetsgivare, inte lär genom villkoren kunna förbehålla sig rätt till mer långtgående regress mot skadevållande arbetstagare än som följer av förevarande bestämmelse eller av avtal i vilket arbetstagaren är part. Att rätt till regress enligt nu gängse villkor föreskrivs vid uppsåt och vållande i berusat tillstånd hindrar sålunda inte, att en arbetstagare helt eller delvis befrias från regressansvar med stöd av denna bestämmelse, om omständighetema i övrigt är ömmande.

I fråga om person- och sakskada torde bestämmelsen få större praktisk betydelse, när arbetsgivaren, t. ex. staten, uppträder som självförsäkrare, eller när han i övrigt saknar ansvarsförsäkring, I de förstnämnda fallen bör bestämmelsen i princip tillämpas på samma sätt som om försäkring hade förelegat. Med den nuvarande utformnmgen av ansvarsförsäkringsvillkoren betyder detta, att regressansvar blir aktuellt bara i mycket begränsad ut­sträckning.

Principiellt bör bestämmelsen tillämpas på samma sätt i fråga om ren förmögenhetsskada som när regresskravet avser person- eller sakskada. När arbetstagarens ansvarighet grundar sig enbart på tjänsteavtalet, kan emellertid av detta uttryckligen eller underförstått följa, att hans ansvarig­het är mer eller mindre omfattande än som följer av förevarande bestäm­melse. Ofta rör det sig om åsidosättande av centrala avtalsförpliktelser från arbetstagarens sida, och detta kan som jag tidigare har nämnt inverka.

Arbetstagaren kan också ådra sig ansvar för ren förmögenhetsskada ge­nom brott. Beträffande arbetstagare i enskild tjänst rör det sig i regel om uppsåtliga förfaranden, och då föreligger det vanligen synnerliga skäl att göra honom ansvarig. Liksom vid person- eller sakskada kan en nedsättning av skadeståndet tänkas även vid uppsåtliga handlingar, exempelvis om arbetstagaren handlat under påverkan av någon överordnad eller i arbets­givarens intresse. Uppsåtliga förmögenhetsbrott o, d, lär emellertid ganska sällan kunna anses begångna i tjänsten, I varje fall i utomobligatoriska för­hållanden inträder då inte något principalansvar, och regressansvar mot arbetsgivaren blir följaktligen inte heller aktuellt.

Med nuvarande ämbetsansvarsregler kan ansvar för ren förmögenhets­skada Inträda i betydligt större omfattning för arbetstagare i allmän tjänst med anledning av felaktiga förfaranden i tjänsten. Bestämmelsen blir då som nämnts tillämplig beträffande deras regressansvar mot den som enligt 3 kap, 2 § departementsförslaget har utgett ersättning för skadan. Tillämp­ningen torde här böra ske i stort sett på samma sätt vare sig det är fråga om

5.1.4.1.

 

560                Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972

person- eller sakskada eller om ren förmögenhetsskada,

I övrigt förutsätter bestämmelsen att hänsyn tas till samtliga förelig­gande omständigheter, och jag anser det varken behövligt eller lämpligt att binda rättstillämpningen genom några mera preciserade anvisningar om vilka andra faktorer än dem jag nu har berört som skall kunna medföra att arbetstagaren görs ansvarig.

När det gäller arbetstagares direkta skadeståndsansvar mot arbetsgiva­ren, bör bestämmelsen tillämpas i huvudsak på samma sätt som i fråga om regressansvaret. Emellertid kan preventiva skäl ibland påkalla att skade­ståndsregeln tillämpas strängare i hithörande fall, särskilt vid bristande redovisning av anförtrodda medel och när arbetstagaren handskas grovt vårdslöst med redskap e, d, som han har fått om hand. Att han genom sitt handlande har åsidosatt centrala förpliktelser i tjänsteavtalet kan också i andra fall motivera att han åläggs skadeståndsskyldighet. Detsamma gäller i det av skadeståndskommittén särskilt berörda fallet då en arbetstagare, vilken arbetar tillsammans med sin arbetsgivare under likartade yttre för­hållanden — t. ex. i skogs- eller jordbruk — vållar denne personskada. Framför aUt vid allvarligt vållande frän arbetstagarens sida kan då sjmner­liga skäl tänkas föreligga att ålägga arbetstagaren visst skadeståndsansvar. Man får emellertid beakta att ban saknar praktisk möjlighet att försäkra sig mot ansvaret. Om skadan är täckt av objektsförsäkring bör det endast i undantagsfall förekomma, att försäkringsgivaren medges rätt till regress mot arbetstagaren för utgiven ersättning. Framför allt kan detta bli aktuellt när skadan har vållats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Saknar arbets­givaren försäkringsskydd, i strid mot vad som är brukUgt, bör hans skade­ståndsrätt inte gå längre än skadeförsäkringsgivares regressrätt. Samma sjm­punkter bör bli vägledande när arbetsgivaren uppträder som självförsäk­rare.

En särskild fråga avser förhållandet mellan förevarande paragraf och de speciella skadestånds- och jämkningsregler som finns i den arbetsrätts­liga lagstiftningen. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2,3.) rör det sig här om jämkningsregler av speciellt slag vilka är avsedda att tillämpas under särskilt hänsynstagande till arbetsrättsliga grundsat­ser. Man får därför räkna med att en tillämpning av dessa regler ofta leder till resultat som innebär avvikelse från de principer som ligger till grund för den nu förevarande allmänna bestämmelsen om arbetstagares skadestånds­ansvar. Det kan t, ex. väl tänkas att en arbetstagare med stöd av 8 § kol­lektivavtalslagen åläggs skyldighet att ersätta skada till följd av att han har åsidosatt sina skyldigheter enligt kollektivavtal, även om det inte från de allmänna svmpunkter som bär upp förevarande bestämmelse kan sägas föreligga synnerliga skäl att göra honom ansvarig för skadan, I all sjrnner­het gäller detta i fråga om sådan icke-ekonomisk skada som i sådana fall är

5.1.4.1.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             561

ersättningsgiU uteslutande i kraft av den särskilda föreskriften härom i nämnda lagrum i kollektivavtalslagen, Å andra sidan leder en tillämpning av den s, k, 200-kronors-regeln i kollektivavtalslagen inte sällan till ett för­månligare resultat för arbetstagaren än förevarande paragraf i skade­ståndslagen. Det är emellertid inte möjligt att på förhand göra några generella uttalanden i vad mån eller på vad sätt en tillämpning av de spe­ciella skadestånds- och jämkningsreglema i den arbelsrättsliga lagstift­ningen skall medföra modifikationer i den allmänna bestämmelsen i skade­ståndslagen om arbetstagares skadeståndsansvar. Dessa problem får avgöras i rättstillämpningen i varje enskilt fall, med beaktande av de ändamåls-synpunkter som ligger till grund för de olika lagreglerna,

I fråga om både regressansvaret och det direkta skadeståndsansvaret mot arbetsgivaren bör beaktas att paragrafen är dispositiv. Det torde inte heller vara ovanligt att ansvaret åtminstone för vissa fall uttryckligen regleras i kollektivavtal eller i enskilda tjänsteavtal. Sådana avtalsvillkor tar i och för sig över bestämmelsen, men jag vill erinra om att klausuler som är uppen­bart otiUbörliga här som annars kan åsidosättas enligt grunderna för 8 § skuldebrevslagen. Den grundsyn på frågan om arbetstagarens ansvar som kommer till uttryck i förevarande paragraf kan uppenbarligen påverka bedömningen, huruvida tillämpning av en avtalsbestämmelse med avvikande innehåll skall anses otillbörlig mot arbetstagaren.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om arbetstagarens direkta skadeståndsansvar mot tredje man — varmed jag i detta sammanhang avser alla andra skadelidande än arbetsgivaren. Med den utformning som reglerna om arbetsgivares principalansvar har fått i departementsförslaget torde det bara i sällsynta undantagsfall inträffa att en arbetsgivare i enskild verksamhet inte är ansvarig för skada som en arbetstagare har vållat i tjänsten och för vilken denne själv är ansvarig. Förslaget utgår från att när arbetsgivaren svarar för hela skadan och har ansvarsförsäkring eller i övrigt är solvent för skadeståndet den skadelidande normalt vänder sig mot arbetsgivaren och över huvud taget inte kräver arbetstagaren. Gör han trots allt anspråk gällande mot arbetstagaren, bör dennes ansvarighet i princip bedömas på samma sätt som om det varit fråga om ett regressanspråk från arbetsgivaren men självfallet utan hänsyn till sådana tredje man ovidkom­mande förhållanden som uteslutande har avseende på det inbördes förhål­landet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, som t. ex. särskilda åtagan­den av arbetstagaren i tjänsteavtalet e. d.

I praktiken torde emellertid arbetstagares ansvar mot tredje man — bortsett från vissa fall som avser skada vid mjmdighetsutövning och som jag strax skall beröra särskilt — aktualiseras bara när arbetsgivaren inte har ansvarsförsäkring som täcker skadan och är insolvent för skadeståndet eller när detta har jämkats enligt 3 kap. 6 § departementsförslaget. Att

5.1.4.1.

36 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5

562                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

tredje man då inte får full ersättning av arbetsgivaren för sin skada utgör visserligen inte i och för sig ett sådant skäl att ålägga arbetstagaren skade­ståndsskyldighet som avses i paragrafen. Men som jag har anfört i den allmänna motiveringen kan sociala skäl tala för att tredje mans intresse särskilt beaktas. Hänsyn tUl tredje man kan leda till att arbetstagarens skadeståndsskyldighet bör bedömas strängare än hans regressansvar mot ar­betsgivaren. Allmänt gäller att parternas ekonomiska förhållanden i högre grad än när det gäller arbetstagarens ansvar mot arbetsgivaren skall beaktas i denna situation. Om den skadelidande har eller enligt gängse värderingar bort ha skadeförsäkring bör skadestånd regelmässigt inte utgå. Detsamma gäller i allmänhet när den skadelidande har en god ekonomisk ställning. Hänsyn bör särskilt tas till att arbetstagare i regel inte kan skydda sig genom ansvarsförsäkring. Som jag tidigare har redovisat förekommer dock sådan försäkring för vissa kategorier arbetstagare, och i den mån en skada täcks av arbetstagarens egen ansvarsförsäkring kan detta ensamt eller i förening med andra omständigheter utgöra synnerliga skäl att ålägga honom skadeståndsskyldighet.

Andra särskilda omständigheter på arbetstagarens sida kan undantagsvis leda till att han bör bära ett fullt eller i endast mindre mån reducerat ansvar också i fall då hans vållande inte är av mera allvarligt slag. Som exempel kan framhållas det av skadeståndskommittén berörda fallet, att arbetstaga­ren har ett betydande intresse i företaget och ett bestämmande infljiande över detta, I övrigt torde hans ställning ha mindre betydelse, när det gäller skadeståndsansvaret mot den skadelidande, än när fråga är om hans an­svarighet mot arbetsgivaren.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.5.6. och 2.4,5,8.) har jag utför­ligt behandlat de speciella situationer som kan uppkomma, när skada har vållats tredje man genom en offentlig funktionärs fel eller försummelse i tjänsten och det allmänna inte svarar för ska­dan på grund av de särskilda regler om inskränkningar i statens och kom­munemas skadeståndsansvar vid offentlig myndighetsutövning som tas upp i 3 kap. 3—5 §§. Omständighetema kan här vara mycket skiftande och det torde knappast vara möjligt att ge mera konkreta anvisningar för bestäm­melsens tUlämpning i sådana fall. Jag vill bara erinra om att man vid be­dömningen av hur långt hänsyn till den skadelidandes intresse kan tillåtas inverka måste beakta de ändamålssynpunkter som ligger till grund för de nämnda bestämmelserna. I många fall torde dessa överväganden medföra, att den skadelidande åtminstone delvis bör bära skadan själv.

Om arbetstagaren har utgett större belopp i skadestånd till tredje man än vad han skulle ha fått betala om den skadelidande hade krävt arbetsgivaren och denne sedan regressvis vänt sig mot arbetstagaren, har han i enlighet med allmänna grundsatser om skadeståndets fördelning mellan flera skade-

5.1.4.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            563

ståndsskyldiga rätt att rikta återkrav mot arbetsgivaren för det överskju­tande beloppet. Som jag tidigare har nämnt bör nämligen den inbördes an­svarsfördelningen i ett sådant fall ske efter de normer som gäller när arbets­givaren för regresstalan mot arbetstagaren. Det bör emellertid observeras, att arbetstagarens återkravsrätt — liksom f, ö, också arbetsgivarens rätt till återkrav mot arbetstagaren — har karaktären av en subrogationsrätt och att arbetstagaren således aldrig kan återfå större belopp än den skadelidande skulle ha kunnat få av arbetsgivaren. Det betyder bl, a, att arbetsgivaren i princip kan påkalla jämkning av skadeståndet med tillämpning av 3 kap. 6 § departementsförslaget och även i övrigt kan göra de invändningar som han hade kunnat resa mot ett krav från den skadelidande utan att vara på något sätt beroende av de medgivanden som arbetstagaren kan ha gjort i för­hållande till denne. Arbetsgivaren torde bl. a. kunna göra preskriptionsin­vändning.

Som jag förut har sagt skall paragrafen i viss omfattning tillämpas på vissa andra än arbetstagare i trängre mening. Enligt både 1958 års förslag och skadeståndskommitténs förslag II skulle jämkning kun­na ske också för vissa kategorier skadevållare som inte omfattas av det civU­rättsliga arbetstagarbegreppet. Jämkningsregeln i 19 § av 1958 års förslag var avsedd att tillämpas på all personal i offentlig verksamhet, inte bara an­ställda utan också t, ex, statliga och kommunala förtroendemän, värnplik­tiga och tjänstepliktiga. Skadeståndskommittén utgick för sin del från att bestämmelsema om jämkning av arbetstagares skadeståndsansvar skulle kunna tillämpas analogiskt, inte bara i fråga om personer vilkas vållande genom analogisk tillämpning av 1 § i kommitténs lagförslag skulle kunna utlösa principalansvar, utan också i en del andra fall, bl. a. beträffande an­svar i vissa situationer för personer som mtar ställning som organ för juridiska personer. Kommittéernas ståndpunkt i denna del har i allmänhet inte mött några invändningar under remissbehandlingen.

Som jag förut har utvecklat (avsnitt 5.1.3.1.) bör skadeståndsregeln i 3 kap. 1 § departementsförslaget kunna tillämpas beträffande åtskilliga kategorier av skadevållare som utför arbete motsvarande en arbetstagares utan att ett tjänsteavtal i vanlig mening kan anses föreligga, såsom värn­pliktiga, anstaltsinterner som utför arbete för statens räkning och en del liknande grupper, elever vid läroanstalter i vissa fall samt s. k. beroende uppdragstagare, 3 kap. 1 § får vidare anses omfatta bl. a. medhjälpare som anlitas vid arbetsbyten och familjemedlemmar som har anförtrotts arbete vilket lika väl hade kunnat utföras av arbetstagare i vanlig mening.

Beträffande alla nu nämnda kategorier bör också förevarande bestäm­melse om arbetstagares skadeståndsskyldighet kunna tUlämpas. Jag vill dock framhålla att de sociala hänsjm som motiverar en begränsning av arbets­tagares skadeståndsansvar inte lika ofta gör sig gällande utanför de egentliga

5.1.4.1.

 

564                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

arbetstagarnas krets. Exempelvis vid arbetsbyten kan det många gånger te sig omotiverat att gynna skadevållaren på den principalansvariges be­kostnad, och det ligger då närmare till hands än annars att anse synnerliga skäl föreligga att ålägga honom ansvar. En annan synpunkt som talar i samma riktning är att det i fråga om dessa kategorier inte föreligger något sådant lydnadsförhållande som karaktäriserar en arbetstagares ställning.

Beträffande dem som har ställning som organ för en juridisk person får reglerna om arbetstagares skadeståndsansvar anses tillämpliga i viss om­fattning trots att bestämmelsen om principalansvar i 3 kap. 1 § departe­mentsförslaget inte är tillämplig i fråga om skada som de vållar i denna egenskap. I fråga om privaträttens juridiska personer får man som kom­mittén har ansett tiUämpa förevarande paragraf analogiskt, när skada har vållats under utförande av ett arbete som lika väl kunde ha anförtrotts åt en vanlig arbetstagare. Angående ersättningsskyldighet för personer i organ­ställning på grund av felaktiga beslut eller åtgärder på den juridiska perso­nens vägnar finns emellertid särskilda associationsrättsliga jämkningsregler, t. ex. 211 § aktiebolagslagen och 108 § lagen om ekonomiska föreningar, och när någon sådan regel är tillämplig får den anses innefatta en exklusiv regle­ring av skadeståndsansvarets omfattning. Beträffande vissa typer av juri­diska personer, exempelvis stiftelser och ideella föreningar, saknas emeller­tid sådana särskilda jämkningsregler. Det torde då inte vara uteslutet att åberopa nu förevarande bestämmelse analogiskt som grund för nedsättning av skadeståndsansvaret också vid sådana beslutskador som jag här har be­rört, såvida inte en analogisk tUlämpning av näraliggande associationsrätts­liga jämkningsregler snarare kommer i fråga.

Vad jag nu har sagt bör emellertid inte gälla delägare i handelsbolag och enkla bolag. Det skulle inte stämma väl överens med grunderna för den lagreglerade ordning som gäller i fråga om bolagsmännens ansvarighet in­bördes och mot tredje man att medge en nedsättning av detta ansvar genom analogisk tiUämpning av nu förevarande paragraf.

Vid prövning av frågor om jämkning av ansvaret för personer med ställ­nmg av organ för ett aktiebolag eller annan enligt privaträttsliga regler bil­dad juridisk person får man självfallet ta särskild hänsjm till den förtroende­ställning som skadevållaren har intagit och det ekonomiska infljrtande han kan ha utövat i företaget, t. ex. om detta är ett enmansbolag eUer ett få­mansbolag där skadevållaren har varit dominerande intressent. En faktor som också kan spela särskild roll är storleken av det arvode som skade­vållaren uppbär. Många gånger måste enbart dennes ställnmg utgöra till­räcklig grund för att döma ut fullt skadestånd. Allmänt kan sägas att man vid analogisk tillämpning av paragrafen i hithörande fall bör vara återhåll­sam med att sätta ned skadeståndet och i varje fall inte på samma sätt som när det gäller arbetstagare i egentiig mening utgå från ansvarsfrihet för skadevållaren. I stället bör paragrafen i fråga om personer i organställ-

5.1.4.1.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             565

ning tillämpas som en jämkningsregel. Härvid bör de överväganden som ligger till grund för de tidigare nämnda särskilda associationsrättsliga jämk­ningsreglerna vara vägledande men tillbörlig hänsjm givetvis tas till om­ständigheter som kan föranleda att skadevållaren i större eller mindre mån jämställs med arbetstagare.

Jämkningsregeln i 19 § av 1958 års förslag avsåg som nämnt ansvar för all personal i offentlig verksamhet, alltså även för t. ex. personer som innehar statliga eller kommunala förtroendesysslor. Regeln skulle enligt 20 § i för­slaget kunna tillämpas även vid sådan offentlig verksamhet som till sin art är att jämställa med enskild verksamhet.

Av skäl som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen har jag inte ansett mig böra föreslå några särregler för funktionärer i offentlig verk­samhet. I den mån sådana funktionärer är arbetstagare i egentlig mening blir sålunda förevarande paragraf tillämplig på samma sätt som i fråga om arbetstagare i enskild tjänst. Åtskilliga personer som är sysselsatta för det allmännas räkning och i viss utsträckning utövar offentlig myndighet faller emellertid utanför kretsen av arbetstagare i civilrättslig mening. Paragrafen bör i vidsträckt omfattning kunna tillämpas analogiskt på skadeståndsskyl­dighet som dessa personer ådrar sig under sådan verksamhet. När t. ex. en kommunal nämnd vållar skada under handläggning av ärenden inom den s, k. självförvaltningens område, bör alltså nedsättning av det skade­ståndsansvar som de enskilda nämndledamötema ådrar sig kunna komma i fråga, I sådana fall, liksom över huvud taget när skadeståndsskyldighet på grund av felaktiga beslut åvilar personer som intar organställning inom den offentliga sektorn, är det emellertid naturligt att möjligheten att lindra skadeståndsansvaret används med viss varsamhet. Liksom när det gäller organ för juridiska personer inom den enskilda sektorn bör bestämmelsen tillämpas som en jämkningsregel. Vid bedömningen får hänsyn tas till stor­leken av den ersättning som skadevållaren uppbär för sin syssla och dennas karaktär av offentligt förtroendeuppdrag, varvid bl. a. får beaktas om upp­dragstagaren har varit skyldig att åtaga sig den syssla han har utsetts att ombesörja. Om någon som tillhör här ifrågavarande kategori av offentliga funktionärer vållar skada när han handhar uppgifter av en art som vanligt­vis ankommer på vanliga anställda, är det däremot naturligt att anlägga i stort sett samma synpunkter som när det gäller arbetstagare i allmänhet. I sådana fall bör man alltså utgå från ansvarsfrihet för befattningshavaren och ålägga honom skadeståndsskyldighet bara i den mån det föreligger synnerliga skäl härför.

Inom den offentliga sektorn bör vidare regeln om arbetstagares skade­ståndsskyldighet kunna tillämpas också i fråga om sädana funktionärer för vilkas myndighetsutövming staten eller kommun svarar enUgt 3 kap. 2 § de­partementsförslaget men som inte innehar en statUg eller kommunal för-

5.1.4.L

 

566                     Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972

troendesyssla utan står helt utanför den statliga eller kommunala organisa­tionen, såsom dispaschör, notarius publicus, rättens ombudsman i konkurs, personundersökare, övervakare, barnavårdsman m. fl.

5.1.5.                                            5 KAP.

Gemensanuna bestiimmelser

Detta kapitel innehåller bestämmelser om skyldighet att ersätta ren för­mögenhetsskada som har vållats genom brott (1 §), om skyldighet i vissa fall att utge ersättning för annat lidande an sveda och värk eller lyte och annat framtida men och att bekosta tryckning av dom i ärekränkningsmål (2 §), om vad som är ersättningsgiU skada vid personskada (3 §), om efterlevandes rätt till skadestånd (4 §), om vad som är ersättningsgiU skada vid sak­skada (5 §), om verkan av den skadelidandes medvållande (6 §), om solidariskt ansvar, när två eller flera är ersättningsskyldiga för samma skada (7 §) samt om viss inskränkning i skadeståndsansvar med anledning av straffbar underlåtenhet att avslöja brott (8 §).

5.1.5.1.                                            1  §

Förevarande paragraf innehåller en bestämmelse om ersättning för ren förmögenhetsskada som tillfogas genom brott. Den har i gällande rätt mot­svarighet i 6 kap. 1 § första punkten SL. En motsvarande bestämmelse åter­finns i 12 § i skadeståndskommitténs förslag I.

Enligt 6 kap. 1 § SL utgår ersättning för skada som vållas genom brott. Skadestånd utgår i sådant fall för såväl person- eller sakskada som ren för­mögenhetsskada. Stadgandet utgör en del av culparegeln. Denna regel inne­bär emellertid att skadestånd i princip alltid utgår för person- eller sakskada som vållas uppsåtligen eller av vårdslöshet, oavsett om den skadevållande handlingen innefattar brott. Enligt mitt förslag skall culparegeln kodifie­ras i den nya skadeståndslagen. Så har i departementsförslaget skett genom bestämmelsen i 2 kap. 1 § såvitt angår person- och sakskada. Den nya lagstiftningen avser emellertid inte att medföra någon ändring i gäUande rätt i fråga om skyldighet för den som vållat ren förmögenhetsskada genom brott att ersätta skadan. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1,4,3,) måste därför en särskild föreskrift tas upp i den nya lagen om ersättning för ren förmögenhetsskada genom brott.

Bestämmelsen i 6 kap. 6 § SL om skadeståndsansvaret för barn under 15 år och psykiskt abnorma personer är tillämplig också i fråga om sådana skadevållares skyldighet att ersätta ren förmögenhetsskada genom brott. Detsamma skall i princip gälla i fråga om de motsvarande skadeståndsreg­ler som har tagits upp i 2 kap. 2 och 3 §§ departementsförslaget. Dessa regler är emellertid i likhet med 2 kap, 1 § enligt sin lydelse tillämpliga

5.1.4.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            567

bara vid vållande till person- eller sakskada. Den särskilda bestämmelsen om ersättning för ren förmögenhetsskada genom brott måste utformas med beaktande härav.

Den bestämmelse om arbetsgivares principalansvar som har tagits upp i 3 kap. 1 § departementsförslaget gäUer likaledes bara i fråga om person-och sakskada. Som jag har anfört i den aUmänna motiveringen skall emel­lertid de nya principalansvarsreglerna i princip vara tillämpliga också i frå­ga om ren förmögenhetsskada som en arbetstagare i tjänsten vållar genom brott (avsnitt 2.2.4.5.). Hänsyn härtill måste tas vid utformningen av den nu aktuella bestämmelsen.

Enligt förslaget till lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar skall staten eller kommun utge ersättning för bl. a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid utövming av offentlig myndig­het, oavsett om den skadevåUande handlingen utgör brott eller inte. Bestäm­melsen i 3 kap. 2 § departementsförslaget har utformats i enlighet härmed. De särskilda regler i nämnda kapitel som på olika sätt begränsar det all­männas ansvaiighet vid myndighetsutövning (3—8 §§) skall vara tiUämp­liga också i fråga om ren förmögenhetsskada genom brott. Som jag har framhålUt redan vid behandlingen av frågan om formema för den nya lag­stiftningen (avsnitt 3,3,) bör därför i nu ifrågavarande bestämmelse göras undantag för de fall av vållande tUl ren förmögenhetsskada som omfattas av 3 kap. 2 §.

I enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i förevarande paragraf i de­partementsförslaget, att om någon i annat faU än som avses i 3 kap. 2 § tiU­fogas ren förmögenhetsskada och skadan har vållats genom brott, ersättning skall utges enligt vad i skadeståndslagen är föreskrivet om skyldighet att ersätta person- eller sakskada.

I fråga om innebörden av uttrycket »ren förmögenhetsskada» hänvisar jag tUl vad jag har anfört vid 1 kap. 2 § departementsförslaget (avsnitt 5.1,1,2,),

Med brott avses här sådan handUng eller underlåtenhet som utgör brott i brottsbalkens mening. Enligt 1 kap. 1 § BrB är brott gärning för vilken i brottsbalken eller annan lag eller författning är stadgat straff som sägs i balken. 1 kap. 2 § BrB innehåller föreskrift att i balken beskriven gäming skall, om inte annat sägs, anses som brott endast om den begås uppsåtligen. Vidare sägs i samma lagrum att om gärningen har begåtts under självrför-vållat rus eller om gärningsmannen eljest var genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, detta inte föranleder att gämingen inte anses som brott. Det sagda innebär bl. a. att gärningar som begås av bam under 15 år och psykiskt abnorma personer kan utgöra brott, även om straffrättsUg på­följd inte kan ådömas. En sådan person kan alltså åläggas att utge ersätt­ning för ren förmögenhetsskada med stöd av förevarande paragraf och tiU-

5.1.5.1.

 

568                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

lämpligt lagrum i 2 kap. departementsförslaget, dvs. 1, 2 eller 3 §,

Hänvisningen tiU »vad i denna lag är föreskrivet om skyldighet att ersätta person- eller sakskada» avser de grundläggande ansvarighetsreglerna i 2 kap. 1, 2 och 3 §§ samt 3 kap. 1 § — däremot givetvis inte 3 kap. 2 §. Här lik­som i 5 kap. 2 § innebär emellertid uttrycket också en hänvisning tiU de be­stämmelser i lagen som kan utesluta eller medföra begränsningar av skade­ståndsansvar enligt dessa regler, dvs. 3 kap. 6 §, 4 kap. 1 § samt 5 kap. 6 och 8 §§. Genom att hänvisningen begränsats tUl att avse de bestämmelser som reglerar själva skadeståndsskyldigheten bortfaller behovet att som i 12 § i skadeståndskommitténs förslag ange att lagens bestämmelser gäller endast >i tiUämpliga delar».

Paragrafen reglerar inte frågan vem som är berättigad tUl ersättning med anledning av ett brott eller vilka intressen som skyddas av en straffsanktio­nerad handlingsnorm och därigenom också av förevarande skadeståndsre­gel. Hithörande problem får lösas av domstolarna med tUlämpning av all­männa grundsatser (jfr 1 kap. 1 § departementsförslaget). Jag hänvisar i detta hänseende till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4.3. och 2.3.6.5.).

Gällande rätt intar den principiella ståndpunkten att ersättning för ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhåUanden utgår endast om ska­dan har vållats genom brott eller skadeståndsskyldighet är särskilt före­skriven i lag. Som jag har sagt i den aUmänna motiveringen är jag inte i vidare mån än som följer av de regler jag föreslår om det allmännas skade­ståndsansvar beredd att nu ta upp frågan i vilken utsträckning ersättning för ren förmögenhetsskada kan eller bör utgå i andra fall (avsnitt 2.1.4.3.). Den frågan lämnas som hittills tUl avgörande i rättstiUämpningen. Den nya lagstiftningen är inte avsedd att vare sig medföra någon ändring i gällande rätt eUer utgöra hinder för en rättsutveckling genom praxis i rikt­ning mot ett vidgat ansvar för ren förmögenhetsskada. Förevarande para­graf får således lika litet som övriga bestämmelser i förslaget läggas till grund för motsatsslut.

5.1.5.2.                                 2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att utge ersättning för lidande vid vissa brott mot den personliga integriteten och att bekosta tryck­ning av dom i mål om ärekränkning eUer liknimde brottslig gärning. Den motsvarar 6 kap. 3 § SL och har i skadeståndskommitténs förslag I sin motsvarighet i 10 §.

Första stycket

I 6 kap. 3 § första stycket SL föreskrivs, att »vedergällning» skall ges för Udande som kan anses någon tiUskyndat genom brott mot personUga friheten eller genom ärekränkande gäming.

5.1.5.1.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            569

Skadeståndskommittén har föreslagit att en motsvarande bestämmelse tas upp i en ny skadeståndslag men att dess tiUämpningsområde utvidgas till att omfatta också vissa andra fall av brottsligt ofredande än brott mot den personliga friheten. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,1.4.10.) biträder jag detta förslag. I likhet med kommittén anser jag vidare att stadgandets språkliga utformning bör moderniseras och att en anpassning bör ske till brottsbalkens terminologi. Härmed är givetvis inte avsett att en mera fullständig revision av stadgandet skall förgripas. Jag vill erinra om att en Översyn av reglerna om ersättning på grund av ärekränkningsbrott för närvarande pågår inom kommittén för lagstift­ningen om yttrande- och tryckfrihet.

Vid min behandling av huvudgrunderna för en lagstiftning om arbets­givares skadeståndsansvar (avsnitt 2.2.4.5.) och om det aUmännas skade­ståndsansvar (avsiutt 2.3.6.3.) har jag på anförda skäl förordat att de nya reglema om principalansvar och om ansvarighet för staten och kommu­nema vid offentlig mjmdighetsutövning görs tillämpliga i fråga om sådant lidande som avses i 6 kap. 3 § SL i samma omfattning som de föreslagna allmänna reglema om ansvar för eget vållande. Detta bör komma till uttryck i den nu förevarande bestämmelsen.

I enUghet med vad jag nu har sagt föreskrivs i första stycket av föreva­rande paragraf i departementsförslaget, att bestämmelserna i skadestånds­lagen om skyldighet att ersätta personskada tillämpas också i fråga om li­dande, som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten, genom annat ofredande, som innefattar brott, eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.

När det i lagrummet talas om »bestämmelserna i denna lag om skyldig­het att ersätta personskada» åsyftas de grundläggande ansvarighetsreglerna i 2 kap. 1, 2 och 3 §§ samt 3 kap. 1 och 2 §§. Självfallet blh också de be­stämmelser i 3 kap. 3, 4, 6, 7 och 8 §§, 4 kap. 1 § samt 6 och 8 §§ av detta kapitel som på olika sätt kan medföra inskränkningar i skadeståndsansvaret i princip tillämpliga även när fråga uppkommer om ansvarighet för lidande enligt nu förevarande bestämmelse.

I förhållande tiU motsvarande bestämmelse i skadeståndskommitténs för­slag företer lagrummet den formella avvikelsen att orden »som innefattar brott» i förtydligande syfte har tUlagts efter »ofredande». Någon saklig skill­nad är inte åsyftad.

Skadeståndskommittén har inte gått närmare in på vilka brott som avses med uttrycken »brott mot den personliga friheten», »annat ofredande» resp. »ärekränkning eller dylik brottslig gäming». Flera remissinstanser har efterlyst klargörande uttalanden i detta hänseende. Redan med hänsyn tUl att nya brottsbestämningar och brottsrubriceringar har tillkommit genom den nya brottsbalken, utan att lagstiftaren därvid har tagit ställning till

5.1.5.2.

 

570                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

vilka verkningar detta får i fråga om tUlämpningsområdet för 6 kap. 3 § SL, synes det angeläget att spörsmålet berörs något närmare. Härtill kommer, att det enligt både kommitténs förslag och departementsförslaget sker en utvidgning av tillämpningsområdet genom att ersättning för lidande skall kunna utgå också vid vissa former av ofredande. Det är givetvis önskvärt att innebörden av denna reform i möjligaste mån klargörs.

Till brott mot den personliga friheten hör i första hand de i 4 kap, 1—4 §§ BrB angivna brotten, nämligen människorov, olaga frihetsberövande, försät­tande i nödläge samt olaga tvång. Olaga hot (4 kap, 5 § BrB) och de brottstyper vid vilka sådant hot ingår samt hemfridsbrott (4 kap, 6 § första stycket BrB) innefattar regelmässigt ofredande. Även olaga intrång (4 kap, 6 § andra stycket BrB) bör under vissa förhållanden kunna anses som ofre­dande i förslagets mening, däremot knappast tagande av olovlig väg (12 kap. 4 § BrB). Självfallet hör själva brottet ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB hit.

I likhet med kommittén vill jag till brott mot den personliga friheten hänföra också sådana sedlighetsbrott som iimebär angrepp på person. Hit hör våldtäkt och våldförande (6 kap. 1 § BrB) samt frihetskränkande otukt (6 kap, 2 § BrB), Däremot synes otukt med barn, ungdom, avkomling eller syskon (6 kap, 3—5 §§ BrB) inte böra räknas hit. Dessa brott kan däremot undantagsvis innebära ofredande. Fastän otuktigt beteende (6 kap. 6 § BrB) inte innefattar angrepp på person, bör detta brott i princip betraktas som ofredande av den person mot vilken brottet är riktat, medan koppleri och främjande av otukt torde falla utanför denna kategori (6 kap. 7 § BrB). Förförelse av ungdom (6 kap. 8 § BrB) bör undantagsvis kunna betraktas som ofredande men kan i flertalet fall inte räknas hit.

Brott som innebär angrepp pä den fysiska integriteten och leder till kroppsskada utan att kränkning av den personliga friheten i egentUg me­ning föreligger — misshandel, rån etc. — utgör uppenbarligen sådant ofredande som avses i förevarande lagmm. Att sådana brott dessutom kan innefatta ärekränkning får därigenom sällan självständig betydelse, men det är tydligt att en sådan omständighet kan beaktas vid bestämmande av ersättning för Udande. Bland förmögenhetsbrott som samtidigt kan inne­bära ofredande bör också nämnas utpressning (9 kap. 4 § BrB) och försök till detta brott. Även mordbrand (13 kap. 1 § BrB) och andra allmänfarliga brott enligt 13 kap. BrB kan i vissa fall bedömas som ofredande.

Förledande av ungdom (16 kap. 12 § BrB) kan ta sig uttryck, som inne­bär ofredande. Förgripelse mot tjänsteman (17 kap. 2 § BrB) kan undan­tagsvis ske i sådana former, att brott mot tjänstemannens personliga frihet föreligger. I många fall torde detta brott i varje fall innefatta ofredande.

Liksom i kommitténs förslag används i departementsförslaget ordet »ärekränkning» i samma betydelse som i 5 kap. BrB. Hit hör alltså samt­liga de brott som omfattas av nämnda kapitel. Med de avslutande orden »dy-

5.1.5.2.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             571

lik brottslig gärning» åsyftar jag i likhet med kommittén i första hand falskt åtal, falsk angivelse och falsk tillvitelse, resp. obefogat åtal, obefogad angivelse och vårdslös tillvitelse (15 kap. 5—7 §§ BrB). Jag anser att även mened med uppsåt att skada oskyldig (15 kap. 1 § BrB) bör kunna räknas hit, liksom någon gång osann partsutsaga (15 kap. 2 § BrB). Det är tydligt att förgripelse mot tjänsteman (17 kap. 2 § BrB) kan innefatta ärekränk­ning, om brottet inte är att anse som ofredande. Missfirmelse mot tjänste­man (17 kap. 5 § BrB) torde undantagslöst innefatta ärekränkning och kan någon gång dessutom anses som ofredande. Åtskilliga våldsbrott kan som jag nyss nämnde innefatta ärekränkning, övriga i 16 kap, BrB angivna brott torde däremot falla utanför, varvid dock är att märka, att hets mot folkgrupp (16 kap, 8 § BrB), liksom även olaga diskriminering (16 kap, 9 § BrB), givetvis samtidigt kan innefatta ärekränlcning av enskild person.

Självständigt ämbetsbrott torde endast i vissa undantagsfall kunna anses utgöra sådant brott som avses i förevarande paragraf. Tänkbart är i och för sig att vissa former av tjänstemissbruk (20 kap. 1 § BrB) och brott mot tyst­nadsplikt (20 kap. 3 §) kan vara att anse som ofredande eller som gärning vilken är att jämställa med ärekränkning. Avgörande för den frågan synes böra vara om den handlingsnorm vars åsidosättande konstituerar sådant ämbetsbrott kan sägas ha den enskildes personliga integritet som skydds­objekt. Så synes ibland kunna vara fallet när en tjänsteman missbrukar sin ställning till förfång för enskUd eller när brott mot tystnadsplikt utgör över­trädelse av en sekretessregel som uppställts till skydd för enskUds intresse. Däremot torde t. ex, den omständigheten att ett tjänstefel medför att någon berövas den personliga friheten inte i och för sig föranleda att paragrafen blir tillämplig. En annan sak är att en sådan gärning samtidigt kan utgöra annat brott som enligt det föregående omfattas av bestämmelsen.

Denna uppräkning gör inte anspråk på fullständighet. Det kan inte ute­slutas att ersättning för lidande bör utgå även vid andra brott än de här nämnda. Det får ankomma på domstolarna att med beaktande av grun­derna för stadgandet och dettas lydelse avgöra hur långt man bör gå när det gäller att genom skadeståndsansvar ingripa mot straffbara förfaranden, som innefattar angrepp på den personliga integriteten ocb därigenom bereder annan personligt lidande.

Med anledning av vissa uttalanden av hovrätten över Skåne och Blekinge i dess remissyttrande vill jag framhålla, att bestämmelsen avser endast ersättning för icke-ekonomisk skada. Uppenbart är att den som genom brott av nu ifrågavarande slag har tillfogats personligt lidande också kan ha lidit ekonomisk skada. Frågan om den kränktes rätt till ersättning för sådan skada blir emellertid att bedöma enligt de bestämmelser som skadestånds­lagen — eller annan skadeståndsrättslig lagstiftning — innehåller om er­sättning för person- eller sakskada resp. ren förmögenhetsskada.

5.1.5.2.

 

572                Kungl. Majtts proposition nr 3 år 1972

Några remissinstanser har uppehållit sig vid frågan om storleken av er­sättning för lidande enligt denna bestämmelse. Hovrätten över Skåne och Blekinge har ifrågasatt om inte formuleringen i 6 kap. 3 § SL, som betonar den kränktes subjektiva upplevelse, har bidragit till att skadestånd i all­mänhet döms ut med påfallande låga belopp. Särskilt när kränkande ut­talande har spritts genom massmedia är det enligt hovrrätten befogat att skadestånd utgår med belopp som svarar mot den skada som härigenom har vållats. Detta bör enligt hovrrätten särsldlt markeras genom en föreskrift av innehåll, att om kränkande yttrande fått stor spridning genom radio, television, tryckt skrift eller annorledes, detta skall beaktas vid bestäm­mande av ersättning. SACO anser att skadestånden i mål om brott mot per­son genomgående är oskäligt låga och vill ha ett auktoritativt uttalande om skadeståndsbeloppens beräkning. Organisationen anser att det annars före­ligger risk för oenhetlighet eller för att praxis alltför nära ansluter till den som hittiUs har tillämpats i mål om brott mot person.

Åtskilliga omständigheter inverkar på frågan om skadeståndets storlek. Gällande lag ger inte några anvisningar om vilka normer som skall ligga till grand för prövningen. I första hand blh det fråga om en skönsmässig uppskattning av graden av det lidande som har tillfogats den kränkte. Hän­syn bör visserligen tas till intensiteten i dennes subjektiva upplevelse av kränkningen, men man måste i första hand lägga förhärskande etiska och sociala värderingar till grund. Det spelar en väsentlig roll under vilka om­ständigheter kränkningen har skett, exempelvis om den ägt rum offentUgen eller vid enskild samvaro. Det finns vidare skäl att beakta om ett kränkande uttalande har vunnit stor spridning genom massmedia. Man kan räkna med att domstolarna redan nu tar hänsyn till omständigheter av detta slag, om också ersättningama hos oss i allmänhet bestäms till jämförelsevis måttliga belopp. Utvecklingen bland annat på masskommunikationemas område bör otvivelaktigt medföra, att större ersättningsbelopp än hittills döms ut när allvarliga kränkningar har spritts genom massmedia. Förhållandena kan dock vara mycket varierande, och det torde inte vara möjligt att lagfästa generella normer eller göra mera preciserade uttalanden om skadeståndens beräkning. Det bör i första hand ankomma på domstolama att sörja för att rättstillämpningen anpassas tUl tidens krav. Jag förutsätter att de tar tiU­börlig hänsyn till penningvärdets utveckling och fortgående höjningar av den allmänna inkomstnivån. — Vad jag nu har sagt gäller i princip vare sig fråga är om den brottsliges personliga skadeståndsansvar eller en arbets­givares principalansvar eller det allmännas ansvarighet vid mjmdighetsut­övning. Jag vill särskilt erinra om att någon sådan bestämmelse om att det allmänna skall utge ersättning för lidande endast om synnerliga skäl därtill föreligger som togs upp i 1958 års förslag (13 §) inte ingår i departe­mentsförslaget (jfr avsnitt 2,3.6.14,),

I likhet med vad som f, n, gäller beträffande 6 kap, 3 § SL kan föreva-

5.1.5.2.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           573

rande paragraf sättas ur spel genom tryckfrihetsförordningens exklusiva reglering i fråga om ersättningsskyldighet med anledning av innehållet i tryckt skrift (se 11 kap, TF),

Andra stycket

Enligt 6 kap, 3 § andra stycket SL kan den som har gjort sig skyldig till ärekränkande gäming på den kränktes yrkande efter omständighetema åläggas att erlägga kostnad tUl tryckning i allmän eller ortens tidning av den dom varigenom den kränkte vunnit upprättelse.

Skadeståndskommittén har föreslagit att också denna bestämmelse över­förs tiU den nya lagen men därvid ges en något vidgad innebörd, dels genom att det inte föreskrivs som någon uttrycklig förutsättning att målsäganden har vunnit »upprättelse» genom domen, dels genom att tryckning skall kunna ske i en eller flera tidningar. Förslaget har inte mött några invänd­ningar under remissbehandlingen.

Även jag godtar i princip kommitténs förslag. Jag har tidigare intagit den ståndpunkten att de nya principalansvarsreglerna och bestämmelsema om det allmännas skadeståndsansvar vid mjmdighetsutövning skall vara tillämpliga i fråga om ersättning för sådant lidande som avses i första stycket av förevarande paragraf. I konsekvens härmed bör nu ifrågavarande föreskrift utformas så, att även den som enligt 3 kap, 1 eller 2 § jämförd med 5 kap, 1 § eller första stycket av denna paragraf är skyldig att utge skadestånd med anledning av ärekränkning e, d, kan åläggas att betala tryck­ningskostnad,

I kommittéförslaget preciseras inte närmare vem som skall framställa yrkande om tryckningskostnad. Enligt ordalydelsen av 10 § i kommitté­förslaget kan yrkande framställas inte bara av den kränkte själv utan ock­sä av åklagare i de fall då brott av förevarande art Ugger under allmänt åtal, t.ex, när fråga är om förtal och brottet har angetts tUl åtal samt åklagaren funnit allmänt åtal vara påkaUat ur alhnän sjmpunkt eller när brottet utgör falskt åtal, falsk angivelse eller falsk tiUvitelse, I detta avseen­de avviker kommittéförslaget från gäUande rätt. Enligt min mening bör det dock tillkomma den kränkte själv att avgöra om domen skall ges publi­citet, och jag har därför stannat för att stadgandet bör begränsas att gälla fall då yrkande avseende tryckningskostnad framställs av målsägande.

I övrrigt bör stadgandet få en modern språkdräkt och terminologin an­passas till första styckets lydelse.

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i andra stycket av denna paragraf i departementsförslaget, att den som har gjort sig skyldig tiU äre­kränkning eller dylik brottslig gäming eller som eljest är skadeståndsskyl­dig med anledning av sådant brott kan på yrkande av målsägande i mål om

5.1.5.2.

 

574                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

gärningen efter omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet.

Uttrycket »ärekränkning eUer dylik brottslig gärning» har här samma innebörd som i paragrafens första stycke.

Bestämmelsen är i första hand tillämplig på den som själv har gjort sig skyldig till brott av angivet slag. Det krävs dock inte att vederbörande blir eUer har blivit fälld till ansvar för brottet. Om den kränkte nöjer sig med att föra skadeståndstalan, kan bestämmelsen tillämpas i fråga om domen i skadeståndsmålet, under förutsättning att domstolen finner att svaran­den är övertygad om sådan brottsUg gärning som avses i lagrummet. Om ansvarstalan förs, saknar det i och för sig betydelse humvida påföljd för brottet ådömes eUer eventuellt bortfaller enligt bestämmelse i 34 kap. BrB, men det måste konstateras att svaranden har begått gämingen. Att brottet är preskriberat utesluter inte att en skadeståndstalan prövas, och bestäm­melsen kan sålunda bli tiUämplig också i ett sådant faU. Om emeUertid även skadeståndsanspråket är preskriberat, lär domstolen inte gå in på någon prövming i sakfrågan, och förutsättningar saknas då att tillämpa bestäm­melsen. Däremot kan ett yrkande om tryckningskostnad bifallas, även om ersättningsanspråket ogUlas på den grund att man låter skadeståndet helt bortfalla, t. ex. med stöd av 2 kap. 3 § skadeståndslagen.

Med uttrycket »den som eljest är skadeståndsskyldig med anledning av sådant brott» avses dels den brottsliges arbetsgivare, när denne enligt 3 kap. 1 § och antingen 5 kap. 1 § eller första stycket av förevarande para­graf är skyldig att utge skadestånd till den kränkte, dels staten eller en kommun i fall då gämingen har begåtts vid utövming av offentlig myndig­het och staten eller kommunen är skadeståndsskyldig enligt 3 kap. 2 § eUer enligt nämnda lagrum jämfört med första stycket av förevarande paragraf. Det är i dessa fall lika Utet som när talan förs mot gärningsmannen själv någon förutsättning för bestämmelsens tillämpning att det framställs an­språk på ersättning för lidande enligt första stycket. Bestämmelsen är till­lämplig också när den kränktes talan avser enbart ersättning för ekonomisk skada. I övrigt gäller i fråga om förutsättningama för stadgandets tillämp­ning i nu förevarande faU vad jag nyss har anfört i fråga om de fall då talan förs mot gärningsmannen.

Som kommittén har anfört krävs det inte för bifall tiU ett yrkande om tryckningskostnad att den kränkte har vunnit upprättelse genom domen. Innebörden av detta uttryck i gällande rätt är f, ö. oklar. Förslaget förutsät­ter emellertid självfallet att talan i huvudsaken har helt eller delvis vunnit bifall.

Uttrycket målsägande har här den innebörd som anges i 20 kap, 8 § fjärde stycket RB, Det innebär bl, a. att när brottet består av förtal av avliden yrkande enligt förevarande bestämmelse kan framställas av sådan anhörig

5.1.5.2.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             575

tUl den avlidne som enligt 5 kap. 5 § andra stycket BrB är behörig att väcka åtal.

Bestämmelsen ger visst utrymme för en diskrelionär prövning från dom­stolens sida. Detta kommer i lagtexten till uttiyck genom orden »efter om­ständighetema». Det är inte nödvändigt att svaranden åläggs att betala kostnad för tryckning av domen i dess helhet, utan domstolen kan på grundval av en lämplighetsprövning bestämma att endast vissa delar av domen skall tryckas på svarandens bekostnad. Det bör påpekas att en be­gränsning i det hänseendet ju inte på något sätt inskränker målsägandens möjligheter att på egen bekostnad ge publicitet åt domen i övrigt.

Tryckningskostnad kan avse domens publicering i en eller flera tidningar. Också i det hänseendet har domstolen en fri prövningsrätt. Med tidning av­ses inte endast dagstidning. I vissa faU kan det vara påkallat att tryckning sker också i annan periodisk skrift, t. ex. en facktidskrift. I motsats tUl vad som gäller f.n. råder enligt förslaget inte någon begränsning tUl tidning inom orten. Som kommittén har uttalat kan kostnad för tryckning i riks­tidning dömas ut, något som kan vara särsldlt påkallat när en ärekränkan­de beskyllning e, 1. har vunnit spridning i rikspressen. Å andra sidan kan det ibland vara lämpligt att domen trycks i flera ortstidningar. Hänvisning­en i 6 kap. 3 § SL till »allmän tidning» har fått utgå, eftersom en tryckning i Post- och Inrikes tidningar numera torde sakna praktisk betydelse.

Det är liksom enligt gällande rätt målsägandens sak att sörja för själva tryckningen. En dom varigenom någon med stöd av förevarande bestämmel­se åläggs att bekosta tryckning av dom medför givetvis ingen förpliktelse för målsäganden att ombesörja tryckning och än mindre någon skyldighet för vederbörande tidning att låta trycka domen.

Som nämnts i anslutning till första stycket kan paragrafen sättas ur spel genom exklusiv reglering i tryckfrihetsförordningen av ansvaret för inne­hållet i tryckt skrift,

5.1.5.3.                                  3 §

Förevarande paragraf innehåller föreskrift om vad som är ersättningsgiU skada när någon har tillfogats personskada. Den har sin motsvarighet i 6 kap. 2 § SL och i 8 § i skadeståndskommitténs förslag I.

1 6 kap. 2 § SL föreskrivs, att i mål om kroppsskada skall under skade­ståndet räknas inte endast läkarlön och annan kostnad utan även ersättning för hinder eller brist i den skadades näring, för sveda och värk samt för Ijrte eller annat stadigvarande men, om sådant tillfogats honom. Som jag har uttalat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4.3.) skall i enlighet med vad skadeståndskommittén har föreslagit denna bestämmelse tas upp i den nya lagen utan sakliga ändringar. Härvid bör emellertid paragrafen underkastas vissa redaktionella jämkningar i syfte att bättre anpassa den

0.1..0.0.

 

576                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

till modernt språkbruk. Med hänsyn bl, a. till att uttrycket »personskada» eller liknande uttryck förekommer på åtskilliga håll inte bara i den nu föreslagna nya lagen (1 kap, 2 §, 2 kap. 1, 2 och 3 §§ samt 3 kap. 1 och 2 §§) utan också i äldre lagstiftning synes det naturligt att termen kroppsskada i 6 kap. 2 § SL — på sätt som också kommittén föreslog — ersätts med »personskada». Detta uttryck täcker också fall då någon avlidit till följd av kroppsskada eller sjukdom. Eftersom emellertid frågan om efterlevandes rätt till skadestånd som hittills skall regleras i en särskild bestämmelse (5 kap. 4 § departementsförslaget) bör nu förevarande paragraf ges en ut­formning som klart anger att den reglerar endast frågan om skadestånd till den som själv har drabbats av personskada.

Det är i och för sig av betydelse att begrepp av typen »personskada» får ett preciserat och entydigt innehåU, I gällande lagstiftning finns dock inte någon definition av personskadebegreppet, som har fått sitt innehåll när­mare bestämt genom domstolarnas rättstillämpning. Frånvaron av en defi­nition synes dock inte ha gett upphov till olägenheter. Jag anser det därför inte möta hinder att uttrycket personskada används i den nya lagen utan att dess innehåll närmare preciseras. Jag förutsätter härvid att frågan om den närmare avgränsningen av personskadebegreppet och om det eventuella behovet av en mera differentierad terminologi prövas av den nu sittande skadeståndskommittén under dess utredningsarbete avseende ersättning för förlorad arbetsinkomst och för förlust av försörjare.

I enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i förevarande paragraf i departementsförslaget, att i skadestånd till den som har tillfogats person­skada inräknas ersättning för läkararvode och annan kostnad till följd av skadan, för hinder eller förlust i den skadades näring, för sveda och värk samt tör lyte eller annat stadigvarande men.

Frågan vad som är att hänföra till personskada får i enUghet med vad jag nyss har sagt som hittills avgöras i rättstillämpningen. Det torde i all­mänhet vara klart vad som skall förstås med detta uttryck. Jag ansluter mig till skadeståndskommitténs uppfattning att fall då en person drabbas av en psykisk chock utan att han i övrigt lider men bör jämställas med fall av kroppsskada och att i vissa fall ett frihetsberövande kan vara att analogivis jämställa med personskada, även om den drabbade inte har tillfogats någon kroppsskada. Personskada föreligger också när någons psykiska hälsa har skadats genom ärekränkning e. d. Som kommittén i annat sam­manhang har uttalat (Skadestånd II s. 80) kan över huvud taget såväl kroppsUga som psykiska sjukdomstillstånd vara att räkna till personskada, vare sig de har framkallats med fysiska medel eUer på annat sätt. För­giftning genom förtäring eller inandning av giftiga ämnen liksom s. k. strål­ningsskador orsakade genom bestrålning från radioaktiva substanser är otvivelaktigt att hänföra till personskada.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             577

Också i frågan vad som är ersättningsgiU skada i hithörande fall över­ensstämmer paragrafen med gällande rätt. Som jag nyss nämnde regleras här bara den skadades ersättningsrätt. Frågan i vad mån annan än den som själv har drabbats av en personskada kan vara berättigad tiU skadestånd med anledning av skadan regleras såvitt gäller efterlevande tiU den som blivit dödad i 4 § i förevarande kapitel och får i övrigt avgöras med tillämpning av allmänna grundsatser om s. k. tredjemansskador. I det avseendet hänvisar jag tUl vad jag i skilda sammanhang har anfört i den allmänna motive­ringen (avsnitt 1.1.1.1., 2.1.4.3. och 2.3.6.5.).

5.?.5.4.                                 4 §

I denna paragraf tas upp bestämmelse om rätt för efterlevande tUl den som blivit dödad att få ersättning för mistat underhåU. Paragrafen motsva­rar 6 kap. 4 § SL och har sin motsvarighet i 9 § i skadeståndskommitténs förslag I.

Enligt 6 kap. 4 § SL gäller, att om någon som enligt stadgande i lag har rätt tUl underhåll av den som blivit dödad genom dennes frånfäUe kommer att sakna erforderligt underhåU, skadestånd skall tUläggas honom efter vad som prövas skäUgt med avseende på den brottsliges tUlgångar och andra omständigheter samt att skadeståndet efter omständighetema kan sättas att utgå på en gång eller på särskUda tider.

I skrivelse tiU Kungl. Maj :t den 25 maj 1946 (nr 270) begärde riksdagen revision av bestämmelserna om efterlevandes rätt till skadestånd. Skrivelsen överlämnades år 1952 tUl bUskadeutredningen för att denna skuUe verk­ställa den begärda revisionen. Utredningen tog emellertid mte upp något ut­redningsarbete i saken och i december 1959 befriades utredningen från detta uppdrag. Skrivelsen har numera överlämnats till 1966 års skadestånds­kommitté för att beaktas under dess utredningsarbete rörande frågan om skadestånd till efterlevande. Detta arbete pågår aUtjämt.

Förslag I innebar att motsvarighet till 6 kap. 4 § SL skiUle tas upp i en ny skadeståndslag utan sakliga ändringar. Bestämmelsen i 9 § i förslaget är utformad i enlighet härmed. Den avviker från den nu gällande föreskriften i ämnet endast i redaktionellt hänseende.

Under remissbehandlingen har framförts vissa önskemål om en revision av 6 kap. 4 § SL. Sedan frågan emellertid kommit under utredning i den nu sittande skadeståndskommittén, anser jag att man i avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete inte bör vidta några sakliga ändringar i bestäm­melsen. Denna bör därför tas upp i den nya skadeståndslagen utan andra ändringar än sådana redaktioneUa justeringar som är nödvändiga i sam­band med att stadgandet skall tas upp i en allmän skadeståndslag av civil­lags natur eller som påkallas av behovet att vinna en anpassning till modernt lagspråk.

5.1.5.4.

37 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 scunl Nr 5

578                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

1 enlighet med det anförda föreskrivs i första punkten av förevarande paragraf, att den som enligt lag har rätt till underhåll av någon som bUvit dödad skall, om ban till följd av dödsfallet kommer att sakna erforderligt underhåll, av den som är skadeståndsskyldig med anledning av dödsfallet erhålla ersättning efter vad som finnes skäligt med hänsyn tiU dennes eko­nomiska förhållanden och omständigheterna i övrrigt. Enligt andra punkten kan ersättningen bestämmas att utgå på en gång eller på särskilda tider.

Den nu gällande bestämmelsen i 6 kap. 4 § SL är enligt sin lydelse tUl-lämplig endast när dödsfallet har orsakats genom brott och innehåller där­för en hänvisning till »den brottsliges» tillgångar. Paragrafen tillämpas emellertid analogiskt inom hela den utomobligatoriska skadeståndsrätten. Den nya bestämmelsen skall ha samma tiUämpningsområde. Detta kommer tiU uttryck genom föreskriften i 1 kap. 1 § departementsförslaget, att skade­ståndslagens bestämmelser skall tillämpas, om ej annat är särsldlt före­skrivet eller föranleds av avtal eller i övrrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden. I enlighet med det sagda har uttrycket »den brottslige» ersatts med »den skadeståndsskyldige». Att ordet »tillgångar» har ersatts med »ekonomiska förhållanden» är betingat uteslutande av språkliga skäl.

Under remissbehandlingen har uttalats önskemål om klarläggande utta­landen rörande bl. a. innebörden av uttrycket »erforderligt underhåU». Jag förutsätter emellertid att alla frågor av det slaget tas upp av skadestånds­kommittén under dess arbete på en saklig revision av bestämmelsen. Efter­som kommittén kan väntas lägga fram sitt betänkande redan innan den nya skadeståndslagen träder i kraft anser jag mig inte ha anledning att nu gå närmare in på frågor om tolkningen eller tillämpningen av förevarande pa­ragraf.

5.7.5.5,                                  5 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om vad som skall ersättas vid sak­skada. Den saknar motsvarighet i såväl gällande lag som kommittéförslagen.

Begreppet sakskada förekommer inte i gällande lagstiftning. I den skade­ståndsrättsliga lagstiftningen används i stället termen »egendomsskada» eller liknande uttryck, I departementsförslaget används sakskada som synonymt med egendomsskada.

Gällande lag innehåller inte heller några föreskrifter om vad slags kost­nader eller förluster som är ersättningsgilla när någon har tillfogats en sak­skada, I rättstUlämpningen har dock utbildats vissa regler i detta hänseen­de. Härvid har bl. a, fastslagits, att vid sakskada utgår ersättning inte bara för det förmögenhetsvärde som går förlorat till följd av att ett föremål ska­das och för direkta utgifter eller kostnader med anledning av skadefallet utan också för sådan förmögenhetsförlust som utgör följdskada i förhållan-

5.1.5.4.

 

Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972             579

de tUl den primära sakskadan, såsom t. ex, förlust av inkomst av rörelse vid skada på maskiner e, d.

Principen att sådan förmögenhetsförlust som utgör följdskada i förhållan­de till en primär fysisk skada är ersättningsgiU har för personskadornas del kommit till direkt uttryck i 6 kap, 2 § SL, som i departementsförslaget får sin motsvarighet i 5 kap, 3 §, Skadeståndskommittén har inte tänkt sig att i en skadeståndslag skall tas upp några motsvarande föreskrifter om vad som är ersättningsgUl kostnad eller förlust vid sakskada. Av skäl som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,1,4,9,) har jag emellertid an­sett det påkallat att grundsatsen om ersättning för s, k, följdskada blh lag­fäst också för sakskadornas vidkommande i samband med att grundläggan­de skadeståndsregler nu tas upp i en skadeståndslag,

Lagtekniskt bör detta ske genom att i förevarande kapitel och efter möns­ter av stadgandet i 3 § om personskada tas upp en allmän bestämmelse om vad som är ersättningsgiU kostnad eller förlust vid sakskada. Vid bestäm­melsens utformning bör beaktas att den syftar endast tUl en kodifering av gällande rätt och att bestämmelsen lika litet som dess motsvarighet för per­sonskadomas del skall hindra en fortsatt utveckling i rättstillämpningen av de grundsatser som hittUls utbildats för bestämmande av sakskadeersätt-ningar. Ett stadgande i ämnet bör sålunda utformas så att det inrymmer de poster som f, n, erkänns som ersättningsgilla men inte kan läggas till grund för motsatsslut. En sådan lagteknik överensstämmer med den som använts såväl i 6 kap, 2 § SL som vid utformningen av motsvarande föreskrift i de­partementsförslaget,

I 6 kap, 2 § SL och i 3 § av förevarande kapitel av departementsförslaget nämns särskilt läkarlön resp, läkararvode. Det motsvaras vid sakskada när­mast av reparationskostnad, och sådan kostnad bör därför särskilt nämnas i lagtexten, övriga av skadan dhekt föranledda utgifter bör här lika litet som i personskadeparagrafen specificeras närmare utan kan lämpligen an­ges helt allmänt såsom annan kostnad till följd av skadan. Att ersättning skall utgå för värdeminskning är av sådan praktisk betydelse att denna skadeståndspost bör särsldlt omnämnas. Härtill bör fogas den principiellt viktiga föreskriften om ersättning för följdskada. Det synes lämpligt att bestämmelsen i denna del utformas i nära överensstämmelse med motsva­rande föreskrift i personskadeparagrafen och sålunda tar sikte på »hinder eller förlust i näring»,

1 enlighet med dessa överväganden föreskrivs i förevarande paragraf av departementsförslaget att vid sakskada inräknas i skadeståndet utgift för reparation ocb annan kostnad till följd av skadan samt ersättning för värdeminskning och för hinder eller förlust i den skadelidandes näring.

Som skadeståndskommittén har anfört är till sakskada att hänföra i första hand genom fysiska medel direkt tillfogad skada på fysiska föremål, var-

5.1.5.5.

 

580                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

med avses såväl lösa saker som fast egendom med tUlbehör. Till lös sak hör i detta sammanhang också pengar och vissa fordringsbevis, framföraUt de som har karaktär av presentationspapper, t. ex. checkar och aktiekuponger. Med skada på fysiskt föremål jämställs förlust av föremålet, även när för­lusten är bara tillfällig.

Bland de dhekta utgifter som skall ersättas vid sidan av reparationskost­nad kan utöver de exempel jag tidigare har angett nämnas utgift för trans­port av det skadade föremålet, kostnad för besiktning och värdering av detta samt utgifter som varit nödvändiga för att begränsa skadeverkningarna. Förhållandena kan emellertid vara mycket skiftande och någon uttömman­de uppräkning av tänkbara utgiftsposter kan självfallet inte göras. Det blir domstolamas sak att som hittills dra upp gränserna för vad som skall anses ersättningsgUlt. Påpekas bör att redan kravet på adekvat kausalitet medför vissa begränsningar.

Under uttrycket »annan kostnad tiU följd av skadan» faller bland annat s. k. stilleståndsersättning. I rättspraxis har sådan ersättning dömts ut även i fall då den skadade egendomen inte används i ekonomisk verksamhet (NJA 1945 s. 440). StiUeståndsersättning får då ses närmast som gottgörelse för utgifter eller kostnader som har blivit onyttiga till följd av skadefallet, t. ex. ränta på nedlagt kapital, I enlighet härmed bör som gottgörelse för »annan kostnad» kunna ges ersättning till en privatperson för avsaknaden av en bil som skadats och bUvit obrukbar under reparationstiden med på­följd att skatter, försäkringspremier, låneräntor etc, blivit onyttiga. De schablonbelopp som trafikförsäkringsbolagen utan särskild prövning utger som stilleståndsersättning även tiU privatbilister kan betraktas som en gott­görelse för vissa kostnader av detta slag som inte kan preciseras i detalj.

Att ersättning skall ges för värdeminskning innebär bl. a., att full ersätt­ning utgår för värdet av ett föremål som har gått helt förlorat. Frågan hur detta värde skall bestämmas — t. ex, om försäljnings- eller återanskaffnings­värdet bör läggas tUl gmnd och vilken inverkan föremålets ålder, bruk, ned­satta användbarhet och liknande omständigheter bör ha vid värderingen — får bedömas enligt de principer som anses gälla f, n, I faU då en sak har ska­dats men kan göras brukbar genom reparation utgår vid sidan av gottgörel­se för reparationskostnaderna ersättning för värdeminskning i den mån föremålet även efter reparationen har lägre värde än före skadefallet.

Uttrycket »hinder eller förlust i---- näring» har här i princip samma

innebörd som i bestämmelsen om personskada i 3 §, I första hand ersätts enligt denna föreskrift förluster som en näringsidkare lider när egendom som han använder i sin näringsverksamhet skadas och han till följd därav lider ekonomiskt intrång i verksamheten, t, ex, i form av driftsavbrott i en industriell rörelse. Termen näring har emellertid här liksom i 3 § en vid­sträcktare innebörd än ordet näringsverksamhet, I princip omfattas all eko­nomisk verksamhet, vare sig den bedrivs yrkesmässigt eller inte. Om t. ex,

5,1,5.5.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            581

en vUlaägare hyr ut ett enstaka ram, är han i princip berättigad tiU ersätt­ning för förlust av hyresinkomsten, om fastigheten brinner ner under så­dana omständigheter att annan person är skadeståndsskyldig med anled­ning av branden, I princip är också förlorad arbetsinkomst ersättningsgiU, men det torde höra till sällsyntheterna att en sakskada orsakar förlust av sådan inkomst för den som har lidit den primära sakskadan. Som ett tänkbart exempel kan dock nämnas att en handelsresande i sitt arbete an­vänder sin egen bil och att i samband med att bilen skadas hans provisions­inkomster går ner till följd av att han under någon tid måste använda all­männa kommunikationsmedel. Liknande situationer kan inträffa i andra fall då en arbetstagare, som skaU hålla egna arbetsredskap, får sin arbetsinkomst minskad till följd av att redskapen skadas och blh obrukbara.

Genom förevarande bestämmelse tas inte ställning till frågan om kretsen av dem som är berättigade tUl ersättning med anledning av en sakskada. Detta spörsmål får som hittUls avgöras av domstolama enUgt allmänna grundsatser om ersättning för »tredjemansskada». Jag har behandlat hit­hörande problem i skilda sammanhang i det föregående och hänvisar i första hand tiU vad jag därvid har anfört (avsnitt 2.1.4.3. och 2.3.6.5.). Tyd­ligt är att under vissa förhållanden även annan än ägaren av ett skadat före­ mål kan vara ersättningsberättigad, t. ex. en nyttj anderättsinnehavare eUer innehavare av annan begränsad sakrätt. Rättspraxis har i åtminstone ett fall gått längre än så, i det att ersättnmg för förmögenhetsförlust i följd av sak­skada under speciella förutsättningar har tillerkänts personer som haft en­dast obligatoriska anspråk på den skadade egendomens ägare (NJA 1966 s. 210). En fortsatt utveckUng i riktning mot en utvidgning av de ersätt-ningsberättigades krets kan inte uteslutas. I förevarande paragraf har där­för den skadeståndsberättigade angetts med det helt neutrala uttrycket »den skadelidande».

I likhet med bestämmelserna om ersättning vid personskada i 3 och 4 §§ är förevarande paragraf i princip tiUämpUg inte bara när skadeståndsansva­ret grundas på bestämmelse i skadeståndslagen utan också när skadestånd utgår enligt andra regler, t, ex, föreskrifter i skadeståndsrättslig speciallag­stiftning. Detta framgår indirekt av bestämmelsen i 1 kap, 1 § departements­förslaget.

5.1.5.6.                                  6 §

Paragrafen innehåller en regel om jämkning av skadestånd vid medvål­lande från den skadelidandes sida. Den motsvaras i gällande rätt av 6 kap. 1 § andra punkten SL och har i skadeståndskommitténs förslag I sin mot­svarighet i 1 § andra stycket.

I anslutning till bestämmelsen i 6 kap. 1 § första punkten SL om skyldig­het för den som uppsätiigen eller av vårdslöshet har vållat skada genom

5.1.5.6.

 

582                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

brott att ersätta skadan föreskrivs i andra punkten av samma paragraf, att om den skadelidande genom eget vållande har medverkat tUl skadan, skade­ståndet skall jämkas efter vad som prövas skäligt. Denna regel om jämkning av skadestånd på grund av medvållande har generell giltighet. Den tillämpas sålunda också när skadeståndsansvar inträder enligt andra regler än 6 kap, 1 § första punkten SL. om inte annat följer av vad som är särsldlt föreskri­vet. Detta gäller i princip också vid olika former av objektivt skadestånds­ansvar. Exempel på sådana särskUda lagregler om verkan av den skade­lidandes medvållande som innebär avvikelse från den aUmänna medvållan­deregeln erbjuder 5 § andra stycket och 6 § andra stycket järnvägsansvarig­hetslagen, 7 § första stycket el-anläggningslagen och 13 § andra stycket atomansvarighetslagen. Den särskilda medvållanderegeln i 2 § andra stycket bilansvarighetslagen däremot överensstämmer i sak med 6 kap. 1 § andra punkten SL.

1958 års förslag till lag om skadestånd i offentlig verksamhet innehåller en särsldld bestämmelse om verkan av den skadelidandes medvållande (17 §). Jag har i det föregående redogjort för förslagets innebörd i denna del (avsnitt 2.3.2.11.). 1 skadeståndskommitténs förslag I togs i 1 § andra stycket upp en bestämmelse i ämnet som i sak motsvarar medvållandere­geln i 6 kap. 1 § andra punkten SL. I kommitténs förslag II finns inte någon motsvarande bestämmelse, men kommittén förutsatte att vid principalan­svar enligt de föreslagna nya reglema jämkning på grund av medvållande skulle som hittills ske med analogisk tillämpning av den allmänna medvål­landeregeln.

I rättstillämpningen har utbUdats vissa grundsatser om s. k. passiv identi­fikation, dvs. att en skadelidande får tåla jämkning av sitt skadestånd på grund av vållande av någon som står i sådant förhållande tUl den skade­lidande att hans handlande bör tillräknas denne. Som exempel kan anföras att en anställd som tillhör arbetsledningen genom vållande har medverkat till skada som tredje man har tillfogat arbetsgivaren. Något uttryckligt lag­stöd för denna rättstillämpning finns inte. Det torde emellertid ha ansetts att uttrycket »eget vållande» i 6 kap. 1 § andra punkten SL ger utrjrmme för en tillämpning av identifikationsgrandsatser.

Rättsläget hos oss är oklart när det gäller räckvidden av grundsatserna om passiv identifikation. Det torde emellertid i allmänhet antas, att i den mån en person ådrar sig skadeståndsansvar med anledning av annan per­sons vållande — s. k. aktiv identifikation — han också får finna sig i att vållande av en sådan person tUlräknas honom som medvållande när han själv har tillfogats en skada och begär skadestånd av tredje man. Det bety­der bl. a., att en arbetsgivare kan få sitt skadestånd jämkat enligt 6 kap. 1 § andra punkten SL på den grund att någon som tillhör hans drifts- eller ar­betsledning eller i övrigt intar en sådan ställning att han ådrar arbetsgivaren principalansvar har medverkat till skadan genom vållande. Principen att den

5.1.5.6.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            583

passiva identifikationen i varje fall sträcker sig lika långt som den aktiva torde böra upprätthållas inom området för det oinskränkta principalansvar för arbetsgivare med anledning av arbetstagares vållande som nu skall in­föras enligt departementsförslaget (3 kap, 1 §),

Det sagda innebär, att en arbetsgivare får tåla jämkning av sitt skade­stånd, när någon av hans arbetstagare har medverkat till en skada genom vållande. Det utvidgade principalansvar som nu föreslås grundar sig emel­lertid inte på identifikationsresonemang utan vilar på rättspolitiska över­väganden av mera pragmatisk natur. Det är därför inte naturligt att beteck­na vållande av en arbetstagare som »eget vållande» av arbetsgivaren, I den nya lagen bör därför regeln om jämkning på grund av medvållande utformas så, att den även formellt lämnar utrymme för tillämpning av passiv iden­tifikation i hithörande fall. Jag förordar därför att »eget vållande» ersätts med uttrycket »vållande på den skadelidandes sida».

I övrigt bör medvållanderegeln i 6 kap, 1 § SL tas upp i den nya lagen utan sakliga ändringar. Av skäl som jag har redovisat i den allmänna moti­veringen (avsnitt 2.3,6,15,) skall någon motsvarighet till den särskilda med­vållanderegeln i 17 § i 1958 års förslag inte tas upp i den nya lagen,

1 enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i förevarande paragraf i departementsförslaget, att om våUande på den skadelidandes sida har med­verkat till skadan, skadeståndet jämkas efter vad som finns skäUgt.

Redan av paragrafens placering bland de gemensamma bestämmelserna och av dess allmänna formulering följer att den är tillämplig i alla de fall då skadeståndsskyldighet föreligger enligt bestämmelse i skade­ståndslagen. Jämkning på grand av medvållande skall emellertid som hit­tills kunna äga rum också vid skadeståndsansvar som grundas på oskrivna regler — t. ex. rent objektivt ansvar vid vissa sprängningsarbeten eller vid farliga militärövningar — eller på föreskrifter i skadeståndsrättsUg special­lagstiftning, i den mån inte annat följer av sådana särskilda jämknings­regler som jag nyss har angett. Att bestämmelsen har denna räckvidd följer av 1 kap. 1 § departementsförslaget.

I fråga om paragrafens tillämpning i de enskilda fallen åsyftas inte någon ändring i förhållande till gällande rätt. I det avseendet vill jag därför i första hand hänvisa till den rättspraxis som har utbildats vid tUlämpning av medvållanderegeln i 6 kap. 1 § SL. Det finns emellertid anledning att något närmare beröra vissa speciella problem som föranleds av de nya eller ändrade skadeståndsregler som departementsförslaget inne­håUer.

Som jag har framhållit i olika sammanhang i det föregående används termen »vållande» i de grundläggande ansvarighetsreglema i departe­mentsförslaget i en neutral betydelse som beteckning på sådant handlande av en ensldld person som över huvud taget kan utlösa skadeståndsansvar

5.1.5.6.

 

584                 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

för honom. Uttrycket har den betydelsen också här. Det innebär bl, a, att man vid regelns tillämpning, när ett bam eUer en psykiskt abnorm person har tillfogats skada, får göra en skälighetsbedömning av i princip samma slag som när det gäller att fastställa om en sådan persons handlande skaU ådra honom skadeståndsansvar enligt 2 kap, 2 eller 3 § departementsför­slaget. Men som jag redan har antytt (avsnitt 2.1.1.2,) kan skälighetspröv­ningen böra utfalla något olika i de båda fallen. Särsldlt vid personskada kan det av sociala skäl finnas anledning att bedöma ett bams eller en psy­kiskt abnorm persons handlande mildare i medvållandefallen ån när det gäller att ålägga barnet eller den sjuke skadeståndsskyldighet. Det sagda gäller i princip också i fråga om ungdomar mellan 15 och 18 år, som enUgt mitt förslag — i motsats tUl vad som är fallet enligt gäUande rätt — skall omfattas av den särskilda skadeståndsregeln för bam i 2 kap. 2 § departe­mentsförslaget. Men i fråga om denna kategori skadevållare blir det som jag tidigare har nämnt mera sällan anledning att avvika från den allmänna bedömning som tillämpas beträffande vuxna, och detta gäller även i med­vållandefallen.

När det gäller jämkning på grund av den skadeUdandes medvåUande av skadestånd enligt 3 kap, 2 § departementsförslaget torde speciella problem uppkomma bara i ett avseende, nämligen när den skadelidande har under­låtit att formlöst begära rättelse eller annars framställa erinran när skada har inträffat. Som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3,6,9,) blir inte passivitetsregeln i 3 kap, 4 § tillämplig i detta fall, utan i stäUet tillämpas den allmänna medvållanderegeln och framför allt principen att den skadelidande är skyldig att vara verksam för att i möjli­gaste mån begränsa sin skada. Om den som lider skada genom ett felaktigt handlande av en myndighet eUer en offentlig funktionär av oaktsamhet underlåter att reagera mot handlandet kan det allmännas ansvar jämkas eUer helt bortfalla. Vid tiUämpningen av 5 kap. 6 § i sådana fall är det natur­ligt att de tankegångar som Ugger bakom passivitetsregeln i 3 kap. 4 § i viss mån inverkar. I vissa fall har den enskilde en lagstadgad möjUghet att om han är missnöjd med en befattningshavares åtgärd eller beslut påkalla att frågan hänskjuts tUl överordnad. Om t. ex. en registrator vid en myndighet vägrar att på begäran utlänma en allmän handling, kan sökanden enligt 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen begära att frågan hänskjuts till myndig­heten. Ibland kan också den som ett beslut går emot påkalla att annan myn­dighet prövar beslutet utan att besvär i vanlig mening behöver anföras, som när en intagen enligt 78 § andra stycket 1964 års lag om behandling i fångvårdsanstalt hos kriminalvårdsnämnden begär prövning av över­vakningsnämnds beslut. Bestämmelser av detta slag kan sägas ge exem­pel på en lagreglerad form av sådan remonstration som den skadelidande enligt 1958 års förslag skulle vara skyldig att göra för att behålla sin rätt till skadestånd. Det ligger nära till hands att anse att den som utan giltig anled-

5.1.5.6.

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972             585

ning har underlåtit att på detta sätt begränsa skadeverkningarna av den fel­aktiga åtgärden eller det oriktiga beslutet har gjort sig skyldig tUl medvål­lande, som medför att han mister rätten till ersättning för skada som hade kunnat undvikas genom en sådan reaktion, eller att i varje fall ersättningen jämkas.

Det är dock inte alltid som den skadelidandes underlåtenhet att protestera mot myndighetens handlande bör medföra en så sträng påföljd. Att den som felaktigt har åtalats inte har påkallat högre åklagares överprövning av åtals­beslutet kan sålunda i regel inte anses som en försummelse som medför jämkning av den ersättning som den tilltalade kan vara berättigad till enligt skadeståndslagen. När lag eller författning inte anvisar något sätt varpå den skadeUdande kan få till stånd en rättelse av en felaktig mjmdighetsåtgärd, kan man vidare mera sällan anse att han mister sin rätt tUl ersättning ge­nom att inte protestera mot åtgärden. Ett undantag utgör dock fall där den skadelidande medvetet underlåter att ingripa mot ett felaktigt handlande som utan vidare skulle ha gått att rätta till, t, ex, när vid verkställigheten av ett kvarstadsbeslut utmätningsmannen märker oriktig egendom och dess ägare ser på utan att göra någon erinran mot förväxlingen, I sådana fall torde redan allmänna principer om medverkan av den skadelidande med­föra att skadeståndstalan ogillas.

Motsvarande principer torde böra tiUämpas, om den skadelidande för er­sättningstalan mot den befattningshavare som har begått felet, I detta fall kan emellertid bestämmelsen i 4 kap, 1 § departementsförslaget medföra att skadeståndet sätts ned till lägre belopp än som föranleds enbart av den ska­delidandes medvållande (se avsnitt 2,4,5,6, och 2,4,5,8,), Jag vill i detta sam­manhang erinra om att i enlighet med vad jag har sagt i det föregående (avsnitt 2,3,6,15,) den allmänna medvållanderegeln blir tillämplig också i de speciella fall av försummelse från den skadelidandes sida att på lämpligt sätt övervaka en skadeorsakande åtgärd som avsågs i 17 § i 1958 års förslag.

Det kan bli aktuellt att tillämpa medvållanderegeln i fall då den skade< ståndsskyldiges ansvarighet skall bestämmas på grundval av en skälig­hetsprövning eUer då ansvarigheten skall jämkas också på annan grund än den skadelidandes medvållande. Det gäller till en början när skada har vållats av ett bam under 18 år eller av en psykiskt abnorm person. Hur man skaU förfara i ett sådant fall är i och för sig inte något njit problem, I hittillsvarande praxis torde man i allmänhet ha gått till väga på det sättet att man gjort en samlad bedömning av situationen och fastställt skadeståndet till en viss kvotdel med beaktande på en gång av medvåUandet och sådana omständigheter som nyss nämnts. Men det torde också ha förekommit att jämkning först skett på grund av den skadelidan­des medvållande, varefter domstolen undersökt om en ytterligare nedsätt­ning av skadeståndet bör äga ram med hänsyn till sådana omständigheter

5.1.5.6.

 

586                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

som anges i 6 kap, 6 § SL, Med hänsyn tiU att enligt mitt förslag skäUghets­prövningen enligt 2 kap. 2 eller 3 § oftast bör resultera i att skadeståndet bestäms till ett fixt belopp, som den skadeståndsskyldige skäligen anses böra betala, kommer saken i viss mån i ett annat läge. Skall en sådan metod till-lämpas, torde det ligga närmast till hands att domstolen först tar ställning till vUken inverkan medvåUandet bör ha och därefter undersöker om skäUg­hetsprövningen enligt 2 kap. 2 eller 3 § bör leda tUl att det sålunda jämkade skadeståndet sätts ned ytterligare.

En liknande situation uppkommer vid en samtidig tUlämpning av med­vållanderegeln och bestämmelserna i 4 kap. 1 § departementsförslaget om arbetstagares skadeståndsansvar. Frågan aktualiseras givetvis endast under förutsättning att domstolen fiimer att arbetstagaren över huvud taget bör åläggas skadeståndsansvar. Också i ett sådant fall torde det naturliga vara att man först prövar hur långt skadeståndet bör jämkas enbart på grand av medvåUandet och därefter tar ställning i vad mån ytterUgare reducering skall ske enligt 4 kap, 1 §,

På samma sätt torde det böra förfaras när fråga uppkommer att jämka en arbetsgivares principalansvar både på grund av den skadelidandes med­vållande och enligt bestämmelsen i 3 kap, 6 § departementsförslaget om jämkning av oskäligt betungande principalansvar. Om däremot jämkning skall ske på grund av föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjlighe­ter, kan det många gånger vara naturUgt att man först undersöker vilken inverkan sådana omständigheter bör ha och därefter bestämmer hur stor del av ett eventuellt återstående skadestånd som den skadelidande själv bör bära på grund av sitt medvållande.

Vad slutiigen angår det fallet, att ersättning enligt 3 kap. 2 § för ren för­mögenhetsskada som uppkommit vid utövming av offentlig myndighet skall med tillämpning av 3 kap, 5 § bestämmas på grundval av en skälighetspröv­ning och fråga samtidigt uppkommer att jämka skadeståndet på grand av den skadelidandes medvållande, kan det vara naturligt att det först sker en prövning enligt sistnämnda paragraf i vad mån skadan över huvud taget skall anses ersättningsgiU och att en jämkning därefter sker på grund av medvåUandet, Ibland kan det dock ligga närmare tUl hands att göra en sam­lad bedömning.

Det nu sagda utgör bara ett försök att ge vissa allmänna riktlinjer. Några fasta regler för hur man skall behandla de olika situationer då medvållande­regeln och andra jämkningsregler eUer liknande föreskrifter sammanträffar kan inte ställas upp. Med beaktande av vad jag här har sagt får domstolama avgöra dessa problem under hänsynstagande till omständighetema i de sär­skUda fallen. Jag vill emellertid i det här sammanhanget framhålla, att det i vissa fall kan vara av betydelse att kunna fastställa i vad mån en nedsätt­ning av ett skadestånd — som t, ex. vid jämkning på grund av medvållande

5.1.5.6.

 

Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 år 1972           587

— är ett uttryck för att den skadelidande på grund av omständigheter som är att hänföra till honom själv bör slutligt bära förlusten eller om det är hänsyn tUl förhållanden på den skadeståndsskyldiges sida som har inverkat. Den omständigheten kan nämligen få betydelse när det gäller att bedöma om den skadeUdande skall få kumulera ersättningar som tiUkommer honom från flera skadeståndsskyldiga, t, ex. en arbetsgivare och dennes arbetstaga­re. Hithörande frågor kommer jag att beröra särsldlt vid min behandling av bestämmelsen i 5 kap, 7 § departementsförslaget (avsnitt 5,1,5,7,),

Som jag redan har sagt ger förevarande jämkningsregel utrymme för en tillämpning av grundsatser om passiv identifikation. I fråga om tUlämpningsområdet för sådana grundsatser hänvisar jag i första hand till vad jag har sagt i det föregående. Principen att passiv identifikation skall tillämpas i samma omfattning som aktiv identifikation innebär bl.a., att sta­ten eller en kommun kan få tåla jämkning av skadestånd, när någon för vil­ken staten eller kommunen svarar enligt 3 kap, 2 § departementsförslaget genom vållande vid utövning av offentlig myndighet har medverkat till en skada som tredje man har tillfogat staten eller kommunen. Det kan här bli fråga om att tillämpa passiv identifikation också vid vållande av andra än arbetstagare hos staten eUer kommunen, eftersom ansvarighet enligt 3 kap, 2 § kan inträda även med anledning av fel eller försummelse av självstän­diga rättssubjekt som har anförtrotts myndighetsutövming,

I rättspraxis har i fråga om ersättning för egendomsskada passiv identifi­kation tUlämpats också i fall då aktiv identifikation inte skulle ha kunnat tillämpas (se t, ex. NJA 1955 s. 102). Det finns däremot inte något liknande auktoritativt avgörande på personskadeområdet. Hur långt den passiva iden­tifikationen sträcker sig utanför området för aktiv identifikation är emeller­tid ovisst. Jag anser mig inte ha anledning att bär gå närmare in på den frågan. Med mitt lagförslag åsyftas i alla händelser inte någon ändring i gäl­lande rätt i detta hänseende. Det blh som hittiUs domstolamas sak att svara för rättsutvecklingen på detta område. Med anledning av vissa uttalanden av skadeståndskommittén viU jag endast framhålla, att jag för egen del anslu­ter mig till kommitténs uppfattning att passiv identifikation mellan ett bam ocb dess värdnadshavare inte bör anses utesluten i fall då barnet tiU­hörig egendom har skadats och vårdnadshavaren har medverkat till skadan genom att försumma sin tillsyns- eller vårdnadsplikt. Jag delar också kom­mitténs uppfattning att någon motsvarande identifikation däremot inte bör äga ram när barnet har tillfogats personskada. Som närmare har utvecklats i ett särskilt yttrande i det nyss anmärkta rättsfallet NJA 1955 s. 102 bör också i andra fall än när det gäller förhållandet mellan ett bam och dess värdnadshavare passiv identifikation kunna äga rum när någon har annans egendom om hand under sådana omständigheter att han kan sägas vara i ägarens ställe och genom oaktsamhet medverkar till att egendomen skadas.

5.1.5.6.

 

588                Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

5.1.5.7.                                  7 §

Paragrafen innehåller en regel om soUdariskt ansvar för flera skade­ståndsskyldiga. Den har sin motsvarighet i 6 kap. 5 § SL och 2 § första styc­ket i skadeståndskommitténs förslag I.

I 6 kap. 5 § SL föreskrivs, att om flera, i annat fall än som sägs i 23 kap. 6 § första stycket BrB, har medverkat tiU brott, de skall svara en för alla och alla för en tUl skadestånd. Undantaget avser medverkan till brott genom sådan underlåtenhet att avslöja brottet som är straffbar enUgt bestämmelse i BrB. I likhet med åtskUUga andra bestämmelser i 6 kap. SL är regeln om soUdariskt ansvar i övrigt av generell natur. Den tiUämpas således i princip så snart två eUer flera är ersättningsskyldiga för samma skada, oavsett om ansvarigheten grundar sig, direkt eller analogiskt, på föreskrift i 6 kap. SL eUer på speciaUagstiftning om objektivrt eller i övrrigt skärpt skadestånds­ansvar.

Genom förslaget tUl skadeståndslag åsjrftas inte någon sakUg ändring i förhåUande tiU gäUande rätt i nu berörda hänseenden. Som jag har utveck­lat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4.8. och 3.3.) bör sålunda bland lagens gemensamma bestämmelser tas upp en allmän regel om soUdariskt ansvar för flera skadeståndsskyldiga. Undantaget i 6 kap. 5 § SL för med­verkan genom underlåtenhet att avslöja brott innefattar i själva verket en föreskrift om frihet från skadeståndsansvar vid vissa former av straffbart skadevållande och avser sålunda inte enbart en inskränkning i själva solida­ritetsprincipen. Som jag har sagt i det föregående (avsnitt 2.1.4.7.) bör där­för motsvarighet till denna undantagsregel tas upp i en särskild paragraf i den nya lagen. En sådan regel återfinns i 5 kap. 8 § departementsförslaget (avsnitt 5,1,5.8.).

I likhet med skadeståndskommittén anser jag att uttrycket »solidariskt ansvar» numera är så aUmänt vedertaget i både juridiskt och annat språk­bruk att hinder inte synes föreligga att använda det i lagtext. Det ålderdom­liga »en för alla och alla för en» i 6 kap. 5 § SL bör därför i enlighet med vad kommittén har föreslagit ersättas med »soUdariskt».

I enUghet med vad jag nu har anfört föreskrivs i förevarande paragraf i departementsförslaget, att om två eUer flera skaU ersätta samma skada de svarar soUdariskt för skadeståndet.

Redan enligt nu gällande rätt kan det inträffa att någon som är skade­ståndsskyldig åläggs att betala bara en del av skadeståndet. Den vanUgaste orsaken är att skadeståndet har jämkats på grand av medvållande. Ett an­nat inte ovanligt fall är att skadeståndsskyldigheten har fastställts på grund­val av en skälighetsprövning med stöd av särsldld lagbestämmelse, t. ex. regeln i 6 kap. 6 § SL om bams och psykiskt abnormas skadeståndsansvar. Vidare kan det tänkas att skadeståndet reduceras med tillämpning av sådana

5.1.5.7.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            589

särskUda begränsningsregler som förekommer t. ex. inom frakträtten eller som gäller enligt avtal. Slutligen kan en nedsättning ha skett enligt särskilda jämkningsregler som t, ex, 50 § sjömanslagen.

Om envar av två eller flera skadeståndsskyldiga har fått sitt skadestånds­ansvar nedsatt på någon sådan grund, uppkommer frågan i vad mån den skadelidande har rätt att kumulera de utdömda beloppen och därigenom skaffa sig full eller i varje faU högre ersättning för skadan än som svarar mot de högsta av de utdömda beloppen. En sådan kumulation innebär synbarligen ett avsteg från principen om solidariskt ansvar.

Denna fråga har veterligt inte blivit föremål för prövning i svensk rätts­praxis, och rättsläget måste betecknas som oklart Hithörande problem får som hittUls överlämnas tUl avgörande i rättstillämpningen. Men eftersom de kan antas få större praktisk betydelse efter genomförandet av förevarande lagförslag genom att detta medför vidgade möjligheter att jämka skade­ståndsansvar eller bestämma skadestånd på grundval av en skälighetspröv­ning och då skadeståndskommittén har gjort vissa uttalanden på denna punkt (»Skadestånd I» s. 35 noten, »Skadestånd II» s, 92) vill jag här sam­manfatta några allmänna synpunkter på spörsmålet.

Vad först angår det fallet att skadestånd har jämkats på grund av den skadelidandes medvållande synes det uppenbart att någon kumulation inte skall kunna ske. En sådan jämkning är ju i själva verket uttryck för att den skadelidande själv bör bära viss del av skadan. Under sådana förhållanden bör han inte kunna undgå detta resultat genom att kumulera ersättningama från flera skadeståndsansvariga. Principen om solidariskt skadeståndsan­svar bör med andra ord tUlämpas fullt ut i hithörande fall.

Det Ugger nära till hands att ge det betraktelsesätt jag nu har gett uttryck åt i fråga om medvållandefallen en mera generell räckvidd, så att kumula­tion alltid anses utesluten i fall då nedsättning av skadestånd har skett på grund av förhållanden på den skadelidandes sida, dvs, omständigheter som bör föranleda att den skadelidande själv bär en del av förlusten. Ett sådant sjmsätt leder till bl, a. att när jämkning av skadestånd sker enligt 3 kap. 6 § depsutementsförslaget av hänsjm till försäkringar eller försäkringsmöjlig­heter på den skadelidandes sida denne inte bör kunna få täckning för den sålunda »bortjämkade» delen av skadan genom att kumulera de ersättnings­belopp som kan tUlkomma honom från flera skadeståndsskyldiga, som alla ålagts jämkad ersättningsskyldighet. Också i sådana fall synes alltså solida­ritetsprincipen böra tillämpas utan inskränkningar.

Problemet ställer sig annorlunda i fall då en nedsättning av skadeståndet är betingad av hänsyn till den skadeståndsskyldige. Att ett bam eller en psykiskt abnorm person inte anses böra bära fullt skadestånd eller att en arbetsgivares principalansvar jämkas därför att det annars skulle bU oskä­ligt betungande för honom, kan inte sagas vara uttryck för att förlusten i stället anses böra bäras av den skadelidande. Sakligt sett finns det därför

5.1.5.7.

 

590                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

inte några skäl att hindra denne från att skaffa sig täckning för den åter­stående delen av förlusten hos annan som har ålagts att utge ett på motsva­rande grunder nedsatt skadestånd.

Det kan göras gällande att en sådan tillämpning strider mot principen om solidariskt ansvar för flera skadeståndsskyldiga. Om t, ex, två bam har ge­mensamt vållat en skada och skadeståndet anses för var och en av dem böra sättas ned tUl hälften av full ersättning, medför en kumulationsrätt för den skadelidande att de båda barnens ansvarighet i själva verket inte till någon del är solidariskt. En motsvarande situation kan uppkomma när en arbets­givares principalansvar jämkas enligt 3 kap, 6 § såsom oskäligt betungande och den skadevållande arbetstagaren enligt 4 kap, 1 § åläggs ett nedsatt skadestånd.

En kumulation av skadestånden i fall av denna art anser jag likväl inte vara oförenUg med solidaritetsregeln i förevarande paragraf. Där talas om fall då två eUer flera är skyldiga att ersätta samma skada. När ett skade­stånd sätts ned är det ett uttryck för att den ansvarige anses böra svara för bara en viss del av den skadelidandes förlust, I den mån nedsättningen inte är betingad av att den skadelidande anses böra själv bära återstoden av för­lusten, är det naturligt att i första hand hänföra den ersättningsskyldighet som åläggs en medansvarig till denna del av förlusten. Men i så fall kan det hävdas att de båda skadeståndsskyldiga inte svarar för »samma skada», om nämligen uttrycket »skada» i detta sammanhang får beteckna den skade­lidandes ekonomiska förlust snarare än själva den fysiska eller konkreta skadan. När återigen skadestånd har jämkats på grund av förhållanden som föranleder att den skadelidande själv bör bära den »bortjämkade» delen av förlusten, är det tydligt att han inte bör kunna få ersättning för denna del av annan skadeståndsskyldig i vidare mån än denne på grund av förhål­landen på sin sida anses ligga närmast tiU att slutligt svara härtör. Den er­sättningsskyldighet som åläggs en medansvarig måste således i övrigt hän­föras till den del av förlusten som domstolen anser att de solidariskt ersätt­ningsskyldiga och inte den skadelidande själv bör bära.

En tillämpning av de principer jag nu har angett kan uppenbarligen med­föra vissa praktiska svårigheter. Det är inte alltid möjligt att fastställa i vad mån nedsättning av skadestånd skall anses vara uttryck för att den skade­lidande själv bör slutligt bära förlusten eller har skett uteslutande av hän­syn tUl den skadeståndsskyldige. Som framgår av vad jag har anfört vid 2 kap, 2 § departementsförslaget (avsnitt 5,1,2,2,) kan de ekonomiska förhål­landena på den skadelidandes sida inverka vid fastställandet av det skade­stånd som ett barn bör åläggas att betala, samtidigt som det i regel främst är hänsyn till bamets förhållanden som motiverar en begränsning av ersätt­ningsskyldigheten. Vidare blir det inte sällan fråga om en samtidig tillämp­ning av flera jämkningsregler av oUka karaktär, t, ex, föreskriften i 3 kap, 6 § departementsförslaget om jämkning av oskäligt betungande principal-

5.1.5.7.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            591

ansvar och den allmänna medvållanderegeln i 5 kap. 6 §. Som jag tidigare har sagt (avsnitt 5.1.5,6.) kan det i sådana fall vara lämpligt att företa jämk­ning i två steg, dvs. först på grund av medvållande och därefter på grund av skadeståndets ekonomiska verkningar för den ansvarige, och man får i så fall ett underlag för att ta stäUning i kumulationsfrågan, därest den skade­lidande skulle ha rätt tiU jämkad ersättning av en tredje person, t. ex. den skadevållande arbetstagaren eller en enligt 3 kap. 1 § medansvarig arbets­givare. Men man får också räkna med fall då de olika jämkningsanledning-ama måste bli föremål för en samlad bedömning. Skulle i ett sådant fall frågan om kumulation av skadestånd från flera medansvariga aktualiseras, torde domstolen vara hänvisad att granda sitt avgörande på en skälighets­prövning, som närmast får gå ut på att fastställa hur stor del av förlusten som den skadelidande rimligen själv bör slutiigt bära på grund av förhållan­den som är uteslutande hänförliga till honom,

I den mån solidariskt ansvar föreligger enligt förevarande paragraf, aktua­liseras frågan om ansvarighetens slutliga fördelning mellan de skadeståndsskyldiga inbördes. Om man bortser från den särskUda regressregeln i 6 kap, 6 § andra stycket SL och vissa föreskrifter i skade­ståndsrättslig speciallagstiftning finns det i gällande rätt inte några lagreg­ler om hur fördelningen skall ske. Jag har i den allmänna motiveringen ut­vecklat skälen till att jag inte kan biträda skadeståndskommitténs förslag att en allmän fördelningsregel nu blh lagfäst (avsnitt 2,1,4,8,), Som jag där­vid har anfört får frågor om ansvarsfördelning meUan flera skadestånds­skyldiga som hittills avgöras i rättstillämpningen enligt allmänna grundsat­ser. Jag har i det föregående redogjort för vilka grundsatser som f, n, gäller i detta hänseende (avsnitt 2,1,1,4,), Den nya lagen är inte avsedd att medföra några förändringar i de principer som ligger till grund för gällande rätt på denna punkt.

5.1.5.8.                                  8 §

Paragrafen innehåller en föreskrift om bortfaU av skadeståndsansvar vid straffbar underlåtenhet att avslöja brott. Den motsvarar i sak undantags­regeln i 6 kap, 5 § SL men har ingen direkt motsvarighet i skadeståndskom­mitténs förslag. Genom föreskriften i 2 § andra stycket i kommitténs förslag I om jämkning av skadeståndsansvaret för den som har medverkat till skada i allenast ringa mån avsågs dock att åstadkomma en delvis liknande regle­ring.

Enligt 6 kap, 5 § SL gäller att om flera, på annat sätt än i 23 kap, 6 § förs­ta stycket BrB sägs, har medverkat till brott de skaU svara en för alla och alla för en för skadeståndet, I sistnämnda lagrum föreskrivs, att under vissa föratsättningar och i de fall BrB innehåUer föreskrift därom underlåtenhet

O.I.5.O.

 

592                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

att avslöja ett brott skall medföra straffpåföljd enligt vad som är stadgat för den som endast i mindre mån har medverkat tiU brottet. Undantaget i 6 kap.

5 § SL för de faU som avses i 23 kap. 6 § första stycket BrB innebär att sådan
underlåtenhet att avslöja brott som är straffsanktionerad genom sistnämnda
lagrum inte skall medföra skadeståndsskyldighet (NJA II 1948 s. 238—
242),

Av skäl som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör undantags­regeln i 6 kap, 5 § SL behållas i sak oförändrad och en särsldld bestämmelse i ämnet tas upp i den nya lagen (avsnitt 2,1,4.7,),

Det ifrågavarande undantaget torde inte kunna ges den innebörden att underlåtenhet att avslöja brott inte under några förhållanden kan medföra skadeståndsansvar. Vad 6 kap, 5 § SL utsäger är endast att enbart den om­ständigheten att straff kan följa på en sådan underlåtenhet inte utan vidare medför att skadeståndsskyldighet inträder enligt 6 kap, 1 § SL. Frågan i vad mån en underlåtenhet av detta slag kan medföra skadeståndsansvar blir således att bedöma enUgt allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser. Det betyder i princip att sådant ansvar inträder under förutsättning att veder­börande har haft en handlingsplikt som går utöver den allmänna medborger­liga skyldighet att avslöja vissa grövre brott som är straffsanktionerad ge­nom 23 kap. 6 § första stycket BrB.

En sådan skyldighet att vara verksam till förebyggande av skada genom att avslöja brott som är på färde kan föreUgga exempelvis för föräldrar eUer andra värdnadshavare med avseende på handlingar av dem som står under deras vårdnad. Att vårdnadsplikten har ett sådant innehåll framgår indirekt av att i 6 kap. 5 § SL inte görs undantag för sådan underlåtenhet från för­äldrars eUer andra uppfostrares eller förmyndares sida att hindra brott av dem som står under deras vård eller lydnad som enligt 23 kap. 6 § andra stycket BrB i princip är straffbar. Inte sällan torde en anmälan tUl myndig­het eUer annat avslöjande av det pågående brottet vara den enda väg som står vårdnadshavaren till buds för att hindra brottet. Underlåtenhet att vidta en sådan åtgärd skall uppenbarligen kunna medföra skadeståndsansvar. Andra fall kan också tänkas. Så t. ex. kan det på gmnd av någons tjänste­ställning åligga honom att avslöja brott som håUer på att begås av en under­ordnad. Såvitt gäller person- och sakskada kan det inte uteslutas att en passi­vitet inför ett pågående brottsligt angrepp på person eller egendom under specieUa omständigheter får anses innefatta ett åsidosättande av de aUmän­na handlingsnormer på vilka culparegeln vilar, och hinder föreligger då inte att ålägga den försumlige skadeståndsansvar. Det bör påpekas att i de faU då en mera långtgående skyldighet att avslöja brott än som avses i 23 kap.

6 § första stycket SL föreligger, skadeståndsansvar i princip kan inträda
oavsett om underlåtenheten är straffbar eUer inte. Men skyldighet att i
utomobligatoriska förhållanden ersätta ren förmögenhetsskada kan givetvis

5.1.5.8.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972           593

i hithörande fall lika litet som vid andra former av skadevåUande åläggas någon, om inte underlåtenheten utgör ett brott eller särsldld lagbestämmelse om skadeståndsskyldighet finns.

Undantagsbestämmelsen i förevarande paragraf måste utformas med be­aktande av nu berörda förhållanden. Den får alltså inte ges större räckvidd än det undantag som nu gäller enligt 6 kap. 5 § SL.

I enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i förevarande paragraf i de­partementsförslaget, att för skada som vållats genom underlåtenhet att av­slöja brott inte utgår ersättning enligt skadeståndslagen enbart pä den grund att straff för underlåtenheten kan följa enligt 23 kap. 6 § första styc­ket BrB.

Utöver vad jag har sagt i det föregående torde bestämmelsen inte kräva någon sårskild kommentar.

5.1.6. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den nya skadeståndslagen bör träda i kraft den 1 januari 1972. Som kom­mittéerna har uttalat torde av allmänna grundsatser följa, att den nya lag­stiftningen blh tillämplig i fråga om skadestånd med anledning av skade­fall som inträffar efter ikraftträdandet, under det att äldre lag skall till-lämpas på skadefall som har inträffat dessförinnan. Någon särskild över­gångsbestämmelse härom sjmes inte vara behövlig. Jag delar den uppfatt­ning som har kommit till uttryck i 1958 års betänkande (s. 121), att det inte bör införas någon övergångsbestämmelse av innebörd att de nya be­stämmelserna om arbetstagares skadeståndsansvar skall tillämpas även i fräga om skada som har vållats före nya lagens ikraftträdande. Inte heller bör de övriga nya regler om jämkning av skadestånd som dem nya skade­ståndslagen enligt förslaget skall innehålla göras tillämpliga på skadefall som har inträffat före ikraftträdandet.

Den föreslagna forumregeln i 3 kap. 9 § är enligt sin lydelse inte tiUämp­lig i fråga om talan om ersättning med anledning av dom eller beslut av ägodelningsrätt eller beslut eller åtgärd av domare i ägodelningsrätt eller av ägodelningsdomare. Ägodelningsrätterna kommer nämligen att upphöra i och med att den nya fastighetsbildningslagen träder i kraft vid samma tid­punkt som skadeståndslagen. Deras uppgifter övertas då av fastighetsdom­stolarna, vilka enligt lagen den 29 maj 1969 (nr 246) om fastighetsdomstol är aUmänna underrätter.

I övergångsbestämmelserna bör föreskrivas att om i lag eller annan för­fattning förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestäm­melse i skadeståndslagen den nya bestämmelsen i stäUet skall tillämpas.

5.1.6.

38 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5

594                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

5.2. Övriga lagförslag

I den allmänna motiveringen (avsnitt 4,3,) har jag utförligt behandlat frågan vilka följdändringar i annan lagstiftning som föranleds av den nya skadeståndslagen. Utöver vad jag där har anfört torde inte krävas några ytterligare kommentarer tUl de ändringar som föreslås i 67 § sjölagen, 50 § sjömanslagen, 10 kap. 3 § luftfartslagen, 211 § aktiebolagslagen, 323 § lagen om försäkringsrörelse, 108 § lagen om ekonomiska föreningar, 180 § lagen om bankrörelse, 93 § lagen om sparbanker och 3 § bilansvarighetslagen.

Beträffande de övriga lagförslagen vill jag anföra följande.

I enlighet med vad jag har anfört i den aUmänna motiveringen har upp­rättats förslag om sådan ändrad lydelse av 7 § andra stycket lagen den 30 juni 1948 (mgående införande av lagen om ändring i strafflagen m.m. att lagrummet bringas i närmare överensstämmelse med vad som i 4 kap. förslaget till skadeståndslag föreskrivs om arbetstagares skadestånds­ansvar. Lagändringen torde inte kräva någon särskild kommentar. Som framgår av vad jag har sagt i den allmänna motiveringen skall i sak ske en motsvarande anpassning till bestämmelserna i 4 kap. förslaget till skade­ståndslag av vad som f. n. gäller enligt lagen den 7 mars 1929 om befrielse i visst fall för befälhavare eller förare å luftfartyg, hörande till krigsmakten, från skyldighet att gälda skadestånd. Nämnda lag innehåller, att vad som är föreskrivet i 33 § 4 mom. strafflagen för krigsmakten om befrielse i visst faU för befälhavare å krigsmaktens fartyg från skyldighet att gälda skada eller kostnad skall gälla också i fråga om befälhavare eller förare på luftfartyg. Enligt 7 § första stycket i 1948 års nyssnämnda lag angående införande av lagen om ändring i strafflagen m, m, skall vad där föreskrivs gälla i stället för vad 33 § strafflagen för krigsmakten har innehållit beträffande befrielse från skadeståndsskyldighet. Den ändring som nu föreslås i 7 § andra styc­ket i 1948 års nyssnämnda lag kommer således att fä verkan också inom tillämpningsområdet för 1929 års lag utan att nägon ändring behöver göras i sistnämnda lag.

Enligt 2 kap. 2 § första stycket resp. 5 kap, 3 § RB utgör hovrätt resp. högsta domstolen första instans för mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av vissa i lagrummen närmare angivna ämbetsmän (forum privilegiatum). I 2 kap. 2 § andra stycket RB föreskrivs, att hovrätt i övrigt är första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrivs i lag. Här­med torde i första hand åsjrftas de särskilda forumbestämmelserna i 19 kap. 3—6 §§ RB. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i fråga om högsta domstolen.

I 3 kap. 9 § förslaget tUl skadeståndslag har tagits upp en särsldld be­stämmelse av innebörd att hovrätt resp. högsta domstolen skall vara första instans för vissa mål om ersättning enligt skadeståndslagen. Jag hänvisar i

5.2.

 

Kungl, Maj:ts proposition nr 5 år 1972       595

den delen till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3,6,16.) och vid 3 kap. 9 § förslaget tiU skadeståndslag (avsnitt 5,1.3.9.). Såvitt gäller hovrätt omfattas denna särskilda forumregel av hänvisningen i 2 kap. 2 § RB. En motsvarande hänvisning bör för högsta domstolens del nu tas upp i 3 kap. 3 § RB.

I enlighet med det anförda föreslås att i sistnämnda paragraf i rätte­gångsbalken som ett andra stycke tillfogas en bestämmelse av innehåll att högsta domstolen i övrigt är första domstol i mål beträffande vilka så föreskrivs i lag. Den nya bestämmelsen torde inte kräva någon särskild kommentar.

De sålunda föreslagna lagändringarna bör träda i kraft samtidigt som den nya skadeståndslagen eller den 1 januari 1972. Några särskilda övergångsbe­stämmelser är inte erforderliga.

5.3. Upprättade Idéförslag

I enlighet med vad som har anförts i det föregående föreligger inom justi­tiedepartementet upprättade förslag tiU

1) skadeståndslag,

2)    lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

3)    lag om ändring i sjömanslagen (1952:530J,

4)    lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297),

5)    lag om ändring i lagen (1948: 451) angående införande av lagen om änd­ring i strafflagen m. m.,

6)    lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

7)    lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse,

8)    lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,

9)    lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

 

10)    lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

11)    lag om ändring i lagen (1916:312) angående ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik,

12)    lag om ändring i rättegångsbalken.

5.4. Hemställan

Jag hemstäUer, att lagrådets yttrande över lagförslagen inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

5.4.

 

 

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            597

Bilaga 1

Förslag av kommittén angående det aUmännas sktideståndsansvar

Förslag

tiU

Lag om skadestånd i offentlig verksamhet

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §.

För skada som i statlig eller kommunal verksamhet våUas genom fel eller försummelse eller eljest uppkommer i vissa nedan angivna faU är staten eller kommunen pliktig att giva ersättmng enUgt vad i denna lag sägs.

Med kommun förstås i denna lag landskommun, municipalsamhäUe, kö­ping, stad, landstingskommun, församUng och annan borgerUg eller kyrklig kommunal förvaltningsenhet.

2 §.

Där skada uppkommer i domstols, domares, åklagares, poUsens, magi­strats eller, i motsvarande mån, kommunalborgmästares verksamhet eller i samband med kjrrkobokföring eller annan prästerUg verksamhet inom svenska kyrkan eUer i utsöknings-, indrivnings-, uppbörds- eUer mantals-skrivmingsväsendet, skall, ändå att verksamheten ej utövas av staten, denna svara för skadan.

3 §.

Denna lag skaU i tillämpUga delar gåUla jämväl för universitet, högskola och akademi så ock för skogsvårdsstjrrelse, hushflllningssäUskap, sjömans­hus och annan dylik offentUg inrättning.

Skadestånd pi gnmd av fel éDer foremnmelse

4 §.

För att ersättningskyldighet enUgt vad ovan sägs skaU inträda på grund av fel eUer försummelse förutsattes, att de krav som i förhällande till den skadelidande skäUgen kunna stäUas pä verksamhetens utövning blivit åsidosatta.

5  §.

Fel eller försummelse i sådan kontroll som är stadgad tUl förebyggande av brandfara eller risk för olycksfaU eller av sanitära eller andra allmänna olä-

 

598                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

genheter medför ej i och för sig skadeståndsansvar, varom ovan förmäles, i förhållande tiU allmänheten.

Där felet eller försummelsen var av betydenhet och i förhållande till den skadelidande innebar väsentUgt avsteg från den trygghet som åsyftades med kontrollen, skall dock skadestånd utgå.

6  §.

Felaktig upplysning medför ej skadeståndsansvar enUgt 1 §, med mindre den lämnats i vederbörligt bevis, eller eljest under sådana omständigheter att mottagaren uppenbart ägde att förlita sig därpå, och använts för ändamål vartiU den var avsedd.

Om skada med anledning av fel inom inskrivningsväsendet gäller för vissa fall vad därom är särsldlt stadgat.

7 §,

Skadeståndsansvar varom ovan sägs inträder icke på grund av fel eUer försummelse av lots med avseende å lotsning eUer av annan som står till förfogande för att på begäran bistå näringsidkare eller andra i deras verk­samhet.

8 §.

Anspråk på ersättning som här avses må icke göras gällande med anled­ning äv innehåUet i domstols eller domares beslut, med mindre beslutet upphävts eller ändrats eller ock åtal för ämbetsbrott äger rum eller den skadeUdandes talan eljest biträdes av åklagaren.

Talan i fall som avses i första stycket upptages av den rätt som är eller varit behörig i fråga om åtal.

Skadestånd på flTimm gnmd

9      §.

Varder någon enligt myndighets beslut berövad friheten och finnes där­efter uppenbart att ingripandet var utan grund, äge han rätt till ersättning, ändå att åtgärden berodde av ursäktligt misstag eller annan därmed jäm­förlig omständighet.

Om ersättning åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. gäller, i stället föi vad i första stycket sägs, vad särskilt är stadgat.

10   §.

Använder polisen vapen eller tillgriper den annat våld i tjänsten, vare den som därigenom utan egen förskyllan Uder skada till person eller egendom berättigad att erhålla ersättning därför, evad dylikt våld var berättigat eller ej. Vad nu sagts om polisen gäller ock annan personal som är satt att utöva bevakning eller upprätthålla allmän ordning.

 

Kungl, Maj:ts proposition nr 3 år 1972           599

11     §.

För skada å person eller egendom i följd av militär eller annan övning skall, ändå att fel eller försummelse ej föreligger, ersättning givas, om övningen på grund av sin omfattning eller beskaffenhet innebar särskild fara för sådan skada.

12     §.

Har för exekutiv åtgärd eller förtullning eller av annan orsak lös egendom tagits om bänder å det allmännas vägnar, skall angående förutsättningarna för inträde av rätt till ersättning, om egendomen skadas eller förkommer, tillämpas vad som gäller angående enskilt förvar.

Skadeståndet

13     §.

Där någon lidit kroppsskada eller ljutit döden, beräknas den ersättning, som skall utgivas enligt vad ovan sägs, jämlikt de i 6 kap. 2 och 4 §§ straff­lagen stadgade grunderna. Ersättning för mistad inkomst må ej överstiga vad som med hänsjm till den skadades utbildning och arbetsförmåga samt omständigheterna i övrigt kan anses rimligt.

För annat lidande än sådant som avses i 6 kap. 2 § strafflagen skall ersätt­ning ej utgå, med mindre synnerliga skäl äro därtill.

14    §.

Ersättning i anledning av skada å eller förlust av egendom må, om belop­pet väsentligt överstiger vad som i allmänhet bör tagas i beräkning inom verksamheten i fråga, nedsättas till vad som med hänsyn till omständighe­terna finnes skäligt.

15    §.

Ersättning för utebliven vinst med anledning av att näringsidkare eller annan lider intrång i sin förvärvsverksamhet annorledes än genom skada till person eller egendom skall ej utgå i vidare mån än, med beaktande av intrångets art och varaktighet samt omständigheterna i övrigt, synnerliga skäl äro därtill.

16    §.

Om den skadelidande underlåtit att söka ändring i felaktigt beslut eUer att begära rättelse av oriktig åtgärd eller att eljest framstäUa erinran mot be­slutet eller åtgärden, när det kan ske, äger han ej rätt att erhåUa ersättning för skada som därigenom kunnat undvikas, med mindre i det särskilda fallet uppenbart icke skäligen kunde fordras att han iakttog vad nu sagts eller eljest synnerliga skäl äro till att ersättning utgår.

 

600                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

17 §. Har den som led skadan medverkat därtill genom eget vållande på annat sätt än i 16 § sägs, varde ock skadeståndet jämkat. Såsom medvåUande an­ses jämväl, att skadelidande försummat att, där det var påkaUat, på lämp­ligt sätt övervaka åtgärd som föranlett skadan.

Om skadestånd tiU anställda m. fl. samt deras skadeståndsansrar

18     §.

Vad ovan i denna lag är stadgat om rätt tiU skadestånd är tiUämpligt jäm­väl när någon, vilken själv såsom anställd, värnpUktig eller eljest är syssel­satt i verksamheten, därunder lider skada. Skadeståndsansvar på grund av fel eller försummelse skall dock icke inträda, där felet eller försummelsen ej ligger överordnad, förman eller någon därmed jämställd tiU last. Ej heller skall vad i 10 eller 11 § är stadgat om skadeståndsansvar oavsett fel eller försummelse gälla till förmån för den som själv deltager i åtgärden eller övningen.

19    §.

Skadeståndsansvar som någon ådragit sig i tjänsten må jämkas efter vad med hänsjm till felets eUer försummelsens lindriga beskaffenhet, ska­dans storlek eller omständigheterna i övrigt prövas skäligt. Vad nu sagts är tiUämpligt jämväl i fråga om skyldighet att återgälda vad som må hava utgi­vits i skadestånd enligt denna lag eller att gottgöra skada som någon eljest i tjänsten tillfogat den som utövar verksamheten.

TmSmpning av ailmfln lag

20 §.

I den mån verksamhet som ovan nämnts till sin art är att jämställa med ensldld verksamhet eller eljest, såsom i fråga om byggnadsföretag, verk­stadsrörelse eUer annat dylikt, innefattar arbetsuppgift som är väsentligen att jämstäUa med vad som förekommer inom enskild verksamhet, skall i fråga om skadeståndsansvaret allmän lag gälla.

I fråga om brist i underhåll eller tillsyn av allmän väg, gata eller annan allmän plats vare dock staten eller vederbörande kommun ansvarig jäm­väl där felet eller försummelsen ej ligger överordnad, förman eller någon därmed jämställd till last.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall i verksamheten tillämpas vad i 19 § är stadgat om jämkning av ersättningsskyldighet som någon ådragit sig i tjänsten.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972      601

Om skada å ntiändskw fiartyg m. m.

21 §. Konungen äger förordna att, såvitt angår skada å utiändskt fartyg eller luftfartyg eller egendom som medföres ombord, ersättning enligt denna lag skall utgå allenast under förutsättning att motsvarande bestämmelser till-lämpas i den stat, där fartyget eller luftfartyget hör hemma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 19    .

Genom lagen upphävas

lagen den 10 juli 1899 (nr 58 s. 1) om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera;

lagen den 7 mars 1929 (nr 28) om befrielse i visst faU för befälhavare eller förare å luftfartyg, hörande till krigsmakten, från skyldighet att gälda skadestånd; och

7 § lagen den 30 juni 1948 (nr 451) angående införande av lagen om ändring i strafflagen m. m.

Förekommer i lag eller författning hänvisning tiU stadgande som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

 

602                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Bilaga 2

Förslag av skadeståndskommittén

Förslag

tiU Lag med allmäinm bestämmelser om skadestånd

Härigenom förordnas som följer.

1 §.

Den som, uppsätiigen eller av vårdslöshet, vållar person- eller sakskada är skyldig att utgiva ersättning därför enligt vad nedan sägs.

Om den skadelidande medverkat till skadan genom eget vällande, må skadeståndet jämkas efter vad som prövas skäligt.

2  §.

Äro två eller flera våUande till skadan, svara de solidariskt för skade­ståndet.

För den som medverkat i allenast ringa mån må dock skadeståndsansva­ret jämkas efter vad som med hänsjm till graden av medverkan och övriga omständigheter finnes skäligt.

3 §.

Har skadan vållats av någon som fyllt femton men ej tjugoett år, må skadeståndet jämkas, om det med hänsyn tiU hans ungdom och övriga om­ständigheter finnes oskäligt betungande.

4 §.

Den som ej fyllt femton år är skyldig att ersätta person- eller sakskada som han gör, om och i den mån det med hänsyn tUl handUngens beskaffen­het, hans ålder och utveckling samt omständigheterna i övrigt prövas skä­Ugt.

5 §.

Har någon genom bristande tillsyn eller annan försummelse i vården om barn medverkat till person- eller sakskada som barnet gör, är han skyldig att ersätta skadan. Skadeståndet må dock jämkas, om det med hänsyn till försummelsens art och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande,

6 §.

Den som under infljiande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten orsakar person- eller sakskada är skyldig

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            603

att ersätta denna i den omfattning som med hänsyn tiU omständigheterna prövas skälig. Var han genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, skall detta tillstånd dock ej föranleda nedsättning av det skadeståndsan­svar som eljest skolat gäUa.

Vad i 5 § sägs äger motsvarande tillämpning på den som medverkat till skadan genom försummelse i vården om skadevållaren.

7 §.

Om skyldighet att ersätta skadan enligt vad ovan sägs åvilar två eller flera, skall vad som på grund därav utgives fördelas meUan dem inbördes efter vad som finnes skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsan­svaret och övriga omständigheter.

8 §.

Vid personskada skall under skadeståndet räknas, förutom läkarlön och annan kostnad samt gottgörelse för hinder eller förlust i den skadades nä­ring, jämväl ersättning för sveda och värk samt för lyte eller annat stadig­varande men.

9 §.

Den som enligt lag har rätt till underhåll av någon som bUvit dödad är berättigad att, om han i följd av den andres frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll, av den skadeståndsskyldige erhålla ersättning efter vad som med avseende å dennes tUlgångar och andra omständigheter prö­vas skäUgt.

Ersättningen må efter omständigheterna sättas att utgå på en gång eller på skilda tider.

10     §.

För lidande som tillfogas någon genom brott mot den personUga friheten, annat ofredande, ärekränkning eller dylik brottsUg gärning skall också er­sättning givas enligt vad i denna lag sägs.

Den som gjort sig skyldig till ärekränkning eller dylikt må, om det jt-kas, efter omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet.

11    §.

Rätten till ersättning för annat än ekonomisk skada förfaller, om den skadeståndsberättigade avlider innan krav framställts.

12    §.

Vad ovan i 1—7 §§ sägs med avseende å ersättning i anledning av per­son- eller sakskada skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga om ekono-

 

604                Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972

misk skada som någon utan samband med person- eller sakskada åsam­kar annan genom brott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till bestämmelse i 6 kap. strafflagen, skall den i stället gälla motsvarande stadgande i nya lagen.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972            605

Bilaga 3

Förslag av skadeståndskommittén

Förslag

tiU

Lag med vissa bestämmelser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §.

Envar som för bedrivande av yrkesmässig verksamhet eller eljest har arbetstagare i sin tjänst skall svara för person- eUer sakskada som arbets­tagaren i tjänsten vållar annan.

Vad nu sagts gäller dock ej skada genom sådan handling som det, med hänsjm till verksamhetens eUer arbetsuppgiftens art, saknas skäUg anled­ning att taga i beräkning.

2 §.

Den som genom lag eller författning ålagts att, såsom fastighetsägare eller näringsidkare eller i annan särsldld egenskap, vidtaga åtgärd till förebyg­gande av person- eller sakskada skall, om han anUtar annan än arbetstagare för uppgiften, i fråga om dess fullgörande svara på sätt i 1 § sägs för den som anlitats och hans folk.

3 §.

Skadestånd enligt 1 eller 2 § må jämkas, om det med hänsyn tiU den skadeståndsskyldige arbets- eller uppdragsgivarens ekonomiska förhållan­den och omständigheterna i övrigt finnes oskäUgt betungande.

4 §.

Skadestånd, som arbetsgivare utgivit pä grund av hans arbetstagares vål­lande i tjänsten, må sökas åter av arbetstagaren allenast i den mån det med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning och övriga omständigheter prövas skäligt.

Arbetstagares personUga skadeståndsansvar mot tredje man må jämkas på motsvarande sätt, såvitt det finnes förenligt med tUlbörUg hänsyn till dennes intresse. Vad arbetstagaren utgivit till tredje man äger han söka åter av arbetsgivaren, i den mån utgiften enligt i första stycket angiven grund bör stanna på denne.

 

606                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

Vad i första stycket sägs äger motsvarande tillämpning i fråga om arbets­givares rätt till ersättning av hans arbetstagare för skada som denne i tjäns­ten vållat arbetsgivaren.

5 §.

Vad i 1—3 §§ sägs gäUer icke skada i följd av vårdslöshet vid sädan trafik med motorfordon, för vilken skall finnas trafikförsäkring.

Bestämmelserna i 4 § skola tillämpas utan hinder av att, enligt vad därom är stadgat i annan lag, utgivet skadestånd må sökas åter av den som vållat skadan.

Denna lag träder i kraft den......

(}enom lagen upphävas

211 § tredje stycket lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag; 323 § tredje stycket lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrö­relse;

108 § tredje stycket lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska för­eningar;

180 § tredje stycket lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse; samt 93 § andra stycket lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker.

Förslag

tiU

Lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 30 juni 1916 (nr 312) angå» ende ansvarighet för skada i följd av antomobiltrafik

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 30 juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik skall erhäUa ändrad lydelse enligt vad nedan angives.

(Gällande lydelse)                     (Föreslagen lydelse)

3 §.
Äro bäde ägare och förare enUgt Äro både ägare och förare enUgt
2 § pliktiga att ersätta skada, skola 2 § pliktiga att ersätta skada, skola
de sig emellan taga del i ersätt- de sig emellan taga del i ersätt­
ningens gäldande med hälften var- ningens gäldande efter vad som prö-
dera.                                           vas skäligt med hänsyn till omstän-

digheterna.

Denna lag träder i kraft den

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972     607

Bilaga 4

1) Förslag

tiU

Skadeståndslag

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP. Inledande bestämmelser

1 §

I fråga om skyldighet att utge skadestånd tiUämpas denna lag och allmänna skadeståndsrättsUga grundsatser, om ej annat är särskilt före­skrivet eller föranledes av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden.

2 §

Med ren förmögenhetsskada förstås i denna lag sädan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med person- eUer sakskada.

2 KAP. Skadestånd på gnmd av eget vallande

1 §

Var och en som uppsåtUgen eUer av vårdslöshet våUar person- eUer sakskada skaU ersätta skadan, såvida icke annat följer av denna lag.

2  §

Vållar någon som ej fyUt aderton år person- eUer sakskada, skaU han ersätta skadan i den mån det är skäUgt med hänsjm tiU hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter.

3  §

Den som våUar person- eller sakskada under infljrtande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet skall ersätta skadan i den mån det är skäUgt med häntsjm till hans sinnestillstånd, handUngens beskaffenhet, föreliggande ekono­miska förhållanden och övriga omständigheter. Detsamma gäller när nägon vållar sådan skada under infljrtande av annan rubbning av själsverksam­heten samt rubbningen icke är självförvåUad och tillfälUg,

 

608                Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

3 KAP. Principalansvar m. m.

1 §

Den som har arbetstagare i sin tjänst skaU ersätta person- eUer sak­ skada som arbetstagaren vållar genom fel eUer försummelse i tjänsten.

I fräga om skadeståndsansvar för staten eller kommun vid myndighets­utövning gäller vad nedan i detta kapitel sägs.

2 §

Staten eUer kommun skall ersätta personskada, sakskada diet ren f5rm&- genhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsut­övming i verksamhet för vars fuUgörande staten eUer kommunen svarar.

Vad som sägs i första stycket om kommun gäller ocksälandstingskommun, kommunalförbund, församUng och kjrrkUg samfäUighet.

3 §

Ersättningsskyldighet enUgt 2 § föreUgger endast om de krav har bUvit åsidosatta som med hänsyn tiU verksamhetens art och ändamål skäUgen kan ställas på dess utövning.

4 §

Om den som lidit skada genom, felaktigt beslut vid myndighetsutövming har utan giltig anledning underlåtit att föra talan om rättelse eller att an­vända särskUt rättsmedel, utgår ej ersättning för skada som därigenom kunnat undvikas.

5 §

Ersättning enligt 2 § för ren förmögenhetsskada som uppkommit till följd av intrång i näringsverksamhet utg endast i den mån det är skäligt med hänsjm tUl intrångets art och varaktighet, felets eUer försummelsens beskaffenhet och övriga omständigheter.

6 §

Skadestånd enligt 1 eller 2 § kan jämkas, om skadeståndet finnes oskäligt betungande med hänsyn tUl den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhål­landen och övriga omständigheter. Vid sakskada kan jämkning också ske om det är skäligt med hänsjm till föreliggande försäkringar eller försäk­ringsmöjligheter.

7 §

Talan om ersättning enligt 2 § får ej föras med anledning av beslut av Konungen i statsrådet eller riksdagen eUer av högsta domstolen, regerings­rätten eller försäkringsdomstolen, om icke beslutet upphävts eller ändrats.

 

Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972            609

Sådan talan får ej heller föras med anledning av beslut av lägre mjmdighet mot vilket talan fuUföljts hos Konungen i statsrådet, högsta domstolen, rege­ringsrätten eller försäkringsdomstolen utan att beslutet upphävts eller ändrats.

8  §

Bestämmelsema i detta kapitel gäller ej i fråga om sådan skada i följd av trafik med motorfordon som vållats av fordonets förare, i den mån ersätt­ning för skadan utgår enligt lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motor­fordon eller skall utges antingen av någon som i egenskap av fordonets ägare är ansvarig för skadan men enligt 4 § nämnda lag är befriad från trafikförsäkringsplikt eller av staten enligt lagen (1939: 776) med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som njitjas av staten, m.m.

Skadeståndsansvar enligt detta kapitel åvilar ej staten eller kommun med anledning av fel eller försummelse vid lotsning.

9 §

Talan om ersättning enligt 2 § med anledning av dom eller beslut av hov­rätt, allmän underrätt, expropriationsdomstol, vattendomstol eller krigs­rätt väckes vid den domstol som enligt 2 kap. 2 § eller 3 kap. 3 § rättegångs­balken är behörig att upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av domare vid den domstol som meddelat domen eller be­slutet. Motsvarande gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med an­ledning av beslut eUer åtgärd av tjänsteman som anges i nämnda lagrum i rättegångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av Konungen i stats­rådet, riksdagen, högsta domstolen eUer regeringsrätten väckes i högsta domstolen.

4       KAP.

Arbetstagares skadeståndsansvar

1 § För skada, som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten, är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn tiU handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadeUdandes intresse och övriga omständigheter.

5 KAP.

Gemensamma bestämmelser

1 § Tillfogas någon i annat fall än som avses i 3 kap. 2 § ren förmögenhets­skada och har skadan våUats genom brott, skall ersättning utges enligt vad i denna lag är föreskrivet om skyldighet att ersätta person- eller sakskada.

39 — Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5

610                Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972

2  §

Bestämmelserna i denna lag om skyldighet att ersätta personskada till-lämpas också i fråga om lidande, som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten, genom annat ofredande, som innefattar brott, eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.

Den som har gjort sig skyldig till ärekränkning eUer dylik brottslig gär­ning eller som eljest är skadeståndsskyldig med anledning av sådant brott kan på yrkande av målsägande i mål om gärningen efter omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet.

3 §

I skadestånd tiU den som tillfogats personskada inräknas ersättning för läkararvode och annan kostnad tUl följd av skadan, för hinder eUer förlust i den skadades närmg, för sveda och värk samt för lyte eller annat stadig­varande men.

4 §

Den som enligt lag har rätt till underhåll av någon som blivit dödad skall, om han tiU följd av dödsfaUet kommer att sakna erforderligt underhåll, av den som är skadeståndsskyldig med anledning av dödsfaUet erhålla ersätt­ning efter vad som finnes skäligt med hänsyn tUl dennes ekonomiska för­håUanden och omständigheterna i övrigt. Ersättningen kan bestämmas att utgå på en gång eUer på särskUda tider.

5 §

Vid sakskada inräknas i skadeståndet utgift för reparation och annan kostnad tUl följd av skadan samt ersättning för värdeminskning och för hinder eUer förlust i den skadelidandes näring.

6 §

Om våUande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan, jämkas skadeståndet efter vad som finnes skäligt.

7 §

Skall två eller flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skade­ståndet.

8 §

För skada som våUats genom underlåtenhet att avslöja brott utgår ej ersättning enUgt denna lag enbart på den grund att straff för underlåten­heten kan följa enUgt 23 kap. 6 § första stycket brottsbalken.

 

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972               611

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då 6 kap. strafflagen och la­gen (1899: 58 s. 1) om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera, skall upphöra att gälla.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tiUämpas i stället den nya bestäm­melsen.

 

612                Kungl Maj.ts proposition nr 5 år 1972

2) Förslag

till

Lag

om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom förordnas, att 67 § sjölagen (1891: 35 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                (Föreslagen lydelse)

67 §

Befälhavaren skall----------------- att bevaka.

Skadestånd som befälhavaren en- / fråga om befälhavarens skade-ligt första stycket eller i övrigt har ståndscuisvar enligt första stycket el-att utgiva kan nedsättas efter vad ler i övrigt samt sådan skadestånds-som är skäligt med hänsyn till be- skyldighet som lots ådragit sig i far-skaffenheten av fel eller försummel- tygets tjänst tillämpas vad som i all-se som ligger honom till last, ska- mänhet gäller om arbetstagares ska­dans storlek eller omständigheterna i deståndsansvar. övrigt.

Har lots ådragit sig skadestånds-skyldighet i fartygets tjänst, kan skadeståndet nedsättas efter de i andra stycket angivna grunderna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

3) Förslag

tUl

Lag

om ändring i sjömanslagen (1952:530)

Härigenom förordnas, att 50 § sjömanslagen (1952: 530) skall ha nedan angivna lydelse.

 Senaste lydelse av 67 i se 1967: 48.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972

613

 

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

50 §

Sjöman skall-----------------

Skada, som uppkommer genom sjömans fel eller försummelse i tjänsten, år han pliktig att ersätta; dock äger rätten med hånsyn till fe­lets eller försummelsens lindriga be­skaffenhet, skadans storlek eller om­ständigheterna i övrigt nedsätta er­sättningen efter ty skäligt prövas.

— -— sina åligganden.

/ fråga om skyldighet för sjöman att ersätta skada som han vållar ge­nom fel eller försummelse i tjänsten tillämpas vad som i allmänhet gäller om arbetstagares skadeståndsansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

4) Förslag

tm

Lag

om ändring i hiftfortslagen (1957:297)

Härigenom förordnas, att 10 kap. 3 § luftfartslagen (1957: 297) skaU ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

10 KAP. 3 §

(Föreslagen lydelse)

 

år någon, vilken förrättar tjänst å luftfartyg, pliktig att ersätta skada som.i följd ap luftfart uppkommit genom hans fel eller försummelse i tjänsten, äger rätten att, med hän­syn till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans stor­lek eller omständigheterna i övrigt, nedsätta ersättningen efter vad som prövas skäligt. Vad sålunda stadgats skaU äga motsvarande tiUämpning beträffande den som inom markor­ganisationen eUer eljest, annorstä­des än å luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiksäkerheten är beroende.

I fråga om skyldighet för den som förrättar tjänst å luftfartyg att ersät­ta skada i följd av luftfart som han vållat genom fel eller försummelse i tjänsten, tillämpas vad som i allmän­het gäller om arbetstagares skade­ståndsansvar. Vad sålunda stadgats skaU äga motsvarande tiUämpning beträffande den som inom markor­ganisationen eUer eljest, annorstä­des än å luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiksäkerheten är beroende.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

 

614                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

5) Förslag

till

Lag

Om ändring i lagen (1948:451) angående införande av lagen om

ändring i strafflagen m. m.

Härigenom förordnas, att 7 § lagen (1948:451) angående införande av lagen om ändring i strafflagen m. m. skaU ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                   (Föreslagen lydelse)

7 §

I stället---------------------- stadgas följande.

Har krigsman, som under utövan- / fråga om skyldighet för krigs-
de av befäl å krigsmaktens fartyg är man, som under utövande av befäl å
ansvarig för dess säkerhet, vid far- krigsmaktens fartyg är ansvarig för
tygets manövrering eller navigering dess säkerhet, att ersätta skada eller
begått förseelse, för vilken han ej kostnad som han vållar i sin tjänst
finnes förskylla svårare straff ån. dis- tillämpas vad som i allmänhet gäller
ciptinstraff eller böter, vare han icke om arbetstagares skadeståndsansvar,
skyldig att gälda skada eller kost- Har skadtm eller kostnaden vållats
nad, som genom förseelsen tillskgn- genom förseelse vid fartygets ma-
dats kronem eller aiman.             növrering eller navigering och förskgl-

ler den ansvarige icke svårare straff än disciplinstraff eller böter, år htm dock icke i något fall ersättnings­skyldig gentemot kronan eller annan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

6) Förslag

tiU

Xag om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag

Härigenom förordnas, att 211 § lagen (1944: 705) om aktiebolag skall ha nedan angivna lydelse.

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972      615

(Nuvarande lydelse)                (Föreslagen lydelse)

211 §

Åvilar ersättningsskyldighet------- storlek och omständighetema i öv­
rigt prövas skäligt.

Har aktieägare-------- skuld och omständigheterna i övrrigt prövas skä­
ligt.

Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyl­diges förfarande innefattade brotts­lig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

7) Förslag

tui

Lag

om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

Härigenom förordnas, att 323 § lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                (Föreslagen lydelse)

323 §

Åvilar ersättningsskyldighet------ storlek och omständigheterna i öv­
rigt prövas skäligt.

Har aktieägare-------- skuld och omständighetema i övrrigt prövas skä­
ligt.

Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyl­diges förfarande innefattade brotts­lig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

 

616                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

8) Förslag

tUl

Lag

om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas, att 108 § lagen (1951:308) om ekonomiska för­eningar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                (Föreslagen lydelse)

108 §
ÄvUar ersättningsskyldighet------ storlek och omständigheterna i öv­
rigt prövas skäligt.

Har medlem------ skuld och omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersåttningsskyl-diges förfartmde innefattade brotts­lig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

9) Förslag

tUI

.   • .■   ■   I-ag om ändring i lagen (1955:183) om bankriwelse

Härigenom förordnas, att 180 § lagen (1955:183) om bankrörelse skaU ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                (Föreslagen lydelse)

180 §

Avilar ersättningsskyldighet — '- — storlek och omständighetema i öv­
rigt prövas skäligt.

Har aktieägare-------- skuld och omständigheterna i övrigt prövas skä­
ligt.

Nedsättning efter vad nu är sagt skall ej äga rum, om den ersättnings-skyldiges förfarande innefattade brottslig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

 

Kungl. Maj:ts propositioii nr 5 år 1972            617

10) Förslag

tUl

l-ag

om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 93 § lagen (1955: 416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarcmde lydelse)                  (Föreslagen lydelse)

93 §

Har ersättningsskyldighet--- i övrrigt.

Nedsättning efter vad hu år sagt må icke äga rum, om den ersätt­ningsskyldiges förfarande innefatta­de brottslig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

11) Förslag

tUl

Lag

om ändring i lagen (1916:312) angående ansvarighet för skada i följd

av antomobiltrafik

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1916: 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                    (Föreslagen lydelse)

3 § Äro både ägare och förare enligt        Äro både ägare och förare enligt 2 § pliktiga att ersätta skada, skola    2 § pliktiga att ersätta skada, skola de sig emellan taga del i ersättning-    de sig emeUan taga del i ersättning­ens gäldande med hälften vardera.       ens gäldande efter vad som prövas

skäligt med hänsyn till omständig­heterna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

 

618                Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

12) Förskg

tUl

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 3 kap. 3 § rättegångsbalken* skall ha nedan an­givna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                 (Föreslagen lydelse)

3 KAP. 3 §

Högsta domstolen-------------- eUer revisionssekreterare.

Högsta domstolen är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrives i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

i Senaste lydelse av 3 kap. 3 {se 1965:585

 

Prop. 1972: 5                                                        619

Utdrag av protokoUet, hållet i lagrådet den 16 december 1971

Närvarande: f. d. justitierådet REGNER, regermgsrådet MARTENIUS, justitierådet BERNHARD, justitierådet HOLMBERG.

Enligt lagrådet den 23 april 1971 tillhandakommet utdrag av proto­koU över justitieärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 19 mars 1971 hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets udåtande skulle inhämtaa över upprättade förslag till

1)    skadeståndslag,

2)    lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

3)    lag om ändring i sjömanslagen (1952: 530),

4)    lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

5)    lag om ändring i lagen (1948:451) angående införande av la­gen om ändring i strafflagen m. m.,

6)    lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

7)    lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse,

8)    lag om ändrmg i lagen (1951: 308) om ekonomiska föremngar,

9)    lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,

 

10)   lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

11)   lag om ändring i lagen (1916: 312) angående ansvarighet för ska­da i följd av antomobiltrafik,

12)   lag om ändring i rättegångsbalken.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoU, hade inför lagrådet före­dragits av rättschefen Ulf Noidenson, professorn Bertil Bengtsson och hovcättsassessom Erland Strömbäck.

Förslagen föranledde följande yttrande av lagrådet.

I högre grad än inom andra rättsområden av större betydelse har rättsutvecklingen på skadeståndsrättens område överlämnats till rätts­praxis. På grund av skadeståndsmålens frekvens föreligger ett stort an­tal avgöranden av principieU betydelse. Rättspraxis har belysts icke blott genom referat i NIA av högsta domstolens domar utan även ge­nom andra rättsfaUssamlingar och i rättsfallsöversikter. Av samma värde för utvecklingen som domstolarnas praxis har varit den upp­märksamhet som den juridiska doktrinen ägnat åt sammanställning ocb analys av rättspraxis och de principer som gjort sig gäUande. Tack vare denna samverkan mellan rikhaltig praxis och doktrin har utvecklingen

 

Piop. 1972:5                                                          620

lett till att skadeståndsrätten vunnit avsevärd stadga och nyansering. Att utvecklingen fått fortgå utan lagstiftning annat än på specialområ­den framstår ingalunda såsom beklagansvärt. I större utsträckning än som varit möjligt om tidigt lagfästa grundsatser funnits har ändrade samhällsförhållanden och åsikter kunnat få inverka på rättstillämpning­en. Möjligheten härtiU är emeUertid i vissa hänseenden begränsad. Det kan exempelvis svårUgen antagas att utveckUngen på försäkrings­området utan stöd av lagstiftning kan bUva tiUbörligt beaktad. Ehuru det är påkaUat att en lagreglering kommer tiU stånd, kan stäUas frågan huruvida det l>ör ske just nu.

Det föreUggande förslaget kinebär vissa nyheter som i och för sig framstår såsom önskvärda. Detta är faUet med utvidgningen av skade­ståndsansvaret för artietsgivare och det aUmänna samt begränsningen för arbetstagare ävensom hänsynstagande vid skadeståndsansvar för bam m, fl, tiU försäkringar och andra ekonomiska omständigheter. Om vad nu sagts talar för genomförande av lagen, föreUgger andra skäl som talar i motsatt riktning.

I en intresseväckande inledning tiU förslaget har departementschefen skisserat hur han tänker sig att i framtiden skadeståndsrätten skaU ge­staltas i samordning med social och enskild försäkring. Han framhåUer emeUertid att en sådan utveckling är en fråga på lång sUa.

Mera näraUggande torde vara de reformer på vissa områden som kan bUva följden av pågående eUer förestående utredningsarbete. För när­varande pågår utredning om ersättning tiU oskyldigt dömda m. fl. och det är att förvänta att trafUcskadeansvaret inom ej aUtför lång tid upp­tages till behandling. Det är icke uteslutet att reformer på dessa områ­den kan föranleda följdändringar i den nu föreslagna lagen.

Av större betydelse är det utredningsarbete som utföres av skade­ståndskommittén. Dess uppdrag omfattar att utarbeta förslag tiU regler om ersättning för personskada och enUgt tiUäggsdhektiv har kommittén nyUgen hamlagt förslag tiU en allmän regel om jämkning av skade­stånd och angående vissa därmed sammanhängande frågor. Därefter skaU kommittén upptaga spörsmål om försäkringsgivares regressrätt. Införandet av en allmän jämkningsregel inverkar på utformningen av vissa bestämmelser i lagförslaget varför dessa får anses vara av provi­sorisk natur. Andringar i fråga om regressrätten har stor betydelse för tiUämpningen av regler om verkan av försäkring på skadeståndsansvaret i vissa faU. För lagrådet har upplysts att proposition betiäffande jämk-ningsiegehi avses skola framläggas inom kort, möjligen tiU och med innan den nu föreslagna lagen kan träda i tiUämpning. Nämnda för­håUanden innefattar vägande skäl tiU uppskov med förevarande lag­stiftning. Härvid är också att uppmärksamma vUcten av att skade­ståndsregler icke ofta ändras, tiU olägenhet för rättstillämpningen vid domstolama och skaderegleringen inom försäkringsväsendet.

 

Ptop. 1972:5                                                         621

A andra sidan måste beaktas värdet av aUt det förtjänstfuUa art>ete som under lång tid ägnats de frågor förslaget avser inom utredningama och vid departementsbehandlingen. Ett uppskov kan medföra att detta värde skulle kunna mer eUer mindre bUva tiUspiUogivet. Trots förut antydda betänkUgheter anser sig lagrådet icke böra avstyrka att den föreslagna lagstiftningen genomföres. För den händelse en aUmän jämkningsregel kan införas inom närmare tid, förordar lagrådet att det får anstå med skadeståndslagens ikraftträdande så att jämkningsregelo och vad därmed sammanhänger dessförinnan kan inarbetas däri. Ett visst anstånd kan också vara motiverat för att bereda myndigheter och försäkringsanstalter tiUfäUe att sätta sig in i lagens bestämmelser, som delvis icke ingått i de grundläggande utredningsförslagen, samt de ut­förUga motiv och kommentarer som departementschefen knutit tUl desamma.

Såsom förut sagts består en av nyheterna i den föreslagna lagen i att föreUggande försäkringsförhåUanden, i synnerhet ansvarsförsäkringar, i större utsträckning än hittUls skaU beaktas i skadefaU,

Hänsynstagande tiU försäkringar ingår som ett led i realiserandet av Önskemålet att bereda skadeUdande ersättning utan att skadevåUare OtiUbörUgt betungas. Innebörden är att framföraUt ansvarsförsäkring på skadevåUarens sida skaU veika tiU förmån för skadeUdande, samt att i viss ehuru mindre mån även skaU beaktas försäkringar på den ska­deUdandes sida. Mot de grunder vara förslaget härutinnan vUar sy­nes lagrådet ingen erinran vara att göra, lämte syftet att bereda ersätt­ning har skadeståndsansvaret allniänt ansetts ha en preventiv funktion, ibland har denna funktion t, p, m, betraktats såsom skadeståndets vUc-tigaste rättsgrund. Frågan om betydelsen av den preventiva funktionen beröres av departementschefen i flera sammanhang. Såsom därvid fram­håUits kan det kanske antagas att i fråga om personskador den preven­tiva effekten av skadeståndsansvaret är mindre än beträffande sakska­dor på grund av att vid personskador ofta andra påföljder inträder. Be­träffande sakskador viU lagrådet något bestämdare än departementsche­fen miderstryka värdet från allmän synpunkt av skadeståndsskyldighet för dem som förstör eUer skadar egendom, VisserUgen har ansvarsför­säkringen medfört att betalningsskyldigheten fått mindre betydelse men genom förekomsten av självrisk torde dock en viss verkan ha bibehål-Uts; över huvudtaget torde den preventiva effekten av ansvaret tåla att avsevärda jämkningar sker i fråga om skadeståndet. De föreslagna be­stämmelsema utesluter ej ett tUlbörligt beaktande av preventionssyn-punkten, och vad som anförts föranleder i detta sammanhang ej annat än att lagrådet framhåUer såsom angeläget att synpunkten icke förbises vid fortsatt lagstiftning.

Vad angår ansvarsförsäkrings inverkan på skadeståndsansvaret är att

 

Prop. 1972:5                                                          622

märka, att utfaUandet av försäkringsbelopp i princip är knutet tiU för­utsättningen att skadeståndsskyldighet föreUgger enUgt gäUande skade­ståndsregler. Med hänsyn härtiU är av vikt att konstatera att förslaget får anses fasthåUa denna princip. Förekomsten av ansvarsförsäkring kan få inverkan på storleken av utgående skadestånd; åtminstone i privata förhåUanden torde ofta ett av motiven tiU att taga ansvarsförsäkring vara att därigenom bU i stånd att gottgöra åsamkade skador, och här­med står i god överensstämmelse att försäkringen utnyttjas för detta ändamål. Däremot iimebär förslaget icke att skadestånd kan utdömas enbart därför att ansvarsförsäkring föreUgger.

Beträffande utvidgmngen av arbetsgivares ansvar för skada genom fel eUer försummelse av arbetstagare bör blott understrykas, att försla­get i denna del innebär anslutning tiU vad som sedan länge gäUt i Dan­mark och Norge samt ett flertal andra länder.

Utformningen av de särskUda bestämmelsema är i allmänhet sådan att stort utrymme lämnas för att skUda åsikter kan göra sig Ilande beträffande vikten av de olika omständigheter som skaU eller kan beak­tas. Det är dock uppenbart att lagregler på detta område mäste vara aUmänt hållna för att kunna tiUämpas pä de mycket skiftande skadefaU som lagen omspänner, I stort sett anser lagrådet att bestämmelserna, som i språkUgt hänseende synes väl utformade, får godtagas; endast på några punkter föreslås jämkningar.

Bestämmelsernas allmänna avfattning medför att motiven får större betydelse än eljest Departementschefens anföranden om förslagets aU­männa gnmder och om de särskUda bestämmelsemas mnebörd är syn­nerUgen UtförUga, även i detaljer. Det arbete som nedlagts härpå är värt det största erkännande. I allmänhet är vad som anföres övertygande. I en del detaljer, t, ex. om iimebörden av uttrycken >i änsten> och >vid myndighetsutövning), synes det vara tveksamt om argumenteringen i aUa stycken är bäUbar. Lagrådet har icke ansett sig böra taga ställning tiU aUa de olika toUcningsfrågor som departementschefen behandlat Det får som aUtid ankomma på tiUämpningen att, under beaktande av de aUmänna motiven, pröva tolkmngsfrågoma i särskilda faU.

Förslaget till skadeståndslag

1 kap. 1 §

Den föreslagna lagen upptager behäffande skadeståndsskyldighet dels en allmän regel om ansvar för den som vållar skada dels bestämmelser om ansvar för arbetsgivare och det allmäima. övriga bestämmelser i lagen handlar om begränaiingar i ansvaret samt om skadeståndet.

I förevarande paragraf angives ett vidare tiUämpningsområde för la­gen därigenom att de inledande orden talar om skyldighet över huvud

 

Prop. 1972:5                                                         623

att utge skadestånd, HärtiU fogas dels förklaring att jämte lagen skaU tiUämpas allmänna skadeståndsrättsUga grundsatser dels förbehåUet att lagen och dessa grundsatser icke skaU tiUämpas om annat är särskUt föreskrivet eUer föranledes av avtal eUer i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhåUanden.

Bortsett från dessa förbehåU iimebär paragrafen, att lagen får gU­tighet även för andra faU av adeståndsskyldighet än som avses med bestämmelsema om ansvar för vållande samt för arbetsgivare och det allmänna. TiUämpningsområdet omfattar också sådana skadefaU, i viUu objektivt skadeståndsansvar ansetts föreligga i rättspraxis, t, ex. ansvar för skada vid särskUt farUga miUtära övningar eUer genom större spräng­ningsarbeten.

TiUämpningen av aUmänna skadeståndsrättsUga grundsatser innebär främst att vid ansvarsfrågors bedömande skaU iakttagas vissa i rätts­praxis utbUdade regler om kausaUtet och adekvans, passiv identifika­tion, ersättning för indirekt skada m. m.

Beträffande ovan åsyftade faU av objektivt ansvar iimebär hänvis­ningen tiU grundsatserna dessutom att nuvarande rättraxis fortfaran­de skaU kunna gälla.

Föreskriften om tiUämpning av sådana grundsatser synes emeUertid icke kunna givas vidare innebörd än att därmed avses de allmänna reg­ler som vid lagens tillkomst bUvit utbUdade och vunnit sådan stadga att de kan betecknas som grundsatser. Föreskriften skuUe i enlighet här­med medföra att rättsutvecklingen i viss män bindes. I flera samman­hang uttalar departementschefen, att meningen icke är att förhindra ytterUgare rättsutveckling vid sidan av lagen och att dess bestämmel­ser icke får toUcas motsSttningsvis. Departementschefen antyder sålun­da - ehuru enUgt hans mening stor återhåUsamhet bör iakttagas i fråga om utsträckning av objektivt ansvar - såsom tänkbart att sådant ansvar kan böra stipuleras även i andra faU än hittiUs skett Såsom ytterUgare tänkbara områden för dylikt ansvar kan anföras förhåUan­den som sammanhänger med produktansvar och datateknik. Vidare be­rör departementschefen möjUgheten att t ex. frågan om ansvar för in­direkt skada kan bUva föremål för ändrad bedömning i praxis.

Med hänsyn tiU det nu anförda synes det vara bäst att lagen icke innehåUer någon föreskrift om tiUämpning av allmänna skadestånds­rättsUga grundsatser. Att dessa skaU tillämpas synes ändock vara stäUt utom tvivel.

Lagrådet förordar att paragrafen får följande lydelse: I denna lag meddelade bestämmelser om skadestånd tiUämpas, såvida ej annat etc,

I fråga om förhåUandet meUan skadeståndslagen och skadestånds­rättsUg speciaUagstiftning uttalar departementschefen, att de allmänna

 

Prop. 1972:5                                                                      624

reglerna om skadeståndsansvar är tiUämpUga i den mån inte regler i speciaUagstiftningen medför modifikationer i en éUex annan riktning. Detta bar uttryckts så att skadeståndslagen skaU tiUämpas om ej annat är särskUt föreskrivet Bestämmelsen tiUgodoser enUgt departements­chefen ett pedagogiskt syfte och är, sägs det av enbart informativ ka­raktär. I olika sammanhang framhåUer departementschefen, att pröv­ningen huruvida i ett särskUt faU speciallagen innebär en modifikation av de allmänna skadeståndsreglerna får ske under beaktande av de rättspoUtiska motiveringar som Ugger tiU gnmd för de olika regelsyste­men. Uttalanden härom förekommer bl, a, i fråga om möjUgheten att grunda ersättningsanspråk på allmänna skadeståndsregler vid sidan av anspråk enUgt speciaUag, i håga om tiUämpningen av de allmänna be­stämmelserna om begränsning av skadeståndsskylcUgheten i faU, då spe­ciaUag innehåller särskUda jämkningsregler eUer stadgar skärpt skade­ståndsansvar för vissa rättssubjekt samt i fråga om innebörden av sär­skUda preskriptionsregler inom speciaUagstiftningen.

Lagrådet ansluter sig tiU att den nya lagen skaU tiUämpas, om inte särskUda lagregler iimebär avvikelse. Det måste emeUertid ifrågasättas om man kan få tillräckUg vägledning för lösning av uppkommande konfliktsituationer genom ätt söka utröna de rättspoUtiska övervägan­dena bakom en viss bestämmelse. Bortsett hån att någon öitydig moti­vering ofta inte står att finna, kan för länge sedan gjorda överväganden knappast aUtid ge någon ledning för ståndpunktstaganden i dag. Av­fattningen av 1 kap, 1 § ger enUgt lagrådets mening inte heUer utrym­me för att låta regelsystemens motiveringar inverka på bedömningen i den utsträckning departementschefen synes utgå från. När, såsom ofta är faUet i viss bestämmelse anges att skadan skaU ersättas torde där­med, om annat inte sägs, avses att fuU ersättning skaU utgå. Hänvis­ningen tiU vad som >är särskUt föreskrivet» kommer därför, om inte annat följer av aUmänna skadeståndsrättsUga grundsatser, att betyda att skadeståndslagens bestämmelser om begränsad skadeståndskyldighet inte bUr tiUämpUga. Vidare är att märka att åtskiUiga av bestämmelsema i skadeståndslagen for sin tiUämpning förutsätter att våUande Ugger någon tiU last. Dhekt tiUämpning bettäffande skadeståndsansvar som enUgt speciaUagstiftning grundas på annat än vållande ifrågakommer därför inte.

I fråga om fall då det är önskvärt, att skadeståndslagens regler skaU tiUämpas, men detta inte går att förena med det nuvarande innehåUet i speciaUag, sådant det kan faststäUas med tiUämpning av gängse toUi-ningsregler, måste enUgt lagrådets mening beed lämnas för rättstiU-lämpningen genom att specialbestämmelsen ändras eUer upphäves eUer skadeståndslagen utformas så att det tydligt anges att den gäUer även på det speciaheglerade området

 

Prop. 1972:5                                                         625

Med nu angivna utgångspunkt får lagrådet anföra följande beträffan­de tiUämpningen av den skadeståndsrättsliga speciaUagstiftningen,

Rörande det skadeståndsansvar på objektiv grund som stadgas för vissa specialsubjekt - t, ex, i 5 § lagen ang, ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift, 1 § lagen ang, ansvarighet för skada i följd av luftfart, 4 § lagen iimefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg­ningar, 3 kap, 4 § nya jordabalken, 4 § lagen om tiUsyn över hundar -blir förslagets bestämmelser i 2-4 kap, angående begränsning av skade­ståndsansvar inte tiUämpUga i faU då skadeståndsanspråket grundas på speciaUagen, Detsamma gäller i fråga om det skärpta ansvar, som stadgas för ägare och förare av bil i 2 § lagen ang, ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik, och även beträffande det ansvar för företagare var­om stadgas i 2 och 6 §§ jämvägsansvarighetslagen, för redaransvaret enligt 8 § sjölagen och beträffande ansvar för fastighetsägare enUgt 3 kap, 3 § jordabalken. Vad här sagts torde överensstämma med den ståndpunkt tUl vilken departementschefen kommit från sina utgångs­punkter.

Lagrådet delar departementschefens uppfattning att en skadelidande har möjlighet att grunda ersättningsanspråk på aUmänna utomobUgato­riska skadeståndsregler även inom områden som täcks av speciaUag­stiftning om annat ej följer av meddelade bestämmelser. Om skade­ståndsanspråk på sådan grund riktas mot någon som bär specialansvar, torde även förslagets regler i 2 kap. 2 och 3 §§ samt 4 kap, 1 § om be­gränsning av skadeståndsskyldigheten bU tiUämpliga; lUeaså kan, om en företagares ansvar grundas på 3 kap, 1 §, den skadeståndsskyldige åberopa 3 kap, 6 §, Då den skadeståndsberättigade får förmodas grunda sitt anspråk på den för honom förmånUgaste grunden, torde emeUertid tillämpningen av skadeståndslagens bestämmelser inte få någon större betydelse i fråga om skador av förévarande slag, annat än då möjUg­heten att åberopa speciaUagen bortfaUit, Såsom departementschefen ut­talat torde de särskUda regler om kortare preskriptionstid som finns på vissa håU i speciaUagstiftningen, om annat ej framgår, avse endast det skadeståndsansvar lagen stadgar och inte anspråk som grundar sig på allmänna skadeståndsregler. Detta torde gäUa t, ex, 10 § järnvägsansva­righetslagen, 9 § bUansvarighetslagen och 11 § el-anläggningslagen. Skadeståndslagens regler skaU naturligtvis också tUlämpas när skade­ståndsanspråk riktas inte mot den som bär specialansvar utan mot annan person, t, ex, mot en anstäUd vid järnvägsföretag som våUat skada eUer mot arbetsgivare för skada som arbetstagare våUat i tjänsten vid förande av egen bU (i fall som ej omfattas av förslagets 3 kap, 8 §).

Enligt lagrådets mening medför hänvisningen i 1 kap, 1 § tUl vad som är särskUt stadgat, att sådana bestämmelser om begränsning av skadeståndsansvaret som upptages i 67 § sjölagen, 50 § sjömanslagen

40-Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

Prop. 1972: 5                                                        626

och 10 kap. 3 § luftfartslagen blir att tUlämpa i stället för skadestånds­lagens regler, om inte uttryckliga bestämmelser meddelas om annat. De i remissprotokoUet föreslagna ändringarna av nu nämnda paragra­fer är därför nödvändiga om, såsom åsyftats, skadeståndslagens stad­gande i 4 kap, 1 § om arbetstagares skadeståndsansvar skaU bU tUlämp­ligt, TiU den närmare utformningen av stadgandena återkommer lag­rådet i det följande,

SärskUda bestämmelser om jämkning av skadestånd upptages även i 211 § aktiebolagslagen och i 8 § ttedje stycket koUektivavtalslagen jämte flera närstående lagar. Dessa bestämmelser och icke 4 kap, 1 § i förslaget blir, om annat inte stadgas, att tiUämpa om skadeståndsan­språk med stöd av de särskUda lagama riktas mot någon, som har stäU­ning som arbetstagare. Någon ändring har inte föreslagits i fråga om koUektivavtalslagen; den ändring som föreslås i 211 § aktiebolagslagen, 323 § lagen om försäkringsrörelse, 108 § lagen om ekonomiska för­eningar, 180 § lagen om bankrörelse och 93 § lagen om sparbanker in­nebär inte stöd för en tiUämpning av skadeståndslagens bestämmelse, snarast tvärtom,

I samband med stadganden om skadeståndsansvar för vissa rättssub­jekt på annan grund än våUande förekommer stundom uttryckUga be­stämmelser om att den som erlagt skadestånd enUgt det särskUda stad­gandet äger söka åter vad han utgivit av den som våUat skadan. Exem­pel på sådana stadganden är 11 § järnvägsansvarighetslagen, 11 § bU­ansvarighetslagen, 4 § lagen om tiUsyn över hundar, 20 § atomansva­righetslagen. Enligt departementschefens mening konuner de föreslag­na bestämmelsema om begränsning av skadeståndsansvaret i 2 kap. 2 och 3 §§ samt 4 kap, 1 § att bli tUlämpUga på regresskrav av det slag som nu är i fråga. Ståndpunkten grundas bl, a. på att den regressbe­rättigade inte kan göra gäUande bättre rätt mot den som har vållat skadan än den skadeUdande själv skuUe ha haft. Lagrådet delar upp­fattningen att de nämnda begränsningarna bör gäUa i nu angivna si­tuationer. Utan UttryckUgt stadgande härom torde emeUertid den före­slagna lagstiftningen inte ge tydUgt vid handen att så skaU ske. Därest ifrågavarande regressregler icke ändras, synes — såsom skadeståndskom­mittén föreslog — ett särskilt stadgande böra upptagas i skadeståndslagen. Det kan placeras i 5 kap, och ges följande lydelse: Bestämmelserna i 2 kap, 2 och 3 §§ samt 4 kap, 1 § skaU, utan hinder av vad som före­skrives i 1 kap, 1 §, tiUämpas då enUgt vad därom är stadgat i annan lag utgivet skadestånd sökes åter från den som våUat skadan.

Såsom departementschefen uttalat torde även utan uttryckUgt stad­gande gäUa, att den som erlagt skadestånd på annan grund än eget våUande får söka åter vad han utgivit av den som våUat skadan. Denna huvudprincip kommer att gäUa även beträffande arbetsgivare som ut­givit skadestånd enUgt stadgandet i 3 kap, 1 § i förslaget. Mot regress-

 

Prop. 1972: 5                                                        627

krav som i nu avsedda fall riktas mot den våUande synes denne kunna åberopa de begränsningar av skadeståndsskyldigheten som framgår av 2 kap, 2 och 3 §§ samt 4 kap, 1 §, Tveksamhet om tiUämpningen kan uppkomma i de faU då den som våUat skadan bär specialansvar och detta ansvar lägges tiU grund för regresskravet. Såsom lagrådet tidigare ut­talat torde bestämmelsema om specialansvar i regel inte modifieras av skadeståndslagens bestämmelser om begränsad skadeståndsskyldighet Detta gäUer även i regressituationer. Fördelningen av skadeståndsbördan meUan exempelvis den som utgivit skadestånd enUgt reglema om princi­palansvar och en arbetstagare som brukat egen bU eUer har att använda egen hund i tjänsten torde få ske med tiUämpning av allmänna grund­satser om fördelning av skadeståndsansvar meUan flera skadeståndsskyl­diga. Det kan emeUertid förutsättas att i nu angivna eUer liknande faU frågan om skadeståndsansvaret bUr reglerad i avtal meUan de skade­ståndsskyldiga.

Vid sidan av reglema om begränsning av skadeståndsansvaret i 2 kap. 2 och 3 §§ samt 4 kap. 1 § innehåUer förslaget i 5 kap, 6 § stadgande om jämkning av skadestånd på gnmd av medvåUande på den skadeU­dandes sida. Stadgandet ger uttryck för en grundsats som hittiUs torde ha iakttagits inom den skadeståndsrättsUga speciaUagstiftningens områ­de - även i fall då skadestånd utgår på objektiv grund - utan uttryckligt stadgande, i den mån inte särskUda bestämmelser meddelats angående betydelsen av medvåUande, Någon ändring av hittills gäUande ordning sker inte genom införande av skadeståndslagen och dess bestämmelse i 1 kap. 1 §, Även de i 5 kap. 3—5 och 7 §§ upptagna bestämmelsema torde bU tUlämpliga inom speciaUagstiftningens område om inte annat är särsldlt stadgat.

En direkt tiUämpning inom speciaUagstiftningens område av skade­ståndslagens bestämmelser är stundom utesluten av det skälet att vissa av dessa bestämmelser endast gäller person- eUer sakskada och ren för­mögenhetsskada som vållats genom brott. Detta gäller bl, a, 3 kap, 1 § vilket kan vara av betydelse om mot en arbetsgivare riktas krav på er­sättning för patentintrång som ej utgör brott (58 § patentlagen) under åberopande av fel eUer försummelse av arbetstagare. Detsamma gäUer för vissa faU av olägenhet genom mUjöfarUg verksamhet, i de fall då arbetsgivaren ej bär objektivt ansvar (30 § mUjöskyddslagen),

Vad lagrådet här anfört angående gränsdragningen meUan speciallag och den aUmänna skadeståndslagen utesluter inte att de grundsatser som kommit tiU uttryck i skadeståndslagen kan komma att öva inflytande på tiUämpningen av speciallagstiftningen eller att lagens bestämmelser får analogisk tUlämpning inom vissa områden av speciaUagstiftningen, Sådant inflytande kan t, ex. innehåUet i 4 kap, 1 § tänkas få när det gäller att göra en skälighetsbedönming enligt 8 § ttedje stycket kollek­tivavtalslagen. En analogisk tUlämpning av stadgandet i 3 kap, 1 § om

 

Frop. 1972: 5                                                        628

principalansvar när fråga är om ren förmögenhetsskada inom immate­rialrättsUga och vissa andra områden torde vara möjUg i den mån inte anstäUdas vållande kan räknas företagare tUl last såsom eget våUande (jfr t. ex, vad som uttalats under förarbetena tiU mönsterskyddslagen och mUjöskyddslagen, prop, 1969:168 s, 238 och 1969: 28 s. 376),

SlutUgen viU lagrådet framhåUa att vad ovan anförts rörande för­håUandet meUan skadeståndslagen och speciaUag även gäUer i den mån särskilda skadeståndsregler meddelats i annan författning än lag. Såsom exempel på dyUk föreskrift hänvisas tUl 5 § i förordningen (1928:124) ang, förfarandet i vissa faU vid oriktig avgiftsberäkning hos tuUverket, eoUgt vUken tuUtjänsteman är pUktig ersätta tuUverket felande avgifts­belopp i faU då felet uppkommit genom förfarande, som kan anses hän­förUgt tiU vårdslöshet, försummelse, oförstånd eUer oskickUghet i tjänsten,

1 kap, 2 §

I remissprotokollet har departementschefen hänfört sig tUl den i svensk skadeståndslätt vanliga uppdelningen av skador i två särskUda typer, nämUgen integritetskränkningar innefattande person- och sakska­dor, å ena, samt allmän förmögenhetsskada dvs, skada som drabbar en persons aUmänna ekonomiska stäUning, å andra sidan. Såsom en sär­skild beteckning för vissa slags skador av den sistnämnda typen införes i förslaget ett nytt begrepp »ren förmögenhetsskada». Härmed avses sådan ekonomisk skada som tiUfogas någon utan förmedling av person-eiter sakskada. Det nya begreppet definieras i förevarande paragraf. Enligt uttalande i remissprotokollet skall såsom ren förmögenhetsskada inte räknas sådan förmögenhetsförlust som någon lider tiU följd av att någon annan person drabbats av person- eUer sakskada. Denna be­gränsning torde vara ett nödvändigt led i förslagets systematik. Utan denna begränsning skuUe sådan skada som avses i 5 kap, 4 § i för­slaget vara att hänföra tiU ren förmögenhetsskada, EnUgt lagrådets me­ning bör det nya begreppet godtagas. Definitionen bör emeUertid jäm­kas så att den nyssnänmda begränsningen framgår klarare. Detta kan ske genom att i lagtexten före slutorden person- eUer sakskada insattes orden »att någon lider».

Också med den i förslaget använda terminologin kommer begreppet allmän förmögenhetsskada att framdeles finna användning i sin tradi­tionella betydelse. Inom den föreslagna lagens tiUämpningsområde kan allmän förmögenhetsskada ersättas 1 följande faU, nämligen dels när den drabbar någon som följdskada tUl person- eUer sakskada som han lidit (5 kap, 3 eUer 5 §) dels när någon bUvit dödad och den, som en­Ugt lag har rätt tiU underhåU av honom, tiU följd av dödsfaUet kommer att sakna erforderiigt underhåU (5 kap, 4 §) dels slutUgen när fråga är om ren förmögenhetsskada vållad genom brott (5 kap, 1 §) eUer, i fall

 

prop. 1972:5                                                         629

som avses i 3 kap, 2 §, genom fel eUer försummelse vid myndighets­utövning. Utöver vad nu sagts kan allmän förmögenhetsskada ersättas med stöd av särskUda lagbestämmelser t, ex, inom immaterialrätten. UtveckUngen i rättspraxis kan också leda tiU att sådan skada ersattes i vidare mån än som nu anses överensstämma med gäUande rätt,

2 kap, 1 §

I denna paragraf lagfästes den aUmänna culparegeln, EnUgt uttalan­de i renussprotokoUet är det inte avsett att genom den föreslagna lagen göra ändring i vad som hittUls gäUt i fråga om culpaansvarets räckvidd eller principema för culpabedömningen. Förslaget iimebär emeUertid i terminologiskt hänseende en viss förändring. Sedan gammalt har i juri­diskt språkbruk uttrycket »våUande» använts såsom beteckning för ett handlande eUer en underlåtenhet som medför skadeståndsskyldighet på grund av culpa, dvs, under de förutsättningar i objektivt och subjektivt hänseende som culparegeln innefattar. EnUgt förslaget däremot är vål­landebegreppets innebörd inte absolut kongruent med förutsättningarna för ansvar enUgt culparegeln. När termen »våUa» brukas i förevarande paragraf, Uksom i 2 kap, 2 och 3 §§,3 kap, 1 och 2 §§, 4 kap, 1 § och 5 kap, 6 §, har det en mera neuttal eUer objektiv betydelse än den traditioneUa och avser att uttrycka, att culparegelns handlingsnormer blivit i objektivt hänseende åsidosatta. Med den i förslaget använda terminologin torde våUandebedömningen i huvudsak komma att gälla, förutom beskaffenheten av den handling eller underlåtenhet som påstås grunda skadeståndsansvar, frågan huruvida de gängse kraven på kausa­litet adekvans och rättssttidighet är uppfyUda, För att skadeståndsskyl­dighet enUgt förevarande paragraf skall föreUgga krävs därutöver i sub­jektivt hänseende att skadan våUats uppsåtUgen eller av vårdslöshet.

Den i förslaget valda terminologin har, såsom framhåUits i remiss­protokoUet, vissa lagtekniska fördelar särskUt när det gäller att reglera skadeståndsansvaret för bam och psykiskt abnorma personer. Den torde i den praktiska rättstiUämpningen knappast komma att medföra olägen­heter av någon betydelse. Även om det kan möta vissa betänkUgheter att i den nya lagen tiUägga det inom skadeståndsrätten centrala begrep­pet våUande en innebörd som i viss mån avviker från den gängse, bör enUgt lagrådets mening förslagets terminologi i denna del godtagas,

2 kap, 2 § I förslagets allmänna motivering redovisas olika synpunkter på frågan om förutsättningama för att bam över huvud taget skaU kunna åläggas skadeståndsansvar. Departementschefen, som i huvudsak godtagit de allmänna synpunkter som kommittén anfört i denna del, har emellertid inte anslutit sig tiU kommitténs uttalande, att man vid prövning av frå­gan om skadeståndsansvar för bam i det enskilda faUet får göra en jäm-

 

Prop. 1972: 5                                                         630

förelse med vad man i aUmänhet anser sig böra fordra av barn i den aktueUa åldern, EnUgt departementschefens mening bör frågan i stället prövas på grundval av en bedömning av bamets beteende liknande den som sker när culparegeln tiUämpas bettäffande vuxna, en bedömning som emellertid här bör ske utifrån mera objektiva kriterier dvs. under mindre hänsynstagande tUl subjektiva faktorer. Lagrådet delar depar­tementschefens uppfattning i denna fråga. Med det angivna bettaktelse-sättet ter det sig naturUgt att såsom grundläggande förutsättning för skadeståndsansvar när det gäUer barn upptaga endast att barnet »våUat» skada med den särskUda betydelse uttrycket »våUa» har i förslagets olika stadganden. Genom den handling eUer underlåtenhet som är i fråga skaU culparegelns handlingsnormer ha blivit åsidosatta. Kravet på våUande i förslagets mening medför den begränsningen att skade­ståndsansvar inte kan inttäda för en handling som, om den företagits av en vuxen, ej skulle ha föranlett ersättningsskyldighet enligt 2 kap. 1 §, bortsett därvid från det subjektiva rekvisitét

Bedömningen humvida i subjektivt hänseende förutsättningar för ska­deståndsskyldighet föreligger kommer att ingå som ett moment i den skäUghetsprövning som enUgt denna paragraf skall äga rum. När det gäUer ungdomar meUan 15 och 18 år torde böra stäUas samma krav i fråga om uppsåt eUer vårdslöshet som enUgt 2 kap, 1 § skaU gäUa be­träffande vuxna, I fråga om dessa ungdomar fungerar stadgandet i 2 § i förhåUande tiU culparegeln i 1 § som en undantagsregel som innebär att skadeståndet efter en skäUghetsprövning kan sättas tiU lägre belopp än som svarar mot fuU ersättning eUer helt faUa bort. Vad angår de mindre barnen måste, såsom departementschefen framhåUit delvis andra bedömningsgrunder tiUgripas, men även i fråga om dem antages skadeståndsansvaret förutsätta ett beteende som är i viss mening uppsåt-Ugt eUer vårdslöst. Detta synes leda tiU att skadeståndsansvar nästan aldrig kan komma i fråga för de aUra minsta barnen, t ex. 2-3-åringar. I övrigt torde vara avsett att ju äldre och mognare barnet är desto när­mare skaU bedömningen ansluta sig tiU de grunder för culpabedöm­ningen som tUlämpas beträffande vuxna.

Vid skäUghetsprövningen enligt förevarande paragraf skall hänsyn tagas tiU samtUga förhandenvarande omständigheter. Bland de förhål­landen som skaU särskUt beaktas namnes i lagrummet de föreUggande ekonomiska förhåUandena. I remissprotokoUet har departementschefen starkt understrukit betydelsen av ansvarsförsäkring på bamets sida: när ett bam över huvud taget kan ålägg;as skadeståndsansvar, bör det så­lunda aldrig anses oskäUgt att låta skadeståndet utgå fuUt inom an­svarsförsäkringens ram. Att en föreUggande ansvarsförsäkring på bar­nets sida skaU tillmätas särskild vikt vid skäUghetsbedömningen bör en­Ugt lagrådets mening komma tUl uttryck i själva lagtexten på ett tyd­ligare sätt än genom en hänvisning blott tiU de föreUggande ekonomiska

 

Prop. 1972:5                                                         631

förhåUandena. Såsom departementschefen framhållit får emeUertid existensen av en ansvarsförsäkring inte inverka på den grandläggande bedömningen av om skadeståndsskyldighet aUs föreUgger. Lagrådet för­ordar därför att i lagtexten göres ett tiUägg av förslagsvis följande ly­delse: Vid bestämmande av skadeståndet skaU föreUggande ansvarsför­säkring särskilt beaktas.

EnUgt förslaget skaU hänsyn tUl föreUggande ansvarsförsäkring tagas även i andra faU när skadestånd kan bestämmas efter en skäUghetspröv­ning, t, ex. enUgt 2 kap, 3 §, 3 kap. 6 § och 4 kap, 1 §, Grundsatsen att sådan försäkring skaU beaktas torde emeUertid få den största prak­tiska betydelsen när det gäller att bedöma i vad mån bam skaU åläggas skadeståndsskyldighet, och för övriga faU torde någon uttryckUg be­stämmelse motsvarande den här föreslagna knappast vara erforderUg,

2 kap, 3 §

Förslaget upptager i denna paragraf särskUda bestämmelser angående psykiskt abnorma lagöverträdares skadeståndsansvar. Vid angivande av de personkategorier som stadgandet skaU avse har gäUande rätts begrepp sinnessjukdom och sinnesslöhet bibehålUts i avvaktan på en översyn av bestämmelsema i 33 kap. brottsbalken. Stadgandet skaU omfatta, för­utom dem som handlat under inflytande av sinnessjukdom eUer sinnes­slöhet, dem som våUar skada under inflytande av annan rubbning av själsverksamheten, under förutsättning att rubbningen icke är självför­våUad och tUlfäUig. Förslaget innebär en utvidgning i förhåUande tiU gäl­lande rätt. Lagrådet har ingen erinran mot det i förslaget angivna tiU-lämpningsområdet för stadgandet.

I fråga om föratsättningama för stadgandets tiUämpning kan lagrå­det i huvudsak hänvisa tUl vad som anförts vid 2 kap. 1 och 2 §§. I remissprotokoUet uttalas, att psykiskt abnorma personer skaU kunna ådraga sig skadeståndsansvar inom det aUmänna culpaansvarets ram, I princip skall tiUämpningen ske med utgångspunkt i de aktsamhetsnor­mer som Ugger tUl grand för culparegeln, men på den subjektiva sidan kan det bU fråga om en avvikande tiUämpning, Skadestånd skaU kunna utdömas, fastän man med hänsyn tiU skadevåUarens sinnestiUstånd icke kan tala om uppsåt eUer vårdslöshet i vanUg mening. Mot denna be­skrivning av stadgandets innebörd - som torde svara mot gäUande rätt - har lagrådet icke någon erinran.

Bestämmelserna i 2 kap. 3 § avser endast person- och sakskada. Psy­kiskt abnorma skadevåUare skaU emeUertid i enUghet med vad som stadgas i förslagets 5 kap. 1 § kunna åläggas att utge ersättning även för ren förmögenhetsskada, när skadan har våUats genom brott. Med brott avses här vad som utgör brott i brottsbalkens mening, I fråga om de personkategorier som omfattas av förslagets 2 kap, 3 § innebär detta att föreskrivna rekvisit beträffande uppsåt eller oaktsamhet skall vara

 

Prop. 1972:5                                                          632

uppfyUda, och ett sådant frångående av den vanliga culpabedömningen, som enUgt vad som angivits i det föregående kan ske vid prövningen av om ersättning för person- eUer sakskada skall utgå, ifrågakommer ej. Motsvarande gäUer i fråga om tUlämpningen av stadgandet i 5 kap. 2 § om ersättning för icke-ekonomisk skada. Måhända kan i rättstUlämp­ningen skadeståndsansvaret utvidgas så att ersättning för ren förmögen­hetsskada utgår även i faU då skadevåUande gäming icke kan beteck­nas som brott därför att det subjektiva rekvisitét brister hos gärnings­mannen.

De som våUar skada under inflytande av rubbning av själsverksamhe­ten som är självförvåUad och tillfäUig omfattas icke av bestänunelserna i 2 kap, 3 §. I fråga om dem skaU den aUmänna culparegeln tillämpas utan inskränkning. Av den föreslagna lagtexten kan icke utiäsas att nå­gon särskild culpabedömning skaU göras. På den subjektiva sidan inne­bär det, att dessa personers ansvar skaU bedömas i enUghet med det krav på uppsåtUgt eUer vårdslöst handlande som uppstäUes i 2 kap, 1 §, I den mån sådana personers handlande i enUghet med bestämmelsema i 1 kap, 2 § brottsbalken kan bedömas som brott med eftergivande av vad eljest är stadgat om uppsåt eller oaktsamhet torde de emeUertid också kunna ådraga sig skadeståndsansvar,

3 kap. Rubriken

Skadeståndskommittén har i sitt betänkande »Skadestånd II» i enlig­het med vad som numera i viss utsträckning sker i den juridiska litte­raturen betecknat arbetsgivares ansvar för arbetstagares våUande med termen »principalansvar», en term som också genomgående brakas i remissprotokoUet, I det remitterade förslagets lagtext har termen där­emot ej kommit tUl användning annat än i den nu ifrågavarande rubri­ken. Ordet principal har i våra dagar en ålderdomUg klang och torde bland den stora aUmänheten knappast föra tankama till begreppet ar­betsgivare i aUmänhet, Ehuru uttrycket i en juridisk framställning up­penbarUgen kan utgöra en tjänlig fackterm, är det enUgt lagrådets me­ning knappast lämpUgt som rabrik i en lag med en så vidsträckt syft­ning som den förevarande.

Vid sidan av frågan om arbetsgivareansvaret utgör frågan om det allmännas ansvar för skada tUl följd av fel eUer försummelse vid myn­dighetsutövning en huvuddel av kapitiet, I förslagets kapitelrabrik kom­mer detta tiU synes endast antydningsvis genom förkortningen »m, m,» EnUgt lagrådets mening bör emeUertid även kapitiets innehåU i denna del komma tiU klart uttryck i rabrUcen,

Lagrådet föreslår att rubriken får lydelsen: Skadeståndsansvar för arbetsgivare och det aUmänna. Mot en sådan formulering kan naturligen invändas, dels att skadeståndsansvaret för arbetsgivare i åtskiUiga fall — t, ex, när våUandet kan hänföras tUl bristfälUga instraktioner eller av-

 

Prop. 1972:5                                                         633

saknad av erforderlig tillsyn — beror på hans eget våUande och aUtså regleras i förslagets 2 kap. 1 § dels att det allmänna i stor omfattning uppträder i egenskap av arbetsgivare och då har att stå vanUgt arbets­givareansvar. Även om den nu föreslagna lydelsen sålunda inte är in­vändningsfri, ger den enligt lagrådets mening dock på ett kortfattat sätt en ur praktisk synpunkt tiUräckligt god upplysning om de två huvud­frågor som kapitiet avser.

3 kap, 1 § I specialmotiveringen till denna paragraf har departementschefen för­klarat sig ansluta sig tiU skadeståndskommitténs uppfattning, att regler­na om principalansvar skall kunna tUlämpas även når skada vållas av sådana personer, som utför arbete för det allmännas räkning av i stort sett samma typ som på den enskUda sektom men inte gör det frivUUgt utan på grand av offentUgrättsUgt tvång, I första hand nänms därvid vämpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga samt personer som fuUgör civil­försvarstjänst eller som tjänstgör på grund av en tiUämpning av den aUmånna tjänstepliktslagen. Detsamma anses vidare böra gälla arbete, som utförs av interner på fångvårdsanstalter, av elever vid ungdoms­vårdsskolor, av patienter som har tvångsintagits på sjukhus för sluten psykiatrisk vård, av personer som har omhändertagits enUgt nykter­hetsvårdslagstiftningen m, fl, YtterUgare anföres att bestämmelserna om principalansvar i vissa faU också bör kunna tiUämpas när skada våUas av elever vid läroanstalter, såsom grundskolor, fackskolor, gymna­sier, universitet, högskolor etc, EnUgt departementschefens mening bör sålunda läroanstalten eUer dess huvudman ha principalansvar, när en elev har våUat skada under sådant arbete för anstaltens räkning som i och för sig lika väl hade kunnat anförtros anställd arbetskraft, t. ex. städnings- eUer reparationsarbeten. Ett sådant ansvar anser departe­mentschefen emellertid också böra kunna komma i fråga i vissa fall då arbetsuppgiften uteslutande tjänar ett utbUdningssyfte, under för­utsättning dock att verksamheten utåt företer uppenbara likheter med vad som förekommer i arbetsUvet t, ex, när en skolelev våUar skada under en fysUdaboration eUer vid handhavandet av en maskin i sko­lans verkstad. En skola eller annan undervisningsanstalt bör enUgt de­partementschefen däremot inte bära principalansvar också för skador som elevema våUar i andra sammanhang, t ex, under raster och skol­utflykter e, d., eftersom det här i allmänhet saknas håUpunkter för en jämförelse med de förhåUanden, under vilka en arbetstagare i vanUg mening fuUgör sina uppgifter. Därjämte avses såsom utvecklats i re­missprotokoUet reglema om principalansvar skola i ganska vidsträckt omfattning tiUämpas också vid våUande av åtskiUiga andra kategorier av medhjälpare som icke intar stäUning av arbetstagare i civihättslig mening, endera direkt eUer analogiskt.

 

Prop. 1972: 5                                                        634

Lagrådet delar så tUl vida den uppfattning, åt vilken departements­chefen givit uttryck, att lagrådet i flertalet av de av departements­chefen anförda faUen finner den föreslagna rättstUlämpningen ur ma­terieU synpunkt önskvärd och rUctig. I andra faU synes det lagrådet tveksamt om departementschefens uppfattning kan anses tiUräckUgt grundad, t.ex, i fråga om s.k, beroende uppdragstagare, EnUgt lag­rådets mening kan det icke anses möjUgt att giva arbetstagarbegreppet en så extensiv tolkning eUer analogisk tiUämpning som framstår såsom önskvärd, varför lagrådet förordar att - på samma sätt som skett i den nya norska lagen om skadeserstatning i visse forhold - lagtexten kom­pletteras med ett särsldlt stadgande. Förslagsvis kan stadgandet som lämpUgen bör få sin plats i en ny paragraf i slutet av 5 kap,, givas föl­jande lydelse:

Vid tillämpning av denna lag skall med arbetstagare likställas värn­pliktiga och andra som fuUgör i lag föreskriven tjänstgöring, de som under utbUdning vid skola eUer vård i anstalt utför arbetsuppgift som tUl sin art liknar dem som vanUgen utföres av arbetstagare samt de som eljest för annans räkning utför arbetsuppgift under omständig­heter liknande dem som förekommer i anställningsförhåUande,

Remissen omfattar inte något förslag tiU ändring av 25 § försäkrings­avtalslagen. Vid motiveringen av 3 kap. 1 § gör departementschefen emellertid vissa uttalanden angående tiUämpningen av 25 § efter ett genomförande av det remitterade förslaget. Sålunda framhålles, att en utvidgning av försäkringsgivares regressrätt bör motverkas. Regress­ansvar mot en principalansvarig arbetsgivare bör enUgt departements­chefen under aUa förhållanden förutsätta, att någon för vUken arbets­givaren svarar har handlat uppsåtUgen eUer grovt vårdslöst. Det natur­liga synes departementschefen vara att medge regressrätt, föratom när arbetsgivaren själv har handlat uppsåtUgen eller grovt vårdslöst, endast när sådant vållande ligger någon till last vilken såsom tiUhörande den högsta ledningen kan sägas ha varit i arbetsgivarens stäUe.

Arbetsgivarens ansvar för anstäUds våUande enUgt 3 kap. 1 § inträder oberoende av eget vållande på arbetsgivarens sida; det är ett objektivt ansvar till skUlnad från det skadeståndsansvar för arbetsgivare och an­nan som regleras i 2 kap. av förslaget. Lydelsen av 25 § första stycket försäkringsavtalslagen synes närmast leda tiU att regressansvar för ar­betsgivare aUtid kommer att föreUgga i de fall då han svarar för an­stäUds vållande enligt 3 kap, 1 §, Förarbetena tiU försäkringsavtalslagen innehåUer intet som klart talar för en annan tiUämpning, Inte heUer kan några slutsatser dragas av den nuvarande rättstUlämpningen, som vUar på andra grunder för arbetsgivaransvaret än som är aktuella för det nu föreslagna stadgandet i 3 kap, 1 §, En sådan inskränkning av regressansvaret som departementschefen åsyftar torde inte kunna vin-

 

Prop. 1972:5                                                         635

nas utan lagändring. Betydande svårigheter måste emellertid föreligga att inom den grupp av arbetstagare, som enUgt hittillsvarande rättstill-lämpning ansetts ådraga sin arbetsgivare principalansvar, med någon grad av bestämdhet göra en gränsdragning meUan sådana arbetstagare vilka såsom tiUhörande en högre arbetsledning kan sägas ha varit i ar­betsgivarens ställe och andra arbetstagare. EnUgt lagrådets mening kan de skäl departementschefen anfört väl motivera, att regress tillätes en­dast när arbetsgivaren själv eUer, för juridiska personer, befattnings­havare i organstälhiing handlat uppsåtUgen eUer grovt vårdslöst. Bestäm­melse härom skuUe kunna införas i en ny punkt av 25 § första stycket försäkringsavtalslagen av följande lydelse: Sådan rätt tUl återkrav före­ligger dock icke mot den som svarar för skadan uteslutande på grund av 3 kap. 1 eUer 2 § skadeståndslagen.

3 kap, 2 §

Den av departementschefen nänmda domen av Svea hovrätt den 10 febraari 1970 angående personskada, som tiUfogats enskild person ge­nom vållande av poUsman i tjänsteutövning, har faststäUts av högsta domstolen genom dom den 3 december 1971,

I samband med behandUngen av hur skaderegleringen avses skola tiUgå innehåUer motiven ett uttalande av departementschefen som synes innebära att skadereglerande myndighets beslut icke skuUe kunna över­klagas i administtativ ordning.

Besvärssakkunniga har i sitt slutbetänkande (SOU 1964: 27 s, 116) i redogörelsen för gäUande rätt uttalat att i sådana faU som här avses (s, k, partsbesked) den enskilde motparten tiU staten genom administra­tivt överklagande vanUgen kan, i sista hand hos Kungl, Maj:t, få parts­ståndpunkten inte blott lagUghets- utan även lämpUghetsprövad, Även inom doktrinen har uttalanden av lUcnande dag gjorts. Enligt vad lag­rådet inhämtat förekommer det att vederbörande myndighets beslut i dyUka ärenden genom besvär överklagas hos Kungl, Maj:t och avgöres på samma sätt som andra besvärsärenden men också att sådana ären­den bringas under Kungl, Maj:ts prövning genom anmälan eUer annan formlös klagan (bl, a, när besväistiden gått ut). Såsom besvärssakkun­niga anfört inverkar förhåUandet i princip inte på den enskUde partens möjUghet att vid aUmän domstol föra tvistemålstalan mot det allmänna, därest föratsättningar för en dyUk rättsUg talan föreUgger och han förmenar, att den ståndpunkt, som det aUmänna slutiigt intager, är oriktig.

Även om den skadereglerande myndighetens beslut att avslå en fram­stäUning om skadestånd eller att endast delvis bifalla ett skadestånds­yrkande sålunda torde kimna överklagas tUl överordnad myndighet och i sista hand tiU Kungl, Maj:t, finner lagrådet ej att detta förhåUande bör

 

Prop. 1972:5                                                          636

föranleda hinder för att skadestånd vid »faktisk skada» regleras i den i remissen föreslagna ordningen,

3 kap. 5 §

Uttrycket näringsverksamhet och det i anslutning därtUl ofta före­kommande ordet näringsidkare har efter hand i nyare lagstiftning fått en ganska bestämd innebörd (se t. ex. förarbetena tUl varamärkeslagen, lagen om företagsinteckning, lagen om otiUbörlig marknadsföring, 16 kap, 9 § brottsbalken). Med näringsidkare brukar sålunda förstås en­var som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art oavsett om verksamheten är inriktad på vinst eUer ej. Att verksanUieten avser att främja ett ideellt eller välgörande syfte utgör alltså ej hinder för att den betraktas såsom näringsverksanUiet, I kravet på yrkesmässighet ligger att ett visst mått av varaktighet fordras. Verksamheten behöver dock inte vara stadigvarande. Även den som bedriver verksamhet av ekonomisk art under en begränsad tid kan därför anses utöva närings­verksamhet. Kravet på yrkesmässighet innebär inte heller, att den eko­nomiska verksamheten skaU utgöra vederbörandes huvudsysselsättning. Verksamhet som utövas såsom deltidssysselsättning eller som extraarbete på fritid anses aUtså också enUgt den gängse tolkningen av begreppet vara näringsverksamhet.

Departementschefen har i specialmotiveringen till det här ifråga­varande stadgandet givit uttrycket näringsverksamhet en tolkning, som inte helt ansluter sig till den sålunda gängse. Enligt departementschefen avses med näringsverksamhet i bestämmelsen inte bara yrkesmässig verksemihet utan aU ekonomisk verksamhet, som bedrivs självständigt och i vinstsyfte. Vad som avses härmed exemplifieras med att en fastig­hetsägares förluster i form av uteblivna arrende- och hyresinkomster kommer att omfattas av bestämmelsen även om arrende- eller hyres­avtalet inte ingår som led i en affärsmässig verksamhet.

När departementschefen ger uttrycket den innebörden, att närings­verksamheten skaU bedrivas i vinstsyfte för att omfattas av stadgandet, innebär detta uppenbarUgen en begränsning i förhåUande tUl den gängse tolkningen. Mot bakgnmd av de motiv, som anförts för stadgandet, sy­nes dock inte finnas anledning tiU en sådan inskränkning av begreppet näringsverksamhet Vid den skäUghetsbedömmng, som enUgt stadgandet alltid skall Ugga tiU grand för prövningen av ersättningsfrågan, bör också i förekommande faU kunna i erforderUg omfattning beaktas den omständigheten, att näringsverksamhet bedrives utan vinstsyfte. Det av departementschefen anförda exemplet synes däremot närmast åsyfta en utvidgning av begreppet näringsverksamhet i gängse mening. Att begreppet tolkningsvis skaU kunna anses åsyfta också avtal som inte ingår som led i en affärsmässig verksamhet synes dock svårUgen kutma anses förenUgt med stadgandets ordalydelse. Även om en sådan tiUämp-

 

Prop. 1972: 5                                                        637

ning av stadgandet av de skäl som anförts för detta i enstaka faU må­hända skuUe kunna anses önskvärd synes den därför knappast möjUg att genomföra utan en ändring av stadgandets ordalydelse. Den prak­tiska betydelsen av en dylik extensiv tolkning synes dock vara mycket Uten.

Även om det, såsom departementschefen anfört i annat sammanhang, inte är ovanligt att ett och samma begrepp används i civilrättslig lag­stiftning men ges ett varierande innehåU beroende på i vUket samman­hang det användes, anser lagrådet, att det ej finns anledning att begrep­pet näringsverksamhet vid tiUämpningen av den förevarande bestäm­melsen ges ett annat innehåU än det anses ha i andra lagar enUgt nu gängse mening.

3 kap, 7 §

Den i förevarande paragraf intagna regeln att skadeståndstalan med anledning av beslut som högsta domstolen eller regeringsrätten fattat icke får föras såvida beslutet icke blivit upphävt eller ändrat skaU enligt uttalande i remissprotokoUet träffa även beslut som avser prövnings-tiUstånd, Har ansökan om prövningstiUstånd avslagits, skaU parten inte kunna föra skadeståndstalan mot staten under åberopande av att fel eller försummelse förekommit i den lägre instansen; så skall kunna ske endast om avgörandet upphäves eller ändras t.ex. efter ansökan om resning eUer besvär över domviUa, EnUgt departementschefens mening torde det mera säUan vara av större intresse att möjligheten till sådan talan står öppen i andra faU, Uttalandet bygger på den föratsättningen att part genom klagan i ordinär väg i högsta instans kan vinna ändring i ett fattat beslut när det är felaktigt och villkoren i övrigt för skade­ståndsrätt gentemot staten enUgt förslagets regler är uppfyllda.

Genom de nya bestämmelser om fullföljd av talan tilf högsta dom­stolen och regeringsrätten som antagits av 1971 års riksdag (prop, 1971:45 och 30, SFS 1971:218 och 291) har införts en sträng be­gränsning av möjligheterna att bringa mål och ärenden under dessa domstolars prövning. Att ett överklagat beslut är felaktigt utgör sålunda icke tillräckUgt skäl för prövningstUlstånd, Emellertid skall enligt de föreslagna reglerna om skadeståndsansvar för det allmänna beslutets felaktighet inte heller vara tiUräcklig grund för rätt tUl skadestånd. Härför kräves ytterligare bl, a, att beslutet tUlkommit på grand av fel eUer försimimelse och att genom beslutet skäUg standard blivit åsido­satt. Såsom departementschefen uttalat lär fuUföljdsreglema även i den nya utformningen ge utrymme för prövningstUlstånd i de troligen myc­ket sällsynta faU då avgörande i hovrätt eUer kammarrätt blivit oriktigt genom fel eUer försummelse av sådan beskaffenhet att det enUgt för­slaget är skadeståndsgrundande. Det kan i detta sammanhang erinras om att departementschefen vid införandet av de nya fullföljdsreglerna

 

Prop. 1972:5                                                          638

framhöll, att det vid sidan av resnings- och domviUofallen samt fall när det överklagade avgörandet kommit tiU på grand av grovt förbiseende eller grovt misstag kunde finnas andra undantagssituationer, där skälen för att tUlåta sakprövning i högsta instans kunde anses vara lika starka, ett uttalande som ytterligare underströks vid lagförslagets behandling i riksdagen (JU uti, 1971: 7 s. 54). EnUgt lagrådets mening kan det för­utsättas att högsta domstolen och regeringsrätten vid tUlståndsprövningen enUgt de nya bestämmelsema fäster särskUt avseende vid möjUgheten av en skadeståndstalan mot det aUmänna i sådana faU när ett överklagat beslut blivit oriktigt på grund av fel eUer försummelse och genom be­slutet skälig standard blivit åsidosatt.

Undantagsregeln i förevarande paragraf avser även talan om ersätt­ning med anledning av beslut som försäkringsdomstolen meddelat. Skä­len för begränsning av rätten att föra skadeståndstalan såvitt angår den­na domstols beslut har inte närmare angivits i remissprotokoUet, Någon motsvarande begränsning föreslås ej när det gäller rätten att föra talan om skadestånd med anledning av beslut som meddelas av andra slut­instanser på specieUa rättsonwåden t, ex, arbetsdomstolen, marknads­rådet och statens hyresråd. Lagrådet vUl för sin del förorda att be­gränsningsregeln icke göres tiUämpUg i fråga om beslut av försäkrings­domstolen,

3 kap, 8 §

EnUgt motiven synes vara avsett att bestämmelsen i första stycket skaU gäUa faU då ersätming skall utgå enUgt trafikförsäkringslagen, I enUghet härmed bör »utgår» ändras tiU »skaU utgå».

Det i andra stycket upptagna särskilda stadgandet om skadestånds­ansvaret vid lotsning torde böra upptagas under eget paragrafnummer.

3 kap, 9 §

Paragrafen torde böra ändras i överensstämmelse med den i prop, 1971: 151 föreslagna ändringen av 2 kap, 2 § rättegångsbaUten,

4       kap, 1 §

Syftet med förevarande paragraf är att inskränka och i övrigt be­gränsa den skadeståndsskyldighet som åvUar en arbetstagare för person-och sakskada enUgt 2 kap, samt för ren förmögenhetsskada enUgt 5 kap. 1 §, Enligt motiven tiU paragrafen och dess avfattning omfattar den emeUertid även faU då skyldighet att ersätta ren förmögenhets­skada föreligger på grund av avtalsförhållanden och speciaUagstiftning utan att, såsom föratsattes i 5 kap. 1 §, skadan våUats genom brott. Såsom exempel i sistnämnda hänseende namnes i motiven faU då ar­betstagare åsidosatt sina förpliktelser enhgt tjänsteavtalet meUan honom och arbetsgivaren eUer genom försummelse föranlett att arbetsgivaren

 

Prop. 1972:5                                                         639

bUr skadeståndsskyldig i förhåUande tiU avtalskonttahent, I fråga om paragrafens tiUämpningsområde behandlas i motiven vidare förhåUandet meUan paragrafen och de specieUa skadeståndsreglema i arbetsrättslig lagstiftning som är avsedda att tUlämpas under särskUt hänsynstagande till arbetsrättsUga grundsatser och som omfattar även icke-ekonomisk skada. Vidare beröres de särskUda jämkningsregler som finns i asso-ciationsrättsUg lagstiftning och i immateriahättsUga lagar ävensom ar­betstagares skadeståndsansvar enUgt bUansvarighetslagen.

Enligt den uppfattning om innebörden av 1 kap, 1 § som lagrådet förut givit uttryck åt bUr förevarande paragraf i princip icke tiUämpUg i den mån kontraktsregler eUer speciaUag innebär att fuUt skadestånd skaU utgå eUer, då jämkning får ske, bedömandet skaU göras enUgt grunder som icke överensstämmer med dem som angives i förevarande paragraf.

TiUämpad på vissa av de fall som beröres i motiven leder lagrådets uppfattning tiU följande. Om tjänsteavtal meUan arbetsgivare och arbets­tagare innehåUer särskUda, från bestämmelsema i förevarande paragraf avvikande regler om skadeståndsansvar eUer dyUka avvikelser eljest anses framgå av avtalet utesluter detta tiUämpning av paragrafen. Även i andra konttakts- eUer kvaåkontraktsrättsUga förhåUanden kan det fö­rekomma att tiUämpning av paragrafen uteslutes. Såsom exempel må hänvisas tiU 25 § avtalslagen som medför att en arbetstagare, som ingår avtal för arbetsgivarens räkning utan att vara behörig därtiU, kan vara skyldig att utge fuUt skadestånd tiU sin medkontrahent.

Bestämmelserna i 8 § kollektivavtalslagen utesluter i enlighet med vad tidigare anförts direkt tillämpning av förevarande paragraf. Mot­svarande gäller de bestämmelser i statstjänstemanna- och kommunal-tjänstemannalagarna vUka hänvisar tUl 8 § koUektivavtalslagen, Detsam­ma får anses bU fallet beträffande skadeståndsbestämmelsema i 1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt samt 1970 års lag om arbets­tid m, m, i husligt arbete.

Då 8 § koUektivavtalslagen anses hindra tiUämpning av förevarande paragraf, måste också de skadeståndsföreskrifter som finns upptagna i särskUda koUektivavtal få samma verkan. Som exempel på dylika föreskrifter må - på grundval av uppgifter som lagrådet erhålUt vid föredragningen - nänmas föreskrifter om arbetstagares ansvar för skada genom fel eUer försummelse på eUer för förlust av verktyg, redskap, persedlar, maskiner och material. Däremot synes i vissa andra avtal förekommande föreskrifter som i aUmänna ordalag ålägger arbetsta­garna att iakttaga omsorg och aktsamhet icke vara av betydelse i ifråga­varande hänseende.

Även om såsom nu anförts en omedelbar tUlämpning av bestämmel­sen i 4 kap, 1 § i viss utsttäckning är utesluten på grund av 1 kap, 1 § kan, på sätt tidigare erinrats, paragrafen komma att i rättstiUämp-

 

Prop. 1972:5                                                          640

ningen tiUäggas betydelse såväl när det gåUer att bedöma innehåUet i en arbetstagares ansvar i konttaktsförhåUanden som vid tiUämpning av aimorlunda formulerade jämkningsregler, I praktiken torde därför skiU­naden meUan departementschefens och lagrådets uppfattning icke bUva av så stor betydelse.

Varken i förarbetena eUer remissprotokoUet har berörts frågan om ansvarsbegränsningens betydelse beträffande redogöraransvaret i of­fentlig förvaltning. Då äldre strängare bestämmelser om redogöraran­svaret upphävdes genom förordningen (1961: 313) om förfarandet i an­märkningsmål, föratsattes att bettäffande sådant ansvar därefter skuUe gäUa aUmänna skadeståndsregler, dvs, att ersättningsskyldighet skuUe föreUgga då vederbörande gjort sig skyldig tiU vårdslöshet försum­melse, oförstånd eUer oskickUghet i tjänsten, I den mån särskUda regler rörande dylikt ansvar icke finns eUer konmier tUl stånd, medför 4 kap, 1 § en avsevärd begränsning av det allmännas möjUgheter att utfå er­sättning för felaktiga utbetalningar och uppkonma brister, I saknad av utredning har lagrådet icke underlag för någon åsikt om begränsning­ens betydelse för det allmänna och om lämpUgheten av att begräns­ningen bUr gäUande, Motsvarande frågor inom det privata näringslivet bUr att bedöma på grundval av vad tjänsteavtalet kan anses innebära.

Vad nu sagts om redogöraransvaret gäUer också i fråga om skyldig­het för värnpliktiga och andra krigsmän att utgiva ersättning för förlust av eller skada å krigsmakten tiUhörig eUer för dess behov avsedd egen­dom, t, ex, ansvar för utlänmade persedlar och annan materiel. Ersätt­ningsskyldighet i sådana faU kan åläggas av befattningshavare vid krigs­makten, se härom miUtära rättegångslagen (1948:472), I fråga om skyl­digheten att utgiva ersättning må hänvisas tiU vad första lagutskottet anförde i utiåtande 1944: 35,

Med de reservationer som innefattas i det sagda ansluter sig lagrådet tUl förslaget, att i lagen upptaga bestämmelse om begränsning av arbets­tagares skadeståndsansvar.

Vad angår paragrafens avfattning kan väl anses att det omnämnande av de olika skadefaUen som fanns i 4 § av skadeståndskommitténs för­slag II var ägnat att bättre än det remitterade förslaget belysa paragra­fens innebörd. Lagrådet anser dock att det remitterade förslaget kan godtagas. Likaledes ansluter sig lagrådet tUl förslaget i fråga om vad som skaU beaktas vid tillämpning av paragrafen, dvs. den skadegörande handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och omständigheterna i övrigt. Däremot kan lagrådet icke tiU­styrka att skadeståndsansvar skaU föreligga endast i den mån synnerliga skäl föreligger,

I olika sammanhang betonas i motiven vikten av att alltför skarpa

 

Prop. 1972:5                                                         641

gränser icke uppstäUes meUan de fall då fuUt skadestånd alltid skaU utgå och de faU då skadestånd kan bortfaUa eller nedsättas. Denna synpunkt har enligt lagrådets mening icke tUlbörligt beaktats i fråga om förevarande paragraf. Betydande motsättningar uppstår meUan fall då kontraktsregler medför fuU ersättningsplikt och med dessa likartade faU då enUgt förevarande paragraf det kräves synnerUga skäl för att ålägga ens jämkat skadestånd, LUmande följd av gränsdragningar upp­kommer när det gäller arbetstagarbegreppet som enligt förslaget är ganska svävande samt i fråga om bedömandet av huravida fel eUer försummelse begåtts i eUer utom tjänsten.

Den tveksamhet som med fog kan hysas om lämpligheten av att ar­betsgivare skaU ansvara för sakskada som en arbetstagare i tjänsten våUar en annan arbetstagare, synes innefatta skäl att icke i så hög grad som förslaget innebär inskränka den våUandes ansvar. I dylika faU inverkar också preventionssynpunkten men i lika grad bör denna beaktas i andra faU, Härom må hänvisas tiU vad lagrådet inledningsvis anfört. Härjämte må erinras att, såsom departementschefen framhållit en sttängare be­dömning av en arbetstagares ansvar kan vara påkaUad i fråga om hans direkta skadeståndsansvar mot arbetsgivaren, särskUt vid bristande re­dovisning av anförtrodda medel och vårdslöshet i fråga om verktyg o.d. Häratinnan må också hänvisas tiU vad lagrådet ovan anfört om redogöraransvaret i förvaltningen och krigsmäns ansvar för utiämnade persedlar eller annan materieL Den i motiven förekommande hänvis­ningen tiU att preventionen kan upprätthåUas genom disciplinära eUer andra åtgärder synes knappast väga tungt; den mUda repression som en, eventueUt jämkad, ersättningsskyldighet innebär torde i allmänhet vara att föredraga.

Den personkrets som avses med begreppet arbetstagare är numera synnerligen omfattande och av mycket heterogen sammansättning, TiU följd av utvidgmngen av det aUmännas verksamhet samt den omställ­ning tiU verksamhet i bolags- eUer föreningsform som skett beträffande enskUd näringsverksamhet, omfattar arbetstagarbegreppet den aUt över­vägande delen av befolkningen, från de högsta cheferna tiU unga lär­lingar, EnUgt forslaget skaU begreppet i skadeståndslagen omfatta även andra som eljest icke räknas dit (interner, skolelever, vämplik­tiga). Att vid ansvarsfrågans bedömande arbetstagarens stäUning skaU vara en viktig faktor har i paragrafen uttryckligen angivits, I ett sam­manhang har departementschefen framhåUit, att parterna på arbets­marknaden bör lämnas frihet att genom koUektivavtal reglera frågan om arbetsgivares principalansvar mot egna arbetstagare. Framför att i så hög grad som föreslagits minska skadeståndsansvaret för aUa andra arbetstagare i de mest skiftande ställningar synes det vara att föredraga att frågan om kollektivanställdas ansvar överlämnas tUl reglering genom

41-Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

Prop. 1972: 5                                                        642

avtal. En reglering i denna ordning skuUe omfatta den största delen av arbetstagarna och få viss betydelse även för arbetstagare som icke om­fattas av koUektivavtal,

I motiven tUl kravet på synnerliga skäl uttalas, att vid en avvägning meUan å ena sidan arbetstagarens behov av skydd mot bördan av ett skadeståndsansvar och å andra sidan den skadeUdandes intresse att få ersättning för skadan bör ofta arbetstagarens skyddsbehov länmas före­ttäde samt att undantag dock kan tänkas, när förhåUandena på den skadelidandes sida är särskUt ömmande eUer när arbetstagaren har sär­skUt god ekonomisk bärkraft. Sistnämnda uttalande synes icke innebära tiUbörUg hänsyn tiU att skadevåUaren och den skadeUdande ej säUan be­finner sig i ungefär samma ställning och i sanoma ekonomiska omstän­digheter och att i dyUkt faU bedömningen snarast borde bU motsatt den som antytts i motiven. De exempel som departementschefen anför och vad han i övrigt uttalat i anslutning tiU förevarande paragraf samt vad lagrådet ovan erinrat kan knappast anses innebära, att det för skade­ståndsansvars åläggande alltid bör fordras synnerliga skäl om detta ut­tryck tillägges den mening som eljest åsyftas i lagstiftningen, eUer i hög grad särpräglade faU,

Slutiigen bör beaktas att, enligt vad i motiven anförts, principen i gällande rätt, att arbetstagaren bär fuUt skadeståndsansvar för skada som han i tjänsten våUar sin arbetsgivare, i praktiken mera sällan fullt ut hävdats av arbetsgivama bettäffande skadad eUer förkommen ma­teriel, felaktigt utförda produkter etc. Departementschefen uttalar också, att det hör tUl sälisyntheteraa att enskUda arbetsgivare riktar ersättnings­krav mot någon sin arbetstagare, om inte denne har förfarit särskUt klandervärt. Det framstår mot denna bakgrand icke såsom påkallat att begränsa arbetstagares ansvar i så hög grad som kravet på synnerliga skäl innebär,

A andra sidan synes det vara önskvärt att i paragrafen tydligare framhåUes att fuUt skadestånd icke aUtid skaU utgå utan prövningen avse även frågan om nedsättning av skadeståndsbeloppet till vad som är skäligt.

På grand av det anförda hemstäUer lagrådet, att paragrafen i nu ifrågavarande hänseende avfattas i huvudsakUg överensstämmelse med vad som föreslogs av skadeståndskominittén och får innehåUa, att ar­betstagare är ansvarig endast om och i den mån det med hänsyn tiU i paragrafen angivna omständigheter är skäUgt, I varje faU bör para­grafen ändras på det sätt att »synnerliga skäl» ersattes med »särskilda skäl»,

5 kap, 1 § Förevarande paragraf innehåUer en regel om ersättning för ren för­mögenhetsskada våUad genom brott. Bestämmelser som avser ren för­mögenhetsskada återfinnes på skUda stäUen i den föreslagna lagen. Be-

 

Prop. 1972:5                                                         643

greppet definieras i 1 kap. 2 §, I 3 kap, 2 § stadgas att staten eUer kommun skaU ersätta ren förmögenhetsskada som våUas genom fel el­ler försummelse vid utövning av offentiig myndighet, och de efter­följande reglema i kapitlet gäUer även sådan skada. Föreskriften i 4 kap. 1 § om begränsning av arbetstagares skyldighet att ersätta skada som han vållat genom fel eUer försummelse i tjänsten gäller aU skada och avser således även ren förmögenhetsskada, också sådan som våUas ge­nom brott. Förevarande paragraf har upptagits under kapitelrabriken »Gemensamma bestämmelser». Den regel som här ges har emellertid inte närmast karaktären av komplettering till bestämmelsema i de före­gående kapitien; den är i realiteten en självständig ansvarsregel vid si­dan av övriga regler om ersättning för ren förmögenhetsskada och har nära anknytning tiU stadgandena i 2 kap. och tiU bestämmelsen i 3 kap. 1 §. Enligt lagrådets mening skuUe lagens föreskrifter om denna skade­typ vinna i överskådlighet om förevarande paragraf finge utgå ur 5 kap. och ersättas av regler med motsvarande innehåll i 2 kap, och 3 kap. 1 §, Lagrådet förordar att så sker, I 2 kap, bör då intagas en ny paragraf, 4 §, som kan ges följande lydelse: VåUar någon ren förmö­genhetsskada och dcer det genom brott, gäUer i fråga om skyldighet att ersätta skadan vad i detta kapitel är stadgat om person- och sakskada, I 3 kap, 1 § bör efter det första stycket inskjutas ett särsldlt stycke med det innehåUet att bestämmelsen 1 första stycket skaU gäUa även ren för­mögenhetsskada som arbetstagaren i tjänsten våUar genom brott. Införes ett sådant stadgande i 3 kap, 1 § blir det även tydligare, att den allmänna jämkningsregeln i 3 kap, 6 § första punkten blir tiUämpUg på ren för­mögenhetsskada som våUats genom brott.

Får 1 § utgå ur 5 kap, synes det vara lämpUgast att kapitlet inledes med bestämmelsema i 3 och 4 §§ samt att stadgandena i 2 § upptages efter dessa,

I remissprotokoUet har departementschefen närmare utvecklat vad som i denna paragraf avses med brott, I anslutning härtiU kan hänvisas tiU vad lagrådet anför om detta spörsmål under 2 kap. 3 § i förslaget

5 kap, 2 §

I andra stycket av 5 kap, 2 § upptages motsvarighet tiU vad som nu stadgas i 6 kap, 3 § andra stycket strafflagen angående bekostande av tryckning av dom.

Åläggande för någon att bekosta tryckning skall enligt förslaget kun­na meddelas på yrkande av målsägande. Sådant yrkande skaU i mål mot den som gjort sig skyldig tUl ärekränkning kunna framstäUas såväl när talan föres om ansvar som då målet uteslutande avser skadestånd. Även i faU då talan om skadestånd föres mot arbetsgivare eUer det allmänna enligt 3 kap, 1 eUer 2 § kan yrkande framstäUas om åläg­gande att bekosta tryckning av domen. Det synes under angivna för­håUanden icke helt träffande att ange den part som kan framstäUa yr-

Prop. 1972: 5                                                                     644

kandet med uttrycket målsägande, LämpUgen torde i stadgandet kunna anges att yrkandet skaU framstäUas av den kränkte. Även detta uttryck torde innebära att, såsom departementschefen åsyftat, möjUghet finns för anhörig att framstäUa sådant yrkande i mål om ansvar eller skade­stånd i anledning av förtal av avliden.

5 kap, 5 § Den praktiskt viktiga händelsen att sakskada innefattar förlust av saken synes icke på ett naturUgt sätt låta sig inordnas under regeln om ersättaing för värdeminskning. Med hänsyn härtill och med viss redak­tionell jämkning i övrigt föreslås att paragrafen får följande lydelse: Vid sakskada skaU ersättning utgå för sakens värde eUer utgift för istånd­sättande och värdeminskning samt för annan kostnad tiU följd av skadan och för hinder eUer förlust i den skadelidandes näring.

5 kap,7 §

Lagrådet kan ansluta sig tiU vad departementschefen anfört angående innebörden av denna paragraf i förhåUande tiU begränsningsreglerna i 2 kap, 2 och 3 §§, 3 kap, 6 § och 4 kap, 1 §, Det är emeUertid önskvärt att härmed avsedda undantag från det solidariska ansvaret kommer tiU uttryck i paragrafen. Det förordas att tUl bestämmelsen fogas förbehåUet »i den mån ej annat följer av att begränsning gäUer i den skadeståndsskyldighet som åvUar någon av dem».

Ibland kan inträffa att soUdarisk betalningspUkt icke kommer att föreligga. Om t, ex, den skada som skall ersättas skattats tiU 1 000 kr, och skadeståndet jämkas tiU 500 kr, för envar av två skadestånds­skyldiga, skaU den ersättningsberättigade äga få 500 kr, av vardera, I dylUtt faU bör av det föreslagna tUlägget anses följa att de skall för-plUctas att utge 500 kr, var.

Att vid kumulation av skadeståndsbelopp som ålagts flera för sam­ma skada aldrig mera sammanlagt skaU utges än det belopp vartill skadan uppskattats kan ej behöva utsägas,

5 kap, 8 § Lagrådet förordar att paragrafen, med närmare anslutning till 6 kap.

5    § strafflagen, får följande lydelse: Har någon medverkat tUl skada endast genom sådan underlåtenhet att avslöja brott som avses i 23 kap.

6    § första stycket brottsbaUcen, är han ej skyldig utge ersättning för skadan.

Även med denna lydelse torde det vara tydligt att en skyldighet att avslöja brott som vUar även på annan gnmd än angivna lagrum kan medföra skadeståndsansvar,

Ikraftttädandet Häratinnan hänvisas till vad som anförts i inledningen.

 

Prop. 1972: 5                                                    645

Förslagen till lagar om ändiing i sjölagen, sjömanslagen och inftfartslagen

I remissen föreslås att nuvarande bestämmelser om jämkning av ska­deståndsskyldighet i 67 § sjölagen, 50 § sjömanslagen och 10 kap, 3 § luftfartslagen skall upphävas och ersättas med en erinran om att beträffande skadeståndsansvaret för de arbetstagare som nu omfattas av jämkningsreglema skaU tiUämpas vad som i allmänhet gäUer om arbetstagares skadeståndsansvar, dvs, 4 kap, 1 § i skadeståndslagen. Denna erinran har utformats som en materieU bestämmelse angående skadeståndsansvaret för samtiiga de personer som de nuvarande be­stämmelsema avser. Då dessa bestämmelser i vissa faU torde kunna vara tUlämpliga även bettäffande personer som icke är att betrakta som arbetstagare i skadeståndslagens mening, synes ändringen av stad­gandena ha gått längre än vad som åsyftats, EnUgt lagrådets mening bör inte i detta sammanhang ske annan ändring än att skadestånds­lagens bestämmelse i 4 kap, 1 § göres tUlämpUg på personer som är att anse som arbetstagare. LämpUgen synes detta kunna ske så att nuvarande jämkningsregler bibehåUes oförändrade och att ett nytt stycke fogas tUl ifrågavarande paragrafer i sjölagen, sjömanslagen och luft­fartslagen av följande lydelse: Om skadeståndsansvaret för den som är arbetstagare gäUer vad som sägs i 4 kap, 1 § skadeståndslagen.

Förslaget tiD lag om ändring i lagen (1948:451) angående införande av lagen om ändring i strafflagen m. m.

De särskUda skäl som föranlett begränsning av skadeståndsansvaret för de befälhavare och förare av krigsmaktens fartyg eUer luftfartyg, som avses i 7 § 1948 års lag angående införande av lagen om ändring i sttafflagen och i 1929 års lag om befrielse i visst faU för befälhavare eUer förare å luftfartyg, hörande tiU krigsmakten, från skyldighet att gälda skadestånd, torde med hänsyn bl, a. tiU den tekniska utveckUng­en i våra dagar med samma styrka i och för sig kunna anföras tiU stöd för att även andra grapper av befattningshavare — främst inom krigsmakten men även inom polisväsendet, brandväsendet och Uknande områden — i samma utsttäckning borde komma i åtnjutande av be-befrielse frän skadeståndsansvar. De i det remitterade förslaget upp­tagna reglema om begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar torde emeUertid vid en riktig tiUämpning i praktiskt taget aUa faU leda tUl samma begränsning av skadeståndsansvaret för de berörda befattnings­havarna som föreskrives i de ifrågavarande särskUda författningama. Ehuru dessa väl formeUt innefattar en mera långtgående begränsnuig av skadeståndsansvaret än som följer av de föreslagna aUmänna bestäm­melsema, vUl lagrådet på grund av det anförda för sm del föreslå att de upphäves. Ur systematisk synpunkt framstår en utmönstring av dessa ganska specieUa föreskrifter också såsom fördelaktig.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

Prop. 1972: 5                                                        646

Utdrag av protokollet över justitieärenden,  håUet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 14 januari 1972.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS­SON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUND­KVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT,

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Geijer, anmäler efter be­redning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets ytttande över för­slagen tiU

1)   skadeståndslag,

2)   lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

3)   lag om ändring i sjömanslagen (1952: 530),

4)   lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

5)   lag om ändring i lagen (1948: 451) angående införande av lagen om ändring i strafflagen m. m.,

6)   lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

7)   lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse,

8)   lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,

9)   lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

 

10)  lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

11)  lag om ändring i lagen (1916: 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik,

12)  lag om ändring i rättegångsbalken.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har i aUt väsentiigt godtagit det remitterade förslaget tiU skadeståndslag odi anser sig, ttots vissa betänkligheter med hänsyn bl. a. tUl pågående skadeståndsrättsUgt reformarbete, inte böra avstyrka att den föreslagna lagstiftningen genomförs nu. Under hänvisning tiU att 1966 års skadeståndskommitté nyligen lagt fram förslag om att en allmän jämkningsregel införs i skadeståndsrätten förordar emeUertid lagrådet, för den händelse en sådan regel införs inom närmare tid, att det får an­stå med skadeståndslagens Ucraftträdande, så att jämkningsregehi och vad därmed sammanhänger dessförinnan kan inarbetas däri. Ett visst anstånd kan enUgt lagrådet också vara motiverat för att bereda myndigheter och

 

Prop. 1972: 5                                                        647

försäkringsanstalter tiUfälle att sätta sig in i lagens bestämmelser och dess motiv.

Förslaget tiU skadeståndslag utgör resultatet av ett mångårigt lagstift­ningsarbete. Som jag har framhåUit vid remissen tiU lagrådet föreligger ett starkt behov av reformer på skadeersättningsområdet. Reformarbetet är emeUertid omfattande och måste bedrivas i etapper. De förslag som nu läggs fram utgör en på lämpligt sätt avgränsad första etapp och svarar mot reformönskemål som vid åtskiUiga tUlfäUen under senare år har förts fram från riksdagens sida och i den aUmänna debatten. Även lag­rådet har betecknat reformerna som önskvärda. Det möter tekniskt sett inte hinder att förelägga riksdagen förslagen i sådan tid att skadestånds­lagen kan sättas i kraft den 1 juli 1972. Ett ytterUgare uppskov med genomförandet av reformerna kan under dessa förhåUanden försvaras endast om mycket starka sakskäl kan anföras. Att pågående uttednings-arbete redan har resulterat och inom kort kommer att resultera i förslag som innebär ändringar i eUer tillägg tiU det lagförslag som nu föreUgger tiU bedömande utgör inte i och för sig ett sådant skäl. Det Ugger i sakens natur att de enskUda etapperna i ett långsiktigt reformarbete av detta slag inte kan representera slutgiltiga lösningar utan tiU en del får karak­tären av kortsUctiga provisorier i avvaktan på nya delresultat av pågående uttedningsarbete. Redan vid remissen tUl lagrådet föratsklckade jag f. ö, att skadeståndslagen kunde komma att successivt underkastas justeringar och kompletteringar. Lagen har också fått en teknisk uppbyggnad och utfoimning som är direkt avsedd att underlätta framtida lagändringar och göra det möjligt att vidta önskvärda ändringar utan större ingrepp i lagkomplexet.

När det gäUer behovet av anstånd för att bereda myndigheter och för-säkringsinrättnjngar tiUfäUe att sätta sig in i den nya lagstiftningen vill jag framhåUa, att de reformer som föreslås har varit kända I snart ett år och att lagrådsgranskningen inte föranleder några sakliga ändringar av betydelse. De förändringar i ansvarsförsäkringsviUkoren som påkaUas av de nya reglema om bams och psykiskt abnormas skadeståndsansvar och av bestämmelsema om utvidgat principalansvar för arbetsgivare är föga genomgripande och tekniskt enkla att genomföra. Eftersom den nya lagen bUr tillämpUg bara i fråga om skadefaU som inträffar efter ikraft­trädandet torde de myndigheter som berörs av bestämmelsema om ut­vidgat skadeståndsansvar för det allmänna i verkUgheten få avsevärd tid på sig även efter ikraftträdandet innan de behöver ta ställning tiU kon­kreta tiUämpnings- och tolkningsfrågor.

På nu anförda skäl förordar jag att den nya skadeståndslagen får träda i kraft den 1 juU 1972,

Jag övergår tmrefter tiU att behandla de erinringar och påpekanden av sakUgt innehåU eUer av lagteknisk karaktär som lagrådet har framfört.

 

Prop. 1972: 5                                                    648

Förslaget till skadeståndslag

Vad lagrådet har anfört i fråga om beaktande vid sakskador av skade­ståndets preventiva funktion föranleder inte någon erinran från min sida. Detsamma gäUer de aUmänna synpunkter i övrigt på förslaget som lagrådet inledningsvis har anfört,

I rnissprotokoUet har jag utförUgt redovisat min syn på de allmänna utcMnobUgatoriska skadeståndsreglernas - varmed åsyftas såväl skade­ståndslagens bestämmelser som de oskrivna rättsregler och grandsatser som UtbUdats eUer kan komma att utbUdas i rättstUlämpningen - allmän­gUtiga karaktär. Lagrådet synes i och för sig inte hysa någon awUumde mening i denna fråga. Av pedagcska skäl ansåg jag det önskvärt att den principiella grundsyn som sålunda bär upp lagförslaget och dess motiv kommer tiU uttryck i en inledande bestämmelse i lagen, EmeUertid synes mig lagrådets kritUc mot att i 1 kap, 1 § har getts en föreskrift om tiU-lämpning - vid sidan av skadeståndslagens bestämmelser - av allmänna skadeståndsrättsUga grundsatser vara berättigad. Jag delar sålunda upp­ fattningen att lagen inte bör innehåUa någon sådan föreskrift och att det även utan denna bestämmelse lär vara stäUt utom tvivd att aUmänna grundsatser skaU tillämpas, I samband med att hänvisningen tiU allmänna grundsatser utgår bör inledningsorden i paragrafen av lagtdmiska skäl formuleras om på sätt som lagrådet har föreslagit. Paragrafen föriorar därmed något av sitt pedagogiska värde i nyssnänmda hänseende, men den nya lydelsen innebär självfaUet inte något ändrat ståndpunktstagande från min sida i frågan om de utomobUgatoriska skadeståndsreglernas karaktär av grundläggande och i princip allmängUtiga rättsnormer,

I fråga om förhåUandet meUan skadeståndslagen och skadeståndsrätts­Ug speciaUagstiftning har lagrådet med anledning av vissa uttalanden som jag har gjort i remissprotokoUet bl. a. ifrågasatt om man kan få tillräckUg vägledning för lösning av uppkommande konfliktsituationer genom att söka uttöna de rättspolitiska övervägandena bakom en viss bestämmelse. Jag vUl tiU detta uttalande och de resononang lagrådet utvecklar i an­slutning härtiU först framhåUa, att min hänvisning tUl de rättspoUtiska övervägandena utgör endast en erinran


 

Prop. 1972: 5                                                        649

entydig rättspoUtisk motivering tiU en bestämmelse ofta inte står att finna, lär de rättstiUämpande organen inte kutma undandra sig att i de en­skilda fallen söka sig fram tiU en rättspoUtisk värdering av bestämmelsen i överensstämmelse med de ändamålssynpunkter som ytterst måste antas ha varit vägledande för lagstiftaren.

Men även med dessa utgångspunkter kan jag naturUgtvis instämma i lagrådets uttalande, att i faU då det är önskvärt att skadeståndslagens regler skaU tiUämpas men dessa inte går att förena med det nuvarande innehåUet i speciaUag sådant det kan faststäUas med tiUämpning av gäng­se tolkningsregler, besked måste finnas för rättstiUämpningen. Det bör emeUertid enUgt min mening i första hand ske genom att specialbestäm­melsen ändras eUer upphävs. Däremot skuUe det inte rimma väl med den grundsyn på förhåUandet meUan skadeståndslagen och skadeståndsrätts­lig speciaUagstiftning som jag har utvecklat i remissprotokoUet att i ska­deståndslagen införa särbestämmelser av innebörd att den ena eUer andra av lagens regkr skall tiUämpas utan hinder av avvikande föreskrifter i speciaUagstiftningen. Leder tolkningen av en sådan föreskrift tiU att den ej överensstämmer med skadeståndslagens motsvarande regler och anser lagstiftaren att en tiUämpning av bestämmelsen i överensstänmielse med denna tolkning för tiU sakUgt sett otillfredsstäUande resultat, finns enUgt min uppfattning ingen annan godtagbar lagteknisk lösning av problemet än att specialbestämmelsen upphävs eUer ändras.

Från nu angivna utgångspunkter föranleder mig lagrådets uttalanden om tiUämpningen av den skadeståndsrättsUga speciaUagstiftningen att anföra avvikande mening endast i ett hänseende. Enligt lagrådets me­ning ger den föreslagna skadeståndslagen inte utan uttryckligt stadgande därom tydligt vid handen att lagens bestämmelser i 2 kap. 2 och 3 §§ samt 4 kap. 1 § om begränsning i vissa faU av skadeståndsansvaret på grund av eget vållande bUr tillämpliga även på sådana regressanspråk som grundas pä uttryckUga regler i speciaUagstiftningen om rätt för den som enligt sådan lagstiftning svarar för skada på annan grund än eget vållande att återkräva skadeståndet av den som våUat skadan. Som exem­pel på sådana regressregler anför lagrådet 11 § järnvägsansvarighetslagen, 11 § bilansvarighetslagen, 4 § lagen om tillsyn över hundar, 20 § atom-ansvarighetslagen. Lagrådet förordar på nu anförda skäl, att i 5 kap. skadeståndslagen tas upp en särskUd föreskrift av innebörd att lagens nyssnämnda bestämmelser om begränsning av skadeståndsansvar på grund av eget vållande skaU, utan hinder av vad som föreskrivs i 1 kap. 1 §, tillämpas när etUigt vad därom är stadgat i annan lag utgivet skade­stånd sökes åter från den som våUat skadan.

Som framgår redan av vad jag har anfört i remissprotokoUet får de ifrågavarande regressreglerna enligt min mening ses endast som en erin­ran om den numera allmänt erkända grundsatsen att den som bär skade-

42 - Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5

 

Prop. 1972: 5                                                        650

ståndsansvar på objektiv grund i princip har rätt tUI återkrav - dvs. in­träder i den skadelidandes rätt - mot den som enhgt allmänna regler svarar för skadan på grand av eget våUande, Däremot synes det mig saknas grund för antagande att lagstiftaren genom regressreglerna åsyftat att med avvikelse från aUmänna skadeståndsregler åstadkomma en sär­reglering av våUandeansvarets omfattning för rättssubjekt som inte själva är underkastade det strängare ansvaret. Det lär inte heUer kunna anföras exempel på att domstolarna gett någon av dessa regressbestämmelser en sådan innebörd. TiUkomsten av den nya skadeståndslagen synes inte hel­ler kunna föranleda att denna tolkningsfråga framdeles skulle besvaras på annat sätt än hittiUs. Något förtydligande anser jag därför inte vara be­hövUgt vare sig i skadeståndslagen eUer i speciaUagstiftningen,

A andra sidan kan det hävdas att den subrogationrincip dessa regress­bestämmelser ger uttryck för numera är så allmänt erkänd att bestäm­melsema inte längre fyUer något självständigt ändamål och följaktUgen skuUe kunna upphävas, ett altemativ som också lagrådet synes ha räknat med. En sådan åtgärd anser jag emeUertid böra föregås av en mera nog­grann genomgång och kartläggning av befintUga regressregler i speciaUag­stiftningen än som kan ske inom ramen för förevarande propositions­arbete, Skadeståndskominittén lär i samband med uppdraget att se över bestämmelserna om försäkringsgivares regressrätt få anledning att kom­ma in på frågan om flera skadeståndsskyldigas ansvarighet och fördel­ningen meUan dem inbördes av skadeståndsansvaret. Det synes mig lämp­ligt att frågan om upphävande eUer ändring av de nu ifrågavarande regressreglema tas upp tiU en fömtsättningslös prövning i det samman­hanget. Jag är imder dessa förhåUanden inte beredd att nu lägga fram några förslag i berörda hänseenden.

Vad lagrådet har uttalat i anslutning tUl 1 kap. 2 § och 2 kap. 1 § i det remitterade förslaget föranleder inte någon erinran från min sida.

Jag kan i aUt väsentUgt instämma också i vad lagrådet har anfört i an­slutning tiU 2 kap, 2 och 3 §§ i det remitterade förslaget. I princip godtar jag de skäl lagrådet har åberopat tiU grund för förslaget att i 2 kap. 2 § tas in en uttrycklig hänvisning tiU ansvarsförsäkring på bamets sida som en omständighet att särskilt beakta vid skälighetsbedömningen. EmeUertid synes dessa skäl motivera att en motsvarande hänvisning tas in också i 2 kap, 3 §, Som lagrådet har framhåUit är visserUgen den praktiska betydelsen av ansvarsförsäkring väsentligt större när det Uer bams skadeståndsansvar. Med hänsyn tUl att de båda paragraferna i övrigt har en helt Ukartad uppbyggnad och för att undgå oberättigade motsatsslut bör emeUertid enhgt min mening ett tillägg rörande ansvars­försäkring göras i båda lagrummen. I lagtekniskt hänseende anser jag detta lämpUgen kunna ske genom att ansvarsförsäkring särskUt nämns i uppräkningen av de omständigheter som skaU beaktas vid skäUghets­prövningen. Sålunda bör i 2 kap. 2 och 3 §§ i det remitterade förelaget

 

Prop. 1972:5                                                         651

orden »föreliggande ekonomiska förhåUanden och övriga omständig­heter» ersättas med »föreUggande ansvarsförsäkring och andra ekono­miskaförhållanden samt övriga omständigheter».

Lagrådets förslag tiU ändrad lydelse av rabriken tiU 3 kap. skade­ståndslagen anser jag böra godtas.

Vad angår omfattningen av den krets av personer som under beteck­ningen »arbetstagare» skaU omfattas av bestämmelsen om principalansvar i 3 kap. 1 § synes lagrådet i sak väsentUgen ansluta sig tiU mina uttalan­den vid remissen tiU lagrådet. I stor utsträckning måste den närmare av­gränsningen av personkretsen överlämnas tiU rättstUlämpningen att av­göras på grandval av de ändamålssynpunkter som bär upp lagstiftningen i denna del. Att göra något bestämt och allmängiltigt uttalande om hur t. ex. den av lagrådet särskilt berörda gruppen av s. k. beroende upp­dragstagare bör bedömas vid lagens tiUämpning anser jag inte vara möj­ligt. Jag anser mig dock böra vidhåUa den principieUa uppfattning som jag har gett uttryck åt vid remissen tiU lagrådet och som innebär att beroende uppdragstagare som regel bör ådra uppdragsgivaren principal­ansvar.

Jag har inte någon erinran mot lagrådets förslag att omfattningen av den berörda personkretsen preciseras i lagen genom ett tiUäggsstadgande i 5 kap. beträffande dem som i varje faU inte omfattas av det civU-rättsUga arbetstagarbegreppet, dvs. främst vämpliktiga och andra som fuUgör lagstadgad tjänstgöring, elever vid skolor e, d. samt intagna på olika anstalter och andra som utför arbete under omständigheter Uknan­de dem som råder i anstäUningsförhåUanden. Den av lagrådet föreslagna utformningen av bestämmelsen bör godtas med ett par språkUga juste­ringar,

I fråga om tillämpningen av 25 § försäkringsavtalslagen när fråga är om försäkringsgivares återkrav mot arbetsgivare eller det allmänna som svarar för skada uteslutande på grund av 3 kap. 1 eUer 2 § skadestånds­lagen har lagrådet förordat att regress skall vara tiUåten endast när ar­betsgivaren själv eUer, för juridiska personer, befattningshavare i organ-stäUning har varit våUande och att en uttryckUg bestämmelse härom in­förs i 25 § första stycket försäkringsavtalslagen. Jag kan i sak biträda lag­rådets ståndpunkt. Eftersom emellertid 3 kap. 2 § skadeståndslagen om­fattar även faU då staten eUer kommun bär s. k. organansvar, dvs. när staten eUer kommunen skaU anses svara på grund av eget våUande, bör den av lagrådet föreslagna tilläggsbestämmelsen i 25 § försäkringsavtals­lagen erhålla en formulering som tydUgt anger att regress är utesluten endast när ansvar enUgt 3 kap, 1 eUer 2 § föreUgger på grund av annans våUande, LUcsom övriga föreskrifter i 25 § första stycket föreäkringsav-talslagen är tiUäggsbestämmelsen dispositiv. AwUtelse frän bestämmel­sen kan sålunda ske genom villkor i försäkringsavtalen om längre gåen­ de regress.

 

Prop. 1972: 5                                                        652

Vad lagrådet i anslutning tiU 3 kap. 2 § har uttalat rörande möjUg­hetema för den som förhandlar om skadeersättning med en skaderegle­rande myndighet att överklaga myndighetens besked om dess partsstånd­punkt i skadeståndsärendet eUer att genom anmälan eUer annan formlös klagan bringa ärende av detta slag under Kungl. Mai:ts prövning synes -även om den ståndpunkt lagrådet har intagit i denna fråga godtas som ett riktigt uttryck för gäUande rätt - inte behöva föranleda något ändrat ståndpunktstagande i frågan vilken ordning som bör gäUa för statens och kommunemas skadereglering. Detta synes även vara lagrådets uppfatt­ning. Lagrådets uttalanden i denna del ger mig därför inte anledning tUl några ytterUgare kommentarer.

Lagrådet har förordat att uttrycket »näringsverksamhet» i 3 kap. 5 § skadeståndslagen ges den innebörd som det vanUgen har i annan lag­stiftning, dvs. att hänmder inbegrips varje yrkesmässigt bedriven verk­samhet av ekonomisk art, oavsett om verksamheten är inrUctad på vinst eUer inte. Det kan anföras goda skäl för lagrådets ståndpunkt. Det krav på yrkesmässighet som därmed uppstäUs kommer visserUgen att från tUlämpningsområdet utesluta vissa faU då ren förmögenhetsskada upp­kommit i en mera tUlfäUigt bedriven ekonomisk verksamhet som inte är av affärsmässig karaktär men väl kan ha ett uppenbart vinstsyfte. Som lagrådet har uttalat skulle dock möjligheterna att tiUämpa lagrummet i fall av denna art sannolUct få mycket Uten praktisk betydelse. Med hänsyn härtiU och då önskemålet att inte ge ett och samma, i lagstifttungen ofta använt begrepp olika innebörd i skUda lagar så långt möjUgt bör tUl­godoses, viU jag ansluta mig tiU lagrådets uttalanden i denna del.

Vad lagrådet har anfört tiU stöd för förslaget att begränsningsregeln i 3 kap. 7 § skadeståndslagen inte görs tiUämpUg i fråga om beslut av försäkringsdomstolen föranleder mig mte att frångå den ståndpunkt jag har intagit vid remissen tiU lagrådet. I övrigt föranleder lagrådets uttalanden i anslutning tiU denna paragraf inte något yttrande från min sida.

Den justering av ordalydelsen i 3 kap, 8 § första stycket skadestånds­lagen som lagrådet förordat bör vidtas. Vidare bör andra stycket i nämnda paragraf i enUghet med vad lagrådet har föreslagit brytas ut tiU en särskild paragraf, betecknad 9 §, I samband därmed bör 9 § i det remitterade förelaget erhåUa betecknmgen 10 §, Som lagrådet har framhålUt bör sistnämnda paragraf bringas i överensstämmelse med den ändring av 2 kap. 2 § rättegångsbalken som trädde i kraft den 1 januari 1972 Oag 1971:1060),

I lagrådets uttalanden om förhåUandet mellan den särskUda bestäm­melsen om arbetstagares skadeståndsansvar i 4 kap, 1 § skadestånds­lagen samt speciella skadeståndsbestämnielser i annan lagstiftning eller i koUektivavtal eller tjänsteavtal kan jag instämma. Vad särekilt angår frågan om det s.k. redogöraransvaret bittäder jag Ukaledes lagrådets

 

Prop. 1972:5                                                         653

uppfattning att besrämmelsen i 4 kap. 1 § skadeståndslagen blir tiUämp­lig i fråga om sådant ansvar, i den mån inte särskUda avvikande före­skrifter finns eUer meddelas. Det bör emeUertid framhåUas, att själva det förhåUandet att en redogörare normalt intar en särekUd förtroende-ställning med avseende på förvaltningen av de medel som anförtrotts honom ofta utgör en omständighet som tiUsammans med de övriga förhåUanden under vilka en redovisningsbrist uppkommit - bl, a, givet­vis graden av oaktsamhet från redogörarens sida - bör föranleda att han åläggs fuUt eUer jämkat skadeståndsansvar. Givetvis medför inte den nya skadeståndsregeln för arbetstagare någon ändring i förhåUande tiU vad som nu gäUer i fråga om skyldighet för den som anförtrotts medel under redovisningsansvar att genom verifikationer eUer på annat god­tagbart sätt redogöra för hur medlen har använts.

Det synes mig mera säUan föreUgga skäl att visa större stränghet mot vämpliktiga och andra krigsmän i fråga om deras ersättningsskyldighet för förkommen eUer skadad materiel än som är avsedd att i motsva­rande hänseende tiUämpas gentemot arbetstagare i det civila arbetsUvet. Att ersättningsdcyldighet i sådant hänseende kan åläggas krigsman av befattningshavare vid krigsmakten lär inte kunna föranleda något annat bedömande. Förhållandena kan dock vara mycket varierande och pre­ventiva synpunkter kan motivera att man stäUer förhåUandevis höga krav på aktsamhet från den miUtära personalens sida när det gäUer vård och tiUsyn av vapen eUer annan dyrbar materiel.

Lagrådets allmänna uttalanden i anslutning tiU 4 kap, 1 § rörande paragrafens räckvidd och sakUga innebörd synes inte ge vid handen att lagrådet i något väsentUgt hänseende stäUer sig avvisande eUer kritiskt tiU de vägledande uttalanden och exemplifieringar rörande bestämmel­sens tiUämpning som jag har anfört i remissprotokoUet, När lagrådet likväl säger sig inte kunna tUlstyrka att skadeståndsansvar för arbets­tagare skaU föreUgga endast i den mån synnerliga skäl föreUgger och i StäUet förordar att ansvarigheten skaU bestämmas på grundval av en allmän skäUghetsprövning eUer att i varje fall »synnerUga skäl» ersätts med »särekUda skäl», förefaUer meningsbrytningen huvudsakUgen av­se endast en lagteknisk fråga eUer nännare bestämt frågan vilken inne­börd som här skaU tiUäggas uttrycket »synnerUga skäl».

Som framgår av vad jag har anfört i remissprotokoUet bör ut­gångspunkten vara, att en arbetstagare normalt inte skaU drabbas av pereonUgt skadeståndsansvar med anledning av våUande i änsten. Även om åtskiUiga undantagsfaU kan tänkas där full eUer jämkad ereättnings-skyldighet bör åläggas - jag har i remissprotokollet angett ett flertal typexempel - lär dessa faU bU relativt sett mycket få och i det stora hela komma att framstå som klara undantagssituationer. Och i aUa händelser skall det enUgt min mening föreUgga omständigheter som entydigt och med särskild styrka talar för att skadeståndsansvar åläggs arbetstagaren.

 

Prop. 1972: 5                                                         554

Det är visserUgen riktigt att aUa dessa situationer knappast kan karak­teriseras som »i hög grad särpräglade faU», Det är snarare fråga om att omständighetema i det särekUda faUet - utan att nödvändigtvis vara specieUt särpräglade - tUlsammantagna skaU innefatta särekUt starka skäl för att ersättaingsskyldighet åläggs. Detta åskådUggörs emeUertid enUgt min mening bättre genom uttrycket »synnerliga skäl» än genom någon av de formuleringar lagrådet har föreslagit. Det är f, ö, inte ovanUgt och i viss mån oundvUdigt att uttryck av detta slag ges en något varierande innebörd beroende på i vilket rättsUgt sammanhang de an­vänds. Inte minst framträder sådana skUlnader meUan straffrättsUg och civilrättsUg lagstiftning.

Jag viU i sammanhanget också betona, att lagrådets hänvisning tiU rådande praxis, enUgt viUcen det hör tiU sällsyntheterna att enskUd ar­betsgivare riktar skadeståndskrav mot sina arbetstagare, enUgt min me­ning snarast talar tiU förmån för ett förelag om en även formeUt långt­gående begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar. Denna praxis måste ses som ett uttryck för att partema på arbetsmarknaden numera ansluter sig tiU uppfattningen att skadeståndsansvar på grund av våUan­de i tjänsten normalt inte bör utkrävas av en arbetstagare. Det skuUe då närmast te sig anmärkningsvärt och överraskande om lagstiftaren inför regler som synes ge uttryck för att sådant ansvar bör utkrävas i större utsträckning än arbetsmarknadspartema hittiUs ansett påkaUat Det na­turUga synes mig i stäUet vara att lagstiftaingen reeUt och formeUt an­passas tiU de värderingar som allmänt omfattas av berörda parter.

Lagrådet har förordat att bestänunelsen i 5 kap. 1 § remitterade för­slaget om skyldighet att ereätta ren förmögenhetsskada som vållas genom brott får utgå ur 5 kap, och att bestämmelser i ämnet i stäUet införe i en ny 4 § i 2 kap, och i ett nytt andra stycke i 3 kap, 1 §. För egen del kan jag i princip men med en mindre redaktionell avvikelse ansluta mig tUl lagrådets förelag.

Lagrådet har i detta sammanhang också föreslagit att föreskriften i 5 kap, 2 § i det remitterade förslaget om skyldighet att i vissa faU utge ersättning för psykiskt Udande flyttas och placeras efter bestämmelserna om personskada i 5 kap, 3 och 4 §§, Den aktueUa bestämmelsens karak­tär av helt självständig ansvareregel - med ett väsentUgt större tUlämp­ningsområde än dess nuvarande motsvarighet i 6 kap, 3 § SL - motive­rar enUgt min mening att den står som en inledande bestämmelse i 5 kap, och således placeras före övriga stadganden i kapitlet, vilka samtiiga me­ra har karaktären av accessoriska föreskrifter tiU de grundläggande ska­deståndsregler som tas upp i 1-4 kap,

I fråga om formuleringen av bestämmelsen i 5 kap, 2 § andra stycket i det remitterade förelaget biträder jag lagrådets uppfattaing att uttrycket »målsägande» bör ersättas med »den kränkte».

 

Prop. 1972: 5                                                        655

Lagrådets förslag tiU omformulering av 5 kap, 5 § bör godtas med vissa språkliga justeringar.

Jag kan också ansluta mig tUl lagrådets förslag om ett förtydligande tUlägg tiU bestämmelsen i 5 kap. 7 § om solidariskt ansvar för flera ska­deståndsskyldiga.

Då den av mig föreslagna lydelsen av 5 kap, 8 § synes ange de faU, då underlåtenhet att avslöja brott inte skaU medföra skadeståndsskyl­dighet, på ett mer exakt sätt än den av lagrådet föreslagna formuleringen och då det i och för sig inte framstår som önskvärt att anpassa lydelsen till det ålderdomUga stadgandet i 6 kap, 5 § SL, är jag inte beredd att följa lagrådets förslag i denna del.

Övriga lagförslag

Lagrådet föreslår, att de nuvarande jämkningsreglema i 67 § sjölagen, 50 § sjömanslagen och 10 kap, 3 § luftfartslagen behålls oförändrade och att i dessa paragrafer göre endast ett tillägg i form av en erinran om att i fråga om skadeståndsansvaret för den som är arbetstagare gaUer vad som sägs i 4 kap, 1 § skadeståndslagen.

Som lagrådet påpekat torde de berörda jämkningsbestämmelserna i vissa faU kunna bU tiUämpUga även bettäffande personer som inte är arbetstagare. Så t, ex, lär 67 § andra stycket sjölagen kunna tUlämpas också i faU då redaren av ett fartyg själv tjänstgör som befälhavare, och 10 kap, 3 § luftfartslagen är obestridUgen tiUämpUg beträffande en­var som förrättar tjänst på luftfartyg, oavsett om han är arbetstagare eller inte, Bestämmelsema om jämkning av skadeståndsansvaret för lots i 67 § tredje stycket sjölagen och för sjöman i 50 § andra stycket sjö­manslagen lär däremot undantagslöst avse arbetstagare eUer personer som vid skadeståndslagens tiUämpning bör jämstäUas med arbetstagare. Jag delar i och för sig lagrådets uppfattning att den nya skadeståndsre­geln i 4 kap, 1 § skadeståndslagen inte bör utsträckas att gäUa i faU då annan än arbetstagare är skadeståndsskyldig under förhåUanden som kan medföra tiUämpning av någon av de särekUda jämkningsreglema, I den mån dessa kan bU tiUämpUga på annan än arbetstagare bör de därför be­håUas oförändrade och förses endast med ett sådant tiUägg som lagrådet föreslagit.

Med utgångspunkt i dessa bedömningar förordar jag, att andra änd­ringar inte göre i de särekUda jämkningsreglema än att i 67 § andra styck­et sjölagen tas in en erinran om att i fråga om skadeståndsansvaret för befälhavare som är arbetstagare 4 kap. 1 § skadeståndslagen gäUer, att 50 § andra stycket sjömanslagen ereätts med en av pedagogiska skäl be­tingad motsvarande erinran beträffande sjömans skadeståndsansvar samt att i 10 kap, 3 § luftfartslagen göre en Uknande erinran beträffande de pereoner som nu omfattas av lagrammet och som är arbetstagare.

 

Prop. 1972:5                                                          656

SlutUgen viU jag för egen del biträda lagrådets förslag om upphävande av 7 § lagen (1948:451) angående införande av lagen om ändring i strafflagen och av lagen (1929: 28) om befrielse i visst faU för befäl­havare eller försure å luftfartyg, hörande tiU krigsmakten, från skyldighet att gälda skadestånd.

Utöver vad jag har anfört i det föregående bör i det tiU lagrådet remit­terade förslaget tiU skadeståndslag göras vissa redaktionella jämkningar i rabriken tUl 2 kap,, i 2 kap. 3 § samt i 5 kap. 3 och 5 §§.

Jag hemstäUer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga dels de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar, dels förslaget tUl 13) lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal.

Med bifaU tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU riksdagen skaU avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoU utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1972:5                                                    657

översikt över motsvarigheter i gällande rätt och i kommittéförslagen till bestämmelserna i det remitterade förslaget och i propositionens förslag till skadeståndslag

 

Proposi-

Remitterade

 

1958 års

Skade-

Skade-

tionen

förslaget

6 kap. SL

förslag

stånd I

stånd II

1 kap. 1 §

1 kap. 1 §

 

 

 

 

2§

2§

 

 

 

 

2 kap. 1 §

2 kap. 1 §

l§lp.

 

1 § 1 st.

 

2§

2§

6§

 

3och4§§

 

3§

3§

6§

 

6 § 1 st.

 

4§

5 kap. 1 §

l§lp.

 

12 §

 

3 kap. 1 §

3 kap. 1 § 5 kap. 1 §

 

 

 

1§

2§

3 kap. 2 §

 

1§

 

 

3§

3§

 

4§

 

 

4§

4§

 

16 §

 

 

5§

5§

 

15 §

 

 

6§

6§

 

 

 

3§

7§

7§

 

 

 

 

8§

8 § 1st,

 

 

5 § 1 st.

9§

8 § 2st,

7§

 

 

10 §

9§

 

 

 

 

4 kap. 1 §

4 kap. 1 §

 

19 §

 

4§

5 kap. 1 §

5 kap. 2 §

3§

 

10 §

 

2§

3§

2§

 

8§

 

3§

4§

4§

 

9§

 

4§

5§

 

 

 

 

5§

6§

l§2p.

 

1 § 2 st.

 

6§

7§

5§

 

2 § 1 st.

 

7§

8§

5§

 

(2 §2 SI,)

 

8§

 

 

 

 

 

 

658                      Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972

Innehåll

Propositionen   ....................................................................      1

Propositionens huvudsakliga innehåU.........................................      1

Lagförslag............................................................................ .... 3

Utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

den 19 mars 1971..................................................................    13

1 Allmänna riktlinjer för reformarbetet........................................    18

1.1 Nuvarande rättstiUstånd.................................................    18

1.1.1                                                                            GäUande skadeståndsregler                  18

1.1.1.1     Skadestånd på grund av eget våUande............... .. 19

1.1.1.2     Skadestånd på grund av annans vållande............ .. 23

1.1.1.3     Skadestånd oberoende av vållande.................... .. 25

1.1.2                                                                            Rådande försäkringsförhåUanden           30

1.1.2.1     FriviUig ansvarsförsäkring................................. .. 30

1.1.2.2     Obligatorisk ansvarsförsäkring........................... .. 34

1.1.2.3     Socialförsäkringen...........................................    35

1.1.2.4     FriviUig personförsäkring..................................    40

1.1.2.5     Objektsförsäkring............................................ .. 43

1.1.2.6     »Skadeståndsförsäkring»..................................    43

1.1.2.7     Försäkringsgivares regressrätt...........................    44

1.1.3                                                                            Förmåner på grund av tjänsteavtal              48

1.2 HittiUsvarande och pågående reformarbete......................... .. 50

1.2.1     Förberedande utrednmgsarbete................................. .. 50

1.2.2     Reformarbetet under 1950-talet................................. .. 54

1.2.3     Reformarbetet under 1960-talet................................. .. 57

1.2.4     Pågående utredningsarbete....................................... .. 59

1.3 övriga reformönskemål..................................................... .. 60

1.3.1      RUcsdagen............................................................ .. 61

1.3.2      Framställnmgar tUl Kungl, Mai:t................................. .. 66

1.4 Den skadeståndsrättsliga diskussionen............................... .. 67

1.4.1     1950 ärs förberedande utredning................................ .. 67

1.4.2     1951 års nordiska juristmöte..................................... .. 69

1.4.3     Dhektiven tUl 1952 års utredningar............................. .. 69

1.4.4     Remissyttrandena över 1957 och 1958 års betänkanden. .. 70

1.4.5     1960 och 1963 års nordiska juristmöten.......................    70

1.4.6     Skadeståndskommitténs betänkanden ........................    71

1.4.7     Remissyttrandena över Skadestånd I och Skadestånd II. .. 72

1.4.8     Nordiska rådet........................................................    73

1.4.9     Du-ektiven för 1966 års skadeståndskommitté.............. .. 74

1.5 Departementschefen....................................................... .. 74

1.5.1     Det nuvarande rättsläget......................................... .. 74

1.5.2     Huvudlinjer i reformarbetet........................................ .. 78

 

1.5.2.1     Ersättmng för personskada...............................   84

1.5.2.2     Ersättning för sakskada................................... .. 96

 

Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972                    659

1.5.2.3     Ersättning för ren förmögenhetsskada och icke-ekonomisk skada                   99

1.5.2.4     Sammanfattande synpunkter............................ .. 99

1.5.3 AktueUa reformförslag och reformönskemål................. . 100

2 Huvudgrunderna för lagstiftningen......................................... . 115

2.1 Skadestånd på grund av eget vållande.............................. . 115

2.1.1........................................................................... GäUande rätt                  115

2.1.1.1     Redogörelsens omfattning................................ . 115

2.1.1.2     Barns, psykiskt abnorma personers samt föräldrars och andra vårdnadshavares skadeståndsansvar......................................... 115

2.1.1.3     Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan              118

2.1.1.4     Flera skadeståndsskyldigas ansvarighet.............. . 119

2.1.1.5     Ersättning för lidande vid vissa brottsliga gärningar.....           120

2.1.1.6     Verkan av skadeståndsberättigads död i fråga om ersättning

för ideeU skada.............................................. 121

2.1.2........................................................................... Skadeståndskommittén               122

2.1.2.1     Översikt av kommittéförslaget........................... 122

2.1.2.2     Skadeståndsansvaret för bam........................... 124

2.1.2.3     Skadeståndsansvaret för ungdom över 15 år....... 129

2.1.2.4     Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer              131

2.1.2.5     Föräldrars och andra vårdnadshavares skadeståndsansvar      132

2.1.2.6     Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan              134

2.1.2.7     Ansvarets fördelning meUan flera skadeståndsskyldiga ....       136

2.1.2.8     Ersättning för lidande vid vissa brottsUga gärningar                137

2.1.2.9     Verkan av skadeståndsberättigads död i fräga om ersätt­ning för ideell skada             137

2.1.3........................................................................... Remissyttrandena            138

2.1.3.1     AUmänna synpunkter pä förslaget...................... 138

2.1.3.2     Skadeståndsansvaret för bara.......................... 140

2.1.3.3     Skadeståndsansvaret för ungdom över 15 år........ 145

2.1.3.4     Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer              148

2.1.3.5     Föräldrars och andra vårdnadshavares skadeståndsansvar,     148

2.1.3.6     Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan              151

2.1.3.7     Ansvarets fördelnmg meUan flera skadeståndsskyldiga            152

2.1.3.8     Ersättning för lidande vid vissa brottsliga gärningar.....           152

2.1.3.9     Verkan av skadeståndsberättigads död i fråga om ersätt­ning för ideell skada             153

2.1.4........................................................................... Departementschefen                  154

2.1.4.1        GäUande rätt................................................ 154

2.1.4.2        Kommittéförslaget och remissyttrandena............ 155

2.1.4.3        AUmänna synpunkter..................................... 156

2.1.4.4        Skadeståndsansvaret för bam och ungdom......... 161

2.1.4.5        Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer             169

2.1.4.6        Föräldrars och andra vårdnadshavares skadeståndsansvar     170

2.1.4.7        Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan.,,,        173

2.1.4.8        SoUdariskt  skadeståndsansvar och  ansvarets  fördelning meUan flera skadeståndsskyldiga...................................... 174

2.1.4.9        Ersättnmg för förmögenhetsskada vid person- eller sak­skada           177

2.1.4.10     Ersättning för lidande vid vissa brottsliga gärningar               178

 

660                 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

2,1,4,11 Verkan av skadeståndsberättigads död i fråga om ersätt­
ning för ideell skada.......................................   178

2.2                                                                                   Arbetsgivares skadeståndsansvar          180

2.2.1........................................................................... Gällande rätt          180

2.2.1.1         ÖversUrt...................................................... 180

2.2.1.2         Principalansvar mot utomstående..................... 181

2.2.1.3         Principalansvar mot egna arbetstagare.............. 182

2.2.1.4         Principalansvar i avtalsliknande förhåUanden....... 183

2.2.1.5         Kravet på handlande i tjänsten........................ 184

2.2.2........................................................................... Skadeståndskommittén              184

2.2.2.1         Allmänna synpunkter...................................... 184

2.2.2.2         Principalansvar mot utomstående..................... 185

2.2.2.3         Principalansvar mot egna arbetstagare.............. 188

2.2.2.4         Uppdragsgivares ansvar för vållande av självständig med­hjälpare       191

2.2.2.5         Begränsning tiU person- och sakskada...............   192

2.2.2.6         Jämkning av principalansvar............................. 193

2.2.2.7         FörhåUandet tiU speciaUagstiftning och tiU kontraktsrätts-liga regler            194

2.2.2.8         Principalansvar i offentligrättsliga förhållanden..... 196

2.2.3........................................................................... Remissyttrandena    196

2.2.3.1         AUmänna synpukter....................................... 196

2.2.3.2         Principalansvar mot utomstående.....................   199

2.2.3.3         Principalansvar mot egna arbetstagare  ............   201

2.2.3.4         Uppdragsgivares ansvar lör våUande av självständig med­hjälpare      203

2.2.3.5         Begränsning tiU person- och sakskada............... 207

2.2.3.6         Jämkning av principalansvar.............................   207

2.2.3.7         FörhåUandet tUl speciaUagstiftning och tUl kontraktsrätts­liga regler   209

2.2.3.8         Principalansvar i offentUgrättsUga förhåUanden... 211

2.2.4........................................................................... Departementschefen       211

2.2.4.1         Gällande rätt................................................   211

2.2.4.2         Kommittéförslaget och remissyttrandena............ 212

2.2.4.3         Principalansvarets omfattning vid vållande av arbetstagare 213

2.2.4.4         Uppdragsgivares ansvar för vållande av självständig med­hjälpare       219

2.2.4.5         Principalansvar för annan skada än person- eUer sakskada 221

2.2.4.6         Jämkning av principalansvar............................. 225

2.2.4.7         FörhåUandet tUl kontraktsrättsUga regler och tiU special­lagstiftning            235

2.2.4.8         Principalansvar i offentligrättsliga förhåUanden.... 242

2.3                                                                                    Det allmännas skadeståndsansvar         243

2.3.1                                                                            GäUande rätt m, m         243

2.3.1.1         Lagstiftning.................................................. 243

2.3.1.2         Rättspraxis................................................... 244

2.3.1.3         FrivUUg skadereglering.................................... 248

2.3.2                                                                            Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar......................................................... 249

2.3.2.1         AUmänna synpunkter...................................... 250

2.3.2.2         »Standardregeln».......................................... 257

2.3.2.3         Ansvarigheten i kontroU-, upplysnings- och serviceverk-

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972                   661

samhet....................................................... 259

2.3.2.4         Frågor om undantag för skada genom beslut av de högsta statsorganen     262

2.3.2.5         SärskUda begränsningar av rätten till ersättning med an­ledning av dom eUer beslut m, m................................................................. 263

2.3.2.6         Skada på omhändertagen egendom.................. 267

2.3.2.7         Skadeståndsansvaret mot egna arbetstagare..... 267

2.3.2.8         Skada på utländskt intresse............................ 268

2.3.2.9         Skada under krigs- eUer beredskapsförhåUanden 269

2.3.2.10      Skadeståndets storlek........ ,......................... 269

2.3.2.11      Verkan av den skadeUdandes medvåUande........ 272

2.3.2.12      Förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk. 272

2.3.2.13      FrivUUg skadereglering................................... 276

 

2.3.3     Skadeståndskommittén............................................ 278

2.3.4     Remissyttrandena över 1958 års förslag...................... 279

 

2.3.4.1        Allmänna synpunkter...................................... 279

2.3.4.2        »Standardregeln».......................................... 282

2.3.4.3        Ansvarigheten i kontroU-, upplysnings- och serviceverk­samhet        283

2.3.4.4        Frågor om undantag för skada genom beslut av de högsta statsorganen   286

2.3.4.5        SärskUda begränsningar av rätten tUl ereättning med an­ledning av dom eUer beslut m, m                                                                  286

2.3.4.6        Skada på omhändertagen egendom................... 290

2.3.4.7        Skadeståndsansvaret mot egna arbetstagare..... 293

2.3.4.8        Skada på utländskt mtresse............................ 293

2.3.4.9        Skada under krigs- eUer beredskapsförhåUanden. 294

2.3.4.10     Skadeståndets storlek.................................... 294

2.3.4.11     Verkan av den skadelidandes medvåUande......... 297

2.3.4.12     Förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk. 297

2.3.4.13     FriviUig skadereglering.................................... 300

 

2.3.5     Remissyttrandena över Skadestånd II......................... 302

2.3.6     Departementschefen...............................................   304

 

2.3.6.1         GäUande rätt...............................................   304

2.3.6.2         Kommittéförslaget och remissyttrandena............   305

2.3.6.3         AUmänna synpunkter..................................... 307

2.3.6.4         »Standardregeln».......................................... 323

2.3.6.5         Kretsen av de ersättningsberättigade................   328

2.3.6.6         Ansvarigheten i kontroll-, upplysnings- och serviceverk­samhet        331

2.3.6.7         Undantag för skada genom beslut av de högsta statsorganen 336

2.3.6.8         SärskUda begränsningar av rätten tiU ersättning med an­ledning av dom eller beslut m. m................................................................. 339

2.3.6.9         Verkan av den skadelidandes passivitet i andra faU  356

2.3.6.10      Skada på omhändertagen egendom...................   357

2.3.6.11      Skadeståndsansvaret mot egna arbetstagare..... 359

2.3.6.12      Skada på utländskt intresse............................   360

2.3.6.13      Skada under krigs- eUer beredskapsförhåUanden. 363

2.3.6.14      Skadeståndets storlek....................................   363

2.3.6.15      Verkan av den skadeUdandes medvållande.........   374

2.3.6.16      Förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk. 375

 

662                 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972

2.4 Arbetstagares skadeståndsansvar....................................   388

2.4.1                                                                            GäUande rätt         388

2.4.1.1         AUmänna regler............................................. 388

2.4.1.2         SärskUda jämkningsregler................................ 389

 

2.4.2     1958 års förslag...................................................... 392

2.4.3     Skadeståndskommittén............................................. 393

2.4.4     Remissyttrandena.................................................... 398

 

2.4.4.1         Yttranden över 1958 års förslag.......................   398

2.4.4.2         Yttranden över »Skadestånd II».......................   399

2.4.5                                                                            Departementschefen       403

2.4.5.1         Gällande rätt................................................ 403

2.4.5.2         Kommittéförslagen och remissyttrandena............ 403

2.4.5.3         Allmänna synpunkter...................................... 405

2.4.5.4         Regressansvar mot arbetsgivaren..................... 409

2.4.5.5         Det direkta skadeståndsansvaret mot arbetsgivaren             410

2.4.5.6         Skadeståndsansvaret mot tredje man................ 410

2.4.5.7         Regressanspråk mot arbetsgivaren.................... 412

2.4.5.8         Arbetstagares ansvarighet för ren förmögenhetsskada                    412

2.4.5.9         FörhåUandet tiU vissa regressbestämmelser i speciallag­stiftningen              417

3 Formerna för lagstiftningen................................................... 418

3.1 Utredningsförslagen........................................................   418

3.1.1     1958 års förslag...................................................... 418

3.1.2     Skadestånd 1......................................................... 418

3.1.3     Skadestånd II......................................................... 419

3.2 Remissyttrandena........................................................... 420

3.2.1     Yttrandena över 1958 års förslag................................ 420

3.2.2     Yttrandena över Skadestånd 1................................... 420

3.2.3     Yttrandena över Skadestånd II..................................   420

3.3 Departementschefen....................................................... 422

4 Följdändringar i annan lagstiftning........................................... 427

4.1 1899 års lag om ersättnmg av aUmänna medel i vissa faU...... 428

4.1.1     1958 års förslag...................................................... 428

4.1.2     Remissyttrandena.................................................... 428

4.1.3     Departementschefen................................................ 428

4.2 SpecieUa jämkningsregler för arbetstagare.......................... 429

4.2.1     Skadeståndskommittén............................................. 429

4.2.2     Remissyttrandena.................................................... 430

4.2.3     Departementschefen................................................ 430

4.3 Jämkningsregler i associationsrätten.................................. 431

4.3.1     Skadeståndskommittén............................................. 431

4.3.2     Remissyttrandena.................................................... 432

4.3.3     Departementschefen................................................ 432

4.4 Fördelningsregeln i 3 § bUansvarighetslagen........................ 434

4.4.1     Gällande rätt.......................................................... 434

4.4.2     Skadeståndskommittén............................................. 435

4.4.3     Remissyttrandena.................................................... 436

4.4.4     Departementschefen................................................ 439

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972                   663

5 Lagförslagens enskilda bestämmelser..................................... 446

5.1                                                                                   Förslaget tUl skadeståndslag      446

5.1.1                                                                            1 kap. Inledande bestämmelser   448

5.1.1.1      1 §.............................................................. 448

5.1.1.2      2 §.............................................................. 451

5.1.2                                                                            2 kap. Skadestånd på grund av eget våUande...................................................................... 452

5.1.2.1      1 §.............................................................. 452

5.1.2.2      2 §.............................................................. 455

5.1.2.3      3 §.............................................................. 463

5.1.3                                                                            3 kap. Principalansvar m, m                  467

5.1.3.1      1 §.............................................................. 467

5.1.3.2      2 §.............................................................. 494

5.1.3.3      3 §.............................................................. 515

5.1.3.4      4 §.............................................................. 522

5.1.3.5      5 §.............................................................. 528

5.1.3.6      6 §.............................................................. 531

5.1.3.7      7 §.............................................................. 541

5.1.3.8      8 §.............................................................. 545

5.1.3.9      9 §.............................................................. 551

5.1.4                                                                            4 kap. Arbetstagares skadeståndsansvar       ........................................................................... 553

5,1,4,1 1 §............................................................ 553

5.1.5                                                                            5 kap. Gemensamma bestämmelser               566

5.1.5.1      1 §.............................................................. 566

5.1.5.2      2 §.............................................................. 568

5.1.5.3      3 §..............................................................   575

5.1.5.4      4 §..............................................................   577

5.1.5.5      5 §.............................................................. 578

5.1.5.6      6 §.............................................................. 581

5.1.5.7      7 §.............................................................. 588

5.1.5.8      8 §.............................................................. 591

5.1.6                                                                            Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser       593

5.2    övriga lagförelag........................................................... 594

5.3    Upprättade lagförslag..................................................... 595

5.4    Hemställan................................................................... 595

BUagor

1, Förslag av kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar tiU lag

om skadestånd i offentUg verksamhet................................... 597

2,    Förslag av skadeståndskommittén tiU lag med aUmänna bestämmelser om skadestånd     602

3,    Förelag av skadeståndskommittén tiU lag med vissa bestämmelser om ar­betsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar m, m..................................................... 605

4,    Det remitterade förslaget  ..................................................  607

Utdrag av lagrådets protokoU den 16 december 1971............ 619

Utdrag av statsrådsprotokoUet över justitieärenden den 14 januari 1972           646

 

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1972    722000