Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1972                         Prop. 1972:44

Nr 44

Kungl. Maj:ts proposition med förelag till lag om ändring i vämpUktslagen (1941:967), m. m.; given Stockholms slott den 17 mars 1972.

Kungl. Maj:t vill hänned, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

Kungl. Maj:t beslöt den 26 mars 1971 att med tillämpning fr. o. in. den 1 juli I 972 införa ett nytt tjänsteställningssystem inom krigsmakten. Systemet innebär bl. a. att benämningarna officer, underofficer och underbefäl utgår och ersätts med andra gruppbenämningar. Härvid får be­greppen regementsofficer och kompaniofficer en annan innebörd än en­ligt gällande ordning. Den nya terminologin föranleder ändringar i åtskU­liga författningar där de nyss återgivna begreppen förekommer. 1 propo­sitionen föreslås ändringar i författningar som har beslutats med riksda­gen.

1 Riksdagen 1 saml. Nr. 44

 

Prop. 1972:44

Förslag till

Lag om ändring i vämpliktslagen (1941567)

Härigenom förordnas, att 6 och 10 §§ samt 27 § 1 mom. värnphktsla-gen (1941:967)' skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 6§

 

Värnpliktig skaU uttagas för utbUdning

a)    vid försvarsgren eller vid tmppslag eller vapenslag inom försvars­gren,

b)    i särskUd tjänst eUer till särskild tjänstgöring,

c)    tUl befattning eUer gmpp av befattningar samt

d) vid förband eller utbUdningsanstalt.

Befattning för menig, underof-      Befattning   för menig, grupp-,

ficer eUer officer avser, om ej an-       plutons- eller kompanibefäl avser.

nat följer av bestämmelserna i denna paragraf eller av 27 § 1 mom., militär, civUmUitär eUer ci-vU personal.

Uttagning för utbildning till mi­litär befattning för officer får icke ske utan den vämphktiges medgi­vande. För uttagning för annan befattning fordras medgivande av den värnpliktige endast om uttag-ningen ändras efter inskrivningen och den ändrade uttagningen med­för att tiden för grundutbUdning-en förlänges. Ändrad uttagning från utbildning tUl mUitär befatt­ning tUl utbUdning för civilmilitär eller civil befattning eller från ut­bUdning tUl civUmUitär eller civU befattning tiU militär befattning får dock ske utan den vämphkti­ges medgivande.

om ej annat följer av bestämmel­serna i denna paragraf eller av 27 § 1 mom., mihtär, civUmUitär eller civU personal.

Uttagning för utbUdning tUl mi­litär befattning för kompanibefäl får icke ske utan den vämphktiges medgivande. För uttagning för an­nan befattning fordras medgivan­de av den värnpliktige endast om uttagningen ändras efter inskriv­ningen och den ändrade uttag­ningen medför att tiden för grund-utbUdningen förlänges. Ändrad ut­tagning från UtbUdning tUl mUitär befattning tUl utbUdning för civU­mUitär eller civU befattning eUer från UtbUdning till civUmUitär el­ler civU befattning tUl mUitär be­fattning får dock ske utan den vämphktiges medgivande.

För ändrad uttagning efter avslutad grundutbUdning fordras ej medgi­vande av den värnpliktige.

Värnpliktig skaU såvitt möjligt uttagas för den utbUdning för vilken han kan anses bäst lämpad. I den mån det kan ske skall hänsyn tagas tUl ' Lagen omtryckt 1969:378. 2 Senaste lydelse 1971:169.

 

Prop. 1972:44                                                                         3

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

den värnpliktiges önskemål. Värnpliktig bör ej uttagas för utbildning till befattning, för vUken fordras längre grundutbUdning än ett år, om han visar att detta medför särskilt svåra olägenheter för honom eller för nära anhörig till honom som är beroende av hans arbete.

10 §3

Inskrivningsnämnd består av ordförande och icke militära ledamöter till det antal Konungen bestämmer, dock minst en för varje till nämndens verksamhetsområde hörande landstingskommun eller stad som ej tUlhör landstingskommun.

För ordförande och annan ledamot i inskrivningsnämnd skall finnas ersättare.

Ordförande i inskrivnings­nämnd är inskrivningschefen. Fin­nes mer än en nämnd inom in­skrivningsområdet, utser värn-pliktsverket en regementsofficer att vara ordförande i nämnd där inskrivningschefen ej ingår. Ersät­tare för ordföranden är en rege­mentsofficer som värnpliktsverket utser.

Ordförande i inskrivnings­nämnd är inskrivningschefen. Fin­nes mer än en nämnd inom in­skrivningsområdet, utser värn­pliktsverket en militär tjänsteman av lägst överstelöjtnants eller kom­mendörkaptens grad att vara ord­förande i nämnd där inskriv­ningschefen ej ingår. Ersättare för ordföranden är en militär tjänste­man av lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad som värnpliktsverket utser. De icke militära ledamöterna och ersättare för dessa utses för tre år av vederbörande landsting eller stadsfullmäktige i stad som ej tillhör lands­tingskommun.

27 §

7.'' De värnpliktigas utbildningstid

Värnpliktsutbildningen utgöres av grundutbildning och repetitionsut­bildning. Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobUise-ringsövningar.

A.  Värnpliktig,    som    uttagits   A.  Värnpliktig,    som    uttagits

för utbildning till befattning för för utbildning till befattning för menig eller underbefäl, skall full-       menig eller gruppbefäl, skall full-

3 Senaste lydelse 1969:378. ■* Senaste lydelse 1971:169.

I * Riksdagen 1 saml. Nr 44

 

Prop. 1972:44

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

göra gmndutbUdning som omfat-       göra grundutbUdning som omfat­
tar                                                tar

a)    vid armén och kustartUleriet högst trehundrafyrtiofem dagar,

b)    vid flottan och flygvapnet högst trehundrasextiofyra dagar. Värnpliktig, som skaU utbildas          Värnpliktig, som skall utbUdas

tUl särskUt kvalificerad befattning        tUl särskUt kvalificerad befattning

Tid för gmndutbUdning må icke understiga tvåhundratrettiofem dagar. B. Värnpliktig skaU fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.

för menig eUer underbefäl, kan åläggas gmndutbUdning under högst fyrahundrafemtio dagar.

Värnphktig, som uttagits för ut­bildning tUl befattning för under­officer eller tiU civilmihtär eller civU befattning för officer, skall fullgöra grundutbUdning under högst fyrahundrafemtio dagar. För värnpliktig, som uttagits för utbUdning tUl militär befattning för officer, omfattar gmndutbUd-ningen högst femhundrafyrtio da­gar.

för menig eller gruppbefäl, kan åläggas grundutbUdning under högst fyrahundrafemtio dagar.

Värnpliktig, som uttagits för ut­bUdning tUl befattning för plu­tonsbefäl eller till civilmUitär eller civil befattning för kompanibefäl, skall fuUgöra grundutbUdning un­der högst fyrahundrafemtio dagar. För värnphktig, som uttagits för UtbUdning tiU mUitär befattning för kompanibefäl, omfattar grand-utbUdningen högst femhundrafyr­tio dagar.

 

Värnphktig i befattning för me­nig eUer underbefäl skall, om an­nat ej följer av vad som sägs ne­dan, fuUgöra krigsförbandsöv­ningar under sammanlagt högst

a)    vid armén och kustartUleriet etthundrafem dagar eller, i under­befälsbefattning eUer kvalificerad befattning för menig, etthundra­tjugofem dagar,

b)    vid flottan nittio dagar eller, i underbefälsbefattning, etthund­ratjugofem dagar,

c)    vid flygvapnet nittio dagar eUer, i kvalificerad underbefäls­befattning, etthundratjugofem da­gar.

Värnpliktig i befattning för me­nig eUer underbefäl på stamstrids-fartyg vid flottan eller i annan särskild befattning för menig eller underbefäl som Konungen be­stämmer   skall   fuUgöra   krigsför-

Värnpliktig i befattning för me­nig eller gruppbefäl skall, om an­nat ej följer av vad som sägs ne­dan, fuUgöra krigsförbandsöv­ningar under sammanlagt högst

a)    vid armén och kustartUleriet etthundrafem dagar eller, i befatt­ning för gruppbefäl eller kvaU-ficerad befattning för menig, ett­hundratjugofem dagar,

b)    vid flottan nittio dagar eller, i befattning för gruppbefäl, ett­hundratjugofem dagar,

c)    vid flygvapnet nittio dagar eUer i kvalificerad befattning för gruppbefäl, etthundratjugofem da­gar.

Värnpliktig i befattning för me­nig eller gruppbefäl på stamstrids-fartyg vid flottan eller i annan särskUd befattning för menig eller gruppbefäl som Konungen be­stämmer   skaU   fuUgöra   krigsför-

 

Prop. 1972:44                                                                         5

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

bandsövningar under sammanlagt bandsövningar under sammanlagt
högst etthundratjugofem dagar el- högst etthundratjugofem dagar el­
ler, i underbefälsbefattning eller ler, i befattning för gruppbefäl
kvalificerad befattning för menig, eUer kvalificerad befattning för
högst etthundrasextio dagar.      menig, högst etthundrasextio da-

gar.

Värnpliktig i underofficers- el-        \'itr\p\\kt\g i befattning för plu-

ler officersbefattning skall fullgöra tons- eller kompanibefäl skall full-
krigsförbandsövningar under sam- göra krigsförbandsövningar under
manlagt högst etthundrasextio da- sammanlagt högst etthundrasextio
gar vid armén och marinen samt dagar vid armén och marinen samt
högst etthundratjugofem dagar vid högst etthundratjugofem dagar vid
flygvapnet.                                   flygvapnet.

För värnpliktig i befattning som kompanichef eller kompanikvarter­mästare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielre-dogörare kan den sammanlagda tiden för krigsförbandsövningar överskri­das med högst tio dagar.

Krigsförbandsövning får omfatta högst trettiofyra dagar.

Konungen äger bestämma att tiden för en krigsförbandsövning får tagas i anspråk för en fackövning. Konungen äger också bestämma att en krigsförbandsövning för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg vid flottan uppdelas i högst fyra delövningar.

C.     Värnpliktig i underofficers-      C. Värnphktig i befattning för
eller officersbefattning samt, en- plutons- eller kompanibefäl samt,
ligt Konungens bestämmande, an- enligt Konungens bestämmande,
nan värnpliktig kan åläggas att annan värnpliktig kan åläggas att
fullgöra högst tre eUer vid flygvap- fullgöra högst tre eller vid flygvap­
net högst fem särskUda övningar.       net högst fem särskUda övningar.

SärskUda övningar skola fullgöras under sammanlagt högst trettiotre dagar.

SärskUd övning får omfatta högst elva dagar.

Värnphktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydel­se för genomförande av förbandets mobihsering eller som är krigsplacerad vid förband, vars mobUisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kortare tid än som gäller för huvuddelen av krigsmaktens förband, kan åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar.

Konungen äger bestämma att tiden för särskUd övning får tagas i anspråk för särskild fackövning.

D.     Värnpliktig som uttagits för utbUdning enligt 6 § kan efter egen
ansökan antagas för bistånds- och katastrofutbildning. Den som antagits
för sådan utbildning skall fullgöra grundutbUdning under högst 450 dagar
samt repetitionsutbildning under minst 90 och högst 160 dagar. Repeti­
tionsutbildningen kan fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

 

Prop. 1972:44

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas, att 21 kap. 20 och 21 §§ brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 21 KAP.

20 §'

nungen. De som avses i första stycket skola, förutom under tid då tjänstgörings­skyldighet föreligger, anses såsom krigsmän då de i anslutning till sådan tid vårdas å militärsjukhus, då de äro intagna i militärhäkte samt då de inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten eller eljest offentligen uppträda i militär tjänstedräkt ävensom såvitt angår fullgö­randet av dem åliggande anmälningsskyldighet eller annan särskild tjäns­teplikt. ' Senaste lydelse 1966:415.

Krigsmän äro enligt denna balk de vilka såsom officerare, under­officerare, underbefäl eller meniga äro anställda vid krigsmakten, värnpliktiga som ej fått tillstånd tUl vapenfri tjänst samt hemvärns­män och hemvärnsrekryter, samt­liga under den tid de i sådan egen­skap äro tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro ock, i den mån Ko­nungen med hänsyn tUl behovet av befälsföring och övriga tjänst­göringsförhållanden så förordnar, de som eljest äro anställda vid krigsmakten eller förbundit sig att såsom frivilliga fullgöra krigs­tjänst, under den tid de i sådan egenskap äro tjänstgöringsskyldi­ga. Om någon åtnjuter ledighet som ej är begränsad till kortare tid än två månader, anses han icke tjänstgöringsskyldig. Närmare be­stämmelser om vad som avses med krigsmakten meddelas av Ko­nungen.

Krigsmän äro enligt denna balk de vilka såsom regementsof-ficerare, kompaniofficerare, plu­tonsofficerare, gruppchefer, re­servofficerare eller meniga äro an­ställda vid krigsmakten, värnplik­tiga som ej fått tillstånd till vapen­fri tjänst samt hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, samtliga under den tid de i sådan egenskap äro tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän äro ock, i den mån Konungen med hänsyn till behovet av befälsföring och övriga tjänstgöringsförhållan­den så förordnar, de som eljest äro anställda vid krigsmakten eller för­bundit sig att såsom frivilliga full­göra krigstjänst, under den tid de i sådan egenskap äro tjänstgörings­skyldiga. Om någon åtnjuter ledig­het som ej är begränsad tUl korta­re tid än två månader, anses han icke tjänstgöringsskyldig. Närmare bestämmelser om vad som avses med krigsmakten meddelas av Ko-

 

Prop. 1972:44                                                                         7

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

Krigsman, som har befälsrätt över annan krigsman, är dennes förman. Krigsman, över vilken annan krigsman har befälsrätt, är underlydande i förhållande tUl denne.

21 §

Av den personal som avses i 20 § första stycket skola officera­re, underofficerare och annat be­fäl av lägst furirs grad samt de som innehava motsvarande tjänsteställ­ning vara underkastade ämbetsan-svar, va;e sig de äro tjänstgörings­skyldiga eller icke.

Av den personal som avses i 20 § första stycket skall befäl av lägst överfurirs grad samt de som innehava motsvarande tjänsteställ­ning vara underkastade ämbetsan-svar, vare sig de äro tjänstgörings­skyldiga eller icke.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

2* Riksdagen 1 saml Nr. 44

 

Prop. 1972:44

Förslag till

Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948.472)

Härigenom   förordnas,   att   13,   16,   17,  66,   96  och 98 §§  mUitära rättegångslagen (1948:472) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §'

Befogenhet som i 12 § sägs tUl­kommer ock, även om det ej följer redan av nämnda paragraf, följan­de befattningshavare där de äro av lägst regementsofficers grad eller tjänsteklass, nämligen

Befogenhet som i 12 § sägs till­kommer ock, även om det ej följer redan av nämnda paragraf, följan­de befattningshavare där de äro av lägst överstelöjtnants eller kom­mendörkaptens grad eller tjänste­klass, nämhgen

1.    garnisonschef, cheferna för krigsmaktens centrala förvaltnings­myndigheter, gemensamma institutioner och gemensamma utbildningsan­stalter, chef för tyg-, tygverkstads- eller intendenturförvaltning inom militärområde och mUitärkommando samt chef för anstalt som lyder under central förvaltningsmyndighet;

2.    personalkårchef och chef för förband enligt krigsmaktens indelning i fred;

3.    chef för luftförsvarssektor, chef för marint bevakningsområde samt chef för fartygsförband, fartyg eller örlogsdepå;

4.    chef för kommendering som ej tillhör visst förband inom krigsmak­ten och chef för avdelning av förband som är varaktigt förlagd på annan ort än förbandet; samt

5.    i de fall Konungen bestämmer annan befattningshavare vid krigs­makten.

Har befattningshavare som av­ses i första stycket 1-5 lägre grad eUer tjänsteklass än regementsoffi­cer, må försvarsgrenschefen upp­draga åt annan befattningshavare av lägst sådan grad eller tjänste­klass att, utan hinder av att denne icke äger befälsrätt över den per­sonal varom är fråga, utöva be­straffningsrätt över personalen. Skulle    detta   med   hänsyn   tUl

Har befattningshavare som av­ses i första stycket 1-5 lägre grad eller tjänsteklass än överstelöjt­nant eller kommendörkapten, må försvarsgrenschefen uppdraga åt annan befattningshavare av lägst sådan grad eller tjänsteklass att, utan hinder av att denne icke äger befälsrätt över den personal varom är fråga, utöva bestraffningsrätt över personalen. Skulle detta med

Senaste lydelse 1968:330.

 

ske. Befogenhet som avses i andra stycket tillkommer överbefälhavaren i fråga om befattningshavare över vilken försvarsgrenschef icke har befäls­rätt.

Prop. 1972:44

Nuvarande lydelse tjänstgöringsförhållandena med­föra avsevärd olägenhet och har den lägre befattningshavaren kap­tens grad eller tjänsteklass, må be­straffningsrätten anförtros åt ho­nom, om det finnes lämpligen kunna ske.

Förestagen lydelse hänsyn tUl tjänstgöringsförhållan­dena medföra avsevärd olägenhet och har den lägre befattningshava­ren majors eller örlogskaptens grad eUer tjänsteklass, må bestraff­ningsrätten anförtros åt honom, om   det  finnes lämpligen  kunna

 

16 §

Vad i rättegångsbalken är stadgat om jäv mot domare skaU i tUlämpliga delar gälla i fråga om bestraffningsberättigad befattningshavare.

Är chef å fartyg, som befinner sig i främmande farvatten, av jäv hindrad att utöva honom tUlkom-mande bestraffningsrätt och fin­nes ej där högre bestraffningsbe­rättigad chef, må bestraffningsrät­ten i stället utövas av närmast lägre å fartyget tjänstgörande för­man där denne är av minst kap­tens grad eller tjänsteklass.

Är chef å fartyg, som befinner sig i främmande farvatten, av jäv hindrad att utöva honom tUlkom-mande bestraffningsrätt och fin­nes ej där högre bestraffningsbe­rättigad chef, må bestraffningsrät­ten i StäUet utövas av närmast lägre å fartyget tjänstgörande för­man där denne är av minst örlogs­kaptens grad eller tjänsteklass.

17 §'

Konungen äger, i den män för­hållandena därtUl föranleda, för­ordna att befattningshavare som har lägst underofficers grad eller tjänsteklass skall under bered-skapstillständ och dä riket är i krig äga bestraffningsrätt i disciplinmål över underlydande personal, ändå att sådan rätt icke eljest tUlkom­mer honom.

Konungen äger, i den mån för­hållandena därtill föranleda, för­ordna att befattningshvare som har lägst fänriks grad eller tjänste­klass skall under beredskaps-tUlstånd och då riket är i krig äga bestraffningsrätt i disciphnmål över underlydande personal, ändå att sådan rätt icke eljest tiUkom­mer honom.

66 §'

Rätt att ålägga tillrättavisning enligt 14 § lagen om disciplinstraff för krigsmän tUlkommer de befattningshavare som äga bestraffningsrätt i 2 Senaste lydelse 1968:330.

 

Prop. 1972:44

10

 

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

disciplinmål, envar i fråga om den personal över vilken han har sådan rätt.

Tillrättavisningsrätt mot under­lydande tUlkommer även den som, utan att äga bestraffningsrätt i dis­ciplinmål, innehar ovan i 13 § första stycket omförmäld befatt­ning och har lägst underofficers grad eller tjänsteklass, så ock chef för bataljon eller däremot svaran­de avdelning.

Såvitt angår underlydande un­derbefäl och meniga må tillrätta­visning ock åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för utbildningsan­stalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst regementsofficers grad och i de fall Konungen be­stämmer annan befattningshavare vid krigsmakten. Vad i detta styc­ke stadgas skall icke äga tillämp­ning å hemvärnet.

Tillrättavisningsrätt mot under­lydande tUlkommer även den som, utan att äga bestraffningsrätt i dis­ciplinmål, innehar ovan i 13 § första stycket omförmäld befatt­ning och har lägst fänriks grad eller tjänsteklass, så ock chef för batal­jon eller däremot svarande avdel­ning.

Såvitt angår underlydande gruppbefäl och meniga må tillrät­tavisning ock åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för utbUdnings­anstalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst kommendörkaptens grad och i de fall Konungen be­stämmer annan befattningshavare vid krigsmakten. Vad i detta styc­ke stadgas skall icke äga tillämp­ning å hemvärnet.

96

Krigsrätt består av en lagfaren krigsdomare såsom ordförande samt nämnd. 1 nämnden skola sit­ta tre, därav två civila och en militär. Den mUitäre krigsrätts­nämndemannen skall hava lägst re­gementsofficers grad.

Inrättas krigsrätt vid avskild av­delning och finnes ej på orten lämplig person som kan tjänstgöra såsom civil nämndeman, må i stäl­let tUl nämndeman förordnas nå­gon som fullgör mUitärtjänstgö-ring, dock ej den som annorledes än i reserven är fast anställd vid krigsmakten. Kan vid sådan krigs­rätt befattningen som mUitär nämndeman ej besättas med offi-

Krigsrätt består av en lagfaren krigsdomare såsom ordförande samt nämnd. 1 nämnden skola sit­ta tre, därav två civila och en militär. Den militäre krigsrätts­nämndemannen skall hava lägst överstelöjtnants eller kommendör­kaptens grad.

Inrättas krigsrätt vid avskild av­delning och finnes ej på orten lämplig person som kan tjänstgöra såsom civil nämndeman, må i stäl­let till nämndeman förordnas nå­gon som fullgör militärtjänstgö­ring, dock ej den som annoriedes än i reserven är fast anställd vid krigsmakten. Kan vid sådan krigs­rätt befattningen som militär nämndeman ej besättas meAnågon

3 Senaste lydelse 1969:262.

 

Prop. 1972:44

11

Nuvarande lydelse cer    av    lägst    regementsofficers grad, må i stället till befattningen utses officer av kaptens grad.

Föreslagen lydelse som innehar lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad, må i stället tUl befattningen utses den som är av majors eller örlogskap­tens grad. Krigsrätt är doinför med krigsdomaren ensam i de fall, då tingsrätt vid handläggning av militärt mål är domför med en lagfaren domare.

98 § Krigsdomare förordnas av Konungen.

Där så anses erforderligt förordnar Konungen vice krigsdomare att vid förhinder för krigsdomaren träda i hans ställe. Konungen meddelar ock närmare bestämmelser om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för krigsdomare.

Är nämndeman hindrad att tjänstgöra eller uteblir han från rättens sammanträde, må rättens ordförande kalla annan behörig person att tjänstgöra i hans ställe.

Krigsrättsnämndemännen utses av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer. Krigsrätts-nämndeman må endast den vara som är valbar till nämndeman vid allmän domstol. Är officer eller underofficer svarande i militärt mål, må ej såsom militär krigs­rättsnämndeman tjänstgöra någon som tillhör samma regemente eller samma därmed likställda förband, såvida ej fråga är om krigsrätt vid avskUd avdelning, där ingen annan finnes som kan fullgöra uppdra­get.

Krigsrättsnämndemännen utses av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer. Krigsrätts­nämndeman må endast den vara som är valbar tUl nämndeman vid allmän domstol. Är svarande i mi­litärt mål av lägst fänriks grad, må ej såsom mUitär krigs­rättsnämndeman tjänstgöra någon som tillhör samma regemente eller samma därmed likstäUda förband, såvida ej fråga är om krigsrätt vid avskUd avdelning, där ingen annan finnes som kan fullgöra uppdra­get.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

4 Senaste lydelse 1949:364.

 

Prop. 1972:44

12

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§

Anträffas vid avdelning av krigs­makten skrift, som mångfaldigats på annat sätt än genom tryck­press, och innefattar dess spridan­de uppenbart sådan enligt lag straffbar uppvigling att krigsman därigenom kan förledas åsidosätta sin tjänsteplikt, må skriften, efter beslut av befattningshavare som enligt lag har bestraffningsrätt över personal vid avdelningen, ta­gas i beslag. Är fara i dröjsmål, må även utan sådant beslut åtgärd som nu sagts vidtagas av annan befattningshavare av officers eller underofficers grad. Anmälan där­om skaU dock skyndsamt göras hos befattningshavare som först sagts; denne har att genast pröva, om beslaget skall bestå.

Anträffas vid avdelning av krigs­makten skrift, som mångfaldigats på annat sätt än genom tryck­press, och innefattar dess spridan­de uppenbart sådan enligt lag straffbar uppvigling att krigsman därigenom kan förledas åsidosätta sin tjänsteplikt, må skriften, efter beslut av befattningshavare som enligt lag har bestraffningsrätt över personal vid avdelningen, ta­gas i beslag. Är fara i dröjsmål, må även utan sådant beslut åtgärd som nu sagts vidtagas av annan befattningshavare av lägst fänriks grad. Anmälan därom skall dock skyndsamt göras hos befattnings­havare som först sagts; denne har att genast pröva, om beslaget skaU bestå.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

 

Prop. 1972:44

13

Förslag till

Lag om ändring i militäretsättningsförordningen (1950:261)

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. militärersättningsförordningen (1950:261) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

2 mom. Ersättning utgives jämväl i anledning av skada eller sjukdom, som någon under tid, då riket icke befinner sig i krig, ådra­ger sig vid inskrivningsförrättning eller prövning för antagning som officers- eller reservofficersaspi-rant vid krigsmakten eUer vid färd tUl eUer från sådan förrättning el­ler prövning eller under omstän­digheter, som enligt Konungens förordnande jämstäUas därmed.

2 mom. Ersättning utgives jäm­väl i anledning av skada eller sjuk­dom, som någon under tid, då riket icke befinner sig i krig, ådra­ger sig vid inskrivningsförrättning eller prövning för antagning som regementsofficers- eUer reservoffi-cersaspirant vid krigsmakten eller vid färd tUl eUer från sådan för­rättning eUer prövning eller under omständigheter, som enligt Ko­nungens förordnande jämställas därmed.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1972.

1 Senaste lydelse 1970:311.

 

Prop. 1972:44                                                                      14

Utdrag av statsrådsprotokoUet över försvarsärenden, håUet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 mars 1972.

Närvarande: ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUND­KVIST, GEIJER, BENGTSSON, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i värnpliktslagen (1941:967), m. m. och anför.

Inledning

Inom krigsmakten används sedan länge ett särskUt system som anger personalens tjänsteställning, dvs. inbördes turordning i tjänsten. Tjänste­ställningssystemet är ett hjälpmedel för att bestämma rätten och skyldig­heten att ta befäl i ofömtsedda situationer. Tjänsteställningen har också viss psykologisk betydelse för mindre mtinerade chefer inom krigsmak­ten.

1 det hittillsvarande tjänstestäUningssystemet finns allvarliga brister. De största olägenheterna föranleds av att det ofta saknas överensstämmelse mellan befälsgmppernas tjänsteställning och deras uppgifter i krigsorga­nisationen. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 maj 1963 tUlkallades samma dag sakkunniga för att se över tjänstestäUningssyste­met och lämna förslag som kunde avhjälpa bristerna i systemet. De sakkunniga, som antog namnet tjänsteställningsutredningen, avlämnade i mars 1967 betänkandet (SOU 1967:15) TjänstestäUning inom krigs­makten.

Sedan tjänsteställningsutredningens betänkande remissbehandlats, överarbetades vissa av utredningens förslag inom försvarsdepartementet och redovisades i en särskild promemoria (Stencil Fö juni 1968). Också denna promemoria blev föremål för remissförfarande.

Kungl. Maj;t uppdrog den 27 juni 1969 åt överbefälhavaren att lämna underlag för en närmare utformning av ett nytt tjänsteställningssystem för krigsmakten i överensstämmelse med riktlinjer som angavs i en till uppdraget fogad promemoria. Dessa riktlinjer byggde på tjänsteställnings­utredningens förslag och den överarbetning av förslagen som hade gjorts inom försvarsdepartementet.

Kungl. Maj:t beslöt den 27 mars 1971 att med tillämpning fr. o. m. den I juli 1972 införa ett nytt tjänsteställningssystem inom krigsmakten. Reglementen och instruktioner med föreskrifter om tjänsteställningsför­hållanden utfärdas av Konungen i kommandoväg. Genomförandet av det nya systemet föranleder emellertid också ändringar av väsentligen formell art i åtskUliga författningar. Jag avser att föreslå ändringar i författningar som har beslutats med riksdagen. Jag kommer i annat sammanhang att

 

Prop. 1972:44                                                                        15

föreslå Kungl. Maj:t erforderliga ändringar i författningar som har kom­mit till utan riksdagens medverkan. Som bakgrund till författningsförsla­gen lämnas i det följande en översiktlig redogörelse såväl för nuvarande tjänsteställningssystem och bristerna i detta som för det nya systemet.

Nuvarande tjänsteställningssystem inom krigsmakten

För att reglera det normala lydnadsförhållandet mellan chefer och deras underlydande inom krigsmakten behövs inte några särskilda tjänste­ställningsregler. En förmans befälsrätt bestäms nämligen helt av de befogenheter och det ansvar som följer med befattningen.

Ett särskilt tjänsteställningssystem behövs i många fall inte heller för att ange vem av sinsemellan sidoordnade som i chefens frånvaro skall utöva dennes befogenheter. 1 en organisation med avgränsad personal­sammansättning, bestämda arbetsuppgifter och en fast uppbyggnad kan man med interna instruktioner, arbetsrutiner o. d. relativt enkelt reglera den ordning i vilken befattningshavarna skall utöva befälet.

1 krigsmaktens verk och staber, i fredsorganisationens utbildnings­enheter, på flottans fartyg m. m. är således behovet av tjänsteställnings-regler mindre påfallande. Vid krigsorganisationens enheter i strid eller vid krigsliknande övningar i fred är förhållandena däremot mera svårbemäst­rade. Militärteknikens och taktikens utveckling har medfört att det mo­derna kriget förs med relativt små, självständigt uppträdande enheter som är utspridda över stora ytor. Förbanden har ofta en tillfällig samman­sättning som tid efter annan kan växla beroende på arten av de uppgifter som skall lösas. Personalsammansättning, uppgifter och organisation varierar. Vid oförutsedda situationer i strid är det nödvändigt att någon i chefens frånvaro tar ansvaret och befälet trots att han inte har utsetts till chef. Detta ställer ökade krav på befälets — inte minst det lägre befälets - förmåga och vilja att ta ansvar. Ofömtsedda situationer som kräver ett snabbt ingripande kommer sannolikt att inträffa oftare i det moderna kriget än tidigare.

Regler för att i oförutsedda situationer avgöra vem som skaU ingripa finns sedan länge inom krigsmakten. Med tjänsteställning förstås den inbördes turordningen i tjänsten och systemet innehåller de regler som anger denna turordning. Tjänsteställningen är således ett hjälpmedel för att bestämma skyldighet och rätt att ta befälet i chefens och ställföreträdarens frånvaro.

Regler om befälsrätt är nödvändiga under krigsförhållanden. Att dessa regler också tillämpas i fred motiveras främst av att fredsverksamhetens huvudsyfte är utbildning för kriget. För att krigsmakten snabbt skall kunna utveckla fuU effekt måste de rutiner som skaU tillämpas i krig nötas in i fred. Givetvis kan också i den övriga fredsverksamheten uppstå situationer i vilka det behövs allmänna regler om befälsrätt.

Tjänsteställningen har också en viss psykologisk betydelse för mindre rutinerat befäl. Även om militärpsykologiska urvalsmetoder för bedöm­ning av befälslämplighet under de senaste åren har fått ökad tillförlit-

 

Prop. 1972:44

16

lighet, kan inte rimligen aUa chefsbefattningar i krigsorganisationen besättas med individer som i kraft av sina personliga egenskaper betraktas som självklara ledare av sin omgivning och som därför spontant accepte­ras såsom chefer av sina underlydande. Många chefer behöver därför tjänsteställningen som hjälp för att utöva sitt befäl.

De mUitära tjänstegraderna representerar vad man i dagligt tal menar med tjänsteställning. Tjänstegraderna markeras med särskilda beteck­ningar på uniformerna. 1 fråga om civilmUitär och civil personal motsva­ras tjänstegrad av tjänsteklass resp. tjänstegrupp med samma benämning som de militära tjänstegraderna.

Den inbördes turordningen mellan de tjänstegrader som i dag används inom armén framgår av följande tabeU.

 

Ordnings-

 

Befälsgrupp

 

följd

Officerare

Underofficerare

Underbefäl

1

General

 

 

2

Generallöjtnant

 

 

3

Generalmajor

 

 

4

Överste'

 

 

5

Överste

 

 

6

Överstelöjtnant

 

 

7

Major

 

 

8

Kapten

 

 

9

 

Förvaltare

 

10

Löjtnant

 

 

11

 

Fanjunkare

 

12

Fänrik

 

 

13

 

Sergeant

 

14

 

 

Rust mästare

15

 

 

Överfurir

16

 

 

Furir

17

 

 

Korpral

18

 

 

Vicekorpral

1 Tjänstegradens fullständiga benämning är "överste, innehavare av tjänst i lönegrad C 2 eller högre lönegrad"

Tjänstegraderna för officerare fördelas över tre nivåer. Tjänstegraderna 1—3 omfattar därvid generalspersoner, tjänstegraderna 4—7 regements-officerare och tjänstegraderna 8,10 och 12 kompaniofficerare.

Inom flottan används för flera av de nämnda tjänstegraderna särskilda benämningar såsom amiral, kommendör, kommendörkapten av 1. och 2. graden, flaggunderofficer och högbåtsman. Särskilda tjänstegradsbenäm-ningar finns också vid vissa tmppslag inom armén, inom kustartUleriet och inom flygvapnet.

Tjänsteåldern bestämmer turordningen mellan personal i samma tjänstegrad. Högre tjänsteålder ger företräde framför lägre. Tjänsteåldem räknas normalt från utnämningsdatum i tjänstegraden, men ett flertal undantagsbestämmelser finns. I vissa fall åsidosätts tjänsteåldern till förmån för en grupptillhörighet. Sålunda räknar alltid värnpUktigt befäl

 

Prop. 1972:44                                                                        17

oavsett tjänsteålder tjänstestäUning efter fast anstäUt befäl i samma tjänstegrad.

Villkoren för att nå de olika tjänstegraderna varierar med tillhörighet tiU skilda befäls- och personalgrupper. Yrkesbefälet befordras i regel först när vederbörande får en mot graden svarande lönegradsplacerad tjänst i fredsorganisationen. Reservpersonal och värnpliktig personal når däremot i princip graden när kompetensgivande utbildning har genomgåtts eller viss tjänstgöring har fullgjorts. För dessa grupper finns dock vissa åldersgränser för befordran. En olägenhet med den nu beskrivna ord­ningen är att det blir variationer i fråga om befordran såväl mellan yrkesbefälets olika personalkårer som mellan yrkesbefälet och övrigt befäl.

Den aUvarligaste bristen i gällande system är dock att det i många fall saknas ett logiskt sammanhang meUan befälsgruppernas uppgifter i krigsorganisationen och deras tjänsteställning. Redan genom 1942 års försvarsbeslut (prop. 1942:210, 3SäU 1942:2, rskr 1942:374) uppstod en sådan bristande överensstämmelse, vilken accentuerades genom den av statsmaktema år 1960 beslutade befälsordningen för armén (prop. 1960:109, SU 1960:113, rskr 1960:290). Genom 1960 års befälsbeslut fick yrkesbefälet delvis nya krigsuppgifter. Officerarna leder förband av lägst bataljons styrka. Underofficerarna har till huvuduppgift att vara kompanichefer och ställföreträdande kompanichefer och underbefälet att vara kvartermästare vid kompani. 1960 års befälsbeslut innebar också en allmän höjning av yrkesbefälets kompetens. 'Yrkesbefälets obligatoriska utbUdning utökades tUl både omfattning och innehåll med hänsyn tUl att personalen utnyttjas i högre krigsbefattningar än tidigare. För reserv­officerarna innebar 1960 års beslut ingen ändring i fråga om uppgifterna i krigsorganisationen, nämligen att vara kompanichefer eller ställföre­trädande kompanichefer. Däremot blev utbUdningen längre och fick stör­re omfång. Även det värnpliktiga befälets uppgifter i krig blev oföränd­rade enligt 1960 års befälsbeslut. Utbildningen anpassades dock bättre än förut tiU dessa uppgifter genom det nya system för värnpliktsutbUd-ningen som statsmakterna beslutade om år 1966 (prop. 1966:106, 2LU 1966:48, rskr 1966:271).

Som exempel på brister i fråga om överensstämmelse mellan tjänste­ställning och uppgifter i krigsorganisationen kan beträffande armén näm­nas följande.

Som kompanichefer i krigsorganisationen återfinns i dag reservkap­tener och värnphktiga kaptener samt förvaltare, fanjunkare och löjtnan­ter på aktiv stat. Kaptener kan vara fältbataljonschefer om de är yrkesofficerare men fältkompanichefer om de är reservofficerare. Fan­junkare kan också vara kompanichefer i krigsorganisationen om de är yrkesunderofficerare, medan värnpliktiga fanjunkare i regel är kompani-kvartermästare. Det yngre yrkesbefälet, furirerna, tjänstgör i regel som plutonchefs ställföreträdare, medan den värnpliktige furiren är grupp­chef

Man   kan   också konstatera  en  bristande  överensstämmelse  mellan

 

Prop. 1972:44                                                                        18

svenska och utländska tjänstegrader på så sätt att svensk militär personal i viss utsträckning måste anses ha avsevärt lägre tjänstegrader än sina utländska motsvarigheter. Åtgärder för att komma till rätta med detta har hittUls bestått bl. a. i att den svenska personalen tiUagts högre tjänstegrad under tiden för utlandstjänstgöring.

Nytt tjänstestäUningssystem   .

Vid utformningen av det nya tjänsteställningssystemet har målet främst varit att undanröja de brister som finns i den nuvarande ord­ningen. Den vägledande principen har varit att åstadkomma ett logiskt samband mellan uppgifterna i krigsorganisationen och tjänsteställning. Tjänsteställningen skall, med andra ord, ge ett uttryck för varje krigsmans relativa förmåga — kompetens - att utöva befäl.

Med hänsyn till den befälsrätt som organisatoriskt bör vara knuten till en befattning förs vissa huvudtyper av befattningar i främst krigsorganisa­tionen samman till typbefattningar. Typbefattningarna placeras ined hänsyn till kompetenskravet på olika nivåer, kompetensnivåer. Eftersom kravet på befälsförmåga varierar mellan befattningarna på samma kom­petensnivå, sker i vissa fall en skiktning även inom nivån.

Kompetensnivåerna är till antalet åtta, nämligen nivån för högre chefer (H) samt regementschefs- (R), fredsbataljonschefs- (F), bataljonschefs-(B), kompanichefs- (K), plutonchefs- (P), troppchefs- (T) och gruppchefs­nivån (G).

Nivå H omfattar försvarets högsta militära befattningar och motsvarar i huvudsak befattningarna för dagens generalspersoner och flaggmän. TUl nivå R hänförs regementschefer, flottiljchefer, chefer i lägre regional instans m. fl. Till nivå F hör utbildningsbataljonschefer och andra befattningshavare som närmast under regementschefen eller motsvarande chef har ansvaret för verksamheten vid fredsförbanden. Nivå B inrymmer befattningar för bataljonschef och ställföreträdande bataljonschef i krigs­organisationen samt därmed jämförliga befattningar. Nivå K omfattar befattningar för kompanichef, ställföreträdande kompanichef och liknan­de befattningar i krigsorganisationen. 1 nivå P återfinns befattningar för plutonchef och liknande i krigsorganisationen. Till nivå T hör befatt­ningar som chef för sådana avdelningar i krigsorganisationen som är mindre än pluton men större än grupp och befattningar som plutonchefs ställföreträdare, kompanikvartermästare och stabsunderofficer. Nivå G slutligen omfattar krigsorganisationens befattningar för gruppchef och gruppchefs stäUföreträdare.

Genom att varje typbefattning svarar mot en bestämd tjänstegrad får man ett klart samband mellan befälsrätt och tjänsteställning.

För att underlätta systematiken i reglementen och instruktioner förs tjänstegraderna samman i befälsnivåer. Tjänstegraderna och deras ord­ningsföljd samt befälsnivåerna framgår av följande tabell.

 

Prop. 1972:44

19

 

Befälsnivå

 

Tjänstegradernas benämning

Mot befäls-

 

Nr

Inom krigsmakten utom flottan

Inom flottan

niva svaran­de kompe­tensnivå

I. Generals­personer (flaggmän)

I.

2. 3.

General

Generallöjtnant

Generalmajor

Amiral

Viceamiral

Konteramiral

H

11. Regements-befäl

4.

5. 6. 7.

Överste av 1. graden Överste

Överstelöjtnant Major

Kommendör av

I. graden Kommendör Kommendörkapten Örlogskapten

R

Foch B

III. Kompani­befäl

8.

9.

10.

Kapten

Löjtnant

Fänrik

 

K och P

IV. Plutons­befäl

11. 12.

Fanjunkare Sergeant

T

V. Grupp­befäl

13. 14. 15.

Överfurir

Furir

Korpral

 

G

Tjänsteställningen bestäms liksom hittills av tjänstegradernas ordnings­följd. För befäl med samma tjänstegrad bestäms tjänsteställningen av tjänsteåldern.

En jämförelse med gällande ordning ger vid handen att tjänstegraderna förvaltare, rustmästare och vicekorpral utgår liksom ett flertal särbenäm-ningar såsom ryttmästare, flaggunderofficer, styckjunkare, högbåtsman och konstapel. Vidare kastas ordningen om meUan fänrik och fanjunkare.

Hittills använda gruppbenämningar försvinner eller ändras. Benäm­ningarna i det nya systemet blir regementsofficerare, kompaniofficerare, plutonsofficerare, gruppchefer, reservofficerare, värnpliktsofficerare och värnpliktiga gruppchefer. Av följande uppställning framgår dels vilka tjänstegrader som de nya grupperna omfattar, dels sambandet mellan nuvarande och nya gruppbenämningar. I uppställningen har inte tagits med särskilda varianter inom systemet.

Nuvarande gruppbenämning    Ny gruppbenämning

Omfattar normalt tjänstegraderna nr

 

Officerare (yrke.spersonal)        Regementsofficerare

Underofficerare (yrkes-            Kompaniofficerare

personal)

1-9 8-10

 

Underbefäl (yrkespersonal)

a.      äldre personal

b.   yngre personal
(furirer och lägre)

Plutonsofficerare Gruppchefer

II-I2 13-15

 

Prop. 1972:44                                                                     20

Nuvarandegruppbenämning     Ny gruppbenämning   Omfattar normalt

tjänstegraderna nr

Reservofficerare           Reservofficerare/kompanibefäl        1-10

och högre
Reservunderofficerare  Reservofficerare/plutonsbefäl        11-12

Värnpliktiga officerare  Värnpliktsofficerare/kompani-        8 — 10

befäl Värnpliktiga underofficerare    Värnpliktsofficerare/plutons-        11-12

befäl
Värnpliktigt underbefäl Värnpliktiga gruppchefer  13-15

Som uppställningen visar används i den nya ordningen benämningarna regementsofficer och kompaniofficer i en annan betydelse än i nuvarande system. I dag anger begreppen, som förut har sagts, nivå medan de i det nya systemet används som beteckning på befälsgrupper. Av uppställningen kan också läsas ut att dagens yrkesunderofficerare i framtiden kallas kompaniofficerare och innehar tjänstegraderna kapten, löjtnant och fänrik samt att dagens yrkesunderbefäl kallas dels plutons­officerare med tjänstegraderna fanjunkare och sergeant, dels gruppchefer med tjänstegraderna överfurir, furir och korpral.

Mot typbefattningar inom kompetensnivåerna B, K, P, T och G svarar en befattningsinriktad utbildning som är obhgatorisk för all personal inom samma befälsgrupp. Utbildningen omfattar såväl teoretisk skolning som praktisk tjänstgöring. Tjänstegraden erhålls när genom föreskriven utbildning kompetens har uppnåtts för krigsplacering i den typbefattning som svarar mot tjänstegraden. Till befattningarna inom nivåerna H, R och F sker befordran genom urval.

Det anförda innebär att sambandet mellan lönesättning och tjänste­ställning bryts. Lönesättningen bestäms efter förhandlingar och beror på andra faktorer än de som reglerar befälsrätten. 1 det nya systemet innebär därigenom befordran två från varandra skilda åtgärder, tjänstetillsättning och tjänsteställningsbefordran. Reglerna för tjänstetillsättning berör bara yrkespersonalen och påverkas inte av tjänsteställningssystemet. Tjänster­na anges i fortsättningen inte med tjänstegrader utan med befattning eller gruppbenämning. Inte sällan medför brist på kvalificerat befäl i såväl freds- som krigsorganisationen att viss personal måste fullgöra uppgifter för vilka den formellt saknar kompetens. Av en sådan placering i högre befattning följer emellertid inte att vederbörande får den tjänstegrad som svarar mot den högre befattningen. Han har nämligen inte den kompetens som behövs för befordran till den högre tjänstegraden.

Också den civilmilitära personalens befattningar placeras på ohka nivåer, funktionsnivåer, som motsvarar de militära kompetensnivåerna. Mot civilmilitär typbefattning svarar en bestämd tjänsteklass med samma benämning som motsvarande tjänstegrad.

Vad sluthgen gäller den civila personalen inom krigsmakten finns inget behov av regler om tjänsteställning. Civil personal tillhör i stället fyra

 

Prop. 1972:44                                                                        21

tjänstegrupper, varav en jämställs med regementsbefäl och högre befäl, en med kompanibefäl, en med plutonsbefäl samt en med gruppbefäl och meniga.

Departementschefen

Som jag har anfört i det föregående ligger det inom ramen för Kungl. Maj:ts bestämmanderätt att utfärda föreskrifter om tjänsteställningsför­hållanden. I samband med att riksdagen år 1960 förelades förslag om en ny befälsordning vid armén redovisade jag emellertid också de principer som jag ansåg borde vara vägledande vid utarbetandet av nya tjänsteställ­ningsbestämmelser. Bl. a. uttalade jag (prop. 1960:109 s. 143) att vid den fortsatta beredningen av frågan de aktiva befälskårernas speciella kompe­tens borde beaktas. Vidare betonade jag vikten av en koppling mellan grad och befattning varvid tillbörlig hänsyn skulle tas också till den icke aktiva befälspersonalen. Vägledande vid utformningen av ett nytt tjänste­ställningssystem skulle också vara att åstadkomma ett logiskt sammanhang mellan uppgifter i krigsorganisationen och tjänsteställning. Den allmänna, miUtära och sociala värderingen av krigsmaktens personal måste nämligen ske med hänsyn till uppgifterna i den organisation där alla kategorier förs samman, dvs. krigsorganisationen. Jag angav slutligen att som förutsätt­ning skulle gälla att de aktiva underofficerarna fick en ny benämning.

Det tjänsteställningssystem som Kungl. Maj:t den 26 mars 1971 har beslutat att införa med tillämpning fr. o. m. den 1 juli 1972 och i fråga om vars närmare utformning jag hänvisar till den föregående redogörelsen svarar väl mot de principer jag angav som vägledande i prop. 1960:109. Sålunda får yrkesunderofficerarna hksom de två övriga grup­perna av yrkesbefäl nya benämningar och vissa av de nya begreppen används i annan betydelse än i nuvarande system. Benämningarna officer, underofficer och underbefäl utgår helt. I stället införs gruppbenämningar som bestäms med hänsyn till utbildning, användning och rekrytering. Dagens yrkesofficerare som utbildas till att i krigsorganisationen inneha lägst typbefattningen som bataljonschef kallas regementsofficerare. Nu­varande aktiva underofficerare som utbildas tiU att i krig leda kompaniets strid får namnet kompaniofficerare. Dagens yrkesunderbefäl som utbildas för uppgiften som kvartermästare vid kompani i krigsorganisationen benämns plutonsofficerare eller, i början av utbildningen, gruppchefer. Re­servbefälet får benämningen reservofficerare och det värnpliktiga befälet kallas värnpliktsofficerare och värnpliktiga gruppchefer. Också kravet på ett sammanhang mellan uppgifter i krigsorganisationen och tjänste­ställning har tUlgodosetts. En yrkeskapten i armén med mer än elva års tjänst är i regel krigsplacerad som bataljonschef. Han får i det nya syste­met majors tjänstegrad. Den yngre kaptenen och reservkaptenen som i krigsorganisationen har befattningen som kompanichef eller ställföre­trädande kompanichef förbhr kaptener. En fanjunkare på aktiv stat med många års tjänst är likaså i regel krigsplacerad som kompanichef och han får därmed också kaptens tjänstegrad enligt de nya bestämmelserna. Ge-

 

Prop. 1972:44                                                                        22

nom att sålunda knyta tjänstegraden tUl kompetensen för krigsuppgifter får man automatiskt en koppling mellan grad och befattning. Det blir alltså utan betydelse i tjänsteställningshänseende från vilken befälsgrupp befattningshavaren hämtas. Han får alltid samma tjänstegrad.

Anställnings- och arbetsvillkoren för personalen bestäms genom avtal mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer. Det nya tjänsteställningssystemet medför inga ändringar av fömtsättningarna för nu gällande avtal. Jag vill också särskilt framhålla att det nya systemet inte heller påverkar frågan om befälets användning och placering i vare sig freds- eller krigsorganisationen.

Som jag inledningsvis nämnde medför det nya tjänsteställningssyste­met ändringar av väsentligen formell art i åtskilliga författningar av vilka några har beslutats med riksdagen. Ändringarna föranleds av att benäm­ningarna regementsofficer, officer, underofficer och underbefäl som nu återfinns i författningstexterna inte förekommer eller används i en annan betydelse i det nya systemet.

1 detta sammanhang kan nämnas att vissa av de nyss angivna termerna återfinns i den svenska översättningen av bl. a. några av Haagkonventio­nerna den 18 oktober 1907 och Genévekonventionerna den 17 augusti 1949. Omläggningen av vårt tjänsteställningssystem medför givetvis att man från svensk sida vid tillämpningen av konventionerna i fortsätt­ningen använder de termer i det nya systemet som svarar mot förut använda benämningar.

I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats förslag till

1)   lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967), •

2)   lag om ändring i brottsbalken,

3)   lag om ändring i mUitära rättegångslagen (1948:472),

4) lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter,

5) lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261).

 

Prop. 1972:44                                                                     23

Särskild motivering till författningsförslagen Förslaget tiU lag om ändring i värnphktslagen (1941:967)

Ändringsförslagen i 6 § andra stycket och 27 § 1 mom. innebär att nuvarande befälsbenämningar ersätts av sina motsvarigheter i det nya systemet, dvs. grupp-, plutons- och kompanibefäl. I fråga om den före­slagna ändringen i 10 § hänvisas till vad som anförs i det följande beträf­fande 13 § första stycket militära rättegångslagen (1948:472).

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

De i 21 kap. 20 § använda begreppen officerare, underofficerare och underbefäl ersätts med motsvarande benämningar i det nya systemet, dvs. regementsofficerare, kompaniofficerare, plutonsofficerare, gruppchefer och reservofficerare. Utbytet medför inte någon ändring i sak.

I 21 kap. 21 § sägs nu att befäl av lägst furirs grad skall vara underkastade ämbetsansvar. Förslaget innebär att ämbetsansvaret inte sträcker sig längre än till överfurir. I gällande ordning erhålls furirsgraden efter instruktörsskola 1 eller motsvarande skola. 1 det nya systemet bUr däremot den som utexamineras från samma skola överfurir. Förslaget innebär således inte någon ändring i sak.

Förslaget till lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

13 §

1 paragrafens första stycke föreskrivs i nuvarande lydelse att bestraff­ningsrätt i disciplinmål tillkommer vissa uppräknade befattningshavare under förutsättning att de är av lägst regementsofficers grad eller tjänsteklass. 1 gällande ordning innehar en regementsofficer lägst majors grad eller, vid flottan, lägst den grad som tillkommer kommendörkapten av 2. graden. Förslaget som innebär att regementsofficer ersätts med överstelöjtnant eller kommendörkapten får ingen saklig betydelse. Da­gens major (kommendörkapten av 2. graden) är nämligen i utbildnings­hänseende och användbarhet likställd med en överstelöjtnant (kommen­dörkapten) i det nya systemet. 1 överensstämmelse med det anförda föreslås motsvarande ändringar också i paragrafens andra stycke.

1 andra stycket är gränsen i fråga om befogenhet att utöva bestraff­ningsrätt f. n. satt vid kaptens grad eller tjänsteklass. Enhgt förslaget byts kapten ut mot major (örlogskapten). 1 nuvarande system blir en officer på aktiv stat kapten tidigast åtta år efter första anställningen som officer, 1 det nya systemet tar det elva år från samma tidpunkt att bh major. Förslaget innebär den ändringen i sak att yngre kaptener på aktiv stat, kaptener i reserven och värnpliktiga kaptener som i dag kan anförtros bestraffningsrätt enligt bestämmelsen i detta lagrum inte får den möjlig-

 

Prop. 1972:44                                                                       24

heten i fortsättningen. Då det emeUertid bör ställas tämligen stora krav på såväl utbildning som erfarenhet hos den som handhar frågor som har samband med den mUitära rättskipningen, anser jag ändringen vara lämp­lig.

16§

1 paragrafens andra stycke ersätts ordet kapten med örlogskapten, som är flottans motsvarighet tUl major i de andra försvarsgrenarna. I överens­stämmelse med vad som anförts beträffande 13 § andra stycket kommer förslaget, även om det formellt innebär en ändring i sak, inte att få någon praktisk betydelse.

17 §

Som framgår av den föregående redogörelsen för det nya tjänsteställ­ningssystemet utgår benämningen underofficer. När det i paragrafens nuvarande lydelse talas om befattningshavare av lägst underofficers grad innefattas däri såväl fast anställda som värnphktiga som har lägst sergeants grad eller tjänsteklass. Nu föreslås ordet fänrik i stället för underofficer. Detta får till följd att av de grupper som i dag omfattas av paragrafens bestämmelser nuvarande reservunderofficerare och värnplik­tiga underofficerare utesluts. Jag anser inte att detta vållar några olägen­heter i den praktiska tUlämpningen.

66 §

Förslaget innebär ändringar i andra och tredje styckena. 1 andra stycket föreslås samma ändring som i 17 §.

1 tredje stycket förekommer f. n. ordet underbefäl. Detta föreslås ut­bytt mot ordet gmppbefäl. 1 sak innebär förslaget att de av dagens under­befäl som i det nya systemet får sergeants eller fanjunkares tjänstegrad, dvs. i huvudsak det äldre yrkesunderbefälet, inte kan tUlrättavisas av chef för kompani och andra i tredje stycket angivna befattningshavare. Vidare föreslås att ordet regementsofficer ersätts med kommendörkapten. 1 frå­ga om den ändringen hänvisas tiU vad som har anförts beträffande 13 § första stycket.

96 §

1 fråga om ändringarna i denna paragraf hänvisas tUl vad som har an­förts beträffande 13 och 16 §§.

98 §

Andra  stycket  i  denna paragraf innehåller en regel som förbjuder militär krigsrättsnämndeman att tjänstgöra när en officer eller underoffi-

 

Prop. 1972:44                                                                        25

cer från samma regemente eller därmed Ukställda förband som nämnde­mannen är svarande i militärt mål. Enligt förslaget blir jävsregeln tillämplig när svaranden är av lägst fänriks grad. Härav följer till skiUnad mot vad som gäller f. n. att nämndeman är oförhindrad att tjänstgöra i domstolen när svaranden kommer från den befälsgrupp som i gällande system består av reservunderofficerarna eUer de värnphktiga underoffi­cerarna. Den sakliga ändring som detta innebär är jag beredd att godta, eftersom behovet av en jävsregel av ifrågavarande innebörd över huvud taget kan sättas i fråga. Till stöd för jävsregefn åberopades vid dess tUl-komst att den undanröjer anledning tUl misstanke att missriktad kåranda inverkar på domstolens avgörande (prop. 1948:216 s. 206). En sådan motivering har inte samma gUtighet i dag mot bakgrund av den utjämning som de senaste åren skett meUan de ohka befälsgmpperna. Ett slopande av regeln bör dock övervägas i ett större sammanhang.

Förslaget tih lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter

1 1 § föreslås att beslut om beslag i brådskande faU får fattas av befattningshavare av lägst fänrUcs grad. Enligt nuvarande lydelse tillkom­mer den rätten befattningshavare av officers eller underofficers grad, dvs. av lägst sergeants grad. 1 fråga om innebörden av ändringen hänvisas till vad som anförts beträffande 17 § mihtära rättegångslagen (1948:472).

Förslaget tiU lag om ändring i mUitärersättningsförordningen (1950:261)

Förslaget innebär att den i 1 § använda terminologin anpassas till det nya tjänsteställningssystemet.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemstäUer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1) lagom ändring i värnpliktslagen (1941:967),

2) lag om ändring i brottsbalken,

3 ) lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:4 72),

4) lagom ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter,

5) lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:2611

Med bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­rådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoU utvisar.

Ur protokoUet:

Britta Gyllensten