Kungl. Majrts proposition nr 4 år 1972 Prop. 1972; 4

Nr 4

Kungl. Majrts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.; given Stockholms slott den 17 december 1971.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådels protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den rättshjälpsreform som nu föreslås innebär att rättshjälp får lämnas i rättslig angelägenhet oberoende av om denna behandlas vid domstol eller annan myndighet. Rättshjälp kan också avse rådgivning eller biträde i angelägenhet som inte är föremål för behandling vid myndighet.

Vissa begränsningar i tillämpningsområdet för den allmänna rättshjälpen föreslås emellertid. Personer i de högsta inkomstlägena är uteslutna från allmän rättshjälp. Andra juridiska personer än dödsbon skall inte kunna få allmän rättshjälp. För angelägenhet som har samband med den rätlssökandes näringsverksamhet skall allmän rättshjälp kunna lämnas endast om särskilda skäl föreligger.

Vid aUmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. De viktigaste kostnaderna som ersätts är kostnad för biträde, för inställelse vid domstol eller annan myndighet och för utredning. Den rättssökande skall efter förmåga bidra till kostnaderna för allmän rättshjälp. Kostnadsbidraget beräknas i första hand efter årsinkomst och försörjningsbörda enligt vissa schabloner.

När det gäller rättshjälp åt misstänkt i brottmål skall liksom hittiUs

offentlig försvarare vid behov förordnas oberoende av den misstänktes

ekonomiska förhållanden. I övrigt innebär denna rättshjälp att inställelse-

• kostnader och vissa utredningskostnader ersätts av allmänna medel för

1 Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972:4

Förslag till Rättshjälpslag

Inledande bestämmelser

1 § Rättshjälp enligt denna lag utgår såsom allmän rättshjälp (6— 34 %§), rättshjälp åt misstänkt i brottmål (35—40 §§) och rådgivning (41—43 §§).

2 § Rättshjälp lämnas av advokat eller biträdande jurist på allmän eller enskild advokatbyrå eller, i fall som anges i lagen, av annan.

Chef för allmän advokatbyrå skall vara advokat.

3 § För handläggning av ärenden om rättshjälp finns rätlshjälpsnämn-
der. Verksamhetsområde för rättshjälpsnämnd bestämmes av Konungen.

Rältshjälpsnämnd står under tillsyn av en centralmyndighet. Centralmyndighet är den myndighet som Konungen bestämmer.

4 § Rättshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara lagfaren
och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Av dessa skall
två vara inom nämndens verksamhetsområde verksamma advokater, en
anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. De två övriga
skall vara svenska medborgare, myndiga och bosatta inom nämndens
verksamhetsområde.

Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas av Konungen. Centralmyndigheten utser övriga ledamöter. Av dessa utses den ledamot som skall vara enskilt verksam advokat efter förslag av Sveriges advokatsamfund och de ledamöter som ej skall vara advokater efter förslag av landsting i län inom rättshjälpsnämndens verksamhetsområde. Ingår i verksamhetsområdet kommun, som ej tillhör landstingskommun, lämnas förslag även av fullmäktige i kommunen.

För ledamot skall finnas ersättare. Bestämmelserna om ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare.

5 § Rältshjälpsnämnd är beslutför med ordföranden och de två leda
möter som ej är advokater. Är ärende av principiell betydelse eller an
nars av särskild vikt eller finnes i annat fall på grund av ärendets be
skaffenhet deltagande av de båda ledamöter som är advokater påkallat,
skall samtliga ledamöter deltaga.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

I den utsträckning Konungen bestämmer får tjänsteman vid rättshjälpsnämnden på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälpsärende. Tjänstemannen skall vara lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller advokalverksamhet.

Prop. 1972:4 4

Allmän rättshjälp

Tillämpningsområdet

6 § Allmän rättshjälp får lämnas fysisk person i rättslig angelägenhet,
om han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej över
stiger ett gränsbelopp som motsvarar åtta gånger det enligt lagen (1962:
381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för oktober året innan
rättshjälp begäres.

Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning till annans underhåll, ökas gränsbeloppet med vad som motsvarar ett halvt basbelopp för var och en till vilkens underhåll han sålunda bidrager.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp tillägges eller fråndrages.

7 § Allmän rättshjälp får lämnas dödsbo i rättslig angelägenhet, om
boet behöver sådant bistånd och det med hänsyn till boets behållning
och delägarnas ekonomiska förhållanden är skäligt.

Avlider den som har allmän rättshjälp, utgår därefter rättshjälpen lill dödsboet.

8 § Allmän rättshjälp får ej lämnas

1. i angelägenhet som ej prövas eller på annat sätt behandlas i landet, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för rättshjälp,

2. den som ej är bosatt i landet, om han ej är svensk medborgare eller särskilda skäl föreligger för rättshjälp,

3. näringsidkare i angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet, om ej särskilda skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet,

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdeklaration,

6. den som ej har befogal intresse av alt få sin sak behandlad.

I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet kan Konungen förordna alt allmän rättshjälp ej skaU lämnas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan Konungen förordnå att medborgare i viss främmande stat i fråga om allmän rättshjälp skall vara likställd med svensk medborgare.

Förmåner

9 § Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga
angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om alt den rätts
sökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns
i 16 § andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rätlssökandes kostnad för 1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt.

Prop. 1972: 4 5

2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen sarnt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän och som ej är förvaltningsärende eller av beskaffenhet att kunna komma under förvaltningsmyndighets prövning,

3. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anlitas, i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap,

4. avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid domstol som anges i 2, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskUd begäran om icke expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan gått till ända, samt avgift som utgår enligt exekutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),

5. kungörelse i mål eUer ärende vid domstol som anges i 2,

6. vad av allmänna medel utgått i ersättning till tolk eller stenograf eller i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätlen självmant föranstaltat om.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet lill barn utom äktenskap.

10 § Skall den rättssökande ställa säkerhet för alt få till stånd kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning enligt rättegångsbalken eller utsökningslagen (1877: 31 s. 1), får rätlshjälpsnämnden, om den beviljat allmän rättshjälp, utfärda ansvarsförbindelse på statens vägnar.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om verkställighet enligt 41 eller 42 § utsökningslagen, om rätlshjälpsnämnden beviljat allmän rättshjälp i verkställighetsärendet.

Föranleder ansvarsförbindelsen utgift för staten, anses utgiften såsom kostnad för rättshjälpen.

Kostnadsbidrag

11 § Den rättssökande skall bidraga tUl kostnaderna för aUmän rättshjälp enligt vad som sägs i 12—15 §§.

12 § Överstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst ett gränsbelopp som motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket, utgör kostnadsbidraget en etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad tUl närmast lägre tiotal kronor. Bidraget får nedsättas eller efterges, om särskilda skäl föreligger.

Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet för kostnadsbidraget

en tjugondel av den del av den rätlssökandes inkomst som överstiger tre men ej fem gånger basbeloppet,

Prop. 1972: 4 6

en femtondel av den del av inkomsten som överstiger fem men ej sex gånger basbeloppet,

en tiondel av den del av inkomsten som överstiger sex men ej sju gånger basbeloppet,

hälften av den inkomst som överstiger sju men ej åtta gånger basbeloppet.

Vid tUlämpning av andra stycket iakttages att maximibeloppet jämnas till närmast lägre tiotal kronor och att lägsta kostnadsbidrag utgör en etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad till närmast lägre tiotal kronor.

13 § Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning till annans un
derhåll, ökas gränsbelopp enligt 12 § första eller andra stycket med vad
som motsvarar hälften av där angivet basbelopp for var och en till vil
kens underhåU han sålunda bidrager.

Är den rätlssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp tillägges eller fråndrages.

14 § Söker dödsbo rättshjälp, utgör maximibeloppet ett med hänsyn till boets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden skäligt belopp.

15 § Undergår inkomst eller sådant förhållande som avses i 13 eller 14 § väsentlig förändring innan rättshjälpsärendet avslutats, skall maximibeloppet jämkas efter vad som är skäligt, dock ej under vad som redan betalats i kostnadsbidrag.

Allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden

16 § Anlitar den rättssökande advokat eller biträdande jurist på ad
vokatbyrå får, så länge kostnaderna för rättshjälpen ej överstiger maxi
mibeloppet för den rättssökandes kostnadsbidrag, allmän rättshjälp läm
nas utan beslut av rättshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall
som avses i 7 § första stycket.

Skyldigheten att utge kostnadsbidrag fullgöres genom att den rättssökande till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för övriga kostnader för rättshjälpen.

17 § Ersättning tUl biträde samt för bevisning och annan utredning
skall i fall som avses i 16 § bestämmas som om kostnaden skolat utgå
av allmänna medel enligt denna lag.

I mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 fäst-ställes ersättningen till biträdet av domstolen. I annat fall fastställes biträdesersättningen av rättshjälpsnämnden, om den rättssökande eller biträdet begär det eller rättshjälpsnämnden självmant upptager ersättningsfrågan till prövning.

Allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnden

18 § Beslut om allmän rättshjälp får av rättshjälpsnämnden meddelas
efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall vara skriftlig samt in
nehålla uppgifter i de hänseenden som Konungen bestämmer.

Prop. 1972: 4 7

Ansökan om allmän rättshjälp upptages av den rättshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde sökanden är bosatt eller, om sökanden är dödsbo, den avlidne var bosatt. I fråga om den som ej är bosatt i landet eller dödsbo efter den som ej var bosatt här, upptages ansökan av den rältshjälpsnämnd som Konungen bestämmer.

Ansökan får upptagas av annan rältshjälpsnämnd än som följer av andra stycket, om nämnden finner särskilda skäl föreligga.

19 § BifaUes ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet. Kan sökanden ej själv eUer genom någon som i Ijänsleställning eller annars lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rätlshjälpsnämnden på sökandens begäran förordna biträde.

20 § Sedan beslut meddelats om allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostnader av allmänna medel. Har allmän rättshjälp lämnats enligt 16 § första stycket, utgår biträdesersättningen även för denna del av uppdraget av allmänna medel.

I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätlen, i stället för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän rättshjälp betalningsskyldighet, förklara all ersättningen utgör en kostnad för rättshjälpen.

21 § Till biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå
eller annan som är lämplig för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit
någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande
skulle medföra avsevärt ökade kostnader eUer i övrigt särskilda skäl för
anleder annat.

Förordnande som biträde får av rättshjälpsnämnden återkallas, om skäl föreligger till det.

Biträde får ej sälta annan i sitt ställe ulan rätlshjälpsnämndens medgivande.

22 § Biträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget krävt. Konungen eller, efter Konungens bemyndi
gande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid be
stämmande av ersättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skaU detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning lill biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol, som anges i 9 § andra stycket 2, av domstolen. Biträdesersättning i annat fall fastställes av rätlshjälpsnämnden.

23 § Biträde får ej förbehåUa sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för mycket.

24 § I den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevisning i mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande.

25 § I angelägenhet, som ej handlägges vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej förordnals, beslutar rättshjälpsnämnden.

Prop. 1972: 4 8

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som Konungen meddelar. Ersättningen bestämmes av rätlshjälpsnämnden.

26 § Ersättning som avses i 9 § andra stycket 3 utgår enligt bestäm
melser som Konungen meddelar.

Ersättning enligt första stycket bestämmes av den myndighet inför vilken inställelsen sker. Vid inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap bestämmes ersättningen av domstolen.

27 § Har biträde förordnals, betalas kostnadsbidrag tiU biträdet intUl
det enligt 19 § fastställda maximibeloppet. Vad som sagts nu gäller
ej i den mån skyldigheten alt utge sådant bidrag redan fullgjorts en
ligt 16 § andra stycket.

Från ersättning enligt 22 § skall avräknas vad den rättssökande är skyldig alt utge som kostnadsbidrag lill biträdet. Understiger ersättningen det bidrag som skall avräknas, svarar biträdel mot. statsverket för mellanskillnaden och har att inbetala denna.

Har biträde ej förordnats, skall kostnadsbidraget erläggas till rättshjälpsnämnden.

28 § Har sedan beslut om allmän rättshjälp meddelats maximibeloppet blivit höjt, skall det bidrag som kah föranledas av höjningen erläggas till rättshjälpsnämnden.

29 § Har den som beviljats allmän rättshjälp eller ställföreträdare för honom genom vårdslöshet eller försummelse föranlett ökade kostnader för rättshjälpen, får vid fastställande enligt 30 § av del slutliga kost-nadsbidragel maximibeloppet överskridas efter vad som är skäligt.

30 § Sedan den rättsliga angelägenheten slutförts eller rättshjälpen på annat sätl upphört, skall rätlshjälpsnämnden fastställa slutligt kostnadsbidrag och göra avräkning med den som haft rättshjälp.

31 § I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskiUnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obiUigl, ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kostnadema för rättshjälpen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet eller lill viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

Prop. 1972: 4 9

32 § När mål eller ärende i vilket part har allmän rättshjälp avgöres, skall beslut samtidigt meddelas angående ersättning lill statsverket enligt 31 §.

33 § Ersättning som motpart eller annan enligt 31 § betalat till statsverket för kostnader för allmän rättshjälp skall utges tUl den som erhållit rättshjälpen i den mån ersättningen överstiger kostnaderna minskade med vad som erlagts i kostnadsbidrag.

.34 § Rättshjälpsnämnden skall förordna att rättshjälpen skall upphöra om

1. kostnadsbidrag ej erlägges enligt 27 eller 28 §,

2. sökanden lämnat oriktig uppgift och rättshjälp ej skulle ha beviljats om riktig uppgift lämnats,

3. sökanden uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, som varit ägnad att leda till befrielse från eller till för lågt slutligt kostnadsbidrag,

4. sökanden ej längre kan anses ha befogat intresse av att få sin sak behandlad, eller

5. de ekonomiska förhållandena ändrats i sådan mån att sökanden ej längre är berättigad till allmän rättshjälp.

I fall som avses i första stycket 3 eller 4 skall förordnande ej meddelas, om det är uppenbart obilligt att rättshjälpen upphör.

Meddelas förordnande om allmän rättshjälps upphörande, skall den som haft rättshjälp själv bära kostnaderna för denna. I fall som avses i första stycket 1 och 4 skall hans ansvar dock ej överstiga maximibeloppet, om ej annat följer av 29 §.

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål

35 § Om offentlig försvarare finns särskilda bestämmelser.

36 § Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som avses i 35 § får
beviljas tilltalad, om hans beräknade årsinkomst ej överstiger etl gräns
belopp som motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första
stycket.

Vid prövning enligt första stycket äger 6 § andra och tredje styckena motsvarande tiUämpning.

Är det uppenbart att sökanden själv kan svara för de kostnader som ersätts genom rättshjälpen, får dock rättshjälp ej beviljas.

37 § I fråga om förmåner vid rättshjälp enligt 36 § äger 9 § andra stycket 2—4, 20 § första stycket samt 24 och 26 §§ motsvarande till-lämpning.

38 § Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad eller annan att till statsverket återbetala kostnad som enligt rättens beslut utgått av allmänna medel äger motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för rättshjälp enligt 36 §.

I fall som avses i 19 § andra stycket lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken gäller vad där är föreskrivet.

It Riksdagen 1972. 1 saml Nr 4

Prop. 1972: 4 10

39 § Beslut om rättshjälp enligt 36 § meddelas på ansökan av den
tiUtalade. Sådant beslul meddelas av den domstol där målet är an
hängigt.

Har rätten skilt saken från sig får den, tUl dess talan fullföljts av den
tiUtalade eller tiden för sådan talan utgått, bevUja honom rättshjälp i
högre rätt. ■

40 § Ansökan om rättshjälp enligt 36 § skall vara skriftlig samt inne
hålla uppgifter i de hänseenden som Konungen bestämmer. Om sär
skilda skäl föreligger, får ansökan göras muntligen.

Rådgivning

41 § Med rådgivning förstås i denna lag kortare rådgivning och därmed jämförlig åtgärd i rättslig angelägenhet. Som rådgivning skall dock ej anses åtgärd i angelägenhet som avses i 8 § första stycket 5 eller som omfattas av förordnande som meddelats med stöd av 8 § andra stycket.

42 § Rådgivning sker mot en avgift som motsvarar en etthundratjugofemtedel av det basbelopp som anges i 6 § första stycket, jämnad till närmast lägre tiotal kronor. Avgiften får nedsättas eller efterges, om särskilda skäl föreligger. För vad som nedsatts eller eftergivits utgår ersättning av allmänna medel till den som meddelat rådgivning.

Lämnas efter rådgivning allmän rättshjälp, skall kostnaden för rådgivningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Den rättssökande får därvid räkna sig erlagd rådgivningsavgift tUl godo såsom betalning på kostnadsbidrag.

43 § Rådgivning meddelas av advokat eller av biträdande jurist på
advokatbyrå utan beslul av rätlshjälpsnämnden.

Beslul om nedsättning eller eftergift av rådgivningsavgift meddelas av biträdet.

Särskilda bestämmelser

44 § Mot rättshjälpsnämnds eller annan förvaltningsmyndighets be
slut enligt denna lag föres talan hos centralmyndigheten genom besvär.
Mot centralmyndighetens beslut i anledning av besvär får talan ej
föras.

I fråga om talan mot allmän domstols, krigsrätts eller förvaltningsdomstols beslut enligt denna lag tiUämpas vad som i allmänhet gäller om talan mot sådan domstols beslut.

45 § Den som, i firma eller annars, i yrkesmässig verksamhet som ej
utövas vid advokatbyrå uppsåtligen använder benämningen rättshjälp
på sätt som är ägnat alt leda till att verksamheten förväxlas med den
rättshjälpsverksamhet som enligt denna lag utövas vid advokatbyrå dö
mes till böter. Detsamma gäller den som uppsätiigen, i firma eller an
nars, i yrkesmässig verksamhet obehörigen använder benämningen all
män advokatbyrå eller benämning som är ägnad att leda till förväxling
därmed.

Föreslagen lydelse

ler förskott till biträde, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient, eller förordnat om någons hållande i häkte eller om kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller om hävande av sådan åtgärd eller tUl biträde utsett annan, än part föreslagit. Rätten äge, när skäl äro därtill, i beslut, varigenom föreläggande meddelats part eller annan att förete skriftiigt bevis eller att tUlhandahålla föremål för syn eller besiktning, förordna, alt beslutet må verkställas utan hinder av att det icke äger laga kraft.

Nuvarande lydelse

ler förskott till biträde, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient, eller förordnat om någons hållande i häkte eller om kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller om hävande av sådan åtgärd eller bestämt, att förmån av fri rättegång skall upphöra, eller tUl biträde utsett annan, än part föreslagit. Rätlen äge, när skäl äro därtill, i beslut, varigenom föreläggande meddelats part eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, förordna, att beslutet må verkställas utan hinder av att det icke äger laga kraft.

Är särskild föreskrift meddelad därom, att dom eller beslut som icke äger laga kraft, må verkställas, vare den gäUande.

18 KAP.

13 §

Skall kostnad för bevisning eller annan åtgärd enligt rättens beslut utgå av allmänna medel eller utgivas av partema en för båda och båda för en, gälle i fråga om skyldighet att återgälda sådan kostnad vad i detta kapitel stadgas om rättegångskostnad. Skola parterna bära var sin rättegångskostnad, må förordnas, att kostnaden skall fördelas med hälften å vardera. Har av allmänna medel utgått kostnad för parts hämtande till rätten, skall kostnaden återgäldas av parten.

Om återgäldande av kostnad, Om skyldighet att ersätta slais-

soin utgått av allmänna medel i verket kostnad i anledning av att

anledning av alt part åtnjutit /;•(' part åtnjutit rättshjälp är särskilt

rättegång, är särskilt stadgat. stadgat.

21 KAP.

5 §

Prop. 1972:4 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

das av den tUltalade eller annan eller den skall stanna å statsverket. Fråga, som avses i 3 §, pröve rätten ock självmant.

Då rätten avgör målet, meddele rätten samtidigt beslut angående rättegångskostnaden.

Har förundersökning inletts men åtal ej följt och vill den misstänkte kräva ersättning för kostnad under förundersökningen eller väckes å det allmännas vägnar fråga om återgäldande av sådan kostnad, skall ansökan därom göras hos rätten.

Om återgäldande av kostnad, som utgått av allmänna medel i anledning av att den tiUtalade åtnjutit fri rättegång, är särskilt stadgat.

11 §

Om rättegångskostnad i mål, vari allenast målsägande för talan, gälle i tiUämpliga delar vad i 18 kap. är stadgat.

/ fråga om den tilltalades skyldighet att ersätta statsverket kostnad för offentlig försvarare och för annan rättshjälp åt honom själv äge dock 1 § första stycket tredje punkten och andra stycket detta kapitel motsvarande tillämpning.

I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt allmänt åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan för målsäganden, ersätta rättegångskostnad och om hans rätt lill ersättning för sådan kostnad gälle, utöver bestämmelsema i 3 och 4 §§, vad i 18 kap. 12 § är stadgat.

33 KAP.

5 §1 ■

Tredskodom delgives genom Tredskodom delgives genom

rättens försorg endast rättens försorg endast

om den innebär att fordran fast- om den innebär att fordran fast
ställes att utgå med särskild för- ställes att utgå med särskild för
månsrätt i fast egendom eller månsrätt i fast egendom eller
tomträtt, tomträtt,

om den part som yrkat tredsko- om den part som yrkat tredsko-

domen begär det, eller domen begär det, eller

om part åtnjutit fri rättegång. om part beviljats rättshjälp ge
nom beslut av rättshjälpsnämnden.

' Senaste lydelse 1971:497.

Prop. 1972: 4 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 KAP.

4 §1

Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare;

2. ogiUat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången;

3. förelagt part eller annan att förete skriftiigt bevis eller all tillhandahålla föremål för syn eller besiktning;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eUer intervenient, att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel lill målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient; ■

6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som avses i 25—28 kap.; eller

7. avslagit begäran om fri rät- 7. avslagit begäran om rätts-tegång eller om ersättning eller hjälp eller om ersättning eller förförskott till part, som åtnjuter så- skott till part, som åtnjuter sådan dan förmån, eller förordnat, att förmån, eller avslagit begäran om förmån av fri rättegång skall upp- biträde eller försvarare eller till höra, eller avslagit begäran om sådant uppdrag förordnat annan, biträde eller försvarare eller till än part föreslagit.

sådant uppdrag förordnat annan, än part föreslagit.

SärskUd talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslul, som avses i 1, 2, 3 eller 7, åligge den som viU föra talan att, om beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas del, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

7 §

Har underrätt förklarat domare Har underrätt förklarat doma-

jävig eller ogillat jäv mot särskild re jävig eller ogillat jäv mot sär-

ledamot av nämnd eller bifallit be- skild ledamot av nämnd eller bi-

gäran om fri rättegång, skall vid fallit begäran om rättshjälp, skall

underrättens beslut förbliva. vid underrättens beslut förbliva.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Har ansökan om fri rättegång gjorts före nya lagens ikraftträdande, gäller dock fortfarande i fråga om ansökningens behandling enligt denna balk och, om ansökan bifaUes, beträffande den fria rättegången 17 kap. 14 §, 18 kap. 13 §, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 9 och 11 §§, 33 kap. 5 § samt '9 kap. 4 och 7 §§ i äldre lydelse.

' Senaste lydelse 1954: 432.

Prop. 1972: 4 22

hjälp m. m." (SOU 1965: 13). Ar 1968 tillsattes särskUda sakkunniga för alt utreda frågan om rättshjälp i förvaltningsärenden.

I 1970 års stalsverksproposition (prop. 1970: 1 bU. 4 s. 58) framhölls att tiden nu är inne att la upp frågan om en genomgripande reform av samhällets rättshjälp. Därjämte angavs de aUmänna riktlinjerna för en sådan reform. Samtidigt anfördes att en lösning av frågan om rättshjälp i enlighet med dessa riktlinjer i viss utsträckning kunde bygga på redan tillgängligt utredningsmaterial men att ytterligare utredningsarbete måste göras. Delta ansågs böra ske inom justitiedepartementet.

Arbetet med rättshjälpsreformen i enlighet med angivna riktUnjer har bedrivits inom justitiedepartementet och har lett till en departementspromemoria (Ju 1970:14). Under arbetet har samråd fortlöpande ägt rum med företrädare för domstolarna, advokatkåren, rättshjälpsanstalterna, kommunförbundet och landstingsförbundet samt för civil- och finansdepartementen. I promemorian finns förslag till rättshjälpslag och till ändringar i rättegångsbalken och giftermålsbalken. Förslagen torde få fogas till protokoUet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av justitiekanslem (JK), riksåklagaren (RÅ), nedre justitierevisionen, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Övre Norrland, socialstyrelsen, försäkringsdomstolen, kammarrätten, riksrevisionsverket (RRV), byggnadsstyrelsen, försäkringsinspeklionen, Statens hyresråd, hyresnämnderna för Stockholms, Uppsala och Gollands län, Statens invandrarverk. Statens avlalsverk, länsstyrelserna i Stocka holms, Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Jämtlands och Norrbollens län, domstolskommittén, domstolsverksutredningen. Exekutionsväsendets organisalionsnämnd (EON), högsta domstolens ledamöter, regeringsrättens ledamöter, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, Stockholms stads rättshjälpsanstall, Stockholms liins landstings rättshjälpsanstalt, Göteborgs stads rättshjälpsanstalt, Malmö stads rättshjälpsanstalt, rättshjälpsanstalten i Helsingborg, Tornedalens rättshjälpsanstall. Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Jurist- och samhälls-velareförbundet, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund och Svenska Företagares Riksförbund.

' Rådmannen Karl-Erik Skarvall, advokaterna Bure Malmström, Viggo Lund och Bror Wahlström samt kommunalrådet Bengt Hedlund och förste sekreteraren Gunnar Danielsson.

Prop. 1972: 4 23

RA har överlämnat yttranden från ett flertal länsåklagare. :Samtliga hovrätter har bifogat yttrande från olika underrättter. Några länsstyrelser har dessutom överlämnat yttranden från respektive landstings förvaltningsutskott eller andra organ.

På gmnd av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet utarbetats förslag tUl rättshjälpslag m. m. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

2 Nuvarande rättshjälpssystem

2.1 Fri rättegång i tvistemål och ärenden vid domstol

Bestämmelserna om fri rättegång fmns i lagen (1919: 367) om fri rättegång (LFR). Ytterligare bestämmelser finns i kungörelsen (1947: 776) med bestämmelser angående tUlämpningen av lagen om fri rättegång och kungörelsen (1969: 679) om ersättning av allmänna medel i vissa fall lill part som åtnjuter fri rättegång. I huvudsak innehåller bestämmelserna om den fria rättegången följande. I tvistemål eller ärende vid bl. a. de allmänna domstolarna får fri rättegång beviljas person, som inte har ekonomiska fömtsättningar att betala de kostnader som uppkommer i rättegången vid domstolen. Detsamma gäller den som efter alt ha betalat kostnaderna skulle sakna nödvändiga tillgångar för sitt uppehälle eller för alt fullgöra underhållsplikt som åligger honom. Juridisk person kan inte få fri rättegång. Fri rättegång får inte bevUjas part om det måste anses vara av ringa betydelse för honom att hans talan blir prövad. Förmånen får inte heller beviljas någon, vars talan grundar sig på överlåtelse som kan antas ha skett i syfte att därmed erhålla fri rättegång.

För part som åtnjuter fri rättegång utgår kostnad för bevisning av allmänna medel. Också partens personliga kostnader för inställelse vid rätten kan ersättas.

Om parten behöver hjälp med att tillvarata sina intressen i målet förordnar rätten på begäran rältegångsbiträde åt honom. Biträdel får ersättning av statsverket. Arvode till biträde skall bestämmas tUl det belopp som med avseende på det arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet varmed det utförts samt övriga omständigheter kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget. Till rättegångsbiträde utses advokat eller annan person som avlagt juris kandidatexamen och som bedöms lämpad för uppdraget. Har parten själv föreslagit någon som är behörig skall han förordnas om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller annars särskilda skäl talar emot det.

Om rätten under rättegången finner att parten själv kan bära kostnaderna för rättegången, kan rätten förordna att förmånen av fri rättegång skall upphöra. Delsamma gäller om det under rättegången fram-

Prop. 1972:4 24

kommer att partens talan är sådan alt det måste vara av ringa betydelse för honom att få den prövad eller att talan grundar sig på överlåtelse som skett i avsikt att få fri rättegång.

I samband med alt rätten skiljer målet från sig skall rätten förplikta motparten eller annan som enligt lag skulle varit pliktig att gottgöra parten kostnaden att lill statsverket betala dess kostnader på gmnd av den fria rättegången. Om motparten lill den som haft fri rättegång förlorar målet och om han enligt allmänna regler skulle ha varit skyldig att ersätta parten hans rättegångskostnader, skall han sålunda i stället förpliktas att till statsverket utge ersättning för kostnaderna.

Om det efter rättegångens slut visar sig att part som haft fri rättegäng blir i stånd alt betala rättegångskostnad, som utgått av allmänna medel, kan han i särskild ordning förpliktas att återbetala kostnaden till statsverket om inte motparten eUer annan ålagts återbetalningsskyldighet. Talan mot sådan betalningsskyldighet får inte väckas senare än fem år efter rättegångens slut.

Vid sidan om den fria rättegången finns möjlighet i vissa fall för domstol att förordna biträde åt part. Enligt 20 kap. 19 § första stycket föräldrabalken (FB) kan sålunda rätten i mål om omjmdigförklaring eller sådan förklarings hävande förordna biträde åt den som målet rör. Den som har förordnats tUl biträde får enligt andra stycket efter rättens prövning arvode av allmänna medel för det arbete han har nedlagt på målet för dess förberedande och utförande samt för tidsspillan och dessutom ersättning för nödvändiga utgifter. När målet avgörs skall den för vilken biträdet har förordnats förpliktas att till statsverket återbetala vad biträdet har tillerkänts, om inte sådan skyldighet anses böra åläggas motpart eller, om överförmyndaren gjort ansökningen, kostnaden prövas skola stanna på statsverket. I tredje stycket anges alt paragrafen inte är tiUämplig, om fri rättegång har beviljats den för vUken biträde kan förordnas. Ersättningsbestämmelserna i 20 kap. 19 § FB gäller också för god man som har förordnats enUgt 20 kap. 37 § FB eller 15 kap. 31 § giftermålsbalken (GB).

2.2 Rättshjälp i brottmål

Skilda bestämmelser i rättegångsbalken (RB) syftar till att ge den som är misstänkt för brott vissa ekonomiska lättnader för att han skall kunna ta tillvara sin rätt. Huvudregeln är visserligen att han själv får bestrida kostnaden för sitt försvar. OUka slag av kostnader kan emellertid förskolleras av allmänna medel och detta gäller oberoende av den misstänktes ekonomiska vUlkor.

Enligt bestämmelser i RB skall offentlig försvarare förordnas, om den misstänkte inte har utsett försvarare eller om försvarare som han utsett avvisas och domstolen på grund av sakens beskaffenhet eller av annat

Prop. 1972: 4 25

skäl finner att hans rätt inte kan tUlvaratas ulan biträde. Den som är anhållen eller häktad har en ovillkorlig rätt till offentlig försvarare. Den offentiige försvararen har rätt till arvode och ersättning av allmänna medel. Rätten fastställer arvodet och ersättningen.

När det gäller kostnad för vittne och för skriftligt bevis som den misstänkte själv har påkallat gäller som huvudregel att den misstänkte själv får svara för kostnaden. Han kan emellertid hemställa att rätten självmant föranstaltar om bevisningen. Har rätten självmant inkallat vittne eller föranstaltat om skriftlig bevisning förskotteras kostnaden av allmänna medel. Ersättningens storlek bestäms av rätlen. Kostnad för sakkunnig som på den misstänktes begäran har utsetts av rätten förskotteras också av statsmedel.

Även beträffande frågan vem som slutligen skall svara för de kostnader som enligt det sagda utgår av allmänna medel finns bestämmelser i RB. I mål vari åklagare för talan skall den tilltalade, om han döms för brottet, till statsverket återbetala bl. a. vissa kostnader som enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel. De kostnader som anges i bestämmelsen är ersättning till vittne eller sakkunnig, kostnad för annan bevisning under förundersökningen eller rättegången, ersättning eller arvode till offentlig försvarare och hämtning av den tilltalade tUl rätten. Ersättningsskyldigheten kan jämkas om kostnadens belopp inte står i rimligt förhållande till den tUllalades brottslighet eller till hans villkor:

Enligt LFR, som gäller även i brottmål, kan fri rättegång bevUjas den, som inte äger tillgång att betala de med rättegången förenade kostnaderna eller efter deras utgivande skulle sakna nödiga medel för eget uppehälle och för att fullgöra honom åliggande underhållsskyldighet. EnUgt bestämmelserna i LFR skall av allmänna medel utgå kostnad för bevisning som inte förebragts utan skäl om kostnaden enligt lag skaU utges av parten. Bestämmelsen innebär att vittnen som kallats på den tilltalades begäran kan få ersättning av allmänna medel. Vidare är den som åtnjuter fri rättegång berättigad alt under vissa betingelser få ersättning för resa och uppehälle i samband med inställelse inför rätten. I fråga om möjligheten för misstänkt i brottmål att få juridiskt biträde hänvisar LFR till bestämmelserna i RB om offentiig försvarare.

Om den tilltalade haft fri rättegång, kan han inte i målet åläggas att återbetala ersättning tUl offentlig försvarare eller kostnad för bevisning varom rätlen har föranstaltat självmant. Har han dömts för brottet och förbättras hans villkor, kan han dock, om särskUd talan därom väcks inom fem år, förphktas alt betala sådana kostnader. Sådan talan kan avse även andra kostnader, t. ex. kostnader för vittnen som hörts på den tUllalades begäran. För sådana kostnader kan han bli ålerbelalningsskyldig även om han inte dömts för brottet.

Prop. 1972: 4 26

2,3 Rättshjälp i förvaltningsärenden

När det gäller samhällets rättshjälp i administrativa mål och ärenden saknas motsvarighet till LFR. I förvaltningsprocesslagen (1971: 291) finns bestämmelser som iimebär att ersättning kan utgå av aUmänna medel för enskild parts inställelse vid regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt och länsrätt. Även för vittne och sakkunnig utgår ersättning av allmänna medel. I övrigt finns endast på några få områden författningsbestämmelser som medger att den enskildes kostnader i förvaltningsförfarandet bestrids av allmänna medel. Rättshjälpen inom det administrativa området ombesörjs därför i det närmaste helt inom ramen för rättshjälpsanstalternas verksamhet och av privatpraktiserande advokater enligt jämtlandssystemet. I skilda författningar finns emellertid bestämmelser som ger möjlighet för domstol eller annan myndighet att förordna att den som är part i ärende inför myndigheten skall erhålla biträdeshjälp av allmänna medel. Sådana bestämmelser finns bl. a. i lagen (1957: 668) om utiämning för brott, lagen (1959: 254) om utlämning för brott tUl Danmark, Finland, Island och Norge och lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. Enligt dessa lagar gäller med vissa modifikationer RB:s regler om offentlig försvarare i tillämpliga delar.

Enligt 41 § andra stycket utiänningslagen (1954: 193) skaU biträde under vissa förhållanden förordnas för utlänning vid förhör enligt lagen. Biträde förordnas av förhörsmyndigheten som enligt 87 § andra stycket utlänningskungörelsen (1969: 136) också prövar frågan om ersättning till biträdet. Vidare stadgas i 85 § ullänningskungörelsen alt om utlänning, som är intagen i fångvårdsanstall, häkte eller polisarrest, kan anföra besvär över beslut enligt utlänningslagen, styresmannen för an-stallen eller föreståndaren för häktet eller polisarresten skall se till att utlänningen har det biträde som behövs, om han vill anföra besvär. Fråga om ersättning åt den som biträtt utlänningen vid besvär avgörs i samband med prövning av besvären.

Enligt 7 § lagen (1970: 375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling skall den myndighet, hos vilken ärende om utlämning är anhängigt (polismyndighet, länsstyrelse eller Kungl. Maj:t) förordna biträde åt den som begärs utiämnad, om del fordras för att han skall kunna bevaka sin rätt i ärendet. Den som förordnals tdl biträde har rätt till arvode och ersättning för kostnad av allmänna medel efter vad som finnes skäligt. Beslut om ersättning skall enligt lagens förarbeten fattas av den myndighet som beslutar i utlämningsfrågan.

Enligt kungörelsen (1925: 379) om bestridande i vissa fall med allmänna medel av kostnader, förenade med inlösen av under nyttjanderätt upplåtet område m. m, finns viss möjlighet för nyttjanderättshavare att

Prop. 1972:4 27

få biträdeshjälp på det allmännas bekostnad. TUlämpningen av bestämmelserna handhas av länsstyrelse som alltså utser biträde och prövar biträdets ersättningsanspråk.

2.4 Rättsskyddsförsäkringarna

Vid sidan av det allmänna lämnar försäkringsbolagen rättshjälp. Det sker i form av rättsskyddsförsäkring. Sedan 1967 meddelar samtiiga allmänna skadeförsäkringsbolag i landet sådan försäkring. Rättsskydds-försäkring kan ha olika innehåll och vissa försäkringsbolag meddelar endast vissa slag av rättsskyddsförsäkring.

Med allmän rältsskyddsförsäkring menar man en försäkring som innefattar rättsskydd i tvister och rättegångar i allmänhet. Sådan försäkring lämnas inte separat. I stället lämnas försäkringen på det sättet, att den automatiskt ingår i vissa försäkringar, t. ex. hemförsäkring, villahems-försäkring, lantgårdsförsäkring, frilidshusförsäkring, motorfordonsförsäkring, mopedförsäkring, båtförsäkring och reseförsäkring. Försäkringen gäller då för försäkringstagaren som privatperson, villaägare, innehavare av motorfordon osv.

Den till hemförsäkringen knutna rättsskyddsförsäkringen brukar gälla fömtom försäkringstagaren bl. a. vissa familjemedlemmar. Den lämnar ersättning för den försäkrades egna advokatkostnader i tvist i sådan fråga som i förekommande fall skall prövas av aUmän domstol. Vidare lämnas ersättning för den försäkrades egna rättegångskostnader och kostnader som han förpliktas att utge i tvistemål och ärenden som handläggs av de allmänna domstolarna. Försäkringen ersätter också kostnad för försvaret av den försäkrade i brottmål, när åtalet inte avser uppsätiig gärning, grov vårdslöshet eller fylleri. Om den försäkrade åtalats för grov vårdslöshet men han frikänns eller döms för vårdslöshet som inte är grov, ersätts också kostnaden för försvaret. Den försäkrades kostnad för resor och uppehäUe eller hans förlust av arbetsförtjänst gott-görs inte genom försäkringen. Genom de angivna begränsningarna utesluts från tillämpningsområdet administrativa mål och ärenden samt mål och ärenden inför specialdomstol.

Försäkringsskyddet vid den tUl hemförsäkringen knutna rättsskyddsförsäkringen är också begränsat i andra avseenden. Försäkringen betalar exempelvis inte kostnader i tvist, mål eller ärende som har samband med den försälaades yrkesutövning eller som gäUer den försäkrade i egenskap av fastighetsägare eller ägare av motorfordon. Försäkringen omfattar inte heller tvist, mål eller ärende som grundar sig på fordran som överlåtits lill den försäkrade eller som avser den försäkrades konkurs eller som gäller skadestånd på grund av åtalad gärning i vissa fall. Ersättning för kostnader i samband med hemskillnad- och äktenskapsskillnad ingår som regel inte i rältsskyddsförsäkring.

Prop. 1972: 4 28

En viktig bestämmelse är alt försäkringen gäller endast om den försäkrade inte kan få sina kostnader ersatta av allmänna medel enhgt LFR. Det åligger därför den försäkrade att ansöka om fri rättegång, om det kan antas att han är berättigad till sådan förmån. Underlåter han detta ersätter försäkringen inte sådana kostnader som skulle ha betalats genom fri rättegång. Detta gäller i tillämpliga delar också i förhållande till fri UtomprocessueU rättshjälp.

Endast skäliga kostnader ersätts. Vad som är skäligt avgörs av försäkringsgivaren. Från kostnaderna avgår vid varje försäkringsfall ett självriskbelopp på 200 kronor jämte 10 procent av överskjutande kostnader. Högst 25 000 kronor kan utgå för samma försäkringsfall.

Vill den försäkrade anlita försäkringen skall han anmäla det tUl försäkringsgivaren. Den försäkrade får efter eget val anlita advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller jurist vid rättshjälpsanstall, som med hänsyn till hans bostadsorl och ärendets art är lämplig. I vissa fall bestämmer försäkringsgivaren vem som skall anlitas.

För den rättsskyddsförsäkring som är knuten till vUlahemsförsäkring och lanlgårdsförsäkring gäller i allt väsentligt samma villkor som för rättsskydd vid hemförsäkring. Tvister som kan falla under ägodelnings-rätts, expropriationsdomstols eller vattendomstols prövning omfattas emellertid av dessa försäkringar.

De rättsskyddsförsäkringar som är knutna till fritidshus, motorfordons-, moped-, båt- och reseförsäkringarna är lill innehållet mera begränsade än de som följer med hemförsäkring, vUlahemsförsäkring och lantgårdsförsäkring. De gäller för de försäkrade, inte såsom privatpersoner, utan i egenskap av ägare av visst fritidshus, ägare, brukare eller förare av visst fordon eller viss båt eller i egenskap av resenär.

Bortsett från denna begränsning gäller i stort sett samma villkor som vid rältsskyddsförsäkring i samband med hemförsäkring. Den till motorfordons- och mopedförsäkringarna knutna rältsskyddsförsäkringen betalar inte försvararkostnader i mål om rattfylleri eller rattonykterhet.

Vid sidan av den nu behandlade aUmänna rältsskyddsförsäkringen meddelas av ett bolag en särskild rältsskyddsförsäkring för företagare. Denna kan tecknas separat. Försäkringen gäller den försäkrade i egenskap av utövare av den i försäkringsbrevet angivna verksamheten. Den omfattar försäkringstagaren och hans anställda. I väsentiiga hänseenden gäller samma villkor som de förut behandlade. På flera punkter är dock försäkringsvUlkoren annorlunda utformade.

Vid de nu berörda rättsskyddsförsäkringarna förekommer inte från försäkringsgivarens sida någon prövning av befogenheten av den talan, för vUken försäkringstagaren önska anlita försäkringen.

Det kan slutligen nämnas att det i trafikförsäkring, ansvarighetsförsäkring och garanliförsäkring vanligen ingår ett begränsat rättsskydd,

Prop. 1972: 4 29

som gäUer sådan skada som är föremål för försäkringen. I viss utsträckning är biträdet motiverat av försäkringsgivarens eget intresse i saken.

2.5 Rättshjälpsansfaltema

Biträde i rättsliga angelägenheter inom det nuvarande rättshjälps-systemet lämnas av enligt LFR förordnade biträden, av för misstänkt eller tilltalad i brottmål utsedd offentlig försvarare samt i ulomprocessuella ärenden och förvaltningsärenden av befattningshavare på rättshjälpsanstalterna eller advokater enligt jämtlandssystemet.

Det totala antalet tvistemål med fri rättegång uppgick år 1968 till 16 182 vid de allmänna underrättema. Motsvarande mål uppgick samma år vid hovrätterna lill 556 och vid högsta domstolen till 17. I brottmål var antalet fria rättegångar 290 vid de allmänna underrätterna, 256 vid hovrätterna och 5 i högsta domstolen.

Uppdragen som biträde enligt LFR fördelas mellan de privatpraktiserande juristerna och juristema på rättshjälpsanstalterna. I de ärenden som leder till rättegång erhåller klienterna vid rättshjälpsanstalterna i relativt stor utsträckning fri rättegång. Uppgifter som inhämtats från rältshjälpsanslalterna visar att anstalterna biträdde i totalt 13 598 rättegångsärenden år 1968, däri inräknat under tidigare år inkomna ärenden, och att därav biträde har lämnats parter med fri rättegång i cirka 9 000 fall. Rättshjälpsanstallernas jurister biträder sålunda i en betydande del av det totala antalet fria rättegångar. Biträde lämnas i drygt hälften av de fria rättegångar som förekommer inom anstalternas verksamhetsområden.

Antalet brottmål med offentlig försvarare uppgick år 1968 vid underrätterna till 17 203, vilket utgjorde 38 procent av hela antalet brottmål.

Uppdragen som offentlig försvarare tUlfaller nästan uteslutande de- privatpraktiserande advokaterna. Juristerna på rältshjälpsanslalterna uppträder endast i mycket begränsad omfattning som offentliga försvarare i brottmål. Är 1969 uppgick del lotala antalet brottmål i vilka advokater från rättshjälpsanstalterna biträdde som offentliga försvarare lill 282. Vid fyra anstalter åtar man sig inte några sådana uppdrag. Juristerna vid fem anstalter är villiga alt bli offentiiga försvarare endast när den misstänkte begär att viss jurist skall förordnas. Vid övriga anstalter är sådana uppdrag mera vanligt förekommande. I allmänhet står dock inte befattningshavarna vid anstaltema upptagna på domstolarnas listor över advokater, som är villiga alt åta sig uppdrag som offentlig försvarare. Flertalet rättshjälpsanstalter torde emellertid ha biträtt klienter i brottmål utan att begära förordnande som offentiig försvarare även om fömtsättningar härför förelegat. Man har därvid tagit hänsyn till den återbelalningsskyldighet som skulle kunna drabba en helt obemedlad klient.

Prop. 1972:4 30

Den ulomprocessuella rättshjälpen, däri inräknat biträde i förvaltningsärenden, lämnas till största delen av rättshjälpsanstalterna och endast i mindre omfattning av de privatpraktiserande advokaterna enhgt j ämtlandssystemet.

Enligt kungörelsen (1919:639) angående understöd av statsmedel till offentiiga rättshjälpsanstalter kan under vissa fömtsättningar statsbidrag utgå till anstalt, som landstingskommun eller kommun ordnat för att meddela fri rättshjälp. Det förutsätts alt anstalten står under ledning av en styrelse, vars ordförande och suppleant för honom förordnas av länsstyrelsen för fyra år i sänder och vars övriga ledamöter, som skaU vara minst två, samt suppleanter för dem utses av anstaltens huvudman enligt bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar. Vidare krävs att anstaltens verksamhet skall utövas enligt reglemente, som antas av huvudmannen och fastställs av Kungl. Maj:t och som i huvudsak skaU Överensstämma med ett tUl bidragskungörelsen fogat normalreglemente. Slutligen fordras att statistiska uppgifter om verksamheten lämnas enligt särskilda bestämmelser. Understöd utgår med hälften av årliga netto-utgifterna för anstaltens verksamhet med avdrag för lokal- och inventa-riekoslnader.

Huvudmannaskapet för rältshjälpsanslalterna är fördelat mellan vissa landsting (13 anstalter), vissa landstingsfria kommuner (2 anstalter) och staten, som svarar för en anstalt. F. n. finns alltså 16 rättshjälpsanstalter, nämligen

Göteborgs kommuns

Malmö kommuns

Stockholms läns landstings i Stockholm

Stockholms läns landstings i Solna

Östergötiands läns landstings i Norrköping

Östergötlands läns landstings i Lmköpmg

Malmöhus läns landstings i Helsingborg

Hallands läns i Halmstad

Älvsborgs läns norra i Vänersborg

Älvsborgs läns södra i Borås

Värmlands läns i Karlstad

Örebro läns i Örebro

Västmanlands läns i Västerås

Gävleborgs läns landstings i Gävle

Norrbottens läns landstings i Luleå samt

Tornedalens rättshjälpsanstalt i Haparanda (statiig).

Före den 1 januari 1971 drevs verksamheten vid anstalten i Stockholm av Stockholms stad.

Det tidigare nämnda normalreglementet innehåller i huvudsak följande om anstalternas uppgifter och organisation. Rätlshjälpsanstalt har

Prop. 1972:4 31

att inom sitt verksamhetsområde kostnadsfritt tillhandagå mindre bemedlade i rättsliga angelägenheter. Anstalten har därvid bl. a. att lämna råd och upplysningar, hjälp med att upprätta handlingar samt biträde vid tvisters biläggande genom förlikning och vid utförande av talan i rättegång, anhängiggjord vid domstol inom anstaltens verksamhetsområde. Anstalten skall stå under ledning av en styrelse med en ordförande utsedd av länsstyrelsen för fyra år i sänder och med ledamöter utsedda av landsting eller stadsfullmäktige, samtliga för en tid av två år. Anstaltens verksamhet utövas under styrelsens överinseende av en föreståndare med biträde av erforderlig personal. Föreståndare och biträde utses och entledigas av styrelsen. Föreståndaren skall ha avlagt juris kandidatexamen och förvärvat nödvändig praktisk erfarenhet genom verksamhet vid underrätt eller på advokatkontor. Han får inte inneha eller utöva annan avlönad allmän eller enskild tjänst eller driva enskild advokatverksamhet. TUl anstalten inkommet ärende får inte heller övertas som enskilt uppdrag av något biträde på anstalten. Särskilda föreskrifter finns om bokföring, årsredogörelse, revision och förslag till utgifts- och inkomststat. Vidare föreskrivs att anstalt har att lämna kostnadsfritt biträde åt annan statsunderstödd rättshjälpsanstalt, om hinder inte möter mot delta.

Normalreglementet innehåller vidare bestämmelser som lämnar viss vägledning för sättet att handlägga ärendena. Vid prövning av om rättshjälp skall lämnas kan, om det är erforderUgt, krävas personlig inställelse av sökanden och intyg om hans förmögenhetsförhållanden. Tas ärendet upp, skall noggrann utredning verkstäUas. Anstalten bör söka åstadkomma förlikning mellan parterna där sådan lämpligen bör komma till stånd. Framställning om rättegång som är uppenbart ogmndad eller gagnlös skall avvisas. Tystnadsplikt föreskrivs beträffande sådant som sökanden meddelat i förtroende.

Flertalet rättshjälpsanstalter har sina reglementen formulerade i nära överensstämmelse med normalreglementet. Beträffande reglementena för anstalterna i Linköping, Norrköping, Gävle och Luleå finns vissa skiljaktigheter. Dessa fyra reglementen innehåller bestämmelser om avgifter för rättshjälpen. Enligt reglementena för Östgöta- och gävleborgs-anstalterna skall vidare rättshjälpschefen vara advokat. Slutligen finns i reglementet för gävleborgsanstalten vissa skUjaktigheter, som är föranledda av att en kombination av anstalts- och jämtlandssystem tillämpas inom Gävleborgs läns landstingsområde.

Som framgår av det tidigare anförda innehåller inte normalreglementet eller reglementena för de olika anstalterna några närmare bestämmelser om verksamheten och förfarandet vid en anstalt. Reglerna härom har i stället utbUdats i praxis.

En rätlshjälpsanstalt fungerar i huvudsak som en vanlig advokatbyrå. Man har dock i regel bestämda mottagningstider, ofta två tim-

Prop. 1972:4 32

mar om dagen. Samtliga anstalter har kvällsmottagning en gång i veckan, då besöksfrekvensen i allmänhet är mycket stor. För alt rättssökande skall kunna anlita rättshjälpsanstalt utan betungande kostnader håller en del av anstalterna regelbundet återkommande mottagningar utanför anstaltsorlen. Så är fallet med följande anstalter:

Stockholms läns i Solna i Södertälje, Nynäshamn, Norrtälje, Östhammar och Huddinge;

Norrköpingsansialten i Finspång och Gusum;

Linköpingsanstalten i Mjölby, Motala, Kisa och Åtvidaberg;

Hallands läns i Laholm, Falkenberg, Varberg och Kungs-

backa;

Älvsborgs läns norra i Benglsfors, Trollhällan, Mellemd och

Åmål;

Älvsborgs läns sÖdra i Alingsås och Ulricehamn;

Värmlands läns i Arvika, Hagfors, Kristinehamn, Munkfors

och Torsby;

Örebro läns i Karlskoga;

Västmanlands läns i Arboga, Fagersta, Hallstahammar, Kö-

ping och Sala;

Gävleborgs läns i Hofors, Ockelbo, Sandviken, Bollnäs,

Ljusdal, Söderhamn och Hudiksvall;

Norrbottens läns i Arjeplog, Arvidsjaur, Boden, Gällivare,

Härads, Jokkmokk, Karesuando, Kimna, Piteå, Råneå, Vittangi och Älvsbyn;

Tornedalens i Övertorneå, Korpilombolo, Tärendö, Pa-

jala, Bränna, Tore, Kalix, Junosuando och Muodoslompolo.

Någon mera genomförd fördelning av olika arbetsuppgifter inom en anstalt förekommer endast vid rättshjälpsanstalten i Stockholm, som är den största anstalten i landet. Bortsett från de arbetsuppgifter som ankommer på expeditionen, är arbetet inom denna anstalt fördelat på tre avdelningar, en administrativ avdelning med en förste kammarskrivare och en kassör, en avdelning för allmänna mål och ärenden med en avdelningschef och normall fyra andra jurister och en avdelning för familjerättsliga mål och ärenden med en avdelningschef och fem andra jurister. På den administrativa avdelningen ankommer, förutom kassagöromål, anslags- och budgetövervakning, bokföring och bokslut, personalärenden m. m. På familjerättsavdelningen har, för alt i görligaste mån undvika spUltid, inställelser i rättegångar fördelats mellan juristerna. Rättegångar vid de sex tingsrätterna i och invid Stockholm ombesörjs av två jurister, som var och en har tre bestämda tingsrätter på sin lott. Inställelserna kan härigenom koncentreras. Övriga jurister svarar för rättegångarna vid Stockholms tingsrätt. Varje jurist får alla sina mål lottade på viss avdelning vid denna tingsrätt, där bestämda veckodagar har anslagits för anstaltens mål.

Prop. 1972:4 33

De 16 rättshjälpsanslalterna hade vid 1968 års utgång 172 anställda, av vilka 75 var jurister. Vid anstalten i Stockholm tjänstgjorde 28 personer varav 12 jurister. De personalmässigt minsta anstalterna fanns i Hallands, Värmlands och Norrbottens län med vardera sex anställda, av vilka tre var jurister.

Antalet inkomna ärenden, dvs. i princip antalet hjälpsökande, uppgick 1968 tUl sammanlagt 56 085. Av dessa avsåg den största delen (55,2 procent) famUjerättsliga ärenden. En andra stor grupp utgjordes av privaträttsliga ärenden (20,2 procent) om arbetslön, avbelalningsköp, ersättning för skada, andra fordringsanspråk, återfående av egendom samt ärenden om arrende och hyra. Straffrättsliga och exekutionsrättsliga ärenden samt förvaltningsrältsliga ärenden om pension, socialvård och beskattning utgjorde 11,5 procent. I de återstående ärendena torde ha ingått åtskilliga förvaltningsärenden av varierande beskaffenhet.

De åtgärder som vidtogs i de under 1968 inkomna ärendena belyses av följande uppgifter. 10 584 tvister ledde lill rättegång. I 3 519 tvister skedde förlikning ulan rättegång. 41 359 andra ärenden, av vUka ett antal torde ha inkommit under föregående år, slutfördes. I 23 219 av dessa ärenden meddelades endast råd och upplysningar, medan skrifter och legala handlingar uppsattes i 6 497 ärenden. I resterande ärenden vidtogs annan åtgärd.

Statistiken över rättshjälpsanstalternas verksamhet uppvisar stora skillnader mellan anstalterna i fråga om antalet handlagda ärenden per jurist. Medan rältshjälpsanstalten i Stockholm år 1968 hade 1 269 ärenden per jurist var riksgenomsnittet 747. Det lägsta antalet ärenden per jurist var 272 ärenden. Den avgörande orsaken tUl dessa stora skiUnader torde vara, att länsanstallernas jurister i jämförelse med stadsanstalternas får sätta tUl avsevärd tid för resor. En annan orsak tUl skillnaderna kan vara, att de handlagda ärendena är av olika svårighetsgrad och därför kanske mer tidskrävande vid vissa anstalter.

Rättshjälpsanslalternas totala ekonomiska omslutning uppgick 1968 till 8 428 000 kronor. På kostnadssidan svarade löne- och pensionskostnader för 6 540 000 kronor eller 77,6 procent av kostnaderna. Lokalhyrorna uppgick till 405 000 kronor. Anstalternas verksamhet finansierades från statens sida med statsbidrag på 2 134 000 kronor (25,3 procent) och ersättning för biträde åt part med fri rättegång med 2 525 000 kronor (29,9 procent). Landstingens respektive städernas sammanlagda bidrag uppgick till 3 156 000 kronor (37,4 procent). Avgifter från sökande och motparter inbringade 578 000 kronor (6,9 procent), varav uppskattningsvis lika mycket från vartdera hållet. Rältshjälpsanstalten i Stockholm hade den största ekonomiska omslutningen, 1 579 000 kronor, och Hallands läns rättshjälpsanstalt den minsta, 291 000 kronor.

2 Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972:4 34

2.6 Jämtlandssystemet

Enligt kungörelsen (1965: 302) om understöd för viss utomprocessueU rättshjälp, som ersatt en tidigare kungörelse från år 1946, utgår statsbidrag till landsting, som träffat avtal med Sveriges advokatsamfund eller avdelning av samfundet om att alla eller flertalet av de samfundsledamöter som är verksamma i landstingsområdet skall meddela fri utomprocessueU rättshjälp (jämtlandssystemet). En fömtsättning är att verksamheten står under betryggande tiUsyn. Understöd utgår med hälften av den årliga kostnad som landstinget enligt avtalet har haft för verksamheten.

Rättshjälpsverksamhet, gmndad på avtal som avses i 1965 års kungörelse, bedrivs i följande landstingsområden (begynnelseår inom parentes):

Jämtlands läns (1945) Kalmar läns norra (1948)

Västerbottens läns (1946) Malmöhus läns (1949)

JönkÖpmgs läns (1947) Skaraborgs läns (1949)

Kalmar läns södra (1947) Kronobergs läns (1950)

Västernorrlands läns (1947) Blekinge läns (1950)

Södermanlands läns (1947) Kopparbergs läns (1950)
Göteborgs och Bohus läns (1947) Kristianstads läns (1951)

Uppsala läns (1948) Gävleborgs läns (1955)

I flertalet landstingsområden utövas verksamheten på grundval av avtal, som i huvudsak ansluter sig tUl ett mellan Svenska landstingsförbundet och Sveriges advokatsamfund den 1 juli 1960 gemensamt utfärdat förslag tdl normalavtal med därvid fogad promemoria med vissa riktlinjer för den ulomprocessuella rättshjälpen enligt jämtlandssystemet. Förslaget tUl normalavtal, som tiUkom i syfte att undanröja den bristande enhetlighet som tidigare gäUt för avtalen i de olika landstingsområdena, var resultatet av ett kommittéarbete inom advokatsamfundet och överläggningar mellan samfundet och landstingsförbundet.

Normalavtalet innehåller i huvudsak följande om organisationen ocb verksamheten enligt jämtlandssystemet. Landstinget stäUer årligen medel i form av förslagsanslag tUl förfogande för att anordna utomprocessueU rättshjälp åt mindre bemedlade inom landstingskommunen. Det lämnas öppet vilket organ som bör företräda landstinget i dessa frågor. Advokatsamfundets avdelning åtar sig å sin sida att tUlse, att erforderligt antal — såvitt möjligt samtliga — inom landstingsområdet verksamma advokater länmar rättshjälp mot ersättning av landstinget. Advokat som är villig att lämna rättshjälp, skall underskriva förbindelse enligt särskilt formulär. Rättshjälp åt mindre bemedlad skall lämnas i samma ordning och med iakttagande av samma omsorg som vid biträde åt andra klienter. Framställning om rättshjälp prövas av den advokat som sökanden har vänt sig till. Avslås framställningen kan sökanden hänskjuta

Prop. 1972: 4 35

frågan till det organ, som företräder landstinget i ärenden om rättshjälp. Advokaten har att skriftligen underrätta sökanden om detta. Tvist mellan landsting och advokat om skälighelen av begärt arvode eller om befogenheten av gjorda utlägg skall avgöras genom skiljedom av styrelsen för Sveriges advokatsamfund eller särskild av styrelsen utsedd skiljenämnd. SkUjedom skall påkallas inom ett år från det räkningen har avgetts. Om skiljedom ej påkallas inom denna tid, skall räkning anses godkänd av landstinget. Om klientens rätt att påkalla skiljedom i arvodesfrågor gäller vad som har föreskrivits i advokatsamfundets stadgar.

Den av landstingsförbundet och advokatsamfundet gemensamt utfärdade promemorian innehåller bl. a. följande. Avtal om utomprocessueU rättshjälp bör upprättas i så nära anslutning som möjligt till förslaget tUl normalavtal. I princip skall alla inom landstingsområdet verksamma advokater ha rätt att delta i verksamheten om de så önskar. Bestämmelsen att advokat skall lämna särsldld förbindelse kan utelämnas i avtal, om landsting skulle finna sådan förbindelse onödig.

Endast Kronobergs läns och Kalmar läns södra landsting tillämpar alltjämt avtal, som har slutits mellan berörda parter före tillkomsten av förslaget tUl normalavtal. I övriga landstingsområden, där jämtiandssy-stem förekommer, gmndar sig verksamheten på avtal, som till sina innehåll i huvudsak ansluter sig till normalavtalet. De skiljaktigheter som finns mellan dessa landstings avtal avser i regel sådana frågor som i normalavtalet har lämnats öppna, nämligen vilka organ som i hithörande frågor företräder landstingen, villkoren för erhållande av fri rättshjälp med hänsyn tUl sökandenas ekonomiska förhållanden och sättet för prövning av advokaternas arvodesräkningar.

Rättshjälp lämnas av flertalet inom landstingskommunerna verksamma advokater. På sina håll finns dock advokater som inte alls eller endast i obetydlig omfattning lämnar fri rättshjälp. I enlighet med avtalens föreskrifter lämnas rättshjälpen på advokaternas kontor under vanlig kontorstid och i samma ordning som till andra klienter. Även biträdande jurister hos advokaterna lämnar rättshjälp. Det är dock den avtalsbundne advokaten som bär ansvaret för dess utförande. I allmänhet avgör advokat själv om fri rättshjälp skall meddelas. I tveksamma fall konsulleras dock ofta landstingsorgan eller av landstinget anlitad konsult. Kungörande av den fria rättshjälpen sker regelmässigt dels genom annons som införs i regel en gång i månaden i ortstidning(ar) och som upptar samtliga advokater, som lämnar offentlig rättshjälp, dels genom anslag på domstolars och kommuners anslagstavlor. Kostnaderna betalas av landstingen i överensstämmelse med avtalens föreskrifter.

I normalavtalet lämnas, som har nämnts, öppet vilket organ som skall företräda landstinget i ärenden om rättshjälp. Olika lösningar används av landstingen. I fyra landstingskommuner finns en särskUd sly-

Prop. 1972: 4 36

reise eller nämnd, kallad rättshjälpsdelegation, rättshjälpsnämnd eller rättshjälpsstyrelse. I övriga landstingsområden fungerar numera regelmässigt landstingens sociala nämnder som styrelser för verksamheten och administrationen handhas oftast av en tjänsteman vid landstingens sociala avdelning. En del landsting anlitar konsulter, bl. a. underrätts-domare.

På Gotiand lämnas sedan 1950 offentlig rättshjälp ål mindre bemedlade i annan form än som ovan har redovisats. Rättshjälpen lämnas av advokat i Visby mot ett bestämt arvode. Skulle hinder möta för denne att lämna rättshjälp emedan motpart redan har begärt sädan, skall sökanden hänvisas till annan advokat, som erhåller ersättning för den hjälp han har lämnat efter hänvändelse tUl landstinget. Den advokat, som åtagit sig att lämna rättshjälp åt mindre bemedlade, är oförhindrad att ha praktik även för annat klientel.

Det totala antalet ulomprocessuella ärenden som handlades av privatpraktiserande advokater år 1968 utgjorde 7 178. Av dessa bestod den största delen — liksom vid rättshjälpsanslalterna — av ärenden om äktenskap och rättshandlingar mellan makar (40,6 procent). Även i övrigt är fördelningen på olika slag av ärenden likartad den vid rättshjälpsanslalterna.

Kostnadema för den ulomprocessuella rättshjälpen genom privatpraktiserande advokater täcktes 1968 med statsbidrag på sammanlagt 913 932 kronor och lika stora landstingsbidrag. Kostnaderna per ärende uppgick sålunda i genomsnitt tUl 255 kronor.

3 Tidigare reformförslag m. m.

3.1 Rättegångskommitténs förslag om rättegångshjälp

1951 års rättegångskommitté lade i november 1958 fram betänkande med förslag tUl lag om rättegångshjälp m. m. (SOU 1958: 40). Förslaget innebar sammanfattningsvis följande.

LFR skulle ersättas av en lag om rättegångshjälp. Rättegångshjälp skulle kunna bevUjas i tvistemål, brottmål och ärenden vid de domstolar där fri rättegång kunde beviljas. Bidrag av part tUl rättegångskostnaderna skulle kunna utkrävas dels i form av ett kontant kostnadsbidrag, som i förväg erlades till statsverket, dels enligt regler om skyldighet att i efterhand ersätta statsverket dess kostnad i anledning av rättegångs-hjälpen. Skyldigheten att i förväg erlägga kostnadsbidrag och storleken av detta skulle bestämmas i första hand genom schablonregler som byggde på partens inkomst och försörjningsbörda. Part med en årsinkomst som översteg ett visst övre gränsbelopp skulle i regel inte kunna få rättegångshjälp.

I likhet med vad som gäUer i fråga om fri rättegång skulle rätte-

Prop. 1972: 4 37

gångshjälp inte bevUjas part när det måste anses vara av ringa betydelse för honom att hans talan prövas. Detsamma skulle gälla om talan grundade sig på överlåtelse som kan antas ha skett i' syfte att erhåUa fri rättegång. Någon förprövning vid sidan av detta skulle inte ske.

Även i vissa andra avseenden föreslogs att i lagen om rättegångshjälp skulle upptas regler av i huvudsak samma innehåU som reglerna i LFR. Prövningsmyndighet skulle vara processdomstolen. Förmånerna vid rättegångshjälp skulle vara i allt väsentUgt desamma som part åtnjuter om han har fri rättegång.

Den processuella rättshjälpen angavs till sin karaktär vara en form av kredit, som lämnas för att sätta en person i stånd att göra sin rätt gällande. Part som åtnjutit rättegångshjälp skulle därför i princip vara skyldig att återgälda statsverket dess kostnad i anledning av rättegångshjälpen eller, om parlen erlagt kostnadsbidrag, den överskjutande kostnad som återstod sedan bidraget avräknats.

Skyldighet för motpart att ersätta statsverket dess kostnader för rättegångshjälp i målet skulle finnas enligt i huvudsak samma regler som i LFR. Om motpart inte ålades sådan skyldighet skulle rätten i stället förplikta den som haft rättegångshjälp att betala kostnaderna. Denna regel var dock försedd med betydelsefulla modifikationer. Om han inte kunde bedömas förmå delta under de närmaste fem åren skulle han förpliktas betala endast vad han hade förmåga att utge.

Rättegångskommitlén gick även in på vissa frågor rörande situationen för motparten tUl den som åtnjuter fri rättegång men föreslog inte att ersättning av allmänna medel skulle utgå tUl vinnande motpart.

Liksom f. n. den fria rättegången skulle rättegångshjälpen enligt rät-tegångskommitténs förslag administreras av domstolama. Kommittén finner det i och för sig vara önskvärt att domstolarna i så stor utsträckning som möjligt befrias från verksamhet som inte är av dömande art och diskuterar mot den bakgrunden möjligheten att anförtro prövningen av ansökningar om rättegångshjälp åt rätlshjälpsanstalt eller annat utanför domstolen stående organ. En sådan ordning, som också borde innefatta fullföljdsrätt, skulle emellertid enligt kommitténs mening bli mera invecklad och medföra större besvär för sökanden än om prövningen skedde hos domstolen. Kommittén avvisar därför en sådan lösning och framhåller därvid, alt själva prövningen enligt förslaget i regel blir enkel och föga tidsödande.

Under remissbehandlingen av rättegångskommitténs förslag godtogs i allmänhet priciperna för den föreslagna lagstiftningen. Den närmare utformningen av reglerna mötte emellertid kritik. Detta gäUde särskilt grunderna för bevUjandet av rättegångshjälp och bestämmande av parts bidragsskyldighet. Förslagels praktiska tillämpning ansågs dessutom vara förenad med olägenheter, såväl för parterna som för domstolarna.

Prop. 1972:4 38

3.2 1965 års reviderade förslag om rättegångshjälp

Rältegångskommitténs förslag ledde inte till lagstiftning.

Efter anhållan av 1962 års riksdag togs frågan upp på nytt. Den hän-sköls till en särskild utredning. I direktiven framhölls att de av rättegångskommittén antagna huvudprinciperna kunde tas till utgångspunkt. Andra framkomstmöjligheter borde dock inte lämnas oprövade. Verkningarna av de då nya rätlsskyddsförsäkringarna borde uppmärksammas.

De tillkallade utredningsmännen lade i början av 1965 fram betänkande med reviderat förslag tiU lag om rättegångshjälp m. m. (SOU 1965: 13). I betänkandet anfördes, att det inte bedömdes möjligt att ersätta lagstiftning om rättegångshjälp med försäkring i ena eller andra formen, friviUig eller obligatorisk. Det tidigare framlagda förslaget borde sålunda i allt väsentligt följas. I flera avseenden föreslogs dock avvikelser, särskilt i fråga om reglema om kostnadsbidrag. Vidare föreslogs att dödsbo skulle kunna få rättshjälp. Under vissa fömtsättningar skulle vinnande motpart kunna få ersättning av allmänna medel för sina rättegångskostnader, om han inte kunde få ut dem av den som haft rättegångshjälp.

Beträffande utredningens synpunkter på frågan om en lösning av frågan om rättegångshjälp kunde åstadkommas på försäkringsbasis kan följande nämnas. Vid tiden för utredningens förslag var Folksam det enda försäkringsbolag som meddelade rältsskyddsförsäkring. Villkoren var i huvudsak desamma som f. n. gäller på området.

Efter genomgång av föreliggande former av rättsskyddsförsäkring tar utredningen upp bl. a. frågan om rätlskyddsförsäkringen bör vara primär eller subsidiär i förhållande till samhällets rättshjälp. Utredningen erinrar om att försäkringen inte lämnar ersättning, om den försäkrade genom försäkringen skulle gå miste om förmånen av fri rättegång eller fri rättshjälp som han annars skulle vara berättigad till. Enligt utredningens mening är detta försäkringsvillkor inte godtagbart. Vid prövning av ansökan om fri rättegång bör alltså bland andra omständigheter beaktas att sökandens kostnader väsentligt reduceras genom försäkring.

Utredningen berör därefter frågan om den friviUiga rältsskyddsförsäkringen kan göra den statiiga rättshjälpen överflödig. Utredningen konstaterar därvid att vissa grupper av rättsförhållanden är undantagna från rältsskyddsförsäkringen. Det praktiskt viktigaste undantaget torde innefattas i bestämmelsen att försäkringen inte lämnar ersättning i tvist, mål eller ärende som har samband med den försäkrades yrkes- eller tjänsteutövning eller arman förvärvsverksamhet. Försäkringen gäller således inte för vilka tvister som helst. Den är vidare begränsad genom självrisk och maximerad. Kostnader för resor och uppehälle ersätts inte. Det rättsskydd som lämnas genom försäkringen kan alltså inte fungera

Prop. 1972:4 39

helt i SläUet för den statiiga rättshjälp som lämnas genom fri rättegång.

Utredningen framhåller i sammanhanget att rältsskyddsförsäkring vid tiden för utredningsarbetet meddelades endast av Folksam. Utredningen nämner vidare bl. a. att från försäkringshåll anförts som en principiell invändning mot rältsskyddsförsäkringen att medan den försäkrade vid vanUg försäkring inte kan åstadkomma den situation i vilken försäkringen skall träda i funktion, så föreligger vid rättsskyddsförsäkring — låt vara inte över hela linjen — sådan möjlighet för den försäkrade. Med hänvisning härtill har sagts att det inte föreligger "försäkringsmässig grund" för försäkringen.

Mot den angivna bakgranden konstaterar utredningen att rättsskyddsförsäkring i den form som meddelas av Folksam inte kan göra lagstiftning om rättegångshjälp onödig, men att den uppenbarligen kan reducera behovet av statlig rättegångshjälp. Den öppnar nämligen för personer med svag ekonomi som är försäkrade möjlighet att genomföra en rättegång utan att anlita den statliga rättshjälpen och därmed ådra sig den med denna i princip förenade återbetalningsskyldigheten mot det allmänna.

Utredningen diskuterar därefter frågan om förutsättningar finns för en ökad användning av frivillig rättsskyddsförsäkring. I samband därmed redogörs för ett under utredningsarbetet framfört förslag att med bibehållande av ett rättsskyddssyslem grundat på frivillig försäkring sprida rältsskyddsförsäkringen inom vida kretsar. Förslaget går i korthet ut på att försäkringsföretagen allmänt skulle meddela rättsskydds-försäkring som obligatorisk del i privatansvarighetsförsäkring. Denna försäkringsform ingår normalt i hemförsäkring men meddelas även separat för dem som inte har behov av hemförsäkring eller av annan orsak underlåter att teckna sådan försäkring. Genom anknytningen av rältsskyddsförsäkringen lill annan försäkring skulle man vinna den fördelen att administrationskostnaderna hölls på låg nivå. Vid rättsskyddsförsäkringen borde finnas självrisk. För de obemedlade skulle enligt förslaget krävas speciella åtgärder. Man måste nämligen räkna med alt en del obemedlade inte skulle ha erforderlig försäkring och att andra inte skulle kunna svara för stipulerad självrisk. För dessa skulle rättsskydds-frågan handhas av ett för försäkringsföretagen gemensamt organ, i vilket också staten borde vara representerad. Möjlighet borde dock finnas för obemedlad rättsskyddssökande alt vända sig till vUkel försäkringsföretag som helst som sysslar med rältsskyddsförsäkring. Att svara för de obemedlades kostnader borde närmast vara samhällets uppgift, och allmänna medel borde därför ställas tiU det gemensamma försäkringsorganets förfogande. Emellertid har det enligt utredningen också framkastats som en möjlighet alt låta kostnaderna för de obemedlade stanna på försäkringsföretagen, och i sista hand skulle då för-

Prop. 1972:4 40

säkringstagarna genom sina försäkringspremier få svara för de obemedlades kostnader.

Vid sin bedömning av förslaget uttalar utredningen tvivel på försäkringsföretagens beredvUlighet att ansluta sig tUl ett sådant system. Beträffande de försäkrade eller icke försäkrade obemedlades rättsskydd anför utredningen vidare att den tänkta lösningen av denna rättsskydds-fråga från såväl principiell som praktisk synpunkt måste bedömas som oacceptabel. Det kan inte gärna komma i fråga att de säkerUgen betydande kostnader, som här skulle uppkomma, skulle bestridas av försäkringsföretagen och av dessa tas ut i försäkringspremierna från de försäkrade. Inte heller finner utredningen genomförbart alt statsverket för ändamålet skulle salsa medel att disponeras av försäkringsföretagen eller det för dem gemensamma organet. Av dessa och andra skäl kan enligt utredningens mening en lösning av rätlsskyddsfrågan inte sökas enligt denna linje. Utredningen finner det dock uppenbart att det både från den enskildes och från statens synpunkt måste betecknas som önskvärt att frivilliga rältsskyddsförsäkringar meddelas av så många försäkringsföretag som möjligt och därmed kommer att gälla för ett ökat antal försäkringstagare, önskvärt är också att försäkringsformen utformas så att försäkringen, i varje fall såvitt gäller tvistemål, omfattar alla eller praktiskt taget alla rättsförhållanden som kan bli föremål för behandling vid de allmänna domstolarna och övriga domstolar, vid vilka nu kan beviljas fri rättegång. Att — med bibehållande av de enskilda försäkringsföretagen såsom bestämmande rörande försäkringens omfattning — försäkringen skulle vidgas att omfatta alla eller praktiskt taget alla tvistemål synes dock utredningen inte troligt.

Utredningen anför sammanfattningsvis beträffande frivUlig rältsskyddsförsäkring alt behovet av lagstiftning om rättegångshjälp inte kan avlägsnas genom en sådan försäkring. Utredningen undersöker därefter om detta resultat kan uppnås genom regler antingen om obligatorisk rältsskyddsförsäkring i icke statliga anstalter eller om obligatorisk statlig rättsskyddsförsäkring.

Beträffande frågan om möjligheten att införa obligatorisk rättsskyddsförsäkring i icke statiiga anstalter erinrar utredningen om att den obligatoriska trafikförsäkringen kan meddelas av sådan anstalt. Försäkringsplikten åvUar motorfordonets ägare eller den som innehar motorfordon på grund av avbetalningsköp. Möjlighet finns att genom straffsanktion framtvinga försäkringspliktens fuUgörande.

Om obligatorisk skyldighet att ta rättsskyddsförsäkring infördes, skulle erdigt utredningen skyldigheten få gälla för alla medborgare. Men någon åtgärd med syfte att framtvinga skyldighetens fullgörande torde inte vara länkbar. Att använda straffhot kan uppenbarligen inte komma i fråga och lika litet kan komma i fråga att den som behöver rättshjälp skulle vägras sådan, om han inte fullgjort försäkringsplikten. Tanken på obliga-

Prop. 1972: 4 41

torisk rättsskyddsförsäkring i denna form måste därför enligt utredningens mening avvisas. Utredningen behandlar därefter frågan om en statlig obligatorisk rättsskyddsförsäkring kan ersätta lagstiftning om rättegångshjälp i huvudsaklig överensstämmelse med LFR och rättegångs-kommitténs förslag. Vid jämförelse meUan dessa båda system med hänsyn lill fördelar och nackdelar ur kostnadssynpunkt, anser utredningen det inte vara möjligt att lämna ett exakt svar på frågan vUket system som är mest förmånligt. Mot statsverkets utgifter för fri rättegång bör vägas de utgifter som uppkommer för de försäkrade — eventuellt också för statsverket — om rättsskydd ordnas genom försäkring. De försäkrades utgifter bestäms av de eventuella avgifterna lUl försäkringen. Självfallet är det emellertid omöjligt alt räkna ut hur mycket som kan komma att normalt utges i rättegångshjälp och till vilket belopp alltså rent försäkringsmatematiskt avgiften bör bestämmas.

Med hänsyn tUl att de administrativa uppgifterna i ett syslem med statlig obligatorisk rättsskyddsförsäkring skulle bli av förhållandevis begränsad omfattning tar utredningen upp frågan om dessa uppgifter skulle kunna omhänderhas av redan existerande organ och då närmast de organ som sköter socialförsäkringen, dvs. riksförsäkringsverket och de lokala försäkringskassorna. Utredningen konstaterar därvid att det för att förhindra obefogade processer i ett försäkringssystem är nödvändigt att införa bestämmelser om både självrisk och förprövning från saklig synpunkt av parts talan. Vidare måste möjlighet finnas för den, som inte kan prestera den del av rättegångskostnaden som motsvarar självrisken, alt efter prövning få även denna del av rättegångskostnaden betald genom försäkringen. Utredningen finner det sannolikt att åt de lokala försäkringsorganen skulle kunna anförtros att besluta i den rent ekonomiska frågan om den som begär rättegångshjälp skall slippa att slå för självrisk. Däremot torde det enligt utredningen förhålla sig så att dessa organ inte i oförändrat skick har kompelens att företa någon saklig prövning av befogenheten av parts talan. Det har emellertid framkastats alt vid sådan prövning någon erfaren jurist skulle kunna konsulteras och eventuellt även delta i beslutet. Fråga uppkommer enligt utredningen också om, vid klagan över beslut av försäkringskassestyrelse, riksförsäkringsverket och kanske även försäkringsdomstolen behöver utökas med allmänjuridisk expertis.

Utredningens slutsals är att betydande praktiska svårigheter måste bedömas utgöra hinder för en lösning enligt de nu angivna riktlinjerna. I första hand anser utredningen svårigheter föreligga i fråga om bestämmande av avgifter tUl försäkringen. Skall försäkringsformen användas inte bara till namnet utan också tUl gagnet, synes ofrånkomligt att försäkringstagarna, dvs. enligt utredningens tanke alla fysiska personer, skall ha att erlägga avgifter till försäkringen. Strängt taget borde avgiften bestämmas efter individuell prövning av risken för uppkomst av

2t Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972:4 42

sådan skada som försäkringen skulle avse, dvs. rättslvist av beskaffenhet att föranleda behov av rättshjälp. Men en sådan teoretiskt sett helt försäkringsmässig prövning måste naturligtvis avvisas såsom praktiskt omöjlig. Å andra sidan kan inte gärna avgiften bestämmas lika för alla. För en storföretagare, vilken så gott som dagligen ingår leveransavtal med bestämmelser som kan ge anledning till olika tolkningar och därmed tUl dyrbara rättegångar, bör inte försäkringsavgiften utgå med samma belopp som kan finnas försäkringsmässigt tiUräckligt för en vanlig arbetstagare med inte annan än rätt minimal utsikt att råka i behov av rättshjälp. Även om man godtar en mycket schablonmässig metod vid bestämmande av försäkringsavgifterna skulle stora svårigheter kvarstå att åstadkomma ett någorlunda rättvist och anmärkningsfritt resultat. Beträffande möjligheten att staten skulle kunna åta sig att betala vad som kan beräknas motsvara försäkringsavgiften anför utredningen alt man därmed i själva verket skulle ha avlägsnat sig från försäkringsidén. I stället för det nuvarande relativt enkla och inte särskilt kostsamma systemet beträffande rättegångshjälp skulle man ha fått ett vida dyrbarare system som skulle innebära att staten betalade rättegångskostnaderna för aUa fysiska personer, oavsett om de ekonomiskt sett behövde denna hjälp av staten eller ej. Utredningen anser sig kunna konstatera att försäkringsavgifterna, om sådana verkligen skulle kunna försäkringsmatematiskt uträknas, skulle stanna vid mycket låga belopp i förhåUande till de belopp som uppbärs till den allmänna försäkringen. Ett förslag alt försäkringsavgiften skulle ingå i sjukförsäkringsavgiften anser utredningen inte godtagbart.

En annan praktisk svårighet vid statlig rättsskyddsförsäkring föreligger om — som utredningen anser — obligatorisk saklig förhandspröv ning av parts talan blev nödvändig. Prövningen skulle inte ligga i domstolens hand ulan hos ett organ utanför domstolen, men hur sammansättningen av detta organ än bestämdes, skulle förprövningen i viss mån äventyra rättegångshjälpens syfte att göra det möjligt för envar att oberoende av sina ekonomiska villkor tillvarata sina intressen inför domstol. HärtUl kommer att en förprövning inte synes kunna införas utan att möjlighet öppnas för sökanden att i högre instans överklaga en prövning som gått honom emot. På så sätt skulle man, innan processen vid domstolen har börjat eller jämsides därmed, i själva saken få en särskild process inför andra organ än domstol, vilken process dessutom skulle grunda sig på ett ofullständigt processmaterial.

Utredningen konstaterar avslutningsvis att principema för den av rättegångskommittén föreslagna lagstiftningen om rättegångshjälp i allmänhet har godtagits i remissyttrandena över förslaget. Framställda anmärkningar gäller till övervägande del sådant som kan betecknas som detaljer. Problemet att åstadkomma erforderlig ekonomisk rättshjälp synes därför utredningen inte vara av den svårighetsgrad och beskaffen-

Prop. 1972:4 43

het i övrigt att för dess praktiska lösande fordras en apparat av den omfattning som en obUgatorisk statlig rättsskyddsförsäkring skulle kräva. Utredningen tUlägger alt en sådan försäkring kan befaras medföra ökning av rättegångarna utöver vad som kan anses grundat i praktiskt behov.

Under remissbehandlingen av utredningens förslag har utredningens uppfattning att lagstiftning om rättegångshjälp inte kan avlägsnas genom någon form av rättsskyddsförsäkring i allmänhet godtagits av de remissinstanser som i sina yttranden behandlat denna fråga.

3.3 Reformförslag i fråga om rättshjälp i förvaltningsärenden

Frågan om rättshjälp i förvaltningsärenden har på senare tid vid flera tillfällen prövats av riksdagen med anledning av väckta motioner. Den har också övervägts i en del kommittébetänkanden och i yttranden över dessa. Besvärssakkunniga har sålunda i sitt betänkande med förslag tiU lag om förvaltningsförfarandet (SOU 1964: 27) berört frågan om fri rättegång i förvaltningsförfarandet men något förslag i ämnet har inte lagts fram. Vid remissbehandlingen av betänkandet har från flera håll framhåUits att det på skilda områden föreligger ett behov att inom förvaltningen införa en motsvarighet till den fria rättegången. Liknande uttalanden har också gjorts i åtskilliga yttranden över 1958 och 1965 års betänkanden om rättegångshjälp.

Är 1968 tillsattes utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden. Utredningen har enligt sina direktiv att pröva frågorna om kostnaderna i förvallningsförfarandet, om rättshjälp i förvaltningsärenden och om offentligt biträde i sådana ärenden.

3.4 Reformförslag i fråga om rättsbjälpsanstalterna m. m.

Fri rättshjälp utom rätta lämnades från början utan medverkan från statens sida. Frånsett viss på privat väg anordnad rättshjälpsverksamhet, som var av ringa omfattning, vidtogs särskilda anordningar endast av kommuner. Under 1800-talets senare årtionden anställdes sålunda i Stockholm, Göteborg och Malmö s. k. fattigsakförare, och sådana antogs sedermera i ytterligare ett anlal städer. Fattigsakförarna avlönades genom ett bestämt arvode per år. De hade tiU uppgift att vid sidan av sin vanliga sakförarverksamhel kostnadsfritt tillhandagå mindre bemedlade med juridiskt biträde.

Fattigsakförarinstitutionen blev på sina håll föremål för kritik. I Stockholm ledde kritiken till att fattigsakförarna år 1913 ersattes av Stockholms stads rättshjälpskontor. Delta utgjorde en fristående fast organiserad institution, vars befattningshavare hade till huvudsaklig sysselsättning alt meddela fri rättshjälp.

Prop. 1972: 4 44

I det belänkande, som ligger till gmnd för 1919 års kungörelse om understöd av statsmedel till offentliga rättshjälpsanstalter, erinrade de tillkallade sakkunniga bl. a. om den kritik som anförts mot fattigsakförarinstitutionen. Då ersättningen till fatligsakföraren inte lämpligen kunde bestämmas på annat sätt än tUl visst årligt belopp, men sakförarens inkomst av hans privata verksamhet var beroende av dennas omfattning, var det klart att den, som skulle dela sin tid mellan att fullgöra privata uppdrag och tUlgodose "fattigpraktiken", lätt nog skulle frestas att ägna sin huvudsakliga arbetskraft åt sina privata klienter. Att den fattiges behov av rättshjälp med en sådan anordning blev illa tillgodosett, hade erfarenheten från Stockholm till fullo visat. Rättshjälpsverksamhelen där hade hastigt ökat sedan fattigsakförarinstitutionen ombUdats till ett rättshjälpskontor. Enligt de sakkunnigas mening kunde endast en fast organiserad institution, vars huvudsakliga personal uteslutande hade att bereda obemedlade rättshjälp, på ett fuUt tillfredsställande sätt fylla ifrågavarande uppgift.

De sakkunniga ansåg att principiella skäl kunde anföras för att den ulomprocessuella rättshjälpen — liksom den processuella — var en uppgift för staten. Starka praktiska skäl talade emellertid för att denna uppgift överlämnades till kommunerna. En efter de lokala behoven anpassad organisation av rättshjälpsverksamheten var lättare att åstadkomma, om initiativet till organisationen och dess handhavande i huvudsak anförtroddes åt de kommunala representationerna. Vidare ansågs en kommunalt ordnad rättshjälpsorganisation kunna åstadkommas för en avsevärt billigare kostnad än en motsvarande statlig organisation. Någon skyldighet för kommuner att upprätta rättshjälpsanstalter borde dock inte komma i fråga. De sakkunniga hänvisade främst lUl svårigheten att erhålla lämpliga föreståndare.

De sakkunniga fann det uppenbart att staten ekonomiskt borde stödja kommunerna i deras verksamhet för alt ordna den ulomprocessuella rättshjälpen. Enligt de sakkunnigas organisationsplan skulle statsunderstödda rätlshjälpsanstalter i princip upprättas i varje landstingsområde och i varje stad, som inte tillhörde landsting.

De sakkunnigas förslag ansågs anvisa den lämpligaste utvägen att lösa frågan om statens verksamhet för att åstadkomma fri rättshjälp utom rätta. I propositionen (prop. 1919: 151 s. 7 f) erinrade dock departementschefen om den olägenheten att man inte fick fuU garanti för att rätlshjälpsanstalter verkligen inrättades på alla de orter där anstalter behövdes. Han ansåg emellertid, att anstalter för den ulomprocessuella rättshjälpen såvitt möjligt borde växa fram organiskt ur de särskilda orternas behov av sådan rättshjälp och tUlgång på därför lämpliga krafter. Bestämmelserna om statens bidrag till verksamheten innebar att statsverket helt skulle svara för kostnadema för porto, telefon, telegram och resor medan statens bidrag till avlöningar, skrivmaterial och tryck-

Prop. 1972:4 45

ningskostnader inskränktes till högst hälften av nettokostnaderna. I praktiken kom statens bidrag till denna kostnad endast att uppgå till omkring 20 procent.

På grundval av 1919 års kungörelse inrättades tiU och med år 1939 nio rättshjälpsanstalter, varav fem för rikets största städer. Härtill kommer en i Norrbottens län år 1923 inrättad men redan efter ett par år nedlagd anstalt. Med anledning av den ringa utsträckning, i vUken rättshjälpsanstalter sålunda kom till stånd under de närmaste årtiondena efter år 1919, berördes frågan vid flera tillfällen i riksdagen (se ILU 1929: 34 och 1939: 7 samt SU 1932: 87 och 1938: 2 p. 22). Bland annat framhölls därvid önskvärdheten av att nya anstalter inrättades.

Redan år 1932 hade emellertid dåvarande chefen för justitiedepartementet tillkallat en sakkunnig för att utreda bland annat frågan om utveckling av rättshjälpsinstitutionen. Sedan den sakkunnige efter kort tid avsagt sig uppdraget, beslöts år 1939 att utredningen av nämnda fråga skulle återupptas och en ny sakkunnig utses.

Den sakkunnige lade i mars 1940 fram ett betänkande med förslag rörande offentliga rättshjälpsanstalter (SOU 1940: 11). Enligt förslaget skulle den ulomprocessuella rättshjälpen även i fortsättningen lämnas genom offentUga rättshjälpsanstalter, som drevs på det allmännas bekostnad. Anstalterna skulle emellertid bli obligatoriska. Offentiig rättshjälpsanstall skuUe i princip inrättas för varje landstingsområde och för varje stad som inte deltog i landsting.

Den sakkunnige utgick från att det ekonomiska ansvaret för rättshjälpsanstalterna principiellt är en statiig angelägenhet. Av olika praktiska och ekonomiska skäl borde emellertid det kommunala inslaget i rättshjälpsanstalterna behållas. Landsting och städer skulle alltså även i fortsättningen vara huvudmän för anstalterna och svara för viss del av kostnaderna.

Det statliga ekonomiska stödet föreslogs emellertid bli betydUgt större än tidigare.

Enligt direktiven för 1941 års utredning om fri rättegång hade utredningen att överväga bl. a. lämpligheten av och formema för ett närmare samarbete mellan domstolarna och de offentiiga rättshjälpsanslalterna i ärenden om fri rättegång. Utredningen lade fram sitt belänkande i slutet av år 1942 (SOU 1942: 50). Utredningen, som erinrade om det då nyligen avgivna betänkandet med förslag rörande offentliga rättshjälpsanstalter, ansåg det lämpligt att i stora drag klargöra hur rättshjälpsanslalterna och den fria rättegången borde samordnas efter anstaltssystemets utbyggnad. Enligt utredningen borde domstolarna och rättshjälps-anstalterna efter anstaltssystemets utbyggnad samverka vid prövningen av ansökningar om fri rättegång. Det var önskvärt alt missbmk av den fria rättshjälpen kunde förhindras. De invändningar som gjorts mot en förprövning från domstolens sida av det befogade i parts talan måste

Prop. 1972: 4 46

mista åtskilligt av sin tyngd, om ansökningarna i regel fick passera ett utanför domstolen stående kvalificerat organ och hos detta underkastas utredning och granskning. Enligt utredningen var rättshjälpsanstaltema väl lämpade för uppgiften att verkstäUa en sådan granskning. En medverkan av rättshjälpsanstaltema vid prövningen av ansökningar om fri rättegång skulle emellertid medföra även andra fördelar. Bl. a. kunde anstalternas granskning många gånger antas leda tUl att part avstod från orimliga anspråk eller bestridanden eller till att tvisten gjordes upp och det allmänna besparades kostnaden för en rättegång.

Sedan anstallsväsendet utbyggts borde enligt utredningen ansökan om fri rättegång, som inte gjordes i redan anhängigt mål, på förhand granskas av vederbörande rättshjälpsanstalt. Regeln om förhandsgranskning måste emellertid underkastas betydande inskränkningar.

Även i fråga om uppdragen som rättegångsbiträde enligt LFR borde det enligt utredningen medföra fördelar alt i större utsträckning anlita rättshjälpsanslalterna. Om rättshjälpsanslalternas jurister anlitades för biträdesuppdragen i alla fall där så lämpligen kunde ske borde kostnaderna för biträdeshjälpen kunna bringas ned. Rätten för part alt i princip anlita vilket biträde han vUle borde begränsas för att möjliggöra ett ökat anlitande av rättshjälpsanslalternas befattningshavare. Mot kravet att parten borde få anlita den advokat för vilken han hade särskilt förtroende framhölls, alt det i allmänhet stod klart för parten alt hans intresse blev fullt tiUgodosett även genom bistånd av annan kvaUficerad jurist.

I proposition tiU 1944 års riksdag med förslag till vissa ändringar i LFR m. m. berördes också det år 1940 framlagda förslaget om offentliga rätlshjälpsanstalter samt 1941 års utrednings principprogram om förhållandet mellan rättshjälpsanstaltema och den fria rättegången. Enligt departementschefen var det otvivelaktigt angeläget att rättshjälpsanstalter inrättades i de delar av landet som ännu saknade sådana anstalter. På grund av det statsfinansiella läget kunde emellertid denna fråga inte tas upp då. Med hänsyn härtill borde man också dröja med att ta ställning tUl utredningens program för samarbetet mellan domstolama och rättshjälpsanstalterna (prop. 1944: 12 s. 47). Under de närmaste åren efter det att 1940 års förslag om offentliga rättshjälpsanstalter framlagts gjordes emellertid upprepade uttalanden tUl förmån för en utbyggnad av rättshjälpsinstitutionen i nära anslutning till förslaget (se statsverksprop., andra huvudtiteln, 1942 s. 47, 1943 s. 30, 1944 s. 64 och 1945 s. 64 samt SU 1943: 2 s. 9 och 1944: 2 s. 15).

Som tidigare har nämnts började år 1945 jämtlandssystemet att tUl-lämpas i Jämtiands län. I 1946 års statsverksproposition (andra huvudtiteln s. 88) förklarade chefen för justitiedepartementet att det ännu inte gick att bedöma, om den sålunda försöksvis tiUämpade nya ordningen kunde anses jämbördig med systemet med rättshjälpsanstalter.

Prop. 1972:4 47

Det borde emellertid öppnas möjlighet att låta statsverket bestrida även någon del av de kostnader som uppkom när rättshjälp meddelades genom de privatpraktiserande advokaterna. På gmnd av den ringa erfarenhet som fanns av den nya ordningen borde återhållsamhet iakttas. Understöd för rättshjälp borde inte beviljas i andra län än där det med hänsyn tUl de kostnader, som skulle vara förenade med att upprätthålla en effektiv anstaltsorganisation, och övriga förhållanden kunde anses påkallat alt i stället sörja för fri rättshjälp genom de privata advokaterna. Riksdagen fann vad sålunda föreslagils vara välmotiverat (rskr 1946: 2 s. 8). På gmnd härav utfärdades kungörelsen (1946: 619) angående understöd av statsmedel för utomprocessueU rättshjälp annorledes än genom offentlig rättshjälpsanstall. Enligt kungörelsen kunde statsbidrag utgå med högst en tredjedel av den årliga kostnad som landstinget haft för verksamheten. Fram t. o. m. år 1949 hade endast tre landsting erhållit statsbidrag enligt kungörelsens bestämmelser.

Vid 1949 års riksdag togs frågan om den ulomprocessuella rättshjälpsverksamheten på nytt upp till behandling. Med anledning av bl. a. motioner om bidragsbestämmelserna i 1946 års kungörelse och frågan om statens övertagande av kostnaderna för de offentliga rättshjälpsanslalterna framhöll statsutskottet i sitt utiåtande (SU 1949: 68), att delade meningar rådde om den lämpligaste formen för att anordna utomprocessueU rättshjälp. Utskottet hade i princip den uppfattningen att möjlighet borde behållas att utnyttja den form som i varje särskilt fall var fördelaktigast. En närmare utredning om formerna för att anordna sådan rättshjälp var påkallad. En sådan utredning borde inriktas på att klarlägga de fömtsättningar, under vilka det ena eller andra systemet borde tillämpas, och under vilka former över huvud taget en effektiv rättshjälp kunde anordnas. Skäl syntes tala för att båda systemen jämställdes i fråga om rätten till statsbidrag. Utskottet var inte berett att ta ställning tUl frågan om kostnaderna för de offentiiga rättshjälpsanslalterna borde helt övertas av staten. Utskottet hemställde alt riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning i enlighet med vad utskottet anfört. Denna hemställan bifÖUs av riksdagen.

1949 års rältshjälpskommitlé, som hade till uppgift att utreda den ulomprocessuella rättshjälpen ål mindre bemedlade, lade i augusti 1951 fram ett betänkande med förslag rörande den ulomprocessuella rättshjälpen åt mindre bemedlade (SOU 1951: 31). Förslaget innebar att var och en som av ekonomiska skäl inte var i stånd alt själv skaffa sig UtomprocessueU rättshjälp skulle vara berättigad alt erhålla sådan hjälp genom det allmännas försorg. Rättshjälpen skulle i princip lämnas utan ersättning. Den som erhållit rättshjälp skulle dock kunna avkrävas en mindre avgift, som inte fick överstiga 20 kronor. Avgiftens storlek i det särskilda fallet skulle bestämmas efter sökandens betalningsförmåga och den erhållna hjälpens omfattning.

Prop. 1972: 4 48

Landsting och städer som inte deltog i landsting skulle enligt förslaget vara skyldiga att ombesörja den erforderliga rättshjälpsverksamheten. Om inte särskilda skäl föranledde annat skulle rättshjälpen lämnas genom rättshjälpsanstalt. Om folkmängden i och omkring den ort där anstalts kontor borde förläggas inte utgjorde tillräckligt underlag för anstallsverksamhet, skulle rättshjälpen kunna meddelas av advokater som drev rörelse. Även i områden där anstalt inrättades, skulle sådana advokater i viss utsträckning kunna medverka. Enligt kommitténs bedömning borde rätlshjälpsanstalter finnas inrättade för alla städer som inte deltog i landsting men även för samtUga landstingsområden med undanlag endast för Kalmar läns norra och Gollands läns landstingsområden. I fråga om sex landstingsområden gavs dock förordet för anstalt efter tvekan.

Rättshjälpsverksamheten inom varje verksamhetsområde skulle stå under ledning av en rättshjälpsstyrelse, sammansatt av representanter för stat och kommun. Hovrätt skulle utöva tillsyn över verksamheten inom hovrättens domkrets. Statsbidrag skulle utgå till landsting eller stad med vissa belopp.

Kommittén framhöU bl. a. att det i och för sig var naturligt om de privatpraktiserande advokaterna inte bara erhöll uppdrag som offentUg försvarare och biträde enligt LFR utan även handhade en av det aUmänna anordnad utomprocessueU verksamhet. De mindre bemedlade borde nämligen i görligaste mån tUlförsäkras samma hjälp som andra rättssökande kunde få. Jämtlandssystemet hade emellertid i praktiken visat sig fungera otUlfredsställande och medföra förhållandevis stora kostnader. Rättshjälpsverksamheten hade haft väsentligt större omfattning vid anstalterna än i landstingsområden med jämtlandssystem. Enligt kommitténs beräkningar var, under fömtsättning att rättshjälpsbehovet överallt stod i samma proportion till folkmängden, det genomsnittliga antalet ärenden per 10 000 personer för samtliga anstalter 132, medan motsvarande siffra för landstingsområden med jämtlandssystem var 14. Det allmännas genomsnittliga kostnad per ärende beräknade vidare kommittén tUl 25 kronor vid anstaltssystem och till 40 kronor vid jämtlandssystem.

Två reservanter inom kommittén ville ge företräde åt jämtlandssystemet. De framhöll bl. a., att majoriteten underskattat jämtlandssystemets effektivitet och bedömt dess koslsamhet felaktigt. De båda systemen hade vidare i praktiken inte fått verka under samma förutsättningar. Någon tillförlitlig jämförelse mellan rättshjälpsanstaltema och jämtlandssystemet var därför inte möjlig förrän ytterligare erfarenheter hade vunnits. Man borde avvakta utvecklingen under en tid, då de båda organisationsformerna fick verka under i stort sett likartade villkor.

Vid remissbehandlingen av betänkandet förordade majoriteten av re-

Prop. 1972:4 49

missinstanserna att huvudmännen för rättshjälpsverksamhelen borde erhålla full frihet att välja mellan anstaltssystem och jämtlandssystem.

Ar 1953 vidtogs vissa ändringar i 1919 och 1946 års kungörelser om bidrag till rättshjälpsanstalterna och den ulomprocessuella rättshjälps-verksamheten enligt jämtlandssystemet. Ändringarna innebar bl. a. att statsbidrag skulle utgå i den omfattning som fortfarande gäller, dvs. i fråga om rättshjälpsanslalterna med hälften av de årliga neltoutgifterna för anstaltens verksamhet med avdrag för lokal- och inventariekostnader och i fråga om jämtlandssystemet med hälften av den årliga kostnad som landstinget har haft för verksamheten.

I proposition till riksdagen med förslag om tilldelningen av statsbidrag (prop. 1953: 106) tog departementschefen bl. a. upp frågan om en reglering i lag av den ulomprocessuella rättshjälpsverksamheten och om valet av organisationsform. Vad som främst talade för anstaltssystemet var den avsevärt större omfattning som rättshjälpsverksamhelen erhållit vid anstalterna än i de landstingsområden, där jämtlandssystemet tillämpas. Departementschefen underströk emellertid att jämtlandssystemet ännu var förhållandevis nytt och hittills inte fått arbeta under samma yttre fömtsättningar som anstaltssystemet. Det var därför tydligt att en fullt rättvisande jämförelse mellan de två organisationsformerna inte var möjlig. Även om han närmast var benägen att anse att en organisation i huvudsaklig överensstämmelse med det av majoriteten inom 1949 års rättshjälpskommitté framlagda förslaget skulle innefatta den lyckligaste lösningen av problemet, fann departementschefen därför och i betraktande även av de starkt delade meningar som kommit till uttryck bland remissinstansema, att liden inte var mogen för en lagstiftning i ämnet. Det var emellertid angeläget att öka statsbidrags-tilldelningen. Man borde vidare i fråga om statsbidragen eftersträva att likställa de båda organisationsformerna, så att en mera rättvisande jämförelse mellan dem blev möjlig. Departementschefen fömlsatte därvid att landstingen och städerna utom landstingen begagnade den möjlighet som den ökade statsbidragstilldelningen erbjöd till alt upprasta och intensifiera rättshjälpsverksamhelen, där så kunde anses påkallat. SärskUt i landstingsområden med jämtlandssystem var behovet av reformer i detta hänseende stort. Särskilt angeläget var att landstingen höjde de aUtför låga inkomstgränserna för rätten att anlita verksamheten. Det syntes också önskvärt att landstingen omprövade den hittiUs tillämpade principen att de till advokaterna utgående ersättningarna inte fick tillsammans överstiga visst av landstinget bestämt belopp. Erforderlig annonsering borde vidare äga rum och, där så kunde anses lämpUgt, kvällsmotlagningar anordnas.

Prop. 1972:4 50

4 Sammanfattning av promemorieförslaget

I promemorian läggs förslag fram om ett enhetligt system för samhäUets rättshjälp. Enligt detta skall rättshjälp kunna beviljas i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp finns, oavsett om ärendet behandlas av domstol eller förvaltningsmyndighet eller gäller rådfrågning eller biträde vid förhandlingar eller liknande. En särskild administration för rättshjälpen föreslås.

Principen att rättshjälp skall utgå i alla rättsliga angelägenheter där behov av rättshjälp föreligger är enligt förslaget försedd med vissa begränsningar.

Rättshjälpens karaktär av social förmån har föranlett att av juridiska personer endast dödsbo och ideella föreningar kan bevUjas rättshjälp. Även fysiska personer är enligt förslaget i vissa fall uteslutna från rättshjälp. Så är fallet beträffande näringsidkare för angelägenheter som har samband med näringsverksamheten. Endast i sällsynta undantagsfall skall rättshjälp kunna lämnas näringsidkare för angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet. Det är här fråga om sådana gränsfall, där de sociala skälen för rättshjälp kan vara lika starka som när det gäller löntagare.

Upprättande av självdeklaration har generellt undantagits från rättshjälpen.

Rättshjälpen skall enligt förslaget inte vara begränsad till svenska medborgare. Även utlänningar som är bosatta här i riket skall kunna få rättshjälp i angelägenhet som har anknytning här i riket.

Den betydande satsning på ökat rättsskydd som den föreslagna reformen innebär gör det angeläget att rättshjälpen inte utnyttjas så att obefogade eller obetydliga anspråk kan drivas med stöd av det allmänna. Enligt förslaget får rättshjälp utgå endast om sökanden har ett befogat intresse av alt få sin sak behandlad.

Förmånerna vid rättshjälp skall enligt förslaget liksom hittills i huvudsak bestå i att kostnaderna för biträde och utredning samt instäUelse vid förhandling ersätts av allmänna medel.

Ett betydelsefullt inslag i den föreslagna rättshjälpsreformen är att en kortare rådfrågning hos jurist skall lämnas mot en för alla överkomlig enhetsavgift av 50 kronor. Denna avgift skall i speciella fall kunna nedsättas eller helt efterges. För en sådan konsultation skall inte krävas någon ansökan eller andra formaliteter.

Om ett ärende kräver ytterligare arbete skall ansökan om rättshjälp göras hos rättshjälpsmyndighet som prövar om förutsättningarna för rättshjälp föreligger. Om så är faUet skaU avgift för rättshjälpen bestämmas. Sökandens ekonomiska förhållanden skall inte kunna föranleda att rättshjälp vägras utan får endast betydelse för bestämmande av

Prop. 1972: 4 51

rättshjälpsavgiften. Genom rältshjälpsavgiften skall sökandens förmåga att bidra till kostnaderna tas i anspråk. Någon återbetalningsskyldighet tUl statsverket i efterhand för rättshjälpskostnaderna skall däremot inte kunna komma i fråga.

För låginkomsttagarna skall rättshjälpsavgift endast utgå som en grandavgift om 50 kronor. TUl denna kategori hör enligt förslaget de som har en bmttoinkomst som understiger tre gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Har sökanden underhåUsskyldighet skall denna gräns höjas med ett belopp som motsvarar en tredjedel av basbeloppet, för varje person mot vUken underhåUsskyldighet fuUgörs.

I inkomstlägen över låginkomst i nyss angiven mening skall enligt förslaget avgifterna bestämmas med ledning av sökandens inkomslförhållanden. I största möjliga utsträckning skall härvid schablonregler tUl-lämpas. Härigenom får den rättssökande möjlighet att i förväg bedöma på vUka vUlkor rättshjälp kan komma att utgå.

Avgiften skall utgöras av viss kvotdel av skillnaden mellan sökandens årsinkomst och det tidigare angivna gränsbeloppet för låginkomsttagare. OlUca kvotdelar gäller för olika inkomstskikt.

De på detta sätt bestämda avgifterna utgör maximiavgifter. Om kostnaden för rättshjälpen understiger avgiften, skall givelvis inte högre avgift tas ut än som motsvarar kostnaden.

Uppgår inkomsten lill högst fem gånger basbeloppet utgör avgiften enligt förslaget en tjugondel av skUlnaden mellan inkomsten och gränsbeloppet för låginkomsttagare. Är inkomsten mellan fem och sex gånger basbeloppet skall dessutom en femtondel av denna del av inkomsten tas ut som avgift. För den del av inkomsten, som ligger mellan sex och sju gånger basbeloppet utgör avgiften en tiondel. För årsinkomst mellan sju och åtta gånger basbeloppet utgör avgiften hälften av denna del av inkomsten, överstiger inkomsten åtta gånger basbeloppet, skall avgift utgå med belopp som läcker kostnaderna för rättshjälpen. Underhållsskyldighet skall medföra höjning av de angivna gränsbeloppen enligt samma regler som gäller för låginkomsttagare.

Från de angivna schablonreglerna skall avvikelse kunna göras med hänsyn till förmögenhet och skuldsättning efter prövning i varje enskilt fall.

Vid rättshjälp åt dödsbo gäller inte de förat angivna tiU årsinkomsten knutna schablonavgifterna. Där får maximiavgiften i stället bestämmas efter en skälighetsbedömning i varje enskUt fall.

För ideella föreningar skall rättshjälpen inte innefatta någon ekonomisk subvention. För dessa skall sålunda alllid utgå full avgift. Enligt förslaget skall Kungl. Maj:t vidare ha befogenhet att för de vanligast förekommande ärendena, t. ex. bouppteckningar, inskrivningsärenden m. m., föreskriva att avgift skall tas ut som täcker kostnaderna för rättshjälpen.

Prop. 1972:4 52

I brottmål utgår ersättning tUl offentiig försvarare av allmänna medel oberoende av den tUllalades ekonomiska förhållanden. Döms den tilltalade skall rätten ålägga honom återbetalningsskyldighet lUl statsverket för dessa kostnader. Jämkning av betalningsskyldigheten kan emellertid ske efter skälighet med hänsyn till brottsligheten eller den dömdes ekonomiska förhållanden. I denna ordning föreslås inte annan ändring än alt reglerna om återbetalningsskyldighet undergår en viss liberalisering. Avsikten är att tydligare ange att återbetalningsskyldighet inte skall åläggas den dömde om en sådan skyldighet skulle försvåra den sociala återanpassningen.

Även vissa andra rättegångskostnader för tilltalad i brottmål skall kunna utgå genom rättshjälp. Den praktiskt sett viktigaste förmånen vid sidan av offentlig försvarare blir att ersättning kan utgå för kostnad för vittne och inställelse vid domstol. Praktiskt behov av rättshjälp för sådana kostnader föreligger endast i fråga om låginkomsttagarna och rättshjälpen i brottmål är därför begränsad till denna kategori. Avgift skall inte utgå för rättshjälp i brottmål. Däremot skall återbelalningsskyldighet för sådan kostnad kunna åläggas av domstolen om den tilltalade döms för brottet enligt samma grunder som gäller för offentlig försvararkostnad.

En reform av rättshjälpen från nu angivna utgångspunkter kräver alt en särskild organisation tillskapas för rättshjälpen. Enligt förslaget skall rättshjälpen administreras av regionala rättshjälpsmyndigheter, i princip en i varje län. Huvudmannaskapet för rättshjälpen skall ligga på staten. Rättshjälpsmyndigheterna skall pröva ansökningar om rättshjälp, fastställa avgifter för rättshjälpen, utse biträde och pröva biträdets ersättningsanspråk. Myndigheterna skall också utse offentlig försvarare i brottmål och pröva deras ersättningsanspråk. Frågan om behov av offentlig försvarare föreligger skall dock i varje enskilt fall prövas av den domstol där målet behandlas. Sådana frågor som är av mera ingripande betydelse för den enskUde skall hänskjutas till en särskild rältshjälpsnämnd inom myndigheten. Rättshjälpsnämnden skall bestå av ordförande, som skall vara lagfaren och ha erfarenhet som domare och två andra ledamöter som skaU utses efter förslag av landstingen eller fullmäktige i vissa kommuner.

Vid varje rättshjälpsmyndighet skall finnas en allmän advokatbyrå med advokater och andra befattningshavare som kan motta uppdrag som biträde och offentlig försvarare. För sådana uppdrag skall dessutom anlitas privatpraktiserande jurister. De allmänna advokatbyråerna skall byggas ut i en sådan omfattning att de får en prisledande ställning. Inrättande av allmänna advokatbyråer får dock inte leda till begränsningar i det fria advokatvalet.

Ledningen och samordningen av verksamheten inom rättshjälpsorga-

Prop, 1972: 4 53

nisationen skall omhänderhas av en centralmyndighet som även skall utgöra fullföljdsinstans i vissa frågor.

Rätlshjälpsmyndigheterna skall svara för kvaUtels- och kostnadskontrollen beträffande den rättshjälp som förmedlas. När del gäller de allmänna advokatbyråerna sker detta genom alt dessa är knutna till myndigheterna. Beträffande de privatpraktiserande juristerna sker en lämplighetsprövning i varje särskilt fall innan förordnande som biträde eller offentlig försvarare meddelas. Om sökanden föreslår någon som biträde skall dock denne förordnas om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eUer i övrigt särskUda skäl föranleder annat. Konsultation skall kunna lämnas av advokater eller befattningshavare på allmän advokatbyrå. Andra privatpraktiserande jurister än advokater skall av rättshjälpsmyndighet kunna förklaras behöriga alt lämna konsultation.

KostnadskontroUen sker genom att rättshjälpsmyndigheten prövar biträdets eller försvararens kostnadsanspråk. Prövningen av de privatpraktiserande juristernas kostnadsräkningar får ske mot bakgmnd av den erfarenhet av biträdeskostnader som myndighetema förvärvar genom allmänna advokatbyråns verksamhet. I största möjliga utsträckning skall utarbetas taxor tiU ledning för kostnadsprövningen. I det föregående har nämnts att konsultation skall lämnas mot en enhetsavgift av 50 kronor. Avsikten är att taxor i övrigt skall fastställas för de vanligaste typerna av rällshjälpsarenden.

Rätlshjälpsreformen föreslås träda i krafl den 1 januari 1972.

5 Behovet av och riktlinjema för en rättshjälpsreform 5.1 Promemorian

Den nuvarande rättshjälpen företer brister i flera hänseenden. Vad som i första hand framstår som otillfredsställande med nuvarande ordning är att endast de ekonomiskt sämst ställda kan erhålla rättshjälp vare sig del är fråga om fri rättegång eller biträde genom rätlshjälpsanstalt eller enligt jämtlandssystemet. Flertalet vanliga inkomsttagare, för vilka en rättegång innebär avsevärda ekonomiska påfrestningar, är helt utestängda från rättshjälp. Det sagda innebär att den för ett rättssamhälle centrala principen om allas likhet inför lagen inte upprätthålls i full utsträckning.

Den nuvarande ordningen kan kritiseras även från andra utgångspunkter. Det allmännas insatser är i dagens läge i stor utsträckning koncentrerade på alt ge rättshjälp i mål inför domstol. Uppenbarligen finns det dock ett mycket starkt behov av bistånd i rättsliga angelägenheter utanför domslolsförfärandet. Det kan vara fråga om biträdeshjälp i tvistefrågor som ännu inte har kommit till processtadiet. Ett betydande

Prop. 1972: 4 54

och starkt växande behov av rättshjälp föreligger också i ärenden inför förvaltningsmyndighet. Det är också viktigt att aUmänheten kan erbjudas rådgivning rörande rättsUga angelägenheter i enkla former. På dessa områden har visserligen rättshjälpsanstaltema visat sig ändamålsenUga och gjort betydelsefulla insatser. Det kan emellertid konstateras att anstalterna inte blivit utbyggda i den utsträckning som visat sig behövlig och att jämtiandssystemet inte är något fullgott alternativ.

En allvarlig olägenhet med det nuvarande systemet är vidare att det allmännas insatser är splittrade på en mängd olika myndigheter utan central samordning. En sådan splittring hindrar ett effektivt utnyttjande av tUlgängliga resurser och försvårar kontrollen över samhällets kostnader för rättshjälpen.

Beträffande rättsskyddsförsäkringens betydelse anförs i promemorian följande. När det gäller den betydande brist i den nuvarande ordningen på rättshjälpsområdet som består i att mellangrupperna i samhället inte ges det ekonomiska stöd som är behövUgt för att man skall kunna tala om jämlUdiet i rättsligt hänseende bör understrykas att rältsskyddsförsäkringen dock medfört en betydande förbättring. Genom sådan försäkring ges många människor ett fullgott ekonomiskt skydd vid många rällslvister. Otvivelaktigt finns utvecklingsmöjligheter på rätlsskyddsom-rådet som sannolikt kan göra rältsskyddsförsäkringen ännu effektivare. Man måste med hänsyn härtill ställa frågan om utvecklingen av rältsskyddsförsäkringen medfört alt någon genomgripande reform av den aUmänna rättshjälpen inte längre skulle vara behövUg. Starka skäl talar emellertid för att man inte enbart genom en utbyggnad av försäkringen kan lösa föreliggande problem.

Till en början kan framhållas alt rältsskyddsförsäkringen är frivillig och därför omöjligen kan få den fullständiga täckning som bör krävas på rätlsskyddsområdet. Även om de stora s. k. paketförsäkringarna — i vilka rättsskyddsförsäkringen ingår — har mycket betydande spridning kommer det ändock alltid att finnas en stor grupp människor som visar sig inte ha försäkring när behovet av rättsskydd uppslår. En viss begränsning av rältsskyddsförsäkringen torde för övrigt ligga redan däri att den är — och synbarligen också bör vara — anknuten till paketförsäkringarna. Det får antas vara många som inte anser sig ha anledning att teckna sådan försäkring.

Rältsskyddsförsäkringen har åtminstone hittills visat sig utvecklingsbar i huvudsak när det gäller rättsskydd i rättegångsfrågor. I detta avseende företer den likheter med den fria rättegången. Som redan förut har framhållits föreligger emellertid ett inte mindre viktigt rätts-hjälpsbehov utanför rättegångsförfarandet. Härmed åsyftas framför allt rättshjälp i förvaltningsärenden men också ren rådgivning i rättsliga angelägenheter. Det finns såvitt nu kan bedömas inte anledning till antagande alt rätlshjälpsbehovet på detta område ens på sikt kan tillgodoses

Prop. 1972: 4 55

genom rättsskyddsförsäkringen. Detta hänger framför allt samman med att försäkringens huvuduppgift är och måste vara alt fördela den ekonomiska risken för skadefall inom försäkringskolleklivet. Rättshjälpen är emellertid framför allt utanför rältegångsområdet inte enbart en fråga om att stödja den enskilde ekonomiskt utan minst lika mycket en organisatorisk uppgift som består i att tiUhandahåUa kvalificerad personal som kan bistå med rådgivning och liknande. För övrigt finns anledning att i detta sammanhang påpeka att rättsskyddsförsäkringen som den nu är utformad har den väsentliga bristen att den saknar egentlig administration för rättsskyddet. Det torde också vara svårt för försäkringsgivaren att skapa ett lämpligt administrativt förfarande, innefattande bl. a. en effektiv kontroll över kostnaderna. Sådana åtgärder är svårförenliga med försäkringsgivarens ställning som part i försäkringsavtalet.

Även om rättsskyddsförsäkringens utbyggnad inte utgör något skäl för att avstå från en genomgripande reform av den allmänna rättshjälpen bör å andra sidan starkt understrykas att rättsskyddsförsäkringen i många hänseenden har stora fördelar. Det finns all anledning alt vid utbyggnaden av den allmänna rättshjälpen söka ta tillvara dessa fördelar. Rättsskyddsförsäkringen kan tjäna som ett betydelsefullt komplement till det allmännas insatser på rättshjälpsområdet.

I promemorian tas därefter upp frågan om att införa en obligatorisk rältsskyddsförsäkring. Rättshjälpen skulle i så fall finansieras med på lämpligt sätt uttagna obligatoriska försäkringsavgifter. Med hänsyn till att i ett sådant system kostnaderna för rättshjälpen skuUe slås ut på ett mycket stort kollekliv, skulle avgifterna kunna hållas jämförelsevis låga. Det skulle dock knappast vara förenligt med ett obligatoriskt försäkringssystem att låta den enskilde själv bidra till kostnaderna efter ekonomisk förmåga när behov av rättshjälp uppslår. Däiför skulle behovet av en väl utvecklad kontrollapparat i syfte att hindra missbruk av förmånerna bU framträdande. Detta gäller i varje fall om försäkringen skulle täcka hela rättshjälpsområdet och inte bara kostnader som ter sig mer eller mindre oundvikliga för den enskUde, såsom rättegångskostnader i familjemål eUer lUcnande. Det ter sig emellertid närmast ogörligt att peka ut vissa typer av tvister som mera "nödvändiga" för den enskUde än andra. Bestämmandet av avgifterna i en obligatorisk rättsskyddsförsäkring synes också vara komplicerat. Riskema för skadefall är nämligen högst varierande med hänsyn till den enskildes inkomst- och förmögenhetsförhållanden och hans levnadsomständigheter. Motsvarande problem uppkommer inte på samma sätt i den nuvarande frivilliga rättsskyddsförsäkringen som är anknuten till en paketförsäkring. I denna läcks kostnaderna för rättsskyddet genom den totala premien, vUken får anses stå i viss relation tiU den enskildes ekonomiska situation. En rimlig fördelning av kostnaderna inom försäkringskolleklivet torde därför erhållas redan genom denna koppling. Man bör heller inte bortse från

Prop. 1972:4 56

att ell system med obligatorisk försäkring skulle rycka undan grunden för den frivilliga rältsskyddsförsäkringen. Sammanfattningsvis uttalas i promemorian att rättshjälpsområdet har sådan karaktär att det inte lämpar sig för en obligatorisk försäkring samt att den omfattande kontrollorganisation som en sådan lösning skulle kräva inte skulle åstadkomma den önskvärda differentieringen av avgifterna efter betalningsförmågan vid det tillfälle när försäkringen skall anlitas.

I promemorian berörs också frågan om rätlshjälpsbehovet kan tillgodoses på andra vägar än genom att det allmänna tar på sig parternas rättegångskostnader. Det framhålls bl. a. att det nuvarande förfarandet i tvistemål enligt RB är ägnat att medföra höga rättegångskostnader. Ett stort anlal av de tvister som berör enskilda personer torde sålunda röra värden som till och med understiger de totala rättegångskostnaderna i händelse av process. De höga kostnaderna och det omständliga förfarandet leder visserligen ofta tiU att parterna träffar en rimlig uppgörelse utom rätta. Men det finns anledning anta att de antydda omständigheterna alltför ofta leder till att part efterger sin rätt. Både med hänsyn tUl de enskilda och det allmänna finns ett uttalat behov av en enklare ordning för slitande av smärre tvister än som RB erbjuder. Inte minst från den enskildes synpunkt ligger det något rimligt och riktigt i att i viss utsträckning anpassa förfarandet efter tvistens betydelse för parten, om detta kan ske utan eftersättande av elementära rällssäkerhetskrav.

Det sagda visar enUgt promemorian att problemet om rättshjälp bör angripas även på annat sätt än att det allmänna tar på sig parternas rättegångskostnader. En reform av förfarandet för att slita tvister rörande mindre värden kan givetvis leda till att behovet av ekonomiskt stöd åt enskilda i rättsliga angelägenheter minskar. Uppenbarligen kommer emellertid ett betydande rätlshjälpsbehov att kvarstå under alla omständigheter. Mot bakgrunden av det anförda slås i promemorian fast att tiden nu är inne för en genomgripande reform av samhällets rättshjälp.

Det finns enligt promemorian två från jämlikhetssynpunkt viktiga grundkrav som bör uppfyllas vid en reform av rättshjälpssystemet. Det ena kravet är att rättshjälp skall kunna utgå i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp föreligger, oavsett om ärendet behandlas av domstol eller förvaltningsmyndighet eller gäller rådfrågning eller biträde vid förhandling eller liknande. Det andra är att rättshjälp bör medges i sådan utsträckning att ingen av ekonomiska skäl hindras från att ta tUlvara sina intressen i rättsligt hänseende men alt var och en skall bidra lill kostnaderna för rättshjälpen efter förmåga.

Som tidigare har nämnts är enligt promemorian det allmännas insatser f. n. i stor utsträckning koncentrerade på all ge rättshjälp i mål inför domstol. Det är dock enligt promemorian uppenbart all det finns ett mycket starkt behov av bistånd i rättsliga angelägenheter utanför dom-

Prop. 1972: 4 57

stolsförfarandet. På dessa områden har visserligen rättshjälpsanslalterna visat sig ändamålsenliga och gjort betydelsefulla insatser. Anstalterna har emellertid inte blivit utbyggda i den utsträckning som har visat sig behövlig och jämtlandssystemet är inte något fullgott alternativ.

I promemorian framhålls vidare att rättshjälpen, framför allt utanför rättegångsområdet, inte enbart är en fråga om att stödja den enskilde ekonomiskt utan minst lika mycket en organisatorisk uppgift, som består i att tillhandahålla kvalificerad personal som kan bistå med rådgivning och liknande. Det ter sig närmast självklart alt det allmänna bör ha denna uppgift. I promemorian pekas därvid på att de nuvarande rättshjälpsanstaltema har som huvuduppgift att lämna biträdeshjälp och att en sådan ordning har visat sig synnerligen ändamålsenlig. Särskilt när det gäller rådgivning i rättsUga angelägenheter och annan rättshjälp som inte direkt avser rättegångsförfarande torde en verksamhet uppbyggd med rättshjälpsanstaltema som förebild vara mycket ändamålsenlig. I promemorian understryks vidare att det för många människor ter sig naturligt och önskvärt all kunna vända sig till ett allmänt organ med sina rättsliga problem i stället för att söka upp en privatpraktiserande advokat eller annan jurist. Det är en viktig uppgift för samhället att tillmötesgå delta behov. I promemorian föreslås att de organ som sålunda har att lämna biträdeshjälp kallas allmän advokatbyrå.

Ä andra sidan betonas i promemorian att det är självklart att de privatpraktiserande advokaterna liksom hittills bör vara verksamma inom rätlshjälpsområdet. För uppbyggnaden av rättshjälpsorganisationen är det en betydelsefull fråga vilken fördelning av uppdragen som bör gälla mellan de allmänna advokatbyråerna och de privatpraktiserande juristema.

För att en effektiv kontroll över kostnaderna inom rättshjälpssystemet skall kunna upprätthållas är det enligt promemorian önskvärt, att de allmänna advokatbyråernas verksamhet ges en sådan omfattning att de får en prisledande ställning. Verksamheten bör vara så inriktad att ledning kan hämtas därifrån vid bestämmande av arvodeslaxor och vid granskning av koslnadsräkningar från privatpraktiserande jurister. De allmänna advokatbyråerna bör därför sköta en betydligt större del av uppdragen som biträde och offentlig försvarare än som är fallet vid de nuvarande rältshjälpsanslalterna.

I promemorian framhålls emellertid, att den för ett rättssamhälle fundamentala grundsatsen att var och en inom rimliga gränser bör ha rätt att fritt välja biträde sätter gränser för hur långt utbyggnaden kan ske. Denna grandsats får givetvis sin alldeles särskilda betydelse i sådana fall då tvist kan sägas råda mellan den enskilde och staten eller det allmänna i övrigt. Visserligen firms ingen anledning att tro att allmänheten kommer att uppfatta de allmänna advokatbyråernas befattningshavare såsom stående i beroendeställning till staten. Likväl finns starka skäl

Prop. 1972: 4 58

att inte prata av på principen om det fria advokatvalet. De allmänna advokatbyråerna bör aUtså inte ges en så dominerande ställning att det fria valet av biträde äventyras. En fristående advokatkår är av väsentlig betydelse för den enskilde. Det allmännas ingripande på detta område är motiverat av den betydande satsning av allmänna medel som kommer att ske. De vidtagna åtgärderna bör också vara begränsade med hänsyn till detta syfte. Detta får särskild betydelse för sådana delar av landet där underlaget för advokatverksamhet är begränsat. Betydande hänsyn måste tas till att enskilda advokater där fullgör en serviceuppgift som det inte sällan kan vara svårt att utföra på ett fullgott sätt via rättshjälpsorganisationen.

Den erfarenhet som finns från uppbyggnaden av rättshjälpsanstalterna och de analyser som har utförts ger dock starkt slöd för alt det finns ett betydande utrymme för utbyggnad av den allmänna rättshjälpsverksamhelen utan att detta i någon väsentlig mån rabbar föratsättningarna för de privatpraktiserande advokaternas verksamhet. I promemorian framhålls särskilt alt rättshjälpsreformen oundgängligen kommer att föranleda en ej obetydlig ökning av antalet rättshjälpsärenden.

När det gäller de allmänna advokatbyråernas uppbyggnad läggs i promemorian endast fram vissa riktlinjer. Förslag tUl en mera detalj-mässig organisation bör enligt promemorian utarbetas i ett senare skede av lagstiftningsarbetet på grundval av närmare organisalionsundersök-ningar.

Promemorian utgår från att de allmänna advokatbyråerna i första hand bör bygga på de nuvarande rättshjälpsanstalterna. I promemorian erinras om att rätlshjälpsanstalter, förutom i de tre största städerna, har inrättats endast i 10 län.

För att de allmänna advokatbyråerna skall kunna fullgöra sina uppgifter alt lämna biträde åt de rättssökande bör ett landsomfattande nät av sådana advokatbyråer organiseras. Riktpunkten för utbyggnaden bör vara all en allmän advokatbyrå skall finnas i varje län. Kostnadsmässigt anses en utbyggnad enligt detta mönster innebära fördelar. Den olägenhet som ett så stort verksamhetsområde kan medföra för de rättssökande bör kunna elimineras eller i vart fall mildras genom att de allmänna advokatbyråerna, liksom nu rättshjälpsanslalterna, håller mottagning utanför den ort där byrån är belägen.

När del gäller administrationen av rättshjälpen framhålls i promemorian att en allvarlig olägenhet med det nuvarande rättshjälpssystemet är att det allmännas insatser är splittrade på en mängd olika myndigheter utan central samordning. En sådan splittring hindrar etl effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser och försvårar kontrollen över samhällets kostnader för rättshjälpen. Vidare kan de grundkrav på ett nytt rättshjälpssystem som har angetts i promemorian inte tillgodoses utan djupgående förändringar av det nuvarande rättshjälpssystemet. En utbyggnad

Prop. 1972: 4 59

av rättshjälpen kräver, föralom en effektiv kostnadskontroll och intresseprövning, ett prövningsförfarande i vUket den enskUdes bidrag tUl rälts-hjälpskostnaderna fastställs. Den kostnadskontroll som f. n. utövas ligger i huvudsak på domstolarna och visar betydande brister i enhetiighet och effektivitet. De nya administrativa uppgiftema kan enligt promemorian inte lösas inom ramen för den bestående ordningen. I promemorian föreslås därför alt en särskild organisation byggs upp för administration av rättshjälpen. Basorganisationen skall utgöras av rättshjälpsmyndigheter som skall finnas inrättade i varje län. Möjlighet skall finnas att frångå länsindelningen när så visar sig lämpligt.

En naturlig följd av förslaget att inrätta en enhetiig rättshjälpsorganisation för att handha all rättshjälpsverksamhet är enligt promemorian att huvudmannaskapet för samhällets rättshjälp i fortsättningen inte skaU vara delat mellan olika samhällsorgan. Enligt promemorieförslaget skall statsverket åla sig hela ansvaret. Från principiell synpunkt synes det också riktigast att staten svarar inte bara för den processuella rättshjälpen utan för all rättshjälp. En sådan lösning framstår som så myckel naturligare som statsverket redan nu svarar för den alldeles övervägande delen av kostnaderna för samhällets rättshjälp. De statliga lokala rättshjälpsmyndigheterna bör bygga på de nuvarande rättshjälpsanstalterna, där sådana finns. De ekonomiska frågor som aktualiseras genom all staten blir huvudman för hela rältshjälpsorganisationen torde få regleras i särskild ordning mellan staten samt berörda landsting och kommuner.

I promemorian föreslås vidare att de allmänna advokatbyråerna knyts till rätlshjälpsmyndigheterna. Vid varje rättshjälpsmyndighet skall del finnas en allmän advokatbyrå. I promemorian framhålls att det lokala rättshjälpsorganet så mycket lättare kan fullgöra sina administrativa uppgifter, om det ges insyn i och god erfarenhet av advokatverk-samhelen. Även om det i praktiken i betydande utsträckning blir så att befattningshavare vid rätlshjälpsmyndigheterna både fullgör myndighetsfunktioner och uppträder som biträde finns dock anledning att hålla isär dessa bägge uppgifter. Detta bör ske i den formen alt myndighetsutövningen sker i rättshjälpsmyndighetens namn medan bilrädesverk-samheten bedrivs vid den lill varje rättshjälpsmyndighet knutna allmänna advokatbyrån.

I promemorian understryks vikten av att rättshjälpsmyndigheterna ges en sådan uppbyggnad att rättssäkerhelssynpunkterna blir tillgodosedda. En särskild anledning härtill är enligt arbetsgrappen de jävssituationer som kan uppstå när båda parter i en tvist har rättshjälp och den ena biträds av befattningshavare vid den allmänna advokatbyrån. Även om risken att myndighetsfunktionerna och advokatverksamheten inte hålls isär är obetydlig, bör det finnas särskUda garantier som innebär att myndighetens objektivitet ställs över all diskussion. I promemorian föreslås

Prop. 1972:4 60

därför alt till varje rättshjälpsmyndighet knyts en särskild rättshjälps-nämnd, sammansatt av högt kvalificerade personer.

I fråga om den närmare avgränsningen mellan frågor som bör avgöras av tjänstemän vid rältshjälpsmyndigheten och frågor som bör avgöras av rättshjälpsnämnden uttalas i promemorian att de frågor som rättshjälpsmyndigheten har att ta ställning till kan indelas i två gmpper. Till en första gmpp kan hänföras frågor som kan sägas vara av särskUd vikt för den enskUdes möjligheter att ta tillvara sina intressen i rättsligt hänseende. Hit hör frågorna om rättshjälp bör beviljas eller om beviljad rättshjälp bör upphöra. Till denna grupp får även anses höra frågor om behov av biträde föreligger och om personvalet vid förordnande av biträde eller offentlig försvarare. I denna grapp ingår även fråga om förordnande för biträde bör återkallas.

En andra grapp innefattar prövning av de ekonomiska frågorna i det nya rätlshjälpssystemet. Under denna grupp faller både frågor som berör de privatpraktiserande juristerna och annan tredje man samt frågor som berör de enskilda rättssökandena. Hit hör prövningen av ersättning tUl biträde eller försvarare. Frågor som avser skäligheten av ersättning för utredning i utomrättslig angelägenhet eller angelägenhet som prövas av skiljemän får även hänföras till denna grupp. Till denna kategori hör slutligen frågor om de ekonomiska villkoren för rättshjälp.

Samtiiga frågor i den första gruppen torde vara sådana att den enskilde rätlssökandens intressen träder särskilt i förgrunden. Rättssäkerhetsskäl talar därför med styrka för att rättshjälpsmyndighetens prövning i dessa frågor ordnas på sådant sätt att särskUda garantier finns för en noggrann och tillförlitlig bedömning.

I princip skall prövningen av de angivna frågoma enligt förslaget ankomma på de vanliga befattningshavarna på rältshjälpsmyndigheten. I den mån prövningen blir positiv från den enskilde rätlssökandens synpunkt saknas uppenbarUgen anledning alt vidta särskilda anordningar för prövningen. Om däremot vederbörande befattningshavare kommer fram till att rättshjälp bör vägras, att beviljad rättshjälp bör upphöra, att biträde inte bör förordnas, att till biträde eller försvarare bör förordnas annan än sökanden har begärt eller att förordnande för biträde bör återkallas talar enligt promemorian rättssäkerhetsskäl för alt sökanden ges möjlighet att få frågan prövad och avgjord i särskild ordning. Om befattningshavarens ståndpunkt inte godtas av sökanden, skall frågan enligt förslaget hänskjutas till rättshjälpsnämnden.

Rättshjälpsnämnden skall enligt förslaget organisatoriskt vara knuten till rättshjälpsmyndigheten och fatta sina beslut på myndighetens vägnar. Arbetet inom nämnden skall emellertid vara helt skilt från rättshjälpsmyndighetens verksamhet i övrigt. Denna fristående ställning torde enligt promemorian vara av särskild betydelse i vissa fall när ansökningar om rättshjälp görs av båda parter i en tvist. Vid intressepröv-

Prop. 1972:4 61

ningen sker ett visst, må vara begränsat, ställningslagande lUl Iviste-lägel. Har en ansökan från den ena parlen bifallits av rältshjälpsmyndigheten, skulle det därför kunna göras gällande alt prövningen av den senare ansökningen kan påverkas av det tidigare beslutet. Detta gäller särskilt i fall när rältshjälpsmyndigheten har beviljat en part rättshjälp med befattningshavare på allmänna advokatbyrån som biträde. Uppkommer fråga om alt vägra rättshjälp i fråga om den senare ansökningen bör frågan prövas av ett organ, vars verksamhet är helt skild från rättshjälpsmyndighetens verksamhet i övrigt. De anförda synpunkterna gör sig enligt promemorian i viss mån gällande även i den situationen alt det i ärende meUan tvistande parter uppkommer fråga om att rättshjälpen skall upphöra enligt reglema om intresseprövning.

De särskUda rättshjälpsnämnderna skall bestå av tre ledamöter jämte ersättare för dessa. Konungen skall förordna ordförande och ersättare för ordförande, vilka skall vara lagfama och erfarna i domarvärv. Övriga ledamöter och ersättare för dem skall vara lekmän och utses av centralmyndigheten på förslag av landsting eller, i vissa fall, fullmäktige i kommun. Ledamot och ersättare skall utses för tre år. De skall ha avlagt domared och för dem skall gälla samma regler om jäv som i fråga om domare. Förekommer skiljaktiga meningar inom nämnden skall den mening galla som har fått de flesta rösterna.

För varje nämnd skall finnas en sekreterare, som skall vara lagfaren. Med hänsyn till vikten av nämndens självständiga ställning inom rältshjälpsmyndigheten skall befattningshavare på myndigheten inte få utses till sekreterare. I allmänhet torde del enligt promemorian vara praktiskt alt tUl sekreterare förordnas någon som är knuten till samma domstol som nämndens ordförande. Varje rättshjälpsnämnd skall själv utse sin sekreterare. Sekreterarens främsta uppgift blir alt bereda och föredra ärendena samt alt upprätta förslag till rätlshjälpsnämndens expeditioner. Rätlshjälpsnämnden torde inte ha behov av någon egen biträdespersonal ulan kansliarbetet får skötas genom personalen på rälts-hj älpsmyndighelen.

I fråga om de intressekollisioner som kan uppstå när det gäller handläggningen i övrigt rörande rättshjälpen är det enligt promemorian givet att den befattningshavare hos rältshjälpsmyndigheten som har utsetts att biträda ena parten inte skall ta befattning med rältshjälpsfråga som angår motparten. Omvänt bör gälla att den som har prövat rättshjälpsfråga beträffande ena parten i en tvist inte bör få biträda motparten. Någon uttrycklig regel som tar sikte på de båda sist nämnda fallen anses inte erforderlig.

Enligt promemorian bör i det nya rätlshjälpssystemet en centraliserad ledning och samordning av verksamheten inom rältshjälpsorganisationen genomföras. Förslaget innebär att det för detta ändamål skaU finnas en central myndighet för rättshjälpen.

Prop. 1972:4 62

Beträffande den rättshjälp som f. n. lämnas av olika organisationer, t. ex. hyresgästorganisationer och fackliga sammanslutningar, framhålls i promemorian att den är av stort värde för medlemmarna. När det gäller råd och upplysningar inom dessa organisationers speciella områden torde sådan serviceverksamhet inte kunna bedrivas lika effektivt av de nya rätlshjälpsmyndigheterna. Det finns därför anledning anta att denna verksamhet kommer att fortsätta efter en reform av rättshjälpen. Ofta torde jurister inom organisationerna kunna biträda medlemmarna inom ramen för rättshjälpen. Rättshjälpsmyndighet bör sålunda kunna hänvisa en rättshjälpssökande till jurist inom en intresseorganisation och i mån av behov förordna denne tUl biträde.

5.2 Remissyttrandena

Remissinstanserna är allmänt ense om att behov föreligger av en reform av samhällets rättshjälp och tillstyrker att möjligheterna till rättshjälp vidgas enligt riktlinjerna i förslaget. Många framhåller att reformen bör tillgodose de i promemorian angivna grundkraven att rättshjälp skall kunna utgå i varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp föreligger och att ingen skall av ekonomiska skäl vara hindrad frän att ta tillvara sina intressen i rättsligt hänseende men att var och en skall bidra till kostnaderna för rättshjälpen efter förmåga. I etl fåtal remissvar ifrågasätts att bidragsskyldighet skall föreligga. I dessa yttranden uttalas i regel sympati för etl syslem med obligatorisk rättsskyddsförsäkring.

RR:s ledamöter, som hör till dem som ansluter sig till de i promemorian angivna grundkraven, uttalar bl. a. alt huvudsyftet med det framlagda förslaget är alt på ett genomgripande sätt förbättra allmänhetens möjligheter tUl rättshjälp. Att det föreligger ett stort behov av rättshjälp är sedan länge känt och uppmärksammat. Mot bakgrund av samhällsutvecklingen har det blivit alltmera upppenbart att del allmänna inte längre kan inskränka sina insatser på detta område till alt avse endast kretsen obemedlade eller mindre bemedlade. Olägenheterna med en sådan begränsning har under den tid nuvarande rättegångsbalk varit i tillämpning framträtt allt tydligare. Det kan inte vara godtagbart att människor i vanliga inkomstlägen ser sig i stor utsträckning av ekonomiska skäl nödgade att avstå från att anlita rättsväsendet. Det är inte bara på området för domstolarnas dömande verksamhet som dessa olägenheter kan konstateras. I kanske än högre grad gör de sig gällande på andra rättsområden. Över huvud taget finns det i dagens samhälle ett påtagligt behov av rättshjälp i enkla former. Folk i allmänhet finner det ofta alltför kostsamt eller anspråksfullt att anlita advokat, åtminstone för vanliga konsultationer. Inte minst på förvaltningsområdet föreligger ett växande behov av rättshjälp. Visserligen utövar myndigheter-

Prop. 1972:4 63

na, i enlighet med det s. k. servicecirkuläret, en betydande upplysningsverksamhet, men det är naturligt att denna inte kan täcka behovet av egentlig rättshjälp. Vad som saknas är en rättshjälp i den lättillgängliga form som nu tUlhandahålls av rättshjälpsanstalterna men som för närvarande står öppen endast för ett med hänsyn tUl inkomstnivå begränsat klientel och för övrigt endast i vissa delar av landet. En utvidgning av denna hjälp lill en efter inkomstskala subventionerad rättshjälp, avseende varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp föreligger, bör vara en principiellt riktig väg för en reform. Många remissinstanser, däribland flertalet hovrätter och allmänna underrätter, flera länsstyrelser, HD:s ledamöter, socialstyrelsen, kammarrätten. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, LO, TCO, SR, SACO och Advokatsamfundet anlägger liknande synpunkter.

Promemorians ståndpunkt att rättsskyddsbehovet inte kan tillgodoses genom en utbyggnad av de frivilliga rättsskyddsförsäkringarna gillas eUer lämnas utan erinran av det stora flertalet remissinstanser. JK uttalar att lösningen med en uteslutande frivillig försäkring måste förkastas redan på den grund att alltför många skulle bli utan rättsskydd. Kammarrätten framhåller att det inte är möjligt att utbygga systemet med rättsskyddsförsäkringar så att de täcker hela rättsskyddsområdet. Det torde framför allt stöta på svårigheter att denna väg få den enligt kammarrätten mycket betydelsefulla hjälpen i förvaltningsärenden och rättshjälp utanför domstolsförfarandet.

I några yttranden anses att frågan bör utredas ytterligare. RÄ uttalar att det efter en sådan utredning kanske visar sig att frågan om rättshjälpen i tvistemål kan lösas tillfredsställande genom de frivilliga rättsskyddsförsäkringarna och genom en lämpligt avvägd höjning av de nuvarande i praxis tUlämpade gränserna för erhållande av fri rättegång. Höjning av dessa gränser skulle kunna ske i enlighet med den schablonmetod som föreslås i promemorian och en mindre avgift skulle kunna tas ut för rättshjälpen med möjlighet att efter skälighetsprövning nedsätta eller efterge avgiften för de sämst ställda. Även hovrätten över Skåne och Blekinge, länsåklagaren i Värmlands län och SACO anser ytterUgare utredning påkallad.

Även ställningstagandet i promemorian att rättshjälpsområdet har sådan karaktär alt det inte lämpar sig för en obligatorisk försäkring och att den omfattande konlrollorganisation som en sådan lösning skulle kräva inte skulle åstadkomma den önskvärda differentieringen av avgifterna efter betalningsförmåga vid det tillfälle när försäkringen anlitas, godtas eller lämnas utom erinran av det stora flertalet remissinstanser. De skäl av teoretisk och praktisk natur som anförts mot en obligatorisk försäkring är enligt JK av sådan styrka att den vägen inte synes framkomlig. Liknande uttalanden görs av bl. a. hovrätterna för Västra Sverige och Nedre Norrland.

Prop. 1972: 4 64

Några remissinstanser anser att frågan bör utredas ytterligare. Uttalanden av denna innebörd görs av bl. a. rådhusrätterna i Malmö och Helsingborg. Av dessa uttalar rådhusrätten i Malmö att det finns anledning att undersöka, om det inte skulle vara mera ändamålsenligt med en ordning, där rättshjälpen stod öppen för alla mot en låg rättshjälpsavgift, som var lika för alla inkomsttagare, och där den som erhållit rättshjälp inte skuUe vara skyldig att till statsverket återgälda kostnaderna för hjälpen. Vad rådhusrätten åsyftar är ett system, i princip utformat efter mönster av den så kallade sjukronorsreformen inom sjuk- vårdsväsendel. Rådhusrätten i Helsingborg kritiserar uttalandet i promemorian att det skulle vara komplicerat att med ett obligatoriskt försäkringssystem bestämma avgifterna, bl. a. därför att risken för skadefall är högst varierande. Rådhusrätten anför att avgifterna för den obligatoriska sjukförsäkringen inte är bestämda med hänsyn till skaderisken utan med hänsyn till betalningsförmågan. Att obligatorisk rättsskyddsförsäkring svårligen låter sig förenas med rättshjälpsavgifter efter förmåga är troligt, men anpassas premierna till kostnaderna skulle rättshjälpsavgifter heller inte bli nödvändiga. Länsåklagaren i Värmlands län uttalar bl. a. att frågan om utvidgad rättshjälp möjligen kunde lösas på ett från statsfinansiell synpunkt mera fördelaktigt sätt genom samverkan mellan staten och försäkringsanstalterna. I yttrandet uttalas sympati för ett obligatoriskt rältsskyddsförsäkringssystem. Enligt länsåklagaren vore det möjligt att konstruera enkla regler för självrisksummor. Missbruk av förmånerna kunde förhindras genom erforderlig tillsyn som inte behövde vara förenad med särskilt stora kostnader om tillsynen främst anförtroddes åt advokterna. Avgiften kunde ställas i relation tUl inkomst- och förmögenhetsförhållanden.

I några remissyttranden berörs frågan om ett förenklat förfarande i tvistemål kan leda till att behovet av stöd åt enskilda i rättsliga angelägenheter minskar. Hovrätten för Västra Sverige anför sålunda all det är möjligt att problemet med rättshjälp bör angripas även från de utgångspunkter som skisserats i promemorian, exempelvis med en enklare ordning för slitande av smärre tvister och en minskning av fullföljds-möjligheterna i vissa mål. RRV framhåller att lagstiftningen och processordningen delvis bidragit tUl att behovet av rättshjälp blivit så stort som det är. 1948 års rättegångsreform innebar ett starkt kostnadssteg-rande element inom den svenska rättsskipningen, såväl för det allmänna som för de enskilda medborgarna. Någon utvärdering om de ökade kostnaderna motsvaras av vinster i rättssäkerhet har såvitt verket har sig bekant inte skett. Det är av vikt att en utvidgning av samhällets rättshjälp inte föranleder alt arbetet på att effektivisera verksamhetsformerna inom rättsväsendet och förvaltningsförfarandet kommer i skymundan. Som berörts i promemorian kan man efterlysa ett enklare förfarande för att sUta tvister rörande mindre värden. Hovrätten för Övre

Prop. 1972: 4 65

Norrland anser att uttalandet i promemorian att det beträffande tvister som rör sig om mindre värden starkt kan ifrågasättas, om processordningen är ändamålsenlig måste betecknas som aUtför tillspetsat. Även om naturligen ansträngningarna att vinna en rättegång måste stå i rimlig proportion tUl tvistens betydelse, kan det inte godtas att man låter tvisteföremålets värde avgöra vilket rättegångsförfarande som skall tiUämpas.

Förslaget om en utbyggnad av rättshjälpsanstalterna har tillstyrkts av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Bland dessa remissinstanser kan nämnas RÄ, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för övre Norrland, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Jönköping, rådhusrätten i Borås, socialstyrelsen, försäkringsdomstolen, kammarrätten, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Hallands län, Jämtlands läns landsting, domstolskommittén, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen Sveriges statsåklagare, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, samtliga hörda rättshjälpsanstalter samt LO och TCO.

Göteborgs stads rättshjälpsanstalt framhåller att rättshjälpsanslalterna har visat sig betydUgt effektivare än jämtlandssystemet i fråga om den ulomprocessuella rättshjälpen. Nuvarande rättshjälpsanstalter och enskUda advokater saknar möjligheter att på ett effektivt sätt möta de krav på juridiskt biträde som reformen fömtsätter. Det är därför erforderligt alt bygga ut befintliga rätlshjälpsanstalter och att inrätta nya anstalter. Länsstyrelsen i Stockholms län anser alt en utvidgning av rättshjälpen gör det nödvändigt med en inte obetydlig ökning av rälts-hjälpsorganens egna personella resurser för att tUlhandahålla rättshjälp. Länsstyrelsen har därför ingen erinran mot att allmänna advokatbyråer inrättas i princip länsvis. Också Tornedalens rättshjälpsanstalt menar att utvidgningen av rättshjälpen och kravet på ett enhetligt och effektivt system förutsätter en utbyggnad så att det finns en rättshjälpsanstalt i varje län.

Föreningen Sveriges rättshjälpsfurister och Stockholms stads rättshjälpsanstalt finner det naturligt att de allmänna advokatbyråerna kommer att fungera i stort sett som de nuvarande rättshjälpsanstaltema. Även hovrätten för Västra Sverige, som konstaterar att rättshjälpsanstalterna inte har blivit utbyggda i tUlräcklig utsträckning, menar att de goda erfarenhetema från rättshjälpsanstalterna bör tas tillvara och alt de allmänna advokatbyråema bör utformas med rättshjälpsanstalterna som förebud.

I ett par yttranden betonas vikten av att de rättssökande ges valrätt mellan allmänna och enskilda advokater. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare förmodar att många hellre skulle gå tUl en allmän advokatbyrå än tdl en privatpraktiserande advokat. Detta är ett fullgott skäl att bygga ut de nuvarande rättshjälpsanstalterna.

3 Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972: 4 66

Enligt Föreningen Sveriges statsåklagare utgör advokalverksamhet i samhäUets regi med hänsyn tiU kostnadskontrollen en grandföratsätl-ning för rättshjälpsreformens genomförande. Försäkringsdomstolen framhåUer att genom den föreslagna utbyggnaden det kan bli lättare att organisera en lämplig ärendefördelning och en vidareutbildnings-verksamhet på vissa från advokatsynpunkt speciella rättsområden som t. ex. socialförsäkringen. På de allmänna advokatbyråerna kan det härigenom komma att finnas specialister på socialförsäkringsområdet.

De remissinstanser, som sålunda i princip tUlstyrker en utbyggnad av rättshjälpsanstaltema, understryker emellertid aUmänt att utbyggnaden av det allmännas advokatverksamhet inte får leda tiU inskränkningar i det fria advokatvalet och att föratsättningarna för de fria advokaternas verksamhet inte får i väsentlig mån rubbas. Hovrätten för övre Norrland betonar vikten av att man inte opåkallat försvårar eller förhindrar existensen i landets alla delar av en oberoende advokatkår. För ett fritt statsskick är inte bara domstolarnas oberoende ställning en hörnsten. Även en fri advokatkår är en omistlig tillgång för samhället. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län förefaller det visserligen inte vara möjligt att genomföra de angelägna förstärkningarna av samhällets rättshjälp och ändå till alla delar behålla de allmänna arbetsbetingelser i fråga om konkurrensläge m. m. som hittUls har förelegat för de fria advokaterna. Inte heller kan det enligt länsstyrelsens mening anses försvarligt att en angelägen reform hindras av att sådana förändringar kan komma att påverka enskUda yrkesutövares situation. Det är emellertid angeläget att se tUl att rättshjälpsreformen inte får till följd att principema om ett i möjligaste mån fritt advokalval och underlaget för ett fritt utövande av advokatyrket i väsentliga hänseenden rabbas.

Föreningen Sveriges statsåklagare anför att garantier bör skapas för alt de enskilda och de allmänna advokatbyråerna kan drivas i fri konkurrens på lika viUkor. Varje allmän advokatbyrå bör därför vara organiserad och drivas på sådant sätt att dess verksamhet företagsekonomiskt sett går ihop. Konkurrens bör inte ske på annat sätt än genom befattningshavamas yrkesskicklighet. Utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna bör ske försiktigt allt eftersom behov därav uppkommer. Även hovrätten för Nedre Norrland föratsätter att de statliga och de privata advokaterna skall konkurrera på Uka viUkor. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare och Göteborgs rådhusrätt uttalar att den konkurrens som en utbyggd rättshjälpsorganisation innebär kan medverka till att hålla kostnaderna nere genom att påverka den allmänna prisbildningen. Allmänna advokatbyråer bör emellertid inte få en monopolställning men väl en stäUning som ger dem möjlighet att fritt konkurrera med de privatpraktiserande advokaterna. Valet av offentliga försvarare bör ske fritt mellan privatpraktiserande advokater och aUmänna advokatbyråers advokater med utgångspunkt från vem

Prop. 1972:4 67

som är mest lämplig för uppdraget i det enskilda fallet. Frågan om valet mellan privatpraktiserande advokat och befattningshavare på allmänna advokatbyråer blir inte lika väsentlig i andra mål och ärenden. I dessa fall kommer parten nästan aUtid alt själv ta initiativet och därigenom visa vem han viU ha som biträde. Även socialstyrelsen framhåller det angelägna i att undvika styrning av uppdragen. Om en privatpraktiserande advokat förlorar det för sin verksamhet nödvändiga klientunderlaget, kan de allmänna advokatbyråema i vart fall på de mindre orterna få en mer eller mindre monopolliknande ställning.

Rättshjälpsanstalten i Helsingborg uttalar att det är möjligt att de allmänna advokatbyråerna kan påverka kostnadsutvecklingen för alla slag av advokatbyråer och att detta måste anses vara av stor betydelse. Styrelsen understryker emellertid att inrättandet av allmänna advokatbyråer inte får leda tUl begränsningar i det fria advokatvalet. Fri konkurrens måste råda och detta gäller även i fråga om uppdrag som offentiig försvarare och biträde när rättshjälp lämnas. Enligt kammarrätten bör den i och för sig riktiga målsättningen om de allmänna advo-katbjråemas prisledande ställning inte realiseras på bekostnad av de rättssökandes önskemål om biträde av fria advokater. Hovrätten för Västra Sverige betonar att de allmänna advokatbyråerna inte på grand av behovet av en prisledande ställning bör utvidgas så alt de i realiteten kommer att inta en monopolställning. Avgörande för utbyggnaden bör vara enbart det behov som påkallas av uppgiften att lämna bistånd i rättsliga angelägenheter.

De remissinstanser som har tillstyrkt en utbyggnad och som har berört frågan om rättshjälp mot full avgift har i allmänhet inte gjort någon erinran mot principen att rättshjälp skall kunna utgå mot full avgift. Föreningen Sveriges statsåklagare anser att kostnadskontroUen är betydelsefuU även i de fall där kostnadema för rättshjälpen helt får bäras av den rättssökande. För den enskilde innebär kostnadskontrollen viss garanti för att kostnaden är skälig. För biträdets del medför den att han undgår ogmndad misstanke om oskälig debitering för sina tjänster. Enligt hovrätten för Västra Sverige bör även den som inte kan erhålla fri eller subventionerad rättshjälp ha samma möjlighet som andra att välja meUan allmänna advokatbyråer och privatpraktiserande advokat. Att utesluta en sådan person från möjlighet att anlita allmänna advokatbyråer skuUe inte stå i överensstämmelse med grundkraven för rättshjälpsreformen. Förslaget innebär, uttalar RA, att staten över hela fältet skall driva en med de privatpraktiserande advokaterna konkurrerande verksamhet. RA, som i princip inte har någon erinran mot detta, framhåller dock att den föreslagna ordningen faUer utanför begreppet rättshjälp i traditionell mening.

En i visst hänseende kritisk inställning tUl förslaget om full avgift har emeUertid länsstyrelsen i Stockholms län. I och för sig bör en rätts-

Prop. 1972: 4 68

sökande, som själv får betala hela kostnaden för rättshjälpen, enligt länsstyrelsens mening kunna välja mellan allmänna advokatbyråer och fritt yrkesutövande advokat. Anlitar han den senare, bör emellertid sådant uppdrag inte omfattas av den i allmänhet föratsätta kostnadskontrollen. Skäl saknas att här, lUca litet som inom liknande arbetsområden, d. v. s. konsultverksamhet av olika slag, genomföra en sådan priskontroll. Rättshjälp till icke subventionsberättigade rättssökande bör alltså enligt länsstyrelsen meddelas endast genom befattningshavare på allmän advokatbyrå och därvid endast i den utsträckning rättshjälp tUl de subventionsberättigade inte eftersatts.

Vissa avvikelser från förslaget i denna del förordas också av Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare samt Göteborgs rådhusrätt. Enligt dessa remissinstanser bör tyngdpunkten av statens engagemang på rättshjälpsområdet ligga på området för fri eller subventionerad rättshjälp. Detta hindrar emellertid inte att även andra kan ha rätt att anlita rättshjälpsmyndigheten för att bli anvisade lämpligt biträde. Om rättshjälpsbeslut inte behöver vara en föratsättning för att allmänna advokatbyråer skaU få åta sig ett uppdrag, kan byrån få ett annat verksamhetsområde än enligt promemorian. Verksainhetsomi'å-det bör göras så vidsträckt att byrån blir ett konkurrenskraftigt altemativ tUl de privata advokaterna.

ÅtskiUiga remissinstanser uttrycker tveksamhet inför den föreslagna utbyggnaden.

I några av dessa yttranden uttalas farhågor för att utrymmet för dc privatpraktiserande advokaternas verksamhet kan komma att inskränkas. När rättshjälp i princip kan erhållas i varje rättslig angelägenhet, är det enligt HD:s ledamöter intet som hindrar att rättshjälpen över hela fältet handhas av fria företagare. Skäl kan dock finnas att inrätta samhäUsägda advokalb3Tåer, bl. a. att i vissa delar av landet antalet advokater är OtUlräckligt och att det, även bortsett från sådana regionala ojämnheter, ibland har uttalats bekymmer för advokatkårens rekrytering i stort och för den nuvarande åldersfördelningen inom yrket. Med förslagets utformning kan man dock befara att de fristående advokaterna i framtiden kan komma att undanträngas tiU ett allt mindre verksamhetsområde och — bortsett från ett begränsat anlal affärsjurister — få allt svårare att driva rörelse på ekonomiskt rimliga villkor. RR:s ledamöter anser att det i och för sig är naturligt att man bygger reformen på de nuvarande rättshjälpsanstalterna och tar tillvara den erfarenhet som finns där. En väsentiig utbyggnad torde bli nödvändig för att enhetiighet och resultat av betydelse skall kunna nås. Några principiella betänkligheter synes i och för sig inte föreligga mot att staten engagerar sig i advokatverksamhet. RR:s ledamöter uttalar emellertid också alt de föreslagna aUmänna advokatbyråema kan komma att på ett icke avsett sätt inkräkta på de privatpraktiserande juristernas verk-

Prop. 1972:4 69

samhet. Redan den statliga advokatverksamhetens stora omfattning kan medföra risk för att principen om det fria advokatvalet inte kan realiseras. Risken ökas genom den företrädesstäUning de allmänna advokatbyråerna får i och med att rättshjälpsmyndigheterna fördelar rättshjälpsuppdragen och bestämmer de privatpraktiserande advokaternas arvoden. Det är enligt RR:s ledamöter en öppen fråga om man med en sådan ordning verkligen når den balans meUan den privata och den offentUga advokatverksamheten som åsyftas i promemorian.

Häradshövdingen i Vättle, Ale och Kullings domsaga anför att det föreslagna anstaltssystemet förefaller vara förenat med en inneboende expansionstendens, som kan befaras leda till att de privatpraktiserande juristema efter hand reduceras till en marginell grupp i svag och beroende ställning. Även häradshövdingen i Hedemora domsaga hyser farhågor för att de framtida förutsättningarna för de privatpraktiserande advokaterna kan komma att försämras. I yttrandet framhålls att man kan fömtse att ett stort antal av de nya befattningama vid rättshjälpsanstaltema kommer att besättas av fristående advokater eller vid advokatbyråema verksamma jurister, som inte är advokater. Detta kan menligt inverka på spridningen inom landet av privatpraktiserande advokater tiU förfång för allmänhet och domstolar. En nyetablering av privat advokatverksamhet kommer också att motverkas. Olägenhetema för allmänheten kan inte uppvägas av att de allmänna advokatbyråerna håller mottagningar utanför anstaltsorten. I yttrandet betvivlas att de rättssökande generellt skulle föredra att vända sig till allmän advokatbyrå i stället för en fristående advokat.

Enligt länsåklagaren i Västernorrlands län och Jämtlands län bör rättshjälpen som hittills i första hand grandas på medverkan av det fria advokatväsendet. Yttranden av denna innebörd avges också av nedre justitierevisionen, Svea hovrätt och rådhusrätten i Helsingborg. Det förefaUer nedre justitierevisionen troligt att antalet rättshjälpsärenden så småningom kommer att öka så att en utbyggnad av rättshjälpsanstaltema behövs. Denna bör emellertid ske successivt i mån av behov och det synes böra allvarligt övervägas att så långt möjligt utnyttja och utvidga jämtlandssystemet. En oviss faktor vid utbyggnaden är enligt justitierevisionen den grapp av inkomsttagare som skall ha rätt till rättshjälp men betala hela rättshjälpskostnaden. Svea hovrätt uttalar, att en fristående advokatkår är ett nödvändigt uislag i ett demokratiskt rättssamhälle. En reformerad rättshjälp måste till väsentiig del bygga pä medverkan av en sådan advokatkår. Nya allmänna rättshjälpsanstalter bör inrättas endast i den utsträckning rättshjälpsbehovet inte kan tUlgodoses genom fristående advokater. Rådhusrätten i Helsingborg finner det vara riktigt att statliga advokatbyråer inrättas och att dessa övertar rättshjälpsanstalternas verksamhet. Utbyggnad bör ske efter hand, när behov uppstår som inte lika bra kan tillgodoses genom de pri-

Prop. 1972: 4 70

vatpraktiserande advokaterna eller på annat sätt.

En övervägande kritisk inställning tUl den föreslagna utbyggnaden av rättshjälpsanstalterna har JK, häradshövdingen i Ångermanlands norra domsaga. Svenska försäkringsbolags riksförbund, SACO, Jurist-och samhällsvetareförbundet, Sveriges advokatsamfund och Sveriges fastighetsägareförbund. JK anser det vara en allvarlig brist i promemorian att jämtlandssystemets utvecklingsmöjligheter inte närmare har undersökts. Rättshjälpen bör vidare begränsas till att avse endast den som av ekonomiska skäl behöver samhällets stöd för att ta tiUvara sina rättsliga angelägenheter. En annan lösning förefaUer JK vara både opåkallad och opraktisk och rimma Ula med uppfattningen att rättshjälpen bör ses som en social förmån. Bl. a. mot denna bakgrand blir enligt JK:s mening den föreslagna kraftiga utbyggnaden av rättshjälpsanstaltema inte aktuell. En viss utbyggnad kan möjligen bli nödvändig, särskilt i de delar av landet där rättshjälpsanstalt nu inte finns och främst för att tiUgodose ökade krav på rättshjälp i ulomprocessuella ärenden och förvaltningsärenden. Efterfrågan från en rättssökande allmänhet, som i princip skall få välja fritt mellan privatpraktiserande och på rättshjälpsanstalt anstäUd advokat, bör vara avgörande för omfattningen av utbyggnaden. Enligt Svenska försäkringsbolags riksförbund finns redan en kår av allsidigt kunniga och erfarna jurister, som står till allmänhetens tjänst, och någon sådan kår behöver inte skapas genom en särskild administration. Det i och för sig viktiga intresset av kostnadskontroU torde kunna tUlgodoses genom mindre ingripande åtgärder. SACO hävdar, att den föreslagna väsentiiga utbyggnaden av rättshjälpsanslalterna varken är lämplig eUer nödvändig. I promemorian har inte tUlräckligt beaktats fördelama med en obunden advokatkår och rättshjälpen bör vidare begränsas till dem som behöver ekonomiskt stöd från det allmänna. AUmänna advokatbyråer bör emellertid byggas ut i de delar av landet där rättshjälpsanstalter f. n. inte finns.

Sveriges advokatsamfund framhåller att bristema i den allmänna rättshjälpen inte består i att tillgång till sakkunnig hjälp i rättsliga angelägenheter saknas utan i att rättshjälpen står till förfogande endast för de ekonomiskt sämst ställda grappema. Det är dessa brister som måste avhjälpas och det är detta — och ingenting annat — som bör vara syftet med en reform. Promemorian går emellertid långt utöver detta syfte genom förslaget att staten skaU bedriva en omfattande advokatverksamhet för att biträda inte bara dem som av ekonomiska skäl behöver rättshjälp utan även dem som inte aUs behöver någon sådan samhällelig rättshjälp och som också skall få betala hela rättshjälpskostnaden. Dessutom frångår man den från rättssäkerhetssynpunkt alldeles självklara principen att advokaterna skall stå fria och oberoende i förhållande till det allmänna. Det finns enligt advokatsamfundet ingen som helst anledning att frångå denna princip i vidare mån än vad som av prak-

Prop. 1972: 4 71

tiska och ekonomiska skäl är erforderligt för att sörja för rättshjälp åt dem som behöver ekonomiskt bistånd från det allmännas sida. Förslaget innebär också att staten skall tillskapa en administrativ apparat för att kontrollera även kostnader, som inte till någon del skall bäras av staten utan helt ersättas av den rättssökande. När denne skaU betala vad rättshjälpen kostar är det han — och inte staten — som har intresse av att kostnadema är skäliga. Är den rättssökande missnöjd med den av advokaten begärda ersättningen, kan han få skäligheten prövad antingen av domstol eller genom kostnadsfri skiljedom enligt stadgama för advokatsamfundet. Att klienten skulle tUlmäta den föreslagna kostnadskontrollen något självständigt värde är ytterst osannolikt. När klienten viU anlita privat advokat föranleder förslaget också en byråkratisk ordning för att administrera en rättshjälp, som klienten ändå får betala fullt ut. Förslaget innebär i själva verket att staten över hela fältet skall driva en med de fria advokatema konkurrerande advokatverksamhet. Detta är inte någon uppgift för staten. Advokatsamfundet menar alltså, att det inte behövs någon annan utvidgning av det allmännas advokatverksamhet än den som kan beräknas bli nödvändig för att möta anspråken på rättshjälp från dem som av ekonomiska skäl behöver stöd av det allmänna för att ta tillvara sina rättsliga intressen. Att på förhand bedöma vilken organisation som behövs för delta ändamål är enligt advokatsamfundet praktiskt taget omöjligt. Det understryks att en utvidgning av rättshjälpen tiU nya gmpper i samhället inte med någon logisk nödvändighet måste leda till en motsvarande utökning av det allmännas egen advokatverksamhet. Frågan om en sådan utökning bör uteslutande bedömas med hänsyn tUl vad som är lämpligt dels från den rättshjälpsbehövande allmänhetens synpunkt, dels för att ta tillvara statens intresse av att kostnadema inte blir större än vad de behöver vara. Någon utredning i denna del har emellertid inte skett. Det borde redan av samhällsekonomiska skäl ha undersökts vilka fördelar och nackdelar jämtlandssystemet kan anses ha och om inte de ökade anspråken på rättshjälp i betydande utsträckning skulle kunna tillgodoses på ett både enklare och för statsverket biUigare sätt genom att organisera rättshjälpen efter mönster av jämtlandssystemet i stället för att bygga ut anstaltssystemet på det sätt som har föreslagits i promemorian. En sådan utredning skulle möjligen visa att en utvidgad rättshjälp nödvändiggör en viss utbyggnad av rättshjälpsanstaltema men att det i vissa delar av landet är lämpligare att — åtminstone tUl en början — organisera den statliga rättshjälpen efter mönster av jämtlandssystemet. Vid en försiktig utbyggnad av anstallssystemet efter dessa riktlinjer kan man längre fram bedöma i vad mån en ytterligare utbyggnad bör ske. Att starta med en så omfattande och dyrbar anstaltsorganisation som har föreslagits i promemorian innebär enligt, advokatsamfundets mening en påtaglig risk för överdimensionering.

Prop. 1972: 4 72

Sveriges fastighetsägareförbund hänvisar i sitt yttrande till de synpunkter som advokatsamfimdet har anfört.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser det vara svårt att bilda sig någon säker mening om den föreslagna utbyggnaden, eftersom erfarenheten av den hittiUsvarande utvecklingen på delta område inte har redovisats i promemorian. En liknande ståndpunkt intar Göta hovrätt och länsstyrelsen i Jämtlands län. Enligt förstnämnda hovrätts mening torde det dock vara uppenbart att en vidare uppbyggnad av rättshjälpsanstalterna inte utesluter behovet av rättshjälp enligt jämtiandssystemet i mindre orter. Hovrätten understryker att det viktigaste av allt vid en utbyggnad är att de aUmänna advokatbyråema står på höjden av skickUghet och oförvitlighet och snabbt kan skapa sig respekt och förtroende. Hela reformen förfuskas om den uppfattningen slår igenom att man får sämre rättshjälp hos de allmänna advokatbyråerna än hos enskilda advokater. Mot denna bakgrand stäUer sig hovrätten tvivlande till möjUgheterna att på en gång bygga ut anstalterna i den omfattning som förslaget föratsätter. I fråga om förslaget om rättshjälp mot full avgift anser hovrätten det vara olyckligt från terminologisk synpunkt att med rättshjälp avses dels subventionerad, dels icke subventionerad hjälp. Hovrätten förordar att med rättshjälp skall förstås endast subventionerad rättshjälp och att i andra fall den rättssökandes ansökan skall avslås. Detta bör emellertid inte hindra allmänna advokatbyrån att i mån av tillgång på arbetskraft åta sig även andra uppdrag, varvid dessa uppdrag dock bör falla helt utanför rättshjälpslagen och inte betraktas som rättshjälp. Skäl att begränsa byråns rätt alt åta sig sådana uppdrag till vissa rättssubjekt saknas enligt hovrättens mening helt. Likaså saknas varje anledning alt i sådana fall förordna någon lill biträde och i särskUd ordning pröva ersättningsfrågor.

De remissinstanser, som har uttryckt tveksamhet inför den föreslagna utbyggnaden, berör också frågoma om fördelningen av uppdragen mellan de allmänna advokatbyråema och de privatpraktiserande juristerna samt de allmänna advokatbyråernas prisledande ställning. HD:s ledamöter understryker vikten av att statsmakter och centralmyndighet inte bedriver någon slags styrning, utan att de statliga advokatbyråernas tillväxt motiveras huvudsakligen av det lokala behovet och av den utsträckning i vilken de kan få allmänhetens förtroende. De bör inte utvidgas av sådana skäl som att de bör uppnå en prisledande ställning. Man måste se tUl att de inte genom dolda subventioner kommer att driva en prispolitik som försvårar eller omöjliggör sund konkurrens från de fria advokaterna. Även Sveriges advokatsamfund betonar att principen om det fria advokatvalet inte får naggas i kanten genom att rättshjälpskostnaden hos aUmänna advokatbyrån i det enskUda fallet bestäms tUl lägre belopp än som svarar mot den faktiska kostnaden. Nedre justitierevisionen varnar rent allmänt för övertro på möjligheter-

Prop. 1972: 4 73

na att genom de statliga advokatbyråerna konkurrera i prishänseende. Det är nämligen ytterligt tveksamt om allmänheten fäster nämnvärt avseende vid kostnadsfrågan i sitt val av juridiskt biträde.

Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller i fråga om de allmänna advokatbyråernas prisledande ställning att advokatväsendet har en alldeles speciell struktur. Det övervägande flertalet advokater arbetar ensamma på egen byrå eller tillsammans med en kollega eller biträdande jurist. Advokatverksamheten har därför mycket höga omkostnader. MöjUgheten att genom rationaliseringar, t. ex. sammanföring av advokater i större byråer eller advokathus, uppnå någon mera väsentiig kostnadsreduktion anser hovrätten vara utesluten. Skälet härtiU är att aUmänheten, när den söker advokathjälp, ställer som ett väsentligt och ovUlkorligt krav att advokaten inte får ha något samröre med annan och framför allt inte med den advokat som hjälper motparten. Enligt hov-rätlens mening kan därför tanken om de allmänna advokatbyråernas prisledande ställning komma att medföra en sakligt oskälig bedömning av enskUda advokaters omkostnader. Rådhusrätten i Helsingborg anser att målsättningen att biträdesersättningarna skall bestämmas med till-lämpning av för hela landet gemensamma taxor, utarbetade med utgångspunkt från vad en stor, rationeUt arbetande aUmän advokatbyrå optimalt kan prestera, rimmar Ula med talet om att bevara en fri advokatkår vid sidan av de aUmänna advokatbyråerna.

Jurist- och samhällsvelareförbundet är kritiskt till de principer för ärendefördelningen som har angetts i promemorian. Dessa principer innebär enUgt förbundets uppfattning en styrning lill de allmänna advokatbyråerna, något som på längre sikt kan komma att äventyra det fria advokatvalet. Förbundet anser i stället att uppdragen skall fördelas på de advokater, offentligt anställda och andra, som står tUl förfogande för uppdrag med de jämkningar lämplighetsprövningen kan innebära. SACO och rådhusrätten i Helsingborg ger uttryck för samma uppfattning. Sveriges advokatsamfund understryker att valet av juridiskt biträde inte bör få påverkas äv en sådan omständighet som att den allmänna advokatbyrån önskar vidga sin verksamhet.

I remissyttrandena godtas allmänt alt advokat på de allmänna advokatbyråerna skall kunna förordnas tUl offentlig försvarare. Sveriges advokatsamfund anser emeUertid att sådan advokat endast på uttryckUg begäran av den misstänkte bör få åla sig uppdrag som offentlig försvarare. Advokatsamfundet pekar här på behovet för den enskilde att få biträde av någon som står helt fri och självständig i förhållande till det allmänna. Nedre jusUtierevisionen anför betänkligheter mot tanken alt de allmänna advokatbyråerna skall sköta en betydligt större del av uppdragen som offentUg försvarare än f. n.

Mot namnet "allmän advokatbyrå" har i allmänhet inte framställts någon erinran i remissyttrandena. Sveriges advokatsamfund anser emel-

t3 Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972: 4 74

lertid att förslaget i denna del innebär ell allt annat än tUltalande försök från statens sida alt utnyttja den goodwill som är förenad med yrkesbeteckningen advokat. Ordet advokat betecknar en fri yrkesutövare, som inte är anställd i det allmännas tjänst. Risk föreUgger för förväxling mellan allmän advokatbyrå och av privatpraktiserande advokat driven advokatbyrå. Samfundet framhåller vidare all det finns all anledning att se tiU att ordet rättshjälp ingår i de statiiga rättshjälpsbyråemas benämning, om man, som föreslås i promemorian, skall ha en särskild bestämmelse om slraffrättsUgt skydd för begreppet rättshjälp. Samfundet förordar att benämningen rättshjälpsanstalt behålls. I andra hand föreslås namnet statens rättshjälpsbyrå.

När det gäller administrationen av rättshjälpen anser det stora flertalet av de remissinstanser som har berört frågan att det behövs en särskild regional organisation för att handha rättshjälpen. Denna uppfattning har bl. a. JK, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Övre Norrland, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätterna i Borås, Helsingborg, och Luleå, socialstyrelsen, kammarrätten, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus och Hallands län, domstolskommitlén, HD:s ledamöter, RR:s ledamöter. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges statsåklagare, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, samtliga hörda rättshjälpsanstalter, TCO, SR och RLF.

Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister anser, liksom SR, att det nuvarande rättshjälpssystemet är allför spUttrat. Föreningen framhåUer att vägande kritik kan riktas mot bristen på enhetlighet i nuvarande anordningar för UtomprocessueU rättshjälp. Denna brist på enhetlighet visar sig bl. a. i påfallande stora variationer hos olika huvudmän vid avgränsningen av det klientel, som på grund av sina ekonomiska förhåUanden skall erhålla rättshjälp. Även domstolarnas praxis vid prövning av ansökan om fri rättegång visar starka variationer och underrättema torde knappast ha fått någon vägledning av hovrätternas avgöranden i sådana ärenden. Stockholms stads rättshjälpsanstalt anser det uteslutet att reformen med hänsyn till dess genomgripande natur och de krav på samordning av de samhälleliga resurserna som blir nödvändiga kan genomföras inom ramen för det nuvarande rättshjälpssystemet. Föreningen Sveriges statsåklagare anför att kostnadskontroUen på rättshjälpsområdet i och för sig kan utövas av det samhällsorgan inom vars område den aktuella rättsUga angelägenheten faller. Detta innebär emeUertid att kontrollfunktionen inom varje verksamhetsområde måste utövas av ett ganska stort antal organ med bristande enhetUghet i tUl-lämpningen som trolig följd. Omotiverade kostnadsskUlnader i rättsliga angelägenheter av Ukartad typ bör givetvis i möjligaste mån undvikas. Inte heller får det bli så att uppdrag på visst eller vissa verksamhets-

Prop. 1972: 4 75

områden utan skäl framstår som mera lönsamma än uppdrag inom andra verksamhetsområden. Därigenom kan vissa rättsliga angelägenheter rent faktiskt komma alt eftersättas. Det förefaller därför föreningen välmotiverat att låta kostnadskontrollen på hela rätlshjälpsområdet utövas av ett fåtal för ändamålet särskilt organiserade organ. Enligt länsstyrelsen i Hallands län torde en utbyggnad av rättshjälpen kräva att en särskild organisation byggs upp för alt administrera denna. Med hänsyn tiU såväl det allmännas som den enskildes intresse av alt kostnaderna för rättshjälp inte blir alltför höga, torde det vara nödvändigt alt inrätta statliga organ, som med ledning av centralt meddelade föreskrifter kan utöva ett normerande inflytande på kostnadsutveckUngen.

Hovrätten för Övre Norrland anser det vara nödvändigt att skapa en särskild administration för den ulomprocessuella rättshjälpen. Flera skäl talar mot att domstolarna skall handha denna rättshjälp. Förutom mängden av ärenden torde det viktigaste skälet vara att domstolarna saknar erfarenhet av flertalet slag av de ärenden som skall tiUgodoses med rättshjälpen. Enligt domstolskommittén motiverar de betydligt ökade möjligheterna tiU rättshjälp i ulomprocessuella angelägenheter att rättshjälpen på detta område handhas av statliga, administrativa myndigheter och inte av domstolarna. JK förordar att beslutanderätten i fråga om den processuella rättshjälpen läggs på domstolama. Man kan emellertid inte, anför JK vidare, helt undvara en myndighet som får rättshjälpen tUl huvuduppgift. Det är nämligen knappast möjligt att helt lägga handhavandet av rättshjälp på de myndigheter under vilka de ärenden hör som kräver rättshjälp. Och den ulomprocessuella rättshjälpen kräver under alla förhållanden en viss administration. I varje län bör därför finnas en myndighet som beslutar angående rättshjälp i alla de fall, då besluten inte skall meddelas av domstol, och som handhar administrationen av rättshjälpen.

För den ulomprocessueUa rättshjälpen måste enligt Sveriges advokatsamfund något samhällets organ ha hand om de uppgifter som för den processueUa rättshjälpen bör ankomma på domstolarna. Advokatsamfundet anser det i och för sig inte vara orimligt att även den ulomprocessueUa rättshjälpen anförtros domstolarna. EmeUertid kan det från skUda synpunkter framstå som lämpligare att tillskapa särskilda organ för denna rättshjälp. En enligt samfundets mening lämplig ordning skuUe komma tUl stånd, om man i varje län — eventueUt gemensamt för flera län — inrättar en särskild rättshjälpsstyrelse eUer rältshjälpsnämnd.

En del remissinstanser ifrågasätter eller bestrider behovet av en särskild regional organisation. Dessa remissinstanser är RÅ, en länsåklagare, nedre justitierevisionen, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, ett flertal underrätter, länsstyrelsen i Jämtlands län, LO, Jurist- och samhällsvetare förbundet samt Svenska försäkringsbolags riks-

Prop. 1972:4 76

förbund. En allmänt tveksam inställning till den föreslagna organisationen har statens hyresråd, Hyresgästernas riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund och Svenska företagares riksförbund.

RA, länsåklagaren i Västernorrlands län och Jämtlands län, häradshövdingarna i Hedemora domsaga, Nyköpings domsaga, Vättle, Ale och Kullings domsaga, Ångermanlands norra domsaga, Skellefteå tingslags häradsrätt. Jurist- och samhällsvetareförbundet samt Svenska försäkringsbolags riksförbund menar att en utvidgad rättshjälp bör genomföras huvudsakligen inom ramen för det nuvarande rättshjälpssystemet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser alt den föreslagna administrativa organisationen är överdrivet vidlyftig och kostnadskrävande och att den inte kan förenas med kravet på rättssäkerhet. De i promemorian redovisade skälen för en särskild organisation är enligt hovrätten inte bärande. Hovrätten anser att domstolarna bör handha den processuella rättshjälpen.

Nedre justitierevisionen, Göta hovrätt och rådhusrätten i Jönköping riktar i huvudsak samma kritik mot förslaget om en särsldld organisation. I fråga om den ulomprocessuella rättshjälpen anser Göta hovrätt att man bör undersöka möjligheterna alt låta denna rättshjälp ombesörjas på liknande sätt som nu med de modifikationer som intresset av en intensifierad kostnadskontroll kan föranleda. Nedre justitierevisionen och rådhusrätten i Jönköping anser att det bör övervägas att förlägga prövningen av de rättshjälpsärenden som inte handläggs av domstol tUl länsstyrelserna. Rådhusrätten framhåUer att dessa, antingen som första instans eller som besvärsinslans, handlägger en avsevärd del av förvaltningsärendena. Den erfarenhet som redan nu finns inom länsstyrelsens organisation bör därför kunna utnyttjas även när det gäller att avgöra frågor som angår fri rättshjälp utanför domslolsförfarandet.

LO är tveksam inför den föreslagna organisationen, eftersom denna synes bli alltför omfattande och dyrbar. Åtminstone i ett initialskede torde det säkerUgen vara klokare att låta domstolarna behålla en del av sina nuvarande uppgifter. Enligt RRV har tiUräckligt utvecklade alternativresonemang inte förts i promemorian. Sammanblandningen av myndighetsfunktion och advokatverksamhet synes tveksam från principiell synpunkt. Enligt RRV borde man ha strävat efter en organisationsform som medgett en mera flexibel utbyggnad av rättshjälpen. En möjlighet hade därvid varit att lägga myndighetsfunktionen på en särskild enhet och för uppdragsverksamheten i varje fall under ett övergångsskede knyta an till de främst i landstingsregi uppbyggda rättshjälpsanslalterna och lill privatpraktiserande jurister.

Frågan om huvudmannaskapet för rättshjälpen har berörts i ett trettiotal yttranden. Dessa remissinstanser, däribland Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet, har genomgående lämnat förslaget i denna del utan erinran.

Prop. 1972: 4 77

Den i promemorian föreslagna regionala organisationen, dvs. en rättshjälpsmyndighet vid vilken skall finnas rättshjälpsnämnd och allmän advokatbyrå, godtas eller lämnas utan erinran av bl. a. hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för övre Norrland, rådhusrätten i Borås, socialstyrelsen, kammarrätten, länsstyrelsen i Kronobergs län, Jämtlands läns landsting, RR:s ledamöter, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, Stockholms stads rättshjälpsanstalt, Stockholms läns landstings rättshfälpsanstalt och Malmö stads rättshjälpsanstalt samt TCO.

Det är önskvärt, uttalar Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, att en rättshjälpsmyndighet kan fungera på samma smidiga och obyråkratiska sätt som de nuvarande rättshjälpsanstalterna. Det är uppenbarligen ett sådant önskemål som ligger bakom den skisserade organisationen med en rättshjälpsmyndighet som i sig bl. a. innefattar en allmän advokatbyrå. Om nödvändiga resurser ställs till förfogande kommer enligt föreningens uppfattning en sådan institution att både smidigt sköta administrationen och fullgöra sin primära uppgift att lämna rättshjälp. Den föreslagna sammankopplingen torde emeUertid föratsätta en så långt som möjligt gående gränsdragning mellan de administrativa funktionerna och den allmänna advokatbyråns åligganden, detta för att undvika ev. jävs- eller andra intressekonflikter. Även Stockholms stads rättshjälpsanstalt och Stockholms läns landstings rättshjälpsanstalt framhåller det angelägna i att en klar och otvetydig gränsdragning sker mellan rättshjälpsmyndighelens administrativa funktion och den juridiska rättshjälpsverksamhelen. Gränsdragningen bör enUgt förstnämnda anstalt göras på sådant sätt att befattningshavare, som har att handlägga de administrativa uppgifterna, utesluts från uppdrag som kan medföra jävs- eller intressekonflikt. Från dessa synpunkter förordar Malmö stads rättshjälpsanstalt att den administrative chefen för en rättshjälpsmyndighet endast får åla sig uppdrag som offentlig försvarare. RR:s ledamöter framhåller i fråga om jävssiluationerna att det torde krävas särskilda organisatoriska anordningar för att garantera motpartens oberoende.

I en del yttranden förordas vissa ändringar i fråga om rättshjälps-nämnden. Några remissinstanser anser att nämndens fristående ställning bör ytterligare markeras. Kammarrätten förordar att rättshjälpsnämnden bryts ut ur rättshjälpsmyndigheten och blir ett även i administrativt hänseende från rättshjälpsmyndigheten helt fristående organ.

Flertalet av de remissinstanser, som godtar förslaget om en särskild regional organisation, avstyrker emellertid sammankopplingen av rättshjälpsmyndighet och allmän advokatbyrå. De anser det vara nödvändigt att rättshjälpsmyndigheterna organiseras helt fristående från de allmänna advokatbyråema. Denna uppfattning framförs av bl. a. JK, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätterna i Helsingborg och Östersund, länsstyrelsen i Malmöhus län, dom-

Prop. 1972: 4 78

stolskommittén, HD:s ledamöter, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges statsåklagare, Göteborgs stads rättshjälpsanstalt, rättshjälpsanstalten i Helsingborg, Tornedalens rättshjälpsanstalt och RLF. En kritisk inställning till sammankopplingen har vidare de remissinstanser som, enligt vad som tidigare har anförts, ifrågasätter behovet av eller anser att det inte behövs en särskUd organisation.

HD:s ledamöter uttalar att rättshjälpsmyndigheterna med de aUmänna advokatbyråema har fått en märklig dubbelfunktion. De skall dels handha vissa myndighetsfunktioner, dels fungera i stort sett som vanliga advokatbyråer. Dualismen innebär att rätthjälpsmyndighelen utom att tUlhandagå aUmänheten som en advokatbyrå även skall sköta den mycket grannlaga uppgiften alt träffa avgöranden som rör konkurrensen mellan de allmänna advokatbyråerna och de privata. HD:s ledamöter framhåller vidare det känsliga läge som uppkommer när båda parter i en tvist begär rättshjälp. Förslagels mening synes vara, att sedan ena parten har fått rättshjälp med en jurist på den allmänna advokatbyrån som biträde, motpartens ansökan kan behandlas på samma byrå, dock av annan jurist och med biträde hämtat utifrån. Advokatbyråns engagemang på den förste sökandens sida hindrar självfallet inte att befattningshavare på byrån kan finna även den senare sökandens ansökan oin rättshjälp befogal. För den senare sökanden måste det dock framstå som otUlfredsställande att han för det stöd som rättshjälp innebär skall vara hänvisad till en organisation som redan har engagerat sig för hans motpart.

JK framhåller att den föreslagna ordningen kommer att ställa stora krav på befattningshavarna i de intressekonflikter som kan uppkomma för dem och kan medföra risk för att myndighetsutövningen och advo-katverksamheten inte håUs isär. Sådana misstankar, befogade eller obefogade, skulle kunna inte bara skada rättshjälpsmyndighetens anseende utan även rabba tilltron till rättsväsendet överhuvud. Visserligen skaU, anför JK vidare, särskilda rättshjälpsnämnder fullgöra vissa av myndighetsuppgifterna. Dessa uppgifter kommer dock i första hand att vUa på befattningshavare vid myndigheten. En mångfald exempel kan ges på fall där det skulle vara klart olämpligt att beslutanderätten läggs på sådan befattningshavare. Det kan sålunda inte vara lämpligt att, medan en befattningshavare vid den tUl myndigheten knutna allmänna advokatbyrån företräder ena parten, annan befattningshavare vid samma myndighet får besluta i frågor som rör motparten, t. ex. ansökan om rättshjälp, avgifter, anstånd med betalning av avgifter, utseende av och bestämmande av ersättning till biträde, ställande av säkerhet och rättshjälpens upphörande. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare samt Göteborgs rådhusrätt menar att förslaget om särskUda rättshjälpsnämnder inte är tUlräckligt för att undanröja alla

Prop. 1972:4 79

misstankar om att rättshjälpsmyndigheten kan vara partisk, inte minst därför att nämnden organisatoriskt knyts till myndigheten.

Sveriges advokatsamfund berör i sitt yttrande verkningarna av den föreslagna sammankopplingen vid bl. a. intresseprövningen, utseende av biträde och granskningen av privatpraktiserande juristers kostnadsräkningar. Genom de föreslagna reglerna om intresseprövning kan sökanden för att kunna få rättshjälp bli nödsakad att lämna upplysningar, t. ex. om bevisläget, som allvarligt kan skada honom, om de kommer tUl motpartens kännedom. Någon trygghet för att så inte skall bli fallet erbjuder förslaget inte. Särskilt betänklig måste situationen bli för en svarande, som söker rättshjälp i en tvist, där käranden företräds av aUmänna advokatbyrån. Han måste finna det tämligen orimligt att han på grand av intresseprövningen skall vara tvungen att inför den allmänna advokatbyrån som företräder hans motpart redogöra för bevisläget och andra omständigheter. Den föreslagna rätlshjälpsnämnden kan enligt advokatsamfundet endast i ringa mån minska de betänkligheter som den föreslagna ordningen inger. Den rättssökande måste i första hand lämna sina upplysningar till en befattningshavare på den allmänna advokatbyrå som kanske är eller kan bli motpartens ombud. Rättshjälpsnämnden skall vidare inte ha något eget kansli, utan dess kansliarbete skall skötas av personalen på rättshjälpsmyndigheten. Det material som förebringas inför nämnden blir aUtså känt av den allmänna advokatbyråns personal, trots att denna byrå kanske företräder motparten. Slutligen kommer rättshjälpsnämnden att stå i nära kontakt med den allmänna advokatbyrån, som ingår i samma myndighet. Viss risk kan föreligga för att underhandsinformation från befattningshavare vid den allmänna advokatbyrån tiU ledamot av rättshjälpsnämnden eller till dess sekreterare kan komma att få betydelse för nämndens ställningstagande. I fråga om utseende av biträde anser advokatsamfundet det närmast självklart att befogenheten att utse biträde inte kan anförtros en allmän advokatbyrå, som driver en med de privata advokatema konkurrerande verksamhet och som också kan företräda den rättssökandes motpart. Samfundet påpekar att biträdesfrågan enligt förslaget inte skall hänskjutas tUl rätlshjälpsnämnden i andra fall än då befattningshavaren på den allmänna advokatbyrån anser att biträde inte bör förordnas eller att tUl biträde bör förordnas annan än sökanden har föreslagit. I alla de fall där sökanden inte har föreslagit viss person, står det vederbörande befattningshavare på den allmänna advokatbyrån fullständigt fritt att välja biträde. Uppenbart är, menar samfundet, att han därvid kan komma att låta sig influeras av sådana synpimkter som att tiU biträde bör utses någon advokat, som i sina tidigare mellanhavanden med den allmänna advokatbyrån har visat sig lyhörd för dess önskemål, foglig och medgörlig. Den advokat som med kraft har tagit tiU vara sin klients intressen och därvid visat sig vara orädd.

Prop. 1972:4 80

självständig och "besvärlig" för den allmänna advokatbyrån och dess klienter riskerar att bli utan biträdesförordnanden, utom i de fall där klienten särsldlt begärt honom tUl biträde och den allmänna advokatbyrån inte finner sig kunna undgå att respektera klientens önskemål. Näi det gäUer ersättning till biträden och offentliga försvarare är det enligt advokatsamfundet uppenbart att prövningen inte kan anförtros den allmänna advokatbyrå, som i målet eller ärendet har varit ombud för motparten. Den advokatbyrå som har företrätt den ena parten kan omöjligt vara en lämpUg instans för att bestämma vilket arvode motpartens biträde skall ha. Saken bUr i realiteten inte bättre därför att man på den aUmänna advokatbyrån låter någon annan än den som har varit partsombud fungera som myndighet vid prövning av motpartsombudets ersättningsanspråk.

En del av de remissinstanser, som förordar en särskild regional organisation men som avstyrker sammankopplingen av rättshjälpsmyndighetens och allmänna advokatbyråns verksamhet, föreslår att de myndighetsfunktioner som kan komma att åvila det administrativa organet anförtros åt en fristående rättshjälpsnämnd med egen kansliorganisation. Denna lösning förordas av JK, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Helsingborg, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare samt Tornedalens rättshjälpsanstalt.

Vid den särskilda nämnden bör enligt hovrätten för Västra Sverige enklare och mera rutinbetonade ärenden kunna delegeras till chefen för kansliet, som bör vara jurist. Rådhusrätten i Helsingborg framhåller att ordföranden inom nämnden måste få vidsträckt behörighet alt på egen hand handlägga frågor av mindre principiell betydelse och frågor som kräver skyndsam behandling. I annat fall skulle ledamotskapet för de övriga bli alltför betungande. Rådhusrätten framhåller också att ordföranden i en sådan nämnd inte skulle kunna hållas fullt sysselsatt, om inte nämndens verksamhetsområde i vissa fall görs myckel vidsträckt. Detta skulle å andra sidan försvåra kontakten mellan myndigheten samt allmänhet och advokater. Rådhusrätten konstaterar dock att samma problem har lösts för hyresnämndens vidkommande. Också JK tar upp frågan om delegation inom nämnden. För prövning av ansökningar om rättshjälp behövs enligt hans uppfattning i de flesta fall inte medverkan av hela nämnden. I dessa fall kan man tänka sig en delegation av beslutanderätten till viss befattningshavare i nämnden. Sådan befattningshavare bör vara anträffbar för allmänheten även pä andra platser i länet än nämndens stationeringsort.

Andra remissinstanser menar att, även om advokatverksamheten och myndighetsfunktionerna blir helt åtskUda, man bör behålla konstraktionen med rättshjälpsmyndighet och rättshjälpsnämnd. En sådan uppfattning har HD:s ledamöter. Föreningen Sveriges statsåklagare, Göteborgs stads rättshjälpsanstalt och rättshjälpsanstalten i Helsingborg. HD:s ledamöter framhåller att rätlshjälpsmyndigheterna, när de skiljs

Prop. 1972:4 81

från de allmänna advokatbyråema, troligen blir ganska små. Det är därför tänkbart att de rent organisatoriskt bör knytas tUI bestående myndigheter, L ex. länsstyrelsema. Med en sådan ordning blu- det lättare att ordna vikariat vid ledigheter och en rad andra praktiska angelägenheter.

Vissa remissinstanser tar upp frågan om den friviUiga rättsskyddsförsäkringens roU i det nya systemet. Några av dem understryker att försäkringarna i fortsättningen kommer att ha stor betydelse. Hovrätten för Västra Sverige anför sålunda att de kommer att spela en betydande roU, även om möjUghetema till fri eller subventionerad rättshjälp blir större, Alla kommer inte att kunna få fri eller subventionerad rättshjälp, och för många kommer statens bidrag tUl rättshjälpen inte att uppfattas som ett tillfredsställande ekonomiskt skydd vid oväntade rättegångar. Dessutom kan rättsskyddsförsäkringarna ge skydd mot den ekonomiska belastning som det innebär att behöva betala motpartens rättegångskostnader. Rådhusrätten i Göteborg, häradshövdingen i Listers och Sölvesborgs domsaga och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anlägger liknande synpunkter. Flera remissinstanser, bl. a. JK och rådhusrätten i Borås, understryker att rättsskyddsförsäkringen kommer att utgöra ett betydelsefullt komplement tiU den föreslagna lagstiftningen.

Hovrätten för Västra Sverige framhåUer i sammanhanget vikten av att den föreslagna rättshjälpsreformen inte omöjliggör en försäkringsmässigt godtagbar lösning av rältsskyddsförsäkringen. Försäkringsinspektionen anför att en följd av förslaget synes bli att det ibland tveksamma spörsmålet, humvida förefintiigheten av rättsskyddsförsäkring skaU beaktas vid bedömningen av frågan, om samhällets rättshjälp står tUl förfogande eUer ej, får en klar lösning därigenom att samhällsåta-gandet läggs i botten. A andra sidan är det uppenbart att rättsskydds-försäkringsproblemen vid ett genomförande av promemorieförslaget i oförändrad eUer endast i detaljer modifierad form i mycket kommer i ett nytt läge. Det synes vara utomordentligt angeläget, att försäkringsbranschen inför de svårigheter, som en anpassning av rättsskyddsförsäkringen tUl den nya rättsmiljön kan komma att medföra, mte väljer linjen att upphöra med att tUUiandahåUa rättsskyddsförsäkring. SkuUe detta mot förmodan bli fallet, synes totalvärdet av den nu föreslagna reformen på rättshjälpsområdet ej alls bli vad som torde eftersträvas. Inspektionen är emellertid av den övertygelsen, att försäkringsbranschen skaU kunna åstadkomma en kompletterande ny rättsskyddsförsäkring, som bygger på den grundläggande rätt, som den enskilde nu enUgt förslaget skaU konima att tUlförsäkras i vårt land. Innehållsmässigt synes en sådan försäkring kunna komma att innefatta dels motparts kostnader, dels egna kostnader efter en skala, som står i relation till vederbörandes inkomst. Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåUer att rättsskyddsförsäkringen tiUdelats en betydande roU i det

Prop. 1972: 4 82

nya systemet. Riksförbundet kan i nuvarande läge av naturliga skäl inte redovisa någon definitiv ståndpunkt hos försäkringsbolagen beträffande möjligheten att i det föreslagna systemet låta rättsskyddsförsäkringen få denna roll. Klart är att ett genomförande av det föreliggande förslaget skulle StäUa försäkringsbolagen inför betydande anpassningsproblem. Dessa gäller inte bara detaljer utan först och främst den fundamentala frågan om man kan bibehålla rättsskyddsförsäkringens nuvarande konstraktion med rätlsskyddsmomenlet ingående som en obligatorisk del av vissa, hårt standardiserade, paketförsäkringar. Förslaget skulle medföra en stark förändring av det antal individer som i högre eller lägre grad kan tillgodogöra sig de ekonomiska lättnader som är rättshjälpens syfte. Detta betyder i sin tur att skälighelssynpunkter får en betydUgt starkare och mera materiell innebörd. Försäkringsbolagen, som allmänt sett ser som sin uppgift att tUlhandahåUa kompletteringar till samhälleliga trygghetsarrangemang, har att ta stäUning till dessa frågor sedan det statUga rättshjälpssystemet slutgiltigt utformats. Folksam anser att rättshjälpen lämpar sig mindre väl för individueU försäkring, med hänsyn tiU risken för mindre gott urval. Den utformning rättshjälpen skulle få enligt promemorieförslaget innebär att man svårligen kan ha en fortsatt anknytning tUl paketförsäkringarna av ett skydd som avser att täcka vad som utesluts ur rättshjälpen av den rättssökandes egna kostnader. Om förslaget utan ändringar genomförs, kan detta sålunda komma att innebära alt många kommer i ett sämre läge än tidigare, när det gäUer att tillvarata sin rätt.

FörhåUandet mellan samhällets rättshjälp och den service i rättsliga angelägenheter som lämnas av vissa intresseorganisationer berörs i några yttranden. LO framhåller alt jurist inom organisationen bör kunna biträda medlemmarna inom ramen för rättshjälpen och att enligt organisationens erfarenhet kostnaderna vid anlitande av organisationsjurist genomgående är betydligt lägre än vid anlitande av praktiserande jurist. TCO anser att det måste vara helt klart att samhällets rättshjälp skaU omfatta även sådan verksamhet som bedrivs av TCO-förbundens jurister för medlemmamas räkning. Medlemmar i en facklig organisation, vilka sladgeenligt tillförsäkras rättshjälp, bör vidare — lika lite som innehavare av rältsskyddsförsäkring — icke på denna gmnd gå miste om samhällets rättshjälp. De förmånligare regler som den fackliga organisationens bestämmelser om rättshjälp kan innehålla bör tillåtas verka som ett komplement till samhällets rättshjälp på samma sätt som rättsskyddsförsäkringen. Rättshjälpsavgiften kommer då att betalas av den fackliga organisationen, som däratöver i förekommande fall ersätter de kostnader som ej utgår på grand av samhällets rättshjälp. Hyresgästernas riksförbund utgår från att dess ombudsmän, vUka som regel inte har juridisk examen men är välutbildade på sitt speciella område, skall kunna förordnas tiU biträde i hyrestvister. Sveriges fastighetsägareför-

Prop. 1972: 4 83

bund framhåller att övervägande antalet av fastighetsägareföreningamas ombudsmän som biträder medlemmarna inte är jurister men att de får anses väl skickade att biträda fastighetsägarna i frågor inför t. ex. hyresnämnd, domstol, länsstyrelse eller andra statliga eller kommunala instanser. Förbundet fömtsätter därför att också de tjänstemän inom organisationen, vUka inte är jurister, skall kunna utses tiU biträde i sådana ärenden, där rättshjälpen kan bli aktuell för fastighetsägare och som kan leda tUl rättegång.

RR:s ledamöter framhåller att förslaget innebär att intresseorganisationemas kostnader för tjänster delvis överflyttas på staten och finner inte välbetänkt att belasta det allmänna med kostnader av detta slag. Advokatsamfundet anför liknande synpunkter. I yttrandet uttalas sålunda att man, om man följer riktlinjerna i promemorian inte därigenom bereder organisationernas medlemmar någon vidgad rättshjälp. Vad man gör är väsentligen att man flyttar över rättshjälpskostnaderna eller en stor del av dessa kostnader från organisationerna till det allmänna. Det är enligt advokatsamfundet i hög grad diskutabelt om det allmänna har anledning att på detta sätt bidra till kostnadema för organisationernas verksamhet.

6 Tillämpningsområdet 6.1 Nuvarande ordning

Fri rättegång kan bevUjas endast fysiska personer. LFR är aUtså inte tUlämplig på juridiska personer. Rättshjälpsanstalterna och de advokater som lämnar rättshjälp enligt jämtlandssystemet kan däremot i begränsad utsträckning biträda föratom fysiska personer även dödsbon. Andra juridiska personer än dödsbon kan i princip inte erhålla rättshjälp av det aUmänna.

Enligt LFR föratsätts för fri rättegång att den rättssökande är svensk medborgare. Kungl. Maj:t kan dock under föratsättning av ömsesidighet förordna alt undersåte i viss främmande stat i fråga om rätt liU fri rättegång skall vara likstäUd med svensk medborgare. Med stöd härav har genom kungörelse (1961: 121) angående tillämpning av LFR beträffande medborgare i vissa främmande stater förordnals alt medborgare i Japan eller i stat, ansluten till den europeiska bosättningskonventionen den 13 december 1955, samt, vad beträffar mål vari ej är fråga om ansvar för brotlsUg gärning, medborgare i stat, ansluten till någon av de i Haag den 17 juU 1905 och den 1 mars 1954 dagtecknade konventionema angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, i fråga om rätt tUl fri rättegång skall vara likställd med svensk medborgare. Anslutna tUl dessa konventioner är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike jämte besittningar, Irland, Island, Israel, Italien, Japan, Jugoslavien, Luxemburg, Nederländema med Nederländska Antillerna, Nord-

Prop. 1972:4 84

Irland, Norge, Polen, Portugal jämte besittningar, Rumänien, Schweiz, Sovjetimionen, Spanien, Storbritannien, Tjeckoslovakien, Förbundsrepubliken Tyskland, Ungem, Vatikanstaten och Österrike. Likställighet skall även gäUa beträffande undersåte i tiU Brittiska riket hörande länder och andra områden samt medborgare i stat, ansluten tiU den i New York den 20 jimi 1956 dagtecknade konventionen om indrivning av underhållsbidrag i utlandet om han är kärande eller sökande i mål eller ärende angående underhållsbidrag, vUket har anhängiggjorts genom utrikesdepartementets förmedling enligt konventionens bestämmelser. Vidare föreskrivs i lagen (1969: 644) om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar att om det i lag eller annan författnmg är föreskrivet att viss rättighet tUlkommer utiändsk medborgare imder föratsättning av ömsesidighet i lagstiftningen eller att Kungl. Maj:t får under föratsättnmg av ömsesidighet förordna att viss rättighet skall tillkomma utländsk medborgare, Kungl. Maj:t får förordna att sådan rättighet skaU tillkomma också statslös person eller politisk flykting. I fråga om annan rättighet än sådan som hänför sig till rättegång vid svensk domstol får förordnande avse endast den som stadigvarande vistas i riket, om ej särskilda skäl föranleder annat. Rättighet som tUlkommer utländsk medborgare under förutsättning av ömsesidighet i lagstiftningen tillkommer dock ulan Kungl. Maj:ts förordnande statslös person eller politisk flykting som vislats i riket oavbratet under minst tre år. Med stöd av denna lag har Kungl. Maj:t i kungörelsen (1969: 645) om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar förordnat att i fråga om förmånen av fri rättegång den som är statslös eller politisk flykting, om han stadigvarande vistas här i riket, skaU vara likställd med svensk medborgare och annars med medborgare i den stat, där han stadigvarande vistas. Vid rättshjälp som lämnas av rätlshjälpsanstalt eller genom jämtlandssystemet upprätthålls inte något krav att sökanden skall vara svensk medborgare.

Fri rättegång får endast bevUjas i mål vid allmän underrätt, krigsrätt, ägodelningsrätt, vattendomstol, expropriationsdomstol eller arbetsdomstol, vid förandersökning i brottmål och i ärende som avses i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden eUer eljest inte skaU handläggas i den för tvistemål eller brottmål föreskrivna ordningen. I sistnämnda ärenden får dock fri rättegång beviljas endast om förhandling utsatts i ärendet eller annars med hänsyn till ärendets beskaffenhet och omständighetema i övrigt särskUda skäl föreligger. Målsägande i brottmål får, om brottet hör under allmänt åtal, inte fri rättegång i annat faU än då åklagaren väckt åtal för brottet. Har fri rättegång bevUjats i underrätt åtnjutes förmånerna även i högre rätt om talan har fullföljts. Fri rättegång kan också under vissa vUlkor beviljas av högre rätt för rättegången där.

Enligt normalreglementet för rättshjälpsanstaltema har anstalt att

Prop. 1972: 4 85

kostnadsfritt tillhandagå mindre bemedlade i rättsliga angelägenheter och i sådant avseende bl. a. lämna råd och upplysningar samt hjälp med upprättande av handlingar, biträde vid tvisters bUäggande genom förlikning samt vid utförande av talan i rättegång, anhängiggjord vid domstol inom anstaltens verksamhetsområde.

När det gäller den verksamhet som bedrivs inom ramen för jämtlandssystemet föreskrivs i avtalen mellan landstingen och advokatsamfundets avdelningar att advokaten skall meddela fri utomprocessueU rättshjälp. Häri innefattas biträde i rättsliga angelägenheter för vUket ersättning av allmänna medel inte utgår enligt LFR eller andra bestämmelser. Vissa uppdrag är undantagna från avtalels tillämpning, t. ex. uppdrag som boutredningsman, rättens ombudsman eller förvaltare i konkurs, förmyndare och god man, bodelningsförrättare i vissa fall, skUjeman och biträde vid upprättande av deklaration. Avser ärende framställning om socialhjälp eller om annan åtgärd som ankommer på primärkommunal myndighet, skall advokaten i första hand hänvisa den rättssökande tUl den primärkommunala myndigheten.

En särskUd form av begränsning med hänsyn till ärendets beskaffenhet finns i LFR. Det föreskrivs där att fri rättegång inte får beviljas part, där det måste anses vara av ringa betydelse för honom att hans talan vinner prövning, och iiite heller part vilkens talan grandar sig på överlåtelse, som kan antas ha skett i syfte att därmed vinna fri rättegång. I rättshjälpsanstalternas reglementen saknas direkt motsvarighet till denna bestämmelse. De innehåller emellertid en föreskrift som också syftar till att förhindra att rättshjälp lämnas i fall där detta mte är påkaUat. Enligt föreskriften skall framställning om rättegång som befinnes vara uppenbart ogmndad eller gagnlös avvisas. När det gäller rättshjälp enligt jämtlandssystemet finns en regel som innebär att anspråk som gmndas på överlåtelse, som kan antas ha skett i syfte att därmed erhålla rättshjälp, inte får föranleda biträde. Vidare gäller för denna form av rättshjälp att framställning om åtgärd, som finnes vara uppenbart ogrundad eller av ingen eller ringa betydelse för klienten skaU avvisas.

6.2 Tidigare reformförslag

Rättegångskommittén övervägde i betänkandet SOU 1958: 40 en utvidgning av den processuella rättshjälpen till vissa juridiska personer men fann inte tUlräckliga skäl föreligga för en sådan utvidgning. Vid remissbehandlingen av förslaget framfördes från flera håU erinringar mot kommitténs ståndpunkt. I första hand ansågs det motiverat att överväga att införa möjlighet, för dödsbo att få rättegångshjälp. Från något håll framhölls att behov av rättshjälp inte sällan föreligger för ideeUa föreningar.

Utredningen om rättegångshjälp kom i sitt betänkande fram tUl att

Prop. 1972: 4 86

rättegångshjälp borde kunna bevUjas dödsbo men inte annan juridisk person. Bestämmelser om rättshjälp åt dödsbo finns i 8 § förslaget till lag om rättegångshjälp. Avlider part som åtnjuter rättegångshjälp är enligt förslaget dödsboet i rättegången berättigat till samma förmån. Vidare föreskrivs att dödsbo även i annat fall kan erhåUa rättegångshjälp i sak som gäller tUlgång eUer skuld vid dödsfallet eller i anledning av dödsfallet. Som förutsättning uppställs att med hänsyn tiU boets ställning måste bedömas alt boet inte har möjlighet att betala vad som kan beräknas gå åt för rättegången samt skäligen inte kan fordras att kostnaden skaU bestridas av delägare i boet.

Utredningens förslag om rättegångshjälp åt dödsbo tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtiiga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga. I några yttranden görs dock uttalanden som går ut på att de föreslagna bestämmelserna beträffande dödsbo blivit alltför restriktivt utformade. I ett par yttranden tas frågan upp om rättshjälp åt andra juridiska personer. SärskUt anses skäl föreligga att bevUja handelsbolag rättegångshjälp.

Rättegångskommittén föreslog inte någon annan ändring i förhållande tiU LFR i fråga om den nya lagens tiUämpningsområde än att rättegångshjälp skulle kunna meddelas i mål och ärenden vid hovrätt och högsta domstolen även om sådan hjälp inte är tUlåten i första instans, t. ex. hos inskrivningsdomare eller överexekutor samt att rättegångshjälp inte skulle få bevUjas i mål om betalningsföreläggande med mindre målet hänskjutits till rättegång. Vid remissbehandlingen godtogs förslaget i dessa delar i allmänhet. Från många håU förordades emellertid att rättshjälp skulle kunna bevUjas i mål och ärenden hos administrativa myndigheter.

Utredningen om rättegångshjälp föreslog i fråga om målsägande brottmål att målsäganden i mål om brott som hör imder aUmänt åtal inte skulle kunna få rättegångshjälp för talan om ansvar för brottet, I övrigt föreslog utredningen ingen ändring i förhållande tUl rättegångskommitténs förslag. Även utredningens förslag godtogs i allmänhet vid remissbehandluigen. Endast två remissinstanser hade någon erinran mot den föreslagna begränsningen av målsägandens rätt tUl rättegångshjälp. Liksom vid remissbehandlingen av 1958 års förslag uttrycktes i många yttranden önskemål om att rättegångshjälp skulle kunna bevUjas för mål och ärenden vid administrativa myndigheter.

Den särskUda begränsning med hänsyn tUl ärendets beskaffenhet som innebär att fri rättegång inte får bevUjas bl, a, där det måste anses av ringa betydelse för part att hans talan vinner prövning upptogs oförändrad i de båda utredningsförslagen 1958 och 1965, Beträffande förarbetena tUl bestämmelsen i LFR kan följande nämnas. För att förebygga missbmk av den fria rättegången upptogs i det sakkunnigförslag, som låg tUl grand för LFR, en regel att fri rättegång inte skulle få be-

Prop. 1972: 4 87

vUjas part, om dennes talan var uppenbart ogrundad. De sakkunnigas förslag godtogs inte i propositionen. Departementschefen anförde bl. a, att en sådan prövning måste bli av summarisk beskaffenhet och därför mindre tillförlitlig och att vådan av ett felaktigt bedömande av partens talan vid en förprövning fick betraktas som så mycket större, som det inte var uteslutet att förprövningen i och för sig kunde vara ägnad att medföra en rabbning i förtroendet för domarens eller rättens opartiskhet i målet. Enligt departementschefens uppfattning syntes vidare förprövningen, lagd i domarens eller rättens hand, lätt kunna ge anledning till en känsla av rättsosäkerhet och godtycke för den fattige som sökte få ut sin rätt. Riksdagen godtog departementschefens uppfattning och iagen kom tUl en början att sakna annan föreskrift om förprövning än att fri rättegång inte skulle få beviljas part, vUkens talan grundade sig på överlåtelse, som kunde antas ha skett i syfte att erhålla fri rättegång.

Genom lagändring år 1929 infördes en bestämmelse att fri rättegång inte fick beviljas part, om det måste anses vara av synnerligen ringa betydelse för honom att hans talan vann prövning. Är 1944 ändrades bestämmelsen såtillvida alt ordet "synnerUgen" uteslöts. Bestämmelsen avser inte frågan om partens talan synes mer eller mindre välgrundad och aUtså kan anses ha utsikt att vinna bifall ulan frågan huruvida partens intresse av att få sin sak prövad objektivt sett måste betecknas som ringa. Som exempel på sådana faU anfördes under förarbetena att en person viUe föra process om ett krav mot någon, som ostridigt saknade utmätnmgsbara tUlgångar, eUer att part av uppenbar trakasserUusta drevs att processa (jfr prop. 1929: 191 s. 22),

Rättegångskommittén uttalar i SOU 1958: 40 att de skäl som vid tillkomsten av LFR anfördes mot en i domstolens hand lagd förprövning om partens talan är mer eller mindre välgrundad alltjämt gäller. Det är enligt kommitténs mening lika oförenligt med den nya rättegångsordningens principer som det var med den äldres, att domstolen skulle i förväg, innan parten fått utföra sin talan och lägga fram sin bevisning, söka bedöma, hur stora partens utsikter kunde vara att vinna bifaU tUl sin talan. Kommittén avvisar därför bestämt denna form av förprövning vid domstol. En annan möjlighet är enligt kommittén att, som i främmande lagstiftning ofta är fallet, uppdraga en förprövning huravida partens talan är ogrundad åt något utomstående organ. Därvid kunde t, ex, rättshjälpsanstalt eller särsldld nämnd komma i fråga. Mot en sålunda anordnad förprövning synes belänklighetema från vissa synpunkter vara mindre än mot en förprövning genom domstolens försorg. Dock skulle en förprövning genom ett utomstående organ i viss mån äventyra rättegångshjälpens syfte att göra det möjligt för envar att oberoende av sina ekonomiska villkor tillvarata sina intressen inför domstol, I varje fall synes en förprövning av förevarande

Prop. 1972:4 88

slag inte kunna införas utan alt möjlighet öppnas för sökanden att i högre instans överklaga en prövning som gått honom emot. På så sätt skulle man, innan processen började eller jämsides därmed, i själva saken få en särskUd process inför andra organ än domstol. Denna process skulle dessutom grunda sig på ett ofullständigt processmaterial. En sådan ordning skulle inte vara tUlfredsstäUande från principiell synpunkt och skulle medföra tidsutdräkt. Ytterligare måste beaktas svårigheterna, särskUt i glesare bebodda trakter av landet, att anordna något organ, som skulle vara lämpligt att verkställa prövningen.

Kommittén föreslår således ingen prövning i förväg huravida parts talan är ograndad. Utöver den förprövning som f. n. finns enligt LFR och de bestämmelser kommittén föreslår om skyldighet att erlägga kostnadsbidrag och om återbelalningsskyldighet till statsverket anser kommittén inte ytterligare åtgärder behövliga för att motverka missbrak av rättegångshj alpen.

Utredningen om rättegångshjälp föreslog som nämnts ingen ändring i förhåUande tUl kommittéförslaget. Båda förslagen godtogs aUmänt vid remissbehandlingen,

6.3 Promemorian

Rättshjälp bör enligt promemorian i princip kunna beviljas i varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp föreligger. Vidare bör rättshjälp stå öppen för var och en oberoende av ekonomiska förhållanden. Sökandens ekonomiska belägenhet får i stället inverka vid fastställande av bidraget tUl kostnaderna för rättshjälpen. Rättshjälpen får sålunda en mycket vidsträckt omfattning. I den mån rättshjälpen medför en ekonomisk subvention har den emellertid karaktär av en social förmån. Det synes därför rimligt alt rättshjälp — liksom hittUls — i princip utgår endast tUl fysiska personer. Avsteg från denna princip bör endast komma i fråga beträffande sådana juridiska personer som av sociala skäl bör jämställas med fysiska personer. Så är fallet beträffande dödsbo. Rättshjälp bör sålunda — som även utredningen om rättegångshjälp föreslagit — kunna beviljas dödsbo. En annan kategori juridiska personer som bör särskilt uppmärksammas i detta sammanhang är ideella föreningar. Dessa bedriver verksamhet som i allmänhet inte föranleder något större behov av biträde i rättsliga angelägenheter. De är å andra sidan beroende av medlemsavgifter och inte sällan ekonomiskt stöd från det allmänna. Det kan därför finnas skäl att låta ideella föreningar, åtminstone i begränsad utsträckning, komma i åtnjutande av rättshjälp. Eftersom rättshjälp för ideella föreningar inte är motiverad av sociala skäl bör den inte innebära någon ekonomisk subvention.

Även när det gäller kategorin fysiska personer bör vissa begränsningar i möjligheterna att få rättshjälp uppställas med hänsyn tUl rättshjäl-

Prop. 1972:4 89

pens karaktär av social förmån. Omkostnader i näringsverksamhet synes mot denna bakgmnd inte böra innefattas i det allmännas rättshjälp, I affärslivet är kostnader för biträde i rättsliga angelägenheter ofta en normal företeelse jämförbar med andra driftskostnader som kan påverka verksamhetens resultat. Det framstår därför som naturligt alt näringsidkare håller en viss ekonomisk beredskap även beträffande sådana kostnader. De är också avdragsgilla vid taxering. På grand av det anförda bör rättshjälp inte utgå för näringsidkare i fråga om kostnader för rättshjälp i fråga om angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet. Beträffande näringsidkare kan dock i vissa undantagsfaU sociala skäl åberopas för rättshjälp. Detta gäller främst sådana gränsfall där en näringsidkare praktiskt sett står löntagarna nära eller där sambandet med de privata förhållandena är sådant att rättshjälp inte bör vägras. Ibland kan de ekonomiska förhållandena vara sådana att det kan framstå som stötande att vägra rättshjälp.

Beträffande frågan om rättshjälp åt utlänning framhåUs i promemorian att motiveringen för den gällande ömsesidighetsregeln är att man därigenom kan tUlförsäkra svenska medborgare i den stat med vilken överenskommelse träffas motsvarande förmån i den staten. I promemorian anförs vidare att flertalet utländska medborgare är berättigade till rättshjälp på grund av olika konventioner. Den nu aktuella reformen av rättshjälpen innebär att rättshjälpen får en påtaglig karaktär av social förmån. De skäl som föranlett alt sociala förmåner i aUmänhet oberoende av internationella överenskommelser utgår även tiU utlänningar gäller sålunda i huvudsak även beträffande rättshjälp. För utlänningar finns det uppenbarligen ett speciellt behov av hjälp i rättsliga angelägenheter. Åtskilliga av de problem som möter invandrarna torde röra deras kontakt med myndigheter av olika slag. Det finns aUtså skäl att utvidga rättshjälpen till utländska medborgare. En fömtsättning bör dock vara att vederbörande är bosalt här i riket och fråga är om angelägenhet som har anknytning hit. En sådan ordning överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller för statslösa och politiska flyktingar. Möjligheterna all tUlförsäkra svenska medborgare motsvarande förmåner i andra stater torde inte i nänmvärd grad påverkas av den föreslagna ordningen.

I promemorian tas vidare upp frågan om begränsningar bör införas med hänsyn tiU ärendenas beskaffenhet. I detta hänseende anförs i promemorian bl, a, följande.

En särskild grupp av ärenden för vilka det kan övervägas att införa genereU begränsning av rättshjälpens tillämpningsområde är sådana som kan betecknas som massärenden, t, ex, inskrivningsärenden och bouppteckningar. Skälet för att utesluta sådana ärenden från liUämpningsområdet skulle vara att de genom sin talrika förekomst skulle kunna utgöra en aUtför stor belastning på rältshjälpsorganisationen. Samtidigt

Prop. 1972:4 90

är dessa ärenden i allmänhet av så enkel beskaffenhet att de kan klaras utan biträde. Starka skäl talar emellertid mot att generellt utesluta rättshjälp i dessa ärenden. Även om de i allmänhet är av enkel beskaffenhet kan inte sällan komplikationer inträda som gör att rättsligt biträde är påkallat. För många människor medför just denna typ av ärenden ett viktigt behov av rättshjälp. Särskilt för personer i små omständigheter skulle det framstå som en brist i rättsskyddet om rättshjälp inte kunde komma i fråga i denna typ av ärenden.

Farhågorna att massärendena skulle medföra en alltför stor belastning på rältshjälpsorganisationen bör inte överdrivas. När det gäller inskrivningsärenden torde även i fortsättningen behovet av rättshjälp i huvudsak komma att tillgodoses genom banker och kommunalkontor samt genom den verksamhet som sedan gammalt bedrivs av nämndemän och andra förtroendemän. I dessa frågor lämnas också råd och anvisningar från domstolamas inskrivningsavdelningar. Även när det gäller bouppteckningar kan man räkna med att det huvudsakliga rättshjälpsbehovet kommer att tUlgodoses i traditionella former. I fråga om bouppteckningar torde dock behovet av biträde i relativt stor utsträckning få tillgodoses genom rätlshjälpsmyndigheterna. Inte minst i sådana faU när behållningen är obetydlig och det saknas nära anhöriga som ombesörjer utredningen är det av värde även från aUmän synpunkt alt bouppteckning ombesörjs av rättshjälpsmyndigheten.

Efterfrågan på biträde för ifrågavarande slags ärenden är givetvis i hög grad beroende av vUka avgifter som skall utgå för detta biträde. Behovet av begränsning i tUlströmningen av ärenden synes i stort sett kunna tUlgodoses vid utformningen av reglerna om avgift för rättshjälpen. En i princip obligatorisk grundavgift för all rättshjälp utgör en betydelsefull spärr mot missbruk av rättshjälpen i här avsedda ärenden. EmeUertid är det nödvändigt att införa en ytterligare garanti mot att rältshjälpsorganisationen belastas alltför hårt av dessa ärenden. Det synes därför påkallat att införa en regel av den innebörden att Kungl. Maj:t får förordna att rältshjälpsavgiften i massärenden skall motsvara rättshjälpskostnaden. De ärenden som närmast kan komma i fråga för sådant förordnande är t. ex. bouppteckningar, inskrivningsärenden, namnärenden och besvär över aUmän fastighetstaxering.

En typ av massärenden som särskUt bör uppmärksammas i detta sammanhang är självdeklarationerna. Även när det gäller att upprätta självdeklarationer finns det uppenbarUgen ett behov av biträde. Härom vittnar den rika förekomsten av privata deklarationsbyråer. Det kan sålunda åberopas skäl för att lämna rättshjälp även i dessa ärenden. Med hänsyn tiU mängden av ärenden och koncentrationen till en kort tid på året, skuUe det emeUertid medföra avsevärda organisatoriska svårigheter om rättshjälpsmyndighetema skulle bistå med upprättande av självdeklarationer. Dessa ärenden bör sålunda undantas från rättshjälpens tUlämpningsområde,

Prop. 1972:4 91

I fråga om massärenden bör sålunda införas begränsning av möjUghetema tiU rättshjälp endast när det gäUer upprättande av självdeklarationer, Häratöver bör också övervägas om det i övrigt finns anledning att införa några begränsningar av rättshjälpen med hänsyn tiU ärendenas beskaffenhet.

I fråga om mål och ärenden som tillhör domstols eUer inskrivningsdomares eller konkursdomares prövning bör någon sådan begränsning inte komma i fråga.

När det gäller förvaltningsärendena kan det finnas anledning att skUja på sådana förvaltningsärenden där det föreligger ett motparts-förhåUande, sådana förvaltningsärenden som innebär tvångsåtgärder mot enskUda, skatteärenden och övriga ärenden. Den förstnämnda kategorin av förvaltningsärenden kan utgöras av t. ex, utsökningsmål som handläggs av kronofogde eller överexekutor, hyresmål som handläggs vid hyresnämnd, expropriationsansökningar, vissa förköpsfrågor eUer vissa fastighetsbUdningsärenden, Den prövning som i dessa faU sker inom ramen för förvaltningsförfarandet är av den karaktär att rättshjälp framstår som i huvudsak Uka befogad som i mål eller ärende inför aUmän domstol. Detsamma kan sägas gälla sådana ärenden som innefattar prövning av frågor om administrativa tvångsåtgärder. Det kan här vara fråga om t. ex. frihetsberövande beträffande bam, alkohoUster eUer psykiskt abnorma. Rätlsskyddsbehovet är i dessa fall påtagligt och kan jämföras med vad som vid aUmän domstol gäller i brottmål. När det gäller skatteärenden bör uppmärksammas att rättshjälp enligt vad som tidigare förordats i allmänhet inte utgår tUI näringsidkare beträffande rättsliga angelägenheter i näringsverksamheten. I övrigt torde rättsskyddsbehovet i skatteärenden vara sådant att det inte bör komma i fråga att utesluta dem från rättshjälpen. Kategorin övriga förvaltningsärenden innefattar ärenden av mycket skiftande slag, främst olika slags ansökningar tUl förvaltningsmyndigheter. Förvaltningsmyndigheterna har själva en viss service i dessa frågor. Det torde därför i praktiken inte bli vanligt att rättshjälp begärs i sådana ärenden. En spärr mot missbruk ligger, som tidigare nämnts, också i den grundavgift som skaU utgå för aU rättshjälp.

Vad som nu har anförts har tagit sikte på ärenden som hör under allmän domstols eUer förvaltningsmyndighets prövning. I sammanhanget bör emeUertid uppmärksammas de faU när en tvist på grand av skUjeklausul har undandragits domstols prövning. I dessa fall kan det finnas ett niinst lika stort behov av rättshjälp som om tvisten skall handläggas vid domstol. Tvister som tUlhör skUjemäns prövning bör sålunda inte undantas från rättshjälpen. Rättshjälpen avses dock inte täcka kostnaderna för skiljemännen.

Beträffande frågan om en intresseprövning av den rättssökandes talan bör äga ram anförs i promemorian följande. Som framgår av det

Prop. 1972:4 92

föregående bÖr rättshjälpsreformen leda tiU en betydande utvidgning av rättshjälpen i förhållande tUl vad som nu gäller. Den kommer alt omfatta aUa rättsliga angelägenheter som berör den enskUdes privata förhållanden. Den täcker både judicieUa och administrativa frågor och detta oavsett om saken anhängiggjorts vid domstol eller annan myndighet eller behandlas utan dess medverkan. Den föreslagna reformen innefattar alltså en betydande satsning från det allmännas sida i syfte att öka rättsskyddet och tryggheten i rättsliga angelägenheter. Det är mot den bakgranden naturligt att begränsa rättshjälpen så att obefogade eUer oväsentliga anspråk inte kan drivas med stöd av det aUmänna.

I samband med tidigare förslag på rättshjälpsområdet har ingående diskuterats om en förprövning bör ske av att det rättsliga anspråk som rättshjälpen avser inte är uppenbart ogrundat. Det skäl som åberopats för att införa bestämmelser om förprövning har varit att en sådan ordning skuUe utgöra ett effektivt hinder mot att rättshjälpen missbm-kas och leder tiU oöverlagda och onödiga processer. Att sådant hindras kan sägas vara ett intresse inte enbart för statsverket utan också för sökanden själv och hans motpart. Den mest avgörande invändningen mot en sådan ordning har varit att förprövning vid den domstol som även skall avgöra den aktuella tvisten, om saken skulle föras vidare utan rättshjälp, skulle vara ägnad att medföra en rabbning av förtroendet för rättens opartiskhet och lätt kunna ge anledning tUl en känsla av rättsosäkerhet och godtycke för den som söker få ut sin rätt. Andra invändningar mot regler om förprövning har varit att den bemedlade lill skiUnad från den obemedlade kan få vilken ograndad talan som helst prövad av domstolen samt att en förprövning i viss mån skuUe äventyra rättshjälpens syfte att göra det möjligt för var och en att oberoende av sina ekonomiska vUlkor tillvarata sina intressen.

Den nuvarande bestämmelsen i LFR att fri rättegång inte får bevUjas part om det måste anses vara av ringa betydelse för honom att få sin talan prövad, torde i stort sett sakna praktisk betydelse.

Prövningen av olUca frågor i samband med rättshjälpen skall enligt promemorieförslaget ske hos särskilda rättshjälpsmyndigheter. Därmed skapas förutsättningar att undvika de olägenheter vid en intresseprövning som sammanhänger med att samma myndighet tar ställning både i samband med intresseprövningen och vid tvistens slutliga avgörande. Det sagda innebär att den tidigare framförda främsta invändningen mot en intresseprövning mister åtskiUigt av sin tyngd. I den nya ordningen finns det också goda möjligheter att omge prövningsförfarandet med tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Några avgörande principieUa betänkligheter mot en intresseprövning av frågan om den rättshjälpssökandes anspråk är befogat synes därför inte föreUgga, Inte heUer vad som i övrigt tidigare anförts mot en sådan prövning synes böra tUlmätas avgörande betydelse.

Prop. 1972:4 93

Beträffande den närmare innebörden av intresseprövningen bör utgångspunkten vara att de resurser som ställs tUl förfogande för rättshjälpen utnyttjas effektivt och inriktas på de områden där behovet av rättsskydd är störst. Det är inte möjligt att uttömmande ange alla situationer där rättshjälp bör vägras på grund av den angivna intresseprövningen. Några typfaU synes dock kunna anges.

Rättshjälp bör kunna vägras när anspråket grandas på en klar fel bedömning av gäUande rättsregler och en eventueU talan sålunda är helt utsiktslös. Även i sådana fall när bevisläget är sådant att det framstår som utsiktslöst eller mycket osannoUkt att anspråket kan drivas med framgång bör rättshjälp kunna vägras. Tvister eller anspråk som avser obetydliga ekonomiska värden jämfört med kostnaderna bör i regel inte få drivas med stöd av allmänna medel. Frågan måste givetvis bedömas med hänsyn tiU omständigheterna i det enskUda fallet, främst sökandens ekonomiska situation. Även i sådana fall när ett i och för sig befogat anspråk inte ens på längre sikt kan realiseras därför att motparten saknar tillgångar bör rättshjälp kunna vägras.

Även i andra faU än när det ekonomiska värdet i ett anspråk är obetydligt bör rättshjälp kunna vägras på den grunden att sökanden inte har ett befogat intresse av att få saken prövad. Det kan vara fråga om t. ex. en målsägande som vill föra ansvarstalan för ett brott som ligger under allmänt åtal eUer vissa fall när talan avser ansvar för ärekränkning.

Syftet med intresseprövningen är i första hand alt hindra missbruk av rättshjälpsförmånerna. Bestämmelserna kan givetvis inte medföra några garantier för att rättshjälp endast lämnas i situationer då sökandens anspråk är välgrundat och kan väntas vinna bifall. Betydande marginaler måste givetvis finnas för olika uppfattningar vid denna bedömning. En begränsning följer även av att intresseprövningen ofta måste ske på grandval av en summarisk utredning.

På grand av det anförda föreslås att rättshjälp endast får beviljas när sökanden har ett befogat intresse av att få sin sak prövad. En generalklausul av detta slag synes inte behöva möta några allvarligare betänkligheter om prövningen anordnas så att tUlräckliga garantier för rättssäkerhet föreligger. Goda möjligheter härtill föreligger inom den nya rättshjälpsorganisationen.

Den nu förordade intresseprövningen irmebär en betydande skärpning i förhållande tiU vad som gäller enligt LFR. Det närmare innehållet i begränsningsregeln får i huvudsak överlämnas tUl de tiUämpande myndighetema. Uppenbarligen får begränsningsregeln olika betydelse i olika typer av mål. Sin största betydelse torde intresseprövningen komma att få i dispositiva mål och ärenden. I familjerättsliga och många förvaltningsrättsliga frågor torde begränsningsregeln däremot mera sällan komma att tUlämpas. Om en sökande utan framgång fört talan i

Prop. 1972:4 94

en sådan fråga, kan ifrågavarande bestämmelser dock medföra att en ansökan om rättshjälp för att på nytt driva samma fråga kan avvisas.

Även om rättshjälp inte vägrats på gmnd av de nu aktuella begränsningarna i tUlämpningsonurådet för rättshjälpen kan det senare visa sig att sökanden inte har något befogat intresse av att få sin sak prövad. I själva verket torde intresseprövningen få sin största betydelse på ett senare stadium än när rättshjälpsansökningen prövas. Sålunda kan bevisläget och övriga omständigheter bedömas betydligt säkrare när förhandlingar upptagits med motparten. Om sökanden i ett sådant fall inte viU acceptera att frågan läggs ned eller att förlikning träffas bör möjlighet finnas för rättshjälpsmyndigheten att förordna att rättshjälpen skall upphöra.

Utöver den föreslagna begränsningsregeln mot missbrak av rättshjälpen bör som hittiUs finnas en särskild regel som tar sikte på den situationen att ett anspråk överlåts i syfte att vinna rättshjälp eller att få rättshjälp på förmånUgare viUkor.

Intresseprövningen är avsedd att i första hand ske på grandval av den kortfattade redogörelse för saken som ansökningen skall innehålla. Det är tydligt att denna prövning måste bli summarisk. Den i och för sig begränsade intresseprövning som kan ske vid ansökningstillfäUet måste i reaUteten överlåtas på den privatpraktiserande jurist som har tagit emot sökanden och som har möjlighet att genom frågor till sökanden få upplysnmgar om sakens beskaffenhet. Mot denna bakgrund bör den privatpraktiserande juristen anteckna på ansökningshandlingama, om han tillstyrker eller avstyrker ansökningen om rättshjälp. Gör han sig därvid skyldig till försummelse som leder till att ytterligare rättshjälp beviljas trots att ansökningen borde ha avslagits, bör delta kunna beaktas när ersättning bestäms tUl biträdet. Det är självklart att den privatpraktiserande juristens bedömning av det befogade i ansökningen om ytterligare rättshjälp inte kan gmndas på annat material än som framkommer under konsultationen.

I promemorian anförs vidare att, även om rättshjälp inte har vägrats på grund av inlresseprövningen, det senare under handläggningen av ärendet kan visa sig att sökanden inte har något befogat intresse av att få sin sak behandlad. I själva verket torde, som redan har nämnts, intresseprövningen få sin största betydelse på ett senare stadium än när själva ansökningen om rättshjälp prövas. Om sökanden i ett sådant fall inte vill acceptera att frågan läggs ned eller att förlikning träffas, bör rältshjälpsmyndigheten förordna att rättshjälpen skall upphöra. En sådan bestämmelse får praktisk betydelse inte minst när det gäller att förhindra en obefogad fullföljd av talan.

Om den som har rättshjälp biträds av befattningshavare på allmänna advokatbyrån, bör naturiiglvis denne aktualisera frågan om att rättshjälpen skall upphöra. Har privatpraktiserande jurist förordnats till

Prop. 1972: 4 95

biträde torde — i överensstämmelse med vad som tidigare har sagts om att intresseprövningen vid ansökningstUlfället i vissa fall i realiteten måste göras av sådan jurist — det i praktiken bli denne som kommer alt avgöra när den rättsliga angelägenhet som avses med rättshjälpen inte längre förtjänar samhäUets stöd. I första hand bör naturligtvis den privatpraktiserande juristen, liksom befattningshavaren på den allmänna advokatbyrån, försöka få sin huvudman att godta att saken läggs ned eller att förlikning träffas. Accepterar inte klienten biträdets uppfattning, bör biträdet hänskjuta frågan tUl rättshjälpsmyndighelens prövning.

6.4 Remissyttrandena

Ståndpimkten i promemorian att i princip endast fysisk person skaU kunna bevUjas rättshjälp har godtagits eller lämnats ulan erinran av remissinstanserna.

Också förslaget att dödsbo skall kunna beviljas rättshjälp har genomgående tUlstyrkts eller lämnats utan erinran. Endast en remissinstans, RLF, har motsatt sig förslaget.

Av dem som tillstyrkt förslaget anmärker hovrätten över Skåne och Blekinge att det för vissa dödsbon med en stor krets dödsbodelägare, som kanske därtUl delvis finns utomlands, kan vara svårt att fastställa om de ekonomiska föratsättningama för rättshjälp föreligger. Hovrätten för Nedre Norrland framhåller att promemorieförslaget inte — som 1965 års utredningsförslag — innehåller några inskränkningar beträffande möjligheten för dödsbo att åtnjuta rättshjälp. Hovrätten ifrågasätter om inte dödsbos rätt tiU rättshjälp borde begränsas i överensstämmelse med 1965 års förslag. Advokatsamfundet anser att rättshjälp inte bör bevUjas, om det med hänsyn tUl boets behållning och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden finnes skäligt att dödsboet skaU fuUt ut betala kostnaderna för rättshjälp.

Förslaget att ideell förening skall kunna erhålla rättshjälp och att därvid avgift skall utgå med belopp som motsvarar rättshjälpskostnaden har fått ett blandat mottagande av de remissinstanser som har kommenterat förslaget. Hovrätten för övre Norrland anser det vara en förbättring i förhållande tUl nuvarande ordning. Hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare vUl inte motsätta sig förslaget och rådhusrätten i Borås lämnar det utan erinran. Sex ledamöter i försäkringsdomstolen, kammarrätten och högsta domstolens ledamöter anser att ideell förening bör kunna få subventionerad rättshjälp. Kammarrätten påpekar därvid alt som motiv för rättshjälp åt ideeU förening åberopats att de är beroende av medlemsavgifter och att de inte sällan behöver ekonomiskt slöd från det allmänna. Bestämmelsen om avgiftsskyldighet får emellertid anses inne-

Prop. 1972: 4 96

bära att synpunkten att föreningen kan behöva det aUmännas stöd inte bUr tUlgodosedd. Kammarrätten ifrågasätter om avgiftsbestämmelsen bör utformas så kategoriskt som skett.

I två remissvar förordas en begränsning i möjligheterna för ideeU förening att få rättshjälp. Stockholms läns landstings rättshjälpsanstalt framhåller att gränserna meUan ideell förening och ekonomisk förening ofta är flytande och föreslår därför att ideell förening erhåller rättshjälp endast om särskilda skäl talar för det. Göteborgs stads rättshjälps-anstalt uttalar att fackföreningar, idrottsföreningar och politiska föreningar ofta har mycket god ekonomi och att de knappast torde vara i behov av rättshjälp enUgt den föreslagna lagen. Å andra sidan bör givetvis andra typer av ideella föreningar t. ex. handikappföreningar, kunna erhålla rättshjälp.

Nedre justitierevisionen ifrågasätter om inte sociala skäl föreligger i fråga om vissa ideeUa föreningar, som bedriver arbete inom t. ex. ungdomsvården. Ä andra sidan kan sådana skäl vara uteslutna beträffande många andra föreningar. Socialstyrelsen ifrågasätter om ideell förening bör kunna få rättshjälp men ändå betala full avgift, då föreningen är oförhindrad att vända sig till privatpraktiserande advokat. Socialstyrelsen ifrågasätter om inte samma regel borde gälla för ideell förening som för dödsbo. Stockholms stads rättshjälpsanstalt anser det tveksamt om ideell förening skall erhålla generell rätt tUl rättshjälp.

Statens avlalsverk, som endast berör frågan om rättshjälp åt fackliga organisationer, anför att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer brakar anses som ideeUa föreningar. Mot bakgrund av vad som anförs i promemorian om skälen till att lagen skall omfatta ideella föreningar anser avtalsverket det tveksamt om det varit avsett att också fackliga organisationer skaU kunna erhålla rättshjälp.

JK, hovrätten över Skåne och Blekinge, Advokatsamfundet och Malmö stads rättshfälpsanstalt avstyrker förslaget i denna del. JK hänvisar till sin förut nämnda uppfattning att endast den som av ekonomiska skäl behöver samhällets stöd skall kunna få rättshjälp och till förslagets bestämmelser om bidragsskyldighet för ideell förening. Hovrätten förordar att med rättshjälp skall förstås endast subventionerad rättshjälp och avstyrker därför förslaget. Även om man godtar det vidsträcktare rättshjälpsbegreppet ter det sig emellertid enligt hovrätten omotiverat att sälla ideella föreningar i en särställning. Det skulle te sig direkt stötande att t. ex. LO eller SAF har rätt att anlita allmän advokatbyrå medan en stiftelse för välgörande ändamål saknar denna rätt. Advokatsamfundet erinrar om sin uppfattning alt rättshjälp inte bör beviljas åt den som skall betala fullt ut vad hjälpen kostar. Vidare åberopas uttalandet i promemorian att rättshjälp åt ideella föreningar inte är motiverad av sociala skäl.

Frågan om rättshjälp åt näringsidkare berörs i ett stort antal re-

Prop. 1972: 4 97

missvar. Hovrätten för Nedre Norrland, RR:s ledamöter och Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister godtar i princip huvudregeln att näringsidkare inte skall erhålla rättshjälp men framför samtidigt betänkligheter mot utformningen av den föreslagna regeln. Jurist- och samhällsvetareförbundet har ingen erinran mot förslaget men förutsätter att tillämpningen av bestämmelsen inte blir för snäv. Övriga remissinstanser, som yttrat sig i frågan, avstyrker eller anlägger starkt kritiska synpunkter på förslaget. Till denna grapp hör bl. a. JK, RÄ, nedre justitierevisionen, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, länsstyrelserna i Hallands och Jämtlands län, HD:s ledamöter. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Stockholms stads och Tornedalens rättshjälpsanstalter, rättshjälpsanstalten i Helsingborg, Hyresgästernas riksförbund, RLF, Advokatsamfundet, Sveriges hantverks-och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund och Svenska företagares riksförbund.

Av dem som i princip godtar förslaget framhåller hovrätten för Nedre Norrland att bättre överensstämmelse med motiven skulle uppnås om i stället för synnerliga skäl uppställdes särskUda skäl som villkor för rättshjälp. RR:s ledamöter anser den föreslagna begränsningen av rättshjälpen i det stora hela välbetänkt. Den har i promemorian motiverats bl. a. med alt rättegångs- och liknande kostnader i näringsverksamhet är avdragsgilla vid taxering. Även om så inte alllid är fallet med dessa kostnader, exempelvis kostnader i samband med förvärv av rörelse eller i skattemål, bör dock den advokatverksamhet som hänför sig till affärslivet inte dras in under den utbyggda rättshjälpen. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister framhåller att förslaget kan innebära en försämring för näringsidkare jämfört med LFR och ifrågasätter om inte en uppmjukning kunde ske. Liksom hovrätten för Nedre Norrland framför föreningen förslaget all synnerliga skäl byts mot särskilda skäl.

TUl de avstyrkande remissinstanserna hör nedre justitierevisionen som anför. Enligt justitierevisionens mening saknas det bärande skäl för att på detta sätt i princip utesluta näringsidkare från tUlgång lUl rättshjälp. Gränsdragningen mellan anställningsförhållande och företagsamhet i egen regi är ofta svår alt göra, och såväl tolkningen av dessa båda begrepp som tiUämpningen av den föreslagna lagregelns undanlagsbestämmelse skulle säkerligen komma att många gånger förorsaka bryderi och osäkerhet. Ur social synpunkt är det för övrigt inte mindre angeläget att en näringsidkare i små ekonomiska omständigheter bereds möjlighet att ta tUlvara sin rätt i fråga om sin näring än alt han erhåller bistånd i fråga om sina rent privata angelägenheter, ty i båda fallen drabbas han och hans familj lika hårt av följderna av att han genom ekonomiskt trångmål förlorar sin rätt. För flertalet småföretagare är rättegångskostnader en i budgeten oförutsedd utgiftspost. Förelag-

4 Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972:4 98

samhet i större skala bedrivs vanligen i aktiebolagsform. Justitierevisionen vill med hänsyn till det nu sagda avstyrka förslaget. De omständigheter som i promemorian åberopas till stöd för alt från rättshjälp utesluta näringsidkare synes kunna vinna erforderligt beaktande när rättshjälpsavgiften bestäms. Hovrätten över Skåne och Blekinge, som också avstyrker förslaget, invänder att de skäl, som skulle motivera att rättshjälp skall lämnas näringsidkare är sådana att det kan vara tveksamt om de inte överensstämmer med de villkor som gäller för beviljande av rättshjälp över huvud laget. Hovrätten finner det vidare vid en reform av samhällets rättshjälp principiellt motbjudande att en grupp, som enligt det nuvarande systemet kan få fri rättegång, utesluts. Att avdrag vid taxering kan ske av kostnader för juridisk hjälp är inte ett skäl att utesluta de näringsidkare, som är i de ekonomiska omständigheter som utgör vUlkor för att rättshjälp skall beviljas; dessa näringsidkare kan förutsättas inte kunna sätta av pengar till en svårförutsebar process och är inte mycket betjänta av att i efterhand, långt efter det att behovet av rättshjälp förelegat, få göra avdrag för kostnaden. Hovrätten för Övre Norrland anser att de skäl som anförts för denna begränsning inte är bärande. Det gäller här en heterogen grupp personer, som utövar sin näring under högst varierande ekonomiska förhållanden. Såsom näringsidkare torde böra anses exempelvis lantbrukare, småhantverkare, innehavare av mindre butiker, konstnärer, författare och fritt verksamma vetenskapsmän. Det kan inte vara en realistisk tanke, att sådana näringsidkare alltid skall hålla en ekonomisk beredskap för att kunna betala eventuella rättegångskostnader eller liknande kostnader. Det kan tilläggas att även en löntagare, som tvingats in i en lönetvist och drabbats av rättegångskostnader, torde vara berättigad tUl avdrag för kostnaden vid beskattningen. Det ekonomiska grandskydd, rättshjälpen avser att ge, bör vara lika för alla, oavsett yrke eller näring.

Sveriges hantverks- och industriorganisation erinrar om att ATP i dag utgår inte enbart tiU löntagare utan också lill företagare och att de förmåner beträffande ersättning vid sjukdom etc. som tidigare varit förbehållna löntagare i dag också står öppna för företagare. Ett ytterligare exempel på utjämning är de arbetslöshetskassor som under de senaste åren bildats för företagare. Det finns därför enligt organisationen inte någon motivering för att på det sätt som gjorts i promemorian dra en skarp gräns mellan fysiska personer i allmänhet och fysiska personer som får sin utkomst som företagare. Inkomstmässigt sett finns i vårt land, speciellt när det gäller de mindre och medelstora företagen inom organisationens näringsgrupp och andra närslående näringsgrupper, åtskilliga företagare vars kontantinkomster inte överstiger och ofta också understiger vad hans anställda har.

Förslaget i promemorian att utiänning som inte är bosatt här i riket inte får beviljas rättshjälp och att inte heller annan utlänning kan få

Prop. 1972:4 99

rättshjälp i fråga om angelägenhet som saknar anknytning här i riket har berörts i ett tjugotal remissyttranden. Till den del förslaget innebär att utlänning skall kunna beviljas rättshjälp oavsett i vilket land han är medborgare godtas del i alla remissvaren.

Kravet på att utlänningen för att få rättshjälp skall vara bosalt här i landet kritiseras däremot av åtskilliga remissinstanser. Hovrätten för Västra Sverige framhåller att den föreslagna bestämmelsen förefaller alt stå i strid med en del konventioner. Lagtexten bör därför kompletteras med en motsvarighet tUl 16 § LFR som ger Kungl. Maj:t möjUghet att besluta att medborgare i viss främmande stat skall ha samma rättshjälpsförmåner som svensk medborgare. Liknande uttalanden görs av bl. a. Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, Göteborgs rådhusrätt och rättshjälpsanstalterna i Stockholms stad, Malmö och Göteborg. Rättshjälpsanstalten i Malmö framhåller vidare alt förslaget utestänger i övriga delar av Norden bosatta finska, danska, norska och isländska medborgare med behov av rättshjälp från praktisk möjlighet att föra talan i Sverige enligt bestämmelsema i 7 § KF den 31 december 1931 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. Rättshjälpsanstalten i Göteborg anför att förslaget innebär en väsentligt sämre service i en rad avseenden och kan i många fall leda tUl rättsförluster. Enligt Statens invandrarverk kan det förekomma fall där rättshjälp borde kunna bevUjas en utomlands bosatt utlänning i ärende med anknytning hil. Exempelvis bör en utlänning som varit bosatt här en lång tid och som efter det han flyttat tiUbaka till sitt hemland blir invecklad i en process som rör hans rätt tUl pension här i landet kunna få rättshjälp i denna angelägenhet. Uttalanden av liknande innebörd görs av socialstyrelsen och LO.

Statens invandrarverk anför vidare att i Sverige bosatt utlänning hittills i vissa fall beviljats rättshjälp i angelägenhet som inte har anknytning hit. Del har sålunda förekommit att utlänning av rättshjälpsanstalt fått hjälp med att föra process utomlands som rört hans rätt tUl skadestånd på grand av förföljelse, som han tidigare utsatts för utanför Sverige. Denna möjlighet bör enligt verkets mening bibehållas. Även i andra situationer kan det vara önskvärt att bevUja rättshjälp åt en här bosatt utlänning i angelägenhet ulan anknytning hit. Verket anför sammanfattningsvis att det kan vara svårt att överblicka alla de situationer som kan uppkomma och anser att en tänkbar lösning skulle vara att i rätlshjälpslagen införa en allmän klausul som ger Kungl. Maj:t möjlighet att förordna om tUlämplighet av lagen i angivna och liknande situationer. Även rältshjälpsanstalten i Göteborg kritiserar kravet på anknytning här i riket. Utlänningen kan i många fall ha etl berättigat anspråk att erhålla rättshjälp i frågor om angelägenhet i utlandet. Som exempel nämns förhåUandena i gränstrakterna. Länsåklagaren i Värmlands län gör liknande uttalanden och förordar att det överlåts åt rätts-

Prop. 1972: 4 100

hjälpsjurislens omdöme att ge en rimUg begränsning av rättshjälpen till utlänningar såvitt avser angelägenheter i hemlandet. Advokatsamfundet ullalar alt skäl för kravet givetvis inte saknas men anser att det innefattar en viss diskriminering av utlänningar i jämförelse med vad som gäller för svenska medborgare. Advokatsamfundet hemställer att frågan övervägs närmare.

Förslaget i promemorian att s. k. massärenden i princip skaU omfattas av rättshjälpen berörs i ett fåtal yttranden. De remissinstanser som tagit upp frågan godtar förslaget. TiU denna grupp hör bl. a. IK, nedre justitierevisionen, RR:s ledamöter och Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister. RR:s ledamöter uttalar beträffande andra skatteärenden än deklarationsärenden, främst besvär i taxerings- och uppbördsärenden, att det får anses riktigt att de i princip inte utesluts från rättshjälpen. Det får emellertid antas att intresseprövningen här kommer att få en inte ringa betydelse. Om de allmänna advokatbyråema skulle i någon större utsträckning engagera sig i det betydande antal skattetvister som rör värderingar och skälighetsbedömningar, torde detta innebära en avsevärd påfrestning för organisationen. Advokatsamfundet anser att det inte finns skäl att undanta massärendena från rättshjälpen men att det inte heUer finns något skäl att i dessa ärenden meddela rättshjälp i andra fall än sådana där sökanden inte utan sådan hjälp kan få erforderligt bistånd. Om man inför den regeln att rättshjälp inte skall beviljas i sådana fall där kostnaderna inte kommer att överstiga vad sökanden har både råd och skyldighet att betala, behövs inga särskilda bestämmelser om massärenden.

Förslaget alt Kungl. Maj:t skall kunna förordna all rältshjälpsavgiften i massärenden skall motsvara rättshjälpskoslnaden har godtagits av dem som särskUt berört frågan.

I ett tjugotal yttranden kommenteras förslaget att rättshjälp inte skall få meddelas i fråga om upprättande av självdeklaration. I flertalet av dessa yttranden godtas promemorians ståndpunkt. Advokatsamfundet uttalar att det visserligen vore i och för sig i hög grad önskvärt att kunna bereda aUmänheten vidgade möjligheter lill sakkunnig hjälp. Men av praktiska skäl torde det vara omöjligt att lösa denna fråga inom ramen för den allmänna rättshjälpen. Varken de av staten drivna rättshjälps-byråerna eller de privatpraktiserande advokaterna skulle ens tillnärmelsevis räcka tUl för alt under deklarationstiden bistå allmänheten i den utsträckning som skulle bli följden, om rättshjälpen skulle omfatta även upprättandet av självdeklarationer. Av samma mening är bl. a. JK, justitierevisionen, hovrätten för Övre Norrland, regeringsrättens ledamöter, Stockholms läns landstings rättshjälpsanstall och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare.

Rådhusrätten i Borås ansluter sig i allt väsentligt till uttalandena i promemorian men vUl ifrågasätta, om något imdantagslöst förbud bör

Prop. 1972:4 101

uppställas mot att låta rättshjälpen omfatta även upprättande av självdeklaration. Visserligen är rådhusrätten väl medveten om att en generell rättshjälp i dessa ärenden säkerligen skulle vålla oöverkomliga praktiska problem. Men i undantagsfall kan det vara angeläget att en allmän advokatbyrå även lämnar hjälp vid upprättandet av självdeklaration. Malmö stads rättshjälpsanstalt framför liknande synpunkter. Att upprätta självdeklaration kan enligt rältshjälpsanstalten vara ett led i arbetet för en klient i t. ex. ett skadeståndsmål. Om vid slutuppgörelse livränta utbetalas för flera år tillbaka samtidigt som ersättning för lyte och men samt sveda och värk utgår, har klienten ofta ett klart behov av hjälp med deklarationen det året. I samband med deklarationen för retroaktiv livränta bör ofta upprättas ansökan om beskattning av ackumulerad inkomst. Även andra fall kan tänkas där deklarationen utgör ett naturligt led i ett ärendes handläggning. I andra än sädana fall bör självdeklaration på skäl, som anförts i promemorian, inte förekomma vid rältshjälpsmyndigheten.

I några yttranden görs uttalanden som går ut på att frågan om rättshjälp för all upprätta självdeklaration bör övervägas ytterligare. Hovrätten över Skåne och Blekinge har ingenting att invända i sak men framhåller alt, eftersom samhäUet har ålagt medborgarna skyldighet att avge självdeklaration, samhället också borde sörja för att de som inte klarar av det på egen hand får den hjälp de behöver. Det nuvarande systemet med privata deklarationsbyråer är klart oliUfredsställande. Hovrätten anser därför alt samhället borde organisera den deklarations-hjälp som det föreligger ett så stort behov av. En sådan organisationsuppgift synes lämpligen kunna anförtros åt de allmänna advokatbyråerna. Kammarrätten finner uppenbart att det föreligger ett behov av rättshjälp avseende upprättande av självdeklaration. Den möjlighet som i dag kan finnas för skattskyldig att vända sig till vederbörande laxe-ringsnämndsordförande, lokal skattemyndighet eller länsstyrelses taxeringsavdelning är helt otillräcklig. Den personella utrustningen för en mer genomförd serviceverksamhet saknas, och det kan f. ö. ifrågasättas om de granskande och prövande myndighetema bör engageras för sådan rådgivande verksamhet. Ett talande uttryck för många skattskyldigas behov av att få deklaralionshjälp — detta gäller f. ö. ofta nog även enkla deklarationer — är det otal mer eller mindre kvalificerade deklarationsbyråer som upprättas i deklarationstider. Det är inte tUlfredsstäl-lande att de skattskyldiga vid fuUgörande av deklarationsskyldigheten skall vara hänvisade att mot betalning anlita byråer, vars sakkunskap erfarenhetsmässigt kan vara ganska ringa. Fömtom kostnadsaspekten bör beaktas risken för rättsförluster och faran för att deklarationen blir så oriktig att straffpåföljd kan ifrågakomma. Läget i sistnämnda hänseende skärps f. ö. väsentligt om vad som föreslagits i belänkandet "Skattebrotten" (SOU 1969: 42) genomförs. Landskontorsutredningen föreslog

Prop. 1972:4 102

i sitt betänkande "Skatteförvaltningen" (SOU 1967: 22) vissa åtgärder för att förbättra läget. Den utväg, som där anvisades, mötte viss kritik från bl. a. kammarrättens sida. Detta betyder emellertid inte att nuvarande förhållanden är acceptabla. Kammarrrätten anser alltså att frågan ånyo bör övervägas. Möjligen kan detta inte ske redan i nuvarande sammanhang men fortsatta överväganden bör inte skjutas på en obestämd framtid. Auktoriserade och eventuellt statsunderstödda skaltebyråer, fristående eller anknutna till den allmänna rättshjälpsorganisationen, kan därvid böra övervägas. Dessa skulle måhända också kunna biträda med sådan rättshjälp, som enUgt förslaget är tänkt att kunna bevUjas vid processer i taxeringsärenden. Rättshjälpsanstalten i Helsingborg erinrar om att primärkommunema på sina håll i samband med att självdeklarationer skall inges inrättar deklarationsbyråer, som mot en mindre avgift lämnar allmänheten råd och bistånd med upprättandet. Det kan ifrågasättas om inte detta är en uppgift som borde övertas av staten ocb exempelvis förmedlas av rättshjälpsanstalt.

Arbetsgrappens förslag, att rättshjälp inte skall få beviljas den som inte har ett befogat intresse att få sin sak behandlad kommenteras i ett drygt trettiotal yttranden. Bland de remissinstanser som yttrar sig i frågan finns en mindre grapp som godtar förslaget eller lämnar det utan erinran. TUl denna grapp hör bl. a. Stockholms rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö, RR:s ledamöter, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, Stockholms stads rättshjälpsanstalt och LO. En något större grapp avstyrker den föreslagna intresseprövningen. Till dem som avstyrker förslaget hör bl. a. JK, RÄ, nedre justitierevisionen. Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland och Advokatsamfundet. I övriga yttranden som tar upp frågan uttalas tveksamhet inför förslaget eller önskemål om jämkningar.

RR:s ledamöter, som finner att den föreslagna ordningen i huvudsak kan godtas, framhåller att den begränsning av rättshjälpen som ligger i intresseprövningen får betydelse även i förvaltningsrältsliga frågor. En väl avvägd intresseprövning bör kunna medverka till att förvaltningsärenden som grandar sig på missförstånd eller Uknande läggs till rätta på ett tidigt stadium. Samtidigt är det, inom förvaltningsområdet lika väl som inom området för de allmänna domstolarnas verksamhet, väsentligt att vid intresseprövningen lämnas betydande utrymme för skilda uppfattningar om det välgrundade i sökandens anspråk och att prövningen begränsas tiU vad som krävs för att förhindra missbruk av rättshjälpen, Stockholms stads rättshjälpsanstalt uttalar att den föreslagna inresseprövningen synes väl överensstämma med de regler som tUlämpas vid rättshjälpsanslalterna och som visat sig fungera på ett tUlfredsstäUande sätt. Mot utformningen av bestämmelsen är därför intet att erinra. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister har i huvudsak

Prop. 1972: 4 103

ingen erinran mot förslaget. Föreningen framhåller dock att det för den enskildes rättssäkerhet är betydelsefullt att rältshjälpsmyndigheten liksom den enskilde advokaten iakttar stor försiktighet vid tillämpningen. Enligt LO:s mening torde det inte råda någon tvekan om att en intresseprövning måste ske, så att inte rättshjälpens resurser kommer att tas i anspråk i helt meningslösa och utsiktslösa rättslägen. En annan sak är att då denna prövning oftast måste ske efter en summarisk utredning, så måste den prövande myndigheten vara utomordentligt säker på sin sak, innan ett anspråk anses som obefogat. Vid den första prövningen bör således endast de uppenbart obefogade anspråken avvisas. Den rätlshjälpssökande skall inte heller anses ha ett befogat intresse att få saken prövad om tvisten eller anspråket avser obetydliga ekonomiska värden. LO har i princip inget att invända mot detta. Organisationen vill dock framhålla, alt även om det från den enskilde rätlshjälpssökandens synpunkt kan röra sig om obetydliga ekonomiska värden, så kan rättsanspråket ha betydelse för flera än den rättssökande, vilket i verkligheten kan innebära att utgången av en rättslig prövning kan ha ett betydande ekonomiskt värde utöver varom är fråga i målet. Avgörandet i det enskilda målet kan således ha stor betydelse för t. ex. stora konsu-menlgrapper, löntagargrupper eller andra intressegrapper. I sådana fall förutsätter LO att något avseende inte kommer att fästas vid att tvisten eller anspråket i det enskilda fallet avser obetydliga ekonomiska värden jämfört med kostnaderna i ärendet eller målet. Rådhusrätten i Malmö ser med tillfredsställelse att det genom förslaget skapas möjlighet till en förhandsprövning av parts talan. En sådan förhandsprövning är dock en synnerligen grannlaga uppgift och rådhusrätten är tveksam om den föreslagna lagtexten ger myndigheterna tillräckligt stöd och ledning för alt verkligen hindra missbruk av rättshjälpsförmånerna. Del förefaller också rådhusrätten som om vissa av de i promemorian nämnda exemplen skulle vara mindre väl valda. Möjligen beror detta på alt med rättshjälp i dessa exempel i själva verket åsyftats rättegång. Rådhusrätten anser sålunda, att rättshjälp bör meddelas för en förberedande behandling och undersökning av ett anspråk beträffande vilket det kanske inte finnes stor sannolUihet för att det skall kunna drivas med framgång. Delsamma gäller de fall då motparten saknar tillgångar. Däremot bör rättshjälp för rättegång kunna vägras i dylika fall, i den män sådan hjälp inte erfordras för preskriptionsavbrott.

Till dem som inte är beredda alt godta promemorieförslaget hör JK som anför i huvudsak följande. Att rättshjälp bör kunna vägras när anspråket grundas på en klar felbedömning av gällande rättsregler — en rättssökande vill exempelvis föra en arvsprocess när arvsrätt enligt lag inte föreligger — är helt uppenbart. En vägran kan väl också godtas när anspråket avser etl även efter sökandens egen måttstock obetydligt värde eller när någon vill föra ansvarstalan för ett brott som ligger under

Prop. 1972:4 104

allmänt åtal. Men att efter en summarisk och kanske otillförlitlig utredning bedöma om bevisläget är sådant att det framstår som mycket osannolikt att ett anspråk kan drivas med framgång är en synnerligen vansklig uppgift för vUken myndighet som än får sig uppgiften anförtrodd. Sannolikt skulle myndigheten bli mycket försiktig i sin bedömning; i allt fall borde den vara det. Annars skulle finnas risk för felbedömningar till den rättssökandes nackdel, vilka skulle bli särskilt allvarliga om, såsom föreslås i promemorian, fullföljdsrätt skulle vara utesluten. Det torde vidare vara mycket vanskligt att avgöra om ett i och för sig befogat anspråk inte ens på längre sikt kan realiseras därför all motparten saknar tillgångar. Oavsett vilken myndighet som får hand om intresse-prövningen, bör denna göras betydligt mer begränsad än som skett i förslaget. Bestämmelsen torde böra ges i huvudsak samma innehåll som motsvarande regel i LFR. Det är tydligt att en så utformad bestämmelse inte kan bli den effektiva spärr mot missbmk av rättshjälpen eller det led i kostnadskontrollen som avsetts. Vad som i dessa avseenden går förlorat kan emellertid ersättas genom att reglerna om den enskildes bidragsskyldighet och om behörighetsvillkor för biträde utformas så att missbruk av rättshjälpen i regel inte behöver befaras.

Nedre justitierevisionen framhåller att obefogade rättegångar med hjälp av fri rättegång hittills inte förts i nämnvärd utsträckning. Visserligen kommer rättshjälpen enligt förslaget att utsträckas till inkomst-grapper som f. n. inte kan få fri rättegång, men för dem utgör både rältshjälpsavgiften och risken att få svara för motpartens kostnader avhållande moment. Vidare anser justitierevisionen att allvarliga betänkligheter av principiell natur kan anföras mot en skärpt intresseprövning i förväg. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att det med hänsyn till svårigheterna att göra en intresseprövning på förhand inte är sannolikt att förslagels bestämmelser får någon större effekt.

Advokatsamfundet, som ställer sig starkt kritiskt till den föreslagna ordningen, anser att det är uppenbart att varje förprövning är förenad med utomordentliga vanskligheter. Dessa belyses enligt samfundets mening av de exempel som i promemorian har anförts på situationer där rättshjälp bör kunna vägras. Beträffande det först anförda exemplet, att anspråket grundas på en klar felbedömning av rättsläget, uttalas att det inte utgör något praktiskt problem. Sökanden har säkerligen redan vid konsultationen fått besked om att han inte har någon juridisk rätt och att den konsulterade juristen inte vill medverka. Angående det fallet att bevisläget är sådant att det framstår som utsiktslöst eller mycket sannolikt att anspråket kan drivas med framgång framhålls svårigheten att på förhand bedöma detta. Samfundet anför bl. a. att det kan visa sig senare alt det kan skaffas fram bevisning som sökanden från början inte känt tUl. I fråga om det fallet alt tvisten eller anspråket avser obetydliga ekonomiska värden uttalas bl. a. att, om rättshjälp i ell sådant

Prop. 1972: 4 105

fall skall vägras, det betyder att man i realiteten gör avsteg från principen att ingen av kostnadsskäl skall hindras att göra sin rätt gällande. Samfundet vänder sig vidare mot det i promemorian anförda exemplet all ett i och för sig befogat anspråk inte ens på längre sikt kan realiseras därför att motparten saknar tillgångar och ställer frågan hur man skall kunna veta att anspråk inte ens på längre sikt är realiserbart. Dessutom kan det vara fråga om fall där talan måste väckas inom viss tid om inte rätlen lill talan skall förloras.

Beträffande det fallet alt en målsägande vill föra ansvarstalan för ett brott som ligger under allmänt åtal framhåller samfundet bl. a. att målsäganden, om åklagaren inte väcker talan, kan ha befogat intresse att kunna utöva sin subsidiära åtalsrätt. Även uttalandet i promemorian att rättshjälp bör kunna vägras i vissa fall när talan avser ärekränkning ger anledning till invändningar. Sammanfattningsvis uttalar samfundet att en av myndighet på förhand verkställd intresseprövning är så vansklig och från rättssäkerhetssynpunkt förenad med så påtagliga risker och olägenheter att bestämmelser om sådan prövning inte bör införas.

I fråga om intresseprövning efter det alt rättshjälp meddelats uttalar samfundet bl. a. följande. De anförda betänkligheterna blir givetvis mindre, om intresseprövningen sker vid en senare tidpunkt, då man bättre kan bedöma sakläget. Promemorieförslag i det avseendet måste ändå avstyrkas. Det avgörande skälet är att — när fråga är om en process (judicieU eller administrativ) — det enda tillfredsställande sättet att officiellt fastslå att rätlshjälpssökanden varit ute i ogjort väder är alt domstol eller myndighet ogillar hans talan. Det är inte svårt att förestäUa sig vad det skulle betyda för den allmänna tron på rättvisan, om den som bevUjats rättshjälp med fullt fog skulle kunna säga att han misslyckats i sin strävan att få rätt, inte därför alt domstolen funnit hans anspråk obefogat ulan därför att rättshjälpsmyndigheten, som kanske också företrätt hans motpart, dragit in rättshjälpen och därigenom tvingat honom att avstå från sin rätt. Härtill kommer att det i processer ofta först på ett mycket sent stadium (inte sällan först efter huvudförhandlingen) är möjligt alt få någorlunda säkra hållpunkter för bedömningen. Att då — sedan kostnaderna redan nedlagts — dra in rättshjälpen är i allmänhet skäligen meningslöst.

Föreningen Sveriges häradshövdingar och sladsdomare är av den uppfattningen all den föreslagna intresseprövningen, om den hade varit föreskriven i dag, endast i undantagsfall skulle ha lett till att en ansökan om fri rättegång hade avslagits. En advokat måste, innan han åtar sig ett uppdrag, pröva om uppdraget faUer inom ramen för vad god ad-vokalsed tUlåter. Samma prövning bör ankomma på de tjänstemän hos allmänna advokatbyrån som inte är advokater och på biträden hos privatpraktiserande advokater. Denna prövning måste i aUmänhet vara

4t Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972:4 106

tillräckUg för att förhindra rättshjälp i de ärenden som enligt förslaget skall falla bort genom intresseprövningen. I återstående fall finns möjligheten att sätta ned ersättningen tiU biträdet. Om denna möjlighet utnyttjas på rätt sätt, är riskerna nästan helt uteslutna att staten skall belastas med kostnader i de fall då intresseprövningen skulle ha utfalUt negativt. Tornedalens rättshjälpsanstalt anför liknande synpunkter. Enligt Advokatsamfundets bestämda mening finns det endast en väg att gå för att så långt som möjligt förhindra missbrak av rättshjälpen, och det är att ställa stränga krav på dem som skall biträda rällshjälpsklientelet, både när det gäller kravet på erforderliga kvalifikationer hos dem som skall betros med dessa uppdrag och när det gäller dessa personers sätt att fullgöra sina uppdrag. Även när det gäller intresseprövning på ett senare stadium av rältshjälpsärendet anser samfundet att det enda lämpliga sättet att förebygga missbruk av rättshjälpen är att lägga ansvaret på det förordnade biträdet. Om han — utan att på grund av förordnandet vara nödsakad därtill — fortsätter alt lägga ned arbete och kostnader på en sak, som han under ärendets gång har funnit — eller bort finna — utsiktslös eller eljest meningslös, bör han få bära konsekvenserna härav. Detta gäller oavsett om det är fråga om processuell eller utomprocessueU rättshjälp. — Skulle en privat advokat följa den i promemorian angivna ordningen för rättshjälps upphörande på grand av reglerna om intresseprövning, åsidosätter han god advokatsed. Han får inte vara aktivt verksam i uppenbar strid mot vad hans klient önskar. Vad man har rätt att fordra av honom är att han i den situation som här avses gör allt han kan för alt förmå klienten att gå med på en förlikning eller lägga ned saken saml att han, om klienten inte vill böja sig för hans uppfattning, avböjer att vidare medverka och begär att bli enfledigad från biträdesförordnandet. Men att han vidtar åtgärder för att offentlig myndighet skall beröva klienten rättshjälpen kan omöjligt tolereras. VUl man att allmänheten skall ha samma förtroende för en rätlshjälpsjurist som för en privat advokat, måste rättshjälpsjuristen följa samma regler om god advokatsed som de privata advokaterna. En allmän advokatbyrå bör, lika väl som en privat advokat, ha frihet att avböja alt vidare bistå en klient, men detta bör inte ske i den formen att byrån medverkar till ett myndighetsdekret, som berövar klienten rättshjälpsförmånen såsom sådan. Liknande synpunkter anförs av bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. De två sistnämnda remissinstanserna framhåller också att det inte heller, annat än möjligen i rena undantagsfall, torde böra ankomma på domstolen eller myndighet där ärendet är anhängigt att anmäla att saken har tagit sådan vändning att rättshjälpen av den anledningen bör upphöra. Enligt hovrätten för Västra Sverige bör en sådan anmälningsskyldighet åligga domstol endast i rena undantagsfall.

Prop. 1972:4 107

7 Kostnadsbidrag 7.1 Nuvarande ordning

I 1 § första stycket LFR stadgas att fri rättegång kan beviljas den som inte äger tillgång till att betala de med rättegången förenade kostnaderna eller efter betalning av kostnaderna skulle sakna nödvändiga medel för eget uppehälle och för att fullgöra den underhållsskyldighet som åligger honom.

I vissa fall som anges i 7 § kan rätten förordna, att förmånen av fri rättegång skall upphöra. Sådant beslut kan meddelas om det under rättegången framkommer alt parten är i stånd att betala processkostnaderna ulan att ta i anspråk medel som är nödvändiga för hans eget uppehälle och för att fullgöra honom åliggande underhållsskyldighet. Beslut att förmånen skall upphöra kan vidare meddelas om det framkommer att partens talan måste anses vara av ringa betydelse för honom eller alt hans talan grandar sig på överlåtelse, som kan antas ha skett i syfte att därmed erhålla fri rättegång.

Bestämmelser om skyldighet för part med fri rättegång att ersätta statsverket kostnaderna för rättshjälpen finns i 8 § första stycket och 13 §. Har beslut meddelats att förmånen skall upphöra skall enligt förstnämnda lagmm rätten när den skiljer målet från sig ålägga parten alt ersätta statsverket kostnaderna för den fria rättegången. Domstolen har dock att pröva om och i vad mån sådant åläggande bör ske när beslutet om alt förmånen skall upphöra grundats på att det funnits vara av ringa betydelse för parten alt hans talan prövas. Utöver dessa fall förekommer del inte att parten med fri rättegång under målets handläggning förpliktas att ersätta statsverket dess kostnad för den fria rättegången.

Frågan om sådan ersättningsskyldighet kan däremot tas upp senare, I 13 § första stycket regleras två fall. Det ena är att parten efter rättegångens slut anses kunna betala rättegångskostnaden utan alt ta i anspråk medel som är nödvändiga för hans eget uppehälle och för att fullgöra den underhållsskyldighet som åligger honom. Parten kan då på talan av kronans ombudsman förpUktas alt ersätta statsverket kostnaden. Det andra fallet är att motpart eller annan ålagts att ersätta statsverket rättegångskostnaden och att kostnaden inte kunnat tas ut av denne. Även i denna situation kan — under samma förutsättning som ovan angetts i fråga om betalningsförmågan — parten som haft fri rättegång på yrkande av kronans ombudsman förpliktas att ersätta rättegångskostnaden. Talan får inte väckas senare än fem år efter rättegångens slut. Bestämmelserna i första stycket gäller enligt andra stycket också i fråga om kostnad som av allmänna medel betalats för verkställighet av dom eller utslag. Tiden inom vilken talan skall väckas skall dock räknas från del verkstäUighelsålgärden avslutats. Har part betalat

Prop. 1972: 4 108

kostnad som annan ålagts att ersätta statsverket, inträder han enligt tredje stycket i statsverkets rätt mot den andre.

Enligt 1 § normalreglementet lämnar rättshjälpsanslalterna mindre bemedlade kostnadsfri hjälp i rättsliga angelägenheter.

Den som fått rättshjälp är i vissa fall skyldig att ersätta anstalten kostnader för rättshjälpen. Bestämmelser härom finns i 5 § normalreglementet. Anses någon på grund av sina förmögenhetsförhållanden rätteligen inte ha haft rätt att åtnjuta hjälpen är han, om anstaltens styrelse fordrar det, skyldig att ersätta anstalten dess utgifter för saken och betala skälig ersättning för rättshjälpen i den mån anstalten inte får ersättning i annan ordning. Samma skyldighet åligger sökande som genom anstaltens biträde erhållit egendom av någon betydelse. Får sökanden ersättning för rättegångskostnad skall ersättningen lUlfalla anstalten, tUl den del ersättningen kan anses innefatta gottgörelse för anstaltens utgifter i målet och för den av anstalten lämnade rättshjälpen.

En förutsättning för alt rättshjälp skall kunna erhållas enligt jämtlandssystemet är, liksom vid rättshjälpsanslalterna, att sökanden är mindre bemedlad (punkt 1 i normalavtalet). Även enligt jämtlandssystemet föreligger vidare viss ersättningsskyldighet för kostnader för lämnad rättshjälp. Har i ett ärende annan än klienten tUl advokaten för kUentens räkning kontant betalat belopp, som tillhopa överstiger 1 000 kronor, skall advokaten av överskjutande belopp så långt det räcker gottgöra sig för arvode och utlägg. Överstiger beloppet 700 kronor men inte 1 000 kronor, skall advokaten ur vad som överstiger 700 kronor gottgöra sig jämkad ersättning för arvode och utlägg (punkt 9 i normalavtalet).

Inom justitiedepartementet gjordes under våren 1970 en undersökning av praxis vid fri rättegång och annan rättshjälp. Enligt denna undersökning måste möjligheterna att få fri rättegång anses vara ganska snävt begränsade. När det gäller sökande som inte har någon försörjningsplikt vägrar några underrätter fri rättegång redan vid en årsinkomst av 13 000 å 14 000 kronor. De domstolar som tillämpar bestämmelserna mest generöst har satt gränsen vid en årsinkomst av cirka 18 000 kronor. För sökande med försörjningsplikt görs i allmänhet vissa tUlägg tiU dessa övre gränser för varje underhållsberältigad person. För make som inte har egen inkomst medger vissa underrätter sålunda ett tUlägg som uppgår till 4 000 å 4 500 kronor medan andra domstolar inte har några utvecklade schablomegler utan gör en bedömning från faU tiU faU. För bam utan egen inkomst medges höjning med belopp som varierar från 2 000 tiU 3 000 kronor och i viss utsträckning även bestäms av barnets ålder. De redovisade inkomst-gränserna avser normalfallen.

När det gäller att avgöra vilka som skaU anses vara mindre bemedlade tiUämpar rättshjälpsanslalterna enligt undersökningen tämligen olika

Prop. 1972: 4 109

praxis. Några centrala riktlinjer finns inte. Vid en del anstalter har dess styrelse fastställt normer för bedömningen. Vid andra har chefen för anstalten — ofta efter samråd med andra kolleger — lämnat anstalten riktUnjer eller hjälpregler. Vissa rättshjälpsanstalter har inga bestämda inkomstgränser utan prövning sker från fall tUl faU, Helt aUmänt kan följande sägas om praxis vid anstaltema. Man utgår från ett bruttoin-komstbelopp per månad för ensamstående som en övre gräns. Detta belopp varierar starkt, från cirka 1 200 kronor vid de anstalter som har de lägsta inkomstgränsema tUl 1 800 kronor vid rättshjälpsanstalten i Stockholm. TiU dessa övre gränser brukar läggas en viss summa per månad för varje person — hustru eller barn — mot vUken sökanden har försörjningspUkt, Detta belopp varierar vid de oUka anstalterna meUan 150 och 400 kronor. De sålunda bestämda inkomstgränsema är att betrakta som hjälpregler och kan förskjutas uppåt vid särskUt stor försörjningsbörda, höga bostadskostnader, betungande skuldsättning etc. respektive nedåt vid förekomsten av förmögenhet. Ärendets mer eUer mindre komplicerade och kostnadskrävande beskaffenhet är också en omständighet som kan påverka rätten att få biträde vid rättshjälpsanstalt. Vid bedömningen av den inverkan förekomsten av förmögenhet skall ha fäster man i allmänhet inte avseende vid mindre kontantförmögenhet. Den övre gränsen synes här variera meUan 6 000 och 10 000 kronor. Lös egendom som lätt kan realiseras likställs med kontantförmögenhet. Förekomsten av fastighet som endast med svårighet kan belånas, påverkar regelmässigt inte möjligheten att få rättshjälp.

Normalreglementet har inga föreskrifter om att avgifter skall tas ut av klienterna utan synes föratsätta att rättshjälpen, bortsett från de fall som regleras i 5 § och som sällan förekommer, skall lämnas kostnadsfritt. Det sagda gäller dock endast själva biträdeshjälpen. Sökanden har själv alt svara för utgifter i samband med rättshjälpen. Han har aUtså att ersätta utlägg för exempelvis läkarintyg och värderingsintyg. En sökande som inte är i stånd att betala kostnadema för sådana ullägg kan dock helt eller delvis befrias från att ersätta dem. Även för själva bilrädeshjalpen tar emellertid rättshjälpsanstalterna i viss omfattning ut avgifter. Fyra anstalter har i sina reglementen föreskrifter om avgifter för UtomprocessueU rättshjälp. I dessa bestämmelser anges att rättshjälpen lämnas utan ersättning. Den som inte är medellös får dock krävas på en avgift, som bestäms med hänsyn tUl hans betalningsförmåga och rättshjälpens omfattning. Avgiften är maximerad tUl 50 kronor vid en anstalt och tUl 100 kronor vid de tre övriga. Även vid flertalet övriga anstalter förekommer i praxis att vissa mindre avgifter tas ut i ulomprocessueUa ärenden. Det gäller sådana ärenden som upprättande av testamente, äktenskapsförord, köpekontrakt, ärenden om namnändring, adoption och liknande ärenden. Vid två av dessa anstalter har utvecklats ett taxesystem med debiteringsnormer för särskilda typer av aren-

Prop. 1972:4 110

den. Taxorna är så beräknade att beloppen täcker anstaltens utlägg och lämnar utrymme för ett mindre belopp i ersättning för själva biträdes-hjälpen.

Rättshjälpsanstallernas jurister biträder i inte obetydlig omfattning i rättegångar och ansökningsmål sådana vid anstalterna hjälpberättigade sökande, som på grund av domstolarnas praxis inte kan få fri rättegång. I sådana faU tar man ut ett förskott som i första hand är avsett alt täcka blivande utlägg. Överskottet tillgodogör sig anstalten som avgift för själva rättshjälpen. Denna praxis är regel vid gemensamma ansökningar om hem- och äktenskapsskUlnad och i enklare rättegångar i familjemål. Förskotten varierar vid anstalterna och ligger mellan 125 och 300 kronor.

När det gäller att avgöra vem som är mindre bemedlad vid rättshjälp enligt jämtlandssystemet föreligger enligt undersökningen en påfallande brist på enhetlig praxis. I vissa landsting utgår man från domstolarnas praxis vid beviljande av fri rättegång. I andra landsting använder man sig av den beskattningsbara inkomsten vid sina gränsdragningar. I en del landsting utgår man från en på visst sätt bestämd bruttoinkomst som övre gräns. Allmänt sett synes gränsen för möjlighet att få fri rättshjälp ligga lägre än motsvarande gränser för den fria rättegången och för rättshjälp vid rättshjälpsanslalterna.

7,2 Tidigare reformförslag

Rättegångskommitlén erinrar i sitt betänkande om alt endast en myckel begränsad kategori medborgare erhåller fri rättegång. För många av dem som inte kan få fri rättegång ler sig ulan tvivel rättegångskostnaderna oskäligt betungande eller rent av som etl oöverkomligt hinder mot att få sin sak prövad vid domstol. Kommittén understryker all det är angeläget att delta missförhållande undanröjs. Utan all rubba grundprinciperna för rättegångsordningen är det knappast möjligt att erhålla någon avgörande minskning i rättegångskostnaderna genom ändring i reglerna för rättegångsförfarandet eller på annat sätl. Det finns följaktligen, framhåller kommittén, ingen annan utväg än all öppna den processuella rättshjälpen för en vidgad personkrets.

Ökas möjligheterna att få processuell rättshjälp är del enligt kommittén ofrånkomligt att den som har egna resurser får bidra till rättegångskostnaderna efter förmåga. Redan statsfinansiella skäl kräver detia. Från principiell synpunkt måste det också anses riktigt alt den som har möjlighet att bära en del av kostnaderna inte tillåts processa alldeles gratis. En skyldighet att själv bidra tUl kostnaden måste vidare vara ägnad att motverka okynnesprocesser.

Enligt kommitténs mening har den processuella rättshjälpen till uppgift att sätta en person i stånd att vid ett givet tillfälle göra sin rätt

Prop. 1972:4 111

gäUande. Den som har åtnjutit rättshjälp bör i princip vara ålerbelalningsskyldig för statsverkets kostnader. Den processuella rättshjälpen är således till sin karaktär en form av kredit.

Parts skyldighet alt bidra till processkostnaderna kan dock enligt kommitténs mening inte reaUseras enbart genom regler om återbetalningsplikt. Möjligheterna alt i efterhand indriva sådana bidrag skuUe ofta bli rätt små. Bidragsskyldighelen bör därför aktualiseras redan på ett tidigt stadium, något som även måste motverka att okynnesprocesser kommer tUl stånd.

Kommittén går därefter in på frågan hur en sådan bidragsskyldighet bör utformas. Efter att ha diskuterat möjUgheten att differentiera de förmåner, som är förenade med den processuella rättshjälpen, och möjUgheten att part efter sin ekonomiska förmåga får svara för en större eller mindre kvotdel av de totala processkostnaderna, stannar kommittén slutligen för en annan lösning. Denna innebär att part i mån av förmåga skall erlägga kontant bidrag till processkostnaderna. Bidraget, i förslaget kallat kostnadsbidrag, skall beräknas efter partens betalningsförmåga. Kommittén framhåller att sådan bidragsskyldighet, som inte anknyter till visst eller vissa slag av kostnader eller till viss kvotdel av totalkostnaderna utan direkt till partens ekonomiska förmåga, är förenad med flera fördelar. Systemet tUlåter en stark differentiering. Dessutom bör ett sådant syslem, om bidragen skall erläggas i förväg, kunna motverka att okynnesprocesser kommer till stånd. Det torde också kunna Utformas så att det som regel inte bereder prövningsmyndigheten större svårigheter. En olägenhet med en bidragsskyldighet av nu angiven typ skulle vara att den knappast kan genomföras utan anknytning tUl fixa inkomstbelopp, om tillfredsställande enhetlighet i rättstillämpningen skall uppnås. Inkomslbeloppen bör med hänsyn lill bidragsskyldighetens avgörande betydelse föreskrivas i lag. Delta leder vid förändrat penningvärde till att det kan bU nödvändigt att vidta lagändringar. Motsvarande olägenhet finns emellertid på åtskilliga andra områden inom lagstiftningen, särskilt inom social- och skallelagstiftningen, och synes kommittén inte böra föranleda att en i övrigt lämplig lösning avvisas.

Som tidigare har berörts är enligt kommitténs förslag part i princip skyldig att ersätta statsverket dess kostnader i anledning av parlens rättegångshjälp. Reglerna om vilka omständigheter som skall ligga tUl grund för kostnadsbidragets storlek och för behovsprövningen i övrigt torde därför enligt kommittén kunna i viss mån schabloniseras. Prövningen bör i första hand anknytas till de omständigheter, som i allmänhet har den största betydelsen för parts förmåga alt betala rättegångskostnad. Även reglerna om hur dessa omständigheter skall beaktas torde kunna schabloniseras. Föreligger dessutom andra omständigheter av betydelse, bör avvikelse från schablonen ske, endast om dessa väsentligt ökar eller minskar parlens förmåga alt svara för processkostnaderna.

Prop. 1972:4 112

Kommittén framhåller att en så konstmerad behovsprövning är ägnad att främja en enhetlig rättstillämpning. Dessutom förenklas prövningen och för parterna och deras ombud blir det i allmänhet möjligt att i förväg bedöma om och på vUka villkor rättegångshjälp kan komma att bevUjas.

Kommittén påpekar att inkomst och försörjningsbörda för de allra flesta torde vara de två omständigheter som i huvudsak bestämmer förmågan att betala rättegångskostnad. Kommittén föreslår därför att villkoren för att erhåUa rättegångshjälp i första hand anknyts dels tUl partens årsinkomst och dels till underhållsskyldighet mot make, bam eller annan, om parten väsentligen bidrar till underhållet.

Försörjningsbördan skall enligt kommittén beaktas på så sätt, att lika hänsyn alltid skall tas tUl varje person, till vars underhåll parlen väsentUgen bidrar. Detta gäller oavsett om denna person är partens make, bam eller annan och oavsett om underhållsskyldigheten fullgörs genom erläggande av underhållsbidrag eller på annat sätt.

Kommittén anser att skyldighet att betala kostnadsbidrag i regel inte bör åläggas part, vars årsinkomst inte uppgår till mer än 7 000 kronor. Fullgör parten underhållsskyldighet, skall nämnda belopp ökas med 500 kronor för varje person lill vars underhåll parten väsentligen bidrar.

Överstiger parts årsinkomst nu angivna gränsbelopp skall han enligt kommitténs förslag i allmänhet erlägga kostnadsbidrag, innan rättegångshjälp får åtnjutas. Kommittén föreslår att bidraget skall bestämmas till en tiondel eller, om parten fullgör underhållsskyldighet, en femtondel av del belopp med vilket partens årsinkomst överstiger gränsbeloppet.

Lagförslaget innehåller som tidigare har antytts bestämmelser som i det ensldlda fallet medger avvikelse från de nu angivna schablonreglerna för bestämmande av parts skyldighet att betala kostnadr.bidrag och bidragets storlek. Är parts förmåga att betala rättsgångskostnad på grund av förmögenhet eller annan särskUd omständighet väsentligt ökad, kan parlen åläggas att betala koslnadsbidrag även om hans inkomst inte överstiger gränsbeloppet. Vidare kan det belopp som part har alt betala i kostnadsbidrag höjas till ett efter hans förmåga skäligt belopp. Är å andra sidan på grand av skuldsättning eller annan särskild omständighet parts förmåga att betala rättegångskostnad väsentUgt minskad, kan det belopp som parten enligt schablonreglerna har alt erlägga i kostnadsbidrag jämkas efter vad som med hänsyn till hans förmåga att utge sådant bidrag prövas skäUgt. Vid bedömningen om parts förmåga är väsentligt minskad, får försörjningsbördan inte beaktas.

Enligt kommitténs förslag skall rättegångshjälp inte beviljas, om det är uppenbart att partens utgifter i rättegången inte är större än det kostnadsbidrag han skulle ha att betala eller endast med mindre belopp skulle överstiga bidraget. Kommittén framhåller emellertid att med den

Prop. 1972:4 113

föreslagna utformningen av bidragsskyldigheten behöver normalt vid prövning av begäran om rättegångshjälp någon uppskattning av processkostnadernas sannolika storlek inte ske. Parten får själv söka uppskatta processkostnademas ungefärliga storlek och bedöma, om det är någon mening med att söka rättegångshjälp med skyldighet att betala kostnadsbidrag. Beräknar parten att kostnadema inte överstiger kostnadsbidraget antas han föredra att processa utan rättegångshjälp. Erlägger parten likväl kostnadsbidrag och visar det sig att processkost-nadema understiger detta, föreslås skillnaden skola återbetalas tUl parten. I övrigt skall, frånsett ett visst särfall med ringa praktisk betydelse, kostnadsbidraget alltid, oavsett målels utgång, tillfalla staten. Däremot skall motpart enligt vanliga regler om rättegångskostnad kunna förpliktas att gottgöra parten vad han erlagt i koslnadsbidrag.

Kommittén konstaterar att sannolika antalet processer i vilka rätte-gångskostnadema är högre än kostnadsbidraget blir allt mindre ju högre upp man kommer på ekonomiskalan. Systemet kommer automatiskt att medföra gränser, ovanför vilka det inte innebär någon fördel att erhålla rättegångshjälp. Det skulle därför enligt kommittén kunna försvaras att inte införa någon övre gräns för möjligheten att erhålla rättegångshjälp. Kommittén anser emellertid — om än med viss tvekan — att det bör finnas en uttrycklig gräns för möjligheten alt få rättegångshjälp. Kommittén föreslår, att när parts årsinkomst överstiger de föreslagna gränsbeloppen för skyldighet alt betala kostnadsbidrag med mera än 8 000 kronor eller, om parten har försörjningsbörda, med mera än 12 000 kronor, rättegångshjälp i allmänhet inte får bevUjas.

Enligt kommitténs förslag skall även från dessa övre gränser avvikelse kunna ske när parts förmåga alt betala rättegångkoslnad på gmnd av särskild omständighet är väsentligt ökad eller minskad.

Oavsett om sådan särskild omständighet föreligger eller inte, bör enligt kommitténs menmg möjlighet finnas att undantagsvis vid särskUt höga rättegångskostnader bevilja rättegångshjälp också åt part, vars ekonomiska villkor ligger ovanför den angivna övre gränsen. Görs i något fall antagligt, all rättegångskostnaderna blir så betydande alt parten saknar möjlighet att utan rättegångshjälp behörigen ta till vara sina intressen i rättegången, skall rättegångshjälp enligt kommittén kunna beviljas.

Om part under processen skulle fä sina ekonomiska villkor så förbättrade att hans förmåga att betala rättegångskostnad blivit avsevärt ökad, skall enligt förslaget ändring kunna ske i fråga om kostnadsbidragets storlek. I sådant fall skall också rättegångshjälpen kunna dras in helt och part, som fått rättegångshjälp utan skyldighet att betala kostnadsbidrag, kunna åläggas att utge sådant.

Som tidigare har nämnts anser kommittén att den processuella rättshjälpen bör behålla sin karaktär av kredit. Part som haft rättegångs-

Prop. 1972:4 114

hjälp skall därför i princip ersätta statsverket dess kostnad för rättegångshjälpen eller, om parten erlagt kostnadsbidrag, den kostnad som återstår sedan bidraget har avräknats.

Kommittén föreslår att de nuvarande bestämmelserna i 8 § första stycket LFR, enligt vilka domstolen har att besluta om återbetalningsskyldighet, skall i huvudsak oförändrade gälla även rättegångshjälpen. I fråga om återbetalningsskyldigheten i övrigt framhåller kommittén, att den nuvarande ordningen enligt 13 § LFR knappast kan behållas oförändrad när rättshjälpen öppnas för en vidgad personkrets. Kommittén föreslår i stället att rätten, när den skiljer målet eller ärendet från sig, skall förplikta parten som har åtnjutit rättegångshjälp att ersätta statsverket dess kostnad för rättshjälpen, i den mån inte motpart eller annan har ålagts ersättningsskyldighet.

För att återbetalningsskyldigheten inte skall bli alltför betungande, skall ersättningens belopp kunna jämkas med hänsyn tUl partens vUlkor. Bestämmelsen om jämkning avser part med sådana ekonomiska villkor att han kan antas sakna förmåga att inom en tid av fem år fullgöra betalningsskyldigheten utan att ta i anspråk de medel som erfordras för hans eget uppehälle och för att fullgöra honom åliggande underhållsskyldighet. Sådan part skall enligt förslaget förpliktas ersätta endast vad han kan antas ha förmåga alt betala inom femårsperioden. I fråga om återstoden av kostnaden skall rätten förordna att den tills vidare skall stanna på statsverket. Jämkning skall kunna ske liU noll.

Kommittén vill vidare införa vissa regler som syftar till att underlätta för part att fullgöra sin återbelalningsskyldighet ulan alltför stort ekonomiskt avbräck. Den myndighet som har att driva in ersättningen skall kunna medge anstånd med dess betalning eller avbetalning av ersättningen i särskUda poster.

Nu angivna regler om jämkning, anstånd och avbetalning skall enligt kommittén gälla även för det fall att parten med rättegångshjälp enligt bestämmelser i RB har att ersätta statsverket kostnad för tolk eUer stenograf eller kostnad som av allmänna medel utgått för bevisning som inte påkallats enbart av motpart.

Kommittén påpekar att i vissa situationer betalningsförmågan hos den part som har haft rättegångshjälp inte kan tas i anspråk med hjälp av de ovan föreslagna reglerna. Så är fallet om rätten har förordnat att statsverkets kostnad med anledning av partens rättegångshjälp helt eller delvis tills vidare skall stanna på statsverket och partens ekonomiska förhållanden sedermera förbättras. Motsvarande gäller om motpart eller annan har förpliktats att ersätta sådan kostnad och kostnaden inte kan las ut av den förpliktade. Kommittén föreslår därför alt i båda dessa fall ersättningsskyldighet efter rättegångens slut skall kunna åläggas part på talan av kronans ombudsman enligt i huvudsak

Prop. 1972:4 115

samma regler som nu finns i 13 § LFR. Kommittén erinrar i detta sammanhang bl. a. om en lill Konungen den 5 november 1957 avgiven framställning av riksdagens justitieombudsman (JO). JO anför bl. a. att det är tvivelaktigt om de belopp som inflyter tUl statsverket på gmnd av ifrågavarande indrivningsverksamhet täcker kostnaderna för det därmed förenade arbetet. JO ifrågasätter därför i framställningen om inte återbetalningsskyldigheten enligt 13 § LFR bör tas upp tUl förnyat övervägande. Kommittén understryker emellertid att frågan kommer i etl annat läge om den processuella rättshjälpen utvidgas att omfatta även personer med bättre ekonomi än de som nu kan få fri rättegång.

Bortsett från ett par avstjrrkande yttranden har principen med kostnadsbidrag accepterats under remissbehandlingen. Att den processuella rättshjälpen behåller sin karaktär av kredit möts inte heller med några erinringar i yttrandena. Åtskillig kritik framförs emellertid mot den närmare utformningen av de ekonomiska villkoren för rättegångshjälp enligt förslaget.

Några remissinstanser pekar på förändringarna i penningvärdet och framhåller olägenheten med att anknyta möjligheten att erhålla rättegångshjälp och skyldigheten all betala kostnadsbidrag tUl fixa, i lag upptagna inkomslbelopp.

I fråga om de särskilda gränsbeloppen anser några remissinstanser att den nedre gränsen, 7 000 kronor, är för låg. Andra ifrågasätter om inte den övre gränsen för rättegångshjälpen bör kunna sänkas något.

I de föreslagna schablonerna för beräkning av gränsbeloppen och kostnadsbidragen för underhållsskyldig part har enligt flera remissinstansers mening försörjningsbördan inte tillräckligt beaktats. En höjning av schablontillägget föreslås därför av flera remissinstanser. Vidare föreslås i ett par remissyttranden alt kvotdelen för alt bestämma kostnads-bidraget fastställs till en tiondel. Om större hänsyn tas lill försörjningsskyldigheten genom att gränsbeloppet höjs med 1 000 kronor för varje underhållen person, är det inte påkaUat att beakta samma skyldighet även när bidragets belopp skall bestämmas.

De föreslagna undantagen från de schablonmässiga beräkningarna när parts förmåga att betala rättegångskostnad på grund av särskild omständighet är väsentligt ökad eller minskad har ansetts vara ett värdefullt komplement till schablonerna.

Som tidigare nämnts görs i remissyttrandena inga erinringar mot förslaget att behålla principen om den processuella rättshjälpens karaktär av kredit. Att återbetalningsskyldigheten i första hand skall bestämmas redan vid målets avgörande anses utgöra en förbättring i förhållande lill gällande rätt. Från flera håll förordas emellertid begränsningar i återbetalningsskyldigheten.

Den föreslagna möjligheten lill jämkning kritiseras i några yttranden. Det har anförts alt möjligheterna för domstolen att vid denna prövning

Prop. 1972:4 116

komma tUl ett rättvist resultat är mycket små. Praxis måste bli högst skiftande. Det förordas därför att domstolen skall förplikta parten att ersätta statsverket hela kostnaden och att det sedan får ankomma på de exekutiva myndigheterna att vid indrivningen beakta partens betalningsförmåga. Domstolen bör dock ha befogenhet att helt underlåta att ålägga betalningsskyldighet vid uppenbar oförmåga hos part. Vidare har föreslagils den ändringen av jämkningsregeln att återbetalningsskyldigheten skall prövas med hänsyn tUl partens betalningsförmåga under en kortare tid än fem år.

Det har även ifrågasatts om inte möjlighet borde införas för domstolen att jämka ett meddelat beslut om återbetalning.

Enligt 1965 års utredning om rättegångshjälp är det ofrånkomligt att den processuella rättshjälpen öppnas för en vidare personkrets än den som kan erhåUa fri rättegång. Utredningen framhåller att den i principiella frågor är av samma mening som rättegångskommittén om sättet att öka möjligheten att erhålla processuell rättshjälp.

Utredningen anser det vara en vinst om de gränsbelopp, som är avgörande för möjligheten att få rättegångshjälp och för skyldigheten att betala kostnadsbidrag, kan i lagen bestämmas genom en form av indexreglering på så sätt, alt beloppen följer skiftningarna i prisläget och alltså — utan lagändring — anpassas efter prisutvecklingen. Enligt utredningen finns möjUghet tiU sådan indexreglering genom lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Utredningens förslag innebär att gränsbeloppen bestäms med användning att det vid tiden för ansökan om rättegångshjälp gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Gränsbeloppen i kommitténs förslag måste enligt utredningen anses låga redan mot bakgrunden av det allmänna prisläget vid förslagets tillkomst. Höjningar i prisläget har därefter skett. Utredningen framhåller att gränsbeloppen måste bestämmas avsevärt högre än i kommitténs förslag. Höjning skall då ske även av tilläggsbeloppet för underhållsskyldig part.

Utredningen förordar att den lägsta schablongränsen bestäms till tre gånger basbeloppet. Part vars årsinkomst inte överstiger detta belopp får aUtså rättegångshjälp utan kostnadsbidrag. För part som fullgör underhållsskyldighet mot make, barn eller annan skall gränsbeloppet utgöra tre gånger basbeloppet ökat med en fjärdedel av basbeloppet för var och en, till vars underhåll parten väsentligen bidrar.

Överstiger parts årsinkomst nu angivna gränsbelopp skall han, innan han får åtnjuta rättegångshjälp, erlägga kostnadsbidrag till statsverket. Kostnadsbidraget utgör i utredningens förslag en tiondel av skillnaden mellan partens årsinkomst och det för honom gällande gränsbeloppet. Utredningen har således inte, som kommittén, funnit skäl för någon differentiering av andelslalet.

Även enligt utredningen skall rättegångshjälp inte bevUjas om det är

Prop. 1972:4 117

uppenbart att partens utgifter i rättegången inte är större än det kostnadsbidrag han skuUe ha att betala eUer endast med mindre belopp skulle överstiga bidraget. I utredningens förslag har bestämmelsen emellertid vidgats. Även om parts årsinkomst inte överstiger gränsbeloppet för erläggande av kostnadsbidrag bör han enligt utredningens mening inte utan vidare erhålla rättegångshjälp. Vid prövningen av sådan parts ansökan skall man beakta vilka utgifter han rimligen kan beräknas få i rättegången. Är det uppenbart att utgiftema inte är större än att parten själv kan stå för dem bör rättegångshjälp inte beviljas. Utredningen framhåller att denna begränsning torde kunna få inte oväsentlig praktisk betydelse. Ligger partens inkomst i närheten av schablongränsen, bör han inte säUan själv kunna stå för de låga kostnader som kan uppkomma i enkla mål utan tvistigheter.

Är parts förmåga alt betala rättegångskostnad på grand av särskUd omständighet väsentiigt ökad eller minskad bör enligt utredningen avvikelse kunna ske från schablonreglerna. Vid bedömningen om parts förmåga är väsentligt minskad får även enligt utredningens förslag hänsyn inte tas till partens försörjningsbörda. Utredningen framhåller, med anledning av innehållet i vissa yttranden över kommitténs förslag, att det inte är möjligt att åstadkomma en lagregel som lämnar klart besked i alla de spörsmål, som kan uppkomma vid bedömningen av de rättssökandes skiftande ekonomiska villkor. Praxis får efter hand ge behövlig ledning i tolkningsfrågor.

Gränsen för möjligheten alt erhålla rättegångshjälp har i utredningens förslag bestämts med användning av basbeloppet. Överstiger parts årsinkomst det för parten gällande gränsbeloppet för skyldighet att betala kostnadsbidrag med mer än fyra och en halv gånger basbeloppet kan han normalt inte få rättegångshjälp. I undantagsfall skall dock även part, vars årsinkomst överstiger nyss angivna gränsbelopp, kunna beviljas rättegångshjälp. Fömtsättningen är, som även rättegångskommitlén har föreslagit, att partens kostnad för rättegången måste antas bli så betydande, att han saknar möjlighet att utan rättegångshjälp behörigen ta tillvara sina intressen. Utredningen framhåller att den inte räknar med alt tUlämpningen av undantagsstadgandet skall kunna komma i fråga annat än mycket sällan.

Även utredningens förslag innehåUer en bestämmelse om betydelsen av alt part under rättegången får sina ekonomiska villkor avsevärt förbättrade. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med motsvarande regel i kommitténs förslag.

Utredningen anser i likhet med rättegångskommittén att den processuella rättshjälpen bör vara en form av kredit.

Utredningens bestämmelser om återbetalningsskyldighet för part med rättegångshjälp när rätten har förordnat att förmånen skall upphöra överensstämmer med kommitténs förslag i denna del.

Prop. 1972:4 118

I fråga om återbetalningsskyldigheten i övrigt har utredningen velat belysa förhållandena enligt gällande ordning. Utredningen har därför från samtliga häradsrätter och rådhusrätter begärt uppgift om antalet domar i mål om betalningsskyldighet enligt 13 § LFR under åren 1961 —1963. Särskild uppgift har därvid begärts om mål under samma år som gällt talan mot part med fri rättegång, sedan det visat sig att kostnaden inte har kunnat tas ut av motpart eller annan som har ålagts primär ersättningsskyldighet. De inkomna uppgiftema visar att det endast förekommit nio mål jämlikt 13 § LFR under den angivna tidsperioden. Inget av dessa mål har gällt subsidiär betalningsskyldighet för part som haft fri rättegång. Utredningen erinrar om att i en del fall — utan att talan förts av kronans ombudsman — återbetalningsskyldigheten efter krav av utmätningsman fullgörs helt eller lill någon del. Utredningen framhåller emellertid att den uppfattningen allmänt råder att resultatet av den indrivningsverksamhet som sålunda förekommer av kostnader som avses i 13 § LFR är utan egentlig betydelse för statsverket och inte i rimlig mån motsvarar myndigheternas arbete med ärendena.

Utredningen anser liksom rättegångskommitlén att, när återbetalningsskyldighet skall förekomma för part som har haft rättegångshjälp, ersättningsskyldigheten bör fastställas redan när rätten skiljer målet eller ärendet från sig. Utredningen vill dock gå ett steg längre än kommittén. Utredningen menar att frågan om partens återbelalningsskyldighet bör slutligt avgöras, när rätten skiljer målet eller ärendet från sig, och att alltså något ytterligare åläggande för honom att betala till statsverket inte skall förekomma. Utredningen anser inte tillräckliga skäl föreligga att behålla subsidiär betalningsskyldighet för part som haft rättegångshjälp, om rättegångskostnaden inte har kunnat tas ut av motpart eller annan som i första hand har ålagts all ersätta statsverket kostnaden. Utredningen åberopar bl. a. de erfarenheter som framkommit om till-lämpningen av 13 § LFR.

Bortsett från nu berörda avvikelser förordar utredningen att huvudregeln om återbelalningsskyldighet utformas i överensstämmelse med vad kommittén har föreslagit. Parten skall alltså betala så mycket — hela kostnaden eller del därav — som han anses kunna avstå under fem år.

Kommitténs regler om möjlighet till anstånd och avbetalning för part som ålagts återbetalningsskyldighet tas upp i huvudsak oförändrade i utredningens förslag. Även enligt utredningens förslag skall vidare bestämmelserna om jämkning, anstånd och avbetalning gälla också för det fall att part med rättegångshjälp enligt bestämmelser i RB har att ersätta statsverket kostnad för tolk eller stenograf eller kostnad som av allmänna medel utgått för bevisning som inte har påkallats enbart av motpart.

Att utredningens förslag i förhållande tUl kommitténs förslag innebär

Prop. 1972:4 119

en ytterligare utvidgning av den personkrets som kan få processuell rättshjälp noteras med tUlfredsstäUelse i flera av de remissyttranden som har avgetts Över förslaget.

Utredningens förslag alt gränsbeloppen skall anknytas till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring anses undantagslöst vara en förbättring i förhåUande till det system med fixa inkomstgränser som upptogs i kommitténs förslag. Den princip som utredningen i detta avseende har föreslagit tillstyrks därför eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser. Även den närmare regleringen av förhållandet mellan gränsbeloppet för skyldighet att betala kostnadsbidrag och basbeloppet tillstyrks allmänt.

Utredningens bestämning av gränsbeloppet för part ulan underhållsskyldighet kritiseras av några remissinstanser som anser att schablonbeloppet för den ensamstående inte behöver sättas högre än tUl två och en halv gånger basbeloppet.

Från flera håll riktas kritik mot utredningens bestämning av schablontillägget för underhållsskyldig part. Förslaget är enligt många remissinstansers mening alldeles för restriktivt mot dem som har underhållsplikt mot andra.

I flera remissvar understryks lämpligheten av utredningens förslag att frågan om återbelalningsskyldighet mot statsverket skall regleras definitivt i samband med det slutliga avgörandet i mål eUer ärende.

Den nännare utformningen av bestämmelserna om återbetalningsskyldighet har emellertid kritiserats från några håll. Det har därvid anförts att reglerna bör kompletteras med en bestämmelse av innehåll att part, som har ålagts återbetalningsskyldighet men som därefter genom sjukdom eller annan omständighet kommit i ett stadigvarande, väsentligt sämre ekonomiskt läge än man hade anledning anta, efter ansökan kan vinna befrielse från vidare återbelalningsskyldighet. Det har även framhållits att ålagd betalningsskyldighet enligt förslaget förutsätts kunna fullgöras under en mycket lång tidrymd, ända upp till fem år. Det kan bli förenat med avsevärt arbete för de exekutiva myndighetema att verkställa beslut om återbelalningsskyldighet. Särskilt när det gäller mindre belopp kan detta arbete lätt bli förlustbringande för statsverket.

I sammanhanget har även anförts att regeln om återbetalningsskyldighet är så utformad att en person enbart genom att vinna en process kan komma i det ekonomiska läge, som fömtsätts för återbetalningsskyldig-hel. Särskilt illusorisk skulle rättegångshjälpen bli, om det vunna beloppet inte nämnvärt avviker från det belopp återbetalningen avser. En betydligt starkare begränsning av återbetalningsskyldigheten är därför i hög grad önskvärd. Helst borde återbetalningsskyldigheten ersättas med en fixerad självrisk.

Prop. 1972: 4 120

7.3 Promemorian

Enligt promemorian bör rättshjälpen ses som en social förmån, som innebär att statsverket betalar kostnaderna för rättshjälpen. Med denna grandsats är dock ingalunda oförenligt att den rättssökande i mån av förmåga bidrar till kostnaderna för rättshjälpen. Regler om återbetalningsskyldighet anses emellertid medföra vissa mindre önskvärda konsekvenser. Den rättssökande kan inte alltid på förhand avgöra om han blir återbetalningsskyldig för rättshjälpskostnaderna och han kan i vart fall inte i förväg avgöra ersättningsskyldighetens omfattning. Att part inte i förväg kan bedöma vUken kostnad han ådrar sig för rättshjälpen skapar osäkerhet och kan medföra, att han drar sig för att göra sin rätt gällande av rädsla för de ekonomiska konsekvenserna. I promemorian föreslås därför att någon återbetalningsskyldighet inte skall förekomma för part som har haft rättshjälp. Parts förmåga att bidra till statsverkets kostnader för rättshjälpen skall tas i anspråk enbart genom regler om rättshjälpsavgifter.

I promemorian behandlas därefter vissa principiella riktlinjer för avgiftssystemels ulforrrming. Utgångspunkten bör vara att sökanden skall betala ett koslnadsbidrag, vars storlek står i förhållande till hans aktuella betalningsförmåga. Den avgift som sålunda skall utgå för rättshjälpen bör bestämmas så att den rättssökande har möjlighet att i förväg bedöma på vilka villkor rättshjälp kan komma alt lämnas. Skyldigheten att betala rättshjälpsavgift bör därför i största möjliga utsträckning bedömas efter schablonregler. Avgiften bör vidare i princip betalas innan rättshjälpen får åtnjutas. En sådan ordning är ägnad alt motverka onödiga hänvändelser lill rättshjälpsorganisationen. Den anses dessutom utgöra ett effektivt medel alt verkligen få in avgifterna.

Möjlighet skall finnas att få anstånd med betalning av avgiften. Beträffande rättshjälpsavgiflernas storlek anförs i promemorian alt den ekonomiskt sämst ställda gruppen i samhället bör få rättshjälp mot en för alla överkomlig grundavgift och att avgiften för mellangruppen bör utgöra ett med hänsyn till de ekonomiska villkoren skäUgt bidrag till kostnaderna. För de högre inkomsttagarna bör avgiften täcka kostnaderna för rättshjälpen.

I promemorian förordas mot bakgmnden av dessa riktlinjer att avgiftssystemet i huvudsak utformas som ett system med maximiavgifter. Även om statsverkets kostnad för rättshjälpen överstiger ett med hänsyn till den rättssökandes betalningsförmåga bestämt maximibelopp bör alltså högre rättshjälpsavgift inte tas ut än som motsvarar maximibeloppet. Är å andra sidan rättshjälpskostnaderna lägre än maximibeloppet, bör rättshjälpsavgiften motsvara dessa kostnader. Lägsta rättshjälpsavgift skall dock enligt förslaget i princip vara 50 kronor. Delta belopp anses utgöra skälig ersättning även för rättshjälp i bagatellärenden.

Prop. 1972: 4 121

Som tidigare har anförts föreslås i promemorian att den ekonomiskt sämst ställda grappen i samhället skall få rättshjälp mot en för alla överkomlig grundavgift, medan avgiften för mellangrappen skall utgöra ett med hänsyn till de ekonomiska villkoren skäligt bidrag tUl rältshjälps-koslnadema. För de högre inkomsttagama skall avgiften täcka kostnadema. I fråga om gränsdragningen mellan den ekonomiskt sämst ställda gruppen och mellangruppen anförs i promemorian att de rättssökande, som kan få fri rättegång eller rättshjälp vid rättshjälpsanstalterna, måste anses tillhöra den förstnämnda kategorin. Det kan därför inte komma i fråga att sätta gränsen mot mellangrappen lägre än vad som gäller för möjligheterna alt få sådan rättshjälp. Det förefaller vidare naturligt att vid gränsdragningen la viss hänsyn till låginkomsltagarbe-greppet. Med låginkomst torde enligt promemorian i allmänhet avses inkomster under cirka 20 000 kronor.

Gränsen mellan den ekonomiskt sämst ställda gruppen och mellangruppen — samt även gränsen mellan den ekonomiskt bäst ställda gruppen och mellangruppen — bör i första hand anges genom schabloner. Vid utformningen av schablonerna bör man anknyta lill de omständigheter, som i allmänhet har den största betydelsen för den rättssökandes betalningsförmåga, dvs. inkomst och försörjningsbörda. Gränserna mellan de olika kategorierna bör därför i första hand anknytas till beloppet av den rättssökandes årsinkomst och till underhållsskyldigheten gentemot make, barn eller annan. Reglerna om hur försörjningsbördan skall beaktas bör så långt det är möjligt schabloniseras.

På nu anförda skäl föreslås i promemorian att gränsen mellan den ekonomiskt sämst ställda gruppen och mellangruppen skall bestämmas så, att den vars inkomst inte överstiger etl belopp, som motsvarar tre gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring skall hänföras till förstnämnda kategori. Bidrar den rättssökande i väsentlig omfattning liU annans underhåU, skaU gränsen höjas med ett belopp som motsvarar en tredjedel av basbeloppet för var och en mot vilken sådan underhållsskyldighet fullgörs. Beträffande det föreslagna schablonlillägget vid underhållsskyldighet uppslår svårigheter att finna en schematisk beräkningsgrund för alla olika underhållssitualio-ner. Den lämpligaste lösningen är att man använder sig av en schematisk beräkningsgrund, som bör täcka alla fall av normal underhållsskyldighet, oavsett om underhållsskyldigheten fullgörs genom erläggande av underhållsbidrag eller på annat sätt. Denna schematiska beräkningsgrund får sedan kompletteras med en bestämmelse, som öppnar möjlighet till avvikelse från schablonen i de fall där en onormalt tyngande försörjningsbörda föreligger.

I promemorian föreslås vidare, att rältshjälpsavgiften för den ekonomiskt sämst ställda gruppen skall utgöra 50 kronor. Avgiften skall få sättas ned eller efterges, om särskUda skäl föreligger. Som skäl för att

Prop. 1972:4 122

ta ut avgift även av denna kategori anförs att med den föreslagna gränsdragningen många av dessa har möjlighet alt bidra tUl rältshjälps-kostnaderna i viss utsträckning. Om en mindre avgift tas ut skulle vidare en alltför schematisk gränsdragning mellan den ekonomiskt sämst ställda gruppen och övriga rättssökande kunna motverkas. Dessutom torde man kunna räkna med alt statsverket skulle komma att tiUföras ett inte obetydligt belopp som bidrag tUl utgifterna för rättshjälpsverksamheten. Skyldigheten att betala rättshjälpsavgift bör slutligen kunna leda till att allmänheten vänder sig till rättshjälpsorganisationen endast i sådana fall där ett verkligt behov av rättshjälp föreligger.

I fråga om avgiftssystemet för mellangruppen skall maximibeloppet bestämmas till viss kvotdel av skUlnaden mellan sökandens årsinkomst och gränsen mot den ekonomiskt sämst ställda gruppen. Förslaget innebär att kvotdelen bestäms till en tjugondel vid en inkomst som högst uppgår till fem gånger basbeloppet. Vid underhållsskyldighet höjs denna gräns enligt samma regler som gäller för avgränsningen av de mindre bemedlade. Överstiger inkomsten denna gräns men uppgår den tUl högst sex gånger basbeloppet, med vederbörlig höjning av gränsen vid underhåUsskyldighet, skaU för denna del av inkomsten en kvotdel på en femtondel kunna tas ut. Överstiger sökandens inkomst sistnämnda gräns men uppgår den till högst sju gånger basbeloppet skall för denna del av inkomsten en kvotdel på en tiondel tillämpas. Överstiger inkomsten slutligen sju men inte åtta gånger basbeloppet, skall hälften av den överskjutande inkomsten kunna tas ut.

För de rättssökande som tillhör den ekonomiskt bäst ställda gruppen skall enligt förslaget, som redan har nämnts, avgiften bestämmas så att den motsvarar full ersättning för den rättshjälp som lämnas. Motiveringen för detta är alt det från principiell synpunkt synes rikligast att personer i goda ekonomiska förhållanden själva får stå för hela kostnaden för rättshjälpen. Gränsen mot mellangruppen föreslås gå vid en inkomst som motsvarar åtta gånger basbeloppet. Vid underhållsskyldighet skall gränsen höjas enligt samma regler som föreslås gälla för övriga schablongränser.

De i promemorian föreslagna schablonreglerna bygger endast på den rätlssökandes inkomst och försörjningsbörda. I promemorian framhålles emellertid att de ekonomiska villkoren för rättshjälp bör bestämmas med utgångspunkt från den rättssökandes ekonomiska ställning i dess helhet. Andra omständigheter än inkomst och underhållsskyldighet kan ha betydelse för hans förmåga att bidra till rättshjälpskostnaderna. Som de viktigaste av dessa omständigheter anges förmögenhet eller skuldsättning. Bland andra faktorer nämns den inverkan en anhörigs ekonomiska villkor kan ha på sökandens förmåga att betala avgift. Som tidigare har berörts bör vidare en onormalt tyngande underhållsskyldighet kunna beaktas utöver schablontillägget för försörjningsbör-

Prop. 1972: 4 123

dan. Föreligger sådana särskilda omständigheter bör alltså möjlighet finnas att beakta dessa vid avgiftens bestämmande, i den mån de har någon mera påtaglig betydelse för bedömningen av den rättssökandes ekonomiska ställning. I promemorian föreslås därför att förmögenhet, skuldsättning eller annan särskUd omständighet skall beaktas i skälig utsträckning vid bestämmande av årsinkomsten, om sådan omständighet är av väsentlig betydelse för sökandens betalningsförmåga. De särskilda omständigheter som kan föreUgga skall alltså uppskattas till etl visst belopp. Detta belopp skall sedan läggas till eller dras ifrån sökandens årsinkomst, varefter det erhållna beloppet läggs in i avgiftsschemal.

Det är enligt promemorian önskvärt att någon form av schablon kan åstadkommas för bedömningen av hur förmögenhet, skuldsättning eUer andra omständigheter skall inverka vid årsinkomstens bestämmande. De förhållanden som kan få betydelse är emellertid så skiftande att någon närmare specifikation inte bör lämnas i lagtexten. Det bör ankomma på centralmyndigheten att dra upp de närmare riktlinjerna.

Förslaget tUl rättshjälpslag innehåller vidare vissa bestämmelser som reglerar de fall att den som bevUjas rättshjälp eller ställföreträdare för honom genom försummelse har föranlett särskilda kostnader för rättshjälpen och de faU att väsentiiga förändringar i en rättssökandes ekonomiska situation har inträffat under loppet av ett rättshjälpsärende.

7.4 Remissyttrandena

Grundsatsen att den rättssökande i mån av förmåga skall bidra till rättshjälpskostnaderna har allmänt godtagils eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Motsvarande gäller de i promemorian angivna principiella riktlinjerna för bidragsskyldighelen och avgiftssystemets utformning i stort. RR:s ledamöter anser att det för den rättssökande bör vara en avsevärd fördel att han i regel på förhand får veta rättshjälpskoslnaden. Skyldigheten alt i förväg betala ett kontant bidrag bör vidare kunna tjäna som spärr mot att rättshjälp söks i oträngt mål. EON konstaterar med tillfredsställelse att gällande återbelalningsskyldighet liU statsverket inte längre skall komma i fråga. Kronofogdemyndigheternas arbete med att bevaka och vidta åtgärder för att fullgöra denna skyldighet ger inte ett ekonomiskt resultat som står i proportion till arbetsinsatsen. Liknande synpunkter anförs av nedre justitierevisionen. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare saml Göteborgs rådhusrätt.

Ett par remissinstanser menar att de föreslagna avgiftsreglerna är alltför invecklade. Om den rättssökande på förhand skall kunna bedöma sitt kostnadsansvar, bör enligt länsåklagaren i Hallands län en något mera schablonmässig beräkningsgrund för rältshjälpsavgiften eftersträvas. Denna uppfattning delas av Skellefteå tingslags häradsrätt.

Prop.1972:4 124

Hovrätten över Skåne och Blekinge, som i och för sig godtar riktiinjerna för avgiftssystemets utformning, ifrågasätter behovet av att en detaljerad reglering av avgiftssystemet tas upp i lagen.

Folksam är kritisk mot principen att var och en skall bidra lill kostnadema efter förmåga. En riktigare utgångspunkt borde vara att kostnaderna för själva rättsproceduren i minsta möjliga mån skall påverka den rätlssökandes ekonomiska förhållanden. Reformen skall bidra tUl ökad jämlikhet genom att alla, oberoende av inkomst eller förmögenhet, får samma möjlighet att ta tillvara sin rätt. Avsteg från denna princip bör endast ske på välgrundade preventiva, slatsfinansiella eUer administrativa skäl. Av preventiva skäl bör en avgift tas ut. Folksam anser visserligen alt det kan antas alt inlresseprövningen effektivt kan hindra att obefogade anspråk drivs med allmänna medel. Intresseprövningen kan dock inte hindra en rättssökande från att vända sig tUl rättshjälpsmyndighet eller advokat och därmed orsaka arbete och kostnader. Del kan därför vara befogat med en avgift i fråga om kostnadema för arbetet intill dess en ansökan om rättshjälp har bifallils eller avslagits. Det kan också vara rimUgt att en avgift täcker kostnaderna för enkla fall inom vardagsjuridiken och att ett rimligt belopp utgår för att sänka rättshjälpskostnaderna, om avgiften totalt ändå inte nämnvärt skadar sökandens ekonomi. Däratöver är en avgift inte nödvändig av preventiva skäl. Det föreslagna avgiftssystemet är emellertid sådant, alt del i många faU kommer att täcka hela kostnaden även för omfattande rättsliga angelägenheter och enligt Folksams uppfattning inte sällan hindra att även mycket berättigade anspråk blir bevakade. Avgiftsskalan skapar dessutom icke acceptabla Iröskelproblem. Folksam förordar all avgift tas ut efter en glidande skala, som i jämförelse med den föreslagna beskriver en betydligt jämnare och mindre brant kurva.

I fråga om gränsdragningen meUan den ekonomiskt sämst ställda gruppen och mellangruppen samt principerna för schabloniseringen har förslaget, bortsett från schablonliUägget vid underhållsskyldighet, genomgående tiUstyrkts eller lämnats utan erinran. LO ifrågasätter dock om inte gränsen bör dras vid en inkomst av 24 000 kronor, eftersom f. n. som låginkomst måste anses en årlig inkomst av cirka 24 000 kronor.

Ätskilliga remissinstanser anser att den belastning på en persons ekonomi som underhållsskyldighet medför inte har beaktats tillräckligt genom det föreslagna schablontillägget. Hovrätten för Västra Sverige förordar att schablonliUägget bestäms till hälften av basbeloppet i stället för till en tredjedel. Detta skulle bättre överensstämma med de till-lägg för underhåUsskyldighet som f. n. i allmänhet görs vid prövning enligt LFR. Samma förslag läggs fram av Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätterna i Borås och Helsingborg, Föreningen Sveriges häradshövdingar och sladsdomare samt Tornedalens rättshjälpsanstalt. Stock-

Prop. 1972:4 125

holms stads rättshjälpsanstalt anser alt schablontillägget bör motsvara två tredjedelar av basbeloppet. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister uttalar att en tredjedel av basbeloppet visserligen motsvarar ett ungefärligt genomsnitt av de schablontUlägg, som f. n. tUlämpas vid flertalet rättshjälpsanstalter. Detta kompenserar dock inte den underhållsskyldige i tillräcklig grad vid fastställande av rättshjälpsavgift. Ett helt basbelopp för make och ett halvt basbelopp för varje bam är mera rättvisande. Göteborgs stads rättshjälpsanstalt har samma uppfattning. Enligt socialstyrelsen har regeln om avgiftsberäkning när sökanden bidrar till annans underhåll fått en alltför schablonartad lösning. Den som ensam bidrar lill annans underhåll har en betydligt sämre standard än den med samma inkomst som inte har någon underhållsskyldighet. Får han hjälp av annan med underhållet förbättras hans situation i motsvarande mån. Ett bättre utrymme för variationer i den egentliga försörjningsbördan kan ske om schablontUlägget, beroende på vederbörandes del i underhållsskyldigheten, får variera, förslagsvis mellan en fjärdedel och hälften av basbeloppet för var och en mot vilken underhållsskyldighet fullgörs.

Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge bör underhållsskyldigheten beaktas genom olika beräkningsmetoder. Om underhåll utgår med bestämt belopp, t. ex. på grund av dom eller underhållsavtal, bör underhållsskyldigheten beaktas genom att gränsen förskjuts med detta belopp. I andra fall måste däremot en schablonmetod användas. Schablontillägget för den första underhållsberättigade bör motsvara åtminstone två tredjedelar av basbeloppet och för övriga en tredjedel av basbeloppet. I gemensamt hushåll torde nämligen underhåUsskyldighet mot en person proportionsvis medföra större kostnad än underhåll av flera. Helst skulle hovrätten se ett tillägg på fem sjundedelar av basbeloppet för den första underhållsberättigade och tre sjundedelar för övriga, vilket bättre skulle motsvara gällande praxis. Även enligt Malmö stads rälts-hjälpsanstalt bör, om underhållsbidrag utgår, hänsyn tas lill det faktiska underhållsbidraget och inte till schablonbidrag. För övriga fall föreslår anstalten att schablonlillägget för oförsörjd make skall utgöra ell basbelopp och för varje barn ett halvt basbelopp. Promemorians förslag innebär en klar försämring i förhållande lill vad som nu gäller vid rältshjälpsanstalten i Malmö. LO förordar en särskild regel för ensamslående med underhållsskyldighet mot hemmavarande barn under 19 år. Dessa bör erhålla en schabloniserad förhöjning, som lämpligast bör uppgå tUl ytterligare en sjättedel av basbeloppet per hemmavarande barn.

Förslaget i promemorian om en grundavgift på 50 kronor för den ekonomiskt sämst stäUda kategorin har vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister finner beloppet väl avvägt men framhåller alt en inte ringa del av rättshjälpsanstal-

Prop. 1972: 4 126

temas nuvarande klienter endast med svårighet kan betala delta belopp. Om förslaget inte skall medföra en försämring för detta klientel, måste bestämmelserna om nedsättning och eftergift av avgift användas i icke ringa utsträckning. Enligt Malmö stads rätlshjälpsanstalt får man räkna med att befrielse från avgift i denna grupp snarare blir regel än undantag. Även enligt Stockholms stads rättshjälpsanstalt måste möjligheterna att nedsätta eller efterge avgiften komma alt begagnas i avsevärd omfattning.

Från flera håll har ifrågasatts om grundavgiften — och även lägsta rättshjälpsavgiften, konsultationsavgiften samt konsullationsarvodet — bör fastställas i lag. För alt undvika återkommande lagändringar vid förändring i penningvärdet bör enligt hovrätten för Övre Norrland samt rättshjälpsanstalterna i Stockholm, Göteborg och Helsingborg beloppet fastställas i administrativ ordning. Enligt Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare bör beloppet kunna bestämmas av riksdagen vid budgetbehandlingen som ett vUlkor för anslaget till rättshjälpen. Beloppet bör därför anges i författning som har tillkommit efter riksdagens hörande. Andra remissinstanser förordar att beloppet anges i lagen som ett procenttal av basbeloppet. Kammarrätten förordar att grundavgiften bestäms tUl 1/100 av basbeloppet. Den föreslagna avgiften om 50 kronor skulle dock få kvarstå till dess basbeloppet uppnår 7 500 kronor, då grundavgiften skulle höjas tiU 75 kronor. Följande höjningar skulle ske när basbeloppet stigit i sådan mån att ytterligare påslag om 25 kronor motiveras enligt huvudregeln. Kammarrätten framhåller att en automatik, som förhinarar att grundavgiften urholkas, också skulle underlätta för fristående jurister alt utföra konsultationer för grundavgiften och därvid få en rimUg kostnadsläckning.

I fråga om avgiftssystemet för mellangruppen och gränsdragningen mot den ekonomiskt bäst ställda gruppen har förslaget i allmänhet inte mötts med några erinringar. En del remissinstanser är dock kritiska i olika avseenden. Svea hovrätt ifrågasätter om tillräcklig hänsyn tagits till de s. k. tröskelproblemen och Malmö stads rättshjälpsanstalt anser att avgiftssystemet medför icke acceptabla tröskeleffekler för mellan-grapperna. Riksrevisionsverket pekar på alt en avsevärd tröskeleffekt kan uppstå vid den gräns där subventionerad rättshjälp inte längre skall komma i fråga. HD:s ledamöter föreslår — som en lösning på problemet med den alltför tvära övergången vid nyssnämnda gräns — att man ovanför den högsta inkomstklassen lägger ännu en klass, där sökanden skall betala hela den del av inkomsten som överstiger åtta gånger basbeloppet. SR förordar att gränsen mot den ekonomiskt bäst ställda gruppen höjs från åtta lill tio gånger basbeloppet. Även Föreningen Sveriges statsåklagare anser att gränsen bör höjas.

Kammarrätten är tveksam om förmågan att betala rättshjälpsavgift

Prop. 1972: 4 127

verkligen ökar i den utsträckning som kommer tUl uttryck i de föreslagna avgifterna i olika inkomstlägen. Man måste beakta t. ex. sociala förmåner i de lägre inkomslskikten och skatteprogressionen vid högre inkomst. Redan vid en inkomst av cirka 44 000 kronor uppslår en tröskeleffekt, som har lill följd all inkomsttagarens förmåga att stå för höjningen av rältshjälpsavgiften är obefintlig. Av etl lönetillskott på t. ex. 2 000 kronor går drygt hälften i skatt. Till höjningen av rältshjälpsavgiften (1/2 av 2 000 kronor) kvarstår således mindre än 1 000 kronor. Kammarrätten förordar en jämnare avgiftsprogression och en höjning av gränsen för subvention. I läget mellan sju och åtta gånger basbeloppet kan en kvotdel på en femtedel tillämpas och i läget åtta— nio gånger basbeloppet en kvotdel på en tredjedel tillämpas. Även Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund, SACO samt Jurist- och samhäUs-vetareförbundet ifrågasätter om tillräckUg hänsyn har tagits tUl skatteprogressionen. Rådhusrätten i Borås anser det önskvärt med något generösare regler vid fastställandet av maximibeloppet.

Socialstyrelsen framhåller att — mot bakgmnden av att rättshjälpen skall ses som en social förmån och att andra sociala reformer med högre prioritet kan få stå tillbaka — det kan anses mindre tillfredsställande att personer utan eller med ringa försörjningsplikt i mellan-inkomstgmpperna eller personer med relativt höga inkomster får del av förmånema. Genom den höga avgiftsökningen i det sista inkomstskiktet kommer å andra sidan maximibeloppet för många i denna in-komstgmpp att bli så högt att det kan hindra vederbörande från att ta tillvara sina intressen i mera omfattande rättsliga angelägenheter. Vissa ogynnsamma effekter kan också uppstå för personer med inkomster närmast över maximigränsen.

Promemorieförslaget om hur förmögenhet, skuldsättning eller annan särskild omständighet skall inverka vid bedömningen av sökandens ekonomiska ställning har i allmänhet inte mötts med erinringar i remissyttrandena. Sveriges advokatsamfund anser emellertid att dessa omständigheter direkt bör få influera på avgiftens storlek. Det förefaller advokatsamfundet vara en onödig omväg att först korrigera årsinkomsten.

8 Förmåner

8.1 Nuvarande ordning

I 5 § LFR finns bestämmelser om möjligheten alt få rältegångsbiträde. Om part med fri rättegång varken själv eller genom någon som i sin tjänsteställning eller i övrigt lämnar honom bistånd kan behörigen tillvarata sina intressen vid talans väckande eller utförande, kan enligt paragrafens första stycke på hans begäran lämplig person förordnas att mot ersättning av allmänna medel biträda honom. I andra stycket före-

Prop. 1972: 4 128

skrivs alt till rältegångsbiträde förordnas advokat eller annan som har avlagt för utövande av domarämbele föreskrivna kunskapsprov och anses skickad för uppdraget. Företrädesvis bör därvid anlitas befattningshavare vid rätlshjälpsanstalt eller advokat som vid rätten brukas som rättegångsombud. Har parten själv föreslagit någon som är behörig, skall han förordnas, om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskilda skäl föranleder annat. Vid förordnande av rältegångsbiträde kan, när skäl talar för detta, biträdet berättigas alt sätta annan behörig person i sitt ställe.

Enligt 20 kap. 19 § första stycket FB kan rätten i mål om omyndigförklaring eller sådan förklarings hävande förordna biträde åt part. Några särskilda behörighetsviUkor uppställs inte för sådant biträde. Detsamma gäller beträffande god man som förordnats enligt 20 kap. 37 § FB eller 15 kap. 31 § GB.

Inom förvaltningsrätten finns ett fåtal bestämmelser som ger möjlighet för myndighet att förordna att den som är part i ärende inför myndigheten skall erhålla biträdeshjälp av aUmänna medel. Sådana bestämmelser finns bl. a. i lagen (1957: 688) om utlämning för brott, lagen (1959: 254) om utiämning för brott tiU Danmark, Finland, Island och Norge och lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. Enligt dessa lagar gäller i tillämpliga delar RB:s regler om offentlig försvarare. Vidare föreskrivs i 41 § andra stycket utlänningslagen (1954: 193) att utlänning vid förhör har rätt till biträde av därtill lämplig person. Har utlänningen inte själv utsett biträde och kan hans rätt inte tiUvaralas utan biträde skall förhörsmyndighelen förordna biträde åt honom. Även i 85 § utiänningskungörelsen (1969: 136) finns en bestämmelse om biträde. Några särskilda behörighetskrav finns inte för biträde i utiän-ningsärenden. Enligt den av riksdagen nyligen antagna lagen (1970: 375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling finns möjlighet att förordna offentligt biträde. Lagen innehåller inga behörighetsregler för biträde men föredragande departementschefen anförde i propositionen alt till biträde bör förordnas advokat eller annan lämplig person (prop. 1970: 30 s. 45). Enligt kungörelsen (1925: 379) om bestridande i vissa fall med allmänna medel av kostnader, förenade med inlösen av under nyttjanderätt upplåtet område m. m. bör till biträde enligt kungörelsen företrädesvis förordnas advokat eller tjänsteman inom länsstyrelse.

Enligt normalreglementet för rättshjälpsanstalterna skall anstaltens verksamhet utövas av en föreståndare, som skall ha avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov samt förvärvat nödvändig praktisk erfarenhet. Föreståndaren får inte inneha eller utöva annan avlönad allmän eller enskild tjänst. Två anslaltsreglementen avviker från normalreglementet så till vida att rättshjälpschefen enligt dessa

Prop. 1972: 4 129

skaU vara advokat. Beträffande övrig personal innehåller normalreglementet inga kompetenskrav. Behörig alt lämna rättshjälp enligt jämtlandssystemet är endast advokat.

Har part fri rättegång skaU enligt 3 § LFR skilda slag av kostnader för partens processföring utgå av allmänna medel. Enligt andra stycket skall av allmänna medel utgå kostnad för bevisning som inte har förebragts utan skäl. Som fömtsättning krävs här att kostnaden enligt lag skaU utges av parten eller av parterna solidariskt. Tredje stycket innehåller en särskUd regel beträffande mål om äktenskaplig börd och faderskapsmål. När blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftiiga egenskaper äger rum på begäran av part med fri rättegång, skall gottgörelse, som i statens eller kommuns tjänst anställd läkare får ta ut för blodprovstagning, utgå av allmänna medel. I 4 § tredje stycket finns en kompletterande föreskrift. Har part med fri rättegång haft andra nödvändiga utgifter för rättegången som inte avses i 3 § men är jämförliga med där angivna kostnader, kan ersättning för sådana utgifter tiUerkännas honom, om han inte bedöms själv kunna svara för utgiftema. Enligt förarbetena åsyftas kostnader för mantalsbevis, intyg om barns utvecklingsgrad vid födseln, läkarintyg o. dyl.

I förvaltningsprocesslagen finns bestämmelser om kostnad för vissa bevismedel. Bl. a. gäller, enligt 26 §, att vittne eller sakkunnig har rätt lill ersättning av allmänna medel för kostnad för sin inställelse vid muntlig förhandling. Rätten får bevilja förskott på ersättning för kostnad för resa och uppehälle. Ersättning fastställs enligt bestämmelser i kungörelsen (1971: 311) om ersättning av allmänna medel till vittnen m. fl. Har vittnet eller den sakkunnige inkallals på begäran av enskUd part och visar det sig att parten saknade godtagbart skäl för sin begäran, får rätten ålägga honom alt återbetala ersättningen till statsverket.

I 4 § LFR ges föreskrifter om resekostnader och kostnader för uppehälle. Har part som åtnjuter fri rättegång förelagts att infinna sig personligen vid rätten kan parlen enligt första stycket på begäran tillerkännas gottgörelse av allmänna medel för resekostnad, om han finnes inte själv kunna svara för kostnaden. Är avståndet lill sammanträdesorten mindre än fem mU, får dock sådan gottgörelse utgå bara om det föreligger synnerliga skäl. Om parlen måste antas sakna medel för resan, kan förskott meddelas. Om synnerliga skäl föreligger, kan utöver ersättning för resekostnad, traktamente tillerkännas parlen. Ersättning fastställs av rätten enligt bestämmelser i kungörelsen (1969: 679) om ersättning av allmänna medel i vissa fall till part som åtnjuter fri rättegång. Enligt 4 § andra stycket äger bestämmelserna i första stycket motsvarande tUlämpning när inställelsen har avsett blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i börds-eller faderskapsmål.

Enskild part, som har inställt sig lill muntlig förhandling, får enligt

5 Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972:4 130

15 § förvaltningsprocesslagen tiUerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin inställelse. Rätten får bevilja förskott på ersättningen. Bestämmelser om ersättning och förskott finns i den tidigare berörda kungörelsen om ersättning av allmänna medel till vittnen m. fl.

I normalreglementet för rättshjälpsanslalterna finns inga bestämmelser om kostnader som avses i 3 och 4 §§ lagen om fri rättegång. I normalavtalet för jämtlandssystemet finns däremot bestämmelser om utlägg som är nödvändiga för att tillvarata klientens rätt. I praxis torde i viss utsträckning förekomma att rättshjälpsanstalterna svarar för vissa ullägg som avser utrednings- eller liknande kostnad. Detta torde emellertid ske bara när den rättssökande helt saknar betalningsförmåga. De utlägg som kan förekomma avser dels skilda slag av sakkunnigintyg, såsom läkarintyg o. dyl., och dels taxeringsbevis, mantalsbevis och därmed jämförbara handUngar. Rättshjälpen enligt jämtlandssystemet torde i detta hänseende ha samma omfattning.

8,2 Tidigare reformförslag

Rättegångskommittén tog i sitt förslag till lag om rättegångshjälp upp en motsvarighet till bestämmelsen i 5 § LFR. I fråga om behörighets-vUlkoren innebär den föreslagna bestämmelsen liksom den nu gällande att till rältegångsbiträde skall förordnas advokat eller annan som avlagt juris kandidatexamen och finnes skickad för uppdraget. Vidare föreskrivs bl. a. all annan än advokat inte får förordnas om han inte är anställd vid offentiig rättshjälpsanstalt eller hos advokat. Denna föreskrift innebär en skärpning av gäUande behörighetsvillkor i syfte all stärka garantierna mot missbruk av rättegångshjälpen. I övrigt överensstämmer den föreslagna bestämmelsen med 5 § LFR.

Kommitténs förslag tUl skärpning av behörighetsvillkoren tiUstyrks eller lämnas ulan erinran i flertalet remissvar. Några remissinstanser avstyrker däremot kommitténs förslag i denna fråga och i ett par yttranden förordas viss uppmjukning av den föreslagna regeln.

Utredningen om rättegångshjälp föreslår i sitt betänkande en bestämmelse om biträde som i fråga om behörighetsvillkoren överensstämmer med den regel som rättegångskommittén hade föreslagit. I motiven framhåller utredningen, all då förprövning av parts talan, avseende huruvida denna är mer eller mindre välgrundad, inte skall förekomma, det synes vara erforderligt att mot bakgmnden av den föreslagna utvidgningen av möjligheten till rättegångshjälp skärpa behörighetsvillkoren för rältegångsbiträden. Härigenom bör så långt möjligt kunna förebyggas att uppenbart obefogade rättegångar sätts i gång med rättegångshjälp. Mellan frågan om förprövning av talan skall förekomma och frågan om behörighetsvillkoren för rältegångsbiträden råder en-

Prop. 1972: 4 131

ligt utredningen otvivelaktigt det sambandet att, när kravet på förprövning avvisas, kravet på rättegångsbiträdenas kvalifikationer måste skärpas. Utredningen framhåller dock att enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna Kungl. Maj:t skall äga alt i fråga om särskUda domstolar meddela dispens från behörighetsviUkoren.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag tar ett flertal remissinstanser upp den behörighetsregel som utredningen ulan ändring har överfört från rättegångskommitténs förslag. De som ställer sig kritiska påpekar att förslaget i denna del inte bygger på alt nuvarande regler skulle tUlämpas på ett olämpligt sätt ulan motiveras med ett syfte att stärka garantierna mot ett missbrak av rättegångshjälpen. Denna motivering anses inte övertygande.

Rätlegångskommiltén tog i 11 och 12 §§ i sitt lagförslag upp motsvarigheter till bestämmelserna i 3 och 4 §§ LFR om kostnad för bevisning. Såvitt nu är av intresse skiljer sig kommitténs förslag från gällande ordning endast på det sättet att den nuvarande begränsningen i 3 § till bevisning som ej förebragts ulan skäl har tagits bort. Enligt kommitténs mening saknas anledning att bibehålla begränsningen bl. a. därför alt vittnen och andra tUl följd av bestämmelsen kunde drabbas av ekonomisk förlust. Vid remissbehandlingen avstyrkte en hovrätt den föreslagna ändringen. SkuUe begränsningen tas bort, kunde det befaras en avsevärd ökning av de fall där bevisning åberopas ulan urskillning. Hovrätten framhöll att den omständigheten att återbetalningsskyldighet kunde åläggas parten enligt förslaget saknade betydelse beträffande de sämst ställda parterna.

Utredningen om rättegångshjälp, som reglerar dessa kostnadsfrågor i 12 och 13 §§ i sitt lagförslag, föreslår samma ändring i förhållande till gällande ordning som rätlegångskommiltén. Utredningen anför all det naturligtvis inte är uteslutet att part med rättegångshjälp kan vara mindre återhållsam när det gäller att påkalla vittnesförhör, om ersättning lill vittnena alltid skall utgå av allmänna medel utan prövning om skäl funnits att kalla in dem, än om vittnenas rätt till ersättning skall vara beroende av en sådan prövning. Utredningen understryker emellertid liksom rättegångskommitlén att vittnena enligt nu rådande ordning kan drabbas av ekonomisk förlust. Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande lämnades förslaget i nu berörda delar allmänt ulan erinran.

Rättegångskommitlén tog i 12 § i sitt förslag till lag om rättegångshjälp upp bestämmelser om rätt tUl ersättning för inställelsekostnader för dem som åtnjuter rättegångshjälp. Den föreslagna bestämmelsen motsvarade med mindre jämkningar 4 § LFR i dess dåvarande lydelse. Jämkningarna innebar att ersättning kunde utgå även för resa utom riket och att kostnaden för traktamente i visst fall kunde utgå med högre belopp än som då gällde. I 13 § i kommittéförslaget föreslogs

Prop. 1972:4 132

en bestämmelse som saknar motsvarighet i LFR. Enligt bestämmelsen kan ställföreträdare för part som åtnjuter rättegångshjälp och vårdare eller annan, som parten eller hans ställföreträdare nödgas anlita för att kunna infinna sig vid rätten tUlerkännas ersättning för inställelse av allmänna medel efter samma grunder som i 12 § anges beträffande part. För att ersättning skall kunna utgå till ställföreträdare krävs att denne har ålagts personlig inställelse och vidare att varken han eller parten finnes kunna svara för inställelsekostnaden. Syftet med bestämmelsen har enligt kommittén varit att i mål om äktenskaplig börd och om faderskap och underhåll till barn utom äktenskap öppna möjlighet att tillerkänna moder som inte är part men skall höras personligen ersättning för inställelsen vid rätten. Ersättning till vårdare eller annan, som parten nödgas anlita för att kunna infinna sig vid rätten, skall kunna utgå, om parten ålagts personlig inställelse och finnes inte själv kunna svara för kostnaden för vårdarens inställelse. Detsamma skall gälla när ställföreträdare nödgas anlita bistånd för att kunna inställa sig, dock endast om varken parten eller ställföreträdaren finnes kunna svara för kostnaden. Reglema om ersättning tUl vårdare har tillkommit för alt undanröja tvekan som vid tillämpningen av LFR i praxis uppstått på denna punkt.

Vid remissbehandlingen lämnades den föreslagna 12 § ulan erinran. Även 13 § godtogs av flertalet remissinstanser. Några remissinstansei påkallade dock jämkning i 13 §. En remissinstans ansåg att hänsyn inte bör tas lill ställföreträdarens ekonomi, om han inte har underhållsplikt tUl parten. Enligt övriga berörda remissinstansers mening bör inte heller sådan underhållsplikt tillmätas någon betydelse i delta sammanhang. I ett yttrande anmärktes att vårdare eller annan enligt förslaget inte kan få ersättning för tidsspillan. Sådan ersättning borde utgå i likhet med vad som gäller för vittne.

Utredningen om rättegångshjälp tog i 13 § i sitt lagförslag upp en motsvarighet till 12 § i kommittéförslaget. Utredningens förslag innebar utöver viss anpassning lill en under 1962 genomförd ändring i 4 § lagen om fri rättegång endast en mindre jämkning beträffande rätten till ersättning för traktamente. Jämkningen innebar att anknytning skulle ske tUl motsvarande bestämmelser rörande ersättning tUl vittne. I 14 § i sitt förslag tog utredningen upp en motsvarighet till kommitténs 13 §, dock med en viss avvikelse. Medan kommitténs förslag som villkor för ersättning för inställelse kräver att inte vare sig parlen eller ställföreträdaren kan svara för kostnaden, medger utredningens förslag sådan ersättning, om parten bedöms inte kunna svara för kostnaden. Utredningens förslag lämnades allmänt utan erinran vid remissbehandlingen.

Rättegångskommitlén log i 1958 års betänkande upp frågan om bevUjad rättegångshjälp skulle medföra rätt för vinnande motpart tUl dem som haft rättegångshjälp att få ersättning av staten för sina rätte-

Prop. 1972: 4 133

gångskostnader om den förlorande partens talan varit ograndad. Kommittén ansåg sig emellertid inte kunna förorda någon sådan rätt till ersättning för motpartskostnader. Kommitténs ståndpunkt kritiserades vid remissbehandlingen av de remissinstanser som tog upp frågan.

Utredningen om rättegångshjälp ansåg att rätt till ersättning av statsverket under vissa betingelser borde föreligga i fråga om rättegångskostnad som inte hade kunnat tas ut av den betalningsskyldige. Bestämmelser i ämnet togs upp i 32 och 33 §§ i utredningsförslaget. Som förutsättning föreskrevs att den i målet förda talan bedömdes som helt obefogad och att det kunde antas att talan inte skulle ha väckts om inte rättegångshjälp hade åtnjutils. Ansökan skulle göras av vinnande part inom viss tid efter det att domen vunnit laga kraft och skulle ställas till den rätt som sist handlagt målet. Vad som utbetalats av allmänna medel skulle statsverket ha rätt alt återkräva av den som det enligt domen ålegat att betala rättegångskostnaden.

Vid remissbehandlingen uttrycktes allmänt tillfredsställelse över utredningens förslag. Från flera håll framhölls emellertid alt möjligheterna till ersättning gjorts alltför begränsade.

8.3 Promemorian

En allmän föratsättning för rättshjälp i det nya systemet måste bli att behov av sådan hjälp föreligger. Den prövning av den rättssökandes ekonomiska villkor som nu förekommer och som är avgörande för om hjälp skall lämnas får ersättas av en prövning som i regel enbart går ut på att bestämma om avgift skall utgå och hur stor den i så fall skall vara. Den rätlssökandes ekonomiska vUlkor kan emellertid i vissa fall bli avgörande också för frågan om rättshjälp bör beviljas. Saknar han medel för t. ex. inställelse inför domstol eller annan myndighet bör han sålunda kunna meddelas rättshjälp även om han inte har behov av biträde. Rättshjälp bör å andra sidan sjavfallet inte medges i fall där biträde inte behövs och kostaaderna i ärendet uppenbarligen inte kommer alt överstiga vad den rättssökande har förmåga att betala själv, m. a. o. den avgift han enligt det nya systemet skall erlägga.

Rättshjälp enligt den nya ordningen bör i huvudsak omfatta samma förmåner som f. n. kan utgå enligt LFR. Liksom nu bör en viss prövning ske av behovet av de skilda förmånerna. Som en allmän riktiinje bör därvid gälla att någon prövning av den rättssökandes förmåga att själv betala viss kostnad, t. ex. för inställelse, inte bör ske efter beslutet om rättshjälp. Redan i samband med beslutet skall ju som förut har nämnts vederbörandes ekonomiska förmåga undersökas och avgift tas ut om och i den mån han har förmåga att bidra till kostnaderna. Någon risk att förmånema med denna utgångspunkt utnyttjas i onödan torde inte föreligga. Däremot bör en prövning av behovet från saklig syn-

Prop. 1972:4 134

punkt av vissa förmåner äga rum. Frågan om behov av biträdeshjälp föreligger bör självfallet alltid prövas. Rättshjälp bör meddelas med eUer ulan biträdesförordnande. Meddelas sådant förordnande bör i princip övriga förmåner också kunna utgå.

Sedan målet eller ärendet avslutats bör en slutlig reglering ske av avgiftens storlek. Skulle det visa sig att erlagd avgift överstiger statsverkets kostnader för rättshjälpen bör överskottet betalas tillbaka tiU den som åtnjutit rättshjälp. Skulle det visa sig att den erlagda avgiften understiger rättshjälpskostnaderna bör rättshjälpsmyndigheten — intUl avgiftens maximibelopp — kunna ta ut underskottet av den som åtnjutit rättts-hjälp.

I fråga om rätt till biträde, kostnad för bevisning, inställelsekostnad och motpartskostnad anförs i promemorian i huvudsak följande.

I LFR har som föratsättning för förordnande av biträde föreskrivits att sökanden inte kan själv eller genom någon som i tjänsteställning eUer eljest lämnar honom bistånd behörigen tillvarata sina intressen vid talans väckande eller utförande. En motsvarande begränsning synes böra gälla i fråga om möjlighet till biträde enligt den nya ordningen.

En sådan begränsning får betydUgt större praktisk betydelse efter den nu aktuella reformen av rättshjälpen än den har f. n. Detta sammanhänger med rättshjälpens utvidgning till förvaltningsområdet. Statliga förvaltningsmyndigheter har en vidsträckt skyldighet alt tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar. Föreskrifter om den service som statiiga myndigheter skall lämna allmänheten har intagits i KCirk (1946: 680) tUl samtliga till statsförvaltningen hörande myndigheter angående skyldighet att tUlhandagå allmänheten med översändande av expeditioner m. m., det s. k. servicecirkuläret. Enligt servicecirkuläret skall myndighet, om det i anhängigt ärende erfordras komplettering av enkel beskaffenhet, meddela anvisning om vilka åtgärder som bör vidtas för att avhjälpa bristen. Sådant biträde skall dock inte meddelas om det är olämpligt på grund av motstående partsintressen eller av annan särskUd anledning. Myndighet skall vidare från diarier eller andra hos myndigheten förvarade för allmänheten tUlgängliga handUngar lämna sådana uppgifter som inte kräver särskild efterforskning. Även kommunala myndigheter torde i stor utsträckning lämna information om den lagstiftning som tiUämpas av dessa myndigheter. Med hjälp av den service som sålunda lämnas av statliga och kommunala myndigheter finns det ofta goda möjligheter för den enskilde att själv ta tUlvara sina intressen i dessa sammanhang.

Den rättshjälp som bedrivs i denna ordning sköts med all sannolikhet effektivast och biUigast i sin nuvarande form och det finns självfallet ingen anledning att överföra denna verksamhet till de nya rättshjälps-' myndigheterna. På grund härav bör som en allmän begränsning av möjligheten alt få biträdeshjälp gälla att denna förmån i allmänhet inte får

Prop. 1972: 4 135

bevUjas om sökanden kan tUlvarata sina intressen själv eller genom någon som i tjänsteställning ulan kostnad lämnar honom biträde.

Beträffande behörighetsvillkor och lämpUghetsprövning i fråga om juridiskt biträde framhålls i promemorian att det självfallet är av vikt när samhället lämnar rättshjälp åt en rättssökande att den lämnade rättshjälpen blir effektiv. En väsentlig föratsättning för detta är uppenbarligen att det biträde som förordnas har erforderliga kvalifikationer för uppdraget. Biträdet är skyldig att efter bästa förmåga tillvarata sin huvudmans intressen. Det ligger emellertid i sakens natur att han också är skyldig att beakta statsverkets intressen. Det åligger honom att verka för att samhällets rättshjälp inte missbrukas och att i övrigt rättshjälpskostnaderna inte blir större än vad som behövs för att huvudmannen skall nå sitt syfte.

I promemorian framhålls alt den föreslagna vidgningen av tillämpningsområdet för rättshjälpen kommer att ställa krav på sakkunskap hos den som lämnar rättshjälp som tidigare inte har varit eller endast i begränsad omfattning varit aktuella. Som har nämnts tidigare bör rättshjälp kunna förekomma bl. a. i taxeringsprocesser. På det området kan självfallet även andra kategorier än jurister ha tillräcklig och i vissa fall större sakkunskap än juristerna. Även på andra områden är uppenbart att rättshjälp kan ombesörjas av personer ulan juridisk examen. Inte sällan kan kravet på juridisk sakkunskap hos biträde vara av relativt underordnad betydelse medan i stället teknisk eller annan expertis är viktigare.

Annan än jurist bör sålunda i många fall kunna utses tUl biträde. När det gäller biträde i rättegång eller angelägenhet som kan leda till rättegång gör sig emellertid särskUda hänsyn gällande. Behovet av juridisk sakkunskap är här så framträdande all jurist praktiskt taget alltid bör utses till biträde. När det gäller frågan om en skärpning bör ske av behörighetsvillkoren för biträde i rättegång skulle, som några remissinstanser påpekar, den av rättegångskommitlén och utredningen om rättegångshjälp föreslagna skärpningen få vissa mindre tillfredsställande konsekvenser. Biträdesförordnande skulle inte kunna meddelas jurist som är anställd av organisation eUer sammanslutning inom näringslivet och på arbetsmarknaden och som inte är advokat. Utredningsförslagen skulle därjämte medföra att jurister med speciella insikter i vissa slag av mål och ärenden, t. ex. exproprialionsmål och vatlenmål, inte skulle komma i fråga som biträde, om de inte uppfyller de formeUa behörighetskraven. Vidare skulle ett genomförande av förslagen i denna del få till följd att den enskildes möjligheter att få det biträde som han själv önskar begränsas. För jurist som inte är advokat eller anställd hos sådan innebär de föreslagna reglerna att möjligheterna att fortsätta verksamhet som privatpraktiserande jurist blir i hög grad inskränkta. Då reglerna dessutom skulle göra del svårt för jurist som inte är advokat att påbörja

Prop. 1972:4 136

sådan verksamhet, skulle förslagen kunna medföra att många orter blir utan tUlgång tiU rältsbildade rådgivare.

Vissa av de nu påtalade nackdelarna som är förenade med en skärpning av behörighetsvillkoren för juridiskt biträde skulle kunna undanröjas genom bestämmelser som öppnar möjlighet tUl dispens i skilda avseenden. I fråga om den processuella rättshjälpen skulle bestämmelser kunna meddelas, som medger frångående av huvudreglerna vid vissa domstolar. Utredningsförslagen innehåller också en övergångsbestämmelse av sådan innebörd. Vidare skulle möjligheter till personlig dispens kunna införas.

Dispens avseende viss eller vissa domstolar kommer emellertid att medföra skilda behörighetsregler för skilda delar av landet, vUket inte är lämpligt och i görligaste mån bör undvikas.

Behörighetsreglerna i ulredningsförslagen har utformats med hänsyn till risken för missbmk av rättshjälpen. Som tidigare har anytts har ett biträde att verka för bl. a. att samhällets rättshjälp inte missbmkas och att i övrigt rättshjälpskostnaderna inte blir större än vad som behövs för att huvudmannen skaU nå sitt syfte. I del nya rätlshjälpssystemet finns emellertid regler som är mer ägnade alt motverka missbmk än skärpta behörighetsvillkor. Framför allt gäller detta intresseprövningen av den rättssökandes anspråk. I övrigt kan pekas på avgiftssystemet och att försummelse eller vårdslöshet från biträdes sida kan beaktas inom ramen för den kostnadsprövning som rättshjälpsmyndighetema har att utöva. Mot bakgmnden av det anförda bör som behörighetsvillkor för biträde i det nya rätlshjälpssystemet gälla alt lUl biträde skall utses befattningshavare vid allmän advokatbyrå eller annan som är lämplig för uppdraget.

Enligt gällande ordning skall lill biträde enligt LFR förordnas jurist som är skickad för uppdraget. Vid den ulomprocessuella rättshjälpen enligt jämtlandssystemet sker däremot ingen lämplighetsprövning i varje enskUt fall. Har den rättssökande själv föreslagit någon behörig jurist till biträde gäller f. n. alt denne skall förordnas, om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskilda skäl föranleder annat. Anledning till avvikelse från förslaget kan enligt förarbetena vara att den föreslagna är bosatt på avlägsen ort och hans anUtande därför skuUe medföra avsevärt ökade kostnader eller att han med hänsyn till sitt förhållande lill saken anses olämplig. Den nu gällande ordningen synes som redan har nämnts böra behållas även i det nya rätlshjälpssystemet. Den rättssökande bör alltså i görligaste mån ges möjlighet att vända sig tUl del biträde som han har det största förtroendet för. Rättshjälpsmyndigheten bör alltså i dessa fall inte kunna underlåta att förordna den som sökanden har föreslagit på den grunden alt denne visat sig tillämpa betydligt högre debiteringsnormer än andra. Kostnadskontrollen kommer dock in i bilden när biträdets kostnadsanspråk sedermera skall prövas.

Prop. 1972: 4 137

I fråga om parts kostnad för bevisning erinras i promemorian om att rättshjälpen i princip skall avse både judicieUa och administrativa mål och ärenden och också kunna utgå oberoende av om saken är anhängig vid domstol eller annan myndighet eller handläggs utomprocessuellt. Mot den bakgranden finns enligt promemorian skäl att överväga om inte förmånen att statsverket i princip svarar för den enskildes utredningskostnader bör gälla inom hela det angivna tillämpningsområdet. Att denna förmån i samma omfattning som enligt LFR bör utgå när fråga är om förfarande hos domstol torde utan vidare vara klart. Detsamma synes böra gälla beträffande ärende som kan leda till sådant förfarande. Även i skiljemannaförfarande bör denna förmån kunna utgå. Däremot synes utrymme för tvekan finnas när det gäller mål eller ärende inför förvaltningsmyndighet och angelägenhet som ännu inte lett till sådant mål eller ärende.

I fråga om utredningskostnader i förfarande inför förvaltningsmyndighet gäller som tidigare har berörts alt myndigheten i regel är skyldig att själv sörja för alt utredningen är fullständig. Behovet för part att i förvaltningsförfarandet förebringa egen utredning torde därför vara betydligt mindre än när fråga är om mål eller ärende inför domstol. Detta gäller dock inte generellt. På betydelsefulla områden ankommer det på den enskilde att förebringa den utredning som han vill åberopa. Delta gäUer främst i förfaranden där parter står mot varandra, t. ex. hyresnämndsärenden. Skäl talar alltså för att förmånen alt statsverket bistår enskilda med utredningskostnader får gälla åtminstone i sådana förfaranden. Som har nämnts överväger emellertid utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden frågan om att införa regler om kostnadsersättning på det administrativa området. Mot denna bakgrund torde det vara lämpligt att utredningen samtidigt får överväga om och i vilken mån de regler angående utredningskostnader som i det nya systemet föreslås gälla för mål och ärenden inför domstol skall gälla även i förvaltningssammanhang. I sammanhanget synes också böra undersökas om dessa regler bör kunna tUlämpas även på rättshjälp i angelägenhet som ännu inte lett till förfarande hos förvaltningsmyndighet. Något förslag i nu berörda avseenden läggs därför inte fram inom ramen för den nu aktuella reformen.

När det gäller utformningen av den allmänna regleringen torde i huvudsak samma förmåner i fråga om utrednings- och liknande kostnader som nu utgår enligt LFR få tas med i det nya systemet. Någon särskild prövning av frågan om parten har förmåga alt betala viss utgift bör dock som tidigare har framhållits inte förekomma efter beslutet om rättshjälp. Som en allmän förutsättning för att förmånen skall utgå bör gälla att kostnaden avser utredning som är skäligen påkallad för att tillvarata parlens rätt.

När det gäller alt ta ställning till om också ulomprocessuella utred-

5t Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972:4 138

ningskostnader bör kunna utgå av allmänna medel bör beaktas att det f. n. enligt normalreglementet för rättshjälpsanstaltema åligger rättshjälpsanstall att försöka åstadkomma förlikning mellan parterna. Denna princip bör självfallet gälla också i det nya systemet. Reglerna om förmånerna bör alltså utformas så alt förutsättningar skapas för uppgörelser utan rättegång. Därigenom kan kostnaderna för rättshjälpen nedbringas. Vidare kan både parter och domstolar besparas onödigt arbete.

Det angivna syftet att åstadkomma förlikning främjas givetvis främst genom att rättshjälpen innefattar förmånen av juridiskt biträde. Emellertid är del i vissa fall nödvändigt för att en utomprocessueU förlikning skall kunna träffas att möjlighet finns att i ett tidigt skede införskaffa utredning som klarlägger om förutsättningar finns för uppgörelse. Den som beviljas rättshjälp bör alltså få den förmånen att utredning kan förebringas på statsverkets bekostnad i den mån utredningen är skäligen påkallad för att tillvarata partens rätt. Förmånen bör utformas så alt den som har medverkat till utredning berättigas till ersättning i huvudsak efter de normer som finns i RB om ersättning av allmänna medel. Denna förmån är i första hand avsedd för mindre utredning såsom läkarintyg, värderingsintyg och liknande. Endast undantagsvis bör det komma i fråga att mer omfattande utredning införskaffas utom rätta.

Självfallet måste regelsystemet utformas så alt garantier skapas mot att onödig eller alltför dyrbar utredning anskaffas på statsverkets bekostnad. Förmånen bör därför inte kunna utgå i andra fall än när biträde har förordnats. Det torde få ankomma på biträdet alt på eget ansvar ta ställning till om särskild utredning behövs. Har han funnit behov föreligga och införskaffat utredning bör den som medverkar till utredningen i princip alltid ha rätt till ersättning. Visar det sig emellertid sedan att utredningen har varit onödig eUer alltför dyrbar och har biträdel genom all föranstalta om utredningen visat försumlighet, bör detta kunna beaktas när ersättningen till biträdet bestäms. Vidare Ugger del i sakens natur all sådana omständigheter kan komma alt beaktas när biträdets lämplighet för andra uppdrag skall bedömas. Har parten själv genom vårdslöshet eller försummelse föranlett alt biträdet ådragit statsverket onödiga utredningskostnader bör detta kunna leda till att han själv får stå för sådana kostnader.

När det gäller rätten tUl ersättning för inställelsekostnad erinras i promemorian om alt regler för det processuella området f. n. finns i LFR. Ersällningsrällen är där begränsad till fall när den som har fri rättegång har förelagts personlig inställelse vid domstol eller hos läkare för blodprovstagning eller s. k. antropologisk undersökning i vissa mål. För förvaltningsområdet saknas praktiskt taget helt bestämmelser som ger möjlighet att tillerkänna part ersättning för instäUelse. Denna skUlnad torde främst ha sin grand i att domstolsavgöranden i regel träffas

Prop. 1972:4 139

sedan muntlig förhandling har ägt rum, medan förvaltningsdomstolar och andra administrativa myndigheter i allmänhet fattar sina beslut utan sådan förhandling. Emellertid förekommer muntiiga förhandlingar i betydande utsträckning hos åtskUliga förvaltningsmyndigheter. I många sammanhang har också framhållits vikten från bl. a. rättssäkerhetssynpunkt av att det muntliga förfarandet vinner ökat insteg i förvaltnings-processen. En avgörande föratsättning för ökad muntlighet är att rätt till ersättning för parts inställelse införs. Utan sådana regler kan det inträffa alt part av ekonomiska skäl ser sig förhindrad att begära förhandling eller alt efter kallelse inställa sig hos myndighet. Vidare kan myndigheterna känna sig obenägna att anordna muntlig förhandling. Det torde sålunda vara klart att det finns behov av regler som ger möjlighet att tillerkänna också part i administrativa mål eller ärenden ersättning för inställelsekostnad. Även här torde ersättningsrätten böra begränsas till fall när parten har ålagts att inställa sig personligen hos myndighet.

Beträffande frågan om rätt till ersättning för inställelse när det gäller UtomprocessueU rättshjälp är situationen annorlunda. De inställelser som här kan komma i fråga är i första hand inställelser hos rättshjälpsmyndighet eller privatpraktiserande jurist. Inställelsen kan avse ansökan om rättshjälp, konsultation, förhandling med motpart etc. I och för sig kan i vissa fall synas motiverat att medge rätt till ersättning på förevarande område. Emellertid torde betydande praktiska svårigheter föreligga alt utforma ett system som ger garantier för alt endast nödvändiga inställelser ersätts. Härtill kommer att inställelsekoslnaderna i regel torde komma att uppgå till betydligt mindre belopp än när det gäller motsvarande kostnader i process eller i förfarande inför förvaltningsmyndighet. Rättshjälpsmyndigheter kommer att föreslås inrättade i varje län och även privatpraktiserande advokater kommer att vara verksamma inom det nya systemet. På grund av det anförda torde rätt lUl ersättning för inställelsekostnad få begränsas till inställelser inför domstolar och andra myndigheter.

Vad beträffar ersättningsbestämmelsernas sakliga innehåll torde i väsentliga avseenden den nuvarande bestämmelsen kunna tjäna som förebild. På några punkter bör emellertid ändring ske. F. n. utgår ersättning bara om vederbörande finnes icke själv kunna svara för kostnaden. Den rätlssökandes förmåga alt bidra tUl rättshjälpskoslnaden skall som tidigare har framhållits i fortsättningen bedömas när ansökan om rättshjälp prövas. Vid denna bedömning fastställs om han har förmåga att betala rättshjälpsavgift och med vUket belopp avgiften i så fall skall utgå. Därefter skall i princip ingen ytterligare prövning av hans ekonomiska villkor ske. På motsvarande sätt som tidigare har förordats i fråga om utredningskostnad bör rätten tiU ersättning för inställelsen alltså inte göras beroende av någon sådan ytterligare prövning.

Utredningen om rättegångshjälp föreslog att bestämmelserna om

Prop. 1972:4 140

traktamente i fråga om högsta ersättningsbelopp skulle anknytas lUl då gällande bestämmelser om vitlnesersätlning. Ersättningsbeloppets storlek enligt 4 § LFR regleras numera i en särskild kungörelse. Detta synes böra ske även sedan LFR har ersatis med en ny lag. Skäl torde föreligga för en samordning av ersättningsreglerna för den som har rättshjälp med de ersättningsregler som gäller för vittnen m. fl. Även utredningens förslag att ställföreträdare för part med rättegångshjälp och vårdare eller annan som parlen nödgas anlita för inställelsen skall kunna tillerkännas ersättning och förskott efter samma grunder som gäller för parten synes böra godtas. Någon särskild prövning av partens förmåga att betala denna inställelsekostaad bör emellertid inte heller här komma i fråga. I samband med den nu aktuella reformen synes även böra göras en översyn beträffande de ersättningsbelopp som utgår liU vittnen och parter (jfr ILU 1970: 38, rskr 160).

I fråga om förlorande parts skyldighet att betala motparts rättegångskostnader framhålls i promemorian att parterna vid processuell rättshjälp — beroende på utgången i målet — kan komma alt drabbas inte bara av sina egna rättegångskostnader utan också av motpartens. Det kan med visst fog göras gäUande att ett fullgott rättsskydd för den enskilde borde täcka även denna molpartskoslnad. Vid bedömningen av denna fråga bör dock uppmärksammas att reglerna i RB om fördelningen av rättegångskostnaderna mellan parterna är av stor betydelse som ett korrektiv mot oöverlagda processer. Som tidigare har anförts är det viktigt att inte sådana processer förs med stöd av allmänna medel. På grund härav bör det inte komma i fråga att låta rättshjälpen täcka den betalningsskyldighet för motparts rättegångskostnad som kan åläggas med stod av kostnadsreglerna i RB. Vad nu har sagts får inte tolkas så att det inte skulle finnas behov för den enskilde alt skydda sig mot skyldigheten att svara för motparts rättegångskostnad. Det synes emellertid vara naturligt alt ett sådant skydd ges inom ramen för rältsskyddsförsäkringen och inte i form av rättshjälp med det allmännas stöd.

En annan fråga är om en regel bör införas som ger vinnande motpart till den som har åtnjutit rättshjälp möjlighet att av statsverket få ersättning för kostnad som inte kunnat tas ut av den tappande parten. Utredningen om rättegångshjälp föreslog en sådan bestämmelse. Som fömtsättning för rätt till ersättning föreskrevs att den förda talan bedömdes som helt obefogad och att det kunde antas att talan inte skulle ha väckts om inte rättegångshjälp hade åtnjutits. Förslaget syftade tUl att förhindra att den som angreps med obefogat krav från person med rättegångshjälp ansåg sig vara i ett sådant underläge att han utan rättegång gick med på kravet eller i inledd rättegång gav upp sitt motstånd mot kravet.

Som förut har berörts innehöll de båda utredningsförslagen om rätte-

Prop. 1972: 4 141

gångshjälp ingen bestämmelse om en förprövning av det befogade i en parts talan. Utredningens förslag om möjlighet i vissa fall att tillerkänna vinnande part ersättning av allmänna medel för kostnad som inte kunnat tas ut av motparten måste ses mot denna bakgrund. I det föregående har förordats en regel om intresseprövning, som kan antas effektivt förhindra att obefogade anspråk drivs med det allmännas slöd. Rätlsskyddsförsäkringarna utgör också ett betydelsefullt skydd för motparten i sådana situationer. Anledning saknas därför att nu föreslå en motsvarighet tUl utredningens ersättningsregel.

Utöver vad som nu har berörts föreslås i promemorian att vissa andra förmåner skall utgå vid rättshjälp. Dessa förmåner berörs närmare i specialmotiveringen.

8.4 Remissyttrandena

Förslaget i promemorian att i stort sett samma förmåner som utgår enligt LFR skall kunna utgå vid rättshjälp enligt det nya systemet tillstyrks eller lämnas utan erinran i samtliga yttranden.

Beträffande förmånen att biträde skall kunna förordnas berörs frågan vUka behörighetskrav som skall ställas i ett drygt trettiotal yttranden. I promemorian föreslås att tiU biträde skall förordnas befattningshavare vid allmän advokatbyrå eller annan lämplig person. Principen att något generellt krav på att biträdet skall vara jurist inte uppställs godtas i det stora flertalet yttranden. Många remissinstanser anser emellertid att det bör komma tiU uttryck att till biträde bör företrädesvis utses jurist. Endast en remissinstans, advokatsamfundet, anser att juristkravet bör upprätthåUas undantagslöst.

Bland dem som i huvudsak godtar promemorieförslaget uttalar hovrätten för Övre Norrland med tanke på utomprocessueU rättshjälp att det är en fördel att annan än jurist skall kunna förordnas, t. ex. revisor i ett skatteärende, arkitekt i ett planärende eller ingenjör i ett byggnadsärende. Kammarrätten framhåller att det inom kammarrättens ämbetsområde snarare hör tUl regeln än till undantaget att biträden är andra än jurister och tillstyrker förslaget. RR:s ledamöter uttalar alt förslaget synes välbetänkt med hänsyn till den vidsträckta rättshjälp som åsyftas. Särskilt på förvaltningsområdet, där ärendena stundom kräver speciell sakkunskap, bör det vara värdefullt att kunna tiU biträde förordna lämplig person oberoende av formeUa behörighetskrav.

Statens hyresråd finner med hänsyn till de speciella insikter inom hy-reslagstiftningen som i aUmänhet finns även hos de vid partsorganisationerna på hyresmarknaden anställda ombudsmän, som inte har avlagt juridisk examen, att starka skäl talar för att också sådan ombudsman skall kunna förordnas till biträde åt part i hyrestvist vid hyresnämnd och domstol. Lagtextens avfattning utgör i och för sig intet hinder härför. Eftersom motiven med nuvarande avfattning knappast ger ut-

Prop. 1972:4 142

rymme för en sådan tolkning, borde emellertid ett uttalande göras av innebörd att, där så finnes lämpligt, annan än jurist kan förordnas som biträde åt part i hyrestvist vid hyresnämnd, domstol och — om hyresregleringslagen aUtjämt gäller då rätlshjälpslagen träder i kraft — statens hyresråd. Hyresgästernas riksförbund uttalar att hos de till förbundet anslutna föreningarna har under många års tillämpning av hy-resregleringslagsliftningen samlats en rik fond av erfarenheter och rutin vid bevakandet av medlemmars intressen inför de hyresreglerande organen. I betydande utsträckning har ombudsmännen även tidigare haft alt företräda medlemmar i mål vid de allmänna domstolama. Denna del av arbetsuppgifterna har erhållit väsentligt ökad betydelse genom de nyligen genomförda ändringarna i allmänna hyreslagen. Förbundet tror sig också veta att man i både hyresnämnder och domstolar har goda erfarenheter av ombudsmännens insatser. Förbundet utgår från att dess ombudsmän, vilka som regel inte har juridisk examen men är välutbildade på sitt speciella område, skall kunna förordnas till biträden i hyrestvister. Liknande uttalanden beträffande fastighetsägareföreningarnas ombudsmän görs av Sveriges fastighetsägareförbund.

LO uttalar att förslaget innebär att promemorieförslaget har hejdat utvecklingen mot ett reellt advokatmonopol, vilket tidigare rättshjälps-förslag ingav starka farhågor för. LO finner förslaget i denna del synnerligen välmotiverat. Särskilt tillfredsställande finner LO att jurist inom intresseorganisation skall kunna förordnas som biträde. RLF gör liknande uttalanden och framhåller vidare att dess juridiska avdelning mot betalning lämnar juridiskt och tekniskt biträde både lill medlemmar och utomstående i frågor inom fastighetsrätten i stort. Genom mångårig erfarenhet har därför tjänstemännen förvärvat ingående kännedom om rättsreglema och torde därför vara väl skickade alt uppträda såsom ombud.

Bland dem som förordar att jurist företrädesvis bör utses till biträde uttalar bl. a. Föreningen Sveriges rättshjälpsfurister att huvudregeln bör vara alt det krävs juristkompetens men att även andra lämpliga personer bör kunna komma i fråga. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i och för sig inte något att erima mot den föreslagna utvidgningen av kretsen av personer, som skaU kunna komma i fråga som biträden, men anser att annan än jurist skall förordnas endast i undantagsfall. Genom att en myndighet till biträde utser någon, som den rättssökande inte själv har föreslagit, ådrar sig myndigheten ett visst ansvar för kvaliteten av det arbete som biträdet utför åt klienten. Detta talar för en viss restriktivitet när det gäller att utse biträden, framför allt sådana som saknar det formella behörighetskrav, som nu gäller för biträden enligt lagen om fri rättegång. Med hänsyn lill den tämligen ringa betydelse, som en intresseprövning enligt hovrättens uppfattning skulle få i det nya systemet, måste det anses befogat att ställa höga kiav på biträdenas

Prop. 1972: 4 143

skicklighet och lämplighet. Av samma mening är bl. a. rådhusrätterna i Malmö och Borås.

Några remissinstanser anser att annan än jurist inte bör få förordnas lUl biträde i rättegång. Bland dessa uttalar JK bl. a. alt den begränsning av intresseprövningen som JK förordar i och för sig utgör tillräcklig anledning att skärpa behörighetsvillkoren i förhållande till förslaget. Men även med bortseende härifrån måste den krets från vilken biträde enligt förslaget får hämtas anses alltför vid. När det gäller biträde i rättegång är i övervägande antalet fall behovet av juridisk sakkunskap särskilt framträdande. BehörighetsvUlkoren för rättegångsbiträde synes därför lämpligen kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande regler i LFR. De ärenden som förekommer utom process är synnerligen varierande. På det området finns många ärenden som kräver speciell sakkunskap men också mycket stora ärendegmpper av enkel beskaffenhet. I ulomprocessuella ärenden och förvaltningsärenden bör därför biträde kunna hämtas från en vidare krets än den som förordats för rättegångsbiträde. Såsom framhålls i promemorian kan när det gäUer dessa ärenden även andra kategorier än jurister ha tillräcklig och i vissa fall större sakkunskap. Förslagsvis kan behörighetsvillkoren bestämmas så att tUl biträde kan förordnas — förutom den som är behörig till rältegångsbiträde — annan person med särskilda kvalifikationer för uppdraget. — Beträffande advokaterna har en fri yrkesutövning och en oberoende ställning kunnat förenas med den offentligrättsliga tillsyn som följer med ledamotskap i Sveriges advokatsamfund. Advokat är skyldig alt iaktta god advokatsed och kan, om han åsidosätter denna skyldighet, drabbas av påföljd. Hos advokater anställda biträdande jurister har i realiteten all iaktta samma aktsam-hetsnorm i yrkesutövningen som sina arbetsgivare. Det är angeläget att de obestridliga värden som ligger häri inte går förlorade genom att det allmänna sprider uppgifter som rällshjälpsbiträde till kategorier som slår utanför offentlig kontroll. Hovrätten för Nedre Norrland vill beträffande biträdets kvalifikationer helt allmänt framhåUa att, då biträdets uppgift är att bistå sökanden i rättsliga angelägenheter, kravet på att biträdet skall vara jurist icke bör efterges. Uttalandet i promemorian att juridisk sakkunskap inte sällan kan vara av relativt underordnad betydelse medan i stället teknisk eller annan expertis är viktigare, kan hovrätten inte instämma i. Behovet av särskUd expertis får i förekommande fall tillgodoses på annat sätt än genom alt biträdet besitter sakkunskap, t. ex. genom sakkunnigutlåtande eller vittnesmål, och i varje fall från domstolarnas sida måste det kravet ställas att biträden i rättegång besitter juridiskt kunnande. Även fustitierevisionen, Svea hovrätt, Göta hovrätt, Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och sladsdomare anser att endast jurist bör komma i fråga som biträde i rättegång.

Prop. 1972: 4 144

Advokatsamfundet anser att man måste uppställa det kravet att till biträde endast får förordnas person som avlagt juris kandidatexamen. Till stöd härför anförs bl. a. följande. Naturligtvis kan ett fall vara sådant att rätlshjälpssökanden har behov av att anlita även annan sakkunskap än juridisk sådan, t. ex. teknisk expertis på olika områden, men detta behov bör tiUgodoses, inte genom att man förordnar en expert på dessa områden tUl juridiskt biträde utan genom alt man bereder sökanden möjlighet att med det allmännas stöd förebringa erforderlig sakkunnigutredning. Man får den säkraste garantin för att vederbörande har erforderliga kvalifikationer, om man generellt kräver att han skall vara utbildad jurist. Promemorieförslaget innebär däremot att man lämnar fältet fritt för att till biträde förordna vem som helst, utan minsta garanti för att vederbörande verkligen besitter den juridiska sakkunskap som ovillkorligen måste krävas. — I fråga om vilka kategorier jurister som bör komma i fråga som biträden förordas regeln att till biträde skall förordnas för uppdraget lämpad advokat eller rältsbildad befattningshavare vid rättshjälpsanstalt eller — också för uppdraget lämpad — biträdande jurist hos advokat. För andra privatpraktiserande jurister än advokater bör vissa dispensmöjligheter föreligga. Som skäl för sådana bestämmelser anförs bl. a. följande. Beträffande jurister anställda av organisationer eller sammanslutningar inom näringslivet och på arbetsmarknaden framhåUs att — om man förordnar dem tUl biträden — så innebär delta inte att man därigenom bereder organisationernas medlemmar någon rättshjälp som annars inte står dem till buds utan enbart att man på det allmänna helt eller delvis överflyttar organisationernas kostnader för att lämna rättshjälp åt medlemmarna. Både bland organisationsjuristerna och de jurister som, utan alt vara advokater, har speciella insikter i vissa slag av mål och ärenden, finns otvivelaktigt många, som i och för sig skulle kunna vara lämpliga som biträden, om därmed endast åsyftas att de besitter erforderlig juridisk sakkunskap. Det avgörande skälet mot att till biträde förordna en jurist tillhörande dessa kategorier är emellertid alt man då tUl biträde förordnar en person, som varken har tjänstemannaansvar eller slår under offentiigrättslig tillsyn och som därför inte kan bli föremål för några disciplinära ingripanden.

Har sökanden själv till biträde föreslagit någon som är lämplig för uppdraget, skall enligt promemorieförslaget denne förordnas, om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskUda skäl föranleder annat. Värdet av denna princip om ett fritt biträdesval understryks allmänt i remissvaren.

Vad som föreslagits i promemorian beträffande utredningskostnad har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Advokatsamfundet framhåller att det är viktigt alt i ulomprocessuella ärenden förmånen av att utredning kan förebringas på statsverkets bekostnad begränsas till de fall där biträde förordnats och att biträdet får på eget ansvar ta

Prop. 1972: 4 145

ställning till frågan vilken utredning som erfordras. Alt felbedömningar härvidlag inte skaU drabba den som på biträdels anmodan medverkar lill utredningen, synes också riktigt. Det är rimUgen biträdet som bör bära konsekvenserna av att onödig utredning förebragts. Frågan om utredningskostnader i förvaltningsärenden blir med promemorieförslaget tills vidare olöst. Advokatsamfundet understryker starkt angelägenheten av att denna fråga bringas till en snar lösning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om inte utredningskostnaden vid länsrätter och länsskatterätter borde redan från början omfattas av rättshjälpen. Länsstyrelsen understryker därvid att behov för part att förebringa egen utredning i inte obetydlig utsträckning förekommer inom förvaltningsområdet. Möjlighet bör givetvis finnas alt erhålla rättshjälp på nödvändiga utredningskostnader även inom detta område. Särskilt angeläget är att denna möjlighet ges i ärenden rörande administrativa frihelsberövanden eller annan inskränkning i den enskildes personliga frihet.

I fråga om rätt till ersättning för inställelsekostnad har promemorieförslaget genomgående godtagits eller lämnats utan erinran. I några yttranden förordas emellertid viss vidgning av ersättningsrätten. Rådhusrätten i Malmö finner det sålunda synnerligen angeläget att rättshjälpen konstrueras så, att den även innefattar rätt till ersättning för förlorad arbetsförtjänst. I flertalet fall torde kostnaden för resa och uppehälle i samband med instäUelse vara en mindre väsentlig kostnad än ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för parter i lågt inkomstläge kan förlusten av arbetsförtjänst i samband med inställelse vara sådan, att socialhjälp i stället måste utgå. Detta är enligt rådhusrättens uppfattning icke förenligt med ett fullständigt rättshjälpssystem. Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott anför liknande synpunkter.

Ståndpunkten i promemorian att rättshjälpen inte bör täcka den betalningsskyldighet för motparts rättegångskostnad som kan åläggas med stöd av kostnadsreglerna i RB godtas eller lämnas utan erinran i flertalet remissvar. Advokatsamfundet uttalar all.de skäl som anförts i promemorian är tungt vägande och anser sig sakna anledning att påyrka ändring i förslaget. I sammanhanget måste emellertid beaktas den stora betydelse som rättsskyddsförsäkringen har i denna fråga. Skulle en i enlighet med promemorieförslaget genomförd rättshjälpsreform leda till att försäkringsbolagen upphör med rättsskyddsförsäkringen, innebär reformen en sannskyldig björntjänst åt den rätlshjälpsbehövande allmänheten.

I några remissvar riktas invändningar mot promemorians ståndpunkt. Rådhusrätten i Helsingborg uttalar bl. a. att det kan starkt ifrågasättas om risken att behöva betala motpartens kostnader någonsm haft praktisk betydelse som korrektiv mot oöverlagda processer. Rådhusrätten ifrågasätter om inte rättshjälpen borde utsträckas till att orhfatla

Prop. 1972:4 146

även rättegångskostnad som part med rättshjälp ålagts utge lill motpart. Rättshjälpsanstalten i Helsingborg anser att staten, om den åtar sig att svara för rättshjälp på det sätt som har föreslagils i promemorian, även bör åta sig ansvar för motpartens kostnader i händelse den som erhållit rättshjälp har förlorat processen. BilUghetsskäl talar för detta. LO framhåller att det i samband med kritiken i promemorian mot den nu gällande kreditprincipen har anförts, alt part inte i förväg kan avgöra ersättningsskyldighetens omfattning, vilket skapar osäkerhet och kan medföra, att han drar sig för att göra sin rätt gällande av rädsla för de ekonomiska konsekvenserna. Detta konstaterande torde vara riktigt och har genom promemorieförslaget nästan helt eliminerats i vad avser partens egna kostnader. Förslaget minskar däremot inte den rätlssökandes skyldighet att som tappande part svara för motparts rättegångskostnad. Även om de ekonomiska konsekvenserna genom förslaget väsentiigt har begränsats, torde dock risken att få bära motparlskostna-den samt svårigheten att beräkna denna, bli av inte oväsentlig betydelse för de sämst stäUdas och mellangruppens möjligheter att göra sin rätt gällande genom att öppna en process för att få en tvistefråga löst. Nu kan det, vilket också har konstaterats i promemorian, vara naturligt, att skydd för den enskUde, vad gäller motpartskoslnaden, ges inom ramen för rättsskyddsförsäkringen. Detta förutsätter dock att försäkringsbolagen i framtiden anpassar sitt försäkringsskydd till de ändrade förhållandena. Skulle detta inte ske, bör enligt LO:s uppfattning övervägas, om inte möjlighet tUl en viss subventionering av motpartskoslnaden för de sämst ställda och även mellangrappen bör ske. Folksam framhåller att det enligt promemorian är viktigt för rättssäkerheten alt man vet vilka kostnader man drar på sig innan man börjar en process. Den rättssökande bör sålunda på förhand kunna bedöma sitt kostnadsansvar. Detta är en omöjlighet så länge motpartskostnaderna inte omfattas av rättshjälpen (eller avlyfts på annat sätt) och den rättssökande sålunda står risken att själv få betala dessa kostnader vid sidan av den mer eller mindre betydande avgiften för egna kostnader. Enligt Folksam har i promemorian inte anförts ett enda bärande skäl mot att motpartskostnaderna inbegrips. Även kammarrätten, Svenska försäkringsbolags riksförbund och RLF ställer sig kritiska till promemorians ståndpunkt.

Frågan om vinnande motpart bör ha rätt till ersättning av statsverket för kostnad som inte kunnat tas ut av den tappande parten med rättshjälp tas upp i ett tjugotal yttranden. I två av dessa, de som har avgetts av häradshövdingen i Uppsala läns södra domsaga och rådhusrätten i Borås, godtas promemorians ståndpunkt att rätt till ersättning inte bör införas. I Övriga yttranden ställer sig remissinstanserna kritiska till denna ståndpunkt.

Justitierevisionen anför alt den i remissyttrande över 1965 års förslag intog i princip positiv inställning lill den då föreslagna regeln. Jus-

Prop. 1972: 4 147

titierevisionen tar avstånd från en skärpt intresseprövning och drar även effektiviteten av en sådan prövning i tvivelsmål. Även om rätlsskyddsförsäkringarna i vissa fall kan trygga vinnande motparts anspråk på kostaadsersättning synes det leda till alltför slumpartade resultat att enbart lita härpå, Justitierevisionen vidhåller av nu anförda skäl sin positiva inställning till en regel om subsidiär ersättning av statsverket till den som har angripits med obefogat krav från person med rättshjälp. Samma ståndpunkt intar Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, rådhusrätterna i Malmö, Helsingborg och Göteborg, häradshövdingen i Vättle, Ale och Kullings domsaga, rådhusrätten i Östersund, kammarrätten, HD:s ledamöter, Jurist- och samhällsvetareförbundet, RLF, Svenska företagares riksförbund och Advokatsamfundet.

9 Rättshjälp åt misstänkt i brottmål 9.1 Nuvarande ordning

Enligt skilda bestämmelser i RB gäller beträffande mål om allmänt åtal att vissa rättegångskostnader skall utgå (förskotteras) av allmänna medel. Detta gäller bl. a. kostnaderna för åklagarens bevisning och för bevisning varom rätten har föranstaltat självmant och dessutom vissa av kostnaderna för den tilltalades processföring, nämligen kostnaden för offentlig försvarare och ersättning åt sakkunnig som rätten har utsett på begäran av den tilltalade. Det ankommer på rätten att fastställa kostnadsbeloppen.

Enligt 31 kap. 1 § första stycket RB skall i mål vari åklagare för talan den tUllalade, om han döms för brottet, tUl statsverket återbetala bl. a. vissa kostnader som enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel. De kostnader som anges i bestämmelsen är ersättning tUl vittne eller sakkunnig, kostnad för annan bevisning under förandersökningen eller rättegången, ersättning eller arvode tUl försvarare och kostnad för hämtning av den tUltalade till rätten. Under vissa förutsättningar kan jämkning ske. Står kostnadens belopp inte i rimligt förhållande till den tilltalades brottslighet eller till hans villkor, kan sålunda ersättningen jämkas efter vad som prövas skäligt.

I paragrafens andra stycke ges ett undantag från huvudregeln om den dömdes ersättningsskyldighet. Efterges påföljd eller har den tUltalade begått brottet under inflytande av sådan själslig abnormitet, som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, eUer har han vid domen inte fyllt 18 år, är han sålunda ersättningsskyldig endast om och i den mån det med hänsyn till omständigheterna anses skäligt.

I fråga om mål som fullföljs från lägre rätt gäller enligt 31 kap. 10 § första stycket RB att skyldigheten att ersätta rättegångskostnad i högre

Prop. 1972:4 148

rätt skall bestämmas med hänsyn till rättegången där. Ersättningsskyldighet för den tilltalade föreligger i sådant fall om den högre rättens dom är att anse som fällande. Högre rätts dom anses som fällande, om den tilltalade döms till påföljd, som är alt anse som svårare än den, vartUl lägre rätt dömt. Detsamma gäller om den tilltalade efter att ha frikänts i lägre rätt finnes ha begått brottet. Högre rätts dom anses också fällande om av honom fullföljd talan inte föranleder ändring i lägre rätts dom.

I 31 kap. 12 § RB anges alt om i lag eller författning har getts avvikande bestämmelser om kostnad i rättegång dessa skaU gälla. Sådana bestämmelser finns bl. a. i lagen (1946: 864) om återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål. Beträffande sådan kostnad äger bestämmelserna i 31 kap. 1 § RB om återbetalning motsvarande till-lämpning trots att kostnaden inte utgår enligt rättens beslut.

Jämkningsbestämmelsen i 31 kap. 1 § fick sin nuvarande avfattning genoni en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1970. Tidigare hade beslärrunelsen en lydelse som i praxis i allmänhet ansågs innebära att jämkning bara kunde ske om kostnadens belopp stod i missförhållande tiU såväl brottsligheten som vUlkoren (JO 1964 s. 208). Ändringen avsåg alt vidga möjligheten till jämkning så att hänsyn skulle få tas också enbart till den dömdes betalningsförmåga (jfr prop. 1969: 156 s. 24).

Enligt LFR kan fri rättegång beviljas den, som inte äger tUlgång att betala de med rättegången förenade kostnaderna eller efter deras utgivande skulle sakna nödvändiga medel för eget uppehälle och för alt fullgöra den underhållsskyldighet som åligger honom (1 §). Av 3 § första stycket framgår att den som har fri rättegång åtnjuter frihet från avgift bl. a. för utskrift av rättens protokoll. Enligt paragrafens andra stycke skall av allmänna medel utgå kostnad för bevisning som inte förebragts utan skäl och förskott på kostnad för bevisning, om kostnaden enligt lag skall utges av parten eller parterna solidariskt. Bestämmelsen innebär att vittnen som har kallals på den tilltalades begäran kan få ersättning av allmänna medel. I 4 § ges bestämmelser som berättigar den som åtnjuter fri rättegång att under vissa betingelser få ersättning för resa och uppehäUe i samband med inställelse vid rätten. Möjligheten att få juridiskt biträde regleras i 5 §, som dock beträffande misstänkt i brottmål hänvisar till bestämmelserna i RB om offentiig försvarare.

Till offentUg försvarare skall enligt 21 kap. 5 § första stycket RB förordnas advokat, som är lämpUg för uppdraget. Företrädesvis bör anlitas någon som vid rätten brakas som rättegångsombud. I andra stycket finns bestämmelser om den misstänktes valrätt. Har den misstänkte till offentlig försvarare föreslagit någon behörig person skall han förordnas, om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskUda skäl föranleder annat.

Prop. 1972: 4 149

Beträffande frågan om vem som slutligen skall svara för kostnad, som har uppstått i brottmål där den tilltalade haft fri rättegång, gäUer i huvudsak följande. Enligt 6 § kan den tilltalade inte i målet åläggas att återbetala bl. a. ersättning tUl offentlig försvarare eller kostnad för bevisning varom rätten har föranstaltat självmant. Om det under rättegången befinns att den tUltalades ekonomiska ställning förbättrats så att han kan betala kostnaderna för rättegången, äger rätten förordna att förmånen av fri rättegång skall upphöra (7 §). När rätten från sig skiljer ett mål, vari tUltalad har åtnjutit fri rättegång, skall rätlen, om den tUltalade enligt 7 § förklarats förlustig denna förmån, enligt 8 § förplikta honom att ersätta vissa kostnader som annars skulle ha utgått av allmänna medel. Detta gäUer bl. a. vissa kostnader för bevisning enligt 3 § samt inställelse- och andra kostnader enligt 4 §. Om sådana omständigheter föreUgger som anges i 31 kap. 2 § RB, dvs. om åklagaren har väckt talan utan sannolika skäl eller om det av annan orsak på grund av omständigheterna i målet förekommer synnerlig anledning till att frikänd tUltalad erhåller ersättning för rättegångskostnader, kan den tilltalade dock inte åläggas sådan betalningsskyldighet. De möjligheter som enligt 31 kap. 1 § RB finns till jämkning av rättegångskostnaderna för tilltalad som dömts för brott gäller också vid återbelalningsskyldighet enligt 8 §. Enligt 9 § skall vad som stadgas i 8 § äga motsvarande tillämpning när förundersökning, varunder den misstänkte åtnjutit fri rättegång, nedläggs eller avslutas utan att åtal väcks mot honom.

Om tUltalad, som åtnjutit fri rättegång, efter målets avgörande får sina ekonomiska villkor förbättrade, kan han enUgt 13 § förpliktas att betala kostnad som enligt LFR utgått av aUmänna medel, t. ex. kostnad för viltae som hörts på den tilltalades begäran och inställelsekostnader, eller kostnad som avses i 6 §, dvs. ersättning tUl offentlig försvarare eller kostnad för bevisning varom rätten föranstaltat självmant. Betalningsskyldighet för kostnad som avses i 6 § kan dock åläggas tUltalad endast om han dömts för brottet. Såsom föratsättning för betalningsskyldighet gäller att särskUd talan skall väckas mot den tilltalade inom fem år efter brottmålsrättegångens avslutande och att sådana omständigheter inte föreligger som anges i 31 kap. 2 §.

9.2 Tidigare reformförslag

Rättegångskommittén föreslog som tidigare har nämnts alt part, innan han fick åtnjuta rättshjälp, skulle i mån av förmåga erlägga ett kontant bidrag till processkostnaderna, s. k. kostnadsbidrag. Skyldigheten att betala kostnadsbidrag skuUe gälla i alla mål och ärenden, i vUka rättegångshjälp kunde förekomma, aUtså också i brottmål. Några erinringar emot kommitténs förslag i denna del framfördes inte under

Prop. 1972:4 150

remissbehandlingen. Utredningen om rättegångshjälp tog upp rättegångskommitténs förslag om koslnadsbidrag i såvitt nu är i fråga oförändrad utformning. Inte heller vid remissbehandlingen av utredningens betänkande framkom några invändningar mot den föreslagna lösningen.

När det gäUer frågan om skyldighet för tilltalad som åtnjuter rättegångshjälp att tUl statsverket återbetala dess kostnad i anledning av rättegångshjälpen, ansåg rättegångskommittén det vara riktigast att kostnad som i mål om allmänt åtal utgått av allmänna medel behandlas lika i fråga om återbetalningsskyldigheten, vare sig kostnaden utgått enligt RB eller i anledning av den tilltalades rättegångshjälp. Kommittén föreslog därför en samordning av reglerna i 31 kap. RB om skyldighet för part eller annan att i brottmål, vari åklagare för talan, eller med anledning av förandersökning återgälda statsverket kostnad, som enligt rättens beslut utgått av allmänna medel med ålerbetalningsregler-na i den föreslagna lagen om rättegångshjälp. En sådan samordning skulle enligt kommittén innebära att om en tilltalad, som åtnjutit rättegångshjälp frikänns, kostnaden för rättegångshjälpen, i lUshet med exempelvis kostnad för offentlig försvarare, får stanna på statsverket utan ytterligare ersättningsskyldighet för den tUltalade. Om den tiUtalade å andra sidan döms för brottet, skall kostnaden för rättegångshjälpen samt kostnad som nu sägs i 6 § LFR, dvs. ersättning lill offentiig försvarare och kostnad för bevisning varom rätlen föranstaltat självmant, behandlas lika som övrig kostnad som utgått av allmänna medel och den tUltalade alltså i regel åläggas återbetalningsskyldighet härför. Likaså skall övriga personers, exempelvis åklagares, målsägandes och vittnes, i RB stadgade skyldighet alt i undanlagsfall ersätta kostnad som utgått av allmänna medel gälla även kostnad som utgått i anledning av den tilltalades rättegångshjälp. Det sagda skall också gäUa kostnad som utgått av allmänna medel i anledning av att den misstänkte åtnjutit rättegångshjälp under förandersökning i brottmål.

Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag såvitt nu är i fråga tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det övervägande antalet yttranden.

Utredningen om rättegångshjälp föreslår bestämmelser om återbetalningsskyldighet för misstänkt som har åtnjutit rättegångshjälp i mål om allmänt åtal eUer under förundersökning, vilka bestämmelser praktiskt taget oförändrade övertagits från rättegångskommittén. Liksom vid remissbehandlingen av rätlegångskommilténs förslag har bestämmelserna om återbelalningsskyldighet i utredningens förslag i flertalet fall lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Prop. 1972:4 151

9.3 Promemorian

När det gäller frågan om samhällets olika former av rättshjälp åt den som är misstänkt för brott kan inordnas i det nya rättshjälpssystemet anförs i promemorian att fördelar kan vinnas genom all i görligaste mån gemensamma regler utformas. Emellertid är det uppenbart att särbestämmelser inte kan undvaras. En av anledningarna härtill är att RB:s regler om möjlighet att förordna offentlig försvarare grundas inte bara på intresset att den misstänkte oavsett sina ekonomiska förhållanden bereds ett fullgott försvar utan också på intresset av att broltsspaning och lagföring för brott bedrivs på ett riktigt och ändamålsenligt sätt. Andra omständigheter som påkallar särskUda hänsynstaganden är att det i regel inte bör komma i fråga att utkräva kostnadsansvar av den som har frikänts från ansvar och att kostnadsansvaret för den som dömts för brott liksom f. n. bör kunna sättas i viss relation till brottsligheten. När det gäller rättshjälp i allmänhet har i det föregående förordats en ordning som innebär att kreditprincipen ersätts av ett avgiftssystem utan återbetalningsskyldighet. Det är uppenbart att en sådan lösning av flera skäl skulle inge betänkligheter när det gäller rättshjälp i brottmål. Samhällets intresse av att lagföring sker och att den misstänkte därvid får all rimlig hjälp kan inte eftersättas. Del kan inte komma i fråga alt som en förutsättning för att offentiig försvarare förordnas kräva alt den misstänkte erlagt en särskild avgift. Liksom hittills bör sålunda ersättning till offentlig försvarare utgå av allmänna medel oberoende av den tilltalades ekonomiska villkor. Den mera begränsade rättshjälp i brottmål som f. n. regleras i LFR har praktisk betydelse bara för de ekonomiskt sämst ställda och bör därför även i fortsättningen begränsas tUl denna kategori, dvs. i princip till misstänkt med en beräknad årsinkomst som inte överstiger ett belopp som motsvarar tre gånger basbeloppet. Någon avgift bör med denna lösning inte utgå för rättshjälp i brottmål.

I promemorian erinras vidare om att tilltalads ansvar för statsverkets kostnader enligt gällande ordning aktualiseras först när domstol skUjer målet från sig och betalningsskyldighet kommer i regel i fråga bara om den misstänkte döms för brottet. Som nämnts bör i det nya systemet avgift inte utgå för rättshjälp i brottmål. Däremot synes naturligt all man bibehåller principen alt den som döms för brottet i efterhand åläggs betalningsskyldighet. Mot bakgrand av det nu anförda synes följande riktiinjer böra gälla för rättshjälpen i brottmål.

Den rättshjälp som består i att offentlig försvarare kan förordnas bör enUgt promemorian i princip lämnas orabbad. Anledning saknas att göra ändring i gällande behörighetsvillkor för offentlig försvarare. Annan än advokat bör alltså i princip inte kunna utses. Företräde bör ges sådan advokat som vid rätten brukas som rättegångsombud. Frågan om

Prop. 1972:4 152

återbetalningsskyldighet för försvararkostnaden liksom för andra kostnader som bestritts av aUmänna medel enligt bestämmelser i RB bör vara beroende av utgången i målet med möjlighet för rätten alt vidta de jämkningar som kan anses påkallade med hänsyn tUibrottels art eller den tilltalades personliga och ekonomiska förhållanden. Det sagda är avsett att innebära ett ökat utrymme för kriminalpolitiska bedömningar vid bestämmande av återbetalningsskyldigheten.

De ytterligare rättshjälpsförmåner som bör tUlkomma den misstänkte bör regleras inom ramen för den allmänna rättshjälpen och bör i princip vara desamma som vid rättshjälp i allmänhet. Den i detta sammanhang viktigaste förmånen torde från denna utgångspunkt bli alt tUl-talads kostnad för bevisning och förskott på sådan kostnad utgår av allmänna medel. En annan förmån blir att ersättning för resa och uppehälle i samband med inställelse inför rätten skall kunna utgå.

Som redan har nämnts bör avgift inte utgå för rättshjälp i brottmål. I gengäld bör den liUtalades betalningsförmåga kunna tas i anspråk för att täcka rättshjälpskostnaderna om han döms för brottet enligt samma gmnder som nyss angetts beträffande ersättning till offentlig försvarare och för utredning som bekostats av allmänna medel. I detta avseende sker alltså en samordning mellan den allmänna rättshjälpen och regelsystemet i RB. Innebörden av samordningen blir att kostnad som i mål om allmänt åtal utgått av allmänna medel behandlas lika, vare sig kostnaden utgått enligt RB eller på grand av beviljad rättshjälp. Frikänns tilltalad som åtnjutit rättshjälp, får kostnaden för rättshjälpen liksom t. ex. kostnaden för offentlig försvarare i princip stanna på statsverket. Om den tilltalade döms för brottet, skall han åläggas att betala såväl rättshjälpskostnaden som övrig kostnad som utgått av allmänna medel i den mån jämkning av återbetalningsskyldigheten inte sker. Inom ramen för den angivna samordningen tiUgodoses också i viss mån i skUda sammanhang framställda önskemål om en vidgning av frikänd tilltalads rätt tiU ersättning för rättegångskostnad.

Beträffande frågan om omfattningen av den tilltalades återbetalningsskyldighet mot statsverket anförs i promemorian följande. När bestämmelsen i 31 kap. 1 § RB fick sin nuvarande utformning underströks särskilt att den tilltalade inte bör åläggas en betalningsskyldighet som inte är rimlig i förhållande till hans ekonomiska vUlkor. Det ansågs därför påkallat att jämkningsmöjligheten vidgades något. Som tidigare framhållits finns det skäl att överväga en ytterligare liberalisering av reglerna om återbelalningsskyldighet. Av både kriminalpoli-tiska och processekonomiska skäl torde det emellertid i flertalet fall vara påkallat alt ta den dömdes betalningsförmåga i anspråk. Den nuvarande huvudregeln bör därför inte ändras. De undantagsregler som har nämnts bör däremot ges en ändrad avfattning.

Som riktiinje vid utformningen av dessa regler bör gälla att dom-

Prop. 1972:4 153

stolarna när de bedömer om och i vilken mån ersättningsskyldighet bör komma i fråga skall ha möjlighet att anlägga kriminalpolitiska synpunkter så alt betalningsskyldigheten ses som ett led i samhällets reaktionssystem. Betalningsskyldigheten och påföljden bör tillsammans utgöra en från olika synpunkter lämplig reaktion på brottet.

Vad som sagts nu innebär att återbetalningsskyldigheten skall bedömas mot bakgrund av de påföljder som bestämts för den aktuella brottsligheten. Vid denna bedömning får särskilt beaktas alt den tilltalade inte åläggs en återbelalningsskyldighet som kan försvåra återanpassningen till samhället. I enUghet härmed förordas att jämkningsregeln i 31 kap. 1 § RB utformas så att jämkning skall ske om skäl härför föreUgger med hänsyn till brottets beskaffenhet eller den tilltalades personliga och ekonomiska förhållanden. Med en sådan utformning av jämkningsregeln synes det ej nödvändigt att särskUda bestämmelser gäller beträffande ungdomar under 18 år och i fråga om gärningar som begåtts under inflytande av själslig abnormitet. För dessa kategorier bör jämkningsregeln sålunda medföra alt ersättningsskyldighet kommer i fråga endast i undantagsfall.

En annan fråga är om någon av de kostnadsposter som f. n. avses i 31 kap. 1 § bör kunna generellt stanna på statsverket. Det kan nämnas att delta nyligen har skett beträffande synekoslnad enligt lagen (1969: 22) om ändring i RB. Alt göra ytterligare undanlag synes inte f. n. påkallat.

I detta sammanhang anförs i promemorian i fråga om rättshjälp under förundersökning att liksom hittills offentlig försvarare givetvis skall kunna förordnas redan under förundersökningen. Under förandersökningen åligger det förandersökningsledaren att beakta inte bara de omständigheter som talar emot den misstänkte utan även dem som är gynnsamma för honom. Bevis som är till hans förmån skall sålunda tillvaratas. I sista hand kan rätten besluta om komplettering av förundersökningen. Något behov av rättshjälp i fråga om utredningskostnader under förundersökning föreligger sålunda inte. I vissa fall kan under förandersökning bevisupptagning ske inför domstol. I sådana fall kan utredningskostnader komma att drabba den misstänkte. I de förhållandevis sällsynta fall då sådan bevisupptagning förekommer synes det rimligt att kostnaderna alltid får utgå av allmänna medel. Frågan om vem som slutligen skall svara för kostnaden bör avgöras enligt reglerna i 31 kap. RB.

Kostnad för inställelse vid förandersökning i brottmål kan under vissa föratsättningar ersättas av allmänna medel enligt kungörelsen (1969: 590) om ersättning vid förundersökning i brottmål. En översyn av dessa ersättningsbestämmelser bör göras under det fortsatta lagstiftningsarbetet. Därvid bör övervägas om inte rätt tUl ersättning i vissa fall bör införas även för den som är skäligen misstänkt för brottet.

Prop. 1972: 4 154

Med hänvisning tUl det anförda uttalas i promemorian att rättshjälp i brottmål bör avse ersättning till offentiig försvarare för biträde under förandersökning och inför domstol samt, i fråga om övriga kostnader, endast sådana som uppstår vid domstol sedan åtal väckts för brottet.

9.4 Remissyttrandena

Förslaget i promemorian att den rättshjälp som består i att offentlig försvarare kan förordnas i princip skall lämnas orabbad och att ytterligare rättshjälp åt misstänkt i brottmål bör utgå endast tiU de minst bemedlade godtas allmänt av remissinstanserna. Endast i ett fåtal yttranden görs invändningar. Rådhusrätten i Helsingborg anser att den ytterligare rättshjälpen inte bör begränsas till de minst bemedlade. Socialstyrelsen uttalar att bestämmelsen som anger vem som är berättigad till rättshjälp bör göras mindre kategorisk. Även andra omständigheter än inkomst, försörjningsplikt, förmögenhet och skuldsättning borde få beaktas. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister anser att större hänsyn borde få tas till försörjningsplikt vid bedömningen av om rättshjälp skaU beviljas.

Den föreslagna bestämmelsen om behörighetskrav för offentlig försvarare godtas eller lämnas utan erinran i det stora flertalet remissvar. I några yttranden ifrågasätts dock om inte annan än advokat bör kunna komma i fråga som offentiig försvarare. Uttalanden av denna innebörd görs av bl. a. rådhusrätten i Borås. Enligt rådhusrätten borde övervägas att öppna möjlighet att i viss utsträckning tUl offentlig försvarare förordna även jurist som inte är advokat men som är anställd på allmän advokatbyrå eller hos privatpraktiserande advokat. Fördelen härmed skulle vara att de biträdande juristerna på detta sätt skuUe få erfarenhet av försvar i brottmål genom att uppträda i icke alltför komplicerade mål innan de såsom advokater kan åla sig mål av alla slag. Liknande uttalanden göras av rådhusrätten i Malmö och Malmö stads rättshjälpsanstalt. TCO framhåller alt det är naturligt att ett förbunds medlemmar för det faU de blir åtalade eller utsätts för skadeståndskrav har ett särskUt förtroende för förbundsjuristernas förmåga att tillvarata deras intressen i dessa sammanhang. TCO har med beaktande av detta svårt att förstå varför inte förbundsjurister skulle kunna förordnas som offentliga försvarare för en medlem som t. ex. är åtalad för våUande lill annans död i samband med en arbetsplats-olycka eller mål rörande tjänstefel. Häradshövdingen i Ångermanlands norra domsaga framhåller att offentlig försvarare men inte biträde enUgt LFR f. n. måste vara advokat och hemställler att denna skillnad undanröjs. Som skäl anförs bl.a. att det skulle vara önskvärt av praktiska skäl i orter med få advokater.

Prop. 1972:4 155

Förslaget att avgift inte skall utgå vid rättshjälp åt misstänkt i brottmål godtas eUer lämnas utan erinran i samtiiga remissvar. Med något undanlag godtar remissinstansema också förslaget att återbetalningsskyldighet mot statsverket i princip skall föreligga för den som döms för brottet. Att en samordning sker mellan den allmänna rättshjälpen och rättshjälpen enligt RB på det sättet att samma regler för återbelalningsskyldighet bUr tillämpUga godtas också allmänt.

TUl dem som tiUstyrker eller inte har någon erinran mot förslaget i nu berörda delar hör bl. a. JK, RÅ, justitierevisionen, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Övre Norrland, socialstyrelsen, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare och Advokatsamfundet. I några yttranden förordas att återbetalningsskyldighet i princip inte bör komma i fråga vare sig för försvararkostnad eller annan kostnad. Dessa yttranden har avgetls av Föreningen Sveriges statsåklagare, länsåklagaren i Östergötlands län och socialvårdsstyrelsen i Malmö.

Förslaget att möjligheterna tUl jämkning av återbetalningsskyldighet skall vidgas godtas allmänt av remissinstansema. I flera yttranden uttalas tUlfredsstäUelse över promemorieförslaget RÅ uttalar sålunda bl. a. alt förslaget innebär att domstolarna får vidgade möjligheter att anlägga kriminalpolitiska synpunkter på återbetalningsskyldigheten, så att denna ses som ett led i samhällets reaktionssyslem. Det utgör en klar förbättring i förhållande till nuvarande regler. Länsåklagaren i Värmlands län framhåller att det — som också skett i förslaget — bör observeras vilka svårigheter som uppkommer för den dömdes återanpassning om återbetalningsskyldighet för kostnader som utgivits av allmänna medel blir alltför betungande för den dömde. Understundom uppgår skade-ståndsersättningarna tUl så höga belopp att möjligheten för den dömde att fullgöra återbetalningsskyldigheten framstår som orimlig. Men även relativt små skadeståndsersältningar kan motverka resocialiseringsarbe-tel. Det är sålunda tUlfredsstäUande att ökat utrymme för kriminalpolitiska bedömningar skapas vid bestämmandet av återbelalningsskyldighet.

I några yttranden kommenteras promemorians motivering till den ändrade avfattaingen av 31 kap. 1 § RB. Länsåklagaren i Uppsala län delar uppfattningen i promemorian att frågan om och i vilken mån ersättningsskyldighet bör komma i fråga skall kunna vara ett kriminal-poUtiskt instrament. Betalningsskyldigheten och påföljden skaU tiUsammans utgöra en lämplig reaktion på brottet. Jag utgår från att påföljden är den fixa och betalningsskyldigheten den rörliga komponenten. Rådhusrätten i Borås anför bl.a. följande.. Om meningen är att återbetalningsskyldigheten i regel inte bör efterges helt men alt domstolen skall ha en vidsträckt möjlighet att jämka beloppet där så finnes önskvärt, har rådhusrätten ingen erinran att göra. Vad särskilt gäller

Prop. 1972:4 156

ungdomarna bör enligt rådhusrättens mening återbetalningsskyldigheten i stor utsträckning efterges i mål där erkännande föreligger och offentlig försvarare förordnals väsentligen med hänsyn till den tilltalades ungdom. I övrigt kan ungdomarnas ekonomiska situation och inkomst-möjligheter ofta vara sådana att återbelalningsskyldighet är motiverad. Rådhusrätten kan därför inte helt ansluta sig till uttalandet i promemorian att återbetalningsskyldighet för ungdomar bör komma i fråga endast i undantagsfall. Hovrätten för Övre Norrland uttalar att den givetvis inte har anledning att motsätta sig, att återbetalningsskyldigheten ytterligare uppmjukas. Det är en riktig synpunkt att den dömdes återanpassning i samhället inte bör försvåras genom att alltför stor återbetalningsskyldighet åläggs honom. Vad man hoppas kunna åstadkomma med den ådömda påföljden får således inte äventyras av en för kraftigt tilllagen återbelalningsskyldighet. Den i promemorian anlagda synpunkten att betalningsskyldigheten och påföljden bör tillsammans utgöra en lämplig reaktion på brottet måste dock avvisas som principiellt oriktig. Det är nödvändigt att skilja ut vad som är påföljd för brottet. Dit hör icke rättegångskostnader. Hovrätten har dock ingen erinran mot den föreslagna lagtexten. Rådhusrätten i Helsingborg gör liknande uttalanden. Vad som inte kan godtas är enligt rådhusrätten förslaget alt återbetalningsskyldigheten tillsammans med påföljden i övrigt skall utgöra en lämplig reaktion på brottet, i all synnerhet som olika skäl till jämkning skall föreligga. Det är i skilda sammanhang nödvändigt att veta vad som är brottspåföljd, exempelvis vid undanröjande av påföljd och dömande till annan. Föreningen Sveriges häradshövdingar och sladsdomare anser att den nya avfattningen av 31 kap. 1 § egentligen inte ger bestämmelsen annat innehåll än den har nu. Motivutlalandena är ofullständiga. Av ordalagen i bestämmelsen torde följa att den påföljd som valts enligt brottsbalken eller ett förpliktande för den tUltalade att betala skadestånd kan medföra att den tilltalade inte skall åläggas att betala rättshjälpskostnaderna. Det är emellertid oklart, om domstolen kan underlåta att döma lill böter, när denna påföljd kan kombineras med annan påföljd enligt brottsbalken, och i stället ålägga den tilltalade att betala rättshjälpskostnaderna. Om skyldigheten att betala rättshjälpskostnaderna skall ingå som ett led i en samlad bedömning av påföljden på sätt som sist har angivils, synes bestämmelsen höra hemma i brottsbalken. Överåklagaren i Stockholm anför att motiven till förslaget framkallar allvarliga betänkligheter. Ett genomförande av förslaget på sätt som angetts i denna del innebär i praktiken att man på ett för svenskt rättsväsen hillills okänt och föga tUltalande sätt ändrar brottsbalkens bestämmelser om vad som förstås med påföljd. Frågan ställs hur samhällets reaktion på brottet skall bedömas i del fall tilltalad har privat försvarare.

Prop. 1972: 4 157

Promemorians ståndpunkt att rättshjälp inte bör utgå i fråga om utredningskostnader under förandersökning har i allmänhet godtagils eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. I ett par yttranden redovisas dock en annan mening. Stockholms rådhusrätt uttalar sålunda alt den inte kan dela uppfattningen att behov av rättshjälp i form av utredningskostnader under förandersökningen inte föreligger. Även den mest objektive förandersökningsledare kan omedvetet låta sig influeras av sin personliga uppfattning om en misstänkts skuld när det gäller tillvaratagande och redovisning av omständigheter som talar i annan riktning. Ytterligare bör framhållas att en tUl själva rättegången koncentrerad rätt lill ersättning för utredning lätt blir illusorisk. I mera omfattande mål är ju gången den att åklagaren ofta under lång tid erhåller anstånd med väckande av åtal och att när åtal sedermera väcks myckel obetydlig tid står till försvarets förfogande när det gäller att anskaffa självständig utredning. Länsåklagaren i Värmlands län framhåller att situationen kan vara sådan att den misstänkte och försvararen i den misstänktes intresse finner att utredningen måste företas på annat sätt än genom hänvändelse till undersökningsledare eller domstol. Om särskUt skäl i den misstänktes intresse sålunda föreligger t. ex. på grund av risken för att framkomna uppgifter blir till väsentiig nackdel för honom, bör rättshjälp även i fråga om sådan utredningskostnad utgå.

Förslaget att kostnad för bevisupptagning under förundersökning alllid skall utgå av allmänna medel godtas eller lämnas utan erinran.

10 Frikänd tilltalads rättegångskostnad 10.1 Nuvarande ordning

De kostnader, som uppstår för den tilltalades försvar i brottmål, skall, om den tUllalade inte har fri rättegång, i princip bestridas av den tilltalade själv. Det finns dock åtskiUiga undanlag.

Kostnad för försvarare får den tUltalade betala själv. Har han inte utsett försvarare eller avvisas av honom utsedd försvarare och finnes på grand av sakens beskaffenhet eller eljest hans rätt inte kunna tillvaratas utan biträde, skall emellertid offentlig försvarare förordnas för honom. Är den misstänkte anhållen eller häktad, skall även eljest, om han begär det, offentlig försvarare förordnas. Har rätlen förordnat offentlig försvarare, utgår ersättning lill denne av allmänna medel.

Beträffande kostnad för bevisning, som påkallats av den tUltalade, gäller följande. Den tilltalade får själv betala vittneskostnad. Genom framställning till rätten kan han emellertid ibland åstadkomma att rätten finner sig böra självmant föranstalta om vittnets hörande. I sådant fall bestrids vittneskostnaden av statsmedel. Även kostnad för tillhanda-

Prop. 1972: 4 158

hållande av skriftiigt bevis betalas av den tilltalade. Har han förmått rätten att ex officio föranstalta om handlingens företeende, betalas kostnaden av statsmedel. Kostnad för sakkunnig, som på den tUltalades begäran utsetts av rätten, betalas av statsmedel. Däremot betalas kostnad för sakkunnig, som inte utsetts av rätten, av den tiUtalade.

Delgivningskostnad torde i praktiken inte uppstå för tilltalad i mål om allmänt åtal. Regelmässigt sker nämligen i sådana mål delgivning genom rättens försorg. Om den tilltalade önskar utskrift av rättens protokoll, exempelvis för att ha tUlgång lill fonetisk upptagning av vittnesutsagor, får han själv bestrida kostnaden (fria från avgift är dock bl. a. krigsman i mUitärt mål samt häktad, se 8 § första stycket 9) och 13) expeditionskungörelsen). Däremot är misstänkt eller hans försvarare fri från avgift i fråga om avskrift av protokoll eller anteckning vid förundersökning. Detsamma gäUer för åtalad i fråga om dom eller slutiigt beslul i brottmål (8 § expeditionskungörelsen, se även 10 §).

Den tilltalade får själv betala sin inställelse — resekostnad och kostnad för uppehälle — vid rätten. Han får inte heller någon ersättning för arbete och lidsspUlan vid utförande av talan i målet.

Alt kostnad enligt det sagda i viss utsträckning utgår av allmänna medel betyder inte att kostnaden slutligen skall stanna på statsverket. Som tidigare har berörts gäUer enligt 31 kap. 1 § RB som huvudregel att tilltalad som döms för brottet skall återbetala till statsverket bl. a. de kostnader som enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel för bevisning och offentlig försvarare. Frikänns han däremot undgår han i princip helt betalningsskyldighet för statsverkets kostnader.

För kostnader som han själv har haft får han i regel ingen ersättning. I 31 kap. 2 § RB finns visserligen en särskild regel om frikänd tilltalads rättegångskostnad. Enligt denna regel kan rätten tUlerkänna frikänd tilltalad ersättning av allmänna medel för hans kostnad för försvarare, vittne, sakkunnig eller annan bevisning under förandersökningen eller i rättegången samt för delgivning och för utskrift av protokoll, dom eUer annat dylikt, om kostnaden skäligen varit påkallad för att tillvarata hans rätt. Vidare kan rätten tUlerkänna honom ersättning för hans inställelse vid rätten. En grundläggande förutsättning för alt ersättning skall kunna utgå är emellertid att åklagaren väckt åtal utan sannolika skäl eller det eljest på grund av omständighetema förekommer synnerlig anledning därlUl. Om åtal avvisas eller avskrivs kan den tilltalade, om skäl är därtill, tillerkännas ersättning för kostnad som anges i paragrafen. Enligt 31 kap. 9 § RB skall tUltalad, om han önskar ersättning för rättegångskostnad av allmänna medel, innan handläggningen avslutas framställa yrkande därom och ange vari kostnaden beslår.

Tidigare har berörts vilka förmåner som enligt LFR kan utgå tiU misstänkt i brottmål. Han har sålunda fria expeditioner i målet. Kost-

Prop. 1972:4 159

nad för bevisning som inte förebragts utan skäl, t. ex. vittnen, utgår av allmänna medel. Vidare kan den misstänkte om han ålagts personlig inställelse få ersättning för resekostaad och traktamente. De kostnader som enligt LFR utgått av allmänna medel kan den misstänkte inte åläggas alt betala i målet oavsett om han döms för brottet eller ej. Däremot kan han, om hans ekonomiska vUlkor förbättras, efter särskild talan inom fem år förpliktas att betala tillbaka dessa kostnader. Detta gäller oavsett om han dömts för brottet eller ej, dock inte i fall som avses i 31 kap. 2 §.

10.2 Tidigare reformförslag

Rätlegångskommiltén tar upp frågan om inte ytterligare vissa av kostnaderna för den tiUtalades processföring borde i första hand utgå av statsmedel. Den kostnad som enligt kommitténs mening främst påkallar uppmärksamhet är kostnaden för vittnen. På anförda skäl finner sig emellertid kommittén inte böra förorda, att kostnad för den tilltalades vittnen skall utgå av allmänna medel i annat fall än när den tilltalade åtnjutit rättegångshjälp.

I fråga om frikänd tilltalads rättegångskostnad anför kommittén att det är uppenbart att det inte bör komma i fråga att införa rätt för varje tUltalad som frikänns till ersättning av statsmedel för rättegångskostnad. En sådan ordning skulle enligt kommittén många gånger vara stötande, särskilt i sådana fall då den tilltalade genom sitt förfarande gett skälig anledning till åtalet eller försvårat sakens utredning. A andra sidan menar kommittén att den nuvarande bestämmelsen är alltför restriktiv och ibland kan leda till stötande resultat. Mot denna bakgrund föreslår kommittén som ny huvudregel alt rätten i mål vari åklagare för talan skall kunna tillerkänna frikänd tilltalad ersättning av allmänna medel för hans rättegångskostnad, utom i fall då den tilltalade genom sitt förfarande gett skälig anledning till åtalet eller försvårat sakens utredning. Som exempel på undantagssitualioner anför kommittén bl. a. att den tilltalade frikänts från ansvar för vårdslöshet i trafik därför alt hans oaktsamhet varit ringa. Vidare nämns det fallet alt åklagaren yrkat ansvar för stöld men domstolen bedömer gärningen som snatteri och detta brott är preskriberat. Även i sådana fall då del är utrett alt den tilltalade förfarit så att åtal varit väl motiverat men han frikänns med hänsyn till att vissa avgörande brottsrekvisit inte tillförlitligen styrkts, bör enligt kommittén undantagsbestämmelsen tillämpas. Så kan förhållandet vara t. ex. i rallfyllerimål, när det är utrett att den tilltalade framfört motorfordon efter spritförtäring, men säkra slutsatser inte kan dras av blodprov eller annan bevisning. Som exempel på fall då den tilltalade försvårat utredningen nämns att han sökt undandra sig sakens utredning eller att han, fastän han måste ha känt till omständig-

Prop. 1972: 4 160

heter som kunnat leda tUl att den skyldige blivit lagförd, underlåtit att lämna upplysning därom.

Kommittén föreslår alt de nu angivna reglerna skallgälla kostnad för vittne eller sakkunnig eller eljest för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt för delgivning och för utskrift av protokoll eller annan handling, om kostnaden skäligen varit påkallad för ätt tUlvarata den tilltalades rätt. Ersättning för kostnad för försvarare och för den tilltalades inställelse vid rätten föreslås kunna utgå bara om synnerlig anledning föreligger liU det. Sådan anledning skaU enligt kommittén anses föreligga, om åklagaren väckt åtalet utan sannolika skäl eller det eljest föreUgger sådan omständighet som enligt förarbetena till den gällande lydelsen av 31 kap. 2 § RB utgör synnerlig anledning att tillerkänna den frikände ersättning av allmänna medel för rättegångskostnad. Dessutom skall emellertid, när det gäller kostnad för försvarare och för den tilltalades inställelse, hänsyn också kunna las till den frikändes ekonomiska vUlkor.

Vid remissbehandlingen av kommittéförslaget har den föreslagna nya bestämmelsen i allmänhet godtagits eller lämnats utan erinran. Flera remissinstanser anser emellertid att kommittéförslaget fått en avfattning som gör att rätten till ersättning fortfarande blir snävt begränsad.

Vid 1969 års riksdag aktualiserades frågan om ändring i 31 kap. 2 § på nytt genom två likalydande motioner om ersättning av allmänna medel tiU vittne som åberopas av enskild part i brottmål. Sedan motionerna remissbehandlats uttalade första lagutskottet bl. a. följande. Bestämmelsen i 31 kap. 2 § RB är mycket restriktivt utformad. Det har också visat sig i praktiken alt ersättning av allmänna medel ytterst sällan utgår med slöd av denna bestämmelse. Som bland annat framhåll-lits under remissbehandlingen framstår det som stötande för rättskänslan att den, som inkallar ell vittne och genom vittnesmålet blir frikänd, i allmänhet saknar möjlighet att få ersättning för vittneskostnaden. Såvida man inte stannar för att låta varje vittneskoslnad utgå av allmänna medel i enlighet med vad utskottet övervägt, bör därför enligt utskottets mening regeln i 31 kap. 2 § erhålla en för den tilltalade generösare avfattning. Enligt utskottet torde bl. a. frågan om en annan avfattning av bestämmelsen kunna bli föremål för närmare överväganden i samband med behandlingen av andra rättegångsfrågor inom Kungl. Maj:ts kansli (ILU 1969: 45). Riksdagen har som sin mening gett tUl-känna vad utskottet anfört (rskr 1969: 425).

Även under 1970 års riksdag har frågan om översyn av bestämmelsen i 31 kap. 2 § RB behandlats med anledning av väckta motioner. Första lagutskottet anför sålunda (ILU 1970: 26) att vad utskottet anförde vid 1969 års riksdag beträffande vittneskostnad äger giltighet även i fråga om andra kostnader som kan ha uppstått för tilltalad som frikänts. Den begärda översynen bör därför avse även de övriga kostnader

Prop. 1972:4 161

som avses i 31 kap. 2 §. Dämtöver finns det enligt utskottet skäl alt överväga om den som blir frikänd skall kunna få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och skada, som enligt bestämmelsen inte under några omständigheter kan utgå av allmänna medel. Enligt utskottels mening torde de berörda frågorna lämpligen kunna prövas i samband med det fortsatta arbetet på rätlshjälpsreformen. Riksdagen har biträtt utskottets mening (rskr 1970: 150).

10,3 Promemorian

I promemorian erinras om att frågan om återbetalningsskyldighet mot statsverket enligt promemorieförslaget skall behandlas enligt reglerna i RB vare sig kostnaden har utgått enligt RB eller enligt den nya rätlshjälpslagen. Denna samordning innebär att den som åtnjuter rättshjälp enligt den nya lagen i motsats till vad som nu gäller för den som har fri rättegång i det närmaste helt undgår ansvar för egna kostnader om han frikänns. Som tidigare har nämnts kan den som har fri rättegång f. n., om hans ekonomiska villkor förbättras, åläggas viss betalningsskyldighet oavsett målets utgång. I övrigt innebär del nya systemet ingen ändring som har omedelbar betydelse såvitt gäller bestämmelserna i 31 kap. 2 §.

När bestämmelserna i 31 kap. 2 § kritiserats har kritiken inriktats främst på att vUlkoren för ersättning är för snävt utformade. Dessutom har emellertid satts i fråga att utvidga ersätlningsrätlen till andra kostnader än dem som nu är ersättningsgilla.

Det kan förutskickas att frågan om villkoren för ersättning redan med nuvarande regelsystem torde ha en ganska måttlig praktisk betydelse. De kostnader som skulle kunna uppgå till kännbara belopp, dvs. vittneskostnader och försvararkoslnader, utgår nämligen i regel av allmänna medel enligt RB och stannar på statsverket vid frikännande dom. Regleringen i den nya lagen om rättshjälp kommer som nämnts alt reducera den praktiska betydelsen ytterligare såvitt gäller den som åtnjutit rättshjälp.

Utgångspunkten för en ändring av den nuvarande bestämmelsen bör vara att den frikände bör kunna gottgöras för de kostnader som varit skäligen påkallade för att tillvarata hans rätt. Flera skäl synes tala för att bestämmelsen bör ändras så alt den medger rätt till ersättning i större utsträckning än den f. n. gör. Som redan har nämnts har rättegångskommitlén funnit bestämmelsen alltför restriktiv och alt den ibland kan leda till stötande resultat. Vid 1969 och 1970 års riksdagar har första lagutskottet gjort liknande uttalanden. Utskottet har därvid påpekat bl. a. alt ersättning ytterst sällan utgår med stöd av bestämmelsen. Härtill kommer att den samordning mellan reglerna i RB och rättshjälpslagen som har berörts i det föregående kommer att leda till

6 Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972:4 162

att frikänd som åtnjuter rättshjälp i det närmaste helt undgår ansvar för egna kostnader. TUlräckliga skäl att frikänd som inte har haft denna förmån skall behandlas annorlunda synes inte föreligga.

Mot bakgrand av det anförda synes den nya bestämmelsen böra utformas med huvudregeln enligt rättegångskommitténs förslag som förebild. Rätten bör alltså i mål vari åklagare för talan kunna tillerkänna frikänd tilltalad ersättning av allmänna medel för rätlegångskostna< i den mån kostnaden skäligen varit påkallad för att tillvarata partens rätt. Däremot bör någon motsvarighet inte finnas till kommitténs undantagsbestämmelse som tar sikte på fall när den tilltalade genom sitt förfarande gett skälig anledning till åtalet eller försvårat sakens utredning. Undantagsbestämmelsen är nämligen så allmänt avfattad alt det är tveksamt om kommitténs förslag i realiteten skulle innebära någon ändring i förhållande till vad som nu gäller.

När det gäller ersätlningsrätlen för olika slags kostnader har kommittén låtit huvudregeln omfatta i princip alla de kostnader som nu anges i 31 kap. 2 § med undantag för försvararkostnaden och kostnaden för den tilltalades inställelse. I fråga om de undantagna kostnaderna föreslår kommittén en regel som i huvudsak avses motsvara nu gällande bestämmelse.

Vad först beträffar försvararkostnad torde kommitténs ståndpunkt få godtas. Bestämmelserna som ger tiUtalad möjlighet att få offentlig försvarare och att därigenom undgå sådan kostnad torde läcka flertalet fall när försvarare har varit nödvändig. För återstående fall torde den föreslagna bestämmelsen vara fullt tillräcklig.

Den andra kostnadsposten enligt gällande bestämmelse och kommittéförslaget är kostnad för vittne. Frågan hur ofta denna kostnad kan komma att aktualiseras ställer sig olika beroende på om den tilltalade åtnjutit rättshjälp eller inte. Oavsett om han haft denna förmån eller inte torde det emellertid redan på grund av bestämmelserna i RB komma att höra till ovanligheten alt den frikände haft vittneskoslnad. Som tidigare har antytts kan nämligen den tUltalade, om vittnesmålet kan antas få någon betydelse, i allmänhet utverka alt vitlneskostnaden utgår av allmänna medel. I fråga om den som åtnjutit rättshjälp tillkommer att rättshjälpsförmånen i det nya systemet kommer alt ge en vidare möjlighet att få till stånd vittnesmål på statsverkets bekostnad än RB:s regler medger. Delta gäller redan enligt LFR och föreslås också i de båda utredningsförslagen. Från nu angivna utgångspunkter torde frikänd som åtnjutit rättshjälp aldrig behöva drabbas av vitlneskoslnader som varit nödvändiga för alt tillvarata hans rätt. En ersättningsregel skulle däremot i vissa fall kunna få betydelse för den som inte har åtnjutit rättshjälp. I enlighet med vad kommittén föreslagit bör alltså den nya bestämmelsen omfatta vittneskoslnad. Som en spärr mot alltför höga vitlneskoslnader torde få föreskrivas att ersättningen skall motsva-

Prop. 1972: 4 163

ra vad vittnet kunnat få om han varit berättigad lill ersättning av allmänna medel.

När del gäller kostnad för sakkunnig gäller enUgt 40 kap. 17 § RB att kostaad för sakkunnig som på den misstänktes begäran har utsetts av rätlen förskotteras av allmänna medel. Redan denna bestämmelse reducerar givetvis det praktiska behovet av att låta ersättningsregeln omfatta denna kostnad. För återstående faU synes redan den nuvarande bestämmelsen i 31 kap. 2 § vara fullt tUlräcklig. Någon ändring i enlighet med kommitténs förslag synes alltså inte påkallad. I fråga om övriga beviskostnader synes däremot den nya huvudregeln böra tiUämpas.

Kommittéförslaget omfattar vidare kostnad för delgivning och för utskrift av rättens protokoll eUer annan handling. I den nya rätlshjälpslagen är det avsett att avgiftsfrihet skall medges för delgivning och utskrifter. Ersättningsregeln torde alltså i förevarande avseende inte få någon praktisk betydelse för den som har haft rättshjälp. Däremot synes den påkallad med tanke på den som inte har åtnjutit denna förmån.

I fråga om inställelsekostnad innebär kommittéförslaget att ersättning bör utgå efter i huvudsak nu gällande regler. Någon motivering till denna särbehandling av inställelsekostnaden har inte lämnats. Möjligen skulle tUl stöd för särregeln kunna åberopas å ena sidan att in-ställelsekoslnaden vanligen är obetydlig och att det därför inte skulle vara oskäligt att den frikände själv får bära den och å andra sidan alt inslällelsekoslnad uppstår i praktiskt taget alla mål och att en allmän rätt att få kostnaden ersatt därför skulle medföra extraarbete för domstolarna. Dessa synpunkter synes emellertid inte böra leda lill en särbehandling av inställelsekoslnaden. Om man godtar principen om ersättningsrält bör en generell inskränkning inte göras bara därför att kostnaden vanligen är obetydlig. Det extraarbete som regeln kan komma alt ge domstolarna torde inte bli särskUt betungande. Härtill kommer att den av kommittén föreslagna särbestämmelsen skulle leda till att en frikänd tilltalad som åtnjutit rättshjälp enligt den nya lagen skulle komma i ett gynnsammare läge än den som inte har haft denna förmån. Den rese- och traktamentskostnad som han fått ersatt enligt den nya lagen kommer ju i princip alltid att stanna på statsverket.

På grand av det anförda bör inställelsekostnad utgå enligt den förordade nya huvudregeln. Beträffande omfattningen av ersättningsrätten synes reglerna om ersättning tUl tilltalad som åtnjuter rättshjälp böra tillämpas.

Sammanfattningsvis iimebär det sagda alt frikänd tilltalads kostnad för försvarare och sakkunnig också i fortsättningen bör ersättas enligt nu gällande bestämmelse, övriga kostnader som nu kan ersättas bör däremot ersättas enligt en ny regel av den innebörd som har förordats i det föregående.

Prop. 1972:4 164

Beträffande frågan om andra kostnader bör ersättas än dem som nu har nämnts, t. ex. kostnad för förlorad arbetsförtjänst eller för annan skada med anledning av rättegången, synes något ställningstagande inte böra ske i förevarande sammanhang. Frågan sammanhänger intimt med frågan om omfattningen av ersättningsrätten för den som har drabbats av ett oriktigt frihetsberövande. Det synes lämpligt att de båda frågorna övervägs i ett sammanhang. F. n. pågår en särskild utredning om ersättning med anledning av oriktiga frihelsberövanden. När utredningen slutförts torde ställning få tas tUl om frikänd tiUtalad bör kunna få ersättning för andra kostnader än dem som f. n. är ersättningsgilla enligt 31 kap. 2 § RB.

10.4 Remissyttrandena

Promemorieförslaget angående frikänd tUllalads rättegångskostnad har berörts i ett tjugotal yttranden. Den föreslagna vidgningen av ersätlningsrätlen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga dessa yttranden. I ungefär hälften av dem godtas förslaget utan reservationer. TUl den grapp remissinstanser som intar denna ståndpunkt hör bl. a. justitierevisionen, Svea hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare och Advokatsamfundet. I justitierevisionens yttrande anförs bl. a. att de nuvarande reglerna om ersättning åt tilltalad som frikänts lämnar möjlighet till sådan ersättning praktiskt laget endast när förutsättningar föreligger alt fälla åklagaren till ansvar för att han genom åtalet begått tjänstefel. Konsekvenserna härav kan stundom bli slötande. Även om problemet endast sällan har aktualitet, vill justitierevisionen därför tillstyrka de generösare bestämmelser som förslaget innebär.

övriga remissinstanser som har behandlat frågan förordar vidgningar i ersätlningsrätlen i vissa avseenden. Socialstyrelsen uttalar sålunda att den i brottmål frikände alltid bör erhålla sådan kompensation alt han inte gör några ekonomiska förluster i anledning av rättegången. Endast för det fall att den frikände genom sitt förfarande av uppsåt eller vårdslöshet våUat viss kostnad, som inte varit nödvändig för tillvaratagandet av hans rätt, bör han själv få stå kostnaden. I flera remissvar uttalas att rätten tUl ersättning för kostnad för enskild försvarare gjorts alltför begränsad. RÅ anser att det framstår som stötande att en tUltalad, som av någon anledning anlitar privat försvarare i stället för offentlig, skall, om han frikänns, i ekonomiskt hänseende komma i sämre läge än om han har offentlig försvarare. Det stötande i en sådan ordning framträder än tydligare, om jämförelse görs mellan en välsiluerad tilltalad med offentlig försvarare och en mindre välsiluerad med privat försvarare. RÄ förordar därför, att tUltalad, som frikänns i mål vari åklagare för talan, får rätt tUl ersättning av allmänna medel för sin kostnad för för-

Prop. 1972:4 165

svårare utan annan inskränkning än att kostnaden skall ha varit skäligen påkallad för att tillvarata den tilltalades rätt. Rådhusrätten i Helsingborg uttalar att bestämmelserna om offentiig försvarare ofta tUlämpas så att offentlig försvarare inte förordnas i fall då svårare straff än böter inte är stadgat för brottet. Denna begränsning gör att tilltalad i åtskUliga fall själv måste utse och bekosta försvarare för att tillvarata sin rätt. Den som åtalats för ett bötesbrott kan därför drabbas av kännbara kostnader, oavsett utgången. Redan nu och än mer om förslaget genomförs kommer ofta att inträffa, att den som åtalats för det mindre brottet drabbas av den mest kännbara ekonomiska uppoffringen. Därför bör antingen offentlig försvarare förordnas i alla de fall där biträdeshjälp är påkallad eller också bör det allmänna vid ogUlande ersätta den tUltalade för jämväl försvararkostnaden. Även HD:s ledamöter, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge och Stockholms rådhusrätt gör uttalanden av innebörd att ersättningsrätten för enskild försvarare bör vidgas.

Beträffande frågan om rätt till ersättning för sakkunnigkostnad gör HD:s ledamöter, Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge uttalanden av innebörd alt denna kostnad bör kunna ersättas enligt den föreslagna huvudregeln.

I fråga om rätten tUl ersättning för viltneskostaad uttalar HD:s ledamöter följande. Ersättning för vittne får enligt förslaget inte överstiga vad vittnet kunnat få, om ersättningen utgått av allmänna medel. I de få fall, då en tilltalad sett sig tvungen att själv föranstalta om bevisning och därför fått stå kostnaderna, synes det emellertid rimligt alt han får ersättaing för fulla kostnaderna, om de inte kan anses oskäliga och vittnesbevisningen inte saknat betydelse. Frågan om vittnesersättningarna har även en praktisk sida. När domstol bestämmer ersättning av allmänna medel, krävs att vittaet utfrågas om olika fakta, resekostnad, restid, arbetsförtjänst och annat. Sådant sker inte, då försvarels vittne begär en summa i ett för allt och den tilltalade medger detta yrkande. Utan dessa fakta kan dock ersättningen i efterhand inte omräknas enligt vad som gäller för ersättning av allmänna medel. Förslagets mening kan inte rimligen vara att varje vittne skall utfrågas i angivna hänseenden endast för nu ifrågavarande ändamål.

11 Konsultation 11.1 Promemorian

I promemorian föreslås särskilda regler för rättshjälp, som endast består i kortare rådgivning eUer därmed jämförlig åtgärd, s. k. konsultation. Avgiften för konsultation skaU utgöra 50 kronor. Konsultations-avgiften får dock sältas ned eUer efterges, om särskilda skäl föreligger.

Prop. 1972:4 166

Erlagd konsultationsavgift skall avräknas på annan rättshjälpsavgift. Vidare föreslås att konsultation skall lämnas utan ansökan om rättshjälp och utan att biträdet har erhållit biträdesförordnande. Ersättnmg tUl biträdet för konsultation skall utgå med 50 kronor.

Utgångspunkten för förslaget är att det inte kan anses rimligt att kräva särskild ansökan om rättshjälp och särskUt biträdesförordnande, om den rättshjälp som skall lämnas är av mindre eller obetydlig omfattning. I promemorian framhålls att en procedur med utredning om och prövning av den rätlssökandes ekonomiska förhållanden inte sällan skulle ta längre tid än själva biträdet i en sådan rättslig angelägenhet. I syfte att sUppa från denna omgång i bagateUärenden föreslås alltså i promemorian att konsultationsavgiften i princip skall vara lika stor för alla rättssökande.

I promemorian framhåUs också att den föreslagna konsultalionsav-giften, som skall kunna sättas ned eller efterges, överensstämmer med rältshjälpsavgiften för rättssökande i de lägsta inkomslskikten och med lägsta rättshjälpsavgiften för övriga kategorier. Vid konsultation behöver därför någon undersökning av den rättssökandes ekonomiska förhållanden inte ske i annat fall än då sökanden gör gällande att han saknar förmåga alt betala konsultationsavgiften. Ett belopp på 50 kronor anses utgöra skälig ersättning även för rättshjälp som endast består i kortare rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd. Det får ankomma på praxis att närmare bestämma gränsen för vad som skall förstås med begreppet kortare rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd.

I promemorian anförs vidare att det inte på förhand kan avgöras om rättshjälpen stannar vid en kortare rådgivning eller därmed jämförUg åtgärd eller om det blir aktuellt att lämna en mera omfattande rättshjälp. Eftersom rättshjälpsavgiften i princip skall betalas innan rättshjälpen får åtnjutas, synes det därför lämpligt att den rättssökande på förhand får erlägga konsultationsavgiften, dvs. 50 kronor. Inskränker sig den lämnade rättshjälpen till en konsultation har då avgift redan erlagts och någon avgiftsdebitering förekommer i övrigt inte. Om det däremot bUr aktueUt att lämna ytterligare rättshjälp, måste ansökan om rättshjälp ske. Visar det sig vid prövningen av ansökan att den rättssökande tillhör den ekonomiskt sämst stäUda gmppen skall ytterligare rättshjälpsavgift inte tas ut av honom. Andra rättssökande får avräkna erlagd konsullationsavgift på den rättshjälpsavgift som då faststäUs.

Om den rättssökande vänder sig tUl en privatpraktiserande jurist skall han, liksom vid allmänna advokatbyrån, omedelbart betala konsultationsavgiften. Har sökanden mte förmåga att betala beloppet, skall den anlitade juristen kunna besluta om befrielse från eller nedsättning av avgiften. Inskränker sig den rättshjälp som lämnas tUl en kortare rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd, utgör den erlagda konsulta-

Prop. 1972:4 167

tionsavgiften ersättning tUl advokaten för dennes arbete. Endast för de fall där konsultationsavgiften har nedsatts eller eftergetls måste den anlitade juristen begära ersättning hos rältshjälpsmyndigheten.

Om det blir aktuellt att lämna rättshjälp utöver vad som kan anses utgöra en konsultation skall ansökan om rättshjälp upprättas och insändas till rältshjälpsmyndigheten. På den rättshjälpsavgift som då kan fastställas får den till advokaten erlagda avgiften avräknas. På samma sätt får advokaten avräkna detta belopp när han sedermera begär ersättaing för lämnat biträde.

Konsultation får enligt promemorian lämnas ulan ansökan om rättshjälp och utan särskUt biträdesförordnande av befattningshavare vid allmän advokatbyrå, advokat och annan som av rättshjälpsmyndighet förklarats behörig därtUl. Som skäl för att införa denna form av auktorisation anförs i promemorian att rättshjälpsmyndighetema normalt har möjlighet att i det enskUda fallet göra en mer eller mindre vidsträckt prövning om ett biträde är från olika synpunkter lämpligt för uppdraget. Någon sådan prövning kan emellertid inte ske om rättshjälpen består i kortare rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd. 1 stället skall den privatpraktiserande juristen ges viss beslutanderätt i frågor som rör denna form av rättshjälp. Han skall sålunda få pröva huravida rättssökande har förmåga att betala den fastställda konsulta-tionsavgifien om 50 kronor. Vidare skall han ha rätt till ersättning av vederbörande rättshjälpsmyndighet i de fall när han har lämnat konsultation till rättssökande som han har funnit sakna förmåga alt betala konsultationsavgiflen. Även för denna form av rättshjälp bör enligt arbetsgruppen en lämplighetsprövning äga rum. Denna prövning synes lämpligen böra ske genom ett auktorisalionssystem som går ut på att auktorisation av rättshjälpsmyndighet krävs för alt privatpraktiserande jurist skall få utöva de angivna funktionerna. Undanlag torde därvid få göras för advokater. I fråga om dem torde någon särskUd lämplighetsprövning inte behövas. Kravet på auktorisation bör däremot omfatta advokaternas biträdande jurister, de jurister som önskar ulbUda sig lUl advokater och driver egen verksamhet och de jurister som driver eller ar anställda hos andra juridiska byråer än advokatbyråer. Det är uppenbart att möjligheten tUl auktorisation i praktiken kommer att gälla personer med juris kandidatexamen. Undantagsvis bör dock även annan kunna erhålla auktorisation.

Auktorisation bör givetvis inte innebära alt vederbörande alltid utan vidare kan komma i fråga som biträde eller försvarare i det ärende där konsultationen har lämnats. Som redan har berörts bör för varje särskilt fall en prövning ske om ett biträde eller en försvarare är från olika synpunkter lämplig för uppdraget. Sistnämnda prövning blir. aktuell också för sådana advokater som inte vUl lämna konsultation inom ramen för rättshjälpssystemet men som åtar sig förordnande som

Prop. 1972: 4 168

biträde eller försvarare. Motsvarande gäller andra än advokater, t. ex. jurister som är knutna till arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer, som inte kan väntas begära auktorisation att lämna konsultation men som kan tänkas biträda med rättshjälp i ärende inför domstol eller annan myndighet.

Auktorisation bör lämnas av rättshjälpsmyndighet men bör gälla för hela landet. När skäl föreligger bör auklorisationen kunna återkallas. Klagan över rättshjälpsmyndighets beslut i fråga om auktorisation bör få föras hos centralmyndigheten.

11.2 Remissyttrandena

De föreslagna bestämmelsema om konsultation har i allmänhet tUlstyrkts eller lämnats ulan erinran. Länsåklagaren i Hallands län framhåller att avgiften, 50 kronor, förefaller hög med hänsyn till alt det ofta kan vara fråga om kortvarig konsultation av enkel beskaffenhet. Halva beloppet anses utgöra en bättre riktpunkt. Enligt socialstyrelsen bör en av aUmänna advokatbyrån lämnad konsultation, som endast avser en enkel upplysning om den service och hjälp som samhället tillhandahåller, vara gratis. Tornedalens rättshjälpsanstalt föratsätter att konsultationsavgiften inte skall utgå vid enkel telefonkonsultation.

Hovrätten för Västra Sverige tar upp frågan när en konsultation inom rättshjälpens ram skall anses föreligga. Hovrätten konstaterar alt det måste stå en privatpraktiserande advokat fritt alt själv bestämma arvodet när han söks för en konsultation. För att konsultationen skall ha innebörd av rättshjälp, bör det från början klargöras att fråga är om sådan hjälp. Hovrätten för övre Norrland förutsätter att konsullationsarvodet — liksom övriga taxor — bestäms först efter det att samråd har förekommit med företrädare för advokatkåren.

Vissa remissinstanser kritiserar det föreslagna konsultationsförfaran-del från den synpunkten att konsultationsarvodel har blivit allför fixerat och alt bestämmelserna inte medger en smidig övergång från konsultation till fortsatt rättshjälp. Enligt HD:s ledamöter finns det uppenbarligen risk att den rådgivning som skäligen kan lämnas för det föreslagna konsultationsarvodet blir alltför begränsad. Det borde vara möjligt alt, utan att alltför mycket eftersätta kostnadskontroUen, reglera konsultationsarvodena på etl mera nyanserat sätt. Jurist- och samhällsvetareförbundet framhåller att det i särskilda fall måste finnas möjlighet att la ut högre konsultationsarvode. Del förefaller uppenbart att den begränsade tid som förutsätts för konsultationerna inte sällan måste väsentligt överskridas. Sveriges advokatsamfund framhåller i fråga om konsultation hos privatpraktiserande advokat att det enligt samfundets mening är opraktiskt, omständligt och för statsverket onödigt kostsamt

Prop. 1972: 4 169

att reglera frågan på det sätt som har föreslagils i promemorian. Visserligen synes det föga sannolikt att en advokat, som har lämnat en konsultation gratis eller mot lägre avgift än 50 kronor, skulle besvära sig med att hos rältshjälpsmyndigheten begära ersättning av allmänna medel. Redan besväret med en sådan ansökan och med alt för myndigheten klargöra de omständigheter som har föranlett advokaten alt efterge eUer nedsätta konsultationsavgiften skulle i regel stå i disproportion till det ringa belopp saken gäller. I de talrika fall då rådgivningen kräver ett arbete, som efter all rimlighet måste ersättas med belopp överstigande 50 kronor, måste advokaten, när 50-kronorsgränsen har nåtts, antingen klargöra för klienten att hans fortsatta arbete med saken, om rältshjälpsmyndigheten inte inkopplas, i ekonomiskt avseende blir en sak uteslutande mellan advokaten och klienten eller också tillråda klienten att själv eller genom advokaten hos rättshjälpsmyndigheten ansöka om rättshjälp med biträdesförordnande för advokaten. Först efter denna procedur — med intresseprövning och bestämmande av eventuell rättshjälpsavgift samt utfärdande av biträdesförordnande m. m. — kan advokaten fortsätta det måhända brådskande arbetet, för vUket det totala arvodet kanske blir 75 kronor, 100 kronor eUer 150 kronor. En sådan ordning måste betecknas som otymplig. Vida mer praktiskt är att låta advokaten av klienten ta ut den konsullationsavgift som han anser att arbetet bör betinga och som klienten med hänsyn lill sin ekonomi rimligen bör betala. Självfallet bör klienten ha rätt all, om han anser att arvodet är oskäligt, få arvodet prövat i vanlig ordning och att, om han anser att det aUmänna bör bära eller i allt fall bidra till kostnaden, då göra ansökan därom hos rältshjälpsmyndigheten. Advokaten har ingen anledning att besvära rältshjälpsmyndigheten i annat fall än när han anser att skillnaden mellan det belopp han kan ha tagit ut av klienten och det arvode han skäligen bör ha är så stor att han önskar få ersättning av allmänna medel. Gör han framställning härom och finner myndigheten alt det begärda arvodet är för högt eller att advokaten bort ta ul högre belopp av klienten, får advokaten stå sitt eget kast, i den mån han inte kan få ändring i beslutet (några regler om överprövning måste finnas). Ordnas saken på detta sätt, kommer den myndighet som skall administrera rättshjälpen att besväras i vida mindre omfattning än vad som skulle bli följden vid ett genomförande av promemorieförslaget. Skall en enhetsavgift för konsultation bestämmas, har styrelsen i och för sig ingenting att invända mot alt den bestäms tUl 50 kronor.

Förslaget om ett auktorisationssyslem har berörts i ett femtonlal remissyttranden. Rådhusrätten i Borås finner förslaget lämpligt utformat. Någon eriman mot auktorisationssystemet görs inte heller i yttrandena från hovrätten för Västra Sverige, rådhusrätten i Malmö och Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister. Sistnämnda rådhusrätt framhåller

6t Riksdagen 1972.1 saml. Nr 4

Prop. 1972: 4 170

emellertid att staten genom en sådan auktorisation — som den auktoriserade inte torde underlåta att bringa tUl allmänhetens kännedom — kan sägas garantera dennes lämplighet för uppgiftema. Det bör med hänsyn härtUl allvarligt övervägas alt låta staten — på liknande sätt som advokatsamfundet för sina medlemmar — ikläda sig ekonomiskt ansvar för felgrepp av den auktoriserade.

En del remissinstanser anser det vara onödigt alt införa regler om auktorisation för biträdande jurister hos advokater. Denna uppfattning har Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, rådhusrätten i Helsingborg, Tornedalens rättshjälpsanstalt, Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och sladsdomare. Sistnämnda två remissinstanser framhåller också att tjänsteman vid allmänna advokatbyrån bör ha behörighet alt lämna konsultation utan särskilt biträdes-förordnande, om han enligt organisatoriska föreskrifter för byrån har sådana arbetsuppgifter. Enligt RLF bör från kravet på auktorisation undantas även sådana jurister som är anställda hos intresseorganisationer. Dessa jurister är inom sina speciella fack väl så kunniga som allmänpraktiserande advokater och någon fara för att de skulle överskrida sina befogenheter kan inte föreligga.

Nedre justitierevisionen är kritisk mot förslaget. Med hänsyn till den särskilda offentiigrättsliga reglering av advokatyrket som redan finns väcker förslaget om en särskild auktorisation — som inte är förenad med skyldighet att iaktta god advokalsed och inte medför särskild tillsyn — starka betänkligheter. Under alla förhållanden måste sådan auktorisation lämnas restriktivt och med största försiktighet. Om den anses böra införas torde beslutanderätten böra ankomma på central myndighet för hela riket för alt säkerställa enhetlig praxis och noggrann prövning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge samt Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget. Hovrätten anför att den beslutanderätt, som vederbörande jurist till följd av auklorisationen skall utöva, synes inskränka sig till att medge eftergift eller nedsättning av konsultationsavgiften. Någon särskild auktorisation för detta ändamål behövs emellertid inte. Har juristen felaktigt underlåtit att ta ut avgiften, kan hänsyn till detta tas, när han begär ersättning för sin rådgivning. Vägras i så fall ersättning, får han stå sitt kast. Skapas etl system med auktorisation, kan allmänheten få den uppfattningen att samhället på något sätt garanterar rådgivningens kvalitet. Ett auktorisationssyslem finns redan genom att jurister kan antas lill ledamöter i advokatsamfundet. Hovrätten kan inte se alt det föreligger något behov av något ytterligare sådant system. Advokatsamfundet anser det föreslagna auklorisations-systemet helt överflödigt. Av samma skäl som advokatsamfundet i det föregående har anfört i fråga om behörighetsvillkoren för biträde har man enligt samfundels mening tillräckligt — och på bästa sätt

Prop. 1972: 4 171

— sörjt för konsullationshjälp åt rättshjälpsklientelet, om man låter rättshjälpen omfatta konsultationer hos samma kategorier av jurister som är behöriga att ta emot biträdesförordnande. Alt auktorisera lekmän som konsulter kan uppenbarligen inte komma i fråga. Särskilt bör beaktas att den omständigheten att vederbörande är kunnig på vissa områden inte utgör något skäl att auktorisera honom såsom konsult även på andra områden. När det gäller praktiserande jurister som inte är advokater torde det dispenssystem som advokatsamfundet har förordat böra avse även konsulterande verksamhet. Mot förslaget att införa ett auktorisationssyslem måste också invändas att det från allmän synpunkt är olämpligt att tiUskapa en kår av auktoriserade konsulter, som varken har tjänstemannaansvar eller står under offentligrättslig tillsyn. Skulle det föreslagna auktorisationssystemet införas, bör krav på auktorisation i varje fall inte uppställas i fråga om advokaternas biträdande jurister, i den mån dessa inte själva är advokater. Om den biträdande juristen lämnar klienten ett felaktigt råd, får advokatbyråns innehavare bära ansvaret härför, och han är otvivelaktigt den som bäst kan bedöma — och som också bör ha frihet att själv bedöma — om och i vUken utsträckning den biträdande juristen bör betros med alt lämna konsultationer.

12 Taxor och normalarvoden 12.1 Nuvarande ordning

Bestämmelser om ersättning till rättegångsbiträde finns i 14 § LFR. Enligt första stycket har biträdet rätt att erhålla arvode för det arbete han har nedlagt på rättegången och för tidsspillan i samband med inställelse vid rätten samt gottgörelse för nödvändiga utgifter. Vid begäran om ersättning bör redogörelse lämnas för det arbete och de utgifter uppdraget har medfört. Arvode och övrig ersättaing skall fastställas var för sig. I andra stycket föreskrivs att arvode till biträde skall bestämmas tUl det belopp som med avseende på det arbete och den tidsspiUan uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt övriga omständigheter kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget. Vid bestämmande av ersättning för utgifter och lidsspUlan bör hänsyn tas till inställelse vid rätten samma dag i annat mål. Har talan väckts eller fullföljts ulan skäl kan, om biträdet har brastit i nödig aktsamhet, ersättningen tUl honom efter omständigheterna nedsättas under vad som annars bort utgå eller också biträdet förklaras inte äga rätt till ersättning. Enligt tredje stycket får biträde inte förbehålla sig ytterligare ersättning av parlen. Har sådant förbehåll skett, är det ulan verkan.

Enligt 21 kap. 10 § RB äger offentlig försvarare av allmänna me-

Prop. 1972:4 172

del åtnjuta arvode för arbete och tidsspiUan samt ersättning för kostnad efter vad rätten prövar skäligt. Försvararen får inte av den misstänkte förbehålla sig ytterligare ersättning. Har sådant förbehåll skett, är det utan verkan.

I jämtlandssystemets normalavtal föreskrivs att advokaten skall föra särskUt diarium i rättshjälpsärenden. I diariet eller särskUd bokföring skall för varje ärende antecknas de åtgärder som har vidtagits och det arbete som i övrigt har utförts, allt med sådan fullsländighet att det begärda arvodets skälighet och befogenheten av gjorda utlägg i regel skaU kunna bedömas på grundval av de gjorda anteckningarna. Landstinget har rätt att granska advokatens diarium och bokföring i rättshjälpsärenden. Vid arvodesdebiteringen skall sedvanliga debiterings-grander tillämpas. Advokaten skaU se tUl att andra utlägg inte görs än sådana, som anses nödvändiga för att ta tillvara klientens rätt och som står i rimlig proportion till det resultat, som skulle kunna vinnas därmed. Arvode tUl advokat och ersättning för advokatens utlägg bestrids i princip helt av landstinget.

12.2 Tidigare reformförslag

Rättegångskommittén tog i 15 § i sitt lagförslag upp en motsvarighet till ersättningsbestämmelsen i 14 § LFR. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer i allt väsentligt med förebilden.

Utredningen om rättegångshjälp föreslår att arvodet skall avse det arbete som har lagts ned på "saken" i stället för "rättegången" och att begränsningen i fråga om ersättning för tidsspiUan tUl tidsspillan i samband med inställelse vid rätten slopas. Utredningens förslag till ersättningsbestämmelse lämnas genomgående utan erinran vid remissbehandlingen.

Beträffande ersätlningstaxor för biträdesarvoden övervägdes under förarbetena tUl 1929 års revision av lagstiftningen om fri rättegång bl. a. frågan om det kunde anses lämpligt att en särskild taxa blev fastställd för bilrädesersättaing. I de yttranden som då infordrades från häradshövdingar och rådhusrätter avstyrktes i allmänhet uppslaget om en sådan normerad biträdesersättning. Det framhölls att nästan oöverstigliga svårigheter mötte alt upprätta en för olika orter i landet lämpligt avvägd taxa. I propositionen tUl 1929 års riksdag (prop. 1929: 191 s. 28) förklarade föredragande departementschefen, att han ansåg att någon taxa för biträdesersättning inte borde fastställas.

Frågan om fasta normer för ersättning åt biträden enligt LFR aktualiserades därefter av riksdagens revisorer i deras berättelse tUl 1940 års riksdag. Enligt revisorerna var det angeläget att, för att få ner de dryga kostaadema, vidta åtgärder för att uppnå en i möjligaste mån enhetiig reglering av biträdesersättningarna. Frågan togs upp av

Prop. 1972: 4 173

1941 års utredning om fri rättegång. Enligt utredningens mening var det med hänsyn tiU målens skiftande beskaffenhet knappast möjligt att på detta område fastställa bestämda ersättningstaxor. I proposition tUll 1944 års riksdag (prop. 1944: 12 s. 59) instämde föredragande departementschefen i detta uttalande.

12.3 Utländsk rätt

I Danmark har på senare tid genomförts vissa ändringar i reglerna om fri process och om den ulomprocessuella rättshjälpen. Ändringarna har trätt i kraft den 1 januari 1970, I fråga om arvode till advokat som har biträtt part med fri process föreskrivs i § 336 c första stycket lov om rettens pleje visserligen bara att advokaten är berättigad tiU ett "passende" arvode, EmeUertid uttalades i förarbetena att vissa taxor borde bilda utgångspunkt för tillämpning av bestämmelsen.

I det betänkande som låg tUl grand för lagändringarna erinrade den tillsatta utredningen om att enligt då gällande praxis arvodet tUl advokat som biträtt part med fri process i princip bestämdes som etl arbetsvederlag, dvs. efter en värdering av omfånget och beskaffenheten av det arbete advokaten lagt ner på saken. I mål, där det inte var meddelat fri process, använde sig domstolarna av ett annat beräkningssält. I dessa mål bestämde domstolarna vanligtvis ersättningen för rättegångskostnader, däribland advokatarvodets storlek, tUl den vinnande parten efter de av advokatrådet år 1953 utarbetade och senast år 1964 reviderade "landssalaertakster for procédure", i vart fall när saken gällde pengar eller pengars värde. Utredningen fann det önskvärt att arvodesberäkningen skuUe ske efter samma principer, oavsett om fri process var meddelad eUer inte. Efter att ha vägt de båda beräkningssätten mot varandra föreslog utredningen, att advokatsamfundets arvodestaxor borde användas som grandval för beräkningen av arvode tUl advokat, som biträtt part med fri process. Lagtekniskt skulle detta genomföras på så sätt att det i anslutning tiU huvudregeln om alt advokaten var berättigad till ett passande arvode skulle införas en särskild bestämmelse, enligt vUken justitieministern efter förhandlingar med advokatrådet kunde fastställa riktiinjer för arvodesberäkningen. Under remissbehandlingen av belänkandet kritiserades sistnämnda bestämmelse i en del av yttrandena. Det ansågs principiellt oriktigt att justitieministern skulle kunna faststäUa riktlinjer för domstolamas beslut i arvodesfrågor. Bestämmelsen medtogs därför inte i det slutiiga lagförslaget. I propositionen uttalades dock att det var justitiedepartementets uppfattning att de av utredningen skisserade riktlinjema borde bilda utgångspunkt för domstolarnas beslut om arvodena.

De omnämnda advokattaxorna innebär att arvodet bestäms i relation

Prop. 1972:4 174

till partens ekonomiska intresse i sakens utgång. Taxorna är endast tUlämpUga i processer men inte bara i process inför domstol utan även i administrativ process, t, ex, inför skattemyndighetema. Det framhålls att taxorna endast är vägledande och uttryck för en genomsnitts-regel. De kan därför frångås uppåt eller nedåt med hänsyn tUl sakens utgång och omfattning, normalt intill en tredjedel av det normerade taxebeloppet. Taxorna innehåller i övrigt vissa normer för beräkning av arvode i bl, a. äktenskapsärenden och hyresärenden.

UtomprocessueU rättshjälp lämnas i Danmark av privatpraktiserande advokater och av rättshjälpskontor. Den rättshjälp som lämnas av advokater omfattar i första hand rådgivning och i samband härmed sedvanliga skriftliga hänvändelser på en rad olika områden, som ofta ger anledning till juridiska problem. För sådan rättshjälp utgår vederlag till advokaten med 80 kronor per ärende. Av advokaterna lämnad rättshjälp omfattar vidare bistånd med att upprätta ansökningar om fri process, stämningar i vissa ärenden samt besvärsskrifter vid klagan över offentlig myndighets beslut. Avser rättshjälpen både rådgivning och sistnämnda former av bistånd utgör advokatens vederlag 160 kronor.

I Norge bestäms arvodet tUl privatpraktiserande jurist, som biträtt part med fri rättegång (fri sakf0rsel), med utgångspunkt från den tid som juristen lagt ned på uppdraget. Ersättningen per timme varierar beroende på om det varit fråga om huvudförhandling vid lagmansrett, förhandlingar inför herreds- och byrett eller förberedande arbete utanför rätten. Biträdet har att redovisa för det arbete som har utförts utanför domstolen. Redovisningen skall vara så utförlig att rimligheten och nödvändigheten av den tid som har gått åt till arbetet kan bedömas. När arvodet bestäms skaU det fullt ut tas hänsyn till om det uppgivna arbetet kan anses rimligt och nödvändigt eller inte. Har längre tid använts än vad som är rimligt och nödvändigt, skall ersättningen sättas ned. Förutsättningen för alt timtaxorna skall tiUämpas är alt arbetet utförts med omsorg och skicklighet. I motsatt fall skall ersättningen sättas ned. Timtaxorna kan rent undantagsvis frångås, om i det enskUda faUet ersättaingen på grund av särskUda omständigheter annars skulle bli i väsentiig grad otUlräcklig.

Vid UtomprocessueU rättshjälp (fritt rettsråd) bestäms ersättningen till biträde efter samma gmnder som vid fri sakf0rsel. Timtaxorna används då som maximilaxor,

12.4 Promemorian

I promemorian understryks att en utbyggnad av rättshjälpen ställer krav på en effektiv kontroll över det allmännas kostnader för den biträdeshjälp som ställs till förfogande. Det erinras om att samhäUets kostnader för den processuella rättshjälpen har ökat mycket kraftigt

Prop. 1972: 4 175

under senare år. Medan man under budgetåret 1961/62 hade en totalutgift för biträdeskostnader på knappt 12 miljoner kronor uppgick motsvarande siffra under budgetåret 1968/69 tUl inte mindre än drygt 29 miljoner kronor. Kostnaderna har nu nått en nivå som gör att varje möjlighet till kostnadskontroll måste tillvaratas. Att en effektiv sådan kontroll etableras är givetvis än viktigare när en vidgning av samhällets rättshjälp planeras. Kontrollen är viktig inte bara av samhällsekonomiska skäl och för den som drabbas av återbelalningsskyldighet mot statsverket. Även för advokatkåren måste det enligt promemorian vara värdefullt att ett kontrollsystem etableras som ger en enhetlig praxis i fråga om värderingen av advokatemas arbete.

Olika åtgärder föreslås för alt tiUgodose behovet av en effektiv kostnadskontroll. En effektiv kostnadskontroll fömtsätter emellertid i sista hand ett annat system för beräkning av arvode tUl biträde och offentlig försvarare. Detta system föreslås bygga på taxor.

I promemorian framhålls att de nu gällande grundsatserna för arvodesberäkningen i och för sig bör behållas. Det är givetvis önskvärt och riktigt att det i det enskUda fallet görs en bedömning av advokatens arbete och att arvodet bestäms därefter. Ulan kompletterande regler leder emeUertid principerna till ett betydande mått av osäkerhet, eftersom det alltid blir fråga om en rent skönsmässig bedömning. Svårigheterna med den rent skönsmässiga bedömningen accentueras av att en betydande del av biträdets arbete inte kan iakttas direkt av den myndighet som har att bestämma arvodet. Med nuvarande ordning är det vidare nästan omöjligt att komma fram till en enhetiig praxis.

Enligt promemorian bör ett system med taxor kunna utformas så att den individuella arbetsprestationen kan beaktas i skälig omfattning. Taxorna bör sålunda ses som normal arvoden, som kan frångås såväl i höjande som i sänkande riktning. I promemorian skisseras vissa riktlinjer för ett system med genomsnillstaxor eller normalarvoden. Det betonas alt det endast kan bli fråga om riktlinjer. Det får ankomma på centralmyndigheten att efter närmare undersökningar fastställa de olika taxorna.

En ordning med normalarvoden eller genomsnillstaxor måste enligt promemorian bygga på vissa lätt konstaterbara fakta. I promemorian erinras om den föreslagna taxan för konsultation — som bl. a. bygger på den tanken att en arbetsprestation som tidsmässigt är av begränsad omfattning bör kunna ersättas med ett enhetsbelopp — och anses att grundsatserna bakom konsultationstaxan bör kunna få ett vidare tUlämpningsområde. Utöver ramen för konsultation finns en rad ärenden som normalt kräver en tidsmässigt begränsad arbetsinsats. I promemorian pekas i första hand på ärenden på det ulomprocessuella planet, domstolsärenden och ärenden inom förvaltningsrätten, bl. a.

Prop. 1972:4 176

ärenden om upprättande av olika slags köpeavtal, hyresavtal och skuldebrev samt ärenden om adoption, äktenskapsförord och testamente. Även i fråga om mål vid domstolarna bör i viss utsträckning arvodesberäkningen kunna schabloniseras, främst mål om lagsökning och betalningsföreläggande samt de gemensamma ansökningarna om hemskillnad och äktenskapsskUlnad. Det anses dock inte uteslutet att schablonisera också arvodena i stämningsmål om hemskillnad och äktenskapsskillnad. Även andra familjemål, t. ex. faderskapsmål och bördsmål bör kunna komma i fråga.

På broltmålssidan bör enligt promemorian utskiljas de mål där den tUltalade erkänner vad åklagaren har lagt honom till last. Framför allt om den tilltalade är häktad anses advokatens arbetsprestation normalt kunna föratses på förhand. I promemorian anförs att arbetet i de nu nämnda målen i allmänhet torde vara av rutinbetonad karaktär och utrymmet för olika prissättning av arbetet begränsat.

För dessa och liknande kategorier av ärenden bör alltså normalarvoden kunna fastställas. Utgångspunkten bör därvid vara den arbetstid som genomsnittsadvokaten har att lägga ned på ett genomsnittsärende inom varje kategori och den ersättning per timme som får anses skälig. När det gäller att bestämma vad som skall anses utgöra skälig ersättning per timme anförs i promemorian att erfarenheterna från rättshjälpsanstalterna bör kunna ge viss vägledning. Längre fram, när de allmänna advokatbyråema har byggts ut och tillgång finns till statistiskt jämförelsematerial, torde dessa byråers självkostnader få tillmätas stor betydelse.

Som tidigare har nämnts bör en av utgångspunkterna för normalarvodena vara genomsnittsärendet inom varje kategori mål och ärenden. I promemorian understryks emellertid att betydande variationer kan förekomma inom varje grupp av ärenden. Arvodet till biträdet eller försvararen för hans arbete med visst mål eller ärende bör därför, som redan har berörts, kunna höjas och sänkas i förhållande tiU normalar-vodel. Smärre variationer i förhållande lUl genomsnittsärendet bör dock inte beaktas. I den mån advokaten anser att det aktuella målet eller ärendet inte är ett normalfall utan har medfört väsentligt mer arbete än normalt eller har varit särskilt komplicerat eller besvärligt, får han i sin kostnadsberäkning redogöra för de särskilda omständigheter som gör att taxan bör frångås. Ä andra sidan har han att vid sin debitering beakta att målet eUer ärendet kan ha varit så enkelt all ersättningen inte bör motsvara normalarvodet. Arvodel bör vidare självfallet kunna jämkas om uppdraget inte har fuUgjorts på ett tillfredsstäUande sätt.

Även om det skisserade laxesystemet i huvudsak bara kommer att omfatta mindre mål och ärenden, kommer det dock att beröra en mycket stor del av de uppdrag som kommer alt lämnas inom ramen

Prop. 1972:4 17 7

för rältshjälpsorganisationen. Det är i och för sig önskvärt att taxesyslemet kan byggas ut till att omfatta även andra grupper av mål och ärenden. Tänkbara utgångspunkter för en sådan utbyggnad skulle enligt promemorian kunna vara den s. k. värdeprincipen, dvs. att arvodet sätts i relation tUl den rättssökandes ekonomiska intresse i sakens utgång, samt tidsåtgången i det enskilda fallet.

Även om värdeprincipen innebär vissa fördelar, är det enligt promemorian inte lämpligt att använda denna princip som en utgångspunkt i ett system med normalarvoden. Sannolikt skulle normalarvoden enligt värdeprincipen, om stötande resultat skall undvikas vid till-lämpningen, få frångås så ofta att de inte skulle utgöra någon tillgång i ett laxesystem. Detta hindrar självfallet inte att värdeprincipen i många fall bör utgöra en av utgångspunkterna när arvode skall bestämmas för uppdrag som inte täcks av förekommande taxor och att den i andra fall kan föranleda avvikelse från gällande taxor.

I promemorian avvisas även tidstaxor, dvs. en beräkning av advokatarvoden efter tidsåtgången i det enskUda målet eller ärendet. Visserligen är ett sådant beräkningssält lätt att tiUämpa och har den fördelen alt det kan användas på alla slags mål och ärenden. Systemet har dock avsevärda nackdelar. Den advokat som arbetar snabbare och som är kunnigare missgynnas i förhållande tUl den långsammare och okunnigare advokaten. Den individueUa arbetsprestationen skjuts m. a. o. i bakgrunden och risk föreligger också för att avdokaten kan lägga ned onödigt arbete på sina uppdrag. Det är emellertid uppenbart alt den använda arbetstiden ändå får betydelse vid arvodesberäkningen. Vid tillämpningen av taxorna blir arbetstiden — som ett mått på uppdragels omfattning — en av de faktorer som avgör om avvikelse från genomsnittstaxan bör ske. Tidsålgången blir vidare enligt promemorian av särskilt stor betydelse för de grupper av mål och ärenden, framför allt de stora och medelstora brottmålen, som inte läcks av det tidigare angivna taxesystemet och för vilka man torde få behålla nu gällande regler för arvodesberäkningen.

12,5 Remissyttrandena

Remissinstanserna understryker genomgående behovet av en effektiv kostnadskontroll vid en utbyggnad av rättshjälpen, I fråga om den nuvarande kontrollen framhåUer Stockholms rådhusrätt att rådhusrätten inte är främmande för föreställningen att kostnaderna för rättshjälpen har ökat på ett sätt som inte står i full överensstämmelse med den ekonomiska utveckling som i övrigt har förekommit i samhället. EnUgt RÅ behövs det en mer effektiv kontroll än den som nu utövas av domstolama. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att redan de senaste årens kostnadsutveckling ger anledning tilll betänkUgheter och Föreningen

Prop. 1972:4 178

Sveriges rättshjälpsjurister framhåller att processkostnaderna har visat en markant stegring under senare år. Enligt TCO har rättegångskostnaderna, särskUt under senare tid, haft en tendens att öka i en sådan utsträckning att en kostnadskontroll är väl motiverad. A andra sidan konstateras från åtskUliga håll att det i promemorian redovisade siffermaterialet knappast visar att biträdes- och försvarararvodena i det nuvarande systemet inte har hållit sig på rimlig nivå. Enligt domstolskommittén är det inte visat alt kostnadsökningen, om hänsyn tas tUl den samtidiga ökningen av antalet uppdrag, skulle falla utom ramen för den höjning av den aUmänna kostnadsnivån som har skett. Liknande uttalanden förekommer i yttrandena från bl.a. RÅ, nedre justitierevisionen, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Övre Norrland, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö, Sveriges advokatsamfund och Jurist- och samhällsvelareförbundet.

Förslaget att införa ett system med taxor och normalarvoden har lämnats utan erinran av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Bland dessa remissinstanser kan nämnas nedre justitierevisionen, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Övre Norrland, Stockholms rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö, häradshövdingen i Listers och Sölvesborgs domsaga, socialstyrelsen, RRV, länsstyrelsen i Stockholms län, överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt, länsåklagaren i Värmlands län, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister och Malmö stads rättshjälpsanstalt.

De remissinstanser som har berört frågan har i allmänhet inte haft någon erinran mot förslaget att centralmyndigheten skall fastställa taxorna. I några yttranden framhålls emellertid att samråd därvid bör ske med advokatsamfundet.

Hovrätten för Nedre Norrland framhåller att förslaget i huvudsak berör endast mindre mål och ärenden, där utrymmet för individualiserad beräkning av arvodet är begränsat. Förslaget medger vidare i det enskUda fallet en jämkning uppåt eller nedåt alltefter målets beskaffenhet. Med hänsyn härtill och då frekvensen av sådana mål är tämligen stor och dessa mål därför från kostnadssynpunkt torde väga tungt, anser sig hovrätten inte böra framställa någon invändning mot förslaget. Enligt hovrättens mening finns det anledning anta att med en rimlig prissättning kravet på skälighet blir tillgodosett på längre sikt, även om det schablonmässigt bestämda arvodet i enstaka fall skulle bli något för lågt. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister anser att taxor bör finnas i största möjliga utsträckning, Samma uppfattning har häradshövdingen i Listers och Sölvesborgs domsaga, som framhåller att det f, n, är en mycket ojämn och växlande praxis och en kraftig tendens till allt högre arvoden även t, ex, i enklare famUjemål,

EnUgt rådhusrätten i Malmö bör taxor för vanliga tvistemål och

Prop. 1972: 4 179

ärenden vid domstol kunna utarbetas. De brottmål, där offentlig försvarare förordnas, är emellertid enligt rådhusrättens mening av så varierande beskaffenhet, att standardtaxan bara kan ge viss vägledning men inte tjäna tUl direkt rättesnöre för fastställande av arvoden. Länsåklagaren i Värmlands län anser däremot att en grupp av ärenden, som kan bedömas mera likformigt än andra, är de brottmål i vilka den tilltalade erkänner gärningen, övervägande antalet brottmål är av denna beskaffenhet. Länsåklagaren finner det dock inte önskvärt med alltför stor bundenhet tiU normaltaxor. Om advokaten i sådana mål presterar någon utredning utöver det vanliga eller genom klientens personliga förhållanden tvingas till mer tidskrävande arbete bör detta ersättas, även om arbetet ligger utom brottmålsprocessens ram men har direkt samband med den livssituation som klienten har kommit i genom brottmålet. Malmö stads rättshjälpsanstalt uttalar att taxorna kommer att få större betydelse när det gäller att skapa en enhetlig praxis och mindre betydelse som kostnadsnedsättande faktor. Anstalten pekar därvid på att taxorna i huvudsak endast kommer att tillämpas på mindre kostnadskrävande mål och ärenden och att avvikelse från taxorna skall kunna ske. Anstalten anser vidare att riktlinjerna i promemorian inte ger något utöver de normer som redan nu tillämpas vid domstolarna. Nedre justitierevisionen betonar att det är förenat med betydande svårigheter att åstadkomma någorlunda rättvisande arvodestaxor i så stort antal måltyper att taxan får någon normerande betydelse. Det bör dock inte vara uteslutet att genom ett laxesystem vinna viss ökning av enhetligheten vid arvodesprövningen.

Några remissinstanser anser det önskvärt med en utvidgning av det i promemorian föreslagna taxesystemet. Enligt Stockholms rådhusrätt har de nuvarande principerna för arvodesbestämningen genom det stora utrymme de ger för rent skönsmässiga bedömningar visat sig ofullkomliga att åstadkomma en tUlbakahållande effekt. Den nuvarande ordningen torde tvärtom genom sina inneboende svagheter själv ha bidragit tiU att driva på kostnadsutvecklingen. Nedsättning av en advokats arvodesanspråk torde i själva verket ske först om rätten anser sig kunna visa att det är oskäligt. Föratom att åstadkomma större enhetlighet har ett system med normaltaxor den fördelen att det möjliggör en helt annan teknik vid arvodesprövningen. Utgångspunkten blir en normal standard, från vilken avvikelser skall ske endast om och i den mån den arvodesberättigade kan visa att delta är motiverat. En följd av systemet lär bli att advokatens insats i det enskilda fallet i större utsträckning än f. n. får träda i bakgranden. Rådhusrätten anför vidare att, om klarare och enhetligare grander för arvodesprövningen skall finnas även i de större rättegångsmålen, man i högre grad än tidigare måste betona tidsfaktorns betydelse som standardiserande norm. Systemet med normaltaxor bör därför kompletteras med någon form av tids-

Prop. 1972:4 180

taxa som kan användas i större mål. Erfarenheten visar att många advokater redan nu ofta tillämpar sådana grunder för sin debitering. Även en sådan taxa skall kunna frångås, om det är motiverat av omständigheterna. Rådhusrätten anser det självklart alt taxor och andra grunder för arvodesbestämningen fastställs efter samråd med advokatsamfundet och representanter för domstolarna. Hovrätten för Västra Sverige anser det i och för sig vara önskvärt att kunna tUlämpa normalarvoden eller taxor även i mera komplicerade mål. RRV ifrågasätter om det inte är mera realistiskt att i flertalet ärenden räkna med en tim-taxa i stället för en saktaxa. Privatpraktiserande jurist bör därvid vara skyldig att alltid förete specificerad kostaadsräkning.

Socialstyrelsen understryker att taxorna inte får bli så låga, att bara de allmänna advokatbyråerna har möjlighet att åla sig rättshjälpsuppdrag. Advokatsamfundet bör därför få tUlfäUe att delta i utformningen av taxesystemet. Även nedre justitierevisionen, hovrätten för övre Norrland och rådhusrätten i Malmö fömtsätter att taxorna utarbetas i samråd med advokatsamfundet. Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt anser att samråd bör ske även med representanter för domstolarna. Samma uppfattning har Stockholms rådhusrätt.

En tveksam attityd tiU förslaget om taxor intar Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Borås samt Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare.

Göteborgs rådhusrätt vitsordar att domstolarna i allmänhet har behov av normer för biträdesarvodena. De olika faktorer som påverkar skälighelen av begärda arvoden är emellertid så många att det torde vara praktiskt omöjligt att bestämma normaltaxor annat än för mera okomplicerade ärenden. Rådhusrätten tUlämpar redan nu vissa normalbelopp för ersättningar i mera rutinbetonade mål, gemensamma ansökningar om hemskillnad och äktenskapsskillnad samt brottmål där den tilltalade är häktad och har erkänt gärningen och inga andra förhandlingar förekommer än en häktnmgsförhandling och en huvudförhandling. Även i dessa fall är det dock mycket svårt att bestämma vad som skall vara normalarvode. Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare har vidare utfärdat rekommendationer beträffande arvoden i mål om lagsökning och betalningsföreläggande. Dessa anvisningar torde följas i mycket stor utsträckning. Inom andra större underrätter och bland undertätter för vissa hovrättsområden finns också rekommendationer för arvoden i vissa mål. Rådhusrätten förordar att man bör närmare utreda hur de nuvarande rekommendationerna nu följs, innan ett system med normalarvoden införs. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare har samma uppfattning. Föreningen anför vidare att försiktighet måste iakttas när det gäller att bestämma taxa. Det är möjligt att verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna så småningom kan ge viss ledning men de lo-

Prop. 1972: 4 181

kala variationerna måste beaktas och de privatpraktiserande juristerna bör få tillfäUe att medverka när taxorna utarbetas.

Rådhusrätten i Borås, som i och för sig godtar tanken på ett taxe-system och de i promemorian angivna riktlinjema för ett sådant syslem, menar att möjligheterna i vissa hänseenden något överskattats i promemorian. Utsikterna anses vara mycket små att schablonisera arvoden i stämningsmål om hemskiUnad och äktenskapsskUlnad, faderskapsmål och bördsmål samt i brottmålen. För dessa grupper av mål rekommenderar rådhusrätten i stället en kostnadsbedömning som i ganska hög grad grundar sig på den tid som åtgår för förhandlingen vid domstolen och en tämligen schematisk uppskattning av biträdels eller försvararens arbete före förhandlingen.

Kritiska mot förslaget är JK, RÄ, länsåklagaren i Västernorrlands län och Jämtlands län, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, häradshövdingarna i östernärkes domsaga, Vättle, Ale och Kullings domsaga samt Ångermanlands norra domsaga, HD:s ledamöter, Sveriges advokatsamfund och SACO.

HD:s ledamöter uttalar alt skäl kan åberopas för ett taxesystem. Framställningen i promemorian inger emellertid knappast några störte förhoppningar om möjligheten att konstruera systemet så, alt det på en gång blir rimligt och får verklig praktisk betydelse. Bl. a. finner HD:s ledamöter att uttalandet att advokatens arbetsprestation normalt torde kunna förutses på förhand, om den tUlltalade är häktad och erkänner vad åklagaren lagt honom tiU last, inte är övertygande. Om taxor skall förekomma, bör de faststäUas efter överläggning med advokatsamfundet. HD:s ledamöter understryker att fråga är om tillämpning av den i lag fastslagna principen att biträde och försvarare har rätt tiU skälig ersättaing för sitt arbete.

Även om man anser en ökad enhetiighet vid arvodesbedömningen önskvärd, uttalar Sveriges advokatsamfund, är det viktigare att upprätthålla skälighetsprincipen, dvs. principen att arbetet skall ersättas med belopp som i det enskUda faUet är skäUgt. Får advokaterna inte skäligt betalt för sitt arbete med rättshjälpsärenden, måste detta inverka på deras möjligheter och vilUghet att åta sig sådana uppdrag. Att både upprätthålla enhetiighetsprincipen och skälighetsprincipen är enligt advokatsamfundet praktiskt omöjligt. Bortsett från mål om lagsökning och betalningsföreläggande lämpar sig ingen av de i promemorian angivna grupperna av mål och ärenden för en schablonisering av arvodesberäkningen. Det är svårt eUer omöjligt att avgöra vad som är normalt arvode. FörhåUandena varierar och inget fall är det andra likt. Advokatsamfundet anför vidare att den avgörande invändningen mot en taxa är att det är omöjligt att i en sådan ta hänsyn tiU alla de faktorer som bör påverka arvodet, främst den skicklighet med vilken uppdraget har utförts men också t. ex. uppdragets svårighetsgrad och resultatet

Prop. 1972: 4 182

av arbetet. En taxa kommer vidare med stor sannolikhet att bli en minimitaxa. Ett biträde måste anse sig handla ganska normalt genom att begära ett arvode, som offentiig myndighet har förklarat vara normalt. Med hänsyn tUl omöjligheten att i en taxa ta hänsyn tUl alla de faktorer som bör inverka på arvodet måste man dessutom räkna med att biträdena i mycket stor utsträckning — och i regel med fog — kommer alt begära väsentligt högre ersättning än den taxemässigt bestämda normal- eller genomsnittsersältningen. Skall det vara någon nämnvärd mening med en taxa, måste den emellertid kunna tillämpas utan ideliga avvikelser. Enligt advokatsamfundets mening kan en taxa i praktiken bara bygga på värdeprincipen eller tidsålgångsprincipen. Båda principerna måste emellertid avvisas. Om den i promemorian valda metoden uttalar samfundet att man genom en på genomsnittsberäkningar grundad taxa inte åstadkommer en ordning som — annat än slumpvis — ger uttryck för vad som i det enskUda fallet är skäligt. Anledning till avvikelse från taxan måste bli en vanlig företeelse. Häradshövdingen i Östernärkes domsaga delar advokatsamfundets uppfattning. Även häradshövdingarna i Vättle, Ale och Kullings domsaga och Ångermanlands norra domsaga samt SACO avstyrker ett taxesystem. SACO framhåller i likhet med advokatsamfundet, att det inte är praktiskt genomförbart alt upprätthålla både enhetiighetsprincipen och skälighetsprincipen.

JK och länsåklagaren i Västernorrlands län och Jämtlands län betonar alt man måste ta hänsyn tUl en rad olika faktorer för att kunna fastställa ett arvode som är skäligt. Många av dessa faktorer, bl. a. den skicklighet varmed ett uppdrag har utförts, låter sig, framhåller JK, inte passas in i något på förhand bestämt schema. Ett laxesyslem kan därför inte bli annat an en mycket grov mall som endast undantagsvis kan följas helt. JK ifrågasätter om ett sådant system bör lagfästas. JK förordar i stället att det efter samråd mellan beslutande myndigheter och efter hörande av advokatsamfundet ges anvisningar — i form av rekommendationer — om normalarvoden som kan bilda utgångspunkt för debitering och beslut om ersättning. RÅ anser alt ett taxesyslem kan i svårare brottmål leda till att försvararen inte med tillräcklig omsorg tillvaratar den misstänktes intresse samtidigt som i enklare mål arvodet kan komma alt bli högre än som motsvarar advokatens arbete. Motsvarande gäller annan biträdeshjälp i rättegång. RÄ förordar att det i administrativ ordning meddelas anvisningar till ledning för arvodesprövningen. Inte heller hovrätten över Skåne och Blekinge anser alt en taxa kan ges någon förpliktande innebörd. Enligt hovrättens mening är bl. a. förutsättningarna för biträdenas arbete t. ex. i storstad och glesbygd så olika att det inte kan vara rimligt och riktigt att uppställa en gemensam rikstaxa för alla fall. Det är också ytterst diskutabelt vilken gmnd som bör vara vägledande för en sådan taxa och

Prop. 1972:4 183

vUka omständigheter som bör berättiga tUl avvikelse från taxan. Däremot kan det enligt hovrätten vara av värde att tillämpad praxis på området blir mera känd. I viss grad kan det vara värdefullt med kostnadsundersökningar i syfte att klarlägga vUka faktorer som bör inverka på arvodesbelopp. Hovrätten ifrågasätter om inte sådana kostnadsfrågor borde bli föremål för regelrätta förhandlingar mellan statsverket och berörd yrkesgrapp i syfte att fixera vissa allmänna grunder för arvodesprövningen.

Göta hovrätt ifrågasätter starkt om det är lämpligt att tUlämpa ett taxesystem i den utsträckning som har föreslagits i promemorian. Ett omfattande taxesystem kan medföra risk för minskat intresse för målet från biträdets eller försvararens sida. Det kan också leda tUl överbetalning för vissa insatser. I den mån ett taxesystem från de privata advokaternas sida skulle komma att uppfattas som ett hinder för dem att erhålla skälig ersättaing för deras arbete finns givetvis risk för att de blir mindre benägna att åta sig rältshjälpsuppdrag. Den enskildes möjligheter till fritt val av biträde eller försvarare skulle därigenom inskränkas.

13 De allmänna advokatbyråerna 13.1 Promemorian

I fråga om storleken av de allmänna advokatbyråer, som inte direkt bygger på de befintiiga rättshjälpsanslalterna, framhålls i promemorian att rättshjälpsanslalterna f. n. lämnar biträde i drygt hälften av de fria rättegångar som förekommer inom anstalternas verksamhetsområden. Det är då naturligt att i första hand dimensionera de nybildade allmänna advokatbyråerna för att lämna biträde åt cirka hälften av det anlal parter som nu erhåller fri rättegång i berörda län. Man bör vidare kunna utgå från att de nybildade allmänna advokatbyråema kommer att handlägga lika många ulomprocessuella ärenden som de byråer med motsvarande befolkningsunderlag som ersätter de nuvarande rättshjälpsanslalterna. Det torde nämligen vara en generell erfarenhet att den ulomprocessuella ärendefrekvensen brukar öka ganska kraftigt under en rättshjälpsanstalts första verksamhetsår. I fråga om biträdeshjälpen i rättegång bör finnas möjlighet att utse jurist på allmänna advokatbyrån till biträde i alla de fall då den rättssökande inte begär att viss privatpraktiserande jurist skall förordnas.

I promemorian behandlas också frågan vilken hänsyn som vid utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna bör tas tUl den ökning av antalet ärenden som rätlshjälpsreformen kan beräknas medföra. Olika skäl anses tala för all de allmänna advokatbyråerna dirriensioneras för att kunna ta hand om även en del av denna ökning, I första hane

Prop. 1972:4 184

åberopas kostnads- och effektivitetsskäl. Storleken på de allmänna advokatbyråema har emellertid enligt promemorian inte bara betydelse för kostnaderna för den rättshjälp som lämnas genom byråernas egen försorg. Dessa byråers självkostaader bör också beaktas vid fastställandet av ersätlningstaxor för de privatpraktiserande juristema. I promemorian pekas vidare på den fördelen att byråema får en allsidigare och mer differentierad verksamhet.

A andra sidan betonas i promemorian att flera skäl talar för att utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna i syfte att dessa skall kunna handlägga viss del av ökningen av antalet ärenden görs relativt begränsad, i varje fall i ett inledande skede efter reformens genomförande. Bl. a. framhålls att beräkningen av de ärenden som tUlkommer genom reformen nödvändigtvis måste vara ganska osäker.

I promemorian uttalas att en avsevärd del av kostnaderna för den utvidgade rättshjälpen kan föratses falla på tvistemålen. För dessa mål görs i promemorian den avvägningen att de allmärma advokatbyråerna bör byggas ut för att kunna lämna biträde i ungefär hälften av den ökning av antalet mål med rättshjälp som kan förutses. Vidare bör den ökning av antalet ulomprocessuella ärenden, som kan väntas komma till stånd genom det nya rättshjälpssystemet, kunna föratsättas till stor del falla på de allmänna advokatbyråerna. Detta gäller i första hand sådana områden där rättshjälpsanstalter nu saknas, men även i övriga områden där en utbyggnad sker av rättshjälpsanstalter har man anledning att räkna med en sådan utveckling. Antalet ärenden bör emellertid kunna variera något från det ena verksamhetsområdet till det andra med hänsyn lUl befolkningsfördelning och reseavstånd saml tUlgången lill privatpraktiserande jurister.

Offentlig försvarare skall enligt promemorieförslaget liksom f. n. förordnas oberoende av den misstänktes ekonomiska förhållanden. Uppdragen som offentlig försvarare kommer alltså inte att öka genom rätlshjälpsreformen. De skäl som tidigare har anförts för alt de allmänna advokatbyråerna skall dimensioneras för all kunna la hand om även en del av den ökning av antalet ärenden som reformen kan beräknas medföra, talar för att de allmänna advokatbyråernas jurister i inte obetydlig omfattning bör svara för uppdragen som offentlig försvarare. I förhållande lill det antal uppdrag som rättshjälpsanslalterna nu åtar sig måste uppenbarligen en väsentlig ökning ske.

I promemorian redovisas en undersökning som statskontoret har utfört på uppdrag av justitiedepartementet. Undersökningen innefattar en beräkning av den ökning av den ulomprocessuella och processueUa rättshjälpen som promemorieförslaget skulle komma att medföra. Statskontoret har vidare lagt fram förslag till lokalisering av de allmänna advokatbyråema och gjort en uppskattning av personalbehovet.

Vid sin beräkning av den ulomprocessuella rättshjälpens ökning skil-

Prop. 1972:4 185

jer statskontoret mellan sådana ärenden i vilka avgiften skulle överstiga eller vara lika stor som rättshjälpskoslnaden och sådana ärenden i vUka subventi'onerad rättshjälp skulle komma alt meddelas. Antalet ärenden i den första gmppen, i huvudsak ärenden i vilka endast råd och upplysningar, dvs. konsultationer, meddelas, skulle komma att öka från 23 000 till cirka 45 000 ärenden. I den andra grappen, som omfattar mera kompUcerade ärenden, skulle en ökning ske från 30 000 tiU cirka 48 000 ärenden. Beträffande den processuella rättshjälpen leder beräkningarna tUl att ökningen av det antal parter, som i det föreslagna systemet skulle få subventionerad rättshjälp, skuUe uppgå till 18 000, Statskontoret understryker, att beräkningama av olika skäl måste bli osäkra och att de redovisade siffrorna endast ger en ungefärlig bild av den ulomprocessuella och processuella rättshjälpens ökning.

Mot bakgrunden av de riktiinjer som har angetts i promemorian för uppbyggnaden, har statskontoret utarbetat förslag tUl de allmänna advokatbyråemas lokalisering och storlek. Allmänna advokatbyråer föreslås inrättade på följande orter:

Stockholm Göteborg

Solna Vänersborg

Uppsala (ny) Borås

Eskilstuna (ny) Skövde (ny)

Norrköping Karlstad

Linköping Örebro

Jönköping (ny) Västerås

Växjö (ny) Falun (ny)

Kalmar (ny) Gävle

Karlskrona (ny) Sundsvall (ny)

Kristianstad (ny) Östersund (ny)

Helsingborg Umeå (ny)

Malmö Luleå

Halmstad Haparanda (redan statlig)

För de allmänna advokatbyråema i Stockholm och Solna fömtsätts alt den enas verksamhet kommer att omfatta södra delen av Stockholms län och den andras verksamhet norra delen av länet. En av dessa byråer bör svara för rättshjälp även i Gotiands län.

Statskontorets beräkningar av personalbehovet leder till att antalet jurister bör vara 207. Vid de största byråerna i Stockholm och Solna blir antalet jurister tillhopa 38. Vid byråerna i Göteborg och Malmö beräknas antalet jurister till 18 resp. 14. I övrigt föreslås jurislpersonalen variera mellan tre och åtta. Statskontoret betonar att beräkningen av personalbehovet har en schablonmässig karaktär. Statskontoret har vid sina beräkningar inte heller tagit med det förhållandet att advokaterna på de allmänna advokatbyråema enligt promemorieförslaget föratsätts åta sig en betydligt större andel av uppdragen som offentlig försvarare.

Prop. 1972: 4 186

I promemorian erinras om att beräkningarna, som statskontoret har framhållit, av olika skäl måste bli osäkra och de redovisade siffroma ungefärliga. SärskUt i fråga om ökningen av antalet ärenden finns det anledning anta att de redovisade siffrorna är för låga. Detta sammanhänger bl, a. med den föreslagna reformens inverkan på förvaltningsärendena. F. n. förekommer sådana ärenden i förhåUandevis ringa omfattning vid rättshjälpsanstaltema. Man torde enligt promemorian få räkna med en inte oväsentlig ökning av dessa ärenden genom det nya rätlshjälpssystemet.

Statskontorets förslag till lokalisering av de allmänna advokatbyråerna och dess uppskattning av personalbehovet bör enligt promemorian godtas som en utgångspunkt när det gäller att närmare bestämma rältshjälpsorganisationen. Under det fortsatta arbetet på rätlshjälpsreformen bör emellertid en detaljerad plan för uppbyggnaden upprättas. För varje ifrågasatt aUmän advokatbyrå bör därvid en närmare undersökning ske av de omständigheter som är av betydelse, t. ex. befolkningstäthet, antalet privatpraktiserande jurister och antalet domstolar inom byråns verksamhetsområde.

13.2 Remissyttrandena

Från flera håll betonas vikten av att utbyggnaden av rättshjälpsanstaltema sker successivt. Eftersom många ovissa faktorer ligger till grund för beräkningen av personalbehovet, anför hovrätten för Västra Sverige, är det lämpligt alt de allmänna advokatbyråerna inte från början erhåller en så vidlyftig omfattning som har föreslagits. En ytterligare anledning att låta utbyggnaden ske successivt är svårigheterna alt rekrytera tillräckligt antal väl kvalificerade jurister. Andra remissinstanser, som betonar viklen av en omsorgsfull rekrytering och förordar en successiv utbyggnad, är RÅ, hovrätten för övre Norrland, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Borås och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. Ä andra sidan framhåller LO att man måste räkna med att det finns ett stort dolt behov av rättshjälp. Beräkningama i promemorian av ärendeökning och personalbehov kan vara tilltagna i underkant. Redan i initialskedet måste därför antalet anställda kunna ökas snabbt och utan störte administrativ omgång. I annat fall torde det knappast vara möjligt alt inom en överskådlig framlid ge de allmänna advokatbyråerna en prisledande ställning. En myckel stor fördel skulle därmed enligt LO:s mening gå förlorad.

Göteborgs stads rättshjälpsanstalt anför alt det antal utlänningar som vederbörande allmänna advokatbyrå kommer att betjäna kommer att ha stor betydelse för dimensioneringen av de allmänna advokatbyråerna. Styrelsen understryker vidare vikten av att den nya organisationen ges erforderliga resurser från starten. Styrelsen framhåller att i Göteborgs

Prop. 1972:4 187

och Bohus län, där den ulomprocessuella rättshjälpen är ordnad enligt jämtiandssystemet, sådan rättshjälp år 1968 lämnades endast i 216 ärenden. Ett stort latent behov av rättshjälp måste anses föreligga här. Även Malmö stads rättshjälpsanstalt pekar på att åtskUliga av rättshjälps-anstalterna har ytterst tidsödande mål och ärenden som berör utiändska medborgare, där ofta tolk måste användas och där ofta utländsk lag måste tUlämpas, Också i detta yttrande understryks behovet av erforderlig personal. Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar om alt de på de allmänna advokatbyråerna anstäUda juristema kommer att få fullgöra arbetsuppgifter, som rättshjälpsanstalternas jurister f. n. inte alls eller bara i ringa omfattning sysslar med. Det är därför angeläget att dessa jurister erhåller erforderlig utbUdning.

I fråga om chefen för allmänna advokatbyrån understryker Sveriges advokatsamfund vikten av att verksamheten vid de statliga rättshjälps-byråerna bedrivs under iakttagande av samma regler om god advokatsed som de privata advokatema enligt rättegångsbalken är skyldiga alt följa. Detta är angeläget både från allmänhetens synpunkt och för att vidmakthåUa förtroendet för den statliga advokatverksamheten. Uppställer man inte något krav på att åtminstone chefen för en allmän advokatbyrå skaU vara advokat, har man emellertid inga garantier för att god advokatsed blir iakttagen på byrån. Om ingen befattningshavare på allmänna advokatbyrån är advokat, skulle f. ö. ett användande av denna benämning innebära att staten själv satte sig över det i lag stadgade förbudet mot obehörigt begagnande av advokattiteln. Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge bör beteckningen allmänna advokatbyrån stå som en garanti för att dessa byråer är minst lika dugliga och pålitiiga som enskUda advokater. Ett oavvisligt krav är därför att föreståndaren för allmän advokatbyrå skall vara advokat. Han bör i denna egenskap stå under advokatsamfundels tillsyn och disciplinära myndighet. Detsamma bör gäUa om övriga jurister på byrån, bortsett från de biträdande jurister som håUer på att utbUda' sig till advokat. Även nedre justitierevisionen, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt. Föreningen Sveriges häradshövdingar och sladsdomare samt Göteborgs stads rättshjälpsanstalt utgår från att åtminstone föreståndaren skall vara advokat.

Nedre justitierevisionen påpekar att det dubbla övervakningssystemet för de statiigt anställda advokatema — genom advokatsamfundet samt genom JK och JO — kan föra med sig problem från bl, a. offentlighels-synpunkt. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att staten, om beteckningen allmän advokatbyrå skall få användas, bör stå samma ansvar för de anställda juristemas åtgärder som advokatsamfundet gör genom sin ersättningsfond, ev. på så sätt att statsverket bidrar tUl fonden.

Prop. 1972: 4 188

14 Rättshjälpsmyndigheterna 14.1 Promemorian

Som redan har nämnts innebär promemorieförslaget att rättshjälpsmyndighetema i princip skall handha alla administrativa uppgifter på rättshjälpsområdet. TUl närmare diskussion tas i promemorian upp frågan om vem som skaU utse juridiskt biträde och offentlig försvarare samt frågan om vem som skall bestämma ersättning till sådant biträde.

I fråga om annat biträde än offentlig försvarare föreslås i promemorian alt uppgiften att utse sådant biträde i det nya rätlshjälpssystemet läggs på rättshjälpsmyndigheten. Som skäl anförs i första hand att frågan om utseende av biträde kan gälla angelägenhet som inte leder till rättegång och i varje fall ofta aktualiseras redan innan rättegång har inletts. Vidare åberopas att kontrollen över rättshjälpskostnaderna genom den ifrågasatta ordningen kan effektiviseras. Genom sin erfarenhet av biträdenas debiteringar kan rätlshjälpsmyndigheterna, utan att eftersätta den rätlssökandes intresse, i vissa fall underlåta alt utse biträde som har visat sig tUlämpa betydligt högre debiteringsnormer än andra. I promemorian understryks dock att det sagda inte innebär, att någon saklig ändring bör göras i nu gällande princip att den rättssökande i görligaste mån skall få det biträde som han själv har föreslagit. Rättshjälpsmyndighetens valmöjlighet aktualiseras emellertid i alla de fall där vederbörande inte har framstäUt något eget förslag. I promemorian pekas slutiigen på det förhållandet att de allmänna advokatbyråernas jurister i framtiden kommer att få svara för en betydligt större del av uppdragen som biträde än vad rättshjälpsanstallernas jurister nu gör. Även av delta skäl anses lämpligt att uppgiften att utse biträde läggs på rätlshjälpsmyndigheterna.

I fråga om offentlig försvarare föreslås i promemorian att domstol fortfarande skall avgöra om behov av offentlig försvarare föreligger. Rältshjälpsmyndigheten skall däremot utse försvarare.

Intresset av kostnadskontroll skulle enligt promemorian även här främjas genom att rältshjälpsmyndigheten står för personvalet. Utgångspunkten bör givetvis här liksom när det gäller annat biträde vara att den misstänktes förslag skall respekteras i samma utsträckning som nu gäller. Emellertid är det mycket vanligt att den misstänkte i brottmål inte själv framställer något förslag om vem som skall biträda honom. Rättshjälpsmyndigheten kan i sådana fall se tUl att en från alla synpunkter lämplig person utses. Därvid kommer givetvis också kostnadssynpunkten in i bUden.

En sådan lösning kan också innebära praktiska fördelar, främst när det gäller mål med anhållna eller häktade. I sådana mål uppkommer ofta svårigheter när det gäller alt planera häktnings- och huvudför-

Prop. 1972: 4 189

handlingarna. Korta tidsfrister gäUer och advokatema måste vara beredda att åta sig försvararuppdragen med mycket kort varsel. Ofta kan de advokater som vanligen anlitas ha förhinder och från domstolens sida måste man lägga ned ett tidsödande arbete för att åstadkomma att en lämplig advokat kan åta sig försvaret. Om uppgiften att utse försvarare förläggs tUl rältshjälpsmyndigheten, skulle domstolarna kunna befrias från en del av detta arbete. Rätlshjälpsmyndigheterna skulle genom samarbete med advokaterna kunna fungera som ett serviceorgan åt domstolama när det gäller alt tUlhandahålla försvarare. Etl system skulle kunna etableras som innebär att åklagaren eller domstolen bara behöver anmäla behovet av försvarare i mål som skall handläggas vid viss tidpunkt och att rättshjälpsmyndigheten därefter omedelbart kan utse en lämplig advokat. Detta system kan givetvis tUl-lämpas även i brottmål av mindre brådskande natur.

I frågan om vem som skall bestämma ersättning till biträde eller offentlig försvarare erinras i promemorian om att samhällets kostnader för den processuella rättshjälpen har ökat mycket kraftigt under senare år. Ett av skälen till kostnadsökningen kan vara att ersättningsanspråken f. n. prövas av ett mycket stort antal myndigheter som vid sin bedömning saknar vägledande prejudikat och som i allmänhet saknar möjlighet alt göra jämförelser mellan annat än en begränsad krets advokater. En kostnadskontroll genom rätlshjälpsmyndigheterna, som föratsätts bli underställda en central myndighet och inte uppgå till flera än i princip en i varje län, torde kunna bli betydligt effektivare och mer präglad av enhetlighet. Det torde vidare finnas goda skäl att anta att rättshjälpsmyndigheterna i sin verksamhet kan ägna mer uppmärksamhet åt kostnadsfrågorna än domstolarna för vilka dessa frågor utgör bara en av en mängd arbetsuppgifter.

I promemorian tas därefter upp invändningen att domstolen i det enskUda fallet bäst kan bedöma advokatens insatser och därför skulle vara bättre ägnad att pröva förekommande ersättningsanspråk. Värdet av denna invändning bör enligt promemorian inte överdrivas. I många mål är arbetet av tämligen rutinbetonad karaktär och utrymmet för olika prissättning av arbetet är begränsat. Det synes inte osannolikt alt det tUl stor del är kostnaderna i dessa mål som har lett tUl den nuvarande kostnadsökningen. Rältshjälpsmyndigheten skall givetvis också ha möjlighet att vid behov få del av domstolens syn på ersättningsfrågan genom att inhämta domstolens yttrande. Möjligheten bör användas främst i mål där kostnaderna uppgår tiU inte alltför obetydliga belopp men bör stå öppen beträffande alla kategorier mål eller ärenden.

I promemorian föreslås sålunda att rätlshjälpsmyndigheterna i aUa mål eller ärenden inför domstol eller förvaltningsmyndighet skall pröva frågan om ersättning av allmänna medel till juridiskt biträde. Beträffande den ulomprocessuella rättshjälpen anses annat inte kunna kom-

Prop. 1972:4 190

ma i fråga än att kostnadskontroUen läggs på rättshjälpsmyndigheterna. Däremot skall enligt förslaget domstolarna även i fortsättningen pröva frågor om motparts ansvar för rättegångskostnader i tvistemål samt den tilltalades återbetalningsskyldighet för vissa kostnader i brottmål. EnUgt den föreslagna ordningen skall alltså två myndigheter i stället för en ta ställning tUl kostaadsfrågoma.

I promemorian konstateras att i flertalet fall kostnadsprövningen inte torde behöva bli mer komplicerad än att kostnadsräkningen och domen tillsammans utgör ett fullt tUlräckligt underlag för prövningen, I vissa fall kan självfallet kompletterande uppgifter visa sig nödvändiga. För sådana fall torde rättshjälpsmyndigheten få ges befogenhet att inhämta domstolens yttrande i ersättningsfrågan. I vissa fall kan det också vara motiverat att rältshjälpsmyndigheten lånar domstolens akt eller vissa handlingar i akten.

Det ligger i sakens natur att det skulle vara fördelaktigt om rättshjälpsmyndigheten alltid kunde fatta sitt beslut i ersättningsfrågan innan domstolen prövar frågan om återbetalningsskyldighet. En sådan ordning skulle emeUertid föratsätta ändringar i gällande regler om domstols tidsfrister för att meddela dom eller beslut. Fristema skulle få förlängas ganska betydligt. En sådan förlängning kan enligt promemorian inte förordas. Som utgångspunkt skall alltså gälla att rältshjälpsmyndigheten fattar sitt beslut i ersättningsfrågan efter det att domstolen har avgjort målet.

I fråga om tvistemålen föreslås i promemorian att bestämmelserna i 18 kap. RB om parts rättegångskostnad i princip skall ha motsvarande tillämpning i fråga om statsverkets kostnad för rättshjälpen och att partens rättshjälpsavgift inte skall anses som rättegångskostnad. Statsverket skall helt träda i partens ställe som borgenär såvitt gäller rättshjälpskostnaderna. Prövningen om och i vilken omfattning motpart skall förpliktas alt ersätta dessa kostnader skall liksom hittills ankomma på domstol. Denna prövning, som skall omfatta alla dessa kostnader, skall liksom nu ske i samband med målets avgörande.

Mot den angivna bakgrunden föreslås följande ordning för kostnadsfrågans prövning hos domstol och rättshjälpsmyndighet. Biträdet får liksom f. n. ange sitt ersättningsanspråk inför rätten. I motsats tUl vad som nu gäUer skall han därvid alltid inge en specificerad kostnads-räkning. I fall när rätten finner att motparten inte skall åläggas att betala någon del av biträdeskostnaden har rätten i regel ingen anledning att pröva skäUgheten av den begärda ersättningen. I fall när betalningsskyldighet för motparten kommer i fråga skall rätten enligt bestämmelsema i 18 kap. 8 § RB pröva om biträdeskostnaden har varit skäligen påkallad för att tillvarata partens rätt. I promemorian anmärks att denna prövning i regel kommer att bli av en betydligt mer summarisk natur än den prövning av ersättningsanspråket som rätten enligt gäl-

Prop. 1972: 4 191

lande ordning företar. Med inrättandet av ett särskUt organ för prövningen av ersättaingen och efter införandet av ett taxesystem torde del nämligen enligt promemorian bli mycket ovanligt att anspråken på ersättning kommer att ligga på en sådan nivå att prutningar ter sig påkallade.

I en del fall kommer det uppenbarligen att inträffa att rättshjälpsmyndigheten i motsats tUl domstolen finner att den begärda ersättningen har varit för hög och därför beslutar alt tillerkänna biträdet ett lägre belopp. I normalfallet att förlorande motpart ålagts att betala hela rättshjälpskostnaden innebär rättshjälpsmyndighelens beslut om nedsättning bara att ersättningsskyldigheten skall reduceras med samma belopp som nedsättningen har avsett. I vissa faU, t. ex. när den förlorande parlen har förpliktats att utge jämkad ersättning, kan däremot svårighet föreligga att utan vidare fastställa konsekvenserna av nedsättningen. Med hänsyn främst tiU sådana fall men också tUl önskvärdheten att misstag undviks i enklare fall föreslås i promemorian alt domstolen, om nedsättning har skett, på nytt skall pröva kostnadsfördelningen. Vid domstolens prövning skall bestämmelserna i RB om förfarandet vid rättelse av dom eller beslut ges motsvarande tillämpning.

Eftersom antalet fall då nedsättning sker sannolikt kommer att bli förhållandevis obetydligt bör domstolen när målen avgörs kunna utgå från att kostnadsfördelningen inte kommer att rubbas av rättshjälpsmyndighetens prövning av ersättningsfrågan. I sitt avgörande bör alltså domstolen ange motpartens betalningsskyldighet med ett bestämt belopp utan reservation för eventuell nedsättning.

I fråga om ersättning till offentiig försvarare och återbetalningsskyldighet i brottmål torde i allt väsentiigt den i det föregående nämnda ordningen kunna tillämpas. Även här skall alltså rätten när ersättningsskyldighet mot statsverket kommer i fråga i princip göra en bedömning om begärd ersättning synes skälig. Därefter får rätlen med till-lämpning av bestämmelsema i 31 kap. avgöra ersättningsskyldighetens omfattning. I promemorian understryks att en nedsättning av begärd försvararersättning i många fall inte kommer att påverka rätlens kostnadsbeslut. Med den föreslagna vidgningen av möjligheten till jämkning av kostnadsansvaret enligt 31 kap. 1 § RB torde det nämligen bli ganska vanligt alt den dömde inte förpliktas att ersätta statsverket hela eller ens större delen av försvararkostnaden. Betalningsskyldigheten bör bestämmas så att den tillsammans med påföljden i övrigt utgör en lämplig reaktion på brottet. En. nedsättning av den begärda ersättningen bör därför i regel påverka rättens kostnadsbeslut bara i de fall när en tillämpning av beslutet skulle leda till alt den dömde får betala ell högre belopp än som svarar mot statsverkets faktiska kostnad.

Rättshjälpsmyndighetens prövning skall ske först sedan domen har vunnit laga krafl. Dessförinnan skall ersättningen kunna utbetalas som

Prop. 1972:4 192

förskott. Genom denna ordning undviker man all rättshjälpsmyndigheten när mål förs genom flera instanser får pröva biträdets eller försvararens ersättningsanspråk i flera omgångar.

Den föreslagna ordningen bör enligt promemorian i tillämpliga delar gälla även beträffande mål eller ärenden vid förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet när beslut om kostnadsfördelning kommer i fråga.

Som redan har nämnts föreslås i promemorian att de allmänna advokatbyråerna knyts tUl rätlshjälpsmyndigheterna. Vad som tidigare har sagts om att de allmänna advokatbyråerna enligt förslaget i första hand skall bygga på de nuvarande rättshjälpsanstalterna och att en allmän advokatbyrå i princip skall finnas i varje län kommer alltså att gälla även rättshjälpsmyndighetema. I promemorian framhålls att man vid uppbyggnaden av rältshjälpsmyndighelemas administrativa del måste beakta att rätlshjälpsreformen kommer att innebära en väsentlig ökning av antalet ärenden i vUka rättshjälp skall kunna utgå. Beslutanderätten i flertalet frågor om rättshjälp enligt den föreslagna lagstiftningen skall ligga hos myndigheterna. I förhållande tUl gällande ordning kommer dessa frågor att bli mer komplicerade, framför allt genom reglema om intresseprövning och avgift. Ökningen av antalet ärenden för i sin tur med sig behov av en utvidgad administration. Genom att endast en rättshjälpsmyndighet skall finnas i varje län kommer myndigheterna att bli förhållandevis få, vilket bör vara ägnat att underlätta strävandena att nå fram till en enhetlig praxis och en effektiv kostnadskontroll.

När det gäller organisationen av och verksamheten vid en rättshjälpsmyndighet anförs i promemorian att anledning saknas att för varje myndighet ha en särskild styrelse med uppgift att leda verksamheten vid myndigheten. De uppgifter som f. n. ankommer på styrelsen för en rätlshjälpsanstalt skall i den nya rättshjälpsorganisationen handhas av chefen för rältshjälpsmyndigheten och av centralmyndigheten. Verksamheten vid en rättshjälpsmyndighet med den därtUl knutna allmänna advokatbyrån skall därför skötas av en chef, anställda jurister och administrativ personal. Chefen för en rättshjälpsmyndighet måste enligt promemorian med nödvändighet besitta erfarenhet av och vara lämplig för att handha administrativa sysslor. Vidare krävs med hänsyn till arbetsuppgiftens natur att vederbörande har avlagt juridisk examen. Han bör dessutom ha god praktisk erfarenhet av domstols- och advokatverksamhet. Chefen för myndigheten skall utses av Kungl. Maj:t. Personalfrågor i övrigt skall ankomma på centralmyndigheten.

Uppgiften att pröva mer komplicerade frågor enligt den föreslagna lagstiftningen bör enligt promemorian i princip ankomma på någon erfaren jurist på rältshjälpsmyndigheten. Intresset av att komma fram tUl en enhetlig praxis i olika frågor som inte är av rutinkaraktär talar

Prop. 1972: 4 193

vidare för en koncentration av beslutanderätten inom myndigheten. Det är därför lämpUgast att chefen för myndigheten får en vidsträckt beslutanderätt i ärenden enligt den föreslagna lagen, såväl i ansökningsärenden som i andra ärenden som ankommer på myndigheten. A andra sidan är det av olika skäl klart att chefen för myndigheten måste ha möjlighet att i lämplig omfattning delegera beslutanderätten tUl andra befattningshavare på myndigheten. Denna möjlighet måste givetvis finnas vid de myndigheter som blir så stora att chefen inte ensam har möjlighet att fuUgöra de myndighetsfunktioner som ankommer på myndigheten. Men även i övrigt bör delegation kunna ske, SärskUt i ansökningsärenden torde en sådan delegation kunna förekomma i stor omfattning. Det bör enligt arbetsgrappen ankomma på centralmyndigheten att för dessa och andra fall utfärda anvisningar för chefens för rättshjälpsmyndigheten möjlighet att delegera arbetsuppgifter tUl andra befattningshavare.

En inte oväsentlig del av arbete som sammanhänger med myndig-hetsfunktionema torde inte komma att kräva juristkompetens. Som exempel nämns i promemorian viss utredning om de rättssökandes ekonomiska förhållanden, förmedling av uppdrag som biträde och offentlig försvarare och viss kostnadsprövning. Sådana och andra liknande göromål bör med fördel kunna anförtros kanslistpersonal,

14.2 Remissyttrandena

De remissinstanser som godtar en särskild administrativ organisation viU i allmänhet göra väsentiiga inskränkningar i de regionala organens beslutsfunktioner och förordar att andra samhällsorgan, framför allt domstolama, får viktiga beslutsfunktioner i rättshjälpssystemet.

Remissinstanserna godtar genomgående att den ulomprocessuella rättshjälpen handhas av de särskUda administrativa organen. Någon erinran görs i allmänhet inte heller mot att rättshjälpen i förvaltningsärenden handhas av dessa organ.

Enligt hovrätten för Västra Sverige och länsstyrelsen i Malmöhus län bör emellertid i ärenden inför förvaltningsmyndighet prövningen av ersättning till biträde förläggas tUl vederbörande myndighet. Även enligt HD:s ledamöter kan en sådan lösning i viss utsträckning tiUämpas inom förvaltning och förvaltningsprocess. Hovrätten för Nedre Norrland anser att det också bör ankomma på förvaltningsmyndighet, vid vUken talan har väckts eller är avsedd att väckas, att utse juridiskt biträde. Länsstyrelsen i Jämtlands län har samma uppfattning som sistnämnda hovrätt för den händelse den föreslagna organisationen skulle genomföras.

Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare finner del tveksamt hur beslutsförfarandet i ersättningsfrågor skall lösas när

7 Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972: 4 194

uppdraget har lett tiU en administrativ besvärsprocess eller till en framstäUning hos administrativ myndighet. De administrativa domstolarna och myndigheterna saknar större erfarenhet i dessa frågor och får endast i undantagsfall — t, ex, i mål hos överexekutor — anledning att bedöma frågor om kostnadsersättningar av denna art. Frågan bör slutligen bedömas när man tar ställning tUl den administrativa besvärsprocessen. Föreningen tillstyrker därför att rätlshjälpsmyndigheterna får besluta om ersättning i förvaltningsärenden,

I fråga om den processuella rättshjälpen vUl däremot åtskUliga remissinstanser göra mer eller mindre vittgående inskränknngar i rätts-hjälpsmyndjgheternas beslutsfunktioner.

Förslaget att rättshjälpsmyndigheten skall utse annat rältegångsbiträde än offentUg försvarare tiUstyrks eller lämnas utan erinran av något över hälften av de remissinstanser som har berört frågan. Förslaget i denna del godtas sålunda av bl, a, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt, socialstyrelsen, kammarrätten, RRV, flertalet hörda länsstyrelser, HD:s ledamöter, RR:s ledamöter, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen Sveriges statsåklagare, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, flertalet hörda rättshjälpsanstalter samt TCO.

RR:s ledamöter framhåller att den föreslagna reformen inte kan undgå att påverka frågan om utseende av biträde, I och med att fri rättegång försvinner som ett självständigt institut och i stället infogas i ett rättshjälpssystem kommer förordnande av biträde inte på samma sätt som hittUls att vara knutet tUl viss rättegång. Förordnandet lär ofta aktualiseras redan innan rättegång har inletts och det kan f. ö. vara ovisst om rättegång över huvud blir aktueU. Under sådana förhållanden kan uppgiften alt förordna biträde knappast ligga hos annan än rältshjälpsmyndigheten. Enligt Svea hovrätt talar skäl för att biträde förordnas av det regionala rättshjälpsorganet, som också beslutar om rättshjälp och fastställer kostnadsbidrag. Den enskilde har ofta på ett tidigt stadium uppsökt en advokat, som då kan hjälpa klienten med att upprätta en ansökan och som därefter förordnas tUl biträde. Förordnande av biträde i ett tidigt skede kan underlätta en utomprocessueU förlikning. Liknande synpunkter anförs av hovrätten för Västra Sverige, Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt, RRV, länsstyrelsen i Stockholms län och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare.

Domstolskommittén föreslår att domstol, i de fall där domstolen enligt kommitténs förord skall få bevUja rättshjälp åt part också skall få förordna biträde åt parten. Domstolen bör även vara oförhindrad att, när skäl är därtUl, entlediga av rättshjälpsmyndighet utsett biträde och förordna annan i hans ställe.

Förslaget att rättshjälpsmyndighet skall utse rättegångsbiträde av-

Prop. 1972: 4 195

styrks av de remissinstanser som ifrågasätter behovet av eUer anser ätt det inte behövs en särskUd organisation. Bortsett från LO, som menar att länsstyrelserna bör kunna ha hand om denna uppgift, anser dessa remissinstanser att domstolarna skall ha kvar sin befogenhet att förordna rättegångsbiträde, Samma uppfattning har vidare bl. a. JK, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för övre Norrland, rådhusrätterna i Helsingborg och Borås, Sveriges advokatsamfund, rältshjälpsanstalten i Helsingborg samt SR och RLF.

JK framhåller att domstolen har särskUda förutsättningar att utse den mest lämpade för uppdraget. Liknande uttalanden förekommer i yttrandena från bl. a, hovrätten för övre Norrland, rådhusrätten i Jönköping, länsåklagaren i Hallands län, SR, Jurist- och samhällsvetareförbundet samt RLF.

Göta hovrätt diskuterar i sitt yttrande de av arbetsgruppen angivna skälen för att från domstol tUl rättshjälpsmyndighet överflytta befogenheten att utse biträde. Hovrätten anser att det i promemorian anförda exemplet på ökad kostnadskontroll förefaller mindre övertygande. Vägledande vid valet av biträde måste vara vederbörandes kvalifikationer för uppdraget och inte hans debiteringsnormer. Inte heller skälet alt juristerna på de allmänna advokatbyråema i framtiden kommer att i stor utsträckning svara för uppdragen som biträde anser hovrätten, om därmed åsyftas organisatoriska fördelar, ha någon större vikt. Att frågan om utseende av biträde kan gälla angelägenhet som inte leder tUl rättegång och i varje fall ofta aktuaUseras innan rättegång har inletts finner hovrätten slutiigen inte vara ett bärande argument. Detta problem löses för närvarande på ett tUlfredsstäUande sätt genom praxis i fråga om ersättning enligt LFR tUl biträde för förberedande arbete med målet. I huvudsak samma synpunkter anförs av Sveriges advokatsamfund.

Även rådhusrätterna i Jönköping och Borås tar upp uttalandet i promemorian att rättshjälpsmyndigheterna, utan att eftersätta den rättssökandes intresse, i vissa fall kan underlåta att utse biträde som har visat sig tillämpa betydligt högre debiteringsnormer än andra. Enligt förstnämnda rådhusrätt bör frågan om advokat har debiterat för hög ersättaing beaktas endast vid bestämmande av ersättningens belopp. Däremot bör en för hög debiteringsnorm inte ha någon inverkan på frågan om förordnande skall ges eller ej. Den sistnämnda rådhusrätten menar att risk kan finnas att allmänheten kan uppfatta en sådan åtgärd som monopolsträvande från de allmänna advokatbyråernas sida. Rådhusrätten i Borås anser det vidare inte vara tilltalande från principiell synpunkt att en privatpraktiserande jurist skall vara beroende av en statlig förvaltningsmyndighet vid bedömningen om han är lämpad som biträde åt part i rättegång. Vikten av att biträdet har en fristående ställning betonas också av bl, a. Sveriges advokatsamfund, SR, SACO och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Prop. 1972:4 196

Förslaget att rättshjälpsmyndighet skaU utse offentiig försvarare giUas eller lämnas utan erinran av ett fåtal remissinstanser. Dessa är länsåklagaren i Värmlands län, Möre och Ölands häradsrätt, länsstyrelserna i Kronobergs och Hallands län, Jämtlands läns landsting. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, Stockholms stads rättshjälpsanstalt samt TCO. En tveksam inställning har rådhusrätten i Luleå, länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms läns landstings rättshjälpsanstalt. Bland RR:s ledamöter råder delade meningar om lämpligheten av förslaget i denna del.

Socialstyrelsen anser det i och för sig vara likgUtigt om offentlig försvarare förordnas av domstol eller rättshjälpsmyndighet. Risken för att uppdragen skall styras tUl viss eller vissa advokater finns i båda systemen och motverkas i viss mån genom bestämmelsen att advokat som sökanden själv föreslår i första hand skall utses. Föreningen Sveriges statsåklagare anser sig kunna godta förslaget om, som föreningen förordar, ersättningsregeln i 31 kap. 1 § RB ändras därhän att kostnaden för offentlig försvarare i princip skall stanna på statsverket oavsett utgången i målet. Liknande synpunkter anförs av länsåklagaren i Östergötlands län.

Alla övriga remissinstanser anser att domstol inte bara skall pröva behovet av offentUg försvarare ulan även utse försvarare,

Stockholms rådhusrätt framhåller att intresset av kostnadskontroll inte kan vara ett vägande argument för att förordnandefunktionen skaU utövas av rättshjälpsmyndigheten. Enligt rådhusrättens uppfattning bör vederbörande advokats allmänna lämplighet för uppdraget ensam vara utslagsgivande. Vid denna prövning bör de av advokaten tUlämpade debiteringsnormerna sakna betydelse, Skälighelen av arvodet prövas ju i särskUd ordning när uppdraget är slutfört. Rådhusrätten delar inte heller uppfattningen alt rältshjälpsmyndigheten kan se tiU alt en från alla synpunkter lämpUg person utses till offentlig försvarare, Alla advokater ar i och för sig inte lika lämpliga att utföra försvaret oberoende av målets beskaffenhet. Lämplighetsprövningen bör ske under hänsynstagande tUl de särskUda omständighetema i varje särskilt mål. Den föratsätter kännedom om såväl målet som de olika advokaternas särskilda kvalifikationer, I de många mål som är omfattande och svårbedömda ter det sig för rådhusrätten naturligt att välja försvarare inom en krets av advokater, om vilken rätten vet att försvararen fyller de krav som den tUltalade har rätt att ställa på honom. Det torde vara svårt att skaffa sig en sakligt grundad uppfattning om en advokats lämplighet för ett visst försvararuppdrag utan alt ha eh fortlöpande erfarenhet av hans insats i olika rättegångar, Domstolama måste ha bättre möjligheter än rättshjälpsmyndighetema att vinna dessa erfarenheter. Även om rådhusrätten anser det i och för sig önskvärt med en ökad spridning av försvararappdragen föratsätter en sådan bl, a. en fortbUdning av advo-

Prop. 1972:4 197

kater som mte tidigare i större utsträckning har ägnat sig åt brottmål. En allt störte del av brottsligheten tenderar vidare att specialiseras i sådan grad att det knappast torde vara tänkbart att vissa försvararapp-drag kan handhas av andra än ett begränsat antal specialister. Skall rättshjälpsmyndighet utse försvarare är det naturligt, om godtycke skall undvikas, att bland advokaterna med egen praktik uppdragen kommer att fördelas i stort sett efter turordningssystem. En sådan metodik skapar emellertid enligt rådhusrättens mening inte de bästa föratsättningarna för att den tUltalades intressen alltid tas tUlvara på ett skickUgt och för honom själv förtroendeingivande sätt och för att rättegången kan genomföras på ett sätt som medför den minsta påfrestningen för den tiUtalade. Beträffande de praktiska problemen, anför rådhusrätten vidare, skulle domstolama visserligen befrias från visst arbete om uppgiften att förordna försvarare överflyttades på rättshjälpsmyndigheten. I brottmål av mindre brådskande natur är emellertid denna uppgift inte särskUt betungande. Det är i mål med anhållna eller häktade som svårigheter ofta uppkommer att planera häktnings- och huvudförhandlingar. Dessa svårigheter löses emellertid inte genom att själva förordnandet anförtros annan myndighet. Förfrågan tUl en advokat om han kan åta sig ett uppdrag innefattar i dessa fall ofta även ett förhandlande om lämplig tidpunkt för rättens sammanträde. Domstolen är därvid inte alltid låst utan har vissa möjligheter att anpassa rättegångsförhand-lingama efter det uppkomna läget. För att detta skall hinnas med inom den snäva tidsram som lagen medger måste föratsättas att förhandlaren har en direkt kontakt med vederbörande advokat och en samlad överblick över arbetsläget i domstolen. Endast vederbörande domare eller hos denne tjänstgörande sekreterare har den erforderliga överblicken. Det kan därför — om kravet på att vederbörande advokat skall vara lämpUg fattas i den mening som rådhusrätten har angett — antas att i många faU ytterligare praktisk olägenhet uppkommer genom att kom-munikationema skall gå genom en tredje part, dvs. rättshjälpsmyndigheten. Däremot kan naturligtvis rältshjälpsmyndigheten, om den handhar förordnandena, genom sin centrala position antas få en viss överblick över de enskUda advokatemas samlade arbetsbörda vid ett bestämt tillfälle och på så sätt kunna undvika onödiga förfrågningar. Vägda mot de tidigare angivna ölägenheterna finner emellertid rådhusrätten inte heller de praktiska vinsterna vara sådana att det är motiverat att överflytta uppgiften att utse försvarare från domstolen till rättsh j älpsmyndighelen,

HD:s ledamöter uttalar att rättshjälpen enligt förslaget får en annan karaktär i fråga om brottmålen än när det gäUer andra mål och ärenden, i det att någon avgiftsskyldighet inte skall förekomma här. Vidare föreligger den skUlnaden att, när behov av offentlig försvarare yppar sig, situationen regelmässigt är sådan att saken leder till rättegång, me-

Prop. 1972: 4 198

dan i andra fall en utomprocessueU lösning ofta eftersträvas. Även praktiska skäl talar för att domstolen skall utse försvarare. Det kan t.ex. förekomma att frågan om att utse offentlig försvarare åt en tUltalad aktualiseras först vid förhandling inför rätten. Det skulle då innebära en onödig omgång att behöva avvakta rättshjälpsmyndighelens beslut i frågan, särskUt i de faU då den tilltalade är åtföljd av advokat. Även andra brådskande fall kan tänkas. För de rättssökande lär det, anför HD:s ledamöter vidare, i många fall anses som en från rättssäkerhetssynpunkt viktigare fråga alt få försvarare i brottmål än att få biträde i tvistemål, och även rättssäkerhetsskäl talar således för att beslutanderätten i fråga om juridiskt biträde i brottmål i sin helhet ligger hos domstolama. RÅ anser att risk finns att förslaget i förhållande tUl nuvarande ordning skuUe medföra försämrade möjligheter för den misstänkte att oberoende av sina ekonomiska vUlkor erhålla kvalificerad biträdeshjälp. Rådhusrätten i Borås framhåUer att i fråga om offentlig försvarare principieUa skäl talar än starkare än vid biträdesförordnande i tvistemål för alt det inte bör vara en statlig förvaltningsmyndighet som prövar vederbörandes lämplighet och beslutar om förordnandet, I brottmål är det särskilt angeläget att den misstänkte till sin hjälp har en person som är helt oberoende i förhållande till förvaltningsmyndighetema. Under nuvarande samhällsförhållanden är väl risken för att en offentlig försvarare skall utsättas för obehörig påtryckning från någon förvaltningsmyndighet obetydlig eller obefintiig. Men principen är så betydelsefull att den under alla omständigheter bör upprätthållas.

Någon eller några av dessa synpunkter återkommer i övriga avstyrkande yttranden.

Vad därefter gäller uppgiften att pröva ersättning tUl rättegångsbiträde eUer offentlig försvarare understryker remissinstanserna, som tidigare har nämnts i avsnittet om taxor, genomgående behovet av en effektiv kostnadskontroll vid en utbyggnad av rättshjälpen. En del remissinstanser menar att det nuvarande kontroUsystemet inte är helt tillfredsstäUande. Ätskilliga andra anser att påståendet i promemorian alt kontroUen hos domstolarna visar betydande brister i enhetlighet och effektivitet är felaktigt eller i vart fall betydligt överdrivet. Dessa remissinstanser anser att promemorian inte ger belägg för att biträdes- och försvarararvodena inte skuHe ha hållit sig på en rimlig nivå.

Förslaget i promemorian att de administrativa organen skall handha den processuella kostnadskontroUen tillstyrks eller lämnas utan erinran av en länsåklagare, två underrätter, socialstyrelsen, kammarrätten, länsstyrelsen i Hallands län, Jämtlands läns landsting, RR:s ledamöter. Föreningen Sveriges statsåklagare, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, Stockholms stads rättshjälpsanstalt, TCO och SR. Det stora flertalet remissinstanser ställer sig däremot avvisande till den föreslagna ordningen.

Prop. 1972: 4 199

RR:s ledamöter framhåUer att skäl kan anföras för att domstolama skall ha kvar sin nuvarande befogenhet att bestämma biträdesersättning i rättegång, bl. a. att domstolen i det enskilda fallet bäst kan bedöma advokatens insatser och den besvärande komplikation som uppkommer när rätten i visst faU kan tvingas ompröva sitt beslut om rälte-gångskostaademas fördelning. Trots dessa invändningar tUlstyrks förslaget att rättshjälpsmyndighet fastställer advokatarvode även i mål som går tUl rättegång. Starka skäl talar nämligen för att arvodet bestäms i samma ordning och av samma instans vare sig målet går till rättegång eller ej. Samma skäl föranleder rådhusrätten i Luleå alt godta förslaget alt ersättning tUl rättshjälpsbiträde och offentlig försvarare bestäms av rättshjälpsmyndigheten. Den föreslagna ordningen för ersättningsprövningen anser emellertid rådhusrätten — i Ukhet med Möre och Ölands häradsrätt — inte godtagbar.

Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister finner att en samordning av resursema, erforderlig effektivitet och en enhetiig tiUämpning bäst uppnås om all arvodesprövning överlämnas åt samma myndighet, I övervägande antalet fall bUr granskningen ralinbetonad och bedömningen kan med lätthet ske på grund av dom och advokatens kostaadsräkning. Regelmässigt torde förfarandet bli smidigt och okompUcerat, De svårigheter som uppstår genom förslagets bestämmelser om motparts och tUllalads återbetalningsskyldighet kan undanröjas med en regel att domstolen skall bestämma återbetalningsskyldigheten tUl en kvotdel av det belopp som rättshjälpsmyndigheten slutligen fastställer. Taxesystemet kommer f. ö. att underlätta prövningen. Varje mål kräver ett visst mått av förarbete och i många fall är dessa förberedelser större och mera arbetskrävande än den processuella delen. En befattningshavare med ingående kännedom om advokaters verksamhet och arbetsvUlkor måste därför ha bättre möjligheter än domstolen att bedöma skäligheten av begärt arvode. Även om viss enhetlighet kan ernås genom centrala direktiv till domstolama i administrativ ordning, anför föreningen vidare, så kvarstår dock att prövning måste ske av ett stort antal domstolar och i många faU av olika avdelningar inom domstolarna, medan enligt förslaget prövningen koncentreras till ett tjugotal myndigheter under en central instans. Ytterligare ett skäl att föra all prövning av arvoden till samma instans är de uppgifter som rättshjälpsorganisationen kan förväntas bli anförtrodd i ett kommande förslag om offentiigt biträde i förvaltningsärenden. Arvodesprövningen bör för sådana fall läggas på rättshjälpsmyndigheten för att undvika ytterligare splittring, Stockholms stads rättshjälpsanstalt framför i huvudsak samma synpunkter.

Som tidigare har nämnts anser Föreningen Sveriges statsåklagare de välmotiverat alt låta kostnadskontrollen på hela rättshjälpsområdet ul övas av ett fåtal för ändamålet särskUt organiserade organ, I fråga on ersättning tiU offentiig försvarare anser dock föreningen att det nuv£

Prop. 1972: 4 200

rande systemet bör behållas. Om emellertid, som föreningen förordar, ersättningsregeln i 31 kap, 1 § RB ändras därhän att kostnaden för offentlig försvarare i princip skall stanna på statsverket oavsett utgången, bör rättshjälpsmyndigheten även kunna fastställa ersättning tUl offentiig försvarare. Liknande synpunkter anförs av länsåklagaren i Östergötlands län. Socialstyrelsen understryker att det vid kostnadskontroUen gäller att tUlse att ersättningsbeloppen till utomstående rättshjälpsbiträden inte pressas så att konkurrens mellan de allmätma advokatbyråema och de privatpraktiserande advokatema blir omöjlig.

Det stora flertalet remissinstanser har avstyrkt förslaget att den processuella kostaadskontrollen skall handhas av rätlshjälpsmyndigheterna och förordat att kontrollen får ligga kvar hos domstolarna. Inräknat de remissinstanser, som inte viU ha någon särskUd administrativ organisation, avstyrks förslaget av JK, RÅ, flertalet hörda överåklagare och länsåklagare, nedre justitierevisionen, samtliga hovrätter, praktiskt taget samtliga hörda underrätter, RRV, flertalet hörda länsstyrelser, domstolskommittén, HD:s ledamöter. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, flertalet hörda rättshjälpsanstalter, SACO, Jurist- och samhällsvetareförbundet, Svenska försäkringsbolags riksförbund, RLF och Svenska företagares riksförbund. LO anser att domstolama åtminstone i ett initialskede bör få behåUa uppgiften att pröva ersättning tUl biträde och offentlig försvarare.

HD:s ledamöter anför att det av promemorian inte framgår om det föreslagna administrativa beslutsförfarandet är avsett att vara exklusivt, så att hinder skuUe möta mot en efterföljande prövning av ersättningsanspråken inför domstol. Sannolikt ligger en sådan tanke bakom förslaget. Så som detta är utformat kan det emellertid ifrågasättas, om det skulle föreUgga något hinder mot en process mellan advokaten — uppdragstagaren och staten — uppdragsgivaren i ersättningsfrågan. Utan att ta StäUning till delta understryker HD:s ledamöter att en lösning, som skulle innebära att ersättningsfrågorna prövades enbart av statens egna administrativa organ inte kan anses godtagbar från rättssäkerhetssynpunkt och även skulle strida mot vedertagna principer för bestämmande av löner åt anstäUda och ersättningar åt uppdragstagare i allmänhet A andra sidan framhålls att en domstolsprövning i efterhand skulle innebära en oliUfredsställande lösning från praktiska synpunkter.

Domstolskommittén anför att domstolen, även om den med den föreslagna ordningen inte får pröva anspråk på ersättning av allmänna medel, Ukväl är tvungen att ta ställning till kostnadsanspråk från part som inte har rättshjälp. Härav kan följa att olika ersättningsnormer kan komma att gälla för den rättshjälpsberättigade partens egna kostnader och för vad han kan förpliktas ersätta motparten. Det är uppenbart att en sådan oenhetlig bedömning av rättegångskostnadema är otillfredsställande. Mot uppdelningen av kostnadskontrollen så att den

Prop. 1972: 4 201

för ulomprocessuella angelägenheter utövas av rättshjälpsmyndighet och för processuella angelägenheter av domstol kan invändas, anför domstolskommittén vidare, att den leder tiU ett dubbelt överprövningssystem, i det förta fallet administrativt och i det senare judicieUt, Eftersom det emellertid rör sig om två i viss mån olika områden kan någon egentiig olägenhet inte anses uppkomma härav, särskUt som på sikt en samordning kan komma tUl stånd i fråga om normer som anses ha gUtighet över hela fältet,

JK framhåller att den föreslagna ordningen är förenad med uppenbara ölägenheter i olika avseenden. Det är till en början uppenbart att rättshjälpsmyndighelens underlag för kostnadsprövningen, dvs. kostnadsräkningen och domstolens dom i målet, är betydligt sämre än det underlag som domstolen normalt har för sin bedömning av ersättningsfrågorna. Inte ens om myndigheten begagnar sig av möjligheten att låna domstolens akt i målet, får myndigheten samma grand för sin bedömning som domstolen. Det gäUer särskUt skäUgheten av biträdets arvode. Begäran om yttrande från domstolen medför avsevärt merarbete för denna. Att rättshjälpsmyndighetens prövning skall ske först sedan domen har vunnit laga kraft är vidare förenat med uppenbara olägenheter, särskUt i mål som förs genom flera instanser. Parter och ombud får under lång tid sväva i ovisshet om den slutliga utgången i kostnadsfrågan, och svårigheten för myndigheten att rätt bedöma skäligheten av debiterade kostnader bUr störte ju längre tid som förflyter från kostnadernas uppkomst. Varken den som kräver ersättningen eller ledamötema i rätten — om de fortfarande tjänstgör i domstolen — har möjligheter att lämna tUlförlitliga upplysningar i saken när längre tid har förflutit från handläggningen. Promemorieförslaget innebär också, anför JK vidare, att flera myndigheter får ta ställning tiU kostnadsfrågorna. Domstol måste sålunda även i fortsättningen pröva frågor om motparts ansvar för rättegångskostnader i tvistemål och tUllalads återbetalningsskyldighet för kostnader i brottmål. Redan den därav föranledda dubbelprövningen innebär en olägenhet. Den ordning för prövningen som har föreslagils i promemorian framstår som så opraktisk att den inte bör genomföras. SärskUt komplicerade blir, framhåller JK, ersättningsfrågorna i samband med beslut om ålerbetalningsskyldighet. En bedömning av kostnaderna måste i sådant fall göras av både domstolen och rättshjälpsmyndigheten. TydUgen förutsätts i promemorian att domstolen och rältshjälpsmyndigheten i regel skall komma tUl samma resultat. Om rältshjälpsmyndigheten i ett faU med återbetalningsskyldighet kommer tUl ett lägre ersättningsbelopp än domstolen skaU emellertid domstolen på nytt pröva kostnadsfördelningen. Enligt förslaget skall bestämmelserna om rättelse av dom eller beslut ges motsvarande tUlämpning i fråga om domstolens omprövning. Dessa bestämmelser är dock avsedda för en helt annan situation,

7t Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972: 4 202

Liknande synpunkter anförs av övriga remissinstanser. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser det sålunda uppenbart att domstolen har väsentUgt bättre möjligheter att utöva en effektiv kontroll i domstolsmålen än varje annan tänkbar myndighet. Domstolen har genom målets handläggning satt sig in i processmaterialet och rättsfrågorna och därtUl ofta lärt känna parterna personligen. Kostnadsanspråken bedöms aUtid i omedelbart samband med målets eller ärendets avgörande. Ofta görs denna bedömning under intrycket av en nyss avslutad huvudförhandling, vid vUken domstolen under biträdets plädering har fått presenterat för sig vilket arbete denne har utfört och fått möjlighet att bedöma om delta arbete har inneburit ett bidrag av värde för utredningen i sak och för prövning av rättsfrågorna. En överflyttning av bedömningen tiU annan myndighet kan inte innebära annat än att prövningen av kostnadsanspråket blir mera schablonartat. Någon effektivare bedömning uppnår man alltså inte. Hovrätten anmärker också alt, om rättshjälpsmyndigheten bestämmer ersättningsbeloppet högre än vad domstolen har utgått från i sitt återbetalningsbeslut, del enligt förslaget inte finns någon möjlighet till rättelse eller överklagande. Enligt Sveriges advokatsamfund torde rältshjälpsmyndigheten, om den vill göra en ordentiig prövning, praktiskt taget alltid behöva ha tillgång tiU åtminstone domstolens akt, som ändock i mycket begränsad omfattning belyser advokatens insatser. Har målet handlagts inom stängda dörrar, måste man starkt ifrågasätta det rimliga i att de förhållanden som domstolen — kanske just av hänsyn till parterna — har funnit böra undandras offentligheten skall bli kända av en utomstående allmän advokatbyrås personal.

Rådhusrätten i Malmö tar upp frågan om den föreslagna möjligheten för rättshjälpsmyndigheten att inhämta yttrande från domstolen i kostnadsfrågan. Rådhusrätten framhåller alt remissen måste besvaras av rätten i just den sammansättning som-har handlagt målet. Nämndemännen, som enligt rådhusrättens erfarenhet regelmässigt har starkt intresse för kostnadsfrågan, kan som ledamöter av domstolen uppenbarligen inte uteslutas från besvarande av remissen. I en domstol av rådhusrättens storlek kan det medföra svårigheter och kostnader att ordna just samma sammansättning med nämnd och ordförande som i det ursprungliga målet. Enligt Göteborgs rådhusrätt måste yttrandet få avges av rättens ordförande, om remissförfarandet inte skall bli aUtför betungande för domstolen. Ersättningsfrågan skulle då undandras nämndens bedömning och nämnden visar i dag ett mycket stort intresse för arvodenas storlek. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare har samma uppfattning.

Förslaget att ändringsbeslut från rältshjälpsmyndigheten skall kunna föranleda ny domstolsbehandling enligt reglerna för rättelse av dom innebär, anför rådhusrätten i Helsingborg, att så gott som varje dom

Prop. 1972: 4 203

i mål av någon betydelse kan bli föremål för ändring i fråga om rättegångskostnaderna sedan den i vederlagen mening har vunnit laga kraft. Det innebär vidare att rätlegångskostnadsfrågan kan komma att prövas genom de rättsliga instanserna, därefter genom de administrativa instanserna och slutligen en andra gång bli föremål för domstolarnas prövning. Hovrätten för Nedre Norrland understryker att den föreslagna regleringen innebär en sådan avvikelse från principen att dom eller beslut som har vunnit rättskraft inte får, annat än under extraordinära förhållanden, på nytt tas upp tUl prövning, alt den inte kan godtas. Hovrätten för övre Norrland anser att förslaget i denna del är ägnat att dra riktigheten av domstolens avgörande i allmänhet i tvivelsmål. Enligt förslaget i promemorian skall, anför rådhusrätten i Malmö, möjligheten att förplikta den dömde att till statsverket återgälda kostnad för offentlig försvarare användas som ett led i samhällets reaktionssystem. Rådhusrätten, som finner detta riktigt, betonar att det är angeläget att denna samhällsreaktion kommer utan dröjsmål. Så kan emellertid svårligen ske, om arvodet skall bestämmas i efterhand, ev. efter remiss till olika domstolar, och om verkställighet inte kan ske förtän ett förfarande, motsvarande rättelse av dom, har genomförts.

ÅtskUliga remissinstanser ifrågasätter om det är möjligt att göra några vinster genom den föreslagna ordningen. Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge har man snarare anledning alt säga sig att den nya organisationen genom dubbelarbete och mera invecklade handläggningsformer medför ett dyrbarare sätt att handlägga ersätlningsfrågoma. Hovrätten för övre Norrland framhåller att de vinster i fråga om tiU-erkända ersättningsbelopp, som möjligen skulle göras om man följde förslaget i promemorian, till stor del eller helt skulle motvägas av det betydligt dyrare administrativa maskineri som detta förslag skulle medföra. Malmö stads rättshjälpsanstalt uttalar att fördelen med att rättshjälpsmyndigheten prövar arvodesräkningarna skulle vara att man därigenom kunde få en möjligen enhetligare bedömning, när alla arvoden inom ett större område bedömdes av samma myndighet. Den föreslagna ordningen skulle emellertid enligt styrelsens mening medföra administrativa kostnader, som inte stod i rimlig proportion lUl vad som är att vinna i enhetlig kostnadskontroU.

Stockholms rådhusrätt har den uppfattningen- att effektiviteten i kostnadskontrollen inte i nämnvärd mån skulle främjas genom alt arvodesprövningen flyttas från domstol tUl annan myndighet. Enligt rådhusrätten kommer ett system med genomsnittstaxor eller normalarvoden ensamt att få avgörande inverkan på kostnadernas storlek. Att själva funktionen att pröva ersättningsanspråken och tillämpa taxesystemet handhas av annan myndighet än domstol kan inte utan vidare antas medföra någon förhöjd effektivitet i kontroUen. Så kan uppenbarligen inte bli faUet i det mycket stora antal fall när normalarvode enligt

Prop. 1972: 4 204

taxan skall utgå, I de fallen saknar det sålunda från effektivitetssynpunkt betydelse vem som prövar anspråken. Fråga uppkommer då om rättshjälpsmyndigheten kan anses bäst skickad att pröva arvodet när avsteg från taxan åt det ena eller andra hållet bör ske på grund av omständigheter i det särskUda fallet. Rådhusrätten hävdar att så inte är förhåUandet, Det torde i mer komplicerade mål vara praktiskt taget omöjligt att med ledning av enbart handlingarna, främst dom och domstolsprotokoU, bilda sig en riktig uppfattning om hur pass omfattande uppdraget har varit och hur advokaten har utfört detta. Ett system enligt vUket rättshjälpsmyndigheterna skall i någon nämnvärd utsträckning inhämta domstols mening om ett kostnadskrav skulle vara ytterligt opraktiskt och för domstolen synnerligen betungande. Del ligger närmare tUl hands att den myndighet som haft möjlighet att direkt följa advokatens insatser, dvs. domstolen, också skall pröva frågan om taxoma skall frångås på grand av omständigheterna i det särskUda fallet. Att domstolen därvid skall ha tUlgång till specificerad kostnadsräkning är självfallet. Enligt rådhusrättens mening bör det också kunna övervägas att införa besvärsrätt för rättshjälpsmyndighet i fråga om ersättningsbeslut.

Om man vUl ha en enhetligare bedömning, framhåUer nedre justitierevisionen, synes rätta vägen vara att genom överklagande domstolsvägen åstadkomma sådana prejudikat som nu efterlyses. För att tillgodose önskemålet om en effektivare kostnadskontroll föreslår justitierevisionen att centralmyndigheten får behörighet att på det allmännas vägnar föra talan mot ersättningsbeslut. Om domstolarna blir skyldiga att tUl centralmyndigheten rapportera alla sådana beslut lär t. ex. genom databehandUng snabbt kunna tas fram sådana avgöranden som påtagligt skUjer sig från vad som förefaller normalt. Ett överklagande kan därefter ske med betydande tyngd, grandat på ett omfattande statistiskt material. I undantagsfall kan kanske centralmyndighetens mening i någon form komma tUl uttryck redan i första instans. Sedan ett sådant system har verkat någon tid torde tillräckligt material ha samlats som grund för upprättande av en taxa med normalarvoden i ofta förekommande typer av mål, Svea hovrätt förordar att domstol tUl centralmyndigheten för prövning av frågan om fullföljd översänder avskrift av kostnadsräkning och domstolens ersättaingsbeslut i fall då utdömd ersättning överstiger t, ex, 500 kronor.

Enligt hovrätten för Västra Sverige kan den kontroll över kostnaderna som förslaget viU åstadkomma till stor del tUlgodoses genom det föreslagna systemet med genomsnittstaxor eller normalarvoden. Ytterligare möjligheter att underlätta domstolarnas kostnadskontroll kan åstadkommas genom att juristerna vid de allmänna advokatbyråema begär ersättningsbelopp som motsvarar den faktiska kostnaden för deras arbete och på så sätt ger domstolama ett realistiskt jämförelsema-

Prop. 1972:4 205

terial vid bedömningen av ersättningsanspråk från övriga biträden och offentiiga försvarare, F, n, begärs ofta mycket lägre belopp, vUket sammanhänger med nuvarande fuiansieringssystem för rättshjälpsanstalterna. En annan möjUghet som enligt hovrätten skulle medföra ökad kostnadskontroU är att juristerna vid de allmänna advokatbyråerna i faU av återbetalningsskyldighet för den egna klienten i större utsträckning än f, n, överklagar domstolens beslut om ersättning åt motparts biträde. Redan ett begränsat antal sådana överklaganden torde vara ägnat att frambringa värdefulla prejudikat, I fråga om arvoden åt offentiiga försvarare bör åklagarens redan befintliga skyldighet att överklaga ersättningsbeslut kunna tas i anspråk i ökad omfattning. Även här torde på detta sätt snart en tUlfredsstäUande praxis kunna åstadkommas. I synnerhet gäller detta om advokater vid allmän advokatbyrå i ökad utsträckning åtar sig uppdrag som offentlig försvarare och därvid i sina ersättningsyrkanden ger domstolarna jämförelsematerial i förhållande tiU privatpraktiserande advokater.

Hovrätten för Nedre Norrland anser att den föreslagna normeringen av arvodesberäkningen torde vara av större vikt för en effektiv kostnadskontroU än förslaget att rätlshjälpsmyndigheterna skall handha kontroUen, En Uknande effekt torde också de allmänna advokatbyråernas verksamhet ge genom den prisledande ställning de kan förväntas få. Enligt hovrätten bÖr man däratöver överväga att införa klagorält för särskUd myndighet eller rättshjälpsanstalterna i kostnadsfrågan. Om samhällets kostnadskontroll f. n. brister i effektivitet, uttalar Sveriges advokatsamfund ligger bristen inte däri att besluten om ersättning fattas av domstolarna utan däri att det allmänna inte har någon representant, som har tiU särskUd uppgift att bevaka dess intressen och för domstol framlägga de skäl som kan motivera en nedprutning av biträdets eUer försvararens ersättningsanspråk. Denna brist kan enligt advokatsamfundets mening undanröjas genom att man tUlskapar särskilda befattningar, vars innehavare får tUl uppgift att bevaka statsverkets intressen. Sådan befattningshavare skulle få möjlighet och befogenhet att i högre rätt fuUfölja talan mot underrättens beslut när han anser att rätten har tUlerkänt biträdet eller försvararen för hög ersättning. Han skulle därvid även kunna framställa de yrkanden som kan finnas befogade i fråga om motparts eller tilltalads återbelalningsskyldighet mot statsverket.

Flertalet övriga remissinstanser, som avstyrker förslaget om den processuella kontrollen, anser att en tillfredsställande kostnadskontroll kan uppnås genom ett taxesystem, en fullföljdsrätt för rättshjälpsmyndighet eller annat aUmänt organ eller en kombination av dessa båda anordningar. I några yttranden förordas också att domstol skall ges möjlighet att i ersättningsfråga inhämta yttrande från rättshjälpsmyndighet eller, i besvärsmål, att hovrätt skall få inhämta yttrande från centralmyndigheten.

Prop. 1972: 4 206

Remissinstansema har i allmänhet godtagit eller lämnat utan erinran förslaget att rättshjälpsmyndighet skall pröva ansökan om rättshjälp och i förekommande fall fastställa rättshjälpsavgift. Hovrätten för Nedre Norrland framhåller att det inte kan vara lämpligt att tUlämpa olika förfaringssätt aUt efter fråga är om utomprocessueU eller processuell rättshjälp. Ett utomprocessuellt ärende utvecklar sig inte sällan till ett processuelll. Enligt häradshövdingen i Listers och Sölvesborgs domsaga är det särskilt med hänsyn tUl bestämmelsema om rättshjälpsavgifter nog mest praktiskt att prövningen av rätten tUl rättshjälp i tvistemål övertas av rältshjälpsmyndigheten. Rådhusrätten i Helsingborg anser att rättshjälpsmyndigheten, förutom att bevilja rättshjälp enligt rättshjälpslagen, fastställa rättshjälpsavgifter och uppbära dessa, bör handha medelsförvaltningen för rättshjälpen.

Domstolskommittén förordar att det i princip skall ankomma på rättshjälpsmyndighet att pröva ansökningar om rättshjälp åt annan än misstänkt i brottmål och fastställa avgifter för rättshjälpen men att även domstol skall ha denna befogenhet, när fråga härom uppkommer i rättegång. Enligt kommittén bör rättshjälpsmyndighet ges befogenhet att pröva ansökningar om rättshjälp, när helst begäran om rättshjälp framställs utom rätta. Skulle talan sedan väckas vid domstol, bör rättshjälpsmyndighelens beslut angående rättshjälp få bestående verkan i rättegång. Liksom f. n. torde emeUertid inte sällan fråga om rättshjälp uppkomma först i samband med att talan väcks vid domstolen. För att ett omständUgl, administrativt förfarande skall undvikas bör domstolen därvid kunna besluta om rättshjälp. Av samma skäl bör domstolen vara oförhindrad att ompröva ett av rättshjälpsmyndighet tidigare meddelat beslut om rättshjälp, när omständigheterna föranleder detta. Inledandet av processen kan t. ex. ge anledning till att ta ul tilläggsavgift. Såvitt gäller rättshjälp åt misstänkt i brottmål är det enligt kommittén mest ändamålsenligt att sådan rättshjälp alltid beviljas av domstol. I brottmål har del förhållandet att det kan vara ovisst om en rättslig angelägenhet kommer att underkastas judicieU prövning inte samma betydelse som i andra mål och ärenden. Visserligen förekommer det att inledd förundersökning inte leder till åtal. Detta tUlhör emellertid undantagen. Även hovrätten för övre Norrland anser att i brottmål domstolen av praktiska skäl är närmast att bevUja rättshjälp.

Förslaget att rättshjälpsmyndighet skall pröva ansökan om rättshjälp avstyrks av de remissinstanser, som ifrågasätter behovet av eller anser att det inte behövs någon särskUd administrativ organisation. Som tidigare har antytts anser dessa, bortsett från LO, alt den processueUa rättshjälpen i princip skall handhas av domstolarna. Samma uppfattning har även några andra remissinstanser, däribland JK, Sveriges advokatsamfund och RLF.

JK anser det mest ändamålsenligt att domstolen prövar rättshjälps-

Prop. 1972: 4 207

ansökan i dess helhet och även bestämmer avgifter. Däremot anses det inte lämpUgt att domstolen också uppbär avgiftema utan dessa bör betalas till rättshjälpsmyndigheten. Rådhusrätten i Jönköping framhåller att det måste innebära en onödig omgång att inkoppla en extra myndighet, rättshjälpsmyndigheten, meUan parten och domstolen för att pröva om parten skall erhålla fri rättshjälp. Enligt Sveriges advokatsamfund kan frågorna om rättshjälpsavgift mycket väl handläggas inom domstolsväsendets ram utan att någon särskild rättshjälpsmyndighet behövs för detta ändamål. En sådan ordning är i varje fall från rättssäkerhetssynpunkt vida överlägsen den ordning som har föreslagits i promemorian. Att den medför en ökning av arbetsbelastningen på domstolama är visserligen oundvikligt, men från kostnadssynpunkt är det för statsverket likgUtigt om arbetet utförs av statstjänstemän placerade inom den ena eller andra myndigheten. RLF har helt allmänt den inställningen att det från rättssäkerhetssynpunkt är att föredra att domstolarna handhar den processuella hjälpen än att denna anförtros rättshjälpsmyndigheterna.

15 Centralmyndigheten 15.1 Promemorian

Enligt promemorian bör i det nya rättshjälpssystemet en centraliserad ledning och samordning av verksamheten inom rättshjälpsorganisationen genomföras. Förslaget innebär att det inrättas en centralmyndighet som har hand om vissa administrativa uppgifter rörande rättshjälpsmyndighetema och de allmänna advokatbyråerna, främst ekonomi- och personaladministration, verksamhetsplanering, budgetering och kostnadsuppföljning. Som tidigare har nämnts skall denna centrala myndighet enligt förslaget även få andra uppgifter, bl, a, alt utforma taxesystemet och att dra upp de närmare riktlinjerna för hur förmögenhet, skuldsättning och andra särskUda omständigheter skall inverka vid bestämmande av rättshjälpsavgift, I promemorian föreslås också att centralmyndigheten blir fullföljdsinstans i vissa frågor,

I fråga om centralmyndighetens ställning, organisation och uppgifter erinras i promemorian om att Kungl. Maj:t genom beslut den 27 februari 1970 har bemyndigat justitieministern att tUlkaUa sakkunniga för att utreda frågoma om vilken ställning och vilka arbetsuppgifter som bör tiUkomma en central förvaltningsmyndighet på domstolsväsendets område samt organisationen av en sådan myndighet, I direktiven tiU de sakkunniga framhåller departementschefen bl. a, att de sakkunniga bör följa arbetet på rättshjälpsreformen. Om detta arbete leder tiU ett system med StatUga rättshjälpsanstalter talar starka skäl för att dessa i administrativt hänseende inordnas under samma myndighet.

Prop. 1972:4 208

Mot bakgmnden av det nämnda utredningsarbetet är det enligt promemorian inte lämpligt att ta slutlig ställning till frågan vUken myndighet som bör handha den centrala ledningen för rältshjälpsorganisationen. övervägande skäl anses emeUertid tala för att i administrativt hänseende inordna rättshjälpsmyndighetema under samma centrala förvaltningsmyndighet som de allmänna domstolama. Det torde enligt promemorian inte medföra någon olägenhet eUer svårighet att denna myndighet får fullgöra de ytterligare uppgifter — utöver de rent administrativa — som bör ankomma på centralmyndigheten inom rättshjälps-organisationen.

15.2 Remissyttrandena

Förslaget i promemorian att en centralmyndighet skall ha hand om ledningen och samordningen av verksamheten inom rättshjälpsorganisationen har genomgående tiUstyrkts eller lämnats utan erinran av de remissinstanser som har berört frågan. AUmänt anses hinder inte möta mot att centralmyndigheten blir den centrala förvaltningsmyndighet som planeras för domstolarna. Rådhusrätten i Borås framhåller emellertid att de tiUgängliga resursema redan nu torde vara så pass effektivt utnyttjade att man knappt kan räkna med att en central samordning skulle kunna höja utnyltjandegraden i någon påtagUg mån. Under föratsättning att inrättandet av en central instans inte leder tiU att lokala initiativ vid de olika rättshjälpsanstaltema hindras kan rådhusrätten emeUertid ansluta sig till tanken på en viss central samordning med främsta syfte alt övervaka kostnadsutvecklingen. Enligt rådhusrättens mening bör de nuvarande styrelserna för rättshjälpsanstaltema behåUas med i det väsentiiga samma uppgifter som f. n. Den centrala instansens roll bör då bli att utfärda vissa generella föreskrifter, utöva erforderlig övervakande och rådgivande verksamhet samt tjäna som besvärsinstans. Även hovrätten för Västra Sverige anser att behovet av en central instans inte får överskattas. Inrättandet av en central instans bör inte få leda till att lokala initiativ vid de olika rättshjälpsanslalterna hindras. Länsåklagaren i Värmlands län är i viss mån tveksam inför förslaget att inordna rätlshjälpsmyndigheterna under samma centrala förvaltningsmyndighet som de allmänna domstolarna, detta med hänsyn till vikten av att rättshjälpsmyndigheterna intar en fullt självständig StäUning i förhållande lUl domstolarna.

Domstolsverksutredningen, som anser sig inte böra ta ställning tiU om rättshjälpen bör reformeras i enlighet med promemorieförslaget, anser det vara lämpligt att den centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet föratom ärendena angående domstolsväsendet handlägger även de personal- och ekonomiadministrativa uppgifter rörande rättshjälpsorganisationen som enligt förslaget skall ankomma på en central-

Prop. 1972: 4 209

myndighet för denna organisation. I fråga om centralmyndighetens övriga uppgifter enligt förslaget anför utredningen alt centralmyndighetens befattning med anvisningar för kostnadsdebitering, kontroU av kostnader, fastställande av taxor och auktorisation av biträden innebär en verksamhet som i och för sig faller utom ramen för de övriga administrativa uppgifter som ett domstolsverk kan komma att få. Det kan emeUertid knappast vara lämpligt att enbart för dessa uppgifter tiUskapa en särsldld instans eller myndighet. Utredningen anser därför att även de ifrågavarande uppgiftema bör kunna handläggas i enlighet med förslaget. Detta fömtsätter emellertid att garantier skapas för att erforderUg sakkunskap finns inom domstolsverket för att lösa uppgifterna. — Domstolsverksutredningen framhåller att centralmyndighetens befattning med ärenden som rör rältshjälpsorganisationen utan tvekan kommer att bli omfattande. Utredningen kan inte nu göra några bestämda uttalanden om hur de centrala rättshjälpsfunktionerna bör organiseras. Det förefaller dock lämpUgt att frågor rörande rättshjälpsorganisationen av samma, art som frågor beträffande andra myndigheter som kan komma att administreras av ett domstolsverk, t. ex. ekonomi- och personalärenden, handläggs på de olika sakenheter för sådana frågor som förmodligen kommer att finnas i verket. I fråga om de besvärsärenden som enligt förslaget kommer att prövas av centralmyndigheten anför utredningen att dessa är av sådan natur, att sak-kimskap i fråga om domstolsverksamhet och advokatverksamhet bör finnas tiUgängUg. Detta är av vikt för att få ärendena allsidigt bedömda men kan också innebära alt yttranden i ärendena i många fall inte behöver inhämtas. Det får också anses vara av vikt att lekmän deltar i avgörandet av besvärsärenden i centralmyndigheten, särskUt om den väg väljs som föreslås i promemorian, nämligen att kostnadsfrågor skall avgöras av rättshjälpsmyndigheten utan lekmannainslag. Utredningen föreslår därför att fem personer skall delta i centralmyndighetens avgörande av ärenden angående besvär över rättshjälpsmyndighets beslut. Ordförande bör vara verkschefen eller annan tjänsteman vid myndigheten som styrelsen för myndigheten utser. Övriga fyra ledamöter bör utses av Kungl, Maj:t, Av dessa bör en vara domare och en advokat (med erfarenhet från styrelsearbete inom advokatsamfundet) samt två vara lekmän. Arbetet med besvärsärendena kan i vissa faU komma att kräva avsevärd tid. Antalet besvärsärenden kan också bli stort. Enligt utredningens mening kan det därför vara praktiskt att Kungl. Maj:t från början utser flera personer att vara ledamöter i centralmyndighetens prövningsorgan än de fyra som tidigare har nämnts så att uppdraget inte blir för betungande, A andra sidan förmodar utredningen att en del besvärsärenden blir av enkel beskaffenhet eller avser ringa värden. I sådana faU bör en delegering tUl verkschefen eller annan tjänsteman i verket kunna komma i fråga.

Prop. 1972: 4 210

16 Förfarandet 16.1 Promemorian

I promemorian framhålls alt ansökan om rättshjälp i flertalet fall torde göras antingen genom att den rättssökande besöker rättshjälpsmyndigheten eller någon dess mottagning och begär hjälp i en rättslig angelägenhet eller genom att sökanden vänder sig till en privatpraktiserande jurist för att få juridiskt bistånd och av denne får hjälp med att upprätta ansökan om rättshjälp. Reglema om ansökningsförfarandet är enligt förslaget i huvudsak desamma oavsett om ansökan kommer tiU stånd på det ena eller andra sättet.

Rättshjälp liksom annan juridisk hjälp inleds regelmässigt med att den rättssökande lägger fram sitt ärende för juristen och att denne sätter sig in i frågan, dvs. en konsultation lämnas.

I åtskUliga fall kommer den rättshjälp som lämnas att inskränka sig lUl kortare rådgivning eUer därmed jämförlig åtgärd. Om det däremot bUr aktuellt att lämna rättshjälp utöver vad som kan anses utgöra konsultation, måste ansökan om rättshjälp göras. Därvid måste en undersökning ske av sökandens ekonomiska förhållanden för att rättshjälpsavgiften skall kunna bestämmas.

Rättshjälpsavgift skall enligt förslaget bestämmas på grundval av sökandens ekonomiska förhållanden vid tidpunkten för ansökan om rättshjälp. I beslutet om rättshjälp skaU anges det högsta belopp som sökanden kan bli skyldig att betala tiU statsverket för rättshjälpen, dvs. maximibeloppet. Samtidigt skall emellertid, inom ramen för maximibeloppet, bestämmas det belopp som avgiften kan beräknas uppgå tUl, Eftersom den slutiiga kostnaden för rättshjälp i allmänhet inte kan bedömas på förhand kommer den rättshjälpsavgift som bestäms i samband med beslutet om rättshjälp att bli preliminär (prelimuiär rättshjälpsavgift). Visar det sig under ärendets gång alt rättshjälpskostnaderna blir högre än man har utgått från och att därför rältshjälpsavgiften kan beräknas bli avsevärt högre än som antogs vid beslutet om den preliminära avgiften, skall — fortfarande inom ramen för maximibeloppet — ytterligare preliminär avgift (tilläggsavgift) tas ut. När det ärende som rättshjälpen avser avslutats, skall den slutiiga rättshjälpsavgiften bestämmas. Denna kommer att utgöras av maximibeloppet eller det lägre belopp som rättshjälpskostnaderna har uppgått tUl,

ViU den rättssökande ha biträdeshjälp av privatpraktiserande jurist torde i regel, när ansökan görs, sökanden redan ha vänt sig till den som han önskar erhålla som biträde och av denne fått hjälp med att upprätta ansökningen, I sistaämnda fall lämnas enligt förslaget konsultation utan ansökan om rättshjälp. Advokat eller annan som av rättshjälpsmyndighet förklarats behörig därtill får lämna konsultation utan

211

att ha erhålUt biträdesförordnande. Uppkommer frågan om att fortsatt rättshjälp skall lämnas, skall emellertid ärendet alltid prövas av rättshjälpsmyndigheten. Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla en kortfattad redogörelse för saken samt uppgifter om sökandens ekonomiska förhållanden.

16.2 Remissyttrandena

Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anför att förfarandet förefaUer omständligt och att de föreslagna bestämmelserna torde komma att leda till att rättshjälpsmyndigheten belastas med åtskUUga ansökningar om rättshjälp. Enligt föreningen bör man överväga möjUghetema att delegera vissa rättshjälpsbeslut — utöver beslut om konsultation för 50 kronor — tUI tjänstemän på allmänna advokatbyrån och tUl privatpraktiserande advokater. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att, bortsett från rättegång och förvaltningsförfarande, något särskUt biträdesförordnande inte torde behövas. Det bör få ankomma på den allmänna advokatbyrån eller den enskUde advokat, tiU vUken den rättssökande vänder sig, att bedöma om föratsättningama för rättshjälp är för handen. Rådhusrätten i Helsingborg anför att det för civUa mål och ärenden alltid förutsätts skriftiig ansökan om rättshjälp. Vidare skall ansökningen åtföljas av inkomstutredning samt i förekommande fall utlåtande över företagen intresseprövning. Sedan fuUständiga handlingar ingetts tUl rättshjälpsmyndigheten, denna prövat ansökningen, bestämt avgifterna och sättet för deras erläggande samt förordnat biträde får rättshjälp utgå efter det avgift har erlagts. Med tUlämpning av det föreslagna förfarandet kan avsevärd tid förflyta innan hjälp kan lämnas, i aU synnerhet om rältshjälpsmyndigheten är stationerad på långt avstånd från den hjälpbehövande och den konsulterade privatpraktiserande advokaten. Ölägenheterna är uppenbara. I sämsta fall kan uppstå rättsförlust på grund av dröjsmålet. Ofta måste avsevärda fördyringar bli följden, liksom merarbete för domstolama, eftersom det kan bli nödvändigt att ändra tid för utsatta förhandlingar därför att rättshjälp har sökts men ansökningen inte har hunnit behandlas av myndigheten, eller av myndigheten angivna föratsättningar för erhållande av rättshjälp inte är uppfyllda. Enligt rådhusrättens mening bör rättshjälpsmyndigheten inte tUlåtas bestämma när rättshjälp får börja utgå,

JK framhåller i fråga om rättshjälp utom process och i förvaltningsärenden att en lösning, som måste vara tUltalande för den rättssökande, är att advokater eller andra som har utsetts och förbundit sig att lämna rättshjälp enligt det nya systemet preliminärt får besluta i rättshjälpsärendet. Med en sådan ordning skulle den rättssökande regelmässigt kunna överlåta åt ombudet att sköta kontakten med rättshjälpsnämnden. Preliminärt beslut skulle omedelbart överprövas av nämnden. Ett

Prop. 1972: 4 212

sådant system närmar sig det nu tiUämpade jämtlandssystemet och det finns anledning undersöka om inte de positiva sidoma av detta system, t. ex, dess flexibUitet och föga kostnadskrävande administration, borde bättre tUlvaratas vid en utbyggnad av rättshjälpen, Sveriges advokatsamfund förordar, som tidigare har nämnts, att man för den ulomprocessueUa rättshjälpen inrättar en särskild rättshjälpsstyrelse eller rättshjälpsnämnd. Denna rättshjälpsstyrelses främsta uppgift skulle enligt samfundet vara att granska de av privatpraktiserande advokater utställda kostnadsräkningar som skall helt eller delvis betalas av aUmänna medel. Även vissa andra uppgifter bör anförtros detta organ. MöjUghet tiU överprövning av rättshjälpsstyrelsens beslut bör finnas, varvid från rättssäkerhetssynpunkt en fullföljdsrätt tiU domstol är att föredra framför en klagorält tUl högre administrativ myndighet. — Systemet med särskilt biträdesförordnande bör för den ulomprocessueUa rättshjälpen i vidsträckt omfattning kunna slopas. Har rättshjälpssökanden vänt sig tUl en StatUg rättshjälpsbyrå och anser denna att han är berättigad tUl rättshjälp, synes det innebära onödig byråkrati att laborera med särskilt biträdesförordnande. Anser sig rättshjälpsbyrån själv böra biträda sökanden, är det ju bara att lämna honom det biträde som är erforderligt; j annat fall bör han anvisas att vända sig tiU privatpraktiserande advokat. Vägras sökanden rättshjälp, bör frågan hänskjutas tiU rättshjälpsstyrelsen. En rättshjälpssökande bör emellertid också ha fuU frihet att i UlomprocessueUa ärenden direkt vända sig tUl privatpraktiserande advokat, som då får ta ställning tUl frågan om och i vad mån sökanden kan anses berättigad tUl hjälp på det allmännas bekostnad. Vägrar advokaten sökanden rättshjälp, bör sökanden kunna få frågan prövad av rättshjälpsstyrelsen. Lämnar advokaten rättshjälp, som inte bort lämnas, eller underlåter han att av klienten ta betalt i den utsträckning detta bort ske, får han stå sitt eget kast, om rättshjälpsstyrelsen sedermera finner sig böra avslå eller endast delvis bifalla hans begäran om ersättning av allmänna medel. Är klienten missnöjd med det arvode som advokaten har debiterat honom, kan han få arvodet prövat i samma ordning, som gäUer för alla andra klienter. — Det synes onödigt att alltid belasta rättshjälpsstyrelsen med att fastställa maximibelopp för rättshjälpssökandens bidragsskyldighet. Maximibeloppet får i stället i första hand bestämmas av den rättshjälpsbyrå eller advokat som sökanden har vänt sig tUl, Är sökanden inte nöjd med vad dessa bestämt i detta avseende, bör han kunna bringa frågan under rätlshjälpsstyrelsens prövning. Inte heller finns det anledning att belasta rättshjälpsstyrelsen med övriga frågor om vUlkoren för rättshjälpen (förskott, anstånd m. m.) i andra fall än sådana där sökanden är missnöjd med vad rättshjälpsbyrån eller advokaten har bestämt. Sökanden, resp, hans advokat, bör emeUertid ha vissa möjUgheter att på förhand få besked av rättshjälpsstyrelsen om viss mera vidlyftig eUer dyrbar utredning skaU få

Prop. 1972: 4 213

göras på det allmännas bekostaad, RLF ställer sig positivt tUl ätt man för administrationen av den ulomprocessueUa rättshjälpen undersöker den utväg som advokatsamfimdet har anvisat.

17 Fullföljd mot rättshjälpsbeslut 17.1 Promemoriiui

I fråga om fuUföljd mot rättshjälpsmyndighets beslut anförs i promemorian att den särskUda prövning som på rättshjälpsmyndighetens vägnar sker genom rättshjälpsnämnden i vissa för den enskUde betydelsefuUa frågor ger erforderliga garantier för en noggrann och tiU-förUtiig bedömning. Frågornas beskaffenhet är vidare sådan att något behov av en överprövning i syfte att erhåUa prejudikat knappast kan anses föreligga. Mot de beslut som fattas av rättshjälpsmyndigheten genom rättshjälpsnämnden skaU därför enligt förslaget talan inte få föras.

Förslaget ger emeUertid möjlighet tUl fuUföljd mot andra rättshjälpsmyndighelens beslut nämligen de som fattas av befattningshavare på rättshjälpsmyndigheten och som avser prövning av de ekonomiska frågoma i det föreslagna rättshjälpssystemet. När det gäUer prövningen av ersättningar till biträde och försvarare uttalas i promemorian alt det vore av värde med en central instans dit sådana beslut kan överklagas. En sådan central prövning är påkallad från rättssäkerhetssynpunkt och kan dessutom bidra tUl en effektiv kostnadskontroll och enhetUg praxis genom vägledande prejudikat. Den naturliga prövningsmyndigheten är enligt promemorian centralmyndigheten. Denna myndighet skall fastställa taxoma. Den har därjämte att utfärda direktiv och anvisningar för rättshjälpsmyndigheternas kostnadsprövning.

Enligt förslaget har den som medverkat vid utredning i angelägenhet där rättshjälp har bevUjats rätt tUl skälig ersättning av allmänna medel för sin medverkan, I de fall ersättning för utredning bestäms av rättshjälpsmyndigheten skall talan mot beslutet få fullföljas tUl centralmyndigheten.

Rättshjälpsmyndighets beslut i vissa frågor om de ekonomiska viUkoren för rättshjälp anses vidare vara av sådan betydelse för den rättssökande att talan bör kunna fullföljas mot sådant beslut. De beslut mot vUka talan skaU kunna föras är beslut om faststäUande av maximibelopp eller slutiig rättshjälpsavgift. Även i dessa fall skall talan fulföl-jas tUl centralmyndigheten. Ytterligare skall talan mot rättshjälpsmyndighets beslut rörande auktorisation få föras hos centralmyndigheten.

Mot centralmyndighetens beslut får enligt promemorian talan endast föras i fråga om ersättning tUl biträde eller offentlig försvarare. I promemorian anses det i och för sig i det enskilda fallet vara fullt tillräckligt att frågan prövas av två myndigheter. Emellertid bör talan kunna

Prop. 1972:4 214

fuUföljas mot ett ersättningsbeslut i syfte att få ett principavgörande i fråga om de taxor som skall tjäna till ledning för bestämmande av ersättningarna, I promemorian föreslås därför fullföljdsrätt tUl Kungl. Maj:t i statsrådet.

17.2 Remissyttrandena

De remissinstanser som har berört frågan anser allmänt att möjligheterna tUl fuUföljd har gjorts för snäva i förslaget, Svea hovrätt framhåller att fuUföljdsbestämmelserna är avsevärt snävare än enligt gällande rätt. Bestämmelserna är enligt hovrättens mening otUlfredsställande bl. a. från rättssäkerhetssynpunkt.

En del av de remissinstanser som förordar att någon eller vissa frågor skaU prövas av domstol i stället för det regionala organet framhåller uttryckligen att talan då också bör fuUföljas i vanlig ordning domstolsvägen. Vissa avvikelser från denna ordning föreslås emeUertid i några yttranden, Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anser att besvär över domstols beslut om ersättning tUl offentiig försvarare eller annat biträde bör få ske tUl hovrätt men däremot inte längre, Malmö stads rättshjälpsanstalt förordar att domstolens beslut i kostnadsfrågor överklagas hos centralmyndigheten. Därigenom skulle en enhetlig kostnadskontroU kunna uppnås. Liknande synpunkter framförs av överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt.

Några remissinstanser anser alt talan mot rättshjälpsmyndighets beslut bör fullföljas tUl domstol. Jurist- och samhällsvetareförbundet förordar att alla överprövningsfrågor — utöver de frågor som enligt förbundets mening redan primärt skall ligga på domstol — skall handläggas av domstol. Det gäller sålunda såväl de frågor som kan sägas vara av särskUd vikt för den enskUdes möjligheter alt ta tUlvara sina intressen i rättsligt hänseende som de som innefattar prövning av de ekonomiska frågoma i systemet, Rätlshjälpsnämnden skulle därmed inte behövas. Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län bör bl, a. från rättssäkerhetssynpunkt möjlighet finnas tUl överprövning av samtiiga rättshjälpsmyndighetens beslut. Talan torde lämpligen böra fullföljas till hovrätt eller annan överinstans och inte föras i administrativ ordning. Enligt länsåklagaren i Uppsala län bör de frågor, som enligt förslaget skall hänskjutas tiU rättshjälpsnämnden, med fördel kunna handläggas vid domstol. Det förefaller därför onödigt att inrätta kostnadskrävande rättshjälpsnämnder. Hovrätten för övre Norrland föreslår att rättshjälpsnämnds beslut i fråga, om rättshjälp bör beviljas eller upphöra, skall när det gäller processuell rättshjälp få överklagas tUl hovrätt. Skall rättegångsbiträde eller offentiig försvarare utses av annat organ än domstol, bör vidare enligt hovrätten — som ett absolut minimikrav

Prop. 1972: 4 215

med hänsyn tiU rättssäkerheten — rättshjälpsnämndens beslut i sådan fråga få överklagas hos hovrätt.

Några remissinstanser anser att ytterligare frågor — utöver de i förslaget angivna — bör kunna hänskjutas tUl rättshjälpsnämndens prövning. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister ifrågasätter om inte ett beslut om avslag på begäran om anstånd med betalning av avgift bör kunna hänskjutas tiU rättshjälpsnämndens prövning. Rådhusrätten i Malmö bar samma uppfattning i fråga om beslut om avslag på begäran att ställa säkerhet. Rådhusrätten i Östersund förordar att beslut om preliminär rättshjälpsavgift skall kunna hänskjutas till rättshjälpsnämnden,

Sveriges advokatsamfund framhåller att rättshjälpsnämnden inte skall ha att göra med fråga om ställande av säkerhet och att någon möjlighet att få beslutet överprövat i högre instans inte finns.

Förslaget att rättshjälpsnämndens beslut inte skall kunna överklagas har — utöver vad som har framgått av det redan anförda — mötts med invändningar i åtskiUiga yttranden, LO anser att nämndens beslut bör kunna efter besvär bli prövade av centralmyndigheten. Dessa frågor har en sådan väsentiig betydelse för sökanden att överprövning bör kunna ske. Dessutom och kanske främst måste det med hänsyn till att en rättshjälpsnämnd skall finnas i varje län vara nödvändigt alt en prejudikatbUdande myndighet finns för att en godtagbar, enhetlig rättstUlämpning skall komma till stånd. Att så sker är ett oeftergivligt rättssäkerhetskrav. Motiveringen i promemorian är här inte övertygande och talar mot de erfarenheter man har från övriga länsadministrativa myndigheter, Stockholms stads rättshjälpsanstalt anför liknande synpunkter. Även RR:s ledamöter framhåller behovet av prejudikatbUdning och anser att besvär bör kunna anföras tUl den centrala myndigheten och att vid denna inrättas ett organ motsvarande de lokala rättshjälps-nämnderna med uppgift att pröva besvären. Hovrätten för Nedre Norrland och socialstyrelsen är andra remissinstanser som inte kan godta att besluten hos rättshjälpsnämnden inte får överklagas. Hovrätten anför att det kan vara riktigt att något behov av överprövning i syfte att erhåUa prejudikat knappast kan anses föreligga. Risken för förbiseenden, felbedömningar och andra misstag lär dock inte vara utesluten. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län bör talan få föras mot rättshjälpsnämnds beslut att vägra rättshjälp eUer att beviljad rättshjälp skall upphöra. Rådhusrätten i Malmö framhåUer att den är medveten om att det av praktiska skäl är nödvändigt att starkt begränsa rätten tiU fullföljd mot rättshjälpsnämndens beslut. Frågan är emeUertid, om inte fullföljdsrätten har blivit alltför hårt beskuren i förslaget. Om rättshjälpsnämnden till biträde eller offentlig försvarare förordnar annan än sökanden har begärt eUer återkaUar förordnande för biträde, kan ärendet för den enskilde parten eller den föreslagne försvararen eller biträdet

Prop. 1972: 4 216

vara av så avgörande betydelse att möjUghet bör finnas att fullfölja talan tiU centralmyndigheten,

JK, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Helsingborg och Föreningen Sveriges häradshövdingar och sladsdomare är remissinstanser som, enUgt vad som tidigare har sagts, föreslår att det regionala administrativa organet skall bestå av en fristående nämnd. Enligt JK bör överprövningen av rättshjälpsnämndens beslut kunna anförtros åt organ med härför lämpad sammansättning i centralmyndigheten. Hovrätten för Västra Sverige och rådhusrätten i Helsingborg anser det erforderligt med en klagorält mot de beslut som avses i 40 § i lagförslaget, varvid besluten enligt hovrätten bör kunna överklagas tiU centralmyndigheten, Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anser det märkligt att förslaget inte innehåUer någon besvärsrätt för det faU att myndigheten har funnit att sökanden inte bör bevUjas rättshjälp därför att han ej har befogat intresse av att få sin sak prövad. Även frågor om en angelägenhet har samband med sökandens näringsverksamhet, om en utiänning är bosatt i riket eller om en angelägenhet har anknytning här i riket kan vara så svåra att bedöma att sökanden bör ha besvärsrätt. Enligt rådhusrättens och föreningens uppfattaing bör sökanden i princip kunna få dessa frågor prövade i två instanser. Om frågan har avgjorts av rättshjälpsnämnden, synes centralmyndigheten vara en lämplig besvärsinstans.

ÅtskiUiga andra remissinstanser har vid sin behandling av frågan om intresseprövning och frågan om vem som skaU utse rättegångsbiträde och offentiig försvarare som ett av flera argument mot förslaget i dessa delar anfört att beslut i dessa frågor enligt promemorian inte kan överklagas.

Hovrätten för Nedre Norrland anser att besvärsrätten bör utvidgas tiU att omfatta aUa beslut som rättshjälpsmyndigheten fattar i frågor som rör administrerandet av rättshjälpen, t, ex, beslut om preliminär rättshjälpsavgift och tilläggsavgift eller beslut varigenom begärt anstånd med inbetalning av avgift har vägrats. Skulle den i promemorian föreslagna organisationen komma tiU stånd, uttalar Sveriges advokatsamfund, bör under aUa omständigheter besvärsrätten vidgas tUl att omfatta alla beslut som den lokala rältshjälpsmyndigheten fattar i frågor rörande avgiftssystemets tiUämpning, Även Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anser att sökanden bör ha besvärsrätt i så väsentliga frågor som beslut om preliminär rättshjälpsavgift, tUläggsavgift eller anstånd med betalning av avgift. Besvär bör kunna ske till centralmyndigheten,

I några yttranden riktas vissa invändningar mot centralmyndigheten som besvärsinstans. När en person har erhållit rättshjälp, anför HD:s ledamöter, är bestämmandet av kostnadema för rättshjälpen, däri in-

Prop. 1972: 4 217

begripet arvode till biträde, av betydelse för honom på det sättet att därigenom avgörs också den slutiiga rättshjälpsavgiften, dvs. vad han har att erlägga tUl myndigheten för rättshjälpen. Överstiger kostnaderna rättshjälpsavgiftens maxunibelopp, saknar denna fråga praktisk betydelse i normalfaUet. I händelse av tvist mellan den som har åtnjutit rättshjälp och rättshjälpsmyndigheten rörande kostnadema — exempelvis rörande fråga om skäligheten av viss kostnad eller fråga om behövligheten av det arbete som svarar mot viss kostnad — tUlkommer enligt promemorian avgörandet rättshjälpsmyndigheten med rätt för den som har åtnjutit rättshjälp att föra talan hos centralmyndigheten. Av bestämmelsen att lagakraftvunnet beslut om slutlig rättshjälpsavgift får verkstäUas i den ordning som gäller för lagakraftägande dom synes kunna utiäsas, att en rättslig prövning av tvisten inte är avsedd. Den sålunda angivna ordningen kan inte anses innehålla nöjaktiga rälts-skyddsgarantier för den som har erhållit rättshjälp. SärskUt om rättshjälpen har lämnats av den allmänna advokatbyrån kommer avgörandet för den som har åtnjutit rättshjälpen lätt att framstå som ett avgörande i egen sak. Centralmyndigheten står rättshjälpsmyndigheterna så nära, att besvärsrätten dit inte kan antas inge den som har åtnjutit rättshjälp trygghet. Vidare är att beakta alt tvisten kan gälla frågor som inte lämpligen kan klarläggas genom ett administrativt förfarande. Sådan ordning bör därför gälla att tvisten i sista hand skall kunna prövas av domstol eUer skUjenämnd, Detsamma gäller vissa fall då kostnadema överstiger maximibeloppet, nämligen vid tillämpning av 10 § förslaget tUl rättshjälpslag. Rådhusrätten i Helsingborg anför att rättshjälpsmyndighelens ämbetsutövning endast är ett utflöde av centralmyndighetens maktutövning och att centralmyndigheten således kan ifrågasättas som besvärsinstans över huvud taget. Beträffande andra frågor än dem som rör ersättning tiU biträde eller offentlig försvarare kan dock möjligen centralmyndigheten godtas som besvärsinstans. Sveriges advokatsamfund framhåUer, i fråga om bestämmande av maximibelopp, att sökande visserUgen får rätt att överklaga beslutet men endast genom besvär till en överordnad administrativ myndighet. En sådan överprövning erbjuder inte samma rättssäkerhetsgaranlier som en domstolsprövning, allra helst som man nog inte bör blunda för risken att centralmyndigheten kommer att se som sin främsta uppgift att tUlse att det allmännas kostnader håUs nere.

Som tidigare har berörts är HD:s ledamöter kritiska tUl den föreslagna fullföljdsordningen när det gäller ersättning tUl biträde eller offentlig försvarare. Om intresset av kostnadskontroll anses böra leda till att avgörandet i första instans i samtUga faU läggs hos rättshjälpsmyndigheten, bör rättssäkerhetssynpunktema tiUgodoses genom att fullföljdsordningen utformas på annat sätt än i förslaget. Fullföljdsordningen kan, i vart fall beträffande kostnader i undertätt, tänkas gå från rättshjälpsmyndig-

Prop. 1972:4 218

heten tUl hovrätt och — i prejudikatfall — tiU högsta domstolen, även i dessa fall med talerätt för någon representant för den statliga rättshjälpsadministrationen. På förvaltningsområdet kan kammarrätt och regeringsrätten få liknande uppgifter som överinstanser. Här kan inte utvecklas, hur detta system skulle kunna gestaltas beträffande andra domstolar. Mot det nu skisserade systemet kan möjUgen erinras, anför HD:s ledamöter vidare, att det blir ganska komplicerat och tidskrävande. Enklare vore att i stället inrätta en fast central skiljenämnd som enda instans över rältshjälpsmyndigheten. En sådan nämnd kunde exempelvis innehålla en ledamot utsedd av centralmyndigheten, en ledamot utsedd av advokatsamfundet samt en ordförande hämtad från domstolsväsendet. De viktigaste fördelarna med detta förslag vore, utom att rättssäkerhetssynpunkterna tiUgodoses, ökad enhetlighet och snabbhet i avgörandena. Oavsett om man väljer den ena eUer andra lösningen, kan det vara skäl att inkoppla även rättshjälpsnämnden på frågor om ersättningens bestämmande i första instans. Rådhusrätten i Helsingborg framhåller att det i fråga om ersättning till biträde eller offentlig försvarare föreligger ett klart motsatsförhållande meUan staten som arbetsgivare och advokaten som arbetstagare. Anses de aUmänna domstolama inte kompetenta alt avgöra arvodestvisler torde endera av två möjligheter återstå, antingen att sådana frågor överlämnas tUl slutiigt avgörande av regeringsrätten eller att tvistema avgörs av skUjenämnd, I förstnämnda fall torde det bli svårt att finna en lämplig mellanin-stans, medan en sådan torde bli obehövlig i det senare fallet. Enligt Sveriges advokatsamfund är det tydligt alt en överprövning i administrativ väg inte från rättssäkerhetssynpunkt är likvärdig med en domstolsprövning.

De remissinstanser som närmare har berört frågan har allmänt haft erinringar mot förslaget att talan mot centralmyndighetens beslut om ersättning tUl biträde eUer försvarare skall få föras hos Kungl. Maj:t i statsrådet. Socialstyrelsen, som anser att även andra centralmyndighetens beslut skall kunna överprövas, är närmast av den uppfattningen att här är fråga om ärenden, som det bör ankomma på regeringsrätten att ta ställning till. Även hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter om inte överprövniagen i stället borde ske hos regeringsrätten. Kritiska mot förslaget i denna del är vidare JK, nedre justitierevisionen, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt, HD:s ledamöter, Sveriges advokatsamfund samt Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. Enligt JK ter det sig helt främmande att Kungl. Maj:t i statsrådet skulle vare sig pröva ett ersättningsanspråk i ett sHrskUt fall eUer genom en sådan prövning ge vägledning för bestämmandet av taxor. Om det föreligger behov av ledande uttalanden för taxebestämningen, kan det ske genom direktiv tUl de myndigheter som har att pröva ersätlningsfrågoma. HD:s ledamöter framhåller att

Prop. 1972: 4 21'9

förslaget strider mot de sedan decennier pågående strävandena att frigöra den högsta administrativa och verkställande makten från avgöranden i enskUda rutinärenden. Hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anser att det inte finns något behov av överprövning hos Kungl, Maj:t,

Domstolsverksutredningen anför att motivet för fuUföljdsrätlen skulle vara att man därigenom kunde nå ett principavgörande i fråga om de taxor, som skall tjäna till ledning för bestämmande av ersättningarna. Någon begränsning av fullföljdsrätten tUl enbart principiella frågor görs emellertid inte i lagtexten. Enligt utredningens mening kan detta leda tiU att även en mängd besvär i frågor utan principiell betydelse kan komma alt behöva avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. Frågan om fullföljd mot centralmyndighetens beslut torde enligt utredningens mening därför böra övervägas ytterUgare, Om ifrågavarande ärenden avgörs av centralmyndigheten i en sådan ordning som utredningen föreslår kan det övervägas om skäl finns att över huvud taget tiUåta fullföljd till Kungl, Maj:t. En annan tänkbar lösning kan vara att centralmyndigheten tUläggs rätt att meddela fuUföljdshänvisning tUl Kungl, Maj:t i de fall frågor av principiell art är för handen.

18 Kostnadema för reformen 18.1 Promemorian

I promemorian redovisas en utredning som statskontoret har utfört på uppdrag av justitiedepartementet och som bl, a, avser en beräkning av den ökning av den ulomprocessuella och processuella rättshjälpen som promemorieförslaget skulle komma att medföra, en uppskattning av personalbehovet för rätlshjälpsmyndigheterna och de allmänna advokatbyråema samt en beräkning av kostnadema för rätlshjälpsreformen.

Vid sin beräkning av den ulomprocessuella rättshjälpens ökning skiljer statskontoret mellan sådana ärenden i vilka avgiften skuUe överstiga eller vara lika stor som rättshjälpskoslnaden och sådana ärenden i vUka subventionerad rättshjälp skulle komma att meddelas. Antalet ärenden i den första grappen, i huvudsak ärenden i vilka endast råd och upplysningar, dvs, konsultationer, meddelas, skulle komma att öka från 23 000 tUl cirka 45 000 ärenden, I den andra grappen, som omfattar mera kompUcerade ärenden, skulle en ökning ske från 30 000 till cirka 48 000 ärenden. Statskontoret understryker alt beräkningarna av olika skäl måste bli osäkra och alt de redovisade siffrorna endast ger en ungefärlig bUd av den ulomprocessuella rättshjälpens ökning, Kostnadema för den ulomprocessuella ärendemängdens ökning uppskattas tUl 3 115 000 kr,

Prop. 1972: 4 220

Utredningen om rättegångshjälp utförde vissa beräkningar av kostnadema för statsverket för det fall att utredningens förslag till vidgad rättegångshjälp genomfördes. Vid dessa beräkningar antogs att kostnadema för rättegångshjälp åt parter med möjlighet att enligt gäUande lag få fri rättegång skulle bli oförändrade, I övrigt beräknades kostnadema för en s, k, fingerad rättegångshjälp. Därvid inhämtades uppgifter av betydelse för beräkningama för vissa parter i ett slumpmässigt urval bland de under 1962 av allmän underrätt eller hovrätt slutligt avgjorda tvistemålen.

Statskontoret har vid sin beräkning av den processuella rättshjälpens ökning genom den föreslagna reformen använt sig av samma material som utredningen om rättegångshjälp. En uppräkning har emeUertid skett av de inkomst- och rättegångskoslnadsbelopp som angavs i materialet från 1962 och hänsyn har även tagits till att antalet avdömda tvistemål undergått en viss stegring sedan 1962, ökningen av det antal parter som i det föreslagna systemet skulle komma att få subventionerad rättshjälp har beräknats tiU 18 000, Statsverkets kostnadsökning uppskattas till 12 989 000 kr.

Statskontoret framhåller att undersökningen har sina begränsningar. Bl. a. har hänsyn inte tagits tUl alt rättshjälp tUl en större gmpp än den som nu kan erhålla fri rättegång kan väntas medföra att antalet rättegångar ökar mer än proportionellt mot ökningen av klientantalet. Någon uppskattning av den latenta "processbenägenheten" kan nämligen knappast göras. Vidare bygger beräkningarna på ett uppgiftsmate-rial som i åtskUliga avseenden är ofullständigt. Bl. a, saknas ledning för bedömning av den inverkan förekomsten av förmögenhet och skuldsättning skulle ha. Statskontoret erinrar också om att undersökningen inte har omfattat mål om gemensam ansökan om boskillnad, hemskillnad och äktenskapsskiUnad och inte heller mål vid ägodelningsrätter, expropriationsdomstolar, vattendomstolar, arbetsdomstolen och högsta domstolen. Jorddelningsmål och vattenmål vid hovrätt och vattenöverdomstolen har också undantagits. Motsvarande gäller för brottmålen. Statskontoret framhåller dock alt kostnaderna för rättshjälp i dessa mål inte torde påverkas i särskUt stor utsträckning av det föreslagna rättshjälpssystemet

Vid sin uppskattning av personalbehovet utgår statskontoret från de riktlinjer som i promemorian har dragits upp för uppbyggnaden av rättshjälpsmyndighetema och de allmänna advokatbyråema. Statskontoret föratsätter alltså att de nybUdade myndigheterna skaU ha en i förhållande tiU klientunderlaget lika stor kapacitet som redan befintiiga rätlshjälpsanstalter. Samtliga myndigheter skall dessutom vara dimensionerade för att ta hand om ungefär hälften av det ökade antalet tvistemål med rättshjälp som kan förutses. Vidare föratsätts — i viss motsats till vad som i promemorian har angetts som riktlinje — att ök-

Prop. 1972: 4 221

ningen av den ulomprocessuella ärendemängden helt tas om hand av rättshjälpsmyndighetema och de allmänna advokatbyråema.

Däremot tar statskontoret vid sina beräkningar inte med det förhållandet att advokaterna på de allmänna advokatbyråema i det nya rättshjälpssystemet föratsätts åta sig en betydligt större andel av uppdragen som offentlig försvarare.

Statskontorets beräkningar leder tUl att antalet jurister som behövs för att fullgöra de uppgifter som ankommer på de aUmänna advokatbyråema bör vara 207.

I fråga om rättshjälpsmyndigheternas myndighetsfunktioner understryker statskontoret att det föreligger vissa svårigheter att nu i detalj dimensionera myndigheterna. Det finns ingen samlad överblick över genomsnittlig tidsåtgång och kostnad för sådana uppgifter, som f, n. fullgörs vid domstolama men som är avsedda att överflyttas tUl rättshjälpsmyndigheterna. Man vet sålunda inte vUken tid som i genomsnitt åtgår för sådana uppgifter som alt pröva ansökningar om fri rättegång, förordna offentlig försvarare och granska arvodesräkningar. Endast grova uppskattningar kan därför göras av personalbehovet för dessa uppgifter. Statskontoret utgår från att dessa och övriga administrativa uppgifter tiU stor del kommer alt skötas av juristpersonal och beräknar, att uppgiftema vid de störte och medelstora rättshjälpsmyndigheterna kommer att kräva 14 juristtjänster. De administrativa uppgifterna vid de minsta myndighetema anses kunna skötas av den tidigare framräknade personalkadern.

Den övriga personalen vid rättshjälpsmyndigheterna och de allmänna advokatbyråerna bör enligt statskontorets beräkningar uppgå tiU 309 personer.

Statskontoret påpekar alt beräkningen av personalbehovet har en schablonmässig karaktär. Hänsyn har bl, a, inte tagits tUl befolkningstäthet och regionala skUlnader i inkomstfördelningen med därav följande skilda behov av rättshjälp. Inte heller har hänsyn tagits tUl eventuella skiUnader i "processbenägenhet" som kan föreUgga i skUda delar av landet. Latenta — tidigare inte framkomna — behov av juridiskt biträde har också lämnats utanför kalkylen. De framräknade värdena kan därför behöva justeras på basis av praktiska erfarenheter, framför allt sådana som vunnits vid de nuvarande rättshjälpsanstalterna.

Den årliga kostaadsökningen för statsverket genom den föreslagna reformen beräknas totalt tUl 22 144 000 kr. Förutom tidigare angivna kostnader för den ulomprocessuella ärendemängdens ökning, 3 115 000 kr, och för vidgad processuell rättshjälp, 12 989 000 kr., utgör statsverkets kostnader för att överta de nuvarande rättshjälpsanstaltema 3 191 000 kr. HärtUl kommer den beräknade kostaaden för statsverket för att i län med jämtlandssystem driva rättshjälpsanstalter med samma kapacitet (före reformen) som i nuvarande anslallslän, 2 849 000 kr.

Prop. 1972: 4 222

Det framhålls att någon egentiig kostnadsökning för rättshjälpens administration vid rättshjälpsmyndighetema inte har beräknats uppkomma. Det beräknade personalbehovet för dessa uppgifter torde uppvägas av minskat personalbehov vid domstolarna.

I anledning av statskontorets utredning framhålls i promemorian att beräkningama av olika skäl måste bli osäkra och de redovisade siffroma ungefärliga. SärskUt i fråga om ökningen av antalet ärenden finns det anledning anta att de redovisade siffroma är för låga. Detta sammanhänger bl, a. med den föreslagna reformens inverkan på förvaltningsärendena. F.n. förekommer sådana ärenden i förhållandevis ringa omfattning vid rättshjälpsanstaltema. Man torde få räkna med en inte oväsentlig ökning av dessa ärenden genom det nya rättshjälpssystemet. Beträffande beräkningarna av personalbehovet framhålls att hänsyn inte har tagits till att juristerna på de allmänna advokatbyråema i framliden i inte obetydlig omfattning bör svara för uppdragen som offentlig försvarare. Detta torde dock inte medföra någon kostnadsökning för statsverket. Det anmärks också alt statskontoret inte har gjort någon beräkning av kostnadema för centralmyndighetens och de särskUda rättshjälpsnämndemas verksamhet.

18.2 Remissyttrandena

De i promemorian redovisade beräkningarna av ärendemängdens ökning, personalbehovet och kostnaderna för reformen berörs endast i ett begränsat antal remissyttranden, LO framhåller att det givetvis inte går att exakt beräkna vare sig ärendeökningen eller behovet av personal. Då man enligt LO:s uppfattning måste räkna med att det föreligger ett stort dolt behov av rättshjälp, finns det risk för att beräkningama är tUltagna i underkant, Malmö stads rättshjälpsanstalt konstaterar att statskontorets beräkning av personalbehovet på rättshjälpsmyndighetema är osäker. Vid sin uppskattning har statskontoret uite tagit hänsyn tUl att åtskUUga av de nuvarande rättshjälpsanstalterna har ytterst tidsödande mål och ärenden, som berör utiändska medborgare och där ofta tolk måste användas. Dessa ärenden kompliceras också därav att vid den rättsUga bedömningen ofta utiändsk lag måste användas, I promemorian har dessutom angetts att statskontoret i sina beräkningar inte tar med det förhållandet att advokaterna på de aUmänna advokatbyråerna i det nya rättshjälpssystemet förutsätts åta sig en betydligt störte andel av uppdragen som offentUg försvarare. Statskontoret har också räknat med att ökningen av den ulomprocessueUa ärendemängden helt skall tas om hand av rättshjälpsmyndigheterna och de allmänna advokatbyråerna. I en stor mängd ulomprocessuella ärenden föreligger ett motparlsförhåUande och då rättshjälpsmyndigheten inte kan biträda såväl part som motpart,

Prop. 1972: 4 223

men även motparten rimUgen kan ha rätt tiU rättshjälp, synes föratsättningarna för beräkningen vara oriktiga. Även Göteborgs stads rättshjälpsanstalt pekar på att det anlal utlänningar som vederbörande rättshjälpsmyndighet kommer att betjäna är en omständighet som kommer att spela en stor roll vid dimensioneringen av rättshjälpsmyndigheterna. Anstalten anför vidare bl. a. att den ulomprocessuella rättshjälpen i Göteborgs och Bohus län är ordnad enligt jämtiandssystemet. Ar 1968 lämnades fri utomprocessueU rättshjälp i länet genom privatadvokater endast i 216 ärenden. Ett stort latent behov av rättshjälp måste här anses föreligga.

Även RRV framhåller att beräkningarna av personalbehov och kostnader är osäkra. Vid uppskattningen av antalet ärenden i den nya organisationen har hänsyn visserligen tagits till den utvidgning av klientelet som skulle ske genom att ytterligare inkomstgrapper bereds subventionerad rättshjälp. Däremot har hänsyn inte tagits tUl den ökade benägenheten att konsultera jurist och att processa som kan bli en följd av att rättshjälpen utvidgas. Redan detta förhåUande torde innebära att personal- och kostnadsberäkningarna bUr osäkra. HärtUl kommer en mängd andra ovissa faktorer, t. ex. vad de ökade möjUghetema att få rättshjälp i förvaltningsärenden kan innebära. — Vad beträffar fördelningen av ärendena mellan allmänna advokatbyråer och privatpraktiserande jurister har man vid kostnadsberäkningarna utgått från att allmänna advokatbyråerna skulle svara för ca hälften av de tvistemål där rättshjälp ifrågakommer och en stor del av den UlomprocessueUa rättshjälpen. Däremot har man vid kostnadsberäkningarna inte räknat med att allmänna advokatbyråerna skulle åta sig störte andel av uppdragen som offentlig försvarare än hittUls. Om intentionerna i detta avseende skulle realiseras, uppkommer dock ett avsevärt störte behov av personal på allmänna advokatbyråema. För administrativa funktioner har man endast räknat med 14 befattningshavare (vid de föreslagna 29 myndigheterna), vilket synes i underkant Centraladministrationen ingår ej alls i beräkningarna. Mot bakgmnd av det anförda synes enligt RRV personalbehovet för genomförande av arbetsgrappens intentioner komma att bli avsevärt högre än vad som framgår av promemorian. — Erfarenheter från liknande reformer talar för att man bör vara beredd på att statens kostnader kan bli väsentligt högre än vad som har angetts.

TCO tar särskUt upp frågan om behovet av icke rättsbUdad personal och anför därvid bl. a. följande. Statskontorets beräkning av personalbehovet är av schablonmässig karaktär och grandar sig på en grov uppskattning. Vid beräkning av behovet av icke rättsbUdad personal har man utgått från proportionen mellan antalet jurister och annan personal vid de nu befintliga rättshjälpsanstaltema. Ett stort antal jurister avses åtgå för administrativt arbete, TCO utgår emeUertid från att ett icke

Prop. 1972: 4 224

oväsentUgt antal ärenden av administrativ natur kan och bör delegeras tiU icke rättsbUdad personal. Delta har också framhållits i utredningen. Det betonas även, när det gäller den allmänna advokatbyråns uppgifter, att icke rättsbUdad personal bör kunna lämna viss hjälp åt rättssökande, TCO vUl ifrågasätta om inte personalbehovet starkt underdimensione-rats och vUl därför förorda en översyn av utredningens förslag på denna punkt. Det är realistiskt att räkna med ett ökat antal rättshjälpssökande när det gäller bouppteckningsärenden och rådgivning i sådana frågor, som mycket väl kan handläggas av därtiU lämplig kanslistpersonal.

En del remissinstanser kommenterar uttalandet i promemorian att någon egentlig kostnadsökning för rättshjälpens administration vid rättshjälpsmyndighetema inte har beräknats uppkomma samt att det beräknade personalbehovet för dessa uppgifter torde uppvägas av minskat personalbehov vid domstolarna. Enligt HD:s ledamöter kan dessa.påståenden inte vara hållbara. Såvitt gäller domstolarna kan — beroende på hur reformen till slut gestallas — resultatet i stället bli arbetsökning. Liknande uttalanden förekommer i yttrandena från bl, a. nedre justitierevisionen och rådhusrätterna i Luleå och Östersund.

Enligt byggnadsstyrelsen torde lokalhyroma för rättshjälpsanstalterna enligt en grov uppskattning komma alt belöpa sig till två å två och en halv mUj, kronor per år exklusive eventuella hyreskostnader för lokalhållningen på motlagningsortema.

19 Departementschefen

19.1 Behovet av och riktlinjerna för en rättshjälpsreform

De regler som vår rättsordning innehåller och de rättsvårdande organ som samhäUet ställer tUl förfogande uppfyller högt stäUda krav på rätts-skyda för den enskilde. Det gäller förfarandet såväl vid de allmänna domstolarna som vid förvaltningsdomstolar och andra myndigheter. Genom nyligen beslutade reformer har detta rättsskydd ytterligare stärkts, framför allt på förvaltningsrättsskipningens område. När det gäller de allmänna domstolarna pågår ett reformarbete som syftar tUl att skapa ett enklare och billigare förfarande vid handläggning av vissa tvistemål. Men det är inte tUlräckligt att förbättra det rättsliga förfarandet. För att den enskUdes rätlsskyddsbehov skall vara tillgodosett krävs också att han har ekonomiska förutsättningar att utnyttja delta förfarande. Det stora flertalet medborgare är inte i en sådan ekonomisk sitaation alt dessa fömtsätiningar föreligger för dem. Samhällelig rättshjälp är därför ett viktigt inslag i rättssamhället. Den nuvarande rättshjälpen utesluter emellertid stora medborgargmpper från denna för-

Prop. 1972: 4 225

mån. En förbättrad rättshjälp är därför ett viktigt led inte bara i strävandena att bereda den enskUde ett tUlfredsstäUande rättsskydd utan också i arbetet på att skapa ökad jämlikhet meUan medborgama.

Rättshjälp tillhandahåUs f. n. i flera olika former. Direkt statiig rättshjälp meddelas huvudsakligen i mål och ärenden vid allmän domstol. I tvistemål utgår rättshjälp enligt LFR efter behovsprövning. För den som fått fri rättegång gäller bl. a. att biträde som får ersättning av aUmänna medel kan förordnas. I brottmål består rättshjälpen väsentligen i att offentlig försvarare kan förordnas att mot ersättning av allmänna medel biträda den tUltalade. Den som haft fri rättegång eller offentlig försvarare kan under vissa fömtsättningar åläggas alt till statsverket betala tiUbaka kostaaderna för rättshjälpen. I övrigt utgår inte något bidrag tUl statsverkets kostnader vid dessa former av rättshjälp.

Vid sidan av den direkta statliga rättshjälpen förmedlas rättshjälp av landsting och vissa kommuner. Denna verksamhet bedrivs antingen genom rättshjälpsanstalter med anställda jurister eUer genom anlitande av privatpraktiserande advokater enligt det s. k. jämtlandssystemet. Tornedalens rättshjälpsanstalt drivs av staten i egen regi. I övrigt utgår statsunderstöd till landstingens och kommunernas rättshjälpskostnader. Den rättshjälp som förmedlas genom rättshjälpsanstaltema och enligt jämtlandssystemet är främst imiktad på utomprocessueU rättshjälp och rättshjälp i förvaltningsärenden. Även denna form av rättshjälp är behovsprövad. Vid rättshjälpsanstaltema tas i vissa fall ut bidrag av den rätlshjälpssökande. I övrigt är rättshjälpen vid rättshjälpsanstaltema och enligt jämtiandssystemet kostnadsfri. Om man har fått rättshjälp, är man dock i vissa fall skyldig att i efterhand ersätta kostaad för rättshjälpen.

Den behovsprövning av rättshjälpen som förekommer enligt LFR, vid rättshjälpsanstaltema och enligt jämtiandssystemet innebär att endast de ekonomiskt sämst ställda grappema i samhället kan komma i åtnjutande av denna förmån. Inkomstgränsen för ensamstående torde f. n. i praktiken ligga omkring 20 000 kr/år.

Vid sidan av den rättshjälp som lämnas av det allmänna, förmedlas rättshjälp genom försäkring. Rättshjälpen ingår därvid som ett moment i olika slags försäkringar. Den största praktiska betydelsen har den rättsskyddsförsäkring som är knuten till hemförsäkringen. Den brakar gälla, föralom försäkringstagaren, bl, a, vissa familjemedlemmar och lämnar ersättning för den försäkrades egna advokatkostnader i tvist i sådan fråga som i förekommande fall skall prövas av allmän domstol. Vidare lämnas ersättning för den försäkrades egna rättegångskostnader och kostnader som han förpliktas utge till motpart i tvistemål och ärenden vid de allmänna domstolama. Försäkringen ersätter också i vissa fall kostaad för försvaret av den försäkrade i brottmål. Däremot täcker försäkringen inte förvaltningsärenden och inte heller mål vid specialdom-stol. En annan betydelsefull begränsning i rältsskyddsförsäkringen be-

8 Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972:4 226

slår i att flertalet försäkringsgivare har undantagit mål om hemskUlnad och äktenskapsskillnad från tUlämpningsområdet, Rältsskyddsförsäkringen gäUer endast den försäkrade som privatperson. Tvister som har samband med yrkesutövning eller som gäller den försäkrade i egenskap av fastighetsägare eller ägare av motorfordon faller således utanför. Rättsskyddsförsäkringen gäller vidare endast om den försäkrade inte kan få sina kostnader ersatta genom samhällets rättshjälp. Om rättsskyddsförsäkringen tas i anspråk, får försäkringstagaren bära en viss, ganska betydande självrisk.

Vid sidan av de rältshjälpsformer som nu nämnts förmedlas rättshjälp av fackliga och liknande intresseorganisationer,

I den nu föreliggande promemorian har rådande ordning kritiserats från skilda synpunkter. Vad som enligt promemorian i första hand är OtUlfredsställande i det nuvarande rättshjälpssystemet är att endast de ekonomiskt sämst ställda i samhället kan få rättshjälp med stöd av det allmänna medan flertalet vanliga inkomsttagare står utanför möjligheten tUl sådan rättshjälp. En annan brist i det nuvarande systemet är enligt promemorian att det aUmännas insatser i stor utsträckning är koncentrerade på att ge rättshjälp i mål inför domstol medan behovet av allmän rådgivning och rättshjälp i ulomprocessuella angelägenheter och ärenden inför förvaltningsmyndigheter inte är tUlräckligt tillgodosett. En allvarlig olägenhet med det nuvarande systemet är enligt promemorian också att det allmännas insatser är splittrade genom att de handhas av en mängd olika myndigheter ulan central samordning.

I promemorian diskuteras olika möjligheter att lösa rättshjälpsfrågan på annat sätt än att det allmänna tar på sig den rätlssökandes kostnader. Beträffande den frivilliga rältsskyddsförsäkringen anförs alt den inte har den täckning som bör krävas på rättsskyddsområdet och att inte heller på längre sikt rättshjälpsbehovet helt kan tillgodoses genom rättsskyddsförsäkringar men att det finns all anledning att vid en utbyggnad av den aUmänna rättshjälpen söka tillvarata rättsskyddsförsäkringens fördelar som ett komplement tUl det allmännas insatser. Rättshjälpsområdet har vidare enligt promemorian en sådan karaktär att det inte heller lämpar sig för en obligatorisk försäkring. En sådan lösning skulle kräva en omfattande konlrollorganisation och skulle inte leda tUl en önskvärd differentiering av avgifterna efter betalningsförmågan vid det tUlfälle när försäkringen skall anlitas.

I promemorian anförs all det nuvarande rättegångsförfarandet medför höga rättegångskostnader och att det kan finnas anledning alt överväga en enklare ordning för att slita smärre tvister. En reform i sådan riktning skulle minska behovet av ekonomiskt slöd åt enskUda i rättsliga angelägenheter. Uppenbarligen kommer emellertid ett betydande rätlshjälpsbehov att kvarstå under alla omständigheter,

Prop. 1972:4 227

Mot bakgnmden av det anförda blir slutsatsen i promemorian att tiden nu är inne för en genomgripande reform av samhällets rättshjälp.

Under remissbehandlingen har allmänt understrukits att det finns ett starkt behov av ökade möjligheter till rättshjälp. Det stora flertalet remissinstanser delar den i promemorian uttalade uppfattningen att rättshjälpsfrågan inte kan lösas enbart genom de frivilliga rätlsskyddsförsäkringarna och inte heller genom någon form av obligatorisk rättsskyddsförsäkring. Några remissinstanser har emellertid ansett att dessa frågor bör utredas närmare.

Som jag har framhåUit inledningsvis och som aUmänt understrakits under remissbehandlingen finns det i det moderna samhället ett starkt behov av att rättshjälp i någon form står tUl buds som ger medborgaren ekonomiska möjligheter att ta tUlvara sina uitressen i rättsligt hänseende i olika sammanhang. Frågan hur ett sådant stöd för den enskilde bör vara utformat har diskuterats livligt under senare år. De huvudalternativ för en lösning av rättshjälpsfrågan som i första hand kan komma i fråga är ett direkt ekonomiskt slöd från det allmännas sida eller ett försäkringssystem, där det ekonomiska stödet finansieras genom premier eller andra avgifter från det kollektiv som är i behov av ett skydd. Ett försäkringssystem kan i princip bygga på de nuvarande friviUiga rättsskyddsförsäkringarna eller utformas som en obligatorisk försäkring.

Frågan om de frivUliga rättsskyddsförsäkringarnas betydelse för behovet av rättshjälp genom det allmännas försorg har behandlats utförligt av 1965 års utredning om rättegångshjälp och i den nu föreliggande promemorian. Liksom dessa utredningar och det stora flertalet remissinstanser som hörts över förslagen anser jag att en lösning av rättshjälpsfrågan enbart genom dessa försäkringar uite är möjlig. Redan den omständigheten att ett system med en frivUlig försäkring skuUe lämna vissa gmpper utanför rättsskyddet medför betydande problem. Rätlsskyddsförsäkringarna i sin nuvarande form har dessutom ett alltför begränsat tUlämpningsområde. En viss utveckling av rätlsskyddsförsäkringarna på längre sikt är givetvis att räkna med. Det är emellertid ovisst hur långt en sådan utveckling kan drivas. DärtiU kommer att man genom rättsskyddsförsäkring endast tUlgodoser behovet av ekonomiskt slöd i rättsliga angelägenheter. Däremot ger sådan försäkring ingen lösning på det inte mindre viktiga problemet att erbjuda de rättssökande kvaUficerad biträdeshjälp. Det är min övertygelse alt detta kräver särskUda organisatoriska anordningar, där samhällets insatser inte kan undvaras. På grand av det anförda är det enligt min mening nödvändigt att söka andra vägar för en lösning av rättshjälpsfrågan.

En lösning med obligatorisk statlig rättsskyddsförsäkring har också avvisats både av 1965 års utredning och i den nu föreliggande promemorian. Liksom det stora flertalet remissinstanser ansluter jag mig

Prop. 1972:4 228

också i denna fråga tUl uppfattningen att inte heller en obligatorisk försäkring utgör någon lämplig lösning av rättshjälpsfrågan.

Den i promemorian antydda möjligheten att möta rätlshjälpsbehovet genom en förenkling av rättegångsförfarandet är enligt min mening av stor betydelse på längre sikt. Denna fråga har också som jag har antytt tagits upp inom justitiedepartemenlet. De överväganden som hittUls har förekommit har nyUgen redovisats i en promemoria angående förenklat rättegångsförfarande i konsumenttvister m. m. (Ju 1971: 9). I promemorian diskuteras vissa riktiinjer för en reform av rättegångsförfarandet i tvister som rör mindre värden. Innehållet i promemorian har i juni detta år diskuterats med företrädare för ett stort antal myndigheter och organisationer, I aUmänhet har därvid behovet av ett förenklat rättegångsförfarande i tvister rörande mindre ekonomiska värden bedömts som mycket angeläget. Jag räknar med att en departementspromemoria med förslag om förenklat rättegångsförfarande i vissa mål skall kunna läggas fram inom kort. En sådan reform kommer att bidra till att minska behovet av rättshjälp i dessa mål. En lagstiftning på detta område måste emellertid ges etl relativt begränsat tillämpningsområde och innefattar givetvis inte någon lösning av rätlshjälpsfrågan i stort

Del grandläggande rätlshjälpsbehovet måste sålunda enligt min mening tiUgodoses genom ett direkt ekonomiskt slöd från det allmännas sida. Som framhållits i promemorian bör en sådan grundläggande rättshjälp emellertid inte utesluta att behovet av rättshjälp möts också i andra former. Jag återkommer tUl denna fråga i det följande.

När det gäller utformningen av rättshjälp i form av direkt ekonomiskt stöd från det allmänna har i promemorian ställts upp två vikliga grundkrav. Det ena är att rättshjälp skall kunna utgå i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp föreligger oavsett om ärendet behandlas av domstol eller förvaltningsmyndighet eller gäller rådfrågning eller biträde vid förhandling utan att ärendet är föremål för sådan behandling. Det andra grandkravet är att rättshjälp bör medges i sådan utsträckning alt ingen av ekonomiska skäl hindras från att la lill vara sina intressen i rättsligt hänseende men att var och en skall bidra tiU kostnaderna för rättshjälpen efter förmåga. Under remissbehandlingen har denna målsättning för en reform av samhällets rättshjälp allmänt godtagits.

För egen del anser jag det vara påtagligt att samhällsinsatserna på rättshjälpsområdet f. n. är alltför starkt inriktade på den processuella rättshjälpen medan rättshjälp i förvaltningsärenden, för allmän rådfrågning och i ulomprocessuella ärenden i övrigt ges ett betydligt mera begränsat utrymme. Enligt min mening bör rättshjälp utgå där ett påtagUgt behov föreligger oavsett om frågan behandlas av den ena eller andra myndigheten eller kanske inte är föremål för behandling hos någon

Prop. 1972: 4 229

myndighet. Jag kan alltså ansluta mig tUl det betraktelsesätt som promemorian ger uttryck för i denna fråga.

Frågan om rättshjälp i förvaltningsärenden är föremål för särskUd utredning. Enligt direktiven för utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden skall utredningen bl. a. undersöka möjligheterna att tUlgodose mindre bemedlades behov av bistånd i förvaltningsärenden samt utreda om och i vad mån rättegångshjälp motsvarande institutet fri rättegång bör införas för ärenden hos förvaltningsdomstolar och förvaltande myndigheter. Dessa frågor får emellertid i huvudsak sin lösning inom ramen för den nu aktuella rätlshjälpsreformen, där samråd har ägt rum med utredningen. Utredningens uppdrag kan därför begränsas till vissa andra i direktiven angivna frågor, främst frågan om offentiigt biträde inom förvaltningsrätten.

Även när det gäller det andra i promemorian angivna grandkravet på den samhälleliga rättshjälpen, nämligen att rättshjälp bör medges i sådan utsträckning att ingen av ekonomiska skäl hindras från att ta tillvara sin rätt ansluter jag mig tUl vad som anförts i promemorian. Kostnader i rättsliga angelägenheter kan otvivelaktigt i många fall uppgå tUl sådana belopp att det medför kännbara ekonomiska uppoffringar även för personer i andra än de lägsta inkomstlägena. Ifall principen om allas likhet inför lagen skall kunna upprätthållas, är det därför nödvändigt att rättshjälpen omfattar även andra medborgare än dem som är ekonomiskt sämst ställda. Sökandens ekonomiska belägenhet får i stället inverka vid fastställande av bidrag till kostnadema för rättshjälpen. Någon återbelalningsskyldighet för statsverkels kostnader för rättshjälpen bör däremot inte förekomma.

Vad som har anförts nu innebär att jag delar den i promemorian framförda uppfattaingen att tiden är mogen för en genomgripande.reform av rättshjälpen. En sådan reform bör, som föreslagits i promemorian och allmänt godtagits under remissbehandlingen, innebära en betydande vidgning av liUämpningsområdet för rättshjälpen samtidigt som ett bidrag tas ut efter sökandens betalningsförmåga.

För att rättshjälpsreformen skall kunna föras ut i samhället fordras en betydande insats av organisatorisk art. Den organisatoriska uppgiften ligger på två plan. Den ena uppgiften — som är av vital betydelse för att rättshjälp av god kvalitet skall kunna ges — består i att ge den enskUde tillgång till kvalificerad biträdeshjälp. Den andra uppgiften är att skapa förutsättningar för de i systemet nödvändiga myndighetsfunktionerna, såsom att pröva ansökningar om rättshjälp, faststäUa bidrag för rättshjälpen, utse biträde och pröva biträdets ersättningsanspråk.

En särskUd fråga i samband med rättshjälpens organisation är vem som skaU vara huvudman för rättshjälpen. F. n. är huvudmannaskapet för rättshjälpen delat mellan staten och kommunerna, främst landstmg-

Prop. 1972:4 230

en. I promemorian föreslås alt huvudmannaskapet för rättshjälpen skall ligga på staten. Denna ordning har också allmänt tillstyrkts under remissbehandlingen. Även enligt min mening är det för ett effektivt utnyttjande av de resurser som ställs till förfogande nödvändigt att ansvaret för rättshjälpen är samlat hos en huvudman. Statsverket bär f. ö. redan nu den alldeles övervägande delen av del ekonomiska ansvaret för samhäUets rättshjälp. Jag förordar att huvudmannaskapet för rättshjälpen helt överläs av staten.

Beträffande uppgiften att tUlhandahålla biträdeshjälp innebär promemorieförslaget alt sådan hjälp liksom hittUls skall lämnas av institutioner, som drivs av det allmänna, och av privatpraktiserande jurister. I promemorian konstaleras att rättshjälpsanstaltema inte har blivit utbyggda i den utsträckning som har visat sig behövlig och att jämtiandssystemet inte är något fullgott alternativ. De av det allmänna drivna institutionerna skall kaUas allmänna advokatbyråer och skall i första hand bygga på de nuvarande rältshjälpsanslalterna.

När det gäller omfattningen av de aUmänna advokatbyråemas verksamhet är det enligt promemorian önskvärt för alt en effektiv kontroll över kostnadema skaU kunna upprätthållas, att verksamheten ges en sådan omfattning att byråerna får en prisledande ställning. Verksamheten bör vara så inriktad att ledning kan hämtas därifrån vid bestämmande av arvodestaxor och vid granskning av kostnadsräkningar från privatpraktiserande jurister. De allmänna advokatbyråerna bör därför sköta en betydUgt större del av uppdragen som biträde och offentiig försvarare än som är faUet vid de nuvarande rältshjälpsanslalterna. Å andra sidan bör de aUmänna advokatbyråerna inte ges en så dominerande ställning att det fria valet av biträde äventyras. Den erfarenhet som finns från uppbyggnaden av rättshjälpsanslalterna och de analyser som har utförts ger dock starkt stöd för att det finns ett betydande utrymme för Utbyggnad av den allmänna rättshjälpsverksamheten utan att detta i någon väsentlig mån rabbar föratsättningama för de privatpraktiserande advokaternas verksamhet. Särskilt måste därvid beaktas att rättshjälpsreformen oundgängligen kommer att föranleda en inte obetydlig ökning av antalet rättshjälpsärenden.

I promemorian läggs också fram vissa närmare rUrtlinjer för uppbyggnaden av de aUmänna advokatbyråerna. Som riktpunkt anges att en allmän advokatbyrå skall finnas i varje län. De nybUdade allmänna advokatbyråema, dvs. de byråer som inte direkt bygger på de befintiiga rättshjälpsanstalterna, bör ha en i förhållande tUl klientunderlaget lika stor kapacitet som redan befintliga rättshjälpsanstalter. Samtiiga allmänna advokatbyråer bör dessutom vara dimensionerade för att ta hand om ungefär hälften av det ökade antalet tvistemål med rättshjälp som kan fömtses. Vidare bör enligt promemorian den ökning av antalet

Prop. 1972: 4 231

ulomprocessuella ärenden, som kan väntas komma till stånd genom det nya rättshjälpssystemet, kunna föratsättas tUl stor del falla på de allmänna advokatbyråerna. De aUmänna advokatbyråernas jurister bör i inte obetydUg omfattning svara för uppdrag som offentlig försvarare.

Vid remissbehandlingen har flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan tiUstyrkt förslaget om en utbyggnad av rättshjälpsanstaltema, I yttrandena understryks dock allmänt att utbyggnaden av det allmännas advokatverksamhet inte får leda tiU inskränkningar i det fria advokatvalet och att föratsättningarna för de privatpraktiserande advokaternas verksamhet inte får i väsentlig mån rabbas, FörhåUandet mellan de enskUda och de aUmänna advokatbyråerna bör kännetecknas av fri konkurrens på lika villkor. Från flera håll betonas också viklen av att utbyggnaden av rättshjälpsanstaltema sker successivt bl. a. på gnmd av svårighetema att rekrytera tiUräckUgt antal väl kvalificerade jurister.

ÅtskUliga remissinstanser uttrycker emellertid betänkligheter inför den föreslagna utbyggnaden. Några av dessa uttalar farhågor för att utrymmet för de privatpraktiserande advokaternas verksamhet kan komma att inskränkas. Andra menar att rättshjälpen som hittUls i första hand bör gmndas på medverkan av det privata advokatväsendet. I en del ytttanden riktas kritik mot att jämtiandssystemets utvecklingsmöjligheter inte närmare har undersökts. I nu berörda yttranden understryks genomgående vikten av att det inte sker någon form av styrning tiU de allmänna advokatbyråerna genom subventioner, fördelningen av uppdrag eller på annat sätt Några remissinstanser, bl. a. advokatsamfundet, redovisar en starkt kritisk inställning lUl den föreslagna utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna. Advokatsamfundet vänder sig bl. a. mot alt det aUmänna skall driva en med de privatpraktiserande advokatema konkurrerande verksamhet även i sådana fall när avgiften för rättshjälp täcker kostnaden och någon subvention sålunda inte utgår.

Av stor betydelse för frågan om uppbyggnad av allmänna advokatbyråer är den ökning av den ulomprocessuella och processuella rätts hjälpen som en utvidgad rättshjälp kan beräknas medföra. I promemorian har gjorts en beräkning av den ulomprocessuella rättshjälpens ökning. Antalet ärenden i vilka endast råd och upplysningar meddelas, skulle enligt beräkningen komma att öka från 23 000 till cirka 45 000 ärenden. I fråga om mera komplicerade ärenden skulle en ökning ske från 30 000 till cirka 48 000 ärenden. Beträffande den processuella rättshjälpen leder beräkningarna tUl att ökningen av det antal parter, som i det i promemorian föreslagna avgiftssystemet skulle få subventionerad rättshjälp, skuUe uppgå till 18 000. Av olika skäl måste beräkningarna bli osäkra och det finns anledning anta att de redovisade siffrorna är för låga, vilket bl. a. sammanhänger med de ökade möjligheterna enligt för-

Prop. 1972:4 232

slaget att få rättshjälp i förvaltningsärenden. Undersökningen ger emellertid enligt min mening en ungefärlig bUd av den förhållandevis stora ökning av antalet ärenden som reformen kommer att medföra.

Mot den angivna bakgrunden är det enUgt min mening tydligt att nuvarande rättshjälpsanstalter och enskilda advokater inte har möjlighet att möta de krav på juridiskt biträde som reformen föratsätter. Det är självklart att de fritt yrkesutövande advokaterna och andra privatpraktiserande jurister liksom hittills bör vara verksamma inom rättshjälpsområdet En given utgångspunkt vid rättshjälpsomradels utvidgning är att alla, oberoende av sin ekonomiska ställning, ges samma möjligheter tUl biträdeshjälp. Principen om det fria advokalvalet bör således upprätthåUas.

Ett skäl för att de privatpraktiserande juristerna liksom hittills bör vara verksamma inom rätlshjälpsområdet är den spridning man därigenom kan uppnå för den juridiska biträdesverksamheten. En sådan spridnmg är till gagn både för de rättssökande, domstolarna och andra myndigheter samt för samhället som sådant. Juridiska rådgivare blir därigenom lätt tiUgängUga för allmänheten. Rättshjälpsreformen får inte leda till att denna spridning motverkas.

Vad jag nu har anfört innebär att de rättssökande bör ha möjlighet att vända sig till den jurist som de anser lämplig och har förtroende för. Praktiskt sett innebär detta ingen ändring i förhållande tUl vad som nu gäller för den processuella rättshjälpen. För den ulomprocessuella rättshjälpen och rättshjälpen i förvaltningsärenden innebär däremot ett sådant förslag — liksom även promemorieförslaget — en förändring. F. n. kan i ett utomprocessuellt ärende en mindre bemedlad rättssökande vända sig tUl en privatpraktiserande advokat endast om han bor i en sådan del av landet där jämtiandssystemet tillämpas. I ett nytt rättshjälpssystem bör det över hela landet finnas möjlighet att i ett utom-processueUt ärende eller i ett förvaltningsärende välja biträde bland privatpraktiserande jurister. En motsvarighet tUl jämtlandssystemet bör därför etableras över hela landet.

Om alltså de rättssökande bör ha rätt att i princip fritt välja biträde bland de privatpraktiserande juristerna är den andra sidan av valfriheten enligt min mening lika viktig. Jag syftar på möjligheten att vända sig tUl en jurist på en av det allmänna driven advokatbyrå. Det finns starka skäl att anta att många människor skulle föredra att få rättshjälp i den lättUlgängliga form som nu tUlhandahålls av rättshjälpsanstaltema men som f. n. står öppen endast för de mindre bemedlade och endast i vissa delar av landet För stora befolkningsgrapper, särskilt de mindre väl lottade i samhället, kan det också innebära en trygghetsfaktor att kunna vända sig tiU ett aUmänl organ av rättshjälpsanstal temas karaktär, I sammanhanget bör även beaktas svårigheterna för den enskUde

Prop. 1972:4 233

att på egen hand utvälja en för hans ärende lämplig privatpraktiserande advokat.

Vad jag nu har anfört leder till att det allmänna över hela landet bör tillhandahålla kvalificerad personal som kan bistå allmänheten i rättsliga angelägenheter. Vid en sådan utvidgning av det allmännas advokat-verksamhet synes det naturligt att, som föreslås i promemorian, i första hand bygga på de nuvarande rättshjälpsanstaltema. Dessa anstalter, som har tUl huvuduppgift att lämna biträdeshjälp, har fungerat på ett smidigt och ändamålsenligt sätt och det finns all anledning att ta tillvara de goda erfarenheterna från denna verksamhet. I fråga om kostnader och effektivitet finns det ingenting som tyder på att en rättshjälps verksamhet genom privatpraktiserande jurister skulle vara överlägsen ett syslem med rättshjälpsanstalter. Erfarenheterna från den ulomprocessuella rättshjälpen visar tvärtom att anstallssystemet mer än väl har kunnat mäta sig med jämtiandssystemet.

På gmnd av det anförda ansluter jag mig tUl förslaget i promemorian att det allmanna över hela landet skall driva advokatverksamhet. Vid uppbyggnaden av verksamheten bör riktpunkten för utbyggnaden, såsom har angetts i promemorian, vara att en allmän advokatbyrå skall finnas i varje län för att lämna biträdeshjälp. Från kostnadssynpunkt torde en sådan utbyggnad vara fördelaktigare än ett system med etl större antal institutioner. Liksom nu sker med rättshjälpsanstalterna får dessa organ hålla mottagningar utanför stationeringsorten för att för de rättssökande eliminera eller mildra verkningama av de olägenheter som ett så stort verksamhetsområde kan medföra. Det i promemorian föreslagna namnet, allmän advokatbyrå, är enligt min mening lämpligt.

Genom att inrätta aUmänna advokatbyråer i den utsträckning jag nu har angett tUlgodoses det krav på utökad biträdeshjälp som reformen kommer att medföra och som det inte finns möjligheter att möta med nuvarande resurser. Advokatsamfundet har förordat en begränsning av de allmänna advokatbyråernas verksamhet tiU klienter som åtnjuter subventionerad rättshjälp. En sådan ordning skulle emellertid innebära att de aUmänna advokatbyråemas verksamhet inriktades på den kategori klienter som har de lägsta inkomsterna. En sådan ordning är otillfredsställande med hänsyn tUl såväl de rätlssökandes som advokatkårens intressen. Någon konkurtens på lika vUlkor med de privatpraktiserande juristema skulle inte kunna etableras under sådana omständigheter, Någon sådan begränsning bör därför enligt min mening inte komma i fråga. Tvärtom kan det finnas anledning att överväga om de allmänna advokatbyråerna bör kunna åta sig uppdrag utom tillämpningsområdet för rättshjälpen. Denna fråga behandlas i det följande.

Även om de allmänna advokatbyråemas verksamhet inte bör begränsas tUl klienter med subventionerad rättshjälp, finns det från andra syn-

8T Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972: 4 234

punkter skäl att iaktta en viss försiktighet vid utbyggnaden. Utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna får som framhåUits i promemorian inte leda till att fömtsältningarna för en fristående advokatkår i väsentUg mån rabbas. De allmänna advokatbyråema bör inte ha någon monopolställning eller några fördelar på annat sätt utan bör konkurtera med de privatpraktiserande advokaterna på lika villkor. Dessa synpunkter bör medföra att utbyggnaden sker successivt, vilket också torde vara nödvändigt för att kunna rekrytera kvalificerad juristpersonal.

Den rättssökandes val av biträde bör, som tidigare har understrukits, respekteras i samma utsträckning som gäller f. n. Frågan om fördelning av uppdragen som biträde eller offentlig försvarare får därför egentlig betydelse endast i de fall där sökanden inte begär att viss jurist skall förordnas. I andra mål och ärenden än brottmål torde den rättssökande i stor utsträckning själv begära att viss person skall förordnas tUl biträde. Valet av biträde torde i aUmänhet komma att ske genom att den som behöver hjälp konsulterar en privatpraktiserande jurist eller en tjänsteman på aUmän advokatbyrå. Efter konsultationen lär sökanden regelmässigt begära alt den som han har konsulterat förordnas till biträde. I den mån begäran om visst biträde inte framställs, bör uppdragen fördelas mellan de jurister, privatpraktiserande eller offentligt anställda, som står till förfogande för uppdrag.

Uppdragen som offentlig försvarare tillfaller f. n. nästan uteslutande de privatpraktiserande advokaterna, I promemorian har förordats att de allmänna advokatbyråernas jurister i ej obetydlig omfattning bör svara för sådana uppdrag, Remissinstansema har allmänt godtagit att advokat på de allmänna advokatbyråema skall kunna förordnas till offentlig försvarare. Advokatsamfundet anser emellertid att sådan advokat endast på uttrycklig begäran av den misstänkte bör få åta sig sådant uppdrag.

När offentlig försvarare förordnas förekommer det ofta att den misstänkte inte har framställt önskemål om alt viss advokat skall utses. Det har sagts att så skulle vara fallet i omkring hälften av alla förordnanden. Frågan om fördelningen av uppdragen som offentlig försvarare får därför väsentligt störte betydelse än frågan om fördelningen av andra biträdesuppdrag.

Även uppdragen som offentlig försvarare bör enUgt min mening fördelas mellan dem som är behöriga och lämpliga oberoende av om de är privatpraktiserande eller anställda i offentlig eller enskild tjänst. Jag delar sålunda inte advokatsamfundels uppfattning att advokat på allmän advokatbyrå skall få åla sig sådant uppdrag endast på uttrycklig begäran av den misstänkte.

Om man också tar hänsyn till de fall där advokat på allmän advokatbyrå direkt begärs som offentlig försvarare, torde vad som nu anförts leda till att advokatema på de allmänna advokatbyråerna i ej obetydlig

Prop. 1972: 4 235

omfattning får svara för dessa uppdrag. Huvuddelen av uppdragen torde emellertid även i framliden komma alt ombesörjas av privatpraktiserande advokater.

När det härefter gäller organisationen av myndighetsfunktionerna i det nya rätlshjälpssystemet innebär promemorieförslaget alt regionala rättshjälpsmyndigheter i princip skall finnas i varje län. Rättshjälps-myndigheten, som enUgt förslaget skall innefatta en allmän advokatbyrå, föreslås få som uppgift bl. a. att pröva ansökningar om rättshjälp, faststäUa avgifter för rättshjälpen, utse biträde och pröva biträdets ersättningsanspråk. Myndigheten skall också utse offentliga försvarare i brottmål och pröva deras ersättningsanspråk. Frågor av mera ingripande betydelse för den enskilde skall hänskjutas till en särskild rättshjälpsnämnd inom myndigheten. Ledningen och samordningen av verksamheten inom rältshjälpsorganisationen skall omhänderhas av en centralmyndighet som även skall utgöra fullföljdsinstans i vissa frågor.

Den föreslagna organisationen av myndighetsfunktionerna inom rättshjälpen har varit föremål för delade meningar under remissbehandlingen. Det stora flertalet remissinstanser anser att det behövs en särskUd regional organisation för att administrera rättshjälpen. I flera yttranden, däribland advokatsamfundets, förordas att den processuella rättshjälpen administreras av domstolarna medan rättshjälp vid andra myndigheter än domstol liksom den ulomprocessuella rättshjälpen handhas av en särskild regional organisation. Några remissinstanser anser däremot att en särskild regional organisation är onödigt vidlyftig och kostnadskrävande. Dessa remissinstanser anser att den processuella rättshjälpen bör handhas av domstolarna och att rättshjälpen i övrigt bör handhas på samma sätt som nu. Några menar emellertid alt länsstyrelserna bör komma i fråga för andra rätlshjälpsfrågor än de processuella.

Den i promemorian föreslagna närmare uppbyggnaden av den regionala organisationen med en rättshjälpsmyndighet vid vUken skall finnas en rältshjälpsnämnd och aUmän advokatbyrå har varit föremål för starkt delade meningar. De remissinstanser som i princip godtagit den föreslagna uppbyggnaden har ansett att en sådan institution kan både smidigt sköta administrationen och fullgöra uppgiften att lämna biträdeshjälp. För att undvika jävs- eller andra intressekonflikter framhålls vikten av att en klar gränsdragning upprätthålls mellan rättshjälpsmyndighelens administrativa funktion och allmänna advokatbyråns åligganden. Flertalet remissinstanser avstyrker emellertid den föreslagna organisatoriska uppbyggnaden och anser att det är nödvändigt att rätlshjälpsmyndigheterna organiseras helt fristånde från de allmänna advokatbyråema. I dessa yttranden framhålls bl. a. att den föreslagna ordningen kan medföra risk för misstanke att myndighetsutövningen och advokatverksamheten inte hålls isär. Det anses sålunda olämpligt

Prop. 1972:4 236

att, medan en tjänsteman vid den tUl myndigheten knutna allmänna advokatbyrån företräder ena parten, annan tjänsteman vid samma myndighet får besluta i frågor som rör motparten. Vidare anförs att en rättshjälpssökande för att kunna få rättshjälp kan bli nödsakad att lämna uppgifter som aUvarligt kan skada honom, om de kommer till motpartens kännedom. Den föreslagna ordningen med prövning i vissa fall av rättshjälpsnämnden anses inte undanröja dessa betänkligheter mot förslaget Några av de remissinstanser som kritiserat förslaget från dessa utgångspunkter föreslår att de myndighetsfunktioner som kan komma att åvUa det administrativa organet anförtros åt en fristående rättshjälpsnämnd med egen kansliorganisation.

Som jag har framhållit tidigare innebär det nya rätlshjälpssystemet att rättshjälp kan avse en rättegång, ett förvaltningsärende eller ett utomprocessuellt ärende. I allt väsentligt samma regler kommer att gäUa, oavsett om rättshjälpen avser den ena eller andra angelägenheten, övergår ett utomprocessuellt ärende tUl rättegång eller till förfarande inför förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol gäller tidigare meddelad rättshjälp även rättegången resp. förvaltningsärendet Med ett så utformat enhetligt rätlshjälpssyslem är det inte lämpligt att ha en administration för varje särskUd form av rättshjälp. I stället framstår det som mest naturligt att skapa en gemensam organisation för all rättshjälp. Genom en sådan ordning undviks de administrativa komplikationer som kan uppstå när flera myndigheter har att ta ställning tUl olika frågor i ett och samma rältshjälpsärende. Det ligger vidare i sakens natur att en enhetlig praxis vid tillämpningen av de i huvudsak för aU rättshjälp gemensamma reglerna lättast kan uppnås om beslutsfunktionema koncentreras tUl ett så litet anlal myndigheter som möjligt.

En särskUd administration för rättshjälpen torde vara påkallad också av andra skäl. Antalet ulomprocessuella ärenden inom rätlshjälpssystemet kommer att bli betydande. Redan dessa ärendens stora antal och deras skiftande beskaffenhet gör att det knappast är möjligt att låta frågan om rättshjälp i sådana ärenden handhas av andra än särskUt för ändamålet tiUskapade administrativa organ. Att lägga administrationen av denna rättshjälp på de allmänna domstolarna skulle för dessa innebära en betydande arbetsbelastning, i all synnerhet som domstolarna saknar erfarenhet av en del av dessa ärenden, och dessa dessutom skulle utgöra en för domstolsverksamheten främmande arbetsuppgift.

En tänkbar ordning vid rättshjälp i förfarande vid förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol är att den myndighet där ärendet är anhängigt eller skall anhängiggöras får beslutanderätt i rättshjälpsfrågor. Genom en sådan lösning skulle dock dessa frågor komma att handläggas av ett mycket stort antal myndigheter, av vilka många dessutom saknar erfarenhet av sådana bedömningar varom här är fråga. När-

Prop. 1972: 4 237

mare tUl hands Ugger då att koncentrera beslutanderätten i rättshjälpsfrågor på förvaltningssidan tUl viss eller vissa myndigheter, t, ex, länsstyrelsema. Om en särskUd administration måste skapas för den ulomprocessueUa rättshjälpen finns det emellertid inte någon anledning att inte låta dessa organ handha även rättshjälpen på förvaltningsområdet,

I några remissyttranden har förordals en uppdelning av rättshjälps-frågorna på det sättet att ansvaret för den processuella rättshjälpen läggs på de aUmänna domstolarna medan rättshjälpen i övrigt administreras av en särskUd rättshjälpsorganisation. Som framgår av vad jag anfört nyss är det enligt min mening inte lämpligt att i det nya systemet dra upp en gräns mellan processuell rättshjälp och annan rättshjälp, eftersom ett rättshjälpsärende ofta torde komma att börja som ett utomprocessueUt ärende för att senare behandlas av domstol eUer annan myndighet. Jag är sålunda inte beredd att förorda en sådan ansvarsuppdelning. Enligt min mening är det av stor betydelse att rätts-hjälpsadministrationen utformas så att ansvaret för rättshjälpen kan samlas inom en för ändamålet anpassad regional organisation. Jag föreslår sålunda att en särskUd regional organisation byggs upp för att administrera rättshjälpen över hela fältet. Detta behöver emellertid inte innebära att aUa rättshjälpsfrågor avgörs inom denna organisation. I vissa faU kan ett rättshjälpsärende ha sådan anknytning tUl förfarandet vid domstol eUer annan myndighet att vissa beslutsfunktioner av praktiska skäl bör förläggas tUl domstolen eller myndigheten. Så har också i viss om än mycket begränsad utsträckning föreslagils i promemorian. För egen del anser jag att det kan finnas skäl alt överväga att i större utsträckning än som har skett i promemorieförslaget lägga beslutsfunktioner utom rättshjälpsorganisationen, SärskUt i sådana ärenden som är under behandling vid aUmän domstol torde betydande praktiska fördelar kunna uppnås genom en sådan ordning utan att några aUvarUga olägenheter uppstår.

När det gäUer den i promemorian föreslagna närmare utformningen av den regionala rättshjälpsorganisationen är det främst sammankopplingen av rätlshjälpsmyndigheterna och de allmänna advokatbyråema som föranlett invändningar under remissbehandlingen. Den i promemorian föreslagna ordningen innebär att vissa beslut i rättshjälpsfrågor skall fattas av befattningshavare som samtidigt lämnar biträdeshjälp och att rättshjälpsmyndigheten och den allmänna advokatbyrån skall ha gemensamt kansli. Chefen för myndigheten skaU enligt förslaget leda både advokatverksamheten och administrationen av rättshjälpen, I vissa fall skaU rättshjälpsfrågor enUgt förslaget hänskjutas till en särskUd rättshjälpsnämnd.

Den i promemorian föreslagna regionala organisationen medför utan tvekan betydande praktiska fördelar genom att beslutsfunktionema i flertalet fall kan utövas i direkt anslutaing till att biträde lämnas. En

Prop. 1972: 4 238

annan fördel med den föreslagna anknytningen av de allmänna advokatbyråema tUl rättshjälpsmyndighetema är att de regionala rättshjälpsorganen kan inrättas på alla platser där det finns allmän advokatbyrå oberoende av om antalet rättshjälpsärenden ger tillräckligt underlag för den rent administrativa verksamheten.

De invändningar som under remissbehandlingen har riklats mot den föreslagna sammankopplingen mellan de allmänna advokatbyråema och rättshjälpsmyndigheterna grandar sig främst på den uppfattningen att advokatverksamheten och myndighetsutövningen inte utan fara för rättssäkerheten kan bedrivas inom samma myndighet och av samma tjänsteman. De garantier mot dessa risker som uppställts i promemorieförslaget — främst skyldigheten alt i vissa fall hänskjuta prövningen till rättshjälpsnämnden — har av flertalet remissinstanser inte ansetts tUlräckliga för att undanröja den misstro som en sådan ordning skulle kunna skapa.

Den kritik som har framförts är överdriven. Risken för att tjänsteman vid allmän advokatbyrå eller rättshjälpsmyndighet skulle missbraka sin ställning kan inte anses stor. Det är å andra sidan av största betydelse att det nya rättshjälpssystemet från början tillvinner sig allmänt förtroende. Även ograndade misstankar om obehörig sammanblandning av advokatverksamheten och myndighetsfunktionerna måste därför undvikas. Jag har därför stannat för den lösningen att de regionala myndigheterna på rätlshjälpsområdet bör vara helt fristående i förhållande tUl de allmänna advokatbyråerna.

Med en utformning av den regionala rättshjälpsadministrationen utan anknytning till de allmänna advokatbyråerna synes — som också föreslagits i några remissyttranden — de regionala myndigheterna böra organiseras som särskilda rättshjälpsnämnder, där de mera rutinbetonade ärendena delegeras till en heltidsanställd tjänsteman. För att skapa arbetsunderlag för en heltidsanstäUd tjänsteman hos nämnden är det nödvändigt att rättshjälpsnämndemas verksamhetsområde i allmänhet får omfatta mer än ett län. Även med en kraftig ökning av verksamhetsområdet blir det nödvändigt att kanslimässigt anknyta rättshjälpsnämn-derna till befintliga myndigheter. En sådan anknytaing bör ske till myndighet inom domstolsväsendet.

En regional organisation enligt nu angivna riktlinjer, som karaktäriseras av att myndighetsfunktionerna på rättshjälpsområdet i princip samlas tUl ett begränsat anlal rättshjälpsnämnder med relativt stora verksamhetsområden, för ofrånkomligen med sig att rätlshjälpsförfa-randet blir mera tungrott än det skulle ha blivit om promemorieförslaget hade genomförts. Särskilt gäller detta de allmänna advokatbyråerna som inte får den nära anknytningen till det administrativa organet som avsetts. Det är mot bakgrunden härav angeläget att förfarandet i rättshjälpsärenden förenklas så mycket som möjligt.

Prop. 1972:4 239

En sådan förenkling synes kunna vinnas genom att man i betydande utsträckning delegerar administrativa uppgifter från rättshjälpsnämnderna tUl det biträde som lämnar rättshjälpen. I och för sig bör det finnas möjlighet att driva en sådan delegation mycket långt när det gäller de allmänna advokatbyråema. Som förat har anförts bör principiell jämsläUdhet råda i rättshjälpssystemet mellan de allmänna advokatbyråerna och de advokater som bedriver enskUd verksamhet. Denna princip bör komma till uttryck också i nu förevarande avseende. Man bör alltså inte gå längre i delegation av administrativa arbetsuppgifter tUl de allmänna advokatbyråerna än som visar sig möjligt att genomföra även för de privatpraktiserande advokaterna. Även med denna utgångspunkt kan dock betydande förenklingar uppnås i systemet Som framhållits tidigare skaU bidrag för rättshjälpen utgå i förhållande till sökandens betalningsförmåga. Direkt ekonomiskt stöd av aUmänna medel kommer i fråga endast om och när kostnaderna för rättshjälpen överstiger bidraget. Rättshjälpsförfarandet synes böra utformas så att rätlshjälpsnämnderna så vilt möjligt inte behöver la befattning med rätlshjälpsärendena så länge kostaaderna täcks av kostnadsbidraget och rättshjälpen sålunda inte medför någon kostnad för det allmänna. En sådan ordning kan utan vidare godtas i fråga om ärenden som handläggs på allmän advokatbyrå och bör också kunna tillämpas i fråga om ärenden som handläggs hos privatpraktiserande advokat eller biträdande jurist hos honom. Den auktorisation som medlemskap i advokatsamfundet innebär får anses utgöra en tillräcklig garanti för att ett sådant system inte missbrakas. Beträffande andra privatpraktiserande jurister än advokater bör däremot rättshjälp över huvud taget inte få lämnas innan rätlshjälpsnämnden har beslutat om rättshjälp och prövat juristens lämpUghet som biträde. Delsamma bör gälla jurister som är anställda hos organisationer och sammanslutningar liksom andra som kan komma i fråga som biträde vid rättshjälp. Ett på detta sätt utformat förfarande i rättshjälpsfrågor bör enligt min mening tillgodose såväl den enskildes som det allmännas intresse av en smidig och snabb handläggning av rättshjälpsärenden.

Som föreslagils i promemorian och allmänt tiUstyrkts under remissbehandlingen bör det även finnas ett centralt organ inom rättshjälps-organisationen för tiUsyn över och samordning av uppgifterna på detta område.

Vad jag nu har anfört innebär sammanfattningsvis att den genomgripande reform av samhäUets rättshjälp som nu bör genomföras skaU innefatta en betydande utvidgning av den enskUdes rättsskydd så att rättshjälp i princip kan utgå i alla slags rättsliga angelägenheter och avse praktiskt taget alla fysiska personer. En föratsättning för rättshjälp skall vara att den enskilde bidrar tUl kostnaden för rättshjälpen i relation tUl betalningsförmågan. Rättshjälp skall kunna lämnas av al-

Prop. 1972: 4 240

manna och privata advokatbyråer och av andra privatpraktiserande jurister. Ansvaret för rättshjälpens administration skall i huvudsak vara samlat inom en särskUd rättshjälpsorganisation med regionala rättshjälpsnämnder och en central myndighet.

En reform av rättshjälpen efter de riktlinjer som jag nu har angett innebär inte att rättsskyddsförsäkringar skuUe sakna betydelse som komplement tUl det grundläggande skydd som den samhäUeUga rättshjälpen är avsedd att ge. Under remissbehandUngen har försäkringsinspektionen gett uttryck åt den uppfattningen att försäkringsbranschen bör kuima åstadkomma en kompletterande rättsskyddsförsäkring som bygger på den grundläggande rätt som den enskilde enUgt förslaget kommer att tUlförsäkras, Från försäkringsbranschen har under remissbehandlingen intagits en mera avvaktande hållning.

Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen att de frivUUga rättsskyddsförsäkringarna bör kunna spela en betydande roU även i det nya rättshjälpssystemet. Den nu föreslagna rättshjälpsreformen innebär för de ekonomiskt sämst ställda att de ges vidsträckta möjligheter att ta tillvara sina intressen i rättsliga angelägenheter. För människor i normala inkomstlägen innebär rättshjälpen att deras ekonomiska uppoffring är begränsad tUl ett bidrag som kan föratses på förhand. När rättshjälpsbehovet aktualiseras kan det emellertid för dessa bidrag krävas en ekonomisk beredskap som enligt min mening med fördel skulle kunna tUlhandahåUas genom en frivUUg rättsskyddsförsäkring. Även i övrigt bör en frivUlig rältsskyddsförsäkring kunna utformas så att den utgör en lämplig komplettering tiU rättshjälpen.

Även utanför de frivUliga rättsskyddsförsäkringarna kan ett kompletterande frivUligt rättsskydd vara av stort värde i det nya rättshjälpssystemet. Jag tänker i första hand på den rättshjälp som tUl-handahåUs medlemmar i vissa intresseorganisationer. De tjänster som lämnas av dessa organisationer kommer i viss utsträckning att få sin motsvarighet inom det allmännas rättshjälp. Rättshjälp från det aUmännas sida bör enligt min mening utgå även om den rättssökande är medlem i organisation som tiUhandagår medlemmarna med biträde i rättsliga angelägenheter. I sådana fall är det också naturligt att den sakkunskap som finns representerad inom organisationen kan utayttjas inom rättshjälpssystemet. Personal med anknytning till organisationerna bör sålunda kunna förordnas som biträde vid rättshjälp.

19.2 Tillämpningsområdet

Fri rättegång kan i princip endast komma i fråga beträffande mål och ärenden vid allmän domstol. För den ulomprocessuella rättshjälp som lämnas vid rättshjälpanstalter och enligt jämtlandssystemet gäller

Prop. 1972: 4 241

däremot inte några begränsningar med hänsyn till om ärendet hör tUl aUmän domstols, förvaltningsdomstols eUer förvaltningsmyndighets prövning. Jag har redan tidigare framhålUt att rättshjälpen i fortsättningen inte bör begränsas tiU mål eUer ärenden vid vissa domstolar eUer myndigheter. Rättsskyddsbehovet kan ofta vara lika starkt i ett ärende vid förvaltaingsdomstol som i ett mål eUer ärende vid aUmän domstol. Behovet av rättshjälp framträder dessutom ofta redan innan den rättsliga angelägenheten blivit föremål för behandling vid domstol eller annan myndighet. Frågan om rättshjälp skall utgå i ett visst ärende bör därför bedömas oberoende av kompetensfördelningen meUan olika domstolar och andra myndigheter och oberoende av om ärendet är föremål för behandling vid myndighet över huvud taget. Rättshjälp i form av aUmän rådgivning i rättsliga angelägenheter bör också kunna ges. Som anförts redan inledningsvis biträder jag aUtså den i promemorian förordade och under remissbehandlingen aUmänt tUlstyrkta ordningen att rättshjälp i princip skall utgå i alla slags rättsliga angelägenheter. Det sagda innebär också att tvister som tUlhör skUjemäns prövning inte har tagits undan från rättshjälpen. Som föreslagits i promemorian bör dock rättshjälpen inte avse kostnaderna för skUjemännen,

Frågan vUken personkrets som bör komma i åtnjutande av rättshjälp hänger nära samman med rättshjälpens karaktär av social förmån. Enligt promemorieförslaget kan rättshjälp utgå oberoende av sökandens ekonomiska förhållanden. Sökandens ekonomiska belägenhet påverkar i stället bidraget tUl kostnadema för rättshjälpen. Bidragsskyldigheten är utformad som ett system med maximibelopp. Om kostnaderna för rättshjälpen inte uppgår tUl maximibeloppet, skall rältshjälpsavgiften motsvara kostnadema. I inkomstlägen över åtta gånger basbeloppet enUgt lagen om allmän försäkring skall dock avgiften alltid motsvara kostnaden. I den mån avgiften täcker rättshjälpskostnaderna innebär rättshjälpen inte någon direkt ekonomisk subvention.

Den föreslagna ordningen att även sådana fall där avgiften täcker kostnadema och någon subvention från det allmänna sålunda inte sker skall omfattas av bestämmelsema i rättshjälpslagen har varit föremål för delade menkigar under remissbehandlingen. I en del yttranden har framhåUits värdet av att även den som skall betala hela kostnaden för rättshjälpen ges möjlighet att utnyttja den kostnadskontroll som det föreslagna rättshjälpssystemet innebär och att anlita de allmänna advokatbyråema. Andra remissinstanser däribland advokatsamfundet anser att rättshjälpen bör begränsas till att avse endast dem som av ekonomiska skäl behöver samhällets stöd. När den rättssökande själv skall betala hela kostaaden är det enligt advokatsamfundet ytterst osannolikt att han skulle tUlmäta den föreslagna kostnadskontrollen något självständigt värde.

Jag kan inte dela uppfattaingen att den enskUde skuUe sakna in-

Prop. 1972:4 242

tresse att utnyttja en kostnadskontroU inom ramen för rättshjälpssystemet när kostnadema understiger det kostnadsbidrag som skall betalas. I varje fall för den kategori där subventionerad rättshjälp kan komma i fråga är det enligt min mening av största värde alt kunna utnyttja rättshjälpssystemets garantier för en skälig arvodesdebitering även om kostnaden inte skulle översliga maximibeloppet. Så är särskUt faUet för rättssökande med mycket begränsad inkomst När sökandens kostnadsbidrag alllid skulle motsvara kostnadema och någon subvention inte kan komma i fråga, är behovet för sökanden att kunna utnyttja rättshjälpssystemets kostnadskontroll inte lika framträdande. På grand härav och då tUlämpningsområdet för rättshjälpen bör begränsas så att denna blir så administrativt lätthanterlig som möjligt förordar jag att rättshjälp i princip inte får utgå till den som har en inkomst som överstiger åtta gånger basbeloppet

Den omständigheten att rättshjälp inte kan meddelas för de högsta inkomstlagarna bör inte utgöra hinder för dessa att utnyttja de allmänna advokatbyråernas tjänster. Jag återkommer tUl frågan om de allmänna advokatbyråernas verksamhetsområde i det följande.

Med utgångspunkt från att rättshjälpen bör betraktas som en social förmån föreslås i promemorian att vissa begränsningar uppstäUs i fråga om möjligheten för fysisk person att få rättshjälp. Kostnader i rättsliga angelägenheter som har samband med näringsverksamhet bör enligt förslaget från denna utgångspunkt inte innefattas i det allmännas rättshjälp. I promemorian framhålls alt kostnader för biträde i rättsliga angelägenheter ofta är en normal företeelse i affärslivet, jämförbar med andra driftskostnader som kan påverka rörelsens resultat. Det föreslås därför att rättshjälp inte skall kunna utgå för näringsidkare i fråga om angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet Undantag skall dock gälla för vissa fall när synnerliga skäl kan åberopas för rättshjälp.

Den föreslagna begränsningen av rättshjälpen såvitt gäller näringsidkare har tiUstyrkts eUer lämnats utan erinran i en del remissvar. Det stora flertalet av de remissinstanser, som har uttalat sig i frågan, har emellertid ställt sig avvisande tUl förslaget. Det framhålls därvid bl. a. alt sociala skäl talar för att småföretagare inte utestängs från rättshjälp i angelägenheter som har samband med deras verksamhet och att det inte är realistiskt att räkna med att näringsidkare alllid skall hålla en ekonomisk beredskap för att betala eventuella kostnader i rättsliga angelägenheter.

För egen del anser jag att utgångspunkten bör vara att rättshjälpen i första hand bör ge skydd vid oföratsedda händelser som berör den enskUdes personliga och ekonomiska förhållanden. De rättsliga angelägenhetema i näringsverksamhet är av annan karaktär än i privatlivet och varierar dessutom starkt med hänsyn till verksamhetens art och

Prop. 1972: 4 243

omfattning. När rättshjälpen utvidgas tUl alla utom de högsta inkomsttagama bör det rättsskyddsbehov som föreligger i näringsverksamhet tUlgodoses på annat sätt än genom rättshjälp med stöd av det allmänna, t. ex. genom någon form av försäkring eller genom förmedling av någon intresseorganisation. Som framhållits både i promemorian och under remissbehandlingen kan det emellertid förekomma fall där rättshjälp bör kunna komma i fråga även beträffande rättslig angelägenhet som har samband med näringsverksamhet Så kan vara faUet bl, a. beträffande vissa småföretagare, som praktiskt sett står löntagarna nära, eller när sambandet med de privata förhållandena är sådant att rättshjälp inte bör vägras. En särregel behövs för att undvika slötande konsekvenser av att rättsliga angelägenheter i näringsverksamhet ställs utanför rättshjälpens tUlämpningsområde, Jag föreslår att undantagsregeln ges en något vidsträcktare tiUämpning än som föreslagits i promemorian och förordar att rättshjälp inte får utgå i rättsliga angelägenheter som har samband med sökandens näringsverksamhet, om inte särskilda skäl föreligger,

F, n, gäller den begränsningen av den rättshjälpsberättigade personkretsen alt fri rättegång i princip endast får beviljas den som är svensk medborgare, Kungl. Maj:t kan dock under föratsättning av ömsesidighet förordna att undersåte i viss främmande stat i fråga om rätt tUl fri rättegång skall vara likställd med svensk medborgare. Sådant förordnande har också meddelats angående medborgare i stater som är anslutna till vissa internationella överenskommelser. Särskilda regler finns också som öppnar möjlighet för statslösa personer eller politiska flyktingar att erhåUa fri rättegång. Vid rättshjälp som lämnas av rättshjälpsanstalt eller genom jämtlandssystemet upprätthålls inte något krav att sökanden skall vara svensk medborgare.

I promemorian anförs att flertalet utländska medborgare i praktiken är berättigade tUl rättshjälp på grund av olika konventioner. Den föreslagna rättshjälpsreformen medför vidare att rättshjälpen får en påtaglig karaktär av social förmån. De skäl som har föranlett att sociala förmåner i allmänhet utgår även tUl utlänningar gäller sålunda i huvudsak även beträffande rättshjälp. För utlänningar finns det uppenbarligen ett speciellt behov av rättshjälp. I promemorian föreslås därför att rättshjälpen utvidgas tiU utländska medborgare. En förulsällning bör dock vara alt vederbörande är bosatt här i riket och att det är fråga om angelägenhet som har anknytning hit.

Förslaget att utlänning skall kunna bevUjas rättshjälp oavsett i vilket land han är medborgare godtas av alla remissinstanser som har berört denna fråga. Kravet på att utlänningen för alt få rättshjälp skall vara bosalt här i landet kritiseras däremot i åtskUliga yttranden. Några remissinstanser har också invändningar mot kravet på att den rättsliga angelägenheten måste ha anknytning här i landet.

Ptop. 1972:4 244

När det gäller att göra en gränsdragning för rättshjälp meUan svenska medborgare och andra bör enUgt min mening utgångspunkten vara att rättshjälp skall stå öppen även för utlänning samt för den som är statslös eller politisk flykting om den rättsliga angelägenheten prövas eUer på annat sätt behandlas här i landet och den rättssökande är bosatt här. När det gäUer angelägenheter som behandlas utomlands bör rättshjälp i princip inte kunna lämnas vare sig svenska medborgare eller andra. Som anförts under remissbehandlingen bör det emellertid undantagsvis kunna komma i fråga att rättshjälp lämnas i angelägenhet som behandlas utomlands, t, ex, i en skilsmässoprocess i ett nordiskt land. En fömtsättning bör dock vara att den rättssökande är bosalt här och att särskUda skäl för rättshjälp föreligger.

Om den rättssökande är bosatt utomlands och angelägenheten behandlas här bör rätten tiU rättshjälp i princip vara beroende av att den rättssökande är svensk medborgare eller på grund av konvention är likstäUd med svensk medborgare. Statslös person och politisk flykting bör vara UkstäUd med medborgare i den stat där han är bosatt. För övriga bör inte stäUas upp något absolut hinder mot rättshjälp. I vissa faU, särskUt i famUjemålen, kan det finnas ett aUmänt intresse av att rättshjälp kan lämnas även denna kategori. För den som är bosatt utomlands och inte är svensk medborgare eUer på grund av konvention eUer annars likställd med svensk medborgare bör därför gäUa att rättshjälp skall kunna länmas om särskUda skäl föreligger. Som förut sagts föratsätts att angelägenheten prövas eUer på annat sätt behandlas här i landet.

För rättshjälp skall enligt vad jag nu anfört i princip ställas upp det kravet att den angelägenhet som rättshjälpen avser skaU prövas eUer på annat sätt behandlas här i landet. Härmed avses i första hand prövning vid domstol eUer annan myndighet. Är angelägenheten föremål för prövning vid domstol eUer annan myndighet i ett annat land kan rättshjälp sålunda endast komma i fråga undantagsvis. Rättshjälpen kan emellertid som framhåUits förat avse även ulomprocessueUa åtgärder, t, ex, förlikningsförhandlingar. Om sådana åtgärder vidtas här i landet, kan angelägenheten anses vara föremål för behandling här. Det föratsätts givetvis att den rättssökande biträds av någon här i landet.

Jag vUl i detta sammanhang också erinra om de särskUda problem som kan uppkomma när svensk medborgare anhåUes eller häktas i utlandet eUer åtalas inför utländsk domstol. Enligt de instruktioner som gäUer för utrikesförvaltningen åligger det utiandsmyndighet alt i vissa sådana faU tiUse att vederbörande svenske medborgare erhåller biträde av försvarare, Kostaaden för försvararen bestrids i många fall av utlandsmyndigheten, låt vara att beloppet som regel senare återkrävs av den person för vilken försvararen har förordnats. Det är f, n, något oklart vilka anspråk svenska medborgare kan ställa på staten i fråga om bistånd av detta slag. Frågan bör dock inte tas upp i detta sammanhang.

Prop. 1972: 4 245

De regler som i framtiden skaU gälla för sådana fall kommer att närmare övervägas inom justitiedepartementet och utrikesdepartementet.

Vad som anförts i det föregående har tagit sikte på fysiska personer. Beträffande denna kategori har jag förordat viss begränsning av rättshjälpens tillämpningsområde med hänsyn till rättshjälpens karaktär av social förmån. Av samma skäl bör gälla att rättshjälp i princip inte få utgå tUl juridisk person. En sådan ordning har också föreslagits i promemorian och allmänt tiUstyrkts under remissbehandlingen.

Som föreslagits både av utredningen om rättegångshjälp och i promemorian bör emeUertid dödsbo ha möjlighet att erhålla rättshjälp. För en sådan ordning kan åberopas starka sociala skäl. Som exempel på när rättshjälp bör kimna lämnas dödsbo kan nämnas det fallet att det i samband med aweckling av ett dödsbo uppkommer tvist angående någon tillgång eller skuld i boet. Ett annat exempel är att dödsboet för talan för att utfå ersättning för begravningskostnad. Ytterligare ett fall där främst praktiska skäl kan anföras för rättshjälp är alt den avlidne hade rättshjälp.

Utredningen om rättegångshjälp föreslog en uttrycklig begränsning till tvister angående tUlgång eller skuld vid dödsfallet eller med anledning av dödsfallet, EnUgt min mening saknas anledning att ta upp någon motsvarande begränsning. Genom förslaget att näringsidkare i princip inte skall kunna få rättshjälp i fråga om angelägenhet som har samband med näringsverksamheten undantas de fall när sociala skäl inte kan åberopas för rättshjälp.

I promemorian har även föreslagits att rättshjälp skall kunna lämnas ideell förening. Beträffande sådan förening skall dock rättshjälpen enligt förslaget inte innebära någon ekonomisk subvention. Förslaget har fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Några av de remissinstanser som kritiserar förslaget förordar att ekonomisk subvention borde kunna komma i fråga. Andra menar att begreppet ideell förening inrymmer så olika företelser att en gemensam reglering inte är lämplig. Ytterligare andra menar att rättshjälp över huvud taget bara bör utgå i form av subventionerad rättshjälp och avstyrker av det skälet förslaget

Enligt min mening finns det inte tillräckliga skäl att införa möjlighet alt ge idell förening ekonomisk subvention i rättsliga angelägenheter. I konsekvens med vad jag anfört tidigare bör vid sådant förhållande rättshjälp inte utgå tUl ideell förening. En annan sak är att det kan anses vara befogat att sådan förening ges möjlighet att anlita aUmän advokatbyrå utanför rättshjälpens ram. Denna fråga behandlas närmare i det följande.

Rättshjälp skall i princip kunna utgå i varje rättslig angelägenhet oavsett om ärendet behandlas av domstol eller förvaltningsmyndighet eller gäller rättsligt biträde som lämnas utan samband med förfarande

Prop. 1972: 4 246

hos något samhäUsorgan, Med demia utgångspunkt får rättshjälpen ett mycket vidsträckt tUlämpningsområde, Vissa begränsningar måste dock göras så att samhäUets resurser kan koncentreras tUl de områden där behovet är störst, I promemorian diskuteras två skUda slag av begränsningar. Den ena tar sikte på att generellt undanta vissa grupper av ärenden och den andra går ut på att möjlighet skall finnas att i aUa ärendegrapper förhindra att missbrak sker av rättshjälpen.

När det gäller den förstaämnda typen av begränsning tas i promemorian upp frågan om att utesluta vad som kan betecknas som massärenden, dvs, ärenden som är talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet. Som exempel nämns bl, a. inskrivningsärenden och bouppteckningar, I fråga om dessa ärenden framhålls att de visserligen i allmänhet är av enkel beskaffenhet men att komplikationer inte säUan kan inträda som gör att biträde är påkallat. Vidare anförs att det särskUt för personer i små omständigheter skulle framstå som en brist i rättsskyddet, om rättshjälp inte skulle kunna komma i fråga i denna typ av ärenden, Å andra sidan framhålls att det f. n. saknas möjUghet att bedöma hur stor tUlströmningen av sådana ärenden kommer att bli och att de kan medföra en avsevärd belastning på organisationen. I promemorian föreslås därför en särskUd avgiftsregel för att förebygga en alltför stor anhopning av massärenden. Regeln innebär att Kungl. Maj:t får förordna att rältshjälpsavgiften i massärendena skall motsvara rättshjälpskoslnaden. Subvention får förekomma endast i undantagsfall.

Vid remissbehandlingen har förslaget att massärendena inte bör uteslutas från rättshjälpens tUlämpningsområde godtagits av de remissinstanser som har berört frågan. Även den föreslagna avgiftsregeln har godtagits i det stora flertalet yttranden.

För egen del ansluter jag mig till den uppfattning som har kommit tUl uttryck i promemorian och under remissbehandlingen att massärendena inte generellt bör uteslutas från tUlämpningsområdet för rättshjälpen. Den belastning som dessa ärenden kan komma alt få för rättshjälpsorganisationen är emellertid mycket svår att bedöma på förhand. En möjlighet att ta ut fuU kostnadstäckning i dessa ärenden är enligt min mening inte tiUräcklig garanti för att hindra en besvärande anhopning av rällshjälpsarenden. Jag förordar därför att den befogenhet att ingripa i händelse av en sådan utveckUng som bör ges Kungl. Maj:t får innefatta behörighet att utesluta massärendena från tUlämpningsområdet I enlighet härmed bör i anslutning tUl bestämmelsema om tUlämpningsområdet tas in en regel av innebörd att Kungl. Maj:t får förordna att rättshjälp inte skall utgå i ärenden som är talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet. Ett sådant förordnande kan komma i fråga t. ex. beträffande bouppteckningar, inskrivningsärenden och vissa taxeringsbesvär.

En typ av massärenden som har uppmärksammats särskUt i prome-

Prop. 1972:4 247

morian är självdeklarationerna. Beträffande dessa konstateras bl. a. att det uppenbarligen finns ett behov av biträde. Med hänsyn lUl mängden av ärenden och koncentrationen tUl en kort tid på året skulle det emeUertid medföra avsevärda organisatoriska svårigheter om de allmänna advokatbyråema skulle bistå med upprättande av självdeklara-tioner. I promemorian föreslås därför att de undantas från rättshjälpens tUlämpningsområde. Förslaget godtas genomgående vid remissbehandlingen.

Det är uppenbarligen angeläget att allmänheten bereds vidgade möjUgheter till sakkunnig hjälp i deklaralionsärenden. Av praktiska skäl är det emellertid inte möjUgt att lösa denna fråga i delta sammanhang. Jag förordar därför att rättshjälp inte får lämnas för upprättande av självdeklaration,

I promemorian behandlas också frågan om en bestämmelse bör finnas som ger möjlighet att beträffande alla ärendegrupper se tUl att missbmk av rättshjälpen inte sker, F, n, finns i LFR en bestämmelse som umebär bl, a, att fri rättegång inte får beviljas part, om det måste anses vara av ringa betydelse för honom att hans talan vinner prövning, I rältshjälpsanslaltemas reglementen finns en föreskrift som också syftar tUl att förhindra onödiga rättegångar. Det föreskrivs där att framstäUning om rättegång, som befinns vara uppenbart ogmndad eUer gagnlös, skall avvisas. För rättshjälpen enligt jämtlandssystemet gäUer att framställning om åtgärd, som finnes vara uppenbart ograndad eller av ingen eUer ringa betydelse för klienten, skall avvisas.

I promemorian framhålls att rätlshjälpsreformen leder till en betydande utvidgning av rättshjälpen i förhåUande till vad som nu gäUer. Det är därför naturligt alt begränsa rättshjälpen så alt obefogade eller oväsentiiga anspråk inte kan drivas med stöd av det allmänna. Från denna utgångspunkt föreslås i promemorian regler om intresseprövning. Reglerna innebär dels att rättshjälp inte får bevUjas den som inte har befogat intresse av att få sin sak behandlad, dels att bevUjad rättshjälp regelmässigt skall upphöra om det under ett ärendes gång visar sig att sådant intresse inte föreligger.

Vid remissbehandlingen har den föreslagna inlresseprövningen godtagits i ett mindre antal yttranden. I många remissvar uttalas emellertid mer eller mindre starka betänkligheter.

Regeln i LFR om intresseprövning är av tämligen begränsad räckvidd. Den tar endast sikte på det fallet att det måste anses vara av ringa betydelse för parten att hans talan vinner prövning. Detta innebär emellertid inte att spärrar helt saknas mot obefogade anspråk. En spärt ligger i ersättningsreglema i LFR som innebär bl, a, att biträde som fört en obefogad talan kan förklaras sakna rätt till ersättaing, I fråga om rättshjälp vid rättshjälpsanstaltema eller enligt jämtlandssystemet finns regler som direkt förbjuder biträdet att främja obefogade anspråk.

Prop. 1972: 4 248

När nu ett enhetiigt syslem skaU etableras för all rättshjälp och när en betydande ökning av samhäUets insatser på området föreslås anser jag att aUa möjligheter måste tillvaratas för att förhindra missbruk av rättshjälpen. Att en intresseprövning i någon form måste finnas har inte heller bestritts från något håU, Däremot har delade meningar rått om i vUka faU rättshjälp bör vägras eUer upphöra och om hur prövningen skall utformas.

För egen del anser jag att särskUda regler behövs som klargör att rättshjälp inte får utgå till den som inte har befogat intresse av att få sin sak behandlad. Beträffande reglernas närmare materiella innebörd har i promemorian angetts några typfall när rättshjälp bör kunna vägras. Ett sådant fall är när anspråket grundas på en klar felbedömning av gäUande rättsregler och ett annat när bevisläget är sådant att det framstår som utsiktslöst eller mycket osannolikt att anspråket kan drivas med framgång. Enligt min mening kan några bärande invändningar inte resas mot att rättshjälp vägras i sådana fall. Självklart är emellertid att bedömningen i fråga om bevisläget måste göras med försiktighet. Ofta torde säkert underlag för denna bedömning finnas först sedan viss rättshjälp har lämnats.

I promemorian uttalas vidare att tvister eller anspråk som avser obetydliga ekonomiska värden jämfört med kostnaderna i regel inte bör få drivas med slöd av det allmänna. Även i sådana fall när ett i och för sig befogat anspråk inte ens på längre sikt kan realiseras därför att motparten saknar tUlgångar bör rättshjälp kunna vägras. Enligt promemorian kan det också finnas skäl att vägra rättshjälp för en målsägande som vill föra ansvarstalan för ett brott som ligger under allmänt åtal eller för ärekränkning. Jag kan i princip ansluta mig tUl vad som anförts i promemorian i denna del men jag vUl särskUt understryka att det här är fråga om typfaU och att frågan om det finns ett befogat intresse måste bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Beträffande tvister eller anspråk som avser obetydliga värden viU jag tUlägga att en eventuell reform beträffande förfarandet i sådana tvister kan komma att leda tUl ytterligare begränsningar i rättshjälpens tUlämpningsområde.

Det ligger i sakens natur att intresseprövningen i praktiken kommer att åvUa det anlitade biträdel i första hand. När befogat intresse saknas torde det alltså få ankomma på biträdet att se till att klienten avstår från att driva sitt anspråk. Har rättshjälp inte sökts bör biträdet inte medverka tUl alt ansökan görs och har biträdet redan lagt ned visst arbete, bör han söka förmå klienten att inte driva saken vidare. I regel bör han avstå från att utföra ytterligare arbete åt klienten.

Handlar biträdet i strid med de nu angivna riktlinjema bör detta kunna föranleda ingripande från advokatsamfundet. Rätlshjälpsnämnden bör — liksom domstolar och andra myndigheter — övervaka

Prop. 1972: 4 249

att missbmk inte förekommer. Missbrak bör också kunna beaktas när biträdesersättningen bestäms. Om regelsystemet utformas på detta sätt torde ytterligare spärtar mot missbmk inte behövas. Det bör alltså inte åläggas biträdet skyldighet att i samband med ansökan om rättshjälp upplysa rättshjälpsnämnden om eventuella betänkligheter mot att rättshjälp bevUjas, En sådan ordning skuUe kunna bidra till att rabba för-troendeförhållandet mellan den rättssökande och biträdet. Hyser biträdet betänkligheter, bör han inte medverka till ansökningen. Inte heller bör biträdet om han, sedan rättshjälp bevUjats, kommer fram till att vidare rättshjälp inte bör komma i fråga, åläggas någon anmälningsplikt gentemot rättshjälpsnämnden. Han bör i en sådan situation i stället upplysa klienten om sin inställning och söka förmå denne att avstå från sitt anspråk. Om han inte lyckas övertyga klienten, bör han i regel underlåta att ta vidare befattning med saken,

19.3 Kostnadsbidrag

Som jag tidigare har anfört skall den som fått rättshjälp bidra tUl kostnadema för rättshjälpen i förhållande tUl sin betalningsförmåga. Någon återbetalningsskyldighet för statsverkets kostnader för rättshjälp skall däremot inte förekomma.

Tanken att den som söker rättshjälp på förhand skall bidra tiU kostnaderna är inte ny. Den har tagils upp i förslagen från rättegångs-kommittén och utredningen om rättegångshjälp. Enligt rättegångs-kommitténs förslag skulle part, innan han fick åtnjuta rättegångshjälp, erlägga kostoadsbidrag, om hans årsinkomst översteg 7 000 kr. Fullgjorde han underhållsskyldighet mot maka, barn eller annan skulle nämnda belopp ökas med 500 kr, för envar sådan person, till vars underhåU han väsentiigen bidrog. Kostnadsbidraget skulle bestämmas tiU belopp som motsvarade en tiondel eller, om parten fullgjorde underhållsskyldighet, en femtondel av del belopp, med vilket partens årsinkomst översteg förat nämnt gränsbelopp. Förslaget upptog en övre inkomstgräns för möjligheten att erhålla rättegångshjälp. Enligt särskUda bestämmelser skulle — på grand av förmögenhet eller skuldsättning eller annan särskild omständighet — avvikelse kunna ske från de schablonbelopp som enligt de ovan angivna grandema skulle gälla för parts skyldighet att betala kostnadsbidrag och dettas storlek.

Utredningen om rättegångshjälp föreslog regler som innebar att schablongränserna för möjlighet att erhålla rättegångshjälp och för skyldighet att betala kostnadsbidrag gjordes indexreglerade genom att de skulle bestämmas med användning av basbeloppet enligt lagen om aUmän försäkring. Prövningen av ansökan om rättegångshjälp skulle enligt utredningens förslag — liksom enligt rättegångskommittén — i första hand ske efter den årsinkomst som sökanden beräknades ha vid

Prop. 1972: 4 250

tiden för ansökan. Vid prövningen skulle vidare beaktas utgifter för att fullgöra underhållskyldighet samt förmögenhet, skuldsättning m, m.

Promemorieförslaget innebär att den som får rättshjälp skall i mån av förmåga bidra tUl kostnadema för rättshjälpen genom att erlägga rättshjälpsavgift. Systemet med rältshjälpsavgifter är i huvudsak utformat som ett system med maximiavgifter. Även om kostnaderna för rättshjälpen överstiger ett med hänsyn till den rättssökandes betalningsförmåga bestämt maximibelopp, skaU högre rättshjälpsavgift inte tas ut än som motsvarar maximibeloppet. Är å andra sidan rättshjälpskostnaderna lägre än maximibeloppet skall rättshjälpsavgiften motsvara dessa kostnader.

Avgiftsreglema i förslaget bygger i stor utsträckning på schabloner. Beträffande rättshjälpsavgiftemas storlek föreslås i promemorian att den ekonomiskt sämst ställda grappen i samhället skall få rättshjälp mot en grandavgift som i princip är lika för alla. Grundavgiften skaU dock kunna efterges eller sättas ned. Rättshjälpsavgiften för mellangruppen tas ut enligt en stigande avgiftsskala. För de högre inkomsttagarna skall avgiften täcka kostnaderna för rättshjälpen.

Vid remissbehandlingen har de i promemorian angivna principiella riktlinjema för bidragsskyldigheten och avgiftssystemets utformning allmänt godtagits.

Det är enligt min mening angeläget alt utforma bidragsskyldigheten så att den rättssökande på förhand kan avgöra vilket belopp han får betala i bidrag. Det säger sig självt att kostnademas storlek ofta är av väsentlig och inte sällan av avgörande betydelse för den som överväger att anlita juridisk hjälp i någon rättslig angelägenhet. Kan sökanden inte i förväg bedöma vilken kostnad han ådrar sig, leder detta till osäkerhet och kan medföra att han drar sig för att göra sin rätt gällande av rädsla för de ekonomiska konsekvensema.

För att den rättssökande på förhand skall kunna avgöra vilka kostnader han ådrar sig för rättshjälpen bör kostnadsbidragen i princip konstraeras som ett system med maximibelopp. Därigenom får sökanden kunskap om vUket koslnadsbidrag han högst kan få betala. Storleken av maximibeloppet bör motsvara sökandens aktueUa betalningsförmåga. Överstiger rättshjälpskostnadema maximibeloppet, bör det allmänna stå för dessa överskjutande kostnader. Är å andra sidan rättshjälpskostnaderna lägre än maximibeloppet, bör självfallet koslnadsbidraget motsvara dessa kostnader.

Maximibeloppen bör vidare bestämmas så att den rättssökande lätt kan räkna ut vilket bidrag som gäller för honom. Bidragssystemet bör därför i största möjUga utsträckning bygga på schablonregler. Ett sådant system har också andra fördelar. En enhetiig praxis kan uppnås och prövningen av bidragsreglema kan förenklas, Schabloniseringen får dock inte drivas längre än att en ändamålsenlig differentiering av bidragsskyldigheten kan erhållas.

Prop. 1972: 4 251

Det nu anförda innebär att jag godtar de i promemorian angivna principiella riktlinjerna för en reglering av de rättssökandes bidragsskyldighet tUl rättshjälpskostnaderna. Även när det gäller bidragssystemets utformning i stort för de olika kategoriema kan jag i huvudsak ansluta mig lUl förslagen i promemorian. Förslaget om en grandavgift för den ekonomiskt sämst ställda grappen kan i förhållande till vad som nu gäller för fri rättegång samt rättshjälp vid rättshjälpsanstalterna och enligt jämtlandssystemet sägas innebära en viss skärpning av de ekonomiska vUlkoren för rättshjälp. Det är också klart att vissa rättssökande inom denna kategori inte har förmåga att lämna något bidrag tiU kostnadema eller i vart fall inte förmåga att betala mer än ett helt obetydligt belopp. För dessa bör som föreslås i promemorian gmndavgiften kunna efterges eller sättas ned.

En särskUd anledning tUl att bidragsskyldigheten i princip bör avse även de mindre bemedlade Ugger däri att de rättssökande med en sådan ordning utnyttjar rättshjälpsorganisationen bara i sådana fall där ett verkligt behov av rättshjälp föreligger. Visserligen skall opåkallade framstäUningar om rättshjälp kunna avslås på den grunden att den rättssökande själv kan ta tUlvara sina intressen. Innan ett beslut om avslag kan meddelas måste emellertid i allmänhet en viss genomgång av ärendet ske. Den arbetsbelastning detta medför på rättshjälpsorganisationen torde väl i det enskUda fallet som regel bli ringa. Det finns dock en påtaglig risk att med det föreslagna rättshjälpssystemet de rättssökande, framför allt till en början, i stor omfattning vänder sig till rältshjälpsorganisationen i enkla och okomplicerade ärenden, som vederbörande antingen utan vidare kan klara själv eller som han kan klara av efter anvisningar från den myndighet där ärendet är anhängigt eller skall anhängiggöras. En sådan ansvällning av rättshjälpsansökningar skulle innebära en betydande arbetsbelastning på rättshjälpsorganisationen. På gmnd härav och då den föreslagna dispensmöjligheten tUlgodoser de mera ömmande behoven bör förslaget om grundavgift kunna godtas.

För meUangrappen bör, som föreslås i promemorian, maximibeloppen bestämmas efter en stigande bidragsskala som slår i förhållande tUl de rättssökandes ekonomiska vUlkor. Rättssökande i den ekonomiskt bäst StäUda grappen bör däremot, som jag tidigare har anfört, inte kunna erhålla rättshjälp.

De i promemorian föreslagna bestämmelserna om avgränsningen av den ekonomiskt sämst stäUda gmppen och grandavgiften för denna grupp innebär följande, överstiger sökandens inkomst inte ett gränsbelopp, som motsvarar tre gånger det vid årets ingång gäUande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, utgår rättshjälpsavgiften med 50 kr. Avgiften får sättas ned eUer efterges, om särskilda skäl föreUgger. Med inkomst förstås sökandens beräknade årsinkomst vid tidpunkten för ansökan.

Prop. 1972: 4 252

TUl meUangrappen hänförs enligt promemorian sådana sökande, vars inkomst överstiger det nyss nämnda gränsbeloppet Maximibeloppen utgör för dessa sökande en tjugondel av den del av sökandens inkomst som överstiger ett gränsbelopp som motsvarar tre men inte fem gånger basbeloppet, en femtondel av den del av inkomsten som överstiger ett gränsbelopp som motsvarar fem men inte sex gånger basbeloppet, en tiondel av den del av inkomsten som överstiger ett gränsbelopp som motsvarar sex men inte sju gånger basbeloppet och hälften av den inkomst som överstiger ett gränsbelopp som motsvarar sju men inte åtta gånger basbeloppet. Lägsta rältshjälpsavgiften är dock 50 kr. Gränsen mot den ekonomiskt bäst stäUda grappen föreslås gå vid en inkomst som motsvarar åtta gånger basbeloppet.

Har sökanden underhåUsskyldighet skall, om han i väsentlig omfattning bidrar tiU annans underhåU, de tidigare nämnda gränsbeloppen ökas med ett belopp som motsvarar en tredjedel av basbeloppet för var och en mot vUken sådan underhåUsskyldighet fuUgörs.

En given utgångspunkt när det gäller att avgränsa den ekonomiskt sämst ställda grappen torde vara att de som f, n, kan få fri rättegång eller rättshjälp vid rättshjälpsanstaltema bör anses hänförliga tUl denna grupp. Det bör m, a. o, inte komma i fråga att sätta gränsen mot mellangruppen lägre än vad som gäUer för möjligheterna att få sådan rättshjälp.

Jag har i det föregående utvecklat skälen för att reglerna om bidragsskyldighet i största möjUga utsträckning bör bedömas efter schabloner, I första hand bör då givetvis gränserna mellan de olika kategorierna anges genom schablonregler. Det i promemorian föreslagna systemet för schabloniseringen, som bygger på rätlegångskommilténs och utredningens om rättegångshjälp förslag och som genomgående har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran vid remissbehandlingen, bör godtas. Man bör sålunda vid utformningen av schablonerna anknyta tUl de omständigheter som i allmänhet har den största betydelsen för den rättssökandes betalningsförmåga. För de allra flesta torde inkomsten och försörjningsbördan vara de faktorer som är avgörande för deras möjUghet att betala rättegångskostnader. Gränserna mellan de olika kategoriema bör därför i första hand anknytas tUl beloppet av den rättssökandes årsinkomst och tUl underhåUsskyldighelen gentemot make, bam eller annan. Reglerna om hur försörjningsbördan skaU beaktas bör så långt det är möjligt schabloniseras. Gränserna mellan de olika kategorierna bör vidare indexregleras i någon form. Anges gränsema i lag med fixa belopp medför förändringar i penningvärdet behov av återkommande lagändringar. Att, som föreslås i promemorian, bestämma gränsema i förhåUande till basbeloppet enUgt lagen om aUmän försäkring synes erbjuda en tillfredsstäUande lösning.

När det gäUer att fastställa gränsen meUan den ekonomiskt sämst

Prop. 1972: 4 253

StäUda grappen och meUangrappen bör, som redan antytts, skillnad göras meUan en sökande utan underhåUsskyldighet och en sökande med sådan skyldighet. Förslaget i promemorian innebär att gränsen för den som inte har någon försörjningsbörda kommer att gå vid en årsinkomst som motsvarar tre gånger basbeloppet, eller f, n, 20 700 kr, FuUgör sökanden underhåUsskyldighet kommer gränsen att höjas genom ett schablontiUägg, som föreslås uppgå till en tredjedel av basbeloppet, eUer f, n, 2 300 kr, för varje person tUl vars uppehälle bidrag lämnas.

Jag har tidigare anfört att det inte kan konima i fråga att sätta gränsen mot meUangruppen lägre än vad som gäller för möjUghetema att få fri rättegång eUer rättshjälp vid rättshjälpsanstaltema. Den i promemorian föreslagna gränsdragningen för icke underhållsskyldiga medför att de som f, n, kan få fri rättegång eller rättshjälp vid rättshjälpsanstaltema kommer att i det nya rätlshjälpssystemet tUlhöra den kategori som enbart skaU betala en grundavgift. Förslaget har vid remissbehandlingen genomgående tillstyrkts eUer lämnats utan erinran och det innefattar även enligt min mening en lämplig gränsdragning.

Förslaget i promemorian om schablontiUägg för underhållsskyldig sökande har mötts med erinringar i åtskiUiga yttranden. Dessa remissinstanser anser allmänt att den belastning på en persons ekonomi som underhåUsskyldighelen medför inte har beaktats tUlräckligt och förordar en höjning av schablontillägget. Enligt ett par yttranden bör, om underhållsbidrag utgår, underhåUsskyldighelen beaktas genom att gränsen höjs med detta belopp, medan man för övriga fall av underhållsskyldighet får använda sig av ett schablontiUägg.

Det är naturligtvis en fördel om höjningen av schablongränsen för sökande med försörjningsbörda kan bestämmas enligt en för aUa olika faU gällande schematisk beräkningsgrund. Ju mer kostnadsbidragssysle-met kan schabloniseras, desto större blir möjligheterna för den rättssökande eUer hans ombud att på förhand fömtse bidragels storlek. Vidare underlättas prövningen för vederbörande myndighet. Det är emellertid svårt att finna en lämplig sådan beräkningsgrand. De rätlssökandes förhållanden är så skiftande att invändningar kan riktas mot varje beräkningsmetod som föreslås. Variationer i försörjningsbördan kan inte beaktas i full utsträckning och därigenom kommer vissa sökande att gynnas medan andra missgynnas.

En ordning med flera beräkningsgrunder leder inte heUer till tiUfredsställande resultat. En sådan lösning skulle medföra att regelsystemet kompliceras utan att man skuUe kunna täcka alla de olika under-håUssituationer som kan uppkomma.

Enligt min mening måste fördelarna med en enhetiig schematisk beräkningsgrand anses väga tyngre än de därmed förenade nackdelarna. Jag förordar alltså en lösning med ett schablontillägg i enlighet med

Prop. 1972: 4 254

förslaget i promemorian. En förutsättning är då att tillägget blir så stort att det i huvudsak täcker aUa fall av normal underhållsskyldighet. En annan fömtsättning är alt det finns möjUghet tUl avvikelse från schablonen i de fall där en onormalt tyngande försörjningsbörda föreligger, TUl sistaämnda fråga återkommer jag i det följande.

Vid underhållsskyldighet mot make, föräldrar eller andra vuxna personer synes normalkostnaden inte oväsentUgt överstiga det i promemorian föreslagna schablontillägget. Det sagda torde i viss mån gäUa även vid underhåUsskyldighet mot bam. De tUlägg som vid prövning av ansökningar om fri rättegång och om rättshjälp vid rättshjälpsanstaltema görs för make och barn överstiger i vissa fall väsentUgt det föreslagna schablontUlägget, Skall schablonliUägget i huvudsak kunna täcka aUa faU av normal underhållsskyldighet bör det höjas i förhållande till vad som har föreslagits i promemorian. Schablontillägget bör enligt vad som förordats av många remissinstanser kunna bestämmas tUl hälften av basbeloppet.

Den grandavgift som sökande inom den ekonomiskt sämst ställda grappen skaU betala för rättshjälp, bör självfallet bestämmas så att den i princip är överkomlig för dessa rättssökande, Å andra sidan bör avgiften inte bestämmas tUl så lågt belopp att dess preventiva effekt går förlorad. Promemorieförslaget om en grundavgift på 50 kr. synes kunna godtas om, som jag tidigare har anfört, möjlighet finns att efterge eUer sätta ned avgiften. Bestämmelserna om nedsättning eller eftergift av grundavgift bör vid tUlämpningen ge utrymme för en relativt vidsträckt handlingsfrihet

I ett hänseende vill jag emellertid göra avvikelse från förslaget i promemorian. För att undvika återkommande lagändringar vid förändringar i penningvärdet bör, som en del remissinstanser framhåller, grundavgiften inte i rättshjälpslagen fixeras till ett visst belopp. I släUet bör någon form av indexreglering ske. Lämpligen kan även grandavgiften bestämmas i förhållande tUl basbeloppet. Grundavgiften bör då bestämmas tUl 1/125 del av basbeloppet med avrandning nedåt tUl närmast lägre jämna tiotal kronor, vUket med nuvarande basbelopp på 6 900 kr, gör en grundavgift på 50 kr.

Gränsen mot den kategori som inte skall kunna erhålla rättshjälp eller, annorlunda uttryckt, den övre gränsen för mellangrappen bör som jag framhåUit fömt dras vid en inkomst som motsvarar åtta gånger basbeloppet Vid underhåUsskyldighet bör gränsen höjas enligt samma regler som gäller för gränsen meUan den ekonomiskt sämst stäUda grappen och mellangruppen.

Promemorians förslag till bidragssystem för meUangrappen innebär att maximibeloppet skall utgöra viss kvotdel av skUlnaden mellan sökandens årsinkomst och gränsen mot den ekonomiskt sämst ställda grappen.

Prop. 1972: 4 255

Promemorian bygger i denna del på samma principer som rättegångskommitlén och utredningen om rättegångshjälp utgick från i sina förslag tUl avgiftssystem för rättegångshjälp. Dessa principer har genomgående godtagits såväl vid remissbehandlingen av de båda tidigare utredningsförslagen som i yttrandena över promemorian. Även enligt min mening bör detta system användas.

TUl skillnad mot de tidigare utredningama har emeUertid i promemorian avgiftssystemet gjorts progressivt genom att olika kvotdelar använts för olika uikomstskikt I förhållande tiU de båda tidigare utredningsförslagen har kostaadsbidraget därigenom blivit lägre för de lägre inkomsttagama och högre för de högre inkomsttagarna. Vid remissbehandlingen har förslaget i allmänhet inte mötts med erinringar. En del remissmstanser är dock kritiska och anser att förslaget medför icke acceptabla tröskeleffekter, framför allt vid den gräns där kvoldelen övergår från en tiondel till hälften av inkomsten och vid gränsen mot den ekonomiskt bäst ställda grappen.

Progressionen i det föreslagna avgiftssystemet innebär att olikheterna i ekonomiskt avseende utjämnas på ett effektivare sätt än enligt de tidigare förslagen. En sådan ordning är enligt min mening naturlig när del gäUer rättshjälpen, eftersom denna förmån enligt förslaget skall gälla för personer med mycket skiftande ekonomiska föratsättningar. Den omständigheten att vissa tröskeleffekter inte torde kunna undvikas i ett sådant avgiftssystem bör enligt mm mening inte tillmätas avgörande betydelse.

SjälvfaUet skall gälla att de olika gränsema för sökande med försörjningsbörda får höjas med det schablontiUägg för underhållsskyldighet som tidigare har förordats. De föreslagna maximibeloppen vid ett basbelopp av 6 900 kr. framgår av upprättad tabell, vUken torde få fogas till delta protokoll som bilaga 3.

Det system för kostnadsbidrag som jag nu har förordat bygger på schablonregler. Hänsyn tas tUl sökandens inkomst och försörjningsbörda. UnderhåUsskyldighelen beaktas genom ett schablontillägg. Emellertid är det tydUgt att även andra omständigheter kan ha betydelse för sökandens ekonomiska ställning och därmed för hans förmåga att svara för kostnader i en rättslig angelägenhet. Jag har i det föregående förutsatt att möjlighet skall finnas tUl avvikelse från den föreslagna schablonen för underhållsskyldighet i de fall där en onormalt tyngande försörjningsbörda föreUgger, Avvikelser från schablonreglema kan också vara påkallade på grand av förmögenhet eUer skuldsättning eller annan sådan särskild omständighet, i den mån omständigheten har någon mera påtagUg betydelse för bedömningen av sökandens ekonomiska situation. Schablonsystemet bör alltså kompletteras med en bestämmelse som gör det möjUgt att vid prövning av begäran om rättshjälp ta hänsyn tiU sökandens ekonomiska ställning i dess helhet. Enligt promemorieförslaget

Prop. 1972:4 256

skall, om sökandens betalningsförmåga vid tidpunkten för ansökan är väsentUgt ökad på grand av förmögenhet eller annan särskild omständighet eller väsentligt nedsatt på grand av skuldsättning eller annan särskUd omständighet, sådan omständighet beaktas i skälig utsträckning vid bestämmande av årsinkomsten. Förslaget har i allmänhet inte mötts med erinringar vid remissbehandlingen. Även enligt min mening bör en sådan ordning genomföras.

En följd av bestämmelsen är att avvikelser kan ske från schablonreglerna i störte eller mindre omfattning och i höjande eller sänkande riktning. En sökande som enligt schablonsystemet skall betala enbart grundavgiften eUer ett mindre bidrag enligt bidragsskalan för mellangrappen kan sålunda på grand av förmögenhet eller annan särskild omständighet anses böra betala ett större bidrag eller eventuellt anses böra jämställas med den vars inkomster överstiger gränsen för möjlighet att få rättshjälp. På samma sätt kan den, som enligt schablonsystemet inte skall få rättshjälp, på gmnd av skuldsättning eller annan särskUd omständighet bli berättigad att få åtnjuta förmånen. Vidare kan det belopp som sökanden enligt schablonreglerna har att betala i bidrag jämkas.

Det är som framhålls i promemorian självfallet önskvärt att någon form av schablon kan åstadkommas för bedömningen av hur förmögenhet, skuldsättning och andra omständigheter skall inverka vid årsinkomstens bestämmande. Det torde få ankomma på centralmyndigheten att dra upp de närmare riktlinjema för tillämpningen.

De nu berörda reglerna om kostnadsbidrag har avsett fysiska personer. Av juridiska personer skall endast dödsbo kunna få rättshjälp. När det gäller dödsbo är det inte möjligt att anknyta kostnadsbidraget tUl årsinkomsten. Bidraget bör i stället, som föreslagits i promemorian, bestämmas med hänsyn lill boets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden efter en skälighetsprövning.

19.4 Förmåner

Den som har fått fri rättegång är berättigad till vissa ekonomiska förmåner. Utan •ytterligare prövning av sökandens ekonomiska villkor betalar statsverket vissa bevis- och utredningskostnader och kostnader för rättegångsbiträde. Sökanden slipper också att betala vissa avgifter, bl.a. expeditionsavgifter. Vissa kostnader som har utgått av allmänna medel enligt annan lagstiftning än LFR kan sökanden inte i målet förpliktas alt återbetala. Efter prövning i det enskilda fallet kan sökanden tillerkännas ersättning och förskott för de kostnader som inställelsen medför, om han inte själv kan svara för sin inslällelsekoslnad. Bilrädesförmånen är beroende av om biträdeshjälp behövs på grand av sakens beskaffenhet. Rättshjälpen vid rättshjälpsanstalterna och enligt jämtlandssystemet består i alt juridiskt biträde lämnas. I viss utsträckning kan också vissa utlägg bestridas av allmänna medel.

Prop. 1972: 4 257

Enligt promemorieförslaget bör rättshjälp i det nya systemet i huvudsak omfatta samma förmåner som f. n. kan utgå enligt LFR. Vid remissbehandlingen har förslaget genomgående tillstyrkts eller lämnats ulan erinran. För egen del kan jag också i huvudsak ansluta mig till vad som har föreslagits i denna del.

När beslut om rättshjälp har meddelats bör i enlighet med promemorieförslaget ersättning av allmänna medel aUtid kunna utgå för kostnader även om den rättssökande skulle ha förmåga att betala viss kostnad. Betalningsförmågan bör tas i anspråk enbart genom kostnadsbidraget. Sedan målet eller ärendet avslutats bör en slutlig reglering ske av kostnadsbidragets storlek. Om erlagt bidrag därvid visar sig överstiga rättshjälpskoslnaden, skall överskottet betalas tillbaka till den som har haft rättshjälp. I det motsatta faUet, att för lågt bidrag erlagts, skall underskottet las ul av honom.

Den mest betydelsefulla rätlshjälpsförmånen enligt LFR är att biträde kan utses att mot ersättning av allmänna medel biträda den som erhållit fri rättegång. I promemorian föreslås med biträdesbestämmelsen i LFR som förebild att denna förmån skall kunna utgå under föratsättning att den rättssökande inte själv eUer genom någon som i tjänsteställning eller i övrigt lämnar honom bistånd kan behörigen ta tUlvara sin rätt. Liksom remissinstanserna anser jag all den föreslagna bestämmelsen bör godtas.

Som framhålls i promemorian torde begränsningen i möjligheten att få biträdeshjälp få särskild betydelse för rättshjälpen i förvaltningsärenden. StatUga myndigheter har enligt det s. k. servicecirkuläret en vidsträckt skyldighet att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar. De kommunala myndigheterna torde ha motsvarande skyldigheter inom sitt verksamhetsområde. Behovet av alt utse särskilt biträde i förvaltningsärenden måste givetvis bedömas mot denna bakgrund. Samtidigt bör emellertid beaktas att del finns förvaltningsärenden där den enskilde, trots myndighelemas serviceskyldighel, otvivelaktigt har etl framträdande behov av sådant bistånd.

F. n. gäller enligt LFR att till biträde skall förordnas advokat eller annan som har avlagt juris kandidatexamen. Vidare gäller alt tjänsteman på rättshjälpsanstall eller advokat som vid rätten brukas som rättegångsombud företrädesvis bör anlitas. I promemorian föreslås en bestämmelse att lill biträde skall utses tjänsteman vid allmän advokatbyrå eller annan lämplig person. Några formella behörighetskrav föreslås aUtså inte. Som skäl för att inte ställa upp några behörighetskrav framhålls i promemorian bl. a. att den föreslagna vidgningen av tUlämpningsområdet kommer att ställa krav på sakkunskap hos den som lämnar rättshjälp som tidigare inte har varit eller endast i begränsad utsträckning varit aktuell. Som exempel på nya områden för rättshjälpen nämns taxeringsprocessen. På det området kan enligt promemorian även andra kategorier än jurister ha tillräcklig och i vissa fall större sakkunskap än

9 Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972: 4 258

juristerna. Även på andra områden kan enligt promemorian rättshjälpen uppenbarligen ombesörjas av personer utan juridisk examen. Flertalet remissinstanser har anslutit sig lUl dessa uttalanden. Även enligt min mening är det en stor fördel alt också andra personer än jurister skall kunna komma i fråga som biträden på speciella områden. Jag ansluter mig sålunda i princip till promemorieförslaget i denna del.

När det gäller biträde i rättegång bör biträdet regelmässigt ha juridisk utbildning. I vissa fall bör det dock kunna komma i fråga att utse annan än jurist lill biträde även i angelägenhet vid rättegång. Som framhållits i en del remissyttranden bör sålunda t. ex. ombudsman som är anställd hos parisorganisation på hyresmarknaden kunna utses tUl biträde i hyrestvist vare sig tvisten skall prövas av hyresnämnd eller domstol.

Även om andra än jurister i vissa fall bör kunna utses till biträde vid rättshjälp torde den övervägande delen av bilrädesuppdragen inom rätlshjälpssystemet komma att lämnas till advokater och biträdande jurister vid allmänna advokatbyråer eller till enskilt verksamma advokater och deras biträdande jurister. I enlighet med det anförda har i departementsförslaget tagils upp en bestämmelse av innebörd att lUl biträde skall utses advokat eUer annan lämplig person.

Har den rättssökande själv föreslagit någon behörig person till biträde gäller f. n. alt denne skall förordnas, om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller annars särskUda skäl föranleder annat. Anledning till avvikelse från förslaget kan enligt förarbetena vara att den föreslagne är bosalt på avlägsen ort och hans anlitande därför skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller att han med hänsyn lill sitt förhållande till saken anses olämplig. I promemorian föreslås all denna ordning behålls. Liksom del stora flertalet remissinstanser vill jag ansluta mig till förslaget. Som också har skett i promemorian finns skäl all understryka värdet av ett fritt biträdesval.

Enligt LFR utgår ersättning för skilda slag av kostnader för parts processföring av allmänna medel. Detta gäller bl. a. kostnad för bevisning. Någon motsvarande allmän reglering finns inte för förfarandet hos förvaltningsmyndigheter. Vid vissa förvaltningsdomstolar har möjlighet införts att få utredningskostnad ersatt av allmänna medel genom den nyligen antagna förvaltningsprocesslagen (1971: 291). Lagen gäller rättskipningen i regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt och länsrätt. Bl. a. har vittne eller sakkunnig rätt tUl ersättning av allmänna medel. Ersättningen stannar i princip på statsverket

När det gäller ärenden som inte har lett till domslolsförfarande eller förfarande hos förvaltningsmyndighet omfattar den rättshjälp som f. n. lämnas av rättshjälpsanstalterna och inom ramen för jämtlandssystemet i viss begränsad utsträckning hjälp att bestrida den rätlssökandes egna utredningskostnader.

Prop. 1972: 4 259

Promemorieförslaget mnebär att statsverket i princip svarar för den enskildes utredningskostnader inte bara när fråga är om förfarande hos allmän domstol ulan också när det gäller ärende som kan leda till sådant förfarande. Vidare skall denna förmån kunna utgå i skiljemannaförfarande. Beträffande ärende inför förvaltningsmyndighet och angelägenhet som kan leda tUl sådant ärende uttalas i promemorian att skäl talar för att förmånen får utgå åtminstone i vissa slags ärenden på detta område. Det anses emellertid lämpligt att utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden får överväga denna fråga närmare. Förslaget omfattar därför inte utredningskostnader på förvaltningsområdet.

Förslaget innebär att i huvudsak samma förmåner i fråga om utrednings- och liknande kostnader som nu utgår enligt LFR tas med i det nya systemet Som en allmän föratsättning för att förmånen skall utgå föreslås gälla att kostnaden avser utredning som är skäligen påkaUad för att tiUvarata partens rätt. Vid remissbehandlingen har förslaget i allt väsentiigt godtagits.

I överensstämmelse med vad som föreslås i promemorian anser jag det givet att utredningskostnad skall kunna bestridas av allmänna medel när fråga är om rättshjälp för rättegång vid allmän domstol. Detsamma bör gäUa utredningskostnad i skiljemannaförfarande.

Beträffande utomprocessueU utredningskostnad vill jag underslr)'ka uttalandet i promemorian att reglema om förmånerna bör utformas så att föratsättningar skapas för uppgörelser utan rättegång. Därigenom kan kostnaderna för rättshjälpen nedbringas och både parter och domstolar besparas onödigt arbete. I vissa fall är det nödvändigt för alt en UtomprocessueU förlikning skall kunna träffas alt möjlighet finns att i ett tidigt skede införskaffa utredning som klarlägger om föratsättningar finns för uppgörelse. I enlighet med vad som föreslås i promemorian bör alltså den som beviljas rättshjälp få den förmånen alt utredning kan förebringas på statsverkets bekostnad i den mån utredningen är skäligen påkallad för att tillvarata hans rätt. Förmånen bör utformas så att den som medverkar till utredning berättigas till ersättning i huvudsak efter de normer som finns i RB om ersättning av allmänna medel. Denna förmån Ur i första hand avsedd för mindre utredning såsom läkarmtyg, värderingsintyg och liknande. Endast undantagsvis bör del komma i fråga att mer omfattande utredning införskaffas utom rätta.

Som framhålls i promemorian måste självfallet regelsystemet utformas så att garantier skapas mot att onödig eller alltför dyrbar utredning anskaffas på statsverkets bekostnad. Förmånen bör därför i princip inte kunna utgå i andra fall än när biträde har förordnats. Det torde få ankomma på biträdel alt på eget ansvar la stäUning lill om särskild utredning behövs. Har han införskaffat utredning, bör den som medverkar till utredningen alltid ha rätt till ersättning. Visar det sig sedan att utred-, ningen varit onödig eUer alltför dyrbar och har biträdet genom att för-

Prop. 1972: 4 260

anställa om utredningen visat försumlighet, bör delta kunna beaktas när ersättningen till biträdet bestäms. Har parten själv genom vårdslöshet eller försummelse föranlett att biträdet ådragit statsverket onödiga utredningskostnader bör detta kunna leda lill att han själv får slå för sådana kostnader.

Har biträde inte förordnats, t ex. därför att den som beviljats rättshjälp kan ta tillvara sina intressen genom någon som i tjänsteställning eller i övrigt lämnar honom bistånd, torde det få ankomma på rätlshjälpsnämnden att på yrkande av den rättssökande pröva frågan om UtomprocessueU utredningskostnad skall kunna förebringas på statsverkets bekostnad.

Som föreslagils i promemorian torde det vara lämpligt att de sakkunniga för utredning om rättshjälp i förvaltningsärenden får överväga om och i vUken mån de regler angående utredningskostnader som i det nya systemet föreslås gälla för mål och ärenden inför allmän domstol skall gälla även i ärenden vid förvaltningsmyndighet och förvaltningsdomstol. I sammanhanget synes också böra undersökas om dessa regler bör kunna tUlämpas även på rättshjälp i angelägenhet som ännu inte lett till förfarande hos förvaltningsmyndighet. Jag är alltså inte f. n. beredd att lägga fram något förslag i denna del.

Enligt bestämmelser i LFR kan den som åtnjuter fri rättegång i viss utsträckning få ersättning för sin inställelsekostnad. Ersätlningsrätlen är i princip begränsad lill fall när den rättssökande har förelagts att inställa sig personligen vid domstol. För förvaltningsområdet har genom förvaltningsprocesslagen införts en bestämmelse som ger regeringsrätten, kammarrätt, länsrätt och skatterätt möjlighet alt tillerkänna enskild part ersättning för instäUelsekostnader. Enligt bestämmelsen får enskild part, som har inställt sig till muntlig förhandling, tUlerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om rätten finner att han skäligen bÖr ersättas för sin inställelse. I övrigt finns på förvaltaingsområdet inga bestämmelser som ger part möjlighet att få ersättning för sin inställelse.

I promemorian föreslås alt den som har rättshjälp skall kunna få ersättning av allmänna medel för resa och uppehälle i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet. Som föratsättning föreslås gäUa att personlig instäUelse ålagts. Förslaget har godtagits av det stora flertalet remissinstanser.

I promemorian har framhållits vikten från rättssäkerhetssynpunkt av att det muntUga förfarandet vinner ökat insteg i förvaltningsprocessen. Det framhålls att en avgörande föratsättning för ökad muntlighet är att rätt lill ersättaing för inställelse införs. Utan sådana regler kan det inträffa att part av ekonomiska skäl ser sig förhindrad att begära förhandling eller att efterkomma kaUelse att inställa sig hos myndighet. För egen del kan jag instämma i dessa synpunkter. Jag vill tUlägga att det

Prop. 1972: 4 261

sagda enligt min mening gäller inte bara processen hos förvaltningsdomstolar utan förfarandet hos förvaltningsmyndigheter över huvud taget Jag kan alltså godta promemorieförslaget.

Beträffande förhållandet mellan bestämmelsema i förvaltningsprocesslagen om ersättning för inställelsekostnad och den nu föreslagna bestämmelsen bör gälla att förvaltningsprocesslagens bestämmelser till-lämpas i första hand. Visar det sig därvid att ersättning inte kan utgå bör rättshjälpsregleraa tiUämpas,

F. n. utgår ersättaing för instäUelsekostnad enligt LFR bara om vederbörande finnes icke själv kunna svara för kostnaden.. Den rätlssökandes förmåga att bidra tUl rättshjälpskostnaden skall emellertid som tidigare har framhållits i fortsättningen bedömas när ansökan om rättshjälp görs. Därefter skall i princip ingen ytterUgare prövning av hans ekonomiska villkor ske. Rätten till ersättning för inställelse skall alltså mte vara beroende av någon sådan ytterligare prövning.

I promemorian föreslås också vissa andra förmåner. Jag återkommer till dessa i specialmotiveringen.

I fråga om förlorande parts skyldighet att ersätta motparts rättegångskostnader kan erimas om att part vid processuell rättshjälp om han förlorar målet i regel åläggs att betala motpartens rättegångskostnader. Enligt promemorian bör rättshjälpen inte täcka den betalningsskyldighet för motparts rättegångskostnad som han åläggs med stöd av kostnadsreglerna i RB. Vid remissbehandlingen har denna uppfattning i allmänhet godtagits. Även jag kan ansluta mig tUl vad som har anförts i promemorian i denna del. Jag vill särskilt understryka att reglerna i RB som innebär att tappande part i allmänhet åläggs att ersätta motparten hans rättegångskostnader är av stor betydelse som ett korrektiv mot oöverlagda processer. Självfallet är det viktigt att sådana processer inte förs med slöd av allmänna medel.

I promemorian tas också upp frågan om en regel bör införas som ger vinnande motpart tUl den som har rättshjälp möjUghet alt få ersättning av statsverket för kostnad som inte kunnat tas ut av den lappande parten. Utredningen om rättegångshjälp föreslog en sådan bestämmelse. Som fömtsättning för rätt till ersättning föreskrevs att den förda talan bedömdes som helt obefogad och att det kunde antas att talan inte skulle ha väckts om inte rättegångshjälp hade åtajutits. Förslaget syftade tUl att förhindra att den som angreps med obefogade krav från person med rättegångshjälp ansåg sig vara i ett sådant underläge alt han utan rättegång gick med på kravet eller i inledd rättegång gav upp sitt motstånd mot kravet.

I promemorian avvisas tanken på att föreslå en sådan regel. Det framhåUs därvid bl. a. att den av utredningen föreslagna regeln måste ses mot bakgmnd av alt utredningens förslag inte innehöll någon bestämmelse om en förprövning av det befogade i en parts talan. Regeln

Prop. 1972: 4 262

i promemorieförslaget om intresseprövning kan antas förhindra att obefogade anspråk drivs med det allmännas stöd. Det anförs också att rätlsskyddsförsäkringarna utgör ett betydelsefullt skydd för motparten i sådana situationer.

Vid remissbehandlingen har promemorians ståndpunkt kritiserats i flertalet av de yttranden som har behandlat frågan. I allmänhet anförs alt den föreslagna inlresseprövningen inte kan antas bli en tUlräckligt effektiv spärt mot obefogade anspråk. I flera yttranden förordas en regel av den innebörd utredningen föreslagit.

I det föregående har jag förordat en.regel om intresseprövning som överensstämmer med promémorieförslagels- motsvarande bestämmelse. Den föreslagna regeln måste enligt min mening antas komma att utgöra en betydelsefull spärr mot att obefogade anspråk förs med det allmännas stöd. Det är givet alt den inte kan helt utesluta att rättshjälp någon gång utgår för anspråk som visar sig vara mycket svagt underbyggda. Emellertid torde de situationer som utredningen om rättegångshjälp ville förebygga med sin ersättningsregel knappast behöva uppkomma. Som jag har nämnt i det föregående kommer ansvaret för intresseprövningen i första hand att vUa på biträdet. Om biträdet medverkar tUl att driva ett helt obefogat anspråk, får han ingen ersättning av allmänna medel för sitt arbete. Även detta innebär en viss garanti mot obefogade rättegångar. Jag vill också framhålla alt i de fall då en regel av del slag som utredningen om rättegångshjälp har föreslagit skulle ha sin största betydelse, nämligen för en mindre bemedlad part, denne också får antas ha beviljats förmånen av rättshjälp. På grund av det anförda ansluter jag mig till promemorieförslaget på denna punkt

19.5 Rättshjälp åt misstänkt i brottmål

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål utgår f. n. dels enligt vissa bestämmelser i RB och dels på grand av reglerna om fri rättegång. Bestämmelserna i RB innebär bl. a. att offentiig försvarare kan förordnas. Denna förmån utgår oberoende av den misstänktes ekonomiska vUlkor. Frikänns den tilltalade, stannar kostnaden för den offentliga försvararen på statsverket Döms den tilltalade för brottet, kan han däremot åläggas att återgälda statsverket kostnaden. Fri rättegång i brottmål kan — liksom när det gäller fri rättegång i allmänhet — endast bevUjas den som saknar tillgång all betala rättegångskostnaderna. De praktiskt viktiga förmånerna vid fri rättegång i brottmål är att ersättaing kan utgå för den tilltalades inställelse vid rätten samt för bevisning som den tUllalade har påkallat. Har fri rättegång beviljats, kan återbelalningsskyldighet i regel inte åläggas den dömde i målet för kostnader som har utgått av allmänna medel enligt LFR eller för offentlig försvarare.

Prop. 1972: 4 263

Däremot kan han, om hans villkor förbättras, efter särskild talan åläggas att ersätta sådana kostnader. Har han dömts för brottet, kan han bli skyldig all ersätta samtUga kostnader. Om han har frikänts, begränsas betalningsskyldigheten till kostnader som har utgått enligt LFR.

Förslaget i promemorian innebär att nuvarande ordning i väsentliga avseenden behålls. Den rättshjälp som beslår i att offentlig försvarare kan förordnas lämnas sålunda i promemorian i princip orabbad. När det gäller den rättshjälp åt misstänkt som f. n. regleras i LFR föreslås att i huvudsak samma förmåner som f. n. utgår skall kunna komma i fråga. Det kostnadsbidragssystem som föreslås för rättshjälpen i övrigt är emellertid inte avsett att tillämpas på detta område. Däremot föreslås regler om återbetalningsskyldighet mot statsverket vid fällande dom.

Möjligheten att få rättshjälp görs beroende av den misstänktes beräknade årsinkomst. Rättshjälp får enligt förslaget beviljas, om årsinkomsten inte överstiger ett belopp som motsvarar tre gånger basbeloppet. Detta gränsbelopp skall kunna jämkas uppåt på grund av underhållsskyldighet. Vidare skall t. ex. skuldsättning eller förmögenhet kunna beaktas. I fråga om återbetalningsskyldigheten mot statsverket föreslås helt nya regler. Dessa innebär att återbelalningsskyldighet skall kunna åläggas redan i brottmålet enligt samma grunder som gäller för kostnaden för offentlig försvarare.

Beträffande rättshjälp under förundersökning i brottmål innebär förslaget i promemorian att offentlig försvarare skall kunna erhållas för biträde under förundersökning. Vidare skall kostnaderna för bevisupptagning vid domstol under förandersökning alltid förskolleras av allmänna medel. I övrigt skall rättshjälp endast utgå sedan åtal har väckts för brottet.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget genomgående tillstyrkts eller lämnats ulan erinran. Endast på ett fåtal punkter har några remissinstanser framfört invändningar mot förslaget.

Både från samhällets och den enskildes synpunkt är det självfaUet av särskild vikt att den som är misstänkt för brott bereds ett fullgott rättsskydd. All detta intresse skall tillgodoses är en av de bärande principerna i vår rättsordning. Den angivna principen realiseras genom reglerna i RB om möjlighet för den enskUde alt erhålla offentlig försvarare och att få utredning till stånd på det allmännas bekostnad och genom bestämmelserna i LFR om fri rättegång i brottmål. Enligt båda regelsystemen innebär rättshjälpen alt kostnader för den misstänktes rättsskydd utgår av allmänna medel och att den misstänktes betalningsförmåga först därefter kan tas i anspråk. Förslaget i promemorian går ul på alt denna lösning i princip behålls. Enligt min mening talar starka skäl för denna ståndpunkt. De grundläggande bestämmelserna om offentligt försvar bör alltså lämnas orubbade. Delsamma gäller de regler i RB som ger rätten möjlighet och skyldighet att på det allmännas be-

Prop. 1972: 4 264

kostnad sörja för utredning som är till fördel för den misstänkte. Vidare bör liksom nu särskUda regler finnas som ger personer i små ekonomiska omständigheter vissa ytterligare förmåner. Dessa förmåner bör regleras i rätlshjälpslagstiftningen. Det för rättshjälp i allmänhet föreslagna bidragssystemet bör emellertid inte tUlämpas i brottmål. Intresset av att den misstänkte får all den rättshjälp han behöver får inte göras beroende av all han betalar särskild avgift.

I detta sammanhang bör bestämmelserna om behörighet som offentlig försvarare uppmärksammas. TiU offentiig försvarare skall enligt gällande ordning förordnas advokat som är lämplig för uppdraget. Enligt en särskUd undantagsbestämmelse kan emellertid vid de domstolar Kungl. Maj:t bestämmer annan lämplig person utses. Vederbörande måste enligt bestämmelsen ha avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Med stöd av denna föreskrift har Kungl. Maj:t bestämt att advokalkravet inte gäller vid bl. a. flertalet domstolar under hov-rätlen för Övre Norrland.

I promemorian föreslås ingen ändring i behörighetsreglerna för offentlig försvarare. Under remissbehandlingen ifrågasätts emellertid från flera håll om inte en uppmjukning av behörighetskraven borde genomföras. I några yttranden framförs tanken att förordnande skall kunna lämnas förutom till advokat även till jurist som inte är advokat men som är anstäUd på aUmän advokatbyrå eller hos privatpraktiserande advokat. Fördelen skulle vara att de biträdande juristerna skulle få erfarenhet av försvar i brottmål genom att uppträda i inte alltför komplicerade mål. I ett yttrande understryks de praktiska fördelarna på orter med få advokater med att kunna utse annan jurist än advokat. En remissinstans, TCO, framhåUer, all det är naturligt att ett fackligt förbunds medlemmar för del fall de blir åtalade eller utsätts för skadeståndskrav har ett särskilt förtroende för förbundsjurislernas förmåga alt la tillvara deras intressen i dessa sammanhang. Enligt TCO:s mening bör för-bundsjurisl kunna förordnas lill offentlig försvarare för en medlem som t. ex. är åtalad för vållande liU annans död i samband med arbels-plalsolycka eller för tjänstefel. I en skrivelse den 15 juni 1971 tiU statsrådet och chefen för justitiedepartementet har TCO föreslagit all för-bundsjurisl resp. biträdande förbundsjurist med processuell erfarenhet efter fem års tjänstgöring, varav minst tre år inom arbetstagarorganisation eller hos advokat, skall kunna förordnas som offentUg försvarare.

Det är av stor vikt att uppdrag som offentlig försvarare förbehålls den yrkeskår som står under offentligrättslig tillsyn och därför har ett särskilt ansvar för att uppdraget utförs på ett ur både det allmännas och den enskildes synpunkt tUlfredsstäUande sätl. Dessa uppdrag bör därför enligt min mening även i fortsättningen i princip inte lämnas till andra än advokater. Inom vissa domkretsar finns emellertid inte tiUräckligt med advokater. I dessa fall är det nödvändigt att möjlighet finns att

Prop. 1972:4 265

utse annan än advokat. Vidare kan omständigheterna vara sådana i etl visst mål att den tilltalade vänt sig till jurist som inte är advokat men som han hyser särskilt förtroende för på det speciella: området. Jag tänker i första hand på medlem i ett fackligt förbund som vill anlita för-bundsjurisl som försvarare. I sådana fall bör en erfaren förbundsjurist kunna förordnas lill offentlig försvarare. Det anförda innefattar enligt min mening skäl for alt något vidga kretsen av dem som kän förordnas till offentlig försvarare. Som huvudregel bör emellertid fortfarande gälla att lämpUg advokat skaU utses. Om särskUda skäl föreligger bör annan lämplig jurist kunna förordnas.

Enligt RB utgår ersättning av allmänna medel för bl. a. vittne som rätten självmant eller på åklagarens begäran har inkallat Den dömde är emellertid i princip skyldig alt, om han fälls lill ansvar, i efterhand er-sälla statsverket för vad som enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel. Att ersättning utgår av allmänna medel utgör tUlsammans med principen att rätten är skyldig att ta tillvara den misstänktes intressen i fråga om utredning en betydelsefull förmån för den misstänkte. Någon inskränkning i denna förmån bör inte komma i fråga. I olika sammanhang har däremot ifrågasatts att utvidga denna förmån så alt varje vittne, som den tUltalade åberopar, ersätts av aUmänna medel oberoende av den tilltalades betalningsförmåga. Eri sådan ordning skulle sannolikt om den genomfördes generellt, leda tUl en hel del onödiga, vittnesförhör. Nuvarande förutsättningar för att ersättning av allmänna medel skall utgå till vittne bör därför enligt min mening inte ändras.

Jag har nyss nämnt att regler bör finnas i rättshjälpslagstiftningen som ger den misstänkte vissa förmåner utöver dem som regleras i.RB. De praktiskt viktigaste förmånerna torde vara rätten tUl ersättning för inställelsekostnad och för bevisning. Behov av dessa ytterligare förmåner föreligger endast för de ekonomiskt sämst ställda. I likhet med vad som föreslagits i promemorian förordar jag därför att denna rättshjälp förbehålls denna kategori. Den gränsdragning vid en beräknad årsinkomst av tre gånger basbeloppet med möjlighet till jämkning i vissa fall som har föreslagits i promemorian anser jag lämplig. I enlighet med vad jag föreslagit i det föregående bör dock schablonliUägget vid underhållsskyldighet ökas från 1/3 till 1/2 basbelopp. I övrigt bör några begränsningar av liUämpningsområdet för rättshjälp åt misstänkt i brottmål inte göras.

Som förut framhållits innebär den nuvarande ordningen alt den som har åtnjutit fri rättegång i brottmål under vissa betingelser kan åläggas alt återbetala rättshjälpskostnaden till statsverket. Reglerna härom föranleder en hel del arbete särskilt för kronofogdemyndigheterna, ett arbete som inte torde stå i rimlig proportion till de resultat man uppnår. Med hänsyn härtill bör frågan om den misstänktes bidrag till rätls-hjälpskostnaderna enligt rättshjälpslagen lösas på ett annat sätt. Jag har

9t Riksdagen 1972. 1 saml Nr 4

Prop. 1972:4 266

redan nämnt att något kostnadsbidrag inte bör komma i fråga. Däremot bör som har föreslagils i promemorian den tilltalades betalningsförmåga kunna tas i anspråk för att täcka rättshjälpskostnaderna, om han döms för brottet Samma gmnder som gäller beträffande återbelalningsskyldighet för försvararkostnad och kostnad för bevisning som har utgått av allmänna medel bör därvid tiUämpas. Frikänns tiUtalad som har åtnjutit rättshjälp enligt rättshjälpslagen, får sålunda kostnaden för denna rättshjälp liksom eventuell kostnad för offentlig försvarare stanna på statsverket medan vid fällande dom den dömde kan åläggas betalningsskyldighet för rättshjälpskoslnaden enligt samma regler som gäller för försvararkostnad m. m.

Genom denna ordning vinns bl. a. en betydande förenkling i förhållande till vad som nu gäller. Dessutom leder den till alt frikänd som har haft rättshjälp tUl skillnad från vad som nu gäller i princip inte kan åläggas skyldighet att ersätta statsverket kostnaden för rättshjälpen. Denna konsekvens ligger helt i linje med de önskemål gm vidgning av frikänd tUllalads rätt lill ersättning för rättegångskostnad som uttalats av bl. a. 1970 års riksdag.

Den föreslagna ordningen, som innebär att frågan om ersättningsskyldighet avgörs redan under brottmålsrätlegången, kan visserligen i en del fall innebära någon skärpning i förhållande tiU vad som gäller enligt LFR. Emellertid finns efter den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1970 goda möjligheter att anpassa återbetalningsskyldigheten enligt RB lUl den misstänktes förhållanden. Det finns också skäl att överväga en ytterligare liberalisering av dessa regler.

Bestämmelsema om återbetalningsskyldighet i brottmål for kostnader som har förskotterats av allmänna medel finns i 31 kap. 1 § RB. Enligt första stycket gäller som huvudregel, alt tUltalad som döms för brottet skall återbetala till statsverket bl. a. de kostnader som enligt rätlens be slut har utgått av allmänna medel för bevisning och till offentiig försvarare. Huvudregelns räckvidd begränsas av en bestämmelse i samma lagrum som ger möjlighet tiU jämkning. Slår kostnadens belopp inte i rimligt förhållande till den tilltalades brottslighet eller till hans villkor, kan sålunda ersättningen jämkas. En ytterligare begränsning finns i paragrafens andra stycke. Det föreskrivs där att den tUltalade vid på-följdseftergifl eller vid brott, som han har begått under inflytande av själslig abnormitet, ar ersältningsskyldig endast om och i den mån det med hänsyn till omständigheterna anses skäligt. Ersättningsskyldigheten är begränsad på samma sätt, om den tilltalade vid domen inte fyllt 18 år.

Båda de nämnda begränsningsreglerna fick sin nuvarande avfattning genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1970. Tidigare hade jämkningsbestämmelsen en utformning som i praxis i allmänhet ansågs innebära att jämkning bara kunde ske om kostnadens belopp stod

Prop. 1972: 4 267

i missförhållande till såväl brottsligheten som villkoren. Ändringen avsåg alt vidga möjligheten till jämkning bl. a. så att hänsyn skulle få tas enbart lill den dömdes betalningsförmåga (jfr prop. 1969:156 s. 24). Ändringen i den andra undantagsbestämmelsen innebar att den blev tilllämplig också på ungdomar som inte fyUt 18 år.

I promemorian har som riktlinje för liberalisering av bestämmelsen i 31 kap. 1 § angetts att domstolama när de bedömer om och i vUken mån ersättaingsskyldighet bör komma i fråga skall ha möjlighet att anlägga kriminalpoliliska synpunkter så att betalningsskyldigheten ses som ett led i samhällets reaktionssystem. Betalningsskyldigheten och påföljden bör tillsammans utgöra en från olika synpunkter lämplig reaktion på brottet. Återbetalningsskyldigheten skall enligt promemorian bedömas mot bakgrand av de påföljder som har bestämts för den aktuella brottsligheten. Vid denna bedömning får särskilt beaktas att den tiUtalade inte åläggs en betalningsskyldighet som kan försvåra återanpassningen till samhället. Från dessa utgångspunkter föreslås i promemorian all jämkningsregeln utformas så att jämkning skaU ske om skäl härför föreligger med hänsyn till brottets beskaffenhet eller den tilltalades personliga och ekonomiska förhåUanden.

Jag delar uppfattningen alt nu gällande princip om ersättningsskyldighet mot statsverket bör behållas. Det synes i flertalet fall påkallat att åtminstone i viss utsträckning ta den dömdes betalningsförmåga i anspråk. Den nuvarande huvudregeln bör alltså inte ändras. Emellertid bör i enlighet med vad som har föreslagits i promemorian möjligheterna alt helt eller delvis efterge ersättningsskyldigheten vidgas.

När bestämmelsen i 31 kap. 1 § fick sin nuvarande utformning underströk jag särskilt att den tilltalade inte bör åläggas en betalningsskyldighet som inte är rimlig i förhållande till hans betalningsförmåga. Jag ansåg därför påkallat att jämkningsmöjlighelerna vidgades något (jfr prop. 1969: 156 s. 24). När nu en samordning av reglerna om återbelalningsskyldighet i fråga om all kostnad som har utgått av allmänna medel föreslås, är det viktigt att den dömdes betalningsförmåga tas i anspråk inom rimliga gränser. Det måste emellertid också understrykas att det inte bör komma i fråga att ålägga den dömde en återbelalningsskyldighet som kan försvåra hans återanpassning till samhället. Självfallet bör t. ex. den som döms tUl en längre frihetsberövande påföljd i regel inte åläggas någon sådan skyldighet.

Av vad jag nu anfört följer att domstolarna när de bedömer om och i vilken mån ersättningsskyldighet bör komma i fråga skall ha möjlighet att anlägga kriminalpoliliska synpunkter så att betalningsskyldigheten ses som ett led i samhällets reaktionssyslem. När domstolarna tar ställning tUl frågan om återbelalningsskyldighet skall detta sålunda ske med beaktande av den påföljd som bestämts för brottet. Därvid bör tUlses att betalningsskyldigheten och påföljden tillsammans utgör en lämplig reaktion för brottet.

Prop. 1972:4 268

Vad jag nu har anfört innebär alt återbetalningsskyldigheten alltid bör anpassas till den dömdes personliga och ekonomiska förhåUanden. En särskild garanti härför kan uppnås genom en hänvisning till bestämmelserna om koslnadsbidrag vid rättshjälp. Jag föreslår därför att återbelalningsskyldighet inte i något fall får åläggas med högre belopp än som motsvarar det för den dömde gällande maximibeloppet enligt rättshjälpsreglerna.

Förslaget i promemorian beträffande rättshjälp under förundersökning har allmänt godtagits av remissinstanserna. För egen del ansluter jag mig tUl vad som anförts i promemorian i denna del. Jag förordar alltså att rättshjälp under förundersökning skall avse ersättning till offentiig försvarare. I den mån bevisupptagning inför domstol förekommer under förundersökning bör kostnaden förskotteras av allmänna medel. I övrigt bör rättshjälp utgå först sedan åtal har väckts för brottet

19.6 Frikänd tiUtalads rättegångskostnad

I 31 kap, 2 § RB finns bestämmelser om frikänd tiUtalads rättegångskostnad. Enligt dessa bestämmelser kan rätlen tUlerkänna frikänd tilltalad ersättning av allmänna medel för hans kostnad för försvarare, vittne, sakkunnig eller annan bevisning, delgivning, utskrift av rättens protokoll, dom eller annat dylikt, om kostnaden skäligen varit påkaUad för alt tillvarata hans rätt Vidare kan rätten tillerkänna honom ersättning för hans inställelse vid rätten. En grundläggande förutsättning för att ersättning skall kunna utgå är att åklagaren har väckt talan ulan sannolika skäl eller det eljest på grund av omständigheterna i målet förekommer synnerlig anledning därtill. Om åtal avvisas eller avskrivs, kan den tilltalade, om skäl är därtUl, tUlerkännas ersättning för kostnad som anges i paragrafen.

Bestämmelsen i 31 kap. 2 § RB infördes i samband med balkens tillkomst och innebar då en vidgniug av den frikändes möjligheter att få sina kostnader ersatta. I 1958 års betänkande om rättegångshjälp tog rättegångskommitlén upp frågan om en ytterligare vidgning. Kommittén menade att den nuvarande bestämmelsen är alltför restriktiv och ibland kan leda till stötande resultat och föreslog som ny huvudregel att rätten i mål vari åklagare för talan skaU kunna tUlerkänna frikänd tilltalad ersättning av aUmänna medel för hans rättegångskostnad, utom i fall då den tUltalade genom sitt förfarande gett skälig anledning till åtalet eller försvårat sakens utredning. Huvudregeln föreslogs gälla för de kostaader som f. n. kan ersättas med undanlag för försvararkostnad och kostnad för den tiUtalades inställelse. I fråga om de undantagna kostnaderna föreslogs ersättningsrätt endast om synnerlig anledning föranleder det.

Prop. 1972: 4 269

Vid remissbehandlingen av kommittéförslaget godtogs den föreslagna nya bestämmelsen i aUmänhet. Flera remissinstanser ansåg emellertid att kommittéförslaget fått en avfattning som gjorde alt rätlen till ersättning fortfarande skuUe bli snävt begränsad.

Vid 1969 och 1970 års riksdagar har frågan om ändring i 31 kap. 2 § behandlats. Riksdagen har därvid uttalat bl. a. alt bestämmelsen bör ges en för den tUltalade generösare avfattaing (ILU 1969: 45, rskr. 1969: 425 och ILU 1970: 26, rskr. 1970: 150).

I promemorian har föreslagits att 31 kap. 2 § ändras så att den medger rätt till ersättning i störte utsträckning än f. n. Enligt förslaget, som utformats med huvudregeln enligt rätlegångskommilténs förslag som förebUd, skall ratten kunna tillerkänna frikänd tilltalad ersättning av allmänna medel för rättegångskostnad i den mån kostnaden skäligen varit påkallad för att tUlvarata hans rätt. Däremot föreslås ingen motsvarighet till kommitténs undantagsbestämmelse för faU när den tilltalade gett skälig anledning tUl åtalet eller försvårat sakens utredning. De kostaader som enligt promemorieförslaget skall omfattas av bestämmelsen är kostnad för vittne eller för annan bevisning under förundersökningen eller i rättegången än sakkunnig, kostnad för delgivning och för utskrift av protokoll och annat dylikt och dessutom kostnad för inställelse vid rätten. Beträffande kostnad för försvarare eller sakkunnig föreslås att nuvarande regel behålls i sak oförändrad.

Vid remissbehandlingen har den föreslagna vidgningen av ersällningsrällen allmänt tUlstyrkts eller lämnats ulan erinran. Många remissinstanser förordar emellertid att den nya huvudregeln skall gälla även försvarar- och sakkunnigkoslnad.

Den nuvarande regeln i 31 kap. 2 § om frikänd tilltalads rätt till ersättning för rättegångskostnad är inte heller enligt min uppfattning tillfredsställande. Som den är utformad torde den medge rätt lill ersättning endast i sällsynta undantagsfall. Erfarenheterna har också visat att del är utomordentligt ovanligt alt den tilltalade ens begär någon ersättning. Även om det på grand av reglerna i RB om offentlig försvarare och om bevisning som förskolleras av allmänna medel förekommer tämligen sällan alt den som har frikänts har haft några särskilt kännbara kostnader är det enligt min mening från principiell synpunkt oriktigt alt fömtsältningarna för rätt till ersättning är så snävt begränsade. Utgångspunkten bör vara att den som frikänns skaU hållas i görligaste mån skadeslös för kostnad som har varit nödvändig för att tillvarata hans rätt Jag förordar alltså att rätten till ersättning vidgas.

Den regel som har föreslagits i promemorian för vittneskostnad m. m. bör enligt min mening godtas. Som enda föratsättning för ersättningsrätt bör alltså gälla att kostnaden har varit skäligen påkallad för alt tUlvarata den misstänktes rätt

I promemorian har som nämnts föreslagils att nuvarande regel bör

Prop. 1972: 4 270

behållas i fråga om kostnad för försvarare och för sakkunnig. Som skäl mot en vidgad ersättningsrätt beträffande försvararkostnad framhåUs att bestämmelsema som ger tUltalad möjlighet att få offentlig försvarare och att därigenom undgå sådan kostnad torde täcka flertalet fall när försvarare har varit nödvändig. Vidare sägs att den nuvarande bestämmelsen torde vara fullt tUlräcklig för återstående fall. I fråga om sakkunnigkoslnad pekas i promemorian på bestämmelsen i 40 kap. 17 § att kostnad för sakkunnig som på den misstänktes begäran har utsetts av rätten förskolleras av allmänna medel. Härigenom reduceras det praktiska behovet av att låta ersättningsregeln omfatta denna kostnad.

Som jag har nämnt kritiseras promemorians ståndpunkt beträffande nu berörda kostnadsposter i ett flertal remissyttranden. Även om frågan om en vidgad rätt till ersättning för försvararkostnad och sakkunnig-kostaad inte praktiskt har särskilt stor betydelse anser jag det principiellt riktigast att samma regler skall gälla för dessa kostnader som för övriga kostnadsposter. Fall kan tänkas då den nuvarande mer begränsade ersättningsregeln leder tUl slötande resultat Jag förordar alltså att förutsättningarna för rätt tUl ersättning skall vara desamma för alla ersättningsgilla kostnadsposter.

Beträffande andra kostnader än dem som har lagits upp i promemorieförslaget t ex. kostnad för förlorad arbetsförtjänst eller för annan skada med anledning av rättegången, anser jag att något ställningslagande inte bör ske i detta sammanhang. Frågan hänger intimt samman med frågan om omfattningen av ersättningsrätten för den som har drabbats av ett oriktigt frihetsberövande. När den särskUda utredning som sysslar med sistaämnda fråga har slutfört sitt arbete torde ställning få tas tiU om frikänd tilltalad bör kunna få ersättning också för andra kostnader än dem som nu anges i 31 kap. 2 § RB.

19.7 Konsultation

I promemorian föreslås att en kortare rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd skall kunna lämnas mot en enhetsavgift om 50 kr. Denna avgift skall i speciella fall kunna nedsättas eller helt efterges. Konsultation får enligt förslaget lämnas av tjänsteman vid allmän advokatbyrå, advokat och annan som av rättshjälpsmyndighet förklarats behörig alt ge konsultation. Konsultation skaU få ges ulan ansökan om rättshjälp och ulan att något biträdesförordnande behöver meddelas. Ersättningen för konsultation skall utgå med 50 kr.

De föreslagna bestämmelsema om konsultation har i aUmänhet tUlstyrkts eUer lämnats utan eriman under remissbehandlingen. I några remissyttranden diskuteras konsultationsavgiftens storlek och svårigheten alt avgöra om konsultationen i det enskUda fallet lämnas inom ramen för rätlshjälpssystemet. Det har också under remissbehandlingen

Prop. 1972: 4 271

anmärkts att konsultationsarvodel har blivit alltför fixerat och att bestämmelserna inte medger en smidig övergång från konsultation tiU fortsatt rättshjälp.

Det torde finnas ett påtagligt behov av en sådan rådgivningsverksamhet som avses i promemorieförslaget. I dagens komplicerade samhälle ställs människor ofta inför situationer i vilka de behöver juridiskt biträde av ett eller annat slag. Den biträdeshjälp som behövs kan vara omfattande, men ofta rör det sig inte om mer än en upplysning om ett visst rättsligt förhåUande, en granskning av eller hjälp med att upprätta ett avtal i något allmänt förekommande kontraktsförhållande, t. ex. avbetalningsköp eller hyra, ett besked om hur man skall klaga över visst beslut eller annan därmed jämförlig åtgärd som kan klaras av på förhållandevis kort tid. Ett mått på behovet av sådan rådgivning får man genom den i promemorian redovisade undersökningen. Enligt denna undersökning skulle genom reformen antalet konsultationer komma att öka från 23 000 tUl cirka 45 000.

Den form av rådgivningsverksamhet som jag nu har beskrivit förekommer f. n. inom rättshjälpens ram på rättshjälpsanstalterna och enligt jämtiandssystemet. För dem som inte tillhör kategorin mindre bemedlade är emeUertid dessa möjligheter till rådgivning slängda.

Det torde vara ett känt förhållande alt allmänheten, framför allt i mindre angelägenheter, drar sig för att anlita advokat. Det främsta skälet lill delta torde vara kostnaderna. I stället försöker man lösa problemen på egen hand eller-vänder sig till juridiska byråer av olika slag i förhoppning att kostnaderna där skall vara lägre än hos advokat. Inte sällan är emellertid sistnämnda form av juridiskt bistånd både dyr och dålig. Denna obenägenhet hos allmänheten att anlita kvalificerad hjälp kan sedan leda till tidsödande och dyrbara tvister inför domstol eller annan myndighet, tvister som ofta kunnat undvikas om vederbörande från början sökt rådgivning hos någon sakkunnig person. Det är mot denna bakgmnd angeläget att rättshjälpen innefattar möjlighet till konsultation hos privatpraktiserande jurist eller tjänsteman på allmän advokatbyrå. Denna möjlighet bör stå öppen för alla rättssökande, oavsett om de i övrigt kan få rättshjälp eller inte. I sakens natur ligger dock att t ex. juridiska personer inte torde utnyttja möjligheten till konsultation inom rättshjälpens ram i någon nämnvärd utsträckning. För att å andra sidan allmänheten verkligen skall utnyttja möjligheten till konsultation bör denna form av rättshjälp lämnas mot en fast avgift och konsultationsförfarandet bör göras enkelt. Bestämningen av konsultation lill kortare rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd är enligt min mening lämplig. Den närmare bestämningen av vad som skall innefattas i begreppet konsultation torde få överlämnas åt tillämpningen. Konsultationsavgiflen bör bestämmas till samma belopp som grundavgiften vid allmän rättshjälp, dvs. f. n. 50 kr. En på detta sätt bestämd

Prop. 1972: 4 272

avgift torde utgöra skälig ersättning även för rättshjälp som endast består i kortare rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd. Liksom grundavgiften bör konsultationsavgiflen vara indexreglerad samt bör kunna sättas ned eller helt efterges om särskUda skäl föreligger.

Beträffande frågan när konsultation skall anses lämnad inom ramen för rätlshjälpssystemet, får jag hänvisa till vad som anförs i avsnittet om förfarandet.

Som nyss anförts rör sig en konsultation ofta om ganska enkla förhållanden. Ändå måste konsultationen betraktas som en kvalificerad arbetsuppgift. Detta beror på att vilket rättsligt problem som helst kan komma upp som ett konsultationsärende. Den som ger konsultationen måste därför spela över ett stort register och ha erfarenhet från många olika rättsområden. DärtiU kommer att de råd och upplysningar som ges under konsultationen ofta får stor betydelse för hur ärendet kommer alt utvecklas. Ett felaktigt besked vid en konsultation kan inte bara ådra det allmänna och den enskilde rättssökande onödiga kostnader utan kan också leda till rättsförlust. Mot bakgrunden härav ligger det nära till hands att begränsa kretsen av dem som får lämna konsultation. Kvalitetskravet blir enligt min mening bäst tillgodosett om det bara blir jurist vid allmän advokatbyrå och de privatpraktiserande advokaterna och deras biträdande jurister som får ge konsultation. En sådan lösning medför också den fördelen att man slipper från ett ganska komplicerat auklorisationsförfarande.

Som flera remissinstanser har påpekat är del viktigt alt en smidig övergång kan ske från konsultation till vanlig rättshjälp. Det är ju sällan möjligt att på förhand avgöra om rätlssökandens behov blir tillgodosett enbart genom konsultation eller om ärendet blir mera vidlyftigt Problemet kommer i viss mån i ett annat läge med en ordning som innebär all rättshjälp får meddelas ulan beslut av rättshjälpsnämnden försåvitt någon subvention av det allmänna inte kommer i fråga. En sådan delegation föreslås gäUa för jurister vid de aUmänna advokatbyråerna saml de privatpraktiserande advokaterna och deras biträdande jurister. Från administrativ synpunkt talar vissa skäl för att tillämpningsområdet för konsultation bUr detsamma som för den rättshjälp som ges ulan föregående nämndbeslut. Även från denna synpunkt finns aUtså skäl att begränsa kretsen av dem som får ge konsultation.

Det sagda innebär inte att annan än jurist vid allmän advokatbyrå eller privatpraktiserande advokat och dennes biträdande jurist skulle vara förhindrad all ge rättshjälp som bara innebär allmän rådgivning. Vad som krävs i sådant fall är beslul om rättshjälp av rätlshjälpsnämnden. När det gäller det rättsliga bistånd som intresseorganisationerna ger sina medlemmar finner jag det dock naturligt alt organisationen själv svarar för den service som det innebär att lämna råd i rättsliga angelägenheter och att samhällets rättshjälp kopplas in först om ärendet leder längre än till en konsultation.

Prop. 1972: 4 273

På grund av det anförda föreslår jag särskilda bestämmelser om konsultation som innebär att sådant rättsligt bistånd får lämnas ulan beslut från rättshjälpsnämndens sida av jurist vid allmän advokatbyrå eller enskilt verksam advokat eller dennes biträdande jurist mot en enhetsavgift motsvarande 1/125 av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring jämnad till närmast lägre tiotal kronor eller f. n. 50 kr. Avgiften skall av biträdet kunna nedsättas eller helt efterges, varvid ersättningen lill biträdet i motsvarande mån får utgå av allmänna medel.

19.8 Taxor och normalarvoden

Rältegångsbiträde enligt LFR är berättigad till arvode för det arbete han har nedlagt på rättegången och för tidsspillan i samband med inställelse vid rätten samt gottgörelse för nödvändiga utgifter. Vid begäran om ersättning bör redogörelse lämnas för det arbete och de utgifter som uppdraget har medfört Arvode och övrig ersättning skall fastställas var för sig. Arvodet skall bestämmas lill det belopp som med avseende på det arbete och den tidsspillan uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har ulförts samt övriga omständigheter kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget. Vid bestämmande av ersättning för ulgifler och tidsspillan bör hänsyn las lUl inställelse vid rätten samma dag i annat mål. Har talan väckts eller fullföljts utan skäl kan, om biträdet har brustit i nödig aktsamhet, ersättningen till honom efter omständigheterna nedsättas under vad som annars bort utgå eller också biträdet förklaras inte äga rätt till ersättning. Arvode till offentiig försvarare för arbete och tidsspillan samt ersättning för kostnad utgår efter vad rätlen prövar skäligt. Sedvanliga ersättnings-normer tillämpas när ersättning skall beräknas åt advokat, som har lämnat rättshjälp enligt jämtlandssystemet.

Enligt promemorieförslaget skall biträde eller offentlig försvarare som inte är tjänsteman vid allmän advokatbyrå ha rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och ullägg som uppdraget har krävt Till ledning för bestämmande av ersättningen skall finnas taxa, som fastställs av Kungl. Maj:t eUer, efter bemyndigande av Kungl. Maj:t, centralmyndigheten. Har biträde eller offentlig försvarare genom försummelse föranlett att kostnaden för rättshjälpen blivit större än den bort bli, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande..

I promemorian understryks all en utbyggnad av rättshjälpen ställer krav på en effektiv kontroll över det allmännas kostnader för den biträdeshjälp som ställs till förfogande. I promemorian anförs att samhällets kostnader för den processuella rättshjälpen har ökat mycket kraftigt under senare år samt alt en effektiv kostnadskontroll i sista hand förutsätter etl annat system än det nuvarande för beräkning av arvode lill biträde och offentlig försvarare och att det nya systemet bÖr bygga på taxor.

Prop. 1972: 4 274

I promemorian framläggs vissa riktiinjer för ett taxesystem. Taxorna bör enligt promemorian utformas som normalarvoden som kan frångås såväl i höjande som i sänkande riktning. Det finns en räd ärenden som normalt kräver en tidsmässigt begränsad arbetsinsats och för vUka normalarvoden bör kunna fastställas, framför allt ärenden på det ulomprocessuella området, domstolsärenden och ärenden inom förvaltningsrätten. I promemorian nämns sådana ärenden som upprättande av olika slags köpeavtal, bl. a. om fast egendom, hyresavtal och skuldebrev samt ärenden om adoption, äktenskapsförord och testamente. I fråga om mål vid domstolarna pekas i promemorian på mål om lagsökning och betalningsföreläggande samt gemensamma ansökningar om hemskillnad och äktenskapsskillnad. Det anses inte vara uteslutet att schablonisera också arvodena i stämningsmål om hemskillnad och äktenskapsskillnad. Även andra familjemål t. ex. faderskapsmål och bördsmål, anses kunna komma i fråga. För brottmålens del nämns de mål där den tUltalade erkänner vad åklagaren har lagt honom tiU last.

I promemorian framhålls att ett taxesystem enligt de angivna riktlinjema kommer att omfatta i huvudsak endast mindre mål och ärenden och att det i och för sig är önskvärt alt schabloniseringen kan utsträckas även till andra grapper av mål och ärenden. Någon lämplig metod för en sådan utbyggnad av taxesystemet finns dock inte enligt promemorian.

Vid remissbehandlingen har genomgående understrukits behovet av en effektiv kostnadskontroll vid en utbyggnad av rättshjälpen. Förslaget om att införa ett syslem med normalarvoden har lämnats utan erinran av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Några av dessa remissinstanser finner del önskvärt med en utvidgning av det i promemorian föreslagna taxesystemet.

Av de remissinstanser som intar en tveksam eller kritisk attityd till förslaget anser några alt man bör närmare undersöka hur de rekommendationer om normalbelopp, som förekommer vid domstolama, följs innan ell system med normalarvoden införs. Andra framhåller att det är omöjligt att i en taxa la hänsyn till alla de faktorer som bör påverka arvodet. I några av de sistnämnda yttrandena förordas att anvisningar i form av rekommendationer meddelas till ledning för arvodesprövningen.

Som närmare skall utvecklas i det följande kommer rätlshjälpsreformen att medföra en väsentlig ökning av antalet rättshjälpsärenden och del allmännas utgifter för rättshjälpen. Det är därför nödvändigt att del nya rätlshjälpssystemet innefattar en så effektiv kontroll över kostnaderna som möjligt. En sådan kontroll är naturligtvis betydelsefull inte bara för statsverket utan även för den som har rättshjälp och skall bidra till kostnaderna eller som drabbas av ålerbetalningsskyldighet mot statsverket.

Den ojämförligt största delen av rättshjälpskostnaderna utgörs av ar-

Prop. 1972: 4 275

vode till biträde eller offentlig försvarare och det är därför naturligt att dessa kostnader tUIdrar sig det största intresset från kostnadskontrollsynpunkt. Enligt gällande ordning bestäms arvodet som ett konkret arbetsvederlag i det enskilda fallet. Hänsyn las därvid till uppdragets omfattning och svårighetsgrad, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt övriga omständigheter. Någon erinran mot dessa materiella regler för arvodesbestämningen kan inte göras. Biträdet skall givetvis ha rätt till skälig ersättning för sitt arbete.

Om sålunda någon erinran inte kan göras mot innebörden av de gällande materieUa reglerna torde det finnas skäl till kritik mot den nuvarande metoden för arvodesprövningen. Utgångspunkten är f. n. det belopp som biträdet anser vara skäligt och som han begär i ersättning. På grundval av kostnadsräkningen, som i aUmänhet är tämligen kortfattad, och sin kunskap om biträdets arbetsinsats, har vederbörande myndighet att göra en rent skönsmässig bedömning av arvodets skälighet. Det är svårt att göra denna skönsmässiga bedömning bl. a. därför att en betydande del av biträdets arbete inte kan iakttas direkt av vederbörande myndighet I fråga om t. ex. biträdets arbete vid förlikningsförhandlingar och vid konferenser med huvudmän och vittnen finns inget annat underlag för bedömningen av arbetsinsatsen än biträdets egna uppgifter. Dessa svårigheter att värdera ett biträdes arbetsinsats i ett mål eller ärende leder naturligtvis till ett betydande mått av osäkerhet, som i sin tur medför att den prövande myndigheten blir benägen alt godta det begärda arvodet. Stockholms rådhusrätt framhåller i sitt remissyttrande att nedsättning av ett biträdes arvodesanspråk i själva verket torde ske först om rätten anser sig kunna visa att det är oskäligt. Denna uppfattning bestyrks av en undersökning angående ersättning tUl offentUga försvarare som vidtagits inom justitiedepartementet (jfr bil. 4). Undersökningen visar att nedsättning av de offentliga försvaramas ersättningsanspråk förekommer i endast knappt 2 "/o av antalet mål.

Man bör eftersträva en annan metod för arvodesprövningen, en metod som i praktiken verkligen ålägger den som begär ersättning att visa att det av honom begärda arvodet är skäligt. En sådan metod torde förutsätta ett laxesystem som komplement till de gällande ersättningsreglerna. Taxorna bör ses som utgångspunkter eller riktpunkter vid arvodesprövningen. Avvikelse bör kunna ske från dessa riktpunkter i den mån den arvodesberättigade visar att detta är befogat Genom att möjlighet ges till avvikelser i höjande men även i sänkande riktning bör det enskilda biträdets arbetsinsats kunna beaktas i skälig omfattning och ett laxesyslem följaktiigen kunna förenas med principen om skälig ersättning för ulfört arbete. I enlighet med vad som föreslagits i promemorian och godtagits av flertalet av de remissinstanser som har berört frågan förordar jag alltså att ett system med taxor införs i del nya rättshjälps-systemet Genom ett sådant system torde också större enhetlighet kunna uppnås vid arvodesprövningen.

Prop. 1972: 4 276

De olika slag av taxor som har diskuterats i promemorian är saklaxor, värdetaxor och tidslaxor. Med saktaxor avses då att normalarvoden bestäms för sådana grupper av mål och ärenden som nonrialt kräver en tidsmässigt begränsad och på förhand förutsebar arbetsinsats av biträdet. Värdetaxor innebär att arvodet ställs i relation tUl den rättssökandes ekonomiska intresse i sakens utgång. Sådana taxor förekommer på sina håll utomlands, bl. a. i Danmark. Genom tidstaxor beräknas advokalarvo-dena efter tidsåtgången i det enskUda fallet Tidstaxor används i stor utsträckning i Norge. De i promemorian angivna riktlinjerna för ett taxesystem grundar sig på saklaxor. I promemorian har också övervägts frågan om en utbyggnad av taxesyslemet genom värdelaxor eller tidstaxor, men sådana taxor har inte ansetts böra komma tiU användning.

Fördelama med saktaxorna är att man får eh bestämd riktpunkt för arvodesprövningen. I den mån avvikelse bör ske från normalarvodet blir det den arvodesberättigade som får visa att det aktuella målet eller ärendet inte är ell normalfall utan har medfört väsentligt mer arbete än normalt eller har varit särskUt komplicerat eller besvärligt Genom sådana taxor kommer också de biträden som, är skickligare än genomsnittet att gynnas jämfört med de jurister som är mindre skickliga. Ett syslem med renodlade saklaxor kan emellertid endast komma till användning för sådana grupper av mål och ärenden där biträdels arbetsprestationer normalt kan fömtses. Får saktaxorna etl för vitt tillämpningsområde blir man tvingad till ideliga avvikelser från nörmalbeloppen. Taxornas värde kommer då att reduceras avsevärt.

Inom justitiedepartementet har nyligen företagits vissa undersökningar beträffande arvodena lill biträden vid fri rättegång och offentliga försvarare. Undersökningarna har haft till syfte alt söka belysa i vad mån speciella grupper av mål vid domstolarna, som är lämpade för en fast arvodessätlning, kan särskiljas samt hur antalet mål och kostnaderna inom sådana grupper förhåller sig tUl det totala antalet mål där ersättning utgått av allmänna medel resp. liU den ersättning som totalt har utgått av allmänna medel. Undersökningen har avsett tvistemål med fri rättegång och brottmål i vilka offentlig försvarare har förordnats.

För tvistemålens del har samtiiga domar under år 1970 gåtts igenom vid åtta tingsrätter. Undersökningen visar all i mål om gemensam ansökan om hemskillnad och äktenskapsskillnad arvodet i det stora flertalet fall är förhållandevis enhetligt. Arvodena varierar i dessa fall inom en ram på 100 kr. Domarna i mål om gemensam ansökan uppgår till drygt hälften av totala antalet undersökta tvistemålsdomar och arvodena i dessa mål utgör omkring 35 o/o av den biträdesersättning som totalt har utgått av allmänna medel. I stämningsmål om hemskUlnad och äktenskapsskillnad är arvodet lill biträdel tämligen enhetiigt i betydligt mer än hälften av antalet fall. Arvodena varierar i dessa fall inom en

Prop. 1972: 4 277

ram på 150 kr. Domarna i stämningsmålen utgör omkring 30 »/o av totala antalet undersökta tvistemålsdomar och arvodena i dessa mål utgör omkring 30 "/o av den biträdesersättning som totalt har utgått av allmänna medel. Utöver nu angivna målgrupper är enligt undersökningen arvodet relativt enhetligt också i fråga om bördsmål och mål av tredskodomstyp. Nu angivna måltyper kan beräknas täcka omkring 70 o/o av den bilrädesersättaing som sammanlagt utgår av allmänna medel enligt LFR.

Undersökningen av ersättningarna tUl offentliga försvarare har redovisats i en särskild promemoria, vilken torde få fogas tiU detta protokoll. som bilaga 4. Undersökningen, som utförts av en särskUd arbetsgrupp, visar ett starkt samband mellan arvodet och förhandlingsliden i domstolen, åtminstone i mål med en förhandlingstid av högst fyra timmar. För dessa mål bör sålunda fiimas goda möjligheter att sätta en läxa där ersättningen i princip ställs i relation till förhandlingstiden vid domstolen. En laxesättning som avser mål med högst fyra timmars förhand-, lingstid skulle enligt undersökningen täcka 60 o/o av totalkostnaderna för offentiig försvarare och 82 o/o av antalet mål med offentlig för- . svårare.

Innan liUämpningsområdet för taxor i fråga om ersättning lill biträde och offentlig försvarare kan slutligt fastställas bör ytterUgare, mera detaljerade undersökningar ske. Vid dessa undersökningar bör bl. a. utredas på vilka områden på det ulomprocessuella planet och på förvaltningssidan saklaxor kan fastställas. Som framhålls i promemorian torde i inte obetydlig omfattning normalarvoden kunna fastställas för sådana ärenden. Ytterligare undersökningar krävs givetvis också för alt bestämma taxornas storlek och föratsättningarna för avvikelse från taxa.

Genom nyligen vidtagna ändringar i RB och i lagsökningslagen (1946: 808) har genomförts en ordning som innebär att ersättning för inkassokostnad och kostnad i mål om betalningsföreläggande skall bindas tUl en i författning fastställd taxa. Taxoma finns angivna i kungörelsen (1971: 319) om ersättning för inkassokostnad och kostnad i mål om betalningsföreläggande. Dessa taxor kommer givetvis att gälla även på rätlshjälpsområdet I fråga om kostnad i lagsökningsmål anförde jag i prop. 1971: 105 att skäl i och för sig kunde, åberopas för en motsvarande specialreglering. Jag ansåg emellertid det praktiska behovet av en sådan reglering vara mindre samtidigt som utrymme behövdes för en mera differentierad ersättning. Jag förutsatte att domstolarna i lagsökningsmål kommer att bestämma kostnaderna med beaktande av de synpunkter som bör vara vägledande vid fastställande av den ersättning som skall utgå i mål om betalningsföreläggande. Mot denna bakgrund anser jag inte att det på rätlshjälpsområdet f.n. behövs en särskild taxa för kostnad i lagsökningsmål.

Som framgår av det anförda torde taxor i fråga om tvistemål, utom-

Prop. 1972: 4 278

processuella ärenden och förvaltningsärenden få konstrueras som en saktaxa medan taxan för offentiiga försvarare i princip synes böra bygga på förhandlingsliden vid domstolen.

Beträffande metoden för alt faststäUa saktaxor bör, såsom uttalas i promemorian, utgångspunkten vara den arbetstid som genomsnittsadvo-katen har all lägga ned på ett genomsnittsärende inom varje kategori.

Den använda arbetstiden torde få räknas fram genom särskUda underr sökningar. Härvid får främst erfarenhetema från rättshjälpsanstalterna ge vägledning. Längre fram får även material från de allmänna advokatbyråerna beaktas. Givetvis bör tUlgängligt material från de enskUda advokaternas verksamhet också komma till användning. I en processuell angelägenhet får i arbetstiden inräknas såväl tiden för förberedande arbete som liden för, förhandling. Däremot är det uppenbart all vid lidsberäkningarna någon hänsyn inte kan tas till tidsspillan, eftersom del inte är möjUgt alt på förhand avgöra omfattningen av den spilllid som kan uppkomma. Ersättning för tidsspillan synes i stället kunna ersättas efter särskilda schabloner.

Av stor betydelse både när det gäller saktaxor och taxor för ersättning lill offentlig försvarare är den ersättning per timme som får anses skälig. Utgångspunkten bör därvid vara den genomsnittliga kostnaden per timme för advokatverksamheten. Självkostnadema vid rättshjälpsanslalterna och sedermera de allmänna advokatbyråerna torde få tUlmätas stor betydelse. Med kostnader avses samtliga kostnader för verksamheten med undantag för sådana direkta utlägg som görs i del enskilda målet eller ärendet, t. ex. utgifter för resa och uppehälle, och som f. n. vid arvodesbestämningen skall fastställas särskilt för sig enligt 14 § första stycket LFR.

Jag har tidigare anfört att normalarvodena bör ses som riktpunkter vid arvodesprövningen. Som framhålls i promemorian är det uppenbart all betydande variationer kan förekomma inom varje grupp av ärenden som omfattas av en saklaxa. Även genomsnittligt sett enkla domstolsärenden, förvaltningsärenden och ärenden på det ulomprocessuella planet kan då och då visa sig vara omfattande och komplicerade. Detta förhållande är ännu mera påtagligt i fråga om familjemålen. Det arbete biträdet kan få lägga ned på dessa mål kan variera avsevärt När det gäller brottmålen kan omständigheterna vara sådana att det knappast kan råda någon ovisshet om påföljden. I andra fall kan påföljdsfrågan vara tveksam och kräva en helt annan arbetsinsats från biträdets sida. A andra sidan kan ett mål eller ärende stundom visa sig vara särskilt enkelt och okomplicerat. Arvodet lill biträdet eller försvararen för hans arbete med visst mål eller ärende bör alltså som redan nämnts kunna höjas och sänkas i förhållande till normalarvodet. Smärre variationer i förhållande lill genomsniltsärendet bör dock inte beaktas. I den mån biträdel anser alt det aktuella målet eller ärendet

Prop. 1972: 4 279

inte är etl normalfall utan har medfört väsentligt mer arbete än normalt eller har varit särskilt komplicerat eller besvärligt får han i sin kostnads-räkning redogöra för de särskUda omständigheter som gör all taxan bör frångås. Ä andra sidan har han att vid sin debitering beakta att målet eller ärendet kan ha varit så enkelt alt ersättningen inte bör motsvara normalarvodet. Arvode bör vidare självfallet kunna jämkas om uppr draget inte har fullgjorts på ett tillfredsställande sätt.

Några remissinstanser har ansett det önskvärt med en utbyggnad av taxesystemet. De möjligheter som står till buds är värdetaxor och tidslaxor.

Värdelaxorna bygger på den tanken alt sakens vikt från ekonomisk synpunkt har betydelse för biträdets arbetsinsats och det ansvar han ådrar sig och att därför tvisteföremålets värde bör kunna bilda utgångspunkt vid arvodesberäkningen. Taxoma medför att man får ett rimligt förhållande mellan tvisteföremålets värde och kostnadernas storlek. Dessa grundsatser är i och för sig riktiga. Som framhålls i promemorian kan emellertid befogade invändningar riktas mot värdeprincipen. Någon exklusiv tiUämpning av denna princip kan naturligtvis inte ske. En sådan tillämpning skuUe i många faU kunna leda tUl stötande resultat. En tvist om stora belopp kan vara av mycket enkel beskaffenhet medan omvänt en tvist om ett mindre värde ofta kan kräva ett betydande och kvalificerat arbete av biträdet. Det synes därför sannolikt alt normalarvoden enligt värdeprincipen skulle få frångås förhållandevis ofta.

Ingen remissinstans har förordat taxor som bygger på värdeprincipen. De skäl som nyss har anförts mot taxor enligt värdeprincipen är också enligt min mening av sådan styrka att en sådan lösning inte bör komma i fråga. En annan sak är att tvisteföremålets värde kan ha betydelse när avvikelse från gällande taxor ifrågasätts.

De remissinstanser som anser det önskvärt med en utbyggnad av taxesyslemet har pekat på möjligheten alt använda tidstaxor. Tidsålgången är givetvis en faktor som måste tillmätas stor betydelse vid alla former av prestationsmätaing. Som jag anfört måste också i ett syslem med saktaxor tidsålgången spela en stor roll. En taxa för ersättning till offentlig försvarare bör också i princip bygga på förhandlingstiden vid domstolen. En renodlad tidstaxa, där,den lotala faktiska tidsålgången efter etl visst pris per tidsenhet bestämmer ersättningens storlek, är emellertid förenad med vissa nackdelar.

Mot renodlade tidslaxor kan sålunda invändas att det biträde som arbetar snabbare och som är kunnigare missgynnas medan den långsamme och mindre kunnige gynnas. Den individuella arbetsprestationen skjuls i bakgrunden. Risk föreligger också för att biträdet kan lägga ned onödigt arbete på sina ärenden. I viss mån kan dessa olägenheter undvikas om möjlighet öppnas att avvika från taxan efter en bedömning i del särskilda fallet. Avvikelse från normaltaxan får emellertid antas ske

Prop. 1972: 4 280

i så många fall att taxan skulle få etl mycket begränsat värde. Jag är sålunda inte beredd att förorda renodlade timlaxor.

I promemorian föreslås att centralmyndigheten skall faststäUa taxorna. Förslaget har allmänt godtagits vid remissbehandlingen. Även enligt min mening är det lämpligt alt den centrala myndigheten på rätlshjälpsområdet faststäUer taxorna. Det är naturligt att samråd därvid kommer att ske med företrädare för advokalväsendet

19.9 De allmänna advokatbyråema

Jag har tidigare anfört att allmänna advokatbyråer bör inrättas i varje län. I samband härmed har jag också angett vissa riktlinjer för utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna.

I det föregående har jag redovisat de riktlinjer som lagts fram i promemorian för uppbyggnaden av de allmänna advokatbyråema. Mot bakgrunden av dessa riktlinjer har statskontoret utarbetat förslag till de allmänna advokatbyråernas lokalisering och storlek. Statskontoret har därvid först gjort en beräkning av den ökning av den ulomprocessuella och processuella rättshjälpen som promemorieförslaget skulle komma att medföra. Allmänna advokatbyråer föreslås bli inrättade, förutom på de orter där rätlshjälpsanstalt redan finns, i Uppsala, Eskilstuna, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Skövde, Falun, Sundsvall, Östersund och Umeå. Statskontorets beräkningar av personalbehovet leder till att antalet jurister bör vara 207. Vid de största byråerna i Stockholm och Solna anges antalet jurister till sammanlagt. 38. Vid byråerna i Göteborg och Malmö beräknas antalet jurister till 18 resp. 14. I övrigt föreslås jurislpersonalen variera mellan tre och åtta jurister. Statskontoret, som framhåller att beräkningen av personalbehovet är schablonmässig, har vid sina beräkningar inte beaktat att advokaterna på de allmänna advokatbyråerna i promemorian förutsätts åta sig en betydligt större andel av uppdragen som offentlig försvarare än rättshjälpsanstaltema gör f. n.

Statskontorets förslag bör enligt promemorian godtas som en utgångspunkt när det gäller att närmare bestämma rättshjälpsorganisationen. Under det fortsatta reformarbetet bör emellertid en detaljerad plan för utbyggnaden upprättas.

Jag har tidigare framhållit att en allmän advokatbyrå i princip bör finnas i varje län. I några län finns f. n. mer än en Tätlshjälpsanstalt men anledning torde saknas att göra någon ändring i fråga om lokaliseringen av de nu befintliga rättshjälpsanslalterna. I övrigt skall enligt riktlinjema i promemorian allmänna advokatbyråer inrättas på tolv platser. Jag kan i princip ansluta mig tiU förslaget. Vid de närmare organi-sationsundersökningär som bör föregå inrättandet av byråerna kan emellertid vissa förändringar visa sig erforderliga. Vid dessa organisa-

Prop. 1972: 4 281

tionsundersökningar bör också en närmare karlläggning ske av behovet av mottagningar utanför byråernas stationeringsorter.

Av stor betydelse för utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna är frågan vilka uppdrag de allmänna advokatbyråerna skall få åta sig. Jag har i det föregående anfört att de allmänna advokatbyråernas verksamhet inte bör vara begränsad tUl sådana fall där rättshjälpen innebär en direkt ekonomisk subvention utan bör avse även sådana klienter inom rätlshjälpsområdet som skaU erlägga ett bidrag som motsvarar kostnaden. Det är vidare enligt min mening angeläget att de allmänna advokatbyråerna kan åta sig vissa uppdrag även utanför rätlshjälpsområdet För ett fritt konkurrensförhållande mellan den enskUda och den allmänna advokatverksamheten är det av stort värde att några mera väsentliga inskränkningar i rätlen att åta sig uppdrag inte ställs upp. SjälvfaUet får dock uppdragen utanför rätlshjälpsområdet inte inlcräkla på de allmänna advokatbyråernas primära uppgift att biträda inom rätlshjälpssystemet. En närmare reglering av dessa frågor torde få göras i instraktion för de allmänna advokatbyråema, varvid en viss inbördes prioritering av de uppdrag som allmänna advokatbyrån får åta sig ulan-för rättshjälpens tillämpningsområde torde få föreskrivas. Enligt min mening bör de fysiska personer som står utanför rättshjälpsområdet ha möjlighet alt utnyttja de allmänna advokatbyråerna. Jag tänker därvid på den kategori som på grund av sina ekonomiska förhållanden inte kan få rättshjälp enUgt departementsförslaget I den mån det blir utrymme därtill bör de allmänna advokatbyråerna därutöver kunna åla sig även andra uppdrag utom rättshjälpsområdet, t. ex. angelägenheter som har samband med näringsverksamhet eller biträde åt ideella föreningar och de dödsbon som föreslås stå utanför rättshjälpens tUlämpningsområde. Om det på något håll kan organiseras deklaralionsservice på aUmänna advokatbyrån bör hinder inte heller föreligga för delta, förutsatt givetvis att verksamheten inte inkräktar på det primära verksamhetsområdet. Del torde få ankomma på chefen för varje allmän advokatbyrå att inom den norm som anges i instraktionen närmare bestämma hur tUlgängliga resurser skall användas utom rätlshjälpsområdet.

I delta sammanhang finns det också anledning uppmärksamma att det även i övrigt på skilda områden kan finnas ett behov av biträde i rättsliga angelägenheter ulan att rättshjälp kan komma i fråga. Jag tänker på sådana uppdrag som god man vid fattigkonkurs, vissa uppdrag som likvidator eller syssloman vid likvidation av aktiebolag eller som förmyndare eller god man enligt föräldrabalken i vissa fall när tUlgångar saknas. Ett praktiskt behov av biträde föreligger också i vissa fall i fråga om bouppteckningar när den avlidne saknar nära anhöriga. I sådana och andra därmed likartade faU kan det vara svårt att få åtgärder vidtagna eftersom ersättning för uppdragen inte kan påräknas. Enligt min mening bör de allmänna advokatbyråerna kunna utnyttjas

Prop. 1972: 4 282

för sådana uppdrag. Även denna fråga bör regleras i instraktion för de allmänna advokatbyråerna.

När det gäller de allmänna advokatbyråernas storlek finns det som jag anfört tidigare skäl alt genomföra utbyggnaden successivt. Svårigheterna att förutse allmänhetens efterfrågan på de allmänna advokatbyråernas tjänster och osäkerheten i beräkningarna av antalet rättshjälpsärenden är omständigheter som bör föranleda alt man till en början går fram med en viss försiktighet. Det är självfallet också av vikt att tjänsterna på de allmänna advokatbyråerna tillsätts med kvalificerad personal. Utbyggnaden får inte ske i sådan takt att delta kvalitetskrav inte kan upprätthållas. För att verksamheten på de allmänna advokatbyråerna skall kunna bedrivas rationellt är det å andra sidan nödvändigt att det inte tillskapas alltför små arbetsenheter. En dimensionering med minst tre heltidsanställda jurister bör enligt min mening ge förutsättning för en godtagbar kontorsorganisalion. I vissa fall kan de allmänna advokatbyråerna givetvis redan från början ges en större kapacitet medan i andra fall erfarenheterna bör avvaktas innan en utbyggnad sker utöver den angivna minimistorleken. Den närmare dimensioneringen bör föregås av en noggrann organisationsundersökning. Vid denna undersökning får göras en närmare kartläggning av de omständigheter som är av betydelse för dimensioneringen, t. ex. befolkningstäthet, antalet privatpraktiserande jurister och antalet domstolar inom verksamhetsområdet Vid dimensioneringen får beaktas inlé bara företagsekonomiska förutsättningar ulan också återverkningarna för de privatpraktiserande juristerna inom området.

Personalen vid en allmän advokatbyrå bör bestå av en chef, anställda jurister och administrativ personal. Det övervägande antalet anställda med juridisk examen vid rättshjälpsahstalterna är f. n. advokater. Bl. a. är samtliga chefer för anstalterna ledamöter av advokatsamfundet. Cheferna för de allmänna advokatbyråema bör uppenbarligen vara advokater. Även övriga jurister på byråerna bör vara advokater, bortsett från sådana som håller på att utbilda sig till advokat.

I sakens natur ligger att man på de allmänna advokatbyråerna måste följa samma regler om god advokatsed som de privata advokatema enligt RB är skyldiga att följa. Advokaterna på de allmänna advokatbyråerna kommer att stå under advokatsamfundels tillsyn och disciplinära myndighet samtidigt som de är underkastade tjänstemannaansvar. I vad mån juristerna på de allmänna advokatbyråerna vid sidan av ämbetsansvar bör vara underkastade disciplinärt ansvar som tjänstemän torde få avgöras i etl senare skede av reformarbetet. Jag vill erinra om att frågan om ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig tjänst är föremål för utredning inom ambetsansvarskommittén.

Verksamheten vid de allmänna advokatbyråema bör bedrivas på samma sätt som advokatverksamhet i övrigt Av stor betydelse är därvid

Prop. 1972: 4 283

att intäkterna i verksamheten ger fuU täckning för kostnaderna. Detta är nödvändigt för att åstadkomma den önskvärda konkurrensen på lika vUlkor mellan de allmänna advokatbyråerna och de privatpraktiserande advokatema. Även från en annan synpunkt är det viktigt att verksamheten vid de allmänna advokatbyråema ger full kostnadstäckning. Som jag tidigare anfört skaU arvoden tUl biträden och offentUga försvarare i stor utsträckning bestämmas efter taxor. Underlag för att bestämma taxorna bör kunna i huvudsak hämtas från de allmänna advokatbyråernas debitering. För att åstadkomma realistiska taxor är del sålunda nödvändigt att aUmänna advokatbyråns debitering ger täckning för alla kostnader i verksamheten.

De allmänna advokatbyråerna skall åta sig uppdrag i första hand inom rätlshjälpsområdet Rättshjälp kan i vissa fall innebära alt det allmänna lämnar en ekonomisk subvention och i andra fall att den rättssökande själv får svara för kostnaderna. De allmänna advokatbyråerna skall också kunna åta sig uppdrag utanför rätlshjälpsområdet Intäkterna i de allmänna advokatbyråernas verksamhet kommer sålunda att bestå i ersättning från staten och från enskUda klienter. I den mån ersättaing skall utgå av allmänna medel bör kostnaden belasta rättshjälpsanslagen. Den kostnadskontroll som utövas inom rätlshjälpssystemet bör i princip avse även de aUmänna advokatbyråerna. När dessa åtar sig uppdrag utom rättshjälpens tillämpningsområde skall de givetvis också tillämpa gällande taxor.

Som jag nämnt förut bör de allmänna advokatbyråerna åla sig vissa uppdrag som god man vid fattigkonkurs m. m. där ersättning för uppdraget ofta inte kan påräknas. Kostnaderna för dessa uppdrag bör redovisas så att de inte påverkar rörelseresultatet i den vanliga verksamheten.

I ett remissyttrande framhålls all del dubbla övervakningssystemet för statligt anställda advokater — genom advokatsamfundet samt genom JK och JO — kan föra med sig problem från bl. a. offentiighels-synpunkt Dessa farhågor är enligt min mening överdrivna. Den föreslagna ordningen innebär inte någon större förändring i förhållande till vad som redan gäller för advokaterna på rättshjälpsanstaltema. Dessa är ju underkastade såväl advokatsamfundets och JK:s särskUda lUlsyn som JK:s och JO:s aUmänna tUlsyn över tjänsteutövningen, och några särskilda problem synes inte ha uppkommit på grund härav. Ett genomförande av förslaget torde komma alt medföra att också centralmyndigheten tilläggs vissa tillsynsbefogenheter över de allmänna advokatbyråerna. Dessa tUlsynsbefogenheter blir en följd av att centralmyndigheten, som närmare utvecklas i det följande, bör ha hand om vissa administrativa uppgifter rörande de allmänna advokatbyråerna. Inte heller denna ytterligare tillsyn kan antas medföra några problem.

I likhet med de nuvarande rättshjälpsanslalterna blir de allmänna

Prop. 1972: 4 284

advokatbyråerna att betrakta som myndigheter i tryckfrihetsförordningens mening. De handlingar som upprättas vid eUer inkommer tUl advokatbyrån blir därmed allmänna handlingar som i princip är offentliga. Vissa inskränkningar i offentligheten är emellertid nödvändiga med hänsyn tiU advokatverksamhelens särskUda karaktär av förtroendeuppdrag. I 26 § första stycket sekretesslagen föreskrivs alt handlingar vid offentiig rättshjälpsanstalt, som rör rättshjälp åt enskUda, inte får utlämnas tidigare än 70 år efter handlingens datum, om inte handlingens ändamål kräver det eller den rätlshjälpssökande samtycker därtill. Någon saklig ändring av vad som sålunda redan gäller torde inte påkallas av reformen. I reglementena för rättshjälpsanstaltema finns intaget bestämmelser om lystnadsplikt och motsvarande torde få föreskrivas i instruktion för de aUmänna advokatbyråerna. Genom bestämmelserna om handlingssekreless och tystnadsplikt får en rättsökandes krav på diskretion antas bli lika väl tUlgodosedda vid en allmän advokatbyrå som hos en enskild advokat

I detta sammanhang kan det finnas skäl all påpeka att sekretesslagstiftningen endast tar sikte på förhållandet mellan myndigheterna och allmänheten. Däremot berörs inte frågan i vad mån en myndighet skall kunna få tillgång till annan myndighets handling. Det anses dock aUmänt att intresset bakom sekretesslagens bestämmelser skall beaktas även om det är en annan myndighet som önskar ta del av viss handling. Kan myndigheterna inte enas ligger det slutliga avgörandet hos Kungl. Maj:t. När det gäller handlingar hos de aUmänna advokatbyråerna är det uppenbart alt intresset av sekretess i ärenden om rättshjälp åt enskilda regelmässigt är sådant att det i praktiken aldrig kan bli aktueUt alt ställa handlingar lUl annan myndighets förfogande. Det sagda gäUer dock självfallet inte övriga organ inom rättshjälpsområdet, dvs. rättshjälpsnämnd och centralmyndighet

Etl par remissinstanser berör frågan om statens ansvar för de anställdas åtgärder. I ett av dessa yttranden framhålls att staten, om beteckningen allmän advokatbyrå skall få användas, bör slå samma ansvar för de anställda juristernas åtgärder som advokatsamfundet gör genom sin ersättningsfond, ev. på så sätl att statsverket bidrar tUl fonden.

Av allmänna kontraktsrällsliga grandsatser torde följa att den som anlitar en advokatbyrå har rätt till ersättning för skada tUl följd av fel eller försummelse som innehavaren eller någon för vilken denne är ansvarig gjort sig skyldig lUl vid utförandet av uppdraget Det sagda torde gälla oavsett om advokatbyrån är statlig, kommunal eller enskild. Den nu föreslagna ordningen innebär inte någon ändring i vad som sålunda redan gäller. Det finns enligt min mening inte behov av att införa några särskilda ansvarsregler beträffande verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna.

Prop. 1972: 4 285

19.10 Rätlshjälpsnämnderna

Jag har i det föregående förordat att de regionala myndigheterna på rättshjälpsområdet skall utgöra i förhållande till de allmänna advokatbyråerna och de privatpraktiserande juristema helt fristående organ och organiseras som särskilda nämnder. Som föreslagils i promemorian bör ordförande och ersättare för ordförande vara lagfama och erfarna i domarvärv. En av dem bör ha erfarenhet från handläggning av förvaltningsmål. De bör utses av Kungl. Maj:l. I nämnden bör vidare finnas två ledamöter jämte ersättare som är lekmän och som utses av centralmyndigheten efter förslag av kommunala organ. I vissa fall kan det dessutom vara av värde att i nämnden deltar företrädare för advokatväsendet. Jag tänker närmast på inlresseprövningen och liknande bedömningar som underlättas om tUlgång finns lill ledamöter med advokaterfarenhet. Rent aUmänt torde det vidare vara av värde att rätts-hjälpsnämndema får en direkt kontakt med advokalväsendet Jag förordar därför att i rättshjälpsnämnd skall ingå två advokater. Dessa bör dock tjänstgöra endast om ordföranden anser del påkallat med hänsyn till ärendes beskaffenhet. En av advokaterna bör vara verksam på allmän advokatbyrå och den andre bör vara privatpraktiserande jurist och utses efter förslag av advokatsamfundet.

Många av de frågor som faller inom rätlshjälpsnämndens kompelens kommer uppenbarligen att bli sådana att något behov av nämndens medverkan i besluten inte föreUgger. I den mån en framställning från sökande, biträde eller annan utan vidare skall bifallas saknas i allmänhet anledning att koppla in nämnden. Nämndens medverkan bör reserveras för fall då det finns anledning anta alt en ansökan eller framställning inte kan bifallas eller i vart fall inte bifallas helt och i övrigt för fall då den aktuella frågan är av större vikt eller har mera principiell betydelse. Ärende om rättshjälps upphörande bör exempelvis alltid avgöras av nämnden. För nämndens verksamhet fordras vidare all någon svarar för del löpande arbetet vid nämnden samt bereder och föredrar de ärenden som skall avgöras av nämnden i dess helhet. Nu nämnda uppgifter kan knappast läggas på någon av nämndledamöterna. Den lämpligaste lösningen synes i stället som tidigare anförts vara alt det vid varje rättshjälpsnämnd inrättas en särskUd tjänst, vars innehavare bör fullgöra dessa uppgifter. Denne tjänsteman måste ha erfarenhet av och vara lämplig för att handha administrativa uppgifter. Uppenbarligen krävs vidare med hänsyn tUl arbetsuppgiftens natur att han har avlagt juridisk examen. Han bör dessutom ha erfarenhet av domstols- eller advokatverksamhet. Den närmare regleringen av frågor om delegation av rättshjälpsnämnds beslutanderätt liksom frågor om delegation av rätt att vidta förberedande åtgärder bör ske i instruktion för rätlshjälpsnämnderna.

Prop. 1972:4 286

I det föregående har jag anfört att det bör övervägas att undanta vissa rättshjälpsfrågor från rätlshjälpsnämndens prövning och i stället förlägga prövningen till den myndighet under vilken ett mål eUer ärende hör, om detta framstår som praktiskt från organisatoriska eller andra synpunkter. I promemorieförslaget görs sådana undantag endast i begränsad omfattning. Dessa undanlag avser kostnad för utredning i mål eller ärende vid domstol samt ersättning för inställelse vid domstol eller annan myndighet Alla de grundläggande besluten enligt den föreslagna rättshjälpslagen skall fattas av rätlshjälpsmyndigheterna. Dessa skall sålunda bl. a. pröva ansökningar om rättshjälp, förordna biträde och offentlig försvarare samt pröva ersättningar tUl sådant biträde. Myndigheterna skall också pröva om beviljad rättshjälp skall upphöra och fatta beslut i alla frågor som rör rättshjälpsavgifterna.

Vid remissbehandlingen har de remissinstanser, som godtar en särskild administrativ organisation, i allmänhet velat göra väsentliga inskränkningar i de regionala rättshjälpsorganens kompelens. De förordar att andra myndigheter, framför allt de allmänna domstolarna, skall ha vikliga beslutsfunktioner i del nya rätlshjälpssystemet

Såvitt gäller rättshjälp i angelägenhet som inte avser rättegång eller förfarande under förvaltningsmyndighet eUer förvaltningsdomstol har remissinstansema genomgående godtagit förslaget i promemorian att denna rättshjälp i sin helhet skall handhas av de .särskUda administrativa rättshjälpsorganen. Som jag redan har nämnt är det av olika skäl knappast möjligt alt låta frågor om rättshjälp i sådana ärenden handhas av andra myndigheter. Jag föreslår sålunda att rätlshjälpsnämnderna skall handha samtliga rättshjälpsfrågor i angelägenheter som inte avser rättegång eller förfarande under förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol.

I fråga om rättshjälp i mål eller ärende vid de allmänna domstolarna vill som nämnts åtskilliga remissinstanser göra mer eller mindre vittgående inskränkningar i de regionala rättshjälpsorganens beslutsfunktioner. Det förordas att domstolarna även i fortsättningen skall utse rältegångsbiträde och offentlig försvarare samt bestämma ersättning till sådant biträde. Däremot har man i allmänhet inte haft någon erinran mot förslaget att de regionala organen skall pröva ansökan om rättshjälp och i förekommande fall fastställa rättshjälpsavgift.

Som tidigare har berörts kommer de nuvarande gränsema mellan den ulomprocessuella och den processuella rättshjälpen att försvinna i del nya rältshjälpssyslemet Med de vidgade möjligheterna till rättshjälp i ulomprocessuella sammanhang finns det anledning anta att rättshjälp i många fall kommer att sökas på ett tidigt stadium även i sådana angelägenheter som sedan kan komma under domstols prövning. En sådan utveckling är f. ö. önskvärd från skilda synpunkter, eftersom en UtomprocessueU förlikning torde underlättas av att rättshjälp

Prop. 1972: 4 287

med biträdesförordnande meddelas i ett tidigt skede. Ansökan om rättshjälp i utomprocessuellt ärende bör som nämnts prövas av rättshjälpsnämnd. Övergår därefter ärendet till rättegång kommer tidigare meddelad rättshjälp att avse även rättegången. Något utrymme för domstolsprövning av rättshjälpsfrågan kommer därför i huvudsak endast att finnas i fall då fråga om rättshjälp uppkommer först i samband med all talan väcks vid domstol. Även i dessa situationer talar emellertid enligt min mening övervägande skäl för att ansökan om rättshjälp prövas av rätlshjälpsnämnderna. Framför aUt önskemålet om en enhetiig praxis leder till att en uppdelning av beslutsfunktionema mellan domstolama och rättshjälpsnämnderna inte bör göras.

Vad jag nu har anfört avser ansökan om allmän rättshjälp. Särskilda synpunkter gör sig gällande i fråga om ansökan från misstänkt i brottmål. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

De skäl som nu har anförts för alt ansökan om rättshjälp i processuell angelägenhet skall prövas av rättshjälpsnämnderna talar också för att dessa organ skall utse rältegångsbiträde. Eftersom ansökan om rättshjälp regelmässigt innefattar en begäran om biträdesförordnande är det naturligt att de organ som prövar ansökningen också utser biträde. Under remissbehandlingen har i vissa yttranden uttalats att domstolen har särskUda fömtsätiningar att utse den mest lämpade för uppdraget och alt del från principiell synpunkt inte är tilltalande att en privatpraktiserande jurist skall vara beroende av en statlig förvaltningsmyndighet vid bedömningen om han är lämpad som biträde åt part i rättegång. I aiUedning av dessa uttalanden vill jag framhålla alt med den utformning och sammansättning av de regionala organen som jag har förordat särskilda garantier torde ha skapats för en noggrann och tillförlitlig bedömning av hithörande frågor. Jag vill också i sammanhanget erinra om mina tidigare uttalanden beträffande fördelningen av biträdesuppdragen. I den mån begäran om visst biträde inte framställs skall uppdragen fördelas mellan de jurister, privatpraktiserande eller offentiigt anställda, som står till förfogande med de jämkningar som lämplighetsprövningen kan föranleda. Jag förordar sålunda, i enlighet med vad som har föreslagits i promemorian och tillstyrkts av majoriteten av de remissinstanser som har berört frågan, alt de regionala rättshjälpsorganen utser även biträde i rättegång,

I fråga om offentlig försvarare innebär promemorieförslaget att uppgiften alt avgöra om behov av sådan försvarare föreligger skall ligga kvar hos domstol. Rättshjälpsmyndigheten skall däremot utse offentlig försvarare. Förslaget har i denna del godtagits eller lämnats ulan erinran endast i ell fåtal remissyttranden. Del stora flertalet remissinstanser anser att domstol inte bara skall pröva behovet av offentlig försvarare utan även liksom hittills utse försvarare.

Enligt min mening torde den i promemorian föreslagna ordningen

Prop. 1972: 4 288

kunna medföra vissa ej obetydliga fördelar främst därigenom att domstolarna kunde befrias från ett tyngande administrativt arbete. Detta arbete kunde säkerligen i allmänhet bedrivas smidigt och rationellt hos en regional administrativ myndighet av rätlshjälpsnämndens typ. Även principiella skäl talar för alt förlägga uppgiften alt utse offentlig försvarare lill annan myndighet än den domstol som har att handlägga brottmålet Med en sådan ordning skulle varje grund saknas för misstanke hos någon att domstolen påverkades av ovidkommande hänsyn vid valet av försvarare. Å andra sidan vill det förefalla som promemorians förslag i vissa fall, särskilt vid tingsrätterna i storstadsregionerna, skulle kunna medföra praktiska olägenheter. Dessa olägenheter kan komma att förslärkas med hänsyn till att rättshjälpsnämnderna måste förutsättas få stora verksamhetsområden. Det är antagligt att dessa olägenheter främst skulle göra sig gällande under en första övergångstid. Jag vUl dock inte f. n. förorda alt någon ändring görs i det nuvarande tillvägagångssättet vid utseende av offentlig försvarare. Det kan emellertid finnas anledning alt aktualisera frågan på njt när erfarenheter vunnits av det nya rältshjälpssyslemet

Att domstol även i fortsättningen bör utse offentlig försvarare får viss betydelse för frågan vem som skall pröva ansökan om rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Sådan ansökan torde ofta ske i samband med att framställning görs om att offentlig försvarare skall förordnas och det är därför praktiskt alt den misstänkte kan få båda frågoma prövade hos en och samma myndighet. Även andra skäl talar för att domstol skall pröva ansökan om rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Sådan rättshjälp skall utgå först sedan åtal har väckts för brottet Prövning av rättshjälpsansökan blir alltså, i motsats lUl vad som gäller för allmän rättshjälp, aldrig aktuell förrän målet är anhängigt hos domstolen och det synes då vara naturligt att domstolen också får pröva rättshjälps-frågan. Det bör också beaktas att kostnadsbidrag inte skall tas ut av misstänkt i brottmål. Den ekonomiska bedömning som sker vid ansökningstUlfället inskränks tUl en prövning om den misstänkte med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden är berättigad till rättshjälp eller inte. På grund av det anförda föreslår jag att domstol skall inte bara utse offentiig försvarare utan även pröva ansökan om rättshjälp åt misstänkt i brottmål.

EnUgt nuvarande ordning ligger kostnadskontrollen beträffande all processuell rättshjälp på domstolarna. I promemorian föreslås all rättshjälpsmyndighetema i alla mål eller ärenden inför domstol skall pröva frågan om ersättning av aUmänna medel tUl biträde eller offentlig försvarare. Domstolarna skall emellertid enligt promemorian pröva frågor om motparts ansvar för rättegångskostnader i tvistemål samt den tiUtalades ålerbetalningsskyldighet för vissa kostnader i brottmål. I fråga om tvistemålen föreslås alt bestämmelserna i 18 kap. RB om parts rätte-

Prop. 1972: 4 289

gångskostnad i princip skaU ha motsvarande tiUämpning i fråga om statsverkets kostaad för rättshjälpen och att partens rättshjälpsavgift inte skaU anses som rättegångskostnad. Innebörden av dessa bestämmelser är att statsverket helt träder i partens ställe som borgenär såvitt gäller rättshjälpskostnaderna. Prövningen om och i vilken omfattning motpart skall förpliktas att ersätta dessa kostnader skall som nämnts liksom hittUls ankomma på domstol och skall såsom f. n. ske i samband med målets avgörande. Rättshjälpsmyndighelens prövning av ersättning till biträdet eller försvararen skall ske först sedan domen har vunnit laga kraft. Underlaget för prövningen skall i allmänhet vara biträdets kostnadsräkning och domstolens dom i målet. Rättshjälpsmyndigheten skall dock ha möjlighet inhämta domstolens yttrande eller infordra akten i målet.

Enligt förslaget skall biträdet liksom f. n. ange sitt ersättningsanspråk inför domstolen. I fall när rätten finner att motparten inte skall åläggas att betala någon del av biträdeskostaaden har rätten i regel ingen anledning alt pröva skäligheten av den begärda ersättningen. I fall när betalningsskyldighet för motparten kommer i fråga, skall rätten enligt bestämmelserna i 18 kap. 8 § RB pröva om biträdeskostnaden har varit skäligen påkaUad för att tUlvarata partens rätt Om i sådant fall rältshjälpsmyndigheten i motsats tiU domstolen finner att den begärda ersättningen har varit för hög och därför beslutar att tUlerkänna biträdet ett lägre belopp, skall domstolen på nytt pröva kostnadsfördelningen mellan parterna. Denna prövning skall ske efter anmälan av rältshjälpsmyndigheten och vid den nya kostnadsfördelningen skaU bestämmelserna i RB om förfarandet vid rättelse av dom eller beslut ges motsvarande tillämpning. I fråga om ersättning till offentlig försvarare och återbelalningsskyldighet i brottmål skall i allt väsentligt samma ordning tillämpas.

Promemorieförslaget tUlstyrks eller lämnas utan erinran i ett mindre antal remissyttranden. Det stora flertalet remissinstanser ställer sig däremot avvisande tUl den föreslagna ordningen och förordar att domstolama liksom hittUls skall ha hand om den processuella kostnadskontrollen.

Som jag redan i annat sammanhang har framhållit bör det nya rättshjälpssystemet innefatta en så effektiv kontroU över kostnaderna för biträdeshjälp som möjUgt. Jag delar i och för sig den i promemorian framförda uppfattningen att den nuvarande kostnadskontrollen när det gäller ersättning tUl biträde enligt LFR och offentlig försvarare är förenad med vissa brister. En väsentlig anledning tUl detta är att det inte finns något organ som har att följa kostnadsutvecklingen och bevaka resurslUldelningen. Även om domstolama är inställda på att lojalt iaktta det allmännas intressen är det med nuvarande ordning mycket svårt att upprätthålla en effektiv kostnadskontroll.

Promemorians förslag att rättshjälpsmyndigheterna skall handha den

10 Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972:4 290

processuella kostnadskontrollen innebär utan tvivel vissa fördelar. Till en början bestäms ersättningen tUl biträdet av samma myndighet och i samma ordning oavsett om den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser har lett till rättegång eller ej. Vidare koncentreras beslutanderätten i ersättningsfrågor tUl ett mindre antal myndigheter, som är underställda en central myndighet, vUket framför allt torde kunna medföra att kontrollen blir mera enhetiig.

Som jag redogjort för tidigare är emellertid avsikten att ersättningen till biträden och offentliga försvarare i det nya rättshjälpssystemet skall regleras genom taxor i stor utsträckning. Taxesystemet måste antas komma att medföra betydande fördelar i fråga om enhetiighet och effektivitet. EnUgt min mening torde, som också åtskilliga remissinstanser påpekar, taxorna komma att bli det viktigaste instramentet i kostnadskontrollsystemet. Frågan vUken myndighet som skall handha kostnadskontrollen är visserligen av stor betydelse för ett effektivt och enhetligt kontrollsystem. Med ett utvecklat taxesyslem är det dock inte nödvändigt att kostnadsprövningen i det enskUda fallet är förlagd tiU den för rättshjälpen ansvariga myndigheten. Av betydelse är självfallet också vUken myndighet som har de bästa föratsättningarna att tUlämpa taxoma i det enskilda fallet. En annan utgångspunkt bör vara att förfarandet vid kostnadskontrollen blir så enkelt och smidigt som möjligt.

När det gäUer mål och ärenden vid domstol kan det mot bakgrund av vad jag har anfört nu finnas skäl för en ordning som innebär att ersättning tUl biträde bestäms av domstol. Vid tillämpningen av taxorna saknar det betydelse vem som handhar kostnadskontrollen i alla de fall där taxans normalbelopp bör utgå. Uppkommer fråga om avvikelse från taxan i den ena eller andra rUitningen blir läget ett annat. Domstolen har genom målels handläggning satt sig in i sak- och rättsfrågoma. Visserligen ligger en del och inte sällan en betydande del av biträdets arbete utanför själva domstolsförhandlingen, men detta arbete avspeglar sig regelmässigt i biträdets agerande inför rätta och ger på så sätl domstolen möjlighet att bedöma även denna del av biträdets arbetsinsats. Skall de regionala rättshjälpsorganen pröva ersättningsfrågorna måste prövningen ske i efterhand och på grandval av ett mera begränsat material, dvs. i regel domstolens dom eller beslut samt biträdets eller försvararens kostnadsräkning. Materialet kan naturligtvis kompletteras med ett yttrande från domstolen men ett sådant yttrande ger inte samma goda bild av biträdets arbete som den domstolen har fått. En ordning med prövning av ersättningsanspråken av domstol vid processuell rättshjälp har sålunda obestridliga fördelar. Systemet har emellertid också nackdelar. Domstolarna skall visserUgen tUlämpa föreskrivna taxor. Sådana kan dock inte komma att gäUa i alla mål och ärenden. Till-lämpningen av taxorna blir också med en sådan ordning i betydande utsträckning undandragen de för rättshjälpen ansvariga myndighetema.

Prop. 1972: 4 291

Ett StäUningstagande i denna fråga är enligt min mening beroende av vilken betydelse taxorna får i det nya systemet. Jag räknar med att taxor skall kunna fastställas i större utsträckning än som förutsattes i promemorian och att taxorna kommer att gälla för det stora flertalet rättshjälpsärenden. Mot bakgrunden härav har jag stannat för den lösningen att den processuella kostnadskontrollen bör anförtros domstolarna. Visserligen innebär detta att ersättningsfrågorna kommer att prövas av skUda myndigheter beroende på om den angelägenhet som avses med rättshjälpen har lett till rättegång eller ej. Att invändningar kan riktas mot den föreslagna ordningen från denna synpunkt bör dock inte medföra att man frångår en lösning som i övrigt framstår som överlägsen, i aU synnerhet som taxorna torde kunna medverka tiU att enhetliga normer för bedömningen kommer till stånd över hela fältet

Som nämnts kommer tyngdpunkten i kostnadskontrollen att ligga i taxesystemet, Taxoma skall fastställas av centralmyndigheten och det får då också ankomma på denna myndighet att övervaka hur taxorna tillämpas. För detta ändamål bör domstolarna och rättshjälpsnämnderna sända in uppgift om alla ersättaingsbeslut till centralmyndigheten. Centralmyndighetens bearbetning av det inkomna materialet kan föranleda ändringar i taxesystemet eller, såvitt gäller rätlshjälpsnämnderna, direktiv och anvisningar till dessa. För domstolarnas del har åtskilliga remissinstanser förordat att taxesyslemet kombineras med en särskild fullföljdsrätt för de regionala rättshjälpsorganen eller annat allmänt organ. En ordning som innebär att domstolarnas ersättningsbeslut skall bevakas av rättshjälpsnämnderna eller, som advokatsamfundet föreslagit, av särskilda tjänstemän, med befogenhet alt fullfölja talan mot besluten, skulle medföra ett betydande dubbelarbete, där det är högst ovisst om resultatet av arbetet skulle uppvägas av de ökade kon-troUkostnaderna. Det finns anledning anta att domstolarna även ulan en sådan bevakning kommer att tUlämpa taxorna på ett tillfredsställande sätt. Jag är sålunda inte beredd att föreslå en ordning med bevakning av aUa ersättningsbeslut. Jag vill erinra om att det f. n. saknas företrädare för det allmänna som kan föra talan mot beslut om ersättning tiU biträde enligt LFR. I fråga om beslut om ersättning tUl offentlig försvarare har däremot åklagare befogenheter alt fullfölja talan. Denna möjlighet utnyttjas mycket sällan. När nu en särskUd organisation skapas för rätlshjälpsområdet är det enligt min mening mest rationeUt att rätt att fullfölja talan mot beslut om ersättaing av allmänna medel inom rättshjälpsområdet tilläggs centralmyndigheten. Åklagares befogenhet att fullfölja talan mot beslut om ersättning av aUmänna medel i vissa faU bör kvarstå. Centralmyndighetens fullföljdsmöjlighet bör inte vara kombinerad med någon bevakning av aUa ersättningsbeslut utan är avsedd att användas i första hand i sådana fall när beslutet avser etl mycket stort belopp eller är av principiellt intresse.

Prop. 1972: 4 292

När det så gäller rättshjälp i ärende hos förvaltningsmyndighet eUer förvaltningsdomstol har de remissinstanser, som godtar en särskUd organisation, i regel inte haft någon erinran mot att denna rättshjälp handhas av de särskilda regionala organen. I några yttranden förordas emellertid att vederbörande förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol får förordna biträde och pröva anspråk på ersättning från sådant biträde.

Jag har i det föregående utvecklat skälen för att de regionala rättshjälpsorganen i princip bör handha rättshjälpen även på förvaltningsområdet Någon anledning att göra undanlag från denna princip i fråga om förordnande av biträde anser jag inte föreligga. I fråga om kostnadskontrollen skuUe det däremot kunna hävdas att den myndighet som har handlagt målet eller ärendet har de bästa föratsättningarna alt bedöma biträdets ersättningsanspråk och att en sådan lösning också skulle medföra den från förfarandesynpunkt enklaste ordningen. Vid en jämförelse med förhållandena på domstolssidan gör sig emellertid särskilda synpunkter gällande i fråga om kostnadskontrollen på förvaltningsområdet. Både hos förvaltningsmyndighet och förvaltningsdomstol är förfarandet i princip skriftligt. När muntlig handläggning förekommer är den att betrakta som ett komplement tUl det skriftliga förfarandet och den fyUer inte samma uppgifter som de muntliga handläggningsformerna enligt RB. I motsats till vad som gäller vid de allmänna domstolarna är alltså på förvaltningssidan underlaget för kostnadsprövningen i allmänhet rent skriftligt material. Kostnadsfördelning mellan enskUda parter förekommer mycket sparsamt i förvaltningsärenden. I dessa ärenden har den enskilde i regel en offentlig motpart, om motpart över huvud taget förekommer. I den mån enskilda parter står mot varandra är rättsförhållandet mellan dem i allmänhet sådant att vardera parten bör stå för sina kostnader. En kostnadsprövning av annan myndighet än den som har handlagt målet eller ärendet behöver således sällan medföra de komplikationer som ligger i att beslulsmyndigheten tar ställning till kostnadsfördelningen mellan parterna medan annan myndighet prövar frågan om ersättning till biträde.

Det anförda innebär att föratsättningarna för en kostnadskontroll genom rättshjälpsorganen är annorlunda på förvaltningsområdet än på domstolssidan. Enligt min mening talar övervägande skäl för att rätlshjälpsnämnderna bör ha hand om prövningen av ersättningsfrågorna på detta område. Många förvaltningsmyndigheter har inte någon erfarenhet av och är knappast lämpade att pröva ersättningsfrågor. I dessa faU kan det inte komma i fråga annat än att kostnadskontrollen får ligga på rätlshjälpsnämnderna. Befogenhet alt pröva ersättningsanspråk skulle sålunda endast kunna tillerkännas vissa myndigheter, framför allt förvaltningsdomstolarna. Även med derma begränsning skulle man emellertid få en påtagUg splittring av kostnadskontrollen till men för dess effektivitet och enhetlighet. Kostnadskontrollfunktionerna skulle komma

Prop. 1972: 4 293

att i alltför hög grad delas upp meUan de allmänna domstolama, rätlshjälpsnämnderna samt vissa förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar. En sådan ordning kan enligt min mening inte accepteras. Jag förordar därför att rättshjälpsnämnd skaU pröva ersättning till biträde i mål eUer ärende vid förvaltningsmyndighet eUer förvaltningsdomstol,

I fråga om myndighetsfunktionerna inom rättshjälpssystemet innebär det anförda sammanfattningsvis att rätlshjälpsnämnderna i princip skaU handha all rättshjälp. De allmänna domstolarna bör dock pröva ansökan om rättshjälp åt misstänkt i brottmål, utse offentlig försvarare samt pröva anspråk på ersättning från offentlig försvarare och annat biträde i mål eUer ärende vid domstolen, I likhet med vad som har föreslagits i promemorian förordar jag vidare att de aUmänna domstolama skaU bestämma ersättning för kostnad för utredning och för instäUelse i mål eller ärende vid domstolen. Det sagda bör i tUlämpliga delar också gäUa arbetsdomstolen. Jag kan vidare ansluta mig till förslaget i promemorian att ersättning för instäUelse vid förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol bör bestämmas av denna, I detta sammanhang vUl jag slutUgen erima om att jurist vid allmän advokatbyrå och privatpraktiserande advokat eUer biträdande jurist hos denne föreslås få vissa ganska långtgående befogenheter att lämna rättshjälp utan att ansökan behöver ske hos rättshjälpsnämnd.

När det gäller rättshjälpsnämndemas verksamhetsområde har jag redan i det föregående anfört att de förut föreslagna organisatoriska lösningama gör det nödvändigt att frångå promemorieförslaget, som innebär alt rättshjälpsmyndighet i princip skall finnas i varje län. De administrativa uppgiftema vid rättshjälpsmyndigheterna har i promemorian beräknats kräva vid myndigheterna i Göteborg och Malmö vardera två och vid myndigheterna i Stockholm och Solna tUlhopa fyra jurister. Vid sex medelstora myndigheter krävs ungefär en jurist medan särskild administrativ juristpersonal inte har ansetts erforderlig vid de minsta myndighetema. Den i departementsförslaget upptagna regionala organisationen innebär, förutom alt rättshjälpsnämnderna skaU vara helt åtskilda från de allmänna advokatbyråema, att vissa betydelsefuUa och arbetskrävande uppgifter, framför allt den processuella kostaadskontrollen, skaU ligga på andra organ än rättshjälpsnämnderna, I betydande omfattning kommer vidare advokater och biträdande jurister vid advokatbyråer att ha hand om rättshjälp utan att rättshjälpsnämnden behöver medverka. Om, som jag tidigare har fömtsatt, rättshjälpsnämnds verksamhetsområde skall bestämmas så att den vid nämnden särskUt anställde tjänstemannen kan håUas fullt sysselsatt, måste i åtskUliga fall verksamhetsområdet göras tämligen vidsträckt och omfatta flera län.

Vad gäller rättshjälpsnämnderhas kansliorganisation har jag redan förut anfört att nänrnderna rent organisatoriskt bör knytas tUl redan

Prop. 1972: 4 294

bestående myndigheter, Rättshjälpsnämriderna blir i regel ganska små och det är därför från ekonomiska och praktiska synpunkter knappast lämpligt att de får eget kansli. Anknytning bör ske tUl myndighet som lyder under samma centrala förvaltaingsmyndighet som rätlshjälps-nämndema.

Vad som nu anförts innebär att rätlshjälpsnämnderna bör få verksamhetsområde som omfattar flera län och alt deras kansli bör anknytas tiU myndighet inom domstolsväsendet. Mot denna bakgrund är det enligt min mening lämpligast att anknyta rättshjälpsnämndernas verksamhetsområden tUl hovrätternas domkretsar och deras kanslier tUl hovrätternas administrativa avdelningar. Den närmare organisationsundersökning som skall göras beträffande nämndernas verksamhetsområden och personal, bör inriktas på en lösning efter dessa riktiinjer.

19.11 Centralmyndigheten

F, n, förekommer inte någon central samordning av rättshjälpsanslalternas verksamhet. Varje anstalt utgör organisatoriskt en enhet och ombesörjer själv de kamerala och administrativa frågor som uppkommer inom anstalten. Enligt normalreglementet skall anstalt stå under ledning av en styrelse. Anstaltens verksamhet utövas under styrelsens överinseende av en föreståndare med biträde av erforderlig personal. Inte heller på övriga delar av rättshjälpsområdet förekommer någon central samordning av rättshjälpsverksamhelen.

Efter bemyndigande av Kungl, Maj:l tiUkallade jag i början av år 1970 sakkunniga för att utreda frågorna om vilken ställning och vUka arbetsuppgifter som bör tillkomma en central förvaltningsmyndighet på domstolsväsendets område samt organisationen av en sådan myndighet. I direktiven framhölls i fråga om rättshjälpsanslalterna att även Tornedalens rättshjälpsanstalt borde föras till den föreslagna centrala förvaltningsmyndigheten. De sakkunniga borde också följa arbetet på rättshjälpsreformen. Om detta arbete ledde tUl ett system med statliga rättshjälpsanstalter, talade starka skäl för att dessa i administrativt hänseende inordnades under samma myndighet.

De sakkunniga, domstolsverksutredningen, har slutfört sitt arbete och i maj 1971 avgett betänkandet (SOU 1971: 41) Ny domstolsadministration. I betänkandet föreslås att ett domstolsverk inrättas den 1 juli 1972. Verket skaU vara central förvaltaingsmyndighet för de allmänna domstolama och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Till förvaltningsområdet skall också höra hyresnämnderna, i den mån uppgiften inte ankommer på statens hyresråd, samt Tornedalens rätlshjälpsanstalt I fråga om övriga rättshjälpsanstalter anför utredningen att beredningen inom justitiedepartementet av en rätlshjälpsreform inte är avslutad. Utredningen erinrar dock om att den i sitt remissyttrande över rätts-

Prop. 1972: 4 295

hjälpspromemorian har uttalat, att det är lämpligt att den centrala förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet fömtom ärenden angående domstolsväsendet handlägger även de personal- och ekonomiadministrativa uppgifter rörande rättshjälpsorganisationen som enligt promemorian skaU ankomma på en centralmyndighet för denna organisation.

I fråga om domstolsverkels uppgifter utgår utredningen från att verket skaU svara för anslagsframställningar för alla domstolar inom dess verksamhetsområde. Domstolsverket skaU därvid bl. a. utföra långtidsprognoser, utarbeta verksamhetsplaner och centralt följa upp verksamheten genom olika åtgärder och genom ett utvecklat redovisnings- och rapportsystem. Att utveckla och genomföra olika på ADB byggda system anser domstolsverksutredningen vidare vara självklara uppgifter för ett centralt organ och domstolsverket bör också svara för erforderlig central bevakning av domstolsväsendets intressen i fråga om lokaler samt utmstning och inredning av lokaler. Bland domstolsverkets övriga uppgifter nämner utredningen personalfrågor. Verket bör bl. a. beräkna behovet och främja rekryteringen av domstolspersonal av olika kategorier, i viss omfattning meddela förordnande för och anställa personal samt centralt leda utbildnings- och informationsverksamheten inom domstolsväsendet

I fråga om organisationen av det nya domstolsverket föreslår utredningen att verket skall ledas av en styrelse. Chefen för verket är också ordförande i verksstyrelsen. I styrelsen bör, föratom verkschefen, ingå sex ledamöter. Två ledamöter föratsätts vara aktiva domare, varav en från de allmänna domstolarna och en från de allmänna förvaltningsdomstolarna. Två ledamöter bör ha erfarenhet från riksdagsarbete och två bör representera de anställda inom domstolsverkets förvaltningsområde.

I promemorian om en reform av samhällets rättshjälp anförs att en centraliserad ledning och samordning av verksamheten inom rättshjälpsorganisationen bör genomföras. En centralmyndighet bör inrättas som har hand om vissa administrativa uppgifter rörande rättshjälpsmyndigheterna och de allmänna advokatbyråerna, främst ekonomi- och personaladministration, verksamhetsplanering, budgetering och kostnadsuppföljning. Som tidigare har nämnts skall centralmyndigheten enligt promemorian handha även vissa andra uppgifter, bl. a. att fastställa taxor och alt dra upp de närmare riktlinjerna för hur förmögenhet, skuldsättning och andra särskilda omständigheter skall inverka när kostnadsbidrag fastställs. Enligt förslaget skall centralmyndigheten dessutom utgöra fuUföljdsinslans i vissa frågor,

I promemorian tas inte slutlig ställning tUl frågan vUken myndighet som bör handha den centrala ledningen för rättshjälpsorganisationen, övervägande skäl anses emellertid tala för att i administrativt hänseende inordna rättshjälpsmyndighetema under samma centrala förvaltnings-

Prop. 1972:4 296

myndighet som de allmänna domstolarna, EnUgt promemorian torde det inte medföra någon olägenhet eUer svårighet att denna myndighet får fuUgöra de ytterUgare uppgifter — utöver de rent administrativa — som bör ankomma på centralmyndigheten inom rättshjälpsorganisationen.

Förslaget i promemorian att anförtro de centrala funktionerna i rättshjälpsorganisationen åt en centralmyndighet har genomgående godtagits under remissbehandlingen. Allmänt anses hinder inte möta mot ati centralmyndigheten blir den centrala förvaltningsmyndighet som planeras för domstolarna.

Även enligt min mening är det angeläget med en centraliserad ledning och samordning av verksamheten inom rättshjälpsorganisationen. Jag föreslår därför att en centralmyndighet inrättas. Något ställningstagande tiU domstolsverksulredningens förslag har ännu inte skett. Från den 1 juli 1971 finns emeUertid en särskUd organisationsnämnd för domstolsväsendet med vissa uppgifter inom den centrala domslolsför-valtningen. Organisatoriska förutsättningar finns att anknyta centralmyndighetsfunktionerna inom rätlshjälpsområdet tUl denna nämnd. Om ett domstolsverk imättas, är det enligt min mening lämpligt att domstolsverket blir central förvaltningsmyndighet även inom rättshjälpsområdet.

Centralmyndigheten inom rättshjälpsområdet bör ha hand om vissa personal- och ekonomiadministrativa uppgifter rörande rättshjälpsnämnderna och de allmänna advokatbyråerna. De administrativa ärenden det här är fråga om är i huvudsak desamma som domstolsverket enligt domstolsverksutredningens förslag skulle handlägga för domstolsväsendet.

Jag har tidigare föreslagit alt centralmyndigheten på rätlshjälpsområdet skall fastställa taxoma och följa upp hur taxorna tillämpas. Jag har också föreslagit att centralmyndigheten skall dra upp de närmare riktlinjerna för hur förmögenhet, skuldsättning och andra särskilda omständigheter skall inverka när kostnadsbidrag fastställs. I anslutning därtill bör centralmyndigheten kunna meddela direktiv och anvisningar för rättshjälpsnämndemas kostnadsprövning och prövning av frågor om kostnadsbidrag. Även i övrigt bör det vara en viktig uppgift för centralmyndigheten att genom direktiv och anvisningar till rättshjälps-nämnderna sörja för en riktig och enhetlig rättstUlämpning. De nu angivna funktionerna ligger i och för sig vid sidan om de administrativa uppgifter som ett blivande domstolsverk i övrigt kan komma att få. Det kan emellertid inte komma i fråga att enbart för dessa uppgifter skapa en särskild myndighet. Övervägande skäl talar därför för alt domstolsverket får ta hand om även dessa uppgifter.

Som nämnts bör även de allmänna advokatbyråerna i administrativt hänseende inordnas under centralmyndigheten för rättshjälpsorganisationen. Den centrala myndighetens befattning med de allmänna advokatbyråerna bör emellertid begränsas till de administrativa ärendena.

Prop. 1972: 4 297

Hur advokatverksamhelen bör bedrivas och hur tiUsynen över denna bör ordnas har jag utvecklat i det föregående.

Inom centralmyndigheten bör vidare handläggas disciplin- och åtals-ärenden rörande personal vid rättshjälpsnämndema och de allmänna advokatbyråerna.

Centralmyndigheten skall enligt promemorieförslaget vara fullföljdsinstans i sådana frågor där talan får föras mot rättshjälpsmyndighelens beslul.

I en del remissyttranden görs Luvändningar mot centralmyndigheten som fullföljdsinstans. Några remissinstanser anser att talan mot rätts-hjälpsmyndighels beslut eller åtminstone vissa av myndighetens belut av rättssäkerhetsskäl bör kunna fullföljas tUl domstol. I fråga om ersättning till biträde eller offentlig försvarare framhålls i några yttranden att en ordning som innebär att ersättningsfrågorna prövas enbart av statens egna administrativa organ inte kan anses godtagbar från rättssäkerhetssynpunkt och även skuUe strida mot vedertagna principer för alt bestämma löner åt anställda och ersättningar åt uppdragstagare i allmänhet. Som en av flera tänkbara lösningar anges att en fast central skUjenämnd inrättas som enda instans över rättshjälpsmyndigheten.

Jag har tidigare anfört att tillämpningen av rättshjälpslagstiftningen i princip bör anförtros de myndigheter som har ansvaret för rättshjälpen men att vissa frågor av praktiska skäl bör kunna prövas av de domstolar och andra myndigheter som handlägger det mål eller ärende där rättshjälp meddelats. I den mån allmän domstol har att fatta beslut i rättshjälpsfråga leder detta lill att talan mot beslutet får fullföljas enligt RB:s regler. Förvaltningsdomstols beslut om ersättning för inställelse torde kunna överklagas enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen. Talan mot förvaltningsmyndighets beslut om ersättning för inställelse torde få föras hos centralmyndigheten.

En möjlighet till överprövning vid domstol i vissa av de frågor som enligt vad jag förat anfört bör förbehåUas rättshjälpsnämndema skulle däremot medföra en splittring av beslutsfunktionerna som inte kan godtas. Att tUl allmän domstol förlägga överprövningen i alla frågor som avgörs av rätlshjälpsnämnden är av skäl som jag anfört beträffande den regionala organisationen inte något realistiskt alternativ. En överprövning av rättshjälpsnämndemas beslut bör därför ske inom ramen för rättshjälpsorganisationen. Självfallet bör vid utformningen av fullföljdsreglerna beaktas att åtminstone vissa av de frågor som skall avgöras av rättshjälpsnämnd kan vara av särskild betydelse för den enskUde.

Det är sålunda angeläget att överprövningen innefattar tUlräckUga rättssäkerhetsgaranlier. SärskUt när det gäller fråga om ersättning till biträden där prövningen i vissa fall skall göras av domstol men i andra fall av rättshjälpsnämnden, skulle för sistnämnda fall en ordning med

lOt Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972: 4 298

en central skiljenämnd kunna medföra vissa fördelar. En sådan ordning skulle emeUertid innebära att ytterUgare ett centralt rätlshjälpsor-gan måste tUlskapas.

I likhet med vad som förordals i promemorian och av flertalet av de remissinstanser som har berört frågan anser jag att centralmyndigheten bör bli fuUföljdsinslans vid talan mot de regionala rättshjälpsorganens beslut. Rättssäkerhetssynpunkterna kan enligt min mening tUlgodoses genom att centralmyndigheten vid prövning av besvärsärenden får en för dessa uppgifter särskilt avpassad sammansättning. Sammansättningen bör vara sådan att erfarenhet i fråga om domstolsverksamhet och advokatverksamhet finns tillgänglig samtidigt som intresset av lekmanna-medverkan tUlgodoses. Jag förordar därför — med visst beaktande av den sammansättning som domstolsverksutredningen föreslagit för domstolsverkets styrelse — att centralmyndigheten vid prövning av besvärsärenden skall beslå av sju ledamöter. Ordförande bör vara chefen för centralmyndigheten, övriga sex ledamöter jämte ersättare för dem bör utses av Kungl. Maj:t. Av dessa bör en ledamot vara domare. En ledamot bör vara advokat vid aUmän advokatbyrå och en privatpraktiserande advokat. Den sistnämnde bör utses efter förslag av advokatsamfundet. Återstående tre ledamöter bör ha erfarenhet från riksdagsarbete.

19.12 Förfarandet

Som jag framhåUit tidigare är det angeläget att förfarandet i rättshjälpsärenden görs så enkelt som möjligt. En utgångspunkt när det gäller förfarandet bör vara att rättshjälpsärenden i största möjliga utsträckning kan skötas genom biträdet och att rättshjälpsnämnden inte behöver ta befattrung med ärendena i andra fall än när det är motiverat av ett direkt aUmänt intresse.

Med de nu angivna utgångspunkterna bör förfarandet vid rättshjälp med biträde av advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå ordnas så att formellt beslut om rättshjälp av rättshjälpsnämnden inte behöver meddelas så länge kostnaderna i ärendet täcks av det kostnadsbidrag som den rättssökande skall betala. En sådan ordning innebär att den rättssökande vänder sig direkt tUl ett biträde, som beräknar maximibeloppet för kostnadsbidraget. Skyldigheten att erlägga koslnadsbidrag fuUgörs genom att den rättssökande inom maximibeloppet betalar ersättning till biträdet och bestrider övriga kostnader för rättshjälpen. Stannar kostnaderna inom maximibeloppet, behöver något formellt beslut om rättshjälp inte meddelas. Om kostnaderna för rättshjälpen däremot kommer att överstiga maximibeloppet och sålunda direkt ekonomisk subvention från det allmännas sida inträder, får ansökan om rättshjälp göras hos rätlshjälpsnämnden, som vid bifall till ansökan förordnar biträde och fastställer maximibeloppet

Prop. 1972: 4 299

Meddelas beslul om rättshjälp av rätlshjälpsnämnden, bör den rättssökande fortsätta att fullgöra sin bidragsskyldighet i den mån bidragsskyldigheten inte har fullgjorts tidigare. Detta bör ske genom alt kostnadsbidraget betalas till biträdet. Efter beslutet utgår ersättning tUl biträdet av allmänna medel. Av praktiska skäl bör ersättningen i princip avse biträdets arbete alltsedan rättshjälpen började, oavsett när beslut om rättshjälp meddelades. Eftersom den rättssökande enligt vad som nyss sagts skaU fuUgöra sin bidragsskyldighet genom att betala kostnads-bidrag tiU biträdet bör från den ersättning biträdel tiUerkänns av allmänna medel avräknas vad den rättssökande är skyldig att utge som kostnadsbidrag tUl biträdet

Om biträdet är annan än advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå bör som jag nämnt tidigare rättshjälp inte börja lämnas förrän rättshjälpsnämnden beslutat om rättshjälp. I dessa fall bör kostnadsbidraget i sin helhet erläggas till biträdet

Har biträde inte förordnals, bör koslnadsbidraget erläggas tiU rättshjälpsnämnden.

Den här angivna ordningen medför åtskilliga fördelar genom att rättshjälp kan börja lämnas ulan ansökningsförfarande eller andra formaliteter i aUa de fall då biträdet är advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå. Uppbörden av kostnadsbidraget kommer att ske på biträdets ansvar i de faU när biträde har förordnals. Biträdet står sålunda risken för att kostnadsbidraget inte erläggs. Normalt torde biträdet med denna ordning kräva förskottsbetalning innan han lämnar biträdeshjälp. Det får givetvis föratsättas att förskott tas ut med skäligt belopp efter hand som kostaadema uppkommer. Frågan om betalningsanstånd bör med denna lösning överlämnas tiU biträdets egen bedömning. Givetvis bör det också finnas regler som innebär att beviljad rättshjälp upphör om kostnadsbidraget inte betalas.

På grund av det anförda bör inte ges några regler om förskottsbetalning eller anstånd med betalning av koslnadsbidraget i de fall när biträde har förordnats. I de sällsynta fall när bidraget skaU betalas till rättshjälpsnämnden, t. ex. när rättshjälp beviljas utan att biträde förordnas, skulle i och för sig sådana regler kunna vara av visst värde. I praktiken skulle emellertid utrymmet för sådana regler bli mycket begränsat. Frågan kan enligt min mening överlämnas tUl rättshjälpsnämndens tiUämpning.

Ett väsentiigt inslag i rättshjälpen är kostnadskontrollen beträffande biträdesersättningen. Som jag anfört tidigare kan taxor för biträdeser-sättningen beräknas komma att täcka det stora flertalet rällshjälpsarenden. Jag har i det föregående förordat att prövningen av biträdesersättningen skaU ankomma på allmän domstol i sådana mål eller ärenden som handläggs där och i övrigt på rättshjälpsnämnderna. Det sagda innebär att domstol kommer all bestämma ersättningen tUl biträdet i alla

Prop. 1972: 4 300

mål och ärenden som handläggs vid domstol. Detta bör gäUa obligatoriskt oavsett om rättshjälp lämnas efter beslut av rättshjälpsnämnden eUer utan sådant beslut. I sådana fall där den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser inte behandlas av allmän domstol faststäUer rätlshjälpsnämnden ersättningen. Detta sker obUgatoriskt endast när rättshjälp lämnats efter beslut av rätlshjälpsnämnden och ersättning således utgår av allmänna medel. I övriga fall, dvs. när rättshjälp lämnas vid advokatbyrå ulan beslut av rätlshjälpsnämnden, utgår inte någon subvention av allmänna medel. Som jag framhåUit tidigare är det emellertid angeläget att åstadkomma en kontroll över biträdesersättningen även i dessa fall. Denna kontroll bör enligt min mening innebära att rättshjälpsnämnden får behörighet att fastställa biträdesersättningen. Denna behörighet får utnyttjas av nämnden när det är påkaUat på grand av klagomål av den rättssökande eller av annan särskild anledning.

Som framgår av del anförda kommer vid rättshjälp ulan beslut av rätlshjälpsnämnden förhållandet mellan advokaten och klienten att i vissa avseenden gestalla sig som om någon rättshjälp inte meddelas. Av betydelse är då att kunna fastställa när rättshjälp utan beslut av nämnden skall anses utgå och advokaten och den biträdande juristen följaktligen bli skyldiga att tillämpa de särskUda bestämmelser som gäller för denna typ av rättshjälp. Enligt min mening bör gälla att rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden skall utgå om advokaten eller den biträdande juristen viU lämna sådan rättshjälp och klienten begär det. Advokaten skaU givetvis vara skyldig att upplysa klienten om innebörden av denna rättshjälp. Det nu sagda bör gälla även för den form av rättshjälp som består i konsultation. För de ärenden som handläggs enligt reglema om rättshjälp utan beslut bör advokaten vidare vara skyldig alt lämna klienten bevis härom, eventuellt med uppgift om klientens beräknade kostnadsbidrag och vad som legat till grand för beräkningen samt kostnaderna i ärendet. Rättshjälpsärenden av denna typ bör vidare diarieföras särskilt vid advokatbyrån och anmälas till rättshjälpsnämnden. Formaliteterna bör kunna göras mycket enkla. De närmare bestämmelsema om förfarande i rättshjälpsärenden får ges i administrativ väg.

En förulsättaing för att rättshjälp ulan beslut skall kunna utgå är som nämnts alt kostnaderna stannar under maximibeloppet. Blir det fråga om subventionerad rättshjälp skall beslutanderätten i rättshjälpsärendet förbehållas rättshjälpsnämnden. Det finns emellertid enligt min mening inte anledning föreskriva att rättshjälp utan beslut obligatoriskt måste fortgå till dess kostnaderna uppgår till maximibeloppet utan rättshjälp bör redan dessförinnan kunna bevUjas av rättshjälpsnämnden. Det kan nämligen någon gång vara förenat med svårigheter att avgöra om en klient över huvud taget är berättigad tUl rättshjälp. Vidare kan det i en del fall uppstå svårigheter när maximibeloppet skall beräknas. Det

Prop. 1972: 4 301

kan inte heUer gärna krävas av biträdet att han exakt skall håUa reda på när kostaaderna har nått upp till maximibeloppet. Jag förutsätter emellertid att advokatbyråerna utayttjar sin behörighet att själva handha rättshjälpen så långt det är möjligt och räknar med att ansökan om rättshjälp inte kommer att göras i det alldeles övervägande antalet fall där kostnadema understiger maximibeloppet.

Det kan tänkas att rättshjälp lämnas vid advokatbyrå utan beslut av rätlshjälpsnämnden och att rättshjälpen sedermera upphör därför att nämnden vägrar rättshjälp. Det biträde som har lämnats och de åtgärder som har vidtagits före avslagsbeslutet bör betraktas som rättshjälp oavsett att nämnden exempelvis kan ha funnit att ärendet faller utanför rättshjälpens tUlämpningsområde, En konsekvens av detta är att de särskUda bestämmelsema om rättshjälp utan beslut alltjämt är tiU-lämpliga och att en prövning hos rätlshjälpsnämnden kan ske av skäligheten av den ersättning som advokaten fordrar för det arbete som utförts före avslagsbeslutet. Är det en allmän advokatbyrå som har lämnat rättshjälpen, bör byrån ha befogenhet att fullfölja ärendet trots att rättshjälp ej längre kommer i fråga, om den rättssökande är beredd att själv ta på sig de kostnader som uppkommer. Denna fråga får regleras närmare i instraktionen för de allmänna advokatbyråema. Avslagsbeslutet kan givetvis leda tiU att den rättssökande av kostnadsskäl ej vill fuUfölja ärendet Fråga uppkommer då i vad mån han skall vara skyldig att ersätta de redan uppkomna kostnaderna. Frågan torde inte kunna besvaras generellt. Ofta torde emellertid situationen vara den att det utförda arbetet inte kan anses onyttigt, I den mån så är fallet bör givetvis ersättning utgå. Även annars får det i flertalet faU antas att den rättssökande blir ersättningsskyldig, nämligen om gmnd saknas för att biträdet skulle av förbiseende ha missbedömt möjligheten för den rättssökande att få rättshjälp och det ej heller kan läggas honom tUl last att rättshjälp inte söktes på ett tidigare stadium eller i annat faU omständigheterna inte kan anses vara sådana att biträdet ligger närmare än den rättssökande att bära risken för att rättshjälp ej skulle komma att bevUjas,

19.13 Fullföljd mot rättshjälpsnämndens beslut

När det gäUer frågan om fuUföljd mot rättshjälpsnämndens olika beslut innebär promemorieförslaget att talan inte får föras mot de beslut som på rättshjälpsmyndighetens vägnar fattas av rättshjälpsnämnden dvs, i fråga om rättshjälp bör beviljas eUer om bevUjad rättshjälp skaU upphöra, om behov av biträde föreligger, om personvalet vid förordnande av biträde och om förordnande för biträde bör återkallas. Talan skaU emellertid få fuUföljas tUl centralmyndigheten mot vissa andra rättshjälpsmyndighelens beslut. Mot myndighetens beslut i fråga om fast-

Prop. 1972:4 302

ställande av maximibelopp eller slutlig rättshjälpsavgift eller beslut om ersättning till biträde eller om ersättning tUl den som har medverkat vid utredning, skall sålunda talan få föras hos centralmyndigheten genom besvär. Mot centralmyndighetens beslut om ersättning till biträde skall talan få föras hos Konungen genom besvär. Besvären skall prövas i statsrådet. I övrigt skall talan ej få föras mot centralmyndighetens beslut.

Remissinstanserna har allmänt gett uttryck för den uppfattningen att möjligheterna tUl fullföljd har gjorts för snäva i promemorian. I remissyttrandena förordas att sökanden ges besvärsrätt även i sådana frågor som på myndighetens vägnar skall prövas av rättshjälpsnämnden och i fråga om beslut om preliminär rättshjälpsavgift, tUläggsavgift eller anstånd med betalning av avgift

Rättshjälpsnämndens sammansättning ger visserUgen goda garantier för en noggrann och tUlförlitlig bedömning men intresset av en enhetlig rättstUlämpning talar enligt min mening starkt för att talan skall kunna föras mot nämndens beslut. Ett behov av vägledande avgöranden torde komma att föreligga inte bara i ersättnings- och kostnadsbidragsfrågor utan också i sådana frågor som tillämpningsområdet för rättshjälpen, behovet och valet av biträde m, m.

Enligt min mening bör samtliga rättshjälpsnämndens beslut i rättshjälpsärenden kunna överklagas till centralmyndigheten. Något behov av överprövning av centralmyndighetens beslut anser jag inte föreligga. Det föreslagna beslutsförfarandet hos rättshjälpsnämnd och centralmyndighet är avsett att vara exklusivt Någon efterföljande prövning vid allmän domstol av dessa organs beslut bör alltså inte vara möjlig.

19.14 Kostnaderna för och genomförandet av reformen

I promemorian redovisas en utredning som statskontoret har utfört. Statskontoret har bl. a. gjort en beräkning av den ökning av den ulomprocessueUa och processuella rättshjälpen som promemorieförslaget skuUe komma att medföra, en uppskattning av personalbehovet för rättshjälpsmyndigheterna och de allmänna advokatbyråerna samt en beräkning av kostnaderna för rätlshjälpsreformen.

Statskontorels beräkningar av den ulomprocessuella och processuella rättshjälpens ökning har jag berört i det föregående. Antalet ulomprocessuella ärenden, i vUka i huvudsak endast råd och upplysningar, dvs. konsultationer, meddelas, skuUe komma att öka från 23 000 till cirka 45 000 ärenden. I fråga om mera komplicerade ulomprocessuella ärenden skuUe en ökning ske från 30 000 till cirka 48 000 ärenden. Kostnaderna för den ulomprocessuella ärendemängdens ökning uppskattas tiU 3 115 000 kr. ökningen av det antal parter som i det föreslagna rättshjälpssystemet skuUe komma alt få subventionerad proces-

Prop. 1972: 4 303

sueU rättshjälp har beräknats till 18 000. Statsverkets kostnadsökning uppskattas till 12 989 000 kr. Statskontoret understryker att beräkningarna av olika skäl måste bli osäkra och att de redovisade siffrorna endast ger en ungefärlig bUd av rättshjälpens ökning.

Även statskontorets beräkningar av personalbehovet vid rätlshjälpsmyndigheterna och de allmänna advokatbyråerna har berörts i det föregående. Beräkningarna leder till att antalet jurister som behövs för att fullgöra de uppgifter som ankommer på de allmänna advokatbyråerna bör vara 207. De administrativa uppgiftema vid rättshjälpsmyndighetema har beräknats kräva 14 jurister. Den övriga personalen vid rättshjälpsmyndigheterna och de allmänna advokatbyråerna bör enligt statskontorels beräkningar uppgå tUl 309 personer. Statskontoret framhåUer att beräkningen av personalbehovet har en schablonmässig karaktär.

Den föreslagna reformen beräknas medföra en ökning av statsverkets årliga kostaader för rättshjälpen med totalt 22 144 000 kr. Föratom tidigare angivna kostnader för den ulomprocessueUa ärendemängdens ökning, 3 115 000 kr., och för vidgad processueU rättshjälp, 12 989 000 kr., utgör statsverkets kostnader för att överta de nuvarande rättshjälpsanstalterna 3 191 000 kr. HärtiU kommer den beräknade kostaaden för statsverket för att i län med jämtlandssystem driva rättshjälpsanstalter med samma kapacitet (före reformen) som i nuvarande anstaltslän, 2 849 000 kr. Det framhålls alt någon egentlig kostnadsökning för rättshjälpens administration vid rätlshjälpsmyndigheterna inte har beräknats uppkomma. Det beräknade personalbehovet för dessa uppgifter torde uppvägas av minskat personalbehov vid domstolarna.

Även i promemorian anförs alt beräkningama av olika skäl måste bli osäkra och de redovisade siffrorna ungefärliga. Särskilt i fråga om ökningen av antalet ärenden finns det anledning anta att de redovisade siffroma är för låga. Detta sammanhänger med bl. a. den föreslagna reformens inverkan på förvaltningsärendena. F. n. förekommer sådana ärenden i förhåUandevis ringa omfattning vid rättshjälpsanstalterna. Man torde få räkna med en inte oväsentiig ökning av dessa ärenden genom det nya rältshjälpssyslemet Beträffande beräkningarna av personalbehovet framhålls att hänsyn inte har lagils till att juristerna på de allmänna advokatbyråema i framtiden i inte obetydlig omfattning bör svara för uppdragen som offenlig försvarare. Delta torde dock inte medföra någon kostnadsökning för statsverket. Det anmärks också att statskontoret inte har gjort någon beräkning av kostnadema för centralmyndighetens och de särskilda rättshjälpsnämndemas verksamhet.

De i promemorian redovisade beräkningarna berörs endast i ett begränsat antal remissyttranden. Några remissinstanser anser att man måste räkna med alt det föreligger ett stort dolt behov av rättshjälp

Prop. 1972:4 304

och alt det därför finns risk för att beräkningarna är tUltagna i underkant. Det har också erinrats om att vid beräkningama hänsyn inte hai lagits tiU den ökade benägenheten att konsultera jurist och att processa som kan bU en följd av att rättshjälpen utvidgas. Den ovissa faktor som ligger i de ökade möjUgheterna att få rättshjälp i förvaltningsärenden har också uppmärksammals under remissbehandlingen. Flera remissuistanser framhåUer vidare att det vid personal- och kostnadsberäkningarna inte har beaktats att de allmänna advokatbyråerna skall åta sig en störte andel av uppdragen som offentiig försvarare än hittills. En del remissinstanser kritiserar också uttalandet att någon egentlig kostnadsökning för rättshjälpens administration vid rätlshjälpsmyndigheterna inte har beräknats uppkomma samt att det beräknade personalbehovet för dessa uppgifter torde uppvägas av minskat personalbehov vid domstolama.

Som framhålls i promemorian och som påpekas i remissyttrandena måste de gjorda beräkningama av olika skäl bli osäkra och de redovisade siffrorna ungefärliga. En oviss faktor är naturligtvis i vad mån latenta, tidigare inte framkomna behov av juridiskt biträde föreligger. SärskUt på förvaltningsområdet torde det finnas anledning att räkna med ett sådant dolt behov. En annan oviss faktor som inte heller har beaktats vid kostaadsberäkningen, är att rättshjälp till fler personer än dem som omfattas av de nuvarande rättshjälpssystemen kan väntas medföra att antalet rättshjälpsärenden ökar mer än proportionellt mot ökningen av det antal personer som kan få rättshjälp. Med dessa reservationer torde emellertid de i promemorian gjorda kalkylerna kunna läggas tiU grund för en beräkning av kostnaderna för det nya rältshjälpssyslemet Den omständigheten att det vid kostnadsberäkningarna inte har beaktats att de allmänna advokatbyråema kan komma alt åta sig större andel av uppdragen som offentlig försvarare än hittUls torde inte medföra någon kostnadsökning för statsverket. De ytterligare uppdrag det här kan bli fråga om kommer ju att övertas från de privatpraktiserande advokaterna.

I förhåUande tiU promemorian innebär emeUertid departementsförslaget vissa förändringar, som får betydelse för kostnadsberäkningama. En omständighet som förändrar tidigare beräkningar av statsverkets kostnader för rätlshjälpsreformen är den föreslagna ökningen av schablontUlägget tUl hälften av basbeloppet för varje person mot vUken underhållsskyldighet fiUlgörs. En beräkning har skett av den kostnadsökning som förslaget i denna del skulle medföra. I anslutning härtill har också beaktats återverkningama på hela kostnadsberäkningen av den aUmänna kostaads- och inkomstökningen sedan år 1969. De utförda beräknmgama ger vid handen att ökningen av statsverkels årliga kostnader för rättshjälpsreformen skulle uppgå tiU ca 27 mUj. kr. Det nya schablontUläggets andel i de ökade kostnaderna har beräknats tUl ca 2 mUj. kr.

Prop. 1972: 4 305

Den i departementsförslaget föreslagna regionala organisationen med frislående rättshjälpsnämnder torde komma att medföra vissa kostnader som inte uppvägs av minskat personalbehov vid domstolarna. Att göra en beräkning av dessa kostnader är f. n. knappast möjligt, eftersom slutUg ställning till verksamhetsområde och personalbehov bör tas först sedan närmare organisationsundersökningar har skett. De bör emellertid kunna hållas på en måttlig nivå genom att nämndema organisatoriskt kommer att knytas tiU redan beslående myndigheter.

Vid beräkningarna av kostaaderna för rättshjälpsreformen har hänsyn inte tagits tiU kostaadema för centraladministrationen. Som domstolsverksutredningen uttalar i sitt betänkande torde en sådan reform inte komma att nämnvärt påverka det beräknade antalet tjänster i domstolsverket för personal- och ekonomiadministrativa uppgifter. Däremot kan troligen de rent juridiska uppgifterna medföra att den juridiska enheten i domstolsverket behöver förstärkas. Viss kostnad uppkommer också genom att besvärsärenden skaU prövas av centralmyndighet i särskild sammansättning.

Frågan om den närmare tidpunkten för reformens ikraftträdande är jag inte beredd att ta ställning tUl f, n. Denna tidpunkt kommer att anges i propositionen tUl rUisdagen, Genomförandet av reformen kräver ett relativt omfattande förarbete. Före ikraftträdandet skall sålunda inrättas rättshjälpsnämnder. Dimensioneringen och lokaUseringen av dessa torde inte kunna slutUgt bestämmas utan en närmare organisations-undersökning. Det är också nödvändigt att ordna den kansUmässiga anknytningen tUl annan lämplig myndighet samt rekrytera personal, anskaffa lokal och lösa övriga praktiska frågor. Det är angeläget att det förberedande arbetet beträffande rättshjälpsnämnderna kan inledas i god tid före reformens genomförande.

När det gäUer uppbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna är förberedelsearbetet betydligt mer omfattande än när det gäller rätlshjälpsnämnderna. Som framhållits tidigare är avsikten alt allmänna advokatbyråer skall inrättas i varje län. Även när det gäller de allmänna advokatbyråerna bör förberedelsearbetet påbörjas så snart som möjligt I första hand bör arbetet inriktas på ett övertagande av rältshjälpsanslalterna. En ekonomisk uppgörelse skall alltså träffas med de landsting eller kommuner som f. n. driver rättshjälpsanstalter. Uppbyggnaden av aUmänna advokatbyråer på sådana platser, där rättshjälpsanstalter inte finns, kräver, som tidigare framhållits, relativt mgående undersökningar. Personal- och lokalbehovet måste tUlgodoses och åtskUliga praktiska frågor måste lösas. Detta kan medföra att utbyggnaden av allmänna advokatbyråer på dessa platser tar relativt lång lid i anspråk. Det är emeUertid enligt min mening inte nödvändigt att nätet av allmänna advokatbyråer är fullt utbyggt redan från början, Rätls-hjälpsuppdragen kan imder en tid helt ombesörjas av befmtliga all-

Prop. 1972:4 306

manna advokatbyråer och av privatpraktiserande jurister på de platser där allmänna advokatbyråer inte hinner inrättas omedelbart.

Även när det gäUer att tiUskapa taxor för arvode åt biträden och offentliga försvarare är det angeläget att förberedelsearbetet börjar så tidigt som möjligt. Som tidigare framhållits bör taxorna lUl en början kunna grandas på material från rättshjälpsanstaltema och de enskilda advokatbyråema. Insamlandet och bearbetningen av material för beräkning av taxor bör påbörjas omgående.

Ansvaret på central nivå för rättshjälpen är avsedd att förläggas till ett blivande domstolsverk. Det förberedelsearbete som krävs för rättshjälpsreformen måste emellertid sättas igång redan innan frågan om inrättandet av ett domstolsverk prövats av stalsmaktema. Det är därför enligt min mening mest ändamålsenUgt att ansvaret för förberedelsearbetet genom ett särskilt uppdrag anförtros domstolsväsendets organisationsnämnd.

19.15 Sammanfattning

Den rättshjälpsreform som nu föreslås innebär att rättshjälp i princip skall kunna lämnas var och en i alla rättsliga angelägenheter där behov av bistånd föreligger oberoende av om den rättsliga angelägenheten behandlas vid allmän domstol, förvaltningsdomstol, förvaltningsmyndighet eller av skiljemän. Rättshjälpen skall också kunna omfatta biträde vid allmän rådgivning. Vissa begränsningar i tillämpningsområdet föreslås emellertid. Andra juridiska personer än dödsbon skall inte kunna få rättshjälp. För angelägenhet som har samband med den rättssökandes näringsverksamhet skall rättshjälp endast kunna lämnas i undantagsfall. Vissa begränsningar skall också gälla för den som är bosatt utomlands samt för självdeklarationer och andra liknande massärenden. Till skiUnad från promemorieförslaget skall vidare enligt departementsförslaget personer i de högsta inkomstlägena vara uteslutna från rättshjälp.

För rättshjälp skaU erläggas ett kostnadsbidrag som står i förhåUande till betalningsförmågan. Bidraget utgår i första hand efter årsinkomst och underhåUsskyldighet enligt vissa schabloner.

Förmånema vid rättshjälp är enligt departementsförslaget desamma som enligt promemorieförslaget. I huvudsak innebär rättshjälpen att ersättning utgår i fråga om kostnaderna för biträde, inställelse vid domstol eUer annan myndighet och för utredning. I fråga om biträde har inte ställts upp några formella behörighetskrav.

När del gäller misstänkt i brottmål skaU liksom hittUls offentiig försvarare förordnas när det finns behov av sådan. Behörighetsvillkoren för offentlig försvarare har i departementsförslaget lindrats något i förhållande tUl vad som gäller nu och föreslagits i promemorian. Om sär-

Prop. 1972: 4 307

skilda skäl föreligger skall nämligen annan än advokat kunna förordnas lill offentlig försvarare. Reglerna om den misstänktes skyldighet att ersätta statsverket kostnaden för försvarare och annan kostnad som utgått av allmänna medel har mjukats upp. I övrigt har i departementsförslaget tagits upp bestämmelser om rättshjälp åt misstänkt i brottmål vUka i huvudsak överensstämmer med promemorieförslaget. Sådan rättshjälp skaU sålunda utgå när årsmkomslen inte överstiger tre gånger basbeloppet och något kostnadsbidrag skall inte utgå, Förmånema vid denna form av rättshjälp består i alt instäUelsekostnader och vissa utredningskostnader ersätts av allmänna medel, I fråga om återbetalningsskyldighet för sådana kostnader föreslås samma regler gäUa som för kostnad för offentiig försvarare.

Liksom promemorieförslaget innehåller departementsförslaget en viss utvidgning av frikänd tUltalads rätt till ersättnuig för rättegångskostnad som varit skäligen påkaUad för alt tiUvarata hans rätt Ersättningsbestämmelsen är enligt departementsförslaget något mera vidsträckt än enligt promemorieförslaget och omfattar kostnad för försvarare, för vittne eUer annan bevisning under förandersökningen eller i rättegången, för vissa utlägg samt för inställelse vid rätten.

Ett betydelsefuUt inslag i den föreslagna rätlshjälpsreformen är alt konsultation skall lämnas mot en enhetsavgift om f, n, 50 kr. Avgiften kan i speciella fall sättas ned eller helt efterges. Enligt departementsförslaget skall konsultation utan särskild ansökan kunna lämnas av advokat eUer biträdande jurist vid allmän eUer enskUd advokatbyrå. Någon auktorisation av biträden utanför denna krets med behörighet att lämna konsultation skall däremot inte kunna ske. Biträdets ersättning för konsultation har bestämts lill samma belopp som konsultationsavgiften.

Enligt departementsförslaget skall — liksom enligt promemorieförslaget — ersättningen tUl biträden och offentiiga försvarare kunna bestämmas med ledning av taxor. Avsikten är att taxor skall kunna fastställas för vissa typer av mål och ärenden, där arbetsinsatsen erfarenhetsmässigt kan beräknas vara relativt likartad. För varje sådan måltyp skall beräknas en genomsnittstaxa, från vilken avvikelse skall kunna ske endast i den mån det är påkallat av särskUda förhållanden i det enskilda fallet. Vid bestämmandel av taxor och normalarvoden skaU kostnadsläget vid de allmänna advokatbyråerna tUlmätas stor betydelse. I departeroentsförslaget föratsätts alt taxor skall komma till användning i betydande utsträckning.

När det gäller rättshjälpens organisation har i departementsförslaget genomförts betydande förändringar i förhållande till vad som föreslagits i promemorian. Den väsentligaste organisatoriska förändringen i förhåUande tiU promemorieförslaget är att det allmännas advokatverksamhet och myndighetsfunktionerna i samband mad rättshjälpens ad-

Prop. 1972:4 308

ministration enligt departementsförslaget skall utövas av skUda myndigheter. När det gäller det allmännas advokatverksamhet utgår departementsförslaget från att var och en i princip skall ha möjlighet att fritt välja biträde eUer offentlig försvarare bland privatpraktiserande jurister och tjänstemän på allmän advokatbyrå. AUmänna advokatbyråer föreslås skola inrättas i varje län. I första hand bör rättshjälpsanstalterna omorganiseras tiU aUmänna advokatbyråer. I övrigt skall uppbyggnaden och dimensioneringen av allmänna advokatbyråer ske med beaktande av förekomsten av privatpraktiserande jurister och andra förhåUanden på varje ort. Fömtsältningarna för de privatpraktiserande juristema skall inte rubbas i någon väsentUg mån.

De administrativa uppgifterna på rättshjälpsområdet skall regionalt skötas av särskUda rättshjälpsnämnder. Dessa skall pröva ansökningar om rättshjälp, förordna biträde samt dessutom pröva ersättaing tiU biträde i sådana mål eUer ärenden som inte behandlas vid aUmän domstol. Ersättning tiU biträde i mål eUer ärende vid allmän domstol skaU prövas av domstolen. När det gäller misstänkt i brottmål skaU domstolen pröva ansökan om rättshjälp, förordna offentUg försvarare och pröva ersättningen tUl denne,

I rättshjälpsnämndema skaU enligt förslaget tjänstgöra en domare och två lekmän, I vissa fall skaU dessutom tjänstgöra två advokater, varav den ene skall vara verksam på allmän advokatbyrå och den andre vara privatpraktiserande. Huvuddelen av göromålen är avsedda att delegeras tUl en heltidsanstäUd tjänsteman vid varje nämnd, Verksamhetsom-området är avsett att anknytas tUl hovrätternas domkretsar och kansliet tUl hovrätts administrativa avdelning.

För tUlsyn över och samordning av uppgiftema inom rättshjälpsområdet skaU fmnas en centralmyndighet Avsikten är att centralmyndighetsfunktionerna skall förläggas tUl ett blivande domstolsverk. Uppgifterna för centralmyndigheten består i första hand av tUlsyn över rättshjälpsnämndemas verksamhet, I anslutning härtill skall centralmyndigheten genom direktiv och anvisningar sörja för en riktig och enhetlig rättstiUämpning,

Centralmyndigheten skall också vara fullföljdsinstans i fråga om beslut av rätlshjälpsnämnden. I förhåUande tiU de aUmänna advokatbyråema skall centralmyndigheten också ha vissa personal- och ekonomi-administrativa uppgifter men skall däremot inte kunna ingripa i advokatverksamhelen. En viktig uppgift för centralmyndigheten är att utarbeta och fastställa taxor för ersättning tiU biträden och offentliga försvarare.

Också när det gäller förfarandet vid rättshjälp har i departementsförslaget genomförts betydande förändringar i förhåUande till promemorieförslaget. Sålunda skaU rättshjälp kunna lämnas vid allmän eUer enskUd advokatbyrå utan beslut av rättshjälpsnämnden så länge kost-

Prop. 1972: 4 309

naderna för rättshjälpen understiger maximibeloppet för den rättssökandes kostnadsbidrag. Så snart kostnaderna överstiger maximibeloppet och subvention från det allmänna sålunda skall lämnas, får däremot rättshjälp inte lämnas utan beslut av rätlshjälpsnämnden. Om rättshjälp lämnas med annan än advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå som biträde får rättshjälp över huvud taget inte lämnas ulan beslut av nämnden. Den rätlssökandes bidragsskyldighet skall i princip fullgöras genom att han betalar koslnadsbidraget tiU biträdet. Biträdets ersättning av allmänna medel reduceras i stället med vad han mottagit i kostnadsbidrag. Biträdesersältaingen prövas av domstol eller av rättshjälpsnämnden oavsett om rättshjälp utgår efter beslut av rättshjälpsnämnden eller utan sådant beslut.

Den närmare tidpunkten för reformens ikraftträdande kommer att anges i propositionen tUl riksdagen.

19.16 Lagförslagen

19.16.1 Förslaget till rättshjälpslag

Lagförslaget är disponerat så att under rabriken inledande bestämmelser anges i 1 § de olika former av rättshjälp som utgår enligt rätlshjälpslagen. I 2—5 §§ finns regler om rättshjälpens organisation. Bestämmelsema i övrigt har uppdelats på ett avsnitt om allmän rättshjälp (6—34 §§), ett avsnitt om rättshjälp åt misstänkt i brottmål (35—40 §§) och ett avsnitt om konsultation (41—43 §§). Därefter följer särskUda bestämmelser (44—46 §§).

Inledande bestämmelser

1 §

I denna paragraf anges de olika former av rättshjälp som utgår enUgt rätlshjälpslagen. Rättshjälp utgår som allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål och konsultation. De olika formerna av rättshjälp har berörts i den allmänna motiveringen.

2 §

I rältshjälpsorganisationen ingår de allmänna advokatbyråema. Dessa byråers organisation och verksamhet samt därmed sammanhängande frågor har närmare berörts i den aUmänna motiveringen. I denna paragraf har tagits upp de viktigaste bestämmelserna om de allmänna advokatbyråema. Deras uppgift anges vara att lämna biträde i rättsliga angelägenheter enligt rättshjälpslagen. Som anförts i den allmänna motiveringen skall allmänna advokatbyråer i princip finnas i varje län.

Prop. 1972:4 310

I vissa faU kan det dock finnas skäl alt låta annat område än län utgöra verksamhetsområde för allmän advokatbyrå. Kungl. Maj:t har tillagts behörighet att bestämma verksamhetsområde för allmän advokatbyrå. Bestämmelsen har tUlkommit med tanke på bl. a. alt det f. n. finns mer än en rättshjälpsanstalt i en del län. Det har också i rätlshjälpslagen slagils fast att chefen för allmänna advokatbyrån skall vara advokat

Av första stycket framgår vidare att även enskUt verksam advokat eller, i fall som anges i lagen, annan kan lämna biträde i rättsliga angelägenheter enligt bestämmelsema i rätlshjälpslagen. Frågan om fördelning av rältshjälpsuppdragen meUan de allmänna advokatbyråerna och privatpraktiserande jurister har behandlats i den allmänna motiveringen.

3 §

I paragrafens första stycke, som motsvarar 1 § i promemorieförslaget, finns bestämmelser om de för rättshjälpen ansvariga regionala myndigheterna. Särskilda rätlshjälpsnämnder skall inrättas för att handlägga frågor om rättshjälp enligt rättshjälpslagen. Rätlshjälpsnämnderna skall i princip utöva myndighetsfunktionerna inom rätlshjälpssystemet Som har nämnts i den aUmänna motiveringen har dock vissa undanlag gjorts från denna princip genom alt domstolar, förvaltningsmyndigheter, advokater och biträdande jurister vid advokatbyråer har tUlagts vissa befogenheter inom rätlshjälpssystemet

I första stycket andra punkten föreskrivs alt verksamhetsområde för rättshjälpsnämnd skaU bestämmas av Kungl, Maj:t, Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen.

Rältshjälpsnämnd blir att betrakta som förvaltningsmyndighet. Förvaltningslagen (1971:290) blir aUtså tUlämplig. Lagen innehåller bl.a, bestämmelser om jäv, besvär och kommunikation.

I andra stycket, som motsvarar 3 § i promemorieförslaget, föreskrivs alt rättshjälpsnämnd skall stå under tUlsyn av en centralmyndighet. Kungl. Maj:t har getts befogenhet att bestämma vUken myndighet som skall vara centralmyndighet. Som anförts i den allmänna motiveringen är avsikten att ett blivande domstolsverk skaU vara central förvaltningsmyndighet även inom rättshjälpsområdet. Centralmyndigheten skall ha hand om vissa personal- och ekonomiadministraliva uppgifter rörande rättshjälpsnämndema och skall däratöver genom direktiv och anvisningar till nämndema sÖrja för en riklig och enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser. Även de allmänna advokatbyråema skall i administrativt hänsende inordnas under centralmyndigheten. Centralmyndigheten skall dessutom vara fuUföljdsinslans beträffande beslut av rältshjälpsnämnd och — i visst fall — annan förvaltningsmyndighet. Bestämmelser om detta finns i 44 §.

Prop. 1972:4 311

4 §

Bestämmelser om rättshjälpsnämnds sammansättning och hur sådan nämnd utses finns i denna paragraf, som har motsvarighet i 2 § promemorieförslaget. Bestämmelserna har berörts i den allmänna motiveringen. När verksamhetsområdena för rättshjälpsnämnderna har bestämts, får närmare regleras i vilken ordning förslag till ledamot eller ersättare för ledamot skaU lämnas av landsting eller kommun som inte tillhör landstingskommun,

5 §

I denna paragraf finns regler om rättshjälpsnämnds beslutförhet, om omröstning inom nämnden och om delegation av beslutanderätt,

I ärenden som ordföranden finner vara av sådan beskaffenhet att deltagande av de båda advokatledamöterna inte är påkallat, är rätlshjälpsnämnden enligt första stycket beslutför om ordföranden och de två ledamöter som inte är advokater deltar, I annat ärende är nämnden beslutför endast om samtliga ledamöter deltar. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen,

I andra stycket föreskrivs att RB:s regler om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter skall ha motsvarande tUlämpning på avgörande av rättshjälpsnämnd. Ordföranden skaU dock säga sin mening först. Hänvisningen tUl RB avser 16 kap,

EnUgt tredje stycket får i den utsträckning Kungl, Maj:t bestämmer tjänsteman vid nämnden slutligt pröva rättshjälpsärende. Sådan tjänsteman skaU vara lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller advokatverksamhet. Även denna bestämmelse har behandlats i den allmänna motiveringen.

Allmän rättshjälp

Tillämpningsområdet

I 6—8 §§ anges liUämpningsområdet för allmän rättshjälp. I 6 § regleras föratsättningarna för att fysisk person skall kunna få rättshjälp. För dödsbo finns motsvarande bestämmelse i 7 §. I 8 § anges sedan vissa inskränkningar i möjligheten att få rättshjälp. Med undantag av reglema i 7 § första stycket är bestämmelserna tiUämpliga såväl på rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnd som rättshjälp utan sådant beslut. Reglerna i 7 § första stycket avser enbart rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnd (jfr 16 §),

6 §

Enligt 6 § första stycket får aUmän rättshjälp lämnas fysisk person i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av bistånd föreligger,

Prop. 1972: 4 312

om den rättssökandes beräknade årsinkomst inte överstiger ett gränsbelopp som motsvarar åtta gånger basbeloppet. Grandläggande föratsättningar för att rättshjälp skall kunna utgå är sålunda att behov av sådan hjälp föreligger från saklig synpunkt och med hänsyn tUl den rättssökandes ekonomiska förhåUanden, En närmare precisering av behovet från saklig synpunkt har skett i 8 § samt i vissa av de bestämmelser som reglerar förmånema vid rättshjälp, t, ex, 9 § andra stycket 1 och 19 § i fråga om biträde. Den begränsning i tUlämpningsområdet som genom en anknytning tUl basbeloppet har skett med hänsyn till sökandens ekonomiska förhåUanden har berörts i den allmänna motiveringen.

Med den rättssökandes beräknade årsinkomst förstås hans beräknade årsinkomst när rättshjälp begärs. Hänsyn skall aUtså tas tiU de faktiska inkomsterna vid tiden för begäran om rättshjälp samt dessutom till inkomstema under tiden närmast före och de sannolika inkomsterna under tiden närmast efter framställningen om rättshjälp. Utgår rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd beräknas årsinkomsten med utgångspunkt från den tidpunkt när framställning om sådan rättshjälp görs. Denna tidpunkt blir avgörande för beräkning av årsinkomsten även när ansökan om rättshjälp därefter görs hos rättshjälpsnämnden.

Med årsinkomst avses vidare i departementsförslaget liksom i promemorian den rättssökandes bmttoinkomst. Därigenom kan utredning om smärre avdrag för inkomstens förvärvande, t, ex, avdrag för kortare resor tUl och från arbetsplatsen, undvikas. Emellertid är det självklart alt mera betydande utgifter för inkomstens förvärvande måste beaktas. Det är sålunda tydligt att en rörelseidkares inkomst i regel inte kan bestämmas utan att hänsyn tas tiU utgifterna i rörelsen.

För att tUlämpningen av reglema om basbeloppet skall kunna ske så friktionsfritt som möjligt torde det vara nödvändigt att centralmyndigheten tillhandahåller tabeller för beräkning av koslnadsbidrag m. m. Sådana tabeller bör inte ändras alltför ofta. På grand härav har föreskrivits att med basbeloppet avses basbeloppet för oktober året innan rättshjälp begärs.

I andra stycket finns en bestämmelse som anger hur underhållsskyldighet skall beaktas. Bidrar den rättssökande i väsentlig omfattning tUl annans underhåll, skaU gränsbeloppet, dvs. det belopp som motsvarar åtta gånger basbeloppet, ökas med ett belopp som motsvarar hälften av basbeloppet för var och en till vUkens underhåll han sålunda bidrar. Av formuleringen framgår att det är den faktiska underhåUsbördan som är avgörande, oavsett om underhållsskyldighet föreligger enligt lag. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen. Det bör framhållas att underhåUsskyldighet inte alltid skall medföra en höjning av schablongränsen för en rättssökande. Höjning skall ske endast i de fall där den rättssökande i väsentiig omfattning bidrar till annans un-

Prop. 1972: 4 313

derhåll. Som rättegångskommittén har anfört i sitt belänkande om rättegångshjälp bör hänsyn t. ex, inte tas tiU en makes underhållsplikt mot andra maken, om båda makarnas ekonomiska villkor är sådana att ingen kan anses väsentiigen försörja den andra. Inte heller bör hänsyn tas till faders eller moders underhållsskyldighet mot barn, som i stort sett försörjer sig självt eller som får sitt huvudsakliga underhåll från annan person. Kommittén har också uttalat att part som ålagts utge underhåUsbidrag tUl annan alltid bör anses väsentligen bidra tUl den andres underhåU, Ett sådant betraktelsesätt för emellertid enligt min mening aUtför långt. En part som ålagts att utge ett obetydligt belopp skall såunda inte likställas med den som helt försörjer en annan.

Vid fastställandet av gränsen för den som är imderhåUsskyldig skall vidare gälla att hänsyn till underhållsskyldigheten endast tas om denna fullgörs. Om en rättssökande underlåter att fullgöra sin underhåUsskyldighet, bör underhållsskyldigheten inte beaktas.

Regeln i tredje stycket behandlas i anslutning tiU 13 §.

7 §

I denna paragraf, som tUlsammans med 14 § har motsvarighet i 4 § 3 och 9 § i promemorieförslaget, anges förutsättningama för att dödsbo skall kunna få rättshjälp. Rättshjälp får lämnas i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av bistånd föreligger, om det med hänsyn tUl dödsboets behåUning och delägarnas ekonomiska förhållanden är skäUgt. Liksom fysiska personer i goda ekonomiska omständigheter inte skall kunna få rättshjälp, skaU inte heUer dödsbo med betydande behållning kunna få denna förmån. Som framgår av bestämmelsen skall hänsyn tas tiU, förutom dödsboets behåUning, delägarnas ekonomiska vUlkor, Beträffande frågan i vad mån hänsyn skaU tas tdl dödsbodelägares ekonomiska ställning torde, som utredningen om rättegångshjälp bl, a, framhöU, detta framstå som naturligt i synnerhet i faU när dödsbodelägare på grand av fordran i boet eUer av annat skäl egentligen är den som har intresse av utgången i målet. Förhållandena kan vara så skiftande att det inte är möjligt att i lagtext nå längre än till en allmän skälighetsregel. Av 16 § framgår att reglerna om rättshjälp ulan beslut inte är tiUämpliga i fråga om rättshjälp åt dödsbo enligt förevarande paragrafs första stycke.

Bestämmelsen i första stycket avser endast det faU alt dödsbo är sökande. I andra stycket ges en föreskrift för det faU att den som har rättshjälp avUder. I sådant fall skaU enligt bestämmelsen rättshjälpen fortsätta att utgå tiU dödsboet. Någon begränsning tUl rättshjälp efter beslut har inte gjorts här. Regeln motiveras främst av praktiska skäl. Framför aUt om rättshjälpen avser en rättegång kan det vara mindre lämpligt alt rättegången behöver uppskjutas för att dödsboet skall be-

Prop. 1972: 4 314

redas tiUfälle att begära rättshjälp. Av bestämmelsen framgår också att dödsboet åtnjuter rättshjälp på samma vUlkor som den avlidne. Självfallet kan det inträffa att dödsboets förmåga att bidra tUl rättshjälpskostnadema är väsentiigt bättre eller sämre än den avlidnes. Delta kan beaktas enligt 15 §, Rättshjälpen kan också upphöra enligt bestämmelserna i 34 §.

8 §

I denna paragraf, som har motsvarighet i 4 § i promemorieförslaget, anges i första stycket att rättshjälp inte får lämnas annan juridisk person än dödsbo. I andra stycket tas i sex olika punkter upp fall när rättshjälp inte får lämnas fysisk person eller dödsbo.

I punktema 1 och 2 och i fjärde stycket behandlas de begränsningar i tUlämpningsområdet som sammanhänger med angelägenhetens och den rätlssökandes anknytning här i landet. Bestämmelsema har behandlats i den allmänna motiveringen. Vid avgörande av frågan var en rättssökande skall anses bosatt torde ledning få sökas i bestämmelserna i folkbokföringsförordningen. Beträffande dödsbo torde som bosättningsort få anses den ort där den avlidne senast var bosatt. Såvitt gäUer statslösa och politiska flyktuigar föranleder den föreslagna regleringen vissa ändringar i lagen (1969: 644) om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar och den därtUl anknutna kungörelsen (1969: 645).

Enligt punkt 3 får rättshjälp inte lämnas tUl näringsidkare i fråga om angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet, om det inte med hänsyn tUl sökandens ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet föreligger särskUda skäl för rättshjälp.

Termen näringsidkare förekommer i etl flertal lagar som har tUlkommit under senare år, bl, a, varamärkeslagen (1960: 644), lagen (1970: 412) om otUlbörlig marknadsföring och lagen (1971: 112) om förbud mot otUlbörliga avtalsvillkor. Med näringsidkare förstås enligt förarbetena tUl dessa lagar den som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk natur (jfr prop, 1960: 167 s, 48, 1970: 57 s, 90 och 1971: 15 s. 85). Termen har således en vidsträckt innebörd. Näringsidkare i denna mening är t. ex. jordbrukare och fiskare. Även den som i egenskap av fastighetsägare hyr ut lägenhet i flerfamiljshus torde få betecknas som näringsidkare. Rättshjälp får sålunda i princip inte utgå till dessa för angelägenhet som har samband med näringsverksamheten. För småföretagare torde dock som framhåUits i den aUmänna motiveringen särskilda skäl ibland kunna åberopas för rättshjälp även när fråga är om angelägenhet som har samband med näringsverksamheten. I sådana fall får rättshjälp lämnas med tillämpning av det senare ledet i den föreslagna bestämmelsen.

Av punkt 4 framgår att rättshjälp inte får lämnas i fråga om anspråk som har överlåtits tUl den som begär rättshjälp om överlåtelsen kan

Prop. 1972: 4 315

antas ha ägt ram i syfte att vinna fördel vid prövning av begäran om rättshjälp. Bestämmelsen motsvarar promemorieförslagets 4 § punkt 6,

Enligt punkt 5 får rättshjälp inte lämnas för upprättande av självdeklaration. Bestämmelsen utgör inte hinder för att medge rättshjälp i angelägenhet dar upprättande av självdeklaration utgör en av flera åtgärder som är nödvändiga för att tiUvarata den rätlssökandes rätt.

Med självdeklaration avses både allmän och särskUd självdeklaration. Vid remissbehandlingen har ifrågasatts om inte även fastighetsdeklaration borde undantas. Enligt min mening finns inte tUlräckliga skäl för ett sådant undantag. Det synes inte särskilt sannolikt att det kommer att sökas rättshjälp i något större antal faU för upprättande av faslighetsdeklaration. Skulle delta antagande visa sig oriktigt torde frågan kunna lösas genom tiUämpning av tredje stycket i denna paragraf.

Enligt punkt 6 får rättshjälp inte lämnas den som inte har befogat intresse av alt få sin sak behandlad. Bestämmelsen, som har behandlats i den allmänna motiveringen, korresponderar med regeln i 34 § om rättshjälps upphörande.

Bestämmelsen i tredje stycket, som innebär att Kungl. Maj:t i fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och normall av enkel beskaffenhet, får förordna att rättshjälp inte skall lämnas, har berörts i den allmänna motiveringen.

Förmåner

9 §

Enligt första stycket i denna paragraf, som tillsammmans med 10 § i huvudsak motsvarar 5 § i promemorieförslaget, ersätter staten vid allmän rättshjälp olika slags kostnader. Bestämmelserna i 16 § andra stycket och 27 § första stycket innebär emellertid att den rättssökande får själv bära kostnad för rättshjälpen inom maximibeloppet för kostnadsbidraget. En hänvisning till dessa bestämmelser har gjorts i andra punkten.

I andra stycket anges vad som utgör rättshjälpskostnad. Bestämmelserna härom får betydelse både vid rättshjälp efter beslut av rätlshjälpsnämnden och vid rättshjälp utan sådant beslut. I punkt 1 anges kostnad för biträde som varit behövligt för att tillvarata den rättssökandes rätt. Som föratsättaing för att biträde skall förordnas gäller enligt 19 § att den rättssökande inte själv eller genom någon som i tjänsteställning eUer i övrigt lämnar honom bistånd kan behörigen ta tUlvara sin rätt Innebörden av detta vUlkor har berörts i den allmänna motiveringen. En med detta vUlkor sammanhängande fråga är om möjlighet bör föreligga att förordna biträde åt part som företräds av bamavårds-man. I promemorian förordas att sådan möjlighet bör finnas. Denna uppfattning delas av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan. Även jag är av denna uppfattning. Mål om faderskap eUer imderhåU är nämligen i regel inte så enkla att en barnavårdsman ulan närmare

Prop. 1972: 4 316

kännedom om rättegångsförfarandet kan behörigen tUlvarata barnets intresse i rättegång.

Biträdesförmånen regleras nännare i 21 och 22 §§, Där ges sålunda föreskrifter om bl, a, vem som får förordnas tiU biträde och om biträdes rätt tiU ersättning.

I andra stycket punkt 2 behandlas utredningskostnad. Begränsning har skett tUl kostaad för utredning i angelägenhet som kan komma under aUmän domstols, krigsrätts, arbetsdomstolens eller skUjemäns prövning och som inte är förvaltningsärende eUer av beskaffenhet alt kunna komma under förvaltningsmyndighets prövning. Närmare regler om ersättning för ulrednmgskostnad finns i 24 och 25 §§,

I uppräkningen av domstolar har ägodelningsrätt, vattendomstol och expropriationsdomstol mte tagits med eftersom dessa domstolar kommer att upphöra den 1 januari 1972, Beträffande skälet till att angelägenheter av förvaltningsrättslig natur har undantagils får jag hänvisa tUI den allmänna motiveringen.

Med anledning av ett påpekande under remissbehandlingen vUl jag framhålla alt begränsningen till vissa domstolar inte hindrar att ersättning utgår för bevisning som åberopas i tvist om ekonomiska anstäUningsvUlkor för statstjänsteman, om tvisten är anhängig hos arbetsdomstolen eller allmän domstol. Den omständigheten att statstjänstemannen i stället för att anhängiggöra talan vid domstol hade kunnat föra talan i förvallningsrätlslig ordning utgör sålunda inget hinder. Däremot kan ersättning för utredning inte utgå innan talan har väckts vid domstol, om möjligheten att föra talan hos administrativ myndighet fortfarande står öppen.

Ytterligare en begränsning har gjorts under punkt 2. Ersättning utgår endast för bevisning eller annan nödvändig utredning. Såvitt gäUer den processuella rättshjälpen avser bestämmelsen den bevisning som f. n. regleras i 3 § andra och tredje styckena och 4 § tredje stycket LFR (jfr 9 § tredje stycket förevarande lagförslag).

I fråga om bevisning har efter förebUd av 1958 och 1965 års utredningsförslag och promemorieförslaget begränsningen tUl bevisning som ej förebragts utan skäl fått utgå. Därigenom kan man imdvika att vittnen och andra drabbas av ekonomisk förlust. Garantier mot att onödig bevisning förebringas finns redan i gäUande bestämmelser i 35 kap, 7 § RB, Det kan också erinras om bestämmelserna i 22 § andra stycket och 29 § förevarande lagförslag. Dessa bestämmelser innebär att part och biträde kan ådra sig ansvar för av vårdslöshet och försummelse föranledda rättshjälpskostnader. I fråga om de fall som avses i 4 § tredje stycket LFR skall enligt den nya ordningen efter beslutet om rättshjälp någon prövning inte ske om den som har rättshjälp har förmåga att själv svara för utgiften.

I andra stycket punkt 3 anges vissa kostnader för inställelse. I fråga

Prop. 1972: 4 317

om kostnader vid domstol eUer annan myndighet har som förutsättning för rätt tUl ersättning enligt denna punkt uppställts att personlig inställelse ålagts. Personlig inställelse torde få anses ha ålagts vare sig någon särskUd påföljd för utevaro har angetts eller ej. I fråga om kostnad för inställelse för blodundersökning eller annan undersökning har föreskriften en motsvarighet i 4 § andra stycket LFR.

Enligt andra stycket punkt 4 kan ersättning utgå för avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid domstol som anges i punkt 2 och för avgift enligt kungörelsen (1967: 441) om vissa avgifter i utsökningsmål m. m. Regleringen innebär för fall då ersättning skall utgå av allmänna medel att förmånen av avgiftsbefrielse enligt 3 och 12 §§ LFR har behållits med vissa jämkningar. Förmånen har emellertid konstraerals på ett annat sätt. Utgångspunkten har varit att domstolen resp. den exekutiva myndigheten i vanlig ordning bör tillämpa bestämmelsema om avgiflsskyldighet och avgifts-frihet När part har beviljats rättshjälp av rätlshjälpsnämnden skall emellertid föreskrivna avgifter inte tas ut av den rättssökande och någon stämpelbeläggning sker inte heller. Underrättelse skall i stället sändas till vederbörande rättshjälpsnämnd om belopp som skulle ha betalats om rättshjälp inte hade beviljats. Nämnden har därefter att beakta kostnaden när kostnadsbidraget fastställs. Såvitt gäUer avgift enligt kungörelsen om vissa avgifter i utsökningsmål m. m, avser förmånen alla utsökningsmål där avgift enligt kvmgörelsen skaU tas ut.

Med 3 § LFR som förebUd har begränsning i ersättningsrätten gjorts såtillvida att den inte omfattar sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskUd begäran, om inte expedition begärs före fullföljdstidens utgång. Beträffande lagakraflbevis har i promemorian föreslagits ett undanlag från denna begränsning. Sådant bevis skall enligt promemorieförslaget kunna ersättas om det begärs innan rältshjälpsärendet har avslutats. Vid remissbehandlingen har från flera håll förordats all ersättning skall kunna utgå även om beviset begärts efter det att ärendet har avslutats.

I departementsförslaget har ingen särskUd regel om lagakraflbevis lagits upp. Frågan om avgift för lagakraflbevis får tas upp under det fortsatta lagstiftningsarbetet i samband med översyn av de bestämmelser som Kungl. Maj:t kan meddela.

I fråga om bestämmelsen i punkt 4 om ulsökningsavgift m. m. får jag i övrigt hänvisa till vad som anförs i anslutning till 30 §.

Enligt promemorieförslaget får ersättning av allmänna medel utgå i fråga om kostnad för delgivning samt för kungörelse i mål eller ärende vid domstol. Motsvarande förmåner kan f. n. utgå enligt 3 § första stycket LFR. I fråga om delgivning gäller att part i allmänhet inte har någon kostnad härför. Domstol eller myndighet där ärende är anhängigt ombesörjer i regel själv delgivningen och kostnaden bestrids då av allmänna medel. Endast när part begär att själv få ombesörja

Prop. 1972:4 318

delgivning, eUer — i fråga om vissa tredskodomar och lagsökningsutslag — underlåter att begära delgivnmg genom rättens försorg, kan han ådra sig någon utgift. TUlräckliga skäl att i sådana fall anse delgivningskostnad som en rättshjälpskostnad föreligger enligt min mening inte. Däremot bör föreskrivas att ersättning för kungörelse utgår vid rättshjälp. En sådan föreskrift har tagits in i andra stycket punkt 5 i departementsförslaget,

I 6 § LFR ges regler om viss befrielse från ålerbetalningsskyldighet mot statsverket, I 18 kap, 13 § RB finns föreskrifter som innebär bl, a, att bestämmelserna i samma kapitel om rättegångskostnad skaU gäUa i fråga om skyldighet att tUl statsverket återbetala kostnad i tvistemål för bevisning m, m, som har utgått av allmänna medel. Regleringen innebär bl. a, alt tappande part i princip blir ålerbelalningsskyldig mot statsverket, I 31 kap, RB finns föreskrifter om ålerbetalningsskyldighet i brottmål för kostnad som har ersatts med allmänna medel. Enligt 6 § LFR kan emellertid part med fri rättegång inte i målet förpliktas gottgöra statsverket ersättning tiU offentiig försvarare, tolk eller stenograf och inte heller ersättning som har utgått enligt 4 § lagen angående blodundersöknmg m, m, i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet tUl barn utom äktenskap. Detsamma gäller beträffande kostnad som enligt föreskrift i RB eller 3 § första stycket nyssnämnda lag har utgått av aUmänna medel för bevisning som rätten självmant föranstaltat om. Frågan om ersättningsskyldighet för kostnader som har utgått enligt LFR eller för kostnader som nämns i 6 § LFR kan emellertid tas upp senare enligt 13 § LFR. Det föreskrivs där att part efter särskild talan, senast inom fem år, kan förpliktas att ersätta statsverket kostnad som har utgått enligt LFR eller som avses i 6 § LFR.

I promemorian anförs att det såväl enligt gällande ordning som enligt tidigare utredningsförslag har ansetts påkallat att ge den som åtnjuter rättshjälp en gynnad ställning i fråga om vissa kostnader som under rättegång utgår av allmänna medel. Även i det nya systemet torde en reglering i samma syfte få införas. Vid val av lösning måste självfallet beaktas alt utgångspunkten i det nya systemet är att återbetalningsskyldighet för rättshjälpskostnader i princip bara skall förekomma när fråga är om rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Skilda lösningar får alltså väljas för brottmål och tvistemål. När det gäller mål om allmänt åtal bör den tilltalades betalningsförmåga tas i anspråk enligt reglema i RB. Om han döms för brottet, får sålunda i samband med domen prövas om och i vUken utsträckning han skall åläggas betalningsskyldighet.

Såvitt gäller tvistemålen torde regleringen få utformas i stort sett efter mönstret i 6 § LFR. Reglerna torde få ta sikte på de kostnader som avses i paragrafen med undantag för kostaaden för offentiig försvarare.

Prop. 1972:4 319

I enlighet med det anförda föreslås i promemorian alt den som åtnjuter rättshjälp skall vara befriad från skyldighet att gottgöra statsverket ersättning tUl tolk och stenograf, ersättning som utgått enligt 4 § lagen angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eUer faderskapet tUl barn utom äktenskap eller kostnad som enligt föreskrift i RB eller 3 § första stycket nämnda lag utgått av allmänna medel för bevisning som rätten självmant föranstaltat om.

Vid remissbehandlingen har den föreslagna bestämmelsen genomgående lämnats utan erinran. För egen del anser jag att den i promemorian förordade ordningen bör godtas i fråga om rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnd. Andra stycket punkt 6 i förevarande paragraf och 20 § andra stycket har utformats i enlighet härmed. Såvitt gäller rättshjälp utan beslut är de i punkt 6 nämnda kostnaderna att anse som rältshj älpskoslnader.

10 §

I vissa fall skall part som i process begär säkerhetsåtgärd t. ex. kvarstad, skingringsförbud eller reseförbud, ställa pant eller borgen för skada som genom åtgärden kan tUlskyndas motparten. Detsamma gäUer om någon, som inte är part i process, hos överexekutor begär säkerhetsåtgärd eller annan handräckning.

I promemorian föreslås en bestämmelse som innebär att staten i vissa fall kan ställa föreskriven säkerhet för den som har rättshjälp. Angående den föreslagna bestämmelsen anförs bl. a. följande. Innebörden av bestämmelsema om säkerhetsåtgärder och handräckning är att den som är ur stånd att prestera den säkerhet för skada som föreskrivs inte kan få tUl stånd sådan åtgärd om han inte har visat synnerliga skäl för sin talan. Kan han ställa föreskriven säkerhet är det däremot tUlräckligt om han visat sannolika skäl. Allmänt sett synes otillfredsställande att partens ekonomiska resurser på detta sätt skall vara avgörande för om han skall kunna skydda sina intressen. Den närmast tUl hands liggande lösningen synes vara att rättshjälpen får innefatta även den förmånen att statsverket i de fall där vederbörande har förmått visa sannolika men ej synnerliga skäl för sin talan kan ställa sig som garant för den skada som kan tillskyndas motparten. Frågan om garanti skaU ställas får enligt förslaget prövas av rättshjälpsmyndigheten. Rältshjälpsmyndigheten torde få ta ställning tUl samtiiga rekvisit i den tUlämpliga bestämmelsen och göra i princip samma riskbedömning som parten skulle ha gjort om han själv hade kunnat ställa föreskriven säkerhet. Myndigheten torde alltså få pröva dels hur stor sannolikheten är för att parten vinner bifall tUl sin talan, dels hur stor risken är för alt parten lider skada om säkerhetsåtgärd eller handräckning inte bevUjas och dels hur stor skada som motparten kan vållas genom åtgärden. Vanligen torde någon skada för motparten inte vållas. Först om parlen

Prop. 1972: 4 320

med rättshjälp inte vinner bifall tUl sin talan kan skadestånd komma i fråga.

Vid sidan av de nu diskuterade bestämmelsema finns i utsökningslagen och RB bestämmelser som innebär att säkerhet skall stäUas för att få tUl stånd eller hindra verkställighet eUer säkerhetsåtgärd eller annan handräckning. Förmånen att statsverket kan ställa säkerhet synes böra gälla även dessa situationer.

Det ställande av säkerhet i rättegång och utsökningsärende eUer vid verkställighet som nu har behandlats innefattar erfarenhetsmässigt mycket begränsade risker. Vid domstol aktualiseras frågan särskilt i samband med att avhysning begärs i lagsökningsansökan avseende hyra. I sådant fall är det vanligt att sökandens ombud förklarar sig svara för de kostnader som här avses. Om säkerhet har ställts kan den definitiva slutavräkningen mellan rältshjälpsmyndigheten och den som haft rättshjälp få uppskjutas till dess det blivit avgjort om säkerheten skall tas i anspråk.

Vid remissbehandlingen har den föreslagna bestämmelsen tUlstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet yttranden. Från flera håll har dock förordats att förmånen skall begränsas till att gälla fall när det gäller att få till stånd verkställighet eller säkerhetsåtgärd eller annan handräckning.

Enligt min mening talar starka skäl för att införa en regel som möjliggör alt staten ställer sig som garant i fall när säkerhet krävs för att få till stånd exekutiva åtgärder. Även om skäl kan anföras för att låta förmånen omfatta även faU när säkerhet krävs för att hindra sådana åtgärder, är jag inte beredd att ansluta mig tUl promemorieförslaget i den delen. Som framhållits under remissbehandlingen innefattar ställande av säkerhet för att hindra exekutiva åtgärder erfarenhetsmässigt betydligt större risker.

I enlighet med det anförda föreslår jag en bestämmelse av innebörd alt, om säkerhet skall stäUas för att få tUl stånd kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning enligt RB eller UL eller verkställighet enligt UL, rättshjälpsnämnden i stället får utfärda ansvarsförbindelse på statens vägnar. De åsyftade bestämmelsema i RB och UL är 15 kap. 5 § fjärde stycket RB samt 41, 42 och 194 §§ UL. Beträffande den prövning som därvid bör ske och tUlämpningen i övrigt av bestämmelsen kan jag ansluta mig tiU vad som har anförts i promemorian. Av bestämmelsen framgår att den endast är tiUämplig vid rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnd.

Kostnadsbidrag

I 11—15 §§ finns de grundläggande materiella bestämmelserna om den rättssökandes bidrag tUl rättshjälpskostnaderna. Bestämmelserna avser både rättshjälp efter beslut av rältshjälpsnämnd och rättshjälp utan beslut.

Prop. 1972: 4 321

11 §

Av denna paragraf, som i promemorieförslaget motsvaras av 6 §, framgår att den rättssökande skall bidra till kostnaderna enUgt 12— 15 §§. Häri Ugger att om kostnaden för rättshjälpen uppgår till lägre belopp, bidraget motsvarar kostnaden.

Rättshjälpskostnad är sådan kostnad som anges i 9 och 10 §§. Som rättshjälpskostnad räknas också kostnad för konsultation.

I promemorian tas som rättshjälpskostnad genom särskild bestämmelse upp rättshjälpsmyndighetens kostnad för rättshjälpens handhavande. Det anförs alt rättshjälpsmyndighetens verksamhet för prövning av rättshjälpsansökningar, utseende av biträde, granskning av kostnadsräkningar m. m. innebär en viss garanti från kostnads- och kvalitetssynpunkt. Det framhålls att frågan får praktisk betydelse endast för den som inte är berättigad tUl subventionerad rättshjälp. Vid remissbehandlingen har förslaget i denna del i allmänhet avstyrkts av de remissinstanser som närmare har berört frågan. För egen del vUl jag framhålla alt betydelsen av en sådan bestämmelse reduceras avsevärt genom de lösningar som i departementsförslaget valls beträffande rättshjälpens tillämpningsområde och förfarandet vid rättshjälp. Jag vill också erinra om att den processuella kostnadskontrollen i departementsförslaget har lagts på domstol. På grund av det anförda har inte någon motsvarighet till bestämmelsen tagits upp i departementsförslaget.

12 §

I denna paragraf, som har motsvarighet i 7 § i promemorieförslaget, regleras kostnadsbidragen för fysiska personer. Första stycket ger regler om kostnadsbidraget för den ekonomiskt sämst ställda gruppen. Bestämmelserna om grundavgiften har behandlats i den allmänna motiveringen. De kommer i praktiken att få ringa betydelse. I alla de fall där allmän rättshjälp lämnas efter konsultation kommer nämligen konsultationsavgiflen all bli den enda avgift som las ut (jfr 42 § andra stycket).

I andra stycket ges regler om maximibelopp för mellangrapperna. Även dessa bestämmelser har behandlats i den allmänna motiveringen.

Enligt tredje stycket skall vid tiUämpning av andra stycket maximibeloppet jämnas lUl närmast lägre tiotal kronor. Lägsta kostnadsbidrag utgör dock en etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad till närmast lägre tiotal kronor, dvs. f. n. 50 kr.

13 §

Denna paragraf har motsvarighet i 7 och 8 §§ i promemorieförslaget. Föreskrifterna, som endast avser fysiska personer, kompletterar bestämmelserna i 12 §. Reglerna i första stycket om schablontiUägg

11 Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972: 4 322

för underhållsskyldig rättssökande har berörts i den allmänna motiveringen och i anslutning tUl 6 §.

I paragrafens andra stycke har tagits in en bestämmelse motsvarande 6 § tredje stycket. I de båda bestämmelsema behandlas den situationen alt den rätlssökandes betalningsförmåga när rättshjälp begärs är väsentligt ökad eller nedsatt på gmnd av förmögenhet, skuldsättning eller an-annan särskild omständighet. Vid beräkning av årsinkomsten skall enligt förslaget sådan omständighet beaktas i skälig utsträckning. Bestämmelsema har berörts i den allmänna motiveringen. Där har framhållits att dessa kan föranleda avvikelser från schablonreglerna i större eller mindre omfattning och i höjande eller sänkande riktning. De särskilda omständigheter som kan föreligga skall alltså uppskattas till visst belopp. Detta belopp skall sedan läggas tUl eller dras ifrån den rätlssökandes årsinkomst, varefter det erhållna beloppet blir avgörande för den rättssökandes skyldighet att betala kostnadsbidrag eller möjlighet att få rättshjälp.

I den allmänna motiveringen har framhållits att det torde få ankomma på centralmyndigheten att dra upp de närmare riktlinjema för hur förmögenhet, skuldsättning och andra särskUda omständigheter skall inverka vid beräkning av årsinkomsten.

14 §

Paragrafen innehåller bestämmelse om maximibelopp för dödsbo. I fråga om denna paragraf hänvisas tUl vad som har anförts i anslutning tiU 7 §.

15 §

Paragrafen motsvarar 11 § i promemorieförslaget Maximibelopp skall som tidigare nämnts bestämmas på grundval av sökandens ekonomiska förhållanden när rättshjälp begärs. En sådan utgångspunkt är naturlig eftersom det endast undantagsvis torde inträffa någon nämnvärd förändring i en rättssökandes ekonomiska situation under loppet av ett rättshjälpsärende. Självfallet kan det dock inträffa att den rättssökandes ekonomiska förhållanden ändras i mera nämnvärd grad under ärendets gång. Har den som begärt rättshjälp därefter fått sina ekonomiska villkor förbättrade eller försämrade bör möjlighet finnas att beakta hans ökade eUer minskade betalningsförmåga. En förbättring av villkoren bör emellertid endast beaktas om hans betalningsförmåga har undergått en väsentiig ökning. På motsvarande sätt bör gälla att en förändring tUl det sämre i en rättssökandes ekonomiska situation endast bör beaktas om förändringen är väsentlig.

Paragrafen har avfattats i enlighet med det anförda. Undergår inkomst eUer förhåUande som avses i 13 och 14 §§ väsentiig förändring innan ärendet avslutats, skall maximibeloppet jämkas efter vad som är

Prop. 1972: 4 323

skäligt. Om förändringen leder till att inkomsten kommer att understiga gränsbeloppet enligt 12 § första stycket, innebär jämkningen att kostnadsbidrag skall utgå enligt bestämmelserna i nämnda stycke. Leder i stället förändringen till att inkomsten kommer att överstiga gränsbeloppet enligt 12 § första stycket, skall nytt maximibelopp fastställas. Bestämmelsen kompletteras såvitt gäller rättshjälp efter beslut med regler i 28 §, som ger rättshjälpsnämnden möjlighet att ta ut ytterligare koslnadsbidrag utöver det redan fastställda maximibeloppet, och i 30 § om slutligt koslnadsbidrag. Det bör framhållas alt reglerna i 15 § inte ger utrymme för någon återbetalning av redan erlagt kostnadsbidrag på den granden att den rättssökandes ekonomiska situation har försämrats. Detta gäller vare sig fråga är om rättshjälp efter beslut av rältshjälpsnämnd eller rättshjälp utan sådant beslut.

En väsentUg ökning av en rätlssökandes betalningsförmåga kan ske genom att domstol eller annan myndighet i ett mål eller ärende förpliktar tappande motpart att tUl den som har rättshjälp utge pengar eller annan ekonomisk tiUgång.. Även en förändring i den ekonomiska situationen som sker på detta sätt skall givetvis kunna beaktas. En sådan förändring kan dock inte beaktas innan ärendet har slutförts, eftersom man först efter ärendets slutförande med säkerhet kan vela om den som har rättshjälp tUl följd av rättshjälpen tUlförts tUlgång av betydelse.

Förbättringen i en rättssökandes ekonomiska situation kan naturligtvis inte bara påverka maximibelopp och därmed kostnadsbidrag utan även leda till att han inte längre är berättigad tUl rättshjälp. Bestämmelser härom finns i 34 §.

Allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden

16 §

I denna paragraf anges fÖratsältningarna för att rättshjälp skall kunna lämnas utan föregående beslut av rättshjälpsnämnden. Anlitar den rättssökande advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå får, så länge kostnaderna för rättshjälpen understiger maximibeloppet för den rättssökandes kostnadsbidrag, enligt första stycket första punkten rättshjälp lämnas utan beslut av rätlshjälpsnämnden.

Enligt första stycket andra punkten gäller dock reglema om rättshjälp utan beslut inte i faU som avses i 7 § första stycket.

Vid beräkning av maximibeloppet skall advokaten eller den biträdande juristen tUlämpa reglema om kostnadsbidrag.

Vad som skaU förstås med rättshjälpskostnad framgår av 9 §. Som rättshjälpskostnad räknas också kostnad för konsultation. Beräkningen av kostnaderna torde i allmänhet inte vålla några problem. I flertalet

Prop. 1972: 4 324

fall har advokaten eller den biträdande juristen endast att notera de kostnader som har uppkommit. Endast beträffande ersättning till den som har medverkat vid utredning i utomprocessuellt ärende och inslällelsekoslnad har biträdet att göra en särskUd bedömning. Han har därvid att tUlämpa de föreskrifter som har meddelats med stöd av 25 § andra stycket och 26 §. Han har självfaUet också alt Iberäkna kostnaderna för biträdeshjälpen. Denna kostnad eller åtminstone viss del av kostnaden kan ha bestämts av domstol enligt 17 §.

I 16 § andra stycket anges hur skyldigheten enligt 11 § alt betala kostnadsbidrag fuUgörs vid rättshjälp utan beslul. Skyldigheten fullgörs genom att den rättssökande betalar ersättning till biträdet och övriga kostnader för rättshjälpen.

17 §

I denna paragraf regleras det materiella innehåUet i rättshjälp utan beslut. Bestämmelserna har i huvudsak behandlats i den aUmänna motiveringen.

I paragrafen anges att ersättning tUl biträde skall bestämmas som om kostnaden skolat utgå av allmänna medel enligt rätlshjälpslagen. Biträdet har alltså rätt tUl ersättning efter samma normer som gäller när ersättning utgår av allmänna medel vid rättshjälp efter beslul av rättshjälpsnämnden. I paragrafen föreskrivs vidare att ersättningen till biträdet i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen skall faststäUas av domstolen. Även detta överensstämmer med vad som gäller när ersättning skall utgå av aUmänna medel. Domstolens prövning avser ersättningens skälighet. Prövningen kan leda till att ersättning över huvud taget inte skaU utgå, t. ex. i vissa fall då fortsatt rättshjälp vägrats av rättshjälpsnänmden. Dessa fall har berörts i den allmänna motiveringen. Domstolens beslut i ersättningsfrågan är inte avsett att få karaktär av exekutionstitel. För biträdet sedan talan om förpliktande för den rättssökande att betala ersättningen, kan denne givetvis göra invändning om t. ex. betalning eller kvittning. Avser rättshjälpen inte mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen, underkastas advokatens debitering inte automatiskt någon prövning. Enligt andra stycket andra punkten kan dock biträdesersättningen fastställas av rättshjälpsnämnden, om den rättssökande eller biträdet begär det eller rättshjälpsnämnden i övrigt finner skäl föreligga att pröva ersättningen. Denna prövning är av samma karaktär som domstolsprövning i motsvarande faU. Om biträde, som inte fått betalt av sin huvudman, för talan i rättegång vid allmän domstol om att utfå sin ersättning bör domstolen i regel begära yttrande från rättshjälpsnämnden om ersättningens skälighet, om ersättningen enligt 17 § andra stycket kan prövas av nämnden och nämnden inte tidigare prövat ersättningen. Yttrande skall givetvis alltid inhämtas om part begär del.

Prop. 1972:4 325

Av bestämmelsen framgår att domstolen inte kan frångå nämndens bedömning.

Enligt 17 § skall vidare vid rättshjälp ulan beslut ersättning för bevisning och annan utredning bestämmas som om kostnaden skolat utgå av allmänna medel enligt rättshjälpslagen. I fråga om kostnad för utredning i utomprocessuellt ärende har det inte ansetts påkaUat att ge möjlighet tiU att få frågan prövad av rättshjälpsnämnden. Biträdet skall visserUgen bestämma sådan ersättning men det är givet att han inte kan bestämma den lill högre belopp än hans huvudman går med på. Såvitt gäller den som skall medverka vid utredningen bör framhållas att denne självfallet kan avstå från att medverka om han anser alt ersättningen för hans medverkan blu: för låg. Är han missnöjd med den ersättning som har utgått, har han möjlighet att föra talan vid allmän domstol.

Allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnden 18 §

I denna paragraf ges regler om ansökan om rättshjälp hos rätlshjälpsnämnden. I första stycket första punkten, som har motsvarighet i 28 § i promemorieförslaget, föreskrivs att rättshjälpsnämnd meddelar beslut om rättshjälp efter ansökan av den rättssökande.

I första stycket andra punkten, som har motsvarighet i 30 § promemorieförslaget, anges hur ansökan om rättshjälp skaU vara beskaffad. Denna fråga har visst samband med vad som gäUer i fråga om rättshjälp utan beslut. I den allmänna motiveringen har anförts att advokaten för de ärenden som handläggs enligt reglerna om rättshjälp utan beslut bör vara skyldig att lämna kUenten bevis om rättshjälpen, att diarieföra ärendena särskUt och att anmäla ärendena tUl rättshjälpsnämnden. I den mån det redan från ärendets början slår klart att kostnaderna kommer att understiga maximibeloppet bör denna redovisning av ärendet kunna göras mycket enkel och formaliteterna reduceras till ett minimum. Om det däremot är ovisst om kostnaderna kommer att stanna under maximibeloppet torde det vara lämpligt att advokaten redan från början mera utförligt anger de omständigheter som är av intresse i rättshjälpsärendet. SkuUe sedan ansökan om rättshjälp behöva göras hos rättshjälpsnämnden, har en ansökan i praktiken redan upprättats. Stannar kostnadema under maximibeloppet och behövs alltså inte någon ansökan om rättshjälp hos rättshjälpsnämnden, kan den hos advokaten upprättade handlingen — sedan anteckningarna kompletterats med en uppgift om kostnaderna i ärendet — användas för redovisning av rättshjälpsärendet. Samma handluig bör alltså kunna användas antingen som redovisning av ett ärende som handläggs enligt reglerna om rättshjälp utan beslut eller som ansökningshandling när rättshjälp begärs hos rättshjälpsnämnd.

Prop. 1972:4 326

Som har framgått av det anförda bör ansökan om rättshjälp vara skriftlig. Den bör innehåUa en kortfattad redogörelse för saken och uppgifter om sökandens ekonomiska förhållanden. Dessutom bör anges hur advokaten eller den biträdande juristen har beräknat sökandens maximibelopp. Har sökandens ekonomiska förhållanden ändrats sedan rättshjälp begärdes hos advokaten, bör detta anges, och advokaten bör ange om han anser att maximibeloppet bör ändras tUl följd därav. Handlingen bör skrivas under av sökanden och de ekonomiska uppgiftema bör lämnas på heder och samvete. När ansökan görs av dödsbo bör bouppteckning eUer annan tUlförlitlig utredning förebringas om boets ekonomiska ställning. Är dödsbodelägares ekonomiska villkor av betydelse för prövningen av ansökan, bör ansökningen innehålla erforderliga uppgifter i detta hänseende.

Det kan inte fordras av den advokat eUer biträdande jurist som biträder sökanden att denne gör någon närmare undersökning och kontroll av riktigheten av de uppgifter som sökanden länmar om sina ekonomiska förhållanden. Vid sin prövning av ansökningar om rättshjälp behöver rättshjälpsnämnden ha tiUförlitliga uppgifter om sökandens ekonomiska förhåUanden. Detta är så mycket betydelsefullare som den ekonomiska prövningen i huvudsak skaU ske enligt en schematisk metod. Det sagda talar i viss mån för att man bör ha kvar det krav på bestyrkande av de ekonomiska uppgiftema som f. n. uppställs i LFR och vissa avtal enligt jämtlandssystemet.

Ett krav på bestyrkande medför å andra sidan besvär och tidsutdräkt för den rättssökande. Ett sådant krav innebär vidare viss arbetsbelastning för dem som skuUe bestyrka uppgifterna. Något krav på bestyrkande av de uppgifter som sökanden lämnar om sina ekonomiska förhållanden synes därför inte böra uppstäUas. Om det är påkallat bör, liksom f. n. vid rättshjälpsanstalterna, en närmare undersökning och kontroll ske genom rättshjälpsnämndens försorg. En rättssökande som medvetet lämnar oriktiga uppgifter kan ådra sig straffansvar för sitt förfarande och rättshjälpsnämnden bör, om den anser brottslig gärning föreligga, göra anmälan tiU åklagare eUer polismyndighet. Förslaget innehåller vidare i 34 § en regel som mnebär att rättshjälpen i allmänhet skall upphöra för den som i sm ansökan om rättshjälp uppsätiigen eller av grov oaktsamhet lämnat orUrtiga uppgifter.

Vad som nu har anförts om ansökningsförfarandet har avsett det fall att sökanden biträds av advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå, I huvudsak samma förfarande torde emeUertid bli tUlämpligt om sökanden har annat biträde eUer inget biträde aUs,

Den närmare regleringen av ansökningsförfarandet torde få göras i tillämpningsföreskrifter tUl rättshjälpslagen.

Andra stycket, som har motsvarighet i 29 § i promemorieförslaget, innehåller bestämmelser om vUken rättshjälpsnämnd, som i det enskilda

Prop. 1972:4 327

fallet är behörig att ta upp ansökan om rättshjälp. Ansökan om rättshjälp tas upp av den rältshjälpsnämnd inom vars område sökanden är bosatt eller, om sökanden är dödsbo, där den avlidne var bosalt. I fråga om sökande som ej är bosatt här i landet tas ansökan upp av den rättshjälpsnämnd som Konungen bestämmer. Detsamma gäller om sökanden är dödsbo och den avlidne ej var bosalt i landet.

Tredje stycket innehåller ett undantag från bestämmelserna i andra stycket om behörig rättshjälpsnämnd. Om särskilda skäl föreligger, får ansökan om rättshjälp tas upp av annan rältshjälpsnämnd än som anges i andra stycket. Undantagsregeln avser sökande, som t. ex. fullgör militärtjänst, vistas på fångvårdsanstalt eller vårdas på sjukhus inom annan nämnds verksamhetsområde. Även i andra situationer kan speciella skäl tala för att huvudregeln frångås. Ett sådant skäl kan vara alt rättshjälpen avser en processuell angelägenhet och att det är lämpligt alt rätlshjälpsnämnden på domstolsorten handlägger ärendet. Sker ansökan hos rättshjälpsnämnden på annan ort än bostadsorten, bör nämnden kontrollera om rättshjälpsfrågan tidigare har varit aktuell hos rätlshjälpsnämnden på bostadsorten. Sökanden kan t. ex. redan ha fått avslag på sin ansökan hos denna nämnd.

19 §

När rättshjälp beviljas skall rättshjälpsnämnden enligt första punkten i denna paragraf alltid samtidigt fastställa det för sökanden gällande maximibeloppet. Så skall ske både om rättshjälp dessförinnan lämnats utan beslut av nämnden och om rättshjälp tidigare inte lämnats. Hur kostnadsbidrag skall betalas framgår av 27 §.

I andra punkten anges föratsättningarna för att biträde skall kunna förordnas. Denna fräga har berörts i anslutning till 9 §.

20 §

Av första stycket i förevarande paragraf framgår all beslul om rättshjälp av rältshjälpsnämnd är en förutsättning för alt kostnad skall betalas av allmänna medel. Vid rättshjälp utan beslul utgår sålunda aldrig ersättning för kostnad av allmänna medel. Rättshjälpskostnad är sådan kostnad som anges i 9 och 10 §§.

Bestämmelsen i andra stycket har berörts i anslutning tUl 9 §.

Beslul om rättshjälp medför sålunda alt ersättning i fråga om de i 9 § angivna kostnaderna utgår av allmänna medel. Delta gäller även om kostnadema ännu inte uppgår till maximibeloppet. När det gäller kostnader från tiden före beslutet om rättshjälp innebär departementsförslaget, som framhållits i den allmänna motiveringen, alt biträdeskostnaden i princip ersätts av allmänna medel även lill den del den är att hänföra till tiden före beslutet om rättshjälp. Denna fråga behandlas

Prop. 1972: 4 328

närmare i anslutaing tiU 22 §. Andra kostnader ersätts däremot inte av allmänna medel om de uppstått före beslutet om rättshjälp.

Den angivna ordningen medför att om ett ärende behandlas vid domstol eller annan myndighet denna omedelbart bör underrättas om beslut om rättshjälp. Dessa frågor bör regleras i tUlämpningsföreskriflerna tUl rätlshjälpslagen.

21 §

Bestämmelserna i denna paragraf har motsvarighet i 18 och 20 §§ i promemorieförslaget.

I första stycket första punkten föreskrivs att till biträde förordnas advokat eller annan som är lämplig för uppdraget Angående de överväganden som ligger till grund för dessa bestämmelser hänvisas till den allmänna motiveringen.

I första stycket andra punkten har från LFR överförts principen att den rättssökande har rätt att få det biträde som han önskar. Även denna bestämmelse har behandlats i den allmänna motiveringen.

I andra och tredje styckena regleras frågorna om återkallelse av biträdesförordnande och om möjlighet för biträde att sätta annan i sitt ställe.

I andra stycket anges alt förordnande som biträde får återkaUas av rätlshjälpsnämnden, om skäl föreligger till del. Bestämmelsen överensstämmer med vad som f. n. utan uttrycklig föreskrift gäller beträffande biträde enligt LFR. Som förebild har tagits bestämmelsen i 21 kap. 6 § första stycket RB. I enlighet med vad som har anförts under förarbetena till nämnda bestämmelse bör förordnande kunna återkallas t. ex. när biträdet inte utför uppdraget med tillräcklig omsorg eller på annat sätt åsidosätter sina plikter som biträde.

Enligt tredje stycket får biträde inte sälla annan i sitt ställe ulan rätlshjälpsnämndens medgivande. En liknande bestämmelse finns f. n. i 5 § andra stycket LFR. Denna bestämmelse tillämpas i praxis på del sättet att biträde generellt berättigas att sätta annan behörig person i sitt ställe. Medgivandet begränsas sålunda inte till namngiven person. I promemorian uttalas med hänvisning tUl de ändrade behörighetsvillkor för biträde som föreslås och lill intresset av kostnadskontroll att en sådan praxis inte bör tUlämpas. Det bör i stället i varje särskilt fall prövas om ersättaren kan anses lämplig. Enligt promemorian bör sålunda alltid ersättarens namn anges i beslutet när medgivande att sätta annan i sitt ställe lämnas. Vid remissbehandlingen har från flera håll anförts att den föreslagna ordningen skulle medföra praktiska olägenheter.

För min del ansluter jag mig till den uppfattning som har kommit till uttryck i promemorian alt nuvarande praxis inte bör tillämpas. Emellertid synes inte nödvändigt att alltid sätta ut ersättarens namn i beslutet TiUräcklig kontroll över att endast lämpliga personer inträder som

Prop. 1972: 4 329

ersättare torde kunna vinnas genom att i beslutet anges antingen namngiven person eller en begränsad personkrets, t. ex. jurist från samma advokatbyrå som det utsedda biträdet eller från annan namngiven advokatbyrå.

22 §

I paragrafen, som motsvarar 21 § i promemorieförslaget, ges regler om ersättning åt biträde. Reglerna avser envar som förordnas till biträde, alltså även tjänsteman vid allmän advokatbyrå.

Enligt första stycket första punkten har biträde rätt tUl skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt Som framhållits i det föregående medför beslut om rättshjälp att ersättningen lUl biträdet utgår av allmänna medel även till den del ersättningen täckes av koslnadsbidraget. Om rättshjälp tidigare lämnats utan beslut enligt bestämmelsema i 16 och 17 §§ skall ersättningen tUl biträdet av allmänna medel i princip även täcka den biträdeskostnad som uppstått före beslutet Vad den rättssökande är skyldig att utge i ersättning till biträdet enligt 16 § andra stycket skaU i stället avräknas från biträdels ersättning av allmänna medel enligt en särskild regel i 27 § andra stycket Första stycket andra punkten i 22 § har utformats i enlighet härmed.

I detta sammanhang bör uppmärksammas den situationen att beslut om rättshjälp meddelas först sedan domstol fastställt ersättning till biträdet med slöd av 17 § andra stycket. Så är fallet om målet avgjorts ulan att beslut om rättshjälp meddelats men beslut om rättshjälp meddelas sedan talan fuUföljts. till högre rätt TUl den del ersättningen fastställts tidigare skall ersättningen i ett sådant fall inte anses utgå av allmänna medel. Den prövning av biträdesersättningen som skall göras av den högre rätten skall sålunda avse endast det arbete som utförts efter prövningen i den lägre instansen enligt 17 § andra stycket Någon avräkning från ersättningen av allmänna medel för den ersättning som fastställts enligt 17 § andra stycket skall i ett sådant fall inte ske. För denna kostnad får biträdet hålla sig tUl den rättssökande, som får tUlgodoräkna sig betalningen av denna ersättning som kostnadsbidrag enligt 16 § andra stycket

Enligt första stycket tredje punkten faststäUer Kungl. Maj:t eller efter bemyndigande centralmyndigheten taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning. I 14 § LFR, som f. n. reglerar bilrädesersättaing vid processuell rättshjälp, anges alt arvode till biträde skall bestämmas med utgångspunkt från bl. a. den omsorg och skicklighet varmed uppdraget har utförts samt övriga omständigheter. Någon uttrycklig motsvarighet härtill har inte tagits upp i departementsförslaget. I den aUmänna motiveringen har emellertid framhållits att dessa grundsatser i och för sig bör behållas och att taxesystemet bör utformas så att biträ-

1 It Riksdagen 1972.1 saml Nr 4

Prop. 1972:4 330

dets arbetsinsats kan beaktas i skälig omfattning. Taxorna skall alltså ses som normalarvoden som kan frångås i höjande eller sänkande riktning.

I förhållande lill LFR innebär uppdelningen på tre kostnadsposter, arbete, lidsspUlan och ullägg, en återgång till vad som gällde före den 1 januari 1970. Denna uppdelning torde vara nödvändig med hänsyn till det föreslagna taxesystemet.

För det fall att biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnader för rättshjälpen föreskrivs i andra stycket att detta skall beaktas när ersättningen bestäms. Föreskriften täcker bl. a. det fall som f. n. anges i 14 § andra stycket LFR att talan väckts eller fullföljts utan skäl. Ett annat fall är att biträdet har föranstaltat om onödig utredning. Enligt 29 § skall vårdslöshet eller försummelse av den som beviljats rättshjälp beaktas vid det slutliga kostnadsbidragets bestämmande, om vårdslösheten eller försummelsen föranlett ökade kostnader. Har både den som har rättshjälp och biträdet brustit i något hänseende innebär bestämmelserna i 29 § och 22 § andra stycket att kostnadsansvaret mellan dem får bestämmas efter vars och ens åtgärder.

När ersättning för ulgifler och tidsspillan bestäms enligt LFR skall enligt en uttrycklig föreskrift hänsyn las tUl inställelse vid rätten samma dag i annat mål. Någon motsvarande föreskrift har inte ansetts behövlig. Att sådan hänsyn skall tas torde gälla utan särskild föreskrift.

Ytterligare vissa föreskrifter i 14 § LFR saknar motsvarighet i förslaget till rättshjälpslag. Enligt nuvarande ordning bör biträdet lämna redogörelse för det arbete och de utgifter som uppdraget har medfört. Enligt min mening bör biträde alltid upprätta en specificerad kostnadsräkning. Denna fråga torde få regleras i tillämpningsföreskrifterna. En annan föreskrift som saknar motsvarighet i departementsförslaget är alt arvode och övrig ersättning skall fastställas var för sig. Någon sådan bestämmelse synes inte nödvändig. I ersättningsbeslut bör emellertid ersättningen redovisas enligt den uppdelning som framgår av första stycket.

I tredje stycket anges att ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 av domstolen och i annat fall av rätlshjälpsnämnden. Beträffande de överväganden som ligger tUl gmnd för denna bestämmelse hänvisas till den allmänna motiveringen.

Avser rättshjälpen ärende inför förvaltningsdomstol, bör domstolen göra en prövning av biträdets anspråk till ledning för rättshjälpsnämndens avgörande av ersättningsanspråket För att en sådan prövning skall kunna komma till stånd bör som förut nämnts anmälan göras om beslut om rättshjälp lill den domstol som behandlar ärendet. Vidare måste biträdet tUl domstolen inge sin kostnadsräkning. Det bör åligga domstolen att därefter med eget yttrande vidarebefordra kostnadsräkningen till rätlshjälpsnämnden. Det sagda gäller också när rättshjälpen avser

Prop. 1972: 4 331

ärende hos förvaltningsmyndighet eller skiljenämnd. Dessa frågor får regleras i tillämpningsföreskrifterna.

23 §

Paragrafen, som motsvarar 14 § tredje stycket LFR och 23 § i promemorieförslaget innehåUer ett förbud för biträdet att betinga sig ersättning av sin huvudman utöver vad som anges i 22 §.

24 §

Paragrafen har motsvarighet i 24 § i promemorieförslaget och behandlar utredning vid allmän domstol, krigsrätt och arbetsdomstolen.

I paragrafen hänvisas till särskUda bestämmelser i fråga om ersättning som skall utgå av allmänna medel för bevisning. Hänvisningen avser bestämmelser i RB och med stöd därav meddelade författningar. I den mån sådana särskUda bestämmelser saknas utgår ersättning med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande. Om särskilda ersätlningstaxor gäller skall givetvis någon särskild skälighetsprövning inte ske.

25 §

Paragrafen har motsvarighet i 25 § i promemorieförslaget. I paragrafens första stycke anges att biträde beslutar om utredning i angelägenhet som inte handläggs vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2. Har biträde inte förordnats, beslutar rätlshjälpsnämnden om sådan utredning. Som utvecklats i den allmänna motiveringen får sådant beslut meddelas endast om utredningen är skäligen påkallad för att den som har rättshjälp skall kunna tUlvarata sin rätt. I andra stycket föreskrivs alt den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt tUl ersättning för sin medverkan enligt bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t. Ersättningen bestäms av rättshjälpsnämnden.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen. Det har där angetts att den som har medverkat vid utredning bör ha rätt till ersättning i huvudsak efter de normer som finns i RB om ersättning av aUmänna medel.

26 §

I paragrafen, som motsvarar 26 och 27 §§ i promemorieförslaget, ges vissa regler om ersättning för inställelse. Bestämmelser om ersättning för inställelse finns f. n. i 4 § LFR. Ersättningsbeloppets storlek regleras i en särskild kungörelse. Delta synes böra ske även sedan LFR har ersatts med en ny lag. I enlighet med det anförda anges i första stycket att ersättning som avses i 9 § andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar. Skäl torde föreligga för en samordning av er-

Prop. 1972:4 332

sättningsreglerna för den som har rättshjälp med de ersättningsregler som gäller för vittnen m. fl.

Som framgår av 9 § andra stycket 3 utgår ersättnmg endast för kostnad i samband med instäUelse inför domstol eller annan myndighet om personlig inställelse ålagts och för kostnad i samband med instäUelse för blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller faderskap tUl barn utom äktenskap. I angelägenhet som inte behandlas av domstol eller annan myndighet utgår sålunda inte ersättning för inställelse. EnUgt andra stycket bestäms ersättningen av den myndighet inför vilken inställelsen sker. Såvitt avser inställelse för blodundersökning m. m. har getts en särskUd bestämmelse som innebär att ersättningen bestäms av den domstol där börds- eller faderskapsmålet är anhängigt

27 §

I paragrafen ges regler om hur kostnadsbidraget betalas vid rättshjälp efter beslut av rätlshjälpsnämnden. Första stycket behandlar normalfallet att biträde har förordnats.

När beslut meddelats om rättshjälp, kan sökanden enligt reglerna om rättshjälp utan beslut ha haft vissa utgifter för utredning, inställelse m. m., som skulle ha utgått av aUmänna medel om rättshjälp hade beviljats vid ärendets början. Han kan också ha betalat ersättning till biträdet Som anförts i anslutning tiU 22 § är också ersättning till biträdet som fastställts enligt 17 § andra stycket att anse som den rättssökandes kostnad för rättshjälpen. Den rättssökande kan också ha förpliktats att ersätta statsverket kostnad, som han enligt 9 § andra stycket 6 och 20 § andra stycket inte skulle ha varit skyldig att ersätta om han av rätlshjälpsnämnden bevUjats rättshjälp på ett tidigare stadium. De kostnader som sökanden sålunda kan ha haft innan rättshjälpsnämnd meddelar beslut om rättshjälp, blir enligt 16 § andra stycket att betrakta som en betalning på kostaadsbidraget. Återstående del av kostnadsbidraget bör biträdet ta ut av den rättssökande. Den begränsningen bör dock gälla alt biträdet inte bör ta ut belopp som ligger över det av rätlshjälpsnämnden först fastställda maximibeloppet. Har maximibeloppet höjts efter beslutet får sålunda det ytterUgare kostnadsbidraget las ut av rättshjälpsnämnden. I enlighet med det anförda har i första stycket i förevarande paragraf tagits upp den bestämmelsen att kostnadsbidrag, i den mån skyldigheten att utge sådant bidrag inte fullgjorts enligt 16 § andra stycket, skall betalas till biträdet intUl det enligt 19 § fastställda maximibeloppet.

I andra stycket har intagits bestämmelse om biträdets ansvar mot statsverket för det kostnadsbidrag som den rättssökande skall betala. Som framhåUits i det föregående skall ersättningen till biträdet i princip avse även tiden före beslutet om rättshjälp. När domstol eller rältshjälpsnämnd tar ställning tUl biträdels ersättningsanspråk skall sålunda

Prop. 1972: 4 333

biträdet tUlerkännas ersättning av allmänna medel även för arbete, tids-spUlan eUer utlägg som hänför sig till tiden före beslutet om rättshjälp. Som framhåUits i anslutning till 22 § skall ersättning tUl biträdet av aUmänna medel inte avse kostnad som fastställts av domstol enligt 17 § andra stycket. På grand av det anförda anges i 27 § andra stycket första punkten att från biträdesersättningen skall avräknas vad den rättssökande är skyldig alt utge som kostnadsbidrag tUl biträdet. Biträdet blir sålunda ansvarigt för den del av den rättssökandes kostnadsbidrag som motsvarar den ersättning som biträdet skall ha för sitt arbete med uppdraget, i den mån inte domstol enligt reglerna om rättshjälp utan beslut har fastställt biträdesersättningen,

I andra stycket andra punkten finns en bestämmelse för det fall att biträdesersättningen understiger det bidrag som skaU avräknas. Enligt bestämmelsen svarar biträdet mot statsverket för mellanskUlnaden.

Har biträde inte förordnals, skall enligt tredje stycket koslnadsbidraget erläggas till rättshjälpsnämnden.

28 §

I denna paragraf finns en bestämmelse för det fall att maximibeloppet har höjts. Sådan höjning kan ske enligt 15 § men också i fall när sökanden lämnat oriktig uppgift om sina ekonomiska förhållanden utan att rättshjälpen skall upphöra. Som anförts i anslutning tUl 27 § skall det bidrag som kan föranledas av höjningen, betalas tUl rättshjälpsnämnden. Det föreligger ingen skyldighet för rättshjälpsnämnden att genast la ut det ytterUgare bidraget. Många gånger kan det vara lämpligare att vänta med att ta ut ytterligare bidrag tUl dess slutreglering sker av rältshjälpsärendet

29 §

Paragrafen motsvarar 10 § i promemorieförslaget. Den rättssökandes förmåga att bidra tUl kostnadema för rättshjälpen skaU enbart tas i anspråk genom kostnadsbidrag. Därutöver svarar det allmänna för kostnadema för rättshjälpen. En sådan ordning innebär emellertid att den rättssökande sedan han väl erlagt ett kostnadsbidrag som motsvarar maximibeloppet inte har något eget intresse av att handla så att rättshjälpskostnaderna inte stiger utöver vad som behövs för att han skaU nå sitt syfte. Det är således angeläget att så långt det är möjligt påverka den som åtnjuter rättshjälp att avhålla sig från ett förfarande som medför onödiga kostnader. Särskilda regler bör därför mföras för det fall att den som har beviljats rättshjälp genom vårdslöshet eUer försummelse föranlett ökade kostnader för rättshjälpen. Sådana bestämmelser bör gå ut på att av vårdslöshet eller försummelse föranledda särskilda kostnader bör kunna tas ut även om därigenom maximibeloppet skuUe överskridas. Denna paragraf har avfattats i enlighet med det anförda.

Prop. 1972:4 334

Bestämmelsen syftar i första hand på vårdslösa och försumliga förfaranden under ett ärendes gång. ökade kostnader för rättshjälpen kan uppkomma t. ex. genom att den som har rättshjälp uteblir från förhand-luig eller framställer påslående eller invändning, som han insett eUer bort inse sakna fog. Har den rättssökande föranlett att onödig utredning kommit till stånd och kan han därigenom anses ha visat vårdslöshet eller försummelse, bör detta kunna beaktas. Bestämmelsen omfattar emellertid även andra åtgärder än sådana som har företagils under ett ärendes gång och är avsedd att tillämpas även i sådana fall där den som har rättshjälp inlett ett ärende trots att han insett eller bort inse att hans anspråk saknade fog. Har rättshjälp beviljats målsägande bör hänsyn kunna tas till sådana omständigheter som att målsäganden utan skäl gjort angivelse eller på annat sätt föranlett att aUmänt åtal blivit väckt utan skäl.

Av paragrafens lydelse framgår att den som beviljats rättshjälp även svarar för ställföreträdares vårdslösa eller försumliga åtgärder. Däremot svarar han inte för försummelse från biträdes sida. Som närmare berörts under 22 § skall sådan försummelse beaktas när ersättning bestäms tUl biträdet.

Bestämmelsen ger liksom motsvarande bestämmelse i promemorieförslaget möjlighet att ingripa mot en vårdslös eller försumlig rättssökande först vid slutregleringen av ett rättshjälpsärende.

30 §

I 30 §, som har motsvarighet i 16 § i promemorieförslaget, finns bestämmelser om den slutreglering som skall ske mellan statsverket och den som har åtnjutit rättshjälp. Det föreskrivs att rättshjälpsnämnden, sedan ärendet har avslutats eller rättshjälpen på annat sätl upphört, skall fastställa slutligt kostnadsbidrag. Sedan slutUgt koslnadsbidrag har fastställts, skaU avräkning ske med den som haft rättshjälp.

Vad som skall utgöra slutiigt kostnadsbidrag framgår av 11 §. Att detta bidrag i vissa fall kan uppgå till högre belopp än som anges där framgår av 29 § och 34 § tredje stycket Överstiger rättshjälpskostnaderna maximibeloppet, kommer det slutliga kostnadsbidraget i regel att motsvara maximibeloppet Uppgår kostnaden för rättshjälpen till lägre belopp än maximibeloppet, motsvarar det slutliga bidraget kostnaden. Har den rättssökande inte haft något biträde, sker betalningen i sin helhet till rättshjälpsnämnden. Sedan det slutliga kostnadsbidraget har fastställts, får rätlshjälpsnämnden göra en jämförelse mellan detta och de bidrag som den rättssökande sålunda har betalat i förväg. Understiger vad den rättssökande betalat det slutiiga kostnadsbidraget, skall den rättssökande betala in mellanskillnaden till rättshjälpsnämnden. Överstiger vad som betalats det slutliga kostnadsbidraget, skall rätlshjälpsnämnden betala ut mellanskUlnaden tUl den som har erhållit rättshjälp.

335

Har den rättssökande anlitat biträde sker de betalningar som skall gå i avräkning mot det slutliga kostnadsbidraget på olika sätt. Sådan betalning kan ske genom att den rättssökande enligt reglerna om rättshjälp utan beslut svarar för vissa utgifter vid domstol — vid förvaltningsdomstol eller förvaltaingsmyndighet enbart för inställelsekostnad — eller för utredningskostnader i utomprocessuellt ärende saml i övrigt genom alt förskott betalas till biträdet. Av 28 § framgår att förskottsbetalning i visst fall skall betalas till rätlshjälpsnämnden. Vid slutregleringen bUr det normalt inte aktuellt med någon inbetalning till rättshjälpsnämnden eller någon återbetalning till den rättssökande. Det vanligaste fallet torde nämligen bli att kostnaderna överstiger maximibeloppet. Har den rättssökande betalat för lågt belopp i koslnadsbidrag, blir det i regel inte fråga om någon åtgärd från rättshjälpsnämndens sida, eftersom advokaten i princip svarar gentemot statsverket för koslnadsbidraget upp lill maximibeloppet Ett krav från rättshjälpsnämnden torde bli aktuellt endast när maximibeloppet har höjts och den rättssökande har att betala in ytterligare bidrag till följd av höjningen eller när ytterligare bidrag skall betalas in enligt 29 §.

Återbetalning från rättshjälpsnämnden tUl den rättssökande torde bli aktuell endast i begränsad omfattning och förutsätter att rättshjälpskostnaderna understiger maximibeloppet. En återbetalning kan bU aktuell när rättshjälpsnämnden har tagit ul för högt bidrag i anledning av att maximibeloppet höjts.

Slutreglering skall ske sedan målet eller ärendet har avslutats eller rättshjälpen i övrigt har upphört. Denna reglering kan när fråga är om processuell rättshjälp ske först när domen eller beslutet har vunnit laga kraft. Vid tillämpningen av 30 § skall ingen hänsyn tas till den betalningsskyldighet för rättshjälpskostnad som kan ha ålagts motpart.

Slutregleringen enligt 30 § avser enbart förhållandet mellan statsverket och den som har haft rättshjälp. Uppgörelsen mellan statsverket och den som biträtt den rättssökande regleras i 22 § och 27 § andra stycket.

I promemorieförslaget har lagits upp en bestämmelse att lagakraftvunnet beslut om slutlig rättshjälpsavgift får verkställas i den ordning som gäller för lagakraftägande dom. Med hänsyn till att ansvaret för koslnadsbidraget enligt departementsförslaget i princip åvilar biträdet, har någon motsvarande regel inte tagits upp i detta förslag. I de mera säUsynta faU när kostnadsbidrag skall betalas till rätlshjälpsnämnden får denna, om betalning inte sker frivilligt, utverka en exekutionstitel vid domstol, t. ex. genom ansökan om betalningsföreläggande.

I detta sammanhang finns anledning att något beröra frågan när ett rättshjälpsärende skall anses avslutat. För de vanligaste fallen torde denna fråga inte vålla några problem i praktiken. I en angelägenhet

Prop. 1972:4 336

som är föremål för behandling inför domstol eller annan myndighet eller inför skUjeman får ärendet i princip anses avslutat när lagakraftvunnet eller i övrigt slutligt avgörande i saken föreligger. I angelägenhet där förlikning träffas utgör förUkningen slutpunkt för rättshjälpen.

I vissa fall kan det emellertid vara tveksamt var slutpunkten för rättshjälpen skaU sällas. Det kan t. ex. diskuteras om rättshjälp som beviljas för en rättssökande som önskar hemskillnad bör upphöra när skillnadsdomen har vunnit laga kraft eUer skall omfatta också biträde vid bodelning som företas efter domen. Vidare kan ifrågasättas om rättshjälp som lämnas åt någon som önskar betalning för en fordran skall avse inte bara åtgärder fram till en lagakraftvunnen dom ulan också rättshjälp för att få domen verkställd. Svaret på frågan när rättshjälp skaU anses avslutad har givetvis stor betydelse. Anses ärendet avslutat sker slulreglering. Önskar den som har haft rättshjälp ytterligare hjälp, får han på nytt begära rättshjälp. Han blir därvid skyldig att utge koslnadsbidrag.

En riktlinje när ställning tas till frågan när rättshjälpen skall anses upphöra bör givetvis vara att rättshjälpen i princip bör sträcka sig så långt att något omedelbart rättshjälpsbehov inte längre föreligger. Ä andra sidan måste naturligtvis sådana gränser dras upp att rätts-hjälpsärendel kan avslutas inom rimlig tid. Vidare är det nödvändigt att gränsema görs klara och entydiga.

Har rättshjälp begärts för att få betalning för fordran torde i flertalet fall exekution av betalningsdomen inte behövas. EmeUertid torde det i många fall få anses naturligt att inte betrakta angelägenheten som avslutad förrän exekution har kommit till stånd.

Av 12 § LFR framgår att den som har haft fri rättegång åtnjuter vissa förmåner vid verkställighet av dom eller utslag i målet. All nödvändig förrättningskostnad skall betalas av allmänna medel i den mån den inte kan tas ut av tappande part. Förmånen är i princip begränsad till ett verkstäUighelsförsök. I 1958 och 1965 års betänkanden om rättegångshjälp föreslogs att denna ordning skulle behållas för dem som hade åtnjutit rättegångshjälp utan skyldighet att betala kostnadsbidrag. I promemorian föreslås ingen motsvarande förmån. Det framhålls i promemorian att bestämmelserna i kungörelsen (1967: 441) om vissa avgifter i utsökningsmål gör att parts kostnader för exekution helt bortfaller eUer begränsas i de fall när det är mest angeläget att parten inte belastas med sådana kostnader. Promemorians ståndpunkt har kritiserats i en del yttranden. Det framhålls att förslaget innebär en försämring i förhållande till LFR.

För egen del anser jag alt rättshjälp som beviljats för angelägenhet som kan leda fram till verkslällbart avgörande i princip inte bör omfatta exekution av avgörandet. Eftersom exekution kan komma till stånd även lång tid efter avgörandet, skulle en annan ordning medföra

Prop. 1972: 4 337

att rältshjälpsärendet kom att stå öppet under lång tid. Till detta kommer att förfarandet vid exekution är så enkelt att det endast undantagsvis torde behövas biträdeshjälp. SkuUe någon gång behov föreligga av rättshjälp i någon form vid verkstälUghet torde ny ansökan om rättshjälp få göras. Det sagda hindrar givetvis inte att den som har bilrätt vid rättshjälp i rättegång, Uksom f. n, sker, bör ge den rättssökande vägledning om hur han skall förfara för att få tUl stånd verkstäUighet

Även om principen bör vara att rättshjälp, som beviljats för angelägenhet som kan leda fram tUl verkslällbart avgörande inte omfattar exekution, bör den som åtnjutit subventionerad rättshjälp och vars betalningsförmåga således redan har tagits i anspråk vara befriad från de avgifter som utgår enligt 1967 års kungörelse. Denna fråga torde få regleras genom en ändring i kungörelsen. Samma ordning bör självfallet gälla också när den som har haft subventionerad rättshjälp begär rättshjälp på nytt för exekution.

Självfallet kan fall tänkas då rättshjälp begärs först när verkslällbart avgörande föreligger och begäran om rättshjälp således avser exekution. I sådana fall kan behov föreligga både av biträdeshjälp och ekonomisk hjälp. Biträde bör då kunna förordnas. Vidare bör befrielse från avgifter enligt 1967 års kungörelse kunna komma i fråga. Denna befrielse bör betraktas som en kostnad för rättshjälpen och bör beaktas när slutreglering sker av rältshjälpsärendet

En särskild fråga är i vad mån rättshjälp som beviljas för hem- eller äktenskapsskillnad bör omfatta också åtgärder för att få till stånd bodelning. Det kan anmärkas att biträde enligt LFR f. n. enligt domstolspraxis i viss utsträckning anses berättigad till ersättning för sill sysslande med bodelning. Det rör sig om sådana fall då en lösning av bodelningsfrågan haft betydelse för målet i övrigt. Enligt min mening bör denna ordning behållas när rättshjälpslagen ersätter LFR (jfr vad som anförs i anslutning till 18 kap. 8 § RB).

I och för sig bör vidare hinder inte föreligga att rättshjälp meddelas enbart i en bodelningsfråga. I allmänhet torde emellertid något behov av särskUd biträdeshjälp vid bodelning inte föreligga.

Vad beträffar frågan om rättshjälp som beviljats för rättegång bör omfatta också biträde vid bodelning som företas efter rättegången anser jag att tillräckliga skäl inte föreligger för en sådan ordning. Något behov av biträdeshjälp torde som nämnts i regel inte föreligga. Däremot kan behov föreUgga av att låta rättshjälpen omfatta ersättning till skiftesman som utsetts av rätten för att verkställa bodelnmg. Om makarna inte kan enas om hur bodelningen skall genomföras, kan vardera maken begära hos ratten att skiftesman förordnas. Skiftesmannen skall själv bestämma om bodelningen, om inte enighet nås mellan makama. Make som är missnöjd med den av skiftesmannen verkställda bodelningen kan klandra den genom att väcka talan mot andra maken inom viss tid.

Prop. 1972: 4 338

I annat faU står bodelningen fast. De remissinstanser som har berört frågan om skiftesman har förordat att rättshjälpen skall omfatta även ersättning tUl skiftesman.

F. n. gäUer en sådan ordning på de områden som täcks av jämtlandssystemet. Om endast ena maken är berättigad till rättshjälp enligt systemet, betalar emellertid vederbörande landsting endast halva kostnaden för bodelningsförrätlaren. Rättshjälpsanstaltema torde i regel inte åta sig uppdrag som skiftesman eftersom anstalterna i regel redan har biträtt en av makama i rättegången. Utan tvivel kan vissa skäl anföras för att på etl eller annat sätt tillgodose de vid remissbehandlingen framställda önskemålen. För de mindre bemedlade kan det vara betungande att ersätta skiftesmannen för hans arbete. Å andra sidan bör behovet av ekonomiskt slöd inte överskattas. I de fall där makama har endast obetydliga tillgångar torde förhållandena vid bodelningen i regel vara ganska okompUcerade. En förrättning torde därför inte behöva bli särskUt kostsam. Om rättshjälp skulle lämnas ulan särskUda begränsningar skulle resultatet kunna bli att en hel del onödigt arbete och kostnader läggs ned på bodelningar som nu klaras av i enkla former. De finansiella konsekvenserna av en sådan ordning är svåra att förutse.

På grund av det anförda ersätts inte kostnad för särskilt utsedd skiftesman enligt departementsförslaget

31 §

I 18 kap. RB finns bestämmelser om rättegångskostnad och dess fördelning i tvistemål. För domstolsärenden gäller enligt 11 § lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden att i aUl, varom i lagen inte är särskilt föreskrivet, skall angående behandlingen av ärende lända till efterrättelse vad som är föreskrivet om tvistemål, i den mån det är tillämpligt. För åtskilliga civila rättegångsmål finns därutöver specialregler om rättegångskostnad. De regler om skyldighet all ersätta rättegångskostnad som finns i RB eller annan lag bör gälla även i fråga om rättegångskostnad när i mål eller ärende den ena eller båda parterna har rättshjälp.

Fördelning av kostnader mellan parter förekommer emellertid inte bara vid allmän domstol eller arbetsdomstolen. I lagen (1929: 145) om skiljemän finns en särskUd bestämmelse om skiljedomskostnaderna. Enligt 24 § kan skiljemännen, om parterna inte har överenskommit annat, på yrkande av någondera parlen pröva om och i vad mån motparten skall gottgöra parlen honom åliggande ersättning tUl skiljemännen och övriga kostnader för förfarandet. Enligt 197 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) bestämmer i utsökningsmål överexekutor efter skälighet om och till vilket belopp den tappande parten bör till den andre utge ersättning för hans kostnad i målet. Även i övrigt förekommer i viss omfattning att förvaltningsmyndighet i förvaltningsärende rörande tvister

Prop. 1972: 4 339

mellan enskUda parter tUlerkänner vinnande part kostnadsersättning från lappande part. När kostnadsfördelning sålunda förekommer och den ena parten eller båda partema har rättshjälp bör därom gäUande bestämmelser ha motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen.

Enligt 22 § bestäms ersättning tUl biträde i mål och ärende vid allmän domstol, krigsrätt och arbetsdomstolen av vederbörande domstol. Ersättning i andra fall bestäms av rättshjälpsnämnden. I anslutning till 22 § har framhållits att om rättshjälpen avser ärende inför förvaltningsdomstol, förvaltningsmyndighet eller skUjenämnd, vederbörande domstol, myndighet eller skiljenämnd skall göra en prövning av biträdets anspråk till ledning för rättshjälpsnämndens avgörande av ersättningsanspråket. När prövningen leder lill att ersättningen bör sättas till lägre belopp än som har yrkats, skall detta jämte erforderlig motivering delges rättshjälpsnämnden. I anslutning tUl 22 § har vidare anförts alt beslut om rättshjälp skall anmälas till förvaltningsdomstol, förvaltningsmyndighet eller skiljenämnd som behandlar ärendet. För biträdets del gäller att han skall vara skyldig att inge sitt ersättningsanspråk. När kostnadsfördelning förekommer mellan parterna innebär den föreslagna ordningen att två olika organ får beslutanderätten i kostnadsfrågorna. Den samordning av prövningen som då blir nödvändig bör ske på följande sätt I sitt beslut om kostnadsfördelning bör förvaltningsdomstolen, förvaltningsmyndigheten eller skiljenämnden ange parts ersättningsskyldighet utan bestämt belopp. Beslutet bör endast innehålla att part förpliktas att ersätta kostnaderna för motpartens rättshjälp. Skall jämkad ersättning utgå, bör ersättningsskyldigheten anges genom kvotdelar. Sedan därefter rättshjälpsnämnden meddelat beslut i fråga om biträdets ersättningsanspråk framgår parts ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnaderna även beloppsmässigt.

Enligt både 1958 och 1965 års förslag lUl lag om rättegångshjälp skulle motparts ersättningsskyldighet mot statsverket för kostnad för rättegångshjälpen avse den kostnad som återstod sedan erlagt kostnadsbidrag hade avräknats. Part som hade betalat kostnadsbidrag kunde erhålla ersättning härför av motpart eller annan enligt vanliga regler om rättegångskostnad. Motsvarande lösning torde inte kunna användas i det nya systemet. När kostnadsfördelningen mellan parterna bestäms är nämligen det slutiiga kostnadsbidraget inte faststäUt. I stäUet torde bestämmelser få införas som innebär att motpart eller annan som är ersältningsskyldig för rättshjälpskostnad skall förpliktas att betala ersättningen till statsverket Det sagda innebär alltså att tappande motpart skall förpliktas ersätta statsverket hela kostnaden för parts rättshjälp utan avräkning för dennes kostnadsbidrag. A andra sidan kan givetvis inte parten yrka ersättning för vad han utgett som koslnadsbidrag. I kostnadsbidraget ingår även konsultationsavgift. Parten kan naturligt-

Prop. 1972:4 340

vis ha haft kostnad som inte omfattas av rättshjälpen, t. ex. kostaad för förlorad arbetsförtjänst För sådan kostnad får han i vanlig ordning yrka ersättning av motparten. Den nu förordade ordningen överensstämmer i sak med vad som föreslagils i promemorian.

Förevarande paragraf har avfattats i enlighet med det anförda. Bestämmelsen i andra stycket motsvarar i sak 8 § tredje stycket LFR.

I fråga om parts skyldighet att ersätta motparts kostnader vid rättshjälp ulan beslut blir vanliga regler om kostnadsfördelning tUlämpliga som om rättshjälp inte har förekommit. Domstol skall alltså förplikta tappande part all ersätta motpart hans rättegångskostnad. Samma ordning blir tillämplig i mål eller ärende vid förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet i den mån kostnadsfördelning förekommer där. Allmän domstol skall enligt 17 § andra stycket även fastställa den ersättning som vinnande parts biträde skall ha av sin huvudman. Någon motsvarande regel gäller inte för förvaltningsområdet Däremot kan enligt samma bestämmelse ersättningen fastställas av rättshjälpsnämnden. Förvaltningsdomstolen eUer förvaltningsmyndigheten skall givetvis vid kostnadsfördelningen tUlämpa de grander som i 22 § anges för ersättning till biträde. Annars skulle den situationen kunna uppkomma att rättshjälpsnämnden finner ett lägre ersättningsbelopp skäligt än vad förvaltningsdomstolen eller förvaltningsmyndigheten utgått från vid sin kostnadsfördelning.

32 §

Enligt 18 kap. 14 § första stycket RB skall den som vill ha ersättning för rättegångskostnad yrka ersättning innan handläggningen har avslutats. Gör han inte del, får han inte senare föra talan om kostnaden. Enligt andra stycket skall beslul angående rättegångskostnaden meddelas samtidigt med att målet avgörs. Fråga som avses i 13 § första stycket skall samtidigt prövas ex officio. Detsamma gäller frågan om återbetalnings- eller ersättningsskyldighet till statsverket enligt LFR. Ersättningsskyldigheten till statsverket enligt LFR skall fastställas oberoende av vad parterna kan ha avtalat i kostnadsfrågan.

Vad som nu gäller enligt LFR bör gälla när part har åtnjutit rättshjälp. Mot denna bakgrund föreskrivs i denna paragraf att, när mål eller ärende vari part har rättshjälp avgörs, beslut samtidigt skall meddelas angående ersättning tUl statsverket enligt 31 §.

33 §

I 33 § regleras hur fördelning skall ske av influtna medel som motpart eller annan på grand av bestämmelsema i 31 § betalat till statsverket Paragrafen motsvarar 17 § i promemorieförslaget. Det föreskrivs att sådan ersättning skall utges tiU den som har erhållit rättshjälp i den mån ersättningen överstiger rättshjälpskoslnaden med avdrag för

Prop. 1972: 4 341

vad som erlagts i kostnadsbidrag. I koslnadsbidraget ingår även konsultationsavgift. Bestämmelsen innebär alltså att den som haft rättshjälp får ersättning för sin kostnad först sedan statsverket har fått full ersättning för sina kostnader. I fråga om möjlighet alt få ut ersättning av motpart kommer rättshjälpl part alltså i samma situation som den som inte har haft rättshjälp.

I promemorian diskuteras frågan om statsverket skall driva in hela den utdömda rättshjälpskoslnaden. För part som haft att betala full avgift bör enligt promemorian statsverket uppenbarligen inte ombesörja indrivningen. I sådana fall bör rättshjälpsmyndighelen i stället överlåta statsverkets fordran på rättshjälpskostnad tiU parten. Detta gäller självfallet endast om parten har betalat den slutliga avgiften. Har part åtnjutit subventionerad rättshjälp, bör överlåtelse under samma föratsättning kunna ske av den del av fordringen som motsvarar rältshjälpsavgiften. Dessa uttalanden har vid remissbehandlingen kritiserats i några yttranden och det har förordats att statsverket skall driva in hela kostnaden och sedan betala tUl den som har haft rättshjälp i enlighet med bestämmelsens innehåll. Även enligt min mening är det praktiskt och rimligt med en sådan ordning. Jag förordar därför att statsverket skall driva in hela kostnaden. Har tappande motpart försatts i konkurs skall statsverket bevaka hela fordringen i konkursen. När den tappande parten har ålagts att betala säväl ett kapitalbelopp till parten med rättshjälp som kostaaderna för rättshjälpen, kan dessa båda fordringar komma alt konkurrera med varandra. Vanliga regler om företräde för den ena eller andra fordringen kommer därvid alt gäUa. Den föreslagna ordningen torde föranleda ändring i andra stycket 3 övergångsbestämmelserna tUl lagen (1963: 255) om ändring i utsökningslagen.

34 §

I denna paragraf finns bestämmelser om rättshjälps upphörande. Paragrafen har motsvarighet i 32 § i promemorieförslaget.

I första stycket punkt 1 anges alt rättshjälpsnämnden skall förordna om rättshjälpens upphörande om kostnadsbidrag inte betalas enligt 27 eller 28 §. Som har framhållits i den allmänna motiveringen ankommer det på biträde att själv besluta om förskottsbetalning eller anstånd med betalning av kostnadsbidrag. Betalas inte kostnadsbidraget får det åligga biträdet att anmäla förhållandet tiU rätlshjälpsnämnden, som beslutar om rättshjälpens upphörande enligt förevarande paragraf. Verkningama av alt rättshjälpen upphör i dessa fall anges i 34 § tredje stycket. Den som har haft rättshjälp skall intUl maximibeloppet själv bära kostnaderna för rättshjälpen. Maximibeloppet får givetvis överskridas om den som haft rättshjälp eller ställföreträdare för honom genom vårdslöshet eller försummelse föranlett ökade kostnader. En erinran härom har tagits upp i bestämmelsen.

Prop. 1972:4 342

Enligt punkt 2 skall rättshjälpen alllid upphöra om den som har erhållit rättshjälp lämnat oriktig uppgift, som lett till att rättshjälp beviljats. I första hand åsyftas orikliga uppgifter om den rätlssökandes ekonomiska förhållanden. Under bestämmelsen faller emeUertid också oriktiga uppgifter rörande sådana förhållanden som anges i 8 §. Följden av att rättshjälpen upphör är enligt tredje stycket alt den rättssökande skall själv bära kostnadema för rättshjälpen.

Av punkt 3 framgår att rättshjälpen skall upphöra om sökanden uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, som varit ägnad att leda till befrielse från eller för lågt slutiigt kostnadsbidrag. Enligt andra stycket inträder inte denna påföljd, om detta skulle vara uppenbart obilligt.

För att uppgiften skall anses ha varit ägnad att leda tUl befrielse från eller för lågt slutligt kostnadsbidrag bör krävas att det är sannolikt att det slutliga bidraget skulle ha påverkats av den oriktiga uppgiften. Är det alldeles klart att det slutliga bidraget inte skulle ha påverkats, kan sålunda påföljden inte tillämpas. Uppenbarligen saknar en oriktig uppgift betydelse för det slutliga bidraget om kostnaderna i ärendet kan beräknas bli låga och det från början faststäUda maximibeloppet ligger klart över de beräknade kostnadema.

Om det är sannolikt att det slutUga kostnadsbidraget skulle ha påverkats men endast i mindre mån, kan det framstå som uppenbart obilligt att låta rättshjälpen upphöra. Detsamma gäller om rättshjälpen avser sådana ärenden där den rätlssökandes intresse av rättshjälp är utomordentligt framträdande, t. ex. vissa familjemål. Att rättshjälpen upphör skulle också kunna vara uppenbart obUligt om det ärende som rättshjälpen avser är i det närmaste slutfört, t. ex. om endast huvudförhandling återstår i ett mål inför domstol. Verkningarna av att rättshjälpen upphör anges i tredje stycket.

Enligt punkt 4 skall vidare rättshjälp upphöra om del framkommer att sökanden inte längre har befogat intresse att få sin sak behandlad. Inte heller här inträder denna påföljd om det är uppenbart obilligt. Avser rättshjälpen ett förfarande inför domstol eller annan myndighet kan det någon gång vara lämpligast att rättshjälpen får fortsätta fram till och med domstolens eller myndighetens beslut så att sökanden genom beslutet får fastslaget alt hans anspråk är obefogat. Även andra speciella undantagssituationer torde kunna förekomma. Har rättshjälp en gång beviljats, kan det framstå som obilligt mot den som har rättshjälp att förmånen skulle upphöra på den grunden att anspråket anses gälla ett obetydUgt ekonomiskt värde jämfört med kostnaderna. Upphör rättshjälpen skall kostnaderna ersättas i princip endast intUl maximibeloppet.

Enligt punkt 5 skall rättshjälpen alltid upphöra om de ekonomiska förhållandena ändrats i sådan mån att sökanden inte längre är be-

Prop. 1972:4 343

rältigad till rättshjälp. Upphör rättshjälpen skall enligt tredje stycket rättshjälpskostnaderna bäras av den som haft rättshjälp, självfallet utan begränsning tUl maximibeloppet

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål

35 §

I fråga om den form av rättshjälp som består i att offentiig försvarare kan förordnas för misstänkt i brottmål eller under förundersökning hänvisas i denna paragraf tiU bestämmelserna i RB.

36 §

I 36—40 §§ regleras annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än den som består i att offentlig försvarare kan förordnas. I motsats till vad som gäller beträffande offentiig försvarare utgår denna rättshjälp endast sedan åtal har väckts för brottet. Bestämmelserna gäller misstänkt såväl i mål vari åklagare för talan som i mål om enskilt åtal.

I 36 §, som har motsvarighet i 34 § i promemorieförslaget, anges föratsättningarna för att rättshjälp skall kunna beviljas. I fråga om dessa bestämmelser hänvisas till den allmänna motiveringen. Regeln att rättshjälp inte får beviljas, om det är uppenbart att sökanden själv kan svara för kostnaden, har tiUkommit för att rättshjälp inte skall sökas i fall där det inte är påkallat, t. ex. när fråga endast är om obetydliga resekostnader.

Förslaget innehåller inte, som vid allmän rättshjälp, några föreskrifter om rättshjälpens upphörande. Har den misstänkte lämnat oriktiga uppgifter som lett till alt rättshjälp beviljats eller ändras hans ekonomiska förhållanden i sådan mån alt han inte längre är berättigad lill rättshjälp, kan detta beaktas när rätten tar stäUning till omfattningen av den ålerbetalningsskyldighet som skall åläggas den misstänkte.

Det kan förekomma att en misstänkt i brottmål behöver rättshjälp utöver den rättshjälp som kan lämnas honom i hans egenskap av misstänkt i brottmålet Ett enskUt anspråk kan ha framställts mot honom och han kan själv ha ställning av både målsägande och tiUtalad. Det ytterligare rätlshjälpsbehov som kan föreligga i sådana faU får tillgodoses genom allmän rättshjälp. Har enskUt anspråk framstäUts mot den tilltalade och har offentiig försvarare förordnats för honom, torde f. ö. gälla att försvararen biträder den misstänkte även i fråga om denna del av rättegången och att försvararen är berättigad till ersättning av allmänna medel för detta arbete. Behov av kompletterande allmän rättshjälp för sådana situationer torde därför föreligga endast i sällsynta undantagsfall.

Prop. 1972: 4 344

37 §

I denna paragraf, som har motsvarighet i 35 och 36 §§ i promemorieförslaget, anges förmånema vid rättshjälp åt misstänkt i brottmål.

38 §

Paragrafen har motsvarighet i 36 § andra stycket i promemorieförslaget.

Reglerna om skyldighet för misstänkt eller annan att i mål om allmänt åtal ersätta statsverket för rältshjälpskostaad har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen och berörs även i anslutning tUl 31 kap. 1 § RB. Beträffande ersättningsskyldighet för misstänkt i mål om enskilt åtal hänvisas tUl vad som anförs i anslutning tUl 31 kap. 11 § RB.

39 §

I denna paragraf behandlas de frågor som regleras i 37 § andra stycket och 38 § i promemorieförslaget.

Av första stycket framgår att rättshjälp beviljas på ansökan av den misstänkte och att en sådan ansökan tas upp av den domstol där målet är anhängigt. I andra stycket har tagits upp en motsvarighet till bestämmelsen i 21 kap. 4 § RB beträffande offentlig försvarare.

40 §

Ansökan om rättshjälp skall enligt denna paragraf, som motsvarar 39 § i promemorieförslaget, vara skriftlig och innehålla uppgifter i de hänseenden som Kungl. Maj:t bestämmer.

Paragrafen överensstämmer i denna del med 18 § första stycket. Förevarande paragraf innehåller emellertid en undantagsregel, som innebär att ansökningen får göras muntligen. Som exempel på fall när muntlig ansökan bör kunna godtas kan nämnas att saken är mycket brådskande. En föratsättning är givetvis att tillförlitlig utredning föreligger när domstolen skall pröva ansökningen.

Konsultation

41 §

I denna och följande paragrafer finns bestämmelser om konsultation. Paragraferna har motsvarighet i 14 och 22 §§ samt 28 § andra stycket i promemorieförslaget.

I 41 § första stycket anges vad som enligt rättshjälpslagen utgör konsultation, nämligen kortare rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd i rättslig angelägenhet. Som framhållits i den allmänna motiveringen torde den närmare utformningen av konsultationsbegreppet få överlämnas åt tiUämpningen. Bortsett från vad som föreskrivs i andra

Prop. 1972: 4 345

punkten uppställs inte några begränsningar i tillämpningsområdet för konsultation. Konsultation kan sålunda lämnas åt alla, oavsett om de i övrigt kan få rättshjälp eller ej, vilket bl. a. innebär att denna form av rättshjälp i princip står öppen för alla fysiska personer oavsett inkomst och juridiska personer. Konsultation kan vidare i princip avse alla slags ärenden. I andra punkten görs dock den begränsningen att som konsultation skall inte anses åtgärd i självdeklarationsärenden och sådana massärenden som har lagits undan från allmän rättshjälp efter förordnande av Kungl. Maj:t.

42 §

I första stycket regleras konsultationsavgiflen och konsullationsarvodet. Konsultation enligt rättshjälpslagen lämnas mot en avgift som motsvarar en etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad till närmast lägre tiotal kronor. Avgiften fär sättas ned eller efterges, om särskilda skäl föreligger. För vad som har nedsatts eller eftergetts utgår ersättning av allmänna medel till den som har lämnat konsultation.

Liksom grandavgiften kan konsultationsavgiften sättas ned eller efterges. Denna bestämmelse har såvitt gäller grundavgiften berörts i den allmänna motiveringen och jag får hänvisa till vad som har anförts där. Befogenheten att sätta ned eller efterge konsullationsavgift ankommer enligt 43 § på den som lämnar konsultation. Uppkommer fråga om nedsättning eller eftergift av avgiften torde undersökningen av sökandens ekonomiska förhållanden kunna göras myckel enkel. I viss utsträckning torde en förklaring av sökanden att han saknar möjlighet att erlägga avgiften kunna godtas ulan närmare undersökning av de ekonomiska förhållandena.

Av bestämmelsen i första stycket framgår indirekt att konsultationsarvodet uppgår till samma belopp som konsultationsavgiften. Normalt kommer alltså biträdet att få ersättning för konsultationen genom att han uppbär konsultationsavgiften. Har han begagnat sig av sin befogenhet att nedsätta eller efterge konsultationsavgiflen, får han hos rätlshjälpsnämnden begära ersättning av allmänna medel för vad som har nedsatts eller eftergetls. Framställning torde få göras hos den rältshjälpsnämnd, hos vilken den rättssökande enligt 18 § andra stycket har att göra ansökan om allmän rättshjälp. Meningen är inte att rättshjälpsnämnden rutinmässigt skall undersöka om nedsättningen eUer eftergiften har varit befogad. Det är heller inte nödvändigt att biträdet skickar separata räkningar för varje gång som nedsättning eller eftergift har skett Lämnas efter konsultation allmän rättshjälp skall biträdet, när han begär ersättning för sitt arbete med uppdraget, givetvis göra avdrag för vad han kan ha uppburit av sin huvudman i konsullationsavgift

Enligt andra stycket skall konsullationsavgift avräknas vid bestäm-

Prop. 1972:4 346

mande av kostnadsbidrag vid allmän rättshjälp. Koslnadsbidraget är bestämt så att den rätlssökandes förmåga att bidra till kostnaderna i den rättsliga angelägenheten tas i anspråk i skälig omfattning. Härav följer alt konsultationsavgiflen skall avräknas från koslnadsbidraget SkaU den rättssökande i kostnadsbidrag betala enbart gmndavgiften, medför avräkningsregeln att något koslnadsbidrag inte skall tas ut. Har konsultationsavgiflen satts ned eller eftergetts, blir avräkningsregeln inte tillämplig eftersom sökandens ekonomiska förhållanden då är sådana att något kostnadsbidrag inte skall utgå.

43 §

I denna paragraf regleras behörigheten att lämna konsultation enligt rättshjälpslagen. Konsultation får enligt paragrafen lämnas av advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå utan beslut av rättshjälpsnämnden. Beslut om nedsättning eller eftergift av konsullationsavgift meddelas av biträdet. Beträffande frågan om behörigheten liksom också frågan när konsultation skall anses lämnad inom ramen för rättshjälpssystemet hänvisas tUl den allmänna motiveringen.

Anlitar den rättssökande annat biträde än advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå är reglema om konsultation inte tillämpliga. Inte heller är reglerna om allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden tiUämpliga. Detta innebär att ansökan om aUmän rättshjälp i sådana fall alltid måste göras hos rättshjälpsnämnden.

Särskilda bestämmelser

Under denna rabrik finns i 44—46 §§ samlat bestämmelser om bl. a. fullföljd mot beslut i rältshjälpsfråga. Bestämmelsema har delvis motsvarighet i 40, 41 och 43 §§ i promemorieförslaget.

44 §

Enligt första stycket första punkten i denna paragraf får talan mot rätlshjälpsnämndens beslut föras hos centralmyndigheten genom besvär. Som har framhållits i den aUmänna motiveringen skall samtliga rättshjälpsnämndens beslut enligt lagen kunna överklagas till centralmyndigheten.

Någon regel om vem som har besvärsrätt ges inte i rättshjälpslagen. En allmän regel finns emellertid i förvaltningslagen. Enligt 11 § förvaltningslagen får talan mot sådant beslut av myndighet som kan överklagas genom besvär föras av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. I propositionen (1971: 30 s. 399) framhöll jag att syftet med en allmän regel om besvärsrätt främst borde vara att klargöra kravet på saklegitimalion hos den som anför besvär över myndighets

Prop. 1972: 4 347

beslut. Den närmare bestämningen av de besvärsberättigades krets torde liksom hittUls få ankomma på rättstUlämpningen.

I aUmänhet torde endast den rättssökande vara berättigad att klaga över rättshjälpsnämndens beslut. I vissa fall, t. ex. när fråga är om beslut om ersättning tiU biträde eller den som har medverkat vid utredning, får givetvis biträdet eller den som har medverkat vid utredning besvära sig mot beslutet. Eftersom bestämmandet av kostnaderna för rättshjälpen har betydelse för det slutiiga kostnadsbidraget, bör i prmcip även den rättssökande kunna överklaga dessa beslut. I sammanhanget bör framhåUas att en talan mot beslut om slutligt kostnadsbidrag på den granden att ersättning tUl biträde eller den som har medverkat vid utiredning bestämts för högt av rättshjälpsnämnden inte kan leda tUl ändring i beslutet om slutiigt kostnadsbidrag, om rättshjälps-nämndens ersättningsbeslut har vunnit laga kraft Den rättssökande blir aUtså hänvisad alt klaga mot själva ersättningsbesluten. Delsamma gäller givetvis domstolsbeslut om kostnad för rättshjälpen.

I mål eller ärende vid förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol skall som tidigare har nämnts myndigheten eller domstolen besluta om fördelning av kostaaderna mellan parterna medan rättshjälpsnämnden skall pröva ersättning tUl biträde som förordnats enligt rätlshjälpslagen. Har motpart till part med rättshjälp förpliktats att ersätta statsverket kostnaden för rättshjälpen, bör givetvis själva fördelningsbe-slulet kunna överklagas till överordnad myndighet eller förvaltningsdomstol inom ramen för vanliga fullföljdsregler. Är motparten missnöjd med ersättningen till den rättshjälpte partens biträde, bör han kunna överklaga rättshjälpsnämndens beslut härom till centralmyndigheten.

I 12 § förvaltaingslagen finns bestämmelser om ordningen för anförande av besvär över myndighets beslut.

Enligt första stycket första punkten får vidare talan mot annan förvaltningsmyndighets beslut i rättshjälpsfråga föras hos centralmyndigheten genom besvär. Bestämmelsen har berörts i den allmänna motiveringen.

I första stycket andra punkten föreskrivs alt talan mot centralmyndighetens beslut inte får föras. Bestämmelsen har berörts i den allmänna motiveringen. Där har också behandlats centralmyndighetens sammansättning vid prövning av besvärsärende. Sistnämnda fråga torde få regleras i instruktion för centralmyndigheten.

I andra stycket hänvisas i fråga om talan mot allmän domstols, krigsrätts eller förvaltningsdomstols beslut, till vad som i allmänhet gäller om talan mot sådan myndighets beslut. Hänvisningarna, som självfallet endast gäller beslut i rättshjälpsfrågor, avser bl. a. RB, militära rättegångslagen (1948: 472) och förvaltningsprocesslagen (1971: 291).

Prop. 1972:4 348

45 §

Enligt 19 § andra stycket lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken skall vad i nya rättegångsbalken är föreskrivet om brottmål, om inte annat är stadgat, i tillämpliga delar gälla när mot någon, som har blivit dömd för brott, vid domstol inleds förfarande, som avser undanröjande av påföljd och ådömande av annan påföljd för brott eller också annan åtgärd i fråga om ådömd påföljd. Är vederbörande intagen i fångvårdsanstalt, skall han anses som häktad för brottet Har offentlig försvarare förordnats för den dömde, skall ersättning till försvararen alltid gäldas av statsverket. I fråga om annan rättshjälp än offentlig försvarare i de straffrättsliga ärenden som avses i nämnda bestämmelse bör bestämmelserna i 36, 37, 39 och 40 §§ rättshjälpslagen ha motsvarande tUlämpning. I Ukhet med kostnad för offentlig försvarare bör sådan rättshjälpskostnad alltid stanna på statsverket Bestämmelserna i 45 § rättshjälpslagen har avfattats i enlighet med det anförda.

46 §

I promemorian återges bl. a. en framställning från Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister enUgt vilken det under senare år i vissa större städer har etablerats juridiska bjråer, som i sina firmanamn och sina annonser i dagspressen klart anger att de vänder sig till de kategorier, som bör vara berättigade att söka hjälp på rättshjälpsanstaltema eller hos de privatpraktiserande advokater som lämnar rättshjälp enligt jämtlandssystemet. Firmanamn som Privata rättshjälpen, Göteborgs rättshjälpsbyrå AB och Svensk rättshjälp har etablerats och registrerats. Föreningen framhåller att förväxling ofta kan ske mellan rättshjälpsanslalterna och byråer med liknande firmanamn och alt allmänheten lätt kan förledas alt vända sig till en juridisk byrå i tro alt rättshjälpen är utan kostaad. Kostnaderna för klienterna kan dock bli högst avsevärda. Rättsförluster kan också uppstå då byråerna ofta drivs av personer utan någon som helst juridisk utbildning. Föreningen hemställer om lagstiftningsåtgärder för att komma till rätta med missförhållandena. Frågan har också behandlats av riksdagen. Sålunda har riksdagen (3LU 1970: 46, rskr 245) hemställt om åtgärder till skydd för begreppet rättshjälp.

Mot bakgrund av det anförda uttalas i promemorian att begreppet rättshjälp för allmänheten framstår som den hjälp det allmänna lämnar i rättsliga angelägenheter. Risk för förväxlingar mellan de offentUga rättshjälpsanstalterna och privata byråer, i vars firmanamn ordet rättshjälp ingår, har visat sig föreligga till skada för de rättssökande. Del är därför angeläget att begreppet rättshjälp skyddas. Begreppet bör i fortsättningen förbehållas den verksamhet som bedrivs vid rättshjälpsmyndighet Detta bör ske genom en straffbestämmelse.

Prop. 1972: 4 349

Enligt den i promemorian föreslagna straffbestämmelsen straffas den med böter, som i yrkesmässig verksamhet uppsåtligen använder benämningen rättshjälp på sätt, som är ägnat att leda tUl förväxling med den verksamhet, som bedrivs vid rättshjälpsmyndighet. Bestämmelsen syftar på obehöriga användningar av begreppet rättshjälp i firma, annonser, cirkulär och på skyltar, brevpapper och liknande. Den berörda bestämmelsen kompletteras med en regel, enligt vilken straff kan följa för också den som i annat fall obehörigen utger sig för att lämna rättshjälp enligt rättshjälpslagen.

Den föreslagna straffbestämmelsen har lämnats ulan erinran av det stora flertalet remissinstanser. Också de instanser som berört frågan närmare är i regel positiva till en straffbestämmelse. Enligt ett par remissinstanser kan det dock råda någon oklarhet om vUka förfaranden som omfattas av den föreslagna bestämmelsen.

Även enligt min mening är det påkallat att en straffbestämmelse tas in i rätlshjälpslagen till skydd mot förväxling med rättshjälpsverksamheten och mot utnyttjande av den goodwill som är förbunden med denna verksamhet. Enligt den i promemorian föraisatta ordningen skulle rättshjälp lämnas av rättshjälpsmyndigheter. Vid rättshjälpsmyndighet skulle finnas rältshjälpsnämnd och allmän advokatbyrå. Ordet rättshjälp skulle således ingå som ett led i benämningen på det organ som handhar det aUmännas rättshjälp, på samma sätt som ordet ingår i namnet på de nuvarande rättshjälpsanstaltema. Enligt det nu föreliggande förslaget skall rättshjälpen handhas av rätlshjälpsnämnder. Dessa har emellertid rent administrativa uppgifter. Sådan rådgivnings- och biträ-desverksamhet i juridiska ting, som i allmänhet brakar förknippas med begreppet rättshjälp, skall däremot enligt det nya förslaget utföras av jurist vid advokatbyrå — enskUd eller allmän — eller av annan som särskilt förordnats därtUl av rättshjälpsnämnden. Likställdhet på rätlshjälpsområdet skall råda mellan de allmänna och de enskUda advokatbyråerna. Den inom nämnden bedrivna administrativa verksamheten är enligt min mening inte i behov av något speciellt straffrättsligt skydd, utöver det skydd som möjligen kan följa av bestämmelserna i 17 kap. 15 § första stycket brottsbalken om förbud mot föregivande av allmän ställning. Emellertid torde rättshjälpsverksamhelen vid advokatbyråerna, allmänna eller enskilda, vara i behov av visst skydd mot förväxling. Även om ordet rättshjälp inte ingår i benämningen på advokatbyrå, torde begreppet rättshjälp i allmänhet komma att förknippas med den verksamhet som skall bedrivas på advokatbyrå. Jag förordar sålunda en bestämmelse som innebär att den som i firma eller annars i yrkesmässig verksamhet som inte är advokatverksamhet uppsåtligen använder benämningen rättshjälp på sätt som är ägnat att leda tUl alt verksamheten förväxlas med den rättshjälpsverksamhet som bedrivs vid advokatbyrå, skaU dömas tiU böter. Bestämmelsen tar liksom motsva-

Prop. 1972:4 350

rande bestämmelse i promemorieförslaget sikte på obehörig användning av begreppet rättshjälp i firma, annonser, cirkulär och på skyltar, brevpapper o. dyl. Benämningar vari ordet rättshjälp ingår torde i de allra flesta fall vara ägnade att leda tUl förväxling. En följd av den föreslagna bestämmelsen blir att de som driver verksamhet med enligt bestämmelsen otiUåtet firmanamn måste ändra sina firmor.

Utöver det skydd som sålunda bör finnas för rättshjälpsverksamheten vid advokatbyråerna i allmänhet är det enligt min mening angeläget att införa en särskUd straffbestämmelse tUl skydd för de allmänna advokatbyråerna, I andra punkten har därför tagits upp en bestämmelse om att straff inträder även för den som uppsåtligen i firma eller annars i yrkesmässig verksamhet obehörigen använder benämningen allmän advokatbyrå eller benämning som kan förväxlas därmed. Bestämmelsen kan bli tillämplig inte bara mot juridiska byråer i allmänhet utan också mot advokat som använder benämning som kan förväxlas med allmän advokatbyrå.

Övergångsbestämmelserna

Som jag anfört i den allmänna motiveringen kommer den närmare tidpunkten för reformens ikraftträdande alt anges i propositionen. När den nya lagen träder i kraft skall LFR upphöra att gälla.

Har ansökan om fri rättegång gjorts före den nya lagens ikraftträdande, skaU äldre bestämmelser fortfarande tUlämpas,

Den föreslagna övergångsregleringen innebär att rättshjälp kan komma i fråga omedelbart vid ikraftträdandet föratsatt att fri rättegång inte redan bevUjals eUer sedermera bevUjas på grand av ansökan som inkommit före ikraftträdandet. Det sagda innebär att ena parten i ett mål vid allmän domstol kan ha fri rättegång medan den andra parten har rättshjälp. Några särskUda komplikationer synes inte behöva uppstå med en sådan ordning.

Rättshjälp kan givetvis inte utgå för tiden före ikraftlträdandet, inte heller den form av rättshjälp som enligt förslaget kan lämnas ulan beslut av rätlshjälpsnämnden. Kostnader som uppstått före ikraftträdandet skall således inte behandlas som rättshjälpskostnad. I förhållande till motpart får rätlshjälpslagens regler tillämpas i fråga om de kostnader som uppstått efter ikraftträdandet.

I det föregående har föratskickats viss ändring i utsökningslagstift-ningen. I olika lagar och andra författningar vid sidan av RB och nyssnämnda lagstiftning finns bestämmelser som anknyter tUl att fri rättegång beviljas. Frågan om ändringar i sådana författningar med anledning av den nya rätlshjälpslagstiftningen torde komma att tas upp i samband med alt ställning tas lUl kommande förslag av de sakkunniga för utredning av frågan om rättshjälp i förvaltningsärenden. Bland över-

Prop. 1972:4 351

gångsbeslämmelserna lUl rätlshjälpslagen har emellertid tagits upp en föreskrift att bestämmelse i lag eller annan författning som avser fri rättegång i stäUet skall avse rättshjälp. Bestämmelsen avser endast rättshjälp som beviljats av rätlshjälpsnämnden.

19.16.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

8 KAP.

I 8 kap. 5 § finns bestämmelser om skyldighet för advokat att åta sig uppdrag som offentlig försvarare för misstänkt eller biträde åt part som åtnjuter fri rättegång. Förutsättningen är att sådan försvarare eller sådant biträde inte kan erhållas efter frivUligt åtagande och att uppdraget avser domstol i det län där advokaten har sitt kontor.

Bestämmelsema torde redan nu ha ytterst begränsad betydelse. Efter tiUkomsten av de allmänna advokatbyråema synes något behov av bestämmelserna inte föreligga. Det föreslås därför att paragrafen upphävs. Motsvarande bestämmelse i stadgarna för advokatsamfundet bör som en följd härav upphävas.

2 §

I paragrafen regleras förutsättningarna för att bli ledamot av Sveriges advokatsamfund. I tredje stycket anges att lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller utmätningsman är obehöriga att vinna inträde i samfundet Annan anställning i statens eller kommuns tjänst medför ej ovillkorlig obehörighet. Samfundels styrelse kan i detta fall medge undantag.

Det övervägande antalet befattningshavare med juridisk examen vid lättshjälpsanstalterna är f. n. advokater. Detta förutsätts också bli fallet med juristerna vid de allmänna advokatbyråerna. Bestämmelsen i tredje stycket om särskilt medgivande från samfundets styrelse bör emellertid inte gälla för sådan befattningshavare. En regel av denna innebörd har tagits in som en andra punkt i tredje stycket Den föreslagna bestämmelsen torde föranleda ändring i stadgarna för advokatsamfundet.

17 KAP.

14 §

Enligt den föreslagna rättshjälpslagen kommer beslut om att allmän rättshjälp skall upphöra att fattas av rättshjälpsnämnd. Detsamma gäller beslut om förordnande av biträde enligt den föreslagna lagen. Bestämmelser i dessa frågor finns i 21 och 34 §§ i förslaget till rättshjälpslag.

Med hänsyn till den nya ordningen utgår den bestämmelse i 17 kap. 14 § som avser beslut om att förmån av fri rättegång skall upphöra.

Prop. 1972: 4 352

Bestämmelsen i vad den avser utseende av biträde har behållits eftersom den torde avse även annat biträde än biträde enligt LFR (jfr 20 kap. 19 § föräldrabalken och prop. 1924: 53 s. 126 f).

18 KAP.

8 §

Enligt denna paragraf skall ersättning för rättegångskostnad fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode tUl ombud eller biträde, såvitt kostaaden skäligen varit påkallad för alt ta tillvara partens rätt. I förarbetena tUl lagrammet anges att rättegångskostnad i första hand är sådan kostnad som har uppkommit under själva rättegången. Hänsyn skall emellertid även tas till kostnad som har varit erforderlig för ett ändamålsenligt förberedande av partens talan, såsom kostnad för anskaffande av bevisning och för säkerställande av partens anspråk genom kvarstad eller skingringsförbud. TUl rättegångens förberedande torde även böra hänföras förhandling mellan parterna utom rätta, i den mån förhandlingen haft tUl syfte att klarlägga tvisteläget eller eljest säkerställa ett ändamålsenligt genomförande av rättegången. Också kostnad för åtgärd som har företagits i syfte att förebygga rättegång, t. ex. försök till förlikning, torde vara ersättnings-gUl. Ersättning kan dock endast utgå i den mån åtgärden har betydelse för rättegångens förberedande och talans utförande i denna, t. ex. genom att parternas ståndpunkter preciseras.

Frågan om betydelsen av förlikningsarbete som har utförts före rättegångens inledande har berörts i ett par rättsfall vilka gällt ersättning tUl biträde enligt LFR. I ett av dessa avgöranden (NJA 1949 s. 580) tUl-erkändes biträdet ersättaing för förlikningsarbete som visserligen låg utom ramen för parternas yrkanden i målet men som ansågs ha omedelbart samband med och betydelse för rättegången. I ett annat rättsfall (NJA 1954 s. 468) tUlerkändes biträde ersättning för omfattande arbete före rättegången för alt åstadkomma förlikning i vissa vårdnads-och underhållsfrågor i mål om hemskiUnad. Också i detta fall motiverades beslutet med arbetets samband med och betydelse för utförandet av partens talan i målet

Det finns enligt min mening skäl att överväga om inte förlikningsar-bete i högre grad än vad som synes ha förutsatts vid RB:s tUlkomst bör kunna beaktas som arbete med rättegångens förberedande. Genom en sådan ordning stimuleras tvistande parter att söka bilägga sina meningsskiljaktigheter utan att liUgripa ett ofta dyrbart och tidsödande rättegångsförfarande. Detta är uppenbarligen önskvärt såväl från allmän synpunkt som av hänsyn tUl de enskilda parterna. Mot den här förordade ordningen kan visserligen invändas att parterna uppmuntras att förhala en process genom alltför vidlyftiga förlikningsförhandlingar samt att

Prop. 1972: 4 353

domstolen vid sin prövning av kostnadsyrkandena kan få svårigheter alt kontrollera anspråk på ersättning för arbete utom rätta. De angivna betänkligheterna är dock enligt min mening inte alltför tungt vägande. Bestämmelsen all en kostnad för att vara ersättningsgiU skall vara skäligen påkallad för tillvaratagandet av partens rätt torde utgöra ett tillräckligt remedium mot ersättning för onödigt förUkningsarbete. När del gäller domstolens kontrollmöjligheter måste vidare beaktas alt den som begär ersättning för kostnad också har alt visa fog för yrkandet. Man torde kunna utgå från alt motparten inte försummar all påtala att kostnadsyrkandet avser irrelevant eller eljest onödigt arbete.

I enlighet med det anförda har föreslagits det tillägget lUl 18 kap. 8 § RB att som åtgärd för rättegångens förberedande anses förhandling angående fråga, som har direkt samband med tvisten. Förhandling som syftar till uppgörelse mellan parterna får i regel anses ha direkt samband med tvisten. Del är således inte nödvändigt att förhandlingen leder till klargörande av parternas ståndpunkter eller eljest har större betydelse såsom förarbete för själva rättegången. Också förhandling angående fråga som inte omedelbart omfattas av yrkandena i målet kan ha direkt samband med tvisten. Sådan förhandling kan ofta leda till en begränsning av tvisteföremålets omfattning. Av kravet på direkt samband med tvisten följer dock all det spörsmål som behandlas vid förhandlingen måste hänga nära samman med de frågor som själva tvistemålet gäller. Del förhållandet att vissa förhandlingar sålunda kan vara att betrakta som åtgärder för förberedande av rättegång behöver naturligtvis inte innebära all den tappande parlen alltid skall åläggas att ersätta den vinnande kostnaden för förhandlingsarbetet. Kostnaden skall vara skäligen påkallad för att la tillvara partens rätt. Vidare äger bestämmelsema i 18 kap. RB om kvittning och jämkning av kostnadsersättning samt om påföljd för försumlig processföring tillämpning också när det gäller sådana utomrättsliga åtgärder som här avses.

Den föreslagna ordningen erbjuder ytterligare en fördel när det gäller rättshjälp. Enligt den föreslagna rätlshjälpslagen kan rättshjälp utgå för såväl processuelll som utomprocessuellt biträde. Ersättning för den processuella rättshjälpen skall emellertid bestämmas av domstolen medan ersättning i övrigt faststäUs av rättshjälpsnämnden. Den nu föreslagna ordningen innebär att frågan om ersättning för rättshjälp i ett och samma ärende i görligaste mån bedöms samlat av en myndighet.

I paragrafens första stycke behandlas regleringen mellan parterna av vissa rällegångskostnadsfrågor. I andra stycket ges f. n. en hänvisning till LFR i fråga om skyldigheten att till statsverket återbetala kostnad som har utgått av aUmänna medel med anledning av att part haft fri rättegång. Enligt förslaget lill rättshjälpslag skall parts förmåga att bidra till

12 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 4

Prop. 1972: 4 354

kostnaderna för rättshjälpen enbart tas i anspråk genom kostnadsbidrag. Någon återbetalningsskyldighet skall sålunda inte förekomma. Däremot skall enligt 31 § första stycket förslaget till rättshjälpslag bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad ha tiUämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eUer annan som är ersätlningsskyldig för sådan kostnad skall åläggas att utge ersättningen till statsverket. I 31 § andra stycket har tagits in en specialregel för vissa mål. Beträffande bestämmelsernas närmare innehåll hänvisas lill vad som anförts i anslutning tUl 31 § rättshjälpslagen. Bestämmelsen i 18 kap. 13 § andra stycket RB har i enlighet med det anförda ändrats till att avse rättshjälpslagen.

21 KAP.

5 §

I fråga om ändringarna i denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

10 §

Beträffande de föreslagna ändringarna i denna paragraf hänvisas tUl den allmänna motiveringen och till vad som har anförts i anslutning lill

22 § förslaget till rättshjälpslag.

23 KAP.

13 och 15 §§

Ersättning för utredningskostnader under förundersökning utgår inte enligt rättshjälpslagen.

Under förundersökningen kan vittnesförhör hållas eller annan bevisupptagning äga rum inför rätten enligt 23 kap. 13 och 15 §§. Detta kan ske bl. a. i fall då någon som, om åtal väcks, är skyldig att vittna, vägrar all yttra sig. Det kan också ske om det föreligger fara för alt bevis som skall åberopas vid huvudförhandlingen går förlorat dessförinnan.

I fråga om kostnaden för bevisupptagningen gäller vanliga regler. Om bevisupptagningen begärs av förandersökningsledaren, vilket är en föratsättning för att vittnesförhör skall äga mm enligt 13 §, utgår kostnaden av allmänna medel. Detsamma gäller om den begärs av misstänkt med fri rättegång. Annan misstänkt får betala kostnaden själv i samma utsträckning som gäller i fråga om bevisning som han åberopar i ett mål. Har kostnaden för bevisupptagningen utgått av allmänna medel, kan ålerbetalningsskyldighet förekomma enligt 31 kap. 1 § RB eller 13 § LFR.

I enlighet med vad som föreslagils i promemorian skall kostnaden för bevisupptagningen enligt departementsförslaget alltid utgå av all-

Prop. 1972:4 355

manna medel. En särskild regel härom har tagits upp i 15 §. Enligt 13 § utgår som nämnts kostnaden redan nu alltid av allmänna medel.

F. n. innefattar förmånen av fri rättegång möjlighet för den misstänkte att få ersättaing av allmänna medel för sin inställelse vid bevisupptagning enligt 13 och 15 §§. EnUgt förslaget tUl rättshjälpslag skall rättshjälp i annan form än offentlig försvarare inte utgå under förandersökning. I 13 och 15 §§ har tagits upp bestämmelser enligt vilka kostnad för den misstänktes inställelse vid bevisupptagningen alltid skall utgå av allmänna medel. Ersättning skall utgå enligt samma normer som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.

30 KAP.

12 §

I paragrafen finns för brottmålens del bestämmelser om verkställighet av dom eller beslut som inte har vunnit laga krafl. Bland de i första stycket upptagna besluten som genast går i verkställighet nämns beslut genom vUket rätten har bestämt att förmånen av fri rättegång skall upphöra eller lill biträde utsett annan än part föreslagit. Som har nämnts i anslutning till 36 § i förslaget tUl rättshjälpslag finns ingen bestämmelse om alt rättshjälp åt misstänkt i brottmål skall kunna upphöra. Med anledning därav föreslås att detta slags beslut skall utgå ur uppräkningen i 30 kap. 12 § RB. Delsamma gäller beslut om förordnande av biträde.

31 KAP.

1§

Frågan om ålerbetalningsskyldighet för tUltalad i brottmål har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen. Därvid har även nämnts att samma reglering av återbetalningsskyldigheten bör gälla oavsett om det gäller tilltalad med eller utan rättshjälp. Den föreslagna samordningen innebär all kostnad som i mål om allmänt åtal har utgått av allmänna medel behandlas lika, vare sig kostnaden utgått enligt RB eller enligt den föreslagna rättshjälpslagen. Frikänns tilltalad som åtnjutit rättshjälp, skall kostnaden för rättshjälpen liksom t. ex. kostnaden för åklagarens bevisning i princip stanna på statsverket. Döms han däremot kan han förpliktas att betala både rättshjälpskoslnaden och annan kostnad, som utgått av allmänna inedel. I 38 § förslaget tUl rättshjälpslag hänvisas tiU RB i fråga om skyldighet för tilltalad i brottmål att till statsverket återgälda kostnaden för rättshjälp.

Som sista punkt i första stycket har lagits upp den i den allmänna motiveringen berörda anknytningen av. återbetalningsskyldigheten till maximibeloppet enligt förslaget tUl rättshjälpslag. I första stycket har

Prop. 1972:4 356

också företagits en redaktionell ändring som sammanhänger med ändringen i 21 kap. 10 §.

Inom den angivna ramen har, som nämnts i den allmänna motiveringen, möjligheten tiU jämkning vidgats. Jämkningsregeln har tagits upp som ett andra stycke i paragrafen. Det nuvarande andra stycket har fått utgå. Någon ändring i sak beträffande där angivna kategorier är emellertid inte avsedd.

2§

Paragrafen innehåller bestämmelser om frikänd tilltalads rättegångskostnad. Även denna fråga har behandlats utförligt i den allmänna motiveringen.

I första stycket har tagits upp de kostnader som skall kunna utgå när den tilltalade frikänns, föratsatt att kostnaden varit skäligen påkallad för att tiUvarata hans rätt Det är här fråga om kostnad för försvarare, vittne eller för annan bevisning samt för delgivning och för utskrift av protokoll m. m. Bestämmelsen om rätt tUl ersättning för kostnad för utskrift av dom har utgått. Frihet från avgift för dom föreligger numera enligt 8 § 11) i expeditionskungörelsen (1964: 618). Ersättning skall enligt första stycket också kunna utgå för den kostnad den frikände haft för sin inställelse. EnUgt andra stycket skall ersättning utgå i enlighet med vad som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp. Ersättningen skall med tillämpning av 9 § andra stycket 3 och 37 § förslaget till rättshjälpslag avse resa och uppehälle för parten samt i förekommande fall för ställföreträdare eUer vårdare eller annan som han behöver anlita för inställelsen. Enligt 26 § i lagen skall ersättning utgå enligt bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar. Genom denna reglering åstadkoms att frikänd tilltalad befrias från att bära kostnaden för inställelsen i lika mån, vare sig han har rättshjälp eller ej.

Tredje stycket motsvarar sista punkten i paragrafen i dess nuvarande lydelse. Om åtal avvisas eller avskrivs, har den tUllalade rätt till ersätt ning för de kostnader som avses i första stycket, om det finns skäl för detta. Frågan om ersättning skall utgå får bestämmas efter de grunder som angetts i första stycket.

9§

Enligt första stycket skall yrkande om rättegångskostnad framställas innan handläggningen avslutas. Även åklagare skall inom samma tid ange de kostnader som han vill att den tilltalade skall återbetala till statsverket. Rätten skall emeUertid oberoende av yrkande pröva bl. a. om kostnad som enligt dess beslut skall utgå av allmänna medel skall återbetalas av den tilltalade eller annan.

Som förat har nämnts har tilltalad rätt all utan avgift utfå dom eller slutiigt beslut i brottmål. Kostnad härför har därför inte tagits upp i

Prop. 1972: 4 357

2 §. I nu förevarande paragrafs första stycke har som en följd härav regeln att sådan kostnad skall ersättas utan yrkande fått utgå.

I paragrafens sista stycke finns f. n. en hänvisning till LFR i fråga om återgäldande av kostnad som har utgått av allmänna medel i anledning av att den tilltalade haft fri rättegång. Hänvisningen avser 6 och 13 §§ LFR. Som fömt framhållits skall återbetalningsfrågan regleras slutgiltigt i 31 kap. 1 §, oavsett om tilltalad har rättshjälp eller inte. Det nuvarande fjärde stycket har därför fått utgå.

11 §

Enligt första stycket i denna paragraf skall beträffande rättegångskostnad i mål om enskilt åtal bestämmelsema i 18 kap. gälla i tillämpliga delar. Hänvisningen till 18 kap. innebär att kostnadsfördelningen väsentligen bestäms av målels utgång. I fråga om skyldighet för part att ersätta statsverket kostnad för offentlig försvarare och rättshjälp enligt 36 § rätlshjälpslagen skall 18 kap. 13 § i princip tillämpas. Som framhållits i den allmänna motiveringen skall koslnadsbidrag inte utgå vid rättshjälp åt misstänkt i brottmål. I gengäld skall den misstänktes betalningsförmåga kunna tas i anspråk om han döms för brottet.

I andra stycket ges särskUda regler om den misstänktes ersättningsskyldighet i fråga om kostnaden för offentlig försvarare eller annan rättshjälp som den misstänkte åtnjutit Sådan ersättning ersätts enligt samma grander som enligt 31 kap. 1 § i dess nya lydelse gäller för misstänkt i mål om allmänt åtal. Något skäl alt i detta hänseende behandla misstänkta i mål om allmänt åtal och enskilt åtal olika torde inte föreligga.

Det nuvarande andra stycket har i förslaget tagils in som ett tredje stycke i paragrafen.

33 KAP.

5§

I denna paragraf har endast förelagils en redaktionell ändring.

49 KAP.

4§

I första stycket finns bestämmelser om i vilka fall talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt. Under punkt 7 nämns beslut varigenom rätten har avslagit begäran om fri rättegång eller om ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån, eller förordnat, att förmån av fri rättegång skall upphöra, eller avslagit begäran om biträde eller försvarare eller tUl biträde eller försvarare förordnat annan, än part föreslagit. Allmän rättshjälp skall enligt departements-

Prop. 1972: 4 359

BUaga 1 Promemorieförslaget

Förslag till Rättshjälpslag

Inledande bestämmelser

1 §

Rättshjälp enligt denna lag handha ves av rättshjälpsmyndigheter. Vid rättshjälpsmyndighet finnes rättshjälpsnämnd och allmän advokatbyrå.

Rättshjälpsmyndighet skaU finnas i varje län. Konungen kan dock bestämma alt annat område än län skall utgöra verksamhetsområde för rättshjälpsmyndighet.

2 §

Rältshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt två andra ledamöter som skall vara myndiga svenska medborgare och bosatta inom nämndens verksamhetsområde. För ledamot skall finnas ersättare.

Konungen förordnar ordförande i rättshjälpsnämnd samt ersättare för ordföranden. Övriga ledamöter och ersättare för dem utses av den i 3 § angivna centralmyndigheten efter förslag av landstinget i det län där rättshjälpsnämnden har sitt huvudsakliga verksamhetsområde. Utgöres det huvudsakliga verksamhetsområdet av kommun, som inte tillhör landstingskommun, skall förslag lämnas av fullmäktige i kommunen.

3 §

Rättshjälpsmyndighet står under tillsyn av en centralmyndighet. Centralmyndighet är den myndighet som Konungen bestämmer.

Rättshjälp i allmänhet

Tillämpningsområdet

4 §

Rättshjälp åt annan än misstänkt i brottmål (rättshjälp i allmänhet) får bevUjas i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp föreligger. Rättshjälp får icke beviljas

1. svensk medborgare som ej är bosatt här i riket i fråga om angelägenhet som saknar anknytning här i riket,

2. utiänning som ej är bosatt här i riket och ej heller annan utiänning i fråga om angelägenhet ulan anknytning här i riket,

3. annan juridisk person än dödsbo eUer ideell förening,

4. näringsidkare i fråga om angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet, om del icke med hänsyn till sökandens eko-

Prop. 1972: 4 360

nomiska förhållanden eUer sakens beskaffenhet föreligger synnerliga skäl för rättshjälp,

5. den som ej har befogat intresse av alt få sin sak behandlad,

6. i fråga om anspråk som överlåtits till den som söker rättshjälp och överlåtelsen kan antagas ha ägt rum i syfte att vinna fördel vid prövning av ansökan om rättshjälp,

7. i fråga om upprättande av självdeklaration.

Förmånerna

5 §

Vid rättshjälp får ersättning av aUmänna medel utgå i fråga om kostnad för

1. biträde som förordnats enligt 18 §,

2. utredning i angelägenhet som kan komma under aUmän domstols, krigsrätts, vattendomstols, expropriationsdomstols, arbetsdomstolens eller skiljemäns prövning och ej är förvaltningsärende eller av beskaffenhet alt kunna komma under förvaltningsmyndighets prövning, om annat ej följer av 24 och 25 §§,

3. resa och uppehälle för den som har rättshjälp, hans ställföreträdare eller vårdare i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts,

4. avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid domstol, dock ej för avgift för sådan rättens expedition, som utfärdas endast på särskild begäran och som ej utgöres av lagakraflbevis, om icke expeditionen begäres innan liden för fullföljd av talan utgått,

5. delgivning,

6. kungörelse i mål eller ärende vid domstol. Skall säkerhet stäUas för all få till stånd eller hindra kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning enligt bestämmelserna i rättegångsbalken eUer utsökningslagen (1877: 31 s. 1) eUer verkställighet enligt bestämmelserna i sistnämnda lag, får ansvarsförbindelse för staten utställas.

Bestämmelserna i första stycket 3 äger motsvarande tUlämpning i fråga om kostnad för inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap.

Den som åtnjuter rättshjälp är befriad från skyldighet att gottgöra statsverket ersättning till tolk och stenograf, ersättning som utgått enligt 4 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap eller kostnad som enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag utgått av allmänna medel för bevisning som rätten självmant föranstaltat om.

RiUtshjälpsavgift

6 §

Den som beviljas rättshjälp skall erlägga rättshjälpsavgift.

Avgift får ej utgå med högre belopp än som motsvarar rättshjälpsmyndighelens kostnad för rättshjälpen. Lägsta rättshjälpsavgift är dock, om annat ej följer av 7 § första stycket, 12 § andra stycket och 14 § första stycket, 50 kronor.

Prop. 1972: 4 361

7 §

Är sökanden ej juridisk person och överstiger inkomsten ej' ett gränsbelopp som motsvarar tre gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enUgt lagen (1962: 381) öm allmän försäkring (basbeloppet), utgår rättshjälpsavgiften med 50 kronor. Avgiften får nedsättas eller efterges, om särskilda skäl föreligger. .

Överstiger inkomsten det gränsbelopp som anges i första stycket och är kostnaden för rättshjälpen högre än ett maximibelopp, beräknat på sätt nedan anges, motsvarar rättshjälpsavgiften maximibeloppet. Maximibeloppet utgör

en tjugondel av den, del av sökandens,inkomst, som överstiger ett gränsbelopp som motsvarar tre njen ej fem gånger basbeloppet,

en femlondel av den del av inkomsten som överstiger ett gränsbcT-lopp som motsvarar fem men ej sex gånger basbeloppet;

en tiondel av den del av inkomsten som överstiger ett gränsbelopp som motsvarar sex men ej sju gånger basbeloppet,

hälften av den inkomst som överstiger ell gränsbelopp som motsvarar sju men ej åtta gånger basbeloppet

Överstiger inkomsten åtta gånger basbeloppet, skall avgift utgå med belopp som motsvarar rättshjälpsmyndighelens kostnad för rättshjälpen.

Bidrar sökanden i väsentiig omfattning tUl annans underhåll, skall gränsbelopp som anges i första—tredje stycket ökas med ett belopp som motsvarar en tredjedel av basbeloppet för var och en mot vilken sådan underhållsskyldighet fullgöres.

Vid tillämpning av andra stycket skall maxirriibeloppel jämnas tiil närmast lägre fulla tiotal kronor.

8 §

Inkomsten enligt 7 § utgöres av sökandens beräknade årsinkomst vid tidpunkten för ansökan.

Är sökandens betalningsförmåga vid tidpunkten för ansökan väsentligt ökad på grand av förmögenhet eller annan särskild omständighet eller är hans betalningsförmåga väsentligt nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall sådan omständighet beaktas i skälig utsträckning vid bestämmande av årsinkomsten.

9 §

Är sökanden dödsbo och överstiger kostnaden för rättshjälpen ett maximibelopp som med hänsyn till dödsboels behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden är skäligt, motsvarar rättshjälpsaygiften detta maximibelopp. Om behållningen i boet och delägarnas ekonomiska förhållanden föranleder det, skaU avgift utgå med belopp som motsvarar rättshjälpsmyndighelens kostnad för rättshjälpen.

Avlider den som har rättshjälp, åtnjuter dödsboet rättshjälp på samma villkor.

10 §

Har den som beviljats rättshjälp eller ställföreträdare för honom genom försummelse föranlett särskilda kostnader för rättshjälpen, skalP skälig hänsyn tagas till delta vid rättshjälpsavgiftens faststäUande.:

12t Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 4

Prop. 1972:4 362

11 §

Undergår inkomst eUer förhållande som avses i 7 § fjärde stycket, 8 eller 9 § väsentlig förändring, innan ärendet avslutats, skall vid rälts-hjälpsavgiftens bestämmande skälig hänsyn tagas tUl förändringen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning om den som beviljats rättshjälp till följd av rättshjälpen tillförs tUlgång av betydelse.

12 §

För ideell förening utgår avgift med belopp som motsvarar rättshjälpsmyndighelens kostaad för rättshjälpen.

Ulan hinder av 6—11 §§ får Konungen i fråga om ärenden som är talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet förordna att rättshjälpsavgift skall utgå med belopp som motsvarar rättshjälpsmyndighelens kostnad för rättshjälpen. Avgiften får dock för sökande som avses i 7 § första stycket nedsättas eller efterges om särskilda skäl föreligger.

13 §

Kostnaden för rättshjälpen utgöres av sammanlagda beloppet av

1. rättshjälpsmyndighelens utlägg för rättshjälpen,

2. allmänna advokatbyråns kostnad för biträde,

3. rättshjälpsmyndighelens kostnad för rättshjälpens handhavande och

4. sådan statsverkels kostnad som avses i 5 § fjärde stycket.
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, centralmyndigheten

får meddela föreskrifter att tillämpas vid fastställande av kostaad enligt första stycket 2 och 3.

14 §

Ulan hinder av 6—13 §§ utgör avgift för kortare rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd (konsultation) 50 kronor. Konsultationsavgiften får nedsättas eller helt efterges, om särskilda skäl föreligger.

Konsultalionsavgift skall avräknas på fastställd rättshjälpsavgift enligt 6—13 §§.

15 §

När rättshjälp beviljas, skall rältshjälpsmyndigheten i förekommande fall fastställa dels maximibeloppet för rältshjälpsavgiften, dels det belopp som avgiften kan beräknas uppgå lill (preliminär rättshjälpsavgift).

Rältshjälpsmyndigheten får, om särskilda skäl föreligger, meddela anstånd med betalning helt eller delvis av preliminär rättshjälpsavgift.

Visar det sig sedan preliminär rättshjälpsavgift fastställts all rättshjälpskoslnaden och till följd därav rältshjälpsavgiften kan beräknas bli avsevärt högre än som förat anlagils, skall rättshjälpsmyndigheten fastställa ytterligare preliminär avgift (tilläggsavgift) samt den lid inom vilken denna avgift skall ha erlagts.

16 §

Sedan ärende om rättshjälp avslutats, skall rältshjälpsmyndigheten fastställa slutlig rättshjälpsavgift, jämnad tUl närmast lägre fulla tiotal kronor. Beslutet skall i förekommande fall innehålla uppgift om vad som återstår att erlägga i avgift

Prop. 1972: 4 363

överstiger erlagd preliminär rättshjälpsavgift jämte i förekommande fall tilläggsavgift den slutliga avgiften, skall mellanskillnaden utbetalas till den som erhåUit rättshjälp.

17 §

Ersättning som motpart eller annan betalat tUl statsverket för dess kostnader för rättshjälp, skaU utgivas tiU den som erhåUit rättshjälp i den mån ersättningen överstiger kostnadema med avdrag för erlagd rättshjälpsavgift

Biträde

18 §

Om den som har rättshjälp ej själv eller genom någon som i Ijänste-släUning eUer i övrigt lämnar honom bistånd kan behörigen tUlvarataga sin rätt, skall biträde förordnas åt honom.

Biträde förordnas av rättshjälpsmyndigheten. Till biträde får förordnas befattningshavare vid allmän advokatbyrå eller annan som är lämplig för uppdraget.

Har sökanden själv till biträde föreslagit någon som är lämplig för uppdraget, skall denne förordnas, om ej hans anUtande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder annat

19 §

Har i angelägenhet där parter står mot varandra befattningshavare vid allmän advokatbyrå förordnats till biträde för ena parlen, får ej till biträde för motparten förordnas befattningshavare vid samma byrå.

20 §

Förordnande som biträde får återkallas, om skäl föreligger till det Biträde får ej sätta annan i sitt ställe utan rättshjälpsmyndighelens medgivande.

21 §

Biträde som ej är befattningshavare vid allmän advokatbyrå har rätt lill skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. I avräkning på ersättningen får förskott utgivas.

Ersättning tUl biträde bestämmes av rättshjälpsmyndighelen.

Till ledning för bestämmande av ersättningen skall finnas taxa, som fastställes av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, centralmyndigheten.

Har biträde genom försummelse föranlett att kostnaden för rättshjälpen blivit större än den bort bli, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

22 §

Befattningshavare vid allmän advokatbyrå eller privatpraktiserande advokat får lämna konsultation utan alt ha erhållit biträdesförordnande. Detsamma gäller annan som av rättshjälpsmyndighet förklarats behörig att lämna konsultation.

Ersättning för konsultation utgår med 50 kronor.

Prop. 1972:4 364

23 §

Har biträde förbehållit sig ersättning av sin huvudman" utöver vad som anges i 21 eller 22 §, är förbehållet utan verkan.

Utredning m. m.

24 § ,':■:■
Kostnad för bevisning i mål eller ärende vid domstol ersattes endast,

om kostnaden enligt lag skall utgivas av parlen eller av parterna en för båda och båda för en. Kostnad för annan nödvändig utredning skall ersättas av allmänna medel med skäligt belopp.

Ersättning för kostnad som avses i första stycket bestämmes av domstolen.

25 §

I angelägenhet som ej handlägges vid domstol beslutar biträde om utredning. Sådant beslut får meddelas endast om utredningen är skälig gen påkallad för att den som har rättshjälp skäll kunna tUlvarataga sin rätt

Den som enligt första stycket medverkat vid utredning har rätt till,ersättning av allmänna medel för sin medverkan enligt bestämmelser som. Konungen meddelar. Ersättningen bestämmes av rättshjälpsmyndighelen.

26 §

Ersättning till den som beviljats rättshjälp eller hans ställföreträdare eller vårdare i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet utgår enligt bestämmelser som Konungen meddelar.

27 §

Ersättning för inställelse i mål eller ärende vid domstol bestämmes av domstolen. Ersättning för inställelse vid annan myndighet bestämmes av denna.

Ansökan om rättshjälp

28 §

Rättshjälp beviljas av rättshjälpsmyndighet på ansökan av den som önskar sådan hjälp.

Konsultation lämnas ulan ansökan om rättshjälp.

29 §

Ansökan om rättshjälp upplages av den rättshjälpsmyndighet inom vars område sökanden är bosatt eUer, om sökanden är dödsbo, där den avlidne var bosatt. Ansökan av ideell förening upptages av den myndighet inom vars område föreningens styrelse har sitt säte.

Om särskilda skäl föreligger, får ansökningen upplagas av annan rättshjälpsmyndighet än som anges i första stycket. ■

30 § . ,

Ansökan om rättshjälp skall vara skriftlig samt innehålla de uppgifter som Konungen bestämmer.

Prop. 1972: 4 365

Sökes rättshjälp efter konsultation hos annan, än befattningshavare vid allmän advokatbyrå, skall den som lämnat konsultationen för rättshjälpsmyndigheten förklara huravida han tillstyrker eller avstyrker ån-sökningen.

Rättshjälpens upphörande m. m.

31 §

Förmån vid rättshjälp får ej utgå förrän preliminär rättshjälpsavgift betalats, om ej anstånd med betalning av avgiften erhållits.

Har den som beviljats rättshjälp under längre tid underlåtit att betala preliminär rättshjälpsavgift, skall ärendet om rättshjälp avskrivas.

Har anstånd med betalning av preliminär rättshjälpsavgift erhållits och betalas ej avgiften inom anståndstiden, skall rättshjälpen upphöra om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller, om tilläggsavgift ej betalas inom föreskriven tid.

32 §

Utom i faU som avses i 31 § skall bevUjad rättshjälp upphöra om

1. den som erhållit rättshjälp uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, som varit ägnad att leda lill befrielse från eller för låg slutiig rättshjälpsavgift, eUer

2. förhållande som anges i 4 § 5 föreligger.

Första stycket gäller ej om det är uppenbart obilligt att rättshjälpen upphör.

Rättshjälpsmyndigheten beslutar om rättshjälpens upphörande.

Föreligger fall, som avses i första stycket 1, ulan att rättshjälpen skall upphöra, får beslut om rättshjälpsavgift ändras. Detsamma gäller om i annat fall oriktig uppgift lämnats som kan påverka beslut om slutlig rättshjälpsavgift

Rättshjälp i brottmål

33 §

Offentlig försvarare förordnas av rättshjälpsmyndighet

Till offentiig försvarare får förordnas advokat, som är lämplig för uppdraget.

Har den misstänkte till offentlig försvarare föreslagit någon som är behörig därtill, skall denne förordnas, om ej hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder annat

I fråga om offentlig försvarare äger i övrigt 19 §,:20:§ andra stycket saml 21 och 23 §§ motsvarande tUlämpning.

34 §

Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som avses i 33 § får beviljas, om den misstänktes beräknade årsinkomst ej överstiger ett belopp som motsvarar tre gånger basbeloppet.

Bidrar sökanden i väsentUg omfattning till annans underhåll, skall gränsbeloppet enligt första stycket ökas med ett belopp som motsvarar

Prop. 1972:4 366

en tredjedel av basbeloppet för var och en mot vUken sådan underhåUsskyldighet fuUgöres,

Är sökandens betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av förmögenhet eller annan särsldld omständighet, eUer är hans betalningsförmåga väsentligt nedsatt på grand av skuldsättning eller annan särskUd omständighet skall sådan omständighet beaktas i skälig utsträckning vid prövningen om rättshjälp skall beviljas,

35 §

I fråga om förmåner vid rättshjälp enligt 34 § äger 5 § första stycket 2—4 motsvarande tUlämpning,

36 §

I fråga om ersättning för utredning och inställelse vid domstol vid rättshjälp i brottmål enligt 34 § äger 24, 26 och 27 §§ motsvarande tillämpning.

Om skyldighet för misstänkt eller annan att tiU statsverket återgälda kostnad för rättshjälp gäller särskUda bestämmelser,

37 §

Offentiig försvarare förordnas utan ansökan.

Rättshjälp som avses i 34 § beviljas på ansökan av den misstänkte.

38 §

Ärende om rättshjälp upptages av den rättshjälpsmyndighet inom vars område den domstol där talan skall väckas är belägen. Om särskilda skäl föreligger, får dock ärende om rättshjälp som avses i 34 § tagas upp av annan rättshjälpsmyndighet

39 §

Ansökan om rättshjälp skall vara skriftlig samt innehålla de uppgifter som Konungen bestämmer. Om särskilda skäl föreligger, får ansökningen vara muntlig.

Gemensamma bestämmelser

40 §

Uppkommer fråga om att vägra rättshjälp, att rättshjälp skaU upphöra, att ej förordna biträde, att tUl biträde eller offentiig försvarare förordna annan än sökanden begärt eller att återkalla förordnande som biträde, skall frågan hänskjutas tiU rättshjälpsnämnden.

41 §

Mot rättshjälpsmyndighetens beslut i fråga om fastställande av maximibelopp eller slutlig rättshjälpsavgift eller beslut om ersättning till biträde eller offentlig försvarare, om behörighet att lämna konsultation eller om ersättning tUl den som medverkat vid utredning, föres talan hos centralmyndigheten genom besvär. I övrigt får talan ej föras mot rätts-hjälpsmyndightens beslut.

Mot centralmyndighetens beslut om ersättning tUl biträde eller försvarare föres talan hos Konungen genom besvär. Besvären prövas i statsrådet. I övrigt får talan ej föras mot centralmyndighetens beslut.

Prop. 1972: 4 368

Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalken

dels alt 21 kap. 10 § skall upphöra att gälla,

dels att 8 kap. 2 och 5 §§, 17 kap. 14 §, 18-kap. 13 §, 21 kap. 3— 6 §§, 23 kap. 5, 13 och 15 §§, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 2, 9 och li §§, 49 kap. 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 18 kap. skall införas två nya paragrafer, 16 och 17 §§, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 KAP.

2 §

Till ledamot —-- utöva advokatverksamhet.

Ej må---------- i konkurstillstånd.

Lagfaren domare---- medgiver undantag.

Bestämmelserna i tredje stycket gäUer ej befattningshavare vid rättshjälpsmyndighet.

5                                         §
Advokat vare skyldig att, om   Advokat vare skyldig att, om
offentlig försvarare för misstänkt offentlig försvarare för misstänkt
eller biträde åt part, som åtnjuter eller biträde ål part, som åtnjuter
fri rättegång, ej kan erhållas efter rättshjälp, ej kan erhållas efter fri-
frivilligt åtagande, vid domstol i villigt åtagande, vid domstol i det
det län, inom vilket han har sitt län, inom vilket han har sitt kon-
kontor, mottaga förordnande som tor, mottaga förordnande som för
försvarare eller biträde.                     svårare eller biträde.

17 KAP.

14 §

Rätten äge------- . — laga kraft

Beslut under rättegången, mot Beslul under rättegången, mot
vilket talan ej må föras särskilt vilket talan ej må föras särskilt,
skall genast gå i verkställighet skall genast gå i verkställighet
Vad nu sagts gälle ock beslut, var- Vad nu sagts gälle ock beslut, var
igenom rätlen avvisat ombud eller igenom rätten avvisat ombud eller
biträde eller ogUlat tredje mans biträde eller ogUlat tredje mans
yrkande att få som intervenient yrkande alt få som intervenient
deltaga i rättegången eller utiåtit deltaga i rättegången eller utlåtit
sig angående ersättning eller för- sig angående ersättning eller för
skott lill biträde, vittne, sakkunnig skott till biträde, vittne, sakkunnig
eller annan, som ej är part eUer eller annan, som ej är part eller

Prop. 1972: 4 370

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Utan hinder av 13 § gäller att part som åtnjutit rättshjälp icke må förpUktas att gottgöra statsverket kostnad som avses i 5 § fjärde stycket rättshjälpslagen ( :

17 § Då rätten avgör mål i vilket part åtnjutit rättshjälp, meddele rätten samtidigt beslut angående ersättning till statsverket enligt 16 § första stycket.

Har part eller annan ålagts ersätta statsverkets kostnader för biträde och uppgår statsverkets slutliga kostnader för bUräde till lägre belopp än som lagts UU grund för kostnadsfördelningen, skall efter anmälan av rättshjälpsmyndigheten kostnadsfördelningen ånyo prövas. Härvid äger 17 kap. 15 § motsvarande tillämpning.

21 KAP.

3 §

Vid sin--------------- av försvarare.

Försvarare utses----- motsvarande tUlämpnmg.

Har den misstänkte ej utsett för- Har den misstänkte ej utsett för
svarare eller avvisas av honom ut- svårare eller avvisas av honom ut
sedd försvarare och finnes på sedd försvarare och finner rätten
grund av sakens beskaffenhet eUer på grund av sakens beskaffenhet
eljest hans rätt icke kunna ulan eller eljest den misstänktes rätt
biträde tillvaratagas, skall offent- icke kunna utan biträde tUlvara-
Ug försvarare förordnas för ho- tagas, skall rätten besluta att of-
nom. Är den misstänkte anhållen fentlig försvarare skall förordnas
eller häktad, skall även eljest, om för honom. Är den misstänkte an-
han begär det, offentlig försvara- hållen eller häktad, skall även el-
re förordnas. jest, om han begär det, offentlig

försvarare förordnas.

4 §

Offentlig försvarare förordnas Har rätten skilt saken från sig,

av rätten; har rätten skilt saken äge den, lill dess talan av den

från sig, äge den, tUl dess talan av misstänkte fullföljts eller tiden för

den misstänkte fullföljts eller ti- sådan talan utgått, meddela beslut

den för sådan talan utgått, förord- om försvarare i högre rätt.
na försvarare att biträda honom i
högre rätt.

Prop. 1972: 4 377

BUaga 2 Det remitterade förslaget

Förslag till Rättshjälpslag

Inledande bestämmelser

1 §

Rättshjälp enligt denna lag utgår såsom allmän rättshjälp (6—34 §§),

rättshjälp åt misstänkt i brottmål (35—40 §§) och konsultation (41—

43 §§).

Biträde i rättsliga angelägenheter enUgt denna lag lämnas av allmän advokatbyrå, enskilt verksam advokat eller, i fall som anges i lagen, av annan.

Konungen bestämmer verksamhetsområde för allmän advokatbyrå.

Chef för allmän advokatbyrå skall vara advokat

För handläggning av ärenden om rättshjälp finns rätlshjälpsnämnder. Verksamhetsområde för rättshjälpsnämnd bestämmes av Konungen.

Rättshjälpsnämnd står under tillsyn av en centralmyndighet. Centralmyndighet är den myndighet som Konungen bestämmer.

4 §

Rältshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Av dessa skaU två vara inom nämndens verksamhetsområde verksamma advokater, varav en skall vara anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam advokat De två andra ledamöterna skaU vara myndiga svenska medborgare och bosatta inom nämndens verksamhetsområde.

Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas av Konungen. Övriga ledamöter utses av centralmyndigheten. Den ledamot som skall vara enskUt verksam advokat utses efter förslag av Sveriges advokatsamfund. De två ledamöter utöver ordföranden som ej skall vara advokater, utses efter förslag av landstinget i det eller de län där rättshjälpsnämnden har sitt verksamhetsområde. Ingår i verksamhetsområdet kommun, som ej tillhör landstingskommun, lämnas förslag även av fullmäktige i kommunen.

För ledamot skall finnas ersättare. Bestämmelserna om ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare.

Prop. 1972:4 378

5 §

Finner ordföranden alt ärende är av sådan beskaffenhet att deltagande av de båda ledamöter som skaU vara advokater ej är påkallat, är rätlshjälpsnämnden beslutför om ordföranden och de två ledamöter som ej är advokater deltager i handläggningen. I annat ärende är nämnden beslutför endast om samtliga ledamöter deltager.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av rältshjälpsnämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först

I den utsträckning Konungen bestämmer får tjänsteman vid rättshjälpsnämnden på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälpsärende. Sådan tjänsteman skall vara lagfaren och ha erfarenhet av domstols-eller advokalverksamhet.

Allmän rättshjälp

TiUämpningsområdet

6 §

Allmän rättshjälp får lämnas fysisk person i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av bistånd föreligger, om den rätlssökandes beräknade årsinkomst ej överstiger ett gränsbelopp som motsvarar åtta gånger basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring för oktober året innan rättshjälp begäres.

Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning till annans underhåll, ökas gränsbeloppet enligt första stycket med ett belopp som motsvarar hälften av basbeloppet för var och en till vilkens underhåll han sålunda bidrager.

Är den rätlssökandes betalningsförmåga väsentUgt ökad på grund av förmögenhet eller annan särskild omständighet eller väsentligt nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skaU detta beaktas efter vad som är skäligt vid beräkningen av den rättssökandes årsinkomst.

7 §

Dödsbo får lämnas allmän rättshjälp i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av bistånd föreUgger, om det med hänsyn lill dödsboets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden är skäligt

Avlider den som har allmän rättshjälp, utgår därefter rättshjälpen till dödsboet.

8 §

Allmän rättshjälp får ej lämnas annan juridisk person än dödsbo. Allmän rättshjälp får ej heller lämnas

1. i fråga om angelägenhet som ej prövas eller på annat sätl behandlas i landet, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för rättshjälp,

2. den som ej är bosatt i landet, om han ej är svensk medborgare eller särskilda skäl föreligger för rättshjälp,

3. näringsidkare i fråga om angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet, om det ej med hänsyn till den rätlssökandes ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet föreligger särskilda skäl.

Prop. 1972:4 379

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den som begär rättshjälp om överlåtelsen kan antagas ha ägt ram i syfte att vinna fördel vid prövning av begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdeklaration,

6. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.

Konungen kan i fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet förordna att allmän rättshjälp ej skall lämnas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan Konungen förordna att medborgare i viss främmande stat i fråga om allniän rättshjälp skall vara likställd med svensk medborgare.

Förmåner

9 §

Vid allmän rättshjälp ersätter staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättssökande helt eller delvis har att själv bära kostnad för rättshjälpen finns i 16 § andra stycket och 27 § första stycket.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaralagande av den rättssökandes rätt,

2. bevisning och annan nödvändig utredning i angelägenhet som kan komma under allmän domstols, krigsrätts, arbetsdomstolens eller skiljemäns prövning och som ej är förvaltningsärende eller av beskaffenhet att kunna komma under förvaltningsmyndighets prövning,

3. resa och uppehälle för den rättssökande, hans ställföreträdare eller vårdare eller annan som han behöver anlita i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till bam utom äktenskap,

4. avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid domstol som anges i 2, dock ej avgift för sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran, om icke expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan utgått, samt avgift enligt kungörelsen (1967: 441) om vissa avgifter i utsökningsmål m. m.,

5. kungörelse i mål eller ärende vid domstol som anges i 2,

6. vad av allmänna medel utgått i ersättning till tolk och stenograf, enligt 4 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet lill barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet lUl barn utom äktenskap.

10 §

Skall den rättssökande ställa säkerhet för all få till stånd kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning enligt rättegångsbalken eller utsökningslagen (1877: 31 s. 1) eller verkställighet enligt sistnämnda lag, får rättshjälpsnämnden, om beslut meddelats om allmän rättshjälp, i stället utfärda ansvarsförbindelse på statens vägnar.

Prop. 1972:4 380

Kostnadsbidrag

11 §

Den rättssökande skall bidraga till kostnaderna för allmän rättshjälp enhgt 12—15 §§.

12 §

Överstiger ej den rätlssökandes årsinkomst tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket, utgör kostnadsbidraget en etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad tUl närmast lägre tiotal kronor. Bidraget får nedsättas eller efterges, om särskUda skäl föreligger.

Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet för kostnadsbidraget

en tjugondel av den del av den rättssökandes inkomst som överstiger tre men ej fem gånger basbeloppet,

en femtondel av den del av inkomsten som överstiger fem men ej sex gånger basbeloppet,

en tiondel av den del av inkomsten som överstiger sex men ej sju gånger basbeloppet,

hälften av den inkomst som överstiger sju men ej åtta gånger basbeloppet

Vid tillämpning av andra stycket jämnas maximibeloppet till närmast lägre tiotal kronor. Lägsta kostnadsbidrag utgör dock en etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad till närmast lägre tiotal kronor.

13 §

Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning till annans underhåll, ökas gränsbelopp enligt 12 § första och andra styckena med ett belopp som motsvarar hälften av där angivna basbelopp för var och en lill vilkens underhåll han sålunda bidrager.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av förmögenhet eller annan särskild omständighet eller väsentUgt nedsatt på grand av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skaU detta beaktas efter vad som är skäligt vid beräkningen av den rättssökandes årsinkomst.

14 §

Är den rättssökande dödsbo, utgör maximibeloppet ett med hänsjm till dödsboels behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden skäligt belopp.

15 §

Undergår inkomst eller förhållande som avses i 13 och 14 §§ väsentlig förändring innan ärendet avslutats, skall maximibeloppet jämkas efter vad som är skäligt.

AUmän rättshjälp ulan beslut av rättshjälpsnämnden

16 §

Anlitar den rättssökande advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå får, så länge kostnaderna för rättshjälpen understiger maximi-

Prop. 1972: 4 381

beloppet för den rättssökandes kostnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rätlshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall som avses i 7 § första stycket.

Skyldigheten att utge kostnadsbidrag fullgöres genom att den rättssökande betalar ersättning lill biträdet och övriga kostnader för rättshjälpen.

17 §

Ersättning till biträde samt för bevisning och annan utredning skall bestämmas som om kostnaden skolat utgå av allmänna medel enligt denna lag.

I mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 fastställes ersättningen till biträdet av domstolen. I annat fall faststäUes ersättningen av rättshjälpsnämnden, om den rättssökande eller biträdet begär det eller rättshjälpsnämnden annars finner skäl föreligga att pröva ersättningen.

Allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnden

18 §

Beslut om allmän rättshjälp meddelas av rätlshjälpsnämnden efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall vara skriftlig samt innehålla uppgifter i de hänseenden som Konungen bestämmer.

Ansökan om allmän rättshjälp upptages av den rältshjälpsnämnd inom vars område sökanden är bosatt eller, om sökanden är dödsbo, där den avlidne var bosalt. I fråga om sökande som ej är bosatt i landet, upptages ansökan av den rältshjälpsnämnd som Konungen bestämmer. Delsamma gäller i fråga om sökande som är dödsbo när den avUdne ej var bosatt i landet.

Om särskilda skäl föreligger, får ansökan upptagas av annan rättshjälpsnämnd än som följer av andra stycket.

19 §

BifaUes ansökan om aUmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet. Kan sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller i övrigt lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rätlshjälpsnämnden förordna biträde.

20 §

Sedan beslut meddelats om allmän rättshjälp, betalas kostnaderna av allmänna medel.

För kostnad som avses i 9 § andra stycket 6 skall betalningsskyldighet ej åläggas den som beviljats allmän rättshjälp.

21 §

Till biträde förordnas advokat eller annan som är lämplig för uppdraget Har sökanden själv föreslagit någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder annat.

Förordnande som biträde får av rätlshjälpsnämnden återkallas, om skäl föreligger till del.

Biträde får ej sätta annan i sitt ställe utan rätlshjälpsnämndens medgivande.

Prop. 1972: 4 382

22 §

Biträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Har allmän rättshjälp utgått enligt 16 § första stycket utgår ersättning även för denna del av uppdraget Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnader för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning tUl biträde faststäUes i mål och ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 av domstolen. Ersättning i annat fall fastställes av rätlshjälpsnämnden.

23 §

Har biträde förbehållit sig ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 §, är förbehållet utan verkan.

24 §

I den mån ej annat är särskUt föreskrivet, utgår ersättning för bevisning i mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande.

25 §

I angelägenhet som ej handlägges vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 beslutar biträde om utredning. Har biträde ej förordnats, beslutar rätlshjälpsnämnden om sådan utredning.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning för sin medverkan enligt bestämmelser som Konungen meddelar. Ersättningen bestämmes av rättshjälpsnämnden.

26 §

Ersättning som avses i 9 § andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som Konungen meddelar.

27 §

Har biträde förordnats, betalas kostnadsbidrag i den mån skyldigheten att utge sådant bidrag ej fullgjorts enligt 16 § andra stycket, tUl biträdet intUl det enligt 19 § fastställda maximibeloppet.

Från ersättning enligt 22 § skall avräknas vad den rättssökande är skyldig att utge som kostnadsbidrag tUl biträdet Understiger ersättaingen det bidrag som skall avräknas, svarar biträdet mot statsverket för mellanskillnaden.

Har biträde ej förordnats, skall kostnadsbidraget erläggas till rättshjälpsnämnden.

Prop. 1972: 4 383

28 §

Har efter beslut om allmän rättshjälp maximibeloppet höjts, skall del bidrag som kan föranledas av höjningen erläggas till rättshjälpsnämnden.

Har den som bevUjats allmän rättshjälp eller ställföreträdare för honom genom vårdslöshet eller försummelse föranlett ökade kostnader för rättshjälpen, skall skälig hänsyn tagas till detta vid fastställande av det slutiiga kostnadsbidraget.

30 §

Sedan ärendet avslutats eller rättshjälpen på annat sätt upphört, skall rätlshjälpsnämnden fastställa slutiigt koslnadsbidrag. Sedan slutligt kostnadsbidrag fastställts, skall avräkning ske med den som haft rättshjälp.

31 §

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tUlämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättaingsskyldig för sådan kostnad skall åläggas att utge ersättningen tUl statsverket

Vinner makar efter gemensam ansökan boskUlnad, hemskUlnad eller äktenskapsskiUnad och har ena maken beviljats aUmän rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn lUl omständigheterna är obUligt, ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part och skall betalningsskyldighet åläggas mot statsverket Vid bestämmande av ersättningsskyldighet skall bestämt belopp ej anges.

32 §

När mål eller ärende i vUkel part har allmän rättshjälp avgöres, skall beslut samtidigt meddelas angående ersättning tiU statsverket enligt 31 §.

33 §

Ersättning som motpart eller annan enligt 31 § betalat till statsverket för kostnader för allmän rättshjälp skall utges till den som erhållit rättshjälp i den mån ersättningen överstiger kostnaderna med avdrag för vad som erlagts i kostnadsbidrag.

34 §

Rättshjälpsnämnden skall förordna om rättshjälpens upphörande om

1. koslnadsbidrag ej erlägges enligt 27 eller 28 §,

2. sökanden lämnat oriktig uppgift och rättshjälp ej skulle ha beviljats om riktig uppgift lämnats,

3. sökanden uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriklig uppgift, som varit ägnad att leda till befrielse från eller för lågt slutligt kostnadsbidrag.

Prop. 1972:4 384

4. om sökanden ej längre har befogat intresse av att få sin sak behandlad,

5. de ekonomiska förhållandena ändrats i sådan mån att sökanden ej längre är berättigad tUl allmän rättshjälp.

I fall som avses i första stycket 3 och 4 skall förordnande ej meddelas, om del är uppenbart obilligt att rättshjälpen upphör.

Meddelas förordnande om allmän rättshjälps upphörande, skall den som haft rättshjälp själv bära kostnadema för denna. I fall som avses i första stycket 1 och 4 skall hans ansvar dock ej överstiga maximibeloppet, om ej annat följer av 29 §.

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål

35 §

Om offentlig försvarare finns bestämmelser i rättegångsbalken.

36 §

Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som avses i 35 § får beviljas, om den misstänktes beräknade årsinkomst ej överstiger ett gränsbelopp som motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket.

Vid prövning enligt första stycket äger 6 § andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.

Är det uppenbart att sökanden själv kan svara för kostnaderna för rättshjälpen, får dock rättshjälp ej beviljas.

37 §

I fråga om förmåner vid rättshjälp enligt 36 § äger 9 § andra stycket 2—4, 20 § första stycket samt 24 och 26 §§ motsvarande till-lämpning.

38 §

Om skyldighet för misstänkt eller annan att återgälda kostnad för rättshjälp enligt 36 § finns särskilda bestämmelser.

39 §

Beslut om rättshjälp enligt 36 § meddelas på ansökan av den misstänkte. Sådant beslut meddelas av den domstol där målet är anhängigt.

Har rätten skilt saken från sig får den, till dess talan fullföljts av den misstänkte eller tiden för sådan talan utgått, bevilja den misstänkte rättshjälp i högre rätt

40 §

Ansökan om rättshjälp enligt 36 § skall vara skriftlig samt innehålla uppgifter i de hänseenden som Konungen bestämmer. Om särskUda skäl föreligger, får ansökan göras muntligen.

Konsultation

41 §

Med konsultation förstås i denna lag kortare rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd i rättslig angelägenhet. Som konsultation skall

Prop. 1972: 4 385

dock ej anses åtgärd i angelägenhet som avses i 8 § andra stycket 5 eller som omfattas av förordnande som meddelats med stöd av av 8 § tredje stycket

42 §

Konsultation lämnas mot en avgift som motsvarar en etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad lill närmast lägre tiotal kronor. Konsultationsavgiflen får nedsättas eller efterges, om särskilda skäl föreligger. För vad som nedsatts eller eftergivits utgår ersättning av allmänna medel lill den som lämnat konsultation.

Konsultationsavgift skall avräknas vid bestämmande av kostnadsbidrag vid allmän rättshjälp.

43 §

Konsultation enligt 41 och 42 §§ lämnas av advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå utan beslut av rättshjälpsnämnden.

Beslut om nedsättning eller eftergift av konsultationsavgift meddelas av biträdet.

Särskilda bestämmelser

44 §

Mot rättshjälpsnämnds eller annan förvaltningsmyndighets beslut enligt denna lag föres talan hos centralmyndigheten genom besvär. Mot centralmyndighetens beslut får talan ej föras.

I fråga om talan mot allmän domstols, krigsrätts eller förvaltningsdomstols beslut enligt denna lag tillämpas vad som i allmänhet gäller om talan mot sådan myndighels beslul.

45 §

Bestämmelsema i 36, 37, 39 och 40 §§ om rättshjälp åt misstänkt i brottmål äger motsvarande tillämpning i fall som avses i 19 § andra stycket lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken.

46 §

Den som i firma eller annars i yrkesmässig verksamhet som ej är advokatverksamhet uppsåtligen använder benämningen rättshjälp på sätt som är ägnat att leda lill alt verksamheten förväxlas med den rättshjälpsverksamhet som enligt denna lag bedrives vid advokatbyrå dömes till böter. Delsamma gäller den som uppsåtligen i firma eller annars i yrkesmässig verksamhet obehörigen använder benämningen allmän advokatbyrå eller benämning som kan förväxlas därmed.

Denna lag träder i kraft den , då lagen om fri rättegång upphör

att gälla.

Har ansökan om fri rättegång gjorts före den nya lagens ikraftträdande, äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

Förekommer i lag eller annan författning bestämmelse som avser fri rättegång, skall den i stället gälla rättshjälp som beviljats av rätlshjälpsnämnden.

13 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 4

1 §1

Dömes i mål, vari åklagare för talan, den tilltalade för brottet, skall han till statsverket återgälda vad enligt rättens beslut av allmänna medel utgått till vittne eller sakkunnig eller eljest för bevisning under förandersökningen eller i rättegången samt ersättning till försvarare så ock statsverkets kostnad för hans hämtande till rätten. Den tilltalade vare dock ej ersättningsskyldig för kostnad, som icke skäligen varit påkallad för utredningen, eller för kostnad, som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av annan än den tilltalade, hans ombud eller av honom utsedd försvarare. Han vare ej heller i något fall skyldig att vidkännas högre belopp än som motsvarar det för honom gällande maximibeloppet enligt rättshjälpslagen

( )•

Ersättning som avses i första stycket får nedsättas eller eftergivas, om skäl härför föreligger med hänsyn till brottets beskaffenhet eller den tiUtalades personliga och ekonomiska förhållanden.

Dömes i mål, vari åklagare för talan, den tilltalade för brottet, skall han till statsverket återgälda vad enligt rättens beslut av allmänna medel utgått till vittne eller sakkunnig eller eljest för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt / arvode och ersättning till försvarare så ock statsverkets kostnad för hans hämtande lill rätten. Den tilltalade vare dock ej ersältningsskyldig för kostnad, som icke skäligen varit påkallad för utredningen, eller för kostnad, som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av annan än den tilltalade, hans ombud eller av honom utsedd försvarare. Står kostnadens belopp icke i rimUgt förhållande till den tilltalades brottslighet eller till hans vUlkor, må ersättningen jämkas efter vad som prövas skäligt.

Eflergives påföljd eller finnes den tilltalade hava begått brottet under inflytande av sådan själslig abnormitet, som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, eller har han vid domen icke fyllt aderton år, vare han skyldig att ersätta kostnad, som nu sagts, om och i den mån det med hänsyn till omständigheterna finnes skäligt.

Om det belopp som den tUltalade skulle hava att ersätta understiger visst av Konungen fastställt belopp, skall kostnaden stanna å statsverket

' Senaste lydelse 1969: 671.

Prop. 1972: 4 392

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om återgäldande av kostnad, som utgått av allmänna medel i anledning av att den tilltalade åtnjutit fri rättegång, är särskilt stadgat.

11 § Om rättegångskostnad i mål, vari aUenast målsägande för talan, gälle i tiUämpliga delar vad i 18 kap. är stadgat.

/ fråga om den misstänktes skyldighet alt ersätta statsverket kostnad för offentlig försvarare och för rciltshjälp åt den misstänkte äge dock 1 § detta kapitel motsvarande tUlämpning.

I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt allmänt åtal eUer eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan för målsäganden, ersätta rättegångskostnad och om hans rätt liU ersättning för sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad i 18 kap. 12 § är stadgat.

33 KAP.

5 §1

Tredskodom delgives genom Tredskodom delgives genom

rättens försorg endast rättens försorg endast

om den innebär alt fordran fast- om den innebär alt fordran fast
ställes all utgå med särskUd för- ställes att utgå med särskild för
månsrätt i fast egendom eller månsrätt i fast egendom eller
tomträtt, tomträtt,

om den part som yrkat tredsko- om den part som yrkat Iredsko-

domen begär det eller domen begär det, eller

om part åtnjutit fri rättegång. om part beviljats rättshjälp.

49 KAP.

4 §2 Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare;

2. OgUlat tredje mans yrkande alt få som intervenient deltaga i rättegången;

3. förelagt part eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning;

4. utiåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eUer om ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången våUad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till

> Senaste lydelse 1971:497. « Senaste lydelse 1954: 432.

Prop. 1972: 4 393

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

målsägande eller angående ersättning eller förskott lill biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utiåtU sig i tvistemål angående kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som avses i 25—28 kap.; eller

7. avslagit begäran om fri rät- 7. avslagit begäran om riUls-legång eller om ersättning eller hjälp eller om ersättning eller för-förskotl till part, som åtnjuter så- skott till part, som åtnjuter sådan dan förmån, eller förordnat, att förmån, eller avslagit begäran om förmån av fri rättegång skall upp- biträde eller försvarare eller till höra, eller avslagit begäran om sådant uppdrag förordnal annan, biträde eller försvarare eller till än part föreslagit.

sådant uppdrag förordnal annan, än part föreslagit.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslul, som avses i 1, 2, 3 eller 7, åligge den som vUl föra talan alt, om beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

7 §
Har underrätt förklarat domare Har underrätt förklarat doma-

jävig eller ogillat jäv mot särskild re jävig eller ogillat jäv mot sär-
ledamot av nämnd eller bifaUit be- skild ledamot av nämnd eller bi-
gäran om fri rättegång, skall vid fallit begäran om rättshjälp, skall
underrättens beslut förbliva. vid underrättens beslut förbliva.

Denna lag träder i krafl den . Har fri rättegång beviljats

på grand av ansökan som gjorts före nya lagens ikraftträdande, gäller dock 17 kap. 14 §, 18 kap. 13 §, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 9 och 11 §§, 33 kap. 5 § saml 49 kap. 4 och 7 §§ i äldre lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 27 § lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den

Prop. 1972: 4 394

BUaga 3

Tabell över kostnadsbidrag (basbeloppet=6 900 kr).

Årsinkomst	Antal j	personer mot	vilka underhållsskyldighet fullgörs
kronor
kronor
	0	1	2	3	4	5
18 000	50	50	50	50	50	50
20 000	50	50	50	50	50	50
22 000	60	50	50	50	50	50
24 000	160	50	50	50	50	50
26 000	260	90	50	50	50	50
28 000	360	190	50	50	50	50
30 000	460	290	120	50	50	50
32 000	560	390	220	50	50	50
34 000	660	490	320	140	50	50
36 000	790	590	420	240	50	50
38 000	920	690	520	340	170	50
40 000	1050	820	620	440	270	100
42 000	1210	960	730	540	370	200
44 000	1410	1090	860	640	470	300
46 000	1610	1260	990	760	570	400
48 000	1 810	1460	1 130	900	670	500
50 000	2 690	1660	1 320	1030	800	600
52 000	3 690	1970	1520	1 170	930	700
54 000	4 690	2 970	1720	1370	1070	840
56 000		3 970	2 240	1570	1230	970
58 000		4 970	3 240	1 770	1430	1 100
60 000			4 240	2 510	1630	1280
62 000			5 240	3 510	1 830	1480
64 000				4 510	2 790	1680
66 000					3 790	2 060
68 000					4 790	3 060
70 000						4 060
72 000						5 060

Prop. 1972: 4 396

des ut så de skulle ge ett så representativt urval som möjligt av de olika målkalegorierna gentemot det totala målmalerialet

Det insamlade materialet uppgår lill c:a 1 600 mål. Materialet överlämnades efter en viss granskning och kodning inom justitiedepartementet till statistiska centralbyrån för automatisk databehandling.

3.2 Resultat

Av de insamlade målen har i 28 mål det av advokaten begärda arvodet sänkts, således i knappt 2 procent av målen. Arvodessänkningarna är mycket ojämnt fördelade mellan tingsrätterna.

Genom alt särskilja tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö från de övriga i landet har undersökts om kostnadsläget är ett annat i storstadsregionerna än i resten av landet. Det visade sig därvid alt arvodena för mål i storstäderna är i genomsnitt c:a 25 kr högre per timme räknat än för mål från resten av landet

Knappt 75 procent av alla mål har en förhandlingstid på högst 3 timmar. Följande tabell visar delta liksom det procentuella antalet mål som täcks in i andra tidsklasser.

Förhandlingstid i timmar	0-2,5	0-3	0-3,5	0-4	0-5	0-6
Mål i % av totala antalet	67	74	78	82	85	89

Vid en jämförelse mellan de sammanlagda advokatarvodena för mål i olika lidsklasser och med totalkostnaderna för arvodena framgår det att man måste gå upp i längre förhandlingstid för att få motsvarande procentuella täckning som i föregående labell. Följande labell visar bl. a. detta förhållande.

Förhandlingstid i timmar 0-2,5	0-3	0-3,5	0-4	0-5	0-6
Kostnad i % av total- 44 kostnaden för advokalarvoden	51	56	60	64	70

Medianvärden har beräknats för advokatkostnader i mål som faller inom tidsklasser uppdelade på 30 minuters förhandlingslid. På nedanstående diagram har medianerna lagts in.

Genom alt sammanbinda medianerna får man en god uppfattning om hur kostnadsfunktionen ser ut. Som framgår av diagrammet föreligger en linjärt växande kostnadsfunktion upp till 4 timmar. Ett starkt samband har konstaterats mellan tid och arvode upp till åtminstone 4 limmars förhandlingstid. Det måste dock erinras om att spridningen kring medianvärdena är relativt hög, vilket bl. a. framgår av följande

Prop. 1972:4 398

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 16 december 1971.

Närvarande: justitierådet ALEXANDERSON, f. d. regeringsrådet ÖHMAN, regeringsrådet KÖRLOF, justitierådet WALBERG.

Enligt lagrådet den 15 november 1971 tUlhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 7 september 1971 hade Kungl. Maj:t förordnat, alt lagrådels yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag till 1) rättshjälpslag, 2) lag om ändring i rättegångsbalken samt 3) lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf Arrfelt

Lagförslagen föranledde följande yttranden inom lagrådet.

Lagrådet:

Det föreliggande förslaget till rättshjälpslagstiftning innebär en viktig reform. Denna medför vidgade möjligheter i olika hänseenden för betydande grupper i samhället att tillvarata sina rättsliga intressen.

Den departementspromemoria som ligger till grund för den föreslagna nya ordningen mötte i remissförfarandet åtskillig kritik, delvis av principiell natur. De invändningar som sålunda anfördes har emellertid under den fortsatta deparlementsberedningen av frågan föranlett ändringar som i allt väsentligt lillmötesgåtl kritiken. Lagrådels i del följande framställda erinringar avser i huvudsak endast detaljer i förslaget och är blott i ringa mån av principiell art

Förslaget har naturligt nog haft att beakta de nuvarande reglerna om fri rättegång och rättshjälp i brottmål. Emellertid innehåller det i åtskiUiga hänseenden rättsliga nykonstruktioner. Dessa är delvis betingade av strävan alt i ökad omfattning ge rättshjälp till även andra grapper än de minst bemedlade och att utvidga området där rättshjälp skall kunna åtnjutas. Nya begrepp har införts i rätlshjälpssystemet, såsom allmän rättshjälp, rådgivning, rätlssökandes koslnadsbidrag och rättshjälp utan beslut av myndighet Man har vidare haft att konstruera ett system för samordning av de regler som skall gälla i sådana situationer, då rättshjälpen till en början lämnas av advokat utan myndighets beslut inom ramen för den enskildes kostnadsbidrag, med de regler som skall till-lämpas sedan rättshjälpen övergått lill att bli bekostad av allmänna medel.

Prop. 1972:4 399

Dessa och andra liknande förhållanden har medfört att förslagels bestämmelser till sin utformning blivit ganska invecklade och ingalunda lätta att överblicka. Ä andra sidan har den verkställda granskningen av förslaget, vilken därför måst bU förhållandevis vidlyftig, gett lagrådet den uppfattningen att de valda lösningarna bör kunna bli smidiga och enkla i praktiken. På åtskiUiga punkter blir emellertid, såsom också förutsatts i förslaget, ytterligare reglering nödvändig i form av administrativa bestämmelser. Av betydelse i detta sammanhang är vidare att huvudansvaret för tillämpningen av lagstiftningen kommer att ligga på särskilda rättshjälpsnämnder och en central tillsynsmyndighet.

Innan lagrådet går närmare in på de skilda bestämmelsema i lagförslagen skall i korthet beröras en fråga som har samband med dessa, nämligen de enskilda rättsskyddsförsäkringarnas roll som komplement till det allmännas rättshjälp.

Rätlsskyddsförsäkringarna innebär i nuvarande läge ett betydelsefullt rättsskydd för stora medborgargmpper. I delta avseende må framhållas, att rältsskyddsförsäkring regelmässigt ingår som del i hemförsäkring och att enligt inom försäkringsbranschen gjorda undersökningar det endast Ur 12—15 procent av medborgarna som saknar hemförsäkring. Departementschefen har emellertid, enligt vad som uttalas i den allmänna motiveringen till det remitterade förslaget, funnit rättshjälpsfrågan icke lämpligen kunna lösas vare sig genom ett försäkringssystem som i princip bygger på de nuvarande frivilliga rätlsskyddsförsäkringarna eller genom ett system med obligatorisk försäkring. De skäl departementschefen anfört för denna sin ståndpunkt förefaller i och för sig övertygande.

Emellertid vill det synas som om departementschefen i sina resonemang om riktlinjema för en rätlshjälpsreform utgår från att försäkringsbranschen även efter reformens genomförande kommer att meddela frivilliga rältsskyddsförsäkringar av i huvudsak samma innehåll som de nuvarande. Han har sålunda i detta sammanhang bland annat uttalat, alt dylika försäkringar bör kunna spela en betydande roll även i del nya rältshjälpssyslemet och att en frivillig rältsskyddsförsäkring bör kunna utformas så att den utgör en lämplig komplettering till rättshjälpen.

Det är tydUgt alt det för reformen uppställda målet — alt ingen av ekonomiska skäl hindras från att ta tUlvara sina intressen i rättsligt hänseende — icke förverkligas ulan det komplement till reformen, som etl system med frivUliga rältsskyddsförsäkringar innebär. I detta avseende kan framhållas att även för personer med förhållandevis måttliga inkomster skyldigheten alt erlägga koslnadsbidrag kan bli betungande, detta särskilt som bidraget i princip skall betalas innan någon rättshjälp lämnas och möjlighet till anstånd från det allmännas sida ej skall finnas. Vad angår de medborgare, som på gmnd av höga nominella

Prop. 1972: 4 400

inkomster ställs utanför rättshjälpen, kommer för flertalet av dem skydd genom försäkring att bli av väsentUg betydelse för deras möjligheter att tillvarata sina intressen i rättsligt hänseende.

Mot bakgranden av det anförda framstår det som utomordentligt angeläget, att försäkringsbranschen även efter genomförandet av en rättshjälpsreform tillhandahåller rältsskyddsförsäkringar. Att vissa svårigheter uppstår att anpassa rätlsskyddsförsäkringarna till det nya systemet är givet. Emellertid torde, såsom framgår bl. a. av försäkringsinspektionens yttrande, dessa svårigheter vara överkomliga. Skulle det mot förmodan visa sig att försäkringsinrättningarna av reformen föranledes att avveckla rättsskyddsförsäkringarna, innebär delta att en väsentlig fömtsättning för reformen brustit.

Förslaget till rättshjälpslag

1 §
Lagrådet:

Med "konsultation" torde enligt svenskt språkbruk vara att förstå "rådfrågning", kanske också "rådplägning", men icke, såsom här är avsett, "rådgivning". Då sistnämnda ord utan närmare bestämning skulle få en alltför vid innebörd föreslås att "konsultation" ersattes med den från 41 § hämtade beskrivningen "kortare rådgivning i rättslig angelägenhet".

2 §

Lagrådet:

Bestämmelser om verksamhetsområde för allmän advokatbyrå torde kunna ges i administrativ ordning utan slöd i förevarande lag. Det föreslås därför alt andra stycket i förevarande paragraf får utgå.

5 § Lagrådet:

Enligt förslaget skall enklare rättshjälpsärenden kunna på rättshjälps-nämndens vägnar slutligen prövas av tjänsteman vid nämnden. I remissprotokollet anges alt detta skall vara fallet då framställningar från sökande, biträde eller annan ulan vidare skall bifallas. Medverkan av nämnden som sådan förutsätts i fall, då det finns anledning anta alt en ansökan eller framställning ej kan bifallas eller icke bifallas helt, och i övrigt i fall, då frågan är av större vikt eller har mera principiell betydelse. Dessa riktiinjer för uppdelningen av ärendena. föranleder ingen erinran.

Första stycket av förevarande paragraf innehåller reglerna om rättshjälpsnämnds beslutförhet i de ärenden som beslutes av nämnden som

Prop. 1972: 4 401

sådan. Som förutsättning för beslutförhet med endast tre ledamöter anges att ordföranden finner att ärende är av sådan beskaffenhet att deltagande av de båda advokalledamölerna ej är påkallat Denna formulering kan uppfattas som om utrymme skulle finnas för visst mått av godtycke vid bestämmandet, om nämnden skall ha den mindre eller den större sammansättningen. För alt förebygga delta bör reglerna om beslutförhet jämkas så att gränsdragningen sker efter mer objektiva grunder. Härvid torde som grundregel böra anges att rättshjälpsnämnd är beslutför med ordförande och de två ledamöter som ej är advokater. Om ärende är av principiell betydelse eller eljest av särskild vikt eller om i annat fall på grand av ärendets beskaffenhet dellagande av de båda ledamöter som är advokater finnes påkallat torde böra gälla att samtliga ledamöter i nämnden skall deltaga. Lagrådet föreslår att första stycket ändras i enlighet med det sagda.

8 §
Lagrådet:

Vilka som kan få allmän rättshjälp har positivt angetts i 6 och 7 §§. Den negativa bestämningen i första stycket av förevarande paragraf S)'nes kunna utgå.

Vid 9 § behandlar lagrådet avslutningsvis en fråga som har anknytning till förevarande paragraf.

9 §
Lagrådet:

Hänvisningen lill 27 § första stycket i första stycket andra punkten av förevarande paragraf torde avse endast kostnader som uppkommit innan rättshjälpsnämnden meddelat beslut om rättshjälp och som den rättssökande enligt 16 § andra stycket har att själv betala. Som exempel på sådana kostnader kan nämnas utgifter för utredning och inställelse saml bilrädesersättaing som fastställts enligt 17 § andra stycket. Den angivna begränsade innebörden av hänvisningen skulle framgå bättre om den sats i 27 § första stycket, som börjar med orden "i den mån", ut-brytes till en särskild andra punkt och hänvisningen i första stycket andra punkten av förevarande paragraf sker till den nya andra punkten i 27 §. Lagrådet föreslår här all första stycket andra punkten ändras i enlighet med det sagda.

Vad i andra stycket 2 av förevarande paragraf sägs om angelägenhet som ej är förvaltningsärende eller av beskaffenhet att kunna komma under förvaltningsmyndighets prövning är icke helt otvetydigt till innebörden. Uppenbarligen åsyftas dock icke att rättssökande, vars motpart är kronan, skulle helt eller delvis vara utesluten från möjlighet att få kostnad för nödvändig utredning ersatt såsom rättshjälpskostnad enbart av den anledningen, att kronans rätt såsom part bevakas av förvaltnings-

Prop. 1972:4 402

myndighet och att saken sålunda handlägges av myndigheten såsom förvaltningsärende. Med hänsyn härtill och då fråga om lagstiftning rörande rättshjälp i förvaltningsärenden är föremål för överväganden inom justitiedepartemenlet i annat sammanhang, synes anledning icke föreligga att nu gå närmare in på hithörande spörsmål.

Som rättshjälpskostnad enligt andra stycket punkt 6 bör anses även kostnad enligt 5 § blodundersökningslagen (jfr prop. 1969: 124 s. 114 ff och 126). Lagrådet föreslår därför ätt i punkt 6 intages, vid sidan av hänvisningen till 4 § nämnda lag, en hänvisning också till 5 §.

Beträffande viss med punkt 6 sammanhängande fråga hänvisas till vad som anföres vid 20 § andra stycket

Förslaget har, såsom framgår av 8 §, lill utgångspunkt att rättshjälp lämnas endast i angelägenhet som har anknytning här i landet. Emellertid kan för rättssökande, som är bosall här, rättshjälp ges även i angelägenhet som ej prövas eller på annat sätt behandlas här i landet, om särskilda skäl föreUgger för rättshjälp. Ersättning för kostnad för allmän rättshjälp kan utgå av aUmänna medel först sedan rättshjälpsnämnd meddelat beslut om rättshjälpen.

I lagtexten har ej direkt angivits vilka förmåner som rättshjälp i angelägenhet utomlands närmare innebär. Frågan har ej heller berörts i remissprotokollet. En genomgång av uppräkningen i förevarande paragraf av förmånerna ger emellertid vid handen, att åtskUliga av dem ej gärna kan ifrågakomma annat än i angelägenhet som prövas eller eljest behandlas här i landet. Av övriga förmåner — vilka sålunda i och för sig skulle kunna tänkas bli ersatta i angelägenheter som behandlas utomlands — torde biträdeshjälp bli den i praktiken mest betydelsefuUa. Uppenbart är emellertid att icke vilka åtgärder som helst bör kunna ersättas i nu ifrågavarande slag av angelägenheter. Behövliga åtgärder, företagna inom landet, torde utan vidare böra ersättas. Detsamma gäller smärre kostnader, exempelvis för läkarintyg utfärdade utomlands. Däremot kan det knappast vara rimligt att exempelvis biträdes resor utomlands samt arbete och lidsspUlan i samband därmed alltid skall kunna ersättas.

I vissa fall kan utan tvivel ett praktiskt och legitimt behov föreUgga all även mera kostsamma åtgärder utomlands ersattes. En reglering i själva lagen av dylika frågor förefaller knappast möjlig. Enligt lagrådets mening skulle det vara en lämpUg ordning att i förevarande paragraf, förslagsvis som ett nytt sista stycke, intages ett bemyndigande för Konungen alt meddela närmare föreskrifter om rättshjälpsförmåner i angelägenheter som behandlas utomlands.

Naturligtvis kan i angelägenhet som behandlas här i landet uppkomma likartade frågor, exempelvis om en kostsam arvsutredning utomlands skall ersättas av allmänna medel. Även för dessa fall kan närmare föreskrifter i administrativ ordning vara erforderliga.

Prop. 1972: 4 403

10 §
Lagrådet:

Bestämmelsen om ställande av ansvarsförbindelse i förevarande paragraf torde, såvitt gäller verkställighet enligt utsökningslagen, vara avsedd att tillämpas endast i sådana fall, när rättshjälpsnämnden beviljat allmän rättshjälp i själva verkställighetsärendet. I detta avseende må hänvisas till vad som kommer att anföras vid 30 §. Den angivna begränsade innebörden synes böra komma till uttryck i lagtexten. Detta kan ske genom att paragrafen uppdelas på två stycken, varav det första motsvarar den nuvarande paragrafen med undanlag för orden "eller verkställighet enligt sistnämnda lag". I ett andra stycke kan då upptagas en bestämmelse om ansvarsförbindelse vid verkställighet enligt utsökningslagen i fall när rättshjälpsnämnden beviljat allmän rättshjälp i verkställighetsärendet. Behov av ansvarsförbindelse torde, såsom angivits i remiss-protokollet, föreligga endast i fråga om verkställighet enligt 41 eller 42 § utsökningslagen. Det synes därför lämpligt att hänvisa direkt till dessa paragrafer.

Till vinnande av klarhet bör anges i lagtexten att, om ansvarsförbindelsen föranleder utgift för staten, utgiften anses såsom kostnad för rättshjälpen. Föreskrift härom kan lämpligen upptagas i ett tredje stycke.

11 §
Lagrådet:

Enligt 15 § i promemorieförslaget lill rättshjälpslag fick rättshjälpsmyndigheten, om särskilda skäl förelåg, meddela anstånd med betalning helt eller delvis av preliminär rättshjälpsavgift För det fall att dylikt anstånd ej beviljats, innebar förslaget, att rättshjälp ej utgick, förrän den preUminära rältshjälpsavgiften inbetalats till rättshjälpsmyndighelen.

Någon motsvarande anståndsmöjlighet finns ej i det remitterade förslaget till rättshjälpslag. Detta förslag innebär för de fall när biträde anlitas, att skyldigheten att erlägga kostnadsbidrag i princip fullgöres genom att den rättssökande inom beräknat maximibelopp direkt till biträdet betalar ersättning för dennes arbete och ullägg. Med denna ordning kommer biträdet alt stå risken för att kostnadsbidraget icke erlägges. Som regel torde därför biträdet komma att kräva förskottsbetalning, innan biträdeshjälp lämnas. I den mån han beviljar anstånd med betalningen sker detta på hans egen risk.

Det får givetvis förutsättas att såsom uttalats i remissprotokoUet, förskott tages ut med skäliga belopp efter hand som kostnaderna uppkommer. Även om detta iakttages, kan ordningen för kostnadsbidragels erläggande understundom komma att medföra svårigheter för den rättssökande. Icke minst gäller detta när den rättssökande ej haft möjUghet att själv välja tidpunkten för sakens behandling och kostnadsbidraget är förhållandevis stort. Det kan synas vara en brist i del rättsskydd, som

Prop. 1972: 4 404

reformen avser att ge även inkomsttagare i mellangrupperna, att icke möjlighet skall finnas att under särskilda omständigheter på det aUmännas risk lämna anstånd med betalning av kostnadsbidrag. Ä andra sidan kan det icke uteslutas att en regel om anståndsmöjUghet leder till missbruk. Del kan också framhållas att för närvarande den som ej har eller skall kunna få fri rättegång som regel måste vara beredd all betala förskott för alt få juridiskt biträde.

Någon ändring av förslaget i förevarande avseende förordas icke nu. Lagrådet har emellertid velat fästa uppmärksamheten på frågan och anser del angeläget alt den efter genomförandel av reformen följes med uppmärksamhet

15 § Lagrådet:

I specialmotiveringen till förevarande paragraf framhålles att däri meddelade regler icke ger utrymme för någon återbetalning av redan erlagt kostnadsbidrag på den grunden att den rätlssökandes ekonomiska situation har försämrats. Häremot finns intet alt erinra. Ståndpunkten synes emellertid böra leda lill att jämkningen nedåt icke någonsin drives utöver den gräns som representeras av det redan erlagda kostnadsbidraget. Lagrådet förordar därför att efter ordet "skäligt" tUlägges "dock ej under vad som redan betalats i koslnadsbidrag".

Bestämmelserna i förevarande paragraf tar sikte på det fall att de ekonomiska förhåUanden, som varit avgörande för maximibeloppets ursprungliga beräkning och alltså (jfr 6 § första stycket, slutet) var för handen vid den tidpunkt när rättshjälp först (jämför 16 och 19 §§) begärdes, efter denna tidpunkt undergått förändring. Något annat är, om det sedermera skulle visa sig att den rättssökande lämnat oriktiga uppgifter angående de ekonomiska förhållandena vid den enligt det sagda avgörande tidpunkten. Med förslagels grunder (se särskilt 34 § första -Stycket 2) överensstämmer bäst att maximibeloppet i denna situation kan omprövas, vare sig oriktigheten kan tillräknas den rättssökande eller ej och oberoende av om avvikelsen från det riktiga kan betecknas som väsentiig. Naturligen bör dock en obetydlig avvikelse ej föranleda någon ändring. Det sagda synes böra gälla vare sig maximibeloppet beräknats av anlitat biträde i samband med rättshjälp enligt 16 § eller fastställts av rätlshjälpsnämnden, eller centralmyndigheten. Ändring som nu avses bör givetvis kunna ske också i sänkande riktning, dock tUl skUlnad från det förat sagda också under redan erlagt kostnadsbidrag. Nu behandlade fall av jämkning på grund av ursprunglig oriktighet torde icke kräva uttrycklig reglering i lagen.

Prop. 1972: 4 405

16 § ■ , .
Lagrådet:

Efter rätlshjälpsreformen lär god advokatsed komma att kräva att advokaten eller hans biträdande jurist omedelbart med den rättssökande lar upp frågan huruvida den begärda hjälpen skall lämnas såsom allmän rättshjälp och, i så fall, tillika frågan om storleken av maximibeloppet för den rätlssökandes kostnadsbidrag. I annat sammanhang förekommer i remissprotokollet (under 19: 12) uttalanden som synes ge vid handen att det icke är avsett alt rättssökande, som skall få allmän rättshjälp, genast skall erhålla skriftligt besked därom. Lagrådet anser att klarhet och reda skulle befordras om etl sådant besked, gärna i enklast möjliga form, alltid genast lämnades.

Enligt andra stycket fullgöres skyldigheten att utge kostnadsbidrag genom att den rättssökande "betalar ersättning lill biträdet och övriga kostnader för rättshjälpen". Sistnämnda kostnader kan den rättssökande betala antingen direkt eller också indirekt så alt han lämnar biträdet, med redovisningsskyldighet för denne, ett förskott för kostnadernas gäldande. I båda fallen är det givelvis den rättssökande som bestrider kostaaderna. Lämpligen kunde därför de citerade orden utbytas mot "till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för övriga kostnader för rättshjälpen".

17 §

Justitierådet Alexanderson: .

Bestämmelserna i andra stycket andra punkten innebär att biträdesersättningen icke blir fastställd i annat fall än då den rättssökande eller biträdel begär det hos rättshjälpsnämnden eller denna självmant tar upp ersättningen till prövning, men alt fråga om faststäUelse kan yäckas utan tidsbegränsning. Dessa bestämmelser är enligt min mening ägnade att inge betänkligheter.

Jag vUl för det följande förulskicka, alt lagrådet vid 23 § kommer att hemställa all den paragrafen får följande lydelse: "Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 §. Har det skett är förbehållet utan verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för myckel." Denna avfattning är avsedd att klart markera att ett biträde som tagit för mycket betalt icke skall vara skyddad mot återkrav ens om betalningen erlagts genom att pengar överlämnats med insikt om överbetalningen.

Hur myckel biträdet äger betinga sig i ersättning kan emellertid mången gång vara tveksamt. Också de fasta taxorna kommer att innefatta möjlighet till undantag. Och utanför det direkt taxebestämda området måste enligt sakens natur finnas rum fören betydande osäkerhet Även om man förvisso kan vänta att rätlshjälpsnämnderna kommer alt

14t Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 4

Prop. 1972:4 406

visa all skälig hänsyn lill de förefintliga svårigheterna kan dock den möjligheten icke uteslutas att en advokats arvodesdebiteringar för en följd av år underkastas prövning, kanske i anledning av något som förefallit och ansetts anmärkningsvärt, och alt prövningen leder lill stora återkrav. Det kan rentav hända alt advokaten inför en sådan risk väljer att fortlöpande begära fastställelse av sina arvoden, något som, om del blev vanligt, skulle vålla påfrestningar på rältshjälpsorganisationen. Det må i delta sammanhang erinras om att enligt huvudregeln i 18 kap.

9 § handdsbalken den som vill tala å sysslomans förrättning skall göra
del inom natt och år sedan sluträkning avgavs, saml vidare om att en
liknande regel enligt 33 § i stadgarna för Sveriges advokatsamfund gäl
ler angående ledamots skyldighet att underkasta sig skiljedom i tvist
med huvudman om arvode och kostnad för utfört uppdrag. Enligt punkt

10 i förslaget lUl normalavtal enligt jämtlandssystemet gäUer slutiigen
att, om icke inom ett år erinran gjorts mot advokatens räkning, denna
anses godtagen.

Såsom framgår av specialmotiveringen lill förevarande paragraf leder förslagels ståndpunkt också till vissa svårigheter i det, dock möjligen icke så ofta förekommande fallet, alt biträde, som ej upptagit erforderligt förskoll av sin huvudman och därför ej fått betalt av denne, för talan i rättegång vid allmän domstol om att utfå sin ersättning. Är ersättningen icke fastställd men vitsordas det i sådant hänseende fordrade beloppet, följer av målels disposiliva karaktär all beloppet uldömes i den mån icke invändning om preskription, betalning e. d. föranleder annat. Är beloppels storlek tvistig lär det tillhöra domstolens processledande verksamhet all upplysa parterna om möjligheten att få fastställelse hos rättshjälpsnämnden och efterhöra om någon av dem äm.nar begagna sig därav. Väckes därpå hos rätlshjälpsnämnden fråga om fastställelse, förklarar enligt 32 kap. 5 § rättegångsbalken domstolen målet vUande. Domstolen får däremot enligt min mening — i motsats lill vad som uttalas i remissprotokoUet — icke begära yttrande om ersättningens skälighet från rätlshjälpsnämnden, ly denna skall icke yttra sig om något som senare skulle kunna föras under dess direkta prövning. Skulle ingen av parterna vilja gå till rätlshjälpsnämnden, måste domstolen själv bestämma ersättningsbeloppet med tillämpning av första stycket i förevarande paragraf jämfört med 22 §.

Den lösning jag i stället viU förorda innebär, att rätlen för den rättssökande eller biträdet att väcka fråga om fastställelse saml för rätlshjälpsnämnden alt självmant upptaga fråga därom skall gälla under en begränsad lid från sluträknings avgivande, förslagsvis ett år, och att sedan denna lid gått lUl ända utan att fråga om fastställelse sålunda uppkommit, ersättningen skall anses fastställd tUl det belopp som upplagils i sluträkningen. Lösningen har till föratsättning alt enligt föreskrifter utfärdade i administrativ ordning biträdet har alt lill rättshjälps-

Prop. 1972: 4 407

nämnden inberätta när han avgivit sluträkning och vilket belopp han däri betingat sig i arvode. En sådan lösning samt en processledande verksamhet från domstolens sida enligt vad förut angivits torde komma att medföra alt allmän domstol endast undantagsvis behöver tillämpa ersättningsreglerna i rättshjälpslagen.

Godtages denna lösning, skulle andra stycket i förevarande paragraf från och med andra punkten kunna avfattas så: "I annat fall fastställes biträdesersättningen av rättshjälpsnämnden, om den rättssökande eUer biträdet begär det inom ett år från det sluträkning avgavs eller rätlshjälpsnämnden inom samma tid självmant upptager ersättningsfrågan till prövning; annars anses ersättningen fastställd tUl det belopp som upptagits i sluträkningen."

Regeringsrådet Öhman, regeringsrådet Körlof och justitierådet Walberg: Av specialmotiveringen till andra stycket andra punkten framgår att det förutsätts att domstol i rättegång om biträdesersätlning i vissa fall skall höra rättshjälpsnämnden om ersättningens skälighet. Gentemot detta må anföras alt domstolen visserligen bör, som ett moment i dess processledande verksamhet, upplysa parterna om möjligheten att få fastställelse av ersättningen hos rättshjälpsnämnden och efterhöra om någon ämnar begagna sig därav, men alt det ej bör ifrågakomma alt domstolen inhämtar yttrande om ersättningens skälighet från nämnden. Skulle ingen av parterna vilja gå till rätlshjälpsnämnden, har domstolen alt själv bestämma ersättningsbeloppet med tillämpning av första stycket i förevarande paragraf jämfört med 22 §.

20 § Lagrådet:

Lagrådet föreslår att i första stycket av förevarande paragraf som en andra punkt införes följande bestämmelse: "Har allmän rättshjälp lämnats enligt 16 § första stycket, utgår biträdesersättningen även för denna del av uppdraget av allmänna medel." I fråga om motiveringen härför hänvisar lagrådet tUl vad som anföres vid 22 §.

Vid 9 § har lagrådet förordat att i andra stycket punkt 6 av nämnda paragraf upptages också vad av allmänna medel utgått i ersättning enligt 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet lill barn utom äktenskap.

Enligt 9 § andra stycket anses såsom kostnad för rättshjälpen den rättssökandes kostnad för bl. a. sådant som anges i samma stycke punkt 6. När den rättssökande icke åtnjuter allmän rättshjälp efter beslut av rätlshjälpsnämnden, avgöres enligt 18 kap. 13 § RB i vad mån den rättssökande skall slutiigen vidkännas de i punkt 6 omnämnda kostnadema.

Prop. 1972:4 408

Anses han skola bära sådan kostaad helt eller delvis, blir han ålagd återbetalningsskyldighet till statsverket. Beloppet av vad han har att återbetala utgör rättshjälpskostnad vid rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden. För det fall åter att den rättssökande av rättshjälpsnämnden beviljats allmän rättshjälp, framgår nu av andra stycket i förevarande paragraf att i motsvarande fall betalningsskyldighet ej skall åläggas honom. Emellertid måste också i detta senare fall ske sådan prövning som avses i 18 kap. 13 § RB, ty utan en sådan saknas grund att anse någon i 9 § andra stycket 6 avsedd kostnad såsom kostnad för rättshjälpen åt honom. Detta måste också vara det remitterade förslagets ståndpunkt Den skulle komma till uttryck om andra stycket i förevarande paragraf avfattades exempelvis så: "För ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad för rättshjälpen."

Lagrådet förordar att andra stycket i förevarande paragraf avfattas i överensstämmelse med vad nu angivils.

22 § Lagrådet:

Det väsentliga innehållet i förevarande paragraf avser biträdes rätt till ersättning och normer för ersättningens bestämmande samt härjämte reglering av frågan vem som fastställer ersättningen. Paragrafen är tilllämplig på allmän rättshjälp efter beslul av rätlshjälpsnämnden. Enligt 20 § första stycket gäller alt, sedan sådant beslut meddelats, kostnader som uppkommer härefter skall betalas av allmänna medel.

I första stycket andra punkten av förevarande paragraf sägs alt, om allmän rättshjälp lämnats enligt 16 § första stycket, ersättning utgår även för denna del av uppdraget. Med detta stadgande torde ha avsetts att ange — förutom vad som omedelbart framgår av dess avfattning, nämligen alt biträde skall ha ersättning också för den del av uppdraget som ligger i tiden före rätlshjälpsnämndens beslut om rättshjälp — att denna ersättning skall bestämmas enligt samma normer och av samma myndigheter, domstol eller rältshjälpsnämnd, som ersättningen för arbete efter rättshjälpsnämndens, beslut och i ett sammanhang med denna. Att biträdesersätlning i anledning av allmän rättshjälp, söm lämnats enligt 16 § första stycket,, i nu avsett fall sålunda skall utgå av allmänna medel skulle tydligare framgå om detta uttryckligen anges i 20 § första stycket. Lämpligen bör, såsom vid sistnämnda paragraf redan angivits, en bestämmelse med detta innehåll införas där som en andra punkt i första stycket. Om så sker synes andra punkten i första stycket av förevarande paragraf kunna utgå. Av 20 § första stycket med det nu föreslagna innehåUet torde nämligen följa att bestämmelserna i förevarande

Prop. 1972: 4 409

paragraf utan vidare blir tillämpliga på biträdets uppdrag också såvitt avser tiden före beslutet äv rättshjälpsnämnden.

Såsom departementschefen framhållit i specialmotiveringen till förevarande paragraf modifieras principen om alt bilrädeskoslnad, som avses i 16 § andra stycket, anses utgå av allmänna medel, sedan beslul om rättshjälp meddelats av rättshjälpsnämnden, för det faUet att domstol redan före beslutet om rättshjälp faststäUt ersättning till biträdet med stöd av 17 § andra stycket. Situationen kan inträda om talan i domstolsmålet fullföljes tUl högre rätt och beslutet om rättshjälp meddelas först därefter. I den mån ersättningen sålunda fastställts skall den icke anses utgå av allmänna medel. Någon uttrycklig bestämmelse härom i lagen synes ej erforderlig. De faU som här avses torde ej bli särskilt ofta förekommande.

Beträffande biträdes och offentUg försvarares arvoden upptar förevarande paragraf och 21 kap. 10 § RB den allmänna principen om skälig ersättning för utfört arbete. Som komplement härtill föreskrivs emellertid alt taxor skall faststäUas, vilka skall tUlämpas vid bestämmande av ersättning. Uppgiften att fastställa taxorna kommer att läggas på centralmyndigheten.

Departementspromemorians förslag om taxor föranledde tvekan hos vissa remissinstanser om utsiktema alt kunna konslraera användbara taxor som samtidigt är rimliga. Resultatet av de undersökningar som därefter företagits inom justitiedepartementet och som redovisas i det nu remitterade protokollet ger ett bättre underlag än man tidigare haft alt bedöma dessa frågor. Den slutsatsen synes kunna dragas att förhållandevis goda möjligheter föreUgger att fÖr åtskilliga typer av mål och ärenden bygga upp taxor med någorlunda bred tillämpning utan alt skälighetskravet eftersattes.

Av väsentiig betydelse för all taxorna skall tillgodose sistnämnda krav är att, i den mån de grandas på kostnaderna hos rättshjälpsanslalterna och de allmänna advokatbyråerna, de kommer att bygga på de verkliga självkostnaderna. Av uttalanden av departementschefen framgår att detta är föratsatt I remissprotokoUet uttalas vidare att samråd kommer att ske med företrädare för advokalväsendet

Arvodeslaxorna avses bli bindande för de myndigheter som fastställer arvodena, alltså även för domstolarna. Som nyss angivils heter det nämligen i lagrummen att vederbörlig taxa skall tillämpas vid bestämmande av ersättning. Detta innebär alltså en begränsning av domstolarnas prövningsrätt. Tvekan kan råda om en sädan ordning kan anses godtagbar.

Rättshjälpen är avsedd att vara en social förmån. Som en följd av reglema om kostnadsbidrag och återbelalningsskyldighet skall visserligen kostnaderna i åtskilliga fall bäras av rättssökande eller tilltalad. Emellertid innebär gmndskyddet att kostnaderna ersätts av allmänna

Prop. 1972: 4 410

medel. Med hänsyn härtill och mot bakgrand av den föratsedda väsentligt ökade omfattningen av rättshjälp är det förståeligt att man i ersättningsreglema bygger in ett system med taxor inom ramen för den allmänna skälighetsprincipen.

Det nya systemet innebär att de allmänna advokatbyråernas advokater och biträdande jurister obligatoriskt skall stå till förfogande för rättshjälp. De blir att anse som tjänstemän och beträffande dem medför sålunda taxesystemet inga problem.

För enskilt verksamma advokater och övriga jurister, som kan ifrågakomma, innebär den nya ordningen ej något tvång att lämna rättshjälp vare sig som biträde eller offentiig försvarare. Den skyldighet i detta hänseende som nu föreligger enligt 8 kap. 5 § RB föreslås sålunda bli upphävd. Det kan därför hävdas att dessa advokater och övriga jurister, då de åtager sig uppdrag inom ramen för rättshjälpen, därmed också godtager att ersättning lämnas på grundval av det fastställda taxesystemet. Med etl sådant betraktelsesätt synes principiell erinran ej kunna göras mot den föreslagna regleringen.

I fråga om laxebeslämmelsernas tillämpning framgår av remissprotokoUet alt biträde eller offentlig försvarare skall kunna genom påvisande av särskilda omständigheter föranleda att avvikelse sker från de taxeenliga normalarvodena. Vad i det sammanhanget anföres får anses ge ett rimligt utrymme för att tillgodose variationer i svårighetsgrad, ådagalagd skicklighet, arbetsmängd och andra sådana förhållanden i de särskilda ärendena.

Lagrådet anser med hänsyn lill del anförda alt det föreslagna systemet med taxor för ersättning åt biträden och offentliga försvarare bör kunna godtagas.

23 § Lagrådet:

Biträde som förbehållit sig för hög ersättning av sin huvudman och fått betalning, bör vara skyldig alt återbetala vad han fått för mycket. Han bör icke vara skyddad mot återkrav ens i det fallet att betalningen erlagts med full insikt om att den innebär överbetalning. För alt detta skall tydligt framgå föreslås att paragrafen får följande lydelse: "Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 §. Har det skett är förbehållet utan verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för mycket."

27 § Lagrådet:

Under hänvisning tUl vad som anförts beträffande 9 § första stycket förordas att första stycket av förevarande paragraf erhåller följande ly-

Prop. 1972:4 411

delse: "Har biträde förordnats, betalas kostnadsbidrag till biträdet intill det enligt 19 § fastställda maximibeloppet. Vad som sagts nu gäller ej i den mån skyldigheten alt utge sådant bidrag redan fullgjorts enUgt 16 § andra stycket"

Den föreslagna nya andra punkten i första stycket avser även vad som enligt 16 § andra stycket inbetalats såsom förskott på biträdesersättning. Av 20 § första stycket andra punkten i styckets avfattning enligt lagrådets förslag framgår att biträdesersättningen jämväl till den del den avser arbete som biträdet ulfört före rätlshjälpsnämndens beslut anses utgå av aUmänna medel, givelvis i den mån ersättningen ej fastställts enligt 17 § andra stycket första punkten.

Att ersättning, som fastställts enligt 17 § andra stycket, ej anses utgå av allmänna medel innebär, all regeln i andra stycket första punkten av förevarande paragraf om avräkning ej gäUer vad som motsvarar sålunda fastställd ersättning. Denna begränsning av regelns räckvidd synes ej erfordra uttrycklig reglering i lagen. I detta hänseende hänvisas också tUl vad lagrådet anfört vid 22 §.

30 § Lagrådet:

I specialmotiveringen lill förevarande paragraf uttalar departementschefen den meningen, att rättshjälp som beviljats för angelägenhet, vUken kan leda fram tUl verkslällbart avgörande, i princip ej bör omfatta exekution av avgörandet Såsom skäl för denna ståndpunkt anföres, att en annan ordning skulle medföra att rältshjälpsärendet kunde komma att stå öppet under lång tid och att förfarandet vid exekution är så enkelt att det endast undantagsvis torde behövas biträdeshjälp. Skulle någon gång behov föreligga av rättshjälp vid verkstäUighet bör enligt departementschefen ny ansökan om rättshjälp få göras. Samtidigt förutskickas emellertid vissa ändringar i 1967 års kungörelse om vissa avgifter i utsökningsmål, innebärande att där angivna kostnader bortfaller, när subventionerad rättshjälp tidigare åtnjutits.

Det kan givetvis råda delade meningar i vad mån det är rimligt och lämpligt att begränsa rättshjälpen för anlitande av biträde i samband med verkstäUighet på angivet sätt. Det kan sålunda synas naturligt att i ett fall, där rättshjälp beviljats för indrivning av en fordran och ärendet lett fram till ett domstolsavgörande, genom vilket betalningsskyldighet ålagts, saken anses avslutad först sedan exekution skett, i vart fall om exekutionen följer i nära anslutning till domstolsavgörandet. Vad den rättssökande avser med sin ansökan om rättshjälp är ju alt få betalt för sin fordran. Den i specialmotiveringen angivna ståndpunkten kan också synas rimma mindre väl med lagens i övrigt generösa inställning, om man tar i betraktande sådana fall, när exekutionen avser en icke laga-

Prop. 1972: 4 412

kraftvunnen dom (se bl. a. 39, 41 och 42 §§ UL), medan själva målet efter överklagande av motparten går vidare till högre instans. Exekutionen framstår där i särskilt hög grad som ett led i rättshjälpsärendet. Likafullt skall biträdeshjälp icke utgå.

Del framgår icke heller av rätlshjälpslagens text alt lagens ståndpunkt är den angivna. Som stöd för att den ursprungligen beviljade rättshjälpen skulle omfatta biträdeshjälp i vart fall vid förtida exekution skulle fastmera kunna åberopas 10 § i dess lydelse enligt det remitterade förslaget Enligt nämnda paragraf äger rättshjälpsnämnden, sedan beslut meddelats om allmän rättshjälp, utfärda ansvarsförbindelse å statens vägnar bland annat när den rättssökande skall ställa säkerhet för att få till stånd verkställighet enligt UL. Här är tydligen fråga om verkställighet av en icke lagakraftvunnen dom (41 och 42 §§ UL). Skall säkerhet kunna ställas för förlida exekution ligger det givelvis nära lill hands alt därav draga den slutsatsen, att den ursprungligen bevUjade rättshjälpen omfattar också själva exekutionen.

Vill man av praktiska och finansiella skäl begränsa bilrädeshjälpen vid rättshjälp på sätt angivits i specialmotiveringen, synes del mest konsekvent, alt rättshjälpen icke heller skall omfatta förtida verkställighet och att bestämmelsen i 10 § om ansvarsförbindelse vid verkställighet enligt UL begränsas till att gälla fall när rättshjälp bevUjals i själva verkställighetsärendet. Detta bör framgå av lagtexten. En jämkning bör därför ske av 10 §. I detta hänseende hänvisas lill vad som anförts vid sagda paragraf. En sådan jämkning skulle vara av värde även såtillvida, att del härigenom åtminstone indirekt kom till uttryck i rätlshjälpslagens text, alt allmän rättshjälp i princip icke omfattar exekution.

Det kan anmärkas, att verkstälUghet som avser kvarstad, skingringsförbud eller annan säkerhetsåtgärd otvivelaktigt enligt förslaget omfattas av den rättshjälp som beviljats i den angelägenhet som föranlett säkerhetsåtgärden.

34 § ■

Lagrådet:

Med avseende å bestämmelsen i första stycket 4 erinras om den icke ovanliga situationen, att under behandlingen av en rättslig angelägenhet framkommer utredning, som ådagalägger, alt den rätlssökandes intresse av all få sin sak behandlad icke är av den styrka man från början' antagit. Sålunda kan vid förberedande utredning inför en process eller under målets handläggning i första instans framkomma omständigheter som visar, att den rättssökandes talan i själva verket är obefogad. För att utmärka, att rättshjälpsnämnden även i sådana fall äger förordna alt rättshjälpen skall upphöra, synes lämpligt, att ordet "har" utbytes mot orden "kan anses ha".

Prop. 1972:4 413

lustitierådet Alexanderson och justitierådet Walberg:

Med den ståndpunkt förslaget i 15 § intagit synes bäst överensstämma, alt i fall som behandlas i första stycket 5 av förevarande paragraf avseende fästes endast vid väsentlig förändring. Vi ifrågasätter huruvida icke förevarande paragraf borde jämkas i överensstämmelse med vad nu sagts.

35 § Lagrådet:

Med hänsyn lUl bestämmelsen i 19 § RP om offentiig försvarare föreslås att här endast utsäges alt om offentiig försvarare finns särskilda bestämmelser.

38 § Lagrådet:

I förevarande paragraf hänvisas till särskUda bestämmelser i fråga om skyldighet för misstänkt eller annan att återgälda statsverket kostnad för rättshjälp enligt 36 §. Hänvisningen torde avse dels bestämmelserna i 31 kap. RB i tiUämpliga delar — beträffande mål vari endast målsägande för talan därjämte reglerna i 18 kap. 13 § RB — och dels 36 kap. 23 § och 40 kap. 16 § RB.

De förmåner som följer med rättshjälp enligt 36 § rätlshjälpslagen torde emellertid icke samtliga gå in under bestämmelserna i 18 kap. 13 § och 31 kap. 1 § RB. Så är t ex. icke förhåUandet med kostnad för utskrift av fonogram. Samtliga kostnader bör emellertid omfattas av återbelalningsskyldighet Bestämmelserna i förevarande paragraf bör därför jämkas. Vad nu avhandlats kan förslagsvis formuleras så: "Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad eller annan att till statsverket återbetala kostnad som enligt rättens beslul utgått av allmänna medel äger motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för rättshjälp enligt 36 §."

Vid förevarande paragraf torde böra upptagas en fråga som berör också 45 § samt förslaget till lag om ändring i RP.

I 17—19 §§ RP finns bestämmelser som innebär att vissa arter av talan skall behandlas i den för brottmål föreskrivna ordningen. Enligt 17 § är sålunda fråga om talan mot någon, som ej är tUltalad, rörande egendoms förverkande till det allmänna eller annan särskild rättsverkan av brott. I 18 § RP gäller det talan som föres särskilt angående utdömande av förelagt vite. Slutligen avses i 19 § andra stycket RP det fall då mot någon, som blivit dömd för brott, vid domstol inleds förfarande, som avser undanröjande av påföljd och ådömande av annan påföljd för brott eUer också annan åtgärd i fråga om ådömd påföljd.

Prop. 1972: 4 414

Att i dessa fall kan förekomma rättshjälp enligt 36 § rätlshjälpslagen åt den som sålunda likställts med misstänkt i brottmål följer direkt av innehållet i de nu anförda bestämmelserna. I sådant hänseende utsäger 45 § rätlshjälpslagen något som är överflödigt men tillika missvisande, i det att 36 § som sagts skall tillämpas ej blott i fall som avses i 19 § andra stycket RP utan också i faU enligt 17 och 18 §§ RP.

Syftet med bestämmelserna i 45 § är i själva verket ett annat. Förevarande paragraf i föreslagen lydelse låter förstå att förefintiiga bestämmelser i ämnet innebär skyldighet att återgälda rättshjälp enligt 36 §. Sä är fallet beträffande 17 och 18 §§ RP. Vad åter angår 19 § andra stycket RP finns där för närvarande en bestämmelse att, om offentiig försvarare förordnats för den dömde, arvode och ersättning till försvararen alltid skall gäldas av statsverket, och avsikten är att också kostnad för rättshjälp enligt 36 § skall stanna på statsverket. Denna ståndpunkt framträder i förslaget därigenom att uppräkningen av lagrum i 45 § icke innefattar förevarande paragraf.

Som redan nämnts kan 45 § leda till oriktiga slutsatser beträffande fall som avses i 17 och 18 §§ RP. Det är vidare icke lyckligt att i faU som avses i 19 § RP den dömdes frihet från att återgälda rättshjälpskostnader regleras dels i sistnämnda paragraf och dels i 45 §. Mera rättvisande och följdriktigt är enligt lagrådets mening, om friheten från återbetalningsskyldighet helt regleras i 19 § RP, 45 § utgår och 46 § blir 45 § saml i förevarande paragraf, i ett andra stycke, göres en hänvisning till 19 § andra stycket RP.

På grund av det anförda hemställer lagrådet vid förevarande paragraf ytterligare alt däri som etl andra stycke upptages följande: "I fall som avses i 19 § andra stycket lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken gäller vad där är föreskrivet."

Lagrådet:

Beträffande rubriken närmast före förevarande paragraf och paragrafens avfattning hänvisas till det vid 1 § sagda.

Beaktas lagrådets hemställan att 8 § första stycket skall utgå, skall hänvisningarna i förevarande paragraf jämkas i enlighet därmed.

42 § Lagrådet:

Det föreslås att andra stycket av förevarande paragraf i förtydligande syfte ges följande lydelse: "Lämnas efter rådgivning allmän rättshjälp, skall kostnaden för rådgivningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Den rättssökande får därvid räkna sig erlagd rådgivnings-avgift liU godo såsom betalning på kostnadsbidrag."

Prop. 1972: 4 416

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

18 KAP.

8 § Lagrådet:

Den vid förevarande lagmm upptagna lagstiftningsfrågan är i första hand en allmänprocessuell fråga, nämligen frågan i vilken utsträckning kostnad, som uppkommit före rättegången, bör hänföras till rättegångskostnad. Endast medelbart berörs rättshjälpssystemet.

Den föreslagna ändringen rör frågor av principiell räckvidd och kan få icke obetydliga ekonomiska verkningar för parterna i civilmål. Ändringsförslaget bygger icke på någon mera ingående utredning och analys av de situationer av skUda slag, i vilka den föreslagna nya bestämmelsen skulle kunna få betydelse. Förslaget har icke varit föremål för remissbehandling. I sådant hänseende hade det varit av särskUt intresse alt höra Sveriges advokatsamfund.

Vad gällande rätt innebär i förevarande hänseende är icke fullt klart Lagrådet håller det icke för uteslutet att en viss utvidgning av vinnande parts ersättningsrält kan vara befogad. Det föreliggande förslaget synes emellertid föra för långt.

Med hänsyn till det nu sagda finner lagrådet att en ändring av förevarande lagrum icke bör genomföras på föreliggande utredning.

21 KAP.

10 § Lagrådet:

I fråga om taxa för bestämmande av ersättning tUl offentlig försvarare hänvisas till vad som anförts vid 22 § rättshjälpslagen.

23 KAP.

13 och 15 §§ (19 §)

Lagrådet:

Enligt det remitterade förslaget avser rättshjälp åt misstänkt under förundersökning endast ersättning till offentlig försvarare. Förslaget innehåller emeUertid bestämmelser om att kostnad för bevisupptagning vid domstol under förundersökningen och kostnad för den misstänktes inställelse vid sådan bevisupptagning skall utgå av allmänna medel. Bestämmelserna torde avse fall där kostnad under förundersökningen f. n. kan ersättas enligt lagen om fri rättegång.

Prop. 1972: 4 417

Under förundersökning torde dock ersättning enligt nämnda lag kunna utgå även när den misstänkte förelagts att infinna sig personligen vid förhör enligt 23 kap. 19 § andra stycket RB. Om den misstänkte inställer sig lill förhör enligt sistnämnda bestämmelse, bör följdriktigt ersättning för hans inställelse utgå av allmänna medel. Ersättning bör utgå i den omfattning och enligt samma normer som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp. Lagrådet föreslår att bestämmelse med detta innehåll tas in som en tredje punkt i 23 kap. 19 § andra stycket RB.

Även i vissa andra fall torde under förundersökning uppkommen kostnad kunna ersättas enligt lagen om fri rättegång. Så torde vara fallet med kostnad för bl. a. sådan i 24 kap. 14 § RB angiven utredning som får förebringas endast när särskUda skäl föreligger. I det remitterade förslaget har icke lagits upp bestämmelser om all ersättning för dessa kostnader skall utgå av allmänna medel och lagrådet finner för sin del icke anledning alt föreslå några sådana bestämmelser.

Har kostnad för bevisupptagning eller den misstänktes inställelse vid rätten utgått av allmänna medel, torde avsikten i det remitterade förslaget vara, att ersättningsskyldighet skaU kunna förekomma enligt bestämmelserna i 31 kap. RB. Bland de kostnader som nämns i 31 kap. 1 § finns kostnad för bevisning under förandersökningen men icke kostnad för den misstänktes inställelse vid rätten under förundersökningen. I enlighet med det anförda föreslår lagrådet all de i 31 kap. 1 § första stycket första punkten angivna kostnadsposterna kompletteras med kostnad för den misstänktes inställelse vid rätten under förandersökningen.

31 KAP.

1 § Lagrådet:

Beträffande första stycket första punkten i förevarande lagrum har lagrådet vid 23 kap. 13 och 15 §§ föreslagit visst tillägg.

Det framgår ej av remissprotokoUet, vilken räckvidd som är avsedd att tillkomma den nya bestämmelsen i första stycket sista punkten alt tilltalad "ej heller i något fall" skaU vara skyldig att betala mera än ett på visst sätt bestämt belopp. Klart är i vart faU alt bestämmelsen innebär en inskränkning i vad som skulle följa av tidigare punkter i förevarande paragraf. Bestämmelsens placering i kapitlets inledande och centrala paragraf talar emellertid närmast för att den också får verkan gentemot åtskilliga följande paragrafer i kapitlet.

En lämplig ordning skulle enligt lagrådets mening vara, att maximeringen av ersättningsskyldigheten fick gälla också i fråga om solidariskt ansvar (6 och 7 §§), totalkostnad i instanserna (10 §) saml i fall som av-

Prop. 1972:4 418

ses i 12 §, däremot ej beträffande kostnader som avses i 4 § första stycket.

Lagrådet föreslår att, om denna ståndpunkt vinner bifall, den bringas till uttryck i lagtexten på förslagsvis det sätt att orden "i något fall" utbyts mot "i annat fall än som sägs i 4 § första stycket".

Det må anmärkas att, för mål om enskilt åtal, i 11 § andra stycket i föreslagen lydelse beträffande rättshjälpskostnad särskilt hänvisats tUl maximeringsregeln i förevarande paragraf.

11 § Lagrådet:

Enligt andra stycket i förevarande paragraf skall 31 kap. 1 § ha motsvarande tillämpning i fråga om den misstänktes skyldighet att ersätta statsverket kostnad för offentiig försvarare och för annan rättshjälp åt den misstänkte. Hänvisningen lill 31 kap. 1 § åsyftar uppenbarligen endast alt göra bestämmelserna om maximering och jämkning i nämnda paragraf tillämpliga på den misstänktes ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnad. Hänvisningen bör därför uttryckligen begränsas till att avse 31 kap. 1 § första stycket tredje punkten och andra stycket

Övergångsbestämmelserna Lagrådet:

Hänsyn torde vid avfattningen böra tas till möjligheten att ansökan avslås. Andra punkten kan lämpligen avfattas så: "Har ansökan om fri rättegång gjorts före nya lagens ikraftträdande, gäUer dock fortfarande i fråga om ansökningens behandling enligt denna balk och, om ansökan bifallés, beträffande den fria rättegången 17 kap. 14 §," etc.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken

Lagrådet:

Under hänvisning till vad lagrådet vid 38 § rättshjälpslagen anfört om förevarande lagförslag samt med beaktande tillika av den ändring som föreslås i 21 kap. 10 § första stycket RB, hemställer lagrådet att, samtidigt som 27 § RP upphäves, 19 § andra stycket andra punkten RP ändras och en ny tredje punkt tillägges enligt följande förslag: "Har offentlig försvarare förordnats för den dömde, skall ersättning till försvararen alltid gäldas av statsverket Även kostnad för annan rättshjälp åt den dömde skaU gäldas av statsverket."

Ur protokollet: Ingrid Hellström

Prop. 1972:4 419

Utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 december 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för justitiedeparlemenlet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utiåtande över förslag tUl

1) rättshjälpslag,

2) lag om ändring i rättegångsbalken,

3) lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

De anmärkningar som lagrådet framställt har i huvudsak endast berört detaljer i förslaget I den mån annat inte anges i det följande bör lagrådels anmärkningar godtas.

Lagrådet har inledningsvis tagit upp frågan om rällsskyddsförsäkring-arnas roll i det nya rältshjälpssyslemet och därvid framhållit viklen av att dessa försäkringar finns kvar efter reformens genomförande.

Av mina uttalanden i det remitterade förslaget framgår att jag utgår från att de frivilliga rätlsskyddsförsäkringarna skall finnas kvar som komplettering till det grundskydd som rättshjälpen innebär. Det finns anledning lill antagande att försäkringsbranschen skall kunna, finna lämpliga former för anpassning av de frivilliga rättsskyddsförsäkringarna till det nya rätlshjälpssystemet.

När det gäller förslaget tUl rättshjälpslag delar jag lagrådels i anslutning till 1 § framförda uppfattning att uttrycket "konsultation" bör ersättas med "rådgivning". Definitionen av begreppet rådgivning bör ges i 41 §.

I anslutning lUl 9 § tar lagrådet upp frågan vilka förmåner som allmän rättshjälp i angelägenhet utomlands närmare innebär. Lagrådet anser det vara lämpligt alt i förevarande paragraf las in ell bemyndigande för Kungl. Maj:l alt meddela närmare föreskrifter i frågan. För egen del anser jag inte alt en sådan reglering behövs. Det torde utan vidare vara klart att de förmåner som anges i andra stycket 3—6 inte kan förekomma annat än i angelägenhet som prövas eller på annat sätt

Prop, 1972: 4 420

behandlas här i landet. Detsamma gäller bevisning vid någon av de under punkt 2 angivna domstolarna, liksom också den i 10 § angivna förmånen. Återstående förmåner hänför sig tiU utomprocessueU utredningskostnad och biträdeshjälp. För utomprocessueU utredningskostnad gäller enligt 25 § att biträde eller i undanlagsfall rätlshjälpsnämnden beslutar om sådan utredning. Biträdet har att på eget ansvar ta ställning tiU om särskild utredning behövs och del finns inte anledning att begränsa hans befogenhet till sådan utredning, som kan förebringas här i landet Det sagda gäller f. ö. även i det fallet att det i angelägenhet som behandlas här i landet uppkommer fråga om att införskaffa utredning utomlands. Biträde skall givelvis kunna förordnas för angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utomlands. Det ligger dock i sakens natur att biträdeshjälpen måste få begränsad omfattning. Som huvudregel bör gälla att biträdet får driva ärendet från Sverige. Del bör aUlså normalt inte komma i fråga att biträdet företar resor utomlands för att medverka vid förlikningsförhandlingar eller för att inställa sig vid förhandling inför domstol eller annan myndighet. I undantagsfall kan det dock från ekonomisk synpunkt vara fördelaktigare att biträdet direkt tar del i ärendets handläggning på den främmande orten. Det torde få ankomma på centralmyndigheten att vid behov meddela närmare föreskrifter för tUlämpningen i de situationer som nu berörts.

I anslutning lill 10 och 30 §§ berör lagrådet frågan om etl rältshjälpsärende skall anses omfatta exekution. Lagrådets förslag lill avfattning av 10 § kan jag godta. Förtida verkstäUighet bör liksom annan verkstäUighet inte omfattas av den rättshjälp som lämnats i den angelägenhet som lett fram lill ulsökningstiteln. Som lagrådet framhåller omfattas däremot sådan verkställighet som avser kvarstad, skingringsförbud eUer, annan säkerhetsåtgärd av den rättshjälp som lämnats i den angelägenhet som föranlett säkerhetsåtgärden. Som jag anfört i remissprotokoUet torde det vid exekution endast undantagsvis behövas biträdeshjälp. Den reella kostnaden i ett verkställighetsärende består därför i de avgifter som utgår i utsökningsmål. Frågan om befrielse från exekutionsavgift när sökanden har haft rättshjälp får lösas genom ändring i den författning som reglerar exekutionsavgiflerna. Dessa avgifter regleras numera i exekutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027), som träder i krafl den 1 januari 1972 och som ersätter kungörelsen (1967: 441) om vissa avgifter i utsökningsmål m. m. Skulle det i något fall behövas biträde i det exekutiva förfarandet får rättshjälp sökas särskilt i denna angelägenhet.

Som jag anfört i remissprotokollet bör vid allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden klienten av biträdet erhålla bevis om att sådan rättshjälp lämnas. Vad lagrådet anfört härom i anslutning lUl 16 § kan jag ansluta mig fiU, Den närmare utformningen av dessa bestämmelser liksom bestämmelserna om redovisning av rättshjälpsärende kan regleras i tUlämpningsföreskrifter.

Prop. 1927: 4 421

En ledamot av lagrådet förordar all den 'i 17 § andra stycket andra punkten angivna rätten för den rättssökande eUer biträdet att begära fastställelse av biträdesersätlning samt för rätlshjälpsnämnden all självmant la upp ersättningsfrågan till prövning skall gälla under begränsad lid från del sluträkning har avgetls och att, sedan denna tid gått ut utan att fråga om faststäUelse uppkommit ersättningen skall anses faststäUd lill det belopp som tagils upp i sluträkningen. En sådan tidsbegränsning finner jag varken lämplig eller nödvändig. Jag förutsätter alt rättshjälpsnämndema använder sin befogenhet att självmant ta upp ersättningsfrågan i ärenden som avslutats längre tid tUlbaka endast när särskilda skäl föreligger. Jag delar lagrådets i anslutning tUl samma paragraf framförda uppfattning att allmän domstol i rättegång om biträdesersätlning inte skall höra rätlshjälpsnämnden om ersättningens skälighet. Det bör ankomma på parterna i målet att begära fastställelse hos nämnden. Jag vill dock understryka lagrådets uttalande att domstolen bör upplysa om denna möjUghet.

Vad två ledamöter av lagrådet anfört i anslutning tUl 34 § föranleder inte att jag frångår den i del remitterade förslaget intagna ståndpunkten.

Beträffande förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken har lagrådet i fråga om bestämmelserna i 18 kap. 8 § ansett att en ändring i lagrummet inte bör genomföras på föreliggande utredning. I och för sig anser jag att det är angeläget med en ändring av paragrafen i den riktning som det remitterade förslaget anger. Som lagrådet framhåUer har emellertid en sådan ändring endast medelbart intresse för rätlshjälpsreformen. Jag vill därför inte motsätta mig all frågan las upp i annat sammanhang. Inom justitiedepartementet utarbetas f. n. en promemoria med förslag till vissa ändringar i bl. a. RB:s bestämmelser om rättegångskostnader. Promemorian kommer att bli föremål för remissbehandling. Frågan om ändring i 18 kap. 8 § bör tas upp i det sammanhanget.

Till det remitterade förslaget har fogals en labell över kostnadsbidrag, beräknade efter ett basbelopp av 6 900 kr. Basbeloppet för december 1971 utgör 7 100 kr. En ny tabell över kostnadsbidrag, beräknade efter sistnämnda basbelopp, torde få fogas som bilaga till delta protokoll.

I det remitterade förslaget har ställning inte tagits lill lidpunkten för rältshjälpsreformens ikraftträdande. Tidpunkten bör nu bestämmas till den 1 juli 1973.

Utöver vad som har nämnts i det föregående bör vissa redaktionella ändringar vidtas.

Prop. 1972: 4 423

Bilaga

Tabell över kostnadsbidrag (basbeloppet=7 100 kr).

Årsinkomst	Antal j	personer mot vilka underhåUsskyldighet fullgörs
kronor
kronor
	0	1	2	3	4	5
18 000	50	50	50	50	50	50
20 000	50	50	50	50	50	50
22 000	50	50	50	50	50	50
24 000	130	50	50	50	50	50
26 000	230	50	50	50	50	50
28 000	330	150 .	50	50	50	50
30 000	430	250	80	50	50	50
32 000	530	350	180	50	50	50
34 000	630	450	280	100	50	50
36 000	740	550	380	200	50	50
38 000	870	650	480	300	120	50
40 000	1010	770	580	400	220	50
42 000	1 140	900	680	500	320	140
44 000	1320	1040	800	600	420	240
46 000	1 520	1 170	930	700	520	340
48 000	1720	1360	1070	830	620	440
50 000	2 040	1560	1210	960	730	540
52 000	3 040	1760	1410	1 100	860	640
54 000	4 040	2 260	16110	1250	990	760
56 000	5 040	3 260	. 1 810	1450	1 130	890
58 000		4 260	2 490	1650	1300	1020
60 000		5 260	3 490	1 850	1500	1160
62 000			4 490	2 710	1 700	1 340
64 000				3 710	1940	1540
66 000				4 710	2 940	1740
68 000					3 940	2 160
70 000					4 940	3 160
72 000						4160
74 000						5160
76 000

Prop. 1972: 4 424

Innehållsförteckning

sid.

Propositionen ................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Lagförslag ...................................................... 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 7 september 1971. 21

1 Inledning ................................................... .. 21

2 Nuvarande rättshjälpssystem .......................... .. 23

2.1 Fri rättegång i tvistemål och ärenden vid domstol 23

2.2 Rättshjälp i brottmål ................................ .. 24

2.3 Rättshjälp i förvaltningsärenden..................... .. 26

2.4 Rättsskyddsförsäkringarna ........................ 27

2.5 Rättshjälpsanstaltema ............................... .. 29

2.6 Jämtiandssystemet...................................... .. 34

3 Tidigare reformförslag m. m............................... .. 36

3.1 Rättegångskommitténs förslag om rättegångshjälp 36

3.2 1965 års reviderade förslag om rättegångshjälp ..... 38

3.3 Reformförslag i fråga om rättshjälp i förvaltningsärenden 43

3.4 Reformförslag i fråga om rättshjälpsanstalterna m. m. .. 43

4 Sammanfattning av promemorieförslaget ............. 50

5 Behovet av och riktlinjerna för en rätlshjälpsreform 53

5.1 Promemorian.............................................. 53

5.2 Remissyttrandena ..................................... .. 62

6 Tillämpningsområdet ..................................... 83

6.1 Nuvarande ordning ................................... 83

6.2 Tidigare reformförslag.................................. .. 85

6.3 Promemorian.............................................. .. 88

6.4 Remissyttrandena ..................................... .. 95

7 Kostnadsbidrag ........................................... 107

7.1 Nuvarande ordning ................................... 107

7.2 Tidigare reformförslag ................................. 110

7.3 Promemorian.............................................. 120

7.4 Remissyttrandena .................................... 123

8 Förmåner .................................................... 127

8.1 Nuvarande ordning ................................... 127

8.2 Tidigare reformförslag.................................. 130

8.3 Promemorian.............................................. 133

8.4 Remissyttrandena .................................... 141

9 Rättshjälp åt misstänkt i brottmål........................ 147

9.1 Nuvarande ordning ................................... 147

9.2 Tidigare reformförslag.................................. 149

9.3 Promemorian............................................ 151

9.4 Remissyttrandena .................................. 154

Prop. 1972: 4 425

Sid.

10 Frikänd tilltalads rättegångskostnad.................... 157

10.1 Nuvarande ordning..................................... 157

10.2 Tidigare reformförslag ............................. 159

10.3 Promemorian............................................. 161

10.4 Remissyttrandena ................................. 164

11 Konsultation................................................... 165

11.1 Promemorian .......................................... 165

11.2 Remissyttrandena...................................... 168

12 Taxor och normalarvoden ................................. 171

12.1 Nuvarande ordning..................................... 171

12.2 Tidigare reformförslag .............................. 172

12.3 Utiändsk rätt ......................................... 173

12.4 Promemorian .......................................... 174

12.5 Remissyttrandena .................................. 177

13 De allmänna advokatbyråerna .......................... 183

13.1 Promemorian .......................................... 183

13.2 Remissyttrandena .................................. 186

14 Rättshjälpsmyndigheterna .............................. 188

14.1 Promemorian .......................................... 188

14.2 Remissyttrandena ................................. 193

15 Centralmyndigheten ................................... 207

15.1 Promemorian ......................................... 207

15.2 Remissyttrandena ................................. 208

16 Förfarandet ................................................. 210

16.1 Promemorian ......................................... 210

16.2 Remissyttrandena .................................. 211

17 Fullföljd mot rätlshjälpsbeslut .......................... 213

17.1 Promemorian ......................................... 213

17.2 Remissyttrandena .................................. 214

18 Kostnaderna för reformen ................................. 219

18.1 Promemorian .......................................... 219

18.2 Remissyttrandena ................................. 222

19 Departementschefen ................................... 224

19.1 Behovet av och riktlinjema för en rättshjälpsreform .. 224

19.2 Tillämpningsområdet ............................. 240

19.3 Koslnadsbidrag ...................................... 249

19.4 Förmåner ............................................ 256

19.5 Rättshjälp åt misstänkt i brottmål ............... 262

19.6 Frikänd tilltalads rättegångskostnad .......... 268

19.7 Konsultation ......................................... 270

19.8 Taxor och normalarvoden ........................ 273

19.9 De allmänna advokatbyråerna..................... 280

19.10 Rättshjälpsnämndema ............................. 285

19.11 Centralmyndigheten ............................... 294

19.12 Förfarandet ......................................... 298

19.13 Fullföljd mot rätlshjälpsnämndens beslut ....... 301

19.14 Kostnaderna fÖr och genomförandet av reformen 302

19.15 Sammanfattnmg .................................. 306