Kungl. Majtts proposition nr 15 år 1972 Prop. 1972:15

Nr 15

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändnng i uppbördsförordningen (1953: 272), m. m.; given Stockholms slott den 28 januari 1972.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande tUl riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att preliminär, slutlig och tillkommande skatt på inkomst, såvitt gäller fysisk person eller oskiftat dödsbo, i fortsättningen skall debiteras i hemortskommunen, oavsett var beskattningsorten är belägen. Förslaget betingas av de nya bestämmelserna om begränsning av skatt i vissa fall och bestämmelsema om skattereduktion, som tUlämpas första gången i samband med 1972 års taxering. Vidare föreslås bl. a. ändringar i taxeringsbestämmelserna, som i huvudsak också betingas av föreskrifterna om skattereduktion. Ändringar föreslås i reglerna om sjömansskatt, vilka bl. a. avser fördelning av sjömansskatt för här ej bosatta sjömän i vissa fall. Det föreslås även höjning av utdebiteringen för kommunal skatt för utomlands bosatta, som taxeras i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. SlutUgen framläggs förslag om ändring i bestämmelserna om restavgift i fråga om mervärdeskatt.

1 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 15

Nuvarande lydelse

1 §

Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, tingshusmedel, skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter enligt lagen om finansiering av folkpensioneringen, tilläggspensionsavgifter enligt 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 § sistnämnda lag, sådana arbetsgivaravgifter enligt förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om aUmän försäkring, m. m., avgifter enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift och redareavgifter enligt lagen om redareavgift för sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket, avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringsförordningen, ävensom annuiteter å avdikningslän och å förskott för avlösning av frälseräntor.

Föreslageit lydelse

Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter enligt lagen om finansiering av folkpensioneringen, tUIäggspensionsavgif-ter enligt 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 § sistnämnda lag, sådana arbetsgivaravgifter enligt förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., avgifter enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift och redareavgifter enligt lagen om redareavgift för sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket, avgift som avses i 116 a eUer 116 c § taxeringsförordningen, ävensom annuiteter å avdikningslän och å förskott för avlösning av frälseräntor.

2 mom.'

I denna förordning förstås med

slutlig skatt: skatt som påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 mom.; omförmäld skatt, som erlägges i av-

preliminär skatt: i räkning å slutlig skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall erläggas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt avslutats;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år;

gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tUlämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och 11 § 1 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt;

ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss sagts.

3 m o m. Kvarstående skatt och tillkommande skatt samt obetald del av sådan skatt anses belöpa i första hand på annuitet som avses i 1 § och i andra hand på avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringsförordningen.

För visst år erlagd preUminär eller kvarstående skatt skall anses i första hand utgöra betalning av tiUäggspensionsavgift för året. I fråga om erlagd tillkommande skatt skall motsvarande gälla beträffande tilläggspensionsavgift som ingår i den tiUkommande skatten.

3 m o m.'* Kvarstående skatt
och tillkommande skatt samt obe
tald del av sådan skatt anses belö
pa i första hand på annuitet som
avses i 1 §, i andra hand på av
gift som avses i 116 a eller 116 c §
taxeringsförordningen samt i tred
je hand på skogsvårdsavgift.

För visst år erlagd preliminär eller kvarstående skatt i kommun, inom vilken vederbörande är skattskyldig till statlig inkomstskatt, skall anses i första hand utgöra betalning av tilläggspensionsavgift för året. I fråga om erlagd tillkommande skatt skall motsvarande gälla beträffande tilläggspensionsavgift som ingår i den tillkommande skatten.

4 m o m. Skattereduktion åtnjutes

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och

= Senaste lydelse 1970:167. « Senaste lydelse 1971:75. « Senaste lydelse 1971: 75.

Prop. 1972:15 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor,

av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda förordning som understiger 4 500 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 4 500 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av den som har den högsta taxerade inkomsten. Aro de laxerade inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga. Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skattskyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt förordningen om staUig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda förordning som understiger 2 250 kronor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den taxerade inkomsten.

Vid tUlämpningen av bestäm-           Vid tillämpningen av bestäm
melserna i första och andra styc- melserna i första, andra och tred-
kena skall som taxerad inkomst je styckena skall som taxerad in
anses även under beskattningsåret komst anses även under beskatt-
uppburen beskattningsbar inkomst ningsåret uppburen beskattnings-
enligt förordningen (1958: 295) om bar inkomst enligt förordningen
sjömansskatt. Skattereduktion som (1958: 295) om sjömansskatt. Skat-
tUlkommer skattskyldig enligt tereduktion som tillkommer skatt-
nämnda bestämmelser skall mins- skyldig enligt nämnda bestämmel-
kas med en tolftedel för varje pe- ser skall minskas med en tolfte-
riod om trettio dagar, för vUken       del för varje period om trettio
den skattskyldige uppburit beskatt- dagar, för vilken den skattskyldi-
ningsbar inkomst som förut          ge uppburit beskattningsbar in
nämnts. Öretal som uppkommer          komst som förut nämnts.
vid denna beräkning bortfaller.

Skattereduktion sker icke i frå- Skattereduktion sker icke i frå
ga om tiUäggspensionsavgift, ar- ga om statlig förmögenhetsskatt,
betsgivaravgift, allmän arbetsgivar- tilläggspensionsavgift, arbetsgivar
avgift, redareavgift och försenings- avgift, allmän arbetsgivaravgift,
avgift enligt 116 c § taxeringsför- redareavgift och förseningsavgift
ordningen samt annuitet å avdik- enligt 116 c § taxeringsförordning-
ningslån och å förskott för avlös- en samt annuitet å avdikningslän
ning av frälseränta. och å förskott för avlösning av

frälseränta.

1 mom. I den omfattning nedan angives skall skattskyldig utgöra preliminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga skatten ingående statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, folkpensionsavgift, tUläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, avgift enligt 4 § förordningen om allmän arbetsgivaravgift, kommunal inkomstskatt och landstingsmedel.

3 §

såsom preliminär A-skatt eller pre-

1. Preliminär A-skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan i detta moment och i 10 § sägs, utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken helt eller delvis utgår i penningar och vilken hänför sig tUl den skattskyldiges huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av arbetsgivaren bedriven rörelse.

1 m o m. I den omfattning nedan angives skall skattskyldig i kommun, där han kan antagas bliva påförd slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året näst efter inkomståret, utgöra preliminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga skatten ingående statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, folkpensionsavgift, till-läggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, avgift enligt 4 § förordningen om aUmän arbetsgivaravgift, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel.

2 m o m.'' Preliminär skatt utgår liminär B-skatt.

1. Preliminär A-skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan i detta moment och i 10 § sägs, i den skattskyldiges hemortskommun för inkomståret utgöras för sådan inkomst av tjänst, vUken helt eller delvis utgår i penningar och vilken hänför sig till den skattskyldiges huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av arbetsgivaren bedriven rörelse.

• Senaste lydelse 1968:422. ' Senaste lydelse 1968: 722.

Prop. 1972:15 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med tjänst likstäUes i denna förordning rätt tUl pension, livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring, ersättning, som i aiman form än livränta utgår på gnmd av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, samt undantagsförmåner ävensom sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförUg periodisk intäkt, varför givaren enligt 22, 25 eUer 29 § kommimalskattelagen är berättigad tiU avdrag.

Preliminär A-skatt skaU utgå eidigt skattetabell, som avses i 4 §, eller enligt de grunder som angivas i 7, 12 eller 40 §. Beträffande preliminär A-skatt för inkomst som avses under 1 andra stycket må Kungl. Maj:t föreskriva särskild beräkningsgrund. För enskilda fall må lokal skattemyndighet föreskriva särskUd beräkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräknas å viss del av inkomsten eller å inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall utgå med särskilt angiven procent av inkomsten.

Är den, som åtnjuter ovan avsedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl för annan iiUiomst, för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet må lokal skattemyndighet, då särskUda skäl därtUl föranleda, föreskriva att preliminär A-skatt skall erläggas jämväl för sistnämnda inkomst eller för garantibeloppet eUer förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas antmgen tUl viss procent av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell å nämnda inkomst ökad med visst belopp eller ock utgå med visst belopp utöver vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller föreligga eljest särskUda omständigheter, må lokal skattemyndighet föreskriva, att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för pre-luninär A-skatt.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag skall jämnas till närmast högre hela krontal.

2. Preliminär B-skatt 2. Preliminär B-skatt

skall / hemortskommunen för in- skall för inkomståret utgöras av komståret utgöras av skattskyldig, skattskyldig, som icke har att er-som icke har att erlägga prelimi- lägga preliminär A-skatt enligt 1, när A-skatt enligt 1, samt utgå samt utgå för inkomster från den för inkomster från den skattskyl- skattskyldiges samtliga förvärvs-diges samtliga förvärvskällor och källor och för garantibelopp för för garantibelopp för fastighet fastighet ävensom för förmögen-ävensom för förmögenhet. / annan het. PreUminär B-skatt skall utgå kommun än hemortskommunen enligt särskild debitering. skall preliminär B-skatt erläggas för inkomst av fastighet, rörelse och icke yrkesmässig avyttring av fastighet samt för garantibelopp för fastighet. Preliminär B-skatt skall utgå enligt särskild debitering.

3 m o m.8 Skattetabellerna sko
la angiva den preliminära skatten
under förutsättning a 11 statlig
inkomstskatt beräknas med till-
lämpning av det procenttal av
grundbeloppet, som bestämts för
inkomståret, att sjukförsäkrings
avgift beräknas i enlighet med vad
riksförsäkringsverket bestämmer
för inkomståret samt att det
sammanlagda beloppet av kom
munal inkomstskatt, landstingsme
del och tingshusmedel beräknas
för skattekrona och skatteöre till
vissa i hela krontal bestämda be
lopp, vilka riksskatteverket fast
ställer för varje inkomstår.

Riksskatteverket må dock beträffande Stockholm, Göteborg eller Malmö, efter framställning av vederbörande stad, upprätta särskild tabell för inom staden skattskyldiga, avseende en utdebitering för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av tabellen. Den merkostnad, som kan uppkomma för upprättandet av sådan tabell, skall gäldas av vederbörande stad.

4 m o m. I skattetabellerna
skall därjämte intagas en särskild
kolumn, vari angives det belopp
varmed preliminär A-skatt skall
beräknas å inkomst för dag av så
dan anställning som är avsedd va
ra kortare tid än en vecka. För
samtliga skattetabeller skola ena
handa belopp angivas i den sär
skilda kolumnen att tillämpas obe
roende av arbetstagarens civilstånd
och annan i 2 mom. angiven om
ständighet. Skattebeloppen skola
beräknas på grundval av beräkne
lig genomsnittlig sysselsättning
under året och av den utdebite
ring tUl kommunal inkomstskatt,

• Senaste lydelse 1970:918.

3 mom. SkattetabeUerna sko
la angiva den preliminära skatten
under förutsättning att statUg in
komstskatt beräknas med tillämp
ning av det procenttal av grund
beloppet, som bestämts för in
komståret, att sjukförsäkrings
avgift beräknas i enlighet med
vad riksförsäkringsverket bestäm
mer för inkomståret samt att
det sammanlagda beloppet av
kommunal inkomstskatt och lands
tingsmedel beräknas för skattekro
na och skatteöre till vissa i hela
krontal bestämda belopp, vilka
riksskatteverket fastställer för var
je inkomstår.

Riksskatteverket må dock beträffande Stockholm, Göteborg eller Malmö, efter framställning av vederbörande kommun, upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskyldiga, avseende en utdebitering för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av tabellen. Den merkostnad, som kan uppkomma för upprättandet av sådan tabell, skall gäldas av vederbörande kommun.

4 mom. I skattetabellema
skall därjämte intagas en särskild
kolumn, vari angives det belopp
varmed preliminär A-skatt skall
beräknas å inkomst för dag av så
dan anställning som är avsedd va
ra kortare tid än en vecka. För
samtliga skattetabeller skola ena
handa belopp angivas i den sär
skilda kolumnen att tUlämpas obe
roende av arbetstagarens civil
stånd och annan i 2 mom. angiven
omständighet. Skattebeloppen sko
la beräknas på gmndval av be
räknelig genomsnittlig sysselsätt
ning under året och av den utde
bitering till kommunal inkomst-

Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skall för envar skattskyldig, beträffande vilken icke skall tiUämpas enligt 4 § 3 mom. andra stycket fastställd särskild tabell, tillämpas den tabell, som avser en sammanlagd utdebitering till kommunal inkomstskatt och landstingsmedel, vilken för skattekrona och skatteöre är lika med det belopp, som för inkomståret bestämts till utdebitering i kommunen eller kommundelen. Ingår i sistnämnda utdebitering öretal, uppgående tUl högst femtio, användes den tabell, som avser närmast lägre utdebitering. Därest i utdebiteringen ingår öretal, överstigande femtio, tUlämpas den tabell som avser närmast högre utdebitering. Att å inkomst av arbetsanställning, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, preliminär A-skatt dock kan beräknas enligt vilken som helst för inkomståret upprättad skattetabell, framgår av bestämmelserna i 4 § 4 mom.

Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skaU för envar skattskyldig, beträffande vUken icke skall tillämpas enligt 4 §

3 mom. andra stycket fastställd
särskUd tabell, tUlämpas den ta
bell, som avser en sammanlagd
utdebitering till kommunal in
komstskatt, landstingsmedel och
tingshusmedel, vUken för skatte
krona och skatteöre är lika med
det belopp, som för nämnda kom
mun eller kommundel bestämts
tUl utdebitering för inkomståret.
Ingår i sistnämnda utdebitering
öretal, uppgående till högst femtio,
användes den tabell, som avser
närmast lägre utdebitering. Där
est i utdebiteringen ingår öretal,
överstigande femtio, tillämpas
den tabell som avser närmast hög
re utdebitering. Att å inkomst av
arbetsanställning, som är avsedd
att vara kortare tid än en vecka,
preliminär A-skatt dock kan be
räknas enligt vUken som helst för
inkomståret upprättad skattetabell,
framgår av bestämmelserna i 4 §

4 mom.

Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke i nästföljande stycke annorledes stadgas, avgörande för till vilken i 4 § 2 mom. omförmäld grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras.

Skall under inkomståret preliminär A-skatt enligt tabell börja utgå för skattskyldig, för vUken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan antagas komma att ligga tUl grund för taxering under året näst efter inkomståret, samt, vad angår frågan om den skattskyldige har hemmavarande barn, förhållandet vid den tidpunkt, då debetsedel jämlikt 35 § sista stycket översändes tUl skattskyldig, vara avgörande för tUI vilken i 4 § 2 mom. avsedd gmpp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras.

Det ankommer på lokal skattemyndighet:

att angiva hur preliminär A-skatt skall beräknas för den, som för inkomståret har att erlägga sådan skatt i kommun inom myndighetens tjänstgöringsområde;

att debitera preliminär B-skatt för skattskyldiga, vilka hava att för inkomståret utgöra sådan skatt i kommun inom myndighetens tjänstgöringsområde;

att debitera slutlig, kvarstående och tillkommande skatt för den som har att utgöra sådan skatt i kommun inom myndighetens tjänstgöringsområde; samt

att utfärda debetsedel, varom i 33 § förmäles.

Lokal skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av preliminär B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt.

Beslut som avses i första stycket meddelas av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där beskattningsorten är belägen. I fråga om fysisk person eller dödsbo beslutar dock lokala skattemyndigheten i det fögderi där hemortskommunen är belägen. Om sådan skattskyldig saknar hemortskommuiz eller särskilda skäl eljest föreligga, beslutar lokala skattemyndigheten i beskattningsort för den skattskyldige enligt föreskrifter som riksskatteverket meddelar.

Prop. 1972:15 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §10

Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering skall iakttagas:

att folkpensionsavgift uträknas med tUlämpning av 2 och 3 §§ lagen om finansiering av folkpensioneringen, därvid iakttages att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det under vilket han fyllt sextiofem år;

att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den procentsats för avgiftsuttaget, som fastställts för inkomståret;

att sjukförsäkringsavgift påföres i enlighet med vad riksförsäkringsverket bestämmer för inkomståret;

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt

att kommunal inkomstskatt, att kommunal inkomstskatt och
landstingsmedel och tingshusme- landstingsmedel uträknas med led-
del uträknas med ledning av de ning av de belopp för skattekrona
belopp för skattekrona och skatte- och skatteöre, som för inkomst-
•öre, som för inkomståret bestämts året bestämts för utdebitering i be-
för utdebitering till vederböran- skattningsorten; dock må riksskat-
de kommun, municipalsamhäUe, teverket, om särskilda omständig-
jandsting och tingslag. heter föreligga, förordna att utde-

biteringen i hemortskommunen får läggas till grund vid debitering av preliminär B-skatt för fysisk person eller dödsbo även om beskattningsorten är en annan.

27 §

1 m o m.ii Vid debitering av 1 m o m. Uträkning av de sär-

slutlig skatt skall iakttagas: skilda skatteposter som ingå

slutlig skatt samt debitering av sådan skatt sker med ledning av uppgifter i taxeringslängd eller annat beslut om taxeringen. I övrigt iakttages:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tUlämpning av det procenttal av gmndbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vUken skaU avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, att kommunal inkomstskatt och

landstingsmedel och tingshusme- landstingsmedel uträknas med \&d-

del likaledes uträknas med ledning ning av den utdebitering för skat-

av den utdebitering för skattekro- tekrona och skatteöre som för in-

na och skatteöre, som fastställts komståret gäller i beskattningsor-

att gälla för den preliminära skatt, ten;
vilken skall avräknas mot ifråga
varande slutliga skatt, dock att,

" Senaste lydelse 1970:167. " Senaste lydelse 1970:167.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

därest annan utdebitering fastställts för den slutliga skatten än för den preliminära skatten, den kommunala inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som bestämts att gälla för den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas i en gemensam post, därvid skattebeloppet vid öretal över femtio avmn-das uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt tUl helt krontal;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över femtio avmndas uppåt och vid annat öretal avmndas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas med tUlämpning av det promilletal, som enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga skatten debiteras;

att tUläggspensionsavgift uträknas med tUlämpning av den för inkomståret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, därvid öretal bortfaller;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel debiteras med belopp som uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen;

att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras med belopp som uträknats av allmän försäkringskassa, dock att vid debiteringen skall beaktas vad i 19 kap. 2 och 6 §§ lagen om allmän försäkring stadgas angående avgiftsplikt och nedsättning av avgift;

att i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift och redareavgift debiteras i en gemensam post; samt

att i 1 § omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera annuiteter av samma slag, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid öretal bortfaller.

31 §

1 mom. Därest skattskyldig, som häftar för restförd skatt, enligt vunnen upplysning vistas å känd ort utom riket och skatten vid undersökning inom riket icke kunnat uttagas, skaU utmätningsmannen, där ej stadgandet i 2 mom. till annat föranleder, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som såvitt ske kan vidtager åtgärd för att den skattskyldige genom vederbörande beskickning eller konsulat erhåller anmaning att till beskickningen eller konsulatet erlägga skatten. Sådan anmälan skall, därest särskilda skäl icke föreUgga, göras allenast om det restförda beloppet uppgår till niinst tvåhundra kronor.

1 mom. Därest skattskyldig, som häftar för restförd skatt, enligt vunnen upplysning vistas å känd ort utom riket och skatten vid undersökning inom riket icke kunnat uttagas, skall utmätningsmannen, där ej stadgandet i 2 mom. till annat föranleder, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som såvitt ske kan vidtager åtgärd för att den skattskyldige genom vederbörande beskickning eller konsulat erhåller anmaning att till beskickningen eller konsulatet erlägga skatten. Sådan anmälan skaU, därest särskilda skäl icke föreligga, göras allenast om restförd skidd uppgår till minst trehundra kronor.

68 § 4 m o m.i3 Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom., för restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift. Återstoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och i förekommande fall tiUställas annan länsstyrelse med motsvarande tUlämpning av bestämmelserna i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas skall äga motsvarande tUlämpning då skattskyldig, vilken enligt 1 mom. är berättigad återbekomma erlagd preUminär skatt, har att gälda tiUkommande skatt, som debiterats på grund av taxering för inkomst för det år vartill den pre-

'2 Förutvarande 34 § upphävd genom 1954: 340. " Senaste lydelse 1969: 238.

Vad i föregående stycke stadgas skall äga motsvarande tiUämpning då skattskyldig, vUken enligt 1 mom. är berättigad återbekomma erlagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 § 1 mom., har att gälda tillkommande skatt, som debiterats på grund av taxering för in-

Nuvarande lydelse

liminära skatten hänför sig. Har, då återbetalning enligt 1 mom. skall ske, den tUlkommande skatten icke påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras på grund av beslut av prövningsnämnd om höjd taxering eller om eftertaxering eller av länsstyrelse om höjd debitering eller av lokal skattemyndighet om rättelse av taxeringslängd eller höjd debitering, må den preliminära skatten innehållas i avbidan på att tillkommande skatt påföres.

Föreslagen lydelse

komst för det år vartiU den preliminära skatten hänför sig. Har, då återbetalning enligt 1 mom. skaU ske, den tillkommande skatten icke påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras på grund av beslut av skatterätt om höjd taxering eller om eftertaxering eller av länsstyrelse om höjd debitering eller av lokal skattemyndighet om rättelse av taxeringslängd eller höjd debitering, må den preliminära skatten innehållas i avbidan på att tiUkommande skatt påföres.

2 mom. Har arbetsgivare verkställt skatteavdrag för preliminär skatt men icke inbetalat det innehållna beloppet, må lokal skattemyndighet icke fastställa ansvarighet för arbetsgivaren senare än fem år efter utgången av det uppbördsår då sådan kvarstående skatt skulle ha erlagts, som svarar mot preliminär skatt för det inkomstår då skatteavdraget verkställdes. Avser skatteavdraget kvarstående skatt, må fastställelsen icke ske senare än fem år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten skolat erläggas enligt verkställd debitering.

Åtgärder för indrivning av skatt, som arbetsgivare innehållit genom skatteavdrag, må icke vidtagas senare än fem år efter utgången av det uppbördsår då beslut om fastställelse enligt första stycket meddelades.

Har arbetsgivare underlåtit att verkställa skatteavdrag, må hans ansvarighet för skatten icke fastställas och ej heller åtgärder för uttagande av skatten vidtagas mot honom sedan arbetstagarens ansvarighet för skatten upphört enligt 1 mom.

73 §

Tjänsteman hos lokal skattemyndighet, länsstyrelse eller riksskatteverket, ledamöter i verkets styrelse eller nämnder, av verket anlitad sakkunnig samt, med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 50 § 1 mom. första, andra, tredje och fjärde styckena taxeringsförordningen, taxeringsnämnd och prov nings nämnd äga taga del av preliminär självdeklaration eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eUer tillhandahållits enligt bestämmelser i denna förordning. Självdeklaration, uppgift eller handling som nyss sagts skall jämväl tillhandahållas andra myndigheter än de fömt nämnda, därest dessa i och för sin verksamhet böra erhålla del därav.

Tjänsteman hos lokal skattemyndighet, länsstyrelse eller riksskatteverket, ledamöter i verkets styrelse eller nämnder, av verket anlitad sakkunnig samt, med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 50 § 1 mom. första, andra, tredje och fjärde styckena taxeringsförordningen, taxeringsnämnd och skatterätt äga taga del av preliminär självdeklaration eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelser i denna förordning. Självdeklaration, uppgift eller handling som nyss sagts skall jämväl tillhandahållas andra myndigheter än de fömt nämnda, därest dessa i och för sin verksamhet böra erhålla del därav.

Den, som äger taga del av självdeklaration, uppgift eller handling, varom i första stycket sägs, må, i den mån så erfordras för fullgörande av vad vederbörande jämlikt denna förordning åligger, jämväl taga del av självdeklaration eUer annan uppgift eller handling som avlämnats till ledning vid årlig taxering.

Självdeklaration, uppgift eller handling som i första stycket sägs skall förvaras under samma tid som motsvarande självdeklaration vid årlig taxering.

Vad i 50 § 1 mom. femte, sjunde, nionde och tionde styckena samt 3 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration, uppgift eller handling som avlämnats tUl ledning vid taxering, skall i tilllämpliga delar gälla även i fråga om självdeklaration, uppgift eller handling som i första stycket avses.

Yrkande om åläggande av betalningsskyldighet för skattebelopp som nu sagts må icke framställas och ej heller åtgärder för indrivning av beloppet vidtagas sedan arbetsgivarens ansvarighet för samma skattebelopp bortfallit på gmnd av bestämmelserna i 71 §. Utan hinder härav må dom, varigenom sådan betalningsskyldighet ålagts, verkställas inom en tid av två år från utgången av det uppbördsår då domen vunnit laga kraft. Hos den som blivit ålagd betalningsskyldighet må skattebeloppet indrivas i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Den som erlagt skattebelopp på gmnd av betalningsskyldighet enligt första stycket äger söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid gälla i tillämpliga delar bestämmelsema i 76 § om uttagande av skatt som arbetsgivare betalat för arbetstagare.

Yrkande om åläggande av betalningsskyldighet som nu sagts må icke framställas och ej heller åtgärder för indrivning vidtagas sedan arbetsgivarens ansvarighet för skattebeloppet bortfallit på grund av bestämmelserna i 71 §. Utan hinder härav må dom, varigenom sådan betalningsskyldighet ålagts, verkställas inom en tid av två år från utgången av det uppbördsår då domen vunnit laga kraft. Hos den som blivit ålagd betalningsskyldighet må indrivning ske i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Den som erlagt skattebelopp eller restavgift på grund av betalningsskyldighet enligt första stycket äger söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid gälla i tillämpliga delar bestämmelsema i 76 § om uttagande av skatt som arbetsgivare betalat för arbetstagare.

Prop. 1972:15 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tUl 49 §
3. Till ledning för prövning av 3. Till ledning för prövning av
ansökan om anstånd enligt 49 § 2 ansökan om anstånd enligt 49 § 2
mom. första stycket vid 1) angives mom. första stycket vid 1) angives
följande. Om skattebeloppet är följande. Om skattebeloppet är
förhållandevis ringa eller om den förhållandevis ringa eUer om den
skattskyldiges ekonomi allmänt skattskyldiges ekonomi allmänt
sett är god, torde — om förutsätt- sett är god, torde — om förutsätt
ningar för anstånd eljest föreligga ningar för anstånd eljest föreUgga
— anstånd ofta kunna medgivas — anstånd ofta kunna medgivas
utan att säkerhet ställes. Detsam- utan att säkerhet ställes. Detsam
ma är förhållandet om det kan an- ma är förhållandet om det kan an
tagas, att besvären över taxeringen tagas, att besvären över taxeringen
med hänsyn till bestämmelserna i komma att avgöras inom en nära
89 § taxeringsförordningen eller av framtid. Om så anses lämpligt kan
annan anledning komma att avgö- anståndstiden begränsas; förläng-
ras inom en nära framtid. Om så ning av anståndstiden medges då
anses lämpligt kan anståndstiden först efter förnyad ansökan och
begränsas; förlängning av an- prövning av den skattskyldiges för
ståndstiden medges då först efter hållanden. Anstånd må begränsas
förnyad ansökan och prövning av till att avse en del av skattebelop-
den skattskyldiges förhållanden. pet.
Anstånd må begränsas till att avse
en del av skattebeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

1. Äldre bestämmelser, utom såvitt de avser 2 § 3 mom. eUer 77 a §, gäller i fråga om preliminär skatt för år 1972 samt tUlkommande skatt på grund av 1971 års eller tidigare års taxering och eftertaxering för år 1971 eUer tidigare år.

2. Bestämmelserna i 2 § 3 mom. i dess äldre lydelse gäller i fråga om skogsvårdsavgtft som har förmånsrätt enligt punkt 2 övergångsbestämmelserna till förmånsrättslagen (1970: 979).

3. Bestämmelserna i 77 a § i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före ikraftträdandet av denna förordning.

2 Förslag tiU

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 49 och 69 §§ samt 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §1
Därest delägama i boet efter av- Därest delägama i boet efter av
Uden person, som vid dödsfaUet liden person, som vid dödsfallet
varit här i riket bosatt, levt i oskift varit här i riket bosatt, levt i oskift

i Senaste lydelse 1971:407.

Nuvarande lydelse

bo och varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av dödsboets inkomst, må dödsboet efter taxeringsnämndens eUer, om besvär anförts eller ock särskUd framstäUning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande kunna för senare beskattningsår än det, då dödsfallet inträffade, tUlerkännas kommunalt gnmdavdrag med högst samma belopp, som den avlidne sktdle hava åtnjutit i avdrag, därest han fortfarande levt.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

bo och varit för sitt uppehäUe huvudsakligen beroende av dödsboets inkomst, må dödsboet efter taxeringsnämndens eUer, om besvär anförts eller ock särskUd framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande kimna för senare beskattningsår än det, då dödsfallet inträffade, tUlerkännas kommunalt grundavdrag med samma belopp, som den avlidne skiUle hava åtnjutit i avdrag, därest han fortfarande levt.

(Se vidare anvisningama.)

A svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skall tiUämpas vad i denna lag stadgas angående här i riket bosatt person; dock är han icke skattskyldig här i riket för sin inkomst av berörda tjänst, och skall för annan hans inkomst, som enligt föreskrifterna i denna lag och § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skolat beskattas i S:t Nikolai församling i Stockholm, skatt i stället utgöras i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.

Svensk medborgare som tiUhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, är icke skattskyldig här i riket för sin inkomst av berörda tjänst.

7 övrigt tillämpas beträffande skattskyldig som avses i första stycket vad i denna lag föreskrives angående här i riket bosatt person. För inkomst som skall beskattas i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm på grund av sådan skattskyldigs mantalsskrivning därstädes utgår kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål.

Nuvarande lydelse

Ugt denna lag erlägga kvarstående eller tUlkommande skatt under uppbördstermin, som äger mm eller avslutas efter dödsfallet, äger taxeringsnämnd eller skatterätt där ömmande omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår vamnder dödsfaUet inträffade, oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på gmnd av eftertaxering och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt mm före dödsfallet.

Framställning, som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

Föreslagen lydelse

denna lag erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, kan, där ömmande omständigheter föreligga, befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt medgivas efter framställning från dödsboet. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eflertaxermg och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Beslut i ärende angående befrielse meddelas av den skatterätt, som har att upptaga besvär rörande boets taxering till statlig inkomstskatt.

Framställning om befrielse skall avlämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 75 § 1 mom. den 1 juli 1972, och i övrigt dagen efter den då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3 Förslag tlH

Lag om skatt för gemensamt kommunalt ändamål

Härigenom förordnas, att skatt, som jämlikt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370) skall utgå för gemensamt kommunalt ändamål, skall utgöras med tio öre för varje skatteöre, som påförts för den tUl sådan skatt beskattningsbara inkomsten. Utgår skatt för sådant ändamål enligt 69 § andra stycket kommunalskattelagen, uträknas dock skatten enligt den utdebitering som fastställts att gälla för Storkyrkoförsamlingen i Stockholm.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973, då förordningen (1928: 395) angående det belopp, varmed kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål skaU utgöras upphör att gälla. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om skatt för gemensamt kommunalt ändamål på grund av taxering år 1973 eUer tidigare år.

1 m O m.i Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och har dödsboet att på gmnd av taxering för inkomst enligt denna förordning erlägga kvarstående eller tUlkommande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger taxeringsnämnd eller skatterätt där ömmande omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på gmnd av eftertaxering och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och har dödsboet att på gmnd av taxering för inkomst enligt denna förordning erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, kan, där ömmande omständigheter föreligga, befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt medgivas efter framställning från dödsboet. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt mm före dödsfallet.

Beslut i ärende angående befrielse meddelas av den skatterätt, som har att upptaga besvär röratt-de boets taxering till statlig inkomstskatt.

Framställning om befrielse skall avlämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

1 m o m.i Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och har dödsboet att på grund av taxering för förmögenhet enligt denna förordning erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger taxeringsnämnd eller skatterätt, där ömmande omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse, som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt mm före dödsfallet.

FramstäUning som avses i första stycket skaU avlänmas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och har dödsboet att på grund av taxering för förmögenhet enligt denna förordning erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, kan, där ömmande omständigheter föreligga, befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt medgivas efter framställning från dödsboet. Befrielse, som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Beslut i ärende angående befrielse meddelas av den skatterätt, som har att upptaga besvär rörande boets taxering till statlig inkomstskatt.

Framställning om befrielse skall avlämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

Föreslagen lydelse

Har avgiftspliktig avUdit, äger 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) motsvarande tillämpning i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga folkpensionsavgift.

Nuvarande lydelse

4 §1

Har avgiftspliktig avlidit och efterlämnat dödsbodelägare, som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och har dödsboet att erlägga kvarstående eller tillkommande skatt, vari ingår folkpensionsavgift, under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där ömmande omständigheter äro för handen, efter framställning från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av avgiften. Befrielse må dock icke avse avgift, som påförts i anledning av eftertaxering till statlig inkomstskatt och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Framställning som avses i andra stycket skall göras senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

I fråga om besvär över beskattningsnämnds beslut som i aiidra stycket sägs skall motsvarande gälla som stadgas i taxeringsförordningen beträffande besvär över beslut enligt 15 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

» Senaste lydelse 1965: 74.

19 kap. Om försäkringens finansiering

10 §

Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter enligt 2 § stadgas i uppbördsförordningen.

Allmän försäkringskassa äger i den ordning Konungen bestämmer av statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsavgifter, som vid debitering av slutlig skatt debiterats för kassans räkning.

Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjukförsäkringsavgift, avlidit och efterlämnat dödsbodelägare, som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och har dödsboet att erlägga kvarstående eller tillkommande skatt, vari ingår sjukförsäkringsavgift, under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger taxeringsnämnd eller prövningsnämnd, därest ömmande omständigheter äro för handen, efter framställning från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av sjukförsäkringsavgiften. Befrielse må dock icke avse avgift, som påförts i anledning av eftertaxering till statlig inkomstskatt och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet. Framställning som nu sagts skall göras före utgången av andra året efter det år, varunder den försäkrade avlidit.

Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjukförsäkringsavgift, avUdit skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning beträffande befrielse från skyldighet att erlägga sådan avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

Prop. 1972:15 23

8 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. och 14 § 1 mom. förordningen (1958: 295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §
2 m o m.2 Ersättning utgår år- 2 m o m. Ersättning utgår år-

ligen tUl kommun som icke tUlhör ligen Ull kommun som icke till
landstingskommun med sextio pro- hör landstingskommun med sextio
cent, tUl annan kommun med fyr- procent, till annan kommun med
tiotvå procent, tUl landstingskom- fyrtiotvå procent, till landstings
mim med arton procent, och till kommun med arton procent, och
aUmän försäkringskassa med sex till allmän försäkringskassa med
procent av den sjömansskatt, som sex procent av den sjömansskatt,
under beskattningsåret erlagts av som under beskattningsåret erlagts
sjömän bosatta inom kommunen, av sjömän bosatta inom kommu-
landstingskommunen eller inom nen, landstingskommunen eller
försäkringskassans verksamhets- inom försäkringskassans verksam
område, hetsområde. Vid bestämmande av

ersättning till Göteborgs allmänna försäkringskassa tages hänsyn även till sjömansskatt som på grund av förordnande enligt 7 § 2 mom. erlagts av i försäkringskassan inskriven sjöman.

Ersättning, som ovan sagts, skall icke utgå till kommun, om beloppet icke uppgår till minst 500 kronor.

14 § 1 mom. Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period om två månader, räknat från beskattningsårets början, inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömansskatt. Av den för varje period redovisade skatten har redaren rätt att behålla ett belopp motsvarande en procent av skatten. Det redaren tillkommande beloppet beräknas tUl helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bortfaller.

Redovisning av skatten skall ske Redovisning av skatten skall ske

i den ordning sjömansskattenåmn- i den ordning riksskatteverket he
den bestämmer. stämmer.

För varje redovisningsperiod utom november—december skall redaren senast den sista dagen i andra månaden efter periodens utgång å sjömansskattekontorets postgirokonto insätta den skatt som skall inbetalas. För redovisningsperioden november—december skall inbetalning ske senast den 15 därpå följande febmari. Sjömansskattenämnden må efter

» Förordningen omtryckt 1970: 933. • Senaste lydelse 1971: 814.

Prop. 1972:15 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

därom gjord framställning bevilja anstånd med skattens inbetalning och redovisning, i regel dock högst en månad. Anstånd för redovisningsperioden november—december må bevUjas endast om synnerliga skäl föreUgga.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enUgt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelserna i 4 § 2 mom. i dess äldre lydelse gäller beträffande ersättning för beskattnmgsåret 1970 eller tidigare år.

9 Förslag tiU

Förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 47 § förordningen (1968: 430) om mer-värdeskatti skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 §2
Betalas icke skatt / sin helhet i Betalas icke skatt i behörig ord-

behörig ordning senast den dag då ning inom den tid då deklaration
betalning skall ske enligt 42, 43 för den redovisningsperiod skatten
eller 45 § utgår restavgift på icke avser skall lämnas enligt 22 § tred-
betalat belopp. je stycket, utgår restavgift på så-

lunda icke betalat belopp. Har anstånd med betalning av skatt beslutats enligt 45 §, utgår dock restavgift endast på skattebelopp som betalas sedan anståndstiden gått till ända.

Restavgiften är fyra öre för varje hel krona av den skatt som icke betalats, dock minst tio kronor, öretal som uppkommer vid denna beräkning jämnas tUl närmast högre hela krontal.

Bestämmelsema i 58 § 2 mom. uppbördsförordningen om befrielse från restavgift gäUer i tUlämpliga delar beträffande restavgift för mervärdeskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

» Förordningen omtryckt 1969: 237. 2 Senaste lydelse 1971:71.

Prop. 1972:15 25

10 Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623) dels att 37 § 1 mom. punkt 8 skall upphöra att gälla, dels att 2 § 1 mom., 35 §, 37 § 4 mom., 66 och 68 §§, 69 § 3 mom., 72 a och 100 §§, 105 § 1 mom., 114 och 116 e §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

1 mom. I denna förordning förstås med

inkomsttaxering: taxering tUl kommunal inkomstskatt och tUl statlig inkomstskatt;

förmögenhetstaxering: taxering tUl statlig förmögenhetsskatt;

allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 12 § 1 mom. kommunalskattelagen skall verkställas vart femte år; samt

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum.

Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild fastighetstaxering innefattas under benämningen årlig taxering.

Till den årliga taxeringen hänföres varje beslut som skall antecknas i taxeringslängd enligt vad därom föreskrivits.

35 §
Självdeklaration, som avgives Självdeklaration, som avgives
utan anmaning, skall, jämte tUl- utan anmaning, skall, jämte till
hörande handlingar, avlämnas till hörande handUngar, avlämnas tUl
länsstyrelsen eUer tUl lokal skatte- länsstyrelse eller till lokal skatte
myndighet i det län, där taxe- myndighet eller ock till ordföran-
ringen skall äga rum, eller ock tUl den i vederbörande taxerings
ordföranden i vederbörande taxe- nämnd,
ringsnämnd.

Har på föranstaltande av eller i samråd med länsstyrelsen i kommun vidtagits särskUd anordning för mottagande av deklarationer, må deklaration till ledning för taxering inom länet i enlighet därmed avlämnas.

37 § 4 mom. Uppgifterna skola 4 m o m. Uppgifterna skola avavlämnas senast den 31 januari lämnas senast den 31 januari un-under taxeringsåret i den ordning, der taxeringsåret i den ordning, som gäller för avlämnande av som gäller för avlämnande av självdeklaration. Uppgifter, som självdeklaration. Uppgifter, som

' Förordningen omtryckt 1971: 399.

Föreslagen lydelse

avses i 1 mom. punkterna 5—7, skola dock avlämnas till länsstyrelsen i det län, där uppgiftslämnaren är bosatt. I fall, som avses i 3 mom., skall därjämte iakttagas, att uppgifterna jämte därtUl hörande sammandrag städse skola avlämnas till myndighet, hos vUken arbetsgivarens aUmänna självdeklaration må avlämnas.

Nuvarande lydelse

avses i 1 mom. punkterna 5—7, skola dock avlämnas tUI länsstyrelsen i det län, där uppgiftslämnaren är bosatt. Uppgift enligt 1 mom. punkten 8 skall avlämnas inom tid som gäller för redares arbetsgivaruppgift enligt förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. I fall, som avses i 3 mom., skall därjämte iakttagas, att uppgifterna jämte därtUl hörande sammandrag städse skola avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgivarens allmänna självdeklaration må avlämnas.

Uppgifterna skola vid avlämnandet vara ordnade kommunvis eller, om i kommun ingå flera församlingar, församlingsvis och skall medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vUken kommun eller församling varje gmpp av uppgifter avser.

66 §

Taxeringsnämnd beslutar årligen i fråga om inkomsttaxering och förmögenhetstaxering, om ej annat följer av 67 §.

Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat / 67 § stadgas, för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt skall honom åsättas.

Så snart ske kan och såvitt möjligt före utgången av maj månad under taxeringsåret skall nämnden företaga taxering till kommunal inkomstskatt beträffande sådana skattskyldiga, som skola taxeras tUI statlig inkomstskatt av annan taxeringsnämnd eller beträffande vUka besvär över taxeringen skola prövas av den mellankommunala skatterätten. Vid sådan taxering bör, när anledning därtUl föreligger, samråd äga rum med övriga taxeringsnämnder, av vilka den skattskyldige skall taxeras. För envar, som därvid taxerats, skall underrättelse, huru taxeringen utfallit, med uppgift jämväl om nettointäkt och uppskattad inkomst för varje förvärvskälla, ofördröjligen avlåtas till omförmälda taxeringsnämnder, dock icke i det fall att besvär över taxeringen skola prövas av den mellankommunala skatterätten.

Har taxeringsnämnden i skattskyldigs hemortskommun funnit att avräkning enligt 46 § 4 mom. eller 50 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen skall ske, åligger det nämnden att underrätta taxeringsnämnd, som har att verkstäUa avräkningen, om det belopp, som skall avräknas.

Har taxeringsnämnd i fråga om skattskyldighet för förmögenhet med ägare likställt den som åtnjuter avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelse, skall, där stiftelsen skall taxeras tUl

Prop. 1972:15 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

StatUg förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd, underrättelse om berörda taxeringsåtgärd ofördröjligen avlåtas tUl sist omförmälda nämnd.

68 §

Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomstlängd och förmögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.

I inkomstiängden antecknas särskilt

d e 1 s i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvs-käUor med angivande tiUika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt humvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit sådan inkomst under beskattningsåret,

d e 1 s i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser
förutsättning för avdrag enligt 48 §
2 och 3 mom. kommunalskatte
lagen (1928: 370) eller för skatte
reduktion enligt 2 § 4 mom. upp
bördsförordningen (1953: 272),
dels ock, till ledning för på- d e 1 s o c k uppgift om de vär-

förande av skogsvårdsavgift, upp- den å skogsmark och växande gift om de värden å skogsmark skog, vara skogsvårdsavgift skall och växande skog, vara avgiften beräknas. skaU beräknas.

Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten till minst 4 500 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 4 500 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tiUsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

I förmögenhetslängden antecknas den till statUg förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas av Kungl. Maj:t.

Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt längdföringen besluta om rättelse av taxeringslängden i denna del.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har sädan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt längdföringen besluta om rättelse av laxeringslängden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958:295) om sjömansskatt eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig tUl följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om belopp som angiver fastighets taxeringsvärde eller avdrag som medgives skattskyldig utan särskUd utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga om aUmänt avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra avgifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt eller avdrag enUgt 46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom. nänmda förordning,

4) uppenbar felaktighet i fråga om grundavdrag eller i fråga om avdrag enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt förordningen om statlig inkomstskatt i faU då den skattskyldiges inkomst eller, vad angår makar som båda taxerats, de skattskyldigas inkomster helt eller tUl helt övervägande del utgjorts av folkpen-

må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen.

Prop. 1972:15 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om ej särskilda skäl föranleda att skatterätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.

Rättelse må ske i fråga om grundavdrag endast om den beskattningsbara inkomsten därigenom sänkes och i fråga om annat avdrag som avses i 4 endast om därigenom beskattningsbar inkomst icke uppkommer för den skattskyldige eller makama.

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra stycket höjning av taxering, skall deii skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra stycket föreskrives i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskUt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras hos skatterätten i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t.

100 § Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av den skattskyldige,

1) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av skattepliktig natur,

2) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, för vilken han icke är skattskyldig,

3) om han taxerats tiU kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastighet, vilket icke bort för honom upptagas såsom skattepliktig inkomst,

4) om han taxerats för samma inkomst eUer förmögenhet på mer än en ort eller eljest taxerats å orätt ort,

5) om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

6) om han, tUl följd av underlåtenhet att avgiva deklaration eller annan uppgift eller på gmnd av felaktighet i deklaration eller i annan uppgift från honom eUer i kontrolluppgift eller i handling som legat tUl gmnd för sådan deklaration eller uppgift, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar mot hans inkomst eller förmögenhet,

7) om han eljest kan åberopa 7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort omständighet eller bevis som bort föranleda väsentUgt lägre taxering, föranleda väsentligt lägre taxering

eller väsentligt lägre skatt på gmnd av taxeringen,

8) om han icke erhåUit sådan avräkning av utländsk skatt, som han
är berättigad till enligt överenskommelse med främmande stat.

I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan

Prop. 1972:15 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ej tagas upp tUl prövning, med mindre den kan grundas på omständighet eUer bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig taxering.

Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem år efter taxeringsåret.

105 § 1 mom. Finner kammarrätt eller regeringsrätten vid prövnuig av besvär, att taxering verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt ort eller ej skett till riktigt belopp, må rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Skattskyldigs hela taxering må dock icke höjas utöver vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvären. Ändras taxering av kammarrätten eller regeringsrätten därför att inkomst eller utgift bör hänföras till annat beskattningsår än det som taxeringen avser, må härav föranledd ändring vidtagas i den skattskyldiges taxering för det förstnämnda beskattningsåret. Om någon av kammarrätten eller regeringsrätten befrias från taxering därför att annan person i stället bort taxeras, må rätten överflytta taxeringen på denne.

Äro makar var för sig taxerade, Kammarrätt eller regeringsrät-

äger kammarrätt eller regerings- ten äger vid ändring i skattskyldigs
rätten vid ändring i den enes taxe- taxering besluta om härav påkal-
ring vidtaga härav påkallad rättel- lad rättelse i taxering, som avser
se i den andres taxering, såvitt an- den skattskyldiges make eller med
går tUlämpning av 46 § 3 mom. el- make vid taxeringen jämställd
ler 52 § 1 mom. kommunalskatte- skattskyldig, såvitt angår tUIämp-
lagen, 11 § 1 mom. förordningen ning av 46 § 3 mom., 48 § 2 mom.
om statlig inkomstskatt eller 12 § eller 52 § 1 mom. kommunalskat-
1 mom. förordningen om statlig telagen, 11 § 1 mom. förordningen
förmögenhetsskatt. om statlig inkomstskatt eller 12 §

1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt eller avser förutsättning för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen.

Hava besvär anförts hos kammarrätten eller regeringsrätten rörande taxering, som åsätts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidigare befriats från att erlägga skatt på gmnd av taxeringen, skall vid ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skattebefrielse i erforderlig mån ändras.

Vidtager kammarrätt eller regeringsrätten sådan ändring i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt inom viss kommim att avdrag enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen eUer kommunalt gmndavdrag icke vidare kan helt utnyttjas inom samma kommun, skall, ändå att yrkande därom icke framställts, sådan ändring vidtagas i taxering inom annan kommun som kan föranledas av bestämmelserna i 46 § 4 mom. eller 50 § 3 mom. andra stycket nämnda lag.

Föreslagen lydelse 114 §

anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall åsättas och kan på gmnd av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till gmnd för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas med tUlämpning av 21 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tUlämpning, om skattskyldig, ehum uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Nuvarande lydelse

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eUer har eljest meddelandet föranlett att den skattskyldige icke blivit taxerad eller att han blivit för lågt taxerad till kommunal inkomstskatt inom vederbörande kommun eller till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall han eftertaxeras för vad som genom berörda förfarande förut undgått taxering. Eftertaxering må dock ej åsättas, om vad som undgått taxering är att

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid hans taxering, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att skatt enligt uppbördsförordningen (1953: 272) på grund av taxeringen påförts den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person med för lågt belopp, skall rättelse ske genom eftertaxering. Eftertaxering må dock ej åsättas, om den skatt som icke påförts är att anse såsom ringa.

Fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c § prövas av den lokala skattemyndigheten, såvitt gäller taxeringsnämndens beslut.

Fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c § prövas, såvitt gäller taxeringsnämndens beslut, av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där beskattningsorten är belägen. I fall som avses i 24 § 2 mom. prövas dock fråga om sådan avgift av den lokala skattemyndighet som länsstyrelsen be stämmer.

Lokal skattemyndighet skall pröva fråga om avgift före den 1 oktober taxeringsåret. I särskilda fall må beslut fattas senare, dock ej efter den 15 december taxeringsåret.

Innan beslut fattas om påföring av avgift, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter häremot. Om så finnes påkallat, må yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande.

Har rättelse enligt 72 a § beslutats, skall den lokala skattemyndigheten utan hinder av andra stycket besluta om härav föranledd avgift eller ändring av beslut om avgift.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestäm-

Prop. 1972:15 33

Utdrag av protokollet över flnansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28 januari 1972.

Närvarande: ministem för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om debitering i hemortskommun av all skatt enligt uppbördsförordningen, m. m. och anför.

Inledning

Den reform av inkomstbeskattningen för fysiska personer som trädde i kraft den 1 januari 1971 medförde bl. a. två nyheter i debiteringsavseende, nämligen dels skattereduktion för skattskyldig i vissa fall, dels tillämpning ex officio av reglerna om begränsning av skatt.

De nya debiteringsrutinerna skulle avsevärt underlättas, om debitering av skatt för fysiska personer skedde hos en enda lokal skattemyndighet, vilket f. n. inte alltid är fallet. Riksskatteverket har i en promemoria lagt fram förslag bl. a. om debitering av skatt i hemortskommun även för inkomst m. m. som taxeras i annan kommun. Av lagförslagen i promemorian torde förslaget till lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272) (UF) få fogas tUI statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Remissyttranden över promemorian har avgetts av riksförsäkringsverket, statens personalpensionsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Gotlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län. Kommunernas pensionsanstalt. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Föreningen Sveriges fögderichefer. Flertalet av länsstyrelserna har bifogat yttranden från lokala skattemyndigheter. Länsstyrelsen i Stockholms län har dessutom bifogat yttranden från två kronofogdemyndigheter.

I samband med de ändringar, som således nu aktualiseras i uppbördsförfarandet, bör tas upp även vissa andra frågor som rör uppbörden och längdföringen. Samtidigt bör behandlas bl. a. frågan om utdebiteringssatsen i det gemensamma distriktet samt vissa frågor om sjömansskatt och om restavgift beträffande mervärdeskatt.

3 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 15

Prop. 1972:15 34

Gällande bestämmelser

Debitering av skatt enligt uppbördsförordningen, m. m.

Lokal skattemyndighet bar att ange hur preliminär A-skatt skall beräknas för den som har att erlägga sådan skatt i kommun inom myndighetens tjänstgöringsområde. Motsvarande regler gäller för lokal skattemyndighets befogenhet såväl att debitera preUminär B-skatt, slutUg, kvarstående och tiUkommande skatt som att utfärda debetsedel på skatt av nämnda slag (22 § UF). Vilken myndighet som har att fullgöra nämnda åligganden för viss skattskyldig sammanhänger alltså med i vUken kommun den skattskyldige har att utgöra skatten.

Preliminär A-skatt — som erläggs genom avdrag från lön m. fl. kontanta förmåner — utgörs i den skattskyldiges hemortskommun (3 § 2 mom. 1). Preliminär B-skatt erläggs av den skattskyldige själv enligt debitering. B-skatt erläggs i hemortskommunen av skattskyldig som inte skall erlägga A-skatt och utgår alltså i sådant fall i stället för A-skatten. För inkomst av fastighet, rörelse m. m. i annan kommun än hemortskommunen erläggs preliminär B-skatt i den kommun där inkomsten av förvärvskällan skall beskattas (3 § 2 mom. 2).

Bestämmelserna om erläggande av preUminär skatt är i princip utformade så, att sådan skatt erläggs i kommun där den skattskyldige enUgt skatteförfattningarna skall beskattas för motsvarande inkomster (beskattningsorten).

Bestämmelser om beskattningsort finns i 14 § förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (SI) och i 14 § förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt (SF). Beträffande statlig inkomstskatt taxeras skattskyldig i hemortskommunen. Saknas hemortskommun sker taxeringen i Stockholm. Motsvarande gäller förmögenhetsskatten.

Med hemortskommun förstås den kommun där den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för året näst före taxeringsåret, 66 § kommunalskattelagen (1928: 370) (KL). För den, som varit bosatt här i landet men inte varit mantalsskrivningsskyldig, liksom för dödsbo gäller särskilda regler. Ytterligare föreskrifter om hemortskommun finns i anvisningama till paragrafen.

I 56—61 §§ KL finns bestämmelser om beskattningsort för kommunalskatten. Därav framgår bl. a. följande.

Skatt på inkomst av jordbmksfastighet eller av annan fastighet skall utgöras tUl kommun där fastigheten är belägen (56 §). Är fastigheter inom olika kommuner att anse som endast en förvärvskälla, skall den från fastigheterna gemensamt härflutna inkomsten tas tUl beskattning i varje kommun tUl så stor del som kan anses ha influtit inom kommunen (56 §).

Skatt för inkomst av rörelse utgörs till kommun där rörelsen utövats

Prop. 1972:15 35

från fast driftställe (57 § 1 mom.). Har inte fast driftställe begagnats, utgörs skatten för fysisk person i hemortskommunen, såvitt avser inkomst som förvärvats under tid då den skattskyldige varit bosatt i landet, och i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål, såvitt avser inkomst som förvärvats under tid då den skattskyldige inte varit bosatt här (57 § 1 mom.). Inkomst genom icke yrkesmässig avyttring av fastighet som är belägen här i landet beskattas i den kommun där fastigheten är belägen (59 § 2 mom.).

Skatt för inkomst av tjänst eller av annan tillfällig förvärvsverksamhet än icke yrkesmässig avyttring av fastighet liksom skatt för inkomst av kapital utgörs i hemortskommunen, om inkomsten förvärvats av fysisk person under tid då han varit bosatt här i landet (59 § 1 mom.). Fysisk persons inkomst av tjänst eller av annan tillfällig förvärvsverksamhet än icke yrkesmässig avyttring av fastighet under tid då han inte varit bosatt här i landet beskattas i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål (59 § 3 mom.).

Räntor på kvarstående och överskjutande skatt

1 vissa fall föreligger skyldighet att erlägga ränta på kvarstående skatt (27 § 3 mom. första stycket UF). Å andra sidan utgår under vissa omständigheter ränta på preliminär skatt som överstiger den slutiiga skatten (överskjutande skatt) (69 § 1 mom.).

Har skattskyldig påförts ränta på kvarstående skatt, kan länsstyrelsen i vissa fall medge räntebefrielse. För makar gäUer särskUda regler om ränlebefrielse (85 § 2 mom.).

Skattereduktion och begränsning av skatt

Skattereduktion medges bl. a. vid debitering av slutlig skatt. Skattereduktionen tiUkommer fr. o. m. år 1972 dels ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst tUl statiig inkomstskatt, med 1 800 kr., dels gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst till statlig inkomstskatt understigande 4 500 kr., med 40 »/o av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten (2 § 4 mom. första stycket UF). För att få åtnjuta skattereduktion helt eller delvis krävs att den skattskyldige och, beträffande gift, även maken varit bosatt här i landet under någon del av beskattningsåret (2 § 4 mom. andra stycket). Uppburen beskattningsbar inkomst enUgt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt (2 § 4 mom. tredje stycket) kan begränsa skattereduktionen.

Skattereduktion sker inte i fråga om tUläggspensionsavgift, arbetsgivaravgift, allmän arbetsgivaravgift, redareavgift och förseningsavgift

Prop. 1972:15 36

enligt 116 c § taxeringsförordningen (1956: 623) samt annuitet på avdikningslän och på förskott för avlösning av frälseränta (2 § 4 mom. tredje stycket).

Reglema om begränsning av skatt finns i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall och innebär bl. a. följande. Begränsningen omfattar statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt och sker vid debitering av slutlig eller tillkommande skatt (1 §). Begränsning får ske för fysisk person som varit bosatt här i landet under någon del av beskattningsåret eller för dödsbo efter den som var bosatt här vid sitt frånfälle (2 § första stycket).

Vid prövning av skattebegränsningen fastställs ett spärrbelopp med hänsyn till den tiU statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för det år vartill skatten hänför sig. Den beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten. Spärrbeloppet utgör 80 o/o av den sålunda framräknade beskattningsbara inkomst som ej överstiger 200 000 kr. och 85 »/o av överskjutande belopp (3 §).

Spärrbeloppet jämförs med sammanlagda beloppet av statUg inkomstskatt, förmögenhetsskatt, aUmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen. I skattebeloppet inräknas även erlagd sjömansskatt. Skattebelopp beräknas vidare som om skattereduktion inte skett (4 §).

Är skattebeloppet högre än spärrbeloppet, nedsätts den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten med överskjutande belopp. Den statiiga förmögenhetsskatten får dock inte bli lägre än skatten på 50 "/o av den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet (5 §). Särskilda bestämmelser gäller i fråga om makar som levt tillsammans under beskattningsåret samt i fall då beskattningsbar förmögenhet fastställs gemensamt för makar eller för föräldrar och barn (6 §).

I motsats till vad som gällt enligt motsvarande äldre bestämmelser, skall de nu berörda reglerna iakttas av lokal skattemyndighet vid debitering utan särskild ansökan härom.

Skattebefrielse för dödsbo, m. m.

Har skattskyldig som varit bosatt här i landet avlidit, kan dödsboet helt eller delvis befrias från skyldighet att erlägga kvarstående och tUlkommande skatt. För befrielse krävs bl. a. att den avlidne efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfäUe varit beroende av honom för sin försörjning och att dödsboet gör framställning om befrielse. Beslut om befrielse meddelas av taxeringsnämnd eller skatterätt (75 § 1 mom. första stycket KL, 15 § 1 mom. första stycket SI, 15 § 1 mom. första stycket SF). Motsvarande bestämmelser finns i fråga om befrielse från folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift.

Prop. 1972:15 37

Promemorian

Gemensam debitering av skatt i oUka kommuner

I promemorian framhålls att vid tillämpning av reglerna om skattereduktion och begränsning av skatt skall beaktas skatt i såväl hemortskommun som i annan kommun, s. k. utbokommun. Alla skatter i utbokommun beaktas emeUertid inte, vilket framgår av följande tablå.

Skatt som debiteras Beaktas vid

i utbokommun skattereduktion begränsningsregeln

Allmän kommimalskatt 1 1

Landstingsmedel 1 1

Skogsvårdsavgift 1 —

Annuitet på avdikningslän — —
Annuitet på förskott för

avlösning av frälseränta — —

I promemorian diskuteras huruvida för reglernas tillämpning sammanföring av skatt i hemortskommun och utbokommun måste ske i fråga om alla skattskyldiga. Begränsningsreglerna gäller för fysisk person som har varit bosatt i Sverige under någon del av beskattningsåret och för inländskt, oskiftat dödsbo. Det är därför till följd av 1970 års skattereform inte nödvändigt att i hemortskommunen sammanföra skatt i såväl hemortskommun som utbokommun för andra än nämnda personer. Det hade enligt promemorian möjligen varit önskvärt att sammanföra skatt även för andra skattskyldiga, men något omedelbart behov härav sägs inte föreligga.

De personer, för vilka sammanföring avses skola ske, har det gemensamt att de upptas i inkomstlängdens A-längd, heter det vidare i promemorian. För att sammanföring skall kunna ske maskinellt behövs ett styrbegrepp, dvs. ett begrepp varigenom skattskyldig kan identifieras i såväl hemortskommunen som i utbokommunen. F. n. finns inte något sådant styrbegrepp. Möjlighet finns dock att på ett ganska enkelt sätt skapa ett styrbegrepp för här aktuella grupper.

Debetsedelsnummer för preliminär och slutlig skatt utgörs för fysisk person i hemortskommunen av länskod och personnummer. För övriga skattskyldiga utgörs debetsedelsnummer av länskod och registreringsnummer, som f. n. är olika för samma skattskyldig i olika kommuner. Det föreligger inte några större svårigheter att för fysisk person registrera personnumret även i utbokommun. Därigenom får man enligt promemorian ett styrbegrepp för denna grupp. För inländskt, oskiftat dödsbo kan identifiering åstadkommas genom att registreringsnumret i hemortskommunen registreras även i utbokommun.

Taxeringsrutinerna behöver enligt promemorian inte bli påverkade av sammanföring vid debitering. Den skattskyldige skall således i vanlig

Prop. 1972:15 38

ordning avge allmän självdeklaration i hemortskommunen och särskild självdeklaration i utbokommunen. Beslut om taxering fattas av taxeringsnämnden i resp. kommun. Besluten bör införas i inkomstlängd för kommunen. Skatten uträknas i debiteringslängden för utbokommunen med anmärkning, att debiteruig sker i namngiven hemortskommun.

Enligt förslaget i promemorian skaU debitering ske i debiteringslängden i hemortskommunen. Den lokala skattemyndigheten i denna kommun utfärdar debetsedel upptagande den debiterade skatten, dvs. skatt i såväl hemortskommun som utbokommun. TUl debetsedeln fogas uppgift om antalet skattekronor och utdebitering i varje kommun. Härigenom kan den skattskyldige kontrollera att debitering skett med rätt belopp.

Kommuns skattefordran hos staten fastställs årligen med ledning av antalet skattekronor och den för året fastställda utdebiteringen. Till följd av att taxeringsrutinerna inte ändras, påverkas ej heller rutinerna för uträkning av kommuns skattefordran hos staten av förslaget om gemensam debitering.

Vid ändring av beslut rörande taxering eller debitering omdebiteras skatten med hänsyn till beslutet. Om sådant beslut avser utbokommun, skall enligt promemorians förslag den lokala skattemyndigheten i utbokommunen få biträda i omdebiteringsarbetet genom att uträkna skatten med ledning av beslutet och därefter underrätta den lokala skattemyndigheten i hemortskommunen, som har att verkställa omdebiteringen.

Särskild beräkningsgrund för preUminär A-skatt, m. m.

I promemorian behandlas ytterUgare en fråga som har nära samband med huvudförslaget, nämligen frågan om särskild beräkningsgrund för preliminär A-skatt.

Enligt principen för källskattesystemet skall skatt erläggas i omedelbar eller nära anslutning till inkomstförvärvet med belopp som kan beräknas motsvara skatten på inkomsten. Bestämmelse härom fuins i 3 § 1 mom. UF.

Det eruiras i promemorian om lokal skattemyndighets möjlighet att för skattskyldig med preliminär A-skatt föreskriva särskild beräkningsgrund, om preliminärskatten annars skulle bli för låg. Lokal skattemyndighet får nämligen föreskriva särskild beräkningsgrund för sådan skattskyldig som har preliminär A-skatt men har inkomst av annat än tjänst eller är skattskyldig för garantibelopp eller förmögenhet när särskUda skäl därtiU föranleder det. Skatten skall därvid beräknas "antingen tiU viss procent av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell å nämnda inkomst ökad med visst belopp eller ock utgå med visst belopp utöver vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst" (3 § 2 mom. 1 fjärde stycket UF).

Prop. 1972:15 39

Skattskyldig som beskattas i utbokommun har f.n. att erlägga preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt i hemortskommunen och preliminär B-skatt i utbokommun. B-skatt som inte uppgår till 300 kr. påförs dock inte.

Avsikten är enligt promemorian att slutiig skatt i hemortskommun och utbokommim skall sammanföras vid debitering av slutlig skatt. Till följd av att preliminär skatt skall motsvara slutlig skatt bör även preliminär skatt sammanföras. För den som f. n. har att erlägga preliminär B-skatt i såväl hemortskommun som utbokommun innebär förslaget att han får endast en debetsedel på preliminär B-skatt, vilken normalt debiteras med samma belopp som senaste slutliga skatt.

Om den skattskyldige f. n. erlägger A-skatt i hemortskommunen och B-skatt i utbokommunen, heter det vidare i promemorian, får ett genomförande av förslaget till följd att B-skatten bortfaller. Om denna skatt varit förhållandevis stor, kan anledning finnas att debitera B-skatt i hemortskommunen, vilken normalt beräknas med ledning av senaste slutliga skatt. Om den skattskyldige även i fortsättningen skall erlägga A-skatt i hemortskommunen, uppkommer frågan om och i så fall hur man skall beakta skatt i utbokommun.

Fråga är nu, anförs det i promemorian, om gällande bestämmelser är tillräckliga för att tUlgodose principen att preliminär skatt skall motsvara slutiig skatt.

Av statistikuppgifter framgår att vid debitering av slutlig skatt enligt 1970 års taxering 1 722 945 A-skattebelalare påfördes kvarstående skatt med 1 659 milj. kr. Härtill kan nämnas att A-skattebetalare gjorde fyllnadsinbetalningar för år 1969 med 752 mUj. kr.

I promemorian framhålls att det genom användning av ADB inom uppbördsväsendet är möjligt att bättre följa upp skattskyldiga som erlägger preliminär skatt med för lågt belopp. Det sägs emellertid inte vara tillräckligt att fånga upp enbart dessa fall. Det krävs också åtgärder av de lokala skattemyndighetema, som har att besluta om preliminärskatteuttag på ett sätt som står i överensstämmelse med käll-skattesystemets princip. Riksskatteverket sägs i promemorian ha för avsikt att för år 1972 intensifiera denna verksamhet.

För att undvika alltför stora kvarskatter föreligger enligt promemorian behov av en ändring i UF såvitt gäller förutsättningarna för att särskUd beräkningsgrund skall kunna beslutas. Det nuvarande villkoret att sådan beräkningsgrund får föreskrivas "då särskilda skäl därtill föranleda" bör enligt promemorian utgå.

Denna ändring sägs ha varit motiverad en längre tid och har inte något direkt samband med förslaget att sammanföra debitering av skatt till hemortskommunen. Det framhålls emellertid i promemorian att om en ändring inte sker, preliminärskatteuppbörden kommer att försämras. Som exempel nämns att A-skattebetalare, som har inkomst av hyresfas-

Prop. 1972:15 40

tighet i utbokommun, f. n. erlägger preliminär B-skatt i utbokommunen under förutsättning att B-skatten uppgår tUl minst 300 kr. Om sammanföring av debiteringen sker, bortfaller preliminärskatten i utbokommunen. I stället bör en uppföljning av preliminärskatten i hemortskommunen ske på sätt angetts i det föregående för undvikande av alltför stor kvarstående skatt.

Skattebefrielse för dödsbo

Befrielse från erläggande av kvarstående eller tUlkommande skatt kan, som framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser, medges dödsbo i vissa faU. Beslut meddelas f. n. av taxeringsnämnd eller skatterätt. Om skatt påförts i såväl hemortskommun som utbokommun, måste befrielse beslutas av olika nämnder, såvida inte båda kommunerna ligger inom samma län och beslut fattas av skatterätten.

Om endast en debetsedel utfärdas, heter det i promemiorian, synes det naturligt att myndighet i den kommun, där debetsedeln utfärdats, beslutar om dödsbobefrielse. Det torde inte höra till vanligheten att taxeringsnämnd beslutar om sådan befrielse. Med hänsyn härtUl och då det är angeläget med likformig bedömning föreslås att beslut om dödsbobefrielse skall fattas av den skatterätt, som har att pröva besvär om boets taxering till statlig inkomstskatt.

Vissa konsekvenser av förslaget

F. n. räknas ränta på kvarstående skatt och på överskjutande skatt i varje kommun för sig. Den som härigenom påförs kvarskatteränta i en kommun och i annan kommun erlagt för hög preliminär skatt kan efter ansökan befrias helt eller delvis från kvarskatteräntan.

Genom sammanföring av debiteringen kommer slutlig skatt för samtliga kommuner att sammanläggas. Från sammanlagda beloppet avräknas sedan preliminär skatt. Som skillnadspost framkommer kvarstående skatt eller överskjutande preliminär skatt. Också ränta uträknas med ledning av den samlade debiteringen. Ansökan om befrielse frän kvarskatteränta blir enligt promemorian i åtskilliga fall som f. n. föreligger inte aktuella för skattskyldiga, för vilka sammanföring av skattedebiteringen skett.

Det framhålls i promemorian vidare att antalet debetsedlar och inbetalningar minskar genom sammanföring av debiteringar till hemortskommunen. Kvarstående skatt i hemortskommunen erläggs av arbetstagare genoni skatteavdrag. Kvarstående skatt i annan kommun skall f. n. erläggas av den skattskyldige själv. Erfarenheten har visat att många skattskyldiga, som är vana vid att kvarstående skatt erläggs genom skatteavdrag, försummar att inbetala kvarstående skatt som påförts i utbokommun. Antalet restförda poster kvarstående skatt upp-

Prop. 1972:15 41

gick enligt promemorian vid uppbördsterminen i mars 1970 till 288 330 och i maj 1970 tiU 173 727. Det stora skUlnadsbeloppet kan förklaras med att kvarstående skatt, som inte uppgår tiU 200 kr., förfaller till betalning endast under marsterminen. "Sommarstugeskatt" överstiger normalt inte 200 kr. och det är sannolikt att en stor del av skUlnaden mellan restförda poster vid mars- och majterminerna är en följd av obetald "sommarstugeskatt'. Genom sammanföringen torde således antalet restförda poster minska.

Promemorians förslag får vidare till följd att kvarstående skatt för arbetstagare erläggs genom skatteavdrag, och att den skattskyldige således inte själv behöver bevaka förfallotider.

Författningsförslag

Förslagen i promemorian sägs föranleda ändringar i UF, KL, SI, SF, lagen (1962:398) om finansiering av folkpensioneringen och lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Såvitt avser UF hänvisas i fråga om promemorians ändringsförslag till bilagan. De övriga författningsförslagen innebär i sak att prövningen av dödsbos framställning om befrielse att erlägga kvarstående eller tUlkommande skatt i fortsättningen skall ankomma på den skatterätt som har att ta upp besvär över boets taxering till statlig inkomstskatt.

Samtliga bestämmelser föreslås träda i kraft den 1 juli 1972. Äldre bestämmelser avses dock gälla i fråga om preliminär skatt för år 1972 samt i fråga om tUlkommande skatt på grund av beslut om taxering år 1971 eller tidigare år och eftertaxering för år 1971 eller tidigare år liksom annat beslut som påkallar motsvarande debitering av tillkommande skatt.

Remissyttrandena

Gemensam debitering av skatt i olika kommuner

Förslagets utformning och allmänna syfte har genomgående bedömts positivt. Samtliga remissinstanser utom en har tillstyrkt förslaget eller lämnat detta utan erinran.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att förslaget, som tillkommit huvudsakligen för att skapa fömtsättningar för att på rätt sätt iaktta redan gällande bestämmelser om skattereduktion m. m., innebär fördelar även i andra avseenden. Länsstyrelsen nämner bl. a. att stora besparingar kan väntas för dataenheternas del beträffande främst maskinbearbetningarna, som utgör en ansträngd och mycket känslig detalj i länsstyrelsens ADB-mässiga handläggning av uppgifter inom taxerings- och uppbördsväsendet. Vidare framhålls att förslaget på sikt även medför förbättringar för kronofogdemyndighetema och lokala skattemyndig-

Prop. 1972:15 42

heter. Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar att förslaget synes väl underbyggt och att det torde komma att medföra betydande förenklingar i såväl debiteringsarbetet som vid uppbörd av skatt. Likartade uttalanden återfinns bl. a. i yttranden från lokala skattemyndigheter. TCO pekar på förslagets gynnsamma konsekvenser för berörda enskilda skattebetalare och uppbördsmyndigheter.

Endast en remissinstans har, som nyss nämnts, tagit avstånd från förslaget. SAF har inte funnit motiven för införande av en gemensam skattsedel bärande. De åsyftade och i och för sig eftersträvansvärda effekterna sägs kunna uppnås på annat sätt.

Invändningar har i övrigt rests mot enskUda punkter i förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län, som även överlämnat yttranden från lokala skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter i länet, nämner att dessa uttryckt farhågor för svårigheter i samband med förslagets praktiska genomförande. Länsstyrelsen förutsätter dock att man med hjälp av ADB-systemen kommer att kunna underlätta arbetet för berörda myndigheter.

Länsstyrelserna i Kalmar och Hallands län framhåller att åtminstone under övergångsskedet genomförande av förslaget kommer att öka arbetsbelastningen för de lokala skattemyndigheterna. Lokala skattemyndigheten i Danderyd anser att debiteringen av slutlig skatt inte torde medföra ett alltför betungande merarbete för lokal skattemyndighet men att omdebiteringsmtinen kan — åtminstone övergångsvis — bli mer ohanterlig. Föreningen Sveriges fögderichefer framhåller allmänt att för att det nya systemet skall fungera riktigt krävs en fullständig utredning, som ofta blir så tidsödande att lokal skattemyndighet under nuvarande arbetsförhållanden knappast kan genomföra den i tid. Likartade uttalanden återfinns i flera yttranden från lokala skattemyndigheter.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller att det i åtskilliga fall kan kirävas en betydande arbetsinsats i fögderier med utboregistrering för identifiering av dödsbons registrering i hemortskommunen. Liknande påpekanden har gjorts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Även lokala skattemyndigheten i Norrtälje har särskUt pekat på att arbetet kommer att öka i fögderier med stor utboregistrering. De praktiska konsekvensema blir än mer framträdande där rörligheten i fastighetsbeståndet på grund av exploatering eller livlig handel är särskUt stor.

Länsstyrelsen i Stockholms län nämner att för kronofogdemyndigheternas del arbetsuppgifter kommer att överföras från myndigheter med stora fritidsområden till myndigheter i främst tätorts- och storstadsregionerna. Även fältassistentorganisationen inom de olika myndigheterna berörs. Länsstyrelsen anser att en översyn av personaltUlgång och resur-

Prop. 1972:15 43

ser i övrigt bör ske snarast som ett led i strävan att säkerställa genomförandet.

Synpunkter har också framförts på detaljer i förslaget.

Lokala skattemyndigheten i Umeå påpekar att i fråga om utbotaxe-ring inom samma fögderi inget sagts om att sammanföring av skatt skall ske. Om debitering genom sammanföring inte kan ske, borde rättelse kunna vidtas som vid feldebitering.

Länsstyrelsen i Gotlands län tar upp den föreslagna ändringen av 2 § 3 mom. UF, som enligt förslaget betingats av att den som påförs tiUäggspensionsavgift får endast en debetsedel på slutlig skatt, även om han taxerats på flera orter. Ett förtydligande av lagtexten är nödvändigt, om det är avsett att jämväl sådan utboskatt skall i första hand anses utgöra betalning av tUläggspensionsavgift. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att den som inte tillhör svenska kyrkan åtnjuter viss lindring utan särskild ansökan. Den förenkligen föreslås att ansökningsförfarandet slopas även beträffande utbodebite-ring.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller ytterligare att under en övergångstid — i vart fall vad gäller slutlig skatt enligt 1972 års taxering — många skattskyldiga sannolikt inte kommer att ha tillräcklig kännedom om det nya samordningssystemet när fyllnadsinbetalning av preliminärskatt för år 1971 sker. För dessa skattskyldiga kan en ej medräknad obetydlig skatt för exempelvis en sommarstuga i utbokommun medföra kvarskatteränta. I dessa fall kan det bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna i 85 § 2 mom. om befrielse från sådan ränta. Det torde böra övervägas att utfärda anvisningar för tiUämpningen av nämnda bestämmelser.

Kvarskatteräntan har även berörts av lokala skattemyndigheten i Södertälje som för 1972 års taxering efterlyser sådana övergångsbestämmelser att skattskyldig med förvärvskällor i flera kommuner inte kommer i sämre läge än f. n. beträffande kvarskatteränta. Önskemål om särskilda övergångsbestämmelser har även framförts av lokala skattemyndigheten i Kungsbacka och Föreningen Sveriges fögderichefer.

SAF slutligen, som motsatt sig promemorians förslag i dess helhet, motsätter sig också att arbetsgivarna engageras till att medverka i en vidgad uppbörd av arbetstagares preliminära och restförda skatter. De åsyftade effektema i förslaget kan enligt SAF uppnås på andra sätt.

Särskild beräkningsgrund för preUminär A-skatt

Promemorians förslag om ändring i 3 § 2 mom. UF, som innebär att lokal skattemyndighet får större möjUgheter att föreskriva särskild beräkningsgrand för preliminär A-skatt, har i allmänhet mottagits positivt.

Länsstyrelsen i Västerbottens län understryker vikten av upprätthål-

Prop. 1972:15 44

lande av principen att den preliminära skatten skaU motsvara den slutliga. En uppföljning av preUminär skatt i hemortskommunen bör därför ske i enlighet med förslaget.

EmeUertid har många ställt sig ganska skeptiska beträffande möjligheterna att i praktiken nå mer påtagliga resultat av förslaget. Genomgående framhålls från lokala skattemyndigheter de hittUlsvarande och dåliga erfarenheterna av den nuvarande bestämmelsen. I praktiken bUr uppgiften både tidsödande och personalkrävande. Kommunernas pensionsanstalt framhåller att administrativa olägenheter kan uppstå, om de lokala skattemyndighetema i ett större antal fall skulle komma att föreskriva särskUda beräkningsgmnder för preliminärskatteuttag. Dessa olägenheter skulle i så fall komma att drabba inte bara pensionsanstalten utan även våra andra stora löne- och pensionsutbetalare, varför en samordning är nödvändig. Även statens personalpensionsverk har berört denna fråga och framhåUit att förslaget torde innebära en viss ökning av antalet fall med särskild beräkningsgrand. UtförUg uppgift om beräkningsgmnden bör därför erhållas från centrala förfrågningsregistret, varifrån verket hämtar övriga uppgifter för skatteavdrag. SAF anser att de föreslagna ändringama i UF i vissa delar är onödigt långt drivna och därigenom lämnar oroväckande stort utrymme för lokala skattemyndigheter att godtyckUgt föreskriva om särskild beräkningsgrand för skatteavdrag. Med den föreslagna lydelsen av 3 § UF föreUgger inte heller någon som helst garanti för att arbetsgivarna inte kan komma att få en väsentligt ökad arbetsbörda i hanteringen av de anställdas skatter. Risk föreligger för ett ökat antal svårbemästrade jämkningsfall — t. ex. då extrainkomster upphör eller uppbärs endast i slutet av året.

Övriga synpunkter

I några yttranden har slutligen önskemål framförts om ändringar utöver förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att värdet av det framlagda förslaget bättre skulle kunna tillvaratas om samtidigt i TF intogs regler om skyldighet för överlåtare av en förvärvskälla att till lokal skattemyndighet lämna erforderliga uppgifter om förvärvaren. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län ifrågasätter om inte samdebiteringsbestämmelser borde övervägas även beträffande aktiebolag och föreningar. Förstnämnda länsstyrelse ifrågasätter även om inte den föreslagna ränteberäkningen skulle kunna ske på samma sätt för äkta makar, vUka taxeras enligt de för gift skattskyldig gäUande bestämmelserna.

Prop. 1972:15 45

Departementschefen

Gemensam debitering av skatt i olika kommuner

Allmänna synpunkter. Som framgår av redogörelsen i det föregående sker taxering till statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt i hemortskommunen. Även taxering till kommunal inkomstskatt sker i praktiken oftast i den skattskyldiges hemortskommun. I fråga om vissa förvärvskällor kan dock kommunalskatt komma att utgöras till s. k. utbokommun, dvs. annan kommun än hemortskommunen. Detta gäller bl. a. inkomst av fastighet och rörelse som utövas från fast driftställe. Sådan inkomst skall beskattas där fastigheten är belägen resp. rörelsen bedrivits. Även realisationsvinst vid försäljning av fastighet och garanti-belopp för fastighet tas till beskattning där fastigheten är belägen.

Uppbörd av skatt sker enligt reglerna i uppbördsförordningen (1953: 272) (UF) och uppbördskungörelsen (1967: 626). I organisatoriskt hänseende gäller att landet är uppdelat i fögderier, som utgör de lokala skattemyndigheternas tjänstgöringsområden.

Det åligger lokal skattemyndighet att ange hur preliminär A-skatt skall beräknas för den som för inkomståret har att erlägga sådan skatt inom myndighetens tjänstgöringsområde. Sådan myndighet skall också debitera preliminär B-skatt samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt för den som har att utgöra sådan skatt inom tjänstgöringsområdet. Den lokala skattemyndigheten utfärdar vidare debetsedel för envar skattskyldig inom fögderiet. SärskUd debetsedel utfärdas därvid för preliminär skatt, för slutlig skatt och för tUlkommande skatt.

Den nuvarande ordningen inom uppbördsväsendet innebär således i princip att debitering av skatt sker inom det fögderi där beskattningsorten är belägen. För skattskyldig som har att utgöra skatt i flera kommuner betyder detta att debitering sker på mer än ett ställe.

Den skattereform på inkomstskattens område som började tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1971 har medfört två nyheter i debiteringsavseende, nämligen skattereduktion och tUlämpning ex officio av reglerna om begränsning av skatt. För innebörden av dessa två nyheter i debiteringsavseende har redogjorts i det föregående.

I syfte att möjliggöra tiUämpningen av reglema om skattereduktion och skattebegränsiUng har riksskatteverket i en promemoria föreslagit nya debiteringsmtiner för fysiska personer och oskiftade dödsbon. Förslaget innebär att all skattedebitering skall ske i hemortskommunen. Endast i vissa undantagsfall behålls enligt förslaget möjligheten till debitering i annan beskattningsort än i hemortskommunen.

Promemorieförslaget har mottagits välvUligt av remissinstanserna. Endast SAF har avstyrkt det, huvudsakligen därför att det sägs medföra merarbete för arbetsgivarna vid deras medverkan i skatteuppbörden.

Prop. 1972:15 46

Några länsstyrelser och Föreningen Sveriges fögderichefer har gjort gällande att förslaget, om det genomförs, kommer att leda till ökad arbetsbelastning för de lokala skattemyndighetema.

Tillämpningen av reglema om skattereduktion och begränsning av skatt för vissa skattskyldiga förutsätter att den sammanlagda skattedebiteringen för sådan skattskyldig kan överblickas. Förslaget innebär i detta hänseende en god lösning. Det förfarande som föreslagits i promemorian underlättas genom möjligheterna att utnyttja ADB-tekniken. För skattskyldig med inkomster i flera kommuner blir det fördelar bl. a. genom att antalet debetsedlar nedbringas och genom att han slipper ansöka om befrielse från ränta i de fall kvarskatt och överskjutande preliminär skatt uppkommer samtidigt vid debiteringar i olika kommuner. Vidare finns anledning anta att antalet restföringar skall minska genom en nedgång av antalet fall av utebliven inbetalning av s. k. sommarstugeskatt. Det torde å andra sidan inte kunna bestridas att förslaget kommer att medföra merarbete i vissa avseenden för en del lokala skattemyndigheter. Av allt att döma synes det dock snarare vara fråga om en förskjutning av arbetsuppgifter från vissa myndigheter till andra myndigheter än en ökad arbetsbelastning över hela fältet. Dessutom synes ökningen av arbetsuppgifter vara av övergående natur. Genom de nya rutinema kan skapas ett sambandssystem som när det väl är genomfört kommer att leda till avsevärda rationaliseringsvinster. Jag biträder således i princip promemorieförslaget.

I det följande kommer jag att behandla vissa detaljfrågor. Dessförinnan vUI jag emellertid i korthet nämna ett önskemål som framställts av länsstyrelsen i Göteborg, nämligen att samdebitering bör genomföras även i fråga om aktiebolag och föreningar. Frågan har berörts i promemorian men avvisats där med motiveringen att något omedelbart behov inte föreligger för en sådan ordning. Med hänsyn härtill och då frågan f. n. inte är tUlräckligt belyst finner jag inte skäl att ta upp den vidare i detta sammanhang.

Närmare om förfarandet. Promemorieförslaget innebär att de uppgifter som nu faller på lokal skattemyndighet i fråga om den som har att erlägga skatt i kommun inom myndighetens tjänstgöringsområde — härmed avses skyldigheten att ange hur preliminär A-skatt skall beräknas, skyldigheten att debitera preliminär, slutlig, kvarstående och tUlkommande skatt samt skyldigheten att utfärda debetsedel — i princip skall falla på den lokala skattemyndighet inom vars fögderi hemortskommunen är belägen. Beslut om taxering skall fortfarande fattas av taxeringsnämnden i resp. kommun och införas i taxeringslängd för kommunen. Skatten uträknas i debiteringslängden för utbokommunen med anmärkning att debitering sker i angiven hemortskommun. Det bör påpekas i sammanhanget att även taxeringslängd förs av lokal skattemyndighet.

Prop. 1972:15 47

De rutiner som skall följas om förslaget genomförs kan i stort sett regleras av Kungl. Maj:t i administrativ ordning och genom kompletterande anvisningar av riksskatteverket. Här inskränker jag mig till att beröra frågor av principiell natur. Den lokala skattemyndighet i det fögderi där taxering skett skall fortfarande svara för förandet av taxeringslängden, Uksom för eventuell rättelse av den. Vissa uppgifter, som t. ex. påföring av skattetUlägg och förseningsavgift enligt 116 e § taxeringsförordningen (1956: 623) (TF) skall enligt förslaget aUtjämt ligga hos den lokala skattemyndigheten i beskattningsorten. Uppgiften att debitera skatten, att ange beräkningsgrund för preUminär A-skatt, att debitera preUminär B-skatt samt slutiig, kvarstående och tillkommande skatt liksom att utfärda debetsedel faller däremot på den lokala skattemyndigheten i hemortskommunen. För vissa fall har i promemorian emeUertid förutsatts att debitering skall ske i annan kommun än hemortskommun. Det gäller här fall när hemortskommunen är okänd eller när annars särskilda skäl föreligger. För särskUda kategorier skattskyldiga — bl. a. vissa i utlandet bosatta — saknas hemortskommun. Även här skall skatt debiteras i den kommun till vilken skatten skall utgöras.

Den lokala skattemyndighet som svarar för debiteringen tUlämpar också reglerna om skattereduktion, begränsning av skatt samt ränta på kvarstående skatt och på överskjutande preliminär skatt. Beträffande reglerna om skattereduktion och om ränta återkommer jag i det följande.

Beslut om jämkning och anstånd med inbetalning av skatt meddelas enUgt gäUande bestämmelser av den lokala skattemyndighet som utfärdat debetsedel för det inkomstår anståndet eller jämkningen avser. I detta hänseende blir det således en faktisk förändring eftersom debetsedeln skall utfärdas av den lokala skattemyndigheten i hemortskommunen även när beskattningsorten är en annan.

Vid ändring av beslut om taxering eller debitering omdebiteras skatten med hänsyn tUl beslutet. Om sådant beslut avser skatt i utbokommun, skall enligt förslaget den lokala skattemyndigheten i utbokommunen biträda i omdebiteringsarbetet genom att uträkna skatten med ledning av beslutet och därefter underrätta den lokala skattemyndigheten i hemortskommunen, som har att verkställa omdebiteringen.

Såvitt avser fullföljd av talan mot debitering sker inga principiella förändringar. Talan förs således mot lokal skattemyndighets beslut hos länsskatterätten eller länsstyrelsen i det län där den lokala skattemyndigheten är belägen.

Kommuns skattefordran hos staten fastställs årligen med ledning av antalet skattekronor och den för året fastställda utdebiteringen. Antalet skattekronor bestäms med ledning av taxeringen. Till följd av att taxeringsrutinerna inte ändras genom förslaget, påverkas inte heller rutinerna för uträkning av kommuns skattefordran hos staten.

Prop. 1972:15 48

Räntefrågor. F. n. räknas ränta på kvarstående skatt och på överskjutande preliminär skatt i varje kommun för sig. Den som härigenom påförs kvarskatteränta i en kommun och i annan kommun erlagt för hög preliminär skatt kan efter ansökan befrias helt eller delvis från kvarskatteräntan. Genom sammanföring av debiteringen uträknas slutlig skatt för samtliga kommuner, varifrån avräknas den preliminärskatt som erlagts. Som skillnadspost framkommer kvarstående skatt eller överskjutande preliminär skatt. Ränta kan på grund av den föreslagna ordningen uträknas med ledning av den samlade debiteringen. Den skattskyldige behöver således inte ansöka om befrielse från kvarskatteränta när sammanföring skett. Detta måste emellertid fortfarande kunna ske när undantagsregeln tiUämpas, dvs. när skatt debiteras i beskattningsort som inte är hemortskommun.

En remissinstans har i sammanhanget tagit upp frågan om gemensam ränteberäkning ex officio även såvitt gäller makar, som taxeras enUgt de bestämmelser som gäller för gift skattskyldig. F. n. gäller att om någon av makar, som taxerats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, har att erlägga ränta på kvarstående skatt och sådan ränta inte skulle ha påförts i fall ränteberäkningen gjorts för makarna gemensamt, befrielse kan meddelas från erläggande av räntan helt eller delvis. Sådan befrielse meddelas av länsstyrelsen efter ansökan.

Frågan om beaktande ex officio av gemensam ränteberäkning för makar har tidigare varit uppe tiU diskussion. Regeln om möjlighet att i fall av samtaxering få gemensam ränteberäkning härstammar från det tidigare gällande skattesystemet där sambeskattning av äkta makar var en huvudprincip. I det nya skattesystem som tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1971 är emeUertid principen den att makar beskattas var för sig. Visserligen förekommer fortfarande regler som tar sikte särskUt på sammanlevande makar och likställda. Men i allt väsentligt är inkomstbeskattningen en individuell beskattning. Skälet för en särskUd behandling såvitt avser ränteberäkning när det är fråga om makar och likställda har således minskat avsevärt i styrka. Frågan om ränteberäkning vid redovisning och inbetalning av skatt prövas f. n. av utredningen (Fi 1970: 69) om företagens uppgiftsplikt. Jag är f. n. inte beredd att föreslå ändring i reglerna om särskild ränteberäkning för makar.

Särskild beräkningsgrund för preUminär A-skatt

Enligt 3 § 1 mom. UF skall skattskyldig i kommun där han kan antas bli påförd slutlig skatt på gmnd av den årliga taxeringen året näst efter inkomståret utgöra preliminär skatt med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutUga skatten. För inkomst av tjänst m. m. uttas preliminär A-skatt, som erläggs genom att arbetsgivaren

Prop. 1972:15 49

gör avdrag på den skattskyldiges lön. Avdraget sker i regel enligt skattetabeller som upprättas av riksskatteverket för varje år. Om skatteavdrag enligt skattetabell skulle bli för lågt, får emellertid lokal skattemyndighet, då särskilda skäl därtill föranleder, föreskriva särskild beräkningsgrund.

I promemorian har — i samband med förslaget om debitering av all skatt för fysisk person och dödsbo i hemortskommunen — tagits upp frågan om rätt för lokal skattemyndighet att föreskriva särskild beräkningsgrund i fråga om preliminär A-skatt. Enligt förslag i promemorian bör lokal skattemyndighet få föreskriva särskilda beräkningsgrunder även när särskilda skäl inte föreligger. Bakgrunden till detta förslag har redovisats i det föregående.

Remissinstanserna har framfört olika synpunkter på den nu aktuella frågan. Ä ena sidan framhålls att principen om överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten bör upprätthållas så långt det är möjligt. Å andra sidan saknas inte uttryck för farhågor att administrativa olägenheter och ökat besvär för arbetsgivaren kan uppstå, om skattetabellerna frångås i större utsträckning än nu är fallet.

För egen del vill jag hänvisa till att vårt uppbördssystem har som huvudprincip att skatt skall inlevereras i så nära anslutning som möjligt till förvärvet av inkomsten och att den preliminära skatten skall till sin storlek så nära som möjligt motsvara den slutliga skatten för motsvarande period. I och för sig är varken den skattskyldige eller det allmänna betjänta av att betalning av skatt skjuts upp till kvarskatteter-minerna.

A andra sidan måste man vara medveten om att ett frångående av källskattetabellerna för preliminär skatt för med sig merarbete för såväl uppbördsmyndigheterna som arbetsgivarna. Man måste här väga fördelarna med ett uppbördssystem som utesluter att kvarstående skatt även till små belopp uppstår mot det merarbete en sådan ambitionsnivå skulle kräva. Man måste också hålla i minnet att den skattskyldige har möjUghet att själv förhindra att kvarstående skatt uppkommer genom att antingen begära förhöjt skatteavdrag hos arbetsgivaren eller göra fyllnadsinbetalning av preliminär skatt före den 30 april året efter inkomståret.

Mina överväganden har fört fram till att jag anser den nuvarande möjligheten för lokal skattemyndighet att bestämma särskild beräkningsgrund för preliminär A-skatt vara tillfyllest även för det nya läge som uppstår, om gemensam debitering genomförs. Det bör alltså enligt min mening även i fortsättningen krävas särskilda skäl för att bestämma sådan beräkningsgrund. Vid tillämpningen av den nuvarande bestämmelsen måste givetvis hänsyn tas till att preliminär debetsedel på B-skatt normalt inte kommer att utfärdas i utbokommun. Det bör emellertid för bestämning av särskild beräkningsgrund fordras att den

4 Rikidagen 1972. 1 saml. Nr 15

Prop. 1972:15 50

skatt som tillkommer på grund av taxering i utbokommun inte är helt bagateUartad. Härvid kan nuvarande gräns för debitering av preliminär B-skatt i utbokommun, som går vid beräknad slutiig skatt om 300 kronor, tjäna tUl ledning. I vissa fall, kanske särskilt pensionsfallen, kan naturligtvis anledning finnas att gå under denna gräns. Det ankommer på riksskatteverket att meddela anvisningar i ämnet.

Jag vill i sammanhanget beröra en fråga som har betydelse såväl i nu aktuellt hänseende som beträffande uppbördssystemet i stort. Jag avser det förhållandet att skatteavdragen enligt källskattetabellerna f. n. beräknas med hänsyn till skatten på det belopp som utgör övre gränsen för uttagsskiktet. Följden härav blir överuttag särskilt på löner som ligger vid skiktets nedre gräns. Förhållandet har utsatts för kritik men å andra sidan godtagits av riksdagen som allmän princip (se t. ex. prop. 1964: 18 s. 12, BeU 10, rskr 118). Emellertid kommer saken i viss mån i ett nytt läge genom att avdrag inte längre får göras för kommunalskatt vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Så länge så var fallet motverkades överuttag genom att de kommunalskatteavdrag som man räknat med vid utformningen av källskattetabellerna oftast var högre än avdragen vid taxeringen, beroende på löneutvecklingen och förändringarna i de kommunala utdebiteringarna.

Det bör enligt min mening finnas skäl att överväga ändrade principer för källskattetabellerna, om det nuvarande överuttaget kommer att slå igenom i ökning av den överskjutande skatten. Riksskatteverket bör uppmärksamma utvecklingen på området och bör ha frihet att ändra grunderna för beräkning av källskatteuttagen, om därmed kan uppnås en mer avsevärd minskning av den överskjutande skatten för de skattskyldiga.

Skattebefrielse för dödsbo

Som framgår av redogörelsen för gäUande bestämmelser kan dödsbo i vissa fall medges befrielse från skyldighet att erlägga kvarstående eller tillkommande skatt. Befrielse meddelas av taxeringsnämnd eller skatterätt.

I promemorian har föreslagits att befrielsen bör få meddelas enbart av skatterätt. Skälen är att befrielse bör medges av myndighet för kommun där debetsedeln utfärdas och önskemålet om likformighet. Vid remissbehandlingen har det nu aktueUa förslaget lämnats utan erinran. Jag föreslår att det genomförs.

Frågor om skattereduktionen, m. m.

Skattereduktion åtnjuts, som framgår av den tidigare redogörelsen, av ogift skattskyldig som har hemmavarande barn under 18 år och gift skattskyldig vars make saknar till statlig inkomstskatt taxerad inkomst

Prop. 1972:15 51

eller har sådan inkomst understigande 4 500 kr. Skattereduktionen uppgår för den ogifte och den vars make saknar inkomst till 1 800 kr. och för den vars make har inkomst understigande 4 500 kr. till 40 »/o av skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Skattereduktion medges bl. a. vid debitering av slutiig skatt och sker på summan av samtliga av de skatte- och avgiftsposter som enligt UF ingår i den slutliga skatten utom tUläggspensionsavgift, arbetsgivaravgift, allmän arbetsgivaravgift, redareavgift, annuitet på avdikningslän och på förskott för avlösning av frälseränta samt förseningsavgift.

I samband med uppläggandet av debiteringsmtinerna för skattereduktionen har uppmärksammats vissa smärre problem som bör anmälas i detta sammanhang.

Sålunda kan tänkas faU där båda makarna har en till statiig inkomstskatt taxerad inkomst som understiger 4 500 kr. I förtydligande syfte bör i författningstexten föreskrivas att skattereduktionen då skall åtnjutas av den make som har den högsta taxerade inkomsten. Skulle denna vara lika för båda makama bör, som fallet nu är i fråga om förvärvsavdragen, åldern få bli utslagsgivande.

Vidare får enligt de nu gäUande reglema skattereduktion ske även i fråga om förmögenhetsskatt. Sådan skattereduktion kan komma att åtnjutas i enstaka fall, nämligen av den som har förmögenhet men mycket låg inkomst. Förmögenhetsskatten begränsas i princip genom särskilda regler om begränsning av skatt. Skattereduktionen syftar inte till ytterligare lättnader i förmögenhetsbeskattningen utan infördes som ett led i en omläggning av inkomstbeskattningen. Det är därför principiellt sett inte riktigt att tillåta reduktion av förmögenhetsskatt. Administrativa olägenheter att avskilja förmögenhetsskatten i reduktionsförfarandet föreligger inte.

Skattereduktion utgör ett led vid debitering av slutiig skatt. De materiella reglema har därför fått sin plats i UF och tillämpas av lokal skattemyndighet. Vissa av de förutsättningar som lokal skattemyndighet därvid har att pröva är emellertid att se som taxeringsavgöranden. Innebörden härav är att lokal skattemyndighet inte har att göra en egen prövning utan skall utgå från vad taxeringsnämnden beslutat i frågan. Hit hör t. ex. frågan huravida makar levt samman eller i vad mån skattskyldig varit bosatt här i landet. Med hänsyn till vad jag nu anfört bör lämnas klarläggande föreskrifter i ämnet i UF och TF. Reglernas närmare utformning kommer att beröras i det följande.

Till följd av 1970 års skattepaket bör ändringar göras också i bestämmelserna om eftertaxering enligt 114 § TF. Ett av villkoren för eftertaxering är f. n., att den skattskyldige ej blivit taxerad eller att han blivit för lågt taxerad. Vad man då i praktiken utgår från torde vara frågan,

Prop. 1972:15 52

om den beskattningsbara inkomsten resp. den skattepliktiga förmögenheten har blivit för låg.

Fr. o. m. årets taxering kan inträffa, att inkomsttaxeringen i och för sig är beloppsmässigt riktig, men att dock skatten på grand av felaktigt taxeringsbeslut blir beräknad tiU för lågt belopp. Ett sådant fall föreligger när B-inkomst, t. ex. inkomst av kapital, enligt 9 § 3 mom. SI har rubricerats som A-inkomst enligt samma författningsrum. Därigenom kan skatten ha beräknats till för lågt belopp ehuru den beskattningsbara inkomsten inte är felaktigt angiven. Även bedömningen av om gifta skattskyldiga har levt tillsammans under beskattningsåret kan inverka på frågan om A- eller B-inkomst föreUgger utan att ha betydelse för storleken av den beskattningsbara inkomsten. Samma följd får i vissa fall uppgifter som läggs till grund för frågan om skattskyldig skall få skattereduktion eller med vilket belopp sådan skall utgå.

Sådana fall och liknande bör kunna rättas genom eftertaxering, givetvis under de förutsättningar som i övrigt gäller för att skattskyldig skall kunna eftertaxeras. Jag viU därför föreslå det tillägget tiU 114 § TF, att eftertaxering skall kunna ske om skattskyldigs förfarande medfört för låg debitering av skatt enligt UF. Jag avser att beröra denna fråga ytterligare i det följande.

Grundavdrag för dödsbo

I detta sammanhang vill jag föreslå en ändring i bestämmelserna om lätt till grundavdrag för oskiftat dödsbo för senare beskattningsår än det då dödsfallet inträffade. Bestämmelser härom finns i 49 § KL och anvisningarna till paragrafen samt 8 § SI. Förutsättning för sådant avdrag är bl. a. att den avlidne varit bosatt här i landet vid dödsfallet och att delägama varit huvudsakligen beroende av dödsboets inkomst för sin försörjning. Grundavdrag (tidigare ortsavdrag) kan medges med högst samma belopp, som den avlidne skulle ha åtnjutit i avdrag om han fortfarande levt.

I praxis har bestämmelsen oftast tillämpats så att jämkning av ortsavdraget inte förekommit. Antingen har ortsavdrag medgetts med belopp som tiUkommit den avlidne om han levt eller också inte alls. De nya bestämmelserna om avtrappning av grundavdrag beroende på storleken av inkomst eller tid för bosättning här i landet medför emellertid i vissa fall administrativ omgång vid beräkningen av grundavdragets storlek. Därmed kan svårigheter uppstå att ange hur jämkningen skall ske.

Jag vill föreslå att bestämmelsen ändras så, att dess innehåll ansluts till vad som tiUämpats i praktiken, nämligen att grundavdrag i dessa fall medges antingen med samma belopp som skulle ha tillkommit den avlidne eller också inte alls. Detta torde medföra större säkerhet vid be-

Prop. 1972:15 53

dömningen och en förbättring för dödsbodelägarna — visserligen huvudsakligen i formeUt hänseende — vilket är berättigat med hänsyn till de ömmande fall som kan föreligga.

Skatt för gemensamt kommunalt ändamål

Taxering till kommunal skatt för gemensamt kommunalt ändamål förekommer bl. a. beträffande vissa rörelse- och tjänsteinkomster. För sådant ändamål taxeras fysisk person, som inte varit bosatt här i riket, för inkomst av rörelse, där fast driftställe inte begagnats, samt utländska bolag, som drivit rörelse här i landet utan fast driftställe (57 § 1 mom. KL). Taxering som nu avses åsätts även fysisk person, som under tid dä han inte varit bosatt här haft inkomst av tjänst, för vilken skattskyldighet här i landet föreligger (59 § 3 mom. KL), samt tjänstemän med familjer som vid tjänstgöring utomlands vid svensk beskickning eller lönat konsulat i skattehänseende anses bosatta här i riket (69 § KL).

Kommunal inkomstskatt på gmnd av sådan taxering utgår enligt en särskild förordning [förordningen (1928: 395) angående det belopp, varmed kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål skall utgöras] med fem öre för varje skatteöre, som påförts för den till sådan skatt beskattningsbara inkomsten, dvs. med 5 »/o av denna inkomst. Skatt som utgörs för sådant ändamål skall användas för utjämning av skattetrycket mellan olika kommuner (71 § KL).

Gällande skattesats för gemensamt kommunalt ändamål fastställdes år 1928. Vid bestämmelsernas tillkomst framhölls (prop. 1927: 102 bil. 3 s. 50) att debiteringen i hithörande fall måste ske efter andra grunder än de som eljest gällde för allmänna kommunalskatter. Det ansågs att inkomsten borde beskattas efter en fix, för hela riket gällande procent av den skattepliktiga inkomsten. Skatten bestämdes att utgå med 5 "/o, vilken utdebitering betecknades som jämförelsevis låg. Medelutdebiteringen i riket för år 1928 kan beräknas ha utgjort 8: 68 kr. Den nu gällande utdebiteringen på 5 »/o har med tiden kommit att alltmer avvika från normal utdebitering för kommunalskatt. Vid olika tillfällen har ocksä frågan om en ändring aktualiserats.

Det kunde i och för sig övervägas att helt överge systemet med en särskild skattesats i förevarande fall. Enligt min mening är de skäl som föranlett en lägre utdebitering dock aUtjämt giltiga. Det är sålunda uppenbart att de som har att erlägga skatt för gemensamt kommunalt ändamål inte i samma utsträckning som andra skattskyldiga utnyttjar det aUmännas tjänster.

Emellertid anser jag att skattesatsen bör anpassas tiU aktuella förhållanden. Medelutdebileringen i riket uppgår f.n. tiU 23:78 kr. Om tidigare norm för bestämmande av skattesatsen tillämpas, skulle den höjas till omkring 13 kr. Det kan dock vara skäl att begränsa höjningen

Prop. 1972:15 54

något bl. a. för att inte alltför mycket skärpa beskattningen av vissa utlandstjänstgörande svenskar i statens tjänst. Jag föreslår därför att skatt för gemensamt kommunalt ändamål framdeles skall utgå med 10 öre per skatteöre.

I detta sammanhang vill jag även behandla ytterligare en fråga som rör svenskar i utiandet. F. n. beskattas svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, såsom här i riket bosatt person. Detsamma gäller sådan persons hustru samt barn under 18 år, om de varit svenska medborgare och bott hos honom. Nu avsedda personer är inte skyldiga att erlägga kommunalskatt för inkomst av ifrågavarande tjänst, men i övrigt är de skattskyldiga för inkomst i samma omfattning som här bosatt fysisk person (69 § KL). Emellertid skall de utgöra skatt för gemensamt kommunalt ändamål för andra inkomster an den skattefria tjänsteinkomsteii under förutsättning att de är mantalsskrivna i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, vilket normalt är fallet. Denna församling anses då vara den skattskyldiges hemortskommun. Emellertid kan mantalsskrivning med Kungl. Maj:ts medgivande ske i annan kommun, nämligen i sådan kommun där den skattskyldige äger fast egendom. I sådant fall utgör den kommun där mantalsskrivning skett hemortskommun. Taxering för gemensamt kommunalt ändamål förekommer då inte.

Genom att nu angivna skattskyldiga vid taxeringen anses som bosatta här i riket får de bl. a. tiUgodoräkna sig allmänna avdrag och grundavdrag. Även härigenom kommer de i ett förmånligare läge än sådana utlandstjänstgörande i statens tjänst, som inte anses bosatta i Sverige, men likväl är skattskyldiga här för tjänsteinkomster från staten. Sistnämnda kategori medges inte allmänna avdrag eller gmndavdrag och har att erlägga skatt för gemensamt kommunalt ändamål.

Enligt min mening är den olikhet som förekommer mellan olika kategorier av svenskar i statlig tjänst utomlands inte tillfredsställande. Anledning saknas sålunda att i fråga om utrikesförvaltningens personal och andra i skattehänseende likställda särbehandla andra inkomster än tjänsteinkomsten. Övriga inkomster bör beskattas på vanligt sätt även om de taxeras i Storkyrkoförsamlingen och skatt således beräknas enligt den utdebitering som tiUämpas i församlingen.

De förslag jag nu lagt fram påkallar ändring av bestämmelsema i 1928 års tidigare nämnda förordning. En ny författning i ämnet bör utfärdas. Dessutom bör 69 § KL, som innehåUer hänvisning till en upphävd författning, omredigeras.

Prop. 1972:15 55

Frågor om sjömansskatten

Enligt 4 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt (SjF) får bl. a. försäkringskassor ersättmng av staten för avgiftsbortfall på grund av sjömansskattens konstruktion. Denna skatt är en statlig inkomstskatt. Ersättning utgår med 6 "/o av den sjömansskatt som erlagts av sjömän bosatta inom försäkringskassans verksamhetsområde.

Sjömansskatt enligt SjF erläggs inte bara av här i landet bosatta sjömän utan också av sjömän bosatta i Danmark, Finland, Island eller Norge. Dessa senare kan enligt särskilda bestämmelser få rätt till sjukvårdsförmåner i samma omfattning som här bosatt sjöman och är i så fall inskrivna i Göteborgs allmänna försäkringskassa. Enligt gällande bestämmelser får denna försäkringskassa inte ersättning med hänsyn härtill. Jag anser ati vid beräkning av ersättningen tiU Göteborgs allmänna försäkringskassa hänsyn bör tas även till sjömansskatt som erlagts av sjöman vilken är inskriven i kassan utan att vara bosatt här i landet.

Beträffande sjömansskattens administration skall ett särskilt ADB-system tillämpas fr. o. m. år 1972. Systemet innebär bl. a., att redarnas uppgifter om uppburen sjöinkomst och eriagd sjömansskatt m. m. bearbetas maskinellt. Avsikten är att taxeringsnämnd skall få uppgift i erforderiiga hänseenden direkt från sjömansskatiekontoret. Redarnas obligatoriska skyldighet att lämna kontrolluppgifter till ledning vid taxeringen kan därmed avskaffas. Detta föranleder ändring i 37 § 1 och 4 mom. TF.

I inkomstiängd bör antecknas uppgifter om sjöinkomst m. m., som har betydelse för taxeringen. Möjligheten för lokal skattemyndighet att rätta felaktigheter i längden beträffande sjömansskatt bör föreligga inte bara beträffande rena längdföringsfel utan ocksä när anteckning om beskattningsbar sjöinkomst och sjötid blivit felaktiga på grund av beslut om jämkning enligt SjF. Vad jag nu föreslagit påkallar ändring i 68 och 72 a §§ TF.

Sjömansskatten administreras numera av riksskatteverket, inom vilket särskilda uppgifter har tillagts dess sjömansskattekontor eller sjömansskattenämnden enligt bestämmelser i SjF. Det tillkommer f. n. nämnden att bestämma hur sjömansskatt skall redovisas. Nämndens uppgifter i övrigt avser emellertid funktioner som eljest tillkommer taxeringsnämnd eUer länsskatterätt. Jag anser det mindre rationellt att nämnden skall befatta sig med redovisningsfrågor och föreslår därför en ändring av 14 § 1 mom. SjF.

Prop. 1972:15 56

Restavgift beträffande mervärdeskatt

Enligt 47 § förordningen (1968: 430) om mervärdeskaU (MF) gäller, att restavgift utgår när sådan skatt inte i sin helhet betalats i behörig ordning senast den dag skatten är förfallen till betalning. Restavgiften är 4 öre för varje hel krona av den skatt som inte betalats, dock lägst 10 kr.

Nämnda paragraf fick sin nuvarande lydelse i samband med att bestämmelser om skattetUlägg och förseningsavgift enligt beslut av 1971 års riksdag infördes den 1 januari 1972 i MF liksom i andra skatteförfattningar. Den ändring som då gjordes innebar i huvudsak att restavgift inte skall utgå om skatt, som ej faststäUts i enlighet med avlämnad deklaration, betalas inom den tid som anges i länsstyrelsens faststäUelsebeslut.

Det har visat sig att risk finns för att de angivna bestämmelserna utnyttjas i syfte att undgå både restavgift och skattetillägg, trots att skattebetalningen medvetet förhalats. Som exempel härpå kan nämnas följande. En skattskyldig som medvetet underlåter att lämna deklaration för mervärdeskatt påförs skatt efter skälig grund genom beslut om fastställelse av skatt. Därvid påförs även skattetiUägg och förseningsavgift. Betalning skall ske inom tid som anges i beslutet. Den skattskyldige kan innan denna tid gått ut lämna en korrekt deklaration tUl länsstyrelsen, som då genom nytt beslut fastställer vilken skatt som skall betalas. Om betalning sker i rätt tid enligt beslutet undgår den skattskyldige såväl restavgift som skattetillägg trots att betalning sker för sent enligt de allmänna reglerna.

Det finns därför enligt min mening skäl att ändra bestämmelserna så, att restavgift i princip skall tas ut så snart skatt inte betalas i den tid och ordning som anges i 22 § för avlämnande av deklaration, dvs. i princip senast den femte i andra månaden efter utgången av redovisningsperioden. Även i de fall då skatten genom särskilt beslut fastställs till högre belopp än som inbetalats, skall således restavgift tas ut. I vissa fall kan den här föreslagna ordningen te sig obUlig, exempelvis när höjning av skatten sker efter avgörande av kompUcerade tolkningsfrågor eller när den skattskyldige inte själv tagit ut någon skatt. I sådana fall kan det enligt min mening finnas fog för att medge befrielse från eller nedsättning av restavgift. Möjlighet till befrielse föreligger enligt 47 § tredje stycket. Befrielse bör kunna medges ex officio i samband med faststäUandet av skatten. Det ankommer på riksskatteverket att vid behov utfärda föreskrifter i fråga om gmnderna för befrielse från restavgift.

Den av mig förordade ändringen bör träda i kraft snarast möjligt.

Prop. 1972:15 57

Författningsförslag

1 enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats
förslag tiU

1) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3) lag om skatt för gemensamt kommunalt ändamål,

4) förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

5) förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

6) lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen,

7) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

8) förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt,

9) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

10) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Vad angår UF och TF innehåUer dessa förslag även ändringar som jag hittills inte berört. Jag avser att motivera dessa ytterligare ändringar i det följande i den mån grandema för dem inte direkt framgår av den föreslagna författningstexten.

Uppbördsförordningen

Allmänt. Debitering av tingshusmedel förekommer inte numera, sedan staten övertagit lokalhållningen för de aUmänna underrättema. Ordet "tingshusmedel" har därför utmönstrats ur förordningen. Vidare har där det förekommer i UF borttagits ordet "municipalsamhäUe", eftersom något sådant inte längre finns. Ordet "stad" har utbytts mot "kommun". Vissa ändringar betingas av den nyligen genomförda för-valtningsprocessreformen.

2 § 2 mom. Ändringen avser förtydligande av författningstexten så
att därav klart framgår, att hänsynstagande till skattereduktion enligt

4 mom. ingår i beräkningen av slutlig skatt.

2 § 3 mom. I det nuvarande första stycket anges i vad mån bl. a. skogsvårdsavgift skall anses ingå i kvarstående eller tillkommande skatt. Bestämmelsen har utformats med hänsyn till att sådan avgift hade ett särskilt läge i förmånsrättsordningen enligt 17 kap. handdsbalken. Numera gäller enligt förmånsrättslagen (1970: 979) och lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. ra. att skogsvårdsavgift har samma förmånsrätt som andra skatter enligt UF. Det föreligger alltså i fortsättningen inget särskilt behov att specificera denna avgift när

5 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 15

Prop. 1972:15 58

kvarstående eller tillkommande skatt bevakas med förmånsrätt i konkurs.

Enligt andra stycket skall där angiven skatt i kommun inom vilken vederbörande är skattskyldig till statiig inkomstskatt anses i första hand utgöra betalning av tiUäggspensionsavgift. Det föreslagna systemet med gemensam debitering av skatt i olika kommuner gör det möjligt att avräkna avgiften från all erlagd skatt. Avräkningsregelns nuvarande begränsning till kommun inom vilken skattskyldighet till statlig inkomstskatt föreligger bör därför inte längre gälla. Detta innebär att betalning av preliminär, kvarstående eller tillkommande skatt skall anses i första hand avse tilläggspensionsavgift även i det fall att skatten erlagts i annan kommun än hemortskommunen.

3 § 1 mom. Enligt författningsmmmets nuvarande lydelse skall skattskyldig i kommun, där han kan antas bli påförd slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året näst efter inkomståret, utgöra preliminär skatt med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara vissa uppräknade, i den slutUga skatten ingående skatter och avgifter. Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt skall som framgår av bestämmelsen gälla för varje kommun där slutlig skatt skall erläggas. Om debitering av all skatt för fysisk person och dödsbo sker i hemortskommun, bör preliminär skatt kunna bestämmas med hänsyn till den slutiiga skatt som skall erläggas på grund av den gemensamma debiteringen.

3 § 2 mom. I punkt 1 första stycket föreskrivs att preliminär A-skatt, med vissa närmare angivna undantag, i den skattskyldiges hemortskommun för inkomståret utgörs för inkomst av tjänst enligt särskilda regler. Bestämningen "i den skattskyldiges hemortskommun" kan utgå som överflödig.

Enligt punkt 2 skall preliminär B-skatt i hemortskommunen för inkomståret utgöras av skattskyldig som inte har att erlägga preliminär A-skatt. Vidare sägs att preUminär B-skatt skall erläggas i annan kommun än hemortskommunen för inkomst av fastighet, rörelse och icke yrkesmässig avyttring av fastighet samt för garantibelopp för fastighet. Med hänsyn till den föreslagna sammanföringen av debitering har hänvisningen tUl hemortskommun och regeln om preUminär B-skatt i annan kommun än hemortskommun utmönstrats.

22 §. Lokal skattemyndighets allmänna behörighet att bestämma om skatter har sammanförts och tagits in i första stycket, medan befogenheten att utfärda debetsedel reglerats i 34 §.

I andra stycket har tagits in regler om vilken lokal skattemyndighet som i det enskilda fallet har att utföra uppgiftema enligt första stycket. Huvudregeln, nämligen att nämnda uppgifter ankommer på lokala skattemyndigheten i det fögderi där beskattningsorten är belägen, innebär i sak inget nytt i förhållande till gällande rätt och kommer i fortsättningen att gälla generellt i fråga om juridiska personer. Undantag från

Prop. 1972:15 59

regeln föreslås beträffande fysisk person och dödsbo. EnUgt vad som förordats i det föregående skall den lokala skattemyndigheten för hemortskommunen besluta om debitering av skatt för sådana skattskyldiga. Man har emellertid att räkna med att hemortskommun kan saknas i vissa fall, liksom att den kan vara okänd; det senare kommer till att börja med att gälla särskUt för dödsbon. I bl. a. de sistnämnda fallen skall gälla föreskrifter som riksskatteverket meddelar.

Med anledning av uttalande i ett remissyttrande vill jag påpeka, att givetvis även skattetillägg och förseningsavgift, som avser taxering i utbokommun, skall debiteras som slutlig eller tillkommande skatt i hemortskommunen. Avgifternas storlek bestäms däremot av den lokala skattemyndighet som avses i 116 e § TF. Sammanföring bör självklart också ske av debitering i olika kommuner inom samma fögderi. Bestämmelser härom torde kunna utfärdas av Kungl. Maj:t i administrativ ordning eller i detaljer regleras av riksskatteverkets anvisningar.

25 §. I paragrafen finns bestämmelser om vad som skall iakttas vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering. Därvid föreskrivs bl. a. att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel uträknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre som för inkomståret bestämts för utdebitering till vederbörande kommun, municipalsamhäUe, landsting och tingslag.

Förslaget innehåller den ändringen att debiteringen skall ske med hänsyn till utdebiteringen i beskattningsorten. Detta innebär endast en precisering av vad som gäller f. n.

Vid gemensam debitering av B-skatt i hemortskommunen skulle debiteringsförfarandet förenklas om utdebiteringssatsen där kunde läggas till grund för debiteringen i dess helhet. I riksskatteverkets promemoria har föreslagits en regel av nämnda innebörd med det villkoret,, att hemortskommuns utdebitering inte får läggas till grund för debiteringen, om den preliminära skatten därigenom skulle komma att avsevärt avvika från den slutliga skatten.

Förslaget ansluter sig så tillvida till promemorians förslag som att preliminär B-skatt för fysisk person och dödsbo skall kunna uträknas, enligt utdebiteringen i hemortskommunen även vad gäller utbokommun. Det skall dock ankomma på riksskatteverket att meddela föreskrifter beträffande regelns tUlämpning. Det fordras emellertid enligt förslaget att särskilda omständigheter föreligger för avvikelse från huvudregeln. Sådana avvikelser bör nämligen ske med viss försiktighet med hänsyn tUl bl. a. att för låg debitering kan medföra ränta på kvarstående skatt. Principen att preliminär skatt skall avvägas med hänsyn tiU den slutliga skatt som kan väntas bli påförd bör i möjligaste mån tillämpas. Avvikelse på mer än 1 000 kr. i vardera riktningen, dvs. den undre gränsen för ränteberäkning, bör inte godtas annat än undantagsvis.

27 § 1 mom. 1 författningsrammet upptas tUl att börja med en änd-

Prop. 1972:15 60

ring som betingas av nödvändigheten att reglera kompetensen vid taxering, å ena sidan, samt uträkning och debitering av skatt å den andra. Särskilt vid tillämpningen av bestämmelserna om skattereduktion har detta betydelse.

Ändringen innebär att taxeringsbeslut i första hand blir avgörande för debiteringen. Detta gäller inte bara beslut om beskattningsbar inkomst och liknande beloppsmässiga beräkningar utan även sådana frågor som civUstånd, sammanlevnad för makar m. fl., tid för bosättning i landet, storleken av sjöinkomst m. m. Den föreslagna bestämmelsen skall ses mot bakgranden av vissa ändringar i TF, som kommer att beröras i det följande. Här avses särskilt den föreslagna lydelsen av 2 § 1 mom. och 68 § TF.

Lydelsen av andra att-satsen har förenklats genom regeln, att uträkningen av slutUg skatt skall ske med hänsyn tUl den utdebitering för skattekrona och skatteöre som för inkomståret gäller för beskattningsorten. I en senare att-sats har införts en bestämmelse som ger vid handen, att det även vid gemensam debitering av skatt ankommer på lokala skattemyndigheten i beskattningsorten att göra uträkningen av den kommunala skatt och de landstingsmedel som utgår på grund av taxeringen där.

31 §. Paragrafen föreslås ändrad i analogi med 22 § 1 mom. första punkten.

34 . I 33 § finns bestämmelser om utfärdande av debetsedel för oUka skatter. Lokal skattemyndighets befogenhet att fiUlgöra denna uppgift framgår f. n. av 22 §.

Under förevarande paragrafnummer har upptagits bestämmelse om lokal skattemyndighets befogenhet att utfärda debetsedel. Uppgiften föreslås tUlkomma den myndighet som har att besluta om den skatt som debetsedeln avser. I sak iimebär förslaget inte någon ändring i nuvarande ordning.

61 § 1 mom. Beloppsgränsen bör här vara densamma som den som enligt 66 § första stycket 5) gäller för avskrivning av skatt i faU då den skattskyldige är bosatt utomlands. Beloppsgränsen skall avse den sammanlagda summan av de restförda posterna.

68 § 4 mom. Enligt 69 § 1 mom. skall vid beräkning av ränta på överskjutande preliminär skatt i slutlig skatt ej inräknas skattetiUägg och förseningsavgift. Det kan på grund härav inträffa att den skattskyldige visserligen påförts kvarstående skatt men trots detta skall erhåUa ränta på överskjutande preUminär skatt med belopp överstigande den kvarstående skatten. Särskilt med hänsyn till dessa fall bör ränta på överskjutande preliminär skatt — liksom f. n. gäller för den överskjutande skatten — kunna tas i anspråk för betalning av tillkommande skatt på gmnd av den taxering som den preliminära skatten avser.

77 a §. Den ansvarighet som enligt paragrafen gäller för den som

Prop. 1972:15 61

företräder juridisk person avser f. n. verkställda skatteavdrag som inte inbetalts. När ansvarighet för sådan skatt fastställts för arbetsgivare påförs också restavgift. Ändringen innebär, att stäUföreträdare kan åläggas betala också sådan restavgift. Efter erläggandet får han söka avgiften åter av arbetsgivaren i samma ordning som skatten.

Anvisningarna till 39 §. Enligt tredje stycket av punkt 3 ifrågavarande anvisningar är arbetsgivare skyldig att göra avdrag endast för sådan kvarstående skatt, som arbetstagaren har att erlägga i hemortskommunen. Detta framgår även av 39 § 1 mom. och avses gälla även i fortsättningen. Ändringen tar sikte på den följande satsen, enligt vilken från avdrag undantas kvarstående skatt som utgår för inkomst vilken taxeras i annan kommun än hemortskommunen. Som föreslagits i promemorian kan tredje stycket upphävas. Skyldighet att göra avdrag för kvarstående skatt som påförts i hemortskommun kommer att föreligga även om skatten avser inkomst i utbokommun.

Anvisningarna till 49 §. Ändringen betingas av att 89 § TF har upphävts genom SFS 1971: 399.

Övergångsbestämmelserna. Såsom föreslagits i promemorian bör det nya systemet med debitering i hemortskommun tillämpas fr. o. m. den

1 juli 1972. Äldre bestämmelser bör gälla i fråga om preliminär skatt
för år 1972 samt tillkommande skatt på grund av 1971 års eller tidigare
års taxering och eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

Den föreslagna ändringen av 2 § 3 mom. föranleder en särskild övergångsbestämmelse i fråga om sådan skogsvårdsavgift som i framtiden har förmånsrätt enligt punkten 2 övergångsbestämmelserna tUl förmånsrättslagen (1970: 979), dvs. har bättre förmånsrätt än den för skatter och avgifter generella. Det föreslås också en särskUd övergångsbestämmelse beträffande ändringen i 77 a §.

Några remissinstanser har påpekat att tillräcklig kännedom om förslaget sannolikt inte kommer att föreligga när tiden för fyllnadsinbetalning avseende 1971 års preliminärskatt går ut den sista april 1972. Det kan uppkomma kvarstående skatt på grund av att skatten i utbokommun debiteras i hemortskommunen, vilket i sin tur kan medföra debitering av ränta. Det finns enligt min mening anledning att beakta detta vid bedömning av ansökan om befrielse från sådan ränta med stöd av 85 §

2 mom. första stycket UF.

Taxeringsförordningen

27 mom. Momentet innehåUer bl. a. den definitionen att inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild fastighetstaxering innefattas under benämningen årlig taxering.

Med uttrycket taxering avses vanligen det förfarande som leder till fastställandet av det inkomstbelopp på vilket slutiig skatt skall utgå.

Prop, 1972:15 62

Fastställandet av skattebeloppet grundas på överväganden, som i första instans sker i vissa faU i taxeringsnämnd, i andra fall åter hos lokal skattemyndighet eUer i länsstyrelse. Uttrycket taxering används dessutom för att beteckna taxeringsnämndens beslut om taxering.

Reglema om skattereduktion innebär att vissa poster som ingår i be räkningen av den slutUga skatten kan komma att reduceras. Förutsättningarna för att få åtnjuta skattereduktion finns intagna i 2 § 4 mom. UF. Bestämmelserna om skattereduktion tillämpas av lokal skattemyndighet. Vissa av förutsättningarna för skattereduktion i UF är emellertid av den naturen att de bör gmndas på taxeringsavgöranden. Dit hör, föratom beloppet av de till statiig inkomstskatt taxerade inkomsterna, även sådana omständigheter som huruvida den skattskyldige sammanlevt med sin make eller i vad mån han själv eller hans make varit bosatta här i landet.

Det är angeläget att klarhet skapas i fråga om vad som är att räkna som beslut om taxering, inte minst för bedömandet av fullföljdsfrågor. Till momentet har därför, som ett nytt stycke, fogats en regel av innebörd att till den årliga taxeringen är att hänföra varje beslut som skall antecknas i taxeringslängd. I övrigt kan hänvisas till motiveringen till 66 och 68 §§ TF.

35 §. För att självdeklaration skall anses rätteligen avgiven krävs f. n. att handlingarna inom viss tid inkommit till länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i det län där taxeringen skall ske. I regel vet de skattskyldiga var de skall taxeras. Det förekommer dock i viss utsträckning att självdeklarationen avlämnas till fel myndighet. För att underlätta deklarationsavlämnandet har förevarande paragraf ändrats så att deklarationshandlingarna får lämnas även till annan länsstyrelse eller lokal skattemyndighet än den där taxeringen skall ske. Ändringen synes särskilt angelägen efter införandet av de nya bestämmelserna om förseningsavgift (SFS 1971: 70). Förslaget medför även den fördelen för skattskyldiga, som har att avge deklarationer i olika fögderier eller län, att de kan lämna alla sina deklarationer till en enda myndighet.

66 §. Som närmare framgår av motiveringen till 2 § 1 mom. bör till den årliga taxeringen hänföras varje beslut som skall antecknas i taxeringslängd. Av motiveringen tiU 68 §, som såvitt nu är aktuellt innehåUer bestämmelserna om vad taxeringslängd skall innehålla, framgår att i inkomstlängden skall antecknas beslut som avser föratsättningarna för bl. a. åtnjutande av skattereduktion. För att klargöra att taxeringsnämnden har att pröva dessa fömtsättningar, såväl som övriga förutsättningar för taxeringen, har paragrafens första stycke fått den lydelsen att taxeringsnämnd beslutar årligen i fråga om inkomsttaxering och förmögenhetstaxering, om ej annat framgår av 67 §.

Prop. 1972:15 63

68 §. I inkomstlängden bör antecknas beskattningsbar inkomst enligt
2 § SjF och det antal perioder om 30 dagar för vilka den skattskyldige
uppburit sjömansskatt under beskattningsåret. Denna uppgift har bety
delse för uträkning av grandavdragets storlek. Vidare bör, som berörts
i motiveringen till 2 § 1 mom. och 66 §, i längden antecknas förutsätt
ningarna för åtnjutande av skattereduktion. Dessutom bör antecknas
föratsättningar för grundavdrag även i andra fall än som rör sjömans
skatt. Anteckningsskyldigheten innebär att uppgiftema omfattas av taxe
ringen.

I inkomstiängden skaU f. n. också, tUl ledning för påförande av skogsvårdsavgift, antecknas uppgift om de värden på skogsmark och växande skog på vilken nuvarande avgift skall beräknas. Även denna anteckning bör anses ingå i taxeringen, vilket har föranlett en redaktionell ändring.

69 § 3 mom. Det förekommer att taxeringsnämnderna efter det att
en taxering beslutats får anledning att ompröva tidigare beslut. Sådana
ändringar föranleds oftast av felräkningar och skrivfel, som upptäcks
vid längdföringen, men även genom att nytt material kommit fram,
t. ex. kontrolluppgifter. Att nya beslut fattas av taxeringsnämnden i
dessa fall får anses angeläget både med hänsyn till de skattskyldiga och
arbetsbelastningen hos skatterätten. För att understryka vikten av att
den skattskyldige får en information om nämndens slutliga beslut före
slås i momentet en uttrycklig föreskrift om att ny underrättelse skall
innehålla uppgift om att tidigare underrättelse helt eller delvis inte gäl
ler. Den nuvarande lydelsen blir inaktuell genom den föreslagna änd
ringen av 75 § 1 mom. KL.

100 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om besvär i särskUd ordning, s. k. extraordinära besvär. Enligt första stycket 7 får sådana besvär föras av den skattskyldige om han i annat fall än vad som i övrigt föreskrivits i nämnda stycke kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda väsentiigt lägre taxering. Rätt att föra extraordinära besvär bör finnas för den skattskyldige även i det fall att den omständighet eller bevis som han vill åberopa bort föranleda väsentiigt lägre skatt, t. ex. på grund av skattereduktion eller därför att A-inkomst felaktigt hänförts till B-inkomst. En bestämmelse med detta syfte har tagits in i nyssnämnda punkt.

105 § 1 mom. I momentets andra stycke finns en regel av innebörd att kammarrätt eller regeringsrätten vid ändring i skattskyldigs taxering kan besluta om härav påkallad rättelse i makes taxering. Regeln har ändrats, dels i redaktionellt hänseende, dels i sakligt hänseende i så måtto att ändring kan vidtas även såvitt avser föratsättningarna för skattereduktion.

114 §. Den nuvarande lydelsen innefattar i och för sig möjlighet att höja den taxerade inkomsten för en skattskyldig även om beskattningsbar inkomst inte uppkommer efter höjningen. Den föreslagna ly-

Prop. 1972:15 64

delsen täcker tUl att börja med detta fall. Saken har betydelse för beräkning av skattereduktion som tillkommer den skattskyldiges make. Har taxerad inkomst för gift skattskyldig åsätts eller ändrats, skall självfaUet lokal skattemyndighet justera skattereduktion för den skattskyldiges make med hänsyn härtill, eventueUt helt vägra skattereduktion.

Den nya lydelsen innebär möjlighet till eftertaxering t. ex. när B-inkomst angetts som A-inkomst, eller när det visat sig att sambeskattning av B-inkomster hade bort ske därför att sammanlevnad förelegat under inkomståret. Frågan om sammanlevnad har betydelse också för skattereduktionen. Här inverkar också tiden för bosättning i landet. En annan sak är att det ofta kan röra sig om så obetydliga belopp att eftertaxering skall underlåtas på grund av sista punkten i första stycket. Eftertaxering kan enligt den nya lydelsen ske även när en makes skuld vid förmögenhetstaxeringen avräknats på den andres förmögenhet med för högt belopp. Med "skatt enUgt uppbördsförordningen" förstås i paragrafen inte bara skatter och avgifter enligt 1 § första stycket UF utan även slutlig skatt och tillkommande skatt enligt förordningen.

116 e §. Första stycket är omformulerat. Den nya lydelsen ger besked i fråga om vilken lokal skattemyndighet, som har att pröva avgiftsfrågan.

Övergångsbestämmelserna. De föreslagna ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt med hänsyn tUl deras betydelse för debiteringen av skatt för inkomståret 1971 och för förseningsavgift såvitt avser deklarationer som skall avges under år 1972. Ändringen av 35 § bör medföra att förseningsavgift inte påförs om deklarationer avseende 1972 års taxering lämnats till fel länsstyrelse eller fel lokal skattemyndighet men inom rätt tid. De nya reglerna för eftertaxering i 114 § första stycket bör inte gälla retroaktivt, dvs. för eftertaxeringar för år 1971 eller tidigare år. Eftersom ändringen av 75 § 1 mom. KL föreslagits skola träda i kraft fr. o. m. den 1 juli 1972 fordras att den nuvarande regeln i 69 § 3 mom. tUlämpas intill nämnda tidpunkt.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag tUl

1) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3) lag om skatt för gemensamt kommunalt ändamål,

4) förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

5) förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

Prop. 1972:15 65

6) lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen,

7) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

8) förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt,

9) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

10) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensteix

3 §.

2 m o m.3 Preliminär skatt-------------- preliminär B-skatt.

1. Preliminär--------------------------- bedriven rörelse.

Med tjänst--------------------------- till avdrag.

Preliminär A-skatt---------------- av inkomsten.

Är den, som åtnjuter ovan av- Är den, som åtnjuter ovan av
sedd inkomst av tjänst, skattskyl- sedd inkomst av tjänst, skattskyl
dig jämväl för annan Inkomst, för dig jämväl för annan inkomst, för
garantibelopp för fastighet eller för garantibelopp för fastighet eller
förmögenhet må lokal skattemyn- för förmögenhet får lokal skatte-
dighet, då särskilda skäl därtill för- myndighet föreskriva att prelimi-
flrt/eca, föreskriva att preliminär A- när A-skatt skaU erläggas jämväl
skatt skall erläggas jämväl för sist- för sistnämnda inkomst eller för
nämnda inkomst eller för garanti- garantibeloppet eller förmögenhe-
beloppet eller förmögenheten. Där- ten. Därvid skall den skattskyldi-
vid skall den skattskyldiges preli- ges preliminära skatt beräknas an-
minära skatt beräknas antingen till tingen till viss procent av den hu-
viss procent av den huvudsakliga vudsakliga inkomsten av tjänst el-
inkomsten av tjänst eUer enligt ler enligt skattetabell å nämnda
skattetabell å nämnda inkomst inkomst ökad med visst belopp el-
ökad med visst belopp eller ock ut- ler ock utgå med visst belopp ut-

» Förordningen omtryckt 1967: 625. ' Senaste lydelse 1971: 75. Senaste lydelse 1968: 722.

2. Preliminär B-skatt skall i hemortskommunen för inkomståret utgöras av skattskyldig, som icke har att erlägga preliminär A-skatt enUgt 1, samt utgå för inkomster från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor och för garantibelopp för fastighet ävensom för förmögenhet. / annan kommun än hemortskommunen skall preliminär B-skatt erläggas för inkomst av fastighet, rörelse och icke yrkesmässig avyttring av fastighet samt för garantibelopp för fastighet. Preliminär B-skatt skall utgå enligt särskild debitering.

2. Preliminär B-skatt skaU för inkomståret utgöras av skattskyldig, som icke har att erlägga preUminär A-skatt enligt 1, samt utgå för inkomster från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor och för garantibelopp för fastighet ävensom för förmögenhet. Preliminär B-skatt skall utgå enligt särskild debitering.

Det ankommer på lokal skattemyndighet:

att angiva hur preliminär A-skatt skall beräknas för den, som för inkomståret har att erlägga sådan skatt i kommun inom myndighetens tjänstgöringsområde:

att debitera preliminär B-skatt för skattskyldiga, vilka hava att för inkomståret utgöra sådan skatt i kommun inom myndighetens tjänstgöringsområde;

att debitera slutlig, kvarstående och tiUkommande skatt för den som har att utgöra sådan skatt i kommun inom myndighetens tjänstgöringsområde; samt

att utfärda debetsedel, varom i 33 § förmäles.

Det ankommer på lokal skattemyndighet att angiva hur preliminär A-skatt skall beräknas, att debitera preliminär B-skatt, slutlig, kvarstående och tUlkommande skatt samt att utfärda debetsedel enligt 33 §. / fråga om skatt för fysisk person, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret, och oskiftat dödsbo efter den, som vid sitt frånfälle var bosatt här, avses här den lokala skattemyndighet inom vars fögderi hemortskommunen är belägen. Skall sådan skattskyldig utgöra slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt i annan kommun än hemortskommunen, och är sistnämnda kommim icke känd, eller föreligga eljest särskilda skäl, må skatten dock debiteras i den andra kommunen. I fråga om skatt för annan skattskyldig avses den lokala skattemyndighet, inom vars fögderi beskattningsorten ligger.

Länsstyrelsen medverkar-------------- av Kungl. Maj:t.

Vid debitering av preliminär fiskalt med ledning av preliminär taxering skall iakttagas:

att folkpensionsavgift uträknas med tUlämpning av 2 och 3 §§ lagen om finansiering av folkpensioneringen, därvid iakttages att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår före det, under vUket han fyller sjutton år, eller efter det under vUket han fyllt sextiofem år;

att tilläggspensionsavgift uträknas med tiUämpning av den procentsats för avgiftsuttaget, som fastställts för inkomståret;

att sjukförsäkringsavgift påföres i enlighet med vad riksförsäkringsverket bestämmer för inkomståret;

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av gmndbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt

att kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel och tingshusmedel
uträknas med ledning av de be
lopp för skattekrona och skatteöre,
som för inkomståret bestämts för
utdebitering till vederbörande
kommun, municipalsamhäUe,

landsting och tingslag.

Vid debitering av preliminär fiskalt med ledning av preliminär taxering skaU iakttagas:

att folkpensionsavgift uträknas med tiUämpning av 2 och 3 §§ lagen om finansiering av folkpensioneringen, därvid iakttages att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det under vilket han fyllt sextiofem år;

att tUläggspensionsavgift uträknas med tUlämpning av den procentsats för avgiftsuttaget, som fastställts för inkomståret;

att sjukförsäkringsavgift påföres i enlighet med vad riksförsäkringsverket bestämmer for inkomståret;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret bestämts för utdebitering.

För fysisk person, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret, och oskiftat dödsbo efter den, som vid sitt frånfälle var bosatt här, skall den preliminära skatten i sin helhet uträknas med ledning av utdebiteringen i hemortskommunen. Kan antagas att sådan skattskyldig skall taxeras för inkomst eller garantibelopp för fastighet i annan kommun och att den preliminära skatten härigenom skulle komma att avsevärt avvika från den slutliga skatten, skall dock utdebiteringen till denna kommun tillämpas såvitt avser inkomst och garantibelopp i denna kommun. För annan skattskyldig

27 §.

1 m o m.ä Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som faststäUts att gälla för den preliminära skatt, vUken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likaledes uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre, som fastställts att gälla för den preUminära skatt, vilken skall avräknas mot ifrågavarande slutliga skatt, dock att, därest annan utdebitering fastställts för den slutliga skatten än för den preliminära skatten, den kommunala inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som bestämts att gälla för den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrandas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift---------

faller.

1 mom. Vid debitering av slutiig skatt skall iakttagas:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statiig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tiUämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel likaledes uträknas med lediung av den utdebitering för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas i en gemensam post, därvid skattebeloppet vid öretal över femtio avrandas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

kronor, därvid öretal bort-

Anvisningar

tiU39 §.

3. Skatteavdrag ifrågakommer----------- tUlkommande skatt.

Avdragsskyldighet för------------------- av tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om preluninär skatt för år 1972. De äldre bestämmelserna gäller vidare i fråga om tillkommande skatt på grand av beslut om taxering 1971 eller tidigare år och eftertaxering för 1971 eller tidigare år samt beslut som påkaUar motsvarande debitering av tillkommande skatt.

* Senaste lydelse 1970:167:

• Innebär att tredje stycket upphävs.

Prop. 1972:15 70

Innehåll

Propositionens huvudsakUga innehåll ..................... 1

Författningsförslag ............................................. 2

Inledning ......................................................... 33

GäUande bestämmelser ....................................... .. 34

Debitering av skatt enligt uppbördsförordningen, m. m. 34

Räntor på kvarstående och överskjutande skatt...... 35

Skattereduktion och begränsning av skatt.............. 35

Skattebefrielse för dödsbo, m. m. ........................ .. 36

Promemorian ................................................... 37

Gemensam debitering av skatt i olika kommuner....... 37

Särskild beräkningsgrand för preliminär A-skatt, m. m. 38

Skattebefrielse för dödsbo.................................. .. 40

Vissa konsekvenser av förslaget ........................ .. 40

Författningsförslag .......................................... .. 41

Remissyttrandena ........................................... .. 41

Gemensam debitering av skatt i olika kommuner...... .. 41

Särskild beräkningsgrand för preliminär A-skatt ...... .. 43

Övriga synpunkter .......................................... .. 44

Departementschefen ........................................ 45

Gemensam debitering av skatt i olika kommuner...... .. 45

Allmänna synpunkter ...................................... 45

Närmare om förfarandet ................................. .. 46

Räntefrågor ................................................. 48

SärskUd beräkningsgrand för preliminär A-skatt....... 48

Skattebefrielse för dödsbo................................... 50

Frågor om skattereduktionen, m. m....................... 50

Gmndavdrag för dödsbo .................................. .. 52

Skatt för gemensamt kommunalt ändamål ............. .. 53

Frågor om sjömansskatten.................................. .. 55

Restavgift beträffande mervärdeskatten ............. .. 56

Författningsförslag .......................................... 57

Uppbördsförordningen .................................... .. 57

Taxeringsförordningen .................................... 61

Hemställan ....................................................... 64

BUaga ............................................................ .. 66

MARCUS BOKTR. STHLM 1972