Kungl. Majrts proposition nr 146 år 1972 Prop. 1972:146

Nr 146

Kungl. ]V[aj:ts proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken m. m.; given Stockholms slott den 24 november 1972.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoU, föreslå riksdagen alt bifalla de förslag om vars avlåtande lill riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåU

Propositionen innehåller förslag tiU ändrade bestämmelser om tiU-godoräknande av straffprocessueUa frihetsberövanden.

Tillgodoräknande föreslås bli obligatoriskt och fuUständigt. Vid lUl-godoräknandet skall hänsyn inle las tiU den dömdes uppträdande under fömndersökningen och rättegången. En dags frihetsberövande skall i princip motsvara en dags verkställighet i anstalt av ådömd påföljd. I fråga om avräkning från böter, suspension och discipUnstraff bibehålls den nuvarande fakultativa bestämmelsen.

Tillgodoräknande föreslås skola ske även vid påföljderna ungdomsfängelse och internering. I fråga om dessa påföljder kommer tUlgodo-räknandel atl inverka på samtliga verkslällighelstider. Slraffprocessuellt frihetsberövande i mål i vilket den dömde erhåller villkorlig dom eUer skyddstillsyn skall kunna tUlgodoräknas om påföljden undanröjs i senare mål och ny påföljd av annan art ådöms i stäUet.

TUlgodoräknande föreslås skola ske, fömtom av häktningstid, även av lid för anhållande, lid under vilken någon har varit lagen i förvarsarrest och tid tmder vilken någon har varit Ivångsintagen på rältspsykialrisk klinik med stöd av 9 § lagen om rältspsykialrisk undersökning i brottmål. I fråga om kortvariga frihetsberövanden föreslås en begränsning på så sätt att frihetsberövanden som understiger 24 timmar inte skall tUlgodoräknas.

De nya avräkningsbestämmelserna skall tillämpas även i högre rätl beträffande häktningslid som infaller efter lägre rätts dom. Hänsyn skall sålunda inte las till utgången av den fullföljda talan. FuUföljs inte talan mol domen eller leder inle sådan fullföljd tUl prövning i högre rätt, skall

1    Riksdagen 1972.1 saml. Nr 146

Prop. 1972:146 2

häktningstid efter domen tUlgodoräknas genom att häktningstiden räknas som tid under vUken påföljden har verkställts.

1 den mån det prövas skäligt med hänsyn tUl omständigheterna skall avräkningsbestämmelserna tiUämpas även beträffande straffprocessuella frihetsberövanden som har ägt rum utomlands.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 aprU 1973. TUlgodoräknande av frihetsberövande som har föregått vUlkorlig dom eller dom på skyddstUlsyn skall dock ske endast om domen har meddelats efter nämnda datum.

Prop. 1972:146 3

1    Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 33 kap. 3 § skall upphöra alt gäUa, dels att 26 kap. 8 § skaU ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas fyra nya paragrafer, 33 kap. 5—8 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 KAP.

8§i

Verkställas samtidigt flera fängelsestraff, skall vid tUlämpning av 6 § hänsyn tagas lUl den sammanlagda fängelsetiden. Som fängelse anses härvid även förvandlingsstraff för böter.

Om verkställighetstiden, enligt vad därom är stadgat, förlängts genom disciplinär bestraffning, skall förlängningen icke medtagas vid beräkning av tid för vUlkorlig frigivning, och må frigivning ej ske förrän bestraffningen verkställts.

Såsom avtjänad tid räknas även Såsom avtjänad tid räknas även

tid vamnder straffet skall anses tid varunder straffet skaU anses

verkstäUt på grund av domstols verkställt på grund av domstols

förordnande som i 33 kap. 3 § förordnande som i 33 kap. 5—7 §§

sägs. sägs.

33 KAP.

3§

Dömes någon i mål, vari han hållits häktad, till fängelse på viss tid, böter, suspension eller disciplinstraff, må om med hänsyn till omständigheterna så prövas skäligt förordnas, att straffet skall anses till viss del eller i sin helhet verkställt genom att den dömde hållits i häkte.

Ådömes någon som börjat undergå ungdomsfängelse, internering eller, efter dom å skyddstillsyn, behandling varom stadgas i 28 kap. 3 § i stället straff som i första stycket sägs, må om med hänsyn till omständigheterna så prövas skäligt förordnas att straffet skall anses till viss del eller i sin helhet verkställt genom vården eller behandlingen i anstalt.

• Senaste lydelse 1965: 620.

Prop. 1972:146

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut i fråga som avses i denna paragraf må vid prövning i högre rätt av klagan angående ådömd påföljd ändras, ändå att talan ej fullföljts mot beslutet.

5§

Dömes någon till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering  eller  förordnar  rätten,  med tillämpning av 34 kap. 1 § l,att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning  av  misstanke   om   brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten  som  anhållen,  häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rältspsykialrisk klinik enligt 9 § lagen (1966: 301) om rätts-p.sykiatrisk undersökning  i brottmål,   skall  tiden  för  frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt   skett   verkställighet   av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal   dagar   påföljden   skall   anses verkställd.   Är   den   tid   varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet   ringa,   må   förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt   egnom   frihetsberövandet.

Undanröjes vUlkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstUlsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Delta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Prop. 1972:146 v5V 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Dömes någon till böter, suspension eller disciplinstraff och har han med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på salt som angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

6§

Bestämmelserna i 5 § om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande som verkställighet av påföljd må, i den mån det med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt, tUlämpas även i fråga om frihetsberövande som ägt rum utom riket.

7 §

Har någon börjat undergå fängelse, ungdomsfängelse, internering eller, efter dom på skyddstillsyn, sådan behandling som avses i 28 kap. 3 §, och dömes han i högre rätt i stället till annan i 5 § första eller tredje stycket angiven påföljd, äger vad där är föreskrivet om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande motsvarande tilllämpning i fråga om tid under vilken verkställighet sålunda skett.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första stycket motsvarande tillämpning i fråga om tid varunder verkställighet skett på grund av dom i det mål vari den villkorliga domen eller domen på skyddstillsyn slutligen meddelades.

8 §

Vid prövning i högre rätt av klagan angående ådömd påföljd må beslut i fråga som avses i 5—7 § ändras även om talan ej fullföljts mot beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 aprU 1973.

Prop. 1972:146 6

Föreskrifterna i 33 kap. 5 § andra stycket och 7 § andra stycket gäller ej vid undanröjande av viUkorlig dom eller skyddstUlsyn som meddelats före ikraftträdandet. Nya lagen skaU dock gälla beträffande frihetsberövande som föregått dom, som meddelats efter ikraftträdandet och genom vilken förordnats atl påföljd som nyss sagts skall avse ytterligare brott.

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt

Härigenom förordnas, att 16, 19 och 22 §§ lagen (1964; 541) om behandhng i fångvårdsanstalt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse

Föreslagen lydelse

16 §

Vid verkställighet av fängelse skall strafftiden, om ej annat följer av vad nedan stadgas, räknas, när den dömde hålles häktad i målet, från den dag då domen må verkställas och i annal fall från den dag då han för straffels undergående intages i fångvårdsanstalt eller, om han är intagen i sådan anstalt, från den dag då domen hos styresmannen föreligger till verkställighet.

Avgives av den som är häktad nöjdförklaring inom tio dagar från den dag då domen meddelades, skall strafftiden räknas från den dagen.

Vid verkställighet av fängelse skall strafftiden räknas, när den dömde hålles häktad i målet, från den dag då domen må verkställas och i annat fall från den dag då han för straffels undergående intages i fångvårdsanstall eller, om han är intagen i sådan anstalt, från den dag då domen hos styresmannen föreligger till verkställighet.

Tid, under vilken den dömde hållits i häkte i målet efter det att slutlig dom däri meddelades, skall räknas som tid varunder straffet verkställts.

19 §

Har domstol enligt 33 kap. 5— 7  brottsbalken förordnat att fängelse skaU anses tUl visst antal dagar verkställt, skall först beräknas slutdag utan avseende därå och avdraget räknas från den dagen.

Har domstol förordnat alt fängelse skall anses tiU viss del verkställt genom att den dömde håUits i häkte eller undergått ungdomsfängelse eller internering eller behandling varom stadgas i 28 kap. 3 § brottsbalken, skall först beräknas slutdag utan avseende därå och avdraget räknas från den dagen. Ingå dagar i avdraget skola de frånräknas sist.

Har avbrott i verkstäUigheten av fängelse ägt rum, skall tiden för avbrottet läggas tiU slutdagen, i den mån ej annal följer av vad nedan i denna lag stadgas.

Prop. 1972:146 * 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §1 Vad i detta kapitel är stadgat om beräkning av tid för fängelse skaU i tiUämpliga delar gälla i fråga om tid för behandling varom stadgas i 28 kap. 3 § brottsbalken och för ungdomsfängelse eller intemering.

/ fråga om den som dömts till ungdomsfängelse eller internering i mål, vari han hållits häktad och undergått rättspsykiatrisk undersökning, skall även iakttagas följande. Har utlåtande över undersökningen avgivits senare än vad som anges i 4 § andra stycket andra punkten lagen den 16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall den överskjutande tiden, i den mån den dömde därunder hållits häktad, anses som tid under vilken påföljden verkställts i anstalt. Detsamma gäller i fråga om den, beträffande vilken i mål som nu sagts förordnats att ungdomsfängelse eller internering som ådömts tidigare skall avse ytterligare brott.

Denna lag träder i kraft den 1 aprU 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om dom som meddelats före ikraftträdandet.

3    Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, alt 45 kap. 4 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 KAP.

4 §2 I stämningsansökan skall åklagaren uppgiva:

1. den tUltalade;

2. målsäganden, om sådan finnes;

3. den brottsliga gämingen med angivande av tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter, som erfordras för dess kännetecknande, samt det eller de lagmm, som äro tillämpliga;

'i Senaste lydelse 1969: 42. »Senaste lydelse 1969: 588.

Prop. 1972:146 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. de bevis han viU åberopa och vad han vill styrka med varje särskUt bevis; samt

5. de omständigheter, som betinga domstolens behörighet, om ej denna framgår av vad eljesl anföres.

Vill åklagaren i samband med åtalets väckande enligt 22 kap. 2 § väcka talan om enskUt anspråk, skaU han i ansökan uppgiva anspråket och de omständigheter, vara det grundas, samt de bevis, som åberopas, och vad han viU styrka med varje särskUt bevis.

Ar den tilltalade anhållen eUer Om den tilltalade är eller har

häktad, skall det angivas. varit anhållen, häktad eller tagen i

förvarsarrest på grund av misstanke om brott som omfattas av åtalet, skall åklagaren angiva detta i stämningsansökan. Uppgift skall dessutom lämnas om tiden för frihetsberövandet.

Ansökan skall vara undertecknad av åklagaren.

Denna lag träder i krafl den 1 april 1973.

Prop. 1972:146

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om avräkning av häktningstid m. m. och anför.

1   Inledning

Mellan de nordiska ländema förekommer ett omfattande samarbete i fråga om verkställighet av straff. För Sveriges del finns bestämmelser om detta samarbete i lagen (1963: 193) om samarbele med Danmark, FiiUand, Island och Norge angående verkstälUghet av straff m. m. I detla samarbete har vissa svårigheter uppstått tUl följd av att reglerna om avräkning av häktnuagstid, dvs. om möjligheter och fömtsättningar för beslul att ådömd påföljd skall anses tUl viss del eller i sin helhet verkställd genom att den dömde hållits i häkte, f. n. inle är enhetiiga inom Norden. Delta förhållande har påtalats av bl. a. de nordiska ländemas kriminalvårdschefer.

En översyn av reglema om avräkning av häklningslid framstår som motiverad även av andra skäl. Del har sålunda i andra sammanhang ifrågasatts om inte avräkning av häktningslid över huvud taget bör ske i större utsträckning än f. n. Vid prövning av ärenden om nåd i brottmål har jag vidare kunnat konstatera viss oenhetUghet i tillämpningen av avräkningsreglerna i 33 kap. 3 § brottsbalken (BrB).

De reformfrågor som sålunda aktualiserats har ansetts böra förberedas på nordiskl plan. Kontaktmännen för nordiskl lagsamarbete beslöt därför den 13 november 1970 atl överlämna frågan om översyn av reglema om avräkning av häklningstid till Nordiska slraffrällskom-mittén (NSRK).

NSRK har i oktober 1971 avlämnat betänkande (NU 1971: 9) om avräkning av häktningstid m. m. På gmndval av betänkandet har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria (Ds Ju 1971: 22) i ämnet. I promemorian läggs fram förslag till lag om ändring i BrB och lag om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt

Prop. 1972:146 10

(behandlmgslagen).  Lagförslagen  torde  få  fogas  vid  detta  protokoll som bilagal.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av riksåklagaren (RA), hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, intemeringsnämnden, ungdomsfängelsenämnden, kriminalvårdsnämnden, Sveriges advokatsamfund. Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Föreningen Sveriges tingsrätts-domare (domareföreningen). Föreningen Sveriges länspoUschefer, Föreningen Sveriges åklagare och Föreningen Sveriges polismästare. RA har bifogat yttranden av överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö distrikt.

Gällande rätt 2.1 Straffprocessuellt frihetsberövande m. m.

Huvudbestämmelserna om straffprocessuellt frihetsberövande finns i 24 kap. rättegångsbalken (RB), som iimehåller regler om häktning och anhållande. Den som är på sannolika skäl misstänkt för brott kan häktas på vissa gnmder (1—2 §§). I vissa faU skall övervakning i hemmet eller på lämpUg anstalt ordnas i stället för häktning (3 §). Häktning beslutas av rätten (4 §).

När det finns skäl tUl häktning, kan den misstänkte anhållas i avbidan på rättens beslut. AnhåUande kan också ske, när det inte finns fulla skäl lUl häktning men det finnes vara av synnerlig vikt alt den misstänkte tas i förvar i avbidan på ytterligare utredning. Beslut om anhållande meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren (5 §).

Finns skäl tiU anhåUande men kan beslut därom inte utan fara avvaktas, får polisman även utan beslut gripa den misstänkte. Även en privatperson har rätl atl under vissa omständigheter gripa den som anträffas på bar gäming eUer flyende fot eller den som är efterlyst för brott. Den gripne skall i sådant fall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman (7 §).

Den som har anhållits eller gripits skall inställas för förhör inför an-hållningsmyndigheten eUer särskilt förordnad polisman så snart del kan ske. I fråga om gripen skaU anhåUningsmyndigheten omedelbart besluta om han skaU anhåUas eUer friges (7 och 8 §§).

AnhåUnmgsmyndigheten skaU i princip sist dagen efter det att an-hållningsbeslutet verkställts tiU rätten avlåta framställning om den anhållnes häktande. Framställningen kan anstå i ytterligare fyra dagar, men om framstäUning inte sker senast på femte dagen efter den då an-hållningsbeslutet meddelades skall den anhållne omedelbart friges (12 §).

När häktningsframstäUning har kommit in till rätten, skall häktnings-

Prop. 1972:146 11

förhandling hållas så snart det kan ske och, om synnerliga hinder inte möter, senast på fjärde dagen efter del att framstäUningen kom in. Sätter rätlen ut målet liU huvudförhandlmg inom en vecka, kan häktningsförhandlingen anstå lUl dess (13 §). Häktningsförhandling skall i princip fortgå utan avbrott. När förhandlingen är avslutad, meddelas omedelbart beslut i häktningsfrågan (15 och 16 §§).

Är den tilltalade häktad, när rätten efter huvudförhandling meddelar dom i målet, kan rällen beslula all han i häkte skall avbida alt domen vinner laga kraft. Är den tUltalade på fri fot, kan rätten förordna att han skall häktas (21 §).

Den som är misstänkt för brott kan utan alt vara anhållen eller häktad hållas kvar för förhör i högst 12 timmar (23 kap. 9 § RB).

Enligt 9 § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål kan den som skaU genomgå rättspsykiatrisk undersökning och är på fri fot tvångsvis tas in på rättspsykiatrisk klinik, om del finns skäl atl anta att han inte kommer att friviUigt medverka till undersökningen. Rätten beslutar om sådan intagning. I beslutet skall fastställas den längsta tid, högst tre veckor, under vilken den misstänkte får hållas kvar på kliniken. Vid behov kan rätlen förlänga denna lid med ytterligare högst tre veckor.

2.2 Avräkning av frihetsberövande före dom

Enligt huvudregeln om avräkning av häklningstid i 33 kap. 3 § BrB kan domstol i samband med atl den dömer till fängelse på viss tid, böter, suspension eller disciplinstraff förordna all påföljden skall anses till viss del eller i sin helhet verkställd genom all den tilltalade har varit häktad i målet. Hänsyn tas inte tUl häktningstid som infaller efter domens meddelande. Avräkning kan inte ske vid ådömande av annan påföljd än de nu nänmda, t. ex. villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering eUer överlämnande till särskild vård. Visst undantag från denna regel gäller dock enUgt vissa bestämmelser i verkställig-helslagstiftningen. Dessa regler berörs närmare i det följande.

Den nämnda avräkningsregeln är fakultativ. Domstol kan förordna om avräkning, om det prövas skäligt med hänsyn till omständigheterna. Avräkning av häktningstid sker även i högre instans. Sådan avräkning följer i princip samma regler som a'vräkning i första instans.

I 33 kap. 3 § andra stycket BrB fmns en specialregel om avräkning av annat frUietsberövande än häklnmg. Bestämmelsen avser det fall att lägre instans har dömt någon lill ungdomsfängelse, internering eller skyddstillsyn i vUken ingår anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB och högre rätt efter fullföljd talan i stäUet dömer till påföljd vid vUken avräkning kan ske enligt huvudregehi, nämligen fängelse på viss tid, böter, suspension eller disciplinstraff. Har den av underinstansen ådöm-

Prop. 1972:146 12

da påföljden börjat verkstäUas på gnmd av nöjdförklaring eUer förordnande om omedelbar verksläUighet, får överinstansen, om det prövas skäligt med hänsyn till omständighetema, förordna atl det nya straffet skall anses tUl viss del eUer i sin helhet verkstäUt genom vården eller behandlingen i anstalt.

Högre rätt är inte bunden av vad lägre rätt har beslutat i fråga om avräkning ulan kan ändra sådant beslut, även om talan inte har fullföljts i den delen.

I 22 § behandlingslagen finns en bestämmelse om avräkning av häktningstid vid verkställighet av ungdomsfängelse och internering. Bestämmelsen avser dem som efter atl som häktade ha undergått rättspsykiatrisk undersökning döms tUl ungdomsfängelse eller internering. Har utlåtande över undersökningen avgetts efter den i lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål föreskrivna sexveckorstidens utgång, skall den överskjutande tiden enligt den angivna bestämmelsen anses som tid under vUken ungdomsfängelse eller internering har verkstäUts i anstalt. Avräkningsregeln har sålunda betydelse för beräknande av såväl minsta som längsta tid för anslallsvård vid dessa påföljdsformer. Regeln verkar automatiskt och avräkningen sker på verkställighetsstadiel genom beslut av ungdomsfängelse- resp. interneringsnämnden.

2.3 Avräkning av frihetsberövande efter dom som sedermera vinner laga kraft

Bestämmelser om doms befordran tUl verkställighet och om beräkning av strafftid finns i behandlingslagen. Dom, varigenom någon har ådömts fängelse, ungdomsfängelse eller intemering kan i princip verkstäUas, när den vinner laga krafl mot den dömde, alltså utan hinder av fullföljd från åklagare eller målsägande (4 § första siycket och 11 §).

1 vissa faU skall dom verkstäUas omedelbart utan hinder av alt den inte '/unnit laga kraft, antingen på gmnd av domstols förordnande, t. ex. i fråga om dom på ungdomsfängelse enligt 29 kap. 1 § BrB, eller direkt på gmnd av föreskrift i lag, t. ex. vid förändring av påföljd på verkstäUighetsstadiet enligt 38 kap. 9 § jämförd med 34 kap. 10, 12 och 13 §§ BrB (4 § andra stycket behandlmgslagen).

För den som är häktad börjar strafftiden löpa, när domen får verkställas. Tiden dessförinnan räknas alltså som häktningstid och ingår inte i strafftiden (16 § första stycket och 22 § första siycket). Den dömde har möjlighet att genom nöjdförklaring avstå från talan mot domen såvitt avser den ådömda påföljden och medge att påföljden får verkställas. Nöjdförklarmg avges i viss form och är bindande. Har talan mot domen fullföljts innan nöjdförklaring avges, anses denna talan återkallad genom förklaringen (5 och 10 §§).

Avges nöjdförklaring, får domen verkställas omedelbart. Är den döm-

Prop. 1972:146 13

de häktad i målel, börjar strafftiden löpa från dagen för nöjdförklaringen. Om häktad avger nöjdförklaring inom tio dagar från den dag domen meddelades, räknas emeUertid strafftiden redan från den dagen (16 § andra siycket och 22 § första siycket).

3    Avräkning av häktnlngstid i Danmark, Finland och Norge

3.1 Danmark

3.1.1 Straffprocessuellt frihetsberövande m. m.

Huvudbestämmelsema om slraffprocessueUl frihetsberövande finns i retsplejelovens kapitel 71 om "Anholdelse" och kapitel 72 om "Faengs-ling".

"Anholdelse" av en person som är misstänkt för brott kan antingen beslutas av rätten eUer företas av poUsmyndighet eUer i vissa fall av privatperson.

Den som anholdes skall senasi 24 timmar efler gripandet inställas inför rällen för "grundlovsforhör", om han inte friges dessförinnan (gmndlovens § 71 och retsplejelovens § 774). Har anholdelse skett för en gärning för vilken faengsling inle är utesluten, kan rätlen beslula att anholdelsen skaU beslå t. v. Senast inom 72 limmar efler gmndlovsfor-hörels slut skaU dock frigivning ske eller beslut meddelas om faengsling eUer annan åtgärd som kan ersätta faengsUng.

Faengsling beslutas av rätlen efter förhandling ("relskendelse") när de i retsplejeloven angivna villkoren är uppfyllda. I stället för faengsling kan vissa mindre ingripande ålgärder beslutas, t. ex. tUlsyn, bevakning i hemmet eller föreskrift om uppehållsort. I praxis används alternativen lill faengsling endast beträffande imga lagöverträdare.

I samband med beslul om faengsling bestämmer rätlen viss lid inom vilken "fomndersögelse", som sker vid rätten, skall begäras eller åtal väckas. Denna tid kan förlängas. Om fasngsUng beslutas efler del atl fomndersögelse har begärts eller åtal väckts, finns däremot inte någon bestämmelse om viss tidsfrist. När fomndersögelsen är avslutad, utsätter rätlen viss tid inom vilken faengslingen hävs om inte åtal väcks dessförinnan eUer rätlen får sådana upplysningar alt gmndad anledning finns till förlängning av liden.

Är den dömde faengslad när dom meddelas, kan faengslingen fortgå även efter domen.

3.1.2 Avräkning av frihetsberövande före dom

Enligt slraffelovens § 86 skaU den tid som den tUUalade har varil faengslad avräknas när domstol ådömer straff i målet. Avräkningsregeln omfattar också tid då den tUltalade har varit intagen för "menlalobser-vation" i målet, oavsett om han då har varit faengslad eller ej.

Prop. 1972:146 14

Avräkning kan beslutas vid ådömande av faengsel, "ha;fte" eller böter samt vid de tidsobestämda påföljderna "ungdomsfaengsel, arbejdshus och sikkerhedsforvaring". Domstolen utmäter straffet utan hänsyn till faengslingstiden men i domen anges att straffet tUl viss del eller i sin helhet skall anses verkställt genom att den dömde har hållils faengslad. När avräkning av faengslingstid sker i samband med ådömande av ungdomsfaengsel, arbejdshus eller sikkerhedsforvaring, inverkar avräkningen på föreskrivna minimi- och maximitider. Också i vUlkorlig dom med utsatt straff görs avdrag för faengsel. Om domen endast delvis är villkorlig, sker avdraget från den oviUkorUga delen av straffet. I fråga om villkorlig dom utan utsatt straff beslutas avräknung av faengslingstid först om och när domen undanröjs och ersätts av påföljd från vilken avräkning kan ske.

När vUlkoren i straffelovens § 86 är uppfyUda, är avräkning obligatorisk. Domstolen har dock möjUghet att skönsmässigt bestämma hur stor del av straffet som skall anses verkställt genom frihetsberövandet. Sålunda kan domstolen förordna alt hela straffet skall anses verkställt. Beslut därom kan bli aktuellt särskilt när straffet beslämls till böter. I fråga om fängelsestraff är det numera praxis alt låta den dömde få tiUgodoräkna sig hela faengslingstiden.

Avräkning är utesluten om den tiUtalades "eget forhold under sägen" har medfört atl faengsling har kommit lill stånd eUer alt faengslingstiden har förlängts. Från praxis före år 1968 finns flera fall då avräkning inte har skett därför att den tUltalade aktivt motverkat utredningen i målel, i. ex. genom lögnaktiga uppgifter som lett tUl onödiga undersökningar, genom simulation av sinnessjukdom eller liknande, genom atl påverka vittnen, genom flyktförsök m. m.

Avräkning av fxngslingstid kan ske även i högre instans. Samma regler som vid avräkning i första instans gäller för a"vräkning vid fullföljd av talan.

3.1.3 Avräkning av frihetsberövande efter dom som sedermera vinner laga kraft

Bestämmelserna om verkställighet av brotlmålsdom finns i retsplejelovens kapitel 90. Enligt dessa bestämmelser kan brotlmålsdom inte verkställas förrän tiden för talan mot domen enligt lagens allmänna regler har gått ut eller "ankeafkald" har meddelats.

Del ankommer på politimesleren att ombesörja domsverkstäUigheten. Justitieminisleriet har meddelat närmare föreskrifter om strafftidens beräkning när den dömde har varit faengslad efter domens meddelande (bekendtgörelse nr 11 den 14 januari 1964 ändrad genom bekendtgö-relse nr 408 den 13 december 1968). Strafftiden räknas då från dagen för domens meddelande i de faU då en person, som i första instans har dömts till ovUlkorligt frihetsstraff, är faengslad och domen inle överklä-

Prop. 1972:146 15

gas. Överklagas domen, räknas strafftiden som påbörjad den dag dä målet är slutiigt avgjort i högre instans. Om fuUföljdstalan awisas eller återkaUas, beslutar högre rätt enligt avräkningsregeln i straffelovens § 86 om avräkning av faengslingstid som infaller efter dom i lägre instans.

3.2 Finland

3.2.1 Straffprocessuellt frihetsberövande m. m.

Den som har ertappats eller på sannoUka skäl är misstänkt för brott kan häktas under vissa i lag angivna fömtsättningar. Häktning beslutas av poUsmyndighet eller — sedan målet har förevarit vid domstol — av domstolen.

Om fömtsättningarna för häktning är uppfyUda, kan den misstänkte anhållas i awaktan på beslul om häktning. AnhåUande kan ske även om sannolika skäl till misstanke om brott inte föreligger. Beslut om anhållande meddelas av poUsmyndighet.

Enligt huvudregeln bör den som har anhåUits antingen häktas eller försältas på fri fot senast tre dygn efler det att han berövades friheten. Om det är av synnerUg vikt, kan anhåUandet dock, trots all full anledning till häktning inte föreUgger, förlängas med högsl fjorton dygn. Utöver denna tid kan anhållande inte förlängas ens med den anhållnes samtycke. Till anhållningstiden räknas inle den lid som har åtgått för den anhållnes transport tiU gärningsortens rannsaknmgsmyndighel. Sådan tid får dock uppgå till högst fyra dygn. Den absoluta maximitiden för anhållande är således 21 dygn. Så länge den misstänkte är anhållen hålls han i förvar hos polisen. När beslut om häktning har fattats, bör han översändas tiU allmänl fängelse och samtidigt skaU vederbörande domstol underrättas om häktningsbeslutet. Domstolen måsle därefter utan dröjsmål ta upp målet tUI behandling, i stad senast åtta dygn och på landel en månad efter det alt domstolen har fått del av beslutet.

3.2.2 Avräkning av frihetsberövande före dom

Bestämmelsema om avräkning av frihetsberövande före dom finns i 3 kap. 11 § strafflagen. Den tilltalade har i princip rätt att få straffet reducerat med den lid han har varit berövad friheten före dom i målel. Avräkning beslutas av domstol i samband med utdömande av straff. Enligt lagmmmets ordalydelse kan avräkning ske från frihetsstraff på viss tid, skiljande från utövning av tjänst (suspension) och bötesstraff. I praxis görs avräkning även vid utdömande av fängelse eUer böter som surrogatstraiff för avsättning enUgt strafflagen 2 kap. 9 §.

Avdrag kan göras såväl för den tid som den tiUtalade har suttit häktad som för anhållningstiden. I praxis gör domstolama dock inle avdrag för korta anhållningslider.

Prop. 1972:146 16

I första instans skall avräkning göras, om del inte föreligger gmndad anledning att inte göra avräkning. Domstolen kan underlåta att avräkna tid för anhållande och häktning t. ex. om den dömde själv ulan giltigt skäl har förlängt rannsakningstiden. Avräkning bör däremot göras om förlängningen beror på omständigheter som den tilltalade inte kan anses svara för, t. ex. om rannsakningstiden har förlängts på gmnd av sinnesundersökning.

I högre instans får avdrag göras för frihetsberövande som infaller efter dom i lägre instans, om den dömde har sökt ändring och får domen mildrad eller det annars föreUgger synnerliga skäl tUl avdrag. Sådana skäl föreligger t. ex. när det har dragit ut på tiden mellan underrättens och överrältens dom utan att dröjsmålet har berott på den dömde.

När lagens fömtsättningar är uppfyllda, är avräkning obligatorisk. Del tillkommer emeUertid domstolen atl bestämma hur lång lid som får avräknas. EnUgl strafflagen 3 kap. 11 § skall avräkning göras i skälig omfatlning. Hela rannsakningstiden räknas i regel av när den tilltalade döms till fängelsestraff, men ofta bara tre fjärdedelar av tiden, om han döms tiU lukthusslraff. Detla beror på atl domstolama analogi tUl-lämpar regeln i strafflagen 7 kap. 5 § mom. 2 punkt 2, enUgt vilken fängelsestraff som förvandlas liU lukthusslraff skall reduceras med en fjärdedel. Den omständigheten att det straff som återstår efter avdraget underskrider ifrågavarande straffarts eller latituds minimum, ulgör inle hinder för avräkning.

3.2.3 Avräkning av frihetsberövande efter dom som sedermera vinner laga kraft Bestämmelserna om beaktande av tid i häkte vid beräkning av strafftid finns i 1889 års förordnmg om verkställighet av straff. För den som är häktad räknas strafftiden senast från den dag domen vinner laga krafl. Strafftiden börjar löpa tidigare, om den dömde samtycker tiU della. Om sådant samtycke lämnas inom "tiden för anmälan av missnöje", räknas strafftiden från den dag domen meddelades, över underrätts dom skaU missnöje anmälas inom en vecka och över överrälts dom inom 21 dagar från det domen gavs.

3.3 Norge

3.3.1 SlraffprocessueUl frihetsberövande m. m.

Bestämmelser om processueUt frUietsberövande i awaktan på rättegång och dom saml om verkställighet av domen finns i slraffeprosess-lovens 19 kap. om "Paagribelse og Faengsling". Den som är på skälig grund misstänkt för brott kan "pågripes", när vissa i kapitlet angivna förutsätlnmgar är uppfyllda. Enligt huvudregehi i straffeprosessloven be-

Prop. 1972:146 17

slutar rällen om pågripelse. Om det är fara i dröjsmål, kan åklagarmyndigheten förordna om pågripelse.

När pågripelse har skett, skall den pågrepne snarast möjligl och senast dagen efter pågripelsen inställas inför rätlen som vid särskild förhandling prövar frågan om den pågrepne skaU underkastas "varetekts-fengsel". Beslut i frågan meddelas genast vid förhandlingen. Om rätlen beslutar att fengsla den misstänkte, skaU fastställas en tidsperiod för "fengslingen". Denna period kan förlängas. Döms den tUltalade för brottet och är han fengslad vid domstUlfäUet, skall han hållas kvar i varelekt, om inle rätten förordnar att han skaU friges.

Enligt straffeprosesslovens § 210 kan misstänkt tvångsinlas på sjukhus för rättspsykiatrisk undersökning och observation enUgt beslut av rätten.

3.3.2 Avräkning av frihetsberövande före dom

Enligt straffelovens § 60 kan domstol besluta att den tid som den dömde har varit underkastad varetektsfengsel skall dras av från det straff som utdöms i målet. Uttrycket "varetektsfengsel" omfatter inte bara sådant processueUt frihetsberövande som har beslutals av rätten utan även den "pågripelse" som vanligen har föregått vareleklsfengs-lingen, aUtså varje frihetsberövande som den tilltalade har undergått enligt bestämmelserna i kap. 19 i straffeprosessloven om pågripelse och fengsling. Avräkningsregeln i slraffeloven omfattar dessulom den tid som den tilltalade har varil tvångsinlagen på sinnessjukhus för rättspsykiatrisk undersökning enligt straffeprosessloven § 210.

Enligt ordalagen i straffeloven § 60 bör avdrag göras för tid i varelekt men i praxis innebär bestämmelsen att avdrag skall ske. Det är fast praxis att ge den tUltalade fuUt avdrag för varje dag av frihetsberövande före domen. I lagen anges också som •vUlkor för rätten tUl avräkning, alt det är fråga om varetektsfengsel som den tUltalade "ikke ved sitt forhold under saken har pådratt sig". Denna begränsning kan leda lUl all den tUltalade bara får delvis avdrag t. ex. vid flyktförsök.

1 praxis ges dock nästan utan undantag fullt avdrag.

Avräkning kan göras vid utdömande av "straff" dvs. fängelse, ungdomsfängelse och böter. Om tiden för det processueUa frihetsberövandet är lika lång eller längre än det frihetsstraff som senare ådöms, förordnas regelmässigt alt straffet skall anses avtjänat i sin helhet genom frihetsberövandet. Om detta är något kortare än det straff som brottet förskyller, händer det att domstolama likväl anser hela straffet avtjänat genom liden i varelekt. Vid utdömande av böter som enda straff kan man teoretiskt först bestämma bötesstraffet och därefter göra avräkning, men i praxis tar man hänsyn lUl liden i varelekt direkt vid straffmätningen. När ungdomsfängelse ådöms, fastställer domstolen den tid som skall avräknas och denna tid beaklas sedan när man i administrativ ordning beräknar minimi- och maximitider för uppehåll i anstalt.

2  Riksdagen 1972.1 saml. Nr 146

Prop. 1972:146 18

Varetektsavdrag görs också vid vUlkorlig dom, som kan ha formen av anstånd med straffverkstälUgheten helt eUer delvis eller av anstånd med ådömande av straff ("domsutsettelse"). När den dömde får anstånd med verksläUighet av frihetsstraff, görs avräkning på samma sätt som vid ovillkorUgt straff. Är domen delvis vUlkorlig, görs som regel avdrag i den ovUlkorliga delen av straffet. Vid domsutsettelse anges i domsskälen den tid den dömde har varil underkastad varetektsfengsel så atl avdrag kan göras om straff senare utdöms. Avdrag görs också om den dömde under prövotiden begår nylt brott och får ett gemensamt straff för detta brott och den brottslighet som omfattas av den vUlkorUga domen.

1 högre instans görs också avdrag för varetektsfengsel som den dömde har varit underkastad i tiden mellan domen i första instans och det slutUga avgörandet. Detta gäUer oberoende av om åklagaren eller den dömde har fört talan mol domen och oberoende av utgången i målet.

3.3.3 Avräkning av frihetsberövande efter dom som sedermera vinner laga kraft

Enligt straffeprosessloven § 475 inräknas vareteklstid efter dom som sedermera vinner laga kraft oavkortad i verkställighetstiden, om inte den dömde "selv har foranlediget oppholdet" i varetektsfengsel. Beslul om avdrag enligt derma bestämmelse meddelas av åklagarmyndigheten. För avräkning på verkstäUighetsstadiet uppstäUs i realiteten samma vUlkor som för det avdrag som beslutas av domstol enligt straffeloven § 60. Riksadvokaten har i cirkulärskrivelse tiU stalsadvokalema uppmanat dem att följa den praxis domstolama har vid tillämpningen av nämnda paragraf.

Straffeprosessloven § 475 tillämpas på det sättet alt den dömde får fuUt avdrag för vareteklstid som infaUer efter dom som inle överklagas av någondera parten. Delta gäUer också om tiden i varelekt har blivit förlängd därför atl den dömde inle bestämt sig för att avstå från atl överklaga förrän fullföljdstiden nästan gått ut. Även i de fall då den dömde har fullföljt talan, men denna inte tas upp till behandling i högre instans, t. ex. när hans talan bUvit "awist som gmnnlös" av "H0yeste-relts kjaeremålsutvalg", får den dömde fuUt avdrag för den tid han har varil fängslad efter meddelande av den dom som sedermera vinner laga kraft och fram tiU beslut om verksläUighet.

4   Nordiska straffrättskommittén

4.1 Allmänna synpunkter

Kommittén erinrar om att det mom Norden finns ett praktiskt betydelsefullt samarbete i fråga om straffverkstäUighet. Samarbetet bygger på enhetlig lagstiftning och innebär i princip att brottmålsdom som

Prop.1972:146 19

har meddelats i etl nordiskt land kan verkställas i något av de andra. Del är uppenbart att olikheter i de nordiska ländemas regler om avräkning av häktningstid o. d. är tUl klar nackdel för detla samarbete. Kommittén finner det därför angeläget att skapa enhetliga regler för Norden i fråga om avräkning av tid för straffprocessuella frUietsberö-vanden.

Kommittén framhåller atl anhållande och häktning är processuella tvångsmedel som får tillgripas när del med skäl kan befaras att den som är misstänkt för brott skaU avvika, försvåra brottsutredningen eller fortsätta sin brottsliga verksamhet. Sådant frihetsberövande är alltså till sitt syfte en processuell åtgärd och inte elt straff. Straffprocessuellt frihetsberövande har dock faktiskt sådan karaktär all den anhållne eller häktade upplever det som straff. Kommittén anser därför att likformiga nordiska avräkningsregler bör grundas på principen att tid i arrest eller häkte skall jämstäUas med frihetsstraff. Avräkningsreglerna bör vara så utformade att reaktionen mot brottet totalt sett inte blir strängare för den som har varit anhållen eller häktad än för den som har varit på fri fot.

4.2 Avräkning av frihetsberövande före dom

4.2.1 Avräkning vid olika påföljder

Kommittén anser att avräkning av straffprocessuellt frihetsberövande före dom i princip bör göras vid varje påföljd som är så bestämd till sitt måti all det finns gmnd för atl beräkna avdrag för häktningstid e. d. Därför förordas att det danska och norska systemet görs tUl förebUd i detla avseende. Avräkning bör sålunda vara möjlig — förutom vid böter och tidsbestämt fängelsestraff — vid sådana relativt tidsobe-slämda påföljder som ungdomsfängelse och internering liksom vid villkorUg dom med utsatt straff. Vid ådömande av vUlkorlig dom utan utsatt straff eUer skyddstiUsyn kan avräkning visserligen inte ske från sådan påföljd. Straffprocessuellt frihetsberövande i mål, vari sådan påföljd ådömts, bör däremot kunna tillgodoräknas den dömde i senare mål.

Avräkning bör enUgt kommitlén beslutas av domstol i samband med ådömande av påföljden, och avdragets omfattning bör anges i domen. Vid ungdomsfängelse och internering bör avräkningen — som nu redan sker i Danmark och Norge — tas i beaktande vid beräkning av minimi-och maximitider för omhändertagande i anstalt. Vid villkorligt anstånd med straffs ådömande och vid skyddstiUsyn kommer avdraget atl aktualiseras först vid elt undanröjande av påföljden. Detla bör gälla även om del i domen föreskrivs behandUng i anstalt under viss del av prövotiden. Redan i den första domen bör emellertid utsägas med vilken tid sådan avräkning får ske, om den ådömda påföljden senare skulle komma att ersättas av påföljd vid vilken avräkning kan ske.

Prop. 1972:146 20

4.2.2 Avräkning vid olika former av straffprocessuellt frihetsberövande Kommittén anser att varje form av frihetsberövande före dom i princip bör avräknas när påföljden bestäms. Del frihetsberövande som i tiden kan sträcka sig längst, nämligen häktning, är redan avräknings-bart enligt lagstiftningen i samtUga nordiska länder. Med häktning bör i detla sammanhang Ukställas sådant omhändertagande på anstalt som i vissa fall kan tjäna som ersätlning för häktning.

Anhållningslidema är som regel korta och en regel om avräkning även för sådan tid skulle endast innebära atl straffet kan avkortas med ytterligare några få dagar. Även en sådan mmdre avkortning är emellertid betydelsefuU för den som har varit berövad friheten. Kommiltén anser därför ått man som mönster för enhetiiga nordiska bestämmelser bör välja den finska och norska regleringen och tUlgodoräkna den tilltalade även tid för anhållande. Kommittén menar att sådan avräkning i princip bör ske också i de faU då anhållande inte har följts av häktning. Ä andra sidan är kommittén medveten om att det i praktiken uppkommer svårigheter att låta varje kort frihetsberövande leda till avräkning. Kommitlén anser sig därför inte vUja förorda alt Danmark, Finland och Sverige, som nu inle har regler om avräkning av helt korta frihetsberövanden, inför regler om avräkning av lid för anhållande som har varat i mindre än 24 timmar.

Vid rättspsykiatrisk undersökning i brottmål förekommer tvångsvis genomfört frihetsberövande som inte har sin gmnd i de vanliga straffprocessuella tvångsmedlen anhållande och häktning. Sådant frihetsberövande bör — liksom f. n. gäller enUgl dansk, finsk och norsk rätt — kunna avräknas efler samma grunder som häktningslid.

4.2.3 Obligatorisk eller fakultativ avräkning

I dansk, finsk och norsk rätt kan avräkningsreglerna sägas vara obligatoriska, medan så inte är fallet enligt svensk rätt.

Enligt kommittén talar flera skäl för att avräkning av tid för sådant frihetsberövande före dom som har berörts i det föregående skaU vara obligatorisk vid utdömande av straff. Sålunda kan man från rent principieUa synpunkter hävda att tid, vamnder den tUltalade varit berövad friheten i avvaktan på lagföring, alltid skall tUlgodoräknas honom och inte få fungera som ett tUläggsstraff. Ett tungt vägande skäl är vidare att elt sådant system redan fungerar väl i större delen av Norden. I både Danmark, Finland och Norge har man positiva erfarenheter av obUgatoriska regler om avräkning av frihetsberövande före dom. Den svenska fakultativa regeln däremot kan befaras ha lett tUl bristande enhetlighet i domstolarnas praxis. Detta är en nackdel som skulle kunna undanröjas med en fast regel om avräkning. På skäl som nu anförts förordar kommittén en i princip obligatorisk avräknmgsregeL

Kommiltén diskuterar även om avräkning bör ske helt undantagslöst

Prop. 1972:146 21

eller bör kunna underlåtas om särskUda skäl talar emot all den tilltalade får tillgodoräkna sig tiden för frihetsberövande, t. ex. flyktförsök, undanröjande av bevis eller simulation av sinnessjukdom. Kommiltén förordar en helt automatisk regel ulan undantag. En sådan regel stämmer bäst med principen atl man inle bör använda sanktioner mol tilltalad som motarbetar lagföringen. Vidare anser koinmittén att en undanlagslös regel är bäst ägnad att skapa rättslikhet i Norden.

Kommittén förordar — med den begränsning som lidigare har nämnts i fråga om kortare tid för anhåUande än 24 timmar — atl avdrag görs för hela den tid som den dömde har varit berövad friheten före dom efter principen alt en dags frihetsberövande motsvarar en dags straffverkställighet i anstalt. En smidig tiUämpning av avräkningsinslitulet fömtsätter dock att frihetsstraff som är endast obetydligt längre än tid för avräkningsbart frihetsberövande bör kunna anses verkställt i sin helhet genom frihetsberövandet före dom. I fråga om tidsobeslämda påföljder bör avdraget inverka på minimi- och maximitiderna. Vid bötesstraff får domstolen göra en skälighetsbedömning. Fasta skalor för beräkning av avdrag från sådant straff lorde inte ha någon funktion atl fylla. När böter förekommer i kombination med annan påföljd, t. ex villkorlig dom eller skyddstillsyn, bör avräkning inle göras från bötesstraffet utan från den andra påföljden, om denna är av sådant slag all avräkning kan ske, och i annat fall om och när påföljden undanröjs i senare dom.

4.2.4  Avräkning i högre instans

Enligt kommittén finns det risk för att frekvensen av överklagade mål ökar, om rätten att avräkna häktningstid efter underrätts dom utvidgas. Detla kan komma att medföra en ökad belastning på åklagar- och domstolsväsendets resurser. Kommittén anser del dock vara principiellt oriktigt att begränsa tUlströmningen av mål lill högre rätt genom restriktiva avräkningsregler. För den som är på fri fot gäUer inte några sådana restriktioner. Den häktade är således med en sådan ordning betydligt sämre ställd än den som är på fri fot. Kommittén förordar därför, alt avräkning av häktningstid i högre instans skaU vara obligatorisk och ske ulan hänsyn till resultatet av användningen av rättsmedel.

4.2.5  Avräkning av frihetsberövande i utlandet

I samband med lagföring för brott kan också uppkomma fråga om avräkning av frihetsberövande som på gmnd av brottet har ägt rum utomlands. Detta blir särskiU aktuellt vid lagföring efter utlämnings-förfarande.

I samband med begäran om utlämning för brott kan sålunda den som i annat land begärs utlämnad bU omhändertagen i det landel i avbidan på prövning av utlämningsfrågan eller verksläUighet av utläm-

Prop. 1972:146 22

ningsbeslut. Sådant omhändertagande kan på grund av efterlysning ske redan innan framställning om utiämning görs. FrUietsberövande av detta slag kan bli långvarigt, upp lUl flera månader. Lagföring för brott kan även överföras från etl land tiU ett annat utan samband med ul-lämningsförfarande. Också i sådana fall kan den misstänkte ha varil berövad friheten i annal land än domslandet på gmnd av misstanke om brottet.

Frihetsberövande i utlandet på gmnd av misstanke om det brott som senare leder tUl ådömande av påföljd i det egna landel bör enligt kommitténs uppfattning i princip avräknas efter samma grunder som gäller för anhållande eller häktning som har verkställts i domslandet. De straffprocessuella frihetsberövanden som förekommer i utomnordiska länder kan emellertid skilja sig avsevärt från vad som gäller inom Norden. Kommittén anser därför alt man inle bör ställa upp någon generell regel om att straffprocessuellt frUietsberövande i utlandet skall avräknas efler samma precisa regler som bör gälla för inhemskt frihetsberövande. Kommittén förordar i stället att avräkningsreglerna på grund av de skiftande förhållanden som kan förekomma i sådana fall skall medge avräkning i skälig omfatlning. Därvid förutsätter dock kommittén, att frihetsberövande, som har skett i annal nordiskt land, med hänsyn lUl den nordiska rättslikheten på området regelmässigt avräknas fullt ul i enlighel med den fömt förordade obligatoriska avräkningsregeln. Detsamma bör gälla sådant frihetsberövande i utomnordiskt land som har varil likartal med del frihetsberövande som äger rum i de nordiska länderna efter anhållnings- eller häktningsbeslut.

4.3 Avräkning av häktningstid efter dom som sedermera vinner laga kraft

Som en konsekvens av förslaget om obligatorisk avräkning av häklningstid före dom bör enligt kommitlén följa all också häklningstid efter dom som sedermera vinner laga kraft tillgodoräknas den dömde vid verkställighet av frihetsstraff. Sådan avräkning bör ske utan krav på bindande förklaring av den dömde att han avslår från fullföljd i målet.

Vidare bör den som vid fullföljd av talan tUl högre instans får avslag på sin begäran att få målel upptaget till prövning få räkna häktningstid efter dom i lägre instans som strafftid. Detta får enligt kommiltén anses som en nödvändig följd av den föreslagna regeln att den som fullföljer talan utan framgång får straffet reducerat med häktningstiden.

5   Departementspromemorian

I departementspromemorian framhåUs atl det för svensk del krävs vissa lagändringar för atl NSRK:s rekommendationer skall kunna föl-

Prop. 1972:146 23

jas. I promemorian läggs fram förslag lill ändringar i BrB och behandlingslagen. Dessutom diskuteras vissa frågor om verkan av nöjdförklaring, när domen mnehåUer beslut om avräkning av häktningstid o. d.

5.1 BrB

I promemorian föreslås alt tillämpningsområdet för 33 kap. 3 § BrB utvidgas i enUghet med NSRK:s rekommendationer. Avräkning bör således kunna ske — förutom vid böter, fängelse på viss tid, suspension eller disciplinstraff — även vid villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse och internering. Vidare bör det vara möjligl att tiUgodoräkna den dömde inte bara häktningstid utan även tid för anhåUande. Anhållningstid bör avräknas, även om anhållande inte har följts av häktning. Däremot bör — som framhållits i betänkandet — helt korta frihetsberövanden inte föranleda avräkning. För Sveriges del bör en sådan begränsning medföra att de former av frihetsberövande som kan ha föregått beslut om anhållande inle blir avräkningsbara. Kvarslan-nande för förhör enligt 23 kap. 9 § RB och sådant gripande som avses i 24 kap. 7 § samma balk bör sålunda inte tillgodoräknas den tilltalade. Tid för anhåUande bör dock alltid avräknas, även om den ■ anhållne har frigetls efler atl ha varit anhållen endast kort lid.

Tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik med stöd av 9 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål bör enUgt promemorian likställas med häktning.

Avräkning bör ske för frihetsberövande som den tUltalade har varit underkastad med anledning av misstanke om brott som omfattas av domen. Det bör sålunda, liksom f. n. gäller i fråga om avdrag för häktningstid, vara möjUgt all avräkna frihetsberövande även om den tilltalade frikänns från ansvar för den gäming som har föranlett frihetsberövandet men i samma mål döms för annat brott.

Avräkning bör i enlighel med vad kommittén har föreslagit vara obligatorisk.

Promemorian ansluter sig till NSRK:s förslag att avdrag bör göras för hela det frihetsberövande som har föregått dom efter principen att en dags frihetsberövande motsvarar en dags straffverkställighet i anstalt. Om frihetsstraffet är endast obetydligt längre än det frihetsberövande som skall avräknas, bör det dock liksom f. n. kunna anses verkställt i sin helhet genom frihetsberövandet före domen. När det gäller ungdomsfängelse och internering bör avdraget bestämmas i domen och sedan inverka vid fastställandet av minimi- och maximitiderna för vård i anstalt. I fråga om villkorUg dom och skyddstUlsyn bör det anges i domen hur lång tid som skall avräknas. Som har framhåUits i kommitténs betänkande kan avräkning i dessa faU dock inle ske från den nämnda påföljden utan först om påföljden undanröjs och den vill-

Prop. 1972:146 24

korliga domen eller skyddstiUsynen därvid ersätts med sådan påföljd vid vilken avräkning kan göras. I det senare målet bör den dömde få räkna sig till godo det tidigare frihetsberövandet. Denna ordnmg bör gälla även i faU då domstolen i domen på skyddstiUsyn har förordnat om an-3taltsbehandling enUgt 28 kap. 3 § BrB. Vid bötesstraff bör domstolen reducera bölema med vad som kan anses skäligt. Ådömes mer än en påföUd i samma mål (1 kap. 5 och 6 §§, 27 kap. 2 § och 28 kap.

2 § BrB), bör det ankomma på domstolen att med hänsyn till omständig
hetema i det enskilda fallet förordna från vilken påföljd avräkning
skall ske.

I enlighet med kommitténs förslag bör den dömde tUlgodoräknas häktningstid efter lägre rätts dom och fram tiU dom i högre instans efter samma principer som gäller för avräkning i första instans. Högre rätt bör sålunda medge avdrag för häktnmgstid utan hänsyn lill resultatet av den fullföljda talan.

Som en konsekvens av förslaget att frihetsberövande före dom skall kunna avräknas också vid utdömemde av vUlkorlig dom, skyddstUlsyn, ungdomsfängelse eUer intemering föreslås i promemorian all 33 kap.

3 § andra stycket BrB ändras så att högre rätt blir skyldig alt avräkna
påbörjad verksläUighet av fängelse, ungdomsfängelse, intemering eller
anstaltsbehandling vid skyddstiUsyn, när påföljden ändras liU någon av
de påföljder från vilka häktningstid m. m. skall räknas av enligt huvud
regeln i kommitténs förslag.

I svensk rätt saknas uttryckliga bestämmelser om avräkning av frihetsberövande i utlandet på grand av misstanke om brott för vilkel påföljd senare ådöms här i landet. Del torde vara tveksamt om 33 kap. 3 § BrB är tUlämplig i sådana fall. Det föreslås i promemorian alt i nämnda paragraf införs en bestämmelse som reglerar frågan om avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden utom riket. Sådan avräkning bör enligt promemorian ske i den utsträckning som anges i kommittébetänkandet. Detta innebär att sådant frihetsberövande i annal nordiskt land som motsvarar anhållande, häktning eller tvångsintagning på psykiatrisk klinik för rättspsykiatrisk undersökning skall avräknas fullt ut, om den omhändertagne döms här i landet för det brott som har föranlett frihetsberövandet samt att frihetsberövande i annan främmande stal skall avräknas i skälig omfatming.

5.2 Behandlingslageo

I fråga om 16 § behandUngslagen föreslås i promemorian den ändrmgen att strafftiden, när den dömde hålls häktad i målel, räknas från den dag då domen meddelades. Den särskUda regeln om verkan av nöjdförklaring som avges inom tio dagar efter domen blir då överflödig och bör utgå. Om 16 § ändras pä detta sätt, kommer häktnings-

Prop. 1972:146 25

tid efler dom som sedermera vinner laga kraft alt automatiskt inräknas i strafftiden oberoende av nöjdförklaring.

Belräffande 19 och 22 §§ behandlingslagen föreslås vissa följdändringar som är betingade av de föreslagna ändringama i 33 kap. 3 § BrB.

5.3 Verkan av nöjdförklaring

De föreslagna ändringarna av avräkningsreglerna ger anledning lill vissa överväganden i promemorian rörande verkan av nöjdförklaring avseende dom som innehåller beslut om avräkning av häktningstid m. m. Nöjdförklaring enligt 5 § behandlingslagen avser fängelse, ungdomsfängelse eller internering och innebär atl den dömde förklarar "att han avslår från talan mot domen såvitt angår den ådömda påföljden och medgiver att den må verkstäUas". Den som avger nöjdförklaring är oförhindrad alt fullfölja talan mol domen beträffande annan påföljd eller rättsverkan som har ådömts honom, t. ex. förverkande av egendom, avsättning eller förvisning. I fråga om förvisning kan nöjdförklaring avges enligt 48 § utlänningslagen (1954: 193).

Enligt gäUande rätt får nöjdförklaring enUgt 5 § behandlingslagen anses omfatta även sådant beslut om avräkning av häklningslid som med stöd av 33 kap. 3 § BrB har meddelats vid ådömande av fängelse. Den "ådömda påföljden" är således i detta sammanhang vad som återstår efter avräkningen. Om den föreslagna utvidgningen i 33 kap. 3 § BrB genomförs, får nöjdförklaring enligt 5 § behandlingslagen samma innebörd vid ungdomsfängelse och internering som den f. n. har vid fängelse, dvs. beslut om avräkning kommer inte atl kunna överklagas om nöjdförklaring har avgetts. Delta är enligt promemorian en lämplig lösning.

Enligt 38 kap. 1 § BrB kan den som har ådömts vUlkorlig dom eller skyddstillsyn avge nöjdförklaring i vad gäller den ådömda påföljden. I paragrafen föreskrivs att nöjdförklaringen skall avse även böter som har ådömts med slöd av 27 kap. 2 § eUer 28 kap. 2 § BrB liksom föreskrift om anstaltsbehandlmg vid skyddstiUsyn.

Enligt promemorieförslagel kommer avräkningsregeln vid villkorlig dom eller skyddstiUsyn atl få en annan innebörd än vid övriga påföljder. I domen kommer alt förordnas att -viss lid skall tillgodoräknas, om och när den vUlkoriiga domen eUer skyddstiUsynen undanröjs och ersätts med annan påföljd vid vUken avräkning kan ske. En förklaring av den dömde alt han är nöjd med domen "i vad gäller den ådömda påföljden" kan i det här faUel knappast anses omfatta avräknings-beslulet. Detta har ju ingen inverkan på den ådömda påföljden utan får betydelse först om påföljden undanröjs.

När det gäUer avräkningsbeslul i samband med villkorlig dom eller

Prop. 1972:146 26

skyddstUlsyn, bör sålunda enligt promemorian den som är missnöjd enbart med beslutet kunna förklara sig nöjd med den ådömda påföljden men ändå fullfölja talan mot domen såvitt avser avräknmgsbeslutet. Ett sådant resultat bör kunna nås utan ändring av 38 kap. 1 § BrB.

5.4 Övergångsbestämmelser

I promemorian föreslås att lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1972.

De nya bestämmelsema i 33 kap. 3 § BrB om domstols avräkning av frihetsberövande före dom bör enligt promemorian tillämpas också i fråga om frUietsberövande som har ägt rum i mål som anhängiggjorts men ej avgjorts före lagens ikraftträdande. Däremot bör de nya bestämmelsema inte tUlämpas i fall då efter ikraftträdandet uppkommer fråga om undanröjande av villkorlig dom eller skyddstillsyn som har ådömts genom dom meddelad före ikraftträdandet och den dömde varit berövad friheten i det mål vari påföljden ådömts. Frihetsberövanden i mål som avgjorts före ikraftträdandet bör inte heller beaktas av internerings- och ungdomsfängelsenämnden vid beslut rörande minimi-och maximitider för internering eller ungdomsfängelse. Vad som nu sagts lorde inte kräva någon särskild bestämmelse.

Bestämmelserna i 16 § behandlingslagen bör enligt promemorian till-lämpas i sin äldre lydelse, när efter ikraftträdandet uppkommer fråga om verkställighet av dom som har meddelats före ikraftträdandet. En särskild övergångsbestämmelse härom bör enligt promemorian tas upp i den nya lagstiftningen.

6    Remissyttrandena

Huvudlinjerna i NSRK:s förslag och i departementspromemorian om en obligatorisk och fullständig avräkning av StraffprocessueUa frihetsberövanden från ådömda straff tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som alla remissinstanser.

Kriminalvårdsstyrelsen framhåller atl det är en klar nackdel vid samarbetet mellan de nordiska länderna i fråga om verkställighet av straff att avräkningsreglerna är olika i de olika länderna. Det är därför betydelsefuUt atl del skapas enhelUga bestämmelser på detla område. Styrelsen anser i likhet med NSRK att del finns ytterligare två tungt vägande skäl för de föreslagna avräkningsreglerna. Del ena är alt tillämpningen av dem inom landet kan vänlas bli enhetiig, och det andra att en obligatorisk avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden kommer att te sig mera tUlfredsstäUande från den dömdes synpunkt. Vidare framhåller styrelsen att antalet nådeärenden i vUka den dömde begär att häktningstid skall avräknas kan väntas bli ytterst litet.

Prop. 1972:146 27

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att de nuvarande bestämmelserna är olämpliga även bortsett från önskvärdheten av enhetiiga regler inom Norden. En fakultativ avräkning efler skälighetsbedömning leder i alltför hög grad tUl oenhetlighet och kan därför uppfattas som godtycklig. SärskUt oskäligt ter del sig att den dömde, när han överväger om han skall överklaga lill högre rätt, måste kalkylera med att han därigenom kan få frihetsberövandet föriängl därför alt den längre häklningsliden inte alltid avräknas. Del är inle tillräckligt att domstolarna vid straffmätningen ofta kan nå samma faktiska resultat utan avräkning. Påföljdens syfte är atl påverka den dömde och andra. Därför är det väsentligt att den också upplevs som rättvis. Detta når man enligt hovrätten endast om straffprocessueUa frihetsberövanden obligatoriskt och fullständigt avräknas från frihetsstraff.

Kritiska synpunkter förs fram av överåklagaren i Malmö, Föreningen Sveriges polismästare och kriminalvårdsnämndens ordförande som har reserverat sig mot nämndens jollrande.

Överåklagaren i Malmö anser att den tid som går åt för slutförande av fömndersökning och rättegång i elt brottmål i stor utsträckning är beroende av den misstänktes vilja att medverka tUl utredningen. Tendensen alt försöka försvåra förfarandet genom atl neka och undanröja bevis har år för år blivit alltmer uttalad. Vetskapen om atl häktnings-tid helt eller delvis inte kommer alt avräknas har varil ett återhåUande moment. Om avräkning blir obligatorisk, försvinner detla. Den misstänkte har alll alt vinna och intet all förlora på atl försvåra utredningen. Fömndersökningarna kommer alt bli mer tidskrävande. Polisens utredningsavdelningar hinner med färre utredningar, och uppklarings-procenten kommer att sjunka. När risken för påföljd minskar, minskar också betänkligheterna mol att begå brott. Faran för att delta skall leda till en accelererad stegring av brottsligheten är påtaglig. En sådan utveckling kan endasl mölas med kostnadskrävande personalförstärkningar inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet.

Föreningen Sveriges polismästare godtar förslaget såvitt gäller utvidgning av området för avräkning men motsätter sig tanken på obligatorisk avräkning. Föreningen anser att de nuvarande fakultativa avräkningsreglerna motsvarar vad som i del allmänna rättsmedvetandet uppfattas som rätt och riktigt. Har den tUltalade fördröjt utredningen t. ex. genom att förvanska bevis eUer dylikt, skulle det uppfattas som stötande om därav föranlett processuellt frihetsberövande får avräknas. Obligatorisk avräkning kommer enligt föreningen att med slor sannolikhet försvåra polisens utredningsarbete. Vetskapen om atl anhållande och häktning kan ske och atl avräkning inte bmkar förekomma, om frihetsberövandet har föriängls på grund av den misstänktes förvållande, är en viktig faktor när det gäller att påverka en misstänkt alt samarbeta vid fömndersökningen.

Prop. 1972:146 28

Ordföranden i kriminalvårdsnämnden påpekar att NSRK visserligen konstaterat, atl anhållande och häktning tiU sitt syfte är processueUa åtgärder, men i fortsättningen har bortsett från detta förhåUande. Inte heUer i departementspromemorian redovisas någon närmare prövning från processrättsliga synpunkter. NSRK:s rekommendationer och promemorieförslaget innebär att man i Sverige skall lagfästa en ordning som har utvecklats i praxis i Norge och i viss mån även i Danmark vid sidan om där gäUande lagstiftning. Som motiv anförs främst att nordisk enhetUghet är önskvärd. Den enhetUghet som man eftersträvar synes emellertid väsentiigen vara av formeU art. För att man skaU tillskapa en ordning som för den enskilde ler sig likartad i de olika länderna krävs uppenbarligen att man jämför och prövar utformningen, innebörden och användningen av dessa frihetsberövanden inpassade i det processueUa förfarandet i de olika länderna. Någon utredning i dessa hänseenden föreligger inte. Reservanten erinrar vidare om att utformningen av reglema om straffprocessueUa tvångsmedel är ett resultat av en lång rättsutveckling. Erfarenheterna av tUlämpningen av gällande regler måste betecknas som goda. De straffprocessuella tvångsmedlen utgör hjälpmedel i förfarandet för att utreda förekomsten av brott samt för att genomföra lagföring och ålägga straffrättslig påföljd. Den mest ingripande åtgärden, häktning, har tiU syfte bl. a. att, om så är nödvändigt, göra den misstänkte mera benägen att medverka under förfarandet. NSRK har såtUlvida rätt i sina uttalanden, att den som blir föremål för åtgärden upplever den som elt straff, alt frihetsberövandet sker under liknande former som elt frihetsstraff och atl åtgärden inte skulle ha vidtagits om brottet inte hade begåtts. När åtgärden sätts in på någon av de grander som anges i häktningsföralsältningama, uppfattas åtgärden emellertid av den som berörs av den främst som etl korrektiv mot del sätt på vilket han förhåller sig till del judicieUa förfarandet. I systemet ligger att syftet med åtgärden tillgodoses inle endasl genom frihetsberövandet ulan till stor del redan på det preventiva planet. Enligt reservanten ingår den fakultativa avräkningen av häktningstid i rådande system och bidrar därvid tUl att upprällhålla effekten av häktningen som tvångsmedel. En reform som innebär atl avräkning av häktning blir obligatorisk måste få till resultat atl häktningens användbarhet som tvångsmedel försvagas. Det är svårt alt bedöma i vilken grad detta konamer att ske, men det kan befaras alt häktningens funktion som tvångsmedel för att främja den brottsliges medverkan i förfarandet kommer att nära nog försvinna belräffande en del av del klientel som redan har allvarlig brottslig belastning. Sådana personer kommer sannolikt att betirakta en häktning som ett önskvärt påbörjande av del straff som kan fömtses. Den föreslagna reformen är därför enligt reservanten ägnad att försämra möjUgheterna att tiUfredsställande beivra brottsligheten i vårt land. Att det närmast gäller den grövre brottslig-

Prop. 1972:146 29

heten inger särskilda betänkligheter. Enligt reservanten medför den föreslagna ändringen av principema för avräkning av häktningstid klara nackdelar. Med hänsyn härtill är ändringen inte tiUräckligt motiverad av del begränsade intresse som den har för den nordiska straffverkställigheten. Man kan vidare fråga sig om materialet i nådeärenden erbjuder tUlräckligt underlag för slutsatser om bristande enhetlighet i domslolspraxis. Vid prövning av påföljd måsle etl vissl utrymme för varierande bedömningar godtas. Om ett verkligt behov av slörre enhetlighet föreligger, kan man utnyttja möjligheterna att få tUl stånd vägledande avgöranden i högsta instans.

I några yttranden las upp frågor som rör andra verkningar av den föreslagna reformen. Överåklagaren i Stockholms distrikt betonar, att det måste noga följas upp atl de nya avräkningsreglerna inte medför alt anhåUnings- och häklningsinstitulen utnyttjas i utsträckt omfattning. LO framhåUer alt den föreslagna lagstiftningen inte får medföra alt domstolama tUlgriper häktning i större utsträckning än hittills. Kriminalvårdsstyrelsen utgår ifrån atl häktningsinslitulet även i fortsättningen tillämpas med hittiUsvarande restriktivitet och att mål mol häktade handläggs med samma skyndsamhet som nu. Styrelsen, som godlar NSRKrs bedömning att det finns en risk för att antalet överklagade mål ökar, erinrar om att en sådan ökning också medför en förlängning av häklningstidema. Styrelsen understryker atl man måsle ta med i beräkningen alt detta får konsekvenser för häktesorganisationen. Antalet platser på de s. k. allmäima häktena är dimensionerat efter en tillströmning enligt nu gällande regler. Dessa häkten kan inle utan vidare byggas ut, i varje fall inle ulan betydande koslnader. Även om behovet av platser på fångvårdsanslalterna kommer att minska någol genom de föreslagna reglerna, kompenserar detta inte utan vidare den befarade bristen på häktesplatser, eftersom häktad enligt 24 kap. 22 § RB skall förvaras i allmänl häkte. Enligt styrelsen finns det därför synnerUg anledning att aktualisera frågan om hur behovet av etl ökat antal häktesplalser skaU lUlgodoses. En väntad förlängning av häklningstidema ger också förnyad aktualitet och ökad tyngd åt styrelsens yrkanden om bättre personella vårdresurser vid häktena.

Även LO anser att antalet överklagade mål kommer att öka. Det är därför nödvändigt atl häktesorganisationen, som redan är hårt ansträngd, ses över och atl erforderliga medel släUs tUl förfogande. Resurser i form av kurators- och assistenlpersonal saknas, varför vårdpersonalen, fömtom all den ofta arbelar i hårt nerslitna lokaler, tyngs av en orimligt slor arbetsbörda. Det sociala rehabUileringsarbetet bör enligt LO kutma påbörjas redan under häklningsliden oavsett den slulliga utgången i målet.

Förslaget att utvidga tillämpningsområdetför avräkning liU de relativt tidsobestämda påföljdema ungdomsfängelse

Prop. 1972:146 30

och internering godtas av de remissinstanser som yttrar sig i frågan.

I fråga om avräkning vid villkorlig dom och skyddstill-sy n är meningama delade. Förslaget godtas av bl. a. hovrätten för Nedre Norrland, kriminalvårdsstyrelsen och SACO. Hovrätten anser emellertid atl regeln om avräkning vid villkorlig dom och skyddstiUsyn bör tas upp i en särskUd bestämmelse i 33 kap. 3 § BrB. Regeln kunde ulformas så att i de fall domstolen med tillämpning av 34 kap. BrB dömer tUl fängelse, ungdomsfängelse eller internering i stället för tidigare meddelad villkorlig dom eller dom på skyddstUlsyn, förordnande skaU meddelas om att vad den dömde har undergått i form av frihetsberövande före den lidigare domen skall avräknas. Del räcker då atl domstolen vid vUlkorlig dom eller skyddstiUsyn i domen anger hur lång tid den dömde har varit underkastad frihetsberövande. Kriminalvårdsstyrelsen utgår ifrån att häklningstid inte i något fall skall kunna avräknas från anslallsbehandling som ingår i skyddstillsyn.

Hovrätten över Skåne och Blekinge awisar bestämt den föreslagna avräkningsregeln vid villkorlig dom och skyddstUlsyn. Enligt hovrättens mening bör Sverige ta avstånd från den även om därigenom en skUlnad skulle uppslå mellan de nordiska länderna. Hovrätten framhåller atl när domstol dömer till vUlkorlig dom eller skyddstiUsyn såväl domstolen som den dömde är Övertygad om att påföljden skall lyckas. Det vore ett missgrepp att i delta skede föra in något om vilken avräkning som skall göras, om påföljden senare måsle undamöjas. Någol beslut om avräkning bör inte meddelas förrän etl förverkande biir aktueUt. Det förekommer att domstol i domskälen åberopar häktningen som motiv för att i det särskUda fallet tillämpa kriminalvård i frihet. Det är enligt hovrätten inte förenligt med detta alt samlidigl tala om atl häktningstiden skall avräknas från ett eventuellt framtida fängelsestraff. Det enda syftet med alt ange avräkningen i den första domen är att för framlida bmk bevara kunskapen om häklningstidens längd. Detta är emeUertid en uppgift för rättsväsendets informationssystem.

Även interneringsnämnden och domareföreningen är kritiska mot förslaget i denna del. Intemeringsnämnden ifrågasätter om tillräckUga skäl föreligger att i dessa fall tillämpa obUgatorisk avräkning. Om skyddstillsyn tillgrips för att den åtalade har varit häktad och sedan skyddslUl-synen undanröjs i samband med att annan påföljd ådöms, kan etl tillgodoräknande av häktningstid i det första målel sägas ske två gånger. Enligt interneringsnämndens mening bör övervägas om inte frågan om tUlgodoräknande skaU få avgöras efter en skälighetsbedömning i samband med att påföljden undanröjs enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 1 § 3 BrB. Intemeringsnämnden påpekar atl den i promemorian föreslagna ordningen inte leder lill att häktningstid, som har föregått villkoriig dom eller skyddstillsyn, alltid blir lUlgodoräknad vid senare

Prop. 1972:146 31

verkställighet av annan påföljd. Om domstol i elt senare mål, i stället för atl undanröja påföljden, dömer särskUt lill påföljd med tillämpning av 34 kap. 1 § 2 BrB, blU häktningstiden inte tillgodoräknad. Delsamma gäUer i fall då bestämmelserna i 34 kap. 12 eller 13 § BrB är tillämpliga.

Doinareföreningen erinrar om atl tyst avräkning äger mm vid kanske fiertalet av ifrågavarande domar. 1 vissa fall är ell visst frihetsberövande en föratsättning för att inte döma tiU strängare påföljd än villkorlig dom eller skyddstUlsyn. Mycket ofta tar domstolen hänsyn tUl frihetsberövandet, när det gäller att avgöra om någon "tiUäggspåföljd", anstalts-behandling eller böter, är motiverad. Enligt domareföreningen är det lämpligast och mera ägnat att skapa förståelse för domstolens avvägningar, om hänsynstagande till frihetsberövande — utan uttrycklig avräkning — kan ske i samband med den första domen. Man skulle emellertid ändå ta hänsyn till frihetsberövandet, när ny påföljd bestäms i en senare dom.

Förslaget atl utvidga avräkningsreglernas tillämpning även till tid för anhållande tillstyrks av bl. a RÅ, hovrätten för Nedre Norrland, domareföreningen och Föreningen Sveriges åklagare. Enligt RA saknas anledning atl skilja meUan anhållande och häktning. Omständigheter som den misstänkte ofta inte kan påverka avgör om anhållande består en dag eller närmare två veckor. RA framhåller i detta sammanhang vikten av att den myndighet som skall bestämma eller verkställa avräkningen har etl lUlförlilUgl underlag lUl sill förfogande. I fråga om tid för anhållande anser RÅ alt uppgift bör lämnas av åklagaren i stämningsansökan. Hovrätten för Nedre Norrland anser att anhållandetider som understiger 24 timmar inte skall få avräknas. Som skäl härför åberopar hovrätten, dels alt avräkning av kortare tid än etl dygn inte torde fyUa någon funktion vid straffverkställigheten utan endast vålla tiUämpningssvårigheter, dels all gränsdragningen mot ej a-vräkningsbara frihetsberövanden eljest ter sig svårförståelig. Domareföreningen förordar samma begränsning i fråga om avräkning av tid för anhållande. Föreningen Sveriges åklagare föreslår i detta hänseende att tiden för anhållande räknas från dagen efter den då beslul om anhållande meddelas eller verkstäUs vid anhållande enhgt 24 kap. 6 § RB.

Interneringsnämnden stäUer sig tveksam tUl förslaget att tid för anhållande skall kunna avräknas, främst med hänsyn tUl de praktiska svå righeter som kan väntas komma upp i tiUämpningen. Anhållande beslutas inte av domstol och lorde inle säUan förekomma utan samband med att den misstänkte häktas. Ofta kan det dröja avsevärd lid från del atl anhållningsbeslutet hävs till dess att åtal väcks. Ovisshet kan uppslå om det brott för vUket åtal väcks är delsamma som del vUket har föranlett anhåUandet. Det kan enligt interneringsnämndens mening inte anses vara en angelägenhet av synnerlig vikt all den korta lid det här är fråga om

Prop. 1972:146 32

tUlgodoräknas. Förslaget medför ändå att straffprocessuellt frihetsberövande i åtskilliga sammanhang inte kan tillgodoräknas den dömde. Liknande synpunkter framför en ledamot i kriminalvårdsnämnden i elt särskUt yttrande. Enligt detta yttrande bör endast häktningstid få avräknas. Förslaget att  ta  med   intagning   på   rättspsykiatrisk klinik  enligt 9 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål och övervakning i anstalt som ersätlning för häktning bland de frihetsberövanden för vilka avräkning skall ske godtas av bl. a. interneringsnämnden. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att 33 kap. 3 § BrB inte bör belaslas med en hänvisning lUl 9 § lagen om rältspsykialrisk undersökning i brottmål. De fall det här gäller är så sällan förekommande att det torde vara tUlräckligt alt i sistnämnda lagrum ta in en särskUd föreskrift i vilken anges alt vad som är stadgat om avräkning av tid för häktning skall gälla också om tid på rättspsykiatrisk klinik. Hovrältten anser del inte vara motiverat att göra avräkning för övervakning som ersätter häktning, inle ens om övervakningen skett i anstalt. Vad som vid sidan av ungdomsvårdsskola avses med anstalt är enligt ho'vrälten alltför obestämt för att uttrycket skall kunna läggas tUl grund för avräkning.

Domareföreningen anser atl konsekvensen kräver atl även frUietsberövande enligt 28 kap. 11 § BrB avräknas från frUietsberövande påföljd som kan komma atl ådömas i anledning av ingripandel. SACO redovisar samma uppfattning och förordar att avräkning bör kunna ske även vid de tillfäUen då ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden har förordnat om omhändertagande, innan påföljd ådöms. Hovrätten för Nedre Norrland erinrar om att som tvångsmedel mot krigsman kan liUgripas förvarsarrest enligt 6 kap. mUitära rättegångslagen. Hovrätten ifrågasätter om inte förvarsarrest bör hänföras til! den katerogi av frihetsberövanden som skall avräknas.

Flertalet remissinstanser godtar förslaget atl avräkning skall göras av domstolen. RÅ, hovrätten för Nedre Norrland, kriminalvårdsstyrelsen och interneringsnämnden förordar att det uttryckligen föreskrivs i lagtexten, att domstolen skall ange den lid som har avräknats i månader och/eller dagar.

Hovrätten över Skåne och Blekinge däremot anser all avräkningen bör förläggas till verkstäUighetsstadiet. Så länge en avräkning innehåller något moment av skälighet är domstolens medverkan behövlig, men när så inte längre är fallet har enligt hovrätten avräkning genom föreskrift i domen bestämda nackdelar. Om något fel uppkommer vid uträknandet, är det betydligt svårare att få det rättat än om avräkningen görs direkt på grund av föreskrift i en lag om strafflidsberäkning. Enligt hovrättens mening är det principiellt oriktigt alt låta en obligatorisk avräkning förbli infogad i dömandet. Avräkningen bör frigöras från domen och handläggas administrativt vid sidan om denna. I och för sig kan den naturligtvis ändå ulföras av domstolen. Men bättre är otvivelaktigt

Prop. 1972:146 33

att avräkningen flyttas till den myndighet som i allmänhet handlägger beräkning av strafftid. Ett särskill skäl tiU detta är att en obligatorisk avräkning bör kunna inordnas i rättsväsendets informationssystem som etl led i en automatisk strafflidsberäkning. Innan några regler om avräkning antas bör det enligt hovrätten undersökas i vad mån avräkningen kan utföras genom automatisk databehandling och vUka krav detta ställer på bestämmelserna i ämnet.

Några remissinstanser påpekar att del bör framgå direkt av lagtexten alt domstol kan förordna all frihetsstraff skall anses verkställt i sin helhet även om frihetsberövandet har varit något kortare än straffet.

I ett par yttranden tas upp frågan från vUken påföljd avräkning skall ske, om flera påföljder ådöms i samma dom. Enligt hovrätten för Nedre Norrland skulle det vara av värde om ett klarläggande mo-livutlalande gjordes i frågan vilken påföljd som skall prioriteras vid avräkningen. Advokatsamfundet ifrågasätter om inle förslaget bör ändras så att avräkning alltid skall ske från fängelse, om sådant straff ådöms jämte annan påföljd, i varje fall om den andra påföljden är villkorlig dom eller skyddstUlsyn.

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar all del mellan gällande lagtext och förslaget föreligger den skUlnaden att den gällande lagtexten hänför sig till mål i vilket någon har hållils häktad, medan förslaget avser brott som omfattas av domen. Enligt hovrätten överensstämmer inte dessa begrepp. Del är inle säkert atl domen alltid omfattar det brott för vilket häktningen ursprungligen har skett. Åklagaren kan ha avstått i den del som föranledde häktningen och vidhållit sin talan i målet i annan del som inte fanns angiven bland häktningsskälen. I ett sådant fall synes man enligt hovrätten inle kunna undvara begreppet "samma mål". Advokatsamfundet framför Uknande synpunkter och tillägger all domstolen, i det fall atl misstanke om visst brott inte har lett till åtal, endasl bör pröva frågan om den tilltalade har varil misstänkt för del åtalade brottet under tid då han har varit berövad friheten och således inte om misstanken för det åtalade brottet har varit anledning tUl frihetsberövandet.

Hovrätten för Nedre Norrland anser att införandel av en regel om obligatorisk avräkning kommer att medföra berättigade anspråk på att avräkning skaU göras även på bötesstraff, exempelvis i den situationen, där den tiUtalade frikänns från ansvar för grov stöld för vUken han har varit häktad men i samma mål döms till böter för olovlig körning. 1 den mån de nya reglerna får en sådan verkan blir det enligt hovrätten betydligt mer angeläget än för närvarande att flera åtal mot en tUltalad förs samman i elt och samma mål. Som forum- och kumulalionsreglerna i RB för närvarande tUlämpas kan det ofta bero på en slump om lagföring för bötesbrott sker i samma mål som det i vUkel den tilltalade har varil be-

3   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 146

Prop. 1972:146 34

rövad friheten. Detta kan med de nya avräkningsreglerna ge otillfredsställande resullal. Sådana konsekvenser kan enligt hovrätten motverkas antingen genom en skärpning av kumulalionsreglerna eller genom införande av regler som ger möjligheter lill korrigering på verkställighets-stadiet efter mönster av bestämmelsen i 34 kap. 10 § BrB.

Förhållandet mellan verkställighet  av  dom  i  etl  mål och häktning i elt annat diskuteras i några yttranden.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser atl den framlagda utredningen är otillräcklig på del sättet alt den endast behandlar det enlda fallet av avräkning i ett mål. De praktiska svårigheter som domstolar och verkställighetsmyndigheter ställs inför sammanhänger emellertid med kollisionen mellan verkställighet och straffprocessuellt frihetsberövande i olika mål. Reglema härom har nära samband med de frågor som behandlas i betänkandet och departementspromemorian, och man bör enligt hovrätten inte förbise atl förslaget får återverkningar även i sådana situationer. Den nuvarande ordningen som innebär all tillåtligheten av samtidig straffverkställighet och häktning beror på vilken av åigärderna som kommer först kan inte anses godtagbar. Reglerna måste ändras om man genomför obligatorisk avräkning, eftersom häktningstid annars kan komma all räknas dubbelt i vissa fall. För närvarande undviks delta genom atl domstolarna inte avräknar häktningstid som har sammanfaUil med straffverkställighet i annat mål. Enligt hovrätten måste en regel om obligatorisk avräkning förenas med ell obligatoriskt undantag på denna punkt. Hovrätten diskuterar möjligheten av etl förbud mot samtidig straffverkställighet och häktning men stannar för atl föreslå en regel av rakt motsatt innebörd. Avräkningsreglerna måste då förses med undantag så att dubbelräkning inte kan förekomma. Det ligger enligt hovrätten i sakens natur att häktningen medför processuellt betingade in-skränknuigar i de friheter som kan medges den intagne som ett led i behandlingen. Hovrätten föreslår att 37 § första siycket behandlingslagen upphävs. Härigenom uppnår man först och främsl atl man kan häkta den intagne ulan atl hans intresse av att få tillgodoräkna sig verkslälUg-hetstid behöver åsidosättas. Genom häktningen blir RB:s regler om snabbare handläggning tillämpliga. Behovet av de villkorliga häktningsbesluten bortfaller också. Med lagändringen vinner man enligt hovrätten åtminstone i de vUctigaste fallen delsamma som med en mera generell bestämmelse, nämligen en snabbare handläggning av nya åtal för grövre brott i fall då den tUltalade är intagen för verkställighet på fångvårdsanstalt.

Kriminalvårdsstyrelsen föreslår atl avräkningsregeln förses med ett undantag för samtidig straffverkstälUghet av samma innebörd som det hovrätten över Skåne och Blekmge har förordal.

Ungdomsfängelsenämnden finner det angeläget att bibehålla möjUgheten tUl verkställighet under häktningstid, eftersom den misstänkte i

Prop. 1972:146 35

annat fall kan komma i sämre situation än enligt nuvarande lagstiftning. Så blir enligt ungdomsfängelsenämnden fallet t. ex. om den misstänkte frikännes i häktningsmålel eller döms till skyddstUlsyn eller villkorlig dom. Detta kan undvikas om en verkställbar dom ges prioritet vid tiUgodoräknandet av häktningslid.

Enligt interneringsnämnden måste häklningslid kunna tillgodoräknas även i de fall, då domstol med tiUämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB förordnar att lidigare ådömd inlernermg skall avse även annal brott. Detsamma gäller belräffande ungdomsfängelse och kan bli aktueUt även vid andra påföljder. 33 kap. 3 § BrB bör enligt intemeringsnämnden avfattas så att del framgår att sådana fall omfattas av stadgandet. Intemeringsnämnden diskuterar särskill det fallet all domstol belräffande internerad som vårdas utom anstalt med slöd av 34 kap. 9 § BrB inte förordnar om återintagning. Nämnden anser det tveksamt hur ell tillgodoräknande lämpligen bör ske i etl sådant fall. Situationen Uknar den, då domstol dömer tUl skyddstiUsyn. TUlgodoräknande kan ske vid tillämpning av bestämmelserna i 30 kap. 8 § BrB om längsta liden för anstaltsvård. Något undanröjande av nu avsett förordnande enligt 34 kap. 9 § BrB kan inte komma i fråga, men domstol kan vid ny lagföring länkas förordna om återintagning och bestämma ny minsta tid. Enligt interneringsnämndens mening bör det övervägas all i fall, då förordnande om återintagning i anstalt inte meddelas, låta frågan om tillgodoräknande av häktningstid avgöras av domstol efter en skälighels-bedömning först i samband med förordnande om återintagning i an-stall. Om tillgodoräknande av häklningslid som har föregått villkorlig dom eller skyddstUlsyn skall ske, när påföljden senare undanröjs, ifrågasätter intemeringsnämnden om inle konsekvensen kräver, atl en molsvarande regel gäller för andra fall, när påföljd undanröjs enligt 34 kap. 1 § 3 BrB. Som exempel nämner intemeringsnämnden all någon som har dömts lill fängelse med förordnande om viss tids tillgodoräknande därefter, men innan verkstäUigheten av fängelsestraffet har börjat, döms tUl internering.

Även ungdomsfängelsenämnden anser att 33 kap. 3 § BrB bör formuleras så alt tillgodoräknande skall kunna ske vid förordnanden enligt 34 kap. 1 § 1 och 8 § andra stycket BrB i fråga om ungdomsfängelse.

RÅ anser det sannolikt att den föreslagna regeln om avräkning av häktningslid även i högre instans leder till en ökad full-följdsfrekvens. Enligt RÄ är emellertid restriktiva avräkningsregler principiellt sett en oriktig metod alt begränsa tillströmningen av mål till överrätlerna. Del kan vara fråga om en ganska ovidkommande påtryckning, som kan få den mycket stötande följden alt den som är oskyldigt dömd avstår från överklagande för att inte bli ännu sämre ställd. Åtskilligt vanligare torde vara att en brottsling, som har fällts till ansvar, mot bättre vetande yrkar frikännande. Sådant rättegångs-

Prop. 1972:146 36

missbrak bör dock enligt RÅ inle mötas med åtgärder av annal slag för de häktade än för dem som på fri fot överklagar fällande dom. Utvecklingen får visa om bestämmelserna i 9 kap. RB behöver tUlämpas och om bestämmelserna i så faU är tUlräckligt återhållande.

Hovrätten för Nedre Norrland anser att principen om obUgatorisk avräkning i högre instans bör skrivas in i lagtexten. Hovrätten förordar i detta sammanhang det förtydligandet av förslaget till 33 kap. 3 § andra siycket BrB all det skall framgå klart atl bestämmelsen endasl avser det fall alt högre rätt i samma mål dömer tUl annan påföljd än lägre rätt. Eljest kan missförstånd tänkas uppstå på del sättet att bestämmelsen felaktigt anses tillämpUg på sådana fall av sammanträffande av brott som avses i 34 kap. BrB.

Överåklagaren i Malmö distrikt är kritisk mot förslaget om avräkning av häklningstid efter underrätts dom. Man bör beakta att personer som har dömts till frihetsstraff men som vistas på fri fot i stor utsträckning överklagar domar endast för all därigenom skjuta på straffverkställigheten. EnUgt överåklagaren har man skäl alt anta att den dömde, om han är häktad, kommer att ta chansen till ändring i domen genom att överklaga, eftersom en obligatorisk avräkning av häktningstiden innebär alt han inte löper någon risk för förlängd förlust av friheten. Det kan förväntas att de flesta som har dömts lill mer än två månaders fängelse eller tiU ett tidsobeslämt frihetsstraff kommei att överklaga. I den mån fullföljd av talan framstår som rent okyn-nesöverklagande, synes det omotiverat att tillämpa en obligatorisk avräkning. Med den generösa tillämpning av nu gällande avräkningsregler som domstolarna har -ådagalagt och med hänsyn till att obligatorisk avräkning med skäl kan antas leda till för samhällel ej godtagbara konsekvenser avstyrker överåklagaren att bestämmelser om obligatorisk avräkning införs.

Ordföranden i kriminalvårdsnämnden anser att del inte har framkommit någol som bör föranleda alt man frångår det ställningstagande man gjorde år 1962, när frågan om obligatorisk avräkning av häktningslid efter dom senast prövades. Bakom den ståndpunkt som man då intog ligger den uppfattningen att nuvarande ordning erbjuder tUlräckliga garantier till skydd för den enskUdes rätl. Belräffande avräkning av frihetsberövande efter lägre rätts dom vid fuUföljd lill högsta domstolen erinrar ordföranden i kriminalvårdsnämnden om atl nya fullföljds-regler infördes under år 1971. Den nya ordnmgen syftar tUl att starkt begränsa antalet mål som förs vidare tiU högsta domstolen. Vad gäller mål mot häktade är lagstiftningen givetvis baserad på den nuvarande regleringen med fakultativ avräkning av häktningstid. Ändras denna ordning motverkas därmed i sådana mål hela syftet med den nya lagstiftningen om fullföljd. Föreningen Sveriges åklagare finner det angeläget att söka motverka

Prop. 1972:146 37

alt mål utan rimliga skäl förs vidare tiU överräll. Föreningen föreslår därför alt avräkningsreglerna för häktningstid efter underrätts dom görs fakultativa. Eftersom bestämmelsen kommer alt tillämpas endasl av överräll, bör en tillfredsstäUande enhetiighet i tillämpningen kunna uppnås.

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att den föreslagna lagtexten inte återger den i promemorian redovisade skiUnaden mellan a v-räkning för frihetsberövande i nordiskt land och avräkning för frihetsberövande i annan stat. Enligt hovrättens mening finns det inte någon anledning varför inle denna skiUnad kan anges i lagtexten. Hovrätten för Nedre Norrland framför liknande synpunkter.

Interneringsnämnden tar upp etl problem som inte behandlas i promemorian men som har anknytning tUl förslaget om ändring i 16 § behandlingslagen. Nämnden erinrar om att den som åtalas inle sällan är intagen i anstalt för undergående av tidigare ådömd påföljd. Häktning underlåts kanske just därför alt den tUltalade befinner sig i anstalt. För vissa av dessa fall — t. ex. om någon med undanröjande av fängelse döms lill internering — kunde enUgt nämnden övervägas alt möjliggöra etl tUlgodoräknande. I varje faU är det rimligt, att verkställigheten av den nya domen får räknas från domens dag och inte, som för närvarande, först från den dag, då den nya domen vinner laga kraft eller den dömde förklarar sig nöjd. För de internerades del är frågan av praktisk betydelse, eftersom det inle är ovanligt all någon under pågående verkställighet får ny dom i vUken bestäms minsta tid för den fortsatta anstallsvården. En ändring av 16 § behandlingslagen är därför påkallad.

Förslaget lill övergångsbestämmelser kritiseras i ell par remissyttranden. Hovrätten för Nedre Norrland anser att det krävs en bestämmelse som klart säger ut all vad i 33 kap. 3 § BrB är stadgat inle skall tillämpas vid undanröjande av villkorlig dom eller skyddstillsyn som har ådömts före lagens ikraftträdande, där fråga är om frihetsberövande som har ägt mm i det målet. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att om dess förslag beträffande villkorlig dom och skydds-tillsyn följs, del behövs en övergångsbestämmelse av innehåll alt äldre bestämmelser fortfarande gäller i fråga om påföljd som har bestämts genom dom eUer beslut före ikraftträdandet. En ledamot av kriminalvårdsnämnden finner atl del är risk för exlra överklaganden, om frihetsberövanden före lagens ikraftträdande skall kunna avräknas. På grund härav är det mest lämpligt att endast tid för frihetsberövande som ligger efler dagen för ikraftträdandet får avräknas. Enligt TCO finns det inte några bärande skäl varför olika bestämmelser övergångsvis bör lilllämpas vid avräkning av frihetsberövande före dom och vid avräkning i samband med undanröjande av tidsobestämd påföljd. TCO anser att lagen omedelbart vid ikraftträdandet bör få full genomslagskraft.

Prop. 1972:146 38

7 Departementschefen

Huvudbestämmelserna om straffprocessuella frihetsberövanden finns i 24 kap. RB. Den som på sannolika skäl är misstänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver, får häktas av domstol om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, atl han awiker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eUer straff (flyktfara) eUer genom att undanröja bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning (kollu-sionsfara) eller om det finns anledning befara alt han fortsätter sin brottsliga verksamhet (24 kap. 1 § RB). Under vissa omständigheter kan häktning ske även vid lindrigare brott. Enligt 7 § lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare får den som inle har fyUl 18 år häktas endasl om det föreligger synnerliga skäl därtiU. Enligt 24 kap. 3 § RB kan häktning i vissa faU ersättas av övervakning i hemmet eller på lämplig anstalt. Sådan övervakning är frivUlig. ViU den misstänkte inte underkasta sig övervakningen, skall häktning ske.

När del finns skäl till häklnmg, kan den misstänkte anhållas i avbidan på rättens beslul. Anhållande kan också ske när det inte föreligger fulla skäl till häktning men det är av synnerlig vikt atl den misstänkte tas i förvar i avbidan på ytterligare utredning. Beslut om anhållande meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren (24 kap. 5 § RB).

Den som kan anhållas får gripas av polisman, om anhållningsbeslut inle kan avvaktas. Har någon begått brott på vUket kan följa fängelse, får vem som helst gripa honom, om han anträffas "å bar gäming eller flyende fot". Annan än polisman får också gripa den som är efterlyst för brott.

Den som gripits av en privatperson skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. AnhåUningsmyndigheten skall sedan omedelbart besluta om den gripne skall anhållas eller friges (24 kap. 7 § RB).

Om den anhållne inte friges, skall anhåUningsmyndigheten senast dagen efter anhållandet till rätten göra framställning om häktning. Fordras ylleriigare lid för prövning av häktningsfrågan kan framstäUningen anstå i ytterligare fyra dagar. När häktningsframstäUning har kommit in lill rätten, skall häktningsförhandling hållas så snart det kan ske och, om synnerliga hinder inle möter, senast på fjärde dagen efter det att framställningen kom in. Om huvudförhandling sätts ut inom en vecka, kan emellertid prövningen av häktningsfrågan anstå tUl huvudförhandlingen. Beslutar domstolen häkta den misstänkte, skaU domstolen utsätta viss, kortare tid, inom vilken åtal skall väckas. Har åtal inle väckts inom utsatt tid eller inom den ytterligare tid som domstolen senare kan ha medgivit, skall den häktade omedelbart friges (24 kap. 12, 13, 18 och 19 §§ RB).

När den som är häktad döms för brott, prövar domstolen enligt de

Prop. 1972:146 35

allmänna häklningsgrunderna om den dömde skall kvarstanna i häkte tills domen vinner laga kraft. Är den dömde på fri fot, kan rätten i domen förordna atl han skall häktas (24 kap. 21 § RB).

Enligt 9 § lagen (1966; 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål kan domstol beslula om tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik av den som inle är häktad men som skaU genomgå rättspsykiatrisk undersökning. Förutsättning härför är alt del finns skäl att anta alt den misstänkte inte kommer att frivUligt medverka tUl undersökningen. Domstolen skaU i samband med beslut om tvångsintagning fastställa den längsta tid under vilken den misstänkte får håUas kvar på kliniken.

Vid avgörande av mål i vUket den tilltalade har hållits i häkte kan domstolen under vissa förutsättningar förordna, att den ådömda påföljden till viss del eller i sin helhet skall anses verkställd genom ifrågavarande straffprocessuella frihetsberövande. Enligt huvudregeln i 33 kap. 3 § BrB får sådan avräkning ske i den mån och den omfaitning som prövas skälig med hänsyn tUl omständigheterna. Avräkning kan ske vid utdömande av fängelse på viss tid, böter, suspension eller disciplinstraff men inle vid ådömande av annan brottspåföljd. Av de straffprocessuella frihetsberövandena kan endast häktning avräknas. Hänsyn las inte till häklningstid som infaller efler domens meddelande. Överklagas domen kan emellertid högre rätt förordna alt häktningstid som ligger efter åen överklagade domen får avräknas. Frågan om sådan avräkning avgörs i princip efter samma bedömningsgrunder som tUlämpas av lägre instans.

I 33 kap. 3 § andra stycket BrB behandlas det fall atl högre rätt ändrar lägre rätts dom på ungdomsfängelse, internering eller skyddstillsyn med anstaltsbehandling och i stället dömer liU någon av de påföljder vid vilka avräkning enligt första stycket kan ske. Har den av lägre rätt bestämda påföljden börjat verkstäUas, kan överinstansen, om det prövas skäligt med hänsyn till omständigheterna, förordna atl det nya straffet skall anses till viss del eller i sin helhet verkställt genom vården eller behandlingen i anstalt.

I 22 § behandlingslagen finns en bestämmelse om avräkning av häktningstid vid verkställighet av ungdomsfängelse och internering. Bestämmelsen avser endast fall då den dömde som häktad har genomgått rättspsykiatrisk undersökning i målet. Om utiåtande över undersökningen har avgetts efler utgången av den för sådan undersökning föreskrivna längsta tiden, sex veckor, skall den överskjutande tiden anses som tid under vUken ungdomsfängelse eUer internering har verkställts i anstalt. I motsats till bestämmelserna om avräkning av häktningstid i 33 kap. 3 § BrB verkar denna regel automatiskt. Avräkningen sker på verkstäUighetsstadiet genom beslut av ungdomsfängelse- resp. internerings-nämnden.

Prop. 1972:146 40

I vissa fall skall dom i brottmål verkstäUas omedelbart, antingen på grund av domstols förordnande eUer direkt på grund av föreskrift i lag. Normalt gäller dock att sådan dom kan verkställas först sedan den vunnit laga kraft mot den dömde. Delta gäller även den som är häktad. Häktningslid efter dom men före verkställighet räknas i princip inle som strafftid. Om den dömde avger nöjdförklaring, får domen verkställas omedelbart. Avger den som är häktad nöjdförklaring inom lio dagar från den dag domen meddelades, räknas strafftiden från domens dag, vilket i praktiken innebär avräkning av häktningstid som infaller efler domen men före dess verkstäUande.

Mellan de nordiska länderna förekommer ett omfattande samarbele i fråga om verkställighet av straffdomar. Bestämmelser härom finns i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. För svensk del omfattar samarbetet bl. a. fängelse och skyddstiUsyn men inte exempelvis ungdomsfängelse och internering. Under år 1970 överfördes verksläUighet av 135 domar på frihetsstraff till Sverige från nordiska länder. Samma år överlämnades drygt 300 i Sverige meddelade domar av samma art för verkställighet i annat nordiskt land.

Straffprocessuella frihetsberövanden av motsvarande slag som anhållande och häktning finns i dansk, finsk och norsk rätl. Avräkning av häktningstid från brottspåföljd kan ske i Danmark, Finland och Norge. Tid för anhållande avräknas i Finland och Norge. I Danmark och Norge avräknas tid under vilken den dömde har varit intagen för rättspsykiatrisk undersökning.

Vad beträffar frihetsberövande före dom är aräkning i princip obligatorisk och fullständig i Danmark, Finland och Norge. I alla tre länderna kan avräkning underlåtas på grund av den dömdes uppträdande. Denna möjlighet utnyttjas dock endast i begränsad omfattning. I Finland avräknas inte korta anhållandetider.

Även i fråga om de påföljder från vilka avräkning sker föreligger betydande olikheter mellan de nordiska länderna. I alla länder sker avräkning från tidsbestämt frihetsstraff och böter. I Danmark och Norge görs avräkning även från ungdomsfängelse. I Danmark sker avräkning vidare från påföljderna "arbejdshus" och "sikkerhedsforvaring". Beträffande viUkorlig dom föreligger överensstämmelse mellan dansk och norsk rätt. Vid villkorlig dom med utsatt straff förordnas om avräkning i domen. Innehåller den villkorliga domen även en ovillkorlig del görs avdrag i denna del. Meddelas villkoriig dom utan utsatt straff sker avräkning först i eventuell senare dom varigenom den villkorliga domen undanröjs eller ersätts med viUkorlig dom med utsatt straff.

Överklagas dom görs i Danmark och Norge avräkning i högre rätt efler samma regler som i lägre rätt. 1 Finland görs i motsvarande fall

Prop. 1972:146 v_ 41

avräkning endast om underrättens dom mUdras eller om eljest synnerliga skäl föreligger.

Häklningstid som infaller efter dom som inte överklagas eller som inte prövas i sak av högre rätl tiUgodoräknas den dömde som verkställighetstid i Danmark och Norge. I Finland sker inte något tillgodoräknande i motsvarande fall.

Av del anförda framgår alt det i vissa hänseenden finns stora likheter mellan de nordiska länderna i fråga om utformningen av de straffprocessuella frihetsberövandena. I samlliga länder finns också bestämmelser om alt lid under vilken en dömd person har varit berövad friheten i samband med rättegången skall kunna tillgodoräknas vid verkställighet av frihetsstraff. Det föreligger emellertid, som den nyss lämnade redogörelsen visar, väsentliga skillnader mellan länderna, särskilt i fråga om den omfaitning i vilken avräkning sker. Det nordiska samarbetet på straffverkställighetens område förutsätter en belydande grad av överensstämmelse i fråga om lagstiftning och rättstillämpning i de olika länderna. Alltför stora skillnader försvårar samarbelel på del praktiska planet. För dem som får straffverkställigheten överförd lill annal land kan olikheter i lagstiftning och rättspraxis i de nu aktuella hänseendena te sig svårförståeliga och orättvisa. Dessa förhållanden har påtalats av bl. a. de nordiska kriminalvårdscheferna.

Av betydelse i detta sammanhang är vidare atl ulformningen av de svenska bestämmelserna synes ha lell till en varierande praxis i fråga om tillämpningen av avräkningsreglerna i 33 kap. 3 § BrB. Att ifrågavarande tillämpning ofta uppfattas som otillfredsställande framgår bl. a. av det betydande antal fall i vilka den som har dömts till frihetsstraff begär all av nåd få tillgodoräkna sig den tid under vilken han varil häktad i målel.

Att få en klar uppfattning om hur avräkningsreglerna generellt till-lämpas av domstolarna är inte lätt. Endast sällan ges motivering i dessa frågor. Det kan därför vara svårt att i efterhand säkert avgöra efter vilka grunder domstolen har beräknat avdraget eller av vilka skäl avräkning har vägrats. Hell allmänt lorde emellertid kunna sägas atl en häklningstid om två—tre veckor anses motsvara vad som normall går åt för atl genomföra en rättegång och att en häktningstid av denna längd därför sällan anses motivera någon avräkning. Om häktnings-tiden förlängs på grund av omständigheter som ligger utanför den tilltalades kontroll, torde däremot den mot förlängningen svarande tiden regelmässigt tillgodoräknas den dömde. Häklningstid under vUken den tilltalade har undergått rättspsykiatrisk undersökning torde regelmässigt avräknas i sin helhet, när så är möjligl.

Det kan antas att domstolarna i viss utsträckning även gör en indirekt avräkning genom att vid bestämmande av straffet ta viss hänsyn till häktningstid före domen.

Prop. 1972:146 42

Med hänsyn till frågans betydelse för samarbetet på straffverkstäUig-hetens område har problemet om avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden tagils upp inom nordiska straffrättskommittén (NSRK). Konunittén har i oktober 1971 avgett betänkande (NU 1971: 9) om avräkning av häklningstid m. m. NSRK anser det angelägel alt skapa enhetliga regler för Norden i fråga om avräkning av lid för straffprocessuella frihetsberövanden. Sådana regler bör enligt kommitlén grundas på principen alt tid i arrest eller häkte skall jämställas med frihetsstraff. NSRK anser att avräkning av straffprocessuellt frihetsberövande före dom i princip bör göras vid varje påföljd som är så bestämd till sitt mått atl del finns grund för all beräkna avdrag för häktningstid o. d. Del danska och norska systemet bör tas lUl förebild i detta hänseende. Avräkning bör vara möjlig — förutom vid böter och tidsbestämt fängelsestraff — vid sådana relativt tidsobestämda påföljder som ungdomsfängelse och internering. Avräkning bör i princip ske. även vid villkorlig dom och skyddstillsyn. Avdraget kommer emellertid i sistnämnda fall inte att aktualiseras förrän påföljden undanröjs och ersätts med annan påföljd. Enligt kommittén bör inte endast häktningstid kunna avräknas utan även tid under vUken någon varit anhållen och lid under vilken någon har varit tvångsintagen för alt undergå rättspsykiatrisk undersökning. Kommiltén förordar att avräkning skall vara obligatorisk med det enda undantaget atl anhåUande som varat kortare tid än 24 limmar inle skall a-vräknas. I övrigt skall en dags frihetsberövande motsvara en dags straffverkställighet i anstalt. Kommitlén föreslår vidare att avräkning av häktningstid skall göras även i högre instans efter samma grunder som gäller för avräkning i försia instans och utan hänsyn lill resultatet av den fullföljda talan. Vad slutligen gäller häktnmgstid efler dom som sedermera vinner laga kraft föreslår kommittén att sådan häklningstid skall få räknas den dömde till godo vid verksläUighet av straffet. Som krav härför bör inte uppställas att den dömde avger bindande förklaring atl han avstår från fullföljd i målet.

På grundval av NSRK:s förslag har inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria (Ds Ju 1971: 22) om avräkning av häktningstid m. m. I promemorian har lagts fram förslag lUl de lagändringar som behövs för svensk rätts del vid etl genomförande av NSRK:s förslag. Enligt promemorian bör avräkning kunna ske — förutom vid böter, fängelse på viss tid, suspension och disciplinstraff — även vid villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse och internering. Förutom häktningstid bör även tid under vUken någon varil anhållen och lid under vUken en misstänkt ha;r varil tvångsinlagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål kunna avräknas. Avräkning bör vara obligatorisk och tillämpas undantagslöst. Vid fullföljd av talan mot underrätts dom bör häktningstid som infaUer efter underrättens dom avräknas av högre instans efler samma principer som

Prop. 1972:146 ;,., 43

gäller för avräkning i försia instans och således utan hänsyn till utgången av den fullföljda talan. Även straffprocessueUa frihetsberövanden i utlandet bör i prmcip avräknas. Därvid bör enligt promemorian avräkning vara obligatorisk i fråga om sådana frihetsberövanden i annat nordiskt land som motsvarar anhåUande, häktning och tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik, under det att avräkning av straffprocessuellt frihetsberövande i utomnordiskt land bör ske i skälig omfattning. Vad slutligen angår häklningslid som infaller efter dom som sedermera vinner laga krafl föreslås atl sådan häktningslid skall få avräknas genom alt strafftiden,   oberoende   av   nöjdförklaring,   räknas   från   domens   dag.

Huvuddragen i NSRK:s förslag och i promemorieförslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. Vissa enskilda punkter i förslagen har dock kritiserats under remissbehandlingen.  TUl   dessa  punkter   återkommer  jag   i  det  följande.

I flera yttranden framhålls angelägenheten av att skapa så enhetliga regler som möjligt inom Norden med hänsyn till del omfattande samarbetet på straffverkställighetens område. Enligt några remissinstansers mening är det emeUertid en ännu angelägnare uppgift alt få till stånd en enhetlig tiUämpning av avräkningsbestämmelserna inom landet. Delta kan ske genom all avräkning görs obligatorisk.

De remissinstanser som ställer sig awisande till förslaget om obligatorisk avräkning anser atl NSRK och departementspromemorian inte lillräckligl har beaktat häktningens funktion i del straffprocessueUa förfarandet. Den fakultativa avräkningen ingår i rådande system och bidrar till alt upprätthålla effekten av häktningen som tvångsmedel. Vetskapen om alt häktningstid inle alltid avräknas har enligt dessa remissinstansers mening varit av stor belydelse när det har gällt atl få en misstänkt att medverka vid utredningen. Med obligatorisk avräkning riskerar man att häktningens användbarhet som tvångsmedel kommer atl försvagas eller helt försvinna. Särskilt gäller detta i fråga om en del av det klientel som är svårt kriminellt belastat.

Häktning och andra straffprocessuella frihetsberövanden har främst till syfte att underlätta ulredning om brott saml att säkerställa kommande rättegäng och straffverkställighet. Åtgärdema är alltså inte avsedda att utgöra påföljder för brott. Delta förhåUande har självfallet påverkat ulformningen av de olika instituten. Även om syftet således i försia hand är att tillgodose straffprocessens behov, saknas dock inte aUmänl kriminalpolitiska inslag i systemet. Hit hör bl. a. häklningsgrunden "fara för fortsatt brottslighet". Man kan i detta sammanhang även nämna bestämmelsen i 24 kap. 1 § tredje stycket RB enligt vilken häktning normalt skaU ske om för brottet inle är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Oavsett vad syftet med ett straffprocessuellt frihetsberövande är i det enskilda fallet, lorde det, med hänsyn lill sambandet med brottet

Prop.1972:146 44

och formerna för verkställigheten, av den dömde i aUmänhet uppfattas som en del av brottspåföljden. För att samhäUets reaktioner mot brott skall kunna tjäna sitt syfte krävs bl. a. att såväl de dömda som andra uppfattar dem som rättvisa. Det avgörande är därvid inte bara den slutligen ådömda påföljden utan den samlade reaktionen, således även de straffprocessuella frihetsberövandena. Dessa förhållanden bör tUlmätas avgörande vikt vid ulformningen av avräkningsbestämmelserna. Det framstår sålunda som angeläget all dessa bestämmelser utformas så alt tUlämpningen av dem leder till att rätlvisekravet så långt möjligl tillgodoses. Bestämmelserna bör därför bidra till alt undanröja de skillnader i fräga om den lotala frihelsförluslen som beror på all dömda får utstå straffprocessuella frihetsberövanden av olika längd. De bör också såvitt möjligl bidra till att minska de skUlnader som uppstår mellan dem som under rättegången är berövade friheten och dem som är på fri fot. 1 viss utsträckning kan dessa önskemål liksom f. n. tillgodoses genom bestämmelser om fakultativ avräkning. Man kan också tänka sig att domstolen vid straffmätningen tar hänsyn till de frihetsberövanden som har förekommit i målet.

Mot nuvarande bestämmelser om fakultativ avräkning har invänts atl de leder till en oenhetlig praxis. Det torde också vara ofrånkomUgt att en tiUämpning av regler, som ger utrymme för skönsmässiga överväganden, ibland kan komma atl uppfattas som mer eller mindre godtycklig. Motsvarande kritik skulle utan tvivel komma atl riktas mol en allmän bestämmelse om hänsynstagande lUl straffprocessuella frihetsberövanden vid straffmälningen.

För atl avräkningsbestämmelserna skall kunna tillgodose de syften som jag nyss har angett, krävs enligt min mening att avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden sker obligatoriskt och såvitt möjligt fullständigt. I Danmark, Finland och Norge har elt sådant av-räkningssystem prövats utan att några väsentliga olägenheter har uppstått. I likhel med NSRK och en nästan enhaUig remissopinion anser jag därför atl molsvarande system nu bör införas även i Sverige.

Under remissbehandlingen av promemorieförslaget har från några håll framförts farhågor för att en ordning med obligatorisk avräkning kommer att försvåra utredningen av brott genom att den misstänkte i medvetande om rätten tUl avräkning låter bli atl lämna sin medverkan. Del är svårt att bedöma i vad mån sådana farhågor är berättigade. Med hänsyn tiU den intressekollision som här föreligger har de processuella föreskriftema utformats så att den misstänkte inte har ålagts någon skyldighet alt medverka vid utredningen om brott. Inte ens direkl oriktiga uppgifter medför några påföljder för den misstänkte. Mot denna bakgrund kan del enligt min mening inte vara rikligt att använda reglerna om avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden som ett medel att belöna medgörlighet eller bestraffa underlåtenhet atl medverka vid

Prop. 1972:146 45

brottsutredningen. Inte ens om den misstänkte aktivt har motarbetat ulredningen bör avräkning vara utesluten.

NSRK:s förslag och promemorieförslagel innebär en väsentlig utvidgning av tillämpningsområdet för avräkningsbestämmelserna. Bortsett från den avräkning som enligt bestämmelsen i 22 § behandlingslagen sker i vissa fall, då häktad som undergått rältspsykialrisk undersökning dömts tUl ungdomsfängelse eller internering, är avräkning f. n. utesluten vid andra påföljder än fängelse, böter, suspension och disciplinstraff för krigsmän. I departementspromemorian föreslås alt avräkning skall ske även vid de relalivl tidsobeslämda påföljderna ungdomsfängelse och internering. Förslaget har i denna del lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Ungdomsfängelse och internering har på grund av de syften som dessa påföljder är avsedda atl tjäna utformats som inom vissa gränser lidsobestämda påföljder. Frihetsberövandets längd beror i princip på det individuella behandlingsbehovet. Del skulle därför kunna anföras betänkligheter av principiell nalur mot atl införa en regel som innebär atl en bestämd tidsperiod skall kunna avräknas. Det är emellertid uppenbart alt det nuvarande hindret mot avräkning i dessa fall kan leda lill stora skillnader i fråga om den totala tid under vilken olika intagna kommer all vara berövade sin frihet. Delta medför att många som är dömda lill ungdomsfängelse eller internering känner sig orättvist behandlade. I viss utsträckning torde domstolarna ta hänsyn till häktningstid vid bestämmande av minsta tiden för behandling i anstalt. Ungdomsfängelse-resp. interneringsnämnden kan vidare beakta häklningstidens längd vid bestämmande av tidpunkten för övergång till vård utom anstalt. Efter 1969 års ändring i 22 § behandUngslagen är som jag tidigare har nämnt avräkning i viss utsträckning obligatorisk beträffande den som efler att som häktad ha undergåtl rättspsykiatrisk undersökning dömts till ungdomsfängelse eller internering.

Det nu anförda ger vid handen att ungdomsfängelse och internering redan nu i viss mån jämställs med tidsbestämt frihetsstraff i fråga om möjUgheterna alt beakta häktningstid. De principiella betänkligheterna häremot måste anses ha minskat i belydelse i motsvarande grad.

Jag har nyss i fråga om avräkning av häktningstid vid dom på fängelse framhållit att det för att tUlgodose rättvisekravet behövs en regel om obligatorisk och fullständig avräknmg. Enligt min mening gör sig samma krav gällande beträffande ungdomsfängelse och intemering. Med hänsyn till angelägenheten av atl komma till rätta med de olägenheter som nuvarande system ger upphov tiU, bör de principieUa betänkligheterna få vika. Jag ansluter mig därför lill förslaget att de nya avräkningsbestämmelserna bör vara generellt tillämpliga även vid ungdomsfängelse och internering. Avräkningsregeln bör ges den utformningen alt den tid som skall avräknas skall anses som lid under vUken påföljden har verk-

Prop. 1972:146 46

ställts i anstalt. Härigenom kommer avräkningen i första hand att inverka på minsta tiden för vård i anstalt. Avräkningen kommer emellertid även att inverka på övriga verkslällighetstider, t. ex. maximitider för vård i anstalt.

I promemorian föreslås vidare att slraffprocessueUl frihetsberövande som har föregått viUkorlig dom eller skyddstUlsyn skall tiUgodoräknas, om påföljden undanröjs och ny påföljd av annan arl ådöms i stället. Enligt förslaget skall redan i den vUlkoriiga domen eller i domen på skyddstillsyn anges hur lång tid som skall räknas lill godo om domen sedermera undanröjs. Detta förslag godtas av flera remissinstanser. Förslaget har emellertid också mött kritik. Elt par remissinstanser anser atl en lagstiftning enligt förslaget skulle leda till atl häktnmgstid före vUlkorlig dom eUer skyddstillsyn ofta bUr dubbelt tiUgodoräknad. Man syftar då på fall när domstolen just på grund av del straffprocessuella ingripandet ansett sig kunna välja påföljden vUlkorlig dom eller skydds-tillsyn. En av dessa remissinstanser förordar all avräkning i dessa fall görs fakultativ. Hovrätten över Skåne och Blekinge godlar i och för sig att frihetsberövande före villkorlig dom och skyddstillsyn skall få tillgodoräknas men vänder sig bestämt mot den metod för genomförandet av denna ordning som föreslås i promemorian. Hovrätten anser det vara ett psykologiskt missgrepp atl domstolen i omedelbar anslutning till den positiva bedömning av risken för återfall, som ofta ulgör förutsättningen för villkorlig dom eller skyddstiUsyn, skall bestämma hur avräkning skall göras, om domen undanröjs. Något sådant beslut bör inle meddelas förrän elt undanröjande blir aktuellt.

För egen del kan jag ansluta mig till förslaget alt straffprocessuellt frihetsberövande som har föregått villkorlig dom eller skyddstillsyn skall få tUlgodoräknas. Det kan visserligen inle bestridas atl domstolen i en del fall just på grund av frihetsberövandet anser sig kunna välja en påföljd som innebär kriminalvård i frihet. I viss mening kan del sägas atl den dömde därigenom har fåll räkna frihetsberövandet sig till godo. Härav följer emellertid enligt min uppfattning inte atl frihetsberövandet skall anses konsumerat, om domstolen sedermera undanröjer den tidigare påföljden enligt 27 kap. 7 §, 28 kap. 9 § eUer 34 kap. 1 § 3 BrB och dömer lUl påföljd av annan art. Sådan påföljd lorde oftast innebära ett frihetsberövande. När dom på skyddstillsyn undanröjs, skall domstolen vid den nya straffmätningen ta skälig hänsyn lill vad den dömde har undergått till följd av den undanröjda domen. Det skulle måhända ligga nära tUl hands att i sådana faU låta domstolen på motsvarande sätt i skälig omfatlning beakta även de straffprocessuella frihetsberövanden som har föregått den tidigare domen. En sådan lösning tillgodoser emellertid inte kravet på likformig behandling. Jag förordar därför en regel om obligatorisk avräkning av tid för straffprocessuellt frihetsberövande före vUlkorlig dom eller skyddstUlsyn.

Prop. 1972:146 47

Frågan om tillgodoräknande av häktningslid och annat frihetsberövande som har föregått villkorlig dom eller skyddstUlsyn bör inle kunna aktualiseras förrän påföljden undanröjs. Det bör sålunda inte komma ifråga att medge avräkning på sådana böter eller sådan anslallsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB som domstolen av särskUda skäl ansett böra förenas med den villkorliga domen eller skyddstUlsynen. I och för sig skuUe domstolen redan i det första målel kunna bestämma hur lång tid som skall tUlgodoräknas vid ett eventuellt undanröjande. Ett sådant system har vissa fördelar. Underlaget för avräkningen är aktuellt för domstolen, och för den dömde kan del ha ett värde att i domslutet få fastslaget hur stort avdraget kommer att bli.

Denna lösning har emellertid också påtagliga nackdelar. Som hovrätten över Skåne och Blekinge har påpekat hyser såväl domstolen som den dömde oftast den uppfattningen all den vUlkoriiga domen eller skydds-tillsynen skall leda lill åsyftat resultat och atl etl undanröjande därför inle skall bli aktuellt. Del kan i en sådan situation vara psykologiskt olämpligt atl meddela beslul för den händelse etl undanröjande likväl kommer tUl stånd. Även på det praktiska planet skulle problem uppstå. Om domstolen redan i det försia målet genom särskUt beslut skall fastställa hur lång tid som kan få avräknas, måste man sålunda göra det möjligt för den dömde att föra talan mot beslutet. Detta påverkar i sin lur frågan om verkan av nöjdförklaring beträffande den ådömda påföljden.

Enligt min mening talar övervägande skäl mol den i promemorian föreslagna lösningen. Bestämmelsen om tillgodoräknande av häktningstid som har föregått villkorlig dom eller skyddstUlsyn bör i stället utformas efter mönster av gällande dansk och norsk rätt. Detla innebär att avräkning skall beslutas först när den villkorliga domen eUer skyddstillsynen undanröjs och ersätts av annan påföljd.

Det är angelägel att tid för frihetsberövande som kan komma att avräknas i en senare dom blir dokumenterad på etl tillfredsställande sätt. Delta synes lämpligen kunna ske genom att domstolen i den försia domen anger arten av och tiden för frihetsberövandet.

Principen om obligatorisk och fuUständig avräkning av lid för straffprocessueUa frihetsberövanden kan inle tillämpas undantagslöst belräffande samtiiga påföljder. I fråga om påföljderna böter, suspension och discipUnstraff är det knappast möjligt alt ange hur stort avdrag som skaU anses motsvara viss tids frihetsberövande. Jag förordar därför i likhet med vad som har föreslagits i departementspromemorian atl avdraget från nu nämnda påföljder skall bestämmas med hänsyn till vad som i varje särskUt fall är skäligt. Della innebär atl nuvarande regler behålls oförändrade i fråga om dessa påföljder.

I departementspromemorian föreslås all tillämpningsområdet för avräkningsbestämmelserna skall uividgas till alt omfatta vissa andra

Prop. 1972:146 48

frUietsberövanden än häktning, nämligen anhållande, tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål och sådan övervakning enligt 24 kap. 3 § RB som sker i anstalt. Enligt promemorian bör anhållningstid avräknas även om anhållandet inte har följts av häktning.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget atl tid för anhållande skall avräknas. I några yttranden föreslås emellertid vissa begränsningar. Ett par remissinstanser anser att anhållandetider som understiger 24 timmar inte skall få avräknas. En remissinstans föreslår att tid för anhållande i delta sammanhang skall räknas från dagen efter anhållningsbeslutet eller den dag då beslutet verkställs. Interneringsnämnden avstyrker förslaget i denna del.

Antalet beslut om anhållande är förhållandevis stort. Det är emellertid mycket vanligt att den anhållne friges efter endast etl kortare frihetsberövande, ibland inom etl dygn efter anhållningsbeslutet. Långt ifrån alla anhållanden leder sålunda till häktning. En bestämmelse enligt vilken även tid för anhållande skall avräknas leder under sådana förhållanden till att antalet avräkningsbeslul kommer alt öka kraftigt samtidigt som det kan förväntas att det praktiska resultatet av avräkningen i de flesta fall kan komma alt uppfattas som jämförelsevis betydelselöst i förhållande tiU den utdömda påföljden. Dessa omständigheter gör det tveksamt om fördelarna med förslaget verkligen uppväger de praktiska svårigheter i tillämpningen som man måsle räkna med.

Man kan emellertid inte bortse ifrån att anhåUande och häktning företer stora likheter i flera hänseenden. Föratsättningama för användningen av de båda instituten är i stort sett lika. För verkställigheten gäller samma bestämmelser. Även om tiden för anhåUande vanligtvis är kort, kan den i vissa fall gå upp till nära två veckor. Den anhållne har små möjligheter att påverka anhållningslidens längd. Vid införandet av en bestämmelse om obligatorisk och fuUständig avräkning av häklningslid skuUe det under sådana förhållanden vara inkonsekvent att inte låta även anhållningstid omfattas av bestämmelsen. Något principiellt hinder mol att jämställa anhållande och häktning i avräknings-hänseende finns inle. Jag förordar därför att tid för anhällandp, skall avräknas på samma sätt som häklningstid. Denna ordning synes emellertid inte böra gälla utan undantag. Inte minst praktiska skäl lalar sålunda mot att den föreslagna regeln om obligatorisk och fullständig avräkning även skall omfatta del betydande antal faU då det straffprocessuella frUielsberövandel har varit mycket kortvarigt och där resultatet av en avräkning inte skulle framstå som påtagligt betydelsefull för den dömde. En lämplig begränsning lorde, som NSRK har framhållit, kunna åstadkommas genom alt anhåUandetid som understiger 24 timmar inte avräknas. Jag förordar därför atl det i avräkningsbestämmelsen görs ett

Prop. 1972:146 * 49

undantag av sådan innebörd. Uppgår anhållandeliden till 24 limmar eller längre bör hela tiden avräknas. Följs anhållande av häktning bör vid beräkning av tiden hänsyn tas lill den sammanlagda tiden för frihetsberövandet.

I departementspromemorian föreslås alt lid under vilken en misstänkt har varil Ivångsintagen enligt 9 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål skall få avräknas på samma sätt som anhåUande och häktning. Förslaget har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. En remissinstans anser emellertid alt lagtexten i 33 kap. 3 § BrB inte bör tyngas med en bestämmelse i ämnet utan alt frågan bör regleras genom ett tiUägg till 9 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

Den form av frihetsberövande som det här är fråga om används i ytterst ringa omfattning. I det fåtal fall som kan bli aktuella är det emellertid angeläget att avräkning kan ske av den lid som den undersökte har varit berövad friheten. Jag biträder därför promemorieförslaget i denna del. Av systematiska skäl bör den aktuella bestämmelsen lämpligen föras in i BrB.

1 departementspromemorian föreslås också alt sådan övervakning som enligt 24 kap. 3 § RB kan ersätta häktning och som sker i anstalt skall få avräknas. Under remissbehandlingen har anmärkts atl uttrycket an-stall, bortsett från ungdomsvårdsskola, är alltför obestämt för alt användas i en bestämmelse om avräkning. Det har vidare framhållits att påföljden för den som under nu avsedda omständigheter tas in i ungdomsvårdsskola oftast blir atl han överlämnas till vård enligt barnavårdslagen (1960: 97), varvid någon avräkning mte kan bU aktuell.

Övervakning som ersällning för häktning är en åtgärd som fömtsätter den misstänktes samtycke. Även om övervakningen sker i anstalt, saknas tvångsmedel för atl hålla honom kvar i anstalten mol hans vilja. Misslyckas övervakningen kan häktning tillgripas. Enligt min mening bör avräkning inte ske i fråga om andra tvångsmedel än sådana som innebär etl verkligt frihetsberövande. Övervakning i anstalt kan ha en skiftande innebörd. Den är vidare undandragen domstolens kontroll och de tidsfrister som gäller för anhållande och häktning är inte tiUämpliga. Nu anförda omständigheter utgör enligt min mening tillräckliga skäl för att inte låta avräkningsbestämmelserna omfatta övervakning i anstalt.

Hovrätten för Nedre Norrland har ifrågasatt om inte avräkning bör ske för intagning i förvarsarrest enligt 6 kap. mUitära rättegångslagen (MRL).

Enligt 30 § MRL äger förman förordna att underlydande skall tas i förvarsarrest, om den underlydande har begått förseelse av svårare beskaffenhet och del för upprätthållande av krigslydnaden finnes vara av synnerUg vikt alt han inte lämnas på fri fot, eller om han har gjort 4   Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 146

Prop.1972:146 50

sig skyldig till rymning och det skäligen kan befaras att han awiker på nylt. När riket är i krig kan förvarsarrest under vissa omständigheter användas även mol den som har gjort sig skyldig till undanhållande.

Har den som förordnat om förvarsarrest inte bestraffningsrätt över den arresterade skall han underrätta den närmast bestraffningsberättigade om arresteringen. Denne skall omedelbart beslula om åtgärden skall bestå eller om den arresterade skall friges (31 § MRL).

Den arresterade skall omedelbart friges om inle den bestraffningsberättigade inom fyra dagar har avgjort målet eUer hänskjutit det tiU åklagare. Om avgörandet sker i disciplinmål, får inte förvarsarresten bestå längre än tiU dess att målet har avgjorts (34 § MRL). Hänskjuts målet till åklagare skall denne, om han beslutar att åtal skaU väckas, sist dagen efter den, då han underrättades om arresteringen, till rättens prövning hänskjuta frågan om arresten skall beslå. För rätlens prövning gäller bestämmelsema i RB om prövning av häklningsfråga. Beslutar rätten alt arresten skall beslå, skall det anses som om den arresterade är häktad. Dömes den tilltalade lUl annan påföljd än disciplinstraff eller böter, kan rällen på de grunder som anges i 30 § förordna att han skall i förvarsarrest avbida att domen vinner laga krafl (85 och 86 §§ MRL). I fråga om behandlingen av den som har intagits i förvarsarrest gäller i tUlämpliga delar vad som är föreskrivet belräffande den som är anhållen (35 § MRL).

Institutet förvarsarrest företer som framgått stora likheter med såväl anhållande som häktning. När domstol har förordnat atl förvarsarrest skall beslå, skall den arresterade sålunda anses som häktad. Detta innebär bl. a. att de regler som gäller för avräkning av häklningstid också gäUer för sådan tid i förvarsarrest som infaller efter domstolens beslut. Samma skäl som talar för en utvidgning av den allmänna avräkningsbestämmelsen till anhållande, under förutsättning alt den sammanlagda tiden för frihetsberövandet uppgår tUl minst 24 timmar, talar enligt min mening för atl lid i förvarsarrest som föregår sådant domstolsbeslut skall få avräknas fullt ut i motsvarande utsträckning. Jag anser därför att bestämmelsen i BrB om avräkning skall uividgas till atl gälla även tid under vilken den dömde har varit intagen i förvarsarrest.

Enligt gällande rätt kan i viss utsträckning häktning och brottspåföljd som ådömts i annat mål verkställas samtidigt. Den som undergår fängelse eller eljest är intagen i fångvårdsanstall kan enligt 7 § behandlingslagen avge nöjdförklaring inför styresmannen vid den fångvårdsanstall där han förvaras. Är den dömde intagen i fångvårdsanstall när domen förekommer lill verkställighet, skall styresmannen eUer den som är i hans stäUe enUgt 11 § andra stycket behandlmgslagen omedelbart befordra domen till verkställighet. Innebörden av dessa bestämmelser

Prop. 1972:146 51

är atl en person som är häktad kan få påbörja verkställighet av dom i annat mål, om han förvaras på häktesavdelning vid fångvårdsanstalt. Denna möjlighet slår emellertid mte öppen, om han förvaras i allmänt häkte. Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat föreskrifter om att styresmän och häktesföreslåndare vid intagning av häktad omedelbart skall efterforska om det finns någon dom mot den häktade som kan verkställas. När i ett sådant fall strafftidsresolution utfärdas, sänder kriminalvårdsstyrelsen en avskrift av resolutionen till häktningsdomstolen. Syftet härmed är att domstolen skall ha möjlighet att ompröva häktningsfrågan med hänsyn lill den påbörjade straffverkställigheten och all domstolen skall kunna undvika atl förordna om avräkning i häktningsmålet av häktningslid som sammanfaUil med lid för straffverkställighet.

I fråga om behandlingen av dem som är häktade och samtidigt undergår straff gäller bestämmelserna för häktade.

1 37 § försia stycket behandlingslagen finns en bestämmelse om atl verkställighet av straff skall avbrytas, om den som är intagen i fångvårdsanstalt häktas på grund av misstanke om brott. Blir han frikänd för brottet, skall liden för avbrottet räknas in i verkstäUighetstiden.

Frågan i vilken mån verkställighet av häktning och straffdom i annat mål kan ske samtidigt är alltså beroende dels av i vUken ordning de olika åtgärderna vidtas, dels av var den häktade förvaras. Koinmittén för anstaltsbehandling inom kriminalvården (KAIK) har i sitt betänkande (SOU 1971: 74 s. 183 ff) Krmiinalvård i anstalt föreslagil att den som är häktad för brott aUtid skall kunna tillgodoräkna sig häklningsliden som tid under vilken dom i annat mål har verkställts. Delta skall gälla oavsett var den häktade förvaras och i vUken ordning åtgärderna kommer i fråga.

Under remissbehandlingen av departementspromemorian har problemet om förhållandet mellan nu berörda verkställighetsfråga och de föreslagna avräkningsbestämmelserna tagits upp i några yttranden. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser all samtidig straffverkställighet och häktning bör medges, oavsett tidsordningen mellan dem. Avräk-nmgsregeln måste då förses med etl undantag så att dubbelräkning inle kan förekomma. Hovrätten föreslår vidare alt 37 § första stycket behandlingslagen upphävs. Härigenom uppnår man enligt hovrätten alt den intagne kan häktas ulan att hans intresse av att få tUlgodoräkna sig verkställighetslid behöver åsidosättas. Genom häktningen blir RB:s bestämmelser om snabbare handläggning tillämpliga. Även ungdomsfängelsenämnden anser det angeläget att bibehålla möjligheten lill verkställighet under häklningstid. Bestämmelserna bör enligt nämnden utformas så att verkställbar dom ges prioritet vid tillgodoräknande av häklningstid. Förpassningsutredningen (Ju 1968: 68) har i skrivelse den 13 aprU

Prop. 1972:146 52

1972 lagl fram förslag som berör bl. a. denna fråga. Förslaget som i sak överensstämmer med KAIK:s här nämnda förslag har remissbehandlats.

EnUgt min mening bör verkställighet av häktning och dom i annat mål kunna äga rum samtidigt åtminstone i samma omfatlning som nu. En eventuell utvidgning av dessa möjligheter skulle emellertid ha verkningar långt ulöver avräkningsbestämmelserna. Jag anser därför att denna fråga, liksom övriga av förpassningsutredningen framförda förslag, bör prövas i annat sammanhang. Jag viU här erinra om att del av kriminalvårdsberedningen nyligen framlagda betänkandet (SOU 1972: 64) Kriminalvård, vilket f. n. är föremål för remissbehandUng, innehåller förslag vilkas genomförande förutsätter en total översyn av bl. a. behandlingslagen. Om en obligatorisk avräkning av häklningstid föreskrivs, krävs emellertid en undantagsbestämmelse för häklningstid som lill liden sammanfaller med verkställighet av frihetsberövande påföljd. Jag föreslår därför att i avräkningsbestämmelsen införs en föreskrift om undantag för sådan häktningstid.

Enligt gällande rätl får avräkning för häklningstid ske endast på grund av häktning i det mål i vilket den häktade döms. Det möter däremot inte något hinder mot alt avräkning sker för häktning på grund av annat brott än det som han döms för. Avräkning kan således komma i fråga om någon frikänns för del brott som han hai' hållits häktad för men i stället döms för något annat brott för vilket han har rannsakats i målet.

I departementspromemorian föreslås alt avräkning skall kunna ske för frihetsberövande som den tilltalade har varit underkastad med anledning av misstanke om brott som omfattas av domen. Förslaget syftar tUl att frihetsberövande skaU kunna avräknas även om den tUltalade frikänns för del brott som har föranlett frihetsberövandet men i samma mål döms för annal brott.

Promemorieförslaget har under remissbehandlingen blivit utsatt för viss kritik. En remissinstans, hovrätten över Skåne och Blekinge, anser att man inte kan undvara begreppet samma mål, eftersom det inle är säkert att domen aUtid omfattar det brott för vilket häktningen ursprungligen har skett. Detta kan inträffa om åklagaren avstår från åtal i den del som har föranlett häktningen men vidhåller sin talan beträffande brott som inte är angivet bland häklningsskälen.

Enligt advokatsamfundet kan fall förekomma då frihetsberövande har föranlelts av ett brott som efter utredning mte leder tiU åtal, medan däremot under frihetsberövandet kommer fram att den misstänkte har begått annan brottslighet. Del förefaUer samfundet orunligl att i sådana fall inte hela tiden för frihetsberövandet skall avräknas. Delsamma gäller om den misstänkte döms för brott som inle har föranlett frihetsberövandet men för vUket han samtidigt har varit misstänkt. I det fall miss-

Prop. 1972:146 53

lanke om visst brott inte har föranlett åtal bör domstolen således enligt samfimdet endast pröva frågan om den tilltalade har varit misstänkt för åtalade brottet under tid då han har varit berövad friheten och således inle om misstanken för del åtalade brottet har varit anledning till frihetsberövandet.

Såväl enligt gällande rätt som enligt promemorieförslagel är förutsättning för avräkning atl frihetsberövandet har skett på grund av misstanke om brott som är föremål för domstolens prövning i målet. Det krävs däremot inte att den misstänkte fälls för just den eller de gärningar som har föranlett frihetsberövandet. Om domstolen exempelvis ogillar åtalet mot någon för en grov stöld för vilken han har varit häktad men dömer honom tUl böter för någon mindre förseelse kan avräkning ske. Kritiken mot förslaget går ut på att rätten till avräkning blir för starkt begränsad genom att frihetsberövanden som har skett på grund av gärningar som inle leder lill åtal inle kan tillgodoräknas. Jag har förståelse för dessa synpunkter. Man kommer emellertid inte ifrån atl en avgränsning måste göras. Åtminstone torde en begränsning i tiden vara nödvändig så att inte frihetsberövanden som ligger långt tillbaka skall behöva avräknas.

Det torde knappast kunna undvikas all varje gräns på delta område uppfattas som i viss mån godtycklig. Till förmån för promemorieförslaget talar alt domstolen har eller med lätthet kan skaffa sig säker kunskap om de frihetsberövanden som skall avräknas. Dessa hänför sig alllid till något eller några av de brott som är föremål för domstolens prövning. Ju mera man avlägsnar sig från detla samband, desto svårare blir det alt skaffa fram tillföriitliga och fuUständiga uppgifter om aktuella frihetsberövanden. Detta gäller i särskill hög grad tid för anhållande. Risken för förbiseenden koinmer att bli påtaglig. Mot bakgrund av del anförda förordar jag alt avgränsningen görs i enlighel med promemorieförslagel. Jag vill framhålla att det endast torde bli etl förhållandevis ringa antal frUietsberövanden som inte kommer alt kunna avräknas på grund av en sådan bestämmelse. I åtskilliga av dessa fall torde ersätlning kunna ulgå enligt lagen (1945: 118) om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. En särskUt tillkallad sakkunnig har i det i september 1972 avlämnade belänkandet (SOU 1972: 73) Ersätlning för vissa obefogade frihetsinskränkningar föreslagit att 1945 års lag skall ersättas med en ny lag i ämnet. Förslaget innebär vidgade möjligheter lill ersättning för frihetsberövanden i fall varom nu är fråga.

Av nuvarande 33 kap. 3 § BrB framgår alt domstolen har möjlighet att förklara att straffet skall anses verkställt i sin helhet, även om häklningsliden inte fullt uppgår till den bestämda strafftiden. I departementspromemorian föreslås att denna möjlighet skall behåUas. I likhet med ett antal remissinstanser anser jag atl delta bör komma tUl direkt uttryck i

Prop. 1972:146 54

lagtexten. Det är tydligt att några större awikelser inle bör komma i fråga. Jag föreslår att del i avräkningsbestämmelsen förs in en föreskrift om alt fängelse skall kunna anses helt verkställt, om den tid med vilken fängelsestraffet överstiger tiden för frihetsberövandet är rmga. För avräkning från böter, suspension och disciplinstraff föreslås en motsvarande föreskrift.

Under vissa i 34 kap. BrB närmare angivna omständigheter kan domstolen vid ny lagföring för brottslighet förordna atl tidigare ådömd påföljd skall avse även det eller de nya brotten (34 kap. 1 § 1 BrB). Nuvarande avräkningsregler i 33 kap. 3 § BrB är inte tiUämpliga i fråga om lid under vilken den dömde i sådant fall varit häktad i det senare målet. Vid den ändring som år 1969 vidtogs i 22 § behandlingslagen och som avsåg avräkning av häklningstid beträffande dem som, efter alt ha undergått rättspsykiatrisk undersökning, dömdes tUl ungdomsfängelse eller internering föreskrevs emellertid, alt de nya reglerna skulle gälla även i fråga om den belräffande vilken domstolen efter förelagen rättspsykiatrisk undersökning förordnar alt lidigare ådömt ungdomsfängelse eller internering skall avse ytterligare brott. Denna fråga har inte berörts i departementspromemorian. Interneringsnämnden har emellertid i sill yttrande framhållit att tillgodoräknande självfallet måsle ske, när domstolen tiUämpar 34 kap. 1 § 1 belräffande internering. Ungdomsfängelsenämnden har framfört samma åsikt i fråga om ungdomsfängelse. För egen del kan jag ansluta mig till förslaget alt de nya avräkningsreglerna skall göras tUlämpUga även i fall som avses i 34 kap. 1 § 1. TUl undvikande av varje missförstånd bör detta komma till klart uttryck i lagtexten. Den slörsta praktiska betydelsen lorde en sådan bestämmelse ha i fråga om ungdomsfängelse och internering. Den kan emellertid undantagsvis tänkas bli tillämplig även i fråga om fängelse på viss tid. Jag anser därför att avräkningsregeln bör gäUa vid dessa tre påföljder. Om domstol med tillämpning av 34 kap. 1 § 3 BrB undanröjer lidigare ådömd påföljd och dömer tUl ny påföljd av annan art kommer, om avräkning över huvud taget kan ske vid den nya påföljden, straffprocessuellt frihetsberövande att kunna avräknas enligt huvudregeln. Jag har tidigare föreslagit alt även frihetsberövande som har föregått en tidigare ådömd viUkorlig dom eUer skyddstUlsyn skall avräknas, när domstolen undanröjer sådan dom och dömer lill ny påföljd. I detta sammanhang har under remissbehandlingen framhållits, att etl straffprocessuellt frihetsberövande i det tidigare målet borde kunna avräknas vid undanröjande även i andra fall. Som exempel har anförts alt domstol i ett mål har dömt till fängelse med föreskrUt om avräkning av frihetsberövande men att domen undanröjs, mnan den har börjat verkställas,  och ersätts med mternering. Avräkningsbeslutet faller därvid bort. LUcnande effekter kan uppkomma i de undanlagsfall, då flera påföljder konkurrerar på verkställighetsstadiet och då följaktligen 34 kap.

Prop. 1972:146 55

12 eUer 13 § är tillämplig. Enligt min mening bör avräkningsbestämmelserna främst ta sikte på alt reglera frågan om tillgodoräknande av straffprocessueUa frihetsberövanden vid verkställighet av det ådömda frihetsstraffet. Av skäl som jag tidigare har anfört måsle emellertid frågan om tillgodoräknande av frihetsberövanden som har föregått villkorlig dom eller skyddstillsyn regleras. Det torde inte vara erforderligt att i detta sammanhang ta upp även de jämförelsevis sällan förekommande fall när ett avräkningsbeslul blu: så alt säga onyttigt till följd av att den påföljd från vilken avräkning har skett undanröjs eller eljest faller bort. I viss utsträckning kan dessa frågor lösas genom att domstolen vid bestämmande av den nya påföljden tar hänsyn även till frihetsberövande som här avses. Vidare kan i någon mån hänsyn lUl sådana frihetsberövanden tas vid beslut om övergång till vård utom anstalt belräffande ungdomsfängelse och internering.

På grund av vad jag nyss har anfört blir bestämmelsen i 22 § andra stycket behandlingslagen överflödig. Jag föreslår därför atl bestämmelsen upphävs.

För det fall alt mer än en påföljd ådöms i samma mål föreslås i departementspromemorian alt det skall ankomma på domstolen atl med hänsyn tUl omständigheterna i del enskilda fallet förordna från vilken påföljd avräknUig skall ske. Detla förslag berörs i ett par remissyttranden. En remissinstans anser atl det skulle vara värdefullt med ett klarläggande motivultalande om vilken påföljd som skall prioriteras vid avräkningen. En annan remissinstans ifrågasätter om inte avräkning alltid skall ske från fängelse, om sådant straff ådöms jämte annan påföljd, i varje fall om den andra påföljden är villkorlig dom eUer skyddstillsyn. Enligt min mening låter det sig inte göra att i en enkel formel ange från vilken av flera möjliga påföljder avräkning skall ske. Omständigheterna i det enskilda fallet måste tillmätas ett betydande inflytande vid valet. I regel bör avräkning ske från påföljd som innebär frihetsberövande. Härvid måste dock undantag göras för anslallsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB, eftersom domstolen i elt sådant fall funnit särskilda skäl taia för att behandlingen i anstalt skaU ingå som ett led i skydds-tillsynen. Av motsvarande skäl bör det ej heller komma ifråga atl göra avräkning från böter som ådömts tUlsammans med villkorlig dom eller skyddstillsyn. I sådana fall torde avräkningsfrågan i stället böra anstå tills etl undanröjande blir aktuellt.

I departementspromemorian föreslås att beslut om avräkning av slraffprocessuellt frihetsberövande före dom skaU meddelas av den domstol som dömer i målel. Detta förslag har godtagits av flertalet remissinstanser. Hovrätten Över Skåne och Blekinge anser emellertid att en ordning som innebär all avräkningen sker genom domstolens medverkan är principiellt felaktig och har klara nackdelar, när avräloiingen inle längre innehåUer något moment av skälighetsbedömning. Det blir under

Prop. 1972:146 56

sådana förhållanden även svårare att rätta fel än om avräkningen görs i administrativ ordning på grund av föreskrifter i en lag om strafftidsberäkning. Frågan om avräkning bör enligt hovrättens mening därför frigöras från dömandet och flyttas tiU den myndighet som i aUmänhet handlägger frågor om beräkning av strafftid. Hovrätten anser att tUl-lämpningen av en regel om obligatorisk avräkning bör kunna inordnas i rättsväsendets informationssystem som ett led i en automatisk strafflidsberäkning. Innan nya avräkningsregler antas, bör man enligt hovrättens mening undersöka om en sådan ordning kan genomföras och vilka krav som i sådant fall bör ställas på bestämmelsema i ämnet.

I planerna för utvecklingen av rättsväsendets informationssystem ingår som ett delprojekt även automatisk strafftidsberäkning. Det torde i och för sig vara möjligt att låta avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden ingå i ett sådant system. En eventuell övergång till en ordning med automatisk strafftidsberäkning kommer emellertid inte att äga rum under de närmaste åren. Denna möjlighet bör därför inte redan nu tiUmätas någon avgörande betydelse vid utformningen av bestämmelserna om förfarandet vid tiUämpningen av de nya avräkningsreglerna. Den obligatoriska avräkning som nu gäller för fall som avses i 22 § andra siycket behandlingslagen sker på verkstäUighetsstadiet. Detta talar i viss mån för att avräkning enligt de föreslagna bestämmelserna, som bygger på samma princip, skall ske på motsvarande sätt. För de talrikast förekommande fallen skuUe en sådan ordning inte heller vålla några svårigheter. Som har framgått av del föregående måste emeUertid vissa undantag göras från principen om obligatorisk avräkning. Sålunda har föreslagits en särskild bestämmelse beträffande avräkning vid böter, suspension och disciplinstraff. I det följande kommer jag att föreslå en liknande bestämmelse i fråga om avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden som skett utomlands. I dessa situationer blir det fråga om skälighetsavgöranden som lämpligen bör göras av domstol. Beslut om all straffet skall kunna anses verkställt i sin helhet, även om frihetsberövandet har varit något kortare än straffet, torde inte heUer böra anförtros annan myndighet än domstol. En aUmän regel om atl avräkning skaU företas på verkstäUighetsstadiet skulle på grund av nu anförda omständigheter behöva förses med betydande undantag. Regelsystemet skulle härigenom bli svåröverskådligt. Enligt min mening kommer det inte alt innebära några påtagliga olägenheter för domstolarna att liksom hittiUs ha ansvaret för avräkningen. I övriga nordiska ländei beslutar domstolen om avräkning. Enhetlighet på delta område underlättar överföring av verkställighet inom Norden. Mol bakgrund av nu anförda omständigheter anser jag att domstolen bör ha hand om avräkning av tid för frihetsberövande före dom. I fall då förvarsarrest har tiUämpats och disciplinmål avgörs av bestraffningsberättigad befattningshavare bör denne äga molsvarande befogenhet.

Prop. 1972:146 57

Det är viktigt alt domstolen har etl tillföriitligt underiag för beräkning av den lid som skall avräknas. Detla torde inte innebära några problem utom i fråga om anhållande och förvarsaiTest som inte har övergått i häktning. I 45 kap. 4 § tredje siycket RB föreskrivs alt åklagaren i stämningsansökan skall ange om den tilltalade är anhållen eller häktad. Jag föreslår att denna bestämmelse ändras lill att avse skyldighet för åklagaren att ange dels om den tiUtalade är eller har varit anhållen, häktad eller tagen i förvarsarrest för brott som avses i stämningsansökan, dels tiden för frUietsberövandet.

I departementspromemorian föreslås atl häktningstid som infaller efter underrätts dom skall vid fullföljd av talan mol domen avräknas efter samma principer som gäller för avriikning i första instans och således utan hänsyn till utgången av den fullföljda talan. Förslaget har fått ett blandat mottagande. Några remissinstanser tiUstyrker förslaget. RÅ anser del sannolikt att den förordade lösningen leder liU ökad fullföl jdsfrekvens men framhåller samiidigt att det principiellt sett måste vara felaktigt att söka begränsa tillströmningen av mål till överrätterna med restriktiva avräkningsregler. Sådant rättegångsmissbruk som består i okynnesöverklagande bör inte mötas med olika åtgärder beroende på om den dömde är häktad eUer på fri fot. Några remissinstanser föreslår att avräkning skall vara fakultativ, såvitt gäller häktningstid efter underrätts dom. Som skäl för detta förslag åberopas just farhågor att en regel om obligatorisk avräkning leder till okjmnesöverklaganden, eftersom den dömde inle löper någon risk atl förlora verkställighetstid genom alt överklaga. En remissinstans anser del vara angelägel atl motverka atl mål utan rimliga skäl förs vidare till överrätt. I ett annal yttrande framhålls atl 1971 års ändringar i reglerna om fullföljd hade till syfte all starkt begränsa antalet mål som förs vidare till högsta domstolen. Dessa nya regler bygger bl. a. på förutsättningen att avräkning av häktningstid ej är obligatorisk utan fakultativ. Ändras denna ordning kan det följaktiigen befaras alt syftet med nämnda reform kommer att motverkas.

De skäl som talar för en regel om obligatorisk och fuUsländig avräkning av straffprocessuella frUietsberövanden i första instans talar enligt mm mening med samma styrka för att motsvarande regel bör gälla även i fråga om avräkning av häklningslid i högre instans. En ordning med fakultativ avräkning i högre instans kan i viss mån verka som en broms mol överklaganden, eftersom den dömde, när han skall la ställning till om han skall överklaga eller inte, i så fall måsle beakta risken för att frihelsförluslen kan bU förlängd på grund av utebliven avräkning. Görs avräkning obligatorisk, lorde man sålunda få räkna med alt antalet överklaganden kan komma att öka, eftersom risken för förlängd frihetsföriusl bortfaller. En högre fullföljdsfrekvens kommer atl öka belastningen på rättsväsendet. Jag anser emellertid inte att utformningen av

Prop. 1972:146 58

avräkningsbestämmelserna bör få påverkas av de hänsyn som ligger bakom en strävan att begränsa liUslrömningen av mål tUl överrätterna. Det främsta skälet för denna min ståndpunkt är att den avhållande effekten i fråga om fullföljdsfrekvensen som kan följa med en fakultativ av-räkningsregel riktar sig enbart mot den minoritet av dömda som i häkte skaU avbida att en dom, på oftast mycket kännbar påföljd, vinner laga krafl och inte mot alla dem som är på fri fot. I den mån åtgärder behöver vidtas mot sådant rätlegångsmissbruk som lar sig uttryck i okynnes-överklaganden bör, som framhålls i ett remissyttrande, dessa åtgärder inte rikta sig enbart mot häktade utan mot alla kategorier av dömda. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag all de föreslagna obligatoriska avräkningsbestämmelserna bör tillämpas även i fråga om häktningstid efter dom i mål som fullföljts till högre rätt.

Som en konsekvens av nyssnämnda regler om avräkning i mål som har fullföljts lill högre instans föreslås i departementspromemorian atl häktningslid som infaller efter dom, vilken sedermera vinner laga kraft, skall få tUlgodoräknas vid straffverkställigheten. Detla föreslås skola ske på det sättet atl strafftiden, när den dömde hålls häktad i målet, räknas från den dag, då domen meddelades. Förslaget har inle mött någon erinran under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig lill förslaget. Ändringen medför att den särskilda bestämmelsen i 16 § andra stycket behandlingslagen om nöjdförklaring som avges inom tio dagar efter domen kommer att sakna betydelse i fråga om den som är häktad i målet och därför kan ulgå. Bestämmelsen gäller emeUertid även den som är häktad i annat mål. Enligt min mening saknas tillräckliga skäl alt behålla regeln för detta fall. Jag föreslår därför alt 16 § andra siycket behandlingslagen upphävs.

I gällande rätl saknas bestämmelser om avräkning av straffprocessueUa frihetsberövanden som skett utomlands på grund av misstanke om brott för vUkel påföljd senare ådöms här i landel. Problemet torde ha störst belydelse i samband med fall då elt utlämningsförfarande har genomförts. I anslutning tUl vad NSRK har anfört föreslås i departementspromemorian att sådant frihetsberövande i annat nordiskt land som motsvarar anhållande, häktning eller tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik skaU avräknas fullt ut, om den omhändertagne döms här i landel för del brott som har föranlett frUielsberövandet. Har frihetsberövandet ägt rum i annan främmande stal föreslås all avräkning skall ske i skälig omfattning. Promemorieförslaget har godtagils under remissbehandlingen.

I övriga nordiska länder finns bestämmelser om straffprocessuella frihetsberövanden som i väsentliga hänseenden utgör motsvarigheter tUl anhållande, häktning och tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik. Sådana frihetsberövanden bör därför kunna avräknas enligt samma principer som kommit till uttryck i den föreslagna huvudregeln. Motsvarighe-

Prop. 1972:146 59

ter till anhållande och häktning fmns även i flera utomnordiska länder. De förhållanden under vilka dessa frihetsberövanden verkställs kan emeUertid variera. Det torde därför inle vara lämpligl att föreskriva obligatorisk avräknmg i fråga om alla straffprocessuella frihetsberövanden som verkställts utomlands. Det bör i stället överiåtas åt domstolen att med ledning av förhållandena i det enskUda fallet förordna om avräkning efter vad som prövas skäligt. TUl skUlnad från promemorieförslagel anser jag alt avräkning skall kunna ske av frihetsberövanden utomlands som ägt rum på grund av misstanke om brott som omfattas av domen och inte endast på grund av misstanke om brott för vUket han fällts lill ansvar här i riket. Vad jag nu har anfört torde lämpligen komma till uttryck i lagtexten genom en föreskrift om att domstolen i skälig utsträckning skall tillgodoräkna även frihetsberövanden som har ägt rum utomlands.

I 33 kap. 3 § andra siycket BrB finns en bestämmelse för del fall att lägre rätt har dömt lill ungdomsfängelse, internering eller skyddstiUsyn i vilken ingår anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB och högre rätt efter fullföljd talan i stället dömer tiU fängelse på viss tid, böter, suspension eller disciplinstraff. Har den av lägre rätt ådömda påföljden börjat verkställas får överinstansen, om del prövas skäligt med hänsyn till omständigheterna, förordna att det nya straffet skall anses till viss del eller i sin helhet verkstäUt genom vården eller behandlingen i anstalt. I departementspromemorian föreslås att högre rätt skall vara skyldig att avräkna påbörjad verkstälUghet av fängelse, ungdomsfängelse, internering eller anstaltsbehandling vid skyddstillsyn även när påföljden ändras till villkorlig dom, skyddstiUsyn, ungdomsfängelse eller internering. Förslaget har lämnals ulan erinran under remissbehandhngen. Även jag anser att en utvidgning av tiUämpningsområdet för bestämmelsen bör komma till stånd. Med hänsyn till mitt förslag att avräkning inle skall ske när domstolen dömer liU vUlkorUg dom eller skyddstiUsyn ulan först i samband med att sådan påföljd undanröjs, anser jag emellertid att utvidgningen bör begränsas till all avse avräkning från ungdomsfängelse och internering.

Vidgade möjligheter till avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden torde få vissa återverknmgar på häktesorganisalionen. Denna fråga har också tagils upp i några remissyttranden. Farhågor har uttryckts för att en obUgatorisk avräkning skaU leda tUl en förlängning av häktningstiderna genom all den som är häktad, i vetskap om den obligatoriska avräkningen, blir mindre benägen att medverka vid utredningen av det eller de brott som han är misstänkt för. Det har också sagts att häktningstiderna efler dom troligen bUr längre, dels på grund av atl domar kan vänlas bli överklagade i större utsträckning än nu, dels därför atl skälet alt så snart som möjligt avge nöjdförklaring försvagas, eftersom häktningstid efter dom blir att anse som verkställighetstid. I

Prop. 1972:146 60

delta sammanhang har påpekats att längre häklningstider ytterligare aktualiserar lidigare framförda krav på bättre resurser inom häktesorganisationen såväl beträffande lokaler som personal. LO har i detla sammanhang framhåUit det angelägna i all det sociala rehabiliteringsarbetet kan påbörjas redan under häklningsliden.

Det är givetvis angeläget att undvika alt de nya avräkningsbestämmelserna leder till en förlängning av de straffprocessuella frihetsberövandena eUer tiU atl sådana tvångsåtgärder kommer alt tUlgripas i slörre utsträckning än f. n. Det är vidare Uka viktigt som förut alt mål mot häktade handläggs med största skyndsamhet. Enligt min mening är det omöjligt att i förväg bedöma i vad mån de föreslagna bestämmelserna kommer atl återverka på häklningstidernas längd före dom i första instans. Som jag lidigare har anfört torde man emeUertid ha anledning räkna med atl bestämmelserna kan leda tiU en ökning av fullföljdsfrekvensen. Hur mycket den totala belastningen på häktesorganisationen därigenom kan komma att öka är emellertid svårt atl förutsäga. Utgår man från kriminalvårdens samlade resurser för behandling i allmänna häkten och i slutna anslaller bör vidare uppmärksammas, atl nämnda ökning i viss mån kommer alt uppvägas av del förhållandet atl tiderna för straffverkställighet samtidigt minskar. Häktesorganisalionen har dessutom en viss överkapacitet under större delen av året. Innan närmare erfarenheter av de nya bestämmelserna har vunnits, är jag därför inte beredd att föreslå särskUda åtgärder för att möta den väntade ökningen av belaslningen på häktesorganisationen. Jag är emellertid på det klara med alt ulvecklingen på detla område under tiden närmast efter reformens genomförande måste följas med stor uppmärksamhet.

KAIK har i siti betänkande (SOU 1971: 74) Kriminalvård i anstalt lagt fram förslag till ny lagstiftning om behandlingen av häktade och anhållna m. m. KAIK föreslår lagbestämmelser som bl. a. innebär att den som är häktad tillförsäkras kurativt socialt stöd för att klara personliga angelägenheter som han på grand av frihetsberövandet inte själv kan ombesörja. Vidare föreslås regler som ger den häktade vidgade möjligheter tiU sysselsättning och samvaro med andra intagna. Kriminalvårdsberedningen har föreslagit all etl antal Ijänster för arbetsledare skall inrättas vid de allmänna häktena. Beredningen har vidare föreslagit att frivårdsdistrikt på orter med allmänt häkte skall tillföras assistent-tjänster. Assistenterna föreslås skola ha kurativa och terapeutiska uppgifter. De skall även förbereda anstallsplacering. Dessa förslag är, som jag tidigare nämnt, f. n. under remissbehandling.

Jag anser atl frågan om ändrade behandlingsregler för häktade m. fl. bör prövas i etl slörre sammanhang, och jag är därför inle beredd alt nu föreslå några ändringar på grund av de vidgade avräkningsmöjUgheterna.

Enligt departementspromemorian bör de nya avräkningsbestämmelserna i 33 kap. 3 § BrB tiUämpas även i fråga om frihetsberövande som har

Prop. 1972:146 61

ägt rum i mål som har anhängiggjorts före lagens ikraftträdande men inle avgjorts dessförinnan. De nya bestämmelserna bör däremot inle tillämpas i fall då efler ikraftträdandet fråga uppkommer om undanröjande av villkorlig dom eller skyddstillsyn som har ådömts före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen och den dömde har varit berövad friheten i det tidigare målet. I promemorian uttalas att det inle lorde krävas någon särskUd övergångsbestämmelse om detta.

Dessa förslag har utsatts för viss kritik under remissbehandlingen. Från något håll har föreslagits att med hänsyn till risken för extra överklaganden endast frihetsberövanden som har ägt rum efter lagens ikraftträdande skaU få avräknas enligt de nya bestämmelserna. En remissinstans anser att den nya lagen bör få full genomslagskraft omedelbart vid ikraftträdandet. De båda hörda hovrätterna menar att det krävs en uttrycklig övergångsbestämmelse i fråga om undanröjande av villkorlig dom och skyddstillsyn som har meddelats före ikraftlrädandel.

Enligt min mening bör den avgörande lidpunkten vara när dom meddelas i målet. Meddelas dom efter lagens ikraftirädande bör avräkning ske enligt de nya bestämmelserna, även om frihetsberövandet helt eller delvis har ägt rum före ikraftträdandet. Undantag från denna regel bör emellertid göras beträffande sådan avräkning av frihetsberövande som sker i samband med atl vUlkorlig dom eller skyddstiUsyn undanröjs och ersätts med annan påföljd. För atl sådan avräkning skall kunna ske bör krävas atl den undanröjda påföljden har ådömts genom dom som meddelats efter ikraftträdandet. Som de båda hovrättema har anfört, bör detta komma till uttryck genom en särskUd övergångsbestämmelse.

I departementspromemorian föreslås alt de nya bestämmelserna i behandlingslagen skall tUlämpas endast i fråga om verkställighet av domar som har meddelats efter ikraftträdandet, under det att i fråga om domar som har meddelats dessförinnan äldre bestämmelser fortfarande skall gälla. Detta förslag har godtagits under remissbehandlingen. Även jag anser alt övergångsbestämmelsen bör ulformas enligt promemorieförslagel. Innebörden härav är att det är domens dag som är avgörande och inte tidpunkten för strafftidsresolulionen. Av övergångsbestämmelsen följer att den s. k. tiodagarsregeln i nuvarande 16 § andra stycket behandlingslagen och bestämmelsen i 22 § andra stycket samma lag kan komma atl tillämpas även efter ikraftlrädandel av de nya bestämmelserna.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 april 1973.

8 Lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag lUl

1. lag om ändring i brottsbalken,

Prop. 1972:146 62

2. lag om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt,

3. lag om ändring i rättegångsbalken.

Förslagen lorde få fogas tUl statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

9 Specialmotivering

9.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

De nya bestämmelserna om avräkning av häktningslid m. m. bör av redaktionella skäl delas upp på flera paragrafer. Det är av skUda orsaker önskvärt att undvika omnumreringar av paragrafer i BrB. På grund härav föreslås all 33 kap. 3 § BrB helt upphävs och all bestämmelserna i 33 kap. 4 § får kvarstå på sin nuvarande plats. De nya avräkningsreglerna har i förslaget lagils upp i fyra nya paragrafer, 5—8 §§. 5 § innehåUer huvudreglerna om avräkning. I 6 § tas upp en bestämmelse om beaktande av straffprocessuella frihetsberövanden som har ägt mm utomlands. I 7 § har taghs upp en molsvarighel tUl nuvarande 3 § andra stycket. Bestämmelsen i nuvarande 3 § tredje stycket har placerats i 8 §.

26 kap.

8 §

Avrälaiingsbestämmelserna har som nyss sagts i förslaget delats upp på fyra paragrafer. Detta har föranlett en redaktionell jämkning i förevarande paragrafs tredje stycke.

33 kap. 5 §

I första stycket behandlas den obligatoriska avräkningen. Avräkning av tid för straffprocessuellt frihetsberövande skall ske när den tilltalade döms till fängelse på viss lid, ungdomsfängelse eller intemering. Utöver häklningstid skall även anhåUandetid, lid för intagning i förvarsarrest och tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål avräknas. Angående skälen för dessa utvidgningar i förhållande tiU gällande rätt hänvisas tUl den aUmänna motiveringen.

Avräkningsreglerna är tillämpliga även när domstolen dömer till någon av de angivna påföljderna med tUlämpning av 34 kap. 1 § 2 eller 3 BrB. Som framhållits i den allmänna motiveringen bör avräkning också ske när domstol med tiUämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB förordnar att tidigare ådömd påföljd skall avse nytt eller nya brott. För atl oklarhet inte skall behöva uppstå har detta särskilt anmärkts i lagtexten. I praktiken torde det i sådana fall ytterst sällan bli aktuellt med avräkning

Prop. 1972:146 63

eftersom straffprocessuella frihetsberövanden vanligen kan undvikas när någon redan är intagen i anstalt.

1 den allmänna motiveringen har jag framhållit att avräkning enligt huvudregeln skall vara obligatorisk och fullständig. I del förra uttrycket ligger bl. a. alt hänsyn inte skall tas till den dömdes uppträdande under utredningen och rättegången. Att avräkningen skall vara fullständig innebär att varje dags frihetsberövande skall anses som en dags verkställighet av påföljd. Med dag avses här kalenderdag. Av skäl som har anförts i den allmänna motiveringen har undantag från denna princip gjorts för frihetsberövanden som understiger 24 timmar. Har den dömde varit berövad friheten flera gånger i samma mål skall varje frihetsberövande i delta hänseende bedömas för sig. Endast frihetsberövanden som varat under en sammanhängande tid av minsl 24 timmar kan sålunda bU föremål för avräkning. Har emellertid etl frihetsberövande varat 24 timmar eUer längre skall hela tiden avräknas. Om en sorls frihetsberövande har övergått till en annan form, exempelvis anhållande lill häktning, skall vid beräkningen de båda frihetsberövandena bedömas som etl.

I den allmänna motiveringen har jag uppehållit mig vid de fall då häktning och verkställighet av dom i annal mål kan förekomma samtidigt. I verkligheten är sådana fall förhåUandevis sällsynta, eftersom häktning oftast underlåtes eller häves om del finns en verkställbar dom i annat mål. För att inte häktningslid skall komma att tillgodoräknas dubbelt har i försia stycket införts en betämmelse enligt vilken det straffprocessuella frihetsberövandet inle skall avräknas i den mån verkställigheten därav har sammanfallit med verkställighet av påföljd som har ådömts i annat mål. Innebörden av denna regel är atl i de faU samtidig verkställighet kan förekomma verkställighet av frihetsstraff ges prioritet.

Enligt de föreslagna bestämmelserna i försia stycket skall frihetsberövandet anses som tid under vUken den ådömda påföljden har verkslällls i anstalt. Genom denna föreskrift kommer avräkningen att inverka på samtliga verkställighetstider för ungdomsfängelse och intemering (jfr prop. 1969: 22 s. 36 f). Detta bör bl. a. vid tiUämpning av 34 kap. 1 § 1 medföra all avräkning skall ske även om domstolen i fråga om ungdomsfängelse underlåter alt föreskriva att den som vårdas i anstalt inle får överföras till vård utom anstalt förrän sex månader har förflulit från rätlens beslut eller återintagningen. Avräkning kommer i ett sådant fall att inverka på tUlämpningen av bestämmelsen om längsta liden för vård i anstalt i 29 kap. 2 § BrB. På motsvarande sätt bör vid intemering avräkning ske även om domstolen inle skulle förordna om återintagning i anstalt. En avräkning kommer i della fall att inverka på tillämpningen av bestämmelsen om längsta tid i 30 kap. 8 § BrB.

I beslut   om avräkning bör domstolen ange avdraget i månader och/

Prop. 1972:146 64

eller dagar. Skall häktning som verkställs efter lägre rätts dom avräknas i högre instans, bör i högre rätts dom anges den sammanlagda tid som skall räknas den dömde tiU godo.

Enligt gällande rätt kan domstolen förordna att straffet skall anses helt verkstäUt genom att den dömde har hållits i häkte. Denna regel har i förslaget intagits i första stycket sista punkten. Bestämmelsen har begränsats tUl fängelse eftersom den inte kan tänkas bli tUlämpad vid ungdomsfängelse eller internering. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen bör några större avvikelser inle komma i fråga när avräkning sker med längre tid än som svarar mot frihetsberövandet. TUlämpningen av förevarande avräkningsbeslämmelse bör inte heUer få medföra att straffskalans minimum underskrids.

I andra stycket har tagits upp bestämmelsen om avräkning av frihetsberövande som har ägt mm före villkorlig dom eller skyddstillsyn. Sådant frihetsberövande skall tUlgodoräknas endast om påföljden sedermera undanröjs och i stället döms tUl fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering. Av denna formulering följer att avräkning från anslallsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB inle kan komma i fråga. Sker undanröjande i senare mål på grund av ny brottslighet och har det förekommit slraffprocessuellt frihetsberövande även i detta mål skall domstolen i beslutet ange den sammanlagda tid som skall avräknas. För alt nu anförda bestämmelser skall kunna tillämpas krävs att domstol som dömer tiU vilkorlig dom eller skyddstillsyn i domen lämnar uppgift om arten av och tiden för alla straffprocessuella frihetsberövanden på gnmd av misstanke om brott som omfattas av domen.

I tredje stycket behandlas den fakultativa avräkningen vid böter, suspension och disciplinstraff. I sak innebär förslaget endast den ändringen i förhållande till gällande rätt alt även andra i försia stycket nämnda arter av frihetsberövande än häktning skall kunna avräknas. Avräkning från här avsedda påföljder torde regelmässigt böra ske. Det torde dock inle böra komma i fråga atl avräkna anhållandetider som understiger ett dygn. Del finns emellertid även andra tänkbara situationer då avräkning inle lämpligen bör ske. Som exempel kan nämnas fall då ett utdömt botes- eller disciplinstraff ter sig så obetydligt vid en jämförelse med det frihetsberövande som föregått domen att en avräkning inte framstår som en rimlig kompensation för del straffprocessuella ingripandet. I ett sådant fall kan det finnas skäl för att hötes- eller disciplinstraffet verkställs och den dömde bereds möjlighet att yrka ersättning för frihetsberövandet i härför föreskriven ordning.

6§

I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, regleras frågan om avräkning av straffprocessuella frihetsberövanden som har ägt mm

Prop. 1972:146 65

utomlands. I stället för termen avräkning har i paragrafen liksom i 7 § använts uttrycket tUlgodoräknande av tid för frihetsberövande.

EnUgt paragrafen får rätten tUlämpa avräkningsbestämmelserna i 5 § även i fråga om frihetsberövanden som har ägt rum utomlands i den mån det med hänsyn till omständigheterna är skäligt. Avgörande för bedömningen bör vara arten av frihetsberövandet och formema för dess VerkstäUighet.

I de nordiska ländema finns straffprocessuella frihetsberövanden som i allt väsentiigt motsvarar anhållande, häktning och tvångsintagning på rättspsykiatrisk klinik. Har sådant frihetsberövande förekommit bör domstolen, enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen, regelmässigt göra en fuUständig avräkning som om frihetsberövandet hade ägt ram här i landet. Motsvarigheter till de svenska straffprocessueUa frihetsberövandena finns givelvis även i flera utomnordiska länder. I den mån nära överensstämmelse föreligger ifråga om ingripandets arl och formema för verkställigheten bör frihetsberövandet tillgodoräknas lill fullo. I övriga fall får domstolen tillgodoräkna den dömde frihetsberövandet på grundval av en skälighetsbedömning. Av det anförda följer att faktorer som inte får beaktas enligt 5 §, t. ex. den misstänktes uppträdande under rättegången, inte heller får inverka vid en skälighetsbedömning enhgt 6 §.

Jag vill erinra om att i de fall som avses i lagen (1972: 260) om internationellt samarbele rörande verkställighet av brottmålsdom häklningstid utomlands tillgodoräknas enligt bestämmelser i den lagen.

7§

TUl 7 § har förts bestämmelsen i nuvarande 3 § andra stycket. Bestämmelsen har undergått dels smärre ändringar som är betingade av att tillgodoräknande föreslås skola kunna ske i fråga om flera påföljder än f. n., dels en redaktionell omarbetning. 8§

TUl 8 § har förts den nuvarande bestämmelsen i 3 § tredje stycket. Bestämmelsen har i samband därmed undergått en redaktionell omarbetning.

9.2 Förslaget till lag om ändring i behandlingslagen

16 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om strafftidsberäkning.

Som tidigare har nämnts avser avräkningsbestämmelserna i 33 kap. BrB endast frihetsberövande som har ägt rum före dom. TUlgodoräknande av frihetsberövande efter dom kan f. n. inte ske annat än indirekt med stöd av 16 § andra stycket behandlingslagen som innehåller den s. k. tiodagarsregeln.

5   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 146

Prop. 1972:146 66

I första siycket har gjorts den ändringen alt strafftiden, när den dömde hålls häktad i målet, skall räknas från den dag då domen meddelades i stället för den dag då domen får verkställas. Härigenom kommer all häktningstid efler dom som sedermera vinner laga kraft att kunna tUlgodoräknas. Bestämmelsen gäller även häktningstid som infaller efter hovrätts dom, när prövningstUlslånd vägras och någon ny prövning i sak därför inte förekommer. Motsvarande gäller i andra fall då talan har fullföljts men målet inle prövas i sak.

Andra stycket i 16 §, som innehåller den s. k. tiodagarsregeln, föreslås helt upphävd. I fråga om skälen härför hänvisar jag till den allmänna motiveringen.

19 §

I första siycket har förelagils ändringar som är betingade av de nya avräkningsbestämmelserna i 33 kap. BrB.

22 §

Av skäl som har anförts i den allmänna motiveringen föreslås att andra stycket i paragrafen upphävs. Den häklningstid som nu tUlgodoräknas med stöd av denna bestämmelse kommer enligt förslaget att avräknas av domstolen enligt huvudregeln i 33 kap. 5 § första stycket BrB. Här bör erinras om atl enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen andra stycket i 22 § avses skola tillämpas på domar som har meddelats före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen.

9.3 Förslaget till iag om ändring i rättegångsbalken

45 kap. 4 § RB innehåller bestämmelser om vad stämningsansökan skall innehålla. Enligt tredje stycket skall åklagaren ange om den tilltalade är anhållen eller häktad.

I den allmänna motiveringen har jag uttalat atl frågan om hur domstolen skall skaffa sig ett tUlförlilligt underlag för beslut om a'vräk-ning bör lösas genom alt åklagarens uppgiflsskyldighet enligt 45 kap. 4 § tredje stycket RB utvidgas. Den nuvarande bestämmelsen avser endast frihetsberövande som pågår när åtal väcks. I fortsättningen bör uppgift lämnas även om frihetsberövande som har upphört vid den tidpunkten men som skall kunna avräknas från påföljd i målet. Begränsningen har därvid gjorts på samma sätt som i fråga om avräkningsbestämmelsen. Detla har kommit till uttryck genom att uppgiften skaU avse frihetsberövande på grund av misstanke om brott som omfattas av åtalet. Den vidgade uppgiftsskyldigheten föreslås vidare skola gälla tiden för frihetsberövandet. Vid pågående frihetsberövande bör denna uppgiflsskyldighet kunna fullgöras genom upplysningar om den straffprocessueUa åtgärdens arl och den tidpunkt då verkställigheten påbörja-

Prop. 1972:146 67

des. I fråga om frihetsberövanden som inte längre består måste även anges vid vilken tidpunkt som den faktiska verkställigheten upphörde. Detta gäller varje enskilt fall av frihetsberövande och varje typ därav. Har exempelvis etl anhållande upphört på grund av beslut om häktning bör åklagaren sålunda i stämningsansökningen inte bara lämna uppgifter om sistnämnda förhållande utan även redovisa fullständiga upplysningar om den tid under vUken den tiUtalade som anhållen varil berövad sin frihet.

10 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande över förslagen lill

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstall,

3. Iag om ändring i rättegångsbalken inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden såunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokoUet: Margit Edström

5t   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 146

Prop. 1972:146

68

Bilaga 1 (Promemorieförslaget)

1    Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas, att 33 kap. 3 § brottsbalken skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

33 KAP.

3 §

Dömes någon i mål, vari han hållits häktad, till fängelse på viss tid, böter suspension eUer disciplinstraff, må om med hånsyn till omständigheterna så prövas skäligt förordnas, att straffet skall anses till viss del eller i sin helhet verkställt genom att den dömde hållits i häkte.

Ådömes någon som börjat im-dergå ungdomsfängelse, internering eUer, efter dom å skyddstUlsyn, behandling varom stadgas i 28 kap. 3 § i StäUet straff som i första stycket sägs, må om med hänsyn till omständigheterna så prövas skäligt förordnas, att straffet skall anses till viss del eller i sin helhet verkställt genom vården eller behandlingen i anstalt.

Dömes någon //// böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering, suspension eUer disciplinstraff och  har  han  med anledning av misstanke om brott som omfattas av domen varit berövad friheten såsom anhållen, häktad eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall förordnas att frihetsberövandet skall räknas honom till godo vid verkställighet av den ådömda påföljden. Vid villkorlig dom eller skyddstillsyn skall tillgodoräknandet dock icke ske förrän påföljden undanröjes och annan i detta stycke nämnd påföljd ådömes i stället. Vad nu sagts om tillgodoräknande av frihetsberövande gäller även sådan övervakning i anstalt som ersätter häktning.

Bestämmelserna i första stycket äga motsvarande tillämpning när någon som börjat undergå fängelse, ungdomsfängelse, intemering eller, efter dom å skyddstUlsyn, behandUng varom stadgas i 28 kap. 3 § i StäUet ådöms annan i första stycket angiven påföljd.

Prop. 1972:146 69

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har någon utom riket varit berövad friheten på grund av misstanke om brott, må om med Itän-syn till omständigheterna så prövas skäligt frihetsberövandet räknas honom till godo vid ådömande av sådan påföljd för brottet som sägs i första stycket.

Beslut i fråga som avses i denna paragraf må vid prövning i högre rätt av klagan angående ådömd påföljd ändras, ändå att talan ej fullföljts mot beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt

Härigenom förordnas, att 16, 19 och 22 §§ lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

Vid  verkställighet   av  fängelse Vid  verkställighet  av  fängelse

skall strafftiden, om ej annat följer skall strafftiden räknas, när den

av vad nedan stadgas, räknas, när dömde hålles häktad i målet, från

den dömde hålles häktad i målet, den dag då domen meddelades och

från den dag då domen må verk- i annat faU från den dag då han

ställas och i annal fall från den dag för straffets undergående intages i

då han för straffets undergående fångvårdsanstalt eller, om han är

intages i fångvårdsanstalt eUer, om intagen i sådan anstalt, från den

han är intagen i sådan anstalt, från dag då domen hos styresmannen

den dag då domen hos styresman- föreligger tUl verkställighet,
nen föreligger tUl verkställighet.

Avgives av den som är häktad nöjdförklaring inom tio dagar från den dag då domen meddelades, skall strafftiden räknas från den dagen.

19 §

Har domstol förordnat att fäng- Har domstol förordnat att tid

else skall anses till viss del verk- då någon  varit  berövad friheten

ställt genom att den dömde hållits i såsom    anhållen,    häktad    eller

häkte   eller   undergåtl   ungdoms- tvångsintagen   på   rättspsykiatrisk

fängelse eller internering eller be- kUnik  eller  undergått  ungdoms-

Prop.1972:146 70

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handling varom stadgas i 28 kap. fängelse eller internering eUer be-
3 § brottsbalken, skall först beräk- handling varom stadgas i 28 kap.
nas slutdag utan avseende därå 3 § brottsbalken skall räknas nå-
och avdraget räknas från den da- gon tlU godo vid verkställighet av
gen. Ingå dagar i avdraget, skola fängelse, skall först beräknas slut-
de frånräknas sist. dag utan avseende därå och av-

draget räknas från den dagen. Ingå dagar i avdraget, skola de frånräknas sist.

Har avbrott i verkstälUgheten av fängelse ägt rum, skall tiden för avbrottet läggas till slutdagen, i den mån ej annat följer av vad nedan i denna lag stadgas.

22 § Vad i detla kapitel är stadgat om beräknmg av tid för fängelse skall i tUlämpliga delar gälla i fråga om tid för behandling varom stadgas i 28 kap. 3 § brottsbalken och för ungdomsfängelse eller internering.

/ fråga om den som dömts till ungdomsfängelse eller internering i mål, vari han hållits liäktad och undergått rättspsykiatrisk undersökning, skall även iakttagas följande. Har utlåtande över undersökningen avgivits senare än vad som anges i 4 § andra stycket andra punkten lagen den 16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall den överskjutande tiden, i den mån den dömde därunder hållits häktad, anses som tid under vilken påföljden verkställts i anstalt. Detsamma gäller i fråga om den, beträffande vUken i mål som nu sagts förordnals att ungdomsfängelse eller internering som ådömts tidigare skall avse ytterligare brott.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om dom som meddelats före ikraftträdandet.

Prop. 1972:146 71

Bilaga 2 (De remitterade förslagen)

1    Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 33 kap. 3 § skall upphöra atl gäUa, dels att 26 kap. 8 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas fyra nya paragrafer, 33 kap. 5—8 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 KAP. 8 §1

Verkställas samtidigt flera fängelsestraff, skall vid tillämpning av 6 § hänsyn tagas till den sammanlagda fängelsetiden. Som fängelse anses härvid även förvandlingsstraff för böter.

Om verkslällighetstiden, enligt vad därom är stadgat, föriängls genom disciplinär bestraffning, skall förlängningen icke medtagas vid beräkning av tid för villkorlig frigivning, och må frigivning ej ske förrän bestraffningen verkställts.

Såsom avtjänad tid räknas även Såsom avtjänad tid räknas även

tid varunder  straffet  skall   anses tid  varander  straffet  skall  anses

verkställt på  grand  av  domstols verkställt  på  grand  av  domstols

förordnande som i 33  kap. 3 § förordnande som i 33 kap. 5—7 §§

sägs. sägs.

33 KAP.

3 §

Dömes någon i mål, vari han hållits häktad, till fängelse på viss tid, böter, suspension eller discipUnstraff, må om med hänsyn till omständigheterna så prövas skäligt förordnas, att straffet skail anses till viss del eller i sin helhet verkställt genom att den dömde hållits i häkte.

Ådömes någon som börjat undergå ungdomsfängelse, internering eller, efter dom å skyddstillsyn, behandling varom stadgas i 28 kap. 3 § i stället straff som i första stycket sägs, må om med hänsyn   till   omständigheterna   så

' Senaste lydelse 1965: 620.

Prop. 1972:146 72

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

prövas skäligt förordnas, att straffet skall anses till viss del eller i sin helhet verkställt genom vården eller behandlingen i anstalt. Beslut i fråga som avses i denna paragraf må vid prövning i högre rätt av klagan angående ådömd påföljd ändras, ändå att talan ej fullföljts mot beslutet.

5 §

Dömes  någon   till  fängelse  på viss tid, ungdomsfängelse eller internering  eller  förordnar   rätten, med tUlämpning av 34 kap. 1  § 1,   att   sådan   påföljd   skall   avse ytterligare    brott,    och    har   den dömde  med  anledning  av  misstanke om brott, som omfattas av domen,   under   en   sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar  varit  berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest  eller  intagen  på  rättspsykiatrisk  klinik enligt  9  §  lagen (1966:301)    om    rättspsykiatrisk undersökning  i  brottmål,  skall  i domen förordnas att tiden för frihetsberövandet, till den del därunder  icke  samtidigt  skett  verkställighet   av   dom   i   annat   mål, skall anses som  tid under vilken den     ådömda     påföljden     verkställts i anstalt.  Är den  tid varmed   ådömt   fängelse   överstiger frihetsberövandet   ringa,   må  förordnas   att   fängelsestraffet   skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstiUsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomfängelse eller internering, iiger första stycket tiUämpning även i fråga om frihetsberövande som föregått den villkorUga domen eller domen på skyddstillsyn.

Dömes någon till böter, suspension   eller   disciplinstraff   och

Prop. 1972:146 73

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

har han med anledning av misstanke om brott, som omfattas av domen, varit berövad friheten på sätt som anges i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

6 §

Vad i 5 § sägs om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande som verkställighet av påföljd må, i den mån det med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt, tillämpas även i fråga om frihetsberövande som ägt rum utom riket.

7 §

Har någon börjat undergå fängelse, ungdomsfängelse, internering eller, efter dom på skyddstillsyn, sådan behandling som avses i 28 kap. 3 §, och dömes han i högre rätt i stället till annan i 5 § första eller tredje stycket angiven påföljd, äger vad där är föreskrivet om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande motsvarande tUlämpning i fråga om tid under vUken verksläUighet sålunda skett.

8 §

Vid prövning i högre rätt av klagan angående ådömd påföljd må beslut i fråga som avses i 5—7 §§ ändras även om talan ej fullföljts mot beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 aprU 1973.

Föreskriftema i 33 kap. 5 § andra stycket gäller ej vid undanröjande av viUkorlig dom eller skyddstiUsyn som meddelats före ikraftträdandet.

Prop. 1972:146

74

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt

Härigenom förordnas, att 16, 19 och 22 §§ lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 §

Vid verkställighet av fängelse skall strafftiden, om ej annat följer av vad nedan stadgas, räknas, när den dömde hålles häktad i målet, från den dag då domen må verkställas och i annal fall från den dag då han för straffets imder-gående intages i fångvårdsanstall eller, om han är intagen i sådan anstalt, från den dag då domen hos styresmannen föreligger tUl verksläUighet.

Avgives av den som är häktad nöjdförklaring inom tio dagar från den dag då domen meddelades, skall strafftiden räknas från den dagen.

Vid verksläUighet av fängelse skall strafftiden räknas, när den dömde hålles häktad i målet, från den dag då domen meddelas och i annal fall från den dag då han för straffets undergående intages i fångvårdsanstalt eller, om han är intagen i sådan anstalt, från den dag då domen hos styresmannen föreligger till verkställighet.

19 §

Har domstol förordnat atl fängelse skall anses tUl viss del verkställt genom att den dömde hållits i häkte eller undergått ungdomsfängelse eller internering eller behandUng varom stadgas i 28 kap. 3 § brottsbalken, skall först beräknas slutdag utan avseende därå och avdraget räknas från den dagen. Ingå dagar i avdraget skola de frånräknas sist.

Har domstol förordnat atl fängelse skall anses tUl viss del verkställt genom att den dömde varit berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brotttnål eller undergått ungdomsfängelse eller internering eller behandling varom stadgas i 28 kap. 3 § brottsbalken, skall först beräknas slutdag utan avseende därå och avdraget räknas från den dagen. Ingå dagar i avdraget, skola de frånräknas sist.

Har avbrott i verkstäUigheten av fängelse ägt ram, skall tiden för avbrottet läggas tiU slutdagen, i den mån ej annat följer av vad nedan i denna lag stadgas.

Prop. 1972:146 75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §1 Vad i delta kapitel är stadgat om beräkning av tid för fängelse skall i tUlämpliga delar gäUa i fråga om tid för behandlmg varom stadgas i 28 kap. 3 § brottsbalken och för ungdomsfängelse eller internering.

/ fråga om den som dömts till ungdomsfängelse eller internering i mål, vari han hållits häktad och undergått rättspsykiatrisk undersökning, skall även iakttagas följande. Har utlåtande över undersökningen avgivits senare än vad som anges i 4 § andra stycket andra punkten lagen den 16 juni 1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall den överskjutande tiden, i den mån den dömde därunder hållits häktad, anses som tid under vilken påföljden verkställts i anstalt. Detsamma gäller i fråga om den, beträffande vilken i mål som nu sagts förordnats att ungdomsfängelse eller internering som ådömts tidigare skall avse ytterUgare brott.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om dom som meddelats före ikraftträdandet.

3    Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 45 kap. 4 § rättegångsbalken skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 KAP. 4 §2 I stämningsansökan skall åklagaren uppgiva:

1. den tilltalade;

2. målsäganden, om sådan finnes;

3. den brottsliga gärningen med angivande av tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter, som erfordras för dess kännetecknande, samt det eller de lagrum, som äro tiUämpliga;

1 Senaste lydelse 1969:42. ' Senaste lydelse 1969: 588.

Prop. 1972:146 76

4. de bevis han viU åberopa och vad han viU styrka med varje särskUt bevis; samt

5. de omständigheter, som betinga domstolens behörighet, om ej denna framgår av vad eljest anföres.

ViU åklagaren i samband med åtalets väckande enligt 22 kap. 2 § väcka talan om enskUt anspråk, skall han i ansökan uppgiva anspråket och de omständigheter, vara det grundas, samt de bevis, som åberopas, och vad han vill styrka med varje särskilt bevis.

Är den tilltalade anhållen eller Om den tilltalade är eller har

häktad, skall det angivas. varit anhållen, häktad eller lagen i

förvarsarrest på grund av misstanke om brott som omfattas av åtalet, skall åklagaren angiva detta i stämningsansökan. Uppgift skall dessutom lämnas om tiden för frihetsberövandet.

Ansökan skall vara undertecknad av åklagaren.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973.

Prop. 1972:146 77

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 9 november 1972.

Närvarande:   justitierådet   PETRÉN,   regeringsrådet   WIESLANDER, justitierådet HOLMBERG, justitierådet GÄRDE WIDEMAR.

EnUgt lagrådet den 3 november 1972 tiUhandakommet utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 20 oktober 1972, har Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skall inhämtas över upprättade förslag tUl

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt,

3. lag om ändring i rättegångsbalken.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bror Karlsson. Lagförslagen föranleder följande yttranden.

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

33 kap.

5 § Lagrådet:

Enligt första siycket i förevarande paragraf skall som verkställighetstid anses tid för frihetsberövande med anledning av misstanke om brott, som omfattas av domen. Såsom framhålles av departementschefen skall frihetsberövandet ha skett på grund av misstanke om brott, som är föremål för domstolens prövning i målet. Regeln tar i första hand sikte på dom av domstolen i första instans. När fullföljd sker kan den högre instansens dom ha annan omfaitning än den lägre' instansens. Antag att den tUltalade varit häktad som misstänkt för grov stöld, att åtalet avser utom stölden t. ex. bedrägeri, som ej föranlett frihetsberövande, samt att tingsrätten ogUlar åtalet för stölden men fäller till ansvar för bedrägeriet. Enligt förslaget föreligger då rätt tUl avräkning. Antag vidare att talan fullföljes å ömse sidor beträffande

6   Siksdagen 1972. 1 saml. Nr 146

Prop. 1972:146 78

bedrägeriet. Hovrättens dom rör då endast detta brott och det brott för vilket den tiUtalade varit häktad omfattas icke av hovrättens dom. EnUgt den avfatlning förslaget erhållit skulle i delta fall tUlgodoräknande av häklningsliden ej kunna ske. Delta kan knappast antagas ha varit avsikten. Med de grundtankar på vUka förslaget bygger synes mest förenligt all frihetsberövande på grund av misstanke om brott som prövats av någon av instanserna i målel får tUlgodoräknas.

Såsom departementschefen framhåller är avräkningsreglerna i försia stycket tUlämpliga även nar påföljd som avses i delta stycke ådömes med tUlämpnmg av 34 kap. 1 § 3 BrB. Avräkningen skaU därvid avse endast frihetsberövande i det nya målet. Frågan om avräkning av frihetsberövande i det tidigare målet regleras, när den undanröjda domen avsåg viUkorlig dom eller skyddstillsyn, i förevarande paragrafs andra stycke. Avsåg den tidigare domen ungdomsfängelse eller internering och den nya påföljden fängelse, skall enligt 34 kap. 7 § tredje stycket och 9 § tredje stycket vid bestämmande av fängelsestraffet skälig hänsyn tagas tUl vad den dömde undergåtl på grund av den tidigare domen; genom dessa bestämmelser kommer alltså frihetsberövande i det tidigare målet att bli beaktat redan vid straffutmätningen och utrymme för avräkning på grund av detta frihetsberövande kan då rimligtvis ej föreligga. När den nya domen avser ungdomsfängelse eller intemering medan den tidigare domen gällt fängelse på viss tid, finns visserligen ej regler om etl motsvarande hänsynslagande. Det får emellertid anses ligga i sakens natur alt när del finnes motiverat atl övergå från fängelse tUl ungdomsfängelse eller internering bland de förhållanden som därvid beaktas även ingår hänsynen till vad den dömde utstått genom del tidigare ådömda fängelsestraffet; i betraktande härav saknas även i detta fall anledning att meddela regler om avräkning av frihetsberövande i det tidigare målet. Alt avräkningen enligt första stycket är begränsad tiU frihetsberövande i det senare målet bör framgå av lagtexten. Detta kan uppnås genom att man låter rätten till avräkning gäUa frihetsberövande på grund av brott som prövats i målel; gämmgen i det tidigare målet kan nämligen icke anses omfattad av domstolens prövning i det nya målet.

Med hänsyn tiU vad i det föregående förordats föreslås atl uttrycket "brott, som omfattas av domen" utbytes mot orden "brott, som prövats genom dom i målet".

Vid bifaU tiU detta förslag bör en motsvarande jämkning göras i tredje stycket.

Enligt förslaget skall i domen förordnas, att liden för frihetsberövandet med visst undanlag skall anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkstäUts i anstalt. Avsikten är enligt vad som framgår av motiveringen, att domstolen skall beräkna och i förordnandet ange den tid som skall avräknas. För att den åsyftade tUlämpningen skall

Prop. 1972:146 79

säkerställas, torde ett uttryckligt stadgande vara erforderiigt. Departementschefen uttalar, att avdraget bör anges i månader och dagar, men säger också, att en dags frihetsberövande skall anses som en dags verkstälUghet av påföljd. Tveksamhet kan uppstå om vad som i detta sammanhang avses med månad, om icke särskUda bestämmelser meddelas härom. Lämpligast synes emellertid vara att i stället för att meddela sådana bestämmelser föreskriva, att avdraget alltid skaU anges i dagar. Med dag skall förslås kalenderdag; även dag som endast lUl en del lagits i anspråk för frihetsberövande torde böra inräknas.

Förordnande om tillgodoräknande skall meddelas när domstolen avgör målet. Förordnandet torde emellertid knappast vara att anse som en del av själva domen i processuell mening; det är icke en del av avgörandet av saken. Förordnandet är snarare ett beslut som meddelas i samband med domen, även om del upplages i samma handling. 1 8 § i förslaget omnämnes förordnandet som beslut.

Lagrådet förordar alt försia stycket i förevarande paragraf jämkas så, att i första punkten — med uteslutande av förslagets föreskrift alt i dom skall ske förordnande i saken — anges, alt tiden för frihetsberövandet, lill den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, skall anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkslällls i anstalt, saml därefter i en andra punkl stadgas, att domstolen skall i beslut i samband med domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Som tredje punkl upptages andra punkten i förslaget.

I fråga om överklagande av förordnande av förevarande slag blir, om icke annat sägs, vad som stadgas i 49 kap. 8 § RB atl tillämpa. Därav följer atl beslutet kan överklagas i samband med talan mot domen; särskild talan mot beslutet är däremot icke tUlåten. Då en överprövning av domstolens förordnande om tillgodoräknande rimligen måste kunna ske och det icke kan vara ändamålsenligt alt tvinga fram etl överklagande i huvudsaken enbart för alt sådan prövning skall ske, torde möjUghet böra öppnas till särskUd talan mot beslut om tillgodoräknande. Beträffande sådan talan synes kunna gälla vad som nu stadgas i 49 kap. 5 § andra siycket RB. Lagrådet förordar därför, alt nu nämnda stycke ändras på det sättet atl efler orden "beslut i fråga, som avses i 4 §," tiUagges "beslul i fråga om tUlgodoräknande enligt 33 kap. 5—7 §§ brottsbalken".

Förordnandet om tillgodoräknande är med det betraktelsesätt som här anlagts icke alt anse som en del av bestämmandet av påföljden för brottet. En följd härav är atl nöjdförklaring enligt 5 § lagen om behandling i fångvårdsanstall icke kommer att omfatta domstolens beslut om tUlgodoräknande, och en nöjdförklaring hindrar icke att talan föres mot beslutet.

Prop. 1972:146 80

Regeringsrådet  Wieslander, justitierådet Holmberg,  justitierådet Gärde Widemar:

Enligt del föreslagna andra stycket i förevarande paragraf skall tillgodoräknande av tid för frihetsberövande som föregått viUkorlig dom eller dom på skyddstUlsyn ske, om den villkorliga domen eller skyddstillsynen undanröjes och i stället dömes lill fängelse på viss lid, ungdomsfängelse eller internering. Skall delta förslag genomföras bör, såsom kommer alt framhållas i det följande, en komplettering ske i flera avseenden för att lagregleringen skall bU konsekvent. Det kan emellertid knappast undvikas att situationer uppkommer, i vilka det från förslagets utgångspunkter kunde vara påkallat alt frihetsberövande av det slag som nu är i fråga beaktas men vilka endast med svårighet kan inordnas i lagregleringen. Elt exempel härpå skulle kunna utgöra det fallet, atl någon, som erhållit villkorlig dom sedan han varit häktad, i anledning av nytt brott under prövotiden dömes lill skyddstillsyn men domstolen icke undanröjer den vUlkoriiga domen utan tUlämpar 34 kap. 1 § 2 BrB, varefler skyddstUlsynen sedermera undanröjes och fängelse ådömes. Det torde även kunna ges exempel på situationer som omfattas av den föreslagna regleringen men vUka måhända borde lämnas utanför. Sådant fall kan föreligga, då domstol, i stället för att döma tiU särskilt frihetsstraff för visst brott, med hänsyn lUl att den tilltalade varil häktad dömer till skyddstiUsyn för hela brottsligheten, varefler skyddstUlsynen sedermera undanröjes.

Vad nu anförts kan ge anledning till tvekan om den föreslagna ordningen är lämplig- Till dessa mera praktiska synpunkter kommer, att det över huvud taget kan ifrågasättas om man bör laborera med en ordning som innebär alt, då påföljd skall bestämmas, tillgodoräknande av elt visst antal dagar skall ske med hänsyn tUl processueUt frihetsberövande som kan ligga långt tUlbaka i tiden. Att avräkning sker för åtgärder som vidtagits under det förfarande som leder fram tUl att frihetsberövande påföljd ådömes kan väl accepteras. Annorlunda ställer det sig när ett nyll förfarande inledes. Vid bestämmandet av påföljd efter undanröjande av vUlkorlig dom eUer skyddstiUsyn är åtskilliga omständigheter att beakta. Hänsyn bör lagas till vad den dömde undergått av den tidigare påföljden, och domstolen har möjlighet att, om det är skäligt, beakta häktmngstid som föregått vUlkorlig dom eller skyddstiUsyn, exempelvis när tiden skall bestämmas för fängelse. Fängelse kan dock ådömas på kortare lid än vad som är stadgat för brottet endast i faU då särskild bestämmelse meddelats härom, 28 kap. 9 § och 34 kap. 6 § BrB. I övrigt får påföljden bestämmas inom ramen för vad som eljest gäUer.

Enligt vår mening ger de för de olUca påföljderna gällande bestämmelserna möjUgheter att i den utsträckning som kan vara lämplig beakta det förhållandet, att den tUltalade varit häktad eller på annat sätt

Prop. 1972:146 81

berövad friheten i det mål vari dömdes till villkorlig dom eller skydds-tillsyn. Vi förordar därför alt andra stycket i förevarande paragraf får utgå.

Lagrådet:

Kommer reformen atl omfatta vad som föreslagits genom andra stycket i förevarande paragraf, synes några tillägg till det remitterade förslaget påkallade för att reformen skall präglas av önskvärd följdriktighet. Så kan, sedan skyddstillsyn ådömts, den dömde häktas för nytt brott, varefter domstolen i del nya målel förordnar atl skyddstiUsynen skall avse även det nya brottet. Undanröjes sedermera skyddstiUsynen och utmätes frihetsstraff, kan enligt förslaget den nu nämnda häktningstiden — i motsats tUl häklningstid då skyddstillsynen ursprungligen ådömdes — ej avräknas. Någol sakligt skäl till denna skillnad har ej åberopats och synes ej föreUgga. Reformen bör omfatta även situationer av nu avsedd art. Vid 7 § kommer att angivas etl annal, i förslaget ej upptaget fall, då avräkning synes motiverad.

Jämsides med villkorlig dom och skyddstiUsyn kan ådömas fängelse. Sker del genom dom, som föregåtts av anhållande eller häktning, är enligt förevarande paragrafs första stycke obligatoriskt all från fängelsestraffet avräkna tiden för nämnda frihetsberövande. Skulle sedermera den viUkorliga domen eller skyddstiUsynen undanröjas, skall enligt vad i andra stycket utsäges nämnda tid likaledes avräknas från del nya straff som ådömes efter undanröjandet. Uppenbarligen bör avräkning enligt andra stycket ske endasl beträffande tid för frihetsberövande, som ej redan avräknats enligt första stycket. Detla bör komma till uttryck i lagtexten. Jämsides med villkorlig dom och skyddstillsyn kan också ådömas böter och suspension och enligt förevarande paragrafs tredje stycke kan då uppkomma liknande avräkningssituationer som de nu behandlade; även i dessa fall bör reglema så utformas att dubbelavräkning blir utesluten.

Vad lagrådet sålunda förordat i anslutning lill andra stycket blir tiUgodosett, om detta stycke får följande lydelse: Undanröjes viUkorlig dom eller skyddstiUsyn och dömes i stället tiU fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första stycket tUlämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats atl den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Vad nu sagts skall dock gäUa endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Enligt vad departementschefen i anslutning till regeln i andra siycket uttalar anser han lämpligt, att domstol som dömer tiU villkorlig dom eller skyddstillsyn i domen lämnar uppgift om arten av och tiden för alla

Prop.1972:146 82

straffprocessuella frihetsberövanden på grund av misstanke om brott som omfattas av domen. Uppgiften ger, om den vUlkoriiga domen eller skyddstiUsynen senare undanröjes och ersattes med frihetsberövande påföljd, i det senare målet uppgift tUl ledning för avgörandet av vad som skall avräknas från denna påföljd. Vad nu förordats är praktiskt när såsom säkerligen vanligtvis är fallet enighet råder om tiderna för de frihetsberövande åtgärderna och de gärningar som föranlett dem. Råder oenighet i dessa hänseenden — åklagaren påstår t. ex. att anhållningstid till viss del föranletts av gärning som ej omfattas av åtalet, medan den tilltalade hävdar att hela anhållningstiden är att hänföra tiU åtalad gärning — bör domstolen, som ej har att träffa ett avgörande på den omtvistade punkten, endast länma en redogörelse för de skUda ståndpunkterna. Avgörandet av frågan ankommer på domstolen i det senare målel, i vilket den vUlkoriiga domen eller skyddstillsynen undanröjes.

6 §

Lagrådet:

Med anledning av vad departementschefen anfört i anslutning till förevarande paragraf må blott framhållas, att lagregeln har sådan utformning att det lagts i domstolens hand att efter skälighet bestämma avräkning för frihetsberövande utom riket, vare sig det skett i annat nordiskl land eller annorstädes. En annan sak är att förhåUandena i de nordiska länderna är sådana att en fullständig avräkning av frihetsberövanden där som regel framstår som skälig.

7 §
Lagrådet:

Om dom på ungdomsfängelse av högre rätt ändras till skyddstillsyn och ungdomsfängelset trätt i tiUämpning utan hinder av att domen därå ej vunnit laga kraft, kan enligt förslaget avräkning av ungdomsfängelset ej ske, om skyddstillsynen sedermera undanröjes och fängelsestraff utdömes. Har den tilltalade i del första målet varil anhållen eller häktad, skall enligt 5 § andra stycket den tiden avräknas. Hade å andra sidan det tidsbestämda fängelsestraffet ådömts redan i det första målet, alltså i stället för skyddstUlsynen, skulle den tiUtalade ha fått avräkna — utom anhållnings- och häklningsliden — även undergånget ungdomsfängelse; detta följer av förevarande paragraf. Det synes knappast rimUgl alt den omständigheten att den högre instansen i det första målet stannat för skyddstillsyn i stället för fängelse skall medföra att den tilltalade ej skall få tUlgodoräkna sig undergånget ungdomsfängelse. Del förordas därför att, om förslaget enligt 5 § andra stycket i princip genomföres, till förevarande paragraf fogas ett nytt andra stycke av följan-

Prop. 1972:146 83

de innehåll: Undanröjes viUkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första stycket motsvarande tiUämpning i fråga om verkställighet som skett på grund av dom i det mål vari den villkorliga domen eller domen på skyddstillsyn slutligen meddelades.

Övergångsbestämmelsen

Regeringsrådet Wieslander, justitierådet Holmberg, justitierådet Gärde

Widemar:

Vid 33 kap. 5 § har vi förordat, att andra stycket i paragrafen får ulgå. Godtages detta, bör även övergångsbestämmelsen utgå.

Lagrådet:

Vid bifaU tUl lagrådets förslag att, om förslaget i 33 kap. 5 § andra stycket genomförs, jämkning skaU ske i denna bestämmelse och i 7 §, så att avräkningsmöjUgheterna erhåUer viss vidgning, bör övergångsregeln omfatta även de fall som avses med utvidgningama. Detta ernås om övergångsregleringen får följande innehåll: Föreskrifterna i 33 kap. 5 § andra stycket och 7 § andra stycket gäller ej vid undanröjande av villkorlig dom eller skyddstUlsyn som meddelats före ikraftträdandet. Nya lagen skall dock gälla beträffande frihetsberövande som föregått dom, som meddelats efter ikraftträdandet och genom vUken förordnats all påföljd som nyss sagts skall avse ytterligare brott.

Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fång-värdsanstalt

Lagrådet:

16 §

Ett väsentligt syfte med reformen är att häktningstid som infaller efler dom i målet skall tillgodoräknas den dömde vid verkställigheten. För alt tUlgodose detta föreslås atl i förevarande paragraf skall föreskrivas, att strafftiden, när den dömde hålles häktad i målel, skall räknas från den dag då domen meddelas. Med domen avses den dom som sedermera vinner laga krafl. För den som icke är häktad i målet när verkställigheten börjar skall enligt förslaget lUcsom hittills strafftiden räknas från den dag då han intages i fångvårdsanstalt eller, om han är inlagen i sådan anstalt, från den dag då domen hos styresmannen föreligger till verkställighet.

Den föreslagna regleringen är lUlfyUest, när fråga är om endast en dom och den dömde är häktad hela tiden från domen tiU dess verkställighet börjar eller när verkställighet skall ske beträffande någon som ej är häktad. För åtskilliga andra fall erhålles ingen klar vägledning för

Prop. 1972:146 84

tiUämpningen. Antag att någon, som är häktad och av tingsrätt dömes till fängelse på viss lid, efter nöjdförklaring börjar verkställa straffet, att hovrätt på åklagarens talan bestämmer straffet till fängelse på längre tid samt att hovrättens dom vinner laga kraft. I detta faU skall strafftiden uppenbarligen icke räknas från det hovrättens dom meddelas eller från det hovrättens dom föreligger tUl verkställighet. Strafftiden bör räknas från den dag då verkställigheten börjat av det av tingsrätten bestämda straffet, och ho-vrätten har att förordna om tillgodoräknande enUgt 33 kap. 5 § första stycket BrB. Ett annat fall där tvekan om tUlämpningen kan uppstå är följande. Tingsrätt dömer någon som ej är häktad till fängelse på viss tid; den dömde överklagar och hovrätten beslutar, på yrkande av åklagaren, om häktning på gmnd av flyktfara, varefter den dömde återkallar sin talan. I detta fall bör strafftiden rimligen icke räknas från det tingsrättens dom meddelades. Tiden bör räknas tidigast från häktningstidens början.

Enligt lagrådets mening skuUe förslagets syfte vinnas, om i första stycket av förevarande paragraf icke göres annan ändring av nuvarande lydelse än atl orden "om ej annat följer av vad nedan stadgas" får utgå och om i andra stycket i stäUet för vad nu föreskrives stadgas, att tid, under vilken den dömde hållils i häkte i målet efter del att slutUg dom däri meddelades, skall räknas som tid varunder straffet verkställts.

Utformas bestämmelserna på detta sätt, bUr nu gällande regler, utom den s.k. tiodagarsregeln, att tiUämpa i fråga om den dag från vilken strafftiden skall räknas. För den som är häktad i målet vid verkställighetens början räknas tiden från den dag då domen må verkställas. Häkt-ningstid som faller efter det slutlig dom meddelats skall avdragas vid kriminalvårdsstyrelsens beräkning av slutdag. Att kriminalvårdsstyrelsen därvid har att iakttaga de grander för beräkningen som gäller enligt 33 kap. 5 § BrB får anses vara klart utan särskUd lagregel.

Om VerkstäUighet påbörjats av dom mot vilken talan fullföljts till högre rätt, har denna domstol att i enlighet med vad som anges i 33 kap. 5 § första stycket BrB förordna om tiUgodoräknande av häktningstid som kan ha föregått verkställigheten.

19 §

Enligt vad som anföres i remissprotokoUet har i första stycket företagits ändringar som är betingade av de nya avräkningsreglerna i 33 kap. BrB. I den uppräkning som göres har emellertid det faU som regleras i 33 kap. 6 § BrB inte kommit med. Någon närmare beskrivning av de olika fall i vUka domstol kan ha förordnat att fängelse skall anses verkstäUt genom frUietsberövande behövs inte. Det är fuUt tUlräckligt och lagtekniskt enklare att hänvisa tiU lagrammen i BrB. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad lagrådet vid 33 kap. 5 § BrB anfört om att tiden för tillgodoräknandet skall anges i dagar kan första stycket

Prop. 1972:146 85

lämpligen ges det innehållet atl, om domstol enligt 33 kap. 5—7 §§ BrB förordnat atl fängelse skall anses tUl vissl antal dagar verkställt, skall först beräknas slutdag utan avseende därå och avdraget räknas från den dagen. Sista punkten i stycket blir därvid överflödig och bör uteå.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Lagrådet:

Vid 33 kap. 5 § BrB har lagrådet förordat, alt ett tillägg göres i 49 kap. 5 § andra stycket RB. Godtages detta, bör ingressen tiU lagförslaget jämkas.

I brottmål, som är anhängiga vid domstol vid lagens ikraftträdande, erfordras regelmässigt utredning huruvida någol sådant frihetsberövande förekommit som kan medföra avräkning från den påföljd som kan komma att bli ådömd i målet. Del är naturligt, att det lägges på åklagaren alt på eget initiativ förebringa erforderlig utredning i detla hänseende. Med hänsyn härtUl kan ifrågasättas, huravida icke en övergångsregel av antytt innehåll bör upptagas i lagen om ändring av RB. Detta synes dock ej erforderligt, då regler i ämnet kan meddelas i administrativ ordning. Anmärkas må, alt ansvaret för all erforderlig utredning föreligger kommer att, oavsett vad som i detta hänseende föreskrives, ytterst vila på domstolen.

Ur protokoUet: Ingrid Hellström

Prop. 1972:146 86

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 24 november 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING. LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efler gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslagen lill

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt,

3. lag om ändring i rättegångsbalken.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådels förslag att i 33 kap. 5 § första och tredje styckena BrB i

det remitterade förslaget uttrycket "brott, som omfattas av domen", utbyts mot orden "brott som prövats genom dom i målet" bör på de skäl lagrådet har anfört godtas.

I lagrådsremissen har jag föreslagit att avdraget Uksom nu skall anges i månader och/eller dagar. I vissa fall, såsom vid tillgodoräknande av olika frihetsberövanden som vart för sig understiger en månad men som sammantagna uppgår till längre tid, kan tvekan uppstå om vad som menas med månad. Med hänsyn härtUl har jag inte något alt erima mol lagrådets förslag att avdraget skall anges i dagar. Lydelsen av 33 kap. 5 § första stycket i del remitterade förslaget får jämkas i enlighet härmed.

Lagrådet anser alt förordnande om tillgodoräknande av frihetsberövande inte är en del av själva domen i processuell mening ulan snarare ett beslut som meddelas i samband med domen. I fråga om överklagande av sådant beslut gäller enligt 49 kap. 8 § första stycket RB, om inte annal sägs, alt beslutet inte kan överklagas annal än i samband med talan mot domen. Enligt lagrådets mening kan det inte vara ändamålsenligt att tvinga fram ett överklagande i huvudsaken enbart för att avräknmgsbeslutet skall kunna prövas. Lagrådet förordar därför atl möjlighet öppnas att föra särskild talan mol beslut om tillgodoräknande. Detta bör enligt lagrådets mening ske genom att 49 kap. 5 § andra stycket RB ändras, så att vad där sägs om alt talan mot vissa beslul som meddelats i samband med dom eller slutligt beslut skall föras i samma

Prop. 1972:146 87

ordning som talan mot domen eller det slulliga beslutet skall gälla även beslut om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande.

När det gäller tiUämpningen av de obligatoriska avräkningsbestämmelserna i 33 kap. 5 § första stycket BrB talar flera skäl för den lösning som lagrådet har förordat. 1 dessa fall skaU ju påföljden beslämmas ulan hänsynstagande till straffprocessuella frihetsberövanden. Beslul om tillgodoräknande av sådana frihetsberövanden bUr därigenom i betydUgt större utsträckning än f. n. en teknisk fråga av annan art än de avgöranden i målet som gäller själva saken. En annan beaktansvärd omständighet är atl man, om man tillåter särskild talan mot beslul om tillgodoräknande, inte behöver låta beslutet omfattas av en nöjdförklaring beträffande den ådömda påföljden. Denna kan därför börja verkställas utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft. Det bör å andra sidan kunna förutsättas atl frågan om tillgodoräknande av straffprocessuella frihetsberövanden regelmässigt kommer att ägnas sådan uppmärksamhet vid domstolsförhandlingen atl risken för felaktiga beslut i praktiken kommer att vara mycket ringa. HärtUl kommer att frågan om avräkning även i fortsättningen i många fall kommer att vara fakultativ. I sådana fall har beslutet elt så nära samband med bestämmandet av påföljden att talan mot beslulel inle lämpligen bör få föras utan samband med talan i huvudsaken. Med hänsyn härtill anser jag mig inle böra biträda lagrådets förslag lill ändring i 49 kap. 5 § RB.

Av vad jag nu har anfört följer att nöjdförklaring kommer att omfatta även beslut i fråga om tillgodoräknande. Den som är missnöjd med sådant beslut måste alltså liksom hittills föra talan mol domen, även om han kanske helst skulle se att denna började verkställas fortast möjligt. Av förslaget följer emellertid att den förlängning av häktningstiden som blir en följd av överklagandet i fortsättningen alltid skall räknas den dömde lill godo som verkställighet av påföljden.

Tre av lagrådets ledamöter finner det tveksamt, huravida den föreslagna ordningen i fråga om frihetsberövanden som har föregått villkorlig dom eller skyddstillsyn är lämplig. Dessa ledamöter påpekar all en fullt konsekvent reglering skulle förutsätta åtskiUiga kompletteringar av lagtexten i syfte alt täcka alla de situationer där etl tillgodoräknande av frihetsberövande av nu ifrågavarande slag kan vara påkallat och å andra sidan utesluta situationer som bör lämnas utanför regleringen. De tre ledamöterna anser att domstolen, vid bestämmande av påföljd efter undanröjande av vUlkorUg dom eller skyddstillsyn, i den utsträckning som kan vara lämplig kan beakta atl den tilltalade har varit häktad eller på annat sätt berövad friheten i del mål vari den lidigare påföljden ådömdes. De förordar därför att det föreslagna andra stycket i 33 kap. 5 § BrB får utgå.

Att inordna villkorlig dom och skyddstUlsyn i det föreslagna regel-

Prop.1972:146 88

systemet för tillgodoräknande av straffprocessuella frihetsberövanden ger otvivelaktigt upphov till besvärliga awägningsproblem. Även om bestämmelserna på detta område gavs en ytterst detaljerad utformning, skulle del sannolikt finnas möjlighet att finna exempel både på situationer där ett tUlgodoräknande måhända kunde vara påkallat men som faller utanför regelsystemet och situationer av motsatt slag.

Det i lagrådsremissen framlagda förslaget läcker i varje fall det alldeles övervägande anlalet fall i vilka ett tiUgodoräknande ter sig angeläget. Vad de tre ledamötema av lagrådet har anfört ger enligt min mening inte anledning att frångå principen all frihetsberövande som har föregått vUlkorlig dom eller skyddstiUsyn skall kunna tillgodoräknas, om sådan påföljd undanröjs och domstolen i stället dömer tUl påföljd av annan art. Den kritik som har framförts i lagrådet kan däremot utgöra skäl att inte i alla lägen tillämpa principen i dess yttersta konsekvenser.

Om den föreslagna reformen skall omfatta straffprocessuellt frihetsberövande som har föregått villkorlig dom eller skyddstillsyn, bör enligt lagrådet ske en komplettering av 5 § andra siycket. Lagrådet avser den situationen atl den som har ådömts villkorlig dom eller skyddstillsyn under prövotiden häktas för nylt brott. Domstolen kan i sådant fall i del nya målel länkas förordna atl den lidigare ådömda påföljden skall avse även del nya brottet. Skulle påföljden sedermera undanröjas kommer häktningstiden i mål nummer två enligt del remitterade förslaget inte atl kunna tillgodoräknas enligt 5 § andra stycket. Lagrådet anser att så bör kunna ske. 1 delta sammanhang föreslår lagrådet atl lagtexten utformas så atl därav framgår alt dubbelavräkning är utesluten. Lagrådet syfiar på del fallet att domstol i samma mål dömer till fängelse jämsides med villkorlig dom eller skyddstillsyn, varvid frihetsberövande som föregått domen avräknas från fängelsestraffet, och atl sedermera den villkorliga domen eller skyddstillsynen undanröjs. Frihetsberövandet bör då enligt lagrådet inte kunna avräknas från del nya straff som ådöms efter undanröjandet.

Jag ansluter mig till vad lagrådet har ullalat i dessa hänseenden. De tillägg tiU 33 kap. 5 § andra stycket BrB i del remitterade förslaget som lagrådet i detta sammanhang har föreslagit bör godtas med en mindre redaktionell jämkning.

Del remitterade förslaget till ny lydelse av 33 kap. 7 § BrB innebär bl. a., atl om en dom på ungdomsfängelse har börjat verkställas ulan hinder av att den inle har vunnit laga kraft och domen av högre rätt ändras till skyddstUlsyn, tiUgodoräknande av verkställighetstiden inte kan ske, om skyddstiUsynen i nytl mål undanröjs och ersätts av fängelsestraff eller annan frihetsberövande påföljd. Lagrådet anser delta knappast vara rimligt med hänsyn till att tiUgodoräknande skuUe ha fått ske om den högre instansen i del första målet i stället hade dömt

Prop. 1972:146 89

lill fängelse. Lagrådet föreslår, all till förevarande paragraf fogas ett nyll andra stycke, som möjliggör tillgodoräknande i situationer av denna art. Jag biträder lagrådets uppfattning på denna punkt. Den av lagrådet föreslagna nya bestämmelsen bör godtas med en mindre redaktionell jämkning.

Vad lagrådet i övrigt har anfört rörande de remitterade förslagen kan jag i aUl väsentiigt ansluta mig till. Lagrådets förslag till ändrad lydelse av 16 och 19 §§ behandlingslagen bör godtas.

I 33 kap. 5 § första stycket och 6 § BrB i det remUlerade förslaget bör företagas mindre redaktionella jämkningar.

Jag hemsläller att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

atl antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen alt tUl riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoU utvisar.

Ur protokollet; Britta Gyllensten

MARCUSBOKTR.STOCKHOLM1971     720443