Kungl. Majrts proposition nr 145 år 1972 Prop. 1972:145

Nr 145

KungL Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i taxerings-förordningen (1956: 623), m. m.; given Stockholms slott den 10 november 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över fmansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande tUl riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåU

I propositionen föreslås att folkpensionärer med enkla inkomstförhållanden befrias från deklarationsskyldighet.

Förslag läggs vidare fram om ålgärder i syfte att förenkla taxerings-arbetet och förbättra deklarationskontrollen. Sålunda förordas bl. a. att fysiska personer m. fl. som äger aktier i fåmansbolag skall kunna taxeras av samma taxeringsnämnd som bolaget och att taxeringsassistenl skaU kunna förordnas i sådan nämnd. Vidare föreslås ändringar för att få effektivare taxeringsrevision i vissa fall och öka möjlighetema att ingripa mot aktiebolag som inte fullgör sin deklarationsskyldighet. Det förenklade förfarandet vid fättelse av fel vid taxeringen avses få vidgad an-vändnmg. En förlängning av kommunemas tid för besvär över taxeringsnämndemas beslut föreslås också.

1 Riksdagen 1972.1 saml Nr 145

och levt tUlsammans under slörre delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makamas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt förordningen om stotUg förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första Vid tillämpning av vad i första

stycket vid 3) är stadgat, skall stycket vid 3) är stadgat, skall

svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tj'änst varit bosatt utomlands, anses hava varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons hustru samt bam under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande beskickning eUer lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatels betjäning och som icke varil svensk medborgare, så ock sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremoi vid tillämpningen av vad i försto stycket vid 3) är stadgal icke hava varit h'är i riket bosatta.

svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eUer be-skicknmgens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses hava varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt bam under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tUlhört främmande makts härvarande beskickning eUer lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock sådan persons make, barn under 18 år och enskUda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke hava varit här i riket bosatta.

3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva deklaration för inkomst av renskötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. försia stycket vid 3) och 4) så anses, som om dylik inkomst eller förmögenhet ej vore underkastad beskattning. Önskar lapp avgiva uppgift om inkomst eller förmögenhet, som nu sagts, må uppgift härom lämnas i självdeklaration, vilken avlämnas i van-

3 mom. Same är ej skyldig avgiva deklaration för inkomst av renskötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. försto stycket vid 3) och 4) så anses, som om dylik inkomst eller förmögenhet ej vore underkastad beskattning. Önskar same avgiva uppgift om inkomst eller förmögenhet, som nu sagts, må uppgift härom lämnas i självdeklaration, vilken avlämnas i vanlig

Prop. 1972:145 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lig ordning, eller ock särskild upp- ordnmg, eller ock särskUd uppgift
gift angående renskötsel avgivas på angående renskötsel avgivas på
sätt i 32 § stadgas. sätt i 32 § stadgas.

Skattskyldig som uppburit folkpension och därutöver bruttointäkt på högst 1 500 kronor och som icke har skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstigande 50 000 kronor är, om han varit bosatt i riket under hela beskattningsåret, skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration för inkomst endast om garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för honom. I fråga om makar tillämpas 1 mom. tredje stycket. 25 § Allmän självdeklaration skall upplaga:

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist d'ärstädes, personnummer saml nummer å för honom utfärdad debetsedel å preliminär skatt för årel näst före taxeringsåret ävensom belräffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sill säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstä-des,

2) alla förvärvskäUor, belräffande vUka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skaltskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den skallskyldiges mnehav av fasligheten, dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsätt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskäUan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, hum lång tid eller lill vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro alt hänföra tUl varje förvärvskälla, dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 § 1 mom. 1. g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen,

5) den skaltskyldiges tUlgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för året nast före taxeringsåret, ävensom

7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige i dennes hemortskommun.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under delta år levt tUlsammans, var för sig inkomst att taxera enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva humvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9 § 2 mom. nämnda förordning. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928: 370).

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under detta år levt tiUsammans, var för sig inkomst alt taxera enligt förordnmgen (1947: 576) om statiig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva humvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkpmst enligt 9 § 3 mom. nämnda förordning. Vad nu sagts om makar skall i tUlämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928:370).

Har skattskyldig under beskattningsåret varil gift, skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken förvaltningen rättsligen tUlkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig skall taxeras för bams eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.

31 § 2 m o m. Efter anmaning är envar skyldig alt i den omfattning, som i anmaningen angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderUga för kontroU av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering. Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits i anmaningen.

Nuvarande lydelse

Del åligger ordningsman i lappby atl granska lill honom avlämnade uppgifter samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skötesrenar, som för den skattskyldige finnes upptaget i senast upprättade renlängd, än även de övriga upplysningar och erinringar, som han finner av omständighetema påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka efler avlämnandet översändas till den lokala skattemyndigheten.

Föreslagen lydelse

Det åligger ordningsman i sameby att granska till honom avlämnade uppgifter samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skölesrenar, som för den skattskyldige finnes upptaget i senast upprättade renlängd, än även de övriga upplysningar och erinringar, som han finner av omständighetema påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka efter avlämnandet översändas till den lokala skattemyndigheten.

56 §

1 mom. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna förordning rikligt och fullständigt fullgjorts eller för atl eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslul om taxering eller eftertaxering må taxeringsrevision äga rum hos envar deklarations- eller uppgiftsskyldig, dock att sådan revision ej må äga mm hos myndighet eller annat organ, som avses i 46 § första stycket.

Taxeringsrevision må jämväl verkställas hos den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, atl uppgifter av betydelse för laxeringskontrollen kunna hämtas ur anteckningar eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision må gransk- Vid taxeringsrevision må gransk-

ning i den omfattning, som finnes ning ske av räkenskaper och an-

teckningar med därtill hörande verifikationer ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten.

erforderlig, ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten.

Taxeringsrevision får verkställas för kontroU även av det löpande beskattningsårets räkenskaper och handlingar.

Då taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår verkställes, må jämväl del löpande årets räkenskaper och handlingar granskas.

Vid taxeringsrevision hos bokföringspliklig skattskyldig må även verkställas kassainventering och granskning av varulager.

2 m o m. Den som har att verk- 2 m o m. Den som har att verk-

ställa taxeringsrevision må påförd- ställa taxeringsrevision äger rätt att

genast taga del av handlingar som skola granskas.

ra att i den utsträckning, som är erforderlig för det med granskningen avsedda syftet, genast få taga del av handlingar som skola granskas.

Prop. 1972:145 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid taxeringsrevision är den, hos vUken revisionen sker, pliktig att lämna de upplysningar som erfordras för revisionens verkställande, att lämna tUlträde lill de lokaler, som användas i vederbörandes verksamhet, samt att lämna nödigt biträde för granskning av handlingar och vamlager.

57 §

Beslut om taxeringsrevision meddelas av skattechefen. Finner han taxeringsrevision böra verksfällas i annat län, skall han framstäUa begäran därom hos skattechefen i det länet.

Finner taxeringsnämnd taxeringsrevision vara erforderlig, har nämnden att göra framställning därom tUl skattechefen.

Taxeringsrevision skall verkställas av tjänsteman, som skattechefen därtiU förordnar. Taxeringsrevision må j'ämv'äl uppdragas åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person, som därtill godkänts av länsstyrelsen.

Tjänsteman vid länsstyrelse, som i taxeringsnämnd deltagit i slutlig handläggning av taxering, får utan hinder av 4 § 3 förvaltningslagen (1971:290) utföra taxeringsrevision rörande taxeringen om särskilda skäl föreligga. Detsamma gäller sådan tfänsteman som avses i 16 § 2 mom.

72 a §3

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd icke införts i laxeringslängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt längdföringen beslula om rättelse av taxeringslängden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enUgl 2 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt eller det antal perioder om trettio dagar för vUka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga 2) uppenbar felaktighet i fråga om belopp som angiver fastighets om uppgift till ledning för påfö-laxeringsvärde eller avdrag som rande av skogsvårdsavgift eUer om medgives skattskyldig utan s'är- fastighets taxeringsvärde eller avskild utredning, drag som medgives skattskyldig

utan särskild utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga 3) uppenbar felaktighet i fråga
om allmänt avdrag, vars rätta be- om allmänt avdrag, vars rätta be
lopp framgår av debkering, eller lopp framgår av debUering, eller
avdrag för premier och andra av- avdrag för premier och andra av-

» Senaste lydelse 1972: 83.

Föreslagen lydelse

gifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskaltelagen, eller motsvarande avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt eller avdrag enligt 46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom. nämnda förordning eller i fråga om grundavdrag,

4) uppenbar felaktighet, varigenom Ä-inkomst enligt 9 § 3 mom. förordningen om statlig inkomst-skall betecknats som B-inkomsl,

Nuvarande lydelse

gifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskaltelagen eller motsvarande avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt eUer avdrag enligt 46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom. nämnda förordning,

4) uppenbar felaktighet i fråga om grundavdrag eller i fråga om avdrag enligt 50 § 2 mom. kom-inunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt förordningen om statlig inkomstskatt i fall då den skattskyldiges inkomst eller, vad angår makar som båda taxerats, de skattskyldigas inkomster helt eller till helt övervägande del utgjorts av folkpension,

5) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt förordningen om statlig inkomstskatt i fall då den skattskyldiges inkomst eller, vad angår makar som båda taxerats, de skattskyldigas inkomster helt eller delvis utgjorts av folkpension,

må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen, om ej särskilda skäl föranleda att skatterätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.

Prop. 1972:145 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

satt åtgärd enligi andra stycket      ligt andra eUer tredje stycket höj
höjning av taxering, skall den ning av taxering, skall den skalt-
skattskyldige beredas tillfälle yttra skyldige beredas tiUfälle yttra sig
sig innan rättelse sker, om hin-       innan rättelse sker, om hinder
der härför ej möter.               härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skaltskyldige yrkat, skall, om detla ej är uppenbart Överflödigt, beslutet inom två veckor tiU-ställas den skaltskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra stycket föreskrives i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskill. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras hos skatterätten i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t.

76 § Besvär av skattskyldig skola hava inkommit senasi den 15 augusti under taxeringsåret.

Kommuns besv'är skola anföras Kommuns besvär skola anföras

före utgången av september må- före utgången av mars månad året
nad under taxeringsåret. efter taxeringsåret.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intiU utgången av april månad året efler taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yrkanden och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl skatlerätlen medgiver anstånd, dock längst intill utgången av juni månad samma år.

Inkomma skattskyldigs besvär efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av april månad året efter taxeringsåret, får skatterätten pröva besvären om laxeringsintendenlen hell eller delvis biträder besvären i sak.

Har skatterätten avgjort besvär över viss skatlskyldigs taxering må besvär ej anföras hos skatterätten rörande samma taxering.

116 c §
Har skattskyldig underlåtit att Har skattskyldig underlåtit att
avlämna självdeklaration, som avlämna självdeklaration, som
skall avgivas utan anmaning, eller skaU avgivas utan anmaning, eUer
avlämnas sådan deklaration först avlämnas sådan deklaration först
efter utgången av den i 34 § 1 efter utgången av den i 34 § 1
mom. eller med stöd av 34 § 2 mom. eller med stöd av 34 § 2
mom. föreskrivna tiden, påföres mom. föreskrivna tiden, påföres
honom särskild avgift (förse- honom särskUd avgift (förse
ningsavgift) med en procent ningsavgift). Sådan avgift
av den högsta beskattningsbara in- påföres annan skattskyldig än ak-
komsten vid taxeringen av den tiebolag med en procent av den
skattskyldige för inkomst i kom- högsta beskattningsbara inkomsten
munen, samt med tre tiondels pro- vid laxeringen av den skattskyldi-
cent av den vid laxeringen fast- ge för uikomst i kommunen, samt
släUda skattepliktiga förmögenhe- med tre tiondels procent av den

Prop. 1972:145 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

len i den mån den överstiger skat- vid taxeringen fastställda skatte-
tefritl belopp som tillkommer den pliktiga förmögenheten i den mån
skattskyldige vid förmögenhetsbe- den överstiger skattefritt belopp
skattningen. Förseningsavgift en- som tillkommer den skattskyldige
ligt detta stycke för en skaltskyl- vid förmögenhetsbeskattningen,
dig utgår dock med högst 300 kro- dock med högst 300 kronor för en
nor vid en och samma taxering. skattskyldig vid en och samma

taxering. Aktiebolag påföres för
seningsavgift enligt detta stycke
med 500 kronor.
Har skattskyldig trots anmaning Har skattskyldig trots anma-

icke avgivit självdeklaration inom ning icke avgivit självdeklaration
föreskriven tid, bestämmes förse- inom föreskriven lid, bestämmes
ningsavgiften till två gånger det förseningsavgiften till två gånger
belopp som utgår enligt första det belopp som utgår enligt första
stycket, dock minst tUl 100 kro- stycket, dock lägst tUl 100 kronor
nor. för annan skattskyldig än aktiebo-

lag.

Har skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarationshandling, som ej är behörigen undertecknad, utgår förseningsavgift endast om handlingen icke fullständigas med underskrift inom tid som föreskrives i anmaning. 1 sådant fall beräknas avgiften enligt andra stycket.

116 d§

Skattetillägg må helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn tUl den skaltskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Första stycket gäller i tillämpliga delar belräffande förseningsavgift. Sådan avgift må även nedsättas.

Har skattskyldig avlidit, äger 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) motsvarande tilllämpning i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga skattetillägg eller förseningsavgift.

Vid tUlämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen, 20 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eUer 20 § 2 mom. förordningen om statiig förmögenhetsskatt må Kungl. Maj:l meddela befrielse från avgift som avses i 116 a eller 116 c §.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre lydelse av 116 c § gäller fortfarande i fråga om förfarande eUer underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

2 Riksdagen 1972.1 saml Nr 145

Prop. 1972:145 12

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 69 § och 70 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

69 §1

Svensk medborgare som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eUer lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsiUatets betjäning och som på gmnd av sin tjänst varit bosatt utomlands, är icke skattskyldig här i riket för sin inkomst av berörda tjänst.

I övrigt tUlämpas beträffande skattskyldig som avses i första stycket vad i denna lag föreskrives angående här i riket bosatt person. För inkomst som skall beskattas i Slorkyrkoförsamlingen i Stockholm på gmnd av sådan skattskyldigs mantalsskrivning därsfådes utgår kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål.

Vad ovan sagts gäller i tillämp- Vad ovan sagts gäller i tiUämp
liga delar jämväl sådan persons liga delar jämväl sådan persons
hustru samt barn under 18 år, make samt bam under 18 år, där-
därest de varit svenska medbor- est de varit svenska medborgare
gare och bott hos honom. och bott hos honom.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

70 § 1 m o m.2 Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eUer beskickningens eller konsulatels betjäning och som icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit här i riket bosatt. För inkomster, vUka enligt föreskriftema i denna lag beskattas i hemortskommunen, skall skatt av sådan person utgöras i den kommun här i riket, där han under det år, som n'ärmast föregått taxeringsåret, först haft sitt egentiiga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vislats.

Vad ovan sagts gäller jämväl Vad ovan sagts gäller jämväl

sådan persons hustru, barn under sådan persons make, barn under

18 år och enskUda tjänare, därest 18 år och enskUda tjänare, där-

de bott hos honom och icke varit est de bott hos honom och icke

svenska medborgare. varit svenska medborgare.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

' Senaste lydelse 1972: 77. ' Senaste lydelse 1945: 897.

Prop. 1972:145 13

3 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 17 § och 18 § 1 mom. förordnmgen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Å svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tj'änst varit bosatt utomlands, skall tillämpas vad i denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.

Vad nu sagts gäller jämväl så- Vad nu sagts g'äller jämv'ål så
dan persons hustru samt bam un- dan persons make samt bam un
der 18 år, därest de varit svenska der 18 år, därest de varit svenska
medborgare och bott hos honom, medborgare och bott hos honom.

18 §

1 m o m. Person, som tiUhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eUer konsulatets betjäning och som icke varil svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit här i riket bosatt. Sådan person åtnjuter, fömtom den inskränknmg i skattskyldigheten som följer av vad nu sagts, fri-kaUelse från skattskyldighet för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft sitt egentUga bo och hemvist eUer, utan att sådant faU förelegal, sladigvarande vistots.

Vad ovan sagts g'åller jämväl så- Vad ovan sagts gäller jämv'äl så
dan persons hustru, bam under 18 dan persons make, bam under 18
år och enskilda tjänare, därest de år och enskUda tjänare, därest de
bott hos honom och icke varit bott hos honom och icke varit
svenska medborgare. svenska medborgare.

Denna förordnmg träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1972:145 14

4 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statUg förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 17 och 18 §§ förordningen (1947: 577) om StatUg förmögenhetsskatt skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Å svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utiändsk makt eUer lönat svenskt konsulat eUer beskickningens eller konsulatels betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skaU tUlämpas vad i denna förordning stadgas angående har i riket bosalt person.

Vad nu sagts gäUer jämväl så- Vad nu sagts gäUer jämväl så
dan persons hustru samt bam un- dan persons make samt barn un
der 18 år, därest de varit svenska der 18 år, d'årest de varit svenska
medborgare och bott hos honom, medborgare och bott hos honom.

18 §

Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eUer lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit här i riket bosalt. Sådan person åtnjuter, fömtom den inskränkning i skattskyldigheten som följer av vad nu sagts, frikaUelse från skattskyldighet för förmögenhet, som utgöres av andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stodigvarande vistats.

Vad ovan sagts gäller jämväl Vad ovan sagts gäUer jämväl

sådan persons hustru, bam under sådan persons make, bam under

18 år och enskUda tjänare, därest 18 år och enskilda tjänare, därest

de bott hos honom och icke varit de bott hos honom och icke varit

svenska medborgare. svenska medborgare.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1972:145 15

5 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 3 mom. förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§
3 mom. Utiänning, som vid 3 mom. Utiänning, som vid
sin död tiUhörde främmande makts sin död lUlhörde främmande makts
härvarande beskickning eller löna- härvarande beskickning eller löna
de konsulat eUer beskickningens de konsulat eUer beskickningens
eller konsulatels betjäning, anses eller konsulatets betjäning, anses
icke hava varit bosatt här i riket; icke hava varit bosatt här i riket;
ej heller sådan persons hustru, ej heller sådan persons make, bam
bam under 18 år och enskUda tjä- under 18 år och enskUda tjänare,
nare, därest de vid sin död bodde därest de vid sin död bodde hos
hos honom och voro utlänningar, honom och voro utiänningar.

För sådana aktier och andelar i ekonomiska föreningar, som avses i 1 mom. 2 d), föreligger icke skyldighet att erlägga arvsskatt, därest de efterlämnats av utlänning, varom i föregående stycke förmäles.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

6 Förslag tiU

Lag om ändring i förordningen (1966:138) om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen (1966:138) om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§
Bestämmelse i allmän lag om Skyldighet att föra räkenskaper
handelsböcker och om påföljd vid enligt denna förordning skall vid
åsidosättande av skyldighet att tillämpning av allmän lag icke an
föra sådana böcker skall icke till- ses innebära att näringsidkaren är
lämpas beträffande räkenskaper pliktig att föra handelsböcker,
enligt denna förordning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enUgt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1972:145 16

7 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1966: 139) om skyldighet för päls-djursnppfödare, kreaturshandlare m. fl. att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering

Härigenom förordnas, att 10 § förordnuigen (1966:139) om skyldighet för pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare m. fl. att föra vissa räkenskaper som underlag för toxeruig skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
Bestämmelse i allmän lag om Skyldighet att föra räkenskaper
handelsböcker och om påföljd vid enligt denna förordning skall vid
åsidosättande av skyldighet att tillämpning av allmän lag icke an
föra sådana böcker skall icke till- ses innebära att näringsidkaren är
lämpas beträffande räkenskaper pliktig att föra handelsböcker,
enligt denna förordning.

Denna lag tfåder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk förfatlningssamUng.

8 Förslag till

Lag om ändring i förordningen'(1966:140) om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen (1966: 140) om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§
Bestämmelse i allmän lag om Skyldighet att föra räkenskaper
handelsböcker och om påföljd vid enligt denna förordning skall vid
åsidosättande av skyldighet att tillämpning av allmän lag icke an
föra sådana böcker skäll icke till- ses innebära att näringsidkaren är
lämpas beträffande räkenskaper pliktig att föra handelsböcker,
enligt denna förordning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift UtkommU från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1972:145 17

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 november 1972.

Närvarande: statsministem PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, stolsrådet Sträng, anmäler efter gemensam berednmg med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623), m. m. och anför.

Inledning

En förenkling av deklarationsskyldigheten för folkpensionärerna har länge varit ett angeläget önskemål. Jag anhåller att nu få anmäla denna fråga. Jag viU också ta upp frågor om åtgärder för att förbättra toxe-ringsmyndighetemas möjligheter att upptäcka skatteundandragande och om en utvidgning av det förenklade förfarandet vid rättelse av fel vid taxeringen. Härför krävs ändringar främst i taxeringsförordningen (1956: 623).

För att ge en bakgrund tUl de förslag jag lägger fram i det följande viU jag i korthet redovisa det arbete som pågår i syfte alt förenkla deklarationsförfarandet och effektivisera taxeringsorganisationen.

Av stort intresse är de undersökningar som g'äUer möjligheten att införa en definitiv källskatt. Utredningen om definitiv källskatt har i början av detta år avlämnat ett betänkande (SOU 1972: 11) med principförslag till förenklad löntagarbeskattning. Utredningsuppdraget har varit av teknisk natur och har inle omfattat överväganden om mera djupgående förändringar i de materiella beskattningsreglerna.

Förslaget innebär att källskatt i princip skall innehållas vid all utbetalning av inkomst av tjänst. KäUskatt betalas på huvudinkomst enUgt tabell och på biinkomst med ledning av ett särskUt skattekort enligt en procentsats som den lokala skattemyndigheten fastställer i varje enskUt fall. Alla avdrag skall i princip tiUgodoföras löntagaren redan vid käll-beskattningen. Detta avses ske genom att arbetsgivaren på löntagarens beg'äran tUlgodoräknar denne avdragen eller genom särskUda jämkningsbeslut av den lokala skattemyndigheten. Källskatt skall betalas också på sidoinkomst av kapital och vUlafastighet genom jämkningar av skatten på huvudinkomsten.

Det föreslås vidare att den lokala skattemyndigheten med ledning av

Prop. 1972:145 18

uppgifter från arbetsgivama efter inkomstårets utgång sammanstäUer en preUminär slutovräkning som utsänds tUl den skattskyldige. Denne granskar och kompletterar slutovräkningen och återställer den tUl skattemyndigheten som därefter gör en slutiig skattebefäkning. Någon taxering avses inte behöva ske i dessa fall. Förfarandet beräknas bli tillämpligt för ca 4,5 mUjoner inkomsttagare.

Utredningsförslaget har remissbehandlats. H'ärvid har de hörda myndighetema och organisationema uttalat sitt slöd tUl utredningens allmänna syfte att förenkla beskatlnmgsförfarandet. I stort sett har emellertid rått enighet om att betydande ändringar och schabloniseringar av de materiella skattereglerna krävs för att elt system med förenklad löntagarbeskattning skall kunna göras praktiskt användbart. Remissorganen har därför genomgående avvisat det förslag utredningen lagt fram på gmndval av nuvarande skatteregler.

En annan viktig fråga som uttetls under senare tid är taxeringsorganisationen i första instans. Utredningsarbetet har här bedrivits främst av statskontoret (statskontorets utredningsrapport den 22 juni 1970 med principförslag om ändrad organisation av taxeringen i första instans).

En huvudtanke i statskontorels förslag är att taxeringsnämndema bör avlastas den stora mängden rutinarbete som i stället bör utföras av tjänstem'dn vid 1'ånsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Vidare föreslås i rapporten att taxeringsperioden förlängs väsentiigt och att ADB används i ökad utsträckning. Resurserna för kontroll av komplicerade deklarationer bör också förslärkas. Den förordade reformen syftar tUl att ge taxeringsnämnderna mera tid åt taxeringamas materiella innehåll och att öka möjlighetema att upptäcka skattefusk och skatteflykt.

Utredningsrapporten har remissbehandlats. Härvid har förslaget om tjänstemannabiträde åt taxeringsnämnderna vunnit allmän anslutning. Även i övrigt har de förordade ändringarna tillstyrkts fullt ut eller i huvudsak av det helt övervägande antalet remissinstanser. Det har emellertid framhåUits att en omprövning av toxeringsorganisationen inte bör ske separat utan samtidigt med att man tar ställning till frågan om definitiv källskatt.

1 detta sammanhang vUl jag också nämna alt en försöksverksamhet kommer att påbörjas som avser ökad medverkan av tjänstemän vid granskning av deklarationer i lokal taxeringsnämnd. Verksamheten sker vid 1973 års taxering.

Nuvarande ordning Deklarationsskyldigheten

Bestämmelsema om deklarationsskyldighet för inkomst och förmögenhet ges i 22 § taxermgsförordningen (1956: 623-TF). De har i huvudsak följande innebörd.

Prop. 1972:145 19

Fysisk person som varit bosatt i riket hela beskattningsåret och inte eriagt sjömansskatt är skyldig att utan anmaning avlämna sj'älvdeklara-tion om hans bmttoinläkter av en eUer flera förvärvskällor uppgått tUl sammanlagt minst 4 500 kr. För skattskyldig som varit bosatt här bara en del av beskattningsåret eller som under året eriagt sjömansskatt är deklarationspliktsgränsen i stäUet 100 kr.

Fysisk person skaU vidare deklarera ulan anmaning om hans skattepliktiga tUlgångar enligt 3 § 1 mom. förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt under beskattningsåret haft elt värde överstigande 150 000 kr. Deklarationsskyldighet utan anmaning åvilar också den för vilken garantibelopp för fastighet skall tos upp som skattepliktig inkomst.

Vid bedömningen av deklarationsskyldigheten tos hänsyn enbart till skattepliktig inkomst och förmögenhet.

I fråga om personer som laxeras enligt de för gift skattskyldig gällande bestämmelsema skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med h'änsyn till makamas sammanlagda inkomst och förmögenhet. Belräffande den som skaU taxeras också för barns förmögenhet skall hänsyn tas h'årtill då deklarationsskyldigheten bestäms.

Efter anmaning skall också den, som eljest är befriad från deklarationsskyldighet, länma deklaration.

Deklarationskontrollen

Indelning i taxeringsdistrikt m. m.

I varje län skaU finnas lokala taxeringsdistrikt och särskilda taxeringsdistrikt. För varje lokalt taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxeringsnämnd som verkställer taxering inom distriktet i den mån detto inte ankommer på annan taxeringsnämnd.

I fögderi skaU finnas minst ett särskUt taxeringsdistrikt, inom vilket särskild taxeringsn'ämnd verkställer taxering av fysiska personer, oskiftade dödsbon och familjestiftelser med inkomstförhållanden av mera invecklad beskaffenhet.

I län skaU finnas ett eller flera s'ärskilda taxeruigsdistrikt, där särskild taxeruigsnämnd verkställer taxering av andra skattskyldiga än fysiska personer, oskiftade dödsbon och famUjestiflelser. Bl. a. aktiebolag taxeras i sistnämnda slags nämnder (4 § TF).

Indelningen i taxeringsdistrikt beslutas av länsstyrelsen (5 §).

För särskUd taxeringsnämnd, som taxerar fysiska personer, oskiflade dödsbon och familjestiftelser med inkomstförhåUanden av mera invecklad beskaffenhet, skall länsstyrelsen förordna en eller flera taxeringsassistenter att biträda nämnden (6 § 2 mom.).

Prop. 1972:145 20

Uppgiftsskyldighet

Var och en bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, lämna de upplysningar till ledning för egen taxering, som kan vara av betydelse för taxeringen (31 § 1 mom. TF).

TF ålägger vidare var och en att efter anmaning och i den omfattning, som anges i anmaningen, lämna de ytterligare upplysningar som behövs för kontroll av egen deklaration eller eljest för egen taxering. Den som 'är deklarationsskyldig skall efter anmaning förete kontrakt, kontoutdrag, räkning, kvitto eller annan jämförlig handling, som behövs för kontroll av deklarationen (31 § 2 mom.).

Taxeringsrevision

Taxeringsrevision får äga mm hos envar för att kontrollera att deklarations- eller uppgiflsskyldighet enligt TF fullgjorts eller för att eljest bereda beskatlningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering. Taxeringsrevision får dock ej göras hos statligt eUer kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare.

Vid taxeringsrevision får granskning avse fäkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer samt korrespondens, prolokoll och andra handlingar rörande verksamheten, allt i den omfatlning som finns erforderlig. I fråga om bokföringspliklig skattskyldig får även göras kassainventering och lagerinventering.

Då taxeringsrevision sker beträffande visst beskattningsår får också del löpande årets räkenskaper och handlingar granskas (56 § 1 mom. TF).

Den som verkställer taxeringsrevision får påfordra att i den utsträckning, som behövs för del med granskningen avsedda syftet, genast få ta del av handlingar som skaU granskas. Den hos vilken revision sker är skyldig att lämna de upplysningar som fordras för revisionens verkställande, alt lämna tillträde tiU de lokaler, som används i verksamheten, samt lämna nödigt bilräde för granskning av handlingar och vamlager (56 § 2 mom.).

Taxeringsrevision skall så långt möjligt ske så att den inte hindrar verksamheten för den som undergår revision.

Skattechefen får, när det är påkallat, bestämma lid och plats för revisionen. Denna får verkställas hos den vars verksamhet skall granskas.

Böcker och andra handlingar som överlämnats för taxeringsrevision får inte vara tUlgängliga för annan än den som utför revisionen och biträden till honom samt den som har att övervaka revisionen (56 § 3 mom.).

Den som verkställer taxeringsrevision får la del av handUng av betydelse för revisionen även om den omfattas av tystnadsplikt hos den skatt- eller uppgiftsskyldige. ViU denne åberopa s'ärskUda omständighe-

Prop. 1972:145 21

ter som sk'äl för att utlämna handlmgen får länsskatterälten på ansökan besluta att handlmgen skall undantas från revisionen. Mot skatterättens beslut får talan inte föras (56 § 4 mom.).

Beslut om taxermgsrevision meddelas av skattechefen. Denne får uppdra sådant beslut åt bl. a. chefen för revisionsenheten (57 §).

Underlåter den hos vilken taxeringsrevision sker att tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar får den som beslutat revisionen förelägga vite på högst 5 000 kr. (58 och 123 §§). Vite utdöms av länsskatterälten (124 §).

Departementschefen

Allmänt

Förfarandet vid deklaration och taxering är f. n. föremål för en översyn. Jag har inlednmgsvis i korthet redogjort för de undersöknmgar som redan utförts. Enligt min mening bör utredningsarbetet nu fortsätto med en fördjupad analys av de framlagda principförslagen om förenklad löntagarbeskattning och ny taxeringsorganisation i första instans. Härvid bör förslagen konkretiseras och föras ut i detalj. Även frågor inom angränsande delar av beskattningsorganisationen torde böra tos upp. Jag avser att uppdra den fortsatta utredningen åt statskontoret och riksskatteverket. Jag beräknar att utredningsarbetet mot slutet av år 1973 förts så långt att en mera samlad bedömning av de olika frågorna kan göras.

Översynen av deklarations- och taxeringsförfarandet syfiar lUl en effektivare skattekontroll samt ökad rättvisa och likformighet inom beskattningen. Hittills vunna erfarenheter tyder på alt påtagliga förbättringar i dessa hänseenden kan vinnas genom förenkling av deklarationsskyldigheten och ökat biträde av tjänstemän vid deklarationsgranskningen.

I awakton på resultatet av utredningsarbetet bör emellertid nu göras sådana ändringar som bedöms angelägna och som ligger i linje med den ulveckling som eftersträvas. Så är fallet med de åtgärder som jag förordar i det följande.

Deklarationsskyldigheten

Källskatteulredningens arbeie och remissbehandlingen därav har utvisat att en definitiv k'ällskatt för det stora flertalet inkomsttagare inte är möjlig med nuvarande materiella skatteregler. Huruvida en sådan beskattning kan genomföras i samband med en genomgripande reform av hela skattesystemet får prövas om en sådan reform blu akluell.

För folkpensionärerna är frågan om en förenkling av deklarations-

Prop. 1972:145 22

skyldigheten i ett annat läge. Etl stort antal folkpensionärer har visserligen pension som överstiger deklarationspliklsgfänsen 4 500 kr. De 'är därför skyldiga att avlämna självdeklaration. Men de har samiidigt rätt till extra avdrag vid laxeringen med så stort belopp att någon beskattningsbar inkomst inte uppkommer. Någon skatt påförs alltså inte i dessa faU.

Att denna gmpp inkomsttagare är deklarationsskyldig 'är helt onödigt. I viss utsträcknmg förekommer i praktiken att deklaration inte avges i dessa faU. Många i denna gmpp fuUgör emellertid sin deklarationsskyldighet. Sj'älvdeklarationerna är visserligen tämligen enkla att utföra och att kontrollera. Men de medför ändå besvär för inkomsttagama och elt merarbete för myndighetema vid sortering och granskning av deklarationsmaterialet. Jag föreslår att hela denna gmpp undantas från deklarationsskyldighet ulan anmaning.

I fråga om avgränsningen av den gmpp som bör befrias från deklarationsplikt vill jag anföra följande.

Rätten till skattefrihet genom extra avdrag vid taxeringen gäller i försia hand personer med enbart folkpension inklusive pensionstillskott. Rätten till skattefrihet gäller emellertid även om pensionären har en mindre inkomst vid sidan om folkpensionen. Sidoinkomsten kan här uppgå till högst 1 500 kr. för ensamstående och högst 2 000 kr. för makar gemensamt. Från kommunalt bostadstillägg bortses eftersom detta numera inte är skattepliktigt.

FörmögenhetstUlgångar på upp till 50 000 kr. påverkar inte rätten till exlra avdrag och därmed inte heller skattefriheten för pensionsinkoms-len. Vid förmögenheler överstigande 50 000 kr. minskar det extra avdraget successivt och skatt kan uppkomma även på folkpensionen.

I fråga om gifta pensionärer bedöms rätlen lill extra avdrag med hänsyn tUl båda makarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Det innebär att en gift person med enbart folkpension inte behöver betala skatt om även maken har enbart folkpension och den sammanlagda sidoinkomsten utgör högst 2 000 kr. Men har maken, fömtom folkpension t. ex. full tUläggspension beskattas båda makamas inkomst i princip fullt ut. I fråga om förmögenhet reduceras regelmässigt det extra avdraget om summan av makamas nettoförmögenhet överstiger 50 000 kr.

Befrielsen från deklarationsskyldighet bör självfallet omfatta enbart de fall där någon skatt normalt inte uppkommer. Jag föreslår därför att befrielsen omfattar ensamstående foUcpensionär med inkomst av folkpension och därutöver sidoinkomst före avdrag på högst 1 500 kr. samt gifta pensionärer där sådana inkomstförhållanden g'åller för makarna tUlsammans. Som ytterligare fömtsättning bör gälla att de skattepliktiga för-mögenhetstUlgångama mte överstiger 50 000 kr. för ensamstående eller för makarna tUlsammans. Vidare bör pensionären ha varit bosatt i landet hela beskattningsåret.

Prop. 1972:145 23

Med angivna utformning av deklarationspliktsgränsen bortfaller den obUgatoriska deklarationsskyldigheten i fråga om inkomst för över 300 000 folkpensionärer.

En pension"är som ensam eUer tillsammans med sin make har högre sidoinkomst än 1500 kr. eller förmögenhelstUlgångar överstigande 50 000 kr. skaU deklarera på samma sätt som hittUls. Detsamma gäller i fråga om deklarationsskyldighet på gmnd av fastighets- eller förmö-genhelsinnehav.

Slopandet av deklarationsskyldigheten leder, som framgått av det föregående, inte till någon minskning av den tolala beskattningsbara inkomsten eller förmögenheten i landet. Något skattebortfall uppkommer därför inte.

Förslaget i denna del föranleder ändring i 22 § 3 mom. TF.

Deklarationskontrollen

Indelningen i taxeringsdistrikt

Som framgår av vad jag tidigare anfört sker taxeringsarbelel i försto instans inom tre olika slags laxeringsdislrikl. Flertalet inkomsttogare taxeras i lokalt taxeringsdistrikt. Fysiska personer, dödsbon och fanulje-slUlelser med mer invecklade inkomstförhållanden taxeras i särskilda taxeringsdistrikt. Övriga skattskyldiga, främst aktiebolag och ekonomiska föreningar, hänförs likaledes till särskilda toxeringsdistrikt.

1 fråga om aktiebolag med ett fåtal delägare innebär gäUande uppdelning i taxeringsdistrikt att delägama och bolagen taxeras av skilda toxe-ringsnämnder. De olika nämnderna bör visserligen samråda i dessa fall men samarbetet är svårt att upprätthålla i praktiken. För alt få en riktig taxering av f åmansbolagen och deras defågare är det emellertid nödvändigt att deras taxeringar handläggs i ett sammanhang. Dessa bolag bedriver givetvis i flertalet fall normal ekonomisk verksamhel. Men del förekommer i viss utsträckning att bolagen begagnas för skatteundandragande i olika former. Som exempel kan nämnas transaktioner i syfte att fördela inkomst på flera personer, förskjuta inkomst framåt i tiden, uttaga rörelseöverskott som lån i stället för rätteligen skattepliktig inkomst.

Det är sålunda från kontroUsynpunkt av väsentiig betydelse att fåmans-bolagens och deras ägares taxeringar handläggs i ett sammanhang. Det bör därför öppnas möjlighet att hänföra ägare av fåmansbolag tUl samma taxeringsdistrikt som bolaget. Med fåmansbolag har jag h'är avsett bolag med sådan ägarkrets som åsyftas i 54 § femte stycket kommunalskattelagen (1928: 370 KL). Detsamma bör gälla även i fråga om ägare av ekonomisk förening. Den närmare fördelningen av deklarationer ankommer sedan enligt TF på den lokala skattemyndigheten efter samråd med skattechefen i länet.

Samordningen av taxeringarna bör emellertid mte nu vara obligatorisk

Prop. 1972:145 24

eftersom det i vissa fall kan vara svårt att i praktiken genomföra en sådan ordning, t. ex. i fråga om skattskyldiga i olika län. Vid statskontorels och riksskatteverkets fortsatta utredningsarbete rörande taxeringsorganisationen bör man söka finna lämpliga mtiner i detta hänseende som kan möjliggöra en generell samordning.

Jag vill erinra om att hela frågan om beskattningen av fåmansbolagen utreds av företagsskalteberedningen.

Jag föreslår att ägare av fåmansbolag och personer som ensamma eller tiUsammans med etl fåtal andra äger andelama i ekonomisk förening där så kan ske hänförs till samma taxeringsdistrikt som bolaget eller föreningen. Förslaget föranleder ändring av 4 § fjärde och femte styckena TF.

Taxeringsassisten terna

De s'ärskilda taxeringsnämnder, som enUgt vad jag nyss sagt taxerar fysiska personer m. fl. med invecklade inkomstförhållanden, biträds av taxeringsassistent. Denne är tjänsteman hos länsstyrelsen och placerad hos länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten. Bland hans arbelsuppgifter ingår granskning av deklarationer, upprättonde av förslag till taxeringar och föredragning i nämnden. Han är däremot inte ledamot av nämnden och deltar inte i dess beslut. Ordningen med taxeringsassislenter som biträde åt toxeringsnämndsordföranden infördes vid 1958 års taxering. Den har fungerat bra och förbättrat kvaliteten på taxeringsarbetet i de nämnder d'är assistent förordnats.

För de särskUda taxeringsnämnder som enligt 4 § femte stycket TF taxerar bl. a. aktiebolag och ekonomiska föreningar förordnas inte taxeringsassistent. Skälet härtill torde ursprungligen ha varit att dessa n'ämn-der fömtsätts vara sammansatta så att erforderlig sakkunskap fanns hos nämndens ordförande och lo-onoombud. Emellertid har det under senare tid visat sig svårt att få elt tUlräckligt antal bolagsnämnder med lämplig sammans'ättning. Behov finns därför att tillföra även sådana nämnder den sakkunskap som en laxeringsassistent representerar. Med hänsyn härtUl föreslår jag att länsstyrelsen får möjlighet att förordna taxeringsassistent 'även för de s'ärskUda taxeringsn'ämnder som taxerar bl. a. aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Förslaget syftar inte i och för sig tUl en utökning av antalet Ijänster som taxeringsassistent utan avser bara att låta länsstyrelsema inom ramen för tillgängliga resurser fördela tUlgänglig arbetskraft på lämpligaste sätt.

Mitt förslag i detta hänseende föranleder ändring i 6 § 2 mom. TF.

Taxeringsrevision m.m.

För att taxeringama skall kunna bli i möjlig mån likformiga och rättvisa har de skattskyldiga ålagts en vidsträckt upplysningsplikt gentemot taxeringsmyndigheterna. Upplysningsplikten omfattar ytterst alla uppgif-

Prop. 1972:145 25

ter som behövs för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering. Även i fråga om andra skallskyldiga finns en omfattande uppgiflsskyldighet. För att kunna kontroUera riktigheten av lämnade uppgifter för egen och andras taxering får taxeringsmyndigheterna ta del av handUngar och verifikationer som rör den skattskyldiges ekonomiska förhållanden. I regel sker kontrollen genom enstaka förfrågningar eller uppmaningar att förele en eller annan handling.

Om mera ingående kontroll behövs kan taxeringsrevision tillgripas. En taxeringsrevision kan i vissa fall vara partiell och avse bara en del av den skattskyldiges verksamhet. 1 andra fall kan en fullständig revision göras som omfattar hela den skattepliktiga verksamheten och i fråga om fysiska personer den skallskyldiges totala ekonomiska förhållanden. Även den skaltskyldiges famUjesituation och personliga förhållanden omfattas ibland av granskningen. En ingående granskning av en skattskyldigs förhållanden är emellertid ibland den enda möjligheten att upptäcka kvalificerat skatteundandragande i olika former. Erfarenheten från senare år visar alt betydande skattefusk och skatteflykt kunnat uppdagas först sedan fullständig taxeringsrevision företogits och man därvid granskat såväl den skattskyldiges förvärvsverksamhet som hans ekonomiska transaktioner av mera privat natur. Taxeringsrevision hos rörelseidkare och bolag omfattar i princip också momsbeskattningen och har en kontrollfunktion också beträffande den indirekta beskattningen. Taxeringskon-Iroll genom revision är alltså många gånger nödvändig för att uppnå en riktig taxering i det enskilda fallet. Jag vill i sammanhanget framhålla att självdeklarationer och handlingar som upprättas vid taxeringsrevision är sekretesskyddade och att taxeringsmyndighetema har en långt gående tystnadsplikt.

Erfarenhetema från det praktiska taxeringsarbetet ger vid handen att de skattskyldiga normalt fullgör sin uppgiftsskyldighet och alt myndighetema bereds tillfälle att utföra den gransknmg som behövs. I de faU den skattskyldige undandrar sig skyldigheten att ställa kontrollmaterial tiU förfogande eller att medverka vid taxeringsrevisionen har del emellertid visat sig att den som verkställer kontrollen kan ha svårighet att skaffa sig de uppgifter han behöver. Jag vUl här ta upp frågor om ökade möjUgheter för taxeringsrevisorema att fuUgöra sina uppgifter. Jag vUl understryka att de åtgärder jag kommer att förorda inte innebär någon ändring för det stora flertalet skattskyldiga som lojalt fuUgör sma åligganden då de blir föremål för taxeringskonlroll. De riktar sig bara mot dem som utnyttjat nuvarande bestämmelser för att undandra sig sina skyldigheter.

Enligt 56 § 1 mom. tredje stycket TF får vid taxermgsrevision granskning ske av räkenskaper, handlingar m. m. som rör verksamheten "i den omfatlning som finnes erforderlig". Genom den bestämning i granskningsrälten som ligger i orden "i den omfattning som finnes er-

Prop. 1972:145 26

forderlig" har man velat skapa möjlighet att begränsa revisionen tiU de delar av verksamheten som varit aktueUa för granskning. I många fall kan nämligen det med kontrollen avsedda syftet nås genom stickprovsundersökningar eller endast partiell revision.

Bestämmelsen har emellertid i vissa fall berett svårigheter vid till-läinpningen. Det har hänt alt skattskyldiga, då taxeringsrevisor begärt att få del av en handling, gjort gällande atl handlingen inte varit erforderlig för revisionen och därför inte behövde tillhandahållas. Det 'är emellertid helt klart alt bestämmelsen föruls'ätter att ifrågavarande bedömning görs av taxeringsrevisom.

Jag förordar mot bakgrund av det anförda att 56 § 1 mom. tredje stycket TF ändras så atl det klart framgår alt den som verkställer taxeringsrevision i princip har rätt att to del av alla räkenskaper, handlingar m. m. som hör till verksamheten. En begränsning så långt möjligt av revisionens omfattning torde ändå erhållas genom föreskriften i 3 mom. första stycket.

Taxeringsrevision sker normalt först sedan den deklarations- eller uppgiflsskyldige underrättats om revisionen och på lid som partema kommit överens om. Det har emeUertid förekommit att skattskyldig, sedan revision beslutals, förhalat tidpunkten för dess verkställande. För alt hindra sådant förfarande har i 56 § 2 mom. TF lagits in en bestämmelse enligt vUken taxeringsrevisor får påfordra att i den utsträckning, som är erforderlig för det med granskningen avsedda syftet, genast få ta del av handlingar som skall granskas. Häri ligger också att skattechefen då han utnyttjar sin befogenhet att redan från början bestämma tid och plats för revisionen kan göra detta utan att den skattskyldige underrättas i förväg om revisionen.

Vid granskningens utförande är den skattskyldige pliktig att tUlhandahålla handlingar, lämna tillträde tUl lokaler m. m. så att granskningen kan utföras. Även i detta h'änseende torde bestämmelsen om att taxeringsrevisor får påfordra alt omedelbart få ta del av handlingar vara tiUämplig.

Bestämmelsemas nuvarande utformning har emellertid i vissa fall berett svårigheter i det praktiska revisionsarbetet. Uttrycket "påfordra att genast få taga del av handlmgar" har av en del skattskyldiga tolkats så att taxeringsrevisor visserligen kan begära att genast få ta del av handlingama men att han mte har någon ovillkorlig rätt att genast ta del av materialet. Taxeringsrevisom har i sådana faU haft svårt att omedelbart få tillgång tUl handlingama i fråga och den skattskyldige här ibland beretts en tidsfrist som gett honom möjlighet alt justera handlingarna, exempelvis för att dölja skatteundandragande.

Också den begränsnuig som ligger i att taxeringsrevisoms gransk-nmgsfätt g'åller "i den utsträckning, som är erforderlig för det med gransknmgen avsedda syftet" har utnyttjats av de skattskyldiga i lik-

Prop. 1972:145 27

nande syfte. Det har sålunda gjorts gällande från skattsk-yldigas sida att en handling som granskningsmannen velat la del av inte kunde anses vara erforderlig för revisionens syfte och därför inle behövde utlämnas. För taxeringsrevisorn innebär bestämmelsen att han tvingas på etl tidigt stadium av revisionen bestämma vUka handlingar han skall begära att få del av. Detta är självfallet svårt eftersom han inte i förväg vet vilka handlingar som kan finnas i verksamheten.

De svårigheter som uppkommit genom den nuvarande utformningen av bestämmelsen bör undanröjas. Jag föreslår därför alt 56 § 2 mom. TF ges en lydelse som direkt anger att taxeringsrevisor har rätt atl genast ta del av alla handlingar som hör till verksamheten. Presumlionen bör här vara att alla handlingar som finns i lokal med anknytning lill verksamheten eller hos den granskades ombud i dennes lokaler anses höra till densamma.

Enligt 56 § 1 mom. fjärde stycket TF får vid taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår också det löpande årets räkenskaper och handlingar granskas. Bestämmelsen innebär att taxeringsrevision beträffande det löpande året inte får göras för sig utan enbart i samband med alt deklarations- och uppgiftsskyldighet för förflutet beskattningsår kontrolleras. Bestämmelsens utformning sammanhänger med att den deklarations- och uppgiftsskyldighet som skall kontrolleras normalt uppkommer först efter utgången av etl beskattningsår.

I vissa fall behöver också det löpande årets räkenskaper granskas utan samband med kontroll av ett redan förflutet beskattningsår. Som exempel kan jag nämna den situation som föreligger då ett nybildat aktiebolag startar eller övertar en verksamhet. Bolagets räkenskapsår kan då bestämmas så alt deklaration inte skall avges för ett visst taxeringsår. Aktieägaren som redovisar intäkt av tjänst från bolaget skall emellertid taxeras för kalenderår. För att kunna kontrollera del-bägarens taxering är det i ett sådant fall av väsentlig betydelse alt kunna ha tillgång till bolagets räkenskaper redan innan det avlämnat sin första deklaration. Även i fråga om bolagets egen framtida taxering är det av vikt för taxeringsmyndigheterna att kunna ta del av de löpande räkenskaperna. Erfarenheten har visat att oriktigheler eller försök till skatteundandragande ofta sker i samband med att verksamhet överförs från enskild person till aktiebolag eller från ett "äldre aktiebolag lill ett nybildat sådant.

Det finns sålunda ett påtagligt behov av att i vissa fall verkställa taxeringsrevision av det löpande årets räkenskaper. Jag förordar att 56 § 1 mom. TF ändras så att detta blir möjligt.

Enligt 31 § 2 mom. andra stycket TF skall deklarationsskyldig efter anmaning förete kontrakt, kontoutdrag, kvitto m. m. för kontroll av deklaration. Jag föreslår en redaktionell ändring av lagmmmet för att klargöra att mer än en handling av angivet slag kan infordras.

Prop. 1972:145 28

I detla sammanhang vill jag också la upp en fråga om jäv för laxe-ringsfunktionärer. På detta område gäller fr. o. m. den 1 juli 1971 förvaltningslagens (1971: 290) bestämmelser. Enligt 4 § 3 nämnda lag är den som har alt handlägga ärende jävig bl. a. om ärendet blivit anhäng-igt hos myndigheten efler överklagande eller understäUning eller på grund av tiUsyn över annan myndighet och han tidigare hos den underordnade myndigheten deltagit i den slutliga handläggningen av ärende som rör saken (tvåinstansjäv). Enligt 4 § 5 föreligger jäv också om eljest s'ärskUd omsfändighet föreligger som 'är ägnad att mbba förtroendet till tjänstemannens opartiskhet i ärendet (grannlagenhetsjäv).

För att få kvalificerad personal i de särskilda taxeringsnämnderna brukar länsstyrelserna som taxeringsnämndsordförande och kronoombud förordna egna befattningshavare, vanligen taxeringsrevisorer och erfarna taxeringsassislenter. Särskilt i mindre län kan därigenom en taxeringsrevisor eller assistent komma att taxera en betydande del av t. ex. aktiebolagen i länet. När dessa personer i sitt ordinarie arbete förordnas att utföra taxeringsrevision kommer förordnandet många gånger att g'älla skattskyldig som de tidigare taxerat.

Skulle jävsbestämmelsen i 4 § 3 förvaltningslagen tillämpas i nyssnämnda fall uppkommer emellertid betydande svårigheter vid arbetet inom länsslyrelsemas revisionsavdelningar, eftersom den för revision avsedda personalen i stor utsträckning blir ur stånd alt fullgöra sina sedvanliga uppgifter. Möjligheterna att successivt omfördela revisionsuppdragen med hänsyn till uppkommande jäv torde i regel vara små. Resultatet skulle självfallet bli att kontrollen av framför allt rörelseidkares deklarationer och därmed möjligheten att åstadkomma en riktig taxering av dessa skattskyldiga försämrades eller äventyrades.

Enligt min mening bör dessa personer i förevarande fall kunna utföra taxeringsrevision. Detsamma g'äller i fråga om kommunal taxeringsrevisor som handlagt taxering i taxeringsnämnd. Jag förordar därför att en regel av denna innebörd tas in i TF. Regeln bör emellertid endast gälla för det fall att arbetssituationen inom revisionsavdelningen inte lämpligen medger att annan person förordnas att verkställa revisionen. Enligt min uppfattning behöver inga allvarliga betänkligheter hysas mot en regel av denna innebörd. I det helt övervägande antalet fall torde handläggningen i toxeringsnämnden ha varit rutinbetonad eller över huvud taget okontroversiell. Det lorde i en sådan situation inte finnas anledning anta att den som förordnats verkställa revisionen skulle bedriva arbetet på ett för den skattskyldige oförmånligt sätt. Härtill kommer att den som utför taxeringsrevision inte fattar beslut om taxeringen. Frågan huruvida det material, som kommit fram vid taxeringsrevisionen, skall läggas till grund för yrkande angående laxeringen och hur elt sådant yrkande skall avfattas, bestäms av skattechefen eUer den han förordnat därtill.

Prop. 1972:145 29

Även om möjlighet öppnas att i vissa fall göra undantag från reglerna om tvåinstansjäv gäller i princip bestämmelserna om grannlagenhetsjäv. Som JO framhållit och som påpekats i prop. 1971: 60 (s. 80—81) kan emellertid shuationen vara sådan att jäv mte kan anses föreligga t. ex. om flera år förflutit eller om den skattskyldige flyttat till annat laxeringsdislrikl eller om det tidigare ärendet varit helt okontroversiellt.

Mitt förslag i detla hänseende föranleder ändring i 57 § TF.

Förenklat rättelseförfarande

Som ett led i strävandena att förenkla taxeringsförfarandet och göra det snabbare infördes år 1965 möjlighet för den myndighet som för taxeringslängderna att självmant rätta vissa uppenbara felaktigheter i taxeringsnämnds beslul. Det rörde sig här om felräkningar eller felöverföringar i deklaration eller uppenbara felaktigheter i fråga om avdragsbelopp av schablonkaraklär och vidare om uppenbar felaktighet i fråga om oitsavdrag, allt såvitt rättelserna ej medförde höjning av den beskattningsbara inkomsten. Sedermera har rättelsemöjligheten utvidgats till att avse även s. k. extra avdrag för folkpensionärer, vUket även del medges schablonmässigt (prop. 1969: 147, SFS 1969: 709). Utom såvitt avsåg ortsavdrag eller extra avdrag borttogs samtidigt den begränsning som låg i villkoret att rättelse inte fick ske om höjning av taxeringen skulle bli följden. 1 fråga om exlra avdrag innebar ändringen att rättelse fick göras endast om därigenom beskattningsbar inkomst inte uppkom för den skattskyldige eller de samtaxerade skattskyldiga. Bestämmelserna i delta hänseende finns intagna i 72 a § TF.

Som synes avser rältelsemöjligheterna felaktigheter av i huvudsak teknisk karaktär. Med hänsyn till både det allmännas och de skattskyldigas intressen är det i sådana fall angeläget att rättelse sker snabbt och utan omgång och, som fallet ofta är i praktiken, på initiativ av skattemyndighet ulan att den skattskyldige behövt påtala felet. Erfarenheterna av delta syslem är också mycket goda. Det lorde knappast ha förekommit fall där rättelse har föranlett besvär till prövningsnämnd eller numera länsskatterätt. I Stockhohns fögderi har 3 070 taxeringar år 1971 rättats i denna ordning. Fördelen av att länsskatlerätter-na avlastas blir särskilt markant mot bakgmnden av den i övrigt ökade arbetsbelastningen på dessa domstolar.

Vad som i första hand ger mig anledning att föreslå vissa ändringar av de gällande reglerna i förevarande hänseende är det läge som blivit följden av att grundavdrag skall avtrappas på visst sätt med stigande inkomst. Som framgått kan felaktighet i fråga om gmndavdrag f. n. rättas endast om den beskattningsbara inkomsten därigenom sänks. Själva avtrappningen av grundavdraget är emellertid direkt knuten till storleken av den stalligl taxerade inkomsten. Det saknas här anledning all

Prop. 1972:145 30

inle låta längdförande myndighet företa rättelse om grundavdraget blivit felaktigt vid ADB-behandlingen eller om en ändring av gmndavdraget måste vidtas på grund av rättelse som i sig ger höjd taxerad inkomst. Före avtrappningen är grundavdraget lika för alla fysiska personer, som varit bosatta här i landet under slörre delen av beskattningsåret. Vid bosättning under kortare tid medges grundavdrag med Vägre belopp. Jag anser del inle ligga något betänkligt i atl låta rättelse ske även när grundavdraget blivit felaktigt i fall som sist avses, såvitt det rör sig om uppenbara felaktigheter. Grundavdragets belopp framkommer h'är som resultatet av en rent teknisk beräkning. Jag förordar således att rättelse av gmndavdrag skall få ske även om den beskattningsbara inkomsten därigenom höjes. I fråga om extra avdrag för folkpensionärer förordar jag endast den ändringen att rättelsemöjligheten utvidgas lUl att omfatta alla fall som medför sänkning av beskattningsbar inkomst, således även fall där den beskattningsbara inkomsten inte helt undanröjs genom rättelsen. Det rör sig här ofta om en schablonmässig tillämpning av regler enligt riksskatteverkets anvisningar.

Även i elt annat avseende bör 1970 års skatteregler föranleda en utvidgning av rättelsemöjligheterna. Skattereformen upptog bl. a. olika beskattningsregler för inkomst av arbete. A-inkomst, och inkomst av kapital och liknande, B-inkomst. De skattskyldiga markerar i självdeklarationen humvida en inkomst enligt deras uppfattning är A- eller B-inkomst. Beslut om inkomstens karaktär fattas av taxeringsnämnden och är en del av taxeringsbeslutet. Ändring bör i princip kunna ske endast genom beslut av länsskattefålt eller högre instans. Emellertid har del visal sig att vissa skattskyldiga av misstag markerat inkomst av jordbmksfastighet eUer rörelse som B-inkomst i deklarationen, trots att del uppenbarligen varit fråga om en inkomst som grundat sig på den skaltskyldiges eget arbete i mer än ringa omfattning, dvs. en A-inkomst. I en del fall har taxeringsnämnderna inte observerat detta. Följden har blivit att dessa inkomster även vid taxeringen rubricerats som B-inkomst. I vissa fall kan detla leda till högre skatt än om inkomsten bedömls som A-inkomst. Enligt min mening bör det förenklade rättelseförfarandet omfatta även en omrubricering från B-inkomst till A-inkomst där taxeringsnämndens beslut om inkomstens karakfär är uppenbart felaktigt.

Av vad jag uttolat har framgått att rättelse i ett avseende, t. ex. av en felräkning beträffande ett inkomstbelopp, kan ha som följd att ändring bör vidtas i den skaltskyldiges eller makens taxering även i något annat avseende. Som exempel kan jag nämna det fall alt en ändring av ett uikomstbelopp föranleder ändrat belopp för den skattskyldiges eget förvärvsavdrag eller att sådant avdrag — som numera tUlkommer den make som har den lägsta inkomsten — övergår till den andre maken. En ändring av anteckning om antal dagar för sjöinkomst kan påverka

Prop. 1972:145 31

rätten till grundavdrag för landinkomst. Sådana följdändringar bör få göras av myndigheten endast om ändringen är sådan som skulle kunna företas självständigt som rättelse av uppenbar felaktighet, vilket ju är fallet i de av mig anförda exemplen. Blir det nödvändigt med en följdändring av annat slag, bör däremoi gälla, att frågan om rättelse skall överiämnas till skalter'åtten för bedömning. Jag föreslår att en bestämmelse införs i TF enligt de riktlinjer jag nu angett.

Rättelsemöjligheten bör också avse uppenbar felaktighet i fråga om uppgift i inkomstlängden till ledning för påförande av skogsvårdsavgift. De värden som här avses framgår av fastighetslängden och rättelsen kan alltså endasl avse en klar felöverföring.

Jag vill slutligen la upp en fråga om handläggningen av rättelseärenden. I 72 a § femte stycket TF föreskrivs alt yttrande skall, om detla ej är överflödigt, inhämtas från taxeringsnämndsordföranden innan rättelse beslutas. Det torde vara sällsynt att ett sådant yttrande kan vara till någon egentlig ledning när det gäller att rätta fel av den art som avses i 72 a §. Ett iakttagande av kommuniceringsföreskriften är därför i de flesta fall bara ägnat att medföra extraarbete och förlängd handläggningslid. I praktiken torde också yttrande begäras relativt sällan. Jag förordar därför alt bestämmelsen ändras så alt yllrande skall inhämtas bara i det fall det behövs för ulredningen.

Kommuns besvärsrätt

Enligt 74 § TF har kommun besvärsrätt över taxeringsnämnds beslut i fråga om kommunal inkomstskatt. Den kommunala besvärsrätten motiveras bl. a. av att kommunema har elt självständigt intresse att bevaka vissa frågor, t. ex. fördelningen av inkomst mellan olika kommuner, vilken fördelning saknar betydelse för den stolliga beskattningen.

Kommun kan f. n. anföra besvär till länsskatterätten intill utgången av september månad under taxeringsåret och har således en och en halv månad längre besvärstid än skattskyldig, som skall ha inlämnat sådana besvär senast den 15 augusli. Den längre besvärstiden för kommunen motiveras givetvis av att kommunen har särskUda intressen att bevaka i fråga om taxeringen lill kommunal inkomstskatt, vilket kräver att tUlräcklig tid står till förfogande för granskning av taxeringen (jfr prop. 1969: 96 s. 28).

Det har emellertid i praktiken visat sig alt många kommuner skulle behöva avsevärt längre besvärslid för att kunna tillvarata sin rätt. Detla gäller särskilt för de kommuner, där kommunalt anställd taxeringsrevisor har att bevaka kommunens skatteintressen och det således kan utföras en mer ingående granskning av laxeringarna från kommunens sida under en längre lidrymd. De önskemål om förlängning av besvärs-tiden som framförts från kommunalt håll anser jag därför böra beaklas.

Prop. 1972:145 32

Lämpligen bör förlängningen dock bestämmas så, all vederbörande taxeringsintendent har tidsutrymme atl efter utgången av besvärstiden även för kronans räkning framställa det yrkande om ändring i taxeringarna, som kan anses påkallat. Taxeringsintendentens besvärstid går ut den 30 aprU.

Jag föreslår att besvärstiden för kommun förlängs till utgången av mars månad året efler taxeringsåret. Förslaget föranleder ändring i 76 § TF.

Skattetillägg och förseningsavgift

Bestämmelser om förseningsavgift och skattetillägg vid underlåtenhet att i rätt tid lämna självdeklaration resp. vid felaktig uppgift i deklaration m. m. infördes år 1971 och tillämpas försia gången vid årets taxering.

Förseningsavgiften utgår, lika för alla skattskyldiga, med en procent av den högsta beskattningsbara inkomsten och med tre tiondels procent av den del av den skattepliktiga förmögenheten som överstiger skattefritt belopp. Avgiften är maximerad lill 300 kr. Lämnas inte deklaration efter anmaning, fördubblas avgiften och ulgår då med minst 100 kr.

I stort sett synes avgiften ha fyllt sin funktion att förmå de skattskyldiga att lämna deklarationer i rätt eller i varje fall rimlig lid. Beträffande en bestämd grapp skattskyldiga kan emellertid avgiften sägas ha fungerat otillfredsställande. Det rör sig om den stora mängd aktiebolag, som kommit tUl under de senaste åren, och som ägs av bara en eller ett fåtal personer. Dessa bolag driver i en del fall inte någon verksamhet men de är likväl utan undantag deklarationsskyldiga. Bolagen underlåter i ökande antal konsekvent att avlämna någon självdeklaration eller på annat sätt ta kontakt med taxeringsmyndigheterna. Eftersom dessa bolag ofta inte åsälls taxering kan enkel förseningsavgift inte påföras med nuvarande bestämmelser. Bolagen anmanas givetvis att deklarera men mycket ofta utlöses inle den försändelse som innehåller sådan anmaning. 1 sådant fall kan inte heller dubbel förseningsavgift påföras. Om taxering inte kan ske i brist på underlag, vilket är normalfallet, kan således förseningsavgift inle påföras bolaget.

Det är angeläget att denna grupp av skattskyldiga kommer in med material till grund för taxering. Förseningsavgiftens funktion är särskilt väsentiig gentemot dessa. För att den påtryckning som avgiften utgör verkligen skall fungera föreslår jag att ett belopp om 500 kr. skall utgå i förseningsavgift för aktiebolag. Direkt tredska från elt bolags sida kommer då inte att utesluta påföring av avgift. Vid ursäktiig försening kan här liksom eljest medges befrielse från eller neds'ättaing av avgiften.

Prop. 1972:145 33

Jag vill också ta upp en fråga som rör reglerna om befrielse från skattetillägg eller förseningsavgift. Sådana avgifter påförs debetsedel och kan därför få formen av kvarstående skatt eller tillkommande skatt. I fråga om befrielse från sådan skatt finns s'ärskilda regler i 75 § 1 mom. KL, 15 § 1 mom. förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt och 15 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt. Befrielse kan medges från skyldigheten att erlägga kommunal inkomstskatt samt statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt, som ingår i kvarstående eller tillkommande skatt, i fall den skaltskyldige avlidit och efterlämnat bo-delägare som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning och ömmande omständigheter föreUgger. Beslut i fråga om befrielse meddelas av skatterätt efter ansökan, som skall lämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

Enligt min mening bör i situationer av berörda slag samma möjlighet föreligga till befrielse i fråga om skattetillägg och förseningsavgift som i fråga om skatt. Jag föreslår därför att 116 d § TF ändras i enlighet därmed.

Övriga frågor

Jag vill slutiigen anmäla några författningsändringar av mer redaktionell natur.

Genom 1970 års skallereform slopades vissa skUlnader i bestämmelserna beroende på om den skattskyldige är man eller kvinna. I konsekvens härmed bör ordet hustru utbytas mot make i vissa lagmm. Det gäller 22 § 1 mom. TF, 69 § och 70 § 1 mom. KL, 17 § och 18 § 1 mom. förordningen (1947: 576) om slallig mkomstskatt, 17 och 18 §§ förordningen (1947: 577) om slallig förmögenhetsskatt och 4 § 3 mom. förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt. Vidare bör ordet lapp i 22 § 3 mom. och 32 § TF bytas ut mot det numera bmkliga ordet same. I 25 § TF hänvisas till 9 § 2 mom. förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt. Hänvisningen skall rätteligen vara till 9 § 3 mom. Slutligen bör föreskrifterna om särskild bokföringsplikt för vissa skattskyldiga ändras redaktionellt i överensstämmelse med vad som i prop. 1972: 120 föreslagits i fråga om 1 § tredje stycket förordningen (1951: 793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

Vid omtryckning av TF (SFS 1971: 399) fick 33 § 2) en felaktig lydelse till följd av etl skrivfel. Ordet pensionsstiftelse kom sålunda att ersätla ordet personalstiftelse. Vid promulgationen av de 'ändringar i TF som jag h'är har förordat avser jag att — med analog tillämpning av förvaltningslagen (1971: 290) — byta ut ordet pensionsstiftelse mot ordet personalstiftelse.

Prop. 1972:145 34

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemstäUer jag att Kungl. Maj;l föreslår riksdagen

atl antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1. lag om 'ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

4. förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

5. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

6. lag om ändring i förordningen (1966: 138) om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering,

7. lag om 'ändring i förordningen (1966:139) om skyldighet för p'dls-djursuppfödare, kreaturshandlare m. fl. att föra vissa räkenskaper som underlag för toxering,

8. lag om ändring i förordningen (1966: 140) om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen atl tih riksdagen skall avlålas proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1 971 720S69