Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 119 år 1972  Prop. 1972:119

Nr 119

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i för­ordningen (1968: 430) om mervärdeskatt; given Stockholms slott den 6 oktober 1972.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen atl bifalla det förslag om vars avlålande till riksdagen föredragande departements­chefen hemställt.

Under Hans Maj:ls Min aUernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett förtydligande av Kungl. Maj:ts bemyn­digande alt på ansökan förordna om skattskyldighet lill mervärdeskatt för omsättning av vissa tjänster så att därav klart framgår, att förord­nandet också kan innebära att tjänster som omfattas av förordnandet blir skattepUktiga. Vidare föreslås, att Kungl. Maj:t bemyndigas all medge återbetalning i viss omfattning av mervärdeskatt som utgått på vissa varor och tjänster till utländsk beskickning, diplomatisk personal vid sådan beskickning, lönat konsulat eller lönad konsul eller till vissa internationella organisationer och personer knutna därtill.

1   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 119

 

Prop. 1972:119

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 430) om mer-värdeskatti,

dels alt 2 och 10 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels atl i förordningen skall införas en ny paragraf, 76 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2 §2

Skallskyldig är den som inom landel i yrkesmässig verksamhet om­sätter

1) skattepliktig vara, byggnad eller tjänsi,

2)     vara som anges i 8 § 1—5,   2) vara som anges i 8 § 1—5,
tjänsi som anges i 10 § och avser tjänst som anges i 10 § första
vara som nu nämnts eller tjänst stycket och avser vara som nu
som anges i 11 § 1, 3, 4 eller 5 i nämnts eller tjänst som anges i
vad sislnämnda punkl avser an- 11 § 1, 3, 4 eUer 5 i vad sislnämn-
nonsering eller annan reklam för da punkl avser annonsering eller
utländsk uppdragsgivares räkning, annan reklam för utländsk upp­
dragsgivares räkning.

Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter sådan vara eller tjänst som anges i försia stycket genom utförsel (ex­port).

Konungen   kan   efter   ansökan Konungen   kan   efter   ansökan

förordna  om  skattskyldighet  tills förordna  om  skattskyldighet tills

vidare  för  omsättning   av   annan vidare  för  omsättning  av  annan

tjänst än sådan  som  anges  i  10 tjänsi än sådan som anges i 10 J

och 11 JJ.                                              första stycket eller 11 J.

När särskUda skäl föreligger, kan länsstyrelsen besluta alt den som påbörjat verksamhet tUls vidare skall vara skallskyldig redan innan skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger.

Om skall vid införsel föreskrives i 58—60 §§.

(Se vidare anvisningarna.)

10 § Tjänst är skattepliktig, om ej annat följer av 11 §, när tjänsten avser

1)    skattepliktig vara och innefattar lUIverkning på bestäUning, uthyr­ning, servering, formgivning, montering, reparation, kontroll, analys, underhåll, ändring eller rengöring,

2)    mark och innefattar undersökning, planering, jordbearbetning, jordförbättring, schaktning, sprängning, borrning, dränering, ulfyllning eller ytbeläggning,

1 Förordningen omtryckt 1969: 237. ' Senaste lydelse 1970: 183.

 

Prop. 1972: 119                                                                        3

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3)    växande skog, odling eUer annan växtlighet och innefattar röjning, sådd, plantermg, uppskattnmg, märkning, gödsling, beskärning, gallring, skörd, avverkning eller växlskydd,

4)    byggnad, annan anläggning som ulgör fastighet enligt denna för­ordning, stängsel eller dylikt och innefattar uppförande, anläggande, rivning, reparation, ändring eller underhåll,

5)    projektering, ritning, konstmktion eller därmed jämförlig tjänsi beträffande mark, byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt denna förordning,

6)    transport av vara eller förmedling av sådan tjänsi,

7)    mmsuthyrning i hoteUrörelse eller liknande verksamhel,

8)    automatisk databehandling eller skrivbyråverksamhet,

9)    reklam eUer annonsering.

Skatteplikt föreligger också, i den mån Konungen förordnar där­om, för tjänst som omfattas av förordnande enligt 2 § tredje stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

76 a §

Konungen kan medge återbetal­ning av mervärdeskatt som hän­för sig till vara som förvärvas av utländsk beskickning eller diplo­matisk personal vid sådan beskick­ning eller av lönat konsulat eller lönad konsul eller av internatio­nell organisation eller personer knutna därtill. Detsamma gäller mervärdeskatt som hänför sig till tjänst på sådan vara.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författ­ningssamling. I fråga om förordnande som Konungen redan meddelat med stöd av 2 § tredje stycket äger dock 2 och 10 §§ i den nya lydelsen tillämpnmg från början av den tid för vilken förordnandet gäller, i den mån detla avser tUlhandahållande av tjänst åt skattskyldig som ägt rätt all göra avdrag för skall som debiterats för tjänsten.

It    Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 119

 

Prop. 1972:119

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten på Stockholms slott den 6 oktober 1972.

Närvarande: statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYR­DAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt och anför.

Inledning

Förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt (MF) har nu gäUt i närmare fyra år. Den har ändrats vid flera tUlfällen och är f. n. före­mål för teknisk översyn i mervärdeskatteulredningen. Även om utred­ningens arbeie beräknas vara avslutat inom en ganska snar framlid, har jag funnit alt två frågor som rör mervärdeskatten bör behandlas redan nu. Den ena frågan avser omfatlningen av Kungl. Maj:ts fullmakt alt förordna om skattskyldighet för omsättning av annan tjänst än sådan som anges i MF såsom skattepliktig eller uttryckligen undantagen från skatteplikt. Den andra frågan avser möjlighet för främmande beskick­ningar, lönade konsulat och vissa internationella organisationer samt viss personal med diplomatisk immunitet att förvärva varor och tjänster utan mervärdeskattebelastning.

Gällande bestämmelser m. m.

Mervärdeskatt ulgår på varor, vissa byggnader och tjänster. Skatten tas ut i samtliga led i tillverknings- och försäljningskedjan. Vid skatte-redovisningeu lill staten får den skaltskyldige från skatten på egen om­sättning (utgående skatt) dra skatt som hänför sig lill förvärv för verk­samheten (ingående skall). Genom denna avdragsrätt elimineras kumu-laliva skatteeffekter och skattebelastning på exporten.

Mervärdeskatten omfattar i prmcip alla varor. Vissa varor är dock uttryckligen undantagna från skalleplikt. För somliga av dem uppkom­mer fullständig skattefrihet genom att rätt föreligger till avdrag för in­gående skatt (s.k. kvalificerade undantag). Tjänstebeskaltningen om­fattar i MF särskilt uppräknade prestationer.

 

Prop. 1972:119                                                         5

Enligt MF är den skattskyldig som inom landel i yrkesmässig verk­samhel omsätter skattepliktig vara, byggnad eller tjänst samt vidare den som i sådan verksamhet omsätter vara eller tjänsi som omfattas av de kvalificerade undantagen eller exporterar vara eller tjänsi, som vid yr­kesmässig omsättning inom landel medför skallskyldighet.

Som ell komplement lill nu nämnda regler gäller (MF 2 § tredje stycket) alt Kungl. Maj:l på ansökan kan förordna om skattskyldighet t. v. för omsättning av annan tjänst än sådan, vars omsättning medför skattskyldighet. Della bemyndigande för Kungl. Maj:t tillkom på bc-vUlningsutskottets initiativ (prop. 1968: 100, BeU 45, rskr 294). I mo­tioner i anledning av propositionen hade yrkats, alt hamnverksamhet skuUe anses medföra skallskyldighet dock ulan skatteplikt för hamn-tjänster. Utskottet fann att syftet med motionerna borde tUlgodoses men föreslog all detla skulle ske på det sättet all bestämmelser infördes i IvIF som öppnade möjlighet liU frivUligt inträde i mervärdeskattesystemet. Härom anförde utskottet bl. a. följande:

Det bör enligt utskottets mening inle vara uteslutet all möjliggöra inträde i skattesystemet för sådana verksamheter som bedöms vara av särskild ekonomisk betydelse och som får en hög ingående skattebe­lastning utan avdragsmöjlighet. Möjligheten lill sådant inträde bör självfallet inte kunna utnyttjas temporärt och inte heller av enstaka företag. En förutsättning bör vara att det föreligger allmän enighet om fördelarna av ett sådant inträde inom hela det verksamhetsområde det gäller och att inträdet inte leder till snedvridning av konkurrensförhål­landena för visst eller vissa förelag eller liU en väsentiigt ökad beskatt­ning av konsumtionen.

Bevillningsutskottet utvecklade ytterligare förutsättningarna för fri­villigt inträde i etl senare av riksdagen godkänt betänkande (BeU 1968: 62 s. 30 f). Utskottet återkom än en gång till frågan i sitt betänkande BeU 1969: 25, närmast i anledning av en skrivelse till utskottet, vari ifrågasattes om Kungl. Maj:t hade befogenhet all enligt bestämmelserna om friviUigt inträde förordna alt tjänst som omfattades av inträdet skulle vara skattepliktig. Utskottet uttalade i denna fråga bl. a. följande:

Utskottet vill med anledning härav framhålla att avsiklen med be­stämmelsen var att möjliggöra inträde i mervärdeskaltesystemet under de förutsättningar som utskottet redovisade. Sådant inträde måste rim­ligen också kunna inbegripa skatteplikt för tjänster. Om man exempelvis — som skett i Danmark — skulle medge revisorer frivUligt inträde, bör detla endasl ske under förutsättning att tjänsterna förklaras vara skatte­pliktiga.

Kungl. Maj;t har i ett flertal faU utnyttjat sin befogenhet att för­ordna om skattskyldighet för omsättning av tjänster som inte anges i MF. Så har skett i fråga om hamnrörelse genom kungörelsen (1968: 616) om skattskyldighet till mervärdeskatt för viss hamnverksamhel. I kungörelsen har särskilt angivils, att hamnljänster åt fartyg i utrikes

 

Prop. 1972: 119                                                         6

Irafik ej skall beskattas. Omsättning av tjänster som avser kyl- och fryshusförvaring av livsmedel och därtill knutna Ijänster samt vissa slaklhusljänster och stuveritjänster har också förklarats medföra skatt­skyldighet. Dessulom har i speciella fall enstaka förelag samt luftfarts­verket och sjöfartsverkel medgivUs frivilligt inträde. I inte någol av dessa fall har uttryckligen angivils att skatteplikt skall föreligga för de tjänster som omfattas av förordnandet. Avsikten har dock varU alt så skulle vara fallet. Riksskatteverket (RSV) och länsstyrelserna har också tolkat förordnandena på delta sätt.

Kungl. Maj:t har vidare genom olika beslut förordnat om skatt­skyldighet för spedilörer för vissa tjänster och för enskilt förelag för vissa utbildningstjänster. I dessa fall har uttryckligen angivits att tjäns­ter som omfattas av förordnandet skall anses som skattepliktiga.

Frivilligt inträde har också medgivits företag som yrkesmässigt ut­för intemationell passagerarbefordran med flyg eller fartyg. I dessa fall har tjänsterna ansetts lillhandahåUna genom export, varför skatt ej utgått.

Regeringsrätten har i dom som meddelats den 21 september 1972 i anledning av besvär av innehavare av hamn över förhandsbesked av riksskatteverket i fråga om skyldighet alt erlägga mervärdeskatt för hamnavgifter konstaterat, att hamninnehavaren till följd av föreskrif­terna i kungörelsen (1968: 616) är skattskyldig till mervärdeskatt för den omsättning av tjänster, för vilka i målet ifrågavarande hamnav-gifler utgör ersällning. Av nämnda förhållande följer emellertid, en­ligt regeringsrätten, icke all dessa tjänster blir skattepliktiga. Något beslut av riksdagen förefinnes ej, varigenom eller med stöd varav ifrågavarande Ijänster ålagts skatteplikt till mervärdeskatt. Mervärde­skatt skulle därför icke utgå på de i ansökningen angivna hamnavgifter­na.

I MF finns inga särskilda bestämmelser om tillhandahållande av varor eller tjänster åt utländsk beskickning eller utländsk diplomatisk personal. Detta innebär, alt de beskallas på samma säll som andra varor och tjänster som tillhandahålls inom landet.

I Wienkonventionen den 18 april 1961 (SÖ 1967: 1) om diploma­tiska förbindelser anges atl diplomatisk företrädare skaU vara befriad från alla statiiga, regionala eller kommunala skatter och pålagor. Denna befrielse skall dock inte gälla t. ex. sådana mdirekla skatter, som van­ligen är inräknade i varornas eller tjänsternas pris.

Enligt 8 § punkten 2 tuUtaxermgsförordningen (1960: 391) och 26 § 1 mom. tulltaxeringskungörelsen (1960: 392) samt kungörelsen (1970; 234) om frihet från införselavgift i vissa fall äger främm.ande stats be­skickning och den som tiUhör dess diplomatiska, administrativa eller tekniska personal, jämte familjemedlem som ingår i hans hushåll, tull-

 

Prop. 1972:119                                                         7

och avgiftsfritt införa varor avsedda för beskickningens officiella bmk eller personalens och dess familjemedlemmars personliga bruk. Molsva­rande rätt lillkommer främmande stats lönade konsulat saml den som är främmande stats lönade konsul, tillhör konsulatets administrativa el­ler tekniska personal eller är familjemedlem, som ingår i nämnda per­soners hushåll, allt under fömtsättning bl. a. att vederbörande ej är svensk medborgare.

I fråga om den administrativa och tekniska personalen gäller nu nämnda förmåner endast vid inflyttning till landel och viss kortare tid därefter.

Tull- och avgiflsfrihel lillkommer också vissa internationella organisa­tioner och personer knutna till dessa.

Enligt nu gällande regler för indirekt beskattning i allmänhel, gäller alt skattefri leverans av varor kan ske för mottagande utomlands eller i svensk frihamn. Efterföljande införsel kan sedan ske tull- och avgifts­fritt under de förutsättningar som nämnts nyss.

I ärenden av nu nämnt slag lämnar utrikesdepartementet viss med­verkan.

Kungl. Maj:l har genom särskilda beslut medgivit befrielse från eller nedsättning av mervärdeskatt som hänför sig tUl uppförande, ombygg­nad eller reparation av ambassadbyggnad eller ambassadörsbostad lik­som för inredning av och utrustning till nyuppförd ambassadbyggnad. Besluten härom har fallats med slöd av 76 § MF, som ger Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer rätt atl medge befrielse från eller nedsättning av mervärdeskall när synnerliga skäl föreligger. Befrielse från eller nedsättning av skatt har medgivits skattskyldig leve­rantör på ansökan av denne. Rätten att medge befrielse från eller ned­sättning av mervärdeskatt enligt 76 § MF är numera delegerad lill riksskatteverket.

Åtskilliga länder som tillämpar omsättningsskatt av något slag medger skattefrihet för diplomaters inköp av vissa varor eller tjänster. Friheten åstadkommes antingen direkl vid inköpet eller genom efterföljande åter­betalning av skatt. Det sislnämnda gäller i princip t. ex. i Danmark och Norge.

I Danmark kan återbetalning ske av mervärdeskatt som avser bilar, radioapparater, TV-apparater, bandspelare, tvättmaskiner, kylskåp, möbler, armatur, inredningstextUier, glas och porslin, guld- och silver­varor, pälsar, vissa herr- och damkläder, öl som köps direkt från bryg­geri, kontorsartiklar, visst tryckeriarbete, annonser för beskickningen, bränslen och elektricitet, telefon, telegram, telex, tjänster på fast egen­dom saml hotellrum i vissa fall. Som förutsättning för återbetalningen gäller att summan på varje faktura uppgår till minst 500 kr. inkl. mer­värdeskall.

I Norge kan återbetalning ske av mervärdeskatt som belöper dels

 

Prop. 1972:119                                                          8

på elektrisk kraft, kontorsmöbler, kontorsmaskiner, telefon, telegram eller telex som avser beskickningens kansli, dels på radioapparater, band­spelare, skivspelare, TV-apparater, möbler i vissa fall, kylskåp, frysbox, tvättmaskiner, elektrisk slrykmaskin, mangel och dammsugare till be­skickning eller diplomatisk personal. Dessulom skapas skaltefrihet för bränslen, sprit, vin, öl, mineralvatten, tobaksvaror, motorfordon och arbeten på ambassadbyggnad. Som förutsättning för återbetalning gäl­ler all värdet av varje enskilt köp måsle uppgå tiU minst 1 000 kr. exkl. mervärdeskatt. Dessulom gäUer vissa inskränkningar i fråga om den per­sonal som är berättigad till återbetalning.

I Finland gäller alt införsel och inköp av varor kan ske skatte­fritt i vissa fall med stöd av en av utrikesministeriet styrkt ansökan. Inom landet kan bl. a. proviant, bränsle, smörjmedel, tvätt- och rengö­ringsmedel samt toaletlartiklar inköpas tull- och skattefritt från pro-vianteringsfrilager. Vidare kan i viss utsträckning bränsle, alkoholhaltiga drycker, personbilar, kontorsmaskiner, hushållsmaskiner, radio- och TV-apparater, möbler, armatur, mattor, glas och porslin inköpas skattefritt i butik.

Även i länder utanför Norden gäller liknande bestämmelser, i många fal! dock av mer begränsad omfatlning.

Departementschefen

Mervärdeskatten är en i princip generellt verkande omsättningsskall på varor, vissa byggnader och tjänster. Den tas ul i alla led i tillverk­nings- och försäljningskedjan och skall erläggas till staten av den som yrkesmässigt omsätter de objekt som beskattas enligt ett avräkningsför­farande mellan utgående och ingående mervärdeskatt. Vambegreppet har definierats i MF och samtiiga varor har förklarats vara skattepliktiga i den mån inle särskilt undantag härifrån gjorts. Tjänster är skatteplik­tiga endast i den mån de särskilt anges i MF och inte undantas från be­skattning.

I och med att inle alla varor eller tjänster beskallas kan vissa presta­tioner som ingår i en tillverknings- eller försäljningsprocess vara obeskat­tade. Delta innebär att den som tillhandahåller sådana prestationer sak­nar rätt all göra avdrag för den ingående mervärdeskatt han själv får be­tala lill sina leverantörer. Detta ger en kumulativ skatteeffekt.

Mot denna bakgrund får man se bestämmelsen i 2 § tredje stycket MF om s. k. frivilligt inträde. Därigenom har öppnats en möjlighet alt undan­röja kumulativa skatteeffekter och alt elimmera av skattefriheten be­tingad konkurrenssnedvridning företag emellan, t. ex. beroende på orga­nisationsform.

Kungl. Maj:t har medgivit flera s.k. frivilliga inträden i mervärde­skattesystemet helt i överensstämmelse med de uttalanden som gjorts

 

Prop. 1972:119                                                         9

av bevillningsutskottet i de tidigare omnämnda och av riksdagen god­kända betänkandena. Därvid har skattskyldigheten ibland kombinerats med förordnande om skatteplikt för de tjänster som omfattas av förord­nandet. I andra faU har inle klart ullalats alt skatteplikt skall föreligga trots alt avsikten med förordnandet varil alt skatteplikt skulle föreligga. I dessa fall har också de tiUämpande myndigheterna regelmässigt tolkat förordnandena så atl skatteplikt skulle föreligga. I ytterligare andra fall har klart uttalats alt skall inte skall utgå därför all verksamheten när­mast varil att jämställa med export.

Regeringsrätten har numera i dom den 21 september 1972 förklarat bl. a., att den som på gmnd av Kungl. Maj:ts förordnande i kungörelsen (1968: 616) om skattskyldighet till mervärdeskatt för viss hamnverksam­het är atl anse som skattskyldig, därmed inte skall vara skyldig atl er­lägga skatt lill staten för de tjänster som omfattas av kungörelsen. Skatte­plikt har alltså inle ansetts föreligga för dessa Ijänster.

Det anförda ger vid handen alt del finns ett behov av ell förtydligan­de av det bemyndigande som getts Kungl. Maj:l att förordna om skatt­skyldighet för omsättning av vissa tjänster. Därvid bör klart sägas ut att förordnande om skattskyldighet kan kombineras med skatteplikt. Om så ej sker kan det uppkomma svårigheter för företagen alt särskilja Ijänster som är skattepliktiga från sådana som enligt förordnandet skulle vara skattefria. Man undviker dessulom i alll väsentligt de problem som är förknippade med återbetalning av skatt, när den ingående skatten överstiger den utgående. Vidare får man även belräffande frivUligt skatt­skyldiga samma administrativa och ränlemässiga effekt som belräffande förelag som är skattskyldiga enligt eljest gällande regler i MF.

Under hänvisning till det anförda förordar jag, att MF kompletteras med bestämmelser som uttryckligen anger rätt för Kungl. Maj:t att i samband med förordnande om skattskyldighet enligt 2 § tredje stycket MF också förklara atl de ijänster som omfattas av förordnandet skall anses som skattepliktiga. Bestämmelser av denna innebörd bör tas in i 10 §. BeviUningsulskottet har i sina av riksdagen godkända betänkan­den tydligt angivit de fömtsättningar som skall föreligga för att frivilligt inträde skall komma i fråga. Någon ändring härav erfordras inte.

En särskild fråga som måste uppmärksammas i della sammanhang gäller tillämpningen av de förordnanden som redan meddelats. I allt väsentiigt har de tjänster som genom förordnandena ansetts skatteplik­tiga tillhandahållits åt andra skattskyldiga som haft möjlighet att göra avdrag i sin egen skatleredovisning för den mervärdeskatt som utlagits för tjänsterna i fråga. Endasl i mycket begränsad omfaitning kan skatt ha utgått för tjänster tUl någon som saknat möjlighet att lyfta av skat­ten. Om friviUigt skallskyldig krediterar den skatt som lidigare debite­rats på tjänster av detta slag skulle han kunna åberopa rätt att av läns­styrelsen återfå den på tjänsterna belöpande, till staten inbetalade skat-

 

Prop. 1972:119                                                         10

ten. Samiidigt skuUe den skallskyldiges kunder få rätta till redan gjorda avdrag för ingående mervärdeskall. Dessa avdrag skulle få minskas med de krediterade skattebeloppen och på så säll skulle återbetalning ske till staten av den avdragna skatten. Detta framstår som en fuUständigt onödig omgång. För all undvika dessa effekter bör den författnings­ändring som nu förordas äga tillämpning även på de förordnanden som Kungl. Maj:t tidigare meddelat i vad avser skatt på tjänster åt annan skattskyldig som har full avdragsrätl.

När det gäller sådana tjänster som ansetts skattepliktiga och som till­handahållits ål någon som inle alls eller endasl delvis har avdragsrätt bör hinder inle föreligga för de skattskyldiga atl genom kredileringar eliminera skatteuttaget.

Regeringsrättens dom kan ha föranlett frivUligt skattskyldig all ej debilera skatt på tjänster som omfattas av förordnandet, trots alt tjäns­terna avselts vara skattepliktiga. Har skattedebilering underlåtits av detla skäl bör förfarandet kunna accepteras till dess den nu förordade författningsändringen trätt i kraft och därför inte föranleda någol skat­teuttag i efterhand. I fråga om tjänster till den som inle alls eller endasl delvis har avdragsrätt följer detta redan av vad jag lidigare förordat. Detsamma bör dock kunna gäUa den som har full avdragsrätt eftersom man därigenom vinner praktiska fördelar.

Som jag nämnde tidigare är mervärdeskatten en generell omsättnings­skatt på varor, vissa byggnader och tjänster. I princip saknar konsu­mentens status betydelse för skatten. Således tas mervärdeskatt ut även vid försäljning av varor eller tillhandahällande av tjänster tUl främman­de staters beskickningar eller konsulat och deras personal.

På grundval av Wienkonvenlionens bestämmelser om diplomatiska förbindelser har i Sverige medgivits, att diplomatisk, teknisk och admi­nistrativ personal vid utländska beskickningar och konsulat får tull- och skattefritt införa personhga tillhörigheter lill landel. Detla gäller även varor som kan köpas i Sverige men levereras i t. ex. frihamn för efter­följande införsel utan tull- och avgiftsbeläggning. Härigenom har upp­nåtts att väsentliga delar av de inköp som görs i Sverige ej beskallas. En begränsning ligger dock däri alt den som hör till den tekniska eller administrativa personalen äger nu nämnd rätt endast i samband med att han inslaUerar sig i Sverige.

Från den diplomatiska kåren i Sverige har vid flera tilUällen gjorts gällande all de nuvarande möjlighelerna till skattebefrielse borde ut­vidgas. Därvid har åberopats de ålgärder i denna riktning som vidtagits i bl. a. Norge, Danmark och Finland. I Norge och Danmark medges f. n. under vissa förutsättningar återbetalning av mervärdeskatt som belöper på inköp som görs inom landet för ambassaders eller diploma­tisk personals räkning.

 

Prop. 1972:119                                                         11

Jag har förståelse för de synpunkter som framförts från den diplo­matiska kåren. Detta har redan kommit tUl uttryck i beslut om skatte­befrielse som i enskilda fall medgivits i fråga om tjänster som avser am­bassadbyggnader och varor för inredning och utrustning av sådana byggnader. Härutöver bör i viss utsträckning skattefrihet kunna åstad­kommas vid inköp inom landet av sådana varor som redan nu kan in­föras tUl landel ulan tull- eller avgiftsbeläggning och dessutom för vissa tjänster.

Bestämmelser i detta avseende är av sådan nalur att de lämpligen bör kunna meddelas av Kungl. Maj:t enligt bemyndigande i MF. En kungö­relse i ämnet lorde därvid behöva innehålla en bestämning av den krets personer som är berättigade all åtnjuta skattefrihet. I likhel med vad som gäller i Danmark och Norge bör skattefriheten gälla endast den diplomatiska personalen. Vidare bör medlemmars representanter i och personal hos de intemationella organisationer som anges i 2 eller 3 § lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privi­legier kunna få åtnjuta skattefriheten i fråga. Delsamma bör gälla lönade konsuler. Konsul eller person som tillhör organisation som nämnts nyss men som är svensk medborgare eUer som är sladigvarande bosalt här i landet bör inle få del av skattefriheten.

Vidare bör i kungörelsen anges vilka varor eller tjänster som kan be­rättiga lill skaltefrihet. I princip bör endast kapitalvaror och tjänster med avseende på sådana varor komma i fråga. Varuområdet bör om­fatta radio- och lelevisionsapparater, bandspelare, tvättmaskiner och andra kapitalvaror för hushåUel, möbler och liknande varor. Dessutom bör, för atl undvika elt tyngande administrativt merarbete, endasl inköp av varor eller Ijänster för minst 500 kr. inkl. mervärdeskatt berättiga till återbetalning.

Praktiskt torde förfarandet böra utformas så att alla inköp får göras med mervärdeskatt. I sådant fall behöver säljarna inte överväga om för­säljningen är skattefri eller ej och inte heller hålla den skattefria försälj­ningen skild från den skattepliktiga. Den som önskar komma i åtnju­tande av skattefrihet bör i stället med slöd av faktura eller motsvarande handling, varav skattens belopp framgår, vända sig till utrikesdeparte­mentet som efter granskning översänder handlingarna till RSV. Verket bör därefter stå för den återbetalning av skatt som kan komma i fråga. Det nu skisserade förfaringssättet bör kunna tillämpas också i fall då fråga är om tjänster på ambassads, konsulats eller internationell or­ganisations byggnad eller liknande eller om varor som är avsedda för inredning av eller utrustning till sådana lokaler. Härigenom får man enhetliga bestämmelser och undviker atl entreprenören eller leveran­tören måste vända sig till RSV med en ansökan om befrielse. Även i detla fall bör alltså mervärdeskatt tas ul enligt vanliga regler och åter­betalning ske i efterhand. Det bör betonas att sådan återbetalning nor­malt torde komma att ske utan nämnvärd tidsmässig fördröjning.

 

Prop. 1972:119                                                         12

Mol bakgmnd av det anförda förordar jag att bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om återbetalning av mervärdeskatt i antydd omfatlning tas in i en ny paragraf, 76 a §, i MF.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, all Kungl. Maj:l föreslår riksdagen

alt antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till för­ordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärde­skatt.

Med bifall tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten alt tUl riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS 60KTR. STHLM 13 72   72047J