Kungl. Majrts proposition nr 118 år 1972 Prop. 1972:118

Nr 118

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse, m. m.; given Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen alt bifalla de förslag om vars avlåtande tUl riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts Min aUernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändring av bestämmelserna om krav på täckning med eget kapital för bankinstiluls engagemang i bostadsfinansie-rande kredUaktiebolag. Förslaget innebär att täckningskravet sänks från 100 tiU 8 %. Den föreslagna ändringen har samband med en mellan postbanken och Sveriges Kredilbank samt etl antal affärsbanker träffad överenskommelse om samgående i etl gemensaml ägt bosladsfinansic-rande kredUaktiebolag. Dessutom föreslås atl sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit får vidgad rätt alt göra kapitaltUlskott tiU bostadsfinansierande kreditaktiebolag.

ProposUionen innehåller också förslag om möjlighet för bankinstitut all lUl skyddande av bankens fordran förvärva faslighet även vid sådan underhandsförsäljning varom regler införts i lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom. Slutiigen föreslås att bankinstitulens skyldighet att erlägga registreringsavgift avskaffas.

1 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 118

förlust.

Har bankbolag enligt första stycket förvärvat aktie i bolag eller av aktiebolag utfärdat förlagsbevis, får bankbolaget, om aktiebolaget överlåter sina tUlgångar på annal aktiebolag, byta ut aktien eller förlags-beviset mot aktie i det andra aktiebolaget eller förlagsbevis som utfärdats av detta bolag.

Egendom, som bankbolag förvärvat enligt första eller andra stycket, skall avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum ulan förlust för bolaget.

1 Senaste lydelse 1968: 601.

För all skydda fordran får bankaktiebolag dels på offentlig auktion eller fondbörs eller i den ordning som angives i 96 a § iit-sökningslagen köpa egendom som är utmätt eller pantsalt för fordringen dels, om det är uppenbart alt bankbolaget annars skulle lida avsevärd förlust, såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom. Vad nu sagts gäller ej egen aktie. Ulgöres köpt eller övertagen egendom av fastighet, gruva, fabrik eller annan liknande anläggning eller fartyg, får bankbolag i utbyte mot sådan egendom med tillhörande lös egendom förvärva aktie i bolag, som bUdats för förvaltning av egendomen eller för fortsättande av en med denna driven verksamhel, eller förlagsbevis, som utfärdats av sådant bolag. Bankbolag får därjämte förvärva aktie i bolag, i vUket bankbolaget enligt delta stycke förut förvärvat aktie, om uppenbar fara är att bankbolagel annars skuUe lida

För alt skydda fordran får bankaktiebolag d e 1 s på offentiig auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen dels, om det är uppenbart att bankbolaget annars skulle lida avsevärd förlust, såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom. Vad nu sagts gäller ej egen aktie. Ulgöres köpt eller övertagen egendom av faslighet, gruva, fabrik eller annan liknande anläggning eller fartyg, får bankbolag i utbyle mol sådan egendom med tillhörande lös egendom förvärva aktie i bolag, som bUdats för förvaltning av egendomen eller för fortsättande av en med denna driven verksamhet, eller förlagsbevis, som utfärdals av sådant bolag. Bankbolag får därjämte förvärva aktie i bolag, i vilket bankbolagel enligt della stycke förut förvärvat aktie, om uppenbar fara är atl bankbolagel annars skulle lida förlust.

Prop. 1972:118 A 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förvärv enligt denna paragraf skall ofördröjligen anmälas hos tillsynsmyndigheten.

57 §2 Bankaktiebolag skall till insätlarnas skydd ha eget kapital lill visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till bankbolagets tUlgångar och lill garantiförbindelser som bolaget ingått (placeringar). Vid beräkningen av kapilalkravet indelas placeringama i följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar saml fordringar hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eUer inrättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kredilaktiebolag,

3. andra fordringar för vUka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, postbanken, centralkassa eller annan under A 1 eUer 2 avsedd kassa eller inrättning, kredilaktiebolag eller försäkringsförelag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten ulgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1—3,

5. garantiförbindelser for vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A 1—4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vUka utiändskt bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses under A 3 svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten ulgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, inteckning i jordbraks-, affärs- eller bosladsfastighet eller tomträtt tUl sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör tUl tomträtten, eller

fordran med förmånsrätt på grund av lagen den 16 december 1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar, såvida förmånsrätten får göras gällande på bankbolagels föranstaltande,

4. garantiförbindelser för vUka banken erhåUit säkerhet i värde
handling eller fordran, som angives under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten ulgöres av

inlecknmg i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en-eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilkel statiigt bostadslån ulgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteck-ningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör tUl tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendo-

> Senaste lydelse 1968: 601.

It Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 118

Prop. 1972:118 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

men eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör tiU tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller

borgen, dock ej tUl högre belopp för varje låntagare än tjugofemtusen kronor, 2. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under C 1, D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital. För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. I övrigt skall bankbolag vid varje tidpunkt ha eget kapital till lägst elt belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B, fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D. Tillgång skall tagas upp lUl bokfört värde och garantiförbindelse lill sitt nominella belopp.

Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, disposilionsfond och
av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med eget kapUal får likställas
det nominella värdet av förlagsbevis, utställda av bankbolaget, intill ett
belopp motsvarande bolagets aktiekapital. I fråga om förlagskapital, som
långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas alt med
bolagels kapital får likställas högsl så slor del av del varje år för
fallande beloppet som svarar mot tio procent av bolagets aktiekapital.
Från bankbolagels eget kapital Från bankbolagets eget kapital
skall avräknas det bokförda värdet skall avräknas del bokförda värdet
av vad banken såsom aktieka- av vad banken såsom aktieka
pital eller i annan form tUlskjulit pital eller i annan form tillskjutit
till annal in- eller utiändskt före- till annal in- eUer utländskt före
tag som driver någon form av tag som driver någon form av
bankverksamhet. Sådan avräkning bankverksamhet. Sådan avräkning
skall dock ej ske i fråga om före- skall dock ej ske i fråga om före
tag där staten är delägare. tag där staten är delägare eller i

fråga om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har bankbolag väsentligt ekonomiskl intresse i aktiebolag, som uteslutande har till syfte alt förvalta faslighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från bankbolagels eget kapital avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagels bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mol bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som bankbolaget bestämt på grandval av särskUd värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel lill främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats

Prop. 1972:118 ; 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tUl uppförande av viss byggnad, skaU tUl grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

163 § Ansökan om bankaktiebolags registrering och anmälan för registrering skola ingivas eller i betalt brev med posten insändas till registreringsmyndigheten. Sådan ansökan eller anmälan skall vara åtföljd av stadgade avgifter.

194 §
Närmare bestämmelser rörande Närmare bestämmelser rörande
det i denna lag avsedda bankre- det i denna lag avsedda bankre
gistret, om avgifterna för registre- gistret samt om tillsynsmyndighe-
ring och kungörande samt om lill- lens och regislreringsmyndighelens
synsmyndighetens och registre- organisation och verksamhet, så
ringsmyndighelens organisation ock de föreskrifter, som i övrigt
och verksamhet, så ock de före- utöver vad denna lag innehåller
skrifter, som i övrigt utöver vad finnas erforderliga för lagens lUl-
denna lag innehåller finnas erfor- lämpning, meddelas av Konungen,
derliga för lagens tillämpning,
meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

2 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 24—26 och 99 §§ lagen (1955: 416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §1 Sparbank får förvärva

1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för all bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov,

2. aktie i bolag, vUket uteslutande har lill syfte att förvalla fast egendom eller tomträtt som förvärvals för del under 1 angivna ändamålet, och förlagsbevis, som utfärdats av sådant bolag,

3. inventarier, vUka anskaffas för rörelsen eller tiU fastighet, som sparbanken äger, eller till lokaler, som sparbanken i övrigt innehar,

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i sparbanken.

Ärende om förvärv enligt försia stycket av fast egendom, tomträtt eller aktie avgöres av huvudmännen, om ej annat följer av sparbankens

> Senaste lydelse 1968: 602.

Utöver vad som följer av tredje stycket får sparbank efter tillstånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel tUl förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke, om det lUlskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrält eller täcka krav på eget kapital hos föreningen, bolaget eller annorstädes.

Ulöver vad som följer av tredje stycket får sparbank efler tillstånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke, om antingen del tillskjutna kapitalel icke kan grunda upplåningsrält eller täcka krav på eget kapital hos föreningen, bolaget eller annorstädes e//er fråga är om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Sparbank som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den aUmänna marknaden får efler tillstånd av tillsynsmyndigheten förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall sparbanken avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerUga skäl föreligga, kan tUlsynsmyndigheten förlänga denna frist.

25 §2

För att skydda fordran får sparbank dels på offentlig auktion eUer fondbörs eller / den ordning som angives i 96 a § utsöknings-lagen köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen dels, om det är uppenbart all sparbanken annars skulle lida avsevärd förlust, såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eUer annan egendom. Bevis om tUlskott till garantifond eller grundfond i sparbanken får dock förvärvas endast om förutsättningar för återbetalning av fond föreligga enligt 16 eller 18 §.

' Senaste lydelse 1968: 602.

För att skydda fordran får sparbank dels på offentlig auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller pantsalt för fordringen dels, om det är uppenbart alt sparbanken annars skulle lida avsevärd förlust, såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom. Bevis om tillskott till garantifond eller grundfond i sparbanken får dock förvärvas endast om förutsättningar för återbetalning av fond föreligga enligt 16 eUer 18 §.

Prop. 1972: 118 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Egendom, som sparbank förvärvat enligt första stycket, skall avyttras så snart del lämphgen kan ske och senast när det kan äga rum ulan förlust för sparbanken.

Förvärv enligt denna paragraf skall ofördröjligen anmälas hos tillsynsmyndigheten.

26 §3 Sparbank skall till insätlarnas skydd ha egna fonder till visst lägsta belopp. Delta bestämmes i förhållande till sparbankens tillgångar och till garantiförbindelser som sparbanken ingått (placeringar). Vid beräkningen av kravet på egna fonder indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar saml fordringar

hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag,

3. andra fordringar för vUka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, postbanken, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1—3,

5. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A 1—4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsförelag än som avses under A 3 svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, inteckning i jordbruks-, affärs- eller bosladsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten, eller

4. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i vär
dehandling eUer fordran, som angives under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bosladsfastighet med en-eller tvåfamiljshus eller med flerfamUjshus för vilket statligt bostadslån ulgår eUer i tomträtt till sådan fastighet, om inleck-ningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem oeh etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträllen,

' Senasle lydelse 1968: 602.

Prop. 1972: 118 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhel, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör tUl tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eUer

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugu-femtusen kronor, 2. garantiförbindelser för vUka sparbanken erhåUit säkerhet i foim av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under C 1, D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enUgt femte och sjätte styckena skola avräknas från sparbankens egna fonder. För placeringar, som angivas under A, fordras ej egna fonder. I övrigt skall sparbank vid varje tidpunkt ha egna fonder lill lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B, fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D. TiUgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt nomineUa belopp.

Med egna fonder avses grundfond, reservfond och garantifond. Med egna fonder får likställas det nominella värdet av förlagsbevis, ul-stäUda av sparbanken, intill ett belopp molsvarande sparbankens reservfond. I fråga om föriagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas atl med sparbankens fonder får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mot lio procent av reservfonden.

Från sparbankens egna fonder Från sparbankens egna fonder

skall avräknas det bokförda vär- skall avräknas det bokförda vär
det av vad sparbanken såsom ak- det av vad sparbanken såsom ak
tiekapital eller i annan form till- liekapital eUer i annan form till-
skjutit tUl företag som driver nå- skjutit lill företag som driver nå
gon form av bankverksamhet. Så- gon form av bankverksamhet. Så
dan avräkning skall dock ej ske i dan avräkning skall dock ej ske
fråga om företag där staten är del- i fråga om förelag där staten är
ägare. delägare eller i fråga om kredit-

aktiebolag som har tdl huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller af färs fastighet. Har sparbank väsentiigt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslutande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från sparbankens egna fonder avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagels bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot sparbankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Prop. 1972:118 . 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med uppskattat värde avses det värde, som sparbanken bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel tiU främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats tUl uppförande av viss byggnad, skall lill grund för bedömandet i stället för uppskatlningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdel för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annal.

Sparbank, som på grund av avtal enligt 79 § skall uppbära blivande överskott vid annan sparbanks likvidation, får vid bestämmande av kravet på egna fonder under tiden för likvidationen taga överskottet i beräkning intUl belopp och på vUlkor som tillsynsmyndigheten fastställer.

99 §4

Närmare bestämmelser rörande Närmare bestämmelser rörande

sparbanksregislret, om avgifterna sparbanksregislret samt om tUl-

för registrering och kungörande synsmyndighelens organisation

samt om tillsynsmyndighetens or- och verksamhet, så ock de före-

ganisalion och verksamhet, så ock skrifter, som i övrigt utöver vad

de föreskrifter, som i övrigt ulöver denna lag innehåUer finnas erfor-

vad denna lag innehåller finnas derliga för lagens tillämpning,

erforderliga för lagens tUlämpning, meddelas av Konungen,
meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas, att 32—34 och 91 §§ lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §1 Kreditkassa får förvärva

1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att bereda kassan eller ansluten kassa lokaler för dess inrymmande eller tiUgodose därmed sammanhängande behov,

2. aktie i bolag, vilket uteslutande har tUI syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna ändamålet, och förlagsbevis, som utfärdats av sådant bolag,

3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller tUl fastighet, som kassan äger, eller till lokaler, som kassan i övrigt innehar,

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i kassan eller i ansluten kassa.

Ärende om förvärv enligt första stycket av fast egendom, tomträtt eller aktie avgöres av stämman, om ej annat följer av kreditkassans stadgar. Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken kassans eller ansluten kassas lokaler äro eller avses bliva inrymda.

♦ Senaste lydelse 1962: 234. ' Senaste lydelse 1968: 605.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Centralkassa får tUl belopp, som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot högst tio procent av kassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital, förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag, som tUlgodoser för kreditkassor gemensamma intressen, eUer garanlifondbevis eller förlagsbevis, som utfärdals av föreningen eller bolaget, eUer i övrigt tUlskjuta medel tiU föreningen eller bolaget.

Ulöver vad som följer av tredje Utöver vad som följer av tredje

stycket får cenlralkassa efter till- stycket får cenlralkassa efter till-

stånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel lill förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke, om del tillskjutna kapitalet icke kan granda upplåningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen, bolaget eller annorstädes.

stånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke, om antingen del tillskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrätt eller läcka krav på eget kapital hos föreningen, bolaget eller annorstädes eller fråga är om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Centralkassa som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknaden får efler tillstånd av tUlsynsmyndigheten förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall cenlralkassan avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efler förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

33 §2

sa.

Egendom, som kreditkassa förvärvat enligt försia stycket, skall avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan förlust för kassan.

Förvärv enligt denna paragraf skall ofördröjligen anmälas hos tillsynsmyndigheten.

• Senasle lydelse 1968: 605.

För alt skydda fordran får kreditkassa dels på offentlig auktion eller fondbörs eller i den ordning som angives i 96 a § utsök-ningslagen köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen d e 1 s, om det är uppenbart alt kassan annars skulle lida avsevärd förlust, såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom. Vad nu sagts gäller ej bevis om andel i eller tiUskott till kreditkassan själv eller annan jordbrukets kreditkas-

För att skydda fordran får kreditkassa dels på offentlig auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen dels, om det är uppenbart att kassan annars skulle Uda avsevärd förlust, såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom. Vad nu sagts gäUer ej bevis om andel i eller tillskott till kredhkas-san själv eller annan jordbrukels kreditkassa.

Prop. 1972: 118 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §3 Cenlralkassa jämte anslutna jordbrukskassor skall till insätlarnas skydd ha eget kapital tUl visst lägsta belopp. Detta bestämmes för kassorna gemensaml i förhållande till deras tillgångar och av dem ingångna garantiförbindelser (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar

hos riksbanken och riksgäldskonlorei,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, postbanken, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kredilaktiebolag eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten ulgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1—3,

5. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan eller ansluten jordbrukskassa och för vilka kassan erhåUit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A 1—4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses under A 3 svarar,

3. fordringar för vUka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2,

inteckning i jordbmks-, affärs- eller bostadsfastighet eller

tomträtt tUl sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det

uppskattade värdet av den fasla egendomen eller, i fråga om

tomträtt, av byggnad som hör tUl tomträtten, eller

4. garantiförbindelser, som utfärdals av centralkassan eller an
sluten jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i
värdehandling eller fordran, som angives under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbmksfastighet, i bosladsfastighet med en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt tUl sådan fastighet, om intecknings-säkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan faslighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasla egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör tiU tomträtten,

» Senaste lydelse 1968: 605.

2t Riksdagen 1972.1 saml. Nr 118

Prop. 1972:118 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller

borgen, dock ej tUl högre belopp för varje låntagare än ljugofemtusen kronor, 2. garantiförbindelser, som utfärdats av cenlralkassan eUer ansluten jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under C 1, D. övriga tUlgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital. För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kaphal. I övrigt skall centralkassa jämte anslutna jordbmkskassor vid varje tidpunkt ha eget kapital tiU lägst etl belopp, som motsvarar sammanlagt en procent av summan av placeringar, som angivas under B, fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D. TUlgång skaU tagas upp lUl bokfört värde och garantiförbindelse lill sitt nominella belopp.

Med eget kapital avses insatskapital, reservfond, disposilionsfond och av stämma fastställd vinslbalans. Med eget kapital får likställas det nominella värdet av förlagsbevis, utställda av centralkassan, inlUl ett belopp motsvarande del belopp vartiU cenlralkassans och anslutna jord-brakskassors eget kapital uppgår. I fråga om förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas all med cenlralkassans och de anslutna jordbrukskassornas eget kapital får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mot lio procent av detta kapital.

Från centralkassans och de an- Från cenlralkassans och de an-

slutna jordbmkskassornas eget ka- sluina jordbrukskassornas eget ka
pital skall avräknas det bokförda pilal skall avräknas del bokförda
värdet av vad de såsom aktieka- värdet av vad de såsom aktieka
pital eller i annan form lillskjutit pital eller i annan form lillskjutit
tUl företag som driver någon form till företag som driver någon form
av bankverksamhet. Sådan avräk- av bankverksamhet. Sådan avräk
ning skall dock ej ske i fråga om ning skall dock ej ske i fråga om
företag där staten är delägare. företag där staten är delägare eller

i fråga om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har centralkassa eller ansluten jordbrukskassa väsenlligl ekonomiskt intresse i aktiebolag som uteslutande har tUl syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvals för alt bereda någon av kassorna lokaler för dess inrymmande eUer tiUgodose därmed sammanhängande behov, skaU från det egna kapitalet avräknas åtta procent av summan av del bokförda värdet av akliema i fastighetsbolaget och bolagels bokförda skiUder eller den del av dessa som svarar mot kassans innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Prop. 1972:118 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med uppskattat värde avses det värde, som kredilkassa bestämt på grundval av särskUd värdering. Har enligt gäUande bestämmelser om lån av statsmedel tUl främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskatlningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

91 §*

Närmare bestämmelser om för- Närmare bestämmelser om för-

eningsregisiret för jordbrukskasse- eningsregistrel för jordbrukskasserörelsen och om avgifterna för re- rörelsen samt de föreskrifter, som gistrering och kungörande samt de i övrigl ulöver vad denna lag in-föreskrifler, som i övrigt ulöver nehåller finnas erforderliga för la-vad denna lag innehåller finnas gens tillämpning, meddelas av erforderliga för lagens tUlämpning, Konungen, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 732) om postbanken

Härigenom förordnas, att 7 § lagen (1969: 732) om postbanken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § Postbanken skall tUl täckning av de risker som är förenade med bankrörelsen ha kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till postbankens tUlgångar och till garantiförbindelser som banken ingått (placeringar). Vid beräkningen av kapilalkravet indelas placeringama i följande fyra gmpper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförUg samfällighet, aUmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eUer annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller imättning, kreditaktiebolag eUer försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vUka säkerheten utgöres av värdehandling eUer fordran, som anges under A 1—3, och

5. garantiförbindelser för vilka postbanken fått säkerhet i värdehandling eller fordran, som anges under A 1—4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som anges under A 2,

2. fordringar för vUka utiändskt bankföretag eller annat försäk-* Senasle lydelse 1968: 605.

Prop. 1972:118 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ringsföretag än som avses under A 3 svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2.

inteckning i jordbruks-, affärs- eller bosladsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten, eller

fordran med förmånsrätt på grund av lagen (1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar, orn förmånsrätten får göras gäUande på postbankens föranstaltande,

4. garantiförbindelser för vUka postbanken fått säkerhet i värde
handling eller fordran, som anges under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbmksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller IvåfamUjshus eller med flerfamUjshus för vilket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt liU sådan fastighet, om inleckningssä-kerhelen är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt tUl sådan faslighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör lill tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landel, eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugofemtusen kronor, 2. garantiförbindelser för vilka postbanken fått säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som anges under Cl, D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt femte och sjätte styckena skall avräknas från postbankens risktäckande kapital. För placeringar, som anges under A, fordras ej risktäckande kapital. I övrigt skall postbanken vid varje tidpunkt ha risktäckande kapital tUl lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som anges under B, fyra procent av summan av placeringar, som anges under C, och åtta procent av summan av placeringar, som anges under D. TUlgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt nomineUa belopp.

Med postbankens risktäckande kapital avses stamkapital, statsverks-lån, disposUionsfond ocb balanserade vinstmedel.

Från postbankens risktäckande Från postbankens risktäckande
kapital skall avräknas det bokför- kapUal skall avräknas det bokför
da värdet av vad banken såsom da värdet av vad banken såsom
aktiekapital eller i annan form tUl- aktiekapUal eller i annan form
skjutit tUl annat in- eller utiändskt tiUskjutit till annat in- eller ut-

Nuvarande lydelse

företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare.

Föreslagen lydelse

ländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om förelag där staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har postbanken väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslutande har tUl syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tiUgodose därmed sammanhängande behov, skall från postbankens risktäckande kapital avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av akliema i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som postbanken bestämt på gmndval av särskUd värdering. Har enUgt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till gmnd för bedömandet i stäUet för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleder annat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar i banklagstiftningen och anför.

1 Inledning

EnUgt de olika banklagarna gäller för bankinstituten regler som syftar lill atl trygga alt dessa till insäUarnas skydd håller etl tillräckligt slorl eget kapital. Bestämmelserna, som är enhetiigt utformade för de olika bankinstitulen, har karaktär av placeringsregler med skilda krav på täckning med eget kapital allt efler placeringens art, s. k. kapitaltäck-ningsregler. För placeringar som avser bankinstiluls engagemang i sidobolag, dvs. svenskl eller utiändskt företag som driver någon form av bankverksamhet, gäller en särskUd regel. Denna innebär all för vad bankinstilul såsom aktiekapital eUer i annan form lillskjutit till sidobolag krävs täckning med eget kapital till 100 %. Undantag görs dock för företag där staten är delägare. För engagemang i sådant förelag är kapitaltäckningskravel 8 %.

I juni 1972 träffades mellan de båda statliga bankinstitulen — postbanken och Sveriges Kredilbank — och ett antal affärsbanker en överenskommelse om samgående i ett gemensamt ägt bostadsfinansierande kredilaktiebolag. Genom överenskommelsen har frågan aktualiserats om en sänkning av kapitaltäckningskravel för bankernas kapitaltillskott tiU kredilaktiebolag som ägnar sig åt långfristig faslighetsfinansiering. Med anledning härav har inom finansdepartementet upprättats promemorian (Ds Fi 1972:7) Kapitaltäckningskravel för bankinstiluls engagemang i bostadsfinansierande kredilaktiebolag.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av bankinspektionen, fullmäktige i Sveriges riksbank, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund och postbanken.

Svenska sparbanksföreningen har i sitt remissyttrande hemställt om vidgad rätt för sparbank all göra kapitaltiUskott lill bostadsfinansierande kreditaktiebolag. Efter remiss har bankinspektionen avgelt yttrande över denna hemställan.

Prop 1972:118 17

Genom lagen (1971; 494) om exekutiv försäljning av fast egendom, som trätt i kraft den 1 januari 1972, har öppnats möjlighet till försäljning under hand av utmätt fastighet. Med anledning härav tas i propositionen upp fråga om ändring av bankinstitutens förvärvsregler, så alt bankinstitut får rätt att lUl skyddande av sin fordran köpa fastighet inle bara på offentiig auktion utan också vid försäljning under hand.

I skrivelse den 5 juni 1972 har bankinspektionen hemställt om avskaffande av skyldigheten för affärsbank, sparbank och kredilkassa inom jordbrukskasserörelsen att erlägga avgift för registrering och dess kungörande.

2 Kapitaltäckningsfrågan

2.1 Nuvarande ordning m. m.

Inledningsvis skall redovisas de regler som gäller i fråga om bankinstituts engagemang i företag som driver kreditverksamhet.

Affärsbank kan efter tillstånd av Kungl. Maj:t förvärva aktie i annan affärsbank, i utländskt bankförelag och i svenskl aktiebolag eller utiändskt förelag, vars ändamål kan anses gagneligl för bankväsendel eller det aUmänna, samt garantifondbevis eller förlagsbevis som utfärdats av sådant bolag eller förelag (55 § försia stycket 5 lagen (1955: 183) om bankrörelse (BL), senaste lydelse 1968: 601). För postbanken gäller en regel med motsvarande innehåll (5 § försia stycket 4 lagen (1969: 732) om postbanken — PL). Sparbank får till ett belopp som svarar mot högst 10 % av bankens egna fonder förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag, som med Kungl. Maj:ts godkännande verkar som en sammanslutning av svenska sparbanker för tillgodoseende av gemensamma intressen, eller garantifondbevis eller förlagsbevis som utfärdals av föreningen eller bolaget, eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller bolaget. Därutöver får sparbank efter tillstånd av bankinspektionen tillskjuta medel lill sådan förening eller sådant bolag, om tillskottet inte kan grunda upplåningsrält eUer täcka krav på eget kapital (24 § tredje och fjärde styckena lagen (1955: 416) om sparbanker (SpL), senasle lydelse 1968: 602). För cenlralkassa inom jordbrakskasserörelsen gäUer en likartad regel (32 § tredje och fjärde styckena lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen (JkL), senaste lydelse 1968: 605).

Bankinstitulens intressen i sidobolag som driver kredilverksamhel kan efler bolagens verksamhel delas in i sex grupper, nämligen bankinstUul, bostadsfinansierande kreditaktiebolag, industri-, fartygs- och export-finansierande bolag, kommunlåneinstitul, utiändska banker samt faelo-ring- och leasingbolag. Gruppen bankinstilul omfattar Sparbankernas bank och Jordbrukets bank som ägs av sparbankerna resp. jordbruks-

Frop 1972:118 18

kasserörelsen genom cenlralkassorna för jordbrukskredit. Bostadsfinansierande kreditaktiebolag är Svensk Faslighelskredil AB som samägs av elt antal affärsbanker. Svenska Intecknings Garanti AB som är dotterbolag till Svenska Handelsbanken, Göteborgs Intecknings Garanti AB som är dotterbolag till Götabanken, Svensk Bostadsfinansiering AB BOFAB som ägs till hälften av Sveriges Kredilbank och till hälften av postbanken samt Sparbankernas Intecknings AB (med dotterbolaget Hälsingborgs Intecknings Garanti AB) som ägs av sparbankerna genom Sparbankernas bank. Industri-, fartygs- och exportfinansierande bolag är AB Induslrikredil, AB Förelagskredit och AB Svensk Exportkredit, vilka ägs lUI hälften av staten och till hälften av ell antal bankinstitut, Svensk Företags Garanti AB, som ägs av Sparbankernas bank och Sveriges investeringsbank AB, samt Svensk Farlygskredil AB, som ägs av ell antal affärsbanker. Med kommunlåneinstitul avses dels Kommunkredit AB med Sparbankemas bank som huvuddelägare, dels Kommunlåneinstitulet AB som till slörre delen ägs av övriga affärsbanker. TUl gmppen utiändska banker hör elt stort antal affärsbanksengagemang i utländska bankföretag, t. ex. Nordfinanz-Bank Ziirich och Banque Scandinave en Suisse. I gruppen facloring- och leasingbolag ingår Säljfinans AB, som ägs av Svenska Handelsbanken, Fac-toring Service AB, som till större delen ägs av Sveriges Kreditbank, och Kredil Leasing AB, som är helägt av samma bank, samt Spar-facloring AB och Sparleasing AB, som båda ägs av Sparbankernas bank.

Kapitaltäckningsreglerna (57 § BL, 26 § SpL, 34 § JkL och 7 § PL) har tUl syfte att Irygga att affärsbanker, sparbanker, jordbrukets kreditkassor och postbanken till insätlarnas skydd håller en tillräcklig kapital-Styrka i form av eget kapital (för sparbankerna egna fonder och för postbanken risktäckande kapital). Bestämmelserna har karaktär av placeringsregler med olika krav på täckning med eget kapital allt efler placeringens art. Reglerna, som är enhetiigt utformade för samlliga bankinstilul, fick sin nuvarande utformning i samband med 1968 års översyn av banklagstiftningen (beträffande BL, SpL och JkL SFS 1968: 601, 602 resp. 605, prop. 1968: 143, BaU 60, rskr 368 och beträffande PL prop. 1969: 158, SU 190, BaU 53, rskr 423 och 430).

Kapitaltäckningsbestämmelsema innebär i huvudsak följande. Bankinstitulens tiUgångar är indelade i fyra riskgrader. Den lägsta riskgraden omfattar placeringar med ingen eller ringa förlustrisk medan i den högsta riskgraden ingår de mest riskbetonade tillgångarna. Placeringama i den lägsta riskgraden, riskgrad 1 (i lagrammen betecknad som grupp A), är helt fria från täckning med eget kapital. I denna riskgrad upptas bl. a. guldkantade obligationer (svenska stals- och kommunobligalioner samt hypoteksobligationer) och obligationer utgivna av kredilaktiebolag samt andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig sam-

Prop 1972:118 19

fällighet, affärsbank, sparbank, cenlralkassa för jordbmkskredit eller vissa andra rättssubjekt, däribland kredilaktiebolag, svarar. Tillgångarna i riskgrad 2 (grupp B) skall läckas med 1 % eget kapital. I denna riskgrad upptas bl. a. andra fullgoda obligationer än dem som förts till riskgrad 1 saml fordringar mot säkerhet i form av inteckning i jordbruks-, affärs- eller bosladsfastighet eller lomlräll lill sådan faslighet inom 75 % av del uppskattade värdet av den fasla egendomen resp. byggnad som bör tiU tomträtten. Bland tillgångar, som förts tUI riskgrad 3 (grupp C), finns fordringar mol säkerhet i form av inteckning i jordbruksfastighet och vissa bostadsfasligheter där inteckningen ligger mellan 75 och 100 % av egendomens uppskattningsvärde eller i industrifastighet inom 50 % av det uppskattade fastighetsvärdet och fordringar mot säkerhet av börsnoterade förlagsbevis och aktier. TiUgång-arna i denna riskgrad skall läckas med 4 % eget kapUal. TUl den högsta riskgraden, riskgrad 4 (grupp D), förs alla tUlgångar och garantiförbindelser som inle förts till riskgraderna 1—3 med etl kapilalläcknings-krav av 8 %. Del samlade kravet på eget kapital erhålls genom addering av kapilalkraven i de olika riskgraderna.

TUlgång skall tas upp till bokfört värde och garantiförbindelse tUl sitt nominella belopp.

Med affärsbanks eget kapital avses i sammanhanget aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och vinslbalans som fastställls av bolagsstämma. Sparbanks egna fonder är grundfond, reservfond och garanlifond. Med cenlralkassas och jordbrukskassas eget kapital avses insatskaphal, reservfond, dispositionsfond och fastställd vinstbalans. Postbankens risk-täckande kapital utgörs av stamkapital, stalsverkslån, disposilionsfond och balanserade vinstmedel. Med eget kapital får i viss utsträckning likställas nominella värdet av förlagsbevis, som utställts av bankinstilul.

För bankinstiluls engagemang I sidobolag, dvs. svenskt eller utiändskt företag som driver någon form av bankverksamhet, gäller en särskUd regel. Från bankens eget kapital skall nämligen avräknas del bokförda värdet av vad banken som aktiekapital eller i annan form lillskjutit till sådant företag. Regeln innebär sålunda ett kapitalläckningskrav om 100 % för sidobolagsengagemang. Bestämmelsen gäller dock inte i fråga om sidobolag där staten är delägare. Engagemang i sådant sidobolag förs lill riskgrad 4 med ett kapitalläckningskrav av 8 %.

Kapitaltäckningsbestämmelsema fick, som förut sagts, sin nuvarande utformning vid 1968 års översyn av bankinstitutens rörelseregler. Dessförinnan fanns inga regler om hur kapitaltäckningskravel för sidobolagsengagemang skulle beräknas. Den praxis som tillämpades innebar emellertid elt kapitalläckningskrav av 100 % för sådant engagemang. TiU grund för denna rättstillämpning låg åsikten alt del egna kapital som enligt lag skulle hållas som skydd för bankens insätlare inte samiidigt kunde utgöra riskkapital också i ett annat kreditinstitut.

Prop 1972:118 20

Kreditinstitututredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1967: 64) Samordnad banklagstiftning alt aktier i sidobolag skulle ingå i riskgrad 4 och sålunda kräva 8 % kapilaltäckning. Avgörande för utredningens förslag var alt lagstiftningen för kreditinstituten är genomsyrad av solidi-tetshänsyn och atl etablering och förvärv av kreditinstitut är underkastad del allmännas kontroll (belänkandet s. 183 f.). Två ledamöter av utredningen var skiljaktiga och menade atl det var självklart alt del kapital som föreskrivits som skydd för bankinslilutens insättare inte samtidigt kan utgöra riskkapital också i ell annat kreditinstitut (belänkandet s. 257, 264).

Vid remissbehandlingen (se prop. 1968: 143 s. 129 ff) anslöt sig bankföreningen och sparbanksföreningen till utredningsmajoriletens förslag. Bankinspektionen var däremot kritisk mol förslaget. Inspektionen betonade angelägenheten av att det reella skydd som banklagarnas kapital-täckningsregler är avsedda alt ge insätlarna inle minskas eller elimineras genom manipulationer av olika slag som t. ex. uppdelning av rörelsen på olika juridiskt självständiga enheler och andra liknande åtgärder av rent organisatorisk art. Därför måste som dittills skett i praxis, från bankuistilulels eget kapital räknas av vad bankinstilutet investerar som riskbärande kapital i andra kreditinstitut. Enligt inspektionens mening måste i princip krävas atl den föreslagna relationen mellan eget och främmande kapital skall föreligga för koncernen i dess helhet. Inspektionen fann det uppenbart all den av utredningen föreslagna kapital-täckningsregeln för engagemang i sidobolag inle innebar något reellt skydd för insättarna. Det föreskrivna riskkapitalet skulle kunna uttunnas praktiskt laget hur mycket som helst. Riksbanksfullmäktige ansåg starka skäl tala mot att, som bankinspektionen gjort, dra de logiska konsekvenserna ur en i och för sig rimlig premiss. Fullmäktige betonade att de insatser av riskkapital, som det är fråga om, i huvudsak avser svenska bank- och kredilaktiebolag. Del har ansetts i hög grad ligga i det allmännas intresse att sådana företag inrättas och i flera fall har staten inträtt som delägare. Vidare har de från säkerhetssynpunkt getts en utomordentligt betryggande organisaiion med rätt höga krav på kapitaltäckning. Fullmäktige ansåg på dessa skäl att den av utredningsmajoriteten föreslagna lösningen borde kunna accepteras i fråga om insatser i svenska bankinstitut och kreditaktiebolag, så länge karaktären hos denna grupp kreditinstitut inle förändrades. I övriga fall borde kapitaltäckningsfrågan bedömas i enlighet med tidigare tillämpad praxis.

Jag fann själv goda skäl tala för bäde utredningens och bankinspektionens förslag lill lösning av frågan om kapilaltäckning för bankinstitulens intressen i sidobolag och anförde (propositionen s. 150 f).

Ä ena sidan kan sägas alt utredningens förslag innebär att möjligheter öppnas för bankinstitut att genom koncernbildning utan insats av nytt riskkapital driva en kredilgivningsrörelse av hell annan om-

Prop 1972:118 21

fattning än f. n. Exempel på hur delta kan gå till har bankinspektionen anfört i sitt remissyttrande. Genom en sådan koncernbildning, som i fråga om de vanliga aktiebolagen är en välkänd företeelse, kan ett bankinstilul med elt förhållandevis litet riskkapital behärska en hel kedja av Icreditinstitul. Det egna kapitalet/insättar-borgenärsskyddet för en sådan koncern kan teoretiskt bli illusoriskt. Mol detla resonemang kan å andra sidan invändas alt bankinstitulens förvärv av sidobolag vanligen kräver tillstånd av Kungl. Maj:t och att de svenska kreditinstituten är underkastade legala soUditelskrav. Vidare kan göras gällande atl ell bankinstiluls aktieinnehav i ett sidobolag inle är all bedöma annorlunda än vUken placering som helst. En lämplig avvägning mellan de ståndpunkter som intagits i denna fråga synes enligt min mening vara, endera som riksbanksfullmäktige förordat att för de svenska sidobolagen kräva 8 % kapitaltäckning medan för de utiändska engagemangen skall krävas 100 % kapilaltäckning, eller all behåUa nuvarande ordning för alla sidobolagsengagemang utom såvitt gäller de kreditinstitut där staten ingår som delägare. Jag anser övervägande skäl tala för den sistnämnda lösningen. Härigenom vinns alt bankinstitulens engagemang i kredilaktiebolag av typen Industrikredit, Företagskredil och Exportkredit, blir mindre betungande än hillills i kapilaltäckningshänseende. Vidare undviks risken för alt kapitalläckningsbeslämmelsernas utformning kan ge anledning till etablerande av sidobolag. Liksom hittills bör härvidlag förelagsekonomiska skäl vara utslagsgivande. Jag förordar alltså atl i kapitaltäckningsbestämmelsema las in en föreskrift av innehåll alt från eget kapital skall räknas av bokförda värdet av vad bankinstilul som aktiekapital eller i annan form tillskjutit lill företag, som driver någon form av bankverksamhet, dock inle såvitt gäller företag i vilket staten är delägare.

Vid riksdagsbehandlingen yrkades i två motioner (mol. 1968:1: 1021 och II: 1291) alt kapUalläckningsreglerna i fråga om bankernas engagemang i sidobolag skulle utformas enligt kreditinstitutulredningens förslag. Kritik riktades också mot undanlagsregeln i fråga om förelag där staten är delägare. Bankoutskotlel (majoriteten av ledamöterna; BaU 1968: 60 s. 39 f) delade departementschefens uppfattning all etl genomförande av utredningens förslag skulle innebära en alltför vittgående liberalisering av bestämmelserna om kapilaltäckning för sidobolagsengagemang. Ulskottel ansåg att risken för koncernbildningar på basis av ett begränsat aktiekapital var beaktansvärd. Någol skäl alt med anledning av motionerna förorda en skärpning av täckningskra-vet belräffande av staten delägda företag ansågs inte föreligga. Utskottet hemställde om bifall till propositionsförslaget. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan.

2.2 De bostadsfinansierande kreditakticbolagen

Ett kredilaktiebolag utmärks av alt det har till ändamål att driva lånerörelse och atl genom utgivande av obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar upplåna för verksamheten behövhga medel men i vars verksamhel inle ingår bankverksam-

Prop 1972:118 22

het [1 § lagen (1963: 76) om kreditaktiebolag]. De bostadsfinansierande kredilaktiebolagen har liU huvudsyfte alt i fråga om bostads-, kontors-och affärsbyggnader i städer och andra tätorter lämna lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt, därvid inteckningssä-kerhelen skall ligga inom 75 % av det uppskattade värdet av egendomen. Medel tUl utlåningen skaffas genom obligationsemissioner och reverslån hos olika kapilalplacerande institutioner. Genom bestämmelser i lagen om kreditaktiebolag slår bolagen under tillsyn av bankinspektionen.

I det följande skall lämnas vissa uppgifter om de olika bostadsfinansierande kredilaktiebolag som ägs av bankinstilul.

Svenska Intecknings Garanti AB (SIGAB) är dotterbolag lill Svenska Handelsbanken. Aktiekapitalet är 51 milj. kr. Bolagets utlåning mot jnleckningssäkerhel uppgick vid slutet av år 1971 lill 6,3 miljarder kr. Göteborgs Intecknings Garanti AB (GIGAB) är dotterbolag lill den nyligen genom sammanslagning av Göteborgs Bank och Smålands Bank bUdade Götabanken. Före sammanslagningen ägdes aktierna i GIGAB av Göteborgs Bank. Aktiekapitalet är 22 milj. kr. Vid slutet av år 1971 uppgick lämnade inteckningslån tiU 2,1 mUjarder kr. Svensk Fastighelskredil AB samägs av åtta affärsbanker, nämligen Skandinaviska Enskilda Banken (såväl Skandinaviska Banken som Slockholms EnskUda Bank var före sammanslagningen delägare). Skaraborgsbanken, Skånska Banken, Götabanken (aktieposten ägdes av Smålands Bank före sammanslagningen med Göteborgs Bank), Sundsvallsbanken, Uplandsbanken, Wermlandsbanken och Östergötlands Enskilda Bank. Aktiekapitalet är 70 milj. kr. Vid utgången av år 1971 hade lämnats inteckningslån lUl elt belopp av nära 6,5 mUjarder kr. Sparbankernas Intecknings AB (SPINTAB) ägs av Sparbankernas bank. Vid slutet av år 1971 uppgick utlåningen till ca 6 miljarder kr. Hälsingborgs Intecknings Garanti AB (HIGAB), vars verksamhet är av mindre omfaitning, är dotterbolag till SPINTAB. Svensk Bostadsfinansiering AB BOFAB bildades år 1971 och ägs till hälften av postbanken och till hälften av Sveriges Kreditbank. I samband med tillkomsten av BOFAB överlät Sveriges Kredilbank den aktiepost banken hade i Svensk Fastighelskredil på övriga delägare i detla institul. Aktiekapitalet i BOFAB är 20 milj. kr. Vid slutet av år 1971 uppgick utlåningen till 200 milj. kr.

Kreditaktiebolagens bolagsordningar skall enligt bestämmelser i kre-dhaktiebolagslagen godkännas av Kungl. Maj:t. I de bostadsfinansierande kreditaktiebolagens bolagsordningar finns bl. a. bestämmelser som begränsar möjligheten lUl upplåning. Den sammanlagda upplåningen — med avdrag för vissa likvida medel — får sålunda inte överstiga femtio gånger bolagets eget kapital och garantifond. Med bolagets eget kapital avses summan av aktiekapital, lagstadgade fonder och balanserade

Prop 1972:118 23

vinstmedel enligt senast fastställda balansräkning. Vidare får mot förlagsbevis upplånat kapital med viss begränsning likställas med eget kapital intUl etl belopp som svarar mot aktiekapitalet. Upplåningsrätls-reglerna kan ses som kapilalläckningsregler innebärande ett krav på alt i del närmaste 2 % av placeringarna, dvs. utlåningen, skall läckas med eget kapital.

På finansdeparteiiientels initiativ logs under hösten 1971 upp överläggningar med postbanken och affärsbankerna i syfte att få till stånd ett gemensamt hypoleksinstitul för långfristig fastighetsfinansiering. Överläggningarna ledde till alt de bankinslitut som f. n. genom GIGAB, SIGAB, Svensk Fastighetskredit och BOFAB driver sådan finansieringsverksamhet samt jordbrukskasserörelsen genom Jordbrukets bank träffade ett den 21 juni 1972 dagtecknal avtal om all bilda elt kreditinstitut för långfristig faslighetsfinansiering. Vid avtalet är fogat förslag till ny bolagsordning för BOFAB.

Avtalet har i huvudsak följande innebörd. Det nya kieditakliebola-gel, som avses börja sin verksamhet den 1 januari 1973, bildas med BOFAB som stomme. Aktiekapitalet skall vara minst 40 milj. kr. och högsl 120 milj. kr. Genom nyemission skall aktiekapitalet i BOFAB, som nu ägs av postbanken och Sveriges Kreditbank, i inledningsskedet ökas från 20 milj. kr. tUl 40 milj. kr. De nya aktierna skall tecknas av de icke slalliga bankinstilul som deltar i överenskommelsen. Aktierna skall tecknas till en kurs av 120 % för atl bolagets reservfond redan den 1 januari 1973 skall vara fylld. Bolagets verksamhet skall huvudsakligen bestå i att lämna långfristiga lån i färdigbyggda bostads-, kontors- och affärsfastigheter. Verksamheten skall i huvudsak finansieras genom obligationslån och annan långfristig upplåning.

Som särskild säkerhet för bolagels förpliktelser skall kunna bildas en garantifond. Detla skall ske genom alt aktieägarna till BOFAB:s förfogande ställer av dem var för sig utfärdade garantiförbindelser, innebärande all utfärdaren intill visst angivet belopp svarar för av BOFAB ingångna förbindelser. Garantifonden skall få uppgå lill högsl fem gånger bolagels aktiekapital. För det utvidgade BOFAB skaU oförändrat gälla upplåningsregler i överensstämmelse med vad som nu gäller för de bostadsfinansierande kredilaktiebolagen. Den sammanlagda upplåningen får således inle översliga femtio gånger bolagels eget kapUal och garantifond, därvid föriagskapital likställs med eget kapital lUl etl belopp molsvarande aktiekapitalet.

Styrelsen skaU beslå av åtta ledamöter, av vilka de statsägda bankinstitulen utser hälften och de övriga bankerna hälften. Ordförande utses av Kungl. Maj:l, om enighet om valet inte kan nås inom styrelsen, därvid vice ordföranden utses av de icke statsägda bankerna.

GIGAB, SIGAB och Svensk Faslighetskredit skall efler 1972 års utgång inte utge nya obligationslån. Deras nuvarande långfristiga utiåning skall reduceras i takt med alt motsvarande upplåning amorteras.

Prop 1972: 118 24

Detta innebär att instituten kommer att fortsätta sin verksamhet under avsevärd lid men i krympande omfattning. Till skydd för låntagarna i dessa institut har överenskommits vissa åtgärder. När lånens löptid utgått och instituten inte längre har möjlighet alt medge omsättning av lånen på en ny låneperiod skall låntagaren sålunda regelmässigt kunna räkna med all få flytta över lånen till BOFAB.

2.3 Promemorian

Promemorian innehåller en redovisning i de hänseenden som upptagits i del föregående under 2.1 och 2.2. Under rubriken Överväganden och förslag framhålls därefter i huvudsak följande.

Enligt de gäUande reglerna krävs 100 % kapilaltäckning för bankernas engagemang i bostadsfinansierande kredilaktiebolag. Frågan om vilket kapitalläckningskrav som bör gälla för bankernas engagemang i sådana bolag har kommit i elt nylt läge genom den träffade överenskommelsen om elt fastighelskredilakliebolag som samägs av de båda statliga bankerna och elt antal affärsbanker. Motiven bakom överenskommelsen har särskill varil dels att eliminera nuvarande ölägenheter med varierande väntetider i skilda institut och all förbättra lånlagarnas överblick över lånemöjligheterna, dels att underlätta finansieringen av slörre bostadsprojekt. I del nya BOFAB kommer halva aktiekapitalet alt ägas av staten genom postbanken och Sveriges Kreditbank. Det kan med fog hävdas atl kapitaltäckningskravel i etl sådant fall inle bör vara strängare än i det fallet där aktierna ägs direkl av staten, dvs. 8 %. Det aUmänna intresset av att den långfristiga fastighetskreditgivningen är rationellt organiserad och så litet kostnadskrävande som möjligt motiverar att del i avtalet mellan bankinstitulen planerade hypoleksinslitu-tet kommer tUl stånd och att kapitaltäckningsreglerna liberaliseras. Kapitaltäckningsreglerna bör därför ändras så att kapitaltäckningskravel för bankinslilutens engagemang i BOFAB minskas lill 8 %. I och för sig skulle liberaliseringen av täckningskravet kunna begränsas till det av staten indirekt delägda BOFAB. Med hänsyn till atl sparbanksväsendet bör få driva sina hypoteksinslilut, som sparbankerna äger genom sin affärsbank Sparbankernas bank, på samma villkor som postbanken och övriga affärsbanker, bör liberaliseringen av kapitaltäckningskravel avse också dessa hypoteksinslilut. Sänkningen av täckningskravet bör omfatta också affärsbankernas engagemang i avvecklingsbolagen, dvs. SIGAB, GIGAB och Svensk Faslighelskredil.

I promemorian föreslås sålunda alt femte stycket i 57 § BL resp. 7 § PL ändras så, atl från den angivna avräkningsregeln undantas vad affärsbank resp. postbanken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit tUl kredilaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kon-

Prop 1972:118 25

tors- eller affärsfastighel. I promemorian anmärks alt den mellan de statliga bankema och vissa andra bankinslitut träffade överenskommelsen om samgående i ett gemensamt ägt bostadsfinansierande kreditaktiebolag gjorts beroende av bl. a. att före den 1 januari 1973 gjorts en sådan ändring i BL och PL.

Sparbankemas engagemang i hypoteksinslilut (SPINTAB, HIGAB) sker genom Sparbankernas bank för vilken BL gäller. I SPINTAB:s bolagsordning förutsätts emellertid alt dess garanlifond bildas genom tillskott direkt från sparbanker. Sparbank kan också länkas förvärva förlagsbevis som utgetts av SPINTAB. Mol bakgrund av den samordning som genomförts för bankinstitutens rörelseregler föreslås att kapitaltäckningskravel sänks också för sådana engagemang, varför 26 § femte stycket SpL föreslås ändrat på motsvarande sätt som föreslagits i fråga om BL och PL.

Jordbrukskasserörelsen, som f. n. inte har något bostadsfinansierande hypoteksinslilut, avser atl dellaga i BOFAB:s verksamhet genom Jordbrukets bank som i likhel med Sparbankernas bank omfattas av BL. Frågan om ändring skall ske också i JkL i överensstämmelse med vad som föreslagits belräffande övriga banklagar blir beroende av om centralkassa kan anses ha rätt att förvärva förlagsbevis utgivna av BOFAB eller i Övrigt tillskjuta medel till bolaget. Enligt 32 § tredje stycket JkL har centralkassa rätt att inom en viss ram förvärva bl. a. aktier i bolag som tUlgodoser för kredilkassor gemensamma intressen eller förlagsbevis som utfärdats av sådant bolag liksom att i övrigt tillskjuta medel till bolaget. Bestämmelsen torde närmast ta sikte på cenlralkassors engagemang i sammanslutningar och institut som är atl se som centralorgan för jordbrukskasserörelsen, t. ex. det av centralkassoma ägda Jordbrukets bank. Det vidgade BOFAB är visserligen inte ett sådant centralorgan. Med hänsyn till att BOFAB blir det enda bostadsfinansierande kredilaktiebolag som har anknytning till jordbrakskasserörelsen, kan det dock anses uppfylla kravet på atl tillgodose för kredilkassor gemensamma intressen. Hinder torde således inte möta alt centralkassa förvärvar förlagsbevis som utgetts av BOFAB. Mot denna bakgrand föreslås i promemorian att 34 § femte stycket JkL ändras på molsvarande sätt som föreslagits i fråga om övriga banklagar.

2.4 Remissyttrandena

De i promemorian föreslagna ändringama i banklagarna lämnas utan erinran av riksbanksfullmäktige och tillstyrks av bankföreningen, sparbanksföreningen, jordbrukskasseförbundet och postbanken.

Bankinspektionen påpekar inledningsvis att den strukturrationalisering beträffande den långfristiga fastighelsfinansieringen som blU följden av den planerade sammanslagningen av ett antal bostadsfinansieran-

Prop 1972:118 26

de kredilaktiebolag ligger i linje med vad inspektionen tidigare anfört som önskvärt. De i promemorian angivna motiven för sammanslagningen möter i och för sig inle någon berättigad gensaga. Emellertid kommer inle den totala kreditgivningen till bostads- och annat byggande inom de berörda institutens verksamhetsområden atl öka genom själva samgåendet. Några mera betydande rationaliseringsvinster torde inte heller vara att påräkna. Redan nu har var och en av de bostadsfinansierande kredit-aktiebolagen en sådan omfattning på sina rörelser att bolagen kan drivas fullt rationellt och med små räntemarginaler. Det skulle kanske kunna invändas atl konkurrensen inom denna seklor av kreditmarknaden skulle minska genom samgåendet. Både sladshypoteksinslilutionen, vilken sedan gammall anses ledande på ifrågavarande område, och SPINTAB med den samlade sparbanksrörelsen bakom sig kommer emellertid all finnas kvar jämte BOFAB. Även fortsättningsvis kan man därför enligt inspektionen räkna med viss konkurrens i fråga om den långfristiga fastighetsfinansieringen.

Bankinspektionen finner inle anledning all i delta sammanhang ånyo la upp till diskussion alla de argument som vid 1968 års banklagsreform framfördes för och emot kravet på 100 % täckning med eget kapital för engagemang i företag som driver någon form av bankverksamhet. Inspektionen erinrar dock om alt gällande bestämmelser om kapitaltäckning är utformade som en "summaregel". Allt riskbärande kapital står sålunda mot bankinstitutels samtliga förbindelser. De för olika placeringar fastställda procentsatserna har därvid avvägts så, att det sammanlagda riskbärande kapitalet skall utgöra elt tiUräckligt insältarskydd. I ett sådant system bör man principiellt inte sänka kravet på kapilaltäckning för en viss placering utan atl samtidigt göra motsvarande höjningar på andra håll, om det inle med fog kan hävdas all en minskning av bankernas totala egna kapital liU insätlarnas skydd är motiverad (prop. 1970: 181 s. 17 och 27 f). Någon argumentering från denna utgångspunkt finns inte i promemorian. Det kan inte heller göras gällande att det aktuella samgåendet i och för sig borde föranleda en sänkning av kapitalkravet för bankinstitulens engagemang i de bostadsfinansierande kredit-aktiebolagen. Både arten av den verksamhel sislnämnda bolag kommer att bedriva och delägarna i företagen blir ju oförändrade, endast antalet bolag påverkas. Förslaget om att reducera kravet på kapitaltäckning för dessa engagemang från 100 tUl 8 % är därför knappast i och för sig särskilt väl underbyggt från de synpunkter som varil vägledande vid ka-pilalläckningsreglernas tillkomst. Såsom framgår av promemorian har emellertid överenskommelsen gjorts beroende av att kapitaltäckningsreglerna ändras i föreslagen riktning. Frågan blir då närmast om de betänkligheter som enligt del nyss sagda kan anföras mot förslaget har sådan tyngd att de bör hindra dess genomförande. Härvid kommer helt naturligt insätlarnas säkerhet i förgrunden. Enligt inspektionens bedöm-

Prop 1972:118 27

ning kan förslaget inte sätta insätlarnas säkerhet i fara. Inte heller i övrigl kan betänkligheterna anses vara av allvarligare beskaffenhet. Inspektionen vill därför med de förutsättningar som föreligger — inte motsätta sig förslagels genomförande. Mol den tekniska utformningen av ändrmgarna i banklagstUlningen har inspektionen ingen erinran.

Sparbanksföreningen menar all den föreslagna ändringen av kapitaltäckningsreglerna i SpL inle är tillräcklig för att ge sparbanksväsendet möjlighet att på lika vUlkor konkurrera med övriga bankinstilul i den kreditgivning som sker genom hypoleksinstilulen. Enligt 24 § tredje stycket SpL gäller nämligen för sparbanks engagemang i sidobolag av det slag som SPINTAB representerar speciella begränsningar, som saknar motsvarighet för affärsbankema. Sparbank får sålunda inte lämna tillskott tUl sådant kredUaktiebolag — exempelvis genom att förvärva av företaget utgivna garanlifondsbevis — till slörre belopp än som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot 10 % av sparbankens fonder. Denna ram är redan nu för elt stort antal sparbanker i det närmaste fullt utnyttjad, ett förhållande som är till inte oväsentligt men för SPINTAB i dess verksamhel. Föreningen betonar angelägenheten av att sparbanksväsendets organ för den långfristiga fastighetskreditgivningen konkurrensmässigt jämställs med BOFAB. Föreningen föreslår därför alt 24 § fjärde stycket SpL ändras så, alt sparbank, ulöver de placeringar i vissa sidobolag inom 10-procentsramen som nu medges i paragrafens tredje stycke, får möjlighet alt efler tillstånd av bankinspektionen tillskjuta medel — förutom lUl de i bestämmelserna angivna gemensamma sparbankssammanslutningarna —• till sådant av sparbanksväsendet ägt kredilaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål atl lämna långfristig kredit mot säkerhet av panträtt i bostads-, kontors- eller affärsfastighet. Som förutsättning bör självfaUet gälla atl företaget i fråga av Kungl. Maj:t godkänts som en sådan sammanslutning av svenska sparbanker för tillgodoseende av gemensamma intressen, som enligt paragrafens tredje stycke kan erhåUa kapitaltillskott av sparbank.

Bankinspektionen vitsordar att gällande regler orn kapUaUillskott till cenlrala organ inom sparbanksväsendel under årens lopp vållat problem för åtskUliga sparbanker. Enligt årsöversiklerna för år 1971 hade visserligen ett flertal sparbanker utrymme över för ytterligare tillskott. Inle så få sparbanker låg däremoi i närheten av maximigränsen och i sju fall hade denna t. o. m. överskridits. För sin fortsatta expansion torde SPINTAB komma alt i slor utsträckning vara beroende av atl sparbankerna kan tUlskjuta ytterligare riskbärande kapital. De nuvarande reglerna lägger emellertid hinder i vägen för sådana kapitalinsatser från en del sparbanker. Med hänsyn härtill och då del framstår som rimligt att sparbankerna har samma möjligheter all göra tillskott av riskbärande kapital lill SPINTAB som affärsbankerna till BOFAB kan en viss liberalisering av sparbankslagen på denna punkt vara motiverad. En ökning

Prop 1972:118 28

av sparbankernas engagemang i de cenlrala organen inom sparbanksrörelsen synes inte heller av hänsyn till insältarnas säkerhet behöva möta någon berättigad gensaga. Den lagtekniska lösning som kanske ligger närmast tiU hands är att i SpL införa regler efler mönster av vad sorn gäller för affärsbankerna. En sådan lösning skulle emellertid medföra atl Kungl. Maj:t kom alt belastas med ell slort antal ärenden — oftast av mindre vikt — om kapitaltiUskott från sparbanker tUl centralorgan inom sparbanksrörelsen. Vidare saknas skäl att ta bort den fria sektor spar-bankema f. n. har atl tillskjuta riskbärande kapital lUl sparbanksväsen-dels centralorgan. På grund av det anförda tillstyrker inspektionen förslaget alt sparbankerna efter tUlstånd av inspektionen får göra kapitalinsatser i bostadsfinansierande, liU sparbanksrörelsen knutna kreditaktiebolag utan att härigenom ta i anspråk den fria sektorn för tillskott av riskbärande kapital.

Bankinspektionen erinrar vidare om atl i JkL finns regler som i huvudsak motsvarar nu berörda färvärvsregler i SpL. Visserligen torde inte gällande ram för cenlralkassorna hUtills ha utgjort något problem på del sätt som varit fallet beträffande sparbankerna. Med hänsyn till den överensstämmelse som finns mellan stadgandena för centralkassor och sparbanker ifrågasätter dock inspektionen om inte 32 § fjärde stycket JkL bör ändras på motsvarande sätt som föreslagils i fråga om 24 § fjärde stycket sparbankslagen.

2.5 Departementschefen

Kapitaltäckningsbestämmelsema har till syfte atl trygga alt bankinstituten till insätlarnas skydd håller eget kapital av en viss minsta sloriek. Bestämmelserna är, som framgått närmare av det föregående, utformade som placeringsregler varvid placeringarna delats in i fyra riskgrader med olika stränga krav på täckning med eget kapital. För tillgångar som hänförts till den högsta riskgraden är täckningskravet 8 %. Del samlade täckningskravet på eget kapital fås genom en summering av de läck-ningskrav som gäller för en banks olika placeringar. För bankinstituts engagemang i företag, som driver någon form av bankverksamhet, gäller enligt en särskild regel att från det egna kapitalet skall avräknas det bokförda värdet av vad bankinstilutet såsom aktiekapital eller i annan form tUlskjulit till sådant företag. Regeln innebär således elt kapitalläckningskrav av 100 % för engagemang i sidobolag, däribland de bankägda s. k. bostadsfinansierande kredUakliebolagen. Från detla krav görs undantag för tUlskott tUl företag där staten är delägare. Med tUlämpning av denna undantagsbestämmelse är täckningskravet för bankernas engagemang i t. ex. de halvstatliga kreditaktiebolagen AB Industrikredit, AB Företagskredit och AB Svensk Exportkredit begränsat till 8 %.

Som framgår av det tidigare anförda har mellan de båda statliga ban-

Prop 1972:118 29

kerna och elt antal affärsbanker saml jordbrukskasserörelsen genom Jordbrukels bank träffals överenskommelse om samgående i etl gemensamt ägt faslighetskreditakliebolag. Överenskommelsen innebär alt de icke statliga bankerna går in som delägare i del av Sveriges Kreditbank och postbanken helägda kreditakliebolaget BOFAB. Hälften av aktiekapitalet skall ägas av den slalliga banksidan och hälften av övriga banker. En följd av överenskommelsen är alt de affärsbanksägda kreditaktiebolagen SIGAB, GIGAB och Svensk Fastighetskredit efler hand kommer att avvecklas.

I den inom finansdepartementet upprättade, i del föregående närmare redovisade promemorian, föreslås att bankinstituts engagemang i bostadsfinansierande kreditaktiebolag skall undantas från avräkningsregeln och alt kapitaltäckningskravel för sådant engagemang följaktligen skall sänkas från 100 % till 8 %. Förslaget tillstyrks av bankföreningen, sparbanksföreningen, jordbrukskasseförbundel och postbanken samt lämnas ulan erinran av riksbanksfullmäktige. Bankinspektionen har vissa erinringar av principiell nalur mol förslaget. Inspektionen, som erinrar om alt den planerade strukturrationaliseringen på den långfristiga faslighels-kreditgivningens område ligger i linje med vad inspektionen i annat sammanhang anfört som önskvärt, motsätter sig emellertid inte att den föreslagna ändringen genomförs.

För egen del vUl jag anföra följande. Vid kapitaltäckningsreglernas tillkomst år 1968 lUldrog sig frågan om kapitaltäckningskravel för bankinstiluls engagemang i sidobolag särskild uppmärksamhet. Den avgörande omständigheten för min bedömning alt kapitaltäckningskravel för bankinslilutens engagemang i sidobolag skall vara 100 % var, att del kapital som föreskrivs som skydd för bankinslilutens insättare inte samtidigt bör utgöra riskkapital också i ett annat kreditinstitut. Denna grundregel anser jag alltjämt vara tillämplig. Avsteg från regeln kan å andra sidan tänkas ske om insättarskyddet inte eftersatts och andra intressen samtidigt talar för att elt undantag från det nuvarande kapitaltäckningskra-vet bör komma tUl stånd. Den nyligen träffade överenskommelsen mellan elt antal bankinstUul om samgående i ett gemensamt ägt faslighels-kredilakliebolag uppbärs av en önskan om en ökad rationalisering på bostadsfinansieringens område. Intresset av att det mellan affärsbankerna och postbanken träffade avtalel om elt hypoteksinslilut praktiskt kommer till stånd är enligt min uppfattning av sådan belydelse, att del nuvarande kapitaltäckningskravel för engagemang i sådant inslUul bör kunna liberaliseras. Som bankinspektionen utvecklat i sitt remissyttrande över promemorian kan visserligen mol en sådan isolerad ändring av kapitaltäckningsbestämmelsema anföras, att kapitaltäckningskravel för olika tillgångar avvägts med hänsyn bl. a. lUl alt det samlade riskkapitalet i form av eget kapital skall bilda ell tiUräckligt skydd för insättarna och att en sänkning av kapitalkravet för viss tillgång därför i prin-

Prop 1972:118 30

cip inte bör ske utan alt motsvarande höjning görs för annan placering. En sänkning av kapilalkravet enligt förslaget i promemorian kan emellertid inte — som bankinspektionen också framhåUU — innebära alt insätlarnas säkerhet sätts i fara. När del gäller insättarskyddet beaktar jag särskilt alt det vidgade BOFAB till hälften kommer att ägas av staten genom de båda statliga bankerna. Jag anser mig sålunda kunna godta atl kapitaltäckningskravel för affärsbankernas och postbankens engagemang i BOFAB ändras från 100 till 8 %. På skäl som angetts i promemorian bör ändringen emellertid avse samlliga bostadsfinansierande kreditaktiebolag och genomföras i alla fyra banklagarna och således gälla inte enbart affärsbankernas och postbankens engagemang i BOFAB utan också t. ex. centralkassas engagemang i samma bolag och sparbanks engagemang i SPINTAB.

Jag föreslår att 57 § BL, 26 § SpL, 34 § JkL och 7 § PL ändras i enlighet med det sagda.

Vad härefter angår sparbanksföreningens förslag om vidgad rätt för sparbank att göra kapitaltillskott lill bostadsfinansierande kreditaktiebolag vill jag anföra följande. Sparbanks och centralkassas möjlighet att förvärva aktier eller andelar i ekonomisk förening är begränsad till all avse vissa organ som tillgodoser för sparbanksväsendet resp. jordbrakskasserörelsen gemensamma intressen. Till sammanslutning med sådant ändamål får sparbank använda elt belopp molsvarande högst 10 % av sparbankens fonder. Cenlralkassa får för samma ändamål använda 10 % av centralkassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital. De angivna beloppen får disponeras också för förvärv av garantifondbevis och förlagsbevis som utges av sagda sammanslutningar eller för andra kapitaltiUskott tUl dessa. Exempel pä sådana sammanslutningar varom här är fråga är för sparbankernas del Sparbankernas bank och SPINTAB och för jordbrukskasserörelsens del Jordbmkets bank. Om Jordbrukets bank, som planerats, blir delägare i ett vidgat BOFAB, kommer även detta bolag att ingå i den grupp sammanslutningar till vilka centralkassa får göra kapitaltillskott. Utöver 10-procenlsramen får sparbank och centralkassa efler tillstånd av bankinspektionen tiU-skjuta medel tUl sammanslutning av den typ som nyss angetts om det tillskjutna beloppet inte kan grunda upplåningsrält eller täcka krav på eget kapital hos sammanslutningen eller på annat håll. Denna bestämmelse har tillkommit närmast för alt göra del möjligl för sparbank alt göra kapitaltillskott till Sparbankernas datacentraler AB och andra företag, som inle ägnar sig åt länerörelse, utan all den fria sektorn om 10 % av fonderna behöver tas i anspråk.

Sparbanksföreningens förslag innebär att sparbank efter tillstånd av bankinspektionen skall kunna göra kapitaltiUskott tUl bostadsfinansierande kredilaktiebolag som tUlgodoser för sparbanker gemensamma intressen, dvs. SPINTAB och HIGAB, ulan att 10-procentsramen behöver användas. Förslaget har tillstyrkts av bankinspektionen. Även jag anser

Frop 1972:118 31

att sparbankerna nu bör få ökade möjligheter att tillskjuta riskbärande kapital tUl sina hypoteksinstitut. Jag har ingen erinran mot den av sparbanksföreningen föreslagna laglekniska lösningen. Jag förordar således att 24 § SpL ändras i enlighet med det anförda.

Med hänsyn till den överensstämmelse som råder mellan 24 § SpL och 32 § JkL bör, som bankinspektionen antytt, för cenlralkassornas vidkommande i JkL göras molsvarande ändring som föreslagils för sparbankerna.

3 Bankinstituts rätt till förvärv av egendom till skyddande av fordran

3.1 Gällande bestämmelser m. m.

Reglerna om bankinstitulens rätt lill förvärv av egendom är med vissa speciella undanlag enhetligt utformade. Bestämmelserna medger i princip endasl förvärv av egendom som behövs för alt driva bankverksamheten och egendom för att skydda fordran. Regler i sistnämnda hänseenden, dvs. bestämmelser om förvärv av egendom där förvärvet är nödvändigt för atl undvika förlust för bankinstilutet, är intagna för affärsbankerna i 56 § BL, för sparbankerna i 25 § SpL, för jordbrukets kreditkassor i 33 § JkL (senaste lydelse 1968: 601, 602 resp. 605) och för postbanken i 6 § PL. De innebär i huvudsak följande.

EnUgt huvudregeln får affärsbank, sparbank och kreditkassa för all skydda fordran dels på offentlig auktion eller fondbörs eller i den ordning som anges i 96 a § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen dels, om del är uppenbart atl bankinstilutet annars skulle lida avsevärd förlust, såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom. Hänvisningen till 96 a § utsökningslagen tillkom vid 1968 års översyn av banklagstiftningen på förslag av lagrådet (se prop. 1968: 143 s. 356 ff). I 96 a § utsökningslagen, som infördes år 1967 (SFS 1967: 140), anges att annan lös egendom än fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg får av utmätningsmannen säljas under hand i stället för på auktion, om det är sannolikt atl avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom. Huvudregeln om förvärv för skyddande av fordran är för postbanken utformad i överensstämmelse med vad som gäller för övriga bankinstilul med den skillnaden, att hänvisningen till 96 a § utsökningslagen är ersatt med uttrycket "vid exekutiv försäljning".

För samlliga bankinslitut gäller alt egendom som förvärvats för skyddande av fordran skall avyttras så snart det lämpligen kan ske och senasi när avyttring kan äga rum ulan förlust för bankinstilutet. Sådant förvärv skall ofördröjligen anmälas hos bankinspektionen.

Genom lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fasl egendom,

Frop 1972:118 32

som trätt i kraft den 1 januari 1972, har öppnats möjlighet till underhandsförsäljning också av utmätt fastighet. Försäljning får ske under hand, om försäljning i sådan ordning finnes mer ändamålsenlig än försäljning på auktion och del är tillförlitiigl utrett vUka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten (57 §). Särskilda regler gäller i fråga om köpeviUkor (58 §, senaste lydelse 1971: 1213) och försäljningsförfarandet (59—61 §§). I lagen finns också bestämmelser som gör del möjligt all sälja tillbehör till utmätt faslighet för sig ulan samtidig försäljning av fastigheten i övrigt (14—17 §§). Sådan försäljning skall ske i den ordning som gäller för ulmätt lösöre, vilket innebär all den kan ske inle bara på auktion ulan även under hand enligt reglerna i 96 a § utsökningslagen. Bestämmelserna om försäljning av fastighetslUlbehör stämmer i huvudsak överens med de regler som förut fanns i 100 a—b §§ utsökningslagen.

Lagen om exekutiv försäljning av fast egendom grundas på förslag av lagberedningen i belänkandet Faslighetsauklion m. m., Ulsöknings-rält VIII (SOU 1968: 64). I anslulning till lagberedningens förslag om underhandsiörsäljning av fastighet anförs i betänkandet (s. 77), att ett genomförande av förslaget lorde böra föranleda jämkning av 56 § BL, 25 § SpL och 33 § JkL. Stadgandena borde enligt lagberedningen utformas så alt de otvetydigt kommer atl omfatta också försäljning under hand av tiUbehör lill fasl egendom. I propositionen (prop. 1971: 20 s. 272) anförde departementschefen under hänvisning lill lagberedningens uttalande att reglerna om underhandsförsäljning aktualiserade vissa ändringar i banklagstiftningen men alt frågan härom fick tas upp i annat sammanhang.

3.2 Departementschefen

Genom bestämmelserna i BL, SpL och JkL om möjlighet för affärsbank, sparbank resp. kredilkassa alt förvärva egendom tUl skyddande av fordran medges köp av utmätt egendom på offentlig auktion eller fondbörs eller, i fråga om lös egendom, vid försäljning under hand enligt regler i 96 a § utsökningslagen. Genom lagen om exekutiv försäljning av fasl egendom, som trätt i kraft den 1 januari 1972, har införts möjlighet lill försäljning under hand också i fråga om utmätt fastighet. Med anledning härav föreslår jag all nämnda bestämmelser i BL, SpL och JkL nu ändras så, att möjligheten liU förvärv av utmätt egendom tiU skyddande av fordran kommer atl omfatta även köp av utmätt fastighet vid försäljning under hand. Någon ändring behöver däremot inle göras för postbankens del, eftersom i 6 § PL anges all postbanken har möjlighet all köpa ufrnätl egendom "vid exekutiv försäljning". Detta uttryck omfattar även försäljning under hand av såväl lös som fasl egendom. Ändringarna i BL, SpL och JKL bör

Prop 1972:118 33

utformas efter mönster av vad som sålunda gäller för postbanken. Härigenom framgår tydligare än enligt gällande regler att bestämmelserna omfattar också särskild försäljning av fastighelslillbehör, när sådana säljs i den ordning som gäller vid underhandsförsäljning av utmätt lös egendom.

4 Registreringsavgifter m. m.

4.1 GäUande bestämmelser m. m.

Bankmspektionen är registreringsmyndighet för bankinstituten. Hos inspektionen förs bankregister för affärsbankerna (3 § andra stycket BL), sparbanksregister för sparbankerna (3 § andra stycket SpL) och föreningsregister för jordbrakskasserörelsen (1 § tredje stycket och 5 § andra stycket JkL, 5 § ändrad 1968: 605).

I 163 § BL föreskrivs att ansökan om affärsbanks registrering och anmälan för registrering skall inges eller i betalt brev med poslen insändas till regislreringsmyndighelen saml alt sådan ansökan eller anmälan skall vara åtföljd av stadgade avgifter. I 194 § BL anges alt Kungl. Maj:t meddelar närmare bestämmelser rörande bl. a. avgifterna för registrering och kungörande. Med stöd härav har Kungl. Maj:t i 5 § kungörelsen (1955: 187) om bankregislrels förande m. m. föreskrivit att avgiften för registrering och dess kungörande skall vara 50 kr. för ansökan om affärsbanks registrering och för ändring i firman samt 20 kr. för annan anmälan till eller anteckning i registret. I vissa särskilt angivna fall ulgår inte registreringsavgift.

Stadgandet i 99 § SpL (99 § ändrad senast 1962: 234) är utformat i överensstämmelse med 194 § BL. Med slöd av förstnämnda lagrum har Kungl. Maj:t i 52 § kungörelsen (1955: 422) om sparbanker gett föreskrifter som svarar mol 163 § BL. De närmare reglerna om avgiftema finns i 62 § kungörelsen. Bestämmelserna innebär att avgifter för registrering och dess kungörande skall erläggas efter samma gmnder och med samma belopp som gäller för affärsbankerna.

Enligt 1 § tredje stycket JkL äger lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämpning på jordbrukets kreditkassor och deras riksorganisation, dvs. jordbrukskasseförbundet, om annat inle följer av bestämmelsema i JkL. Föreskriften i 99 § lagen om ekonomiska föreningar (99 § ändrad senast 1971: 603) all ansökan om förenings registrering och anmälan för registrering skall vara åtföljda av stadgade avgifter gäller sålunda också för jordbrukskasserörelsen. Med slöd av 91 § JkL (91 § ändrad senast 1968: 605), som svarar mot 194 § BL och 99 § SpL, har Kungl. Maj:l i 7 § kungörelsen (1969: 88) om föreningsregistret för jordbrukskasserörelsen faststäUt avgifter för registrering och kungörande enligt vad som gäller för affärsbankerna och sparbankerna.

Frop 1972:118 34

4.2 Bankmspektionens framställning

I skrivelsen den 5 juni 1972 till Kungl. Maj:t erinrar bankinspektionen om atl för de svenska försäkringsbolagens del de särskilda registre-ringsavgiflerna avskaffades år 1961 och att tidigare gäUande skyldighet för utländsk försäkringsanslall med rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige alt bestrida vissa kungörelsekostnader slopades år 1965. Avskaffandet av dessa avgifter motiverades med all de medförde extraarbete för försäkringsinspektionen och försäkringsbolagen och saknade nämnvärd betydelse för finansieringen av försäkringsinspektionens verksamhet. Åtgärden medförde inte någon kostnad för statsverket, eftersom försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet över försäkringsbolagen också i fortsättningen kom alt helt bestridas av bolagen genom de tillsynsbidrag som de har alt erlägga. Bankinspektionen menar att motsvarande skäl som anfördes för slopandet av försäkringsbolagens regisireringsavgifier kan åberopas för avskaffande av bankinslilutens regisireringsavgifier. En sådan ålgärd skulle enligt bankinspektionen inte oväsentlig minska inspektionens kassa- och redovisningsarbete och därmed bidraga till en önskvärd rationalisering av delta arbete. Bankinspektionen föreslår därför att bankinstitulens registreringsavgifter avskaffas.

Vid framställningen har fogats förslag lill författningsändringar som föranleds av elt slopande av registreringsavgifterna.

4.3 Departementschefen

Enligt vad jag inhämtat uppgick de av bankinstituten belalade regi-slreringsavgtfterna under budgetåret 1970/71 till ca 16 000 kr. och under budgetåret 1971/72 tUl ca 13 000 kr.

I likhet med bankinspektionen anser jag del vara mest rationellt att

— efter mönster av vad som sedan länge gäller för försäkringsbolagen

— låta bankinstitutens allmänna lillsynsbidrag läcka kostnaden för registreringar och kungöranden ulan att särskilda avgifter las ul. Jag tillstyrker därför bankinspektionens förslag.

Jag vill i detta sammanhang la upp frågan om en ytterligare ändring som rör 163 § BL. I denna paragrafs första punkl föreskrivs alt ansökan om registrering och anmälan för registrering skall inges eller i betalt brev med posten insändas tUl regislreringsmyndighelen. I 189 § lagen (1944: 705) om aktiebolag (ändrad senast 1971: 591) fanns tidigare en föreskrift med motsvarande innehåU. I samband med förvaltningsrätts-reformen år 1971 togs denna föreskrift bort. Del ansågs nämligen inte finnas behov av alt i aktiebolagslagen ha kvar en bestämmelse i angivna hänseende vid sidan av de regler som lagits upp i 7 § förvaltningslagen (1971: 290); se prop. 1971: 30 del 2 s. 612. Motsvarande ändring gjordes i 99 § lagen om ekonomiska föreningar; se prop. 1971: 30 del 2 s.

Frop 1972:118 35

614. Mot bakgrund av de skäl som föranledde ändringarna i 189 § aktiebolagslagen och 99 § lagen om ekonomiska föreningar förordar jag att föreslcriften i 163 § första punkten BL utgår. Motsvarande föreskrift i 52 § sparbankskungörelsen bör också utgå.

Vad jag föreslagit i detla avsnitt föranleder att 163 § BL upphävs och att ändringar görs i 194 § BL, 99 § SpL och 91 § JkL. Enligt min mening behöver i JkL inte särskilt anges att 99 § lagen om ekonomiska föreningar i fortsättningen saknar betydelse i fråga om jordbrukskasserörelsen. Det anförda får vidare till följd att 5 § kungörelsen om bank-registrets förande m. m., 52 och 62 §§ sparbankskungörelsen samt 7 § kungörelsen om föreningsregistret för jordbrukskasserörelsen upphävs.

5 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, all Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen

all antaga inom finansdepartementet upprättade förslag tUl

1. lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,

2. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

3. lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrakskasserörelsen,

4. lag om ändring i lagen (1969: 732) om postbanken.

Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att tiU riksdagen skaU avlålas proposUion av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Margit Edström

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1972 710487