Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Mai:ts proposition nr 116 är 1972        Prop. 1972:116

Nr 116

Kungl. Maj:ts proposition med förslag tiU lag om styrelserepresentation för de anstäUda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.; given Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över industriärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements­chefen hemställt.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

RUNE B. JOHANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen läggs fram förslag som syfiar till att förbättra informationen och samarbetet mellan samhället och företagen. Vidare föreslås alt de anställda får rätt till representation i vissa företags sty­relser.

Enligt förslaget är näringsidkare efter anmaning skyldig att till läns­styrelsen översiktligt redovisa hur den ekonomiska utvecklingen av verksamheten väntas bli och vilka förändringar av bl. a. sysselsättningen som planeras eller väntas. Länsstyrelse och kommunstyrelse skall kuima kalla näringsidkare till överläggningar i frågor angående företaget som är av väsenilig betydelse för länet eUer kommunen. Länsstyrelse och kommun föreslås få viss skyldighet att informera näringsidkare om statiig och kommunal planering.

I propositionen föreslås vidare att Kungl. Maj:t får möjlighet att till­sätta offentiiga styrelseledamöter dels i förvaltningsbolag, dels i allmän­nyttiga stiftelser som har tillgångar över fem milj. kr. Sådana förord­ nanden föreslås få gälla sammanlagt högst 30 aktiebolag och stiftelser.

I fråga om de anställdas styrelserepresentation föreslås att de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 arbetstagare får utse två ledamöter i företagets styrelse. Ledamöterna utses av de fack­liga organisationerna. I vissa fall skall företag kunna undantas från till-

1    Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116

 

Prop. 1972:116                                                         2

lämpning av bestämmelsema. I så fall måsle emellertid företaget på annat sätt tillgodose de anställdas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagels verksamhet. Dispensfrågor skall prövas av en särskild nämnd.

Verksamheten föreslås i samtiiga fall bli av försökskaraktär.

Den lagstiftning som föranleds av förslagen föreslås träda i kraft den 1 april 1973 och gälla till utgången av juni 1976.

 

Prop. 1972:116

1    Förslag till

Lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor

Härigenom förordnas som följer.

1 § Näringsidkare är efter anmodan av myndighet som Konungen be­
stämmer skyldig att i fråga om arbetsställe inom länet skriftiigen till
länsstyrelsen översiktligt redovisa

1.    den väntade ekonomiska utvecklingen av verksamheten,

2.    planerade eller väntade utvidgningar eller inskränkningar i pro­duktionen, sysselsättningen eller driften.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket får åläggas två gånger årligen och avse förhållande under de fem närmast följande åren.

2 § Uppgift enligt 1 § får överlämnas till statistiska centralbyrån och
kommunstyrelsen i den kommun där arbetsstället finns. Till annan stat­
lig eller kommunal myndighet får uppgiften överlämnas endast om den
är av väsentiig betydelse för myndighetens verksamhet.

Vid tillämpniigen av första stycket skall beaktas å ena sidan behovet av tillgång till uppgiften, å andra sidan näringsidkarens intresse av att uppgift som rör hans affärs- eller driftförhållanden ej utiämnas till en vidare krets än som oundgängligen behövs.

3 § Länsstyrelsen skall minst en gång årligen till näringsidkare som
är skyldig att lämna uppgift enligt 1 § eller som vid arbetsställe inom
länet sysselsätter fler än 50 arbetstagare lämna översiktlig redogörelse
för sådan statlig verksamhet och planering inom länet som kan antagas
vara av betydelse för sådan näringsidkare.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på kommun i fråga om kommunal verksamhet och planering.

4    § Fullgör näringsidkare ej uppgiftsskyldighet enligt 1 §, får läns­styrelsen vid vite kalla honom till överläggning.

5    § Länsstyrelsen får vid vite kalla närmgsidkare till överläggning i fråga som är av väsentlig betydelse för länet och som rör arbetsställe inom länet för vilket näringsidkaren är uppgifisskyldig enligt 1 §.

Första stycket äger motsvarande tiUämpning i fråga om kommun­styrelse beträffande arbetsställe inom kommunen.

Om icke särskilda skäl föranleder annat, skall företrädare för de an­ställda beredas tillfälle att närvara vid överläggning enligt första eller andra stycket.

6 §   Vite enligt denna lag får bestämmas till högst femtusen kronor.
Mot beslut om föreläggande av vite får talan icke föras.

7 § Vid tillämpningen av denna lag skall iakttagas att den som är
uppgiftsskyldig ej betungas onödigt.

 

Prop. 1972:116                                                                      4

8 § Vad någon på grund av denna lag fått vela om näringsidkares affärs- eller driftförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nyttja. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till bö­ter eller fängelse högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om måls­ägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973 och gäller till utgången av juni 1976.

2    Förslag tiU

Lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser

Härigenom förordnas som följer.

1 § Konungen får förordna en ledamot (offentiig styrelseledamot)
och en suppleant för denne i styrelsen för aktiebolag, vars verksamhet
huvudsakligen är inriktad på att äga eller förvalta fast eller lös egendom,
eller sådan allmärmyttig stiftelse som har tillgångar överstigande fem
miljoner kronor.

Förordnanden enligt första stycket får samtidigt gälla högst trettio aktiebolag och stiftelser.

2    § Offentlig styrelseledamot skall särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bolagets eller stiftelsens verksamhet.

3    § Uppkommer fråga om utseende av offentiig styrelseledamot i stif­telse, är stiftelsen efter anmodan skyldig att till Konungen överlämna avskrift av stiftelseurkund, stadgar och andra handlingar som bestämmer stiftelsens verksamhet eller visar dess tillgångar.

Anmodan enligt första stycket får förenas med vite, högst femtusen kronor.

4    § Offentlig styrelseledamot utses för tid som Konungen bestäm­mer.

5    § Om ej annat följer av denna lag, äger vad som är föreskrivet om styrelseledamot och styrelsesuppleant i lagen (1944: 705) om aktie­bolag motsvarande tillämpning på offentiig styrelseledamot i aktiebolag och suppleant för sådan ledamot. Bestämmelserna i 8 § första stycket

6    nämnda lag gäller dock ej.

6 § Det åligger aktiebolag och stiftelse att till offentlig styrelseleda­mot och suppleant för sådan ledamot utge ersättning med belopp som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973 och gäller till utgången av juni 1976.

 

Prop. 1972:116

3    Fiirslag till

Lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och eko­nomiska föreningar

Härigenom förordnas som följer.

1 § I aktiebolag och ekonomisk förening som under det senast för­
flutna räkenskapsåret här i landet sysselsatt i genomsnitt minst 100 ar­
betstagare har de anställda enligt deima lag rätt att utse två ledamöter
i styrelsen (arbetstagarledamöter) och en suppleant för varje sådan le­
damot.

Har arbetstagarledamot utsetts, består rätten till styrelserepresentation för de anställda, även om antalet sysselsatta därefter underskrider det antal som anges i första stycket.

2 §   Denna lag gäller icke

1.    bank- eller försäkringsaktiebolag,

2.    ekonomisk förening som avses i 118 § första stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar eller 3 § lagen (1951: 309) angående införande av nya lagen om ekonomiska föreningar,

3.    ekonomisk förening som ingår i jordbrukskasserörelsen,

4.    förening enligt lagen (1948: 218) om sambruksföreningar.

 

3    § Med företag avses i denna lag aktiebolag och ekonomisk förening, vara lagen är tillämplig.

4    § Bolagsstämma eller föreningsstämma kan utan ändring av bolags­ordningen eller föreningens stadgar besluta att denna lag skall äga till­lämpning på företaget även om detta ej är sådant som avses i 1 § första stycket eller att företagets anställda skall ha rätt att enligt denna lag utse flera än två arbetstagarledamöter och suppleanter för dem.

5    § Om ej annat följer av denna lag, äger vad som är föreskrivet om styrelseledamot och styrelsesuppleant i lagen (1944: 705) om aktiebolag eller lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämp­ning på arbetstagarledamot och suppleant för sådan ledamot.

6    § Bestänmielsema i 8 § första stycket 6 lagen (1944: 705) om aktie­bolag samt 6 § 6 och 22 § andra stycket lagen (1951: 308) om ekono­miska föreningar gäller ej arbetstagarledamot eller suppleant för sådan ledamot.

7    § Beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation fattas av lokal facklig organisation, som äx bimden av kollektivavtal i förhållande till företaget och omfattar mer än hälften av företagets arbetstagare, eller av på sådant sätt bimdna lokala fackliga organisationer som tillsammans har denna omfattning.

Företagets styrelse skall skriftligen underrättas om beslut enligt första stycket.

 

Prop. 1972:116                                                         6

8    § Arbetstagarledamöter utses av de lokala fackliga organisationer, som är bundna av kollektivavtal i förhållande till företaget, i den ord­ning organisationerna bestämmer.

9    § Enas ej organisationerna om annat, gäller följande ordning för utseende av de arbetstagarledamöter som avses i 1 § första stycket.

Tillhör mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbimdna arbetsta­garna samma lokala organisation, får denna utse båda arbetstagarleda-mölerna. I annat fall får de båda lokala organisationer som har störst antal sådana arbetstagare utse vardera en ledamot.

Vid tillämpningen av andra stycket anses lokala organisationer som tillhör samma centrala fackliga huvudorganisation som en organisation.

10 §   Arbetstagarledamot bör utses bland de anställda hos företaget.
Till arbetstagarledamot får ej utan särskilt tillstånd utses den som i

sådan egenskap tillhör annat företags styrelse.

11 § Tiden för arbetstagarledamots uppdrag bestämmes av den som
utser honom.

Förordnas ej annat i anledning av ansökan om imdantag enligt 14 §, tillträder arbetstagarledamot sitt uppdrag vid tidpimkt som bestämmes av den som utsett honom, dock tidigast tre månader efter det att före­lagets styrelse mottagit underrättelse enligt 7 §.

12 § Arbetstagarledamot får ej deltaga i styrelsens behandling av fråga
som rör

1.    slridsåtgärd,

2.    förhandling med arbetstagarorganisation om slutande av kollektiv­avtal,

3.    uppsägning av kollektivavtal.

 

13    § Bestänunelserna i 8—12 §§ om arbetstagarledamot äger motsva­rande tillämpning på suppleant.

14    § Skulle arbetstagarrepresentation enligt 1 § medföra väsentliga olägenheter för aktiebolag på grund av att

 

1.   styrelsens sammansättning är beroende av politiska styrkeförhållan­den eUer av förhållande mellan olika aktieägare eller aktieägargrupper, som framgår av bolagsordningen, avtal eller annan omständighet, eller

2.   bolagsordningen innehåller föreskrift om särskild röstplmralitet vid fattande av styrelsens beslut,

kan undantag medgivas från denna lag, om olägenhetema ej kan undanröjas på annat sätt.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på ekonomisk förening.

Undantag skall förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt till­godoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om före­tagets verksamhet.

15 § Fråga om tillstånd enligt 10 § andra stycket eller undantag en­
ligt 14 § prövas av en nämnd som består av ordförande och sju andra
ledamöter. Ledamöterna utses av Konungen. Ordföranden, som skall
vara lagkunnig och erfaren i domarvärv, utses bland personer som icke
kan anses företräda arbelsgivar- eller arbetstagarintressen. De övriga
ledamöterna utses efter förslag av de svenska arbetsgivareföreningarnas
förtroenderåd, svenska kommimförbundet, svenska landstingsförbundet,
kooperationens förhandlingsorganisation, landsorganisationen i Sverige
och tjänstemännens centralorganisation. De svenska arbetsgivareför-

 

Prop. 1972:116                                                                     7

eningarnas förtroenderåd föreslår två ledamöter och de övriga vardera en ledamot. För ordföranden och varje ledamot utses i samma ordning en ersättare.

16 § I prövningen av ärende hos nämnden deltar ordföranden och
fyra andra ledamöter. Två av dessa skall vara utsedda på förslag av
arbetstagarorganisationerna och två av de svenska arbetsgivareförening­
arnas förtroenderåd. I stället för den ene av de två sistnämnda ledamö­
terna inträder

när ärendet gäller företag, där kommun har ett bestämmande in­flytande, den ledamot som utsetts på förslag av kommunförbundet,

när ärendet gäller företag, där landstingskommun har ett bestämman­de inflytande, den ledamot som utsetts på förslag av landstingsförbun­det och,

när ärendet gäller företag, som är anslutet till kooperationens förhand­lingsorganisation, den ledamot som utsetts på förslag av denna organi­sation.

Mot nämndens beslut får talan ej föras.

17    § I anmälan om styrelsens sammansättning enligt 97 § lagen (1944: 705) om aktiebolag eller 37 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar skall anges om ledamot eller suppleant utsetts enligt denna lag.

18    § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973 och gäller till utgången av juni 1976. Lagen äger icke tillämpning på aktiebolag vars styrelse består av mindre än tre ledamöter, under förutsättning att samma förhållande gällde den 1 januari 1972.

4    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att ut­bekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rät­ten att utbekomma alhnänna handlingar skall införas en ny paragraf, 20 a §, av nedan angiven lydelse

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

20 a §

Handling innefattande uppgifter vilka infordrats från näringsidkare enligt lagen (1972: ) om upp­giftsskyldighet i vissa planerings­frågor må, i den mån handlingen innehåller upplysningar om nä­ringsidkarens affärs- eller driftför­hållanden, vilkas offentliggöran­de kan lända honom till men, ic­ke utan hans samtycke utlämnas förrän tjugo år förflutit från hand­lingens datum.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973.

 

Prop. 1972:116

Utdrag av protokoll över industriärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS­SON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖF­BERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Johansson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om styrel­serepresentation för samhället och de anstäUda i vissa företag, m. m. och anför.

1    Inledning

Under de senaste åren har olika frågor rörande demokratiseringsut­vecklingen inom näringsliv och samhälle aktualiserats. Bl.a. har infor­mationsutbytet och samarbetet i övrigt mellan näringsliv och samhälle samt utbyggnaden av företagsdemokratin tagits upp till behandling.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades hösten 1968 sakkunniga för att utreda formerna för förbättrad information och vidgat samarbete mellan företag och samhälle. De sakkunniga antog namnet samarbetsutredningen. Utredningen avlämnade i augusti 1970 betänkandet (SOU 1970: 41—42) Företag och samhälle. Betänkandet innehåller bl. a. förslag till lag om uppgiftsskyldighet i vissa planerings­frågor m. m. och förslag till lag om offentiiga styrelseledamöter och offentiiga revisorer i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilagal.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen, postverket, tele­verket, statens jämvägar (SJ), statens vägverk, statskontoret, statistiska centralbyrån (SCB), bankinspektionen, riksrevisionsverket (RRV), kon­junkturinstitutet, lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk, kommers-kollegimn, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrel­sen (AMS), bostadsstyrelsen, statens planverk, vattenfallsverket, samtii-

» Betänkandet är avgivet av landshövdingen Per Eckerberg, ordförande, lands­hövdingen Harald Aronsson, avdelningschefen Gösta Edgren, statsrådet Kjell-Olof Feldt, f.d. bruksdisponenten Wilhelm Haglund, planeringschefen Eric Petters­son, generaldirektören Reidar Tilert och förbundsordföranden Bert Lundin.

 

Prop. 1972:116                          ,                              9

ga länsstyrelser, offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén, kom-merskollegieutredningen, landstingen i Östergötiands, Malmöhus och Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet. Svenska landstings­förbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Företagareföreningarnas förbund. Svensk industriförening. Svenska ar­betsgivareföreningen (SAF), Sveriges grossistförbund, Sveriges industri­förbund. Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksför­bund, Svenska företagares riksförbund, Sveriges hantverks- och indu­striorganisation (SHIO), Sveriges köpmannaförbund. Lantbrukamas riksförbund (LRF), Kooperativa förbundet (KF), Föreningen auktori­serade revisorer, AB Custos, Förvaltnings AB Providentia, Incentive AB, AB Industrivärden, Ollie och Elof Ericssons stiftelse för vetenskap­lig forskning, Ragnar Söderbergs stiftelse, Ahlén-stiftelsen, Telefon AB L. M. Ericsson, AB Turitz & Co och AB Volvo.

SAF, Sveriges grossistförbund och Sveriges industriförbund har av­gett gemensamt yttrande.

Kommerskollegium har bifogat yttranden av samtliga handelskamma­re samt av Handelskamramas nämnd. Länsstyrelsema har bifogat yt­tranden av vissa länsorgan och kommuner.

TCO och LO antog vid sina kongresser år 1970 resp. 1971 vissa rikt­linjer för vidgad företagsdemokrati. Enligt dessa utgör de anställdas rätt till representation i företagens styrelser ett viktigt led i strävande­na att öka de anställdas insyn och inflytande i företagen.

Organisationerna upptog härefter diskussioner med SAF i syfte att avtalsvägen tillförsäkra de anställda representation i aktiebolagens styrelser. Diskussionerna avbröts emellertid vintern 1972 sedan SAF förklarat sig inte behörig att träffa avtal som binder bolagsstämmorna. LO ocb TCO hemställde härefter i skrivelser den 23 mars resp. den 7 april 1972 till chefen för industridepartementet alt de anställda genom lagstiftning skulle ges rätt till styrelserepresentation.

Frågan om de anställdas rätt till styrelserepresentation har behand­lats av en särskild arbetsgrupp med företrädare för industri-, justitie-och inrikesdepartementen. Resultaten av gruppens arbete har redovi­sats i en inom industridepartementet upprättad promemoria (Ds I 1972: 3) med förslag till lag om styrelserepresentation för de anslällda i vissa aktiebolag. Förslaget, som innebär att de anställda får rätt att utse två ledamöter i styrelsen för aktiebolag och ekonomiska föreningar som sysselsätter minst 100 arbetstagare, torde få fogas till statsrådspro­tokollet i detta ärende som bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av hovrätten för Nedre Norrland, arbetarskyddsstyrelsen, televerket, statens järn­vägar, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, statens vat­tenfallsverk, förenade fabriksverken (FFV), delegationen för försöks-

 

Prop. 1972:116                                                                    10

verksamhet med företagsdemokrati i de statliga företagen. Statsföreta­gens förhandlingsorganisation (SFO), Svenska kommunförbundet. Svens­ka landstingsförbtmdet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänste­mannens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgi­vareföreningen (SAF), Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening, Tidningarnas arbetsgivareförening (TA), A-pressens sam­organisation, Familjeföretagens förening. Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svensk industriförening, Svenska företagares riksförbund. Svenska tidningsutgivareföreningen (TU), Sve­riges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund. Statsfö­retag AB, AB Astra, Byggnadsfurman Anders Diös AB, Gränges AB, IBM Svenska AB, Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (NCB), Svens­ka Shell AB och Telefon AB L. M. Ericsson.

Kommerskollegium har bifogat yttranden av handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Norrköping och Örebro samt elt gemensamt yttran­de av handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad.

SACO och SR har avgett gemensamt yttrande. Skogs- och lantarbets­givareföreningen har åberopat vad SAF anfört i sitt yttrande. Sveriges grossistförbund har instämt i de synpunkter på lagförslaget som fram­förts av industriförbundet. Sveriges köpmannaförbund har förklarat sig ansluta sig till de synpunkter som anförts i SHIO:s yttrande. NCB har instämt i LRF:s yttrande.

Riksdagen har genom skrivelser den 10 april 1970 och 19 november 1970 till Kungl. Maj:t överlämnat bankoutskottets utiåtanden nr 20 och 62 i anledning av motioner om åtgärder för undvikande av före­tagsnedläggningar, resp. ökat inflytande i företagen för samhället och de anställda (BaU 1970: 20, rskr 1970: 132, resp. BaU 1970: 62, rskr 1970: 374) och anmält att riksdagen bifallit vad utskottet i utlåtandena hemställt.

Jag anhåller att nu få ta upp frågorna om ett nytt system för utbyte av information mellan företag och samhälle, styrelserepresentation för det allmänna i vissa aktiebolag och stiftelser samt styrelserepresentation för de anställda i vissa företag. Frågoma angående offentiiga revisorer erfordrar ytterligare utredning. Jag återkommer härtill i det följande. Frågorna angående företagens och stiftelsernas redovisning torde få anmälas i annat sammanhang.

 

Frop. 1972:116                                                        11

2    SamarbetsDtredningen

2.1 Allmänna utgångspunkter m. m.

2.1.1 Allmänna utgångspunkter

Utredningen säger inledningsvis att det i en ekonomi av svensk typ fö­religger endast ringa fömtsättningar att bedriva en planering som inne­bär uppställandet av en rad siffermässigt preciserade och politiskt eller företagsekonomiskt bestämda mål för utvecklingen. Detta innebär dock inte att det saknas möjlighet till ökad planering på vissa områden av central betydelse för samhällsekonomin. Det är emellertid väsentiigt att

Utredningen konstaterar vidare att i och med den offentiiga sektorns tillväxt ökar samhällsinflytandet över den totala ekonomin. När det gäller alt påverka de privatägda företagen kan detta ske genom gene­rella eller selektiva åtgärder. Utvecklingen imder de senaste decennierna har enligt utredningen visat att enbart generella medel inte varit tillfyl­lest. Behovet av selektivt verkande, dvs. företags-, bransch- eller region­specifika åtgärder har framstått allt klarare. Det växande behovet av selektiva åtgärder är en följd av de ökade ambitionerna på bl. a. det ar­betsmarknadspolitiska området och den högre takten i strakturomvand-lingen. Syftet att garantera den enskilde individens trygghet och ett ef­fektivt utnyttjande av samhällskapitalet har understrukit kravet att för­ändringarna i den ekonomiska aktiviteten sker i kontrollerade former. Det räcker emellertid inte med arbetsmarknadspolitiska anpassningsåt­gärder. Det behövs även möjlighet att genom samråd påverka exempel­vis lidpunkten för omfattande åtgärder inom det enskilda företaget som berör nedläggning, utbyggnad eller andra förändringar. Förutsättnmgar-na för att samhället på ett rationellt sätt skall kunna påverka de en­skilda företagens handlande är enligt utredningen tillgång på informa­tion om företagens utveckling och möjlighet till samråd i frågor av större betydelse för samhällsutvecklingen. Utredningen har därför över­vägt olika former för att öka samhällets kimskap om och inflytande över förhållanden som på sikt kan medföra förändringar i företagens verksamhet. Samtidigt har också samhällets information till företagen be­dömts vara så väsentiig att formerna för denna också tagits upp av utred­ningen.

Näringslivets koncentration och storföretagens tillväxt motiverar en-äigt utredningen att storföretagens handlande måste ses i ett vidare perspektiv än det som det traditionellt är företagsledningens uppgift att göra. Gränsen mellan de områden för vilka samhället resp. företagen har huvudansvaret är flytande och ständigt under förskjutning. Utredningen finner det inle heller möjligt att göra någon strikt gränsdragning. Frågor

 

Prop. 1972:116                                                        12

och beslut inom såväl företag som samhälle fömtsätter ofta ömsesidig påverkan. Utifrån den praktiska verksamheten är det därför inte så mycket en fråga om man skall ha samarbete mellan företag och sam­hälle, utan mer en fråga om i vilka former samarbetet skall ske.

Utredningen finner det angeläget att informationen och samarbetet in­riktas på det enskilda företaget och på de lokala och regionala samhälle­liga organen och inte endast på den cenlrala statiiga nivån. Utredning­en framhåller särskilt den kommunala sektorns expansion och det behov av information om företagens planering som accentueras vid den upp­byggnad av en kommunalekonomisk långtidsplanering som f. n. pågår. Även det under senare år uppmärksammade behovet av regional plane­ring ställer nya och vidgade krav på information och samråd mellan företag och samhälle. Genom beslut av 1970 års riksdag har länsstyrel­sernas planeringsresurser förstärkts och möjlighetema till samordning av olika länsorgans planeringsarbete förbättrats. Utredningen framhåller att det bl. a. är mot denna bakgmnd som förslaget till ett nytt informa­tions- och samarbetssystem, vilket till övervägande del är inriktat på de lokala och regionala nivåerna, skall ses.

2.1.2 Nuvarande information och samarbete

Av den översikt som utredningen redovisar framgår det att den in­formalion som företagen idag lämnar till samhället om planeringsdata är begränsad. Större delen av informationen avser förhållanden i gången tid eUer i nuläget.

SCB har vidsträckta befogenheter att hos företagen inhämta infor­malion även om planeringsdata. Rörelseidkare är dessutom skyldig att lämna de ytterligare statistiska uppgifter som fordras för sådan special­undersökning som Kungl. Maj:t föreskriver.

SCB:s mest omfattande insamling av planeringsdata sker inom ramen för de s. k. investeringsenkäterna för industrin. Dessa görs fyra gånger om året och avser högst 16 månader framåt. SCB upprättar även sär­skild investeringsstatistik för varuhandels- och finansföretag och för vissa företag inom samfärdseln. Två gånger om året görs exportenkäter om företagens faktiska och under de närmaste 18 månadema beräknade exportleveranser, orderingång, priser etc. Genom särskilda varvsenkäter insamlas bl. a. uppgifter om de närmaste två å tre årens fartygsleveran­ser. Som underlag för forskningsstatistiken infordrar SCB uppgifter från ett stort antal företag. För arbetsmarknadsstyrelsens räkning görs viss statistik, bl. a. om sysselsättningen under närmaste året inom byggnads­verksamheten. Slutiigen nämns också arbetskraftsundersökningama.

Även arbetsmarknadsverket insamlar eller erhåller ett stort antal uppgifter från företagen. Flertalet avser historiska data men vissa upp­gifter erhålles även om företagens planering på kort sikt. Av stor be­tydelse är den information som erhålles inom ramen för det s. k. varsel-

 

Frop. 1972:116                                                                    13

systemet. Enligt detta skall arbetsgivare som fattar beslut som medför uppsägning, permittering eller arbetstidsförkortning gällande minst fem anställda lämna varsel om detta till AMS. Företagen rekommenderas även att anmäla varje väsentiig planerad utökning av personalstyrkan. Bland arbetsmarknadsverkets övriga aktiviteter inom detta område kan nämnas att länsarbetsnämndema varje kvartal inhämtar uppgifter från ett urval av företagen för bedömning av sysselsättningsläget det närmaste halvåret. Rörande byggsektorn insamlar AMS ett omfattande material om pågående och väntade investermgar i byggnader. Sysselsättningen inom skogsbruket följs genom kvartalsvisa enkäter.

Även andra organ insamlar planeringsdata. Konjunkturuistitutet in­samlar varje kvartal uppgifter från ett antal företag inom industri och byggnadsverksamhet om väntade förändringar i verksamheten under det närmast följande kvartalet eller halvåret. Uppgifterna utgör underlag för konjunkturbarometern. För långtidsutredningarna görs särskilda im-dersökningar av bl. a. Industrins utredningsinstitut och Handelns utred­ningsinstitut. I samband härmed infordras uppgifter från företagen om verksamheten den närmaste femårsperioden. Vidare kan nämnas att både kommerskollegium och överstyrelsen för ekonomiskt försvar har rätt att infordra planeringsdata rörande landets råvara- och bränsleför­sörjning resp. rikels ekonomiska försvarsberedskap.

Vid sidan av de institutionaliserade formerna för datainsamling näm­ner utredningen även att företag i samband med ansökningar om till­stånd till olika slags verksamhet ofta måste lämna planeringsuppgifler till olika samhällsorgan.

Utredningen har genom särskilda undersökningar ingående belyst det informationsflöde som sker genom informella kontakter mellan före­trädare för samhällsorgan och företag. Dessa kontakter är många gånger den viktigaste informationskanalen. Särskilt gäller detta på det kommu­nala planet men i viss grad även på det regionala och centrala planet.

När det gäller den kommunala sidan där de informella kontakterna generellt sett svarar för den mesta informationen har på en del håll viss formalisering av informationsförmedlingen skett genom skriftlig eller annan särskild kontaktverksamhet. På regional nivå är de informella kontaktema omfattande särskilt mellan företagen, länsstyrelsen och länsarbetsnämnden. På central nivå synes det främst vara storföretagen som i planeringsfrågor har kontakt med representanter för regering och centrala myndigheter.

Utredningen konstaterar att när det gäller företagens ekonomiska si­tuation är den viktigaste källan för samhällets information företagens årsredovisningar och andra motsvarande handlingar. I vissa fall har företagen särskild skyldighet att lämna uppgifter till vissa samhälleliga organ.

Den allmänna ekonomiska information som förmedlas av dagstid-

 

Frop. 1972:116                                                                    14

ningar och andra massmedia bedömes av utredningen spela en betydelse­full roU.

När det gäller det direkta samarbetet mellan företag och samhälle konstaterar utredningen tmder reservation för svårighetema att skilja mellan information och samarbete att det inom åtskilliga kommuner förekonuner ett institutionaliserat samarbete. Detta sker genom särskilda kommittéer, nämnder eller kontaktmän. På länsnivå finns samarbete genom företagsrepresentanter i olika läns- och landstingsorgan. På cen­tral nivå är företags- och arbetsgivarintressen företrädda i en rad olika organ av betydelse i näringspolitiska sammanhang. Utredningen näm­ner som exempel ekonomiska planeringsrådet, näringspolitiska rådet, handelspolitiska rådet och lokaliseringsberedningen. Vidare förekom­mer samarbete genom de representanter som näringslivet utser i hand­läggande myndigheters styrelser och genom representation i statliga ut­redningar. Utöver detta nämner utredningen också samarbetet mellan regeringen och industrin i lokaliseringsfrågor som inletts efter överens­kommelse mellan regeringen och Sveriges industriförbund samt det sam­arbete i olika former mellan statlig, kooperativ och enskild företagsam­het som är under utbyggnad.

2.1.3 Företagens långtidsplanering

Utredningen har genom en särskild undersökning sökt klarlägga om­fattningen och inriktningen av den långtidsplanering som idag före­kommer i företagen. Undersökningen visar att det finns en klar skillnad i planeringsfrekvens mellan olika storleksgmpper av företag. Långtids­planering är avsevärt vanligare i de större företagen än i de mindre. Fö­retag med mer än 500 anställda intar en klar särställning. Det fiims även en klar skillnad mellan olika branscher och näringsgrenar. Inom industrin och handeln är det betydligt vanligare med planering än inom övriga un­dersökta näringsgrenar. Vidare konstateras att företag som i stor ut­sträckning arbetar på export och ofta utsätts för drastiska marknadsför-ändringar samt är konjunkturkänsliga har mer planering än andra före­tag. Detta gäller även företag med mycket stort investerat kapital per sysselsatt.

Med utgångspunkt från långtidsplaneringens villkor och osäkerhet i övrigt säger utredningen att man inte torde kunna räkna med att samhällsorganen i allmänhet skall kunna utnyttja företagens planer som ett fast underlag för egen planering. Informationen till samhället om före­tagens långtidsplanering bör därför inte inriktas på siffermässigt preci­serade uppgifter från företagen. Den bör i stället koncentreras till uppgif­ter om utvecklingstendenser i företagen på olika områden, dvs. avse vissa huvudtendenser i företagets utveckling och indikationer på sanno­lika större framtida förändringar. Utredningen säger dock att i den mån

 

Prop. 1972:116                                                        15

konkreta långsiktiga beslut föreligger om framtida förändringar bör självfallet uppgift härom ingå i informationen.

Ännu en slutsats som utredningen drar av stmkturen hos företagens planering är att insamlingen av uppgifter från företagen måste ske med relativt korta mellanrum för att det skall vara möjligt att kontinueriigl följa förändringama.

Slutiigen deklarerar utredningen att det under de angivna förutsätt­ningarna är realistiskt att räkna med att huvuddelen av de större och medelstora företagen skall kunna lämna meningsfull information i plane­ringsfrågor.

2.1.4 Behovet av information och samarbete

När det gäller samhällets behov av information från och samarbete med företagen konstaterar utredningen att det ansvar som samhället i form av stat och kommun har för den ekonomiska utvecklingen innebär ett motsvarande behov av resurser att påverka denna utveckling. Syftet med information och samarbete bör vara att

1)    öka statliga och kommunala organs allmänna kunskap och insikt om näringslivets problem och utveckling,

2)    ge statliga och kommunala organ möjlighet att påverka företagens planering,

3)    skapa underlag för statliga och kommtmala organs planering och beslut,

4)    samordna samhällets investeringar med de privata investeringama,

5) ge stat och kommun ökat rådrum och ökad handlingsberedskap.
Enligt utredningen är det från kommunal synpunkt i första hand inom

tre områden som information behövs, nämligen beträffande sysselsätt­ningsutvecklingen inom kommunens näringsliv, väsentiiga förändringar i företagen främst i fråga om investeringar och produktionsomläggning­ar samt företagens lönsamhet som underlag för bedömning av företagens framtida utveckling.

De regionala statiiga organens informationsbehov riktar sig i stort sett mot samma områden som kommunemas. Även de centrala statliga orga­nens informationsbehov sägs omfatta samma intresseområden när det gäller överblicken över näringslivet som helhet men behovet av informa­tion och samarbete inskränks till de mest betydelsefulla förändringama, exempelvis frågor rörande större stmkturbeslut inom näringslivet.

När det gäller företagens behov av mformation och samarbete med samhällets organ konstaterar utredningen att detta är lika stort som det omvända. Som underlag för företagens beslut i en rad frågor behövs information om stat och kommuns planering. Utredningen har därför genom särskilda undersökningar sökt närmare utröna företagens behov och tillgång till information om samhällets planering. Sammanfattningsvis säger utredningen att representanter för större

 

Prop. 1972:116                                                                    16

företag ofta varit relativt nöjda med informationen både från stat och kommun medan däremot åtskilliga företrädare för mindre företag på­pekat brister i särskilt den kommunala informationen.

De önskemål om bättre information som från företagarhåU framförts berör ett flertal områden såsom den väntade bostads- och arbetskrafts-tillgången, den regionala planeringen och riksplaneringen och lämpliga lokaliseringsorter.

2.1.5 Sekretessfrågor m. m.

Utredningen konstaterar att det varit en naturlig uppgift vid pröv­ningen av olika former för information från företagen till samhället att ingående penetrera sekretessfrågorna.

Utredningen erinrar om att det f. n. finns elt omfattande sekretess­skydd för de uppgifter om enskilda företag som insamlas av olika sam­hällsorgan. Enligt sekretesslagen får samhällsorgan sekretessbelägga insamlade uppgifter om en publiceruig kan leda till skada för företaget. Författningarna har också regelmässigt bestämmelser om tystnadsplikt för de tjänstemän som får del av uppgifter om enskilda företag. Sekre­tesskyddet gäller enligt praxis även lämnandet av uppgifter om enskilda företag från en myndighet till en annan.

Utredningen konstaterar att det förhållandet att enskilda företag kan åsamkas förluster genom en intensivare konkurrens knappast i och för sig kan vara ett godtagbart skäl mot en öppnare information. Kravet på öppenhet får dock inte drivas därhän att det inte längre blir fråga om konkurrens på lika villkor.

Utredningen framhåller att minskade krav på sekretess från företa­gens sida kan leda till fördelar inte bara för samhället utan även för företagen själva inte minst därför att ömsesidig Öppenhet är gmndför-utsättningen för ett meningsfullt samarbete mellan företag och samhälle. När samhällets kunskap om företagen ökar, ökar samhäUets möjligheter till rationell planering vilket bl. a. ger företagen säkrare tmderlag för det egna handlandet.

Utredningen konstaterar vidare att den inte mött någon allmänt nega­tiv attityd till ökad information om företagens förhållanden. Tvärtom ha.T utredningen funnit att man på många håll klart inser behovet av £)ättre information till samhället och är beredda lämna långtgående mppgifter om sin planering. Samtidigt konstaterar dock utredningen att det alltjämt finns företag som synes vara omedvetna om behovet av in­formationsutbyte. Detta innebär inte att det endast är på företagssidan som det finns brister. Även åtskilliga samhällsorgan saknar tillräckligt iöppen blick för behovet av ömsesidigt utbyte av information mellan samhälle och företag.

 

Prop. 1972:116                                                        17

2.2 Ett nytt informationssystem

Utredningen presenterar ett förslag till informationssystem som är avsett att ge snabb och smidig information å ena sidan om företagens lägesbedömningar och framlidsplaner till i försia hand kommunala och offentiiga regionala organ och å andra sidan om sådana samhällsorgans verksamhet och planer till företagen.

Sammanfattningsvis finner utredningen att nuvarande information till samhällsorganen om företagens planering på kort sikt, i perspektivet upp till ett år, fungerar relativt tillfredsställande i förhållande till den målsättning som gäller för denna information. Vad gäller företagens planering på medellång sikt (2—5 år) är läget väsentiigt mindre gynn­samt. Någon regelmässig information från företagen förekommer knap­past och även den offentiiga sektorns informationsutbud är klart otill­fredsställande.

Beträffande kraven på informationssystemet anför utredningen att de offentliga organen behöver ha tillgång till uppgifter om förväntade, pla­nerade och beslutade förändringar av sådana delar av företagens verk­samhet som påverkar resp. organs planering och handlande både på kort och på längre sikt. Motsvarande gäller företagen vis å vis de of­fentliga organen. Det kan emellertid, säger utredningen vidare, varken vara nödvändigt eller lämpligt att all sådan information regelmässigt tas fram för samtliga i systemet ingående enheter. Informationen bör begränsas till vad som är nödvändigt för att särskilja de intressanta fal­len. För att få kompletterande information om dessa fall måste emeller­tid också effektiva kontaktvägar stå till förfogande. De intressanta fallen är i detta sammanhang de fall som påkallar någon form av åt­gärder från samhällets sida, exempelvis större privata investeringar som kräver alt samhället justerar planerna för samhällsbyggandet.

Företagens uppgiftslämnarkapacitet är enligt utredningen liten när det gäller konkreta uppgifter i mer långsiktig planering. Detta gäller även större företag. Därför är det inte realistiskt att söka bygga upp ett informationssystem som förutsätter konkretiserade uppgifter från före­tagens långsiktsplanering.

Informationssystemets utformning beskrivs utifrån systemets tre kom­ponenter; information från företagen till den offentiiga sektorn, infor­mation från den offentiiga sektom till företagen samt information inom den offentiiga sektom.

Företagens information till den offentiiga sektorn föreslås ske genom dels ett rapportsystem för standardiserade uppgifter, dels etablerade in­formationskanaler för tilläggsinformation i vissa fall. Basen för rapport­systemet föreslås vara SCB:s centrala företagsregister. Utrednmgen för­ordar att länsstyrelserna med utgångspunkt från företagsregistret och efter samråd med kommunema i länet får rätt att besluta om vilka före-

2   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116

 

Prop. 1972:116                                                        18

tag och arbetsställen som skall ingå i systemet. Därutöver bör central myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer kunna förordna om rapport­skyldighet. Även landsting och statliga affärsverk bör åläggas rapport­skyldighet på samma sätt som andra företag. Länsstyrelserna föreslås även svara för insamling och granskning av uppgifterna.

Rapportsystemet bör enligt ulredningen i första hand innefatta upp­gifter i fråga om:

a)   lönsamhetsutveckling

b)   produktions- och omsättningsutveckling

c)   fasta investeringar

d) nyetablering, flyttning eller nedläggning i Sverige

e) nyetablering i utlandet eller flyttning dit

f) personalförändringar

g) mark- och transportbehov
h) immissionsförändringar

Vidare finner utredningen det önskvärt att följande två planhorison­ter särskiljs

(i) de närmaste två åren (ii) de tre därpå följande åren.

Utredningen framhåller att den angivna variabelkatalogen successivt bör byggas ut så att den med godtagbar säkerhet kan användas för att urskilja de intressanta fallen.

Uppgiftema föreslås bli inhämtade två gånger per år på blanketter av i princip den typ som användes i konjunkturbarometern. De på blanket­ten lämnade uppgifterna bör kompletteras med företagens årsbokslut och i förekommande fall delårsrapporter.

Utredningen understryker kraftigt att rapportsystemet till en början bör ses som en försöksverksamhet. Som central instans för insamling av erfarenheter, utvärdering, och successiv modifiering av systemet före­slås beredningen för regional planering. SCB föreslås bli utredningssek­retariat för rapportsystemet.

Beträffande informationen från den offentliga sektorn till företagen har utredningen funnit att önskemålen om förbättrad information har sådan tyngd att de inte kan förbigås. Utredningen anser det erforder­ligt att garantier skapas för att företagen får information också i de kommuner där man idag inte är medvetna om företagens informations­behov. Garantiregler med generell tillämplighet bör skapas genom att kommimerna åläggs att — i former som respektive kommim bedömer lämpliga — regelbundet informera företagen inom kommunen om kommunens verksamhet och planering på områden som är av särskild vikt för företagens egen planering. Skriftiig information bör även till­ställas länsstyrelsen.

Även om varje kommun bör ges betydande frihet att själv välja for­mer för informationen anser utredningen att utom rambestämmelser

 

Frop. 1972:116                                                                    19

om kommunernas informationsskyldighet även vissa tillämpningsföre­skrifter bör utfärdas. 1 dessa bör bl. a. frekvensen, arten och omfatt­ningen av informationen preciseras.

Även när det gäller information från de regionala statliga organen förordar utredningen att det — liksom på kommunsidan — genom sär­skilda bestämmelser skapas garantier för att företagen inom ett län får information om planering och annan verksamhet hos statliga länsorgan av betydelse för företagen. Regionala statliga organ bör åläggas att re­gelbundet informera företagen inom länet i dessa hänseenden.

I fråga om formerna för denna information anser utredningen det praktiskt att den är skriftiig och sammanställs och distribueras av läns­styrelserna. Informationen bör lämnas minst en gång om året. Den ob­ligatoriska informationen till företag föreslås bli begränsad till de före­tag som åläggs uppgiftsskyldighet gentemot länsstyrelse och kommuner eller som har ett inte alltför obetydligt antal anställda, förslagsvis mer än 50. Särskilda tillämpningsföreskrifter bör utfärdas som närmare an­ger tillvägagångssättet för informationen.

För att informationen kommuner — företag resp. regionala organ — företag skall fungera tillfredsställande föreslår utredningen vidare att någon ledamot av kommunstyrelsen resp. länsstyrelsen (planerings-duektören) åläggs att ansvara för att företag erhåller föreskriven in­formation.

Även i informationsutbytet inom den offentliga sektom bör läns­styrelserna enligt utredningen spela en central roll. I fråga om den in­formation som erhålles från företagen förordas två skilda förmedlings­tekniker. Den ena, avseende de speciella uppgifter som inhämtas röran­de de intressanta fallen, innebär att länsstyrelsen svarar för att kommun och regional myndighet erhåller den information om resp. företag som erhållits. Därvid skall beaklas att uppgifterna endast kommer den till­handa som har ett legitimt och dokumenterat behov av uppgiftema. Den andra förmedlingstekniken avser de uppgifter som generellt in­fordras genom rapportsystemet. Dessa skall dels finnas tillgängliga hos länsstyrelsen dels gå till SCB för bearbetning i form av sammanställ­ningar kommunvis, länsvis och för hela riket och med vissa uppdel­ningar på branscher och storleksgrupper. Sanunanställningama skall distribueras till centrala, regionala och lokala offentiiga organ samt även till företag och branschorganisationer som önskar få del av materialet.

I fråga om sekretesskydd för lämnade uppgifter framhåller utredning­en att den fäst största vikt vid att uppgifter om enskilda företag förde­las på en begränsad grupp intressenter. Många av de uppgifter som be­höver ingå i informationssystemet är av sådant slag att dess spridning i en vidare krets kan medföra skada för företagen. Därför förutsätter öppenhet från företagens sida att garantier skapas för att information endast delges de i samhällsplaneringen direkt engagerade offentiiga be-

 

Prop. 1972:116                                                        20

fattnmgshavama. Utredningen finner det därför nödvändigt att särskilda åtgärder vidtas för att sprida upplysning om informationssystemets syfte och användning, att entydiga och klart formulerade bestämmelser till skydd för sekretessen utarbetas samt att jävsbeslämmelser införes som hindrar att uppgifter om företag delges representant för konkurrerande företag.

Den lagstiftning i anslutning till informationssystemet som utredning­en föreslår är en ny lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor m. m. I lagen anges bl. a. uppgiftsskyldighetens omfattning samt ramen för kommunernas och de regionala statliga organens uppgiftsskyldighet gentemot företagen. Det fömtsattes att lagen kompletteras med tillämp­ningsföreskrifter som uiarbetas under medverkan av representanter för berörda parter och med instruktioner för de samhällsorgan som skall ingå i systemet.

Avslutningsvis anför utredningen att den utgått från att informations­utbyte och samarbete mellan företag och det allmänna liksom hittills även i fortsättningen i betydande grad måste grundas på informella kontakter.

Utredningen understryker också att systemet efter de erfarenheter som undan för imdan vinnes successivt skall byggas ut till ett så smidigt och flexibelt system som möjligt. Särskilt bör ansträngningar göras för att förhindra dubbelarbete när det gäller uppgiftsinhämtandet. Samord­ning när det gäller datainsamling är samhällsekonomiskt motiverad och utredningen förordar därför att på sikt bestämmelser införs som inne­bär att samhällsorgan inte får inhämta uppgifter i större omfattning från företag utan att samråd ägt rum med statligt organ med ledande funk­tion på detta område.

2.3 Offentlig styrelserepresentation i aktiebolag

2.3.1 Utredningens överväganden

Utredningen anför tre olika motiv för styrelserepresentation i aktie­bolag för det allmänna nämligen ideologiska, pragmatiska (effektivitets­politiska) och intressebevakande motiv. De ideologiska motiven är grundade på ett allmänt rättvisekrav och på paralleller med samhället i stort och utgår från att det inom företagen måste finnas en allmän de­mokratisk kontrollmöjlighet. De pragmatiska motiven innebär ett häv­dande av uppfattningen att företagens effektivitet ökas genom att rep­resentanter för det allmänna beredes plats i företagens styrelser. De intressebevakande motiven utgår från ett partstänkande, samhället be­höver styrelserepresentation för att kunna bevaka att dess intressen be­aktas.

Utredningen erinrar om att det föreslagna informationssystemet har

 

Prop. 1972:116                                                        21

sin tyngdpunkt på det lokala och regionala planet. Övervägandena om styrelserepresentationen är däremot mer inriktat på det centrala planet. Styrelserepresentation har i första hand setts som ett medel för informa­tionsutbyte och samarbete på central nivå och då främst med de från samhällets synpunkt mest betydelsefulla företagen.

När det gäller aktiebolagen konstaterar utredningen att det enligt nu­varande lagstiftning ankommer på styrelsen atl förvalta bolagets ange­lägenheter. Om verkställande direktör har utsetts, skall den löpande förvaltningen handhas av honom och ledningen och förvaltningen i öv­rigt tillkomma styrelsen. Styrelsen svarar för att bolaget har en tillfreds­ställande organisation och skall vaka över att verkställande direktören fullgör sina åligganden. Styrelsen skall tillse att den får upplysningar om bolagets förhållanden på lämpligt sätt och vid lämpliga tider. Till­sammans med verkställande direktören har styrelsen ansvaret för bola­gets årsredovisning.

Utredningen nämner i detla sammanhang förslaget om styrelserepre­sentation för det allmänna i affärsbankemas styrelser (prop. 1970:141). Förslaget som sedermera antagits av riksdagen innebar att Kungl. Maj:t fick rätt att i bankaktiebolags (affärsbanks) styrelse utse högst tre leda­möter (offentliga styrelseledamöter) med uppgift att särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bankens verksamhet. Genom lagänd­ring 1971 har antalet offentiiga styrelseledamöter fastställts till högst fem (SFS 1971: 1032).

Vidare uppmärksammar utredningen de bestämmelser i lagen om försäkringsrörelse som ger Kungl. Maj:t rätt att i vissa fall utse styrel­seledamöter i försäkringsbolagens styrelser.

Beträffande aktiebolagslagens intressentsyn erinrar utredningen om att en grundtanke vid aktiebolagslagstiftningens tillkomst var att skapa förutsättningar för att tillföra näringslivet riskvilligt kapital i en om­fattning som inte var tänkbar för en privatperson eller en liten krets människor. En annan grundtanke var att begränsa delägamas ekono­miska ansvar tDl de en gång gjorda insatserna. Signifikativt är också att lagstiftaren hållit fast vid föreställningen om ägarna som de i bola­gen beslutande. Visserligen finns det i förarbetena till lagen ansatser till en bredare intressentsyn men dessa har endast i ringa utsträckning påverkat lagtexten.

Utredningen konstaterar emellertid att elt konselcvent och kompro­misslöst tillgodoseende av de ideologiska och intressebevakande moti­ven för styrelserepresentation för andra intressentgrupper än ägarna skulle förutsätta en genomgripande omarbetning av gällande aktiebo­lagslag. Då detta legat utanför utredningens uppdrag har övervägandena grundats på i huvudsak nu gällande lagstiftning på området.

När det gäller konsekvenserna av att jämte i vanlig ordning utsedda ägarrepresentanter även någon eller några styrelseledamöter utsedda

 

Prop. 1972:116                                                        22

såsom samhällets representanter ingår i styrelsen framhåller utredningen att alla styrelseledamöter har samma ansvar. Vanligen torde flertalet styrelseledamöter idag inte anse sig vara utpräglade ägarrepresentanter. Endast i konfliktlägen avgör aktiemajoriteten vem som bestämmer. Även om sådana konflikter idag är sällsynta är det vid sådana situationer som problemen med samhälleliga styrelseledamöter träder i dagen. Utred­ningen har därför funnit det angeläget att analysera de konsekvenser som konfliktsituationer kan antas medföra för olika parter.

Från företagets synpunkt blir konsekvenserna av samhälleliga styrel­serepresentanter ökad risk för konflikter inom styrelsen. Utredningen anför att även om djupgående konflikter mellan en samhällsrepresen-tant och övriga ledamöter i ett företags styrelse inte blir vanliga bör risken för motsättningar inte förbises. De företagsmål som ägarna och av dem utsedda styrelserepresentanter vanligen är eniga om — bästa möjliga utvecklmg för företaget — är åtminstone inte på kort sikt all­tid förenliga med samhällets intressen. Motsättningarna skulle kunna leda till att samhällsrepresentanten blir isolerad i styrelsen med påföljd att han varken från samhällets eller företagets synpunkt kan fullfölja sin uppgift på ett meningsfullt sätt.

Från företagshåll har framförts åsikten att stor risk för irritation och osäkerhet skulle föreligga om samhällsrepresentanten förde eller miss­tänktes föra konfidentiell information vidare till utomstående. Utred­ningen konstaterar att detta knappast skulle innebära något principiellt nytt. Samhällsrepresentanter kan sägas komma att dela denna situation med åtskilliga andra styrelseledamöter, t. ex. ledande bankmän.

Från den utsedda samhällsrepresentantens utgångspunkt innebär kon­flikter inom styrelsen inte att han har några speciella möjligheter att mot majoritetens eller ägarnas vilja genomdriva ett visst beslut eller hindrar ett oacceptabelt beslut. Vad han kan göra är att argumentera för sin uppfattning, reservera sig till protokollet och som yttersta ut­väg avgå ur styrelsen.

Även om de formella möjlighetema att påverka besluten är begrän­sade finner utredningen att de befintiiga maktmedlen kan vara nog sä effektiva genom styrelsemajoritetens önskan att i det längsta undvika den uppslitande publicitet som en öppen brytning skulle kunna leda till. Samhällsrepresentantens ställning är för övrigt densamma som övriga icke-ägande styrelseledamöters.

Utredningen nämner i detta sammanhang också de lojalitetskonflik­ter en samhällsrepresentant kan försättas i vid motsättningar mellan samhällets och företagets intressen. I avsaknad av närmare praktisk er­farenhet finner utredningen det svårt att uttala sig om hur besvärande sådana konflikter kan bli.

Beträffande konsékvensema från samhällets utgångspunkt konstate­rar utredningen att flertalet informativa önskemål kan tillgodoses med

 

Prop. 1972:116                                                        23

andra medel än styrelserepresentation. Mycket kan uppnås med hjälp av överenskommelser, rapportsystem, speciella kontaktorgan etc, men det blir när det gäller planerade åtgärder i sista hand företagen som avgör om och när informationen skall lämnas. Styrelserepresentation skulle därför kuima vara elt lämpligt komplement till de övriga före­slagna medlen för information och samarbete.

Utredningen anser dock att man inte kan bortse från att nackdelarna med styrelserepresentation kan bli betydande från samhällets synpunkt. Detta sammanhänger med praktiska svårigheter att utse lämpliga sty­relseledamöter, att utan brott mot sekretessbestämmelser sörja för er­forderliga kontakter mellan representant och dem som utser dessa etc. Utredningen finner emellertid att det borde vara möjligt att organisera kontaktema mellan de utsedda samhällsrepresentanterna och dem som utser vederbörande utan risk för brott mot en nödvändig sekretess.

2.3.2 Utredningens förslag

Utredningen konstaterar att man här i landet praktiskt taget helt saknar erfarenhet av offentlig styrelserepresentation i enskilda företag och att det därför är vanskligt att med bestämdhet uttala sig om hur för- och nackdelama med styrelserepresentation för det allmänna kom­mer att fördela sig i praktiken. Utredningen erinrar om de av Kungl. Maj:t utsedda försäkringslagarrepresentanterna i försäkringsbolagens styrelser och om att åtskilliga företrädare för näringslivet förklarat sig acceptera offentliga styrelserepresentanter såvida dessa integes en spe­ciell ställning. Mot denna bakgmnd föreslår utredningen en begränsad försöksverksamhet med statiig styrelserepresentation i ett antal aktie­bolag.

Utredningen förordar sålunda att Kungl. Maj:t ges rätt alt i tillhopa högst 20 aktiebolag utse en ledamot i respektive styrelse (offentliga sty­relseledamöter). Denna rätt bör lämpligen omfatta en femårsperiod. Representationen bör komma ifråga i bolag av olika typer, i olika branscher och med olika ägarförhållanden och även i ett antal affärs­bankerna närstående holding- och investmentbolag. Utredningen anser att det lika litet som i fråga om samhällsrepresentationen i affärsbanker­na i detta fall bör läggas närmare fast hur de offentliga styrelseledamö­terna skall arbeta.

Offentiig styrelseledamot bör enligt utredningen i första hand få till uppgift att tillföra bolagets styrelse samhälleliga synpunkter på ärenden som tas upp i styrelsen och att verka för att dessa synpunkter beaktas. Samhällets intentioner i sådana frågor bör han lämpligen kunna delges vid de kontakter med Kungl. Maj:t som synes vara en nödvändig för­utsättning för att styrelserepresentalionen skall få reellt innehåll. Vid dessa kontakter kan det av sekretesskäl inte bli fråga om att ta upp en­skilda styrelseärenden till behandling, vilket dock inte torde hindra att

 

Prop. 1972:116                                                        24

offentlig styrelseledamot delger Kungl. Maj:t synpunkter och erfaren­heter från sitt uppdrag som samhällsrepresentant.

Offentliga styrelseledamöter bör utses bland personer med stort före­tags- och allmänekonomiskt kunnande och med god kännedom om de samhällsekonomiska målsättningarna främst inom näringspolitiken. Sam­ma kvalifikationskrav och bestämmelser i övrigt i fråga om exempelvis tystnadsplikt, mandattid etc. bör gälla för offentiig styrelseledamot som för annan ledamot. Före beslut om tillsättande av offentlig styrelseleda­mot bör ifrågavarande bolag beredas tillfälle att framlägga sina syn­punkter och önskemål beträffande personvalet. Arvode till offentlig styrelseledamot bör utbetalas av berört bolag. Storleken bör däremot bestämmas av Kungl. Maj:t eller av myndighet som Kungl. Maj:t för­ordnar.

Utredningen framhåller till sist att en utvärdering av verksamheten med offentlig styrelserepresentation bör ske mot slutet av femårsperio­den. Utvärderingen bör avse erfarenheterna från respektive företagens, styrelseledamöternas och det allmännas utgångspunkt.

2.3.3 Reservation

I fråga om förslaget om offentiiga styrelseledamöter delar herr Hag-lund inte majoritetens mening utan avger särskild reservation.

I denna framhålles beträffande de ideologiska motiven att det är principiellt felaktigt att via de enskilda företagens styrelser föra in en statiig styrning och kontroll. Statiiga styrelseledamöter i privata företag är inte en förutsättning för en fungerande demokrati. Denna form av myndighetsutövning kommer ej till uttryck i några rättsregler. Fältet är därmed i princip fritt för godtycke, vilket strider mot en grundläggande princip i varje demokratiskt rättssystem.

Beträffande de pragmatiska — effektivitetspolitiska motiven finner inte reservanten att förslaget medför några fördelar för företagen. Er­forderliga informationer och kontakter kan bättre erhållas på annat sätt.

Beträffande de intressebevakande motiven säger reservanten att de brister i informationen mellan samhälle och företag som kan finnas bör kunna bli avhjälpta med det föreslagna informationssystemet. Behovel av informalion på central nivå vilket är ett av motiven för styrelse­representation tillgodoses redan nu genom verkställande direktör och/ eller styrelsens ordförande och en informationskanal vid sidan härav skulle skapa en ohållbar situation. Styrelser med statiig representation riskerar vidare, enligt reservanten, alt förlora sin handlingskraft och hindra det förtroendefulla samarbetet som vanligen råder inom styrelse­kretsen. På denna grund reserverar sig herr Haglund mot majoritetens förslag om offentiiga styrelseledamöter.

 

Prop.1972:116                                                         25

2.4 Offentlig styrelserepresentation i stiftelser

2.4.1 Utredningens överväganden

I enlighet med sina direktiv har utredningen uppmärksammat det in­flytande över näringslivet som kan ulövas av s. k. allmännytliga stiftel­ser. Det står enligt utredningen klart att stiftelser som byggts upp kring dominerande aktieinnehav i ett antal betydelsefulla företag spelar en inte oväsentlig roll vid kontrollen och styrningen av det enskilda närings­livet. Stiftelsernas styrelser behärskas av personer, som är släkt med stiftarna, varigenom vissa familjer och intressegrupper får möjligheter till inflytande över näringslivet. Det allmännas insyn i och inflytande över dessa stiftelser är å andra sidan begränsat.

Enligt nuvarande förhållanden är stiftelseinstitutet i vårt land inte närmare reglerat genom civilrällslig lagstiftning ulan har utformats pä grundval av juridisk doktrin och praxis. För att en stiftelse skall före­ligga krävs att medel ställts under särskild förvaltning för att tjäna visst ändamål.

Stiftelsens förvaltning ankommer i regel på en styrelse. I och med att styrelse utsetts och åtagit sig att handha stiftelsens angelägenheter och verka för dess ändamål på föreskrivet sätt anses kravet på särskild för­valtning uppfyllt. Stiftelsen blir därigenom en självständig juridisk per­son. Regelmässigt har stiftaren i själva stiftelseförordnandet eller i särskilda stadgar gett närmare föreskrifter om hur stiftelsens ändamål skall tillgodoses och medlen förvaltas.

Styrelsen i de största allmännyttiga stiftelserna har i regel endast ett fåtal ledamöter. Inslaget av personer med släklanknytning till stiftarna är markant. Styrelserna förnyar sig i allmänhet själva. I stadgarna finns ofta bestämmelser av innebörd att viss befattningshavare i ett stiftelsen närstående förelag eller person med viss ställning i en släkt med anknyt­ning till stiftelsen obligatoriskt skall vara ledamot i stiftelsens styrelse. De allmännyttiga stiftelserna har enligt utredningen en privilegierad ställning i skattehänseende. Sålunda utgår inte någon arvs- eller gåvo­skatt om medel avsätts till stiftelse som främjar försvarsändamål eller utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer verkar för uppfostrings- eller utbildningsändamål eller utövar hjälpverk­samhet bland behövande eller främjar vetenskaplig undervisning eller forskning. Dessa slag av stiftelser torde också i de flesta fall vara helt eller delvis fria från inkomst- och förmögenhetsskatt.

Genom att stiftelser används som förvaltningsform kan enligt utred­ningen förmögenheter skyddas mot beskattning och mot uppdelning mellan olika arvtagare i samband med generationsskiften. Förmögen­hetsmassan kan därigenom, framhåller utredningen, på sikt uppnå en snabbare genomsnittiig tillväxt än andra förmögenheter. Att koncerner och andra större enheler inom näringslivet på detta sätt hålls samman kan i vissa fall vara ett allmänt intresse, framhåller utredningen.

 

Prop. 1972:116                                                        26

2.4.2 Utredningens förslag

Motiven för styrelserepresentation för det allmänna i aktiebolag äger enligt utredningens mening också ss giltighet beträffande de allmän­nyttiga stiftelser som genom aktieinnehav utövar inflytande över väsent­liga delar av svenskt näringsliv. Härtill kommer, framhåller utredningen, att redan den ekonomiska förmån, som stiftelserna åtnjuter genom skattebefrielse, motiverar att det allmänna får ökad insyn i hur stiftel­serna disponerar sina ekonomiska resurser. Styrelserepresentation skulle därför kunna uppställas som ett villkor för skattefrihet, anser utredning­en. En styrelserepresentant för det alhnänna skulle kunna se till att vid dispositionen av stiftelsens avkastning de allmännyttiga ändamål tillgo­doses som motiverar skattefriheten. Den väsentligaste uppgiften och den som framför allt motiverar representation för det allmänna i stif­telsernas styrelser är dock enligt utredningens mening deltagandet i be­slut i samband med placering av stiftelsens tQlgångar. Dessa beslut kan få synnerligen vittgående konsekvenser både för det allmänna och för ett stort antal människor.

Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår utredningen att Kungl. Maj:t ges rätt att i fråga om allmännyttig stiftelse som har mera bety­dande tillgångar utse en ledamot av stiftelsens styrelse. Denna rätt an­ser utredningen dock lämpligen böra begränsas till de stiftelser vars till­gångar överstiger fem miljoner kronor. Med tillgångar avses då de samlade tillgångarnas bokförda värde som de upptagits på aktivsidan i stiftelsens balansräkning.

Utredningen anser att styrelserepresentation för det allmänna bör kunna komma i fråga även i det fall att en stiftelse står under tillsyn enligt lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser, eftersom tillsynen inte i samma utsträckning som styrelserepresentation medger insyn i stiftel­sernas verksamhet och möjlighet att påverka beslut.

Utredningen uppskattar antalet av de stiftelser som i praktiken skulle komma att beröras av förslaget om styrelserepresentation till högst 15—20.

Utredningen föreslår att styrelserepresentationen i stiftelser — lik­som det allmännas representation i affärsbankerna — får permanent karaktär. Den osäkerhet beträffande värdet av styrelserepresentation för det allmänna som föranlett utredningen att i fråga om aktiebolag föreslå en tidsbegränsad försöksverksamhet har, framhåller utredningen, inte på samma sätt gjort sig gällande vid prövningen av frågan om styrelserepresentation i stiftelser. Eftersom styrelsen regelmässigt är det enda organet i en stiftelse och dess verksamhet dessulom i regel är av begränsad omfattning — den torde i allmänhet avse endast förmögen-hetsförvallning och fördelning av avkastning — bör enligt utredningens uppfattning ledamot i stiftelses styrelse kunna följa och ta del i stiftel-

 

Frop. 1972:116                                                                    27

sens verksamhet på ett annat sätt än en sådan ledamot kan göra i ett större aktiebolags styrelse. Inte heller torde sekretessproblemen för stif­telsernas del bli särskilt framträdande.

De offentliga styrelseledamöterna bör enligt förslaget ha samma ställning och vara underkastade samma ansvar som övriga styrelseleda­möter och utses bland personer med erfarenhet av ekonomisk förvalt­ning av den art som ankommer på större stiftelser. Innan offentlig le­damot i stiftelsens styrelse utses bör företrädare för stiftelsen ges till­fälle att yttra sig över personvalet.

Ersättningen till offentiig styrelseledamot bör enligt ulredningen be­stämmas efter samma regler i stiftelser som i aktiebolag.

3   Remissyttranden över samarbetsutredningens förslag 3.1 Allmänna utgångspunkter m. m.

3.1.1 Allmänna utgångspunkter

Samtiiga remissinstanser som yttrar sig över frågan instämmer i utred­ningens uppfattning att det behövs ett ökat samarbete mellan företag och samhälle. Socialstyrelsen, AMS, planverket och bostadsstyrelsen liksom bl. a. länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings och Norrbottens län uttalar sig sålunda i denna riktning.

Även andra instanser såsom kommunförbundet, landstingsförbundet, Företagareföreningarnas förbund, LO, KF och gemensamt SAF, gros-.sistförbundet och industriförbundet instämmer i behovet av samarbete. KF anför på denna punkt att förbundet helt kan ansluta sig till utred­nmgens allmänna utgångspunkter. Enligt förbundets uppfattning måste företagen ses som integrerade delar i ett totalt samhällssystem, vars över­gripande mål måste vara att med iakttagande av kraven på jämlikhet och medinflytande bereda medborgarna trygghet, lämplig sysselsättning, en tillfredsställande miljö och tillgång till varor och tjänster, som är väl ägnade att tillgodose deras behov. Andra mål är att betrakta som del­mål i syfte att realisera det övergripande målet. Med denna utgångspunkt finner förbundet det synnerligen angeläget att lämpliga former utvecklas för en effektiv samverkan mellan företag och kommunala samt regionala och centrala statliga organ.

SAF, grossistförbundet och industriförbundet förklarar sig ha en klart positiv inställning till ett ökat samarbete mellan företag och myndighe­ter. Formerna måste dock enligt organisationema vara förankrade i en principiell syn på ansvarsfördebiing mellan partema.

Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig allmänt om behovet av selek­tiva medel för att påverka företagen.

Länsstyrelserna i Uppsala och Kalmar län instämmer i utredningens äconstaterande att det inte är tillräckligt med generella medel för att upp­fylla de samhälleliga mål som uppställts. Även LO instämmer i utred-

 

Frop. 1972:116                                                        28

ningens uttalande på denna punkt och framhåller att målen för syssel­sättningspolitiken, den ekonomiska balansen och tillväxten kräver att samhällets möjligheter att utöva inflytande genom selektivt insatta åt­gärder utvecklas. KF uttalar att det synes alltmer nödvändigt att för samhället viktiga beslut inom de enskilda företagen på ett mer direkt sätt kan bli föremål för påverkan från samhällets sida.

SAF, grossistförbundet och industriförbundet deklarerar en motsatt uppfattning. Enligt organisationernas uppfattning bör huvudprincipen vara att samhällets inflytande över företagens beslut i största möjliga utsträckning sker i form av generella regler, inom vilka företagens be­slut kan fattas fritt och på eget ansvar.

3.1.2  Nuvarande information och samarbete

Endast ett fåtal remissinstanser har särskilt kommenterat utredningens redogörelse i denna fråga. Några statliga organ redovisar särskild orga­niserad informationsverksamhet i anslutning till organens specifika verk­samhet. L. M. Ericsson anför att företagels nyetablering av verksläder i inte ringa mån underlättats av den samverkan som ägt rum mellan bo­laget å ena sidan och centrala och regionala statiiga myndigheter samt kommunalförvaltningar å den andra.

3.1.3  Företagens långtidsplanering

Utredningens analys och bedömning kommenteras endast i begränsad omfattning. Flera remissinstanser instämmer i utredningens konstateran­de om företagens egna stora behov av planering men också om plane­ringens osäkerhet. I detta sammanhang redovisar vissa myndigheter och företag även sin egen planering.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelserna i Örebro och Västerbottens län samt köpmannaförbundet hör till de instanser som framhåller den begränsade användbarheten hos den information som företagen kan lämna.

3.1.4 Behovet av inforniation och samarbete

Beträffande behovet av information och samarbete utvecklas och ex­emplifieras detta av olika remissinstanser.

Flera statliga myndigheter, bl. a. SJ, lantbruksstyrelsen och bostads­styrelsen, redovisar behov av bättre information och samarbete såväl i allmänhet som beträffande den enskilda företagsamhetens planer särskilt i det medellånga planeringsperspektivet.

Samtliga länsstyrelser framhåller behovet av bättre information ocb samarbete. Detta aktualiseras särskilt av de nya och utvidgade plane­ringsuppgifter i samband med utarbetandet av särskilda länsprogram, kooununernas ekonomiska långtidsplanering (KELP) och annan läns­planering som åläggs länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Blekinge län anser

 

29

sålunda att det nuvarande informationsutbytet inte kan vara tillräckligt för bedömningar i samband med den långsiktiga samhällsplaneringen eller för den information företagen behöver för att bedöma sina utveck­lingsmöjligheter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att de regionala organens ställnmgstaganden i lokaliserings- och plane­ringsärenden ofta grundas på alltför svagt faktaunderlag framför allt i fråga om näringslivets utveckling. Det organiserade informationsflödet från företagen är av ganska ringa omfattning och saknas så gott som helt när det gäller företagens planermg på medellång sikt. Flera läns­styrelser framhåller värdet av den nuvarande informella informations­förmedlingen men finner det med anledning av de ökade kraven nöd­vändigt med en reglering och systematisering av informationen.

Kommunförbundet finner att den nuvarande informationen om ex­empelvis företagens planer om utbyggnad och driftsinskränkningar är otillfredsställande på många platser och att åtgärder erfordras. Lands­tingsförbundet framhåller även kommunernas och landstingens behov av information rörande företagens utveckling liksom företagens behov av uppgifter om samhällets dispositioner. TCO finner det alltmer nöd­vändigl att för samhället viktigare beslut inom de enskilda företagen på ell mer direkt sätt kan bli föremål för påverkan från samhällets sida.

LO redovisar en särskild principiell synpunkt i detta sammanhang. Organisationen anser sålunda att de anställda genom sina fackliga före­trädare bör ha full insyn i det informationsutbyte som skall ske mellan företag och samhälle samt att de också bör ha rätt att delta i överlägg-nmgarna mellan företagen och olika samhällsorgan. TCO och SSU an­för liknande synpunkter.

Även olika bransch- och företagareorganisationer ansluter sig till ut­redningens bedömning rörande behovet av ökat informationsutbyte i planeringsfrågor mellan företagen och samhällets planerande myndig­heter. SAF, grossistförbundet och industriförbundet ansluter sig i sitt gemensamma yttrande till utredningens synpunkter i denna fråga och deklarerar i detta sammanhang att det för företagen måste vara en na­turlig och angelägen uppgift att lämna sådan information om företagets situation och utveckling som kan underlätta och förbättra samhällspla­neringen. Andra organisationer såsom Svenska företagares riksförbund och SHIO anför liknande uppfattning. Även enskilda företag deklarerar en positiv instäUning tiU ett ökat informationsutbyte. Turitz & Co säger att lagen om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor kan få en positiv effekt. Erfarenhetema har visat att ett nära samarbete mellan bolaget och myndigheterna är av stort värde för båda parter. Industri­värden anför en reservation i frågan då företaget säger att för att ett samarbete skaU bli meningsfyUt och leda tUl positiva resultat fordras inte endast ömsesidig information utan även ömsesidigt förtroende. In­formationsskyldigheten bör därför uite omfatta annat än sådant som

 

30

har betydelse för det avsedda samarbetet och detta bör ej ges sådana former som ter sig motiverade mera av önskan om insyn än önskan om gemensamt arbete mot gemensamt mål.

När det gäUer den allmänna frågan om vUket slag av information och i vilka konkreta frågor samarbete behövs är remissinstansernas dis­kussion knapphändig. I några remissvar sägs dock att utredningens ana­lys på denna punkt är otUlräcklig. Statskontoret anser sålunda att infö­randet av det föreslagna informationssystemet bör föregås av en nog­grann analys av olika samhällsorgans informationsbehov i syfte att åstad­komma ett rationeUt informationssystem med utnyttjande av möjligheter­na tUl integrerad databearbetning och rapportgivning. Även konjunktur­institutet anför liknande synpunkter.

I allmänhet synes dock flertalet remissinstanser acceptera utrednmg­ens analys och inventering av de aktuella informations- och samarbets­frågorna. Olika statliga myndigheter understryker behovet av informa­tion om näringslivets planering och utveckling, dvs. företagens etable­ring och nedläggning, utvidgning och inskränkning, förändringar i sys­selsättning. SJ, lantbruksstyrelsen, och överstyrelsen för ekonomiskt för­svar exemplifierar behoven i detta avseende. AMS som konstaterar be­hovet av ytterligare och bättre information tiU och från arbetsmark­nadsverket pekar särskilt på behovet av uppgifter om den mera lång­siktiga personalplaneringen inom företagen. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att företagens planering endast avser de närmaste åren medan länsstyrelsens planering ofta avser 5—15 årsperioder varför pro­gnosarbetet måste inriktas på att studera företagens strukturella och branschmässigä sammansättning, utvecklingstrenden och utvecldingsbe-tingelser inom olika branscher och orter etc. SAF, grossistförbundet och industriförbundet exemplifierar företagens informationsbehov med tillgången på mark och bostäder, transportmöjligheter och offentlig service. SHIO framhåller särskilt behovet av bättre långsiktig planering av den offentiiga sektorns olika delar.

3.1.5 Sekretessfrågor m. m.

När det gäller utredningens behandling av sekretessfrågan generellt berörs denna endast av ett fåtal remissinstanser. Hovrätten över Skåne och Blekinge säger att sekretesskydd inte skapas enbart genom bestäm­melser om tystnadsplikt och sekretess. Av betydelse är framför allt hur omfattande den faktiska spridningen av en uppgift är. När uppgiften är känd av många är risken för fortsatt spridning så stor att det ter sig tämligen meningslöst att tala om sekretesskydd. Särskilt om en uppgift, t. ex. om driftsinskränkning eller nedläggning, medför åtgärder av oUka myndigheter, torde sekretessen enligt hovrätten inte kunna upprätthållas. Även vägverket och SCB framhåller betydelsen av restriktivitet när det gäller informationsspridningen. Denna restriktivitet bör enligt SCB även

 

31

gälla spridningen till berörda offentiiga organ av till länsstyrelsen in­komna uppgifter. Betydelsen av sekretessen understryks av flera läns­styrelser. Länsstyrelsen i Blekinge län finner dock att företagens infor­mation om den långsiktiga planeringen i många fall bör kunna ske på ett öppnare sätt än som nu är fallet utan att därför företagens intressen skadas.

SSU anser att den nuvarande sekretesslagstiftningen är tvivelaktig. Frågan om företagens sekretesskydd borde enligt SSU ha behandlats mer utförligt. Det finns risk för att informationen om näringslivet be­gränsas tiU ett litet antal personer i samhälleliga organ och att intresse­konflikter döljs.

3.2 Ett nytt informationssystem

Utredningen föreslår inrättandet av ett nytt informationssystem för förmedlingen av information meUan företag och samhälle. Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser.

Postverket anser sålunda att utredningens förslag är väl lämpat att avlägsna nuvarande brister i informationsutbytet. Även länsstyrelserna tillstyrker så gott som enhälligt i princip utredningens förslag om nytt informationssystem. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att ett ge­nomförande av utredningens förslag i mycket hög grad skulle förbättra underlaget för kommunal och regional planering. Liknande synpunkter framförs av flera länsstyrelser. Länsstyrelsen i Jämtlands län konstate­rar att det med den centrala roll i samhäUsplaneringen som länsstyrel­sema har fr. o. m. 1.7.1971 är nödvändigt att ett effektivare informa­tionsutbyte kommer till stånd i enUghet med utredningens förslag. Läns­styrelsen i Östergötlands län framhåUer särsldlt att ett av syftena med den utökande informationen är att myndighetema kan beredas tiUfäUe till rådrum vid t. ex. nedläggningar och driftsinskränkningar.

Även övriga hörda remissinstanser — olika regionala och centrala organ, näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer samt enskilda företag — är i regel positiva och tillstyrker i princip förslagen om ett nytt informationssystem. Landstinget i Malmöhus län framhåller dock att förslaget inle innebär att någon ytterligare information överförs från landstingen till länsstyrelserna utan endast att överförandet sker i standardiserad form. När det gäller kommunikationerna mellan företa­gen och de kommunala och statUga myndigheterna finner landstinget att förslagen innebär en väsentiig och positiv breddning av informa­tionsutbytet. Även kommunförbundet och landstingsförbundet delar utredningens uppfattning att samhäUsutvecklingen kräver en bättre pla­nering och därmed ett vidgat informationsutbyte i de former som utred­ningen föreslår. Arbetsmarknadsorganisationerna LO, TCO och SACO tUlstyrker förslaget om nytt informationssystem. Även SAF, grossist­förbundet och industriförbundet tillstyrker i sitt gemensamma yttrande

 

32

i princip utredningens förslag på denna punkt. Organisationerna fram­håller i detta sammanhang att det nuvarande samarbetet meUan par­terna på sina håll fungerar utomordentligt väl och att nya informa­tionssystem inte får störa delta utan i största möjliga utsträckning an­slutas tUl de redan befintliga kanalerna. Köpmannaförbundet hälsar utredningens positiva inställning till ökat samråd och samarbete mellan det allmänna och näringslivet med stor tUlfredsställelse. Även de in-vestment-, utvecklings- och industriföretag som yttrar sig i frågan fin­ner skäl för utbyggt och systematiserat informationsutbyte och tUl­styrker förslagen. I flera fall understryks dock riskerna för att informa­tionssystemet blir stelt och tungrott.

Ingen remissinstans avstyrker direkt förslaget om nytt informations­system. Hovrätten över Skåne och Blekinge anmäler dock stor tveksam­het. Hovrätten finner det inte klarlagt i vilka hänseenden det nuvarande informationsutbytet är ofuUständigt eller bristfälligt. Utredningen har sålunda enligt hovrätten inte påvisat något behov av den föreslagna omläggningen. Förslagen är vidare inte anknutna tUl den bestående ord­ningen. Även SJ är tveksam och ifrågasätter om tiden ännu är mogen för ett reglerat informationssystem, av den föreslagna typen. Ansträng­ningarna kunde i stället inriktas på en förbättring av redan befintlig rapportering. Länsstyrelsen i Gävleborgs län hyser viss tvekan om vins­ten av en lagstiftnuig inom området och anser därför att frågan om lagstiftning om uppgiftsskyldighet tUls vidare bör anslå intUl dess man vinner större erfarenhet av de samverkanssträvanden som pågår. Även Svenska företagares riksförbund framför liknande tveksamhet beträf­fande nyttan av en lagstiftning inom delta område.

Beträffande uppgiftslämnarkapaciteten hos de olika gmpperna föranleder utredningens slutsatser endast ett fåtal kommen­tarer. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att företagens möjlig­heter alt lämna tUlförlitliga uppgifter är så begränsade att detta talar emot utredningens förslag att skapa ett nytt och enhetiigt informations­system. Kommerskollegium finner att utredningsmaterialet ger vid handen att medan förelag och kommuner ofta har åtminstone delvis utvecklad planering i här relevanta avseenden så är denna planering på statiig, regional och central nivå betydligt mindre långt kommen. Enligt kollegiets menmg bUr det därför en huvuduppgift för det föreslagna in­formationssystemet att på ett flertal av samhäUets verksamhetsområden bidra tUl en höjning av kvaliteten på den bedrivna planeringen.

Företagens begränsade möjligheter att lämna tiUförlitiiga planerings­uppgifter framhålls av flera länsstyrelser. Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåUer sålimda att planering på längre sikt ofta saknas helt sär­skUt inom de mindre och medelstora företagen. De erhålhia uppgifter­na måste därför behandlas med stor försiktighet. Länsstyrelsen i Krono­bergs län framhåller att svårigheter kan uppstå i ett inledningsskede

 

Prop. 1972:116                                                        33

men att informationssystemet torde komma att ge impulser tiU förbätt­rad och mer långsiktig planering inom företagen.

Även SAF, grossistförbundet och industriförbundet framhåller de mindre och medelstora företagens bristande långsiktsplanering. Orga­nisationerna pekar också på svårigheterna alt där en omfattande och löpande långsiktsplanering förekommer översätta denna till termer av fysisk planering och kapacitet samt den allmänna obenägenhet som finns inom företagen alt sprida befintlig information om även den när­mast överskådliga framtiden utanför en begränsad krets inom företaget. Köpmannaförbundet framhåller de mycket stora svårigheter som finns för företagen inom detaljhandeln att på grund av betydande rörlighet inom denna verksamhet redovisa planeringsuppgifler.

Utredningens förslag om informationssystemets ut­formning i tre komponenter: information från företagen tiU den offentliga sektom, information från den offentliga sektom till före­tagen samt information inom den offentliga sektorn, föranleder inga erinringar från de remissinstanser som i princip tillstyrkt införandet av ett nytt infonnationssystem.

Såvitt gäller informationen från företagen föreslår ulredningen att informationssystemet skall bestå av två delar, dvs. dels elt rapporlsystem för standardiserad information som bl. a. skall användas för avskUjande av de "intressanta" fallen, dels etablerade informationskanaler för bl. a. inhämtande av tUläggsinformation rörande de intressanta fallen. Denna konstmktion tUlstyrks eller lämnas ulan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter dock om inte målsättningen bör vara att vidga rapporlsystemels kapacitet så att genom detla tUl­räcklig information erhålles för elt offensivt handlande från samhäUets sida. SAF, grossistförbundet och industriförbundet synes vara tveksam­ma om behovet av etl särskilt rapportsystem för inhämtande av stan­dardiserade uppgifter och anför att länsstyrelsen kan "finna att det även i fortsättningen kan vara bäst att i stäUet för att ta in uppgifter enligt det föreslagna systemet bygga vidare på det fria, oformella och nyanse­rade informationsutbyte som dittiUs förekommit".

Utredningen föreslår att det centrala företagsregistret vid SCB skaU utnyttjas som bas för rapportsystemet. Detta föranleder remissinstanser­na att göra vissa kommentarer. Kommerskollegium framhåller nödvän­digheten av att tiUräckliga resurser stäUs tUl de offentliga organens för­fogande för planeringsarbetet så att exempelvis en upprustning av det centrala företagsregistret kommer tiU stånd. Detta understryks av flera länsstyrelser.

Utredningen föreslår att länsstyrelserna efter samråd med berörd kommun får besluta om vUka företag som skall ha uppgiftsskyldighet. Därutöver skaU även central myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer

3   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116

 

Prop. 1972:116                                                        34

kunna förordna om rapporteringsskyldighet. Förslaget möter i regel mga gensagor.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför emellertid att den av utredningen föreslagna ordningen kan förväntas komma att innebära ett från kvali­tativ synpunkt ojämnt informationsmaterial och i sämsta fall omöjlig­göra interregionala jämförelser. Länsstyrelsen föreslår därför att såvitt möjligt identiska kriterier utfärdade av central instans bör utgöra under­lag för urvalet av enheter så att meningsfulla jämförelser och analyser kan göras mellan olika kommuner, kommimblock och regioner i hela landet.

Vissa remissinstanser diskuterar i detta sammanhang en nedre slor-leksgräns för företag som skall omfattas av rapportskyldigheten. Läns­styrelsen i Jönköpings län och Svenska företagares riksförbund anser att företag med mindre än 50 sysselsatta endast i undantagsfall skaU åläggas sådan skyldighet. Länsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads och Väster­norrlands län samt Östergötlands läns landsting anser däremot att även mindre företag skall kunna åläggas rapportskyldighet.

LO anför i denna fråga att det är sannolikt att länsstyrelser och kom­munstyrelser i olika delar av landet kommer tiU väsentligt olika resultat i urvalsfrågan om bedömningen grundas på dessa organs eget intresse av att erhålla information. Om det i glesbygder och sysselsättningssvaga regioner blir en uppgiftsskyldighet även för ganska små företag är det sannolikt att gränsen i tätortsregionema dras så att även förhållandevis stora företag kommer att lämnas utanför. De anställda i dessa mindre företag i tätortsregionerna kan emeUertid ha ett starkt intresse av elt gott samarbete mellan företaget och vissa samhällsorgan, även om myndig­hetema inte upplever samma behov. Därför bör enligt LO:s mening länsstyrelsema bereda löntagamas regionala organ tUlfälle att yttra sig vid urvalet av företag. Vidare kan ett sådant olikformigt urval inne­bära att de sammanställningar som görs branschvis för hela riket blir ofuUständiga. Under systemets uppbyggnad bör därför även centrala myndigheter direkt eller via sina regionala organ ges tUlfäUe att påverka länsstyrelsemas urval av arbetsstäUen.

Även förslaget att länsstyrelserna skall svara för insamling och granskning av uppgifterna möter i regel positiv kritik. Med utgångspunkt från bl. a. sekretessbehovet förordar dock några remissinstanser en cen­tral insamling genom SCB.

Statskontoret fiimer att vUligheten att länma efterfrågad information är mindre när mottagaren är ett lokalt eller regionalt organ. Därför bör uppgifterna samlas in direkt tUl SCB i stäUet för via länsstyrelserna. Även praktiska skäl talar enligt statskontoret därför. Den standardise­rade informationen torde nämligen inte behöva passera genom någon mellaninstans utan länsstyrelserna bör som andra statliga myndigheter

 

Prop. 1972:116                                                        35

och kommuner kunna få erforderlig information bearbetad och sam­manställd av SCB. Liknande synpunkter anförs av konjunkturinstitutet.

Kommunförbundet anser att en mer direkt informationsförmedling än den som utredningen förordat bör eftersträvas. Enligt förbundet talar nödvändigheten av ett öppet och förtroendefullt samarbete meUan före­tag och kommun för att likartad information vid samma tUlfäUe bör delges de lokala och de regionala samhällsorganen.

Utredningen föreslår att de uppgifter som skall inhämtas genom rap­portsystemet bör avse tendensuppgifter. Flera kritiska synpunkter redo­visas i denna fråga.

Enligt konjunkturinstitutets mening skulle en statistik gmndad på ut­redningens föreslagna rapportsystem utan tvivel ha ett visst värde, spe­ciellt genom att den är snabb och bUUg att producera. Den har dock starka begränsningar såtUlvida att styrkan av en variabelförändring ej mätes, utan endast de andelar som ökar eller minskar. Institutet fram­håUer sålunda att barometerinformationen knappast kan vara en fuU-god ersättning för kvantitativ information.

Även bostadsstyrelsen och flera länsstyrelser konstaterar att den före­slagna informationen av typen ökad, minskad eller oförändrad syssel­sättning begränsar användbarheten hos materialet.

Av de hörda organisationerna redovisar bl. a. landstingsförbundet tveksamhet belräffande det av utredningen föreslagna systemet och im-derstryker det från allmän, kommunal planeringssynpunkt önskvärda i att de olika uppgiftema så långt möjligt kvantifieras.

Även LO och SACO ställer sig tveksamma tUl om det med en så ospecificerad information är möjligt att tillgodose de syften utredningen anger. LO säger att för vissa sakområden kan uppgifter av detta slag vara tillräckliga för att identifiera "intressanta faU". För andra sakom­råden — som produktionsvolym, investeringar och personalbehov — måste informationen ange både förändringarnas omfattning och när de förväntas inträffa under femårsperioder om de skall kunna användas för sammanställningar över utvecklingen branschvis och regionvis och bUda underlag för samhäUets näringspolitiska planering. SAF, grossistförbun­det och industriförbundet har en något annan uppfattning och poängte­rar att uppgifterna endast i ett fåtal fall kan bli siffermässigt preciserade eller detaljerade utan måste avse kvalitativa bedömningar av ett begrän­sat antal cenlrala förhållanden. L. M. Ericsson finner att uppgiftsläm­nandet enligt utredningens förslag tekniskt sett är enkelt. Bolagets er­farenhet av konjunkturbarometern är emellertid att bedömningar av ty­pen "öka/förbli ungefär oförändrad/minska" kan variera avsevärt från person tUl person även om underlagen varit desamma. Bolaget anser det därför tveksamt om omdömen av detta slag kan få avsett värde för bedömningar av näringslivets framtida utveckling inom enskUd kom­mun.

 

Prop. 1972:116                                                        36

Beträffanden frekvensen i rapportinhämtandet föreslår utredningen två gånger per år. Endast ett mindre antal remissinstanser framför sär­skilda synpunkter på denna fråga. Statskontoret, konjunkturinstitutet, AMS, länsstyrelserna i Gotlands och Värmlands län samt Västernorr­lands läns landsting är dock tveksamma och föreslår eUer ifrågasätter om det inte räcker med rapportering en gång per år.

Beträffande frågan om vUka uppgifter som skaU ingå i rapporteringen föranleder utredningens förslag vissa synpunkter. Statskontoret anser att för en kartläggning av företagens förväntningar, avsikter och planer bör man även söka göra observationer av företagets traditioner, policy och dess "dynamik". Det räcker t. ex. inte med uppgifter om den väntade nettoöknmgen eller nettominskningen av personal utan även personal­omsättningen bör vara en intressant informationsdel. Planverket anser att frågekatalogen bör kompletteras med uppgifter om "övriga anspråk från företagets sida" avseende bl. a. bostadsbyggande, kommunikationer, tek­nisk service m. m.

Flera länsstyrelser anser att flera frågor bör ingå i systemet. Länssty­relserna i Östergötlands och Kristianstads län framhåUer däremot be­hovet av en begränsning av de i frågekatalogen ingående variabler.

LO anser att en utförligare information om företagens personalbehov är av stor betydelse för en fortsatt utbyggnad av arbetsmarknadspoliti­ken. Sysselsättningsproblemen för handikappade, äldre arbetssökande och hemarbetande kvinnor kan t.ex. knappast lösas med mindre än att företagens och arbetsmarknadsmyndigheternas samarbete om personal­rekryteringen inleds redan då utbyggnader och invesleringar planeras. Genom informationssystemet bör det enligt LO också skapas förutsätt­ningar att tidigare uppmärksamma risken för mer omfattande personal­inskränkningar och företagsnedläggningar.

SAF, grossistförbundet och industriförbundet framhåller att de upp­gifter som infordras inom ramen för rapportsystemet bör begränsas tiU sådana som har väsentlig betydelse för berörda myndigheter och för samhäUsplaneringen. Organisationerna anser att det beträffande flera av de av utredningen nämnda variablerna kan ifrågasättas om de bör ingå i det föreslagna informationssystemet. Direkt avvisande ställer man sig tUl att uppgifter om nyetablering i utiandet skaU lämnas. Orga­nisationerna anser det också tveksamt om uppgiftsskyldighet rörande lönsamhetsutveckling bör inrymmas inom ramen för ett så schablonise­rat system som det föreslagna.

Frågor om varsel anser organisationerna även i framtiden bör hand­läggas enligt nuvarande ordning och även uppgifter som ryms inom det nya informationssystemet bör kunna lämnas förtroligt direkt tUl viss myndighet med garanti alt uppgifterna inte förs vidare ens tUl andra myndigheter.

Inte heller Industrivärden och L. M. Ericsson finner det befogat eller

 

Prop. 1972:116                                                        37

möjligt att frågan om etablering utomlands skaU ingå i rapportsyste­met.

Utredningen föreslår att rapportsystemet skall arbeta med två plan­horisonter, dels de två närmaste åren, dels de tre därpå följande åren. Detta föranleder endast ett fåtal kommentarer av remissinstanserna. Konjunkturinstitutet anser att det i flera fall är tveksamt om det över huvud taget är meningsfuUt att avge omdömen om t. ex. vinstutveck­lingen fem eller ens två år fram i tiden. Planverket förordar att ytter­ligare en planhorisont anges i rapportsystemet. Denna planhorisont skuUe förslagsvis avse utvecklingen efter de första fem åren. Även läns­styrelsen i Göteborgs och Bohus län finner utifrån samhällsplanerings­synpunkt att långtidsperspektivet borde utsträckas tUl att omfatta ytter­ligare ett par år utöver femårsperioden.

Utredningen understryker att rapportsystemets innehåll och tekniska utformning kan faststäUas först efter praktiska prov och att hela arbe­tet med rapportsystemet tiU en början skall ha karaktären av försöks­verksamhet. Detta vinner mstänimande från flera håll. Bl. a. SCB, ett antal länsstyrelser, kommunförbundet och KF uttalar sig för detta.

Utredningens förslag att beredningen för regional planering skaU vara central instans för rapportsystemets utveckling med SCB som ut­redningssekretariat föranleder endast ett fåtal yttranden. SCB tUlstyrker att verket blir utredningssekretariat för rapportsystemet mot bakgrund av önskemålen att koppla rapportsystemets data tUl den officieUa sta­tistikproduktionens samt samt det förhållandet att rapportsystemet i många avseenden har samma karaktär som SCB:s verksamhet på sta­tistikproduktionens område.

Utredningens förslag tiU förbättrad information från offentliga sek­torn till företagen tillstyrks i princip eUer lämnas utan erinran av fler­talet remissinstanser.

Beträffande informationen från kommunema och länsstyrelsen säger televerket att denna information får en mycket stor betydelse för ver­ket när det gäUer planer på utbyggnad av televerket. Vägverket ifråga­sätter däremot länsstyrelsemas möjligheter alt sammanställa och perio­diskt lämna en för företagen meningsfull information. Företagen bör enligt verkets uppfattning även i fortsättningen vara hänvisade till sam­råd och uiformationsutbyte direkt med myndigheterna. Statskontoret har vissa principieUa invändningar och anser att det bör övervägas om man inte i högre grad än vad förslaget gör gäUande centralt bör utfor­ma och avge information. Det torde enligt statskontoret vara väsentiigt både att förmedla likformig information om övergripande samhälls­planeringsfrågor och att genom denna information påverka bl. a. före­tagens lokaUsering inom ramen för samhäUets regionalpolitik.

Statskontorets synpunkter gäller även kommunernas information som

 

Frop. 1972:116                                                        38

föreslås få viss standard i fråga om innehåll och utformning m. m. ge­nom centralt bistånd.

RRV framhåller att samhäUsorganens information självfallet inte bör vara begränsad tiU näringsidkarna inom området utan gälla även de anställda inom företagen liksom medborgarna i allmänhet. LO och TCO anser att i princip bör företrädare för de anslällda få samma informa­tion som lämnas från och tUl företagen.

Även från länsstyrelsernas sida understryks vikten av effekliv infor­malion från kommuner och länsstyrelse tUl företagen. I regel tUlstyrks utredningens förslag att informationsskyldigheten garanteras genom vis­sa bestämmelser men att åtminstone kommunerna bör ges betydande frihet att med hänsyn tUl de speciella förhållandena i kommunen själv reglera formerna för informationen. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser inte att det erfordras någon formaliserad informationsskyldighet med hänsyn tUI att i den nya verksstyrelse som koinmer att leda läns­styrelsen blir närmgsUvet liksom f. n. i planermgsrådet formellt repre­senterat både från företagar- och löntagarsidan. Länsstyrelsen bör så­limda själv kunna välja de former som med hänsyn tUl informationsbe­hovet ter sig lämpligast. När det gäUer kommunemas informationsskyl­dighet anser inte heller länsstyrelsen i Kopparbergs län att det erford­ras någon ytterligare lagstiftning utöver kommunaUagens.

Beträffande formerna för den offentliga sektoms information synes flertalet länsstyrelser instämma i utredningens förord för skriftiig in­formation.

SAF, grossistförbundet och industriförbundet instämmer i huvudsak i de förslag som utredningen för fram beträffande den offentliga sek­toms information. Man ifrågasätter dock den föreslagna begränsningen tiU att gälla företag som åläggs uppgiftsskyldighet eller som har mer än 50 anställda och anser att starka skäl talar för att informationsskyldig­heten i princip ges en betydligt vidare omfattning. Liknande synpunk­ter anförs även av SHIO och av statskontoret. Kommunförbundet kon­staterar däremot att utredningens förslag riskerar att göra informations­skyldigheten alltför betungande, särskilt i större kommuner. Förbundet föreslår därför att branschorganisationernas roll som informationsför­medlare tiU de enskilda förelagen bör övervägas.

I utredningens förslag tiU informationssystem ingår även att kom­munstyrelse får kalla företrädare för företagslednmgen vid ett arbets­ställe tUl överläggning i fråga som är av väsentiig betydelse för kom­munen. Förslaget berörs endast i ett fåtal remissyttranden. LO fram­håller att då kommunstyrelse kaUar representanter för förelagen till sådana överläggningar skall, enligt lagförslaget, även företrädare för de anstäUda kallas "om icke särskilda skäl föranleder annat". Utredningen har inte närmare angivit när det kan finnas skäl att använda denna undantagsregel. Enligt LO:s mening kan det knappast finnas något till-

 

Prop. 1972:116                                                        39

fälle då denna undantagsregel kan åberopas i samband med att kom­munstyrelse kallar företrädare för företagen tUl överläggningar enligt utredningens lagförslag. Regeln bör i stället utformas så att represen­tanter för de anställda skall delta i överläggningarna mellan företag och myndigheter. Även TCO anser att restriktionen i lagen bör utgå. Enligt TCO:s mening borde man försöksvis pröva en utvidgning av förelig­gande förslag tUl samråd. TCO föreslår att representanter för kommun, företag och anställda, exempelvis två från vardera, regelmässigt skall träffas för information och samråd i alla frågor som påverkar företa­gens verksamhet och som har betydelse för kommunen och de an­ställda.

Även utredningens förslag om informationen inom den offentliga sektorn tillstyrks i väsentliga delar av remissinstanserna.

Svårigheterna att hos enskUda företag inhämta uppgifter om fram­tidsutvecklingen har föranlett ett antal remissinstanser att diskutera medverkan från olika regionala näringslivsor­gan.

Kommerskollegium anser att det för samhället är väl så viktigt att få en samlad bUd av utvecklingen inom ett område som att få information om enskUda arbetsställens framtidsbedömning vUken är ytterst svår att sammanställa till en övergripande bUd av utvecklingen inom området.

Informationssystemet bör därför kompletteras med fortlöpande kon­takter mellan de planerade samhällsorganen och näringslivets organisa­tioner på denna nivå. Kollegiet nämner särskilt att från näringslivets sida synes handelskamrama kunna spela en viktig roll. Vidare framhålls att företagareföreningarna redan nu torde ha en god inblick i och kun­skap om särskilt den mindre industrins situation inom respektive län. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Stockholms län. Läns­styrelsen i Södermanlands län framhåller att det på många håll saknas representativa organ för näringslivet och menar att mycket skulle vin­nas om pågående utredningar i dessa frågor inom näringslivets organi­sationer ledde fram lill bUdandet av regionala kontaktorgan med större ekonomiska och personella resurser än exempelvis nuvarande handels­kammare. Länsstyrelsen i Jönköpings län redovisar att inom länet har bildats en Näringslivsföreningarnas samarbetsnämnd som redan utnytt­jas som remissinstans. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anmäler också behovet av en komplettering av de individueUa företagens uppgifter med olika företagsorganisationers branschbedömning. Inom länet finns även ett särskilt kontaktorgan, Gävleborgs organisation för rationell företagsetablering, GORF, för informationsutbyte mellan företag och samhällsorgan.

Denna fråga berörs även av Företagareföreningarnas förbund som framhåller föreningarnas möjligheter att förmedla informalion och kon­takt avseende de mindre och medelstora företagen. Kommunförbundet

 

Prop. 1972:116                                                        40

föreslår att frågan om branschorganisationernas roU som informations­förmedlare övervägs. SAF, grossistförbundet och industriförbundet re­dovisar att vissa handelskamrar under senare år upprättat länskommit­téer med representanter för olika näringsgrenar i syfte att följa främst samhäUsplaneringen på det regionala planet och därvid framlägga nä­rmgslivets behov och önskemål. Organisationerna framhåller att sådana kommittéer kan spela en betydelsefuU roll i samrådet med myndighe­tema genom att framföra näringslivets synpunkter och utvärdera de fakta som lämnas inom ramen för det föreslagna informationssystemet. Även köpmannaförbundet understryker lokal- och dislriklsorganisa-tionernas betydelse och framhåller att både de lokala köpmannaför­eningarna och distriktsorganisationerna är beredda alt medverka i en dubbelriktad informationsverksamhet i planeringsfrågor.

Utredningens synpunkter på och förslag till åtgärder för alt garantera erforderlig sekretess i informationsförmedlingen diskuteras av ett flertal remissinstanser.

Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att en huvudfråga vid utformningen av ett informationssystem är om uppgifter som skulle kunna skada näringsidkare kan skyddas mot obehörig spridning. Hov­rätten anser inte att utredningens förslag att genom särsldlda föreskrif­ter och instruktioner åstadkomma en förstärkt sekretess, innebär någon godtagbar lösning av problemet och menar att behovet av sekretess­skydd är ett avgörande skäl mot det föreslagna informationssystemet.

Även andra remissinstanser understryker betydelsen av garantier för sekretess och att nuvarande oklarheter och brister i sekretesskyddet av­hjälps. Flera länsstyrelser behandlar dessa frägor, bl.a. länsstyrelserna i Kronobergs, Gotlands, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Jämtlands län som tillstyrker de före­slagna ålgärdema eller lämnar dem utan erinran.

Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén som yttrat sig om de föreslagna reglerna för tystnadsplikt och handlingssekretess ifråga­sätter om inte tystnadsplikt bör föreskrivas även om affärs- och drifts­förhållanden i statliga och kommunala bolag. Beträffande den före­slagna bestämmelsen om handlingssekretess har kommittén ingen erin­ran mot utredningens förslag. Kommunförbundet framhåller i denna fråga att oklarheter i fråga om vUka uppgifter som är sekretesskyddade skapar osäkerhet hos de befatiningshavare som får tillgång till upp­giftsmaterialet. En sådan ordning är inte tUlfredsstäUande, så mycket mindre som överträdelser av sekretessbestämmelser och av stadganden om tystnadsplikt är straffbelagda. Utredningens uttalande om behovet av entydiga och klart formulerade bestämmelser till skydd för sekre­tessen kan sålunda inte nog kraftigt understrykas. Vidare säger förbun­det att sekretesskyddet tUl omfattningen bör begränsas till det absolut nödvändiga eftersom sekretessen utgör ett besvärande hinder i den prak-

 

Prop. 1972:116                                                        41

tiska hanteringen av uppgifternas hos den kommunala myndigheten. Landstingsförbundet framför lUmande synpunkter. Näringslivsorganisa-tionema SAF, grossistförbundet, industriförbundet. Svenska försäk­ringsbolags riksförbund, SHIO, och företagen Providentia, Turitz & Co, Industrivärden och L. M. Ericsson är kritiska beträffande effektiviteten hos det föreslagna sekretesskyddet.

SAF, grossistförbundet och industriförbundet säger att allmänt sett är sekretesskyddets utformning av avgörande betydelse för organisa­tionemas ställningstagande tiU det föreslagna informationssystemet. Or­ganisationerna noterar med tUlfredsställelse att utredningen klart har sagt ifrån att det behövs entydiga och klart utformade bestämmelser tUl skydd för sekretessen. Enligt organisationerna måste det emellertid kon­stateras att utredningen inte presenterar förslag, som kan anses tUlräck-Uga.

Organisationerna förordar att man i själva lagen om uppgiftsskyldig­het som ett tiUägg till den föreslagna 10 § inför en hänvisning tUl den nya regeln i sekretesslagen. Den föreslagna utformningen av 22 § i sekretesslagen ger enligt organisationerna inte ett tillräckligt skydd för den enskilde näringsidkaren mot direkt utlämnande av uppgifter till offentligheten. Denne måste enligt utredningens förslag bevisa att elt offentiiggörande skulle kunna lända honom till men. Organisa­tionerna hävdar på denna punkt att ett sådant krav inte bör komma i fråga i ett omfattande infonnationssystem av den art utredningen före­slagit. Såväl konkurrenssynpunkter som önskemål beträffande informa­tionens kvalitet talar för en betydande skärpning av sekretessbestämmel-sema. Satsen "vUkas offentliggörande kan lända honom till men" i den föreslagna 22 § sekretesslagen föreslås därför utgå.

Vid bedömningen av möjlighetema att skapa "entydiga och klart ut­formade bestämmelser tUl skydd för sekretessen" understryker organisa­tionema att sekretesslagens regler endast innebär inskränkningar i all­mänhetens tiUgång tUl allmänna handlingar. Dessa regler är däremot inte tiUämpliga på förhållandet mellan myndigheter. Möjligheterna att få till stånd ett fungerande sekretesskydd beträffande myndigheternas inbör­des informationsutbyte är således små.

Organisationerna anser att med den föreslagna ordningen riskeras att information kommer ut som kan orsaka företagen allvarlig skada. Orga­nisationema föreslår därför att de sekretessfrågor som aktualiseras ge­nom informationssystemet blir föremål för ytterligare utredning innan den föreslagna lagstiftningen träder i kraft. I en sådan utredning bör näringsUvets organisationer vara representerade.

Utredningens förslag att uppgiftsskyldigheten skall fastställas genom lag tiUstyrks av flertalet remissinstanser som uttryckligen diskuterar denna fråga.

Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker dock av skäl som tidigare

 

Prop. 1972:116                                                        42

redovisats förslaget till lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrå­gor m. m. Även beträffande vissa av de särskUda paragraferna i lagför­slaget gör hovrätten anmärkningar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län är även tveksam om vinsten med lagstiftning på detta område och anser därför att lagstiftningen tills vidare bör anstå i avvaktan på ytterligare erfarenheter.

Utredningen framhåller slutligen angelägenheten av sam­ordning av den nytUlkommande informationen i rapportsystemet och på sikt integration med nuvarande administrativa och statistiska information. Detta uttalande vinner anslutning från ett stort antal re­missinstanser. Statskontoret instämmer i uttalandet men anser att syftet inte kan nås med mindre än att en genomgripande analys av olika sam­hällsorgans informationsbehov genomförs. En sådan analys bör enligt statskontoret göras förutsättningslöst. Det nya informationssystemet kan annars komma att belastas med större eller mindre mängder av irrele­vant information. Det är nödvändigt med en noggrann kravanalys också av det skälet att konstruktionen av ett centralt databehandlingssystem måste göras bl. a. med hänsyn tiU oUka samhäUsorgans behov av infor­mation. Även SCB, kommerskollegium och RRV understryker behovet av ytterligare analys av informationsbehovet och samordning av data­insamling och bearbetning. AMS delar utredningens uppfattning om betydelsen av en samordning av uppgiftsinhämtandet. En samordning bör emellertid enligt styrelsens uppfattning kunna åstadkommas utan att därför kraven på för olika ändamål "skräddarsydd" informalion nödvändigtvis behöver uppges.

Även ett betydande antal länsstyrelser framhåller behovet av samord­ning inom detta område. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller i det­ta sammanhang att genom en koncentration av myndigheternas infor-mationsinhämtande bör på sikt det planerade informationssystemet kun­na ge underlag för en databank i länsstyrelsen dit uppgifter insamlas och därefter kanaliseras vidare till berörda myndigheter och förelag. Gi­vetvis kommer dock behovet av informella direktkontakter mellan före­tagen och andra regionala myndigheter att kvarstå.

Östergötlands läns landsting konstaterar att landstinget och dess in­rättningar redan i dag i olika sammanhang avlämnar ett stort antal rap­porter till skilda statiiga myndigheter. Bl. a. nämns att såväl landstingets kansli som dess inrättningar en eller flera gånger per år lämnar uppgif­ter i olika sammanhang till bl. a. arbetsmarknadsverket, socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, skolöverstyrelsen, lantbruksnämnden, länssty­relsen och länsskolnämnden. Landstinget förutsätter att det nu föreslagna systemet utformas så att onödigt dubbelarbete undviks och att lands­tingen i största möjliga utsträckning befrias från arbetet med att lämna separata uppgifter till dessa oUka myndigheter. Landstingsförbundet re­dovisar liknande synpunkter.

 

Prop. 1972:116                                                        43

SAF, grossistförbundet och industriförbundet konstaterar att om­fattningen av den institutioneUa informationen om företagens planering är betydande. Organisationema understryker att en förbättrad samord­ning av myndigheternas redan existerande uppgiftsinsamlande och ett bättre utnyttjande av uppgifter bl. a. för sammanställningar på regional nivå är nödvändig. Från näringslivets sida har de rådande bristerna i samordningen påtalats i åtskUliga remissyttranden och särskilda fram­ställningar under en lång följd av år. De uppenbara svårigheterna att åstadkomma en sådan samordning måste enligt organisationernas me­ning föranleda viss tveksamhet när det gäUer mottagarsidans möjligheter att produktivt utnyttja en ytterligare väsentiigt utvidgad institutionell informationsgivning. Även SHIO, LRF och L. M. Ericsson framhåller behovet av samordning.

L. M. Ericsson framhåller att med hänsyn tUl att etl utvidgat uppgifts­lämnande skulle komma att resa betydande anspråk på företagens inter­na organisation och kräva avsevärda insatser av kvalificerad arbetskraft måste bolaget understryka det angelägna i att de olika deluppgifterna koordineras bättre än f. n., så att en, en gång lämnad uppgift kan an­vändas av samtUga berörda statliga och kommunala organ. Bolaget före­slår därför att man som elt första steg mot förbättrad information un­dersöker hur nu tillgänglig information kan användas på ett bättre sätt. Först när en förbättrad informationsbehandling är genomförd bör en utökad informationsgivning genomföras.

3.3 OffentUg styrelserepresentation i aktiebolag

3.3.1 Utredningens överväganden

Beträffande motiven för samhällelig styrelsere­presentation i aktiebolag diskuterar endasl ett mindre antal re­missinstanser denna fråga särskilt.

Bankinspektionen framhåller emellertid i denna fråga att det är en allmän erfarenhet att styrelseledamot i större företag ofta innehar ett flertal dylika uppdrag eller är verkställande direktör i annat företag. Ge­nom att anhopningen av styrelseuppdrag tUl ett begränsat antal perso­ner är påfallande hos de större företagen råder det en viss ensidighet vid utseendet av styrelseledamöter. Det synes därför enligt bankinspek­tionen kunna bli ett positivt bidrag tUl en allmänt sett vidgad orientering inom styrelserna om denna rekrytering kan göras något allsidigare. RRV utgår från att samhället och de enskilda företagen på många om­råden har gemensamma intressen när det gäller den ekonomiska utveck­lingen och finner därför alt från principiella utgångspunkter ingen erinran kan göras mot att i aktiebolags styrelse ingår ledamot som ut­setts av Kungl. Maj:t.

Kommerskollegium finner att det utifrån ideologiska motiv är själv-

 

Frop. 1972:116                                                        44

klart att de demokratiska kontroUaspektema skaU tillmätas stor vUtt även när det gäller företagen. Beträffande de intressebevakande motiven säger kollegiet att mot bakgrund av företagens ökande alhnänna be­tydelse är det kanske motiverat att börja betrakta dem inte endast från renodlad företagssynpunkt utan även från samhällelig synpunkt varav följer också ändrade uppfattningar om vUka gmpper som är intressenter i företagen och i vUka former dessas intressen skaU tillvaratas. Kollegiet anser dock att frågan om styrelserepresentation inle klarlagts tUlräckligt men att den allmänna samhällsutvecklingen gör det nödvändigt att den snarast tas upp till ordentlig genomlysning.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att samhället ofta ställs inför uppgiften alt klara sysselsättningsproblem som uppkommit genom att företagsekonomiskt motiverade driftsinskränkningar eller företagsned­läggningar vidtagits. Även vid sådana förändringar i företagens verksam­het som innebär en utvidgning ställs krav på insatser från samhället. I båda dessa situationer, men givetvis främst i det första fallet, ställs sam­hället inför elt krisläge där en bättre lösning sannolikt i många fall kun­nat åstadkommas om samhällsorganen på ett tidigt stadium varit bättre informerade om företagels planer. Samhället har därför ett betydande intresse av alt få information om föreslående förändringar i förelagens verksamhet så tidigt som möjligt. Detta informationsbehov kan delvis tiUgodoses genom det rapportsystem som tidigare berörts och genom samråd mellan förelagen och olika samhällsorgan. Länsstyrelsen anser emellertid dessa informationsinstrument vara otillräckliga främst ge­nom atl samhällets behov av information om förelagsslyrelsens beslut om framtida förändringar inte blir tillgodosett. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller alt näringslivsrepresenlanler beretts plats i vissa statliga cen­trala planeringsorgan. Om statsmakterna som "motprestation" kunde tUl-sätta samhällsrepresentanter i bolagsstyrelser skuUe fömtsättningar ska­pas för elt ömsesidigt informationsutbyte till gagn för en bättre samord­ning av planeringsbesluten.

Länsstyrelserna i Stockholms, Västernorrlatids och Västerbottens län framhåller att företagens internationalisering, företagskoncenlrationen och de stora företagens roll i samhäUet är av sådan betydelse att det synes fuUt motiverat att samhället genom styrelserepresentanter får dela ansvaret för företagens utveckling eller på annat sätt får bättre insyn i och möjUghet att påverka företagens verksamhet. Även Östergötlands läns landsting anför lUcnande motiv för åtgärder.

LO framhåUer att tendensen mot ett ökat samgående företag emeUan i former av koncernbUdningar, samarbetsöverenskommelser, person­unioner i företagsledningar och styrelser, bUdandet av konsortier, elt aktivare engagemang av bankerna i näringslivets strukturfrågor etc. har såväl positiva som negativa följder. Beslut av stor betydelse för såväl samhälle som anställda fattas av en alltmer begränsad krets av personer

 

Prop. 1972:116                                                        45

och institutioner. Detla bidrar tUl en förstärkt koncentration av ekono­misk makt i allt färre händer, samtidigt som det skapar förutsättningar för en långsiktigare planering av de olika företagsenheternas verksam­het. På samma sätt ökas företagens handlingsfrihet av den fortgående intemationaliseringen av storföretagen, vUket av samhället och de an­ställda upplevs som en ökad otrygghet. Allt detta talar för elt mer direkt samhällsinflytande i sådana företagskonstellationer. De för samhället och de anställda ogynnsamma konsekvenserna av maktkoncentrationen och internationellt förelagande skulle i viss mån kunna elimineras sam­tidigt som intresset av en samordning av företagens och samhällets in­vesteringar kunde främjas. LO anser därför att det finns skäl att som komplement till informationssystemet bedriva en försöksverksamhet med offentliga styrelseledamöter och revisorer i ett antal aktiebolag.

Näringslivsorganisationerna diskuterar inte de av ulredningen redovi­sade motiven för offentiig styrelserepresentation.

SAF, grossistförbundet och industriförbundet framhåller dock i delta sammanhang att de alltmer komplicerade ekonomiska, tekniska och sam­hälleliga problem som möter företagen gör det nödvändigt att tillföra styrelserna personer med erfarenhet och kunskap från allt fler olika om­råden. Personer med erfarenhet från den offentliga sektorn kan härvid vara mycket värdefulla för förelagen. De måste dock i företagsstyrelser­na ha till uppgift att verka för förelagets bästa och ansvara inför före­taget. Organisationerna framhåller emellertid alt kontakten med myn­digheterna ryms regelmässigt inom den löpande förvaltningen, för vU­ken verkställande direktören har det direkta och fulla ansvaret. I slörre ärenden är också styrelsens ordförandes medverkan vanlig. Att annan enskUd styrelseledamot skulle ha ett eget ansvar och en egen initiativmöj­lighet skulle i många fall försätta ordföranden och VD i en ohållbar situation. Samarbetet mellan företag och det allmänna skall ske meUan beslutsföra organ för företaget å ena sidan och för vederbörande myn­digheter å den andra.

LRF framhåller alt den svenska lanlbmkskooperationen fått sin styr­ka genom att den kunnat utvecklas självständigt och oberoende av sta­ten. Givetvis behövs i många fall ett samarbete med statliga myndighe­ter och genom den tekniska och allmänekonomiska utvecklingen säker­ligen ett utvidgat sådant, men det får inte ske på bekostnad av den de­mokratiska självstyrelsen. Principen för samarbetet måste i stället vara, att företagen som hittUls får självständigt arbeta inom de ramar som statiiga och andra myndigheter bestänmier. Den kooperativa företags­formen har spmngit fram ur de ideologiska motiv som ulredningen an­fört. En kontroll via statiig styrelserepresentant blir därför enligt för­bundet ingen "demokratisk kontrollmöjlighet" ulan en omyndighetsför­klaring av den demokrati som finns. KF finner det med utgångspunkt från de av utredningen anförda mo-

 

Prop.1972:116                                                         46

tiven vara självklart att företagen även i ett samhälle med fri företag­samhet skall vara underkastade en demokratisk kontroll. Denna kontroll måste emellertid innefatta inflytande på företagets beslutsprocesser från en rad intressenter bl. a. konsumenter, löntagare, ägare och offentiiga organ.

Inom konsumentkooperationen, vars ledningsorgan utses av medlem­marna i demokratisk ordning, ingår i såväl förbundets som föreningar­nas styrelser personer, som är aktivt verksamma i olUca offentiiga organ. Härigenom skuUe representationen från samhället kunna anses tUlgodo­sedd. KF är emellertid av den uppfattningen all en mera direkt kon­takt mellan förelag och samhälle är önskvärd.

Av de hörda företagen tar Custos, Industrivärden och L. M. Ericsson upp de av utredningen anförda motiven för offentlig styrelserepresenta­tion. Custos anser att det inte är genom en offentlig styrelseledamot som företagsdemokratin kan och bör vidareutvecklas. Vad beträffar de prag­matiska argumenten vill företaget inte förneka att det kunde vara av värde för förelagen om styrelserna tillföres personer med "inside infor­malion" från statsmakterna. Man ifrågasätter emellertid det demokra­tiska i att endast vissa företag skulle åtnjuta denna förmån. Vad slut­ligen angår de intressebevakande motiven, menar företaget att samhäl­lets möjligheter att bevaka sina olika intressen redan är väl tillgodosedda antingen det gäller beskattning, valutakontroll, kreditregleruig, bygg­nadsreglering eller hälso- och miljövård.

Industrivärden berör främst de effektivitetspolitiska motiven och framhåller därvid att de gällande ekonomisk-politiska värderingarna är kända av flertalet styrelseledamöter varför en särskUd samhällsrepresen­tant inte skulle tUlföra företaget någon ny information. Samma synpunk­ter lämnas även av L. M. Ericsson.

I fråga om konsekvenserna av samhälleliga sty­relserepresentanter har ulredningen differentierat frågeställ­ningen till konsekvenser från förelagets, samhällsrepresentantens resp. samhällets synpunkt. Remissinstanserna har i regel inte uttryckligen gjort någon sådan distinktion i yttrandena.

Svea hovrätt framhåller att förslaget om offentiiga styrelseledamöter innebär en principiell brytning av nuvarande syslem därigenom att stats­makten ej endast drar upp gränser för företagens verksamhet och läg­ger olUca förpliktelser på dem utan gör anspråk på durekt medverkan i beslutsprocessen i företagen. Genom att i det aktiebolagsrätlsliga syste­met bygga in en motsägelse mot den grundtanke på vilken den gällande lagen vUar inför förslaget en "artfrämmande" lagstiftning, som ur juri-disk-teknisk synpunkt väcker betänkligheter. Det är, fortsätler hovrät­ten, oklart hur nuvarande principer om styrelseledamotens skyldighet alt verka för förelagets intressen, om gällande regler om jäv och god affärs­sed och om sekretessplikt skall tillämpas när det gäller en offentiig sty-

 

Prop. 1972:116                                                                    47

relseledamot. Vidare framhålls att det är lagtekniskt oacceptabelt att vissa styrelseledamöter skall vara fritagna från de skyldigheter mot före­taget som lagen undantagslöst föreskriver för styrelseledamöter.

Bankinspektionen anser att de svårigheter som är förbundna med stat­lig styrelserepresentant inle bör överdrivas. Genom den koncenlralion av styrelseuppdrag som råder synes man inom näringslivet ha förvärvat en, enligt uppgift, väl fungerande mlin när det gäUer att lösa de integri­tetskonflikter som kan uppstå, exempelvis genom att en och samma per­son har säte i styrelsen för såväl en affärsbank som ett aktiebolag vilket är låntagare hos banken och kanske dessutom en betydande konkurrent till ett annat av bankens kundföretag. Det finns enligt inspektionens me­ning ingen anledning betvivla att även en offentlig styrelseledamot skall kunna assimUera denna sedvana på ett lojalt sätt.

Även RRV anser att en offentlig styrelseledamot liksom övriga sty­relseledamöter kan tUlföra styrelsen sakkunskap inom områden som är väsentliga för företaget, speciellt då kunskap om samhällets intentioner i olika frågor. Den av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamoten bör lik­som övriga ledamöter ha ansvar för företagets utveckling och dess effektiva skötsel i vid bemärkelse. Han bör utifrån sin erfarenhet och sitt kunnande verka för att förelagets policy ligger i linje med samhäl­lets politik.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att det kan vara värdefullt att åt­minstone försöksvis pröva om samhällsrepresentanter i företagens sty­relser kan vara av värde. En samhällsrepresentant bör kunna få en mer kontinuerlig informalion om förelagets planer och har dessutom möjlig­heter att påverka de beslut som företagels styrelse skall fatta. Även från företagets synpunkt bör en offentlig styrelseledamot kunna vara av vär­de eftersom företagets styrelse därigenom kan informeras om hur olika styrelsebeslut svarar mot samhällets målsättning och planering.

Beträffande de lojalitetskonflikter som kan uppstå säger sig länssty­relsen vara övertygad om att sådana fall löser sig i den praktiska verk­samheten bl. a. tack vare det väl etablerade informella samarbete som redan finns. Liknande synpunkter lämnas också av länsstyrelserna i Sö­dermanlands, Hallands, Kopparbergs och Västernorrlatuls län.

LO understryker att det för både företagen och för samhället som hel­het måste vara av stort värde om företagen på ett tidigt stadium får kän­nedom om samhällets intentioner på olika områden och därvid i sina beslut kan ta hänsyn tiU dessa. För att dessa funktioner skall kunna upp­fyUas tillfredsställande och bidraga till att samhäUets näringspolitiska målsättningar uppfylls krävs att de personer som utses att representera samhäUet i dessa sammanhang på något sätt ges möjUghet att hålla sig välinformerad om de samhälleliga intentionema pä olika områden. Vida­re hävdar LO bör det vara värdefullt om de offentliga styrelserepresen-tantema via sina erfarenheter som samhäUeliga representanter i företa-

 

Prop. 1972:116                                                        48

gens styrelser kan ge statsmaktema ökad information om problem av mer aUmän natur inom näringslivet. Givetvis måste härvid sekretessbe­stämmelserna beaktas varför det endast kan bli fråga om problem av mer allmän karaktär och icke problem och frågeställnmgar som berör enskUda företag.

SACO menar att offentliga styrelserepresentanter i enskUda bolag kan komma att skapa konflikter. Förslaget kommer enligt SACO:s me­ning inte att i någon nämnvärd utsträckning stärka medborgamas in­flytande över förtagsamheten.

SAF, grossistförbundet och industriförbundet karakteriserar förslaget om offentUga styrelseledamöter som "ett förslag tiU statlig maktutöv­ning utan demokratisk kontroll". Organisationema som instämmer i herr Haglunds reservation i denna fråga framhåller att de samhälls­aspekter som företagen skall beakta är av så skilda slag och leder till kontakter med ett så stort antal myndigheter att en offentlig styrelseleda­mot inte skuUe kunna bidra med något, som inte på ett mer ändamåls­enligt sätt skulle kunna åstadkommas genom utbyggda kontakter mel­lan ansvariga myndigheter och företagets verkställande ledning och dess andra befattningshavare. Varken när det gäller information från myn­dighetema eller tUl dem kan offentlig styrelseledamot ge något nämn­värt tiUskott.

Enligt organisationerna får den offentliga styrelseledamoten genom uppgiften att verka för att samhällets intressen beaktas en markerad sär­ställning och dubbel lojaUtet. Denna dubbla lojalitet medför risk för att offentlig styreleledamot inte på samma sätt som övriga styrelseledamö­ter delar dessas strävan efter enighet i besluten. Eftersom han inte enligt förslaget kan avsättas av bolagsstämman har han ingen anledning att så­som övriga styrelseledamöter omedelbart ta följderna av att han har en mot de övriga avvikande uppfattning i väsentliga frågor. För honom är det betydligt lättvindigare alt till styrelsens protokoll foga reservatio­ner. I sådana fall ställs stora krav på övriga styrelseledamöters integritet för att de skall handla i enlighet med sin övertygelse.

Beträffande de offentliga styrelseledamöternas uppgift att delge Kungl. Maj:t synpunkter och erfarenheter från sitt uppdrag är det enligt orga­nisationerna omöjligt att vid en redovisning av synpunkter och erfaren­heter undvika att komma in på enskilda styrelseärenden och redan av det skälet måste förslaget betecknas som otillfredsställande.

Slutligen framhåller organisationerna att utredningens förslag om of­fentliga styrelseledamöter har väckt uppmärksamhet utomlands och reaktionerna i affärskretsar har varit negativa.

Liknande synpunkter redovisas även av Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svensk industriförening, Svenska företagares riksförbund, SHIO, LRF samt av företagen Custos, Incen­tive, Industrivärden, L. M. Ericsson och Turitz & Co.

 

Prop.1972:116                                                         49

KF finner mot bakgrund av frågorna om vUka beslut som är av in­tresse och hur besluten skaU påverkas samt i vilken omfattning företagen skaU delta i ett samspel med samhäUet rörande beslutsfattandet att arran­gemanget med offentliga styrelseledamöter har vissa påtagliga svaghe­ter. Styrelsen torde inte vara ett särskUt lämpligt organ för en utvärde­ring av olika besluts sociala konsekvenser. Arbetsbelastningen i styrelsen är vanligen sådan att en mera ingående penetrering av problem inte kan ske i denna utan måste ske i beredande instanser. Ur denna synpunkt synes det mera angeläget att en samhäUsrepresenlant kunde medverka i själva beredningsarbetet före beslut.

Ser man till önskvärdheten av att ett samråd äger mm mellan före­taget och samhäUet under ett ärendes pågående behandling är också kon­struktionen offentlig styrelseledamot mindre lämpUg anser förbundet. Ansvaret som styrelseledamot försvårar nämligen samhällsrepresentan­tens roll som förhandlare och även sekretessynpunktema kan verka besvärande i detta sammanhang.

3.3.2 Utredningens förslag

Utredningens förslag tiU försöksverksamhet med styrelserepresenta­tion för det aUmänna i aktiebolag föranleder delade synpunkter från re­missinstansema. Svea hovrätt som granskat förslaget från juridisk-tek-nisk synpunkt redovisar vissa invändningar. Hovrätten över Skåne och Blekinge finner frågan från rättslig synpunkt otUlräckligt övervägd. Postverket och bankinspektionen finner dock utredningens förslag värda att bli prövade i praktisk verksamhet. Inte heller RRV har från prin­cipiella synpunkter något att erinra. Statskontoret, konjunkturinstitutet och kommerskollegium finner behov av närmare analys och precisering av styrelserepresenlationens betydelse från främst informationssynpunkt. Kommerskollegium framhåller svårigheterna att förena förslaget om offentiig styrelserepresentation med den i dag förhärskande intressent­synen på området. Kollegiet förordar att frågan prövas ytterligare var­vid i första hand bör prövas om inte det föreslagna informationssyste­met, i förening med andra av ulredningen förordade åtgärder samt den allmänna utvecklingen mot större öppenhet och lyhördhet inför sam­hällets krav, kan ge den önskade förbättringen av informationen och samarbetet mellan företag och samhälle. Skulle dessa medel komma att visa sig OtiUräckliga, får övervägas vUka ytterligare åtgärder som be­höver vidtagas menar kollegiet.

Av de länsstyrelser som yttrat sig i frågan är den övervägande delen positiv. Förslaget om försöksverksamhet tiUstyrks sålunda av låns­styrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Hallands, Värmlands, Kopparbergs och Norrbottens län. Som motive­ring anförs i alknänhet behovet av att samhällets intressen beaktas så ti­digt som möjligt i beslutsprocesserna och de behov som finns att pröva

4   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116

 

Prop.1972:116                                                          50

nya vägar för information och samarbete. Länsstyrelsen i Västernorr­lands län har ingen ermran mot förslaget. Tveksamhet till förslaget an­mäls av länsstyrelserna i Stockholm, Älvsborgs, Gävleborgs och Väster­bottens län vUka dock inte motsätter sig den föreslagna försöksverk­samheten. Endast länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker förslaget. Länsstyrelsen är i och för sig positiv tUl ökat inflytande och insyn i näringslivet men anser alt detla bör vara motiverat av särskilda samhälleliga krav eller insatser.

Av de icke-statliga remissinstansema tiUstyrker landstingen i Öster­götlands och Västernorrlands län samt landstingsförbundet utredning­ens förslag. Även LO och TCO tillstyrker förslagen på denna punkt. SACO avstyrker däremoi med hänvisning till förslagets konfliktskapan-de natur samt att det inte heller i någon nämnvärd utsträckning stärker medborgarnas inflytande över företagsamheten.

SAF, grossistförbundet, industriförbundet. Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svensk industriförening. Svenska företagares riksförbund, SHIO och LRF avstyrker förslaget och instäm­mer i herr Haglunds reservation.

KF har ingen invändning mot att en försöksverksamhet av det slag utredningen föreslagit kommer tiU stånd, men anser det vara önskvärt att en ytterligare analys och utredning av problemet kommer till stånd innan verksamheten påbörjas. Förbundet förordar samtidigt att ett skisse­rat altemativ med särskilda samrådsgmpper utreds och att en samtidig försöksverksamhet med sådana äger rum.

Företagen Custos, Providentia, Incentive, Industrivärden, L. M. Erics­son och Turitz & Co avstyrker utredningens förslag med i princip sam­ma motivering som företagsorganisationerna och reservanten i utred­ningen herr Haglund.

Detalj förslagen i denna fråga diskuteras endast i undantagsfaU av re­missinstanserna. Beträffande försökstidens längd föreslår utredningen fem år. Statskontoret anser dock att försöksperioden kan begränsas till tre år.

Förslaget att försöksverksamheten skall begränsas till högst 20 aktie­bolag föranleder två kommentarer. LO avser att antalet företag bör bestämmas utifrån kravet att försöksverksamheten skaU ge ett för utvär­deringen så allsidigt material som möjligt. Försöksverksamheten bör där­för omfatta företag av olUca slag med hänsyn tiU ägarstruktur, produk­tionsstmktur, internationaliseringsgrad m. m. Vidare bör valet av före­tag ske så att en samordning av de offentliga styrelseledamöternas och de offentliga revisoremas verksamhet med de offentliga styrelserepresen-tantemas verksamhet i affärsbankerna kommer tiU stånd. Sådana över­väganden bör enligt LO göras innan antalet försöksföretag fixeras. SSU finner att det föreslagna antalet försöksföretag är alltför Utet. För att vinna tiUräcklig erfarenhet behövs en försöksverksamhet med ett betydUgt

 

Prop. 1972:116                                                                    51

större antal företag. Vidare anser förbundet att två eller flera styrelse­representanter och suppleanter för dessa bör kunna utses i varje för­söksföretag.

Beträffande valet av företag framhåller bankinspektionen vikten av ett så brett urval som det med hänsyn tiU det givna antalet företag är möj­ligt. SärskUt värdefuUt kan det vara att företag som genom sin rörelse-inriktning ställs inför speciella problem omfattas av försöksverksamhe­ten. Custos anser att risken för att ett utvalt företag kan förlora utlan­dets och allmänhetens förtroende gör att en objektiv norm efter vUken urvalet kan ske, exempelvis aktiekapitalets storlek, bör komma tUl an­vändning. Särskilt för investmentbolagen är denna fråga av stor betydel­se enligt företaget.

Frågorna om de samhälleliga styrelseledamöternas sätt att verka för att de samhälleliga synpunktema skall aktualiseras och beaktas i före­tagens styrelser samt delgivningen tUl Kungl. Maj:t av erfarenheterna av detta arbete berörs endast av ett fåtal remissinstanser. Statskontoret un­derstryker emellertid behovet av en precisering av de offentiiga styrelse­ledamötemas roU som informationsförmedlare meUan företag och sam­hälle, bl. a. med avseende på vUken information som skall förmedlas och hur denna skall systematiseras och samordnas med det föreslagna nya informationssystemet m.m. Västernorrlands läns landsting fömtsätter att sekretessbestämmelserna inte skall utgöra något hinder för styrelse­ledamot att delge Kungl. Maj:t synpunkter och erfarenheter från sitt uppdrag.

De i fråga om offentliga styrelseledamöter avstyrkande remissinstan­sema redovisar inga alternativa resonemang med synpunkter på ledamö­ternas arbetssätt.

LO framhåller behovet av att vid valet av företag och styrelseleda­möter få en samordning till stånd med de av Kungl. Maj:t utsedda sty­relseledamöterna i affärsbankerna. Vidare anser organisalionen att nå­gon form av basorganisation för ledamöterna är erforderlig. En sådan basorganisation borde utformas på ett sätt som effektivt bidrar till att de långsiktiga näringspolitiska ambitionerna i samhället kan uppnås. SSU anser att det är utomordentiigt viktigt alt de offentliga styrelse-representanterna i aktiebolagen ges möjlighet att dels inbördes samråda, dels håUa nära kontakter med departement och andra samhälleliga or­gan samt dels utmstas med erforderliga sekretariats- och utrednings­resurser.

Beträffande kraven på de personer som utses tUl styrelseledamöter framhåUer postverket, bankinspektionen och RRV betydelsen av valet av lämpliga personer. RRV skriver i denna fråga att den offentliga sty­relserepresentanten rimligen måste ha sådan erfarenhet och kunnande om samhällsfrågoma att han inte fortlöpande behöver få information härom utan att han själv kan bedöma när kontakter gentemot rege-

 

Frop. 1972:116                                                        52

ringen bör tas. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Söder­manlands län.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåUer att vidgad erfarenhet skuUe vinnas om man i försöksverksamheten också tar med några faU med styrelseledamot som får representera kommun där vederbörande före­tag har sin verksamhet. Östergötlands läns landsting konstaterar att den föreslagna styrelserepresentationen inte löser aUa insynsbehov. Även de anstäUda behöver styrelserepresentation. Om en sådan representation skaU säkerställas genom lag eUer avtal bör bU föremål för närmare överväganden.

Landstingsförbundet anser att det bör övervägas humvida länsstyrel­sen med hänsyn tUl den kännedom om länets näringsliv som den besitter kan tUlförsäkras inflytande över valet av styrelserepresentanter, förslags­vis genom att länsstyrelsen ges rätt att lämna förslag på namn tUl Kungl. Maj:t. Även Västernorrlands läns landsting är inne på samma sak men anser att frågan kan prövas efter försöksperiodens slut.

TCO delar utredningens uppfattning att resultatet av försöksverksam­heten blir beroende av att lämpliga personer har utsetts som represen­tanter för det allmänna. Organisationen anser dock att urvalet tiU pos­tema som offentUga styrelserepresentanter begränsas genom de kun­skapskrav som utredningen föreslår bör stäUas på dessa personer. En­Ugt TCO:s mening blir många vilkas kunskaper inte helt täcker de före­slagna kraven utestängda. De kan ha erfarenheter och meriter från andra viktiga delar av samhällelig verksamhet, vUket skulle göra dem väl så kvalificerade för ett styrelseuppdrag. De anspråk som utred­ningen ställer på de offentiigt utsedda representanterna går för övrigt betydligt längre än vad som bmkar stäUas på de styrelseledamöter som företagen själva utser.

Enligt utredningens förslag bör beslut om att tiUsätta offentlig sty­relseledamot i ett aktiebolag fattas först sedan ifrågavarande bolag be­retts tillfälle att framlägga sina synpunkter och önskemål beträffande personvalet. TCO anser att det är angeläget att även de anställda genom sina fackliga organisationer får tUlfäUe att framlägga sina synpunkter på personfrågan.

Utredningens uttalanden om att samma bestämmelser om bl. a. tyst­nadsplikt och jäv bör gäUa för offentiig styrelseledamot som för annan ledamot erhåUer instämmanden från flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan. SAF, grossistförbundet och industriförbundet fram­håller emellertid att genom den dubbla lojalitet som offentlig styrelse­ledamot så klart har måste jävsfrågan särskUt framhållas. Med hänsyn tUl sin StäUning och sitt uppdrag kan offentiig styrelseledamot enligt organisationema inte delta i styrelsens sammanträde när frågor av be­tydelse för konkurrensförhållandena med statliga företag behandlas. Likaså föreligger jäv när staten har ställning som part i förhåUande tUl

 

Prop. 1972:116                                                        53

bolaget. Så är fallet exempelvis i ärenden rörande offentlig upphand­ling eUer samarbetsavtal med statiiga företag. Även i sekretessfrågan framför organisationema invändningar beträffande offentlig styrelse­ledamots möjligheter att fullgöra sitt uppdrag utan att riskera att skada företaget. Liknande synpunkter framförs även av Svenska bankför­eningen, Custos, Incentive, L. M. Ericsson m. fl. företag.

Beträffande den av utredningen föreslagna utvärderingen av verksam­hetens erfarenheter efter försöksperiodens slut anser Svea hovrätt det vara en brist att en försöksverksamhet föreslagits utan att formema för dennas värdering tagils upp till behandling. EnUgt statskontorets me­ning är de föreslagna allmänna riktlinjerna för utvärdering otUlräck­liga. En mer systematiserad bedömning av utfallet fömtsätter en bakom­liggande teori eller arbetshypotes om vilken "avkastning" i informa­tionshänseende som styrelserepresentationen beräknas medföra. RRV och konjunkturinstitutet anmäler liknande synpunkter. TCO framhåller i denna fråga att vid utvärderingen av försöksverksamheten i resp. före­tag bör jämförelse göras med situationen vid utgångsläget. Utvärde­ringen bör också ske i samarbete med "Utvecklingsrådet för samarbets­frågor" samt med de båda centrala råden med motsvarande funktioner på den statliga och kommunala sidan. Härigenom kan förutsättningar skapas för en jämförelse med övrig försöksverksamhet, dvs. försöken med ökat inflytande från de anställdas sida.

SHIO menar att det knappast är möjligt att i efterhand objektivt vär­dera utfallet av en försöksverksamhet med statlig styrelserepresenta­tion.

3.4 Offentlig styrelserepresentation i stiftelser

Utredningens förslag om styrelserepresentation för det allmänna i stiftelser har inte behandlats lika ingående av remissinstansema som förslaget om styrelserepresentation i aktiebolag. Vid sidan av länssty­relserna är det bara ett par statiiga myndigheter som tagit ställning till förslaget.

Bankinspektionen erinrar om att den i yttrande tiU första lagutskot­tet över motioner som väckts vid 1970 års riksdag haft anledning att dels uttala ett positivt intresse för offentlig insyn i vissa stiftelser, över vUkas verksamhet bank har avgörande inflytande, dels bekräfta att stiftelseformen understundom utnyttjas för drivande av sådan ekono­misk verksamhet för vUken bolags- eller föreningsformen från allmän synpunkt framstår som den avgjort lämpligaste. Mot bakgrund av vad inspektionen sålunda anfört instämmer den i utredningens förslag att Kungl. Maj:t ges rätt att i allmännyttig stiftelse som har mera betydan­de tUlgångar utse en ledamot av stiftelsens styrelse.

Kommerskollegium framhåller, att eftersom samhäUet genom skatte­friheten ger de allmännyttiga stiftelserna en betydande ekonomisk för-

 

Prop. 1972:116                                                                    54

mån så bör samhället beredas möjlighet till insyn och visst aktivt delta­gande i dessa stiftelsers verksamhet. Detta synes enligt kollegiet kunna ske genom offentlig styrelserepresentation.

Länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län tUlstyrker förslaget utan närmare motivering. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att det allmänna redan i dag kan erhålla viss information om de allmännyttiga stiftelserna med stöd av lagen om tUlsyn över stiftelser. Utredningens förslag är därför ingen principiell nyhet utan innebär enligt länsstyrelsen en komplettering av nämnda lag och medför en önskvärd förbättring av informationssyste­met. Länsstyrelserna i Uppsala och Kalmar län anser styrelserepresen­tation i de aUmännyttiga stiftelserna motiverad bl. a, med hänsyn till den skattebefrielse dessa stiftelser åtnjuter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län erinrar om att den i annat sammanhang beträffande allmän­nyttiga stiftelser uttalat sig för registreringspUkt hos statlig myndighet och någon form av statiig insyn i förvaltningen, även i fall då stiftaren undantagit stiftelsen från tUlsyn. Detta skuHe dock bara gäUa stiftelser, vars kapital inte är alltför obetydligt. Mot denna bakgmnd stäUer sig länsstyrelsen positiv tUl utredningens förslag. Länsstyrelsen i Söder­manlands län deklarerar sin principiella anslutning tUl förslaget men vUl samtidigt — liksom i fråga om offentlig styrelserepresentation i aktiebolag — betona personvalets betydelse. Det bör stäUas höga krav på den statliga styrelseledamoten både när det gäller allmänekonomiskt kunnande och praktisk erfarenhet från verksamhet inom den offentUga sektom. Länsstyrelsen i Jämtlands län finner offentlig styrelserepresen­tation i stiftelser motiverad främst med hänsyn tUl de konsekvenser för det allmänna som placeringen av vissa ekonomiskt betydelsefulla stif­telsers medel får, medan länsstyrelsen i Västerbottens län lägger särskUd vikt vid samhällets inflytande på fördelning av forskningsanslag som motiv för offentlig styrelserepresentation. Länsstyrelsen i Älvsborgs län ställer sig, Uksom i fråga om offentiig styrelserepresentation i aktiebo­lag, tveksam tUl utredningens förslag, men viU inte motsätta sig försöks­verksamhet.

Motiven tUl samhällelig styrelserepresentation i de s. k. allmännyt­tiga stiftelsema är till viss del desamma som motiven till styrelserepre­sentation i aktiebolagen, framhåUer LO. De allmännjtiga stiftelsema utövar via aktieinnehav inflytande över väsentiiga delar av svenskt nä­ringshv. Den skattefrihet som dessa stiftelser åtnjuter samt de begrän­sade insynsmöjligheter i stiftelsernas verksamhet som samhäUet i dag har — vUket bl. a. beror på att stiftelsema inte behöver ange några of­fentiiga redovisningar — utgör enligt LO ytterligare motiv tiU offentlig styrelserepresentation inom dessa institutioner. LO biträder därför ut­redningens förslag. TCO anför i huvudsak samma skäl för en mera ingripande lagstiftning om aUmännyttiga stiftelser än den utredningen

 

Prop. 1972:116                                                                    55

föreslagit. Enligt TCO bör Kungl. Maj:t i fråga om sådana stiftelser ges rätt att fastställa stadgar, stiftelseurkund, antal ledamöter i sty­relsen, arbetsuppgifter och mandattid. Denna lagstiftning skall i prin­cip gälla alla stiftelser som åtnjuter skattefrihet, oavsett tillgångarnas storlek. SACO anför samma synpunkter som i fråga om offentlig sty­relserepresentation i aktiebolag och avstyrker utredningens förslag.

Svensk industriförening anser att offentliga styrelseledamöter i de allmännyttiga stiftelserna är motiverade med hänsyn till skattefriheten, som är betingad av att avkastningen endast går tUl allmännyttiga ända­mål. I fråga om utseende av styrelseledamöter föreslår föreningen en annan ordning än utredningen. Eftersom skattefriheten är ett utomor­dentiigt samhälleligt privilegium bör det ingå flera ledamöter i varje styrelse och ledamöterna bör utses av riksdagen.

Svenska bankföreningen anser att utredningens förslag i framtiden kan minska benägenheten alt bUda stiftelser med allmännyttiga ända­mål och resurserna för att tillgodose ändamål av detla slag, exempelvis vetenskaplig forskning och utbildning, kan därmed komma att krympa. I anledning av utredningens uttalande att stiftelsemas placeringsbeslut kan få synnerligen vittgående konsekvenser både för det allmänna och för ett stort antal människor, framhåller föreningen att placeringsbe­sluten normalt bara avser den kvot av avkastningen som enligt stiftelse­stadgarna skaU kapitaliseras. Placeringsbesluten har därmed regelmäs­sigt inte den räckvidd eller de konsekvenser, som anges i utredningens uttalande. Det måste enligt föreningen understrykas att den avgörande riktpunkten för placeringarna av sliftelsemas tUlgångar dock alltid mås­te vara den som följer dels av stiftarens intentioner och placeringsreg-lema i stiftelsens stadgar, dels av att tillgångarna, inom ramen för dessa regler skall placeras så att de på sikt ger största möjliga resurser för att tUlgodose stiftelsens allmännyttiga ändamål. Föreningen pekar på att en del stiftelser förvaltas av bankemas notariatavdelningar och inte har någon särskild styrelse. Föreningen förutsätter att statiiga styrelseleda­möter skall komma ifråga endast belräffande stiftelser som enligt sina stadgar skall ha särskild styrelse. När det gäller de av bankerna förval­tade stiftelsema är stiftelsemedlens förvaltning och användning genom­gående så i delalj bestämd genom stiftelseurkunden att något praktiskt utrymme för en särskild insats från en statiig styrelseledamot inte före­ligger. Det skulle också i dessa fall knappast kunna försvaras att belas­ta stiftelsen med ett arvode till en styrelseledamot utsedd av staten, framhåUer föreningen.

Svenska företagares riksförbund och SHIO avstyrker utredningens förslag med hänvisning till herr Haglunds reservation.

Ollie och Elof Ericssons stiftelse förklarar sig inte ha någonting emot att samtliga dess handlingar och beslut blir föremål för insyn men ifrå­gasätter, om det för detta behövs en statlig styrelseledamot. Ählén-stif-

 

Prop. 1972:116                                                        56

telsen har för sin del inte någon invändning mot utredningens förslag under förutsättning att lämplig person utses till styrelseledamot och att stiftelsens styrelse bereds tillfälle att yttra sig över personvalet. I Ukhet med vad som gäUer för övriga styrelseledamöter bör det inte utgå något arvode tUl den offentliga ledamoten, eftersom varje utgift som belastar stiftelsen reducerar det belopp som kan fördelas för allmännytliga än­damål.

Ragnar Söderbergs stiftelse lar i sitt yttrande upp utredningens för­slag tiU ingående analys. Stiftelsen finner alt det från de synpunkter som samarbetsutredningen haft att beakta inte föreligger något behov för det allmänna att genom styrelserepresentation påverka den placeringspoli­tik som bedrivs av de allmännyttiga stiftelserna. Utvecklingen kan för övrigt följas i de ekonomiska berättelser som årligen utges.

I fråga om arvoden till offentiiga styrelseledamöter anser stiftelsen att skall offentliga styrelseledamöter ifrågakomma bör de i arvodeshän­seende vara likställda med övriga ledamöter.

4    Departementspromemorian 4.1 Inledande synpunkter

I promemorian redovisas till en början förslagets bakgrund och all­männa förutsättningar. Därvid anförs bl. a. följande.

Under senare år har den företagsdemokratiska debatten förts med växande intensitet och kraven på en ökad demokratisering inom arbets­livet har vuxit sig allt starkare. Synen på de företagsdemokratiska frå­gorna har breddats och fördjupats. Uppmärksamheten har alltmer kom­mit att riktas på behovet av att vidga möjligheterna för löntagarna att känna tillfredsställelse och engagemang i arbetet samtidigt som deras skaparförmåga och kunnande bättre utnyttjas med effektivare arbets­insatser som resultat. Detta har lett fram tiU insikten alt den enskilde individens inflytande över de egna arbetsuppgifterna och den egna ar­betsplatsens förhållande måsle ökas, något som ställer krav på bl. a. nya och ändrade former för arbetsorganisation och arbetsledning, ut­formningen av det produktionstekniska systemet, lönesystem m. m.

Samtidigt kvarstår för lönlagarna behovet att vinna inflytande över frågor som har stor betydelse för de anställda som kollektiv. Det kan gälla t. ex. beslut om slörre investeringar som medför behov av ny­rekrytering eUer omplacering av personal, omlokalisering, inskränkning eller nedläggning av driften, principer för personalpolitikens och skydds­arbetets utformning eller arbetsmiljöförbältrande åtgärder. Vägen alt nå inflytande över dessa frågor måste gå över representativa system där företrädare för de anstäUda får möjligheter att öva inflytande på eller delta i beslutens utformning tillsammans med företagsledningen och specialister från olika funktioner inom företaget.

Det är uppenbart att de praktiska formerna för ett vidgat löntagar­inflytande över olika arbetssituationer och förelagsangelägenheter bör anpassas till de speciella förhållanden och förutsättningar som råder

 

Prop. 1972:116                                                        57

inom varje företag. I syfte att vinna ökad erfarenhet i dessa avseenden pågår sedan några år tillbaka en försöksverksamhet med olika former av vidgad förelagsdemokrati inom ell flertal företag i landet. I syste­matiserad form kom denna verksamhet tidigast igång i den statliga ak-tiebolagsgmppen, där den sedan år 1968 leds av en för ändamålet sär­skilt inrättad delegation. Sedermera har liknande verksamhet inletts inom den privata och kooperativa sektorn liksom inom statiig och kom­munal förvaltning.

Vid 1971 års LO-kongress ägnades företagsdemokratifrågorna stor uppmärksamhet. Underlaget för kongressens överväganden utgjordes av betänkandet Demokrati i företagen. Kongressen antog i enlighet med förslagen i detta betänkande ett program för ökad företagsdemokrati, vilket förutsätter en reeU medbestämmanderätt för arbetslagarna i olika frågor som rör såväl den enskUdes arbetssituation som det kollektiva lönlagarintresset i förelaget. Programmet kräver etl ökat inflytande för de anstäUda på alla beslutsnivåer i förelagen. Bl. a. föreslås att de fack­liga organisationerna vid företagen skall få rätt att utse en minoritet av ledamötema i aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas styrelser. I stort sett liknande synpunkter har framförts från tjänstemannahåll, bl. a. i en av TCO:s kommitté för samarbetsfrågor på arbetsplatsen (SAMKO) utarbetad rapport lill TCO-kongressen 1970.

Enligt aktiebolagslagen är bolagsstämman det beslutande organet när det gäller bolagets angelägenheter. Styrelsen är det verkställande orga­net och är ansvarig för förvaltningen men är skyldig alt rätta sig efter de särskilda föreskrifter som meddelas av bolagsstämman. Har styrelsen utsett verkställande direktör, skall den löpande förvaltningen handhas av honom.

Aktiebolagslagens gmndregel är atl styrelsen väljs med enkel majo­ritet. Den ägargmpp som har röslmajorilelen kan således tillsätta saml­liga slyrelseplatser, om inte annat anges i bolagsordningen. Den moti­vering för detta syslem som vanligen anges är att bolaget behöver en homogen och handlingskraftig styrelse. Elt argument som ofta framförs mot styrelserepresentation för de anställda eller någon annan intressent­grupp utanför ägarkrelsen är också, att styrelsen därigenom skulle ris­kera bli etl förhandlingsorgan för olika partsintressen.

Effektiv ledning av elt aktiebolag förutsätter givetvis att styrelsen har handlingskraft och förmåga atl fatta beslul. Beslutsfattandet underlät­tas sannolikt, om ledamöterna har gemensamma utgångspunkter och intressen. Kravet på gemenskap i fråga om värderingar och intressen bör dock inte drivas längre än att det i styrelsen ges plats för personer med varierande erfarenhetsbakgrund, utbUdning och kunnande.

När det gäller styrelsen i ett aktiebolag synes det nödvändiga inlres-sebandet mellan ledamöterna kunna uttryckas som ell starkt engage­mang för företagets fortlevande och utveckUng. När det gäller de an­ställda i företaget kan det också hävdas alt de, betraktade både som in­divider och som gmpp, delar detta intresse. De anställda är ju beroende av en gynnsam utveckling av förelaget för sin försörjning.

Att öka de enskilda lönlagarnas trygghet i fråga om såväl arbete som inkomst och fysisk och psykisk hälsa har alltid varit det ledande moti­vet bakom fackföreningsrörelsens krav på vidgat inflytande för de an­ställda i företagen. Dessa krav kan bäst tillgodoses i välskötta företag. Om de anställda bereds representation i företagens styrelser behöver det således inte försvaga den gmndläggande intressegemenskap hos leda-

 

Frop. 1972:116                                                        58

raöterna som är en nödvändig förutsättning för att dessa skall kunna fungera som handlingskraftiga beslutsorgan. Tvärtom torde en sådan reform, såsom utvecklas närmare i det följande, snarare kunna leda till en vitalisering och effektivisering av styrelsearbetet.

Styrelserepresentation för de anställda bör betraktas som ett element och etl första steg i ulvecklingen mot ökat löntagarinflytande över olika frågor och olika delar av beslutsprocessen inom företagen. Derma ut­gångspunkt är avgörande inte bara för motiven för en sådan reform utan även för representationens närmare utformning liksom löntagar­representantemas roll i styrelsen och bedömningen av de resultat som kan väntas av verksamheten.

I promemorian diskuteras därefter motiven för de anställdas styrelse­representation.

Styrelserepresentationen för de anställda bör enligt promemorian främst ses som en vidareutveckling av det representativa system för be­vakning av det samlade lönlagarintresset som redan byggts upp i företa­gen i form av företagsnämnden och dess olika organ. Ett väsentligt mo­tiv för styrelserepresentationen är att skapa ökade förutsättningar för att främja samarbets- och demokratiseringssträvandena på andra nivåer inom företaget. Deltagande i styrelsens arbete bör således ge möjlighet att indirekt påverka samarbetet meUan företagsledningen och arbetsta­garna i t. ex. företagsnämnden. Det kan skapa förståelse och intresse för att den kunskap om företagets utveckUngsbetingelser på längre sikt, som de anställdas representanter i styrelsen erhåller, i ökad utsträckning delges förelagsnämnden. I sin tur kan detta underlätta för de anställda att ta initiativ tUl diskussioner i olika samarbetsorgan inom företaget vUket också vidgar företagsledningens och styrelsens möjligheter att få del av de anställdas erfarenheter och synpunkter på olika frågor.

Styrelserepresentationen, framhåUs det vidare i promemorian, kan också ge de anställda en direkt kontakt med de slörre ägargrupperna och deras representanter. Härigenom kan löntagarna få del av ägarnas syn på företagets framtid vilket kan vara en viktig kompletterande in­formation och underlätta för de anställda alt bedöma vilka åtgärder som kan väntas i olika situationer. I minst lika hög grad bör styrelse­representationen ses som ett instmment för alt göra ägarrepresentanter-na delaktiga av de anställdas erfarenheter, synpunkter, problem och värderingar. Härigenom ges diskussionen i styrelsen en bredare bas, som möjliggör en mer allsidig bedömning av förekommande frågor. Genom alt löntagarsynpunkterna på detta sätt kan komma in på ett tidigare stadium torde det i många fall vara möjligt att komma lill lös­ningar som minskar riskerna för motsättningar och friktioner i företa­get i ett senare skede. På sikt torde löntagarrepresentationen medverka tiU att en större förståelse skapas mellan de två huvudintressenterna i företaget — ägarna och de anställda — för problem som är i stor ut­sträckning gemensamma. Det kan leda till ett ökat engagemang från

 

Prop. 1972:116                                                        59

de anställdas sida, vilket bör ha en direkl produktivitelsfrämjande ef­fekt. Enligt promemorian bör styrelserepresentation för de anställda således kunna vara av värde inte bara för löntagarkollektivet utan också för företaget som sådant och därmed även för ägama.

Promemorian tar också upp frågan om den s. k. dubbla lojaliteten, dvs. arbetslagarrepresenlanternas lojalitet såväl mot företaget som mot arbetskamratema.

Enligt promemorian kan det inte bortses från att lojalitetskonflikter kan uppslå. Frågan är emellertid om risken för sådana är så slor eller unik när det gäller löntagarrepresentantema i styrelsen att den ulgör ett avgörande argument mot styrelserepresentation för de anställda.

A ena sidan gäUer problemet, framhålls det, de valda löntagarrepre­sentanternas egen uppfattning av situationen. Man får utgå från att de kommer att argumentera för sina synpunkter och instämma i styrel­sens beslut när de anser att delta tillgodoser deras huvudmäns intres­sen i rimlig grad. I andra fall har de naturligtvis möjligheten alt reser­vera sig mot besluten. Man torde kunna anta att den senare situatio­nen inte behöver bli särskUt vanlig. Som tidigare framhålUts har de an­ställda och ägarna viss gmndläggande intressegemenskap när det gäller företagets utveckling. Det är därför enligt promemorian en felaktig ut­gångspunkt att sätta de anställdas intressen mot företagets. Däremot kan naturligtvis de anställda ha ett intresse av att företaget i vissa av­seenden leds eller utvecklas på elt annat sätt än dess ägare vill.

A andra sidan berör frågan om den "dubbla lojaliteten" spörsmålet hur de anslällda upplever situationen och hur styrelserepresentationen skulle kunna påverka deras förtroende för de valda represenlantemas och för deras fackliga organisationers sätt och möjligheter alt hävda lönlagarintresset i företaget. Det är enligt promemorian rimligt att anta, att della förtroende snarare beror på effektiviteten i det fackliga arbe­tet än på närheten till företagsledningen. Kan de anställdas represen­tanter på ett effektivt sätt ta till vara löntagarnas intressen inte bara ge­nom förhandlingar med företaget utan också genom gemensamma dis­kussioner i företagsnämnden eller styrelsen, torde detia undanröja eventueUa misstankar att kombinationen intressebevakare och deltagare i företagsledningen är lUl nackdel för den fackliga organisationens möjligheter att bevaka löntagarnas önskemål.

I promemorian framhålls vidare att risken för eventuella lojalitets­konflikter inte heller synes vara unikt förknippad med löntagarrepresen­tationen. Det kan räcka med att erinra om att del inte är ovanligt att banker och andra långivare kräver att få tUlsätla någon styrelserepre­sentant i företag där de har betydande finansiella engagemang. Även här torde stundom motstridiga intressen kunna förekomma. Det kan enligt promemorian med fog hävdas att arbetslagarrepresentantema i styrelsen i och för sig har lika goda förutsättningar alt göra de nöd-

 

Prop. 1972:116                                                        60

vändiga avvägningarna mellan olika intressekrav som övriga styrelse­ledamöter, särskilt som de kan fömtsättas ha ett starkt egenintresse av att trygga företagets fortbestånd och ulveckling. De erfarenheter som hittills föreligger, främst från statiiga bolag, av styrelserepresentation för de anställda anses också tyda på att varken löntagarrepresentanter­na eller övriga styrelseledamöter upplever risken för lojalitetskonflikter som särskUt besvärande.

I promemorian erinras i detta sammanhang om ett uttalande i förar­betena tUl 1944 års aktiebolagslag (SOU 1941: 8 och 9). "Den domine­rande ställning aktiebolaget såsom förelagsform äger i vår tids ekono­miska liv", heter det där, "har medfört, alt hänsyn även till andra in­tressen än dem som förut särskilt skyddals av aktiebolagslagsliftningen måste beaktas". Överhuvudtaget anses den uppfattningen mer och mer tränga igenom såväl i debatten som i det praktiska handlandet att sty­relsen i ett bolag har totalansvar för förelaget och alt den inte i sill handlande bör specieUt gynna den ena eller den andra gruppen av de i företaget engagerade utan skall verka för hela företagets bästa. Inle minst från löntagarhåll har sådana åsikter förts fram.

Risken för lojalitetskonflikter bedöms i promemorian inte vara så slor alt den skulle allvarligt försvåra införandet av etl system med sty­relserepresentation för de anslällda. I vissa situationer och under vissa omständigheter kan den dock vara en realitet, framhålls det, och de an­ställda bör därför själva få avgöra vilken vikt de vUl tillmäta denna risk jämfört med de fördelar de anser sig få ut av en styrelserepresen­tation. Detla talar enligt promemorian för att reglerna om styrelserep­resentation utformas så, atl de anställda har rätt men inte skyldighet att utse ledamöter i styrelsen. En sådan ordning är också motiverad av att det kommer alt krävas betydande insatser av de anställda och deras representanter, om verksamheten skall bli framgångsrik.

Om sålunda styrelserepresentationen för de anställda bör vara en rät­tighet men inte någon skyldighet följer därav, heter det vidare i prome­morian, att de anställda måste la ell initiativ och visa atl de önskar ut­nyttja denna rättighet.

Eftersom företagsnämnden och tiU denna anknutna samrådsorgan i förelaget är tillkomna genom avtal mellan arbetsgivarparten och lön­tagarnas fackliga organisationer och det är dessa organisationer som bevakar och tUlvaratar de anställdas intressen i förelagen, framstår del enligt promemorian som väsentligt atl undvika att det genom styrelse­representation för de anställda skapas etl med etablerade kontakt- och samrådsmönster i förelagen konkurrerande system.

Arbetslagarrepresentantema i förelagsslyrelserna bör bl. a. därför ut­ses av de anställda i respektive företag genom deras fackliga organisa­tioner. Då styrelserepresentationen får ses som en del av det företags­demokratiska systemet i det enskilda företagel, följer vidare alt de ini-

 

Frop. 1972:116                                                        61

tiativtagande och nominerande organen bör vara de lokala, dvs. i fö­retaget verksamma fackliga organisationema. För att styrelserepresen­tation för de anslällda skall införas anses det dock rimligt att kräva att lokal facklig organisation eller gmpp av organisationer som begär sådan företräder större delen av företagets anstäUda.

Det bör enligt promemorian ankomma på organisationerna själva att avgöra på vUket sätt de vill utse sina representanter och vilka som bör utses. Vad som tidigare sagts om anknytning tUl det interna företags­demokratiska systemet anses vidare göra det naturligt att de personer som i normalfallet utses är anställda i det berörda företaget. Möjlighet bör dock lämnas öppen för de anställda att i speciella fall som sin re­presentant i styrelsen välja även någon utanför företaget verksam per­son.

AUmänt gäller den regeln för personer i förtroendeställning, fram­hålls det vidare, att den som utsett förtroendemannen också kan avsätta honom. Detta bör även gälla för arbetstagarrepresenlanter i styrelsen vUka alltså bör kunna entiedigas av samma organ som utsett dem. Det innebär alt de blir ansvariga för sina åtgärder i styrelsen inför de orga­nisationer som tillsatt dem.

När det gäller arbetstagarledamöternas uppgifter och ansvar i styrel­sen är det enligt promemorian naturligt att utgå från att i princip sam­ma regler skall gälla som i fråga om andra styrelseledamöter. Ett system med arbetstagarrepresenlanter som adjungerade ledamöter med närva­ro-, yttrande- och förslagsrätt men utan rätt att delta i besluten skuUe visserligen ge de anstäUda insyn i styrelsearbetet, men det skulle inte ge dem det eftersträvade medinflytandet beträffande företagets ledning.

I promemorian framhålls att den överordnade uppgiften för arbets-tagarledamöterna liksom för övriga styrelseledamöter bör vara att efter bästa förmåga främja företagets fortbestånd och utveckling. Inom den­na ram bör man dock kunna vänta sig att arbetslagarledamöterna mot bakgrund av sin erfarenhet och ställning gentemot löntagarkoUektivet speciellt beaktar och belyser arbetstagarintresset i de frågor som be­handlas i styrelsen. Det bör således särskUt uppmärksamma frågor som rör möjligheten att vidga och fördjupa företagsdemokratin inom före­taget. Det framhålls som väsentligt att detta arbete bedrivs så, att de enskilda arbetstagarna får ökat inflytande över sin arbetssituation, vU­ket kan kräva försök med nya former av arbetsorganisation, arbets­uppdelning, produktionsprocessernas utformning etc. Men, heter det vidare, det gäUer också att finna nya, effektivare och mer engagerande former för alt få del av och ta tiU vara de anställdas erfarenheter och synpunkter, exempelvis genom att bygga ut det existerande samråds­systemet med särskilda produktionsgmpper, avdelningskommiltéer etc. med viss ansvars- och beslutsrätt. Av speciellt intresse för de anslällda anses utformningen av företagets personalpolitik vara. Arbetstagarleda-

 

Prop. 1972:116                                                        62

möterna i styrelsen bör verka för alt riktlmjerna för personalpolitiken systematiskt utvecklas och atl de anslällda får insyn, inflytande och medansvar i detta arbeie.

I promemorian erinras vidare om viklen av att vid planerade för­ändringar i förelaget, antingen de avser utvidgning, omläggning eller nedskäming av verksamheten, personalsynpunkterna tas upp på ett tidigt stadium och beaklas i samma grad som de tekniska och ekono­miska faktorerna. Arbetslagarledamöterna i styrelsen kan väntas få kännedom om sådana förändringar i ett tidigt skede och kan då givetvis föra fram eventuella lönlagaraspekter på dessa. De bör härutöver verka för att sådana planer eller överväganden snarast möjligt kan behandlas även inom berörda samrådsorgan inom företaget såsom företagsnämn­den eller till denna knutna specialkommiltéer eller avdelningsnämnder. De bör vidare söka medverka till att de anslällda blir representerade i sådana projektgrupper eller andra utredningsorgan som kan få i upp­drag att detaljutforma förslag till förändringar i enlighet med styrelsens riktlinjer.

Innebörden av vad som nu sagts är enligt promemorian inte att lön­tagarrepresentanterna ensidigt och kompromisslöst bör förfäkta sin grupps specieUa intressen. De bör naturligtvis, framhålls det, mot bak­gmnd av övriga styrelseledamöters synpunkter söka väga olika argu­ment och fakta mot varandra med beaktande av att det övergripande målet alltid bör vara alt verka för företagets vidareutveckling. På detta sätt bör de olika styrelseledamöterna komplettera varandra. Att repre­sentanter för arbetstagarna införs i kretsen av styrelseledamöterna bör enligt promemorian i princip inte påverka bilden av hur styrelsen och de enskilda styrelseledamöterna arbetar.

Promemorian koinmer därefter in på frågan om representationens storlek. Utgångspunkten när man såväl från LO- som TCO-håll tagit upp styrelserepresentationsfrågan tUl diskussion har regelmässigt varit minoritetsrepresentation. Med hänsyn till att löntagarkollektivet i ett förelag i allmänhet beslår av flera grupper med i viss mån avvikande intressen är det enligt promemorian motiverat att de anställda tillför­säkras mer än en plats i styrelsen. Härför talar också psykologiska skäl. En lämplig avvägning anses vara alt löntagarna får rätt att utse två styrelserepresentanter.

Det kan naturligtvis ifrågasättas, heter det vidare, vilka möjligheter en minoritetsrepresentalion i realiteten ger de anställda att hävda sina intressen i de faU dessa inte sammanfaUer med de övriga ledamöternas. Dessa kan ju då alltid rösta ned arbetslagarledamöterna. Mot bakgrund av vad som tidigare sagts rörande styrelseledamöternas gemensamma grundläggande engagemang för företagets utveckling, bör man dock kunna utgå från att det är argumentens saklighet och tyngd som fäller utslaget.

 

Prop. 1972:116                                                        63

Enligt promemorian kan det givelvis uppstå situationer där arbets-tagarledamölerna anser sig inte ha fått gehör för sina synpunkter och inte kunnat hindra elt enligt deras uppfattning oacceptabelt avgöran­de. De kan då reservera sig till protokollet eller som en yttersta utväg avgå ur styrelsen. Det antas dock att så koinmer att ske endast i undan­tagsfaU. Reservationer tiU protokollet torde enligt promemorian vara relativt ovanliga i svenska bolagsstyrelser där man — liksom i andra kollekliva beslutsorgan — i regel eftersträvar att efter diskussion kom­ma till en gemensam ståndpunkt. Della mönster antas knappast komma att förändras av det förhållandet alt de anställda blir företrädda i sty­relsen. Det bedöms tvärtom ligga i såväl löntagar- som ägarrepresen-tanternas intresse att undvika att eventuella meningsskiljakligheter i styrelsen systematiskt följer sådana grupplinjer.

4.2 Den aktuella reformens omfattning

I detta avsnitt av promemorian konstateras till en början, att mot bakgrund av de inledningsvis redovisade synpunktema starka skäl talar för att de anställda nu bereds möjligheter till styrelserepresentation i aktiebolag. Rätten tUl sådan representation bör enligt promemorian garanteras genom särskild lagstiftning. Även om själva gmndsatsen om ändamålsenligheten av styrelserepresentation för de anslällda står fast, är det emellertid uppenbart att detaljerna i ett praktiskt system för representationens genomförande kan utformas på olika sätt. Erfaren­hetema av sådan representation i vårt land är hittills begränsade. Med hänsyn härtUl anses det naturligt alt den ordning i fråga om arbets­tagarrepresentation som nu föreslås i viss mån får försökskaraktär. Lagens giltighetstid bör sålunda begränsas till förslagsvis fem år och tUlämpningsområdet bör bestämmas så, att verksamheten under denna tid kan följas kontinuerUgt. På grandval av de erfarenheter som därvid kommer fram bör enligt promemorian göras de praktiska justeringar som anses behövliga för alt systemet skall fungera så ändamålsenligt som möjligt. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att vidta de åtgärder som behövs för att en fortlöpande utvärdering av verksamheten skall kunna ske.

I promemorian behandlas därefter tUlämpningsområdets avgräns­ning, när det gäUer företagsform. Inledningsvis framhålls att den före­gående framställningen haft sin utgångspunkt i förhållandena i aktie­bolag. Detla är naturligt mot bakgmnd av att aktiebolaget är den dominerande förelagsformen. Endast i storleksgruppen O—4 årsan­ställda är antalet företag som drivs i andra former slörre än antalet aktiebolag.

För vissa aktiebolag, påpekas det, finns emellertid särskUda regler vid sidan av bestämmelserna i aktiebolagslagen (1944: 705). Hit hör

 

Frop. 1972:116                                                        64

bl. a. bank- och försäkringsaktiebolag, som är regle­rade genom lagen (1955: 183) om bankrörelse resp. lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse. Beträffande bank- och försäkringsverksamheten har särskilda anordningar vidtagits för att tillgodose intresset av insyn och inflytande från insältares, försäkringstagares och det allmännas sida. Sålunda har särskilda tillsynsorgan, bankinspektionen och försäk­ringsinspektionen, inrättats. Vidare ingår i försäkringsbolagens styrel­ser representanter för försäkringstagarna och efter ändring i banklagen gäUer från den 1 januari 1971 att offentiiga styrelseledamöter skall fin­nas i bankbolagen.

De särskUda förhållanden som sålunda präglar bank- och försäk-ringsverksamheten påkallar enligt promemorian speciella överväganden när det gäller formema för tillgodoseende av de anställdas intresse av insyn och inflytande. Chefen för fmansdepartementet har med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tUlsatt en särskild utredning för att göra dessa överväganden och avge förslag i ämnet, såvitt avser bankbolagen. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden förordas i promemorian att den aktuella försöksverksamheten inte skall omfatta bank- eller försäk­ringsaktiebolag.

I fråga om ekonomiska föreningar som anses ha sin största betydelse inom jordbruks- och konsumentkooperationen, erimas i promemorian om de förhandlingar som förts mellan företrädare för konsumentkooperationen och LO om vidgad företagsdemokrati i kon­sumtionsföreningarna, bl.a. genom löntagarrepresentation i förenings­styrelserna. Utgången av dessa förhandlingar bör enligt promemorian avvaktas, innan man tar ställning till om även de ekonomiska förening­arna bör omfattas av en lagstiftning om arbetstagarrepresentation.

Promemorians ståndpunkt när det gäller stiftelser och ide­ella föreningar är att arbetstagarrepresentation i styrelserna framstår som mindre angelägen redan med hänsyn till det slags verk­samhet som sådana associationer normalt bedriver. Antalet anslällda är också i regel mycket begränsat.

Av naturliga skäl kan enligt promemorian inte heller företag som drivs i former för vUka styrelse inte förutsätts — såsom enskild företagares verksamhet, handelsbolag eller kom­manditbolag — komma i fråga för den aktuella reformen.

I promemorian behandlas därefter offentliga företag, dvs. av staten eller kommun ägda företag. Sådana drivs i vissa fall direkt av staten resp. konununen, i andra faU drivs verksamhet av sanuna eUer Uknande slag i bolagsform. De offentUga företag som drivs i aktie­bolagsform bör enligt promemorian i princip omfattas av den aktueUa reformen.

I vissa kommunala bolag, framhålls det vidare i promemorian, har styrelsen valts med hänsyn tUl politiska styrkeförhåUanden. Något gene-

 

Frop. 1972:116                                                        65

rellt undantag för bolag av denna karaktär anses dock inte vara be­fogat. Det gäller i sådana fall att finna lösningar som gör det möjUgt att förena arbetstagarrepresentation med de förtroendevalda ledamö­temas ställning och ansvar.

I fråga om   koncerner   kan det enligt promemorian stundom vara tveksamt på vilken nivå makten över ett förelag utövas och detta aktualiserar frågan om arbetstagarrepresenlanter skall förekomma såväl i moderbolags som dotterbolags styrelser. Mot bakgmnd av de motiv som kan anföras för arbetstagarrepresentation står del enligt prome­morian klart att sådan representation i första hand bör genomföras i styrelsen för det bolag i vilket de anställda är verksamma. I fråga om moderbolag med egen industrieU verksamhet bör detta innebära att de anställda i moderbolaget blir representerade i styrelsen för detta. Det kan emellertid ifrågasättas, heter det vidare, om inte arbetslagarrepre-sentationen i moderbolagets styrelse också på något sätt bör anknytas till dotterbolagens anställda. Detta önskemål stöter dock på avsevärda svårigheter i ett stort antal koncemer med dotterbolag och dotterdotter­bolag som kan räknas i flera tiotal. Det kan under sådana förhållanden vara närmast ogörligt alt välja ut en eUer ett par företrädare som sam­tidigt kan sägas vara representativa för de anställda i både moder- och dotterbolag. Om man eftersträvar att arbetslagarrepresentantema i mo­derbolagets styrelse skall ha en bredare förankring bland koncernens anställda än vad som följer av deras anknytning lill moderbolaget anses detta exempelvis kunna uppnås genom att de utses av de lokala fack­liga organisationerna vid moderbolaget i samråd med berörda förbund. När det gäller moderbolag av typ förvaltningsbolag är enligt prome­morian representation för de i moderbolaget anställda knappast aktuell. Utöver bolagsledningen finns nämligen i dessa bolag som regel endast ett fåtal kontorsanställda. Frågan är då om det finns skäl för alt låta anställda i dotterbolag få representanter i moderbolagets (förvaltnings-bolagets) styrelse. För en sådan representation talar enligt promemorian onekligen den omständigheten att i många fall för dotterbolagen bety­delsefulla beslut fattas i moderbolagets styrelse. A andra sidan anses det förhålla sig så, att inom vissa koncerner dotterbolagen intar en mycket självständig ställning och att moderbolagets (koncernledningens) infly­tande gör sig gällande främst vid valet av företagsledning i dotterbola­gen och i viktigare invesleringsfrågor. DärtUl koinmer att även beslut som i realiteten dikteras av koncernledningen konfirmeras i styrelsen för det dotterbolag som är berört.

Det påpekas vidare i detla sammanhang att i de fall moderföretaget är lokaliserat utanför Sverige någon representation i dess styrelse för de anställda i svenska dotterbolag inte kan genomdrivas genom lagstift­ning här i landet.

Promemorians slutsats blir, alt man av praktiska skäl bör låta frågan

5   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116

 

Frop. 1972:116                                                        66

om de anställdas representation bestämmas av samma regler inom en koncern som utom koncernförhållanden.

I promemorian avhandlas härefter frågan om reformens omfattning med avseende på näringsgrenar. Därvid konstaleras att i princip aktie­bolag inom alla näringsgrenar bör omfattas av den aktuella reformen. Del kan visserligen göras gäUande, heter del, att förhåUandena inom vissa näringsgrenar är så speciella alt införandet av styi-elserepresenta-tion för de anställda kan innebära svårlösta praktiska problem.

Med hänsyn lill alt del bör ankomma på de fackliga organisationerna att ta ställning tUl införandet av styrelserepresentation för de anställda anses det dock inte finnas tillräcklig anledning alt genereUt göra un­dantag för bolag inom viss näringsgren.

Från delvis andra utgångspunkter, heter det vidare i promemorian, skulle det kunna komma i fråga att från reformverksamheten undanta sådana bolag, vUkas verksamhet går ut på opinionsbildning av politisk, religiös eller liknande art, såsom t. ex. vissa tidningar och bokförlag. Behovet av arbetstagarrepresentation kan dock inte i och för sig anses vara mindre i här berörda bolag än i andra aktiebolag. Eftersom den minorilelsrepresenlalion för arbetstagarna som förslaget tar sikte på inle ger möjlighet tiU något avgörande inflytande på bolagens förhåUanden och följaktligen inte heller på den åsiktsmässiga verksamheten det här är fråga om, bedöms undanlagande av denna företagskategori inte tUl­räckligt motiverat.

Sammanfattningsvis konstateras att reformen i princip bor gälla alla näringsgrenar utom bank- och försäkringsrörelse samt offentlig förvalt­ning.

I promemorian diskuteras vidare frågan om en storleksgräns. Enligt promemorian uppgår del lolala anlalet aktiebolag inom olika närings­grenar tUl mer än 55 000. Om det skaU vara möjligt att följa den ak­tuella reformverksamheten saml överblicka och värdera resultaten av denna, anses det därför vara ofrånkomligt att tUlämpningsområdet ock­så begränsas med hänsyn tiU företagens storlek. Sysselsättningen bedöms därvid vara del lämpligaste måttet.

Promemorian innehåller en tabell, vari redovisas hur många företag som kommer atl omfattas av reformen vid alternativa storleksgränser.

Av tabellen framgår alt antalet företag inom tiUämpningsområdet ungefär fördubblas för varje storleksgräns.

Var storleksgränsen bör dras beror enligt promemorian på vad som kan anses vara en lämplig omfattning av den nu aktuella verksamheten. Det framhåUs vidare att ett betydande antal s. k. enmans- och fåmans-bolag kommer att falla inom tillämpningsområdet, om storleksgränsen sätts lågt. I sådana bolag är ägaren vanligen också förelagsledare och styrelsen har en övervägande formell karaktär. Med hänsyn tUl dessa förhållanden anses det lämpligt att den nedre storleksgränsen sätts vid

 

Frop. 1972:116                                                        67

Antal aktiebolag med 50 eller flera anställda den 31 december 1969

 

 

50

100

200

500

Jordbruk, skogsbruk, jakt, fiske

11

7

2

_

Gruvor och tillverkningsindustri

2 147

1 141

570

243

Byggnadsindustri

533

192

84

32

Varuhandel

770

329

130

37

El-, gas-, värme- och vattenverk

26

12

5

1

Hotell- och restauranger

111

43

14

8

Samfärdsel

224

100

46

20

Övriga privata tjänster och offentlig

 

 

 

 

förvaltning

271

144

58

23

Summa

4 093

1948

909

364

Banker och försäkringsbolag

49

36

26

13

Totalt

4 142

1984

935

377

100 anställda. I så fall kommer försöksverksamheten att potentiellt be­röra närmare 2 000 företag. I dessa sysselsätts drygl 1 miljon arbets­tagare, vilket motsvarar 28 % av samtliga förvärvsarbelande i landet.

För industrins vidkommande berörs drygt 600 000 anslällda, molsva­rande omkring 70 % av de industrisysselsatta.

Som framgår av tabellen kommer inemot 60 % av de berörda före­tagen alt vara industriföretag. Av dessa har närmare en fjärdedel mer än 500 anställda, medan motsvarande andel för övriga näringsgrenar är ungefär en sjättedel.

Under rubriken arbetstagarrepresentation på grund av avtal uttalas i promemorian följande.

När det gäUer aktiebolag som Ugger under den föreslagna storleks­gränsen slår ulan särskild föreskrift i lag den möjUgheten öppen atl, om en majoritet av de på bolagsstämman företrädda aktieägarna så öns­kar, välja in en eller flera företrädare för de anstäUda i bolagets sty­relse. Bolagsstämman kan också genom alt ta in föreskrift därom i bo­lagsordningen ge de anställda rätt att duekt utse en eller flera styrelse­ledamöter. För mlagande av sådan föreskrift i bolagsordningen krävs dock på gmnd av bestämmelse i aktiebolagslagen särskill tUlstånd. För att underlätta för de mmdre aktiebolag som inle faller inom tillämp­ningsområdet för den föreslagna lagstiftningen alt införa arbetstagar­representation efter avtal med de fackliga organisationerna vid bolaget, bör bolagsstämman ges möjlighet att besluta om en tUlämpning av sam­ma ordning utan att föreskrift därom intages i bolagsordningen.

4.3 Inrättande av styrelserepresentation för de anställda m.m.

Promemorian utgår från alt inrättande av styrelserepresentation för de anställda bör vara en rättighet som dessa kan utnyttja eUer avstå från efler eget val. Det bör följaktiigen enUgt promemorian överlåtas åt de anställda att själva ta initiativ till arbetstagarrepresentation.

Det får enligt promemorian anses önskvärt att olika grapper bland de

 

Frop. 1972:116                                                        68

anstäUda får tiUfälle att spela en roll när det gäller alt ta ställning till styrelserepresentation och att utse ledamöter i styrelsen och detta antas mest naturligt kunna ske genom de fackliga organisationernas med­verkan. Det erinras vidare om atl de två största centrala huvudorganisa-tionema på arbetsmarknaden, LO och TCO, uttalat sig för atl de anställ­das representanter i företagens styrelser utses av de lokala fackliga orga­nisationerna. Av nu anförda skäl anses lagstiftaren böra ta fasta på den ordning för utseende av styrelseledamöter, som förordas från fackför­eningsrörelsens sida. Som ytterligare fömtsättning bör dock enligt pro­memorian uppställas all organisationerna är bundna av kollektivavtal i förhållande till företaget.

Det förhållandet att oorganiserade arbetstagare därigenom betages möjligheten att öva inflytande på valet av styrelserepresentanter för de anstäUda talar enligt promemorian inle med större tyngd mot en sådan ordning, då dessa arbetstagare frivUligt avstått från att medverka i fack­föreningsrörelsens strävanden atl genom olika åtgärder öka de an­ställdas inflytande i företaget.

Promemorians framställning i detla avsnitt utmynnar i konstateran­det atl eftersom rätten att utse de anställdas representanter i förelagets styrelse sålunda bör tillkomma de lokala fackliga organisationema, bör också rätten atl beslula om inrättande av styrelserepresentation tUläggas samma organisationer. Det kravet bör emellertid uppställas, heter del vi­dare, att den eller de fackliga organisationer som påkallar inrättande av arbetstagarrepresentation företräder en majoritet av arbetstagama vid företaget. Är flertalet av de anslällda oorganiserade kan tUlräckliga för­utsättningar inte anses föreligga för inrättande av arbetstagarrepresenta­tion. I fall då de organiserade arbetstagarna är i majoritet men tUlhör olika organisationer antas eventuellt motstridiga intressen belräffande representationens sammansättning inte komma att lägga hinder i vägen för ett gemensamt initiativ tUl inrättande av arbetstagarrepresentation. I promemorian understryks i detta sammanhang betydelsen av sam­råd mellan organisationer och företag vid inrättande av arbetstagar­representation. Därvid framhålls att det i de flesta fall torde te sig na­turligt att de fackliga organisationerna redan innan beslut om inrät­tande av arbetstagarrepresentation fattas tar upp frågan tUl diskussion med företrädare för bolaget. I vart fall bör överläggningar komma tUl stånd så snart sådant beslut fattats, för att eventueUa problem som för­anleds av beslutet skall kunna lösas. Antas arbetslagarrepresention på grund av särskUda förhållanden medföra så aUvarliga olägenheter för bolaget att framstälhiing om undantag från lagens tUlämpning övervägs, bör överläggningarna ta sikte på att nå fram tUl överenskommelse om insyn och inflytande för arbetstagarna i andra former. Elt beslut om in­rättande av arbetstagarrepresentation lägger inte hmder i vägen för en sådan överenskommelse, framhålls det, eftersom organisationema själv-

 

Prop. 1972:116                                                        69

faUet kan avstå från den rätt att utse arbetstagarledamöter som följer av beslutet.

I promemorian behandlas därefter frågan om utseende av arbetsta­garledamöter.

Med utgångspunkt i alt de anstäUda får rätt alt tillsätta två ledamöter i företagels styrelse kan enligt promemorian problem uppkomma i olUca lägen när det gäUer utseende av styrelserepresentanter. Disproportionen mellan antalet tillgängliga platser i styrelsen och antalet organisationer som hävdar rätt till representation antas i åtskiUiga fall göra en sam­manjämkning på den fackliga sidan nödvändig.

Detta problem, framhåUs det, torde kunna lösas efter olika linjer. Det slås emellertid fast, att frågan gäUer hur olika organisationer på det fackliga området skall kunna nå fram tUl samförstånd och att det där­för i första hand bör vara en uppgift för berörda fackliga organisatio­ner alt la ställning tUl vilken lösning som skall väljas.

Huvudregeln bör alltså enligt promemorian vara att berörda lokala organisationer träffar överenskommelse om utseende av arbetstagarle­damöter. Det kan emellertid tänkas alt enighet inle nås mellan organi­sationerna. TUlhör dessa samma förbund eller samma cenlrala huvud­organisation på arbetsmarknaden, bedöms det fackliga organisations­systemet ulan särskild lagbestämmelse fungera på sådant sätt att oenig­het på det lokala planet ger upphov till en sammanjämkning på det centrala planet. Man måsle dock räkna med alt organisationer eUer grapper av organisationer tillhörande skUda cenlrala huvudorganisa­tioner inte alltid kan enas. Ett sådant förhållande bör enligt promemo­rian inie lägga hinder i vägen för att organisation eller organisationer, som representerar det största anlalet kolleklivavlalsbundna anställda, får tillsätta åtminstone en ledamot. Om det endast är organisation eller organisationer med en mindre del av de kollektivavtalsbundna anställ­da, som sätter sig emot representation, kan det å andra sidan vara na­turligt alt de övriga organisationerna utser båda ledamötema. Härefter uttalas i promemorian följande.

Varje gräns i här berört hänseende kan förefalla godtycklig. Det vill emellertid synas rimligt, att om en organisaiion eller flera organisatio­ner, tillhörande samma centrala huvudorganisation, representerar mer än fyra femtedelar av de kolleklivavlalsbundna anställda vid ett visst förelag, denna organisation eller dessa organisationer bör ha rätt att utse båda arbetslagarledamöterna. Om de anställda inte till mer än fyra femtedelar är knutna till en och samma centrala huvudorganisation, bör den organisation eller de organisationer — tillhörande samma cen­trala huvudorganisation — som representerar de flesta anställda, ha rätt alt utse en ledamot. Den andra ledamoten utses i så fall av den eUer de organisationer inom annan central huvudorganisation som om­fattar de därnäst flesta anställda.

 

Frop. 1972:116                                                        70

Utseende av arbetstagarledamöter i storförelag med elt flertal drift­ställen på skUda orter kan enligt promemorian mnebära särskUda pro­blem beroende på att ett stort antal lokala organisationer berörs. Del kan vara ändamålsenligt att ledamöterna i sådana fall utses under med­verkan av resp. förbund.

Det framhålls vidare atl formerna för utseende av arbetstagarleda­möter bör kunna tas upp lill överläggningar mellan organisationerna på arbetsmarknaden, i första hand de centrala fackliga huvudorganisa­tionerna. Enligt promemorian finns del anledning anta atl vissa av de antydda problemen i så fall skall kunna lösas genom överenskommelser mellan parterna på den fackliga sidan.

I promemorian behandlas härefter frågan om entledigande av arbets­tagarledamot. Inledningsvis erinras om att den som utsett ledamot i ak­tiebolags styrelse — i allmänhel bolagsstämman — när som helst får skUja ledamoten från hans styrelseuppdrag. Också en styrelseledamot som representerar de anställda bör enligt promemorian kunna fråntas sitt uppdrag ulan alt den från början bestämda mandattiden gått till ända. Hans uppdrag är i likhet med övriga styrelseledamöters ett för­troendeuppdrag och han bör därför kunna kvarstå i styrelsen endast så länge han åtnjuter sina uppdragsgivares förtroende. Det ankommer följaktligen på den eller de lokala fackliga organisationer som utsett arbetstagarrepresentanlen att i förekommande fall också avgöra frågan om entledigande.

Det skuUe kunna ifrågasättas, heter det vidare i promemorian, om inle också bolagsstämman borde ha möjlighet all entlediga en arbets­tagarledamot om denne visar sig uppenbart olämplig för sin uppgift. Den föreslagna reformen vilar emellertid på fömtsättningen, att före­tagets bästa kan befordras genom ett samarbete mellan ägarnas och arbetstagarnas representanter i styrelsen. I den mån gmndad anledning föreligger att skUja arbetstagarledamot från hans uppdrag, bör det där­för ligga i huvudmännens intresse att ersätta ledamoten — liksom mot­svarande intresse får förutsättas beträffande övriga styrelseledamöter hos deras huvudmän. Det anses således knappast befogat att i fråga om arbetstagarledamots entledigande överväga annan ordning än som gäl­ler för övriga ledamöter, dvs. att rätlen att entiediga tUlkommer den som utsett ledamoten.

När det gäller arbetstagarrepresentationens storlek erinras i prome­morian om LO:s krav att de anställda skall få besätta en tredjedel av styrelseplatsema, dock minst två. I sammanhanget nämns att TCO lika­ledes förordat minst två ledamöter men inle angett någon bestämd kvot­del av antalet liUgängUga platser.

Enligt promemorian skulle LO-förslaget i flertalet fall komma att innebära att de anslällda får två ledamöter i styrelsen. En sådan vidg-nmg av styrelsen, heter det vidare, får anses måttiig och kan inte antas

 

Frop. 1972:116                                                        71

inverka menligt vare sig på styrelsens arbetsformer eller styrelsearbe­tets effektivitet. Däremot skulle kravet på en proportionell arbetstagar­representation kunna få lill följd, alt styrelser med ett relalivl högt ledamotsantal nådde en storlek, där rationella arbetsformer och effek­tivitet äventyrades. Sådana konsekvenser skulle även från de anställdas synpunkt minska värdet av arbetslagarrepresenlationen. Praktiska skäl synes sålunda tala för atl arbetslagarrepresenlationen — i varje fall under den försöksperiod som nu är i fråga — begränsas tiU två leda­möter oavsett styrelsens storlek.

I promemorian påpekas i detta sammanhang atl ingenting hindrar all på bolagsstämman väljs ytterligare en eller flera företrädare för de an­ställda som ledamöter i styrelsen. Om så sker kommer emellertid de anställdas representanter att ha olika mandat. Sådan olikhet kan und­vikas genom atl, efter särskill tillstånd enligt 77 § andra stycket ABL, i bolagsordningen intas en bestämmelse som direkt ger de anstäUda rätt att utse flera än två arbetstagarledamöter jämte suppleanter. Denna procedur kan på gmnd av reglerna om ändring av bolagsordningen bli tämligen utdragen, särskUt i fall där sådan ändring fömtsätter beslut av muist en ordinarie bolagsstämma.

Mot bakgrund av det sist anförda anses det i promemorian lämpligt att ge bolagsstämman befogenhet att direkt, dvs. utan att ta vägen över ändring i bolagsordningen, besluta om en mera omfattande styrelse­representation än som följer av lagen. Sådant beslut bör kunna fattas på en stämma, antingen ordinarie eller extra.

Promemorian behandlar härefter frågan om suppleanter för arbetsla­garledamöterna.

Det förordas att de anställda ges rätt att utse suppleanter tUl samma antal som antalet arbetstagarledamöter.

För att de anställda skall vara tillförsäkrade fortlöpande information och insyn genom sina representanter i styrelsen anses det nödvändigt, med hänsyn till den begränsade omfattning som den ordinarie arbets-tagarrepresentationen kommer att ha, att de också får möjlighet att utse suppleanter. Suppleanterna bör enligt promemorian lämpligen kun­na beredas tUlfälle att närvara vid styrelsens sammanträden även då de inte mkallats på gmnd av förfall för ordinarie ledamot. Därigenom öppnas möjlighet för dem att förbereda sig för ett eventuellt framtida deltagande i styrelsearbetet. En sådan ordning anses också kunna un­derlätta den sammanjämkning mellan olika fackliga organisationer vid utseendet av arbetstagarrepresenlanter som i många fall måste ske.

I fråga om valbarhet föreskrivs i aktiebolagslagen att styrelseledamö­ter och suppleanter skall vara här i riket bosatta svenska medborgare. Från detta krav kan dock ges dispens beträffande högst en tredjedel av antalet styrelseledamöter. I bolagsordningen kan dessutom föreskrivas att styrelseledamot skall vara aktieägare. Med beaktande av lagens och

 

Frop. 1972:116                                                        72

— i förekommande fall — bolagsordningens kvalifikationskrav har bo­lagsstämman fuU frihet att utse styrelseledamöter.

I promemorian framhålls atl de av lagen uppställda kvalifikations­kraven bör gäUa även beträffande de anställdas representanter. Del finns enligt promemorian anledning att räkna med en välvUlig behand­ling av en ansökan om dispens från kravet på svenskt medborgarskap i fall då tUl arbetstagarrepresentanl uiselts någon som inte uppfyller detta krav.

Enligt promemorian bör de anslällda i princip ha samma frihet som aktieägarna atl till styrelseledamöter utse dem som åtnjuter deras för­troende. Eftersom arbetslagarrepresentantema skall utses av de lokala fackliga organisationerna finns det anledning anta atl de, även utan sär­skild föreskrift därom, i de flesta fall kommer alt väljas bland de an­ställda i det bolag i vars styrelse de skall ingå. Denna ordning bör en­ligt promemorian gälla som huvudregel. Om de anställda inom sina organisationer kommer fram till all de på gmnd av särskilda omstän­digheter skulle vara bättre betjänta av all vara representerade av en facklig förtroendeman eller funktionär eller annan person som inte är anställd i bolaget i fråga anses de dock böra ha möjlighet att utse en sådan som sin representant.

Det kan emellertid från olika synpunkter göras gällande, att den som är arbetstagarledamot i ett bolags styrelse inle samtidigt bör vara arbets­tagarledamot i styrelsen för annat bolag. En sådan situation får enligt promemorian anses strida mot den nyss angivna huvudregeln och kan vidare i speciella fall ge upphov till problem från konkurrenssynpunkt. Det anses också böra undvikas att flera uppdrag som arbetstagarleda­mot koncentreras lUl en och samma person, därför alt han antas ha särskUda förutsättningar för uppgiften. Promemorieförslaget innehåller den restriktionen all arbetstagarledamot inle ulan särskill tUlstånd i så­dan egenskap får tillhöra annat bolags styrelse.

I fråga om mandattid för styrelseledamot som väljs av bolagsstämma gäller enligt aktiebolagslagen atl han skall utses för viss tid, högst tre år. Mandaten utgår dock inte förrän ordmarie bolagsstämma hållils. Något hinder mot omval föreligger inle. För styrelseledamot som tiU­sätts i annan ordning, t. ex. av staten eller kommun, finns inte någon bestämmelse i aktiebolagslagen, ulan mandattiden bestäms av den som utser honom.

När det gäUer arbetstagarledamöter anses det i promemorian lämp­ligt atl — på samma sätt som gäller i fråga om andra ledamöter som utses av organ utanför bolagsstämman — inte reglera mandattiden utan låta denna bestämmas av arbetslagarnas organisationer. Härigenom öpp­nas möjlighet för dessa organisationer alt med beaktande av sina egna in­tressen på bästa sätt anpassa arbetstagarledamöternas mandattid tUl den som gäller för övriga ledamöter i bolagels styrelse. Del framhålls också

 

Frop. 1972:116                                                        73

atl arbetstagarledamöter i regel bör kunna utses i anslutning till ordi­narie bolagsstämma och deras mandattid sålunda börja löpa samtidigt med mandattiden för de av stämman valda styrelseledamöterna.

Utlöper den för arbetslagarledamöterna bestämda mandattiden under försöksperioden, heter det vidare, har de anställdas fackliga organisatio­ner givetvis möjlighet att på nylt utse sådana. Något särskilt initiativ för all påkalla styrelserepresentation behövs i så fall inle, eftersom arbets­tagarrepresentation redan inrättats.

4.4 Särskilda frågor rörande arbetstagarledamots ställning i styrelsen

Under denna mbrik behandlas till en början arbetstagarledamots skyl­dighet att iaktta sekretess. Därvid erinras om all ABL inle innehåller några uttryckliga föreskrifter om skyldighet för ledamot i aktiebolags styrelse alt iaktta sekretess. Den vårdnadsplikl som åvilar styrelseledamot på gmnd av dennes sysslomannaslällning i förhållande till bolaget anses emellertid innefatta bl. a. skyldighet att iaktta tystlåtenhet rörande så­dant vars yppande kan skada bolaget.

I promemorian framhålls att kravet på sekretess rimligtvis inte får drivas så långt atl arbetslagarledamöterna avslängs från alla möjligheter att samarbeta med och informera sina huvudmän. Elt väsentiigt motiv för fackföreningsrörelsens krav på styrelserepresentation, heter det vi­dare, är att informationen till de anslällda skulle förbättras. Härefter ut­talas i promemorian följande.

Frågan är då vad sekretessplikten enligt nu gällande regler får anses innebära för arbetstagarledamöternas vidkommande. Eftersom styrelsens sammanträden inte är offentliga, måsle arbetslagarledamöterna i likhet med övriga styrelseledamöter vara försikliga med att lämna ut de infor­mationer som ges under dessa sammanträden. Vid bedömandet av om en uppgift kan lämnas ut eller inte måste olika intressen vägas mot varandra, däribland intresset av alt det fortsaita samarbetet i styrelsen inte försvåras. Ytterst begränsas styrelseledamots möjligheter att lämna ut informationer om styrelsearbetet av att han kan åläggas skadestånds­skyldighet, om han genom utlämnandet skadar bolaget. När det gäller alt bedöma om bolaget kan skadas genom utlämnande av information, är det givelvis av betydelse till vem informationen lämnas. Den som själv är underkastad tystnadsplikt, t. ex. ledamot av företagsnämnd, bör i större utsträckning än andra kunna få del av icke offentliga uppgifter utan att detta leder till skada för bolaget. I förhållande IHI revisor i bo­laget fömtsätter ABL full öppenhet från styrelsens sida. I tveksamma fall får det anses ankomma på styrelsen att avgöra om och i vad mån viss upplysning kan lämnas ulan förfång för bolaget (jfr 127 § fjärde stycket aktiebolagslagen). Arbetslagarledamöterna kan således själva i styrelsen verka för att upplysningar av intresse för de anslällda inte hemlighålls i onödan. Redan förekomsten av arbetstagarledamöter i sty­relsen torde medföra atl frågan om utlämnande av information aktuali­seras i större utsträckning än tidigare. Skulle de finna atl vissa uppgifter hemlighålls ulan fog, kan de reservera sig mot beslulel. Som yttersta ul-

 

Frop. 1972:116                                                        74

väg kan de också ställa sina platser till förfogande med den opinions­bildande effekt detta kan få.

Enligt promemorian lalar det mesta för atl en praxis i sekretesshän­seende skaU kunna utformas som tillgodoser såväl företagets som de an­ställdas intressen. Något hinder torde därför inte möta mot att ålägga arbetslagarledamöterna samma sekretessplikl som övriga styrelseledamö­ter.

Promemorian kommer härefter in på frågan om jäv.

EnUgt ABL:s bestämmelser får styrelseledamot inte handlägga fråga rörande avtal mellan honom och bolaget eller gåva från bolaget till honom. Inte heller får han handlägga fråga om avtal meUan bolaget och tredje man, om han i frågan äger etl väsentligt intresse som kan vara stridande mot bolagels. Motsvarande gäller beträffande rättegång eller annan talan mol styrelseledamoten eller tredje man.

I promemorian konstaleras alt ABL:s jävsregler är uttryck för tanken att styrelseledamot inle skall della i styrelsearbetet när han har etl vä­sentligt individuellt intresse som kan strida mot företagets intressen. Denna princip bör, framhålls det, självklart gälla även för arbetslagar­ledamöterna.

Därefter behandlas i promemorian frågan om det för arbetslagarleda­möterna bör ställas upp andra regler om jäv än de som gäller för övriga styrelseledamöter. Det har från en del håll hävdals, att vissa frågor skulle vara av sådan natur att arbetslagarledamöterna inte lämpligen bör delta i handläggningen av dem. De frågor som därvid åsyftas är sådana där de anställdas intresse påstås starkt bryta sig mot företagets intressen. Genom sin särskilda anknytning till de anstäUda skulle arbetslagarleda­möterna i sådana frågor få svårigheter att objektivt pröva vad som är företagels bästa. Detta resonemang lar enligt promemorian sikte på två grupper av fall. Den ena gruppen omfattar frågor om inskränkningar i driften, driftsomläggningar eller annal som på ett mera omfattande sätt ingriper i de anställdas situation. Den andra gruppen utgörs av lönefrå­gor o. d.

I här berörda fall, framhåUs del i promemorian, synes det emellertid inte uppkomma någon egentiig jävsituation för en arbetstagarledamot. Jäv torde nämligen föreligga endast då risk föreligger att han på grund av ett personligt intresse i saken tar ovidkommande hänsyn. Trots att arbetslagarledamöterna i flertalet fall kommer alt själva vara anställda i företagel, kan de i allmänhet i de frågor som här avses inle sägas ha ett sådant personligt intresse att jäv uppstår. De kan än mindre anses ta ovidkommande hänsyn därför alt de i sitt handlande utgår från de anställdas intressen. Etl väsentiigt argument för arbelslagaiTepresenta-tionen är ju all de anslällda därigenom bereds tillfälle att i styrelsen införa sina synpunkter till gemensam vägning mot övriga intressen i företaget.

 

Prop. 1972:116                                                        75

När del gäller frågor om ingående av kollektivavtal och vad därmed sammanhänger framstår de anslällda enligt promemorian som en klar facklig motpart till företagel. Det kan gälla frågor om lämplig förhand­lingsstrategi under pågående löneförhandlingar, antagande av kollektiv­avtal eUer vidtagande av stridsålgärder. Om arbetstagarrepresenlanterna skulle delta i handläggningen av sådana frågor, skulle den fackliga skiljelinjen mellan arbetsgivare och arbetstagare tunnas ut. Det bedöms ligga i de anställdas, de fackliga organisationernas och förelagets in­tresse alt vidmaklhålla en boskillnad mellan avtalsfrågor och frågor om förelagets ledning. Förslaget innehåller därför en särskUd regel om atl arbetslagarrepresentantema i styrelsen inte får della i handläggningen av frågor om slutande av kollektivavtal och vidtagande av stridsålgärder.

4.5 Undantag på grund av särskilda förhållanden

Promemorian ulgår från att i flertalet fall styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag över den slorleksgräns som förordals i det föregående bör kunna införas utan slörre praktiska komplikationer för företaget och dess ägare. A andra sidan, framhålls det, kan man förutse att sådan representation under vissa förhållanden kan komma all med­föra problem för ägama. Delta anses framför allt gälla bolag med olika aktieägargmpper som i fråga om makt och inflytande balanserar var­andra. I sådana fall skuUe styrelserepresentation för de anställda kunna innebära att "maktbalansen" rubbas mellan aktieägarna inbördes, vilket i sin tur på olika sätt kunde återverka negativt på bolagets förhållanden.

De mest utpräglade exemplen på aklieägargrupper som balanserar varandra finner man enligt promemorian i bolag där aktierna är för­delade på ett fåtal intressenter. Dessa äger då i regel bestämda kvot­delar av det totala antalet aktier. Bakom en sådan fördelning ligger ofta ett s. k. konsortialavtal, varigenom parterna kommit överens om att för något gemensamt ändamål bilda och driva elt aktiebolag. Avsikten är i regel att aktierna skall stanna inom kretsen av intressenter (konsor­tiet). Parter i elt sådant konsortium kan vara privatpersoner eller juri­diska personer, t. ex. aktiebolag. Inle säUan är staten eller kommun part i ett konsortium som i övrigt består av en eller flera privata in­tressenter. Samverkan mellan svenska och utländska intressenter i svenska aktiebolag antas också i ett stort antal fall vara reglerad genom konsortialavtal.

Som Ulustration tiU de förhållanden som kan föreligga i aktiebolag som regleras av konsortialavtal framhålls i promemorian de hälften-ägda bolagen. I sådana torde enligt promemorian vardera parten vara tillförsäkrad paritetisk representation i styrelsen. I tillspetsade situatio­ner skuUe de anställdas representanter kunna bli "tungan på vågen" i styrelsen. Även om jämviktens betydelse är särskilt accentuerad i två-

 

Prop. 1972:116                                                        76

parlsförhållanden anses en liknande situation kunna uppkomma även i fall där den reglerade samverkan avser tre eller flera parter. Även om situationer där styrelserepresentation för de anställda skulle kunna rubba jämvikten får antas komma att bU sällsynta, kan det dock enligt promemorian länkas all i vissa fall där ena parlen företräder etl ut­ländskt intresse införande av sådan representation skulle kunna upp­fattas som ett hot mot likställigheten i bolaget.

På grand av nu antydda komplikationer bedöms det i promemorian som ofrånkomligt att under försöksperioden tillämpa en ordning, vilken öppnar möjlighet till undanlag från reglerna om arbetstagarrepresen­tation i bolag där representationen skulle kunna inverka på det inbör­des förhållandet mellan parterna. Det framhålls dock att sådan inver­kan i många fall bör kunna elimineras genom tillägg lill konsortial­avtalet som tar hänsyn till arbetslagarrepresenlationen. Undantagen bör därför i vissa fall kunna göras tidsbegränsade.

Förekomsten av olika aktieägargmpper i elt bolag kan enligt prome­morian också avspeglas i det förhållandet, alt vissa aktier i det ena eller andra avseendet har bättre rätt än andra. Bestämmelse härom måsle i så fall finnas intagen i bolagsordningen. Företrädesrätten kan innebära, att visst slag av aktier medför rätt att utse en eller flera ledamöter av styrelsen. Genom en sådan ordning kan man uppnå ba­lans i styrelserepresentalionen mellan olika aktieägare eller aktieägar­grupper.

1 promemorian nämns också det fallet, att en aktieägare eller en grupp av aktieägare, som har majoritet på stämman och följaktiigen i och för sig skulle kunna besätta samtliga platser i styrelsen, för att tillmötesgå en minoritets intressen medverkar tUI att denna blir repre­senterad i styrelsen.

I en bolagsstyrelse med minoritetsrepresentation skulle, framhålls det i promemorian, ett par arbelslagarrepresentanter kunna påverka majo­ritetens ställning. Om t. ex. av fem platser majoriteten besätter tre och minoritetsintressena två, löper majoriteten risken alt bli nedröstad ifall arbetslagarrepresentantema förenar sig med minoritetsrepresentantema. För att trygga en etablerad majoritets ställning i elt sådant läge anvisas i promemorian den möjligheten att ledamotsanlalet ökas genom änd­ring av bolagsordningen. Det bedöms dock vara nödvändigt att även i sådana fall kunna meddela undanlag beträffande de anställdas sty­relserepresentation.

En situation likartad med den nyss berörda kan enligt promemorian tänkas förehgga också i kommunala aktiebolag med en styrelse sam­mansatt efter politiska styrkeförhållanden. Insättandet av arbetstagar­represenlanter i sådana styrelser skulle kunna få till följd atl den poli­tiska balansen rubbades. Även här kan det visa sig nödvändigt att till­godose arbetstagarinflytandel i andra former.

 

Prop. 1972:116                                                        77

I promemorian berörs en annan komplikation som kan uppkomma till följd av införandet av arbetstagarrepresentation i de fall där bolags­ordningen innehåller bestämmelser om särskild röstpluralitet. Enligt aktiebolagslagen gäller som styrelsens beslut den mening, om vUken de flesta röstande förenar sig. Vid lika röstetal gäller den mening som biträds av ordföranden. Är styrelsen inte fulltalig krävs för atl beslut skall anses föreligga atl bland de närvarande mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter är ense. I promemorian erinras om alt lagens krav i fråga om röstpluralitet emellertid kan skärpas genom bestämmelser i bolagsordningen. Där kan exempelvis föreskrivas att i stället för enkel majoritet skall gälla 2/3, 3/4 eller 4/5 majoritet för att beslut skall anses föreligga. För beslut i vissa slags frågor förekom­mer det t. o. m. att i bolagsordningen uppställts krav på enhällighet.

Omröstningar anses visserUgen förekomma mycket sällan i aktie­bolagens styrelser och det finns enligt promemorian knappast anled-nmg anta att införande av arbetstagarrepresentation kommer att inne­bära någon påtagUg förändring härvidlag. Men det kan inte bortses från, heter det vidare, att en minoritetsrepresentation för arbetstagarna undantagsvis skulle kunna medföra en blockering i styrelsearbetet i fall då bolagsordningen föreskriver särskild röstpluralitet. Om sålunda för beslut i viss fråga bolagsordningen föreskriver 4/5 majoritet och frågan går till omröstning i en styrelse, som beslår av fem utav stämman valda ledamöter och två arbetstagarledamöter, krävs följaktligen att sex leda­möter, däribland en arbetstagarledamot, är ense om beslutet. Skulle i omröstningen endast delta de av stämman valda ledamöterna före­ligger beslut, om fyra av dem är ense.

Den lösning som enligt promemorian ligger närmast till hands för att hindra att sådana komplikationer uppkommer är att förekommande bestämmelser om särskild röstpluralitet ses över och anpassas tUl den förändrade situation som inträder genom tillkomsten av arbetstagar­representation. Skulle det visa sig att behövliga jämkningar av bolags­ordningens bestämmelser i något fall reser andra svårbemästrade pro­blem, bör i sista hand möjligheten till undantag stå öppen även här.

I promemorian betonas viklen av att undantag medges endast i fall där införandet av arbetstagarrepresentation skulle medföra väsentliga olägenheter för bolaget på grand av sådana särskilda förhållanden som berörts i det föregående och där olägenheterna inte kan undvikas på annat sätt. Det erinras också om vad som förut framhållits, nämligen att det bör vara naturligt alt företaget, innan det begär undantag, tar upp förhandlingar i frågan med de lokala fackliga organisationema.

Enligt promemorian bör undantag meddelas restriktivt. I fall då undantag är ofrånkomligt bör villkor ställas upp som tUlgodoser de anstäUdas intresse av insyn och inflytande på annat sätt. I vissa fall, framhålls det, bör undantaget från lagens tiUämpning kunna begränsas till en kortare övergångstid.

 

Frop. 1972:116                                                                    78

4.6      Centralt organ för prövning av vissa frågor

I promemorian föreslås att ett särskilt organ inrättas för alt pröva frågor om undantag från den lagstadgade ordningen. Detta organ bör ha karaktär av självständig myndighet och beslå av ledamöter som utses av Kungl. Maj:t efter förslag av arbetsmarknadens organisationer. Av ledamöterna bör två utses efter förslag av de svenska arbetsgivareför­eningarnas förtroenderåd samt en efler förslag av vardera LO och TCO Ordförande i nämnden bör vara person, som inle kan anses företräda arbelsgivar- eller arbetstagarintressen.

En annan uppgift som enligt promemorieförslaget skall fullgöras av denna myndighet är prövningen av frågor om tillstånd för arbetstagar­ledamot att tUlhöra annat bolags styrelse i samma egenskap.

Enligt promemorian skall del ankomma på Kungl. Maj:t all med­dela föreskrifter om den föreslagna myndighetens verksamhel.

4.7      Introduktion och utbildning i styrelsearbetet

I promemorian pekas avslutningsvis på det behov, som åtminstone under ett inledningsskede antas komma all föreligga, av omfattande och målmedvetna insatser för introduktion och utbUdning i styrelsearbetet av de personer som utses lill arbetstagarledamöter. Även om löntagar­nas organisationer är beredda att la på sig belydande arbetsuppgifter i detla sammanhang anses del rimligt att också företagen själva och deras organisationer här gör aktiva insatser. Dessa kan avse informa­tion om styrelsens arbetssätt i förelaget i fråga men även stöd lill mer aUmän utbildningsverksamhet, exempelvis genom ekonomiska bidrag tUl arbetstagarrepresenlanter som önskar bevista externa kurser.

I promemorian pekas också på det kontaktproblem som kan uppstå för arbetstagarledamöter i företag med geografiskt spridd verksamhet. Skall arbetslagarledamöterna på ett riktigt sätt fylla sin funktion i sty­relsen, heter det, måste de kunna hålla kontakt med de anställda vid förelagels olika arbetsställen.

En annan sådan kontaktverksamhet kan enligt promemorian sägas ligga i själva styrelseuppdraget och det anses därför vara rimligt att förelagen på olika sätt underlättar della, i första hand genom att bevilja arbetslagarledamöterna den ledighet som behövs för verksamheten men även genom att bidra tUl kostnaderna.

5    Remissyttranden över departementspromemorian

5.1 Allmänna synpunkter

Förslaget har i stort sett fått ett gynnsamt mottagande vid remiss­behandlingen. Del tUlstyrks eller lämnas i huvudsak ulan erinran av hovrätten   för   Nedre   Norrland,   arbetarskyddsstyrelsen,    televerket.

 

Frop.1972:116                                                         79

kommerskollegium, valtenfallsverket, FFV, företagsdemokratidelegatio­nen. Statsföretagens förhandlingsorganisation, kommunförbundet, lands­tingsförbundet, LO, TCO, SACO och SR, Sveriges redareförening, A-pressens samorganisation, KF, LRF, Statsföretag, Astra, IBM och NCB. SJ, SAF, Tidningarnas arbetsgivareförening och Svenska tidningsut­givareföreningen, Familjeföretagens förening, Svensk industriförening, Svenska företagares riksförbund, grossistförbundet, SHIO, industriför­bundet, köpmannaförbundet, Byggnadsfirman Anders Diös, Gränges och L. M. Ericsson anser all frågan om styrelserepresentation för de anställda är för tidigt väckt eller alt lagstiftning inte bör komma till stånd i förslagels form. SAF anser att samarbelel mellan förelag och anställda bäst främjas på frivUlighelens väg och att lagstiftning allmänt sett synes vara en mindre lämplig metod att lösa samarbetsfrågor, vartill kommer att man vid förslagels utarbetande inte kunnat tillgodogöra sig erfarenhelena från ännu ej avslutad försöksverksamhel avseende med­verkan av de anslällda i skUda delar av beslutsprocessen inom ohka företag.

De remissinstanser som ställer sig tveksamma eller avvisande till en lagstiftning enligt förslaget är dock positiva till förslagels syfte.

Flera remissinstanser framhåller atl betydelsen av styrelserepresenta­tion för de anställda inte bör överskallas ulan atl styrelserepresentation endast bör ses som ett led i en serie ålgärder för att ge de anstäUda vidgat inflytande och inte som ersällning för andra former av samråd och samverkan inom förelagen.

Om lagstiftning kommer till stånd bör denna enligt SAF göras utlryck-Ugen dispositiv genom alt i lagen införs en allmän regel om möjUghet att genom kollektivavtal göra avsteg från lagens regler. Grossistförbun­det och köpmannaförbundet anför liknande synpunkter.

Industriförbundet, Svenska företagares riksförbund och L. M. Erics­son föreslår all lagstiftningen under försöksperioden ges karaktär av fullmaktslag och att utvecklingen får visa om den behöver sättas i kraft.

SACO och SR anser att samtiiga personalkategorier bör vara före­trädda i arbelel med ulformningen av företagels personalpolitik och all, om arbetstagarrepresentation kommer att ske i enlighet med för­slaget, uppenbara kollisionsrisker kommer att föreligga om man i en styrelse tar upp personalpolitiska frågor tiU handläggning.

Familjeföretagens förening understryker angelägenheten av alt en eventuell lagstiftning anknyts tUl gäUande aktiebolagslag.

5.2 Reformens omfattning

Vad angår den föreslagna lagstiftningens försökskaraktär anser kom­merskollegium och företagsdemokratidelegationen det framstå som lämphgt att lagens gUtighetstid till en början begränsas tUl fem år och

 

Frop. 1972:116                                                                    80

alt tUlämpningsområdet bestäms så att verksamheten under denna tid kan följas kontinuerligt.

LO anser att det i uttrycket försöksverksamhel får intolkas alt del är fråga om en etappvis ulbyggnad av de anställdas rätt tUl styrelserepre­sentation och att försöksperioden följaktligen bör utnyttjas till att med ledning av vunna erfarenheter överväga behovet av förbättringar av lagreglerna samt till att förbereda utvidgnmgen av lagstiftningens till-lämpningsområde. EnUgt LO:s mening leder förslaget om fem års för­söksperiod tUl en omotiverat långsam utbyggnadstakt.

TCO påpekar det angelägna i att en kontinuerUg uppföljning av för­söksverksamheten görs och att arbetsmarknadsorganisationerna hela tiden deltar i detta arbeie. TCO anser atl ändringar i lagen bör kunna genomföras vid tidigare tillfälle än som föreslagils, exempelvis efler tre år.

TCO, LRF samt SACO och SR betonar vikten av alt utvärdering görs av nu planerade försök.

Beträffande det föreslagna tillämpningsområdets avgränsning vad gäller företagsform anser SJ inte att några bärande skäl anges för att en lagstiftning i ärendet begränsas tUl aktiebolagen. Sett från synpunkten av vidgad företagsdemokrati är det lika betydelsefullt att motsvarande representationsrätt ges anställda av andra typer av asso­ciationer i vilka någon form av kollegial styrelse finns. Lagstiftningen blir därigenom enligt SJ alt utforma som en enhetlig reglering med ge­nerell tillämpning på anställda hos företag och sammanslutningar.

Såvitt angår  kretsen  av  aktiebolag,   som berörs av refor­men, framhåller SAF och industriförbundet särskilt de mindre förela­gens förhållanden. I små aktiebolag är företaget i ekonomiska och andra hänseenden ofta mycket nära anknutet tUl ägarens eller ägarnas person­liga förhållanden. Denna anknytning tar sig bl. a. uttryck i att företags­ledningen gentemot bank eller annan kreditgivare ofta går i borgen för bolagets skuld. SAF tUlägger att det i sådana företag kan föreligga stora svårigheter att vinna förståelse för kravet att de anstäUda skall vara representerade i styrelsen men att även andra skäl än hänsyn till ägar­nas intressen talar för att undantaga mindre företag från tillämpnings­området. Sådana förelag administreras ofta ulan mer formell hand­läggning. I dessa företag, där fortfarande informella kontakter mellan ledning och anslällda är mycket vanliga, är styrelserepresentation för anställda knappast en ändamålsenlig metod för att öka löntagarinflytan-det. Det är därför enligt SAF angelägel att från lagens tillämpningsom­råde undantas vad som i verkligheten utgör enmansföretag eller famUje-företag där aktiebolagsformen i huvudsak framstår som en ram för förvaltningen av ägarens eller famUjens förmögenhet. Liknande syn­punkter   framförs   av   Familjeföretagens   förening,   grossist förbundet, SHIO och köpmannaförbundet.

 

Prop. 1972:116                                                        81

Svenska företagares riksförbund framför som en önskan att frågan om en lagstiftad rätt för de anställda att tillsätta representanter i före­tagens styrelser endast kommer att gälla företag med mycket spritt ägande och utan personliga borgensförbindelser för företagens krediter. Beträffande bank- och försäkringsaktiebolag anser TCO samt SACO och SR att det inte finns anledning alt undanta dessa typer av företag från den aktuella försöksverksamheten utan att det tvärtom är i hög grad angeläget att de anställda i dessa företag får möjlighet att delta i styrelsearbetet, inte minst med tanke på att det i de allra flesta fall rör sig om stora och kapitalomfatlande förelag.

Vad gäller de undantag som i förslaget görs rörande ekonomiska förening ar framhåller TCO det ytterligt angelägna i att arbets-tagamas inflytande även här säkerställs. Om undantag görs, innebär det att en inte obetydlig del av de anslällda ställs utanför de genom lagen tillskapade inflytandemöjligheterna. Som exempel nämns anställda in­om jordbmkskooperationen, jordbrakskasserörelsen, oljekooperationen, Riksbyggen och HSB.

LO anser att fömtsättningama för avlalslösningar i de fall över­läggningar pågår meUan konsumentkooperationen och löntagarorgani­sationerna för ögonblicket inte kan bedömas. Det kan emellertid enligt LO komma att visa sig vara smidigare att använda lagstiftningsmetoden även för ekonomiska föreningar.

KF och LRF betonar den kooperativa särprägeln hos sådana företag, som ingår i konsument- och producentkooperationen.

KF framhåller att genom att de kooperativa förelagen ägs och för­valtas av konsumenterna själva har lekmännen i den parlamentariska organisationen elt klart dominerande inflytande. Från juridisk synpunkt är konsumentföreningama helt fristående gentemot Kooperativa för­bundet, som således icke kan fatta beslut för föreningarnas räkning. Dotterföretagen däremot är som regel aktiebolag. För konsumentkoo­perationens del innebär detta att väsentligen industriverksamhet dvs. de av KF helägda dotterföretagen berörs av det framlagda förslaget. KF:s direktion utgör styrelse i samtiiga helägda dotterföretag. Det kan inle anses meningsfullt för de anställda i dotterföretagen att vara re­presenterade i respektive dotterföretags styrelse, dvs. KF:s direktion och det är inte heller praktiskt möjligt att lösa. KF anser att förslagels dis­kussion kring koncerner i viss mån är tUlämpligt också på KF:s för­hållanden. Det övervägande antalet konsumentkooperativt anställda är emellertid verksamma i ekonomiska föreningar. KF anser sig inte ha möjlighet att se principiellt olika på frågan om styrelserepresentation för de anställda, beroende på i vUken juridisk företagsform de arbetar. KF har därför i diskussionerna med LO och TCO förklarat sig berelt att rekommendera en likartad tiUämpning inom hela den konsument­kooperativa rörelsen.

6   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116

 

Frop. 1972:116                                                         82

LRF framhåUer att vissa gmndläggande skUlnader finns mellan eko­nomiska föreningar och aktiebolag och att det ej kan uteslutas atl skiU­naderna i associationsform kan ge anledning tiU särskUda övervägan­den beträffande de ekonomiska föreningarna. Förbundet hävdar dock att de anställda även i de ekonomiska föreningarna bör tillförsäkras in­syn och inflytande men att frågan om de lämpligaste formema därför dessförinnan måste övervägas. En omfattande ulredning torde ej erford­ras. Däremot bör överläggningar komma tiU stånd och förbundet är berett atl delta i sådana med såväl arbetstagarorganisationerna som in­dustridepartementet. LRF framhåller vidare atl när det gäller förening­amas gemensamma organ, producentkooperationens branschföreningar och LRF, situationen framstår som väsentiigt annorlunda än för före­tag av industrikaraktär. Dessa organ har vid sidan om sin affärsdrivande verksamhel väsentliga rådgivande och utredande uppgifter, varjämte de har viktiga funktioner av lantbmkspolilisk karaktär. De skäl som talar för att stiftelser och ideella föreningar skall undantas gäller därför även dessa typer av ekonomiska föreningar. Förbundet hävdar att ett gene­rellt undantag är motiverat för de gemensamma organen. — Inom lanl­bmkskooperationen förekommer ett antal samägda företag och dotter­företag i aktiebolagsform, som i och för sig faller under den nu före­slagna lagstiftningen. Skälet tiU alt aktiebolagsformen valts är helt av organisatorisk/administrativ art. I realiteten är dessa företag i lika hög grad som moderföreningarna kooperativa. Eftersom det för de ekono­miska föreningama krävs ytterligare ulredning och överväganden måsle därför detsamma gälla även dessas dotterföretag och samägda företag. Mot denna bakgmnd hemstäUer förbundet att aktiebolag som direkt eller indirekt ägs av en eller flera ekonomiska föreningar undantas från lagens tillämpningsområde tills frågan om de ekonomiska föreningarnas behandling lösts.

Den uppfattning som framförs i förslaget i fråga om de anställdas representation i koncernförhållanden delas av SAF och in­dustriförbundet, som franUiåUer atl särskUda koncernregler i fråga om bolagets ledning är främmande för svensk bolagsrätlslig tradition och att följderna av en brytning av det hittUlsvarande formella mönstret är svåra att överblicka.

TCO fmner det synnerligen angeläget med representation för de an­stäUda i styrelsen både för moder- och dotterbolag, särskill mot bak­gmnd av att beslut som i realiteten dikteras från koncernbolagets sty­relse förs ut i dotterbolagen. Det är vidare enligt TCO angelägel att representationen i moderbolagets styrelse förankras bland de anställda även i dotterbolagen.

Statsföretag ställer sig tveksam tUl styrelserepresentation för de an­ställda i dotterföretag där företagens styrelser är av formell art, t. ex.

 

Frop. 1972:116                                                        83

kommissionärsbolag, och där den direkta verksamheten leds från moder­företaget. Liknande synpunkter framförs av Astra och Gränges.

L. M. Ericsson uppger sig icke kunna finna att den föreslagna lag­stiftningen rättvist återspeglar alla koncernanställdas rätt lill medin­flytande och föreslår att undanlag görs för moderbolag i sådana kon­cerner som har mer än en tredjedel av sina anställda sysselsatta utan­för Sverige.

Om de speciella problem som kan uppkomma för kommunala bolag med en politiskt sammansatt styrelse erinrar kommunförbun­det och landstingsförbundet. I de fall där det kan vara olämpligt att den politiska balansen rubbas genom att styrelsen tUlförs representanter för de anställda föreslår förbunden adjungering av arbetstagarrepresenlan­ter med yttrande- och förslagsrätt.

Sjöfarten företer speciella aspekter påpekar Sveriges redare­förening. Vissa väsenlliga faklorer på vilka förslaget tUl styrelserepre­sentation är baserat saknar motsvarighet inom sjöfarten. Som exempel kan nämnas förekomsten av lokala fackföreningar som inte finns på fartygen. En annan omständighet är den anställdes möjlighet att be­vista styrelsesammanträden. Lämpligast synes vara att frågan för rederi­näringens del löses genom kontakter meUan redareföreningen och de ombordanställdas organisationer i stället för genom lagstiftning, varvid emellertid bör beaktas att rederiema även har landanställd personal.

Vad gäller tidningsföretagen framhåller Tidningarnas arbets­givareförening och Svenska tidningsutgivareföreningen att dessa företag har en särstäUning jämfört med andra företag. Den opinionsbildande verksambeten innebär fortlöpande ställningstaganden tUl frågor av po­litisk eller i övrigt ideell art. Dessa ställningstaganden måste självfallet ligga i linje med den fastiagda målsättningen för företagets opinions-bUdande verksamhet i dess helhet. Det är därför väsentligt och anses självklart alt styrelsen är så sammansatt att ledamöterna kan förväntas ha en gemensam uppfattning om företagets opinionsbUdande verksam­het. Med styrelserepresentation enligt förslaget skulle enligt organisa­tionerna de anställdas ledamöter i styrelsen t. o. m. aktivt kunna före­träda t. ex. en politisk uppfattning som direkt avviker från den som tidningen företräder. Därmed skuUe dessa styrelseledamöter komma i motsatsförhållande tiU målsättningen för tidningens opmionsbildande verksamhet. Organisationerna ifrågasätter om inte en eventuell kom­mande lagstiftning om styrelserepresentation för de anställda bör ut­formas så att tidningsföretagen undantas från lagens tUlämpningsområde. Undantaget för aktiebolag med färre än tre styrel­seledamöter godtas av LO under en försöksperiod.

SAF anser att aktiebolag med färre än tre styrelseledamöter under aUa omständigheter skaU vara undantagna från lagens tiUämpningsom-

 

Prop. 1972:116                                                        84

rade och att den föreslagna övergångsbestämmelsen bör överflyttas till själva lagen. Eftersom i texten ej beaktats all aktiebolag med en eller två styrelseledamöter kan bildas även efler den 1 januari 1972, torde förbehållet om att anlalet styrelseledamöter var begränsat denna dag böra bortfalla. Liknande synpunkter framför industriförbundet.

Vad angår den nedre storleksgränsen anser LO att denna bör sänkas tUl ett lägre tal än 100 anslällda, i annat fall måste försöks­perioden avkortas tUl exempelvis tre år.

TCO finner en gräns vid 100 anslällda acceptabel om försöksperioden omfattar tre år. Inom handelns område och vid sparbanker där före­tagen oftast är mindre bör dock en lägre gräns — förslagsvis 50 an­ställda — kunna tUlämpas. Under försöksperioden bör även undersökas om det i andra branscher finns skäl att sänka gränsen för inrättande av styrelserepresentation för de anstäUda.

SACO och SR har i princip inte någon invändning mot att gränsen för lagens tUlämpningsområde sätts vid företag med 100 anställda men anser med hänsyn till att uppföljning och utvärdering av försöksverk­samheten måste underlättas om antalet företag kan begränsas och att en sådan begränsning kan uppnås om gränsen i stället sätts vid företag med t. ex. 200 anställda.

SAF uppger att gränsen 500 anställda allmänt inom näringslivet torde uppfattas som en i princip acceptabel nivå men att föreningen dock stannar för att förorda alt den föreslagna gränsen höjs lill 200 anslällda. Att den nedre gränsen sättes till företag med 200 anställda förordas även av Svenska företagares riksförbund, SHIO, industriförbundet och handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Norrköping, Örebro, Göteborg, Borås och Karlstad.

Familjeföretagens förening anser alt alternativt till av föreningen föreslagna företagssamråd gränsen för antalet anställda bör sättas vid lägst 500.

Rätten till styrelserepresentation för de anställda bör bortfalla om antalet anställda minskar under den fastställda storieksgränsen och detta kan sägas vara ett uttryck för en varaktig och struktureU förändring av företaget anser SAF, LRF, Svensk industriförening, SHIO, industri­förbundet och handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Norrköping, Örebro, Göteborg, Borås och Karlstad. Dessa remissinstanser föreslår att lagförslaget kompletteras så att rätten upphör i sådana fall.

När det gäller företag som helt förändrar sin verksamhet, t. ex. när ett tillverkningsbolag omvandlas till ett förvaltningsbolag, förordar SAF, SHIO och industriförbundet att den i förslaget angivna nämnden skall kunna besluta om arbetstagarrepresentationens upphörande utan hinder av att eventuella tidsfrister inte löpt ul.

 

Frop.1972:116                                                                     85

5.3 Inrättande av styrelserepresentation för de anställda m. m.

I fråga om rätten alt ta initiativ till inrättande av styrelserepresentation och alt utse arbetstagar­represenlanter är meningarna delade bland remissinstanserna.

Hovrätten för Nedre Norrland har inle någol all erinra mot alt rätten att besluta om arbetstagarrepresentation och all utse arbetstagarleda­möter anförtros de fackliga organisationerna i de fall där löntagarna är organiserade i sådan omfattning atl organisationerna företräder flertalet. Hovrätten är däremoi icke helt övertygad om riktigheten av atl i andra fall dvs. där organisationerna endast representerar en minoritet, möj­ligheten lUl styrelserepresentation skuUe vara utesluten.

LO anser att de föreslagna reglerna för beslut om inrättande av sty­relserepresentation och val av arbetstagarledamölerna på ett tillfreds­stäUande sätt markerar att löntagamas engagemang i bolagens styrelser måste bygga på de lokala fackliga organisationerna. TCO noterar med tUlfredsställelse atl det klart sägs ut alt det är de fackliga organisatio­nerna som är arbetstagarrepresentanternas huvudmän och accepterar förslaget alt arbetstagarledamot utses av lokal organisation.

Astra anser det vara riktigt att initiativet lill inrättande av arbets­tagarrepresentation tas inom företaget av de anställdas organisationer och att arbetstagarrepresentation bör vara knuten till de lokala fackliga organisationema som har kollektivavtal med bolaget.

SAF och industriförbundet finner den föreslagna ordningen för ut­seende av arbetstagarledamöter ändamålsenlig vad gäller verkstadsin­dustrin och de flesta övriga branscher. För vissa branscher, exempelvis iransporlsektom, är den fackliga organisationen dock uppbyggd på så­dant sätt att även andra än i bolaget anställda genom sin fackliga or­ganisation skulle få möjligheter atl påverka utseendet av arbetstagar­ledamöter. SAF och industriförbundet anser erforderligt att lagstift­ningen utformas så, att nu anförda brister i förslaget undanröjs. SAF tillägger att personvalet bör göras av de anställda och ej av den eller de fackliga organisationerna. Enligt SAF:s mening bör arbetslagar­ledamöterna ha så bred förankring som möjligt bland de anställda och detla leder till att samtliga arbetstagare, oberoende av organisations-förhållanden, bör dellaga i valet av ifrågavarande styrelseledamöter, .'iiven LRF, Familjeföretagens förening. Svenska Shell, SJ, Tidningar­nas arbetsgivareförening och Svenska Tidningsutgivareföreningen samt Byggnadsfirman Anders Diös framhåller alt samlliga anslällda bör beredas möjlighet alt deltaga i valet av styrelserepresentanter.

Enligt Svenska företagares riksförbund och Gränges bör de anställ­das represenlanler väljas av bolagsstämman på förslag av de anställda. Enligt Svenska Shell bör även bolagsstämman/styrelsen ges tillfälle att begära styrelserepresentation från de anställdas sida.

 

Frop. 1972:116                                                        86

Regeln att bara organisation eller organisationer som lillsammans or­ganiserar mer än hälften av bolagets anställda kan beslula om inrättande av styrelserepresentation kan enligt LO medföra, atl en facklig organisa­tion som i del närmaste uppfyller detta villkor hindras att bli represen­terad i bolagets styrelse genom atl övriga organisationer ej vill med­verka tUl att beslut om inrättande av styrelserepresentation fattas. LO uppger sig för sin del komma all verka för att där oenighet hänför sig tiU skUda bedömningar av styrelserepresenlationens värde, ett beslut på arbetarsidan om att avstå från styrelserepresentation ej skall få till följd att andra organisationer som kommit lUl motsatt slutsals också tvingas avstå.

TCO anser att möjlighet bör finnas även för organisation, som enligt förslaget bereds möjlighet att utse den andra ledamoten i styrelsen, att ta initiativ tUl inrättande av styrelserepresentation för de anställda, vari­genom i normalfallet uppnås en ordning liknande den som föreskrivs i förelagsnämndsavlalet om inrättande av företagsnämnd.

SACO och SR ifrågasätter om inle lagen bör innehålla elt visst mi-noritelsskydd i vilket syfte man skulle kunna skriva in alt organisation som omfattar 10 % av de anställda — eller om detla relativa tal inle uppnås, minst 20 personer — skall beredas tUlfälle att delta i besluts­processen för val av arbetstagarledamöter i styrelsen för att beslutet skall bli gUligt.

Vad gäller valproceduren anser Astra del vara riktigt att ve­derbörande lokala fackliga organisationer bestämmer denna eftersom förfarandet av praktiska skäl kan komma att gå till på olika sätt inom olika typer av företag och koncerner.

Televerket anser att en bestämmelse om den ordning som skall tiUäm­pas när facklig organisaiion utser arbetstagarledamot synes erforderlig enär fråga kan uppkomma om sådan ledamot skall utses av organisatio­nens ledning eller genom val av organisationens medlemmar.

Enligt LO:s mening får den omständigheten alt det överlämnats tUl de lokala organisationema att själva bestämma om formerna för valet inte lägga hinder i vägen för erfarenhetsutbyte genom och rådgivning från förbund och huvudorganisationer eller hindra atl förbund engagerar sig i valproceduren där bolagets verksamhet är splittrad till olika orter och/ eller branscher eller praktiska skäl motiverar sådan medverkan.

Då det gäller fördelningen av tillgänglig plats som ordinarie ledamot resp. suppleant meUan de lokala organisationerna inom samma centralorganisation bör det enligt TCO av lagstiftningen framgå atl de berörda förbunden äger rätt att träffa särskilda överens­kommelser. TCO föreslår därför alt förslagets bestämmelse härom för­ses med etl tillägg.

SACO och SR anser sig inle kunna biträda bestämmelsen om fördel-

 

Prop. 1972:116                                                        87

ningen av ledamotsplalserna vilkens tillämpning, om bestämmelsen koinmer att gäUa, kan innebära skadliga effekter på bl. a. samarbetet inom företaget.

Flera remissinstanser — hovrätten för Nedre Norrland, SAF, LRF, industriförbundet, handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Norrköping, Örebro, Göteborg, Borås och Karlstad, Gränges och Svenska Shell — framhåller all möjlighet bör finnas atl få arbetstagarledamot i styrelse entledigad även av annat organ än det som utsett honom. SAF uttalar i detta sammanhang atl såvitt angår styrelseledamöter i all­mänhet den viktigaste påföljden i fall av försummelse och liknande är sammankopplad med ansvaret inför bolagsstämman, som kan entlediga försumlig styrelseledamot eller i varje fall tillse atl han ej blir omvald för ny period. Genom alt arbetslagarledamöterna synes vara berättigade att behålla sina styrelseplatser även om stämman vägrar bevilja ansvars­frihet, åsidosätts enligt SAF de associalionsrätlsliga principer som ligger tUl gmnd för aktiebolagen och berörda aktiebolag kan sägas bli utsatta för en skaderisk mot vilken de ej kan gardera sig.

Hovrätten för Nedre Norrland, industriförbundet, Gränges och Svenska Shell föreslår att bolagsstämman ges rätt all få frågan om ent­ledigande av arbetstagarledamot prövad av den särskilda nämnd som föreslås inrättad.

Förslaget beträffande arbetstagarrepresentationens storlek har i allmänhet tUlstyrkts eller länmats utan erinran vid re­missbehandlingen. SAF, industriförbundet och Svensk industriförening finner förslaget vara väl avvägt i denna del.

SACO och SR anser sig inte kunna förorda att representationen från arbetslagarna fixeras till två ledamöter oberoende av styrelsens storlek i övrigt utan föreslår att med hänsyn till att flera än två arbetstagarorga­nisationer kan förekomma representanterna från arbetstagarna skaU ut­ökas, dock endast under förutsättning att arbetslagarrepresentantema fortfarande är i minoritet i styrelsen.

Frågor rörande bolagsstämmas befogenheter att utan ändring av bo­lagsordningen besluta om tUlämpning av den föreslagna lagen på annat aktiebolag och om rätt för de anslällda alt utse fler än två arbetstagar­ ledamöter och suppleanter för dessa berörs av några remissinstanser. Hovrätten för Nedre Norrland påtalar atl bestämmelser finns med­delade i 77 § aktiebolagslagen om, förutom annat, hur styrelsens leda­möter skall utses. TiU utmärkande av alt ledamöter i styrelsen kan utses också med tUlämpning av den nu föreslagna lagen anser hovrätten en erinran om detta förhållande böra intas i nämnda lagrum. Samma syn­punkt framförs av SJ.

SAF, industriförbundet, LRF och SHIO anser att aktiebolagsulred-ningens förslag till aktiebolagslag innebär förenklingar i förhållande tiU

 

Frop. 1972:116                                                        88

gällande rätt som leder lill att skälen för promemorians förslag bort­faller vad gäller möjlighet för aktiebolag som inle når upp till storleks­gränsen att införa arbetstagarrepresentation i styrelsen efter överens­kommelse med de fackliga organisationerna.

Flera remissinstanser påtalar atl praxis i fråga om suppleanters deltagande i styrelsesammanträden varierar från företag lill förelag. För arbetstagarledamöternas suppleanter bör rätten alt närvara vid sty­relsesammanträde följa den praxis som råder i de olika företagen an­ser SAF, LRF, industriförbundet, Statsföretag, SJ, vattenfallsverket, Astra och Gränges.

Statsföretagens förhandlingsorganisation frarrihåller att, eftersom det ur effektivitetssynpunkt torde vara ett önskemål att antalet deltagare i styrelsesammanträdena inte blir för slorl, del kan visa sig nödvändigt atl från fall till fall ompröva tillämpad praxis i fråga om suppleants delta­gande i styrelsesammanträden.

I fråga om valbarhet anser hovrätten för Nedre Norrland, i lik­het med vad som uttalas i promemorian, atl såsom huvudregel bör gälla att arbetstagarledamölerna i styrelsen väljs bland de anslällda i företaget samt alt denna regel måhända ylleriigare bör understrykas genom atl ordet "företrädesvis" inskjuts i lagtexten.

LO delar lagförslagets huvudprincip all arbetstagarledamölerna och suppleanterna bör utses bland bolagels anstäUda men anser alt själv­ständigheten för de lokala organisationema, åt vilka del överlämnats att själva bestämma om formerna för valet, dock även bör inbegripa att det lämnas åt dessa att bedöma vilka de önskar bli företrädda av. Spe­cialmotiveringarnas uttalande att de fackliga organisationerna själva be­dömer när det finns särskilda skäl att frångå huvudregeln och välja nå­gon som ej är anställd i bolaget bin därmed enligt LO en betydelsefull del av reformen.

TCO accepterar förslaget att arbetstagarledamot bör vara anställd i bolaget men anser alt i speciella fall möjlighet skall finnas atl utse leda­mot som inte är anställd i bolaget.

Kommunförbundet anser all möjligheten atl lill styrelserepresentant välja någon utanför förelaget verksam person bör utnyttjas restriktivt. Televerket, SJ, kommerskollegium, handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Norrköping, Örebro, Göteborg, Borås och Karlstad, FFV, SACO och SR, SAF, Tidningarnas arbetsgivareförening och Svenska tidningsutgivareföreningen, A-pre.sens samorganisation, Familjeföre­tagens förening, KF, LRF, Svenska företagares riksförbund, SHIO, industriförbundet, Statsföretag, Astra, Byggnadsfirman Anders Diös, Gränges samt L. M. Ericsson hävdar alt, bl. a. för att den föreslagna lagens syfte skall nås, arbetstagarledamot i styrelse eller annat lednings­organ skall utses bland de anstäUda i företaget. Samma krav skall enligt

 

Frop. 1972:116                                                        89

SAF gälla också suppleant. I koncernförhållanden anser SAF dock alt anställda i moderbolag och dotterbolag kan godtas.

SAF anser vidare nödvändigt atl de allmänna kraven på de personer som skall fungera som represenlanler för de anstäUda i företagets styrelse preciseras. På denna punkt liksom när det gäller arbetstagarledamots anställning finns enligt SAF anled­ning att hänvisa tiU företagsnämndsavlalen som bl. a. föreskriver att ledamot skall besitta ansvarskänsla och gott omdöme och vara väl för­trogen med arbets- och driftsförhållandena inom företaget. — Inom vissa branscher och företag är personalomsättningen utomordentligt hög. Som exempel hänvisas lill den inom byggnadsindustrin förekommande sedvänjan med s. k. objektanslällning. Med hänsyn härtill anser SAF atl lagen bör kompletteras med ett stadgande, enligt vilkel minst elt års fortiöpande anställning skall krävas som villkor för behörighet alt ut­ses till arbetstagarledamot. Byggnadsfirman Anders Diös finner det vara självfallet atl en viss minsta anställningstid bör vara stadgad för behörighet till val och anser två år vara lämpligt.

I linje med det sagda anser SAF att lagen bör stadga atl arbetslagar-ledamot, som lämnar sin anställning automatiskt skall avgå från styrel­sen.

Belräffande förbudet för arbetstagarledamot att utan särskilt tillstånd i sådan egenskap tillhöra annat aktiebolags styrelse menar TCO alt det bör ankom­ma på den fackliga organisationen atl, utifrån de motiv till all styrelse­representation för de anslällda aktualiserats, avgöra om samma person skall kunna representera de anslällda i flera styrelser och atl särskill liUstånd inte bör krävas i sådana fall.

SAF anser all om ovan av föreningen föreslagna ändringar rörande behörigheten att utses till arbetstagarledamot respektive suppleant ge­nomförs, behovet bortfaller av en bestämmelse om förbud för arbets­tagarledamot atl utan särskUt tillstånd tillhöra annat aktiebolags styrel­se, medan i annat fall principieUt förbud bör stadgas. TiUstånd skall enligt förslaget givas av en särskild nämnd. SAF anser det dock vara rimligare att medgivande lämnas av berörda bolag, närmast då av dessas bolagsstämmor. Industriförbundet, som tUlstyrker det princi­pieUa förbudet, förordar också en regel om att medgivande bör lämnas av berörda bolag och beslutas av bolagsstämma.

Televerket, handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Norrköping, Öre­bro, Göteborg, Borås och Karlstad, Statsföretagens förhandlingsorgani­sation, SAF, Familjeföretagens förening. Svenska företagares riksför­bund, SHIO, industriförbundet, Astra, Svenska Shell och L. M. Ericsson framhåller att det är angeläget alt arbelstagarrepresenlant intar sam­ma ställning som övriga styrelseledamöter och all därför i lagen an-

 

Frop. 1972:116                                                        90

ges atl arbetstagarledamots   mandattid   bör sammanfalla med öv­riga styrelseledamöters.

5.4 Arbetstagarledamots befogenheter och ansvar

Atl arbetstagarledamot skaU ha samma befogenheter och ansvar som övriga styrelseledamöter betonas av SJ, Statsföretagens förhandlingsor­ganisation. Familjeföretagens förening, Svensk industriförening, Svenska företagares riksförbund, SHIO, industriförbundet, Astra och L. M. Ericsson.

Detla innebär enligt industriförbundet alt arbetstagariedamöter skall ha samma ekonomiska ansvar inför bolagsstämman som övriga styrel­seledamöter. Familjeföretagens förening understryker att ledamolskap måste medföra atl styrelseledamoten i fråga ikläder sig och iakttar sam­ma ansvarsställning även ekonomiskt, som åvUar styrelsens ledamöter i övrigt dvs. ägarsidan, varvid den tungt vägande punkten utgörs av att famUjeförelagaren genomgående är personligen fullt ekonomiskt ansvarig för bolagets samtliga förbindelser.

SAF anser att den närmare innebörden av principen om alt arbets­lagarledamöterna skall ha samma ställning som övriga styrelseledamöter synes oklar varför vissa förtydliganden och kompletteringar är nöd­vändiga.

I fråga om arbetstagarledamots skyldighet alt iaktta se­kretess anser LO att den praxis som syns råda allmänt för styrelse­ledamöters information från styrelsens sammanträden inte kan tUläm­pas för arbetstagarledamöter. Dessa bör självfallet iaktta tystlåtenhet beträffande information som kan skada bolaget om den utlämnas men för alt reformen inte skall förlora sitt syfte måsle del i övrigl vara ar­betstagarledamölerna obelaget att informera de anställda om styrelsens beslut och sina egna ställningstaganden. Även i frågor som det av om­sorg om bolagels intressen bör iakttas tystlåtenhet om, anser LO atl arbetstagarledamoten måste ha möjlighet att informera och överlägga i en trängre krets, nämligen om frågan är av slor betydelse också för de anställda.

TCO finner del ytterligt angelägel alt sekrelesspliklen för styrelse­ledamöter brukas endast i undantagsfaU och att det klart sägs ifrån atl det är den enskilde styrelseledamoten som själv har all avgöra vad som i det enskUda fallet kan vara tiU skada för förelaget. Situationen för de anställdas representant i styrelsen kan här, menar TCO, jämföras med den för annan styrelseledamot som representerar intressen utanför före­taget, t. ex. bank, kunder, leverantörer etc, och som rimligtvis infor­merar sin huvudman om även känsliga frågor som behandlas i styrelsen. Om arbetstagarledamot har samma ställning som annan styrelseleda­mot innebär detla enligt industriförbundet. Familjeföretagens förening,

 

Prop.1972:116                                                         91

Svenska företagares riksförbund och Astra all samma regler och praxis bör gälla för samlliga styrelseledamöter. Industriförbundet tillägger att om frågan om vidareinformation lill de anslällda om vad som fö­rekommit inom styrelsen aktuahseras, det är helt nödvändigt för del fortsatia samarbetet inom styrelsen att samförstånd föreligger om hur vidareinformationen skall ske. Liknande synpunkter framförs av SAF och Statsföretagens förhandlingsorganisation.

LRF och industriförbundet finner förslagels regler om j ä v vara väl avvägda och tillstyrker dem. Enligt industriförbundet bör regeln dock kompletteras med att jäv skall anses föreligga även vid behandling av frågor om uppsägning av kollektivavtal. SHIO accepterar för sin del de föreslagna bestämmelsema men understryker all ytterligare jävs­beslämmelser icke bör införas. Även FFV anser förslagets bestäm­melse riktig.

LO anser alt den särskilda jävsbeslämmelsen kan godtagas såsom en logisk följd av att arbetslagarledamöterna har all verka för all de an­ställdas intressen beaktas i samband med företagels skötsel men att de­ras intressen i avlalsfrågor tiUvaratas på annat sätt.

TCO finner det angeläget att framhålla atl inga ytterligare frågor utöver fråga som rör stridsåtgärd eller förhandling med arbetstagarorga­nisation om slutande av kollektivavtal må falla inom dessa bestäm­melser.

SACO och SR föreslår att en eventuell jävsregel ulformas så atl hän­syn tas till att även förberedelser för slutande av avtal bör behandlas i styrelsen ulan att arbetslagarledamöterna deltar samt alt stridsåtgärder rent redaktioneUt får en mindre framträdande plats.

Från utgångspunkten atl arbetstagarledamölerna har samma befogen­heter och ansvar som övriga styrelseledamöter bör några speciella jävsregler inte uppställas för dessa utan aktiebolagslagens allmänna jävsregler vara att tillämpa anser SJ, Statsföretagens förhandlingsorga­nisation. Familjeföretagens förening och Svenska företagares riksför­bund. Statsföretagens förhandlingsorganisation anser, om det likväl be­finns lämpligt all införa en särskild jävsregel för förhandlingsfrågor, att denna bör kompletteras med en föreskrift atl arbetstagarledamot ej heUer får dellaga i styrelsens behandling av tvister om tolkningen eller tUlämpningen av gällande kollektivavtal, eftersom sådana frågor kan vara minst lika betydelsefulla för företaget och inrymma minst lika starka partsintressen, som frågor om slutande av kollektivavtal. Motsva­rande uppfattning har också kommunförbundet och SJ.

SAF finner det underkastat tvivel huruvida den i förslaget upptagna jävsregeln kan anses tUlfyllest med hänsyn lill olika tänkbara intresse­konflikter meUan å ena sidan bolag och å andra sidan arbetstagarleda­möter och deras huvudmän. Spörsmålet bör enligt SAF underkastas ytterligare överväganden under det fortsatta lagslifiningsaibelel.

 

Prop. 1972:116                                                        92

Om tidningsföretagen inle undantas från en kommande lagstiftning hemsläller Tidningarnas arbetsgivareförening och Svenska tidningsutgivareföreningen att lagen ulformas så all arbetstagarledamot inle får deltaga i styrelsens behandling av fråga som rör den opinions­bUdande verksamheten.

5.5 Undantag på grund av särskilda förhållanden

Den föreslagna undantagsbestämmelsen tiUstyrks av LRF och Famil­jeföretagens förening, LRF dock med vissa tillägg. SHIO, industriför­bundet, handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Norrköping, Örebro, Göteborg, Borås och Karlstad samt Astra anser det betydelsefullt alt undantag medgivits från lagen i vissa faU. Handelskamrarna betonar viklen av att undantag verkligen medges i aUa de fall där omständig­heterna motiverar detta.

LO godlar att en särskild skiljenämnd ges rätt atl bevilja undanlag från lagen för bolag där det av sådana skäl som anges i förslagets dispensbeslämmelse skuUe leda till väsentiiga ölägenheter om styrelse­representation införs. Ett villkor för atl sådana undanlag skall medges måsle enUgt LO vara att bolaget utfäster sig att lillgodose de anstäUdas önskemål på insyn och inflytande på annal likvärdigt säll.

SA.F och industriförbundet ifrågasätter om vUlkor vid medgivande av undantag obligatoriskt måste förekomma och anser att det lorde vara tUlräckligt att medgivande kan förenas med villkor. Hovrätten för Ned­re Norrland föreslår att den ändringen vidtas i lagtexten alt ordet "skall" utbyts mot "bör".

SAF hälsar med tiUfredsstäUelse atl de svårigheter, som anges i dis­pensbestämmelsen, beaktats vid lagtextens utformning men ifrågasätter om ej liknande svårigheter kan uppkomma i andra, nu ej förutsedda situationer. SAF anser därför att lagtexten bör kompletteras med en generalklausul av innebörd alt även andra svårigheter än de uttryckligen nämnda skall kunna föranleda all undantag medges från lagen.

De i lagförslaget föreslagna möjUgheterna till undantag bör enligt TCO:s mening användas med mycket stor restriktivitet och TCO ifråga­sätter om inte dispens från lagstiftningen i vissa faU bör vara tidsbe­gränsad. Vid ansökan till den föreslagna nämnden om undanlag från lagen bör företagel åläggas foga protokoll från förhandlingar med de lokala fackliga organisationerna. TCO fömtsätter att de fackliga huvud­organisationerna får tiUfälle alt yttra sig innan nämnden fattar beslul i sådana frågor.

LRF framhåUer att undantagsbestämmelserna bör tiUämpas med generositet och ej restriktivt och hemställer att detla klart utsägs vad gäller bolag som ägs av ekonomiska föreningar. Familjeföretagens förening anser att undanlag ej bör meddelas restriktivt och alt begäran

 

Prop. 1972:116                                                        93

om undantag bör bedömas helt förutsättningslöst. Industriförbundet finner motivultalandet om att undantag bör meddelas restriktivt onö­digt.

Om generellt undanlag inle görs för bolag som ägs av ekonomiska förenmgar, bör enligt LRF i stället en särskild undantagsregel härom in­tas i dispensbeslämmelsen.

5.6 Nämnden för prövning av vissa frågor

Förslaget om inrättande av en särskild nämnd tillstyrks eller lämnas ulan erinran av företagsdemokratidelegationen, SAF, LRF, industri­förbundet och Astra. SAF och industriförbundet framhåller all huvud­ansvaret för utvecklingen av företagsdemokratin måsle vila på de direkl berörda parterna och deras organisationer.

SJ anser att, om det visar sig ogörligt att ge lagen sådan utformning att behov av dispensmöjlighet icke uppkommer, dispensbefogenheten bör läggas i Kungl. Maj:ts hand hellre än att anförtros en särskild nämnd.

Gränges ifrågasätter om man inte i den föreslagna lagen bör införa en generell rätt såväl för företaget som för de anställdas organisationer all tUl nämnden hänskjuta frågor inom lagens tillämpningsområde varom förelaget och organisationerna inte kan träffa överenskommelse.

Belräffande den föreslagna nämndens sammansättning finner TCO denna acceptabel. SAF, industriförbundet och Gränges an­ser med hänsyn lill arten av de uppgifter som ankommer på nämnden alt i lagen bör inläs en bestämmelse om att nämndens ordförande skall ha utövat domarämbete.

Statsföretag framhåUer att arbetsgivarrepresentationen i nämnden bör anpassas till i vilken arbetsgivarorganisation ett aktuellt företag ingår. Statsföretag föreslår vidare alt nämnden ges uppgift atl följa försöks­verksamheten och att den ges förslagsrätt i fråga om ändringar i lagen efler hand som erfarenheter från lagtiUämpningen vinnes.

5.7 Introduktion och utbUdning

Vikten av atl utbildningsfrågan löses för de anställda som kommer att ingå i styrelserna för alt försöksverksamheten skall ge etl positivt resultat betonas av företagsdemokratidelegationen. Statsföretagens för­handlingsorganisation, LO, SACO och SR, TCO, Familjeföretagens för­ening och Statsföretag.

TCO anser all denna utbildning i första hand bör bedrivas genom arbetstagarorganisationerna och att det framstår som angeläget all företagen beviljar ledighet för sådan utbildning och medverkar genom t. ex. ekonomiska bidrag till arbetstagarrepresenlanter som önskar be-

 

Prop. 1972:116                                                        94

vista externa kurser. Det är också angelägel atl företagen beviljar ledig­het och bidrag till kostnader för intern kontaktverksamhet, som måste bedrivas av de anställdas styrelserepresentanter, särskill i företag med spridd verksamhet och i koncernföretag.

LO framhåUer att inom organisationen påbörjats en planering för belydande utbildningsinsatser för dem som utses till  arbetstagarleda­möter i styrelserna, vUkel kan medföra väsentiigt ökade anspråk på StatUga medel tUl den fackliga utbUdningen. I likhet med vad som uttalas i promemorian anser LO atl även förelagen bör bidra ekonomiskl till att skapa fömtsättningar för elt gott utbyte av reformen. Sålunda bör arbetstagarledamölerna ges möjlighet atl ulan föriust av inkomst använda arbetstid tUl förberedelse för styrelsens sammanträden, till att söka kontakt med och informera sina uppdragsgivare och till att utbilda sig för sm uppgift. Enligt LO:s mening bör statsmakterna ge klart uttryck för denna syn på ett delat ansvar mellan staten, förelagen och de fack­liga organisationema för alt reformens syften skall kunna förverkligas. Enligt Statsföretag bör del vara i företagens intresse att medverka till att UtbUdning för styrelsearbetet kommer till stånd. I den mån de fackliga organisationerna arrangerar sådan utbildning i egen regi, anser Statsförelag det vara naturligt atl tjänstiedighet bevUjas för deltagande i ulbildningen och att i företagen tillgänglig expertis ställs tiU förfogande för verksamheten. Det förutsätts härvid alt de fackliga organisationerna svarar för kostnader i övrigl för den ulbildning som arrangeras i deras egen regi. Dellagande i finansieringen kan dock övervägas i sådana fall då kurserna kan anses utgöra direkt ersättning för förelagets utbUdning i ämnet.

6 Departementschefen

6.1 Inledande synponkter

Under de senaste decennierna har vårt land genomgått en genomgri­pande omdaning som berört praktiskt taget alla samhäUslivets förhåUan­den. Ett uppmärksammat inslag i denna bUd utgörs av den allt snabbare stmkturomvandlingen inom näringslivet, vilken salt sin prägel inte minst på utvecklingen inom industrin. Nya tekniska rön, förbättrade kommu­nikationer, förskjutningar i konsumenternas efterfrågan, elt friare och ökat internationellt handelsutbyte och en hårdnande intemationell kon­kurrens har varit väsentliga drivkrafter i denna omvandling.

Följderna av denna utveckling har varit betydande. SärskUt industrins produktion och produktivitet har vuxit kraftigt liksom utrikeshandeln. Utvecklingen har också haft påtagliga effekter på arbetsmarknaden. Tidvis har det förelegat sysselsättningsproblem medan det under andra

 

Prop. 1972:116                                                        95

perioder rått brist på arbetskrafl. De strukturella förskjutningarna har även medverkat tUl regionala balansproblem. Miljöproblem har också starkt aktualiserats genom strukturulvecklingen.

Ett annat karakteristiskt inslag i utvecklingen är att en växande del av den ekonomiska och industriella aktiviteten koncentreras tiU elt mindre antal allt slörre förelag eller sammanhållna företagsgrapper. Inle minsl har här uppmärksammats de multinationella företagens snabbt växande roll inom ekonomin. Viktiga och övergripande beslut rörande närings­livets framtid tenderar sålunda i ökad omfattning att träffas av etl mindre antal gmpper och personer.

Det var mot denna bakgrund som samarbetsutredningen år 1968 tiU­kaUades för att utreda frågan om formerna för förbättrad information och vidgat samarbete mellan företag och samhälle.

Stmkturomvandlingen har hillills allmänt sett inneburit ökat välstånd för flertalet människor. För många medför emellertid strukturomvand­lingen stora påfrestningar. Kraven på de anställdas insalser ökar i olika avseenden, arbetsuppgifterna förändras i allt snabbare takt och byten av anställning och sysselsättning blir allt vanligare. Även många av de för­ändringar i samhällsmUjön som bl. a. näringslivets omvandling driver fram upplevs av stora grupper av medborgare som negativa.

En fortsatt industriell utveckling, förbättrad materiell standard och ökad ekonomisk utjämning fömtsätter ett dynamiskt och föränderligt nä­ringsliv. Strukturomvandlingen varken kan eller bör därför, när det gäl­ler ett land som vårt, försvåras eller stoppas. Det är emellertid av avgö­rande betydelse atl samhäUet kan påverka och styra förändringarna så att de sker så lugnt och balanserat som möjligt. En fömtsättning härför är en positiv medverkan från olika gmpper i samhället. Detla kan upp­nås endast genom att medborgama i växande utsträckning engageras i och ges ett inflytande över den ekonomiska utvecklingen. En ökad de­mokratisering av det ekonomiska livet måste därför vara elt väsentligt inslag i näringspolitiken.

Den sociala och ekonomiska omvandlingen har både påverkats av och gett upphov till ökade krav och förväntningar på ytterligare samhäUeliga insalser. Kraven har avsett insatser av kommunala organ, länsorgan och centrala organ. De har kommit från såväl enskilda individer som förelag och andra organisationer. De har gäUt åtgärder på en rad olika områden som sysselsättningen, regionalpolitiken, bostadsbyggandet, kommunika­tionema och den inre och yttre miljön.

Dessa olika krav på samhäUsinsatser för alt tillgodose angelägna be­hov har resulterat i en kraftig ulbyggnad av den offentliga sektorn. Arbetsmarknadspolitiken, regionalpolitiken och industripolitiken är exempel på områden där under senare tid en kraftig satsning skett.

Diskussionen och förväntningarna rörande samhällets insatser har emellertid inte endast gäUt åtgärdemas omfattning utan även deras in-

 

Prop. 1972:116                                                        96

rikming. De allt mer differentierade kraven och problemen har i ökad utsträckning tvingat fram samhäUsinsatser av mer specialiserad och selek­tiv karaktär.

Samarbetsutredningen konstaterar också i sin analys att utveckUngen under de senaste decennierna visat att det inle alltid varit möjligt att med enbart generella medel uppfylla de krav på samhälleliga insalser som stäUts. Behovel av mer selekliva ålgärder, dvs. sådana som berör sär­skilda företag, branscher eller regioner, har framstått allt klarare. Särskilt har detla gällt arbetsmarknaden. Behovet av åtgärder på detta område är tUl stor del en direkt följd av näringslivets strukturomvandling. Ul­redningen framhåller också atl del inte räcker att med traditionella ar­betsmarknadspolitiska åtgärder, som i  och för sig ofta är selektiva, ordna sysselsättning åt redan arbetslösa. För alt garantera den enskilde trygghet och effektivt utnyttja samhällets resurser fordras att stmktur­omvandlingen sker i kontrollerade former. Det är bl. a. angeläget atl kunna påverka tidpunkten för t. ex. en mer omfattande företagsnedlägg­ning för att öka möjlighetema alt finna annat arbete ål de anslällda och ge rådmm för atl pröva möjlighelerna lill lokalisering av andra företag lill orten. För en mer balanserad regional utveckling finns också etl uppenbart behov av samråd mellan samhäUe och företag kring viktigare planerade nyinvesteringar.

Bland remissinstanserna råder i slort sett enighet om samhällets ansvar för UtveckUngen och dess följder. SAF, grossistförbundet och industri­förbundet framhåller emellertid alt enligt deras uppfattning en klar ansvarsfördelning bör finnas meUan samhäUet och företagen. Huvud­principen bör därför vara att samhällets inflytande över förelagens beslul i slörsta möjliga utsträckning skaU ske i form av generella regler. Jag delar uppfattningen att en ansvarsfördelning måste finnas mellan före­tagen och samhällets olika organ. Den praktiska ulvecklingen har emel­lertid visat att gränserna för en sådan ansvarsfördelning inte kan vara en gång för alla givna utan alt de måste kunna förändras.

Samhället måste, som bl. a. KF framhållit i sitt remissyttrande, betrak­tas som elt aUtmer komplicerat samarbetssyslem där bl. a. företag, kom­muner, län och stat ingår som integrerade delar. Samtidigt har ambitio­nerna beträffande samhällets insatser vuxit. Liksom samarbetsutredning­en anser jag det därför inte möjligt alt begränsa sig till generella regler och åtgärder om målen för samhällets verksamhet skaU kunna tillgodo­ses. Som en komplettering av de generella medlen fordras möjligheter till selektiva insatser. Näringslivets dynamiska utveckling medför ofta alt generella ålgärder inte hinner få effekt eller verkar på elt inte önskat sätt. Under sådana förhållanden är selektiva insatser många gånger de enda som kan ge den avsedda effekten.

Jag anser, liksom utredningen, att behovet av ett vidgat medinflytande för olika gmpper och kravet på utbyggda selektiva samhälleliga insatser

 

Prop. 1972:116                                                        97

fordrar ett utbyggt samarbete mellan samhället och förelagen. SärskUt markant framstår detta behov på det lokala och regionala planet. Kom­munerna måste anpassa sin verksamhet tUl näringslivels utveckling sam­tidigt som denna utveckling i hög grad påverkas av olika kommunala aktiviteter. Del är därför, som ulredningen framhåller, mte en fråga om man skall ha ett samarbele mellan företag och samhälle, ett samarbete som innebär ömsesidig påverkan i oUka sakfrågor, ulan mer en fråga om / vUka former samarbetet skall ske.

Som utredningen också visar förekommer redan i dag ett betydande informeUt och spontant samarbete och informationsutbyte mellan ell slort antal företag och olika kommunala myndigheter och regionala samhällsorgan. Jag finner detta mycket värdefullt men anser att detta samarbete bör kunna ytterligare vidgas och fördjupas samt ges ökad stadga och kontinuitet. Innan jag tar upp frågan om samarbetets närmare former vUl jag emellertid sammanfattnmgsvis framhålla att syftet med ett sådant samarbete i första hand måste vara att öka de olika partemas kunskap om företagens resp. samhällets problem och utveckling, ge parterna möjUghet att påverka och samordna planering och beslut om sysselsättning, investering, omflyttning etc. samt att ge berörda personer och organ ökat rådrum och handlingsberedskap.

Ett huvudelement i och en fömtsättning för samarbetet är att ett tUl­fredsstäUande utbyte av information kommer tUl stånd meUan företagen och samhäUets organ rörande avsikter, förväntningar och planerade åt­gärder. SkaU samhäUet kunna tiUgodose de växande krav som ställs måste det kunna planera sin verksamhet och genomföra planema på basis av bästa möjliga informationsunderlag.

Kraven på en breddad och fördjupad samhäUsaktivitet med ett bety­dande inslag av selektiva åtgärder ökar således behovet av planering inom den offentliga verksamheten. Detta behov har under senare år medfört att olika åtgärder vidtagits för att förbättra planering på olika nivåer inom flertalet samhälleliga verksamhetsområden. Bostadsbyggan­det är sedan flera år föremål för kommunal flerårsplanermg. Försöks­verksamhet pågår även med kommimal ekonomisk långtidsplanering. På länsnivån pågår en uppbyggnad av den regionalpolitiska planeringen. Genom ulbyggnad och integrering av olika seklorplaner skapas sam­ordnade länsprogram. På central nivå pågår inom ämbetsverk och de­partement olika aktiviteter i syfte att skapa planeringsunderiag för den långsiktigt inriktade verksamheten. Det gäller härvid bl. a. en ut­veckling av branschanalyserna och konjunkturprognoserna, de centrala och övergripande långtidsutredningama och den regionälpolitiska ut­vecklingsplaneringen.

Samarbetsutrednmgen framhåUer att erfarenheterna visar att informa­tionsunderlaget för den pågående utbyggnaden av planeringen är otUl­räckligt. Utredningen föreslär att ett system utvecklas som möjliggör

7   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116

 

Frop.1972:116                                                         98

snabb information om företagens lägesbedömningar och framtidsplaner tUl offentUga organ samt om de offentiiga organens verksamhet och planer tiU företagen. Vad utredningen anfört bestyrks av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig över utredningens betänkande. Jag delar utredningens mening om behovet av bättre informationsunderlag inle minst när det gäller regionala dala och underlag för samarbele på lokal och regional nivå. Den nuvarande bristen på uppgifter om företagens planering och förväntningar på medellång sikt försvårar effektiva sam­hälleliga insatser. Flera händelser under senare tid har enligt min me­ning ytterligare understrukit detla förhållande.

Jag viU i detta sammanhang betona att syftet med ett utbyggt samhäl­leligt informations- och planeringssystem inle är att skapa en centralise­rad detaljplanering av näringslivets eller de individuella företagens ut­veckling. Syftet måste tvärtom vara att skapa ett mformalionsunderlag som gör det möjligt för beslutsfattare inom förelag, kommuner, län och cenlrala organ att aktivera samarbetet mellan företag och samhälle och att fatta mer välgrundade beslut än f. n. Därigenom bör förulsällningar­na för elt bibehållande av nuvarande decentraliserade ekonomiska sy­stem förbättras.

Mot denna bakgrund finner jag, i likhet med så gott som samtliga remissinstanser, att samarbetsutredningens förslag om elt nyll informa­tionssystem utgör en lämplig grund för ett ytterligare utvecklat och systematiserat samarbete meUan företag och samhälle. Jag förordar där­för, som närmare utvecklas senare, atl informationssystemet blir före­mål för en särskUd försöksverksamhet.

Etl inslag i samhällsutvecklingen som på många håll väckt betänklig­heter är koncentrationen av ekonomiska resurser tUl elt begränsat antal storföretag eller företagsgrupper med gemensamma ägarintressen. Det dominerande inflytandet över dessa ekonomiska enheter utövas ofta ge­nom förvaltningsbolag och stiftelser. Den centralisering, i en del fall tUl utlandet, av vissa beslutsfunktioner som detta innebär kan försvåra sam­arbete och planering på lokal nivå. Även från allmän samhällsekono­misk och ekonomisk-demokratisk synpunkt kan denna koncentration medföra speciella svårigheter. Den roU som dessa företagsgrapper så­lunda spelar gör det angeläget att finna nya vägar för elt ökat och effek­tiviserat samarbete mellan företag och samhäUe.

Det nuvarande samarbetet mellan samhälle och förelag på cenlral nivå sker på företagssidan främst genom olika företagsorganisationer. I syfte att pröva nya direkta vägar för samhällets information och sam­arbete med enskUda förelag och vissa större stiftelser vars verksamhet har riksbetydelse föreslår samarbetsutredningen försöksverksamhet med offentiig styrelserepresentation i ett antal bolag och en permanent sådan ordning för vissa stiftelser.

 

Prop. 1972:116                                                        99

Remissinstansernas synpunkter är splittrade i denna fråga. Utred­ningens förslag om begränsad försöksverksamhet med styrelserepresen­tation för det aUmänna i aktiebolag tiUstyrks sålunda i princip av post­verket, bankinspektionen och riksrevisionsverket medan statskontoret, konjunkturinstitutet och kommerskollegium anser atl del behövs närmare analys och precisering av styrelserepresentationens belydelse. Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge redovisar vissa juri-disk-tekniska invändningar mot förslaget. Av de länsstyrelser som yttrat sig i frågan är övervägande delen positiva, endast länsstyrelsen i Göte­borgs och Bohus län avstyrker förslaget. Förslaget tillstyrks även av landstingsförbundet, landstingen i Östergötiands och Västernorriands län, liksom av LO och TCO. KF har i princip inga invändningar mot att en försöksverksamhet kommer tUl stånd.

Förelagens organisationer liksom LRF och de enskilda företag som yttrat sig i frågan avstyrker genomgående förslaget och instämmer i den reservation som avgetts av en av utredningens ledamöter. Även SACO avstyrker en försöksverksamhet med offentliga styrelserepresen­tanter.

Sammanfattningsvis kan dock konstateras att det finns en betydande opinion för utredningens förslag. Även jag anser det vara angeläget att pröva nya former för direkt samarbete inom ledande beslutsorgan meUan vissa företag, förelagsgrupper och allmännyttiga stiftelser å ena sidan och samhället å den andra. Som jag senare närmare koinmer att utveckla förordar jag därför att en begränsad försöksverksamhet med offentiiga styrelseledamöter kommer till stånd.

Jag har hittUls i huvudsak behandlat samhäUets och medborgarnas informalion om och inflytande på den ekonomiska ulvecklingen i stort. En viktig närbesläktad fråga gäller löntagarnas inflytande i företagen. I direktiven lUl samarbetsutredningen framhölls alt utred­ningen inle skulle ta upp problem som hade direkt anknytning till frå­gan om en vidgad och fördjupad företagsdemokrati då dessa fömtsågs komma all behandlas i arman ordning. I betänkandet påpekas dock att bl. a. elt informationssystem av det slag utredningen föreslår bör kunna utgöra en värdefull gmndval för en intern diskussion mellan representanter för ledningen och de anslällda rörande företagets ut­veckUngsbetingelser och framtidsplaner. Som jag senare kommer att närmare utveckla anser jag det väsentiigt att systemet utformas så att dessa möjligheter blir fullt tUlvaratagna.

Frågan om de anställdas inflytande i företagen dvs. företagsdemo­kratin har länge diskuterats i vårt land. En allmän uppfattning har därvid varit att det i första hand bör ankomma på arbetsmarknadens parter att ta stäUning till och genom friviUiga överenskommelser söka finna lösningar på de problem som uppkommer i detta sammanhang.

 

Prop. 1972:116                                                       lOO

Det är också i linje med detta synsätt som bl. a. inrättandet av före­tagsnämnderna och utvecklingen av deras verksamhel skett i vårt land. Under senare år har debatten rörande företagsdemokratins problem breddats och fördjupats. Samtidigt har en vidgad försöksverksamhet med olika och i viss mån nya former av vidgad företagsdemokrati in­letts. I mer systematisk form kom en sådan verksamhet tidigast till stånd inom den statliga företagsgruppen. Redan i slutet av år 1968 tUl­kallades sålunda en särskUd delegation för frågor rörande försöksverk­samhet med fördjupad företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen. Ett år senare inleddes en motsvarande aktivitet inom den cenlrala of­fentUga förvaltningen genom delegationen för förvaltningsdemokrati. Parallellt med detta har en likartad verksamhet utvecklats inom vissa enskUda och kooperativa företag liksom inom delar av den kommunala sektorn.

Vid 1971 års LO-kongress gavs företagsdemokratifrågorna etl be­tydande utrymme. Kongressen antog ett handlingsprogram för demo­krati i företagen vari bl. a. krävs att löntagarnas fackliga organisatio­ner i företagen skall få rätt att tiUsätta en minoritet av ledamöterna i aktiebolagens och de ekonomiska föreningamas styrelser. TCO har framfört liknande krav.

Jag finner den ökade uppmärksamheten och praktiska försöksverk­samheten kring företagsdemokratins problem glädjande. Det är här fråga om en väsentlig rättvisefråga som måste finna sin lösning. Men företagsdemokratin utgör också ett naturUgt och oundgängligt inslag i näringspolitiken. En smidig anpassning tiU ändrade förhåUanden och en fortlöpande effektivisering av produktionen förutsätter enligt min mening att de anstäUda i ökad utsträckning kan engageras i före­tagens problem. Detta måste ske genom att löntagama ges ett ökat in­flytande över men också större ansvar för fattandet och genomförandet av de beslut genom vilka företagets utveckling formas.

Jag delar uppfattningen att frågoma rörande den närmare utform­ningen av arbetstagamas inflytande i företagen bör lösas av arbets-marknadsparterna själva. Den hittiUsvarande utvecklingen har emeUertid visat att här föreligger bl. a. vissa juridiska hinder som begränsar par­ternas möjligheter att genom egna överenskommelser driva fram en verksamhet av önskvärd bredd och djup. I sådana faU och där frå­gorna är av stor allmän betydelse anser jag att samhäUet har en skyldighet alt medverka tUl en lösning genom att undanröja legala eUer institutionella hinder för en utveckling mot en vidgad förelags­demokrati.

I detta syfte har också oUka åtgärder vidtagits under senare år. Frågan om ny arbetarskyddslag är således under utredning. Den av riksdagen begärda översynen av arbetsfredslagstiftningen pågår. Sedan det visat sig inte möjligt att avtalsvägen nå fram tUl en överenskommel-

 

Prop. 1972:116                                                       101

se har vidare LO och TCO hemställt tUl Kungl. Maj:t om lagslagad rätt tUl styrelserepresentation för de anställda. Frågan har därefter behandlats i en inom industridepartementet utarbetad promemoria med förslag till lag om sådan representation.

I promemorian framhålls att styrelserepresentation för de anställda löser endasl en del av de företagsdemokratiska problemen. Som elt element i etl utvecklat och mångförgrenat system för de anställdas in­flytande över olika beslutsnivåer i företaget fyller emellertid styrelse-representationen en väsentiig funktion. Jag fiimer atl utredningens för­slag berör en angelägen fråga och att en försöksverksamhet bör kom­ma tiU stånd även på detta område.

Mot bakgrund av det anförda kommer jag i det följande atl ta upp frågoma om ett nytt informationssystem, offentiig styrelserepresentation i ett antal bolag och stiftelser samt styrelserepresentation för de anställ­da.

Samarbetsutredningens förslag om offentliga revisorer kommer att ytterligare beredas inom berörda departement. I detta sammanhang kommer även frågan om löntagarrevisorer att behandlas. Förslaget om företagens offentiiga redovisning, som utarbetades av samarbetsutred­ningen i samarbete med fondbörsutredningen, torde få anmälas i sam­band med atl ställning tas lill förslaget om en ny aktiebolagslag (SOU 1971: 15). Denna fråga bereds inom justitiedepartementet. Även riks­dagens skrivelse 1970: 374 om ökat inflytande i förelagen för sam­hället och de anställda torde få prövas i samband med arbetet på en ny aktiebolagslag.

6.2 Ett nytt informationssystem

Grunden för elt effeklivt samarbele mellan företag och samhälle är en tillförlitiig information rörande förelagens resp. samhällets verk­samhet och avsikter. Samarbetsutredningen anser sig emeUertid kunna konstatera att det nuvarande informationsutbytet mellan förelag och samhälle är behäftat med vissa brister. Informationen rörande förelagens verksamhet är sålunda f. n. i huvudsak anpassad tiU den generella eko­nomiska politikens behov. Vidare är informationen i regel tillbaka­blickande eller utformad med etl kort tidsperspektiv. Även informationen till företagen rörande den offentliga sektoms planering har brister liksom informationen meUan den offentiiga sektorns olUca delar.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att ell system utvecklas som möjliggör snabb information om företagens lägesbedömningar och framlidsplaner till offentUga organ samt om de offentiiga organens verksamhet och planer till företagen.

Informationssystemet avses i första hand tjäna lokala och regionala syften, dvs. kommunernas, länsorganens och företagens planering och

 

Prop. 1972:116                                                       102

samarbete. I andra hand kan den centrala ekonomiska politiken genom informationssystemet få ett bättre faktaunderlag.

Vad utredningen anfört om bristerna i det nuvarande informations­utbytet mellan företag och samhälle har bestyrkts av remissbehandling­en. Från många håll framhåUs att befintlig statistik tUl större delen avser förfluten tid och att tidsavståndet mellan insamling och publi­cering är stort. Planeringsunderlaget är sålunda många gånger mycket bristfälligt. I denna riklnmg uttalar sig bl. a. SJ, bosladsstyrelsen, lant­bruksstyrelsen, alla länsstyrelserna, kommun- och landstingsförbunden, arbetstagarorganisationerna, SAF, grossistförbundet och industriför­bundet. Remissinstansema anser allmänt atl ett genomförande av ut­rednmgens förslag i hög grad skulle förbättra underlaget för regional och kommunal planering.

Behovet av ett bättre informationsutbyte är enUgt min mening väl dokumenterat. Utan ett tillfredsställande sådant utbyte kan ett effektivt samarbete mellan företag och samhälle inte komma tUl stånd. I likhet med det alldeles övervägande antalet remissinstanser anser jag att ut­redningens förslag utgör en lämplig utgångspunkt för utvecklingen av ett system för informationsutbyte. Utredningens förslag har under be­redningen i vissa delar prövats och utvecklats bl. a. genom en för­studie som departementet låtit genomföra. Studien, som utförts av SCB, har omfattat två län och ett hundratal företag i vart och ett av länen. Syftet var all pröva blankett- och frågeutformningen ined hänsyn till förelagens svarsmöjligheter, uppgifternas spridning och önskemålen om sekretess. Studien har visserligen utfaUit väl men det är enligt min me­ning inte möjligl alt utan en mer omfattande utvecklings- och försöks­verksamhet i detalj fastställa informationssystemets konslruktion och funktion. Jag anser därför atl en särskild försöksverksamhet bör komma liU stånd inom delta område. Först när resultaten av denna verksamhet föreligger kan slutlig stäUning tas till frågan.

Som bakgrund till de lagstiftningsåtgärder som behövs för försöks­verksamheten vill jag i det följande redovisa vissa allmänna synpunkter på informationssystemets uppläggning vilka bör bli föremål för pröv­ning inom försöksverksamhetens ram. Närmare direktiv och riktlinjer för försöksverksamheten bör utfärdas av Kungl. Maj:t.

När det gäUer samhällsorganens kunskaper om företagens fram­tidsbedömningar konstaterar utredningen att bristerna främst gäller det medellånga perspektivet, dvs. 2—5 år, samt information, som är använd­bar på den kommunala och regionala nivån, dvs. information rörande individuella företag eller arbetsstäUen. Liksom flertalet remissmstanser delar jag denna bedömning. Jag anser således att det i första hand är på dessa nivåer som åtgärder bör sättas in. Systemet bör emellertid byggas upp så all det möjliggör regionala och branschvisa sammanställ-

 

Prop. 1972:116                                                                  103

ningar. Härigenom kan även underlaget för den centrala näringspoli­tiska planeringen förbättras.

Enligt utredningens förslag skall informationssystemet beslå av tre komponenter, nämligen information från förelagen till den offentliga sektom, informalion från samhällel till förelagen samt information inom den offentiiga sektorn.

Förslaget tUl uppbyggnad får ett positivt mottagande av remiss­instanserna. Bl. a. kommunförbundet, landstingsförbundet och arbets­tagarnas organisationer tUlstyrker det föreslagna systemet. Även SAF, grossistförbundet och industriförbundet tUlstyrker förslaget i princip men framhåller samtidigt atl nuvarande samarbele på sina håll fungerar utomordenthgt väl och atl del nya systemet bör ansluta till detta sam­arbete.

Jag finner för min del den skisserade uppläggningen ändamålsenlig och lämplig att utgöra en gmnd för försöksverksamhetens inriktning.

I det följande kommer jag först att ta upp frågan om organisationen av informationen från företagen till samhället.

Utredningen konstaterar atl samhällets informationsbehov rörande företagen gäller dessas ulveckling på både kort och lång sikt. Detaljera­de uppgifter behövs dock inte belräffande alla förelag. Informations-inhämtandet kan begränsas till vad som är nödvändigt för att urskUja de fall som är intressanta, dvs. kan tänkas ha betydelse för samhälls­planeringen eller påkalla någon form av åtgärder från samhällets sida. För dessa fall måste emellertid kontaktvägar stå öppna för komplette­rande information. Informationen från företag till samhälle bör alltså ske i två steg. I det första samlas viss standardiserad information in genom ett rapporlsystem. I det andra, som endast gäller de intressanta fallen, inhämtas erforderlig tilläggsinformation genom ett system av etablerade kommunikationskanaler.

Lämpligheten i denna uppläggning ifrågasätts i regel inte av remissinstanserna. Den föreslagna modellen synes även enligt min me­ning vara lämplig för denna komponent i informationssystemet.

I fråga om rapportsystemel visar utredningens undersöknmgar att förmågan alt lämna uppgifter hos åtminstone en del av företagen är liten och alt kravet på konkretiserade uppgifter därför bör begränsas tUl s. k. barometerdala, dvs. till vissa allmänna uppgifter som anger ten­denserna i företagets planerade eller förväntade utveckling.

Rapportsystem och informationskanaler skaU enligt förslaget ha SCB:s företagsregister som bas. Länsstyrelsen skall utifrån bl. a. företagsre­gistrets uppgifter och efter sanu-åd med berörd kommun besluta om vUka företag som skall ingå i systemet och svara för insamling och granskning. Även Kungl. Maj:t eUer den myndighet som Kungl. Maj:t bemyndigar skaU kunna föreskriva alt vissa företag skall ingå i rapport-

 

Frop. 1972:116                                                                   IO4

systemet. De uppgifter som skall inhämtas skall avse utvecklingstenden­ser för dels de två närmaste, dels de tre därpå följande åren och lämnas två gånger per år av företrädare för företagsledningen. Utredningen föreslår att rapportsystemel skall omfatta uppgifter i fråga om bl. a. sysselsättning, investeringar, etableringar, nedläggningar och lönsamhet. Antalet uppgifter som skall lämnas bör enligt förslaget successivt byggas ut.

Vissa remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Kopparbergs och Krono­bergs län, SAF, grossistförbundet, industriförbundet och köpmannaför­bundet, understryker vad utredningen anfört om de mindre och medel­stora företagens begränsade möjligheter att lämna information om sin planering eller förväntningar på längre sikt.

Förslaget alt utnyttja det cenlrala förelagsregistret som bas för syste­met tUlstyrks aUmänt. Samtidigt framhålls från åtskUliga håU alt regist­ret behöver förbättras. Behovel av enhetlighet mellan olika regioner vid valet av förelag framhålls av flera instanser bl. a. länsstyrelsen i Älvs­borgs län, statskontoret och LO. Flera länsstyrelser framför önskemålet att även företag med mindre än 50 anställda bör kunna åläggas upp­giftsskyldighet.

När det gäller frågan om vUka uppgifter som skall infordras redo­visar remissinstanserna skUda synpunkter, även om utredningens förslag i stort tUlstyrks. Olika instanser föreslår dock kompletterande frågor. Statskontoret vill atl uppgifterna skaU belysa företagens "dynamik". Planverket ger exempel på ytterligare uppgifter som behövs för atl be­lysa företagens anspråk på samhäUet. Även flera länsstyrelser föreslår kompletteringar. LO anser att ytterligare sysselsättningsuppgifter, som närmare belyser arbetskraftens situation, bör infordras. SAF, grossist­förbundet och industriförbundet saml vissa förelag understryker å andra sidan önskemålet atl uppgiftema begränsas lill sådana som är av väsentlig betydelse för berörda myndigheter och för samhällsplaneringen. Behovet av flera av de föreslagna uppgiftema ifrågasätts därför, bl. a. uppgifterna om etablering utomlands och lönsamhet.

Flera instanser framhåUer att uppgifter av barometertyp har begrän­sad användbarhet och förordar någon form av siffermässig precisering. Några remissinstanser, bl. a. statskontoret, konjunkturinstitutet och AMS, ifrågasätter om det inte räcker med uppgiftsinsamling en gång per år.

Jag är medveten om särskilt de mindre företagens svårigheter att lämna uppgifter om planering och förväntningar. Den föreslagna baro­metertekniken synes dock kunna vara ändamålsenlig om den komplette­ras med vissa basdata, t. ex. det senaste årets omsättning och sysselsätt­ning. Detta bekräftas av den förstudie som gjorts under beredningen av frågan i departementet. Frågeleknikens närmare utformning bör prövas i den fortsatta försöksverksamheten.

 

Prop. 1972:116                                                       105

I fråga om de arbetsställen som bör omfattas finner även jag all en generell nedre storleksgräns i princip är önskvärd, lämpligen vid arbets­ställen med minsl 50 sysselsatta. Inom vissa kommuner kan emellertid företag med mindre än 50 sysselsalla spela en avgörande roll inom samhällel. Möjligheter bör därför finnas att föreskriva all även mindre arbetsställen skall ingå i systemet. Under försöksperioden bör del an­komma på den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att föreskriva vilka arbetsställen som skall omfattas av försöksverksamheten. Målet bör vara alt informationssystemet skall omfatta hela näringslivet utan begränsning till viss näringsgren. En successiv ulbyggnad kan dock vara lämplig. Jag anser att systemet inledningsvis bör begränsas liU in­dustrin.

Beträffande informationens innehåU synes de av ulredningen före­slagna uppgifterna täcka behovet. Främst bör sådana uppgifter som anger förhållanden som direkt berör samhället, dvs. förändringar i sysselsättning, nyetablering inom och utom landet, flyttning eller ned­läggning, investeringsverksamhet etc. ingå i informationssystemet från början. Även uppgifter om lönsamhet, produkter och marknad är önsk­värda. Behoven och erfarenheterna av försöksverksamheten bör vara avgörande för en successiv ulbyggnad av rapportsystemel. Också frågan om uppdelningen av planperioden fem år bör prövas i detla samman­hang. Förändringarna inom näringsUvet sker så snabbi alt en uppgifts­insamling två gånger per år är önskvärd. Inledningsvis synes den dock kunna begränsas tUl en gång per år.

Handläggningen, dvs. insamUng och granskning av uppgifter skall enligt utredningens förslag göras av länsstyrelsen, som efler eventuell komplettering sänder uppgifterna tUl SCB och — ifråga om de s. k. intressanta fallen — till de regionala och kommunala organ som sär­skilt bedöms behöva informationen för sin verksamhet. Flertalet remiss­instanser anser detla i slort sett vara en lämplig uppläggning av hand­läggningen. LO framhåller dock att de anställda genom sina fackliga företrädare bör ha full insyn i informationsutbytet mellan företagen och samhället. TCO anför liknande synpunkter. Frågan behandlas även i rapporten Demokrati i förelagen till 1971 års LO-kongress. Där fram­hålls bl. a. att samhällets behov av information om företagens planering och framtidsutveckling knappast är slörre än de anställdas. De fackliga organisationerna måste därför ha en fullständig inblick i informations­utbytet mellan företag och samhälle. Om organisationernas och före­lagsledningens bedömningar skiljer sig åt bör detta framgå av den redo­visning som lämnas tUl länsstyrelsen. Enligt rapporten bör därför före­tagsnämnden få granska den information som förelagsledningen avser att länma och därvid ha möjlighet atl vid avvikande mening komplette­ra med ell eget yllrande.

Jag delar i huvudsak utredningens syn på handläggningsfrågoma.

 

Prop. 1972:116                                                       106

När del gäller de anställdas behov av insyn i företagens framtidsplane­ring synes etl informationsutbyte via förelagsnämnd i enlighet med LO:s och TCO:s förslag kunna främja en fördjupad information och en effektivisering av samarbelel inom företagen. Jag finner det därför angeläget att informationsutbytet genom försöksverksamheten ulformas så att där företagsnämnder finns deras medverkan garanteras. Förelags­nämnderna, eller eventuellt särskill arbetsutskott inom nämnderna, bör sålunda få la del av både den ulålgående informalion från företagen och den samhälleliga informationen till företagen. Detla samråd, vars omfattning bör redovisas på rapportblanketterna till länsstyrelserna, bör efter hand kunna byggas ut genom att nämnderna aktivt medverkar vid informationsmaterialets upprättande.

Inom flertalet län har under senare år olika näringslivsorganisalioner bildat regionala samarbetsorgan för handläggning av vissa gemensamma frågor. I remissyttranden av bl. a. kommerskollegium, länsstyrelserna i Jönköpings och Gävleborgs län. Företagareföreningamas förbund, kom­munförbundet samt av SAF, grossistförbundet och industriförbundet har frågan om dessa organs medverkan inom informations- och sam­arbetssystemet aktualiserats. De kontakter med förelag och organisa­tioner som organen har bör vara av värde för bl. a. länsstyrelserna vid uppläggningen av informationsutbytet och tolkningen av informationen. Jag finner del därför angeläget att även denna fråga uppmärksammas under försöksverksamheten.

Utredningen föreslår att kommun vid vite skall kunna kalla repre­sentanter för företag inom kommun till överläggning i frågor som berör denna. Förslaget möter inga invändningar från remissinstanserna. Jag anser det vara angeläget för informations- och samarbetssystemels funk­tion atl del generella rapportsystemet kan kompletteras med den mer detaljerade information som direkta överläggningar kan ge. Därför bör enligt min mening både kommun och länsstyrelse få rätt att vid vite kalla förelag tUl överläggningar i frågor som berör kommun- resp. läns­myndighet.

Beträffande den offentliga sektorns informalion tiU företagen föreslås alt kommunerna åläggs skyldighet att informera företagen om sådana förhållanden i kommunens verksamhet och planering som kan vara av betydelse för företaget. Informationen skaU ske i de former som kom­munen själv bedömer lämpliga. Enligt utredningen bör dock vissa väg­ledande riktlinjer utfärdas för denna verksamhet. Även de regionala organen bör åläggas skyldighet att lämna information — lämpligen skriftligen — minst en gång per år till de företag som är ålagda upp-giflsskyldighet. Enligt förslaget bör viss ledamot av kommunstyrelse och länsstyrelse ansvara för atl företagen erhåller information.

Jag delar i likhet med flertalet remissinstanser utredningens syn­punkter  belräffande   formerna  för  den   offentliga  informationen  lUl

 

Prop. 1972:116                                                       107

företagen. Möjligheter bör fiimas att anpassa informationen tiU de särskUda lokala och regionala förhållandena, varvid även de mindre företagens informationsbehov måsle beaklas. Jag delar dock stats­kontorets synpunkt alt viss enhetlighet i fråga om innehåll och utform­ning bör eftersträvas även på delta område. Utredningens förslag bör i stort kunna ligga lUl gmnd för försöksverksamheten. I denna verksam­het bör även ingå alt utarbeta och pröva vissa riktlinjer för informatio­nen.

Ulredningen föreslår alt företagens och samhällsorganens uppgifts­skyldighet skall regleras genom en särskild lag om uppgiflsskyldighet i vissa planeringsfrågor. Förslaget innebär bl. a. att länsstyrelse får före­skriva atl näringsidkare som har arbetsställe inom länet högst två gånger årUgen skall lämna uppgift till länsstyrelse om huvuddragen i den vän­tade ekonomiska utvecklingen av verksamheten vid arbelsslällel samt om huvuddragen i planerad eller förväntad utvidgning eiler inskränkning i produktionen, sysselsättningen eller driften vid arbetsstället. Lagen fö­reskriver även skyldighet för företagare alt på kallelse instäUa sig till överläggningar med kommunstyrelse i berörd kommun. När uppgifls-eller överläggningsskyldighet inte fullgörs kan vite föreläggas.

Lagen skall enligt förslaget även reglera länsslyrelsernas skyldighet att vidareförmedia erhållen information saml kommunernas och läns­styrelserna skyldighet att informera förelagen om den offentliga plane­ringen.

Förslaget atl uppgiftsskyldighet för företagen fastställs genom lag tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna. Hovrätten över Skåne och Blekinge, som anser all företagen inte har möjlighet att lämna menings­fulla uppgifter, avstyrker dock lagstiftning. Några instanser ifrågasätter behovet av en sådan lagstiftning. När det gäller de offentliga organens informationsskyldighet anser flera instanser atl särskild lagstiftning inte behövs. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser sålunda att kom­munallagens regler är tillräckliga. Länsstyrelsen i Kristianstads län fram­håller att den representation som olika parter numera har i länsstyrelsen medför all styrelsen själv utan särskUda föreskrifter kan bedöma vilka former för informationen som är lämpliga.

Även jag ansluter mig tiU uppfattningen atl företagens informations­skyldighet bör regleras genom lagstiftning.

Vad gäller samhällets information till företagen förekommer redan nu i åtskilliga kommuner en ganska livlig kontakt mellan kommunen och näringslivet och i samband därmed ett belydande informationsut­byte. Också de regionala statiiga organen lämnar vid informella kon­takter en hel del information tUl förelagen. I de flesta fallen torde före­tagen även utan lagstiftning kunna få den information som de behöver från samhället. Samhällsorganens aktivitet på detla område synes dock variera i fråga   om intensitet, innehåll och inriktning. Utredningen har

 

Prop. 1972:116                                                       108

bl. a. pekat på att framför alll de mindre och medelstora förelagens in­formationsbehov inte beaktas i tUlräckligt hög grad. En lagstiftning om samhäUets information till förelagen är enUgt min mening ägnad att ge enhetlighet, fasthet och regelbundenhet åt denna informationsgivning. Genom en sådan lagstiftning uppnås även en balans mellan förelagens rättigheter och skyldigheter i informalionshänseende.

För överblickens skull är det enligt min mening av värde att de grand­läggande principerna för informationsutbytet mellan företag och sam­hälle samlas i en särskUd lag. Vad gäller innehållet i denna lag kan jag i stort sett ansluta mig lill utredningens förslag. I lagen bör sålunda anges i vilka hänseenden och i vilken omfatlning förelag kan åläggas uppgifls­skyldighet. Lagen bör vidare uppta bestämmelser om den information som länsstyrelserna och kommunerna skall lämna till förelagen.

Utredningen framhåller den stora betydelse som ett effektivt sekre­tesskydd har för informationssystemets funktion. Utredningen har fun­nit, att den art av verksamhet som det nya informationssystemet förut­sätter inte kan hänföras under någon nu gällande bestämmelse i sekre­tesslagen. Därför föreslås atl i sekretesslagen införs en ny paragraf. EnUgt denna får handlmg som kommit in till eUer upprättats hos myn­dighet, som avses i den föreslagna lagen om uppgiflsskyldighet i vissa planeringsfrågor, inle utan näringsidkarens samtycke utlämnas förrän tjugo år förflutit från handlingens datum om handlingen innehåUer upp­lysningar om hans affärs- eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till men.

I utredningens förslag till lag om uppgiftsskyldighet ingår vidare en särskild bestämmelse om lystnadsplikt. Denna stadgar att uppgifter som erhållits inte obehörigen får yppas eller nyttjas. I övrigt föreslår ulredningen alt frågan om sekretesskyddets praktiska tUlämpning bör regleras genom tUlämpningsföreskrifter och instruktioner.

Samtiiga remissinstanser som yttrat sig på denna punkt, bl. a. hovrät­ten över Skåne och Blekinge, SCB, flertalet länsstyrelser, kommunför­bundet, SAF, industriförbundet och de enskilda företagen, understryker behovet av elt effektivt sekretesskydd. Flera instanser anser alt de före­slagna bestämmelsema garanterar tillfredsställande sekretess medan några anser dem otiUräckliga.

Även jag anser att behovet av sekretesskydd och skyddets utform­ning är av väsentiig betydelse för informationssystemels funktion. Un­der beredningen har vissa studier rörande bl. a. sekretessfrågan gjorts. Dessa synes visa atl sekretessen vid användningen av barometerdala kan lösas på tUlfredsstäUande sätt.

För den mer detaljerade utformningen av sekretesskyddet behövs emellertid ytterligare studier av informationssystemets konstruktion och sekretesskyddets effektivitet. Det bör undersökas om det exempelvis kan vara lämpligt atl utse ansvariga informationsmoltagare inom olika

 

Frop. 1972:116                                                       109

samhäUeliga organ eller om det går alt på annat sätt begränsa sprid­ningen av uppgifterna. TUl grund för denna utvecklingsverksamhet bör läggas viss lagstiftning av i princip det slag som utredningen föreslagit.

I lagen om uppgiflsskyldighet i vissa planeringsfrågor bör sålunda intas en straffsanktionerad bestämmelse, som förbjuder den som till följd av lagen får kunskap om en företagares affärs- eller driflförhållan-den, atl obehörigen yppa eller nyttja dessa kunsKaper.

Som utredningen anfört kan de uppgifter som kommer m ej anses åtnjuta sekretesskydd enligt nu gällande sekretesslag. Denna lag bör därför ändras så, att uppgifter som innehåller upplysningar om före­tags affärs- eller driftförhållanden ej utlämnas om detta kan skada företaget.

Av betydelse när det gäller atl skydda interna förelagsangelägenheter är också vUken spridning de inlämnade uppgifterna får. För att be­stämmelsema om tystnadsplikt och handlingssekretess skaU få elt så reeUt innehåU som möjligt, anser jag att lagen bör uppta också en bestäm­melse som begränsar den krets som skall få ta del av uppgiftema.

Utredningen framhåller att arbetet med rapportsystemel till en början bör ha karaktär av en under fem år bedriven försöksverksamhet. Denna bör pröva både systemels bredd i fråga om medverkande före­tag och djup beträffande ingående uppgifter och tidsperioder saml frå­gan när under året uppgifter bör inhämtas. Vidare anser utredningen alt det behövs en cenlral instans som samlar in erfarenheter, utvärderar dessa samt med utgångspunkt härifrån successivt modifierar systemet. Som lämpligt organ har utredningen föreslagit beredningen för regional planering med SCB som utredningssekretariat.

Behovet av en försöksverksanUiet för systemets utveckling och pröv­ning understryks av flera remissinstanser varvid bl. a. franUiålls bety­delsen av att pröva systemets möjligheter att särskUja de intressanta fal­len samt länsstyrelsernas funktion i sammanhanget. Beträffande förslaget om central instans för informationssystemet under försöksperioden samt sekretariat tUlstyrks utredningens förslag.

Som framgår av det fömt anförda delar jag utredningens och re­missinstansernas synpunkter om behov av en försöksverksamhet inom detta område. Jag anser dock, bl. a. på grandval av de studier som gjorts under beredningens gång, att försöksperiodens längd bör kunna begränsas till tre år. Försöksverksamheten bör inle vara inriktad endast på att pröva rapportsystemets tekniska uppläggning. Även sådana frågor som kommunemas möjligheter att utnyttja en ökad information, sam­hällsorganens information sinsemellan och tUl förelagen saml företagens utnyttjande av samhällelig information behöver belysas liksom behovet och utformningen av tUlämpningsföreskrifter. Verksamheten under för­sökstiden måste samordnas och utvärderas. Härför behövs etl särskilt organ. Beredningen för regional planering har upplösts. Elt annat organ

 

Frop. 1972:116                                                       110

måste därför tillskapas för ändamålet. Delta organ bör också anför­tros uppgiften att på gmndval av erfarenheterna under försökstiden läg­ga fram förslag till ell mera permanent syslem för informationsutbytet på della område.

För att biträda nämnda organ bör etl sekretariat bildas. För i försia hand det statistiska arbelel kan SCB:s medverkan påräknas. Informa-lionssystemels ulveckling fordrar även direkl medverkan från länssty­relsernas sida. Informationssystemets regionala handläggning torde till stora delar direkt beröra arbetet vid länsstyrelsemas planeringsavdel­ningar. Samtidigt som informationssystemet skapar nya arbetsuppgifter torde den information som erhålls genom systemet ersätta andra in-samlingsmtiner och underlätta vissa arbelsuppgifter. Jag räknar därför med all länsslyrelsemas arbeie med informationssystemet under för­söksperioden bör kunna genomföras med befinlliga resurser. Kost­naderna för informationssystemet kan till den del särskild medelsan­visning är erforderlig beräknas uppgå till omkring 1 milj. kr. per år under försöksperioden. Kostnadema hänför sig huvudsakligen till nyss­nämnda organs verksamhet. Verksamheten kommer att påbörjas redan under innevarande budgetår. Kostnaderna bör bestridas av medel från trettonde huvudtitelns komnuttéanslag.

I fråga om informationssystemets ulveckling framhåller ulredningen behovet av samordning av det samhälleliga datainsamlandet för atl för­hindra dubbelarbete. På sikt bör enligt utredningen införas bestäm­melser som innebär all innan uppgifter i större omfatlning inhämtas samråd skall ha ägt rum med elt samordnande statligt organ.

Remissinstanserna instämmer i dessa uttalanden. Flera instanser bl. a. statskontoret, SCB, kommerskollegium och riksrevisionsverkel un­derstryker härvid alt del behövs ylleriigare analys av hela det sam­häUeliga informationsbehovet. Även jag finner det angelägel all risken för dubbelarbete i informationsinsamlandet beaktas. Ell av försöksverk­samhetens syften bör således vara att undersöka möjlighetema all und­vika dubbelarbete för uppgiftslämnare och uppgiftsbearbelande organ.

Riksdagen har genom skrivelse (rskr 1970: 132) överiämnat banko­utskottets utlåtande (BaU 1970: 20) över vissa motioner. I utlåtandet berörs bl. a. frågan om möjligheter för samhället atl ingripa innan beslut om nedläggning eUer förflyttning av företag sker. Frågan är lill vä­sentlig del ett informationsproblem. Enligt min mening kommer en ut­byggd informalion enligt det syslem som nu redovisats att ge samhället ökade möjligheter till åtgärder av de slag som motionärerna åsyftat. Även frågan om möjligheter för samhället atl temporärt driva nedlägg­ningshotade företag berörs i bankoutskottels utiåtande. Frågan har ny­ligen varit föremål för prövning och föranlett beslut om statligt stöd för tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade företag (prop. 1972: 64, InU 1972: 12, rskr 1972: 222). Riksdagens skrivelse bör där­för enhgt min mening inte föranleda någon ytterligare ålgärd.

 

Prop. 1972:116                                                                   111

6.3 Offentlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser

Samarbetsutredningen anför tre olika motiv för samhällelig styrelse­representation, nämligen ideologiska, effektivitelspolitiska och intresse­bevakande. De ideologiska motiven baseras på elt allmänl rättvisekrav och på paraUeUer med samhället i stort och utgår från att det inom före­tagen måste finnas en demokratisk kontrollmöjlighet gentemot dem som styr. De effektivitetspoiitiska argumenten innebär ett hävdande av att företagens effektivitet ökar genom atl representanter för det allmänna bereds plats i företagens styrelser. De intressebevakande motiven slutli­gen utgår från atl samhäUet behöver styrelserepresentation för att kunna bevaka att dess intressen beaktas i förelagens verksamhet.

Vid sina principiella överväganden har utredningen funnit alt etl kon­sekvent tillgodoseende av dessa motiv inte kan ske inom ramen för nu­varande associationsrätt. Utredningen anser det inte heller möjligt att med bestämdhet värdera de positiva resp. negativa konsekvenserna av samhällelig styrelserepresentation, särskUt som man här i landet saknar erfarenhet av sådan ordning. Mot bl. a. denna bakgrund föreslår utredningens majoritet att en begränsad försöksverksamhet med offentlig styrelserepresentation skall komma tUl stånd. Förslaget innebär såvitt avser aktiebolagen att Kungl. Maj:t får rätt att under en försöksperiod av fem år utse en styrelseledamot i vart och elt av högst 20 bolag.

Remissinstansernas allmänna reaktion i fråga om offentiig styrelsere­presentation i aktiebolag är splittrad. Flertalet myndigheter är dock posi­tiva tUl syftet med åtgärden. Viss tveksamhet redovisas emellertid beträf­fande de föreslagna formemas effektivitet. LO och TCO ställer sig posi­tiva tUl förslaget. Organisationerna understryker bl. a. behovet av en mer mångsidig sammansättning av styrelserna mot bakgrund av de stora samhäUeliga konsekvenser som företagens agerande ofta medför. Den pågående koncentrationen och intemationaliseringen av företagandet an­ses vidare medföra att behovet av samhällelig styrelserepresentation ökar.

Företagarorganisationerna och företagen avstyrker förslagen. SAF, grossistförbundet och industriförbundet menar alt förslaget innebär att man inför "statlig maktutövning utan demokratisk kontroll". Risken för skadliga konsekvenser av styrelseledamöter med särskilt mandat och dubbel lojalitet anses vara stor. Bl. a. anförs att fara föreligger för att styrelsemas arbete blir mindre effektivt.

Samarbetsutredningens förslag tUl informationssystem syftar främst till att främja ett utbyggt samarbete på lokal och regional nivå. Förslaget om offentiiga styrelseledamöter i ett antal bolag syftar däremot tUl ett begränsat försök tUl samarbete mellan samhälle och företag på central nivå inom styrelsernas ram och på elt allmänt närings- och företagspoli-tiskt plan.

 

Frop. 1972:116                                                       112

OffentUg styrelserepresentation mnebär att kretsen av beslutande per­soner och grupper i de ledande organen i för samhäUets utveckling be­tydelsefulla företag och institutioner kan vidgas. En sådan utveckling ligger, enUgt min mening, väl i linje med den aUmänna demokratiserings-processen i vårt land. De stora företagen och kanske framförallt förvalt­ningsbolagen har successivt kommit att spela en allt väsentligare roll i näringsUvet och den ekonomiska ulvecklingen. Behovet av demokratiskt inflytande måste avse också företagen och gälla inte minst deras relatio­ner till samhäUets organ och till samhällspolitikens olika områden.

Det demokratiska inflytandet över företagens verksamhet kan tiU en del säkras genom allmänna bestämmelser i form av lagstiftning, som anger principer och avgränsningar för företagens handlande. I dagens dynamiska samhälle ställer det sig dock svårt att på detla sätt skapa en god samordning och ömsesidig anpassning av de intressen som gör sig gällande i dessa sammanhang. Risken är bl. a. att det tvingas fram en omfattande och detaljerad normapparat med växande byråkrati och centralisering som följd om man på denna väg söker garantera nya intressenters inflytande. Vad som fordras är snarare en mer flexibel och direkt metod att kanalisera de nya intressentemas medverkan och därmed skapa ökade samarbelsmöjligheter och en förbättrad och fort­löpande samordning av företagens och samhällets planering och ulbygg­nad. Samarbetsutredningen anvisar en metod att genom offentligt ut­sedda styrelseledamöter vidga kretsen av de personer som beslutar i före­tagen och därmed förbättra företagens funktion inom samhället.

Jag delar inte uppfattningen att den föreslagna åtgärden skulle utgöra en statlig maktutövning ulan demokratisk kontroll. Tvärtom anser jag att en försöksverksamhet med offentiig representation i ett antal för samhällsutvecklingen väsenlliga företag bör ses som elt naturligt led i en strävan mot breddad och fördjupad ekonomisk demokrati. De of­fentliga styrelserepresenlanterna skall i försia hand fungera som kontakt-och opinionsförmedlare mellan företag och företagsledning å ena sidan och de allmänna samhällsintressena å den andra. Att elt sådant utbyte av information sker är enligt min uppfattning av stor belydelse.

Frågan om den dubbla lojaliteten har som redan framgått tagits upp av vissa remissinstanser. SAF, grossistförbundet och industriförbundet framhåUer att de offentliga styrelseledamöterna genom uppgiften att ver­ka för att samhällets intressen beaktas, får en markerad särställning och dubbel lojalitet. Det finns sålunda enligt organisationema en risk för att de offentliga ledamötema inte delar övriga ledamöters strävan efter enighet i besluten. Vidare finns det stora risker för jäv i frågor som gäller företagens förbindelser med samhället och samhällsägda företag. Bl. a. detta medför enligt organisationema betydande risker för försämrad effektivitet i styrelsemas arbete. Andra remissinstanser anser inte att

 

Frop. 1972:116                                                       113

den dubbla lojaliteten utgör ett avgörande argument mot förslaget. Bank­inspektionen anför sålunda atl svårigheterna inte bör övedrivas. Inom närmgsUvet har man redan förvärvat en väl fungerande rutin när det gäUer att lösa integritetskonfUkler. Det finns därför enligt mspektionen ingen anlednmg att tro att en offentlig styrelseledamot skuUe uppträda på iUojalt sätt i motsvarande situation. Flera länsstyrelser framför lik­nande synpunkter.

Frågan om den dubbla lojaliteten är inte ny. Genom den koncen­tration av styrelseuppdrag som råder har problemet en relativt omfattan­de aktualitet. Som bankinspektionen anfört har emeUertid de praktiska problemen i regel kunnat lösas utan att de behövt drivas tiU sin spets. Jag bedömer att svårighetema inte behöver bli större när det gäUer offentliga styrelseledamöter.

Jag fiimer med hänsyn tUl det anförda att elt system med offentUga styrelseledamöter är värt att pröva som komplement tiU andra åtgärder för att förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan företagen och samhället.

Jag har hittUls uppehåUit mig vid frågan om offentlig styrelserepresen­tation i vissa aktiebolag. Utredningen förordar emellertid också att Kungl. Maj:t skall få rätt att utse en styrelseledamot i aUmännyttig stif­telse med tUlgångar som överstiger 5 milj. kr. Förslaget motiveras bl. a. av den skattemässigt gynnade ställning som de aUmännyttiga stiftelsema intar och de vittgående samhällsekonomiska konsekvenser som kan bli följden av omplaceringar av stiftelsemas tillgångar.

EnUgt utredningens förslag bör styrelserepresentalionen i stiftelser inte ha försökskaraktär utan liksom representationen i affärsbankerna bli permanent.

Förslaget har berörts endast av ett begränsat antal remissorgan. De of­fentiiga instanserna, i första hand länsstyrelserna, tiUstyrker utredningens förslag. Även LO och TCO biträder förslaget. EnUgt TCO bör dock Kungl. Maj:t i fråga om stiftelser som åtnjuter skattefrihet även ges rätt all fastställa stadgar, stiftelseurkund, antal ledamöter i styrelsen, arbets­uppgifter och mandatlid. Företagarorganisationerna är spUttrade i den­na fråga. Svensk industriförenuig anser offenthg styrelserepresentation motiverad i detta fall men förordar en annan ordning för utseende av styrelseledamöterna. Svenska företagares rUcsförbund och SHIO avstyr­ker däremot förslaget. KF reser inga invändningar medan några stiftel­ser ifrågasätter behovet av offentliga styrelseledamöter utan att dock di­rekt avstyrka förslaget.

Jag delar utredningens uppfattning att de motiv som kan anföras för styrelserepresentation i aktiebolag har viss gUtighet också beträffande de aUmännyttiga stiftelser som genom aktieinnehav kan utöva inflytande över väsentiiga delar av näringslivet. Den gynnade ställning i skattehän­seende som stiftelserna intar är även den ett starkt motiv för att det aU-8   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116

 

Frop. 1972:116                                                       114

manna bör få insyn i hur stiftelserna disponerar sina tUlgångar. Den kan också antas medverka tUl all stiftelserna successivt får en allt större samhällsekonomisk betydelse. De nu nämnda omständigheterna utgör enUgt min mening tUlräckliga skäl för att förslaget om offentlig styrelse­representation bör omfatta även vissa från samhällsekonomisk synpunkt mera betydelsefulla stiftelser.

Utredningen föreslår som redan nämnts att systemet med offentlig styrelserepresentation i stiftelser omedelbart skall få permanent form. Jag anser dock med hänsyn tUl att verksamheten är ny och önskvärd­heten av en samordning med informations- och samarbetssystemels övriga delar, att övervägande skäl talar för att verksamheten även i detta fall bör vara av försökskaraktär.

Vad beträffar omfattningen och inriktningen av systemet med offent­lig styrelserepresentation förelår utredningen i fråga om aktiebolag att Kungl. Maj:t får rätt att utse en styrelseledamot i högst 20 sådana företag. Styrelserepresentalionen bör enligt utredningen komma i frå­ga i företag av olika typer, i olika branscher, med olika storlekar och med olika ägareförhåUanden. Som ett komplement tUl styrelserepresen­tationen i affärsbankema anser ulredningen det vara väsentligt att för­söksverksamheten bl. a. omfattar ett antal affärsbankema närslående holding- och investmentbolag.

När det gäller stiftelser förordar utredningen, som nämnts, att Kungl. Maj:t skall kunna utse en ledamot i styrelsen för aUmännyttig stiftelse vars tUlgångar överstiger 5 mUj. kr.

EiJigt en undersökning som utredningen har företagit, skuUe vid en sådan begränsning 35 stiftelser som står under tillsyn enligt 1929 års lag om tillsyn över stiftelser beröras av förslaget. Som utredningen har anfört synes dock huvuddelen av dessa vara av mindre intresse från de synpunkter som nu är i fråga. Det gäller de stiftelser vars tUlgångar i huvudsak är bundna i fastigheter. Utöver de nu nämnda stiftelserna finns några med tiUgångar överstigande 5 mUj. kr., vilka inte står under tillsyn av länsstyrelse. Utredningen bedömer alt del med hänsyn till åtgärdens syfte i praktiken skuUe kunna vara motiverat att förordna offentlig styrelseledamot i 15—20 stiftelser.

När det gäUer omfattningen av försöksverksamheten med offent-Ug styrelserepresentation i aktiebolag har det vid remissbehandlingen bl. a. framförts önskemål om att den bör bli så bred och representativ som möjligt samt att urvalet av företag bör ske efter objektiva normer.

LO, SSU och bankinspektionen understryker behovet av ett så brett och representativt företagsurval som möjligt. LO anser att det från denna synpunkt inte är möjligt att på förhand begränsa antalet före­tag tUl 20. Custos framhåller att urvalet av företag efter en objektiv norm, exempelvis aktiekaphalets storlek, eluninerar risken för att före­tag som utväljs skall mista utlandets eller allmänhetens förtroende.

 

Prop. 1972:116                                                       115

Jag har tidigare förordat att den offentliga styrelserepresentalionen i såväl aktiebolag som stiftelser t. v. ges karaktär av försöksverksamhet. I likhet med utredningen anser jag atl denna bör ha en begränsad om­fattning. Detta möjliggör givetvis inle etl företagsurval efter sådana statistiska indelningsgmnder och med en sådan allsidighet som vissa re­missinstanser förespråkat.

Genom att inrikta den offentiiga styrelserepresenlationen mol några få men ur samhäUsekonomisk synvinkel intressanta typer av förmögen-hetsförvallande institutioner, bör de avsedda syftena ändå kunna tUl­godoses samtidigt som man får en representativ bUd av förhållandena på området. OffentUg styrelserepresentation bör därför enligt min upp­fattning under försöksperioden endast prövas i sådana ekonomiska en­heter som kan utöva ägarinflytande över gmpper av andra förelag, dvs. större förvaltnings- och investmentbolag samt stiftelser vars förmögen­het huvudsakligen består av aktier i svenska bolag. På så sätt kommer de renodlade produktionsbolagen att falla utanför försöksverksamheten.

Då ett stort antal av de svenska förvaltnings- och investmentbolagen samt de mer betydelsefulla allmännyttiga stiftelserna har nära anknyt­ning tUl någon bank, kommer en sådan inriktning av försöksverksam­heten som jag här förordat att bUda ett naturligt komplement tiU det nuvarande systemet med offentlig styrelserepresentation i affärsbanker­na. Vidare skapas ökade möjligheter att belysa de integrations- och kon-cenlrationsförhåUanden som utvecklas genom samarbete mellan banker, stiftelser och förvaltningsbolag.

Mot denna bakgmnd bör Kungl. Maj:t få rätt alt utse en offentlig representant jämte suppleant i styrelsen för aktiebolag, vars verksamhet huvudsakligen är inriktad på att äga eller förvalta fast eUer lös egendom, eUer sådan allmännyttig stiftelse som har tUlgångar överstigande 5 mUj. kr. Rätten bör samiidigt få omfatta sammanlagt högst 30 sådana aktiebolag och stiftelser.

Vad gäller försöksperiodens längd vUl jag erinra om alt jag för in­formationssystemet förordat en treårig försöksperiod. Det är önskvärt att försöksverksamheten drivs paraUeUt så all erfarenhelerna kan ut­värderas samtidigt och i etl sammanhang. Då även beträffande den offentiiga styrelserepresentationen en kortare försöksperiod än den av utredningen föreslagna synes kunna ge erforderliga erfarenheter förordar jag att försöksperioden också i detta fall fastställs tUl tre år.

Utredningen anser att det lika litet som i fråga om representationen i affärsbankema närmare bör läggas fast hur de offentiiga styrelseleda­möterna i aktiebolag och stiftelser skaU arbeta. Ett fastläggande skuUe enligt utredningen äventyra möjUgheterna tUl en meningsfull insats. Några remissinstanser, däribland statskontoret, framhåller dock att de offentUga styrelseledamöternas roll som informationsförmedlare meUan företag och samhäUe behöver preciseras. Även från uppföljnings- och

 

Frop. 1972:116                                                       116

utvärderingssynpunkt framhålls behovet av riktiinjer för denna för­söksverksamhet.

Innan formema för verksamheten ytterUgare diskuteras vUl jag framhålla att jag delar utredningens uppfattning atl huvuduppgiftema för de offentliga styrelseledamöterna i bolagen bör vara atl tillföra bo­lagets styrelse samhäUeliga synpunkter på ärenden som tas upp i sty­relsen och verka för att dessa synpunkter beaktas. De bör vidare kunna delge Kungl. Maj:t aUmänna synpunkter och erfarenheter som samhälls­representanter. För offentiig styrelserepresentant i stiftelse bör häml­över en viktig uppgift vara att iaktta att verksamheten bedrivs på sådant sätt att de syften som utgjort granden för stiftelsens gynnade ställning i skattehänseende tiUgodoses.

Belräffande formerna för de offentliga styrelseledamöternas verk­samhet synes frågan i första hand gäUa på vad sätt de offentiiga sty­relseledamöterna skall informeras om de samhälleUga intentionerna samt hur dessa ledamöter skall dels informera sig om resp. företags verksamhet, dels finna lämplig form för att informera Kungl. Maj:t om relevanta åtgärder och problem.

Allmänt vill jag framhålla att formerna för försöksverksamheten med offentlig styrelserepresentation inte i detalj och i förväg bör eller ens kan fastställas. Meningen med försöksverksamheten är bl. a. att succes­sivt pröva sig fram tUl lämpliga lösningar. Jag viU i detta sammanhang peka på vissa åtgärder som kan vidtas för att underlätta de offentliga styrelseledamöternas arbete. För all offentlig styrelseledamot skall kun­na delge styrelsen samhällets synpunkter och värderingar bör han kon­tinuerligt förses med material som visar bl. a. samhällets näringspolitiska strävanden. Särskilda kontaktkonferenser meUan styrelseledamöter och företrädare för samhället bör vidare kunna genomföras varvid såväl sam­häUets intentioner som ledamöternas erfarenheter av styrelseuppdraget bör kunna dryftas. Vid dessa konferenser kan givetvis inte problem rö­rande enskUda företag och stiftelser behandlas.

I fråga om arbetsformema vUl jag vidare framhålla att även om försöksverksamheten fömtsätter relativt öppna och i förväg obundna former, fordrar en försöksverksamhet av denna art även en viss admini­strativ ledning för bl.a. verksamhetens igångsättning. Jag vUl i detta sammanhang även ta upp frågan om behovet av en särskUd basorgani-sation för administrationen av försöksverksamheten. Frågan diskuteras inte av utredningen men vissa remissinstanser, såsom LO och SSU, fram­håUer behovet av en sådan organisation. Det Ugger i sakens natur att en försöksverksamhet på något sätt måste samordnas. Även utvärdermgen av försöksverksamheten fordrar en organiserad insats. Jag anser dock inte att det för delta fordras något nytt offentiigt organ. Uppgifterna synes kunna fuUgöras inom Kungl. Maj:ts kansli.

Beträffande de offentiiga styrelseledamöternas ställning inom sty-

 

Prop. 1972:116                                                       117

relserna vUl jag betona att ledamötema inte skall mta någon särställning utöver vad som direkt följer av det särskilda tUlsättningsförfarandet. De skall i möjligaste mån ha samma rättigheter och samma skyldigheter som andra ledamöter. I den mån särskilt permanent beredningsorgan eller arbetsutskott finns inom styrelsen fömtsätter jag dock att den of­fentiiga styrelseledamoten ges tillfäUe till medverkan inom detta organ.

De offentliga styrelseledamötema i bolag och stiftelser bör enligt utredningens förslag utses bland personer med stort allmänekonomiskt kunnande och med god kännedom om samhällets intentioner inom främst näringspolitiken. Jag delar denna uppfattning. Det är uppen­bart att kraven på personlig kapacitet och integritet måste vara stora. Utom företags- och allmänekonomiskt kunnande och god kännedom om de samhälleliga målsättningarna inom främst näringspolitiken mås­te även krävas god kontakt- och samarbetsförmåga med representanter för såväl företag som centrala samhällsorgan.

Utredningen föreslår att arvode tUl offentlig styrelseledamot i aktie­bolag bör betalas av företaget. Arvodels storlek skall dock fastställas av Kungl. Maj:t. Motsvarande regler föreslås vid styrelserepresentation i stiftelser. Förslaget har inte mött några erinringar från remissinstanser­nas sida i fråga om aktiebolagen. Några remissinstanser framhåller när det gäller stiftelsema att särskUd ersättning f. n. inte utgår tiU styrelse­ledamöter i vissa stiftelser. Jag finner det dock vara rimUgt atl i enlig­het med utredningens förslag likartade regler gäller och att arvode tiU offentiig styrelseledamot betalas av resp. företag och stiftelse med be­lopp som Kungl. Maj:t bestämmer.

Systemet med offentlig representation i styrelserna för vissa aktiebolag och stiftelser lar, som tidigare nämnts, främst sikte på att pröva en ny väg för information och samarbete mellan dessa institutioner och cen­trala samhällsorgan. Den ekonomiska strukturen i vårt land är emeller­tid sådan att näringsverksamheten inom många kommuner lo-aftigt do­mineras av ett eller ett par större förelag. Utvecklingen av sysselsätt­ningen, bostadsbyggandet och andra samhällsinvesteringar lUcsom skatte­underlaget påverkas här i avgörande grad av förändringar i dessa före­lags verksamhet och framtidsplaner. Jag anser att det vore väl motiverat att kommunen i dessa fall bereddes tillfälle utse en representant i det dominerande företagets styrelse. Det är därför enligt min mening av intresse att även få till stånd en försöksverksamhet med kommunal sty­relserepresentation som ett komplement tUl det tidigare föreslagna nya informationssystemet. Jag ulgår från att det inom flera företag, som intar en sådan ställning i kommunens ekonomiska liv som här avses, finns ett motsvarande intresse för att pröva denna form för vidgat samarbele i syfte att emå en förbättrad samordning mellan samhällets och företagets framtidsplanermg. En försöksverksamhet bör således här t. v. baseras på frivilliga överenskommelser mellan berörda kommuner

 

Frop.1972:116                                                        118

och företag. Jag förutsätler dock att rUstiinjerna för denna verksamhet tas upp till överläggningar mellan kommunförbundet och andra berörda organisationer.

Försöksverksamheten med offentliga styrelseledamöter i vissa aktie­bolag och stiftelser förutsätter däremot viss lagstiftnuig. Denna bör ul­formas som en fullmakt för Kungl. Maj:t alt förordna en offentiig styrelseledamot i sammanlagt högst 30 förvallnmgsbolag samt sådana allmännyttiga stiftelser som har tillgångar överstigande 5 milj. kr. La­gen bör i övrigt uppta endast vissa grundläggande bestämmelser. Ur­valet av de aktiebolag och stiftelser som skall omfattas av försöksverk­samheten bör ske efter de riktimjer som jag angivit i det föregående.

I enUghet med utredningens förslag och efler mönster av molsva­rande bestämmelse i banklagen bör i lagen tas in en föreskrift om att of­fentlig styrelseledamot särskilt skall verka för att samhäUets intressen beaktas i bolagets eller stiftelsens verksamhet. I övrigt bör för offentlig styrelseledamot i aktiebolag i princip gälla samma kvalifikationskrav och bestämmelser som gäller för styrelseledamöter som utses av bolagsstäm­ma. Detta innebär bl. a. att sådan ledamot blir underkastad de skade­stånds- och straffbestämmelser som finns intagna i aktiebolagslagen.

I fråga om stiftelser saknas civilrättsliga regler om vem som utser ledamöter i styrelsen, om antalet ledamöter i styrelsen, styrelseledamöter­nas mandatlid, styrelsens uppgifter etc. Sådana förhållanden regleras i första hand genom stiftelseurkunder, stadgar m. m. Vissa bestänunel­ser om styrelses uppgifter finns i lagen om tillsyn över stiftelser. I många fall finns emellertid inte någon legal reglering att anknyta till. Några särskilda bestämmelser bör inte meddelas i detta sammanhang. Det får anses ligga i sakens natur att, då inle annal sägs, offentlig styrelseleda­mot i stiftelse i princip har samma ställning och ansvar som övriga sty­relseledamöter.

6.4 Styrelserepresentation för de anstäUda

6.4.1 Allmänna synpunkter

Fackföreningsrörelsen har alltsedan sin tillkomst sett som sin uppgift att höja löntagarnas ekonomiska och sociala standard. Under lång tid kom insatsema i praktiken att koncentreras på att nå en förbättring av löne- och anstäUningsvUlkoren. Efter hand som dessa insatser — på flera områden understödda av lagstiftning — resulterat i en höjd levnadsstan­dard och ökad social trygghet för löntagarna har emellertid intresset mer och mer inriktats mot andra sidor av arbetet. Kravet på företagsde­mokrati har med tiden fått en allt mer framskjuten plats både i den aU­männa debatten och i fackföreningsrörelsens handlingsprogram. Detta krav gäller såväl ökad frihet och självständighet för den enskilde arbets-

 

Frop. 1972:116                                                       119

tagaren som ökat inflytande och medbestämmanderätt för arbetstagarna i gemen i fråga om företagets ledning.

Ett betydelsefuUt steg i riktning mot ökad företagsdemokrati togs i vårt land genom tillkomsten av de avtal om företagsnämnder som år 1946 träffades mellan SAF och LO resp. SAF och TCO. Dessa avtal ersattes i aprU 1966 av nya samarbetsavtal mellan parterna. Ulöver nya nämndavtal innefattade uppgörelsen vid detta tiUfälle en överenskom­melse mellan SAF, LO och TCO om främjandet av samarbetet mellan företagsledning och anställda. I anslutning till denna överenskommelse inrättades ett gemensamt organ. Utvecklingsrådet för samarbetsfrågor, med uppgift att genom information, utbUdning och forskning främja det lokala samarbetet. Liknande samarbetsorgan har inrättats på fler­talet övriga avtalsområden, däribland kooperationens och den statliga och kommunala förvaltningens områden.

Under de senaste åren har i en rad företag, såväl enskUda som offent­liga, inletts försöksverksamhet med olika former av vidgad företagsde­mokrati. I systematisk form kom sådan verksamhet tidigast i gång i de statliga aktiebolagen. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande tiUkaUade statsrådet Wickman hösten 1968 en delegation för försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen (Fi 1969: 64). I direktiven framhålls bl. a. att företagsdemokratin i princip bör innebära medverkan av de anställda på alla beslutsnivåer inom företaget. Olika grader av inflytande anges dock som tänkbara, från information och samråd tUl medbestämmande. Inom statsförvaltningens område bedrivs sedan hösten 1969 en motsvarande försöksverksamhet genom delegatio­nen för förvaltnmgsdemokrati (Fi 1970: 67). Enligt dkektiven skall de allmänna utgångspunktema för försöksverksamheten rörande fördjupad företagsdemokrati i de statiiga aktiebolagen också gälla inom den stat­liga förvaltningen.

Till det tidigare nämnda utvecklingsrådet för samarbetsfrågor har knutits en permanent arbetsgmpp för forskning (URAF) som tar initia­tiv tiU och följer försök vUka syftar tUl fördjupad förelagsdemokrati. Liknande försöksverksamhet har också inletts inom kooperationen och den kommunala förvaltningen under medverkan av utvecklingsråden för dessa områden.

Elt inslag i den pågående försöksverksamheten är styrelserepresenta­tion för de anstäUda. I ett begränsat antal aktiebolag har på stämman representanter för de anstäUda utsetts till ordinarie styrelseledamöter. Till denna kategori hör flera av Statsföretag AB:s dotterbolag och några privatägda aktiebolag. I vissa andra privatägda aktiebolag har man i styrelsen adjungerat representanter för de anstäUda. I de fall styrelse­representation för de anstäUda i den ena eller andra formen införts har som regel arbetarna fått en representant och tjänstemännen en.

 

Frop. 1972:116                                                       120

Genom beslut av riksdagen tidigare i år (prop. 1972: 97, KU 1972: 31, rskr 1972: 241) har de legala hindren undanröjts för en motsvarande försöksverksamhet på den kommunala förvaltnmgens område. Enligt lagen (1972: 271) om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd föreligger sålunda numera möjlighet att medge företrädare för de kommunalanställdas fackliga organisationer rätt att närvara vid sammanträde med kommunal nämnd och della i överläggningarna men ej i besluten.

En utvecklmg liknande den jag här antytt har ägt rum i flera väst­europeiska industrUänder. Arbetslagarnas krav på medinflytande i före­lagen har genom avtal eller lagstiftning tiUgodosetts i skiftande former, som dock i regel har många drag gemensamma med våra förelags­nämnder. Jag vill i detta sammanhang erinra om det lagförslag som nyligen antagils i Norge och som innebär att det i aktiebolag med mer än 200 anställda skall inrättas ett förvaltningsråd (bedriflsforsamling) med minst tolv ledamöter, av vilka en tredjedel skall väljas av och bland de anställda och två tredjedelar av bolagsstämman. Det ankommer på förvaltningsrådet att välja styrelse i bolaget och utöva beslutanderätten i fråga om invesleringar av större betydelse och belräffande rationalise­ringar eUer omläggning av driften som kan medföra slörre ändring eller omdisponering av arbetsstyrkan. I fråga om mindre företag gäller, att en majoritet av arbetslagarna i förelag med mer än 50 anställda kan begära att en tredjedel av styrelsen, dock minst två ledamöter, skall få utses av och bland de anställda. Lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1973.

Vid 1971 års LO-kongress ägnades företagsdemokratifrågorna stor uppmärksamhet. Kongressen antog ell program för ökad förelags­demokrati, vUket förutsätter en reell medbestämmanderätt för arbets­tagarna i olika frågor som rör såväl den enskildes arbetssituation som det kollektiva löntagarintresset i företaget. Programmet innehåller krav på ett ökat inflytande för de anställda på alla beslutsnivåer i företagen. Bl. a. föreslås att de anställdas fackliga organisationer vid företagen skall få rätt att utse en minoritet av ledamöterna i aktiebolagens och de ekonomiska föreningamas styrelser.

Inom TCO arbetar en kommitté med uppgiften att utreda arbets­platsens samarbetsfrågor. Till TCO-kongressen 1970 lade kommittén fram en delrapport, som innehåller handlingsUnjer för en demokratise­ring av arbetslivet. I rapporten, som godkändes av kongressen, anges styrelserepresentation som en av de ålgärder, vilka bör vidtas för att öka de anställdas inflytande.

I början av innevarande år hölls överläggningar mellan SAF samt LO och TCO i syfte att avlalsvägen tUlförsäkra de anställda represen­tation i aktiebolagens styrelser. Dessa överläggningar avbröts emellertid sedan SAF förklarat att man inte ansåg sig behörig ati träffa avtal som

 

Prop. 1972:116                                                      121

skuUe binda bolagsstämmorna. När det således visal sig inte vara möj­ligt att nå en lösning genom frivilliga avtal vände sig arbetstagarorga-nisationema tiU Kungl. Maj:t med begäran om lagstiftning som ger de anställda rätt tUl styrelserepresentation.

Delta är bakgranden till det förslag som lagts fram i departements­promemorian. Förslaget gäller enbart aktiebolag med undantag för bank- och försäkringsaktiebolag och innebär i korthet att de anställda i aktiebolag med mer än 100 anställda får rätt att utse två ledamöter i styrelsen. Verksamheten föreslås få försökskaraktär under en period av fem år.

Jag konstaterar med tiUfredsstäUelse atl inte någon remissinstans ställt sig avvisande tUl förslagels syfte, dvs. atl ge de anställda slörre in­flytande i företagen, och jag tolkar della som elt uttryck för en allmän uppfattning alt demokratin inte kan ges elt annal och mera begränsat innehåll i arbetslivet än på andra samhällsområden. Det kan heller inte i längden försvaras att de anställda är utestängda från de organ i före­tagen där besluten fattas, beslut som på ett genomgripande sätt kan förändra deras egen situation. För egen del anser jag det i hög grad angeläget alt ta ytterligare ett steg mol demokratins förverkligande i arbetslivet och genomföra en reform som ger de anstäUda inflytande även över företagens ledning.

Promemorieförslaget har fått ett i stort sett positivt mottagande. Fler­talet remissinstanser har inle haft något alt erinra mol att de anställda genom lagstiftning ges rätt till styrelserepresentation. TUl de remiss­instanser som sålunda godlar förslaget eller lämnar det i huvudsak utan erinran hör bl. a. hovrätten för Nedre Norrland, kommerskollegium, de fackliga organisationerna, KF och LRF, Statsföretag samt de privata företagen Astra, IBM och NCB. Några remissinstanser, däribland fler­talet näringsUvsorganisationer, ställer sig däremot tveksamma eller av­visande till förslaget. SAF finner sålunda lagstiftning vara en mindre lämplig metod att lösa samarbetsfrågor och anser att det bästa resultatet nås om man låter flexibla lösningar växa fram på frivUlighelens väg. På samma linje går industriförbundet och grossistförbundet. SAF anser dessutom all frågan om lagstiftning är för tidigt väckt. Det hade enligt förenmgen varit att föredra att man avvaktat resultatet av pågående försöksverksamhel. Denna uppfattning delas av SHIO och även Svensk induslriförening har uttalat sig för ell uppskov.

Det är välbekant att många arbetsmarknadsfrågor som i andra länder gjorts tUl föremål för lagstiftning i vårt land har fått sin lösning genom frivUliga avtal. Detta gäller t. ex. det samråd och informationsutbyte som äger mm inom företagsnämnderna. Avtalsvägen har också, aU­mänt sett, många fördelar genom de möjligheter den erbjuder lill en flexibel anpassning tUl förhållandena inom olika branscher och företag. Om delta råder knappast delade meningar. Del är vid del här laget en

 

Prop. 1972:116                                                       122

väl befäst tradition på den svenska arbetsmarknaden atl parterna så långt del överhuvudlaget är möjligl söker lösa gemensamma frågor genom frivilliga överenskommelser. A andra sidan har statsmakterna inte tvekat att genom lagstiftningsåtgärder ge sitt stöd åt angelägna reformkrav, när förhandlingsvägen visat sig inte vara framlcomlig. En­ligt min mening har frågan om styrelserepresentation för de anställda kommit i ett sådant läge. För att frågan inom rimlig lid skall få sin lösning är det som jag ser det nödvändigt all så snart som möjligt på bred bas inleda en verksamliet som ull en början får försökskaraktär men som efter hand kan byggas ul och slutligen ges en permanent ut­formning. Elt sådant tillvägagångssätt erbjuder de bästa garantierna för att man skall nå fram till en ordning som vilar på ett fast erfarenhels-underlag och som lar hänsyn till olika företags organisation och stmktur och tUl de speciella förhållanden som råder i vissa näringsgre­nar och branscher. På gmnd av vad jag nu anfört förordar jag att frågan om de anställdas styrelserepresentation löses genom lagstiftning. Av vad jag nyss sade framgår all det stora flertalet remissinstanser funnit all promemorieförslaget i sina huvuddrag kan läggas tiU gmnd för lagstiftning. Även jag anser att en försöksverksamhet med styrelse­representation för de anställda kan grundas på förslaget. Jag viU dock redan nu framhålla alt försöksperioden, som i promemorian angetts tUl fem år, enligt min mening bör anpassas till vad som föreslagits belräf­fande den offentUga styrelserepresentationen och informationssystemet, dvs. tre år.

Som jag skall redogöra för närmare i det följande utgår promemorie­förslaget från atl det i det särskilda fallet skall ankomma på de anställ­das lokala fackliga organisationer att ta ställning tUl frågan om styrelse­representation skall inrättas eller ej.

Enligt min mening är detla en riklig utgångspunkt. Ulan atl nu gå närmare in på skälen för mitt ställningslagande vUl jag i detta samman­hang framhåUa den frihet en på detta sätt utformad lagstiftning ger de fackliga organisationerna att med företagen träffa överenskommelser om andra former för insyn och inflytande när detta anses lämpligt. Som jag ser det bör det vara naturligt att de fackliga organisationema, redan innan beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation fattas, tar upp frågan tUl diskussion med förelagsledningen för atl klariägga förut­sättningama i olika avseenden för en sådan representation.

6.4.2 Den aktuella reformens omfattning

Promemorieförslaget omfattar endast aktiebolag. Andra associations­former har således t. v. lämnats utanför. Även två specieUa katego­rier av aktiebolag har undantagits, nämligen bank- och försäkringsaktie­bolag.

 

Prop. 1972:116                                                       123

När del gäller styrelserepresentation för de anställda i bankinstilul lägger banklagstiftningens bestämmelser om styrelser i sådana institut f. n. vissa hinder i vägen. Begränsningar gäller sålunda i fråga om både det totala antalet styrelseledamöter och antalet anställda bland dessa. Chefen för finansdepartementet har tillkallat särskUda sakkunniga (Fi 1972: 3) för att se över banklagstiftningen och undanröja dessa hin­der. Utredningsuppdraget beräknas vara slutfört omkring årsskiftet 1972/73. Dessförinnan är det inte lämpligt alt ta ställning till frågan om styrelserepresentation för de bankanställda. Med hänsyn tUl den roll för­säkringsaktiebolagen spelar som kredilmarknadsinstitutioner har jag efter samråd med chefen för finansdepartementet kommit fram till att man bör eftersträva en lösning av frågan om de anställdas styrelserepresenta­tion i dessa bolag som så nära som möjligt ansluter till vad som kan komma i fråga för bankinstituten.

Mot bakgmnd av vad jag nu anfört är jag inte beredd att lägga fram förslag som tUlgodoser de önskemål som vid remissbehandlingen fram­förts av TCO samt SACO och SR om att låta lagens tUlämpningsområde omfatta även ifrågavarande båda kategorier av aktiebolag.

Från näringslivsorganisationerna har framhållits önskvärdheten av att aktiebolag som har karaktären av familjebolag undantas från lagens tUlämpningsområde. Man har därvid pekat på den nära anknytning som i mindre aktiebolag föreligger mellan företaget och ägarens eller ägar­nas personliga förhållanden, en anknytning som bl. a. lar sig uttryck i all företagsledningen ofta går i personlig borgen för bolagels skulder. Det har också framhållits alt administrationen i sådana bolag ofta sker ulan mer formell handläggning av ärendena. När det gäller mindre företag, där fortfarande informella kontakter mellan ledning och an­ställda är mycket vanlig, ifrågasätts det f. ö. om styrelserepresentation för de anställda är en ändamålsenlig metod att öka löntagarinflytandet.

I anledning av dessa uttalanden vill jag först påpeka att de s. k. famil­jeföretagen rymmer företag av vitt skUda storleksordningar och att kategorin inte är lätt atl avgränsa. Jag vill vidare erinra om den föreslag­na lagens syfte, som är att öka de anstäUdas insyn och inflytande över företagens ledning. Det ligger i sakens natur att detta syfte inte kan för­verkligas utan att det får konsekvenser för dem som i dag utövar led­ningen över företagen. Deras beslutanderätt blir något beskuren och sty­relsearbetet kommer sannolikt att kräva mera tid. Det är i och för sig begripUgt att sådana förändringar är lättare att acceptera i de större ak­tiebolagen med en vid krets av aktieägare än i familjebolagen, där — som framhålls i SAF:s remissyttrande — aktiebolagsformen i huvudsak framstår som en ram för förvaltningen av ägarnas personliga förmögen­het. Från de anställdas synpunkt måste emellertid ett förverkligande av lagens sjrfte te sig lika angeläget i båda fallen. Enligt min mening före­ligger därför inte tUlräckliga skäl för att undanta famUjebolagen.

 

Frop. 1972:116                                                       124

Tidningarnas arbetsgivareförening och tidningsutgivareföreningen har ifrågasatt om inte tidningsföretagen borde undantas från lagens tUlämp­ningsområde. Det är enligt föreningama väsentligt att styrelsen i ett tid­ningsföretag är så sammansatt att ledamöterna kan vänlas ha en ge­mensam uppfattning om förelagets opinionsbUdande verksamhel. Ar­betstagarledamölerna skulle i styrelsen t. o. m. aktivt kunna företräda en politisk uppfattning som avviker från den tidningen företräder och därmed skulle de enligt föreningarnas uppfattning komma i motsatsför­hållande tUl målsättningen för tidningens opinionsbUdande verksamhet. Tvingas tidningsföretagen att som styrelseledamöter acceptera personer som inle delar de värderingar som ligger till grand för denna verksam­het skulle delta enligt föreningarna strida mot den gmndlagsfästa tryck­friheten.

För egen del kan jag inte finna att den föreslagna ordningen för tidningsföretagens del skulle komma att innebära etl tvång som strider mol tryckfriheten. Den minoritetsrepresentalion det här gäller garan­terar de anställda rätt alt ge sina synpunkter innan beslut fallas i frågor av stor betydelse för företagen och därmed också för de anställda, men den äventyrar på intet sätt ägarinlressets bestämmanderätt över vare sig den opinionsbUdande verksamheten eUer tidningsföretagens förhållan­den i övrigt. Av det remissyttrande som i delta ärende avgetts av A-pres­sens samorganisation framgår f. ö. att de anstäUda inom A-pressen sedan ell par år tUlbaka är representerade i företagens styrelser. Mot bakgmnd av vad jag nu anfört anser jag det inte motiverat att tidnings­företagen undantas från lagens tUlämpningsområde.

Av naturliga skäl har det inte varit möjligt att vid utarbetandet av promemorieförslaget la hänsyn till de särskilda förhållanden som rå­der inom olika näringsgrenar och branscher. Detta leder tUl att in­förandet av styrelserepresentation för de anställda i vissa fall kan visa sig innebära praktiska problem. I fråga om rederiföretagen har Sve­riges redareförening i sitt remissyttrande bl. a. pekat på de hinder som i praktiken föreligger för de ombordansläUda att komma lUl styrel­sens sammanträden. Föreningen framhåUer också alt förhållandena inom sjöfarten varierar från rederi till rederi, t. ex. beroende på den fart, vari rederiets fartyg är sysselsatta. Mot denna bakgrund bedömer föreningen det som aUtför komplicerat att i lag fastställa regler för de anställdas medverkan och föreningen förordar atl denna fråga i stäUet löses ge­nom kontakter mellan föreningen och de ombordanställdas organisatio­ner. Härvid bör emellertid beaktas att rederiema även har landanställd personal.

Jag är medveten om att det i vissa fall kan innebära praktiska problem atl genomföra styrelserepresentation för de anstäUda i rederinäringen ef­ter de riktiinjer som anges i promemorian. A andra sidan bör det t. ex. i fråga om rederier vars fartyg går i östersjöfart vara möjligt att tillämpa

 

Prop. 1972:116                                                       125

styrelserepresentation med direktdeltagande även från de ombordan­ställdas sida. Även i övrigt torde arrangemang kunna träffas som tUl­godoser båda sidors berättigade intressen. Jag är således inte beredd att förorda något undantag för rederinäringen.

Vid sidan av aktiebolagen torde de ekonomiska föreningarna vara den vanligaste associationsformen bland företag med elt större antal anställ­da. Inom jordbruks- och konsumentkooperationen utgör de ekonomiska föreningama basen för verksamheten.

De ekonomiska föreningama omfattas inte av promemorieförslaget. Det har ansetts, att man borde avvakta resultatet av de förhandlingar som sedan en tid tiUbaka förs mellan KF och LO resp. TCO om vidgad företagsdemokrati i konsumtionsföreningarna innan stäUnmg tas tUl lag­stiftning om styrelserepresentation för de anställda i ekonomiska för­eningar.

TCO anser inte detta utgöra ett tUlräckligt skäl för all generellt un­danta de ekonomiska föreningarna, och LO framhåller att det kan komma att visa sig smidigare att använda lagstiftningsmetoden även be­träffande de ekonomiska föreningarna eftersom stadgarna i åtskiUiga fall ställer upp hinder för de anställda att tUlhöra föreningens styrelse. KF erinrar om att det övervägande antalet anställda inom konsumentkoope­rationen är verksamma i ekonomiska föreningar. Mol den bakgranden har KF i diskussionerna med LO och TCO förklarat sig berelt att re­kommendera en Ukartad lUlämpnmg av styrelserepresentation för de anställda inom hela den konsumentkooperaliva rörelsen. LRF hävdar samma principiella syn beträffande jordbrukets föreningsrörelse, men anser att frågan om de lämpligaste formema för de anställdas insyn och inflytande bör närmare övervägas. LRF förklarar sig berett alt i sådant syfte inleda överläggningar med arbetstagarorganisationerna. Elt sådant förfaringssätt bör enligt förbundet kunna skapa förutsättnuigar för en lämpUgt utformad lagstiftning utan att orsaka onödigt dröjsmål.

Med anledning av dessa uttalanden under remissbehandhngen har frågan om att utsträcka den föreslagna lagens tUlämpningsområde till att omfatta även de ekonomiska föreningama närmare övervägts under be­redningen i departementet.

Av upplysningar som mhämtats från SCB:s företagsregister framgår att antalet ekonomiska föreningar med mer än 100 anställda enUgt se­nast tiUgängliga uppgifter uppgår tiU 141. Av dessa ingår 63 i jordbrukets föreningsrörelse (LRF) och 44 i konsumentkooperationen (KF). Åter­stoden, 34 förenmgar, innefattar bl.a. bostadskooperativa föreningar, virkesmälningsföreningar och OK-föreningar. Det sammanlagda antalet anställda i dessa 141 föreningar torde uppgå tUl drygt 90 000.

Beträffande ekonomisk förenings styrelse och beslutande organ, för­eningsstämma, gäller i slort sett liknande regler som i fråga om aktie­bolag. De överväganden som gjorts i departementspromemorian med

 

Prop. 1972:116                                                       126

ulgångspunkl i aktiebolagens förhållanden äger i allt väsentligt giltighet även för de ekomiska föreningarna. Inte heller från lagteknisk synpunkt möier några hinder mot all anpassa promemorieförslagel liU atl gäUa även ekonomiska föreningar.

Den positiva inställning på föreningshåll till alt låta den föreslagna reformen omfatta även de ekonomiska föreningarna som kommit lill uttryck under remissbehandlnngen har bekräftats vid överläggningar som därefter hållils med företrädare för jordbrukels föreningsrörelse, konsumentkooperationen och bostadskooperationen.

Mot bakgrand av de omständigheter jag nu har redogjort för är jag be­redd att förorda alt den föreslagna lagen får omfatta även ekonomiska föreningar. Vissa speciella kategorier av sådana föreningar bör dock un­dantas. I likhel med bankaktiebolag bör sålunda jordbmkskassorna t. v. inte omfattas av den nu aktuella reformen. Undanlag bör också göras för ekonomiska föreningar med personUgt ansvariga medlemmar saml för sambmksföreningar. Föreningar av dessa båda kategorier lorde i förevarande sammanhang vara ulan praktisk betydelse, eftersom antalet sysselsatta i regel är myckel litet, och undantagen har därför närmast formell karaktär. Slutligen bör undanlag göras för sådana föreningar som visserUgen är alt anse som ekonomiska föreningar eller därmed likartade men som inte omfattas av lagen om ekonomiska föreningar. TUl denna kategori hör bl. a. ömsesidiga försäkringsbolag, sjukkassor och hypoteksföreningar. Med nu förordade undantag kommer den före­slagna reformen i fråga om de ekonomiska föreningarna att få sin största betydelse inom jordbrukskooperationen, konsumentkooperationen och bosladskooperationen.

Jag vUl här inskjuta att jag inte har funnit anledning att vid den fort­salla framställningen uppehåUa mig särskUt vid de ekonomiska för­eningamas förhållanden, eftersom enligt vad jag nyss nämnde reglema om ekonomiska föreningar i de avseenden som här är aktueUa i stort sett överensstämmer med aktiebolagslagens regler. De ställningstagan­den på grandval av promemorieförslaget som jag kommer att redovisa i det följande gäller således även ekonomiska föreningar, där annat inte uttryckligen sägs.

Frånsett de invändningar och synpunkter som jag har redovisat i det föregående har den avgränsning i fråga om företagsform och närings­grenar som promemorieförslaget innebär godtagils av remissinstansema. Även jag finner den lämplig.

Som en konsekvens av denna avgränsning kommer reformen inle att gälla de anstäUda i offentiig förvaltning. Däremot faUer statiiga och kom­munala aktiebolag inom lagens tUlämpningsområde. Jag vUl emellertid i delta sammanhang erinra om att statsrådet Löfberg den 26 maj i år tUlkallat sakkunniga (Fi 1972:4) med uppgift att utarbeta rUitiinjer för styrelserepresentation för anstäUda hos statiig myndighet. Enligt

 

Prop. 1972:116                                                       127

direktiven skall de sakkunniga bedriva sitt arbete så, alt förslag till de statliga myndigheternas styrelser skall kunna läggas fram under 1973. För de kommunalansläUda gäUer som jag nämnde inledningsvis atl företrädare för deras fackliga organisationer kan medges rätt alt när­vara vid sammanträde med kommunal nämnd.

Mot bakgmnd av all del lolala anlalet aktiebolag inom olika närings­grenar uppgår tiU mer än 55 000 har man i promemorian funnit det nöd­vändigl att begränsa tillämpningsområdet också med hänsyn till före­lagens storlek för att del skall vara möjligl att överblicka verksamheten och värdera resultaten. Det har ansetts lämpligt alt därvid anknyta till sysselsättningen och det har föreslagits en nedre slorleksgräns vid 100 anstäUda.

Vid remissbehandlingen har näringslivets organisationer samstämmigt uttalat sig för all storieksgränsen sätts vid 200 anställda. LO och TCO ser helst att gränsen sätts lägre än vid 100 anställda men anser sig kunna acceptera förslaget på denna punkl om försöksverksamheten begränsas lUl tre år. TCO förordar dock gränsen 50 anstäUda beträffande handels­företag. SACO och SR har i princip inte något att invända mot förslaget men anser atl uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten skuUe underlättas om gränsen höjdes till 200 anställda.

Del framgår av de statistiska uppgifter — avseende förhållandena vid 1969 års utgång — som redovisas i promemorian att antalet aktiebolag med 50 eller fler anställda ulgör ca 4 000, med 100 eller fler anstäUda ca 2 000 och med 200 eller fler anställda ca 1 000. Mol den bakgmnden finner jag för min del den i promemorian föreslagna storleksgränsen väl avvägd. Denna gräns bör gälla mom samtUga näringsgrenar som om­fattas av försöksverksamheten. Jag biträder därför promemorieförslaget på denna punkt.

För alt underlätta för aktiebolag som inle når upp till storleksgrän­sen att införa arbetstagarrepresentation i styrelsen efter överenskom­melse med de fackliga organisationema har i promemorian föreslagits alt bolagsstämman bör ges möjlighet att beslula om tUlämpning av den i lagen föreskrivna ordningen utan alt föreskrift därom las in i bolags­ordningen. För intagande av sådan föreskrift i bolagsordningen krävs f. n. särskUt tUlstånd. Detta förfarande kan dessutom ta avsevärd tid i anspråk i de faU då för ändring av bolagsordningen föreskrivits beslut på ordinarie bolagsstämma.

Det har från elt par håll ifrågasatts om det föreligger något behov av den föreslagna bestämmelsen med hänsyn till att aktiebolagsulredningens förslag tiU ny aktiebolagslag innebär sådana förenklingar i förhåUande lill gällande rätt beträffande ändring i bolagsordningen att skälen för promemorians förslag i stort sett bortfaller. Aktiebolagsulredningens för­slag är under beredning i justitiedepartementet och ändringar i aktiebo­lagslagen i detta hänseende kan väntas träda i kraft tidigast den 1 ja-

 

Prop. 1972:116                                                       128

nuari 1975. De skäl som åberopats i promemorian kommer sålunda att kvarstå i vart fall under större delen av försöksperioden och jag tUlstyr­ker därför den föreslagna bestämmelsen.

I fråga om koncerner har man i promemorian intagit den stånd­punkten atl av praktiska skäl samma regler bör gälla för koncernbolag som för aktiebolag utanför koncernförhållanden. Detla innebär alt styrelserepresentation kan komma i fråga i varje aktiebolag — utom bank- och försäkringsaktiebolag — som uppfyUer storlekskriteriet, oav­sett om bolaget ingår i en koncern eller inte.

Denna uppfattning delas av bl. a. SAF och industriförbundet. Enligt dessa organisationer är särskUda koncernregler i fråga om bolagets led­ning främmande för svensk bolagsrätlslig tradition och följderna av att det hittillsvarande formella mönstret bryts anses svåra att överblicka.

Astra och Gränges har var för sig pekat på atl mom dessa koncerner dotterbolagens styrelser, som enbart består av anstäUda tjänstemän, med någol enstaka undantag inle håller några sammanträden och i stort sett saknar betydelse för bolagens skötsel. Hela skölselansvarel ligger i den tjänsteorganisation som byggts upp oberoende av de olika enhetemas ju­ridiska status.

Av KF:s yttrande framgår all KF:s direktion fungerar som styrelse i samlliga helägda dotterföretag, vilka i regel drivs i aktiebolagsform. Det kan därför enligt KF inle anses meningsfullt med styrelserepresentation för de anställda i dotterföretagens styrelser och del bedöms inle heller som praktiskt möjligt alt genomföra sådan representation. Även inom jordbrukskooperationen finns elt antal samägda företag och dotterföre­tag som drivs i aktiebolagsform. Skälet tUl alt denna form valls är en­ligt LRF hell av organisatorisk/administrativ art och förbundet förordar därför att dessa bolag t. v. undantas från lagens tUlämpningsområde.

För egen del anser jag att det inle är vare sig lämpligt eUer praktiskt möjligt att i detta sammanhang ställa upp särskUda regler för koncer­ner eUer sådana koncernliknande förhåUanden som förekommer inom kooperationen. Det förefaller emeUertid uppenbart alt representation för de anställda i dotterbolagens styrelser inte har något fömuftigl ändamål i koncerner med den organisatoriska uppbyggnad som jag nyss gav exem­pel på. I sådana fall framstår representation i de lednmgsorgan som har det reeUa ansvaret för verksamheten inom koncernens olika enheter — en lösnmg som Astra och KF ställt sig positiva tUl — som en till orga­nisationens uppbyggnad bällre anpassad ordning för alt tiUgodose den föreslagna lagstiftningens syfte. I lUchet med handelskammaren i Göte­borg anser jag att frågor av detta slag bör kunna lösas genom särskilda överenskommelser mellan företagel och de anslällda så all arbetslagar-representationen utformas med hänsyn till vad som är praktiskt och rim­ligt.

 

Prop. 1972:116                                                       129

6.4.3 Utseende av arbetstagarledamöter m. m.

Enligt promemorieförslaget krävs två åtgärder för att styrelserepresen­tation för de anstäUda skall komma tiU stånd, nämligen dels beslut om inrättande av sådan represenlalion, dels utseende av ledamöter. Båda dessa åtgärder föreslås ankomma på de lokala fackliga organisationema.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit att styrelserepresentation på detta sätt knyts lUl de lokala fackliga organisationerna. Positiva utta­landen görs bl. a. av LO, TCO och Astra. Några remissinstanser, där­ibland SJ, SAF, LRF och Svenska SheU, anser dock att samlliga an­ställda, oberoende av organisalionsförhåUanden, bör få rätt att delta i valet av arbetstagarledamöter i styrelsen.

För egen del vill jag framhålla alt etl väsentiigt motiv för de anstäU­das styrelserepresentation är att skapa bättre fömtsättningar för samar­bets- och demokratiseringssträvanden på andra nivåer inom företaget. Styrelserepresentation måsle därför ses som ett komplement till verksam­heten i företagsnämnderna och de olika kommittéer och övriga organ som fungerar inom ramen för denna verksamhet. Eftersom företags­nämnderna har tillkommit genom avtal mellan arbetsgivarna och lön­tagamas fackliga organisationer är det angeläget att även styrelserepre­sentalionen knyts an till de fackliga organisationerna. Annars löper man risken att arbetet i företagsnämnden och representation i styrelsen fram­står som konkurrerande former för de anställdas inflytande. Det är ock­så önskvärt all olika gmpper bland de anställda får tillfälle atl spela en roll när det gäller atl ta ställning tiU styrelserepresentation och alt utse ledamöter. Såsom uttalats i promemorian bör detla mest naturligt ske genom de fackliga organisationernas medverkan. Jag har f. ö. svårt att se hur det skulle vara möjligt, i vart faU i större företag, för de anställda att genomföra ett val av styrelserepresentanter utan tUlgång till fackför­eningarnas organisatoriska resurser och deras aktiva medverkan. Med hänsyn tiU de omständigheter jag nu har nämnt ansluter jag mig tUl pro­memorians förslag att rätten att besluta om arbetstagarrepresentation och rätten att utse ledamöter skall tUlkomma de lokala fackliga organi­sationema.

Med nu angivna utgångspunkt föreskrivs i promemorieförslagel att be­slut om inrättande av arbelslagarepresentation får fattas av lokal facklig organisation som är bunden av koUektivavtal i förhåUande till bolaget och omfattar mer än hälften av bolagets arbetstagare. Finns det flera lokala organisationer skaU de tillsammans uppfylla dessa fömtsättningar.

Remissinstanserna har inle haft något att erinra mot regeln att orga­nisation som påkallar inrättande av arbetstagarrepresentation skall vara bunden av kollektivavtal iförhållande tUl företaget. Också jag anser regeln befogad.

Från ett par håU har däremot riktats invändningar mot kravet på att

9   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116

 

Prop.1972:116                                                                    130

den organisation eller de organisationer som lar initiativ till arbetstagar­representation skall omfatta en majoritet av arbetslagarna vid förelaget. Hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter sålunda om det inte borde öppnas möjlighet för arbetstagarna att utnyttja rätten tUl styrelserepre­sentation även i fall då de fackligt organiserade arbetstagarna är i mi­noritet. TCO pekar på den situation som kan uppkomma, om den största fackliga organisalionen inle önskar biträda etl beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation och lUl följd därav erforderligt flertal för ett sådant beslul inte kan uppnås. Enligt TCO:s uppfattning bör då den näst slörsta organisalionen ha rätt att beslula om arbetstagarrepresentation. LO, som för sin del godtar kravet på majoritet bland de anslällda, för­klarar sig komma all verka för all elt beslut på arbetarsidan om att av­stå från arbelstagarrepresenlation inte skall få lill följd atl andra orga­nisationer som bedömer värdet av sådan representation annorlunda tvingas avstå.

För egen del anser jag atl elt beslut om inrättande av arbetstagarre­presentation måste bäras upp av en majoritet bland de anställda. Står flertalet arbetstagare utanför de fackUga organisationerna vid företaget föreligger enligt min mening inte tillräckliga fömtsättningar för en arbetstagarrepresentation som bygger på facklig medverkan. Det fram­går å andra sidan av vad jag lidigare har sagt atl jag anser det uteslutet atl införa en ordning för styrelserepresentation som inte går alt knyta an till de hillills genom avtal etablerade formerna för samverkan mellan företag och anställda. Principen alt flertalet av de anställda skall slå bak­om ell beslul om inrättande av arbetstagarrepresentation måste enligt min mening upprätthållas också i fall då de fackligt organiserade arbetslagar­na visserligen är i majoritet men deras olika fackliga organisationer inte kan enas om ell beslut. Godlar man alt en enig facklig opinion som om­fattar nära hälften av de anslällda i företaget inte är tUlräcklig för alt arbetstagarrepresentation skall inrättas, måsle man också godta alt en minoritet på den fackliga sidan får vika när organisationerna inte kan enas om ell sådant beslul. Del finns f. ö. knappast anledning anta aU olika uppfattningar bland de fackliga organisationerna om arbetstagar­representationens värde skall komma atl omintetgöra en försöksverksamhel i särskilt många fall. En sådan verksamhel bör kunna accepteras obero­ende av den principiella inställningen i frågan.

När del gäller reglerna om utseende av arbetslagarledamöterna utgår promemorieförslaget från att de anställdas representation kommer att be­gränsas till två ledamöter. Med denna utgångspunkt har som huvudregel föreskrivits, alt arbetstagarledamöter utses av de lokala fackliga organi­sationer som är bundna av kollektivavtal i förhållande tUl företaget, i den ordning organisationerna bestämmer. Huvudregeln förutsätter all orga­nisationerna därvid kommer överens. För det fall att enighet inte kan nås mellan organisationerna har i förslaget lagits upp en regel som har

 

Prop. 1972:116                                                       131

karaktären av hjälpregel. Den innebär att lokal organisation som omfat­tar mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna får utse båda arbetslagarledamöterna. Annars utses den ene ledamoten av den lokala organisation som omfattar del största antalet kolleklivav­lalsbundna arbetstagare och den andra ledamoten av den organisation som omfattar det dämäst slörsta antalet sådana arbetstagare.

Frånsett den kiilik som — enligt vad jag nyss har redovisat — riktar sig mot den fackliga anknytningen har den i promemorian föreslagna ordningen för utseende av arbetstagarledamöter i huvudsak godtagils av remissinstanserna. SACO och SR efterlyser dock elt minoritelsskydd som tar sikte på att en organisation som omfattar tio procent av de anslällda eller minsl 20 personer skall beredas tillfälle alt delta vid utseende av arbetstagarledamöter. Organisationerna anser också att tUlämpning av . den subsidiära regeln kan komma alt skada samarbetet i företaget.

Reglema om utseende av arbetstagarledamöter måste ses mot bak­grund av atl antalet styrelseposter för de anställda i promemorian före­slås begränsat lill två. Jag återkommer senare till frågan om arbetstagar­representationens storlek men jag vill redan nu fömtskicka att jag an­sluter mig lill promemorians förslag. En konsekvens av en sådan begräns­ning blir emellertid atl de fackliga organisationerna vid företaget i regel inle kan få var sin representant i styrelsen. Förslagets huvudregel bygger på förutsättningen att de fackliga organisationerna skall kunna komma överens om en gemensam styrelserepresentation. Den ordning som därvid skall tillämpas bestämmer organisationerna själva. Det står följaktligen organisationerna fritt all direkt genom förhandlingar utse två kandida­ter eller att komma överens om en gemensam valprocedur. Med anled­ning av vad SACO och SR anfört om behovel av minoritelsskydd vill jag understryka atl i huvudregeln ligger ett krav på atl samtliga kolleklivav­lalsbundna organisationer skall della vid utseende av arbetstagarledamö­ter. Man får visserligen räkna med att organisationerna inte alltid kan nå fram till samförstånd, men regeln är ett uttryck för uppfattningen att inte någon kollektivavtalsbunden organisation redan från början får stäl­las utanför diskussionen om arbetstagarrepresentationens sammansätt­ning. Promemorian utgår från atl tvistefrågor mellan lokala organisatio­ner som tillhör samma förbund eller samma centrala huvudorganisation utan särskild reglering skall kunna bUäggas genom sammanjämkning på det centrala planet. Däremot har det ansetts behövligt att ställa upp en regel som tar sikte på det fall att lokala organisationer som tillhör skilda cenlrala huvudorganisationer inte kan enas. En sådan regel är enligt min mening ett nödvändigt komplement lUl huvudregeln. Det kan inte vara rimligt att driva kravet på samförstånd meUan de lokala fackliga organi­sationerna så långt att en minoriletsorgarusation skall kunna omintetgöra styrelserepresentation för de övriga. Jag anser alt förslaget på denna punkl innebär en tillfredsställande avvägning mellan olika intressen.

 

Frop. 1972:116                                                       132

Industriförbundet och SAF har pekat på att de fackliga organisatio­nerna inom vissa branscher är uppbyggda på sådant sätt att även andra än de i företaget anslällda skulle få möjlighet atl genom den fackliga organisalionen påverka besluten vid utseende av arbetstagarledamöter. För egen del anser jag visserligen all opinionen bland de fackligt an­slutna arbetslagarna vid företaget bör vara utslagsgivande när det gäller organisationernas beslut om inrättande av styrelserepresentation och ut­seende av arbetstagarledamöter. Avgörande för frågan i vilken ordning organisationerna fattar sina beslut bör dock enligt min mening vara resp. organisations stadgar. Jag är följaktligen inte beredd att föreslå sär­skilda bestämmelser i detla avseende.

På grund av vad jag nu har anfört anser jag atl promemorieförslagels regler om utseende av arbetstagarledamöter bör godtas.

Promemorieförslaget innehåller inle någon särskild regel om entledi­gande av arbetstagarledamot. Enligt 77 § aktiebolagslagen får den som utsett ledamot i aktiebolags styrelse—-i aUmänhet bolagsstämman—när som helst skilja ledamoten från hans styrelseuppdrag. I promemorian uttalas att också en styrelseledamot som representerar de anställda bör kunna fråntas sitt uppdrag innan mandattiden gått ul. Av aktiebolagsla­gens bestämmelser följer alt det ankommer på den eller de lokala fack­liga organisationer som utsett arbetstagarledamoten alt också avgöra fråga om entledigande. Promemorians ståndpunkt har kritiserats av några remissinstanser — hovrätten för Nedre Norrland, SAF, industri­förbundet m. fl. — som anser att det måste finnas möjlighet att ent­lediga arbetstagarledamot även i annan ordning, t. ex. genom beslut på bolagsstämman eller av myndighet eller allmän domstol. För egen del ansluter jag mig tUl den uppfattning som har redovisats i promemo­rian. Aktiebolagslagens regel att styrelseledamot entiedigas av den som utsett honom får anses vara uttryck för en allmänt vedertagen gmndsats. De kritiska synpunkter som kommit fram vid remissbehand­lingen har inte övertygat mig om att det skulle vara förenat med några aUvarliga olägenheter alt upprätthålla denna grandsats även beträffande arbetstagarledamöter.

I fråga om arbetstagarrepresentationens storlek innebär promemorie­förslaget att de anstäUda får rätt att utse två ledamöter i förelagets styrelse. Dessutom förordas att bolagsstämman ges befogenhet att — utan att ta vägen över ändring av bolagsordningen — besluta om en större arbetstagarrepresentation än som följer av lagen. Remissinstanser­na har i aUmänhet lämnat förslaget i dessa delar utan erinran. SACO och SR förordar dock en ökning av antalet arbetstagariedamöter med hänsyn tUl att flera än två arbetstagarorganisationer kan förekomma vid företaget.

För egen del anser jag i likhet med promemorian att praktiska skäl lalar för att den lagfästa rätten tiU arbetstagarrepresentation under den

 

Frop. 1972:116                                                       133

nu aktuella försöksperioden begränsas tUl att gäUa två platser i före­tagets styrelse och jag biträder därför förslaget i denna del. Det är emellertid angeläget att man på förelagshåU överväger möjligheterna att ge arbetslagarrepresenlationen bredare förankring och ökar antalet styrelseplatser för de anställda där så kan ske utan olägenheter. Det finns därför enligt min mening arUedning att underlätta sådana be­slut genom atl förenkla proceduren på det sätt som föreslås i prome­morian.

I promemorian har man utgått från att aktiebolagslagens vUlkor för valbarhet skall gälla även beträffande arbetstagarledamöter, dvs. de skall vara myndiga och här i landet bosatta svenska medborgare. I pro­memorieförslaget föreskrivs dämtöver, att arbetstagarledamot bör utses bland de anställda i bolaget. Bestämmelsen har således karaktären av re­kommendation. Föreligger enligt de fackUga organisationernas bedöman­de särskilda skäl att utse annan än anstäUd får detta ske. Därvid skall dock enligt förslaget gälla den begränsningen att arbetstagarledamot inte utan särskilt tUlstånd får tiUhöra annat aktiebolags styrelse i samma egenskap.

LO och TCO godtar som huvudprincip att arbetstagarledamot bör utses bland bolagets anställda. Flertalet remissinstanser, såväl myndig­heter som organisationer och företag, anser dock att man bör gå ett sleg längre och som oeftergivligt villkor skriva in i den föreslagna lagen atl arbetstagarledamot skall vara anställd i företaget. Enligt SAF, indu­striförbundet, Gränges m. fl. bör principen vara att bara den som är anställd i företaget skall kunna komma i fråga som arbetstagarledamot. En bestämmelse härom bör dock utformas så, att de lokala parterna skall kunna komma överens om avvikelse från denna princip.

I likhet med vad som uttalas i promemorian anser jag att som huvudregel bör gälla att arbetstagarledamölerna utses bland de an­ställda i företagel. Det måste emellertid finnas möjligheter tUl undan­tag, och det är då enligt min mening rimligt att låta de lokala fackliga organisationema avgöra när det är befogat att avvika från huvudregeln. Jag godtar därför den utformning regeln har i förslaget. Ifrågasätts avvikelse från huvudregeln är det självfallet lämpUgt att saken disku­teras vid de kontakter mellan organisationerna och företaget som — enligt vad jag tidigare har framhåUit — bör inledas innan organisa­tionerna fattar beslut beträffande arbetstagarrepresentation. Däremot är jag för min del inte beredd att förorda någon vetorätt för företaget i faU då tUl arbetstagarledamot utsetts någon som inte är anställd i före­taget. Jag anser det inte heller påkallat att — såsom yrkats vid re­missbehandlingen — ställa upp andra kvalifikationskrav i fråga om ar­betstagarledamöter än de som gäller för styrelseledamöter som utses på stämman. Det måste ankomma på de fackliga organisationema att bedöma deras allmänna lämplighet för uppdraget.

 

Frop. 1972:116                                                       134

Det principiella förbudet för arbetstagarledamot att i samma egen­skap tUlhöra annat aktiebolags styrelse har i allmänhet lämnats utan erinran av remissinstansema. För egen del anser jag förbudet moti­verat och jag biträder därför förslaget i denna del.

6.4.4 Särskilda frågor rörande arbetstagarledamots ställning i styrelsen I fråga om arbetstagarledamöternas ställning och ansvar har man i promemorian intagit ståndpunkten att i princip samma regler bör gälla för dem som för övriga ledamöter i styrelsen. I överensstämmelse här­med innehåller förslaget en bestämmelse om att vad som förskrivs i aktiebolagslagen om styrelseledamot skall gälla arbetstagarledamot om inte annat följer av den föreslagna lagen.

Remissinstanserna har i aUmänhet anslutit sig tUl promemorians ståndpunkt och för egen del anser jag att både principiella och prak­tiska skäl talar för att arbetstagarledamölerna Ukställs med övriga styrelseledamöter. Jag är därför inte beredd att tUlmötesgå kommun­förbundets yrkande om en begränsning till enbart närvaro- och yttran­derätt för arbetstagarledamöterna i kommunala aktiebolag. Det för­hållandet att denna begränsning gäUer för de anställdas representanter i kommunala nämnder under den nu pågående försöksverksamheten ar enligt min mening inte ett tillräckligt vägande skäl för att tUlämpa samma ordning i kommunala aktiebolag.

I promemorian erinras om att gällande lag inte innehåller några ut­tryckliga föreskrifter om tystnadsplikt för ledamot i aktiebolags styrel­se. Den vårdnadsplikt som åvilar styrelseledamot på grund av hans sysslomannaslällning i förhållande tUl bolaget anses emellertid inne­fatta bl. a. skyldighet att iaktta tystlåtenhet rörande sådant vars offent­liggörande kan skada bolaget.

Enligt promemorian kan det inte anses möta någol hinder all ålägga arbetstagarledamölerna samma tystnadsplikt som övriga styrelseleda­möter. Samtidigt betonas det dock att kravet på sekretess för deras vidkommande rimligtvis inte får drivas så långt att de avslängs från alla möjligheter att samarbeta med och informera sina huvudmän.

Från löntagarorganisationernas sida har man vid remissbehandlingen i och för sig inle ifrågasatt arbetstagarledamöternas skyldighet att iakt­ta tystlåtenhet beträffande sådana förhållanden vUkas offentiiggörande kan skada företaget. Det betonas emeUertid att de i övrigt måste ha möjlighet att informera de anställda rörande styrelsens beslut, om inte reformen skall förlora sitt syfte. Det framhåUs också att arbetslagar­ledamöterna kan behöva samråda med förtroendevalda inom sina or­ganisationer, t. ex. ledamöter i företagsnämnden, även beträffande sådana styrelsefrågor som i princip bör hemlighållas. På arbetsgivar­håll har man strukit under betydelsen av att samma regler och praxis i

 

Prop. 1972:116                                                       135

fråga om tyslnadspl&t bör gäUa för samtliga styrelsedamöter. Industri­förbundet anser det helt nödvändigt för det fortsatta samarbetet i en styrelse alt samförstånd föreligger om hur den s.k. vidareinforma­tionen skall ske.

Enligt min menmg är det av stor betydelse att företagsledningen eftersträvar största möjliga öppenhet gentemot de anstäUda rörande företagets förhållanden. Att de anställda överlag får tUlräcklig informa­tion om företagsledningens beslut är redan i och för sig av värde från företagsdemokralisk synpunkt. I detta speciella sammanhang finns det anledning att ta fasta på att en sådan öppen attityd gentemot de anstäUda bör underlätta för arbetstagarledamöterna att fullgöra sUl upp­drag. Del är emellertid ofrånkomligt att även den interna informationen i viss utsträckning måste begränsas av hänsyn till förelagets intressen. Frågan blir då om och i vad mån arbetslagarledamöterna bör ha möj­lighet att samråda med ledamöter i företagsnämnden och andra för­troendevalda även om sådant som i princip bör hållas hemligt. För egen del anser jag mig varken kunna eller böra ange några rikt­linjer för arbetslagarledamötemas handlande i sådana fall. Den avväg­ning som här måste göras meUan olika intressen fömtsätter enligt min mening att frågan i varje särskilt faU tas upp tUl diskussion i styrelsen. På den vägen bör det vara möjligt alt efler hand utveckla en praxis som tillgodoser såväl företagets som de anställdas intressen.

Av aktiebolagslagens bestämmelser om jäv följer att styrelseledamot inte får handlägga fråga rörande avtal mellan honom och bolaget eller gåva från bolaget till honom. Inte heller får han handlägga fråga om avtal mellan bolaget och tredje man, om han i frågan äger elt väsent­ligt intresse som kan vara stridande mot bolagets. Dessa regler är ut­tryck för uppfattningen att styrelseledamot inte skall delta i styrelse­arbetet när han har ett väsentligt individuellt intresse som kan strida mot företagets intressen. I enlighel med promemorians principiella ståndpunkt i fråga om arbetstagarledamöternas ställning och ansvar skall aktiebolagslagens jävsregler gälla även för dem. Som framgår av vad jag tidigare har sagt ansluter jag mig tUl promemorieförslaget i den delen.

När det gäller frågor om ingående av kollektivavtal och vad därmed sammanhänger framstår de anställda enligt promemorian som en klar facklig motpart till företaget. Så är t. ex. fallet i frågor om lämplig förhandlingsslralegi under pågående löneförhandUngar, antagande av kollektivavtal eller vidtagande av stridsålgärder. Enligt den bedömning som görs i promemorian kan dock arbetstagarledamöterna inte anses ha ett sådant individuellt intresse i frågor av della slag att de på grund av aktiebolagslagens jävsregler är förhindrade att della i styrelsens handläggning. Det anses emeUertid ligga i de anställdas, de fackliga organisationernas  och  företagets  intresse  att avtalsfrågor  och frågor

 

Prop. 1972:116                                                       136

om företagets ledning hålls isär. Förslaget innehåUer därför en särskild regel om att arbetstagarledamot i styrelsen inte får delta i handläggning­en av fråga som rör stridsåtgärd eUer förhandlmg med arbetstagar­organisation om slutande av kollektivavtal.

Den särskUda jävsregeln lämnas utan erinran av flertalet remiss­instanser. Industriförbundet anser regeln väl avvägd men förordar att den kompletteras så, att jäv skall anses föreligga även vid behandling av fråga om uppsägning av kollektivavtal. LO anser att den särskUda jävsregeln kan godtas som en logisk följd av att arbetstagarledamöterna har att verka för att de anställdas intressen beaktas i samband med företagets skötsel medan deras intressen i avtalsfrågor tUlvaratas på annat sätt. Även TCO godtar förslaget. SJ och SFO samt ytterligare ett par remissinstanser anser däremot att någon särskild jävsregel mte bör ställas upp för arbetstagarledamöterna. SAF ifrågasätter om den föreslagna regeln kan anses tiU fyllest med hänsyn tUl olika tänkbara intressekonflikter meUan å ena sidan bolaget och å andra sidan arbetstagarledamöterna och deras huvudmän. Tidningarnas arbetsgi­vareförening och tidningsutgivareföreningen förordar för tidningsföre­tagens del som altemativ tUl att dessa företag undantas från lagens till-lämpningsområde en regel om att arbetstagarledamot inte får della i styrelsens behandling av fråga som rör opinionsbUdande verksamhet.

För egen del finner jag arbetsmarknadspartemas uttalanden i denna fråga utgöra belägg för att den bedömning som gjorts i promemorian är riktig, nämligen att det ligger i såväl de anstäUdas som de fackliga organisationernas och företagets intresse att hålla isär avtalsfrågor och frågor om förelagets ledning. En sådan åtskillnad torde emellertid inte kunna upprätthåUas med slöd av aktiebolagslagens jävsregler. Som framhåUits i promemorian kan arbetstagarledamöterna i avtals­frågor inle anses ha ett så personligt intresse att det grundar jäv enligt dessa regler. Det finns därför enligt min mening anledning att i den föreslagna lagen reglera denna speciella jävssituation. Eftersom prin­cipen — enligt vad jag tidigare framhåUit — bör vara att arbetstagar­ledamöterna skall ha samma ställning och ansvar som övriga styrelse­ledamöter måste räckvidden av en sådan regel vara inskränkt tUl frå­gor i vilka en utpräglad intressemotsättning får förutsättas föreligga mellan företaget och de anställda. Vidare måste tillämpningsområdet vara klart avgränsat. Jag anser alt den föreslagna särskUda jävsregeln uppfyUer dessa krav. Den jämkning som föreslagits av industriför­bundet är dock enligt min mening befogad, och jag förordar därför att regeln får avse även fråga om uppsägning av kollektivavtal. Av de skäl som jag nyss har angett är jag däremot inte beredd att förorda någon speciell jävsregel för tidningsföretagen.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört tUlstyrker jag promemorie­förslaget i denna del.

 

Prop. 1972:116                                                       137

I detta sammanhang viU jag la upp frågan om ersättning tUl arbets­tagarledamot för styrelseuppdraget. Aktiebolagslagen innehåller inte nå­gon bestämmelse om rätt för styrelseledamot att få arvode. Men lagen utgår från att arvode kan förekomma. Detta framgår bl. a. av att i lagen finns en bestämmelse om att bolagsstämmas beslut om arvode tUl sty­relseledamot kan prövas av domstol på begäran av en aktieägarminorilet. Inte heller lagen om ekonomiska föreningar innehåller någon bestärn-melse om rätt till styrelsearvode. Frågan om sådant arvode har inte när­mare berörts i departementspromemorian. Där konstaleras bara all för­slaget i likhet med aktiebolagslagen inte reglerar rätlen tUl arvode för styrelseuppdraget. Jag avser inle heller att förorda någon bestämmelse därom. Det måste enligt min mening i försia hand ankomma på förela­get och de lokala fackliga organisationema alt la stäUning till om ar­vode skall utgå för arbetslagarledamötemas styrelseuppdrag. Däremot anser jag att arbetstagarledamötema självfallet inte skall behöva vid­kännas någon ekonomisk förlust eller några kostnader i anledning av styrelseuppdraget. Erfarenhetema under försöksperioden får utvisa om det finns behov av särskilda regler om ersättning.

6.4.5. Undantag på grund av särskilda förhållanden

Enligt promemorian kan man förutse att styrelserepresentation för de anstäUda under vissa förhållanden kan medföra komplikationer för ägar­na. Delta anses framför allt gälla aktiebolag med olika aktieägargrupper som i fråga om makt och inflytande balanserar varandra. I sådana fall skulle styrelserepresentation för de anställda kunna innebära atl "makt­balansen" rubbas meUan aktieägarna inbördes, vUket i sin tur kunde få negativa återverkningar på bolagels förhållanden. Som exempel på så­dana fall där olika aktieägargrupper balanserar varandra nämns bolag som är gmndade på s. k. konsortialavtal mellan ett fåtal intressenter och bolag i vilka visst slag av aktier medför rätt att utse en eller flera sty­relseledamöter. Vidare nämns del fallet atl en aktieägare eller en grupp av aktieägare, som har majoritet på stämman och följaktligen i och för sig skuUe kunna besätta samlliga platser i styrelsen, för att tillmötesgå en minoritets intressen medverkat tUl alt denna blivit representerad i sty­relsen. I en sådan styrelse med minoritetsrepresentalion skulle två ar­betstagarledamöter kunna påverka majoritetens ställning. En likartad situation kan enligt promemorian föreligga i kommunala aktiebolag med en styrelse sammansatt efter politiska styrkeförhållanden.

Promemorian behandlar också en annan komplikation som kan upp­komma i fall då bolagsordningen innehåller bestämmelser om särskild röstpluralitet. I sådana faU kan man enligt promemorian inte bortse från att arbetstagarrepresentation skulle kunna medföra en blockering i sty­relsearbetet tUl följd av alt i bolagsordningen föreskriven röstpluraUlet för beslul i viss fråga inte uppnås.

 

Prop. 1972:116                                                       138

I promemorieförslaget föreskrivs att undantag kan medges om arbets­tagarrepresentation på grund av omständigheter som jag nu har berört skulle medföra väsenlliga olägenheter för bolaget vilka inte kan undan­röjas på annat sätt. Sådant medgivande skall förenas med vUlkor om åt­gärder som på annat sätt tillgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagels verksamhet.

De föreslagna reglema har lämnats utan erinran av så gott som aUa remissinstanser. SAF och industriförbundet har dock ifrågasatt om medgivande av undantag under aUa omständigheter måste förenas med villkor.

En fömtsättning för att undantag skaU kunna medges på de grander jag nyss berörde måste enligt min mening vara att syftet med styrelse­representation för de anställda tillgodoses på annat sätt. I vUka former detta skall ske bör det i första hand överlämnas tUl parterna att komma överens om. Jag fömtsätter sålunda att vUlkoren i de flesta fall kommer alt avse ålgärder som innefattas i överenskommelse mellan förelaget och de lokala fackliga organisationerna. Jag finner därför inte anledning att frångå promemorieförslaget på denna punkt.

Telefon AB LM Ericsson har föreslagit att det i lagen tas upp en regel av innebörd att undantag skall kunna medges beträffande moderbolag i sådana koncerner som har mer än en tredjedel av sina anställda syssel­satta utomlands under förutsättning att de svenska arbetstagarnas in­tresse av insyn och inflytande tUlgodoses i annan ordning. Enligt min mening finns del inte några bärande skäl för en sådan regel. Sett i ett större sammanhang måsle principen självfallet vara den atl varje enhet inom en koncern i del avseende som här är aktuellt är underkastad lag­stiftningen i det land där verksamheten drivs. Undanlag har inte ifråga­satts för utländska dotterbolag i Sverige och det finns heller ingen an­ledning all göra undantag för svenska moderbolag med dotterbolag i mlandet.

LRF förordar en särskild undanlagsregel för bolag som ägs av ekono­miska föreningar. Jag har lidigare berört frågan om generellt undantag för sådana bolag. De skäl som jag därvid anförde äger giltighet även i detla sammanhang. Jag kan således inte biträda LRF:s förslag.

SAF har efterlyst en generalklausul i lagen av innebörd atl även andra omständigheter än de i förslaget angivna skall kunna föranleda undan­lag. Liknande synpunkter har anförts av Gränges. Som jag strax skall redogöra för anser jag atl prövningen av frågor om undantag bör an­förtros en särskild nämnd, sammansatt av företrädare för arbetsmark­nadens organisationer. En så generell dispensbefogenhet som SAF för­ordat måste dock under alla omständigheter förbehållas Kungl. Maj:t. En uppdelning av kompetensen i fråga om prövningen av undanlags­ärenden anser jag inte vara lämplig. A andra sidan ligger det ell slort värde i att sådana ärenden behandlas av ett partssammansatt organ. I

 

Prop. 1972:116                                                       139

valet mellan dessa båda alternativ har jag kommit fram lill atl man bör stanna för den ordning som föreslagils i promemorian. Delta innebär all jag inte kan ansluta mig tUl förslaget om en generalklausul.

6.4.6 Centralt organ för prövning av vissa frågor

För alt pröva frågor framför aUt om undantag i särskilda fall från lagens tillämpning föreslås i promemorian all en särskild nämnd inrät­tas. Nämnden bör enligt förslaget ha karaktär av självständig myndighet och bestå av ledamöter som utses av Kungl. Maj:t efler förslag av ar­betsmarknadens organisationer. De svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd skall sålunda få föreslå två ledamöter, medan LO och TCO får föreslå en ledamot var. Ordförande i nämnden bör enligt pro­memorian vara person som inte kan anses företräda arbelsgivar- eller arbetstagarintressen.

Förslaget om inrättande av en särskUd nämnd har i allmänhet lämnals utan erinran vid remissbehandlingen. Bland de remissinstanser som tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran är SAF, LRF och in­dustriförbundet. Även i fråga om nämndens sammansättning har för­slaget godtagils av flertalet remissinstanser, däribland arbetsmarknadens organisationer. Från en del håll har dock framhållits att nämndens sammansättning bör möjliggöra ell hänsynslagande även till andra ar­betsgivarintressen än dem som företräds av arbetsgivareföreningama.

Även jag anser alt frågor om undanlag från lagens tillämpning bör prövas av en särskild nämnd. I likhet med en del remissinstanser anser jag dock att nämndens sammansättning bör kunna anpassas bättre lill det arbetsgivarinlresse som föreligger i det enskilda fallet. En sådan jämkning är påkallad också av det skälet att lagen nu föreslås gälla även ekonomiska föreningar. Jag förordar därför att nämnden skall bestå av ordförande och sju andra ledamöter. Fyra av dessa utses i enlighel med vad som föreslagits i promemorian. De övriga tre bör utses efler för­slag av kommunförbundet, landstingsförbundet och kooperationens för­handlingsorganisation. För att lillgodose de önskemål som jag nyss nämnde förordar jag vidare en särskUd bestämmelse om hur nämnden skall vara sammansatt för att kunna fatta beslul. Denna bestämmelse innebär, alt ledamot som utsetts på förslag av kommunförbundet resp. landstingsförbundet skall ingå i nämnden när ärendet gäller företag vari kommun resp. landsting har ett bestämmande inflytande. Gäller ären­det förelag som är anslutet liU kooperationens förhandUngsorganisation skall i nämnden ingå en ledamot som utsetts på förslag av denna or­ganisation. 1 nu nämnda fall ersätts en av de två ledamöter, som utsetts på förslag av arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd. Såsom föresla­gits i promemorian bör del ankomma på nämnden att pröva också frå­gor om tillstånd för arbetstagarledamot att vara sådan ledamot även

 

Frop. 1972:116                                                       140

i annal företags styrelse. Med dessa jämkningar ansluter jag mig till promemorieförslaget.

6.4.7 Introduktion och utbildning

I promemorian pekas slutligen på att styrelsearbetet för många av ar­betstagarledamötema kommer att innebära en ny miljö och nya an­svarsförhållanden. Delta skapar behov, åtminstone under elt inlednings­skede, av omfattande och målmedvetna insatser för introduktion och utbildning i detta arbete. Det anses enligt promemorian rimligt att för­utom löntagamas organisationer även förelagen själva och deras orga­nisationer här gör aktiva insalser. Dessa kan avse informalion om sty­relsens arbetssätt i företaget i fråga men även stöd tUl mer allmän utbildningsverksamhel såsom genom ekonomiska bidrag tUl arbetstagar­represenlanter som önskar bevista externa kurser.

I detta sammanhang beaktas i promemorian också det kontaktpro­blem som kan uppstå för arbetstagai ledamöter i företag som har en geografiskt spridd verksamhet. För all arbetstagarledamöterna på ett riktigt sätt skall fylla sin fimktion i styrelsen måsle de kunna hålla kontakt med de anställda vid förelagels olika arbetsställen. En annan sådan kontaktverksamhet kan enUgt promemorian sägas ligga i själva styrelseuppdraget. Det anses därför rimligt att förelagen på olika sätt underlättar denna, i försia hand genom alt bevilja arbetslagarledamöter­na den ledighet som behövs för verksamheten men även genom att bi­dra till kostnaderna.

Viklen av att utbildningsfrågan löses för de anställda som kommer Ett ingå i styrelserna betonas av flera renussinstanser. Arbetstagarorga­nisationerna, som anser atl utbUdningen i första hand bör bedrivas genom dessa organisationer, framhåller det angelägna i atl förelagen beviljar ledighet för sådan utbUdning och medverkar genom exempelvis ekonomiska bidrag för bevistande av externa kurser men också att före­tagen beviljar ledighet och bidrag till koslnader för sådan intern kon­taktverksamhet som måsle bedrivas av de anställdas styrelserepresen­tanter. LO pekar vidare på att arbetslagarledamöterna bör ges möjlighet att utan förlust av inkomst använda arbetstid tUl förberedelse för sty­relsens sammanträden. Enligt LO:s mening kan de utbildningsinsatser som planerats inom organisationen medföra väsentligt ökade anspråk på statliga medel tUl den fackliga utbildningen. LO anser all del bör ges klart uttryck för denna syn på elt delat ansvar meUan staten, förelagen och de fackliga organisationema för atl reformens syften skall kunna förverkligas.

Under departemenlsbehandlingen av förslaget har LO och TCO i en skrivelse den 5 oktober 1972 framfört ytterUgare synpunkter i utbUd-ningsfrågan. Eftersom den utbildning som krävs för att reformen skall

 

Prop. 1972:116                                                       141

leda till avsett syfte får anses som en del av denna, måste enligt organi­sationernas uppfattning finansieringen av utbUdningsinsatsema lösas i samband med atl lagstiftningen beslutas och genomförs. Med hänsyn tUl den art av utbildning som kommer i fråga ter det sig för organisa­tionerna naturligt atl staten svarar för utbildningskostnadema och därtUI sörjer för atl de dellagande genom en särskUd bestämmelse i lagen garanteras bibehållen inkomst från företaget för den tid utbUdningen kräver.

Jag anser alt frågan om ulbildningen av de anstäUda som utses till arbetstagarledamöter är av slor belydelse för reformens resultat. Tidi­gare har jag framhållit som min uppfattning att arbetstagarledamot givetvis inte bör åsamkas ekonomiska uppoffringar genom styrelseupp­draget. TUl delta räknar jag dellagande i sådan utbildning och full­görande av de kontaktuppgifter som framstår som elt direkt behov och en följd av uppdraget. Ersättning för sådan verksamhet bör därför enligt min mening ulgå från resp. företag. Det övervägande antalet remissinstanser ställer sig positiva tUl den föreslagna reformens syfte. Mot denna bakgmnd anser jag att det finns anledning anta att uppkom­mande frågor om mtroduktion och utbildning för styrelsearbetet och om arbetslagarledamötemas möjligheter till kontaktverksamhet kommer alt kunna lösas i samförstånd. Jag finner därför att denna fråga, i lik­het med vad jag tidigare anfört om ersättningsfrågan i slort, inte bör bU föremål för en aUmän och formeU reglering. Det bör i stället an­komma på de berörda partema atl genom överenskommelser närmare reglera de nu berörda frågorna.

Vad slutiigen angår frågan om statiigt bidrag lill utbildningsverksam­heten är denna f. n. föremål för beredning inom berörda departement. Resultatet av dessa överväganden torde få anmälas vid ett senare tUl­fäUe.

6.5 Ikraftträdande m. m.

Försöksverksamheten bör som jag tidigare har anfört omfatta en period om tre år.

Berörda myndigheter, företag och anställda behöver tid på sig för att förbereda reformerna. Det är vidare angeläget att mandattiderna för de offentiiga styrelseledamöterna och arbetstagarledamöterna så långt som möjligt anpassas tUl vad som gäller för övriga styrelseledamöter. Ordinarie bolagsstämmor hålls i allmänhet under våren.

Jag förordar mot denna bakgrund alt den lagstiftning som föranleds av förslagen träder i kraft den 1 april 1973 och får gälla t. o. m. ut­gången av juni 1976.

 

Prop. 1972:116                                                       142

6.6. Upprättade lagförslag

I enlighel med det anförda har inom industridepartementet upprättats förslag lUl

1.    lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

2.    lag om offentiiga styrelserepresentanter i vissa aktiebolag och stif­telser,

3.    lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,

4.    lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handUngar.

Vid upprättande av lagförslagen 2—4 har samråd skett med chefen för justitiedepartementet.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.'

7 Specialmotivering

7.1 Förslaget till iag om uppgiflsskyldighet i vissa planerings­frågor

1 §

I denna paragraf upptas den gmndläggande bestämmelsen att nä­ringsidkare efter anmodan av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer är uppgiftsskyldig i fråga om vissa planeringsdata.

Uppgiftsskyldighet kan åläggas näringsidkare. Med detta begrepp avses i lagen liksom i annan näringsrättslig lagstiftning från senare år (se t. ex. varumärkeslagen (1960: 644) och lagen (1966: 454) om före­tagsinteckning) den som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art.

Enligt försia stycket kan näringsidkaren i fråga om arbetsställe inom länet åläggas att översiktligt redovisa hur den ekonomiska utvecklingen av verksamheten vänlas bli och vilka utvidgningar eller inskränkningar i produklionen, sysselsättningen eller driften som planeras eller vänlas. Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen skall informa­tionssystemet i första hand tjäna den lokala och regionala planeringen. Med hänsyn till detta har det varit naturligt att anknyta uppgifts­skyldigheten till det enskilda arbetsstället. Statistiska centralbyrån an­vänder begreppet arbetsställe i sin induslrislalistik i betydelsen av en lokalt avskUd produktionsenhet, vid vilken inom ramen för ett enda företag bedrivs elt enda slag av verksamhet inom i regel en enda defi­nierad bransch eUer vissa definierade kombinationer av skUda verk­samheter. Den verksamhet som bedrivs vid en lokalt avskUd enhet kan

' Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

 

Prop. 1972:116                                                                   143

i vissa faU vara hänförlig tiU olika branscher. Det kan i vissa sådana fall vara lämpligt att vid tUlämpningen av lagen dela upp enheten på olika arbetsstäUen. I vad mån man bör göra det får som utredningen anfört bedömas från fall till fall med beaktande av bl. a. företagets möjlighet att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.

Lagen är tillämplig på arbetsställe oberoende av dess sloriek. I enlig­het med vad jag nännare utvecklat i den allmänna motiveringen bör dock uppgiftsskyldighet i allmänhet ifrågakomma endast beträffande arbetsställe som har minst 50 anslällda.

I fråga om uppgiftsskyldighelens innehåU och omfattning får jag hänvisa till vad jag anfört i den allmänna motiveringen. Förevarande bestämmelse innefattar i dessa hänseenden inte någon saklig skillnad i förhållande tUl utredningens förslag.

I motsats lill utredningen har jag ej ansett det erforderligt all införa en lagstadgad uppgiflsskyldighet för landstingskommun. Jag har ej heller ansett det nödvändigt alt i lagen erinra om Kungl. Maj:ls rätt alt ge föreskrifter om statiig myndighels uppgiftsskyldighet.

2 §

I denna paragraf har intagits bestämmelser som avser att i närings­idkarens intresse begränsa spridningen av de uppgifter som han genom förordnande enligt 1 § ålagts alt lämna. Bestämmelsen kan ses som ett komplement till bestämmelsen i 7 § om tystnadsplikt och sekretess­bestämmelsen i 20 a § i det av mig samtidigt framlagda förslaget tUl ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätlen atl utbekomma allmänna handlingar. Enligt min mening föreligger det risk för att de föreslagna bestämmelsema om tystnadsplikt och handUngssekreless för­lorar sitt värde för näringsidkaren om de inte kompletteras av bestäm­melser som begränsar den krets som skall få ta del av uppgifterna. I detta syfte föreskrivs i första stycket, att uppgifter som kommit in på grund av förordnande enligt 1 § får överlämnas tiU statistiska central­byrån och kommunstyrelse samt i övrigt endast tUl sådana statiiga och kommunala myndigheter för vilka uppgifterna är av väsentiig betydelse.

I paragrafens andra stycke uttalas den viktiga principen alt vidare­befordran av uppgifter från länsstyrelsen alltid skall ske med beaktande av å ena sidan behovel av tUlgång lUl uppgifterna, å andra sidan nä­ringsidkarens intresse av att uppgifter som rör hans affärs- eller drift­förhållanden ej utlämnas till en vidare krets än som oundgängligen behövs.

Denna princip skaU beaktas inte bara vid valet av de myndigheter som skaU få uppgiften utan även vid bestämmandet av den personkrets som skall få del av uppgiftema. Även de myndigheter och befattnmgshavare som erhåller uppgifter från länsstyrelsen torde f. ö. böra ha denna prin­cip för ögonen när de begagnar sig av uppgifterna.

 

Prop. 1972:116                                                       144

3 §

Denna paragraf innehåUer bestämmelser om skyldighet för länsstyrel­se och kommun att regelbundet ge näringsidkama en översiktiig infor­mation om sin verksamhet och planering.

I paragrafen uppstäUs endast ett minimikrav på information. Infor­mation skaU enligt paragrafen lämnas minst en gång varje år. Den be­höver ej avse annat än en översiktlig redovisning av sådan kommunal eUer statiig verksamhet och planering som kan antas vara av betydelse för närmgsidkama. Näringsidkare som ålagts uppgiftsskyldighet är aUtid berättigad att få här nämnda information. Därmed uppnås en balans meUan näringsidkarens rättigheter och skyldigheter. Näringsidkare som vid visst arbetsställe sysselsätter fler än 50 personer har vidare, obero­ende av om han ålagts uppgiftsskyldighet enUgt lagen eller mte, rätt tUl denna information. Som utredningen påpekat torde uppgift om vilka arbetsstäUen som har fler än 50 anstäUda kunna inhämtas från det cen­trala företagsregistret.

4 §

Paragrafen innehåller bestämmelse om påföljden i fall näringsidkare inte fuUgör uppgiftsskyldighet enligt 1 §.

Enligt utredningens förslag skaU näringsidkaren i sådant fall kunna föreläggas vid vite att fuUgöra sin skyldighet. De uppgifter det här gäller kommer tiU viss del att avse faktiskt föreliggande förhåUanden men tUl stor del måste de uppenbarligen gmnda sig på bedömningar av utveck­lingstendenser som det kan vara svårt att överblicka. Jag anser det för min del inte ändamålsenligt att söka framtvinga uppgifter av detla slag genom vitesföreläggande. BI. a. uppstår stora svårigheter att avgöra när näringsidkare har fuUgjort sin skyldighet. Det finns däremot anledning tro att en muntlig kontakt mellan länsstyrelsen och näringsidkaren kan skapa förutsättningar för ett utbyte av information mellan näringsidka­ren och länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör ha möjlighet att framtvinga en sådan kontakt genom att kaUa näringsidkaren till överläggnmgar. Sank­tionen bör vara vite och knytas tUI näringsidkarens underlåtenhet att lämna begärda uppgifter.

Med hänsyn tiU det anförda föreskrivs i denna paragraf att länssty­relsen vid vite får kaUa näringsidkare som inte fuUgör sin uppgiftsskyl­dighet tiU överläggnmg.

Som utredningen framhållit skaU informationsutbytet mellan samhäUe och företag också i fortsättnmgen normalt ske genom frivUliga informel­la kontakter. Denna paragraf tar således sUrte på det undantagsfaU att de informeUa kontakterna av någon anlednmg bmtits. Detta kan exem-

 

Prop 1972: 116                                                       145

pelvis inträffa när ett företag kommer i en krissituation. I sådana fall öppnas genom denna bestämmelse cn möjlighet atl genom vilcsförc-liiggande förmå näriiigsidkaic alt inställa sig till överiäggning. IJinssly ■ relse eller kommunstyrelse kan sålunda enligt paragrafen vid vite kalla näringsidkare till överläggning i fråga som är av väsentiig belydelse för länet eller kommunen under fömtsättning all näringsidkaren är upp­giftsskyldig enligt lagen belräffande arbetsställe inom länet resp. kom­munen och frågan berör detla arbetsställe.

Väsentlighelskravet torde inte kunna anses uppfyllt med mindre frå­gan på ell mera påtagligt sätt berör kommunen. Frågor av detta slag torde som utredningen anfört framför allt uppkomma i samband med större produktions-, drifts- eller sysselsällningsförändringar inom ett fö­retag.

Enligt utredningens förslag skulle kommunstyrelsen i fråga av här avsett slag kunna kalla företrädare för ledningen för del berörda ar­betsstället. Enligt min mening bör kallelsen i stället riktas mot närings­idkaren som sådan, varvid man torde kunna räkna med att denna låter sig företrädas av de personer som är ansvariga för frågans handlägg­ning.

I tredje stycket har uppställts som en huvudregel, alt företrädare för de anställda skall beredas tillfälle närvara vid överläggningarna. Med företrädare för de anställda avses i första hand representanter för de an­ställdas fackliga organisationer vid arbetsstället. Jag delar utredningens uppfattning alt det i frågor om större drifts- eller sysselsätlningsföränd-ringar inom elt företag bör vara väsentligt för kommunen atl höra ock­så de anställdas uppfattning. Bestämmelsen är i detla hänseende elt ut­tryck för strävandena atl öka de anställdas insyn och inflytande i före­tagen.

Utredningen har i sitt lagförslag upptagit en bestämmelse om alt kom­munstyrelse under vissa förutsättningar skall vara skyldig att håUa över­läggningar med näringsidkare som begär det. En sådan bestämmelse be­hövs enligt min mening inle.

6 §

I denna paragraf föreskrivs atl vite enligt lagen får beslämmas till högsl 5 000 kr. Vidare har jag av praktiska skäl ansett atl beslul om vitesföreläggande inte skall kunna överklagas. Frågor om utdömande av vite prövas av allmän domstol. Härigenom lorde rättssäkerheten få anses tUlgodosedd.

7 §

Som utredningen framhåUit är det angeläget att lagen tiUämpas på så­dant sätt att den uppgiftsskyldige inte förorsakas större besvär än som är nödvändigt. Denna grundsats har fastslagits i andra författningar om

10   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116

 

Prop. 1972:116                                                       146

uppgiftsskyldighet, t. ex. 5 § lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rö­rande pris- och konkurrensförhållanden och 9 § kungörelsen (1966: 37) om statistiska uppgifter från rörelseidkare och ägare tUl flerfamiljshus. Jag har funnit del lämpligt att gi'undsatsen kommer lill uttryck också i denna lag.

8 §

Många av de uppgUler som med tillämpning av lagen inhämtas från företagaren är av ömtålig natur. Ett utlämnande av dessa uppgifter tUl personer utanför kretsen av de i samhällsplaneringen direkt engagerade skulle kunna skada företagen. I denna paragraf har därför intagits en bestämmelse om tystnadsplikt för dem inom stal och kommun som med stöd av lagen får del av uppgifter om enskilda företag. Jag har dessutom i ett samtidigt framlagt lagförslag förordat all sekretesslagen ändras så, all sekretesskydd ges åt handlingar vilka innehåUer uppgifter enligt lagen.

7.2 Förslaget till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktie­bolag och stiftelser

1 §

Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om att Kungl. Maj:t får förordna offentlig styrelseledamot i styrelsen för aktiebolag, vars verksamhet huvudsakligen är inriktad på att äga eller förvalta fast eller lös egendom eller allmännyttig stiftelse med tiUgångar överstigan­de fem milj. kr. Förordnanden får samtidigt gälla högst 30 aktiebolag och stiftelser. Frågan har närmare berörts i den allmänna motiveringen.

Kungl. Maj:t bör även kunna utse suppleant för ledamot. Bestämmel­se härom har upptagits i paragrafen.

Kungl. Maj:ts rätt att utse offentlig styrelseledamot gäller oberoende av vad bolagsordningen eUer stiftelsens stadgar kan innehålla om antalet styrelseledamöter m. m. Detta ligger i sakens natur och jag har därför inte ansett det nödvändigt att såsom utredningen föreslagit la in en erinran om att offentlig styrelseledamot förordnas utöver de ledamöter som tUlsätts enligt 77 § aktiebolagslagen.

Med hänsyn till att det nu är fråga om en försöksverksamhet under en begränsad period har jag inte ansett nödvändigt att i lagen om aktie­bolag ta in särskild erinran om de offentliga styrelseledamöterna.

Några civUrättsliga bestämmelser som anger vUka stiftelser som är alt betrakta som allmännyttiga finns inte. Enligt 1929 års tillsynslag avgör länsstyrelsen om en stiftelse är att anse som allmännyttig. Samar­betsutredningen har i sitt förslag anknutit tUI bestämmelserna om skatte­befrielse för vissa stiftelser i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen (1928: 370). Enligt dessa tiUkommer sådan befrielse stiftelse som främjar för-

 

Prop. 1972:116                                                       147

svarsändamål eller ulan begränsning tUl viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, verkar för uppfostrings- eller utbildningsändamål eller utövar hjälpverksamhet bland behövande eller främjar vetenskap­lig undervisning eller forskning. Bestämmelserna bör med hänsyn till alt motivet för styrelserepresentalionen bl. a. är stiftelsernas gynnade ställning i skattehänseende vara vägledande vid tUlämpning av lagen. Jag har ansett det tillräckligt alt ange atl förordnande får avse allmän­nyttig stiftelse.

Med stiftelses tillgångar avses de samlade tillgångarnas bokförda värde som de upptagits eller bort upptagas till i stiftelsens balansräk­ning.

På samma sätt som nu sker innan offentiig styrelseledamot utses i af­färsbanks styrelse, bör beslut om att tiUsätta sådan ledamot i aktiebolag eller stiftelse föregås av att bolaget eller stiftelsen bereds tillfälle att framlägga sina synpunkter och önskemål beträffande personvalet.

2 §

Paragrafen upptar regeln att offentlig styrelseledamot särskilt skall verka för att samhällets intressen beaktas i bolagets eller stiftelsens verk­samhet. Frågan om sådan ledamots ställning och ansvar i övrigt har be­rörts i den allmänna motiveringen.

3 §

Innan förordnande om styrelserepresentation meddelas för viss stiftelse bör Kungl. Maj:t ha tUlgång till så fullständiga uppgifter om stiftelsen som möjligt. Kungl. Maj:t bör därför ha rätt att från stiftelse i vUken styrelserepresentation kan komma i fråga begära uppgifter om stiftelse­urkund, stiftelsens stadgar och andra handlingar som bestämmer stiftel­sens verksamhet eUer visar dess tUlgångar. Bestämmelse härom har tagits upp i förevarande paragraf. Försia stycket överensstämmer i sak med utredningens förslag.

Jag utgår från att stiftelser av det slag det här är fråga om lojalt kom­mer all rätta sig efler anmodan alt förete erforderliga handlingar. I fall av tredska bör emellertid tvångsmedel kunna tUlgripas. Utredningen har föreslagit att den som underlåter att fullgöra vad som åligger honom på gmnd av Kungl. Maj:ts anmodan, skall kunna dömas till böter. Jag förordar för min del alt anmodan i stället skall kunna förenas med vite.

4 §

Paragrafen innehåller bestämmelse om offentlig styrelseledamots man­dattid.

I fråga om mandattiden för styrelseledamot i aktiebolag som väljs av bolagsstämma gäller enligt 77 § tredje stycket aktiebolagslagen att le­damoten skall utses för tid intUl dess ordinarie bolagsstämma hållits.

 

rrop. 1972:116                                                        148

Han får dock inte väljas för längre tid än t. o. m. den stämma som skall äga rum under tredje räkenskapsåret efler valet. För styrelseleda­mot som tillsätts i annan ordning än genom val av bolagsstämma finns inte några bestämmelser i aktiebolagslagen om mandattid. Det ankom­mer på den som utser sådan ledamot alt bestämma mandattiden.

1 fråga om styrelseledamot i stiftelse saknas lagregler om mandattid.

Offentlig styrelseledamot i aktiebolag skall enligt utredningens förslag utses för tid som anges i 77 § aktiebolagslagen. Ledamot i stiftelse skall utses för tid som Kungl. Maj:l bestämmer, dock längst för tre år.

Det är som jag tidigare har anfört angeläget all mandattiderna för offentiiga styrelseledamöter anpassas tiU dem som gäller för övriga sty­relseledamöter i bolaget eller stiftelsen. Kungl. Maj:t bör emellertid när del gäller aktiebolag inte vara bunden av en formell hänvisning tiU 77 § aktiebolagslagen. Offentiig styrelseledamot bör således både när det gäl­ler bolag och stiftelser utses för tid som Kungl. Maj:t bestämmer. Para­grafen har utformats i enlighet härmed.

5 §

Som jag framhållit i den allmänna motiveringen bör offentlig styrel­seledamot i princip ha samma ställning och ansvar som styrelseledamot som utsetts av bolagsstämma. I enlighet härmed föreskrivs i denna pa­ragraf atl — i den mån inte annat följer av lagen — vad som är före­skrivet i aktiebolagslagen om styrelseledamot och styrelsesuppleant äger motsvarande tillämpning på offentlig styrelseledamot i aktiebolag och suppleant för sådan.

I 8 § aktiebolagslagen regleras vilka uppgifter som skall finnas i bo­lagsordning. Enligt första stycket 6 skall i bolagsordning anges bl. a. an­talet styrelseledamöter och antalet styrelsesuppleanter, om sådana skall utses. Vidare skall anges tiden för styrelseledamots uppdrag saml hur styrelseledamot och suppleant skall tillsältas i de fall de inte väljs av bolagsstämman.

Som jag har anfört vid 1 § gäller Kungl. Maj:ls rätt atl utse offentiig styrelseledamot oberoende av vad bolagsordningen kan innehålla. Sådan ledamot skall således inte räknas in i del antal styrelseledamöter som anges i bolagsordning. Bestämmelser om sättet för utseende av offent­lig styrelseledamot och om mandattid meddelas i 1 och 4 §§. Behov av att la in molsvarande bestämmelser i bolagsordning kan inte anses fö­religga. Med hänsyn tiU det sagda anges i denna paragraf att bestäm­melserna i 8 § första stycket 6 aktiebolagslagen inle gäller offentiig styrelseledamot. Hinder möter självfallet inte att bolag i vars styrelse offentiig styrelseledamot utsetts anpassar sin bolagsordning härtUl.

Jag vill påpeka att offentiig styrelseledamot givetvis skall inräknas i del antal styrelseledamöter vilkas närvaro behövs för att styrelsen skall vara beslulför. Delsamma gäller när fråga som enligt bolagsordning krä­ver särskild röstpluralitet skall avgöras.

 

rrop. 1972: 116                                                      149

6 §

Som jag anfört i den allmänna motiveringen bör det åligga aktiebo­lag och stiftelse all till offentiig styrelseledamot och suppleant för så­dan utge ersättning med belopp som Kungl. Maj:l bestämmer. Före­skrift härom har tagits upp i denna paragraf.

7.3 Förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar

Lagförslaget omfattar till skUlnad mot promemorieförslaget även ekonomiska föreningar. I övrigt överensstämmer det i alll väsenlligl med detta förslag. Den överarbetning av promemorieförslaget som föranletts av att tillämpningsområdet utvidgats innebär bl. a. alt mbriken ändrats samt att fyra nya paragrafer tUlkommit (2, 3, 6 och 16 §§). Paragraf­följden är sålunda en annan än i promemorieförslagel.

1 §

Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om de anställdas rätt att utse ledamöter i styrelsen för aktiebolag och ekonomiska för­eningar (arbetstagarledamöter) jämte suppleanter. Lagen är tUlämplig på aktiebolag och ekonomisk förening som under det senasi förflutna rä­kenskapsåret här i landet sysselsatt i genomsnitt minst 100 personer. Upplysning om antalet anställda kan hämtas från förvaltningsberättel­sen som skall innehålla uppgift om delta antal (103 § 1 mom. andra stycket ABL resp. 43 § 1 mom. tredje stycket LEF). I fråga om aktie­bolag skall förvaltningsberättelsen enligt bestämmelserna i 126 § 1 mom. tredje stycket ABL sändas in tUl patent- och registreringsverket och den blir därigenom offentiig handlmg. För ekonomisk förening gäUer enligt 44 § försia stycket LEF att förvaltningsberättelsen senast sju månader efter räkenskapsårets utgång skall hållas tillgänglig för var och en som vill ta del av den.

Bestämmelsen i paragrafens andra stycke avser att tigga en kon­tinuerlig arbetstagarrepresentation under försöksperioden i företag där antalet anstäUda varierar kring gränsen 100. Har denna gräns uppnåtts under det räkenskapsår som gått tUl ända närmast före lidpunkten för utseendet av arbetstagarledamöter består rätten till arbetstagarrepre­sentation även om gränsen underskrids under de följande räkenskaps­åren. För tUlämpning av andra stycket krävs dock att proceduren för införande av arbetstagarrepresentation fortskridit så långt att arbetsta­garledamöter utsetts. Det är således inte tillräckligt att enbart beslut en­ligt 7 § om inrättande av arbetstagarrepresentation föreligger.

Några remissinstanser har förordat en regel av innebörd att rätten till styrelserepresentation skall upphöra om det genomsnittiiga antalet ar­betstagare under två år visat sig understiga viss procent av gränsvärdet.

 

Prop. 1972:116                                                       150

Eftersom försöksperioden föreslås bli begränsad till tre år anser jag att något behov av en sådan regel inle föreligger. Med hänsyn till lagens provisoriska karaktär anser jag det inte heller nödvändigt atl reglera den situation som inträder när t. ex. etl tillverkningsbolag omvandlas till förvallningsbolag. I den mån sådana fall blir aktuella under försöks­perioden torde man kunna räkna med att företaget och de anställdas fackliga organisationer kommer överens om en anpassning till den för­ändrade situationen.

Enligt vad jag anfört i den allmänna motiveringen skall lagen inte till-lämpas på vissa kategorier av aktiebolag och ekonomiska föreningar. Be­stämmelse härom har tagits upp i förevarande paragraf.

3 §

Bestämmelsen i denna paragraf, som saknar motsvarighet i promemo­rieförslaget, har föranletts av alt lagens tUlämpningsområde utvidgats tiU att gäUa även ekonomiska föreningar. Behov har därvid uppkommit av en gemensam benämning i lagen på sådana aktiebolag och ekonomiska föreningar på vilka lagen är tillämplig. Som sådan benämning har valts företag.

4 §

I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen skall fö­retag (se därom vad som anförts under 3 §) som inte når upp till den i 1 § föreskrivna storleksgränsen efler överenskommelse med de fack­liga organisationerna kunna föras in under lagens tillämpningsområde. Detta fömtsätter att bolagsordningen resp. stadgarna ändras. Ett sådant tillvägagångssätt kan emellertid innebära avsevärd tidsutdräkt. Beträf­fande aktiebolag fordras enUgt 77 § andra stycket ABL särskilt tillstånd av kommerskollegium för sådan ändring i bolagsordningen. Genom be­stämmelserna i denna paragraf öppnas möjlighet för stämman att i före­kommande fall direkt besluta om alt lagen skall tUlämpas beträffande företagel, dvs. utan atl gå vägen över ändring av bolagsordningen resp. stadgarna. Sådant beslut kan fattas med enkel majoritet på en ordina­rie eller extra stämma.

På samma säll äger stämman enligt bestämmelsema i denna paragraf besluta atl de anslällda skall ha rätt att utse fler än två arbetstagar­ledamöter och suppleanter för dem. Inte heller i detta fall krävs ändring i bolagsordningen resp. stadgarna, ulan beslutet kan fattas direkt och med enkel majoritet på en stämma, ordinarie eller exlra. Fattas sådant be­slut med stöd av denna paragraf blir lagen i tillämpliga delar gällande också för de ledamöter och suppleanter som får utses enligt stäm­mans beslul.

 

Frop. 1972:116                                                       151

5—6 §§

En arbetstagarledamot bör som jag framhållit i den allmänna moti­veringen i princip ha samma ställning och ansvar som andra ledamöter i styrelsen. Bestämmelserna i ABL resp. LEF om styrelseledamot och styrelsesuppleant bör därför äga motsvarande tiUämpning på arbetsta­garledamot och suppleant för arbetstagarledamot. Vissa undantag från denna gmndsats har dock gjorts i denna lag.

I 8 § ABL och 6 § LEF finns regler om vilka uppgifter bolagsordning resp. förenings stadgar skaU innehålla. Enligt punkten 6 i nämnda pa-grafer skall i bolagsordningen resp. stadgarna anges bl. a. antalet sty­relseledamöter och antalet suppleanter, om sådana skall utses. Vidare skall där anges tiden för styrelseledamots uppdrag och sättet för tiU-sättande av styrelseledamot och suppleant i fall de inte väljs på stäm­man.

EnUgt 1 § har de anställda rätt alt utse två arbetstagarledamöter och en suppleant för varje sådan ledamot. Denna rätt gäller oberoende av vUka bestämmelser bolagsordningen eller föreningens stadgar kan inne­hålla. Arbetstagarledamöterna och deras suppleanter skall således inte räknas in i det antal styrelseledamöter eller styrelsesuppleanter som an­ges i bolagsordningen resp. föreningsstadgarna. I 8 och 9 §§ i lagen finns vidare regler om sättet för utseende av arbetstagarledamöter och suppleanter för sådana ledamöter. Beträffande tiden för arbetslagar-ledamots uppdrag gäller vad som föreskrivs i 11 §. Bestämmelser i dessa avseenden behöver därför inte tas in i bolagsordningen resp. förenings­stadgarna.

Jag vill i detla sammanhang erinra om att arbetstagarledamölerna skall medräknas vid tillämpning av reglema i ABL resp. LEF om be-slutförhet och röstpluralitet.

I 22 § andra stycket LEF föreskrivs, att styrelseledamot skall vara medlem i föreningen. Elt sådant villkor kan inte upprätthållas beträffan­de arbetstagarledamot, bl. a. med hänsyn till de krav på produktionsinsat­ser som ställs på medlemmarna i vissa föreningar.

7 §

Paragrafens första stycke innehåller bestämmelse om rätt för lokal facklig organisation att besluta om inrättande av arbetstagarrepresen­tation. I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen kan sådant beslut fattas endast av organisation som är bunden av kollektiv­avtal i förhållande till företaget och omfattar en majoritet av företagels arbetstagare. Tillhör dessa olika sådana organisationer, vilket i regel tor­de vara fallet, kan organisationer som tiUsammans företräder en majori­tet av arbetstagarna vid företaget gemensamt besluta om inrättande av arbetstagarrepresentation.

 

Prop. 1972:116                                                       152

Med lokal facklig organisation avses här i första hand en till förelaget direkl anknuten organisation, vcrksladsklubb, lörctagsKliibh eller lik­nande, och i andra hand lokalavdelning av fackförbund lill vilken företagels arbetstagare är anslutna. Vissa fackliga organisationer, t. ex. de ombordanställdas organisationer inom rederinäringen, saknar lo­kala enheter. I sådana fall får organisationen som sådan anses vara lokal facklig organisation.

Beslul om inrättande av arbetstagarrepresentation berör i försia hand styrelsen i det förelag beslutet gäller. Styrelsen kan behöva över­lägga med företrädare för de fackliga organisationerna om olika prak­tiska frågor som föranleds av att arbetstagarledamöter skall utses. Bolagsordningen eller stadgarna kan sålunda behöva ändras — det kan t. ex. gälla bestämmelser om antalet styrelseledamöter som utses av stämman eller om särskild röstpluralitet — och i vissa fall kan det också finnas grundad anledning att ansöka om undantag från lagens tillämpning. I fall då förelaget finner att inrättande av arbetstagarrepre­sentation skulle medföra väsentiiga olägenheter och anledning finns att begära undantag enligt 14 § bör företaget, innan del ansöker om sådant undantag, i första hand försöka lösa frågan genom förhand-Imgar med de lokala fackliga organisationerna. För att sådana för­handlingar skall kunna hållas och styrelsen få tillfälle att vidta behöv­liga ålgärder, föreskrivs i paragrafens andra stycke att styrelsen skall un­derrättas om beslutet. På grund av bestämmelsen ill § får arbetstagar­ledamot tillträda sitt uppdrag först tre månader därefter. Underlåten­het att underrätta styrelsen medför alltså att arbeslagarledamot är förhindrad att tillträda uppdraget.

Att facklig organisation som inte deltagit i beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation också har intresse av att få vetskap om be­slutet ligger i sakens natur. Jag har dock ansett atl uttrycklig bestäm­melse om underrättelse till sådan organisation kan undvaras, eftersom de lokala organisationerna i regel kan antas ha samrått före beslutet om inrättande av arbetstagarrepresentation. I de fall en eller flera or­ganisationer inte deltagit i sådant samråd — anledningen härtUl kan t. ex. vara att företagets verksamhet bedrivs på ett flertal driftställen — skall likväl på grund av bestämmelsen i 8 § samtiiga lokala organisa­tioner, som är bundna av kollektivavtal i förhållande till företaget, delta i utseendet av arbetstagarledamöter.

8§

I paragrafen föreskrivs att arbetstagarledamöter skaU utses av de an­stäUdas fackUga organisationer. I likhet med vad som gäller enligt 7 § om beslut rörande inrättande av arbetstagarrepresentation får endast lokal facklig organisation som är bunden av koUektivavtal i förhållan­de till företaget delta vid utseende av arbetstagarledamöter. A andra

 

Prop. 1972: 116                                                      153

sidan gäUer — i överensstämmelse med vad som utvecklats i den all­männa motiveringen — att samtUga organisationer som uppfyller della krav skall delta och därvid söka nå samförstånd.

De lokala organisationerna bestämmer själva på vilket sätt arbets­tagarledamöterna skall utses. De bestämmer också hur ledamotsplatser­na skall fördelas mellan dem. Lagen innehåller inte några föreskrifter om sättet för utseende av arbetstagarledamot. Beträffande fördelningen av platserna finns det däremot i 9 § en hjälpregel, som blir tillämplig om organisationerna inte kan enas om fördelningen.

Det förutsätts att organisationema utan särskUd föreskrift därom underrättar förelagets styrelse om vilka som utsetts tUl arbetstagarleda­möter. Sådan underrättelse bör lämnas skriftligen.

9§

Paragrafen innehåller bestämmelser avsedda att tUlämpas i fall då de fackliga organisationema inle kan enas om fördelningen av leda­motsplatserna. En fömtsättning för bestämmelsemas tUlämplighet är att de fackliga organisationema inte själva reglerat vad som skall gåUa när de inte kommer överens. Vägledande vid utformningen av be­stämmelsema har varit att skapa en mot styrkeförhåUandena svarande balans mellan lokala organisationer som tUlhör olika centrala huvud­organisationer.

Såsom cenlral facklig huvudorganisation kommer i delta samman­hang främst LO, TCO eller SACO i fråga. Organisation som inte tUl­hör någon sådan organisation får vid tillämpningen av denna paragraf anses själv utgöra central huvudorganisation.

10     §

Första stycket innehåller en bestämmelse om att arbetstagarledamot bör utses bland de anställda hos företaget. Föreligger enligt de fackliga organisationernas bedömande särskUda skäl för att utse annan än anställd får detta ske med den begränsning som följer av andra stycket.

I enlighet med vad jag anfört i den aUmänna motiveringen får en och samma person inte vara arbetstagarledamot i flera styrelser. Före­skrift härom har tagits upp i paragrafens andra stycke. Hinder möter dock inte mot att arbetstagarledamot på stämma väljs till ledamot i annat företags styrelse eUer, omvänt, att han utses till arbetstagarleda­mot trots att han på stämma valts till ledamot i annat företags styrelse.

11     §

För det faU då styrelseledamot tUlsätts i annan ordning än genom val på stämman finns i ABL inte någon regel om mandattiden utan det ankommer på den som utser ledamoten att också bestämma mandatti­den. Enligt LEF är maximitiden för ledamots uppdrag tre år. Mandat-Il    Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116

 

Prop. 1972:116                                                       154

tiden för arbetstagarledamot bestäms av de fackliga organisationerna. Föreskrift härom har tagits upp i första stycket. Jag vill i detta samman­hang framhålla att mandattiden för arbetstagarledamot, i de fall den inle sträcker sig över hela försöksperioden, bör anpassas tUl vad som gäller i fråga om övriga ledamöter på så sätt att den börjar resp. löper ut vid ordinarie stämma på vUken val av styrelse skall äga rum.

Såsom anförts bl. a. under 7 § bör ett beslut om inrättande av arbets­tagarrepresentation följas av överläggningar mellan företrädare för före­taget och de fackUga organisationema för att klarlägga och lösa de problem som kan sammanhänga med en sådan ålgärd. Skulle parterna därvid komma att stanna i olika meningar rörande förutsättningarna för införandet av arbetstagarrepresentation, återstår för förelaget att an­söka om undantag från lagens tillämpning. Skulle sådan ansökan inte hinna behandlas uinan den föreskiivna frislen om tre månader löper ut, kan enligt bestämmelsen i andra stycket förordnande meddelas om uppskov med arbetstagarledamots tillträdande av uppdraget till dess ärendet slutligen prövats. Förordnande kan meddelas även om ansökningen inte innehåller begäran därom.

12 §

Arbetstagarledamot kan i likhet med övriga styrelseledamöter vara förhindrad att deltaga i handläggningen av viss fråga på grand av ABL:s resp. LEF:s jävsregler.

Bestämmelsema i denna paragraf anger däratöver de frågor, i vilkas behandling arbetstagarledamot är förhindrad att delta. Bestämmelsen är som jag anfört i den allmänna motivermgen föranledd av intresset att skilja mellan frågor om företagets ledning och fackliga frågor.

Sålunda får arbetstagarledamot inte delta i styrelsens behandling av fråga som rör stridsåtgärder. Begreppet stridsåtgärd används här i sam­ma betydelse som enligt 4 § koUektivavtalslagen (1928: 253). Bestäm­melsen avser såväl vidtagande av slridsåtgärd som redan vidtagen sådan åtgärd och gäller oberoende av vilken part som vidtar eUer avser att vidta åtgärden. För bestämmelsens tillämplighet saknar det vidare be­tydelse om åtgärden är lovlig eller olovlig.

Arbetstagarledamot får vidare mte delta, när styrelsen behandlar frå­ga som rör förhandlmg med arbetsgivarorganisation om slutande av kollektivavtal eUer som rör uppsägning av sådant avtal. Bestämmelsen hindrar däremot inte att arbetstagarledamot deltar i styrelsens behand­ling av fråga som rör tolkningen eller tUlämpnmgen av redan ingånget koUektivavtal.

13 §

Beträffande suppleant för arbetstagarledamot gäller på grund av hänvisningen i denna paragraf bestänunelserna i 8—12 §§ om arbets-tagariedamot i tUlämpliga delar. Att dämtöver bestämmelsema i ABL

 

Prop. 1972:116                                                       155

resp. LEF om styrelsesuppleant skall tillämpas i fråga om suppleant för arbetstagarledamot följer av 5 §.

14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från lagens tUl-lämpning. Denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen huvudsakligen med utgångspunkt från aktiebolagens förhåUanden. Om väsentliga olägenheter skulle uppkomma för ekonomisk förening på grund av förhållande som regleras i denna paragraf, äger emeUertid bestämmelserna i paragrafen motsvarande tUlämpning på föreningen. Olägenheterna skall således bero på något förhållande som anges i paragrafen. Andra förhåUanden, såsom att en förening fuUgör vissa speciella uppgifter, t. ex. jordbmkspolitiska uppgifter, kan inte läggas tiU gmnd för undanlag enligt dessa bestämmelser.

15—16 §§

Beträffande dessa paragrafer får jag hänvisa till den aUmänna moti­veringen.

17 §

Enligt 97 § ABL skall ändring bl. a. i styrelsens sammansättning an­mälas tUl patent- och registreringsverket. Motsvarande regel beträf­fande ekonomisk förening finns i 37 § LEF. Anmälan sker i detta fall till länsstyrelsen. När styrelseledamot eUer suppleant utsetts enUgt la­gen skaU det enligt denna paragraf anges i anmälan som nu nämnts. Härigenom vinns bl. a. den fördelen att registreringsmyndigheten — i fall när antalet styrelseledamöter tiU följd av arbetstagarrepresenta­tion kommer att överstiga det i bolagsordningen eller föreningens stad­gar angivna — inte behöver efterforska anledningen härtUl.

18 §

Enligt denna paragraf kan Kungl. Maj:t delegera tUl myndighet att meddela närmare föreskrifter för tUlämpningen av lagen.

Ikraftträdandebestämmelser

Genom dessa bestämmelser undantas aktiebolag som har en styrelse bestående av mindre än tre ledamöter. Detta kan förekomma om aktie­kapitalet eller maximikapilalet enligt bolagsordningen är 500 000 kr. eller dämnder. I så fall kan styrelsen bestå av en eller två personer. Understiger styrelseledamöternas antal tre, får verkstäUande direktör ej utses medan sådan skall finnas om styrelsen består av tre eUer flera ledamöter.

Inrättande av arbetstagarrepresentation i ett bolag med mindre än tre styrelseledamöter torde fömtsätta att antalet ökas tUI tre genom ändring av bolagsordningen. Detta medför i sin tur enUgt vad nyss sagts att

 

Prop. 1972:116                                                       156

verkstäUande direktör måsle utses. Med hänsyn härtill torde denna kategori av bolag böra undantas från den nu aktuella försöksverksam­heten. En förutsättning härför är dock atl styrelsen även den 1 januari 1972 bestod av mindre än tre ledamöter.

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

20 a §

Som anförts i den allmänna motiveringen är det angeläget att åt­minstone vissa av de uppgifter som inhämtas med stöd av lagen om uppgiftsskyldighet i vissa planermgsfrågor får sekretesskydd. Bestäm­melserna i nu gällande sekretesslag ger inte någol skydd. Denna lag måsle därför ändras, vUket bör ske genom införande av en ny pa­ragraf, 20 a §. Paragrafen har utformats efler förebUd av framför allt 20 och 21 §§ sekretesslagen. EnUgt den föreslagna paragrafen skyd­das handling innefattande uppgifter som lämnals enligt ovannämnda lag. Skyddei gäller således oberoende av hos vUken myndighet sådan handling finns och omfattar även av myndigheten gjorda bearbetningar som innehåller eller bygger på uppgifter eiUigt lagen. En allmän förut­sättning för sekretesskyddet är dock att den tUl myndigheten inkomna eller där upprättade handlingen innehåller sådana upplysningar om viss näringsidkares affärs- eller driflförhållanden att ell offentliggörande av dem kan lända honom till men. Utlämnande kan emellertid ske om näringsidkaren samtycker till detta. Sekretesstiden är annars tjugo år från handlingens datum.

8 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemstäUer jag alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslagen tUl

1.    lag om uppgiflsskyldighet i vissa planermgsfrågor,

2.    lag om offentliga styrelserepresentanter i vissa aktiebolag och stiftelser,

3.    lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,

4.    lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätlen att utbekomma allmänna handlingar.

Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att tiU riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Margit Edström

 

Prop. 1972:116                                                       157

Bilaga 1 Samarbetsutredningens förslag

1 Lag om uppgiftsskyldjghet i vissa planeringsfrågor m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 § Länsstyrelsen får föreskriva alt näringsidkare som har arbets­
ställe inom länet högst två gånger årligen skall lämna uppgift till läns­
styrelsen om huvuddragen i den väntade ekonomiska utvecklingen av
verksamheten vid arbetsstället samt om huvuddragen i planerad eller
förväntad utvidgning eller inskränkning i produktionen, sysselsättningen
eller driften vid arbetsstället. Sådan föreskrift får avse högst de fem
närmast följande kalenderåren, räknai från varje lidpunkt då uppgift
skaU lämnas.

Molsvarande uppgiftsskyldighet får länsstyrelsen ålägga landstings­kommun i fråga om dess arbetsställen inom länet.

Konungen föreskriver om statlig myndighets uppgiftsskyldighet en­ligt denna lag. Förordnande enligt första stycket får även meddelas av central statlig myndighet som Konungen bestämmer.

2    § Innan länsstyrelsen meddelar förordnande enligt 1 § skall länssty­relsen samråda med styrelsen i den kommun där arbetsstället är beläget.

3    § Länsstyrelsen skall utan dröjsmål överlämna uppgifter enligt 1 § till styrelsen i den kommun där respektive arbetsställe finnes, till statis­tiska centralbyrån samt till länsarbetsnämnden, länsbostadsnämnden, vägförvaltningen och andra statiiga organ inom länet, för vUka uppgif­terna är av väsenilig betydelse.

4    § Kommunstyrelse bör minst en gång årligen, i former som kom­munstyrelsen bedömer lämpliga, för de näringsidkare som har arbets­ställe inom kommunen översiktligt redovisa verksamhet och planering inom kommunen på områden som kan vara av betydelse för dessa nä­ringsidkare.

Sådan redogörelse skall aUtid lämnas till den som är uppgiftsskyldig gentemot länsstyrelsen på grund av förordnande enligt 1 § och tUl an­nan näringsidkare som inom kommunen sysselsätter mer än 50 perso­ner.

5 § Länsstyrelsen bör efter samråd med länsarbetsnämnd, länsbostads­
nämnd, vägförvallning och andra statiiga organ inom länet minst en
gång åriigen, i former som länsstyrelsen bedömer lämpliga, för de nä­
ringsidkare som har arbetsställe inom länet översiktiigt redovisa statlig
verksamhet och planering inom länet på områden som kan vara av be­
lydelse för dessa näringsidkare.

Sådan redogörelse skall alllid lämnas lill den som är uppgiftsskyldig gentemot länsstyrelsen på grund av förordnande enligt 1 § och till an­nan näringsidkare som i kommun inom länet sysselsätter mer än 50 personer.

 

Prop. 1972:116                                                       158

6 § Kommunstyrelse får i fråga, som är av väsentlig betydelse för
kommunen och berör arbetsställe inom kommunen för vilkel uppgifts­
skyldighet föreligger enligt 1 §, kaUa företrädare för ledningen för det
arbelsslällel till överläggning med styrelsen. Kallelse skall innehålla upp­
gift om anledningen till överläggningen.

Om icke särskilda skäl föranleder annal skall vid kaUelse enligt försia stycket även företrädare för de anställda vid arbelsstäUet kallas lUl överläggningen.

7 § Om näringsidkare som är uppgiflsskyldig enligt 1 § begär det skall
i fråga, som är av väsentiig belydelse för näringsidkaren och berör
kommun där han har arbetsställe, överläggning håUas meUan näringsid­
karen och företrädare för kommunens styrelse.

8 § Om näringsidkare icke efterkommer förordnande enligt 1 §, kan
länsstyrelsen eller sådan förordnande myndighet som avses i 1 § tredje
stycket vid vite förelägga den uppgiftsskyldige atl fullgöra sin skyldig-
hel.

Har kallelse enligt 6 § första stycket icke hörsammats får vite utsät­tas vid ny kallelse.

9 § Vid tillämpningen av denna lag skall iakttagas att uppgiftsskyldig
icke betungas onödigt.

10 § Vad någon enUgt denna lag i eller för tjänst eUer uppdrag har
erfarit om enskilt företags affärs- eller driftsförhållanden får han icke
obehörigen yppa eller nyttja. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt
åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är
påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

 

Prop, 1972:116                                                       159

2 Lag om offentliga styrelseledamöter och offentliga revisorer i aktie­bolag, ekonomiska föreningar och stiftelser

Härigenom förordnas som följer.

1 § I aktiebolag som Konungen bestämmer får Konungen förordna en
ledamot i bolagels styrelse ulöver de ledamöter som tillsattes enligt 77 §
lagen (1944: 705) om aktiebolag. Sådana förordnanden får samiidigt
avse högst tjugo aktiebolag.

I stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att främja verksamhet som anges i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen (1928: 370) och vars tUlgångar överstiger fem mUjoner kronor får Konungen förordna en ledamot i stiftelsens styrelse.

2    § Av Konungen förordnad ledamot i aktiebolags eller stiftelses sty­relse (offenthg styrelseledamot) skall särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bolagels eller stiftelsens verksamhet.

3    § Uppkommer fråga om utseende av offentlig styrelseledamot i stif­telse, är stiftelsen skyldig alt efter anmaning tUl Konungen överlämna avskrift av stiftelseurkund, stiftelsens stadgar och andra handlingar som bestämmer stiftelsens verksamhel eller visar dess tUlgångar.

4    § I aktiebolag eller ekonomisk förening som Konungen bestämmer får Konungen förordna en revisor (offentlig revisor) utöver de revisorer som tillsättes enligt 105 § lagen (1944: 705) om aktiebolag eller 45 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar. Sådana förordnanden får samtidigt avse högst tjugo aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Offentlig revisor skall med övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens och verkställande direktörs förvaltning samt av bolagets eller föreningens räkenskaper.

5    § Bestämmelserna i 8 § lagen (1944: 705) om aktiebolag eller i 6 § la­gen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller ej styrelseledamot el­ler revisor som förordnas enligt denna lag.

6    § OffentUg styrelseledamot och offentlig revisor i aktiebolag utses för tid som anges i 77 respektive 106 § lagen (1944: 705) om aktiebolag.

Offentlig styrelseledamot i stiftelse utses för tid som Konungen be­stämmer, dock längst för tre år.

7 § Bolag eller stiftelse i vars styrelse ingår offentiig styrelseledamot
skall utge arvode till ledamoten med belopp som Konungen eller av
Konungen förordnad myndighet bestämmer.

Bolag eller förening som revideras av offentlig revisor skall utge er­sättning tUl revisorn med belopp som Konungen eller av Konungen för­ordnad myndighet bestämmer.

6   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116

 

Frop. 1972:116                                                                   160

8 §   Den som underlåter att fuUgöra vad som åUgger honom enligt 3 § dömes tiU böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972 och gäller såvitt angår aktiebolag och ekonomiska föreningar till utgången av år 1976. Offent­lig revisor skall dock även efter sistnämnda tidpunkt deltaga i sådan revision av bolag eller förening som avser räkenskapsår som avslutas se­nast den 31 december 1976.

3 Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härmed förordnas, atl i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rät­len att utbekomma allmänna handlingar skall införas en ny paragraf, 22 §1, av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)               (Föreslagen lydelse)

22 §

Handling som inkommit till el­ler upprättats hos myndighet, som avses i lagen om uppgiflsskyldig­het i vissa planeringsfrågor m. m., får i den mån handlingen innehål­ler upplysningar om viss närings­idkares affärs- eller driftförhållan­den, vilkas offentliggörande kan lända honom till men, icke utan hans samtycke utlämnas förrän tjugo år förflutit från handlingens datum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

' Förutvarande 22 § upphävd genom 1968: 327.

 

Prop. 1972:116                                                       161

Bilaga 2 Departementspromemorians förslag

Lag om styrelserepresentation för de anstäUda i vissa aktiebolag

Härigenom förordnas som följer.

1 § I aktiebolag som under det senast förflutna räkenskapsåret syssel­
satt i genomsnitt minst 100 arbetstagare har de anställda enligt be­
stämmelsema i denna lag rätt att utse två ledamöter i styrelsen (arbets­
tagarledamöter) och en suppleant för varje sådan ledamot.

Har arbetstagarledamot utsetts, består rätten tUl styrelserepresentation för de anställda, även om antalet sysselsatta enligt första stycket därefter underskrides.

Denna lag gäller icke bank- eller försäkringsaktiebolag.

2    § Bolagsstämman kan utan ändring av bolagsordningen besluta alt denna lag skaU äga tiUämpning på annat aktiebolag än som avses i 1 § försia stycket eller atl de anslällda enligt bestämmelserna i denna lag skall ha rätt alt utse fler än två arbetstagarledamöter och suppleanter för dem.

3    § Om ej annat följer av denna lag, gäller i fråga om arbetslagar-ledamot och suppleant för sådan vad som föreskrives om styrelseleda­mot och styrelsesuppleant i lagen (1944: 705) om aktiebolag, med un­danlag av bestämmelserna i 8 §.

4    § Beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation fattas av lokal facklig organisaiion, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till bolaget och omfattar mer än hälften av bolagets arbetstagare, eller av på sådant sätt bundna lokala fackliga organisationer som tillsammans har denna omfattning.

Bolagels styrelse skall underrättas skriftiigen om beslut enligt första stycket.

5    § Arbetstagarledamöter utses av de lokala fackliga organisationer, som är bundna av kollektivavtal i förhållande till bolaget, i den ordning organisationerna bestämmer.

6    § Beslutar ej organisationerna annal, gäUer följande om utseende av de arbetstagarledamöter som tillsättes enligt 1 § första stycket.

Tillhör mer än fyra femtedelar av de kolleklivavlalsbundna arbets­tagarna samma lokala organisation, får denna utse båda arbetstagar­ledamölerna. I annat faU får den lokala organisation som omfattar det största antalet kolleklivavlalsbundna arbetstagare utse den ene leda­moten, och den lokala organisation som omfattar del näst slörsta anlalet sådana arbetstagare utse den andre ledamoten.

Vid tillämpningen av andra stycket skall lokala organisationer som tillhör samma cenlrala fackliga huvudorganisation anses som en organi­sation.

 

Frop. 1972:116                                                       162

7    §    Arbetstagarledamot bör utses bland de anställda hos bolaget. Arbetstagarledamot får ej utan särskilt tillstånd i sådan egenskap till­höra annat aktiebolags styrelse.

8    § Förordnas ej annat i anledning av ansökan om undantag enligt 11 §, tillträder arbetstagarledamot sitt uppdrag vid tidpunkt som bestäm­mes av den som utsett honom, dock tidigast tre månader från del bola­get mottagit underrättelse enligt 4 §.

9    § Arbetstagarledamot får ej dellaga i styrelsens behandling av fråga som rör stridsåtgärd eller förhandling med arbetstagarorganisation om slutande av kollektivavtal.

 

10    § Bestämmelserna i 5—9 §§ om arbetstagarledamot äger mot­svarande tiUämpning på suppleant.

11    § Skulle arbetstagarrepresentation enligt 1 § medföra väsentliga ölägenheter för bolaget på grand av att

 

1.   styrelsens sammansättning är beroende av politiska styrkeförhåUan­den eller av förhållande mellan olika aktieägare eller aktieägargrupper, som reglerats i bolagsordningen eller avtal eller eljest framgår av om­ständigheterna, eller

2.   bolagsordningen innehåller föreskrift om särskild röstpluralitet vid fallande av styrelsens beslut,

kan undantag medgivas från denna lag, om ölägenheterna ej kan undan­röjas på annat sätt.

Medgivande av undanlag enligt första stycket skall förenas med vill­kor om ålgärder som på annat sätt tillgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om bolagets verksamhet.

12 § Fråga om liUstånd enligt 7 § andra stycket och om undantag
enligt 11 § prövas av en nämnd som består av ordförande och fyra andra
ledamöter. Ledamöterna utses av Konungen. Ordföranden utses bland
personer, som icke kan anses företräda arbetsgivare- eller arbetstagar­
intressen. Av de övriga ledamöterna utses två efter förslag av svenska
arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, en efter förslag av lands­
organisationen i Sverige och en efler förslag av tjänstemännens central­
organisation. För ordföranden och varje ledamot utses i samma ordning
en ersättare.

Mot nämndens beslut får talan ej föras.

13 § Närmare föreskrifter för tiUämpningen av denna lag liksom om
nämndens uppgifter och verksamhet meddelas av Konungen eller myn­
dighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973 och gäUer tUl utgången av år 1977. Lagen äger ej tillämpning på aktiebolag vars styrelse består av mindre än tre ledamöter, under fömtsättning alt samma förhållande gäUde den 1 januari 1972.

 

Frop. 1972:116                                                       163

Innehåll

Propositionen   ................................................... .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåU ....................... .... 1

Lagförslag    ......................................................      3

Utdrag av protokoll över industriärenden den 20 oktober 1972 ..  8

1       Inledning    .................................................... .... 8

2       Samarbetsutredningen   ....................................    11

2.1 Allmänna utgångspunkter m. m....................... .. 11

2.1.1    Allmänna utgångspunkter    .................... ... 11

2.1.2    Nuvarande informalion och samarbete....... .. 12

2.1.3    Företagens långtidsplanering   ................    14

2.1.4    Behovet av information och samarbete...... .. 15

2.1.5    Sekretessfrågor m. m............................. .. 16

 

2.2    Ett nytt informationssystem.......................... .. 17

2.3    Offentiig styrelserepresentation i aktiebolag .....    20

 

2.3.1    Utredningens överväganden    ................    20

2.3.2    Utredningens förslag    ..........................    23

2.3.3    Reservation    ...................................... .. 24

2.4 Offentiig styrelserepresentation i stiftelser....... .. 25

2.4.1    Utredningens överväganden    ................    25

2.4.2    Utredningens förslag    .......................... .. 26

3  Remissyttranden över samarbetsutredningens förslag             27

3.1                                                                 Allmänna utgångspunkter m. m           27

3.1.1    Allmänna utgångspunkter    ....................    27

3.1.2    Nuvarande information och samarbete....... .. 28

3.1.3    Företagens långtidsplanering  .................    28

3.1.4    Behovet av information och samarbete......    28

3.1.5    Sekretessfrågor m. m............................. .. 30

 

3.2    Elt nytt informationssystem........................... .. 31

3.3    Offentlig styrelserepresentation i aktiebolag ..... .. 43

 

3.3.1    Utredningens överväganden    ................ .. 43

3.3.2    Utredningens förslag    .......................... .. 49

3.4                                                                 Offentiig styrelserepresentation i stiftelser               53

4  Departementspromemorian   ...............................    56

4.1    Inledande synpunkter    ...............................    56

4.2    Den aktuella reformens omfattning   ............... .. 63

4.3    Inrättande av styrelserepresentation för de anställda m. m.        67

4.4    Särskilda  frågor  rörande  arbetstagarledamots  ställning i styrelsen                73

4.5    Undanlag på grund av särskilda förhållanden .....    75

4.6    Centralt organ för prövning av vissa frågor.......    78

4.7    Introduktion och utbUdning i styrelsearbetet.....    78

5  Remissyttranden över departementspromemorian...    78

5.1    Allmänna synpunkter    ................................    78

5.2    Reformens omfatlning   ................................ .. 80

5.3    Inrättande av styrelserepresentation för de anställda m. m.        85

5.4    Arbetstagarledamots befogenheter och ansvar    90

5.5    Undantag på grund av särskUda förhållanden ... . 92

 

Prop. 1972:116                                                       164

5.6    Nämnden för prövnmg av vissa frågor .............     93

5.7    Introduktion och utbUdning............................     93

6   Departementschefen .......................................     94

6.1    Inledande synpunkter    ............................... .. 94

6.2    Ett nytt informationssystem........................... 101

6.3    Offentlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stif­telser                       111

6.4    Styrelserepresentation för de anställda  .......... 118

 

6.4.1     AUmänna synpunkter ............................   118

6.4.2     Den aktueUa reformens omfattning ..........   123

6.4.3     Utseende av arbetstagarledamöter m. m....   129

6.4.4     Särskilda frågor rörande arbetstagarledamots ställ­ning i styrelsen              134

6.4.5     Undantag på grund av särskUda förhållanden 137

6.4.6     Centralt organ för prövning av vissa frågor.   139

6.4.7     Introduktion och utbUdning  ....................   140

 

6.5    Ikraftträdande m. m..................................... . 141

6.6    Upprättade lagförslag    ................................ 142

7  Specialmotivering  ......................................... ,.   142

7.1   Förslaget tUl lag om uppgiftsskyldighet i vissa planerings­frågor      142

7.2   Förslaget tUl lag om offentUga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser            146

7.3   Förslaget tUl lag om styrelserepresentation för de anställda

i aktiebolag och ekonomiska föreningar.............    149

7.4 Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1937: 249) om in­
skränkningar i rätten att utbekomma allmänna handUngar 156

8  Hemställan......................................................    156

Bilagor

1.    Samarbetsutredningens lagförslag........................    157

2.    Departementspromemorians lagförslag    ...............    161

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM U7J 71044»