Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1972 Prop. 1972:114

Nr 114

Kimgl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt, m.m.; given Stockholms slott den 29 september 1972.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts Mia allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl. a. att sjömansskatten justeras med hänsyn till de nya skatteskalorna för statlig inkomstskatt och ökningen i den genomsnittliga kommunala utdebiteringen sedan år 1970. Förslaget innebär en sänkning av sjömansskatten för inkomsttagare i de lägre in-komslskikten. Fördelningen av sjömansskatten meUan staten, kommunerna och försäkringskassorna föreslås ändrad, innebärande alt kommunandelen ökar. De nya bestämmelserna om sjömansskattens storlek föreslås gälla fr. o. m. den 1 mars 1973.

I propositionen föreslås också att fordran på skatt på annonser och reklam skall, liksom andra punktskatter, bli förmånsberättigad i konkurs.

1 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 114

2 m o m.2 Ersättning utgår årligen till kommun som icke tillhör landstingskommun med sextio procent, till aiman kommun med fyrtiotvå procent, till landstingskommun med arton procent, och till allmän försäkringskassa med sex procent av den sjömansskatt, som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom kommunen, landstingskommunen eller inom försäkringskassans verksamhetsområde. Vid bestämmande av ersättning till Göteborgs allmänna försäkringskassa tages hänsyn även till sjömansskatt som på grund av förordnande enligt 7 § 2 mom. erlagts av i försäkringskassan inskriven sjöman.

2 m o m. Ersättning utgår årligen till kommun som icke tillhör landstingskonunun med sextiofem procent, till annan kommun med fyrtiofem procent, till landstingskommun med tjugo procent och till allmän försäkringskassa med fem procent av den sjömansskatt, som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom konunu-nen, landstingskommunen eller försäkringskassans verksamhelsområde. Vid bestämmande av ersättning till Göteborgs allmänna försäkringskassa tages hänsyn även till sjömansskatt som på grund av förordnande enligt 7 § 2 mom. erlagts av i försäkringskassan inskriven sjöman.

Prop. 1972:114 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Redovisning av skatten skall ske i den ordning riksskatteverket bestämmer.

För varje redovisningsperiod utom november—december skall redaren senast den sista dagen i andra månaden efter periodens utgång å sjö-mansskattekonlorels postgirokonto insätta den skatt som skall inbetalas. För redovisningsperioden november—december skall inbetalning ske senast den 15 därpå följande februari. Sjömansskattenämnden må efter därom gjord framställning bevilja anstånd med skattens inbetalning och redovisning, i regel dock högst en månad. Anstånd för redovisningsperioden november—december må beviljas endast om synnerliga skäl föreligga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre lydelse gäller i fråga om sjömansskatt som redovisats för tid före ikraftträdandet.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skatlefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Förmånsrätt enligt 13 § förmånsrätlslagen (1970:979) följer med fordran på

1. skall och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördsförordningen (1953: 272), samt skall enligt förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1958: 295) om sjömansskatt och kupongskaUeförordningen (1970: 624),

2. skatt enligt förordningen (1959: 507) om allmän varuskatt och förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt för- 3. skatt eller avgift enligt förordningen (1908: 129) angående ordningen (1908: 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, förord- och byte av fondpapper, förordningen (1928: 376) om särskild ningen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster, förord- skatt å vissa lotterivinster, förordningen (1941: 251) om särskild va- ningen (1941:251) om särskild varuskatt, förordningen (1943: 477) ruskalt, förordningen (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror, förord- om skatt å vissa pälsvaror, förordningen (1948: 85) om försäljnings- ningen (1948: 85) om försäljningsskatt, förordningen (1953: 396) om skatt, förordningen (1953: 396) om accis å fetlemulsion m. m., för- accis å fettemulsion m. m., förordningen (1953: 397) angående ordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas avgift för fettvaror som användas

Nuvarande lydelse

för framställning av fettemulsion m. m., förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt, förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt-och läskedrycker, förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor, förordningen (1961: 372) om bensinskatt, förordningen (1961: 394) om tobaksskatt, förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt, stämpelskatteförordningen (1964:308), förordningen (1964: 352) om gasolskatt, förordningen (1966:21) om särskild skatt på motorbränslen samt förordningen (1971:170) om annonsskatl.

Föreslagen lydelse

för framställning av fettemulsion m. m., förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt, förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt-och läskedrycker, förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor, förordningen (1961: 372) om bensinskatt, förordningen (1961:394) om tobaksskatt, förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt, slämpelskalteförordning-en (1964:308), förordningen (1964:352) om gasolskatt, förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen, förordningen (1971: 170) om annonsskatt samt förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam,

4. skatt enligt förordningen (1922: 260) om automobilskatt, kungörelsen (1934: 122) om skatt å motorfordon, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts, kungörelsen (1951: 750) om saluvagnsskatt, förordningen (1963: 116) om trafikomläggningsskatt, kungörelsen (1964: 43) om skatt å automobil, som av utomlands bosatt person för tillfälligt brukande i riket här förvärvats saml traktorskalteförordningen (1969: 297),

5. tull samt avgift enligt kungörelsen (1960: 235) om avgift för växt-skyddskontroll vid införsel av växter och förordningen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6. avgift enligt förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgift för fisk m. m., förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, förordningen (1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. samt förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område,

7. avgift, som anges i 1 § första stycket förordningen (1959: 552)
angående uppbörd av vissa avgifter enUgt lagen om allmän försäkring,
m. m. samt avgift enligt lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks
pensionering och förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,
allt i den mån avgift som här avses icke omfattas av 1.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte-eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre lydelse av 1 § gäller fortfarande beträffande konkurs på grund av ansökan, som gjorts före ikraftträdandet.

Prop. 1972:114

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 29 september 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt, m. m. och anför.

Inledning

Skatt enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt (SjF) ulgår enligt tabeller som bygger på bl. a. den vanliga statliga inkomstskatten och den genomsnittliga kommunala utdebiteringen för visst år. Regelmässigt har sjömansskatten justerats när ändringar har gjorts i den statliga inkomstskatten. I samband därmed har hänsyn brukat tas till förändringar i kommunal utdebitering.

Under senaste vårsession beslutade riksdagen, med verkan fr. o. m. den 1 januari 1973, om ändrade grunder för skatt enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Frågan om sjömansskattens storiek bör därför tas upp till övervägande. Jag ämnar i det följande gå in på della spörsmål i hela dess omfatlning och sålunda även ta upp frågan om ändringar i grunderna för beräkning av sjömansskatten och frågan om skattens fördelning mellan stat och kommun. Jag avser också alt beröra den särskilda förmån som redarna åtnjuter genom rätten att för egen räkning behålla en procent av innehållen sjömansskatt.

Nuvarande ordning Sjömansskattens storlek

De nuvarande grunderna för beräkning av sjömansskall framgår av den promemoria som utgör bilaga 5 till prop. 1970: 98 (BeU 1970: 44, rskr 1970: 298, SFS 1970: 423).

Till grund för sjömansskatletabellerna ligger källskaltetabellen för år 1970 vid en kommunal utdebitering av 20 kr. Denna källskattetabell har emellertid justerats i flera hänseenden. Till att börja med har beaktats de ändringar i skattelagstiftningen som beslutats av 1970 års vårriksdag.

Prop. 1972:114 6

Tabellen har därefter omräknats med hänsyn lill alt sjömännen skall tillgodoräknas dels avdrag för sjukförsäkringsavgift med belopp motsvarande på sjöinkomsten belöpande avgift, dels avdrag för försäkringspremier med 250 kr. för ensamslående och 500 kr. för gift skattskyldig. Sjukförsäkringsavgiften motsvarar härvid medeltalet för riket utom Stockholm av de avgifter som riksförsäkringsverket bestämt för år 1970. Vidare tillgodoräknas sjömännen omkostnadsavdrag, schabloniserade till ett årligt belopp om 500 kr. i närfart och 1 000 kr. i fjärrfart. Källskat-ten bestäms under förutsättningen att dessa avdrag beviljas utöver avdrag som enligt 4 § 1 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) beaklas vid fastställande av källskattetabeller. Förmån av fri kost värderas lill 250 kr. per månad. Något värde för fritt logi tas däremot inte upp.

Sedan källskaltetabellen har omräknats på detta sätt, sker en viss reduktion av de framkomna skattebeloppen. Gift sjöman och ogift sjöman med barn tillgodoräknas sålunda skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsföiordningen med 150 kr. per månad. För såväl gift som ogift sjöman reduceras framkomna skattebelopp ytterligare, nämligen för närfarl med 30 %, dock högsl 50 kr. och minst 25 kr., och för fjärrfart med likaledes 30 %, dock högst 150 kr. och minst 75 kr., alll vad avser månadsinkomst. Dessa skattebelopp anges i tabellerna som skatt på den kontanta inkomsten. Värdet av fri kost har emellertid medräknats enligt vad nyss angetts.

Nu angivna principer gäller för sjömän bosatta i de nordiska länderna. Vid bestämmandet av sjömansskallen för andra sjömän på svenska fartyg har man utgått från de nyss redovisade grunderna men de härvid framkomna skattebeloppen har ytterligare reducerats. För en beskattningsbar månadsinkomst av 1 800 kr. och däröver upptas skatten till 90 »/o av sjömansskatten för här i landet bosatt gift sjöman med samma inkomst i närfart resp. fjärrfart. Vid lägre inkomster bestäms skatten för utomnordiska sjömän lill en viss procentandel av sjömansskatten för i nordiskt land bosatt ogift sjöman utan barn. Denna procentandel bestäms genom atl sjömansskatten för utomnordiska sjömän med en beskattningsbar månadsinkomst av 1 800 kr. uttrycks i procent av sjömansskatten för i nordiskt land bosatt sjöman utan barn med samma inkomst. Procentsatsen är ca 64 i närfart och ca 61 i fjärrfart.

Sjömansskatten uppgick år 1971 till ca 152 milj. kr., varav ca 134 milj. kr. avsåg sjömän bosatta i Sverige.

Fördelning av sjömansskatten

Sjömansskatten kan betecknas som en statlig definitiv källskatt. Sedan sjömansskattens tillkomst har emellertid kommunerna och försäkringskassorna kompenserats för bortfallet av skatteinkomster resp. avgifter genom att de tillerkänts viss andel av den sjömansskatt som er-

Prop. 1972:114 7

lagts av sjömän bosatta inom kommunen eller kassans verksamhetsområde.

De nu gällande schablonerna för fördelning av sjömansskatten bestämdes år 1971 (prop. 1971: 132, SkU 1971: 63, rskr 1971: 260). Fördelningsgrunderna innebär i princip, all kommunerna skall erhålla den kommunalskatt som ingår i den omräknade källskaltetabellen för sjömansskatt, medan statsverket bär skattebortfallet genom skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen och del särskilda skatteavdraget om 30 %. Till grund för beräkningen av kommunandelen har lagts en genomsnittlig kontant månadsinkomst dels för befäl, dels för manskap i både närfart och fjärrfart. Man har utgått från all 30 % av sjömännen är gifta. Vid den senaste fördelningen av kommunandelen mellan landsting och primärkommun har hänsyn tagits till att de kraftigaste uldebiteringsökningarna sedan andelstalen bestämdes har legat på landstingssidan. Försäkringskassornas andel bestäms med hänsyn till genom-snillsbelöppet av sjukförsäkringsavgifterna i den omräknade källskaltetabellen samt deras förhållande till den uträknade sjömansskatten.

Bestämmelserna om fördelningsgrunderna finns i 4 § 2 mom. SjF. Kommun som inte tillhör landstingskommun erhåller 60 %, annan kommun 42 %, landstingskommun 18 % och allmän försäkringskassa 6 % av den sjömansskatt som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom kommunen, landstingskommunen eller försäkringskassans verksamhetsområde. En specialbeslämmelse gäller för Göteborgs allmänna försäkringskassa. Ersättning till denna sjukkassa utgår även för sjömän bosatta i annat nordiskt land än Sverige, som är inskrivna i kassan. Ersättning utgår inte till kommun om beloppel enligt nyss angiven procentsats inte uppgår till minst 500 kr.

Av 1971 års sjömansskatt har ca 63,6 milj. kr. gått till primärkommunerna, ca 16,9 milj. kr. till landstingen och ca 8,3 milj. kr. till försäkringskassorna.

Skattekompensation för redare i visst fall

Enligt 14 § 1 mom. SjF äger redare för egen räkning behålla 1 % av för varje period redovisad sjömansskatt. Denna bestämmelse gäller fr. o. m. år 1971 och ersatte då en regel som innebar rätt för redare atl vid utbetalning av sjuklön behålla skatten på den del av lill sjömän utbetald sjuklön, som motsvarade ersättning från allmän försäkringskassa under sjömans sjukdomslid (sjukpenning). Sjukpenningen tillkom redaren på grund av bestämmelserna i 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Bakgrunden till den numera avskaffade förmånen för redare, som utförligare beskrivs i prop. 1970: 98 (s. 66 f.), var i korthet följande.

Sjöman är genom dels lagbestämmelser, dels avtal berättigad till

Prop. 1972:114 8

sjuklön under viss tid. Sjuklönen uppgår i princip till full månadslön. Den sjukpenning som sjömamien är berättigad lill uppbärs av redaren, s. k. arbetsgivarinträde.

Före år 1964 var sjukpenningen skattefri även när den utgick i samband med sjuklön. För att sjömännen inle skulle överkompenseras i lönehänseende under sjukdom ägde redarna, enligt överenskommelse med de ombordanställda, att ta ul "full skatt" på sjuklönen medan skatt givetvis inte redovisades lill statsverket på den del av sjuklönen som kompenserades med sjukpenning från försäkringskassan. Att sjukpenningen sedermera vid fall av arbetsgivarinträde blev skattepliktig inkomst, medförde ingen ändring i redares förmån alt få behålla innehållen "skall på sjukpenning".

Att nämnda förmån ersattes med det nuvarande enprocenlsavdragel vid redovisning av sjömansskatt sammanhängde bl. a. med att den tidigare ordningen medförde avsevärda besvär från administrativ synpunkt.

Departementschefen Sjömansskattens storlek

De nu gällande tabellerna för sjömansskatt fastställdes år 1970. Till grund för tabellerna ligger bl. a. skatteskalan enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, som under våren 1972 ändrades med verkan från den 1 januari 1973 (prop. 1972: 95, SkU 1972: 32, rskr 1972: 238, SFS 1972: 375). Regelmässigt har ändringar i den statliga inkomstskatten förardett motsvarande ändringar i sjömansskallen. Jag föreslår att så sker även nu.

Vid bestämmandet av sjömansskatten tas också hänsyn till medelutdebiteringen av kommunal inkomstskatt, beräknad på visst sätt. Den nuvarande sjömansskatten har beräknats på grundval av en medelutdebitering av 20 kr., varvid hänsyn tagits till sjömansskattens belopps-mässiga fördelning på skattskyldiga i olika län (prop. 1970: 98 s. 82). En motsvarande fördelning av 1971 års sjömansskatt ger följande resultat.

Göteborgs och Bohus län	29,0 % av sjömansskatten
Malmöhus län	20,8 % "	'*
Stockholms län	13,2 % " 63,0 % "	1»
Kalmar län	4,1 % "	»»
Älvsborgs län	3,4 % "	"
Kristianstads län	3,1 % "	'
Västemorrlands län	3,1 % "	"
HaUands län	2,9 % "	5»
Blekinge län	2,5 % " 82,1 % "	5»
10 län varierande mellan
1,0 och 2,4 %	14,4 % "	"
5 län med mindre än 1 %	3,5 % " 100,0 % "	»»

Prop. 1972:114 9

Medelutdebiteringen år 1972 för de län som tillsammans svarar för 82,1 % av sjömansskatten utgör 23,09 kr. och medeluldebiteringen för hela landet 23,79 kr. Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län har en medelutdebilering om 22,61 kr. Jag föreslår med hänsyn härtill att sjömansskatten skall beräknas på grundval av en kommunal utdebitering av 23 kr.

I samband med en justering av sjömansskatletabellerna finns anledning överväga storleken av de avdrag som sjömännen har ansetts böra tillgodoräknas i skattehänseende. En redogörelse för dessa avdrag har lämnats i det föregående. I fråga om skattereduktion för gifta och ogifta med barn saml schabloniserade omkoslnadsavdrag finner jag det inle påkallat atl föreslå någon ändring. Däremot är del enligt min mening motiverat att överväga en ändring av den skaltereducering som mer direkt motiveras av all de ombordanställda har mindre möjligheter än andra att utnyttja de förmåner som samhället erbjuder. Jag syfiar då på det förhållandet all skattebeloppen enligt den omräknade källskaltetabellen reduceras med visst belopp vid beräkning av sjömansskatten, nämligen med 30 %, dock med minst 75 kr. och högst 150 kr. i fjärrfart och med minst 25 kr. och högst 50 kr. i närfart för månadsinkomst.

Dessa avdrag kan sägas kompensera sjömännen för den omständigheten att de inte i samma mån som andra skattskyldiga kan tillgodogöra sig de tjänster som samhället tillhandahåller inte minst på den kommunala sidan. Med hänsyn till bl. a. att den kommunala utdebiteringen har ökat betydligt sedan sjömansskatten senast fastställdes, bör reduceringsavdraget höjas. Åtskilligt lalar för att det bör utgå med lika belopp oavsett inkomst. De nuvarande minimibeloppen avser f. ö. inkomstlägen som endast sällan förekommer i praktiken. Jag föreslår att skattebeloppen för månad skall reduceras med 200 kr. i fjärrfart och med 75 kr. i närfart, lika för alla inkomstiägen. Jag vill erinra om alt denna ökning i avdragsbeloppen enligt senast tillämpade principer (prop. 1971: 132 s. 15) och som jag ämnar föreslå i det följande helt kommer att falla på statsverket och således inle beröra kommunernas rätt till ersättningsbelopp av sjömansskatten.

Sammanfattningsvis innebär milt förslag beträffande ändringar i sjömansskattens storlek, att skattebeloppen beräknas enligt källskaltetabellen för år 1972 vid kommunal utdebitering av 23 kr. per skattekrona och med beaktande av de ändringar i förordningen om statlig inkomstskatt som beslutats av vårriksdagen 1972 samt att skallebeloppet enligt den omräknade källskaltetabellen reduceras med 200 kr. i fjärrfart och 75 kr. i närfart. Övriga grunder för skalleberäkningen bör vara oförändrade. De framgår av bilaga 5 till prop. 1970: 98. Utfärdandet av sjömansskaltetabeller som avser månadsbelopp bör liksom tidigare ankomma på Kungl. Maj:t efter riksdagens bemyndigande.

Relationen mellan den nuvarande och den föreslagna sjömansskatten

Prop. 1972:114 10

samt den föreslagna sjömansskatten och skallen vid landtaxering i olika inkomstiägen framgår av tabeller som torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 1—3.

De ändrade grunderna för den statliga inkomstskatten tillämpas beträffande källskatten fr. o. m. den 1 januari 1973. Av tekniska och administrativa skäl är det emellertid inte möjligt alt sätta de nya sjömansskattetabellerna i kraft vid denna tidpunkt. Jag vill därvid särskilt peka på alt distributionen av tabellerna från redarna till fartygen tar avsevärd tid i anspråk. På grund härav och då de nya tabellerna lämpligen bör först tillämpas vid inträdet av en ny redovisningsperiod om två månader för sjömansskatt, föreslår jag alt de träder i kraft den 1 mars 1973 (jfr SFS 1962: 21 med sjömansskaltetabeller som tillämpades fr. o. m. mars månad 1962).

Fördelning av sjömansskatten

I det föregående har jag redovisat de principer som ligger till grund för beräkning av den andel av sjömansskatten som skall tillkomma kommun och försäkringskassa. Utgångspunkten för beräkning av andelstalen ligger i en jämförelse mellan genomsnittlig kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift enligt den omräknade källskaltetabellen å ena, samt storleken av den genomsnittliga sjömansskatten å den andra sidan.

Kommunerna skall enligt förut tillämpade principer erhålla den kommunalskatt som ingår i den omräknade källskattetabell som ligger till grund för sjömansskatt. Höjningen av denna utdebitering från 20 till 23 kr. som jag nyss har förordat medför att kommunernas andel av sjömansskatten ökar. I samma riktning verkar sänkningen av den vanliga statliga inkomstskatten. Fördelningsgrunderna bör därför omprövas.

Som tidigare bör beräkningen av kommunandelens storlek grundas på genomsnittlig kontant månadsinkomst för befäl resp. manskap ombord och på antagandet att 30 % av sjömännen är gifta. Senaste statistik beträffande genomsnittsinkomster till sjöss avser emellertid april 1970. Dessa siffror bör justeras med hänsyn till atl den genomsnittliga löneökningen under tiden 1970—1972 kan beräknas till 18 % för befäl och 20 % för manskap.

Inom finansdepartementet har gjorts en ny beräkning av hur sjömansskatten bör fördelas mellan staten, kommunerna och försäkringskassorna. Beräkningen ger vid handen att kommunandelen enligt de nyss angivna principerna skulle ligga omkring 67 % i stället för nuvarande 60 % och andelen för försäkringskassorna uppgå till ca 5 % i stället för 6 %. Jag föreslår mot denna bakgrund alt kommunandelen skall vara, avrundat, 65 % och försäkringskassornas andel 5 % av sjömansskatten för här bosatta sjömän. Eftersom utdebiteringen för primärkommuner under perioden 1970—1972 visar en genomsnittligt något större ökning än den för landstingen, bör primärkommunernas an-

Prop. 1972:114 11

del beslämmas till 45 % (f. n. 42 %) och landstingsandelen lill 20 % (f.n. 18%). Den föreslagna fördelningsgrunden innebär att primärkommunernas andel ökar med ca 4,8 milj. kr. och landstingens andel med ca 1,9 milj. kr. vid oförändrad storiek av sjömansskattens totalbelopp.

De nuvarande principerna för sjömansskattens fördelning medför att kommunandelen kontinuerligt ökar med en stigande kommunal utdebitering. Jag vill erinra om all kommunandelen så sent som år 1971 höjdes med 5 %. Fördelningsgrunden bestäms emellertid med tillämpning av schabloner som kan behöva omprövas tid efter annan. Jag ämnar i elt senare sammanhang la upp frågan om en eventuell ändring av de principer som f. n. gäller vid bestämmandet av sjömansskattens fördelning.

De fördelningsgrunder som jag nu förordat avser den sjömansskatt som enligt milt förslag skall utgå fr. o. m. mars 1973. Del skulle emellertid medföra avsevärt administrativt merarbete atl göra en särskild fördelning av sjömansskatten för de två första månaderna 1973 enligt nu gällande fördelningsgrunder. Jag föreslår därför att de nya fördelningsgrunderna får tillämpas redan fr. o. m. årsskiftet 1972/73, vilket innebär en förmån för kommunerna.

Skattekompensation för redare i visst fall

Som framgår av det föregående äger redare f. n. rätt att för egen räkning behålla 1 % av för varje period redovisad sjömansskatt. Detta medför alt elt belopp om ca 1,5 milj. kr. årligen lillgodoförs redarna. Beloppet ulgör emellertid skattepliktig intäkt för redarna. Det årliga skattebortfallet kan därför beräknas ligga mellan 700 000 och 800 000 kr.

Förmånen i fråga ulgör en avlösning av den rätt redaren tidigare hade att behålla den skall som belöpte på sjukpenning. Till sjöman utgår nämligen inte sjukpenning utan redaren utbetalar sjuklön till sjöman på grund av lag och avtal.

Som jag påpekade i prop. 1970: 98 (s. 88) torde redares rätt alt behålla skatten på sjukpenningen ha sin grund i förhållandena under den tid då sjukpenningen var skattefri även vid s. k. arbetsgivarinträde. Genom avtal med de ombordanställdas organisationer fick redarna rätt att tillgodogöra sig skatten på sjuklöneavdraget. Annorlunda ställer sig emellertid saken numera, när sjukpenningen är skattepliktig i de fall då arbetsgivaren har atl utge sjuklön. Vid föregående behandling av frågan anmärkte en remissinstans, att den ifrågavarande förmånen för redare borde tas bort. Jag godtog emellertid lills vidare sjömansskattekommitténs förslag all redarna som kompensation för att förmånen avskaffades fick tillgodogöra sig del berörda enprocentiga avdraget, i vart fall till dess automatisk databehandling (ADB) infördes vid sjö-

Prop. 1972:114 12

mansskatteredovisningen, vilket skulle komma att medföra vissa lättnader för rederiema.

Den år 1970 aviserade ADB-reformen är numera genomförd. Den har fått till följd att redarna inte behöver lämna kontrolluppgifter till den årliga taxeringen i vad avser sjöinkomst. Som jag antytt var enprocenlsavdragel avselt att vara elt provisorium. Det synes emellertid inte längre vara motiverat atl redarna skall kompenseras för sin skyldighet all utge sjuklön; andra arbetsgivare med s. k. arbetsgivarinträde kompenseras inte för detla i skallesammanhang.

Jag föreslår med hänsyn till det anförda alt redares förmån enligt 14 § 1 mom. SjF att få behålla 1 % av redovisad sjömansskatt upphör. Ändringen bör avse sjömansskatt fr. o. m. år 1973.

Förmånsrätt för skatt på annonser och reklam

Skatt utgår enligt förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam fr. o. m. den 1 november 1972. Denna skatt är att anse som en punktskatt. Enligt lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skatlefordringar m. m. har flertalet skatter av punktskattekaraktär förmånsrätt i konkurs. Så är fallet med bl. a. annonsskatten som den 1 november i år ersätts av skatten på annonser och reklam. Jag föreslår sådan ändring i sistnämnda lag, alt den nya skatten jämställs med andra skatter som är förmånsberättigade enligt denna.

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda har anfört hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1. förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskall,

2. lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.,

dels godkänna de grunder för nya sjömansskaltetabeller som angivils i det föregående och bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med dessa grunder upprätta och fastställa nya sjömansskattetabeller alt gälla fr. o. m. den 1 mars 1973.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten all till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill detta protokoll ulvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

o	ci
n.	O
o
t-, a	*55
c	Ul
	Hb
CJ >
3	o
c-o

C-) Tf (M fn Tt-CS r- Tj- o CT\ m 00 Ti- r 0\ .-, fN m -

OtooO mOfn — 00

moo- —I fn'n.-Ht--Tf

•-I fS m ■* t O

TtotnmfN voOfnv£30o

r-- \p T CS CN TT oo m VD m 00 fn m i

-m « - CN m -

C u c ca	. C Ö g
E :0	Ul -"
E :0	a. «
.—,
tr
tr •O	Sm
C	ca
S	>
	3 u
3	CT3

»ncNOrni r*-jO\oor-fN ro-fNm

»ncNONVOm NoooTj-ooo »nHOOTj-fi-i

«—I — rsm ■vntov rto>nooi>—>

mOoomoo fNr--mo\0\ OvrTtooo

rrtOoo»n ooovo-nr- minovor

-- fN tN m rt vo r- On » rJ- on rt oo

*-i . fN rn rt

r »n r~- o o m r-- rt fN '-' »n vo oo o *

D. O

CS .:£ tr ti,

ca g :0

1-1 *-
*C'7,*	ov
c fe
S-a
ca .u
> -
*3 a*
c T3	00
T3
ca
c



J.!
tr	t-
. C
_II
.t:
a'S	VD
c Ö
2«)
*ca p*
> ■-
= u
c -a	tn
T3
ca
_c



j
t«	Tt

I m fN O oo I CN —" fS fN

I o rt fn ' rt fN rs fN

in 00 m On

r vo oo 0\

(N fn

MIM

0\ *N - — m

»-- m »n >n OO ir , t I/-J

On fn On VO m

m r- m O —

rt «0 C On fN

m 00 T-l v~i »n vo On vo rs rt >n r-- 0\

m On «n "n in O r- vo rt o »n O vo On m w~, .-H CN CN m in

—. 00 1 »n m CN —* oo

CN CN

I I I I

-F-I- + -M-

»n o VD rn ■ «n m o m vo 00 o f

ov CN os O rt

« m \o r o vo fN oo CN r- —I -H (N fsj Tt m

OO rt CN *n - ov r r- *n fj — r O rt - CN CN rt m

fN rt O 0\ ov

fN »n On O r- fN CS

CN *-H oo in fN (S (N

M M + + + + + +