Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1972 Prop. 1972:109

Nr 109

Kungl. Maj;ts proposition med förslag till expropriationslag m.m.; given Stockholms slott den 29 september 1972

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen atl bifalla de förslag om \ars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen läggs fram förslag lill ny expropriationslag jämte förslag till vissa följdändringar i annan lagstiftning. Förslaget innebär etl fullföljande av den lagreform pä expropriationsrättens område som inleddes med de av riksdagen hösten 1971 beslutade ändringarna i den nuvarande lagen om expropriation.

1 den föreslagna lagen ersätts den nuvarande lagens uppräkning av ändamål, för vilka expropriation får ske. av mera allmänt hållna bestämmelser. Vidgade möjligheter till expropriation föresläs för bl.a. miljöskydd, friluftsliv och näringsverksamhet. 1 vissa hänseenden medför förslaget ökade expropriaiionsbefogenheter för landstingskommun och kommunalförbund.

Förslaget innebär också en förstärkning av rällssäkerhetsgarantierna för enskilda. Som en allmän förutsättning för atl exproprialionstillstånd skall få meddelas krävs i en uttrycklig lagregel i förslaget att hänsyn tas lill vissa motstående intressen. Expropriationstillsiånd skall sålunda inle meddelas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller om olägenheterna av expropriaiionen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

1 Riksda.nen 1972. I somi. Nr 109

Prop. 1972:109 -

Liksom hittills skall tillståndsfrågor i princip prövas av Kungl. Maj:t. 1 förslaget öppnas emellertid möjlighet för Kungl. Maj:t atl i viss utsträckning överlämna beslutanderätten lill underordnad myndighet, i första hand länsstyrelse.

Den som har fått tillstånd lill expropriation skall liksom hittills fullfölja saken vid fastighetsdomstol inom den tid som tillslåndsmyndigheten har bestämt. Den bestämda tidsfristen skall liksom f.n. kunna förlängas. Med hänsyn lill de ölägenheter som kan uppstå framför allt för fastighetsägaren, om expropriaiionsfrägan hålls öppen under alltför lång tid, krä\ s emellertid enligl lagförslaget särskilda skäl för atl förlängning skall fä ske. Vidare skall enligl förslaget tidsfristen kunna förkortas, om fastighetsägaren begär det och visar att hans olägenhet av att expropriations-frågan hålls öppen avsevärt har ökat.

1 ersältningshänseende föreslås att den är 1971 införda presumiions-regeln, som f.n. främst är tillämplig när kommun exproprierar för tätbebyggelse, skall tillämpas vid all expropriation.

Åtskilliga bestämmelser som rör domstolsförfarandei i expropria-tionsmål föresläs ändrade. En förkortning av handläggningstiden och begränsning av rättegångskostnaderna eftersträvas. 1 detta syfte föresläs bl.a. att fastighetsdomstolen regelmässigt skall beslula om vilken utredning som parterna enligt domstolens mening bör lägga fram. Förebringar sakägaren annan utredning, riskerar han att själv få stå för kostnaden.

Enligt förslaget skall fastighetsägaren och annan sakägare kunna fä ersättning inle bara för sina rättegångskostnader vid domstolen utan också för kostnader i tillståndsärendet och i ärendet om fördelning av exproprialionsersältning. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1973.

Prop. 1972:109

1 Förslag till Expropriationslag

Härigenom förordnas som följer. 1 kap. Inledande bestämmelser

1 ij Fastighet, som tillhör annan än staten, fär tagas i anspråk genom expropriation enligt denna lag med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt. Genom expropriation fär även särskild rätt till fastighet upphävas eller begränsas, om rättigheten tillkommer annan än staten.

2 § 1 denna lag förstas med särskild rält lill fastighet nyttjandesäit. servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt. Utan hinder av att tomträtt enligt 1. kap. 26 iJ jordabalken vid expropriation är likställd med fast egendom fär sädan rätt upphävas eller begränsas genom expropriation. Bestämmelsen i 1 ;) om särskild rätt gäller ej renskötselrält enligt rennäringslägen (1971:437) eller vägrätt.

Bestämmelserna i denna lag om fastighet äger motsvarande tillämpning i fräga om byggnad eller annan anläggning på annans mark.

3 S Exproprieras fastighet med äganderätt, upphör sådan särskild rätt till
fastigheten som tillkommit genom frivillig upplåtelse, om ej rättigheten
skall lämnas orubbad pä grund av förordnande i expropriationstillständet
eller överenskommelse som fastställts av domstolen. Förordnande att
särskild rätt skall bestä fär meddelas endast om det uppenbarligen är utan
betydelse för den rätt som tillkommer borgenär med panträtt i fastig
heten. Överenskommelse som nämnts nyss fär faststäUas endast om de
borgenärer som har panträtt i fastigheten eller fastighet som är
gemensamt intecknad med denna och vilkas rätt beröres äv åtgärden har
lämnat medgi\ande till faststiillelsen. Medgivande fordras dock ej äv
borgenär för vars rätt beständet av rättigheten är väsentligen utan
betydelse.

Annan särskild rätt till fastigheten än som avses i första stycket bestar efler expropriaiionen. om ej annat har förordnats i expropriationstillständet.

Första och andra styckena gäller ej särskild rätt som tillkommer staten. Sådan rättighet rubbas icke genom expropriaiionen. Vad som sagts nu gäller också vägrätt som tillkommer annan än staten.

Genom expropriaiionen upphör fastighetens ansvar för fordran. Detta

Prop. 1972:109 4

gäller dock ej fordran som åtnjuter förmånsrätt enligt 6 S 1 förmäns-rättslagen (1970:979).

4 § Nyttjanderätt eller servitut, som har tillskapats genom expropriation,
har företräde framför annan rätl lill fastigheten med undantag av särskild
rätt som har tillskapats genom expropriation eller annat tvångsförvärv
eUer vid fastighetsbildning eller på liknande sätt. Särskild rätl som till
kommer staten och vägrätt som tillkommer annan än staten rubbas dock
icke i något fall genom expropriaiionen.

5 § Om särskild räll lill faslighet exproprieras eller rubbas genom
expropriation, gäller bestämmelserna om expropriation av fastighet i
tillämpliga delar, om ej annat anges.

Bestämmelserna i denna lag om sakägare gäller ej innehavare av fordran för vilken fastigheten svarar.

6 § Om förbud all vid expropriation meddela föreskrifl som inskränker fastighetsägares räll all för torrläggning av sin mark erhålla vaitenavlopp genom väg, järnväg eller spårväg finns bestämmelser t 7 kap. vattenlagen (1918:523).

7 § Uppkommer fräga om ersättning för skada eller inträng som har uppstått efler det alt expropriaiionsmålet har avgjorts och som ej kunnat förutses i målet, är denna lag ej tillämplig.

2 kap. Expropriationsandamålen

1 § Expropriation får ske för atl ge kommun möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn till den framtida ulvecklingen kräves för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning eller för alt annars i kommunens ägo överföra mark för upplåtelse med tomträtt.

Expropriation för ändamål som anges i första slyckel får avse endast mark som är belägen inom kommunens eget område eller inom omrädet för det kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tillhör.

Inom tätbebyggt område fär expropriation ske endast om det med skäl kan antagas att marken inom överskådlig lid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsålgärd, som är av väsentlig betydelse frän allmän synpunkt, eller om del lill främjande av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget att kommunen fär rådighel över marken.

Med molsvarande lillämpning av första-tredje styckena får expropriation ske lill förmån för landslingskommun eller kommunalförbund.

Prop. 1972:109 -

som handhar sädan angelägenhet som första stycket avser atl främja.

2 § Expropriation får ske för att bereda utrymme för anläggning som tillgodoser allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommunikation.

3 § Expropriation får ske för att tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vallen, värme eller likartad nyttighet eller av ätt bortföra eller oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet.

Skall ledning för nyttighet som avses i första stycket eller för avloppsvatten eller annan orenlighet ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i jämförelse med nyttan därav, får expropriation ske även om allmänt behov av ledningen ej föreligger.

Första stycket gäller ej sådant ianspråktagande av fastighet för tillgodogörande av vattenkraft eller för gruvdrift varom bestämmelser finns i annan lag.

4 § Expropriation får ske för att bereda utrymme ät näringsverksamhet
eller anläggning därför av större betydelse för riket eller orten eller för
viss befolkningsgrupp.

Första stycket gäller ej sådanl ianspråktagande av fastighet för gruvdrift varom beslämmelser finns i annan lag.

5 § Expropriation får ske för alt upprätta skydds- eller säkerhetsområde
eller bereda utrymme för särskild anordning, om området eller anord
ningen behövs till skydd mot naturhändelse som är menlig från allmän
synpunkt, mot vallen- eller luftförorening eller mot menlig inverkan i
övrigt frän industri eller annan anläggning.

6 § Expropriation får ske för det mililära försvaret eller för annat ändamål som är av särskild betydelse för totalförsvaret.

7 § Expropriation fär ske för att försälta eller hälla fastighet i tillfredsställande skick, när grov vanvård föreligger eller kan befaras uppkomma.

8 § Expropriation får ske för atl bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller bereda erforderligt utrymme däromkring.

9 § Expropriation får ske för atl bevara område som nationalpark, naturreservat eller nalurminne eller för att annars lillgodose väsentligt

Prop. 1972:109 6

behov av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv, om marken eller anläggningen är avsedd att hällas tillgänglig för allmänheten.

10 § Även i annat fall än som avses i 1-9 S får expropriation ske för att
tillgodose behov av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning
för verksamhet som staten, kommun, landstingskommun eller
kommunalförbund har att tillgodose eller som annars är av väsentlig
betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

11 S Skall genom statens, kommuns, landstingskommuns eller kommunalförbunds försorg inom visst område vidtagas byggnads- eller anläggningsåtgärd som kan föranleda expropriation enligt 1-10 S och kan med skäl antagas att åtgärden medför väsentligt ökat värde för fastighet i områdets omedelbara närhet eller avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja sädan fastighet, får fastigheten exproprieras av den som vidtar åtgärden, om det med hänsyn lill kostnaderna för åtgärden och övriga omständigheter är skäligt. Vad som sagts nu om fastighet äger motsvarande tillämpning på särskild räll till fastighet.

12 § Exproprialionstillstånd skall icke meddelas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriaiionen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

Expropriation till förmån för annan än staten, kommun, landstingskommun eller kommunalförbund får ske endasl om den exproprierande på betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen användes för avsett ändamål.

3 kap. Tillstånd till expropriation m.m,

1 § Fråga om tillstånd till expropriation prövas av Konungen.
Konungen kan dock överlämna till länsslyrelsen eller, när särskilda

skäl föreligger, till annan myndighet att pröva fräga om tillstånd till expropriation, om ansökningen ej har bestritts eller ärendel frän allmän och enskild synpunkt är av mindre vikt.

2 § Ansökan om exproprialionstillstånd skall vara skriftlig och ange

1. yrkandet och de omständigheter pä vilka det grundas.

2. fastighet som beröres av expropriaiionen.

3. namn och adress på samtliga för sökanden kända sakägare.

I övrigi skall sökanden inge den utredning som kan anses behövlig i varje särskilt fall.

Prop. 1972:109 7

3 § Om den som ansöker om exproprialionstillstånd har nyttjanderätt till
fastigheten och tillstånd beviljas, har sökanden rätl atl utan hinder av vad
som annars skulle gälla nyttja fastigheten i samma omfattning som
tidigare till dess att expropriaiionen är fullbordad eller till den fardag som
inträffar närmast efter tre månader från del alt expropriationstillständet
förföl! eller expropriationsrätten förverkades. 1 avvaktan på atl till
ståndsfrågan blir slutligt avgjord kan förordnas att sökanden icke mot sitt
bestridande får skiljas frän fastigheten tidigare än pä den fardag som
inträffar närmast efter tre månader frän del alt ansökan prövades.
Saknas beslämmelse om fardag, inträder i stället skyldigheten att flytta
när tre månader förflutit från del att expropriaiionsiillsiåndet förföll eller
expropriationsrätten förverkades eller frän det atl expropriationsansök-
ningen prövades.

Nyttjar sökanden med slöd av första slyckel fastigheten utöver den dag då nyttjanderätten annars skulle ha upphört, har fastighetsägaren rätl till skälig ersättning för det forisaiia nyttjandet. Kan överenskommelse om ersättningen ej träffas, bestämmes den av fastighetsdomstolen.

Kommer expropriation ej till stånd och är sökandens rätl alt föra bort egen byggnad eller annal frän fastigheten begränsad enligl avtal eller lag till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, skall tiden räknas från den dag då sökanden enligt första stycket skall lämna fasligheten.

Första-tredje styckena äger molsvarande tillämpning på fall dä sökande har servitutsrätt till fastigheten.

4 § 1 exproprialionstillstånd skall bestämmas vad expropriaiionen skall
omfatta och med vilken rätt expropriaiionen skall ske.

Föreligger särskilda svårigheter för sökanden atl. innan han börjat utföra de ålgärder för vilka expropriation sökes, i detalj ange vad som behöver lagas i anspråk, kan tillstånd ges till expropriation i huvudsaklig överensslämmelse med vad som angivits på karta eller pä marken eller pä annal sätt.

5 § Om det behövs särskilda föreskrifter för att trygga att den exproprierade egendomen användes för del avsedda ändamålet, skall sådana meddelas i samband med expropriaiionsiillsiåndet. Del ankommer på länsstyrelsen atl se till au meddelade föreskrifler efterleves. Länsstyrelsen fär därvid förelägga vite.

6 § 1 expropriationstillsiånd skall bestämmas viss tid inom vilken saken skall fullföljas genom ansökan om stämning till domstol. Föreligger särskilda skäl, kan liden förlängas. Ansökan om förlängning skall göras före utgången av den löpande tidsfristen. Om fastighetsägaren visar alt

Prop. 1972:109 8

hans olägenhet av atl expropriaiionsfrägan hålles öppen har ökal avsevärt, kan på hans begäran den bestämda tidsfristen förkortas. Beslul om kortare tidsfrist får ej meddelas förrän ett år förflutit efter del att expropriationslillståndet meddelades.

Bestämmelserna i 1 § äger motsvarande lillämpning beträffande prövning av fråga om förlängning eller förkortning av tid inom vilken saken skall fullföljas.

Om den som erhållit exproprialionstillstånd ej har väckt talan inom den bestämda liden, är tillståndet förfallet, såvida han icke inom samma tid har ansökt om förlängning av tidsfristen och ansökningen bifalles.

Har expropriationslillståndet förfallit enligt tredje stycket eller enligt 5 kap. 15 § andra stycket och begäres därefier nyll exproprialionstillstånd lill egendomen av samme sökande och pä samma expropriaiionsgrund som tidigare, kan sådant lillslånd beviljas endast om särskilda skiil föreligger.

7 § Expropriationsrätt får övergå frän innehavaren på annan endast efler medgivande av den myndighet som har meddelal expropriaiionsiillsiåndet.

8 § Har expropriationstillsiånd meddelats beträffande del av fastighet och lider en återstående del av fastigheten synnerligt men genom expropriaiionen eller det sätt på vilket den exproprierade delen användes, skall rätlen förordna om expropriation av den del som lider sådant men. om ägaren begär det. Skall nyttjanderätt eller servitut upplåtas och vållar detta synnerligt men för fastigheten eller någon del av den. skall rätten på begäran av ägaren förordna om expropriation av område som lider sådant men.

Skall endast del av fastighet exproprieras eller skall nyttjanderätt eller servitut upplåtas, har den exproprierande rätt lill sådan ulvidgning av expropriaiionen som avses i första slyckel, om delta skulle medföra endast en ringa höjning av den exproprialionsersältning som tillkommer fastighetsägaren och denne icke har etl beaktansvärt intresse av att behälla den återstående delen av fastigheten.

Vid tillämpning av andra stycket skall kostnaden för åtgärd som avses i 4 kap. 1 § andra slyckel räknas in i exproprialionsersättningen.

9 § Har beslul i fråga som avses i detla kapitel meddelats av annan
förvaltningsmyndighet än Konungen, föres talan mot myndighetens
beslut hos Konungen genom besvär.

Prop. 1972:109

4 kap. E.vpropriatlonsersätfning

1 if För fastighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej annat
följer av vad som sägs nedan, betalas löseskilling med belopp som
motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras del av fastighet,
skall intrångsersättning betalas med belopp som motsvarar den minskning
av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriaiionen.
Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropriaiionen. skall även
sädan skada ersättas.

Har den exproprierande åtagit sig atl vidtaga åtgärd för au minska skada, skall hänsyn tagas till det vid bestämmande av exproprialionsersältning. om åtagandet är sådant att det skäligen bör godtagas äv den ersällningsberätiigade.

Exproprieras fastighet till vilken den exproprierande har nytijanderätt eller servitutsrätt, skall vid bestämmande av faslighetens värde hänsyn icke tagas lill förbättring, vilken fastigheten vunnit genom arbete eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätt övergått till denne, nedlagt pä fastigheten utöver vad som ålegat honom.

2 § Har del förelag för vars genomförande fastighet exproprieras
medfört inverkan av någon betydelse pä fastighetens marknadsvärde,
skall löseskilling bestämmas pä grundval av det marknadsvärde fastig
heten skulle ha haft om sädan inverkan icke förekommit, dock endast i
den män det finnes skäligt med hänsyn lill förhållandena i orten eller till
den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhäl
landen. Avser expropriaiionen del av fastighet, skall vad som sagts nu
om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före
expropriaiionen.

Exproprieras fastighet enligt 2 kap. 11 S. skall första stycket tillämpas på värdestegring som beror pä den åtgärd som utgör grund för expropriaiionen.

3 § Vid bestämmande av löseskilling skall sådan ökning av fastighetens
marknadsvärde av nägon betydelse som ägt rum under tiden fcän dagen
tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femton är före
talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endast i den mån del
blir utrett, all den beror på annal än förväntningar om ändring i markens
tillåtna användningssätt. Avser expropriaiionen del av fastighet, skall vad
som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet
före expropriaiionen. Värderingen skall ske med hänsyn lill fastighetens
skick när ersättningsfrågan avgöres eller, om fastigheten dessförinnan

Prop. 1972:109 10

har tillträtts eller övergått pä den exproprierande enligt 6 kap. 10 S. när tillträdet eller övergängen skedde.

Har stadsplan eller byggnadsplan. enligt vilken marken a\selts för enskilt bebyggande, fastställts före ansökningen om expropriation, skall första stycket tillämpas endast på värdestegring som inträffat efter det atl planen fastställdes.

Avser expropriaiionen bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfte all bereda bostad ät ägaren och honom närstående, gäller den begränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen ej i något fall fär bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan likvärdig bosladsfastighet.

I den mån det blir utrett att värdestegringen ulan att ha samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror pä inverkan av det förelag för vars genomförande expropriation äger rum. gäller 2 §.

4 § Har fastigheten i sin helhet tillträtts eller övergått på den expro
prierande enligl 6 kap. 10 S, skall vid bestämmande av exproprialions
ersättningen hänsyn icke tagas lill sädan ändring i fastighetens värde som
uppkommer d.irefter. Detsamma gäller i fall då fastigheten endast delvis
har tillträtis eller övergått pä den exproprierande, om ej värdeändringen
beror på att den äterstäende delens skick ändras.

Har höjning i allmänna prisläget skett efter det att fastigheten tillträddes eller övergick pä den exproprierande enligt 6 kap. 10 S. skall ersättningen jämkas med hänsyn därtill.

5 § Har åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt atl höja den ersättning, som
den exproprierande har att erlägga, skall, om skäl föreligger till det,
ersättningen bestämmas så som om åtgärden icke vidtagits.

Exproprieras särskild rätt till fastighet, skall första stycket, i fall dä åtgärd vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som anges där. tillämpas så att den exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning äv den ersättning som tillkommer ägaren.

5 kap. Rättegången i expropriationsmål m.m.

1 § Första domstol i expropriationsmål är fastighetsdomstol.

2 § Expropriationsmål upptages av den fastighetsdomstol inom \ars
område fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske av fastigheter som är belägna inom olika fastighetsdomstolars områden och bör fastigheterna vid bestämmandet av

Prop. 1972:109 "

expropriationserbältningen lämpligen behandlas som en enhet, upptages frägan om expropriaiionen a\ den av fastighetsdomstolarna som Konungen eller, efter Konungens förordnande, annan myndighet beslämmer.

3 8 Sädant yrkande frän den exproprierande eller sakägare som har samband med expropriaiionen men rör rättsförhällande som ej skall prövas enligl denna lag får prövas i expropriationsmälei. om det är lämpligl.

4 § Talan i expropriationsmål fär väckas av den som har sökt eller erhållit tillstånd till expropriation. Har tillstånd meddelats och har fasligheten eller del därav tillträtts av den exproprierande, fär även fastighetens ägare eller annan sakägare, vars rält beröres av tillträdet, väcka talan.

5 § Väckes talan av den exproprierande, skall han i stämningsansökningen uppge

1. de omständigheter pä vilka han grundar sin talan.

2. yrkande som framställes.

3. namn och adress pä samtliga för honom kända sakägare.

4. den ersättning han erbjuder och de omständigheter varpå erbju
dandet grundas.

5. de skriftliga bevis han åberopar.

6. den tidpunkt dä han önskar tillträda egendomen eller, om tillträde har skell. dagen för detta.

7. de omständigheter som betingar domstolens behörighet, om denna ej framgår av vad som annars anföres.

Första stycket 1-3, 5 och 7 äger motsvarande tillämpning när talan väckes av annan än den exproprierande.

6 § Avvisas ej stämningsansökan, skall fastighetsdomstolen, om
ansökningen gjorts av den exproprierande, utfärda stämning pä fastig
hetsägaren och övriga kända sakägare. Har ansökningen gjorts av annan,
skall domstolen utfärda stämning pä den exproprierande och kalla övriga
kända sakägare att inträda som parter i rättegången. Kallelse delges
sakägare pä sätt som är föreskrivet för stämning i tvistemäl.

1 stämning som utfärdas på den exproprierande skall han anmodas att lämna uppgifter i de avseenden som anges i 5 § första stycket 3-6.

Stämning eller kallelse som avses i första slyckel skall alltid utfärdas pä okända sakägare, som möjligen finns. Bestämmelserna om kungörelsedelgivning i delgivningslagen (1970:428) äger därvid motsvarande lillämpning. Kan del med fog antagas atl okända sakägare icke finns, fär

Prop. 1972:109 12

meddelande som avses i 17 >; första stycket samma lag anslås i fastighetsdomstolens lokal i stället för att införas i tidning.

7 § Fastighetsägaren skall, även om han ej ansökt om stämning, uppge
sakägare som är kända för honom. Underlåter han del utan giltigt skäl
och uppslår skada för sakägare lill följd av underlätenheten, skall han
ersätta skadan. Fastighetsdomstolen skall erinra honom härom i stämning
eller kallelse eller pä annal sätt.

8 § Har sakägare uppgivits eller annars blivil känd sedan stämning
utfärdats och har han ej kommit tillstädes, äger 6 S första stycket
motsvarande tillämpning.

9 § Den exproprierande skall förete gravationsbevis beträffande fastigheten. Är egendom som skall exproprieras samfälld för tvä eller flera fasligheter med skilda ägare, behöver dock gravationsbevis företes endasl om domstolen begär det.

10 § Innebär expropriation att fastighetsindelningen ändras, skall den exproprierande överlämna karta med beskrivning över omrädet i tvä exemplar lill domstolen. Kartan och beskrivningen skall vara upprättade av fasiigheisbildningsmyndigheten med motsvarande lillämpning av vad som är föreskrivet för fastighetsbildningsförrättning. Ny gräns skall vara utmärkt av fasiigheisbildningsmyndigheten i enlighet med vad som är föreskrivet beträffande gräns som tillkommer genom fastighetsbildning.

Innebär expropriaiionen att nyttjanderätt eller servitut bildas eller begränsas, skall vad som i första stycket sägs om karta med beskrivning äga motsvarande tillämpning.

11 § Talan i expropriationsmål kan med laga verkan riktas mot den för
vilken lagfart senast är beviljad eller sökt. även om denne före talans
väckande har överlåtit fastigheten. Den till vilken fastigheten sålunda
överlåtits har i målet samma ställning som om överläteisen skett under
rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighets-
boken, kan talan riktas mot den som innehar fastigheten med ägande
rättsanspråk.

Ny ägare får ej rubba vare sig överenskommelse som förre ägaren ingått eller annan åtgärd som vidtagits i målet och som är bindande för förre ägaren.

12 § Fastighetsdomstolen skall under förberedelsen verka för au
utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med
hänsyn till målets beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se

Prop. 1972:109 '-

till atl onödig utredning icke förebringas i målet.

Om det ej är uppenbart obehövligt, skall fastighetsdomstolen så snart det kan ske genom särskilt beslul meddela parterna vilken utredning som enligt domstolens mening bör förebringas i målet (utredningsbeslut). Har utredningsbeslut meddelats beträffande viss del av målet, fär nytt beslul i samma del meddelas endast om särskilda skäl föreligger.

13 § Undersökning enligt 9 !J lagen (1969:246) om fastighetsdomstol skall verkställas, om del ej måsle antagas au sådan undersökning säknar betydelse.

14 § Domstolen fär handlägga och avgöra målet ulan hinder av parts utevaro.

15 § Återkallas talan om expropriation helt eller delvis, skall målet
avskrivas i den delen. ÅterkaUelse är dock utan verkan, såvitt gäller
egendom som har övergått pä den exproprierande enligt 6 kap. 10 S. Är
fråga om egendom som i annat fall har tillträtts av den exproprierande,
skall målet prövas utan hinder av återkallelsen. om sakägare vars rätl
beröres av tillträdet begär del. Detsamma gäller om sakägare återkallar
talan om expropriation och den exproprierande begär att målet prövas.

Avskrives målet hell eller delvis pä grund av återkaUelse av den exproprierande, är expropriationstillständet i den delen förfallet.

16 8 Har skada uppstått för sakägare pä grund av expropriaiionsanspräk
som återkallats och avskrives målet i den delen, skall den exproprierande
ersätta skadan.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när domstolen skiljer målet frän sig med anledning av att tillstånd till expropriation vägrats.

Innan avskrivning sker på grund av återkaUelse av den exproprierande skall han. om han har fåll tillstånd till expropriaiionen. hos länsstyrelsen ställa säkerhet för ersättning som avses i första stycket, såvida icke samtliga sakägare förklarat sig avslå frän all yrka sådan ersättning.

17 § Ar det av väsentlig betydelse för den exproprierande, får domstolen
genom beslut medge atl egendom som skall avslås genom expropriation
tillträdes utan hinder av all expropriaiionen ej har blivil fullbordad
(enkelt förhandslilllräde). Under samma förutsättning fär domstolen
genom dom medge att sädan egendom skall, innan lagakraftägande dom
i fråga om exproprialionsersättningen föreligger, övergå till den expro
prierande med samma rält som om expropriaiionen fullbordats (kvali
ficerat förhandslilllräde).

Om del ej är uppenbart att exproprialionsersättningen blir obetydlig.

Prop. 1972:109 14

skall domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rätt beröres av tillträdet, som villkor för förhandstillträde föieskri\u ätt den exproprierande utger förskott på den exproprialionsersältning som slutligt fastställes.

Som villkor för förhandstillträde skall domstolen vidare föreskriva att den exproprierande hos länsslyrelsen ställer säkerhet för den slutliga exproprialionsersättningen. till den del den överstiger förskott som a\ ses i andra stycket, jämte den ränta som kan komma ätt utgä enligt 6 kap. 16 § första stycket.

18 § 1 dom eller beslut om medgivande till förhandslilllräde skall
domsiolen ange när medgivandet tidigast fär utnyttjas. Tiden skall
bestämmas så. att fastighetsägaren och annan, vars rätt beröres. fäi-
skäligt rådrum. Medgivande fär icke utnyttjas förrän den exproprierande
har fullgjort vad domstolen föreskrivit som villkor för förhandstillträdel.

Domstolen skall vidare ange den tid inom vilken den exproprierande senast skall ha fullgjort de villkor som domstolen föreskrivit. Har den exproprierande icke inom utsatt tid fullgjort villkoren, är medgivandel lill förhandstilliräde förfallet.

Utnyttjas medgivande lill enkelt förhandstillträde, är innehavare av sådan särskild rätt till fastigheten som enligt 1 kap. 3 och 4 SS rubbas genom expropriaiionen icke längre berättigad att utöva rättigheten, i den män den avser egendom som omfattas av medgivandet.

19 § Fastighetsdomstolen fär förordna au medgivande till enkelt förhandstillträde får utnyttjas utan hinder av att beslutet därom icke har vunnit laga kraft. Sådanl förordnande fär meddelas endast under förutsättning au den exproprierande hos länsstyrelsen ställt säkerhet för del skadestånd som kan komma alt utgå. om domstolens beslut ändras.

20 § Har den exproprierande tillträtt egendom som skall avstås genom expropriation, fär domstolen på yrkande a\ fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rätl beröres av tillträdet, föreskriva au förskott skall utgä pä den exproprialionsersältning som slutligt fastställes. Sädan föreskrift får dock ej meddelas, om del är uppenbart att förskottet blir obetydligt.

Har beslul i fråga om förskott meddelats pä yrkande a\' viss sakägare, får nytt yrkande av denne om förskott ej upptagas till prövning förrän sex månader förflutit sedan det föregående beslutet vann laga kraft.

Förskott som avses i första slyckel skall betalas inom en månad frän det beslulel därom vann laga kraft.

21 § Före avgörande av fräga som avses i 17-20 S skall parterna erhälla
tillfälle att yttra sig. Fråga om kvalificerat förhandslilllräde får avgöras
utan huvudförhandling.

Prop. 1972:109 '-"

Fråga om förhandslilllräde fär prövas utan hinder av atl expro-priationsersältning i viss del har blivit slutligt bestämd. Frågan prövas i den instans där fastighetsägaren är pan eller, om fastighetsägaren slutligt har skilts frän målet, i den lägsta instans där nägon del av målet är änhängig. Frägan fär väckas ulan stämning.

22 § Mot beslut, som fastighetsdomstol meddelat under rättegången i
fråga som avses i 17. 18 eller 20 S. föres talan särskilt.

Mol hovrättens avgörande i fräga som avses i 17-20 S fär talan ej föras.

23 S Ersättning skall bestämmas särskilt för varje sakägare. Löseskil
ling. inträngsersättning och annan ersättning skäll bestämmas var för sig.

Avser expropriation samtliga delägares andel i samfällighel eller del å\ denna och finns för samfäUigheten känd styrelse eller förvaltare med rätt att uppbära medel som härrör frän samfäUigheten, kan domstolen utan hinder av första stycket bestämma gemensam ersättning för delägarna i den mån nedsättning icke skall ske enligl 6 kap. 1 S första stycket.

24 § När fastighet exproprieras, skall domstolen uppskatta såväl
faslighetens värde som värdei av särskild rält som ej lämnas orubbad.
Medför särskild rätt minskning av värdet av fastighet som skall expro
prieras, skall uppskattningen av fastighetens värde ske med hänsyn till
den värdeminskning för fastigheten som rättigheten innebär. Skall
ersättning utgä till innehavare av sädan särskild rätl och svarar fastig
heten för beviljad eller sökt inteckning med bättre rätt, skall domstolen
uppskatta även det värde fastigheten har utan den särskilda rättigheten.

Särskild uppskattning enligt första stycket tredje punkten behövs ej. om nedsättning enligt 6 kap. 1 S första stycket icke skall ägä rum.

25 S Ersättning fär icke bestämmas till högre belopp än den ersätt-
ningsberälligade har begärt.

Besväras fastigheten av beviljad eller sökt inteckning, fär dock löseskilling och inträngsersättning ej sättas lägre än som föranledes av 4 kap., om det icke är väsentligen utan betydelse för borgenärernas rätt.

.\r parterna överens om storleken av löseskilling eller inträngsersättning. fär domstolen meddela dom i enlighet därmed, om medgivande lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessuiom de medgivanden frän fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 S jordabalken föreskrives för reläxätion. Medgivande fordras dock ej av den för \ärs räll domstolens avgörande är väsentligen utan betydelse.

Bestämmelserna i andra och iredje styckena om löseskilling och inträngsersättning gäller ej ersättning till innehavare av särskild räll. om

Prop. 1972:109 16

rättigheten upphör eller begränsas utan att fastigheten eller del a\ fastigheten tages i anspråk med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt.

26 § Ersättning får ej bestämmas till lägre belopp än den exproprierande
erbjudit.

Har domstolen med stöd av denna lag förordnat om förskott, får den slutliga ersättningen ej heller bestämmas till lägre belopp än det eller de förskott som bestämts. Våd som sagts nu gäller icke förskott som utgjort villkor för förhandslilllräde. om medgivandet till förhandsiillträde har förfallit.

27 § Ersättning skall bestämmas i pengar att betalas pä en gäng.
Domstolen fär dock på yrkande av part hänvisa sakägare att i särskild
rättegång vid fastighetsdomstolen föra talan om ersättning för skada eller
intrång som ej lämpligen kan prövas i målet. Sädan talan skall väckas
genom ansökan om stämning inom den tid. högst tio är. som domstolen
bestämmer.

Yrkande som avses i första stycket fär upplagas för sig och avgöras särskilt. Mot beslul under rättegängen i sådan fråga föres talan särskilt.

28 § Dom skall grundas pä vad som förekommit vid syn eller annan förhandling och vad handlingarna innehåller i övrigt.

29 S Högre räll fär, även om det ej följer av vad som i allmänhet gäller, avgöra mål utan huvudförhandling, om huvudförhandling kan antagas sakna betydelse och part ej begär sådan förhandling.

6 kap. Betalning av expropriationsersättning och fullbordande av expropriation m.m.

1 § Löseskilling och inträngsersättning betalas genom nedsättning hos
länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen. Avser exproprialions
ersättningen fastigheter i olika län. skall nedsällningen ske hos den
länsstyrelse som domstolen beslämmer.

Första stycket gäller ej ersättning till innehavare av särskild rätt. om rättigheten upphör eller begränsas utan atl fastigheten eller del av fastigheten tages i anspråk med äganderätt, nyltjanderätt eller servitutsrätt.

2 § Nedsättning enligl I S första stycket skall ej ske, om fastigheten icke
svarar för beviljad eller sökt inteckning eller om de borgenärer som har

Prop. 1972:109 1"

panträtt i fastigheten medgivit att ersättningen utbetalas lill den ersätlningsberälligade. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, gäller vad som sagis nu endasl om dessuiom de medgivanden frän fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 S jordabalken föreskrives för relaxation föreligger. Medgivande fordras dock ej av den för vars rätt expropriaiionen är väsentligen ulan betydelse.

3 § I samband med att domstolen bestämmer löseskilling och intrångs-ersättning skall den ange i vad mån nedsättning skall ske.

4 § Expropriationsersättning som ej skall nedsättas utbetalas till den ersältningsberälligade. Del åligger i sådanl fall den exproprierande atl hos länsstyrelsen i del län där fastigheten är belägen anmäla och därvid styrka att ersättningen har betalats. Avser ersättningen fastigheter i olika län, äger 1 § första stycket andra punkten motsvarande tillämpning.

5 § Bestämmelserna i 1 -4 §§ äger molsvarande tillämpning pä förskott.

6 § Vid nedsättning eller anmälan skall den exproprierande till
länsslyrelsen ge in domen eller beslutet samt lagakraftbevis och vid
nedsättning dessuiom gravationsbevis rörande fastigheten. Sker det ej,
skall länsstyrelsen anskaffa handlingarna pä den exproprierandes
bekostnad.

7 § Expropriationsersättning skall nedsättas och anmälan skall ske inom
tre månader frän det au dom, som medfört atl samtliga frågor i saken
avgjorts, vunnit laga kraft.

Har fastigheten helt eller delvis tillträtis eller övergått på den exproprierande enligt 10 §. skall nedsättning eller anmälan ske inom en månad efler det att den dom, varigenom ersättningen bestämdes, vann laga kraft.

8 § Skall expropriationsersättning ej utgå eller överstiger den slutliga ersättningen icke vad som har utgått i form av förskott, åligger del den exproprierande att anmäla detta till länsslyrelsen sedan samtliga frågor i säkeVi slutligt avgjorts. Anmälan behöver icke ske belräffande egendom som har övergått på den exproprierande enligt 10 §.

9 § Expropriaiionen är fullbordad, när samtliga frågor i saken slutligt avgjorts och den exproprierande inom föreskriven lid har fullgjort vad som åligger honom enligl 1 § första stycket och 4 §. Detsamma gäller, när den exproprierande gjort anmälan enligl 8 §. När expropriaiionen är fullbordad, har den exproprierande rätt all genast tillträda egendomen.

: Riksdagen 1972. I suml. Nr 109

Prop. 1972:109 18

Exproprieras tillbehör till fastighet med äganderätt, upphör tillbehöret efter expropriationens fullbordan alt höra lill fasligheten, även om det ej skiljes från denna. Ändring av fastighetsindelningen pä grund av expropriation sker, när expropriaiionen är fullbordad.

10 § Anmäler den exproprierande hos länsstyrelsen au han vill utnyttja
medgivande till kvalificerat förhandslilllräde och visar han därvid atl
domen om medgivande har vunnit laga kraft och atl han inom föreskriven
tid har uppfyllt de villkor som knutits till medgivandet, övergår
egendomen genom anmälningen på den exproprierande med samma rätl
som om expropriaiionen hade fullbordats. Sker anmälan före den dag då
medgivandet tidigast får utnyttjas, övergår dock egendomen först
nämnda dag.

När egendomen har övergått på den exproprierande enligl första slyckel, äger 9 § andra slyckel molsvarande lillämpning.

11 § Försummar den exproprierande alt inom föreskriven lid iakttaga
vad som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 S och har ej
fasligheten helt eller delvis tillträtts eller övergått pä den exproprierande
enligt 10 §, är expropriationsrätten förverkad.

Vill fastighetsägaren atl expropriaiionen ändå skall fullbordas, har han all inom tre månader efler förverkandet begära del hos länsslyrelsen. Vill han del ej, får han hos fastighetsdomstolen visa atl expropriationsrätten är förverkad. Gör han det, skall domstolen anmäla förverkandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastigheisboken. Vad som sagts nu om anteckning i fastigheisboken äger, när fråga är om lomträti, molsvarande tillämpning beträffande tomträltsboken.

12 § Har fastighetsägaren begärt att expropriaiionen skall fullbordas ulan hinder av au expropriationsrätten är förverkad enligl 11 § första stycket och har ej anmälan enligl andra stycket i samma paragraf ägt rum, skall länsstyrelsen låta utlaga exproprialionsersättningen jämte ränta enligl 16 § första stycket hos den exproprierande.

13 § Har fasligheten helt eller delvis tillträtts eller övergått pä den exproprierande enligt 10 § och försummar han att inom föreskriven lid betala förskott enligl 5 kap. 20 § eller slutlig expropriationsersättning. skall länsslyrelsen på begäran av den ersätlningsberälligade låta uttaga beloppet jämte ränta enligl 16 § första stycket.

14 § Vid begäran som avses i 11 § andra stycket eller 13 S skall fogas domen eller beslulel samt lagakraftbevis.

I fråga om uttagande av ersättning jämte ränta äger bestämmelserna i

Prop. 1972:109 19

utsökningslagen (1877:31 s. 1) om verkställighet av lagakraftägande dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivit'någon ålagd, motsvarande tillämpning.

15 § Föreligger fall som avses i 12 eller 13 § och har samtliga frågor i saken slutligt avgjorts, är expropriaiionen fullbordad, när den slutliga exproprialionsersättningen har kommit in till länsstyrelsen.

16 § 1 den mån expropriationsersättning betalas efter utgången av den i 7 § första stycket föreskrivna tremånadersfristen eller, om fastigheten dessförinnan helt eller delvis har tillträtts eller övergått på den exproprierande enligl 10 §, efler tidpunkten härför, skall den exproprierande utge sex proceni årlig ränta på ersättningen, i förra fallet från fristens utgång och i senare fallet från den dag då tillträdet eller övergången skedde.

Expropriation fullbordas utan hinder av atl ränta enligl första stycket ej betalas.

17 § Medel som har nedsatts eller ultagits enligt detta kapitel skall av länsstyrelsen utan dröjsmål insättas i bank mol ränta.

18 § Nedsatta eller uttagna medel skall jämte upplupen ränta utbetalas av länsstyrelsen till den som är berättigad till medlen.

Vid utbetalning av medel som enligt domstolens bestämmande skall nedsättas äger, med de avvikelser som anges i tredje och fjärde styckena, bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för fast egendom som sålts på exekutiv auktion motsvarande tillämpning. Om rätl för innehavare av pantbrev att avslå från sin räll lill betalning och verkan därav finns särskilda bestämmelser-.

Är fastigheten, förutom av inteckning, besvärad av särskild rätl som minskar fastighetens värde och har sämre räll än inteckningen, skall borgenär som har panträtt på grundval av inteckningen erhälla betalning som om fastigheten icke besvärades av rättigheten, i den mån det krävs för att han skall få full betalning för sin fordran. Ersättningen för rättigheten skall minskas i motsvarande mån.

Har löseskilling eller inlrångsersätlning av domstolen bestämls lill högre belopp än fastighetens ägare har yrkat och uppstår efler betalning av de fordringar som skall utgå ur ersättningen överskott som ej faller inom det yrkade beloppet, skall överskottet återställas lill den exproprierande.

19 § Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse
till sammanträdel sändes minsl två veckor i förväg lill fastighetsägaren,

Prop. 1972:109 20

annan sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Föreligger särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten.

20 § Har domstolen enligl 5 kap. 27 § hänvisat sakägare att föra talan om ersättning för skada eller intrång i särskild rättegång, äger 1-7, 13, 14 och 16-19 §§ motsvarande tillämpning i fråga om förskott eller ersättning som bestämmes i sådan rättegång.

7 kap. Särskilda bestämmelser

1 § Har exproprialionstillstånd beviljats, skall den exproprierande svara
för samtliga kostnader som uppkommit i ärendel om lillslånd till expro
priation, i målet vid fastighetsdomstolen och i ärendel om expro-
priationsersättningens fördelning, alll i den mån ej annal följer av 18 kap.
6 eller 8 § rättegångsbalken eller vid en motsvarande tillämpning av något
av dessa lagrum.

Har sakägare vid fastighetsdomstolen förebringat utredning i strid med utredningsbeslut, ersattes kostnaden för sådan utredning endast i den mån utredningen haft betydelse för utgången i målet.

2 § Avslås ansökan om exproprialionstillstånd eller ålerkallas ansökningen innan tillstånd beviljats, skall sökanden svara för kostnaderna i ärendel, i den mån ej annal följer vid en molsvarande lillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

3 § 1 högre räll svarar den exproprierande för sina egna kostnader och för kostnad som uppkommit för motpart genom att den exproprierande fullföljt talan, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. I övrigt gäller 18 kap. rättegångsbalken beträffande skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt.

4 § Fråga om ersättning för kostnad som avses i 1 eller 2 § prövas av fastighetsdomstolen, även om frågan ej gäller kostnad vid domstolen.

5 § I avvaktan på all expropriaiionsmålet avgöres får fastighets
domstolen förordna att förskott skall utgå på den ersättning för rätte
gångskostnader vid domstolen som siulligl fastställes.

Första Slyckel äger molsvarande lillämpning på rättegångskostnader i högre rätl som uppkommit för motpart genom au den exproprierande fullföljt talan.

Prop. 1972:109 21

Innan förordnande meddelas atl förskott på rättegängskosinad skall ulgå lill part, skall motparten erhålla lillfälle all yttra sig. Mot beslut som fastighetsdomstolen meddelat under rättegången i sädan fråga föres talan särskilt. Mot hovrättens beslut i frägan får talan ej föras.

6 § Vill någon för expropriation upprätta karta över fastighet som annan
äger eller innehar eller annars undersöka fasligheten, får länsstyrelsen
föreskriva atl tillträde till fastigheten för sädan undersökning skall lämnas
under viss lid.

Undersökningsarbetet skall utföras så all minsta skada och inträng vållas. I trädgård, liknande plantering eller park får träd ej skadas eller fällas utan ägarens samtycke eller medgivande av länsstyrelsen. För skada och intrång utgår ersättning. Talan om ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

7 § Har säkerhet som skall ställas enligl denna lag ej godkänts av den,
lill vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen får godkännas av länsslyrelsen endasl om borgensman svarar som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.

8 § Talan mol länsstyrelsens beslul i fråga som avses i 6 eller 7 S föres
hos Konungen genom besvär.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

2. Genom lagen upphäves lagen (1917:189) om expropriation.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrifl som ersatts genom beslämmelse i denna lag, liilämpas i slällel den nya bestämmelsen.

4. Bestämmelsen om tomträtt i 1 kap. 2 § nya lagen äger molsvarande tiUämpning i fråga om valienfallsrätt som avses i 12 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken.

5. Bestämmelserna i denna lag om ägare till faslighet äger motsvarande lillämpning på den som innehar fastighet med ständig besittningsrätt eller med fideikommissräll.

6. Löseskilling och inlrångsersätlning för fastighet som innehas med fideikommissräll får icke sättas lägre än som föranledes av 4 kap. nya lagen. Ersättning som nämnts nu och som tillkommer innehavaren av

Prop. 1972:109 22

fideikommissegendomen skall alltid nedsättas hos länsslyrelsen och får icke utbetalas, innan Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer har förordnat hur del skall förfaras med ersättningen.

7. Bestämmelserna i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits i fastigheten äger motsvarande tillämpning på sådan fordran pä ogulden köpeskilling som åtnjuter företrädesrätt enligt 5 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken. Vad som sagts nu gäller även i fråga om rätt lill avkomst eller förmån som avses i 8 § lagen om införande av nya jordabalken, om rättigheten icke är atl anse som särskild rätt till fastighet.

8. Äldre beslämmelser om lösningsrätt skall alltjämt gälla belräffande egendom som exproprierats pä grund av ansökan före ikraftträdandet.

9. Belräffande egendom, som har exproprierats enligl 1 § första stycket 7 lagen (1917:189) om expropriation, skall 101 § samma lag fortfarande gälla.

10. Belräffande egendom, som genom expropriation har tagits i anspråk med nyttjanderätt för allmän väg på grund av ansökan före ikraftträdandet, skall 79 a § andra stycket lagen (1917:189) om expropriation fortfarande gälla.

11. När ansökan om expropriation gjorts före nya lagens ikraftträdande, prövas frågan om tillstånd lill expropriaiionen och handlägges ärendet därom enligt äldre beslämmelser. Bestämmelserna i 3 kap. 3 § nya lagen liilämpas dock även om ansökan om expropriation har gjorts före ikraftträdandet.

12. Har tillstånd att expropriera fastighet med äganderätt meddelats på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser om inverkan av expropriaiionen på särskild räll lill fastigheten fortfarande lillämpning.

13. I fråga om grunderna för bestämmande av expropriationsersättning gäller äldre bestämmelser, om talan vid domstol väckts före ikraftträdandet. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § gäller ej värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.

14. Bestämmelserna i 5 kap. 12 § andra stycket. 5 kap. 25 och 26 S§ samt 7 kap. 1 § andra stycket nya lagen gäller ej expropriationsmål som är anhängigt vid domstol vid ikraftträdandet. I slällel för 5 kap. 25 och 26 §§ gäller motsvarande äldre beslämmelser. Vidare gäller äldre bestämmelser i fråga om talan mot hovrätts dom belräffande kvalificerat förhandslilllräde, om domen har meddelats före ikraftträdandet.

15. Äldre bestämmelser om betalning av expropriationsersättning och förskott pä sådan ersättning äger fortfarande lillämpning i fråga om ersättning och förskoll som har beslämts före ikraftträdandet.

Angående rättegången i mål som avses i 23 § gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om expropriation i allmänhet. Rör tvisten fråga som kan inverka på den rätt som tillkommer innehavare av panträtt eller rättighet som är inskriven, är rätten ej bunden av parts yrkande eller medgivande.

1 mål angående bestämmande av lösesumma skall fastighetsägaren vidkännas på ömse sidor uppkomna rättegångskostnader vid fastighetsdomstolen, i den mån ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beträffande skyldigheten all svara för kostnad i högre rätl gäller med lillämpning i övrigi av 18 kap. rättegångsbalken, all fastighetsägaren, om ej annal föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, alllid själv skall vidkännas såväl sina egna kostnader

Angående rättegången i mål som avses i 23 § gäller i tillämpliga delar expropriationslagen (1972: ). Bestämmelserna om utredningsbeslut äger dock tillämpning endast i den mån målet avser bestämmande av lösesumma. Rör tvisten fråga som kan inverka på den rätt som tillkommer innehavare av panträtt eller rättighet som är inskriven, är rätten ej bunden av parts yrkande eller medgivande.

1 mål angående bestämmande av lösesumma skall fastighetsägaren vidkännas på ömse sidor uppkomna rättegångskostnader vid fastighetsdomstolen, i den mån ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Har motpart förebringat utredning i strid med utredningsbeslut som fastighetsdomstolen meddelat, ersattes dock kostnaden för sådan utredning

Har, för någon orts förseende med belysning eller drivkraft eller för dylikt ändamål eller för beredande av drivkraft åt sådan industrieU anläggning, som finnes vara av större betydelse för det allmänna. Konungen prövat nödigt, att fastighet, som tillhör annan än kronan, användes till station för alstrande av elektrisk kraft annorledes än medelst vattenkraft, tiU framdragande av elektrisk starkströmsledning eller eljest till elektrisk starkströmsanläggning, skaU vad för ändamålet erfordras emot ersättning avstås eller upplåtas. Tarvas för viss fastighets förseende med belysning eller drivkraft, att elektrisk starkströmsledning fram-dragés över annan fastighet, som ej tiUhör kronan, skall, ändå att ledningen ej är avsedd för anläggning av större betydelse för det allmänna, vad för ändamålet erfordras avstås eller upplåtas, såframt det intrång, som därav förorsakas, av Konungen prövas ringa i jämförelse med nyttan av ledningen. Har faslighets ägare förklarat sig villig att upplåta nyttjanderätt eller

Om expropriation för elektriska anläggningar finnas bestämmelser i expropriationslagen (1972: ).

Har fastighets ägare förklarat sig villig all upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt för elektrisk ledning och medför expropriation därav allenast ringa men, vare tillstånd enligt expropriationslagen (1972: )e'i erforderligt.

Fråga om expropriation enligt andra stycket upptages av fastighetsdomstol. Därvid äga bestämmelserna i 3 kap. 2 § expropriationslagen (1972: ) om ansökan om expropriations tills tand motsvarande tillämpning på ansökningen om stämning.

Prop. 1972:109 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

servitutsrätt för elektrisk starkströmsledning och medför expropriation därav allenast ringa men, vare Konungens lillslånd tUl expropriaiionen ej erforderligt.

Menighet vare ej pliktig att utan synnerliga skäl inom område, för vilket finnes stadsplan eller byggnadsplan, eller inom fastställt hamnområde avstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för vilket ej finnes stadsplan eller byggnadsplan, framdragas på mindre avstånd än etthundrafemtio meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats eller trädgård, som tillhör fastighetens ägare, denne skyldig något avstå eller upplåta, utan så är, att Konungen finner annan sträckning, som utan synnerlig olägenhet för anläggaren kan användas, medföra minst lika stort men som den föreslagna.

SkaU enligt vad i denna paragraf är sagt fastighet avstås eller upplåtas, äge, där ej här nedan annorlunda föreskrives, vad i lagen om expropriation i allmänhet stadgas samt, i fråga om elektriska starkströmsledningar, i sagda lag meddelade särskilda bestämmelser om expropriation för elektriska svag-strömsledningar motsvarande till-lämpning; och skall vad där stadgas med avseende å upplåtelse av nyttjanderätt för svagströmsledning gälla jämväl beträffande upplåtelse av servitutsrätt för starkströmsledning.

Prop. 1972:109 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§
1 mom. Ansökan om rätt att för 1 mom.   Ansökan om linjekon-
elektrisk       starkströmsanläggning cession skall vara åtföljd av full-
påfordra   avstående   eller   uppta- ständig beskrivning över del lill-
tande av fastighet eller om linje- ämnade   företagel med kostnads-
koncession   skall   vara åtföljd av förslag,   avfattning   på   karta   av
fullständig   beskrivning   över   det föreslagen lednings sträckning och
tillämnade    företaget    med   kost- av den jord, som för anläggningen
nadsförslag, avfattning på kana av erfordras, bestyrkta förteckningar
föreslagen lednings sträckning och på ägare   och   innehavare   av   de
av den jord, som för anläggningen fastigheter,   över   vilka ledningen
erfordras, bestyrkta förteckningar skall framdragas eller i vilkas mark
på ägare   och   innehavare   av de den skall nedläggas eller som eljesi
fastigheter,   över   vilka   ledningen äro   för   anläggningen   behövliga,
skall framdragas eller i vilkas mark samt uppgift på de överenskom-
den skall nedläggas eller som eljest melser, som blivit träffade, eller de
äro   för   anläggningen   behövliga, hinder, vilka däremot mött.
saml uppgift på de överenskom
melser, som blivit träffade, eller de
hinder, vilka däremot mött.

5 b §

/ mom. Har elektrisk ledning efter expropriation dragits fram i eller över gata, torg, allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket finns stadsplan eller byggnadsplan, eller inom faststälU hamnområde och visar det sig att ledningen hindrar eller varaktigt försvårar samfärdsel på egendomen eller hindrar någon för samhället nödvändig anläggning eller utgör hinder för egendomens underhåU eller eljest för behövliga arbeten på egendomen eller är synnerligen vanprydande, skaU ledningen på bekostnad av dess innehavare ändras, flyttas eller borttagas, i den mån det behövs för hindrets eller olägenhetens undanröjande.

Har i annat fall än som avses i första stycket nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtas genom expropriation för framdragande av ledning, och medför ledningen på grund av ändrade förhållanden betydande olägenhet för fastighe-

Senaste lydelse )957:383.

Prop. 1972:109 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ten, är ledningens innehavare skyldig att på sin bekostnad ändra eUer flytta ledningen, i den mån det behövs för olägenhetens undanröjande och det kan ske utan synnerligt men för ledningen.

Tvist i fråga som avses i första eller andra stycket prövas av fastighetsdomstol.

2 mom. VUl ägare av fastighet,
där elektrisk ledning är framdragen
efter expropriation, för undanrö
jande av därmed förenad olägenhet
för fastigheten på egen bekostnad få
ledningen ändrad eller flyttad, kan
länsstyrelsen, i den mån det prövas
skäligt med hänsyn till å ena sidan
nämnda olägenhet och å andra
sidan sådant men för ledningen som
följer av ändringen eller flyttningen,
giva fastighetsägaren rätt att själv
utföra erforderlig ändring eller
flyttning, om sådan åtgärd ej utfö
res av ledningens innehavare inom
viss, av länsstyrelsen förelagd tid.
Fastighetsägaren är i sådant fall
skyldig atl ersätta uppkommande
men för ledningen. Har ledningens
innehavare utfört ändringen eller
flyttningen, skall fastighetsägaren
ersätta även kostnaden för sådan
åtgärd. Kunna parterna ej enas om
ersättningen, bestämmes den av
fastighetsdomstol

3 mom. Upphör egendom att
vara gata, torg, aUmän plats eUer
vattendrag inom område, för vilket
finns stadsplan eller byggnadsplan,
eller inom fastställt hamnområde,
gäller ej längre sådan rätt att ha
ledning framdragen där som förut
förvärvats genom expropriation.

Denna lag träder i kraft den I januari 1973.

Har expropriaiionsförfärande inletts före ikraftträdandet, prövas frågan om tillstånd lill expropriaiionen och handlägges ärendel därom enligl äldre bestämmelser.

73 S

Har egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § eller åtgärd vidtagits jämlikt 72 §, är egendomens ägare eller innehavare berättigad lill ersättning enligl de grunder, som äro stadgade i fråga om rekvisition för krigsmaktens behov. Anspråk på ersättning skall prövas i den ordning, som gäller för ersättningsanspråk i anledning av sådan rekvisition med iakttagande av atl efter taxa utgående ersättning fastställes till beloppet av den, som utövar förfoganderätten. Även om egendom, som tages i anspråk, är avsedd all tillhandahållas endasl vid särskilda tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock alt inskränkning icke härigenom sker i rätlen till ersättning för skada, som ej förutsetls.

Har under civilförsvarsberedskap egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § eller åtgärd vidtagits jämlikt 72 §, är egendomens ägare eller innehavare berättigad till ersättning enligt de grunder, som äro stadgade i fråga om rekvisition för krigsmaktens behov. Anspråk på ersättning skall prövas i den ordning, som gäller för ersättningsanspråk i anledning av sådan rekvisition med iakttagande av all efter taxa utgående ersättning fastställes till beloppet av den, som utövar förfoganderätten. Även om egendom, som tages i anspråk, är avsedd atl tillhandahållas endast vid särskilda tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock alt inskränkning icke härigenom sker i rätten lill ersättning för skada, som ej förutsetts.

Har under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder, egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § tredje stycket andra punkten eller åtgärd vidtagits jämlikt 72 §. bestämmes

Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller pä plats, som myndigheten beslämmer. och genom alt meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll införes i lämplig tidning inom sju dagar från beslut om kungörelsedelgivning. Ärin-förande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligl 15 § ägt rum ocb därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende.

Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och genom all meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll införes i lämplig tidning inom sju dagar från beslut om kungörelsedelgivning. Är införande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt rum och därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som avses i 16 § första stycket andra punkten med de personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet skall dessutom meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom sju dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.

Prop. 1972:109 34

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Sofiero den 11 augusti 1972.

Närvarande: Statsråden STRÄNG, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, LIDBOM.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter/råga om ny expropriationslag m.m. och anför.

1 Inledning

De centrala expropriationsrältsliga bestämmelserna finns i lagen (1917:189) om expropriation (ExL). Lagen har efter sin tUlkomst undergått åtskilliga ändringar. Särskilt omfattande ändringar gjordes år 1949. Dessa berörde såväl expropriationsandamålen och värderingsreglerna som förfarandet vid expropriation.

Även om expropriationslagsliftningen i den utformning den erhöll år 1949 i huvudsak synes ha fungerat tillfredsställande visade det sig snart att vissa brister förelåg. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 16 december 1960 sakkunniga alt verkställa översyn av expropriationslagsliftningen. De sakkunnigas uppgift skulle vara atl se över expropriationsreglerna i belysning av erfarenheterna under de år som hade förflutit efter 1949 års lagändringar och därvid särskilt beakla vissa önskemål som hade förts fram av riksdagen. Vidare skulle de sakkunniga — utan att vara bundna av bestämda riktlinjer — närmare undersöka de uppslag tUl reformer inom expropriationsväsendel som markvärdeutredningens betänkande (SOU 1957:43) innehöll och lägga fram därav eventuellt föranledda förslag.

De sakkunniga, som antog benämningen expropriationsutredningen, avlämnade år 1962 betänkandet (SOU 1962:24) Expropriation för sanering av historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Förslaget låg till grund för vissa år 1963 vidtagna ändringar i byggnadslagen (1947:385) (BL) och ExL (SFS 1963:218 och 219). År 1964 avlämnade utredningen betänkandet (SOU 1964:32) Förtida tillträde, expropriationskostnad m.m. På grundval av delta genomfördes år 1966 vissa ytterligare ändringar i samma lagar (SFS 1966:258 och 259).

Utredningen inriktade härefter sitt arbete på reglerna om expropriationsandamålen och exproprialionsersättningen. Utredningens överväganden i dessa delar och i vissa andra frågor redovisades i det år 1969 avlämnade betänkandet (SOU 1969:50-51) Expropriationsändamål och expropriationsersättning m.m.' Med hänsyn tiU de omfattande

' Betänkandet har avgetls av regeringsrådet Voldmar Körlof, ordförande, riksdagsledamoten Sven Ekström, f,d. borgarrådet Joakim Garpe, riksdagsledamoten Erik Grebäck, civilingenjören Gustaf Henry Hansson samt riksdagsledamöterna Knut Johansson och Birger Lundström. I utredningsarbetet har som experter deltagit advokaten Michael Hernmarck, professorn Sven-Erik Johansson, andre förbundsordföranden Åke Lindh, auktoriserade revisorn Sigurd Löfgren, civilingenjören Olle Westin och stadsjuristen Erik Gustaf Westman.

Prop. 1972:109 35

ändringar som enligl ulredningens mening borde göras i expropriationsreglerna kom utredningen till den uppfattningen att ÉxL borde ersättas med en ny lag. Betänkandet innehåller förslag till en sådan lag, kallad allmän expropriationslag. Lagförslaget är inle fullständigt. Vissa partier av expropriationsrätten, bl.a. reglerna om förfarandet, behandlas inte i belänkandet. Förutom förslagel till allmän expropriationslag innehåller betänkandet förslag tUl ändringar i ExL — som avsågs kvarstå t.v. i de delar utredningen ännu inte behandlat — BL och vissa andra lagar. Förslagel till aUmän expropriationslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Expropriationsutredningens betänkande Expropriationsändamål och expropriationsersättning m.m, har remissbehandlats. Remissinstanserna är förtecknade i prop, 1971:122 s. 16 till vilken hänvisas.

Sedan utredningens betänkande avlämnats har Kungl. Maj:l den 19 december 1969 med hänsyn till beskaffenheten av utredningens återstående arbetsuppgifter förordnat att dess uppdrag skall anses avslutat.

På grundval av de av expropriationsutredningen år 1969 framlagda förslagen har ändringar i ExL vidtagits vid två tillfällen. Sålunda infördes i samband med tiUkomsten av lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet en möjlighet lill expropriation vid föreliggande eller befarad grov vanvård av byggnad som lill väsentlig del genom uthyrning används för bostadsändamål (SFS 1970:247). År 1971 vidtogs omfattande ändringar i ExL, som trädde i kraft den 1 januari 1972 (SFS 1971:915). Dels upphävdes reglerna om expropriation för stärkande av ofullständigt jordbmk, dels ändrades reglerna om expropriation för kulturella ändamål och för tätbebyggelseändamål, dels infördes en ny expropriaiionsgrund, kallad värdeslegringsexpropriation, dels ändrades ersättningsreglerna. Samtidigt vidtogs vissa ändringar i BL och i fastighetsbildningslagen (1970:988) (FBL).

Expropriationsutredningens arbete i återstående delar har fullföljts inom justitiedepartementet. Sålunda har i oktober 1971 upprättats en promemoria (Ds Ju 1971:23) med förslag lUl ändringar i expropria-tionsförfarandei m.m. I promemorian behandlas huvudsakligen de delar av expropriationsrätten som inte omfattas av expropriationsutredningens förslag. Del i promemorian framlagda förslagel till vissa bestämmelser i ny expropriationslag har därför i aUt väsentiigt utformats som ett fuUständigande av utredningens förslag. Lagförslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Svea hovrält, hovrätten för Västra Sverige, forlifikationsförvaltningen, siatens järnvägar, statens vägverk, luftfartsverket, bankinspektionen, kommerskollegium, statens hyresråd, exekutionsväsendets organisationsnämnd, statens valtenfaUsverk, hyresnämnderna för Stockholms,

Prop. 1972:109 36

Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, länsstyrelserna i Slockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution. Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Hyresgästernas riksförbund. Konungariket Sveriges stadshypolekskassa. Kooperativa förbundet. Lantbrukarnas riksförbund. Svenska bankföreningen. Svenska kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges vUlaägareförbund och Skånes jordägareförbund. Sveriges industriförbund har i lagstiftningsärendet ingett och åberopat en av Näringslivets byggnadsdelegation upprättad promemoria över förslagel.

Efter underremiss har yttrande över promemorian avgetts av bl.a. Stockholms tingsrätt och Göteborgs tingsrätt.

Vidare har förslag till vissa ändringar i de expropriationsrättsliga ersättningsreglerna upprättals inom justitiedeparlemenlel och redovisats i civndepartementets promemoria (Ds C 1972:1) Lagstiftning om fysisk riksplanering i form av förslag till ett kapitel i en ny expropriationslag. Även denna promemoria har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av ett stort antal remissinstanser. Synpunkter beträffande de expropriationsrättsliga ersättningsreglerna redovisas särskilt av Svea hovrätt med vattenöverdomstolen, hovrätten för Nedre Norrland, Slockholms tingsrätt, bankinspektionen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtiands län, Stockholms läns landsting, vattenlagsutredningen, bygglagutredningen, gmstäklskommittén. Cykel- och mopedfrämjandel, Skånes handelskammare, Skånes handelskammares kommitté för Kristianstads län. Landsorganisationen i Sverige, Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Lantbrukarnas riksförbund, Kronobergs länsförbund av Lantbrukarnas riksförbund. Näringslivets byggnadsdelegation, Samfundet för fastighetsvärdering. Svenska bankföreningen. Svenska elverksföreningen. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Svenska riksbyggen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges jordbrukskasseförbund och Sveriges villaägareförbund saml elt anlal kommuner och samarbelsnämnder i kommunblock.

Prop. 1972:109 37

2 Allmänna synpunkter

2.1 Frågan om ny expropriationslag

2.1.1 Huvuddragen av nuvarande expropriationsregler

Den första svenska expropriationslagsliftningen i egentiig mening torde ha varit en bestämmelse i 25 kap. I § byggningabalken i 1734 års lag, enUgt vilken mark för landsväg tvångsvis kunde tas i anspråk mol fyllnad från kronan i åker och äng. Expropriationsrättens vidare utveckling byggde väsentligen pä de förslag till byggningabalk och allmän civiUag som lagkommittén lade fram under 1800-talets förra hälft. Efter vissa omarbetningar ledde dessa i nu Ifrågavarande delar fram lill 1845 års förordning om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov. Denna upptog bl.a. den föreskriften att expropriationsersättning skulle utgå med 50 % förhöjning på egendomens värde. Den regeln visade sig betungande för järnvägsbyggena och avskaffades genom 1866 års expropriationsförordning, som i övrigt inte innebar några anmärkningsvärda nyheter. Denna förordning kom all gälla i drygt 50 år till dess den nu gällande expropriationslagen, ExL, kom tiU efter ett lagstiftningsarbete som sträckte sig över närmare elt decennium.

ExL, som innehåller de centrala expropriationsrättsliga bestämmelserna, har efter sin tiUkomst undergått åtskUliga ändringar. Bl.a. har samhäUsutvecklingen tid efler annan medfört behov av nya eller utvidgade expropriationsändamål. Särskilt omfattande ändringar gjordes år 1949. Dessa berörde i huvudsak tre delar av expropriationsrätten, nämligen expropriationsandamålen, värderingsreglerna och förfarandet vid expropriation. De nya exproprialionsgmnder som då infördes syftade tiU att ge kommunerna stöd i strävandena alt motverka slora markvärdestegringar i samband med tätbebyggelse. Avsikten med reformen i fråga om ersättningsreglerna var att få till stånd en jämnare och tillförlitligare uppskattning. Vad beträffar förfarandet vidtogs den ändringen att handläggningen av expropriationsmålen i sin helhet föriades till domstol, som därigenom trädde i stället för en särskUd nämnd, expropriationsnämnd, när det gäUde bestämmandel av expropriationsersältningen. Som första instans inrättades expropriations-domstolar med bl.a. teknisk sakkunskap.

Av stor betydelse för det nuvarande rättsläget är de ändringar i ExL som genomfördes år 1971 (se avsnittet 1). Dessa berörde dels vissa

Prop. 1972:109 38

expropriationsändamål, dels ersättningsreglerna. Reglerna om expropriation för tätbebyggelse ändrades så, atl de i större utsträckning än tidigare möjliggör en aktiv kommunal markpolitik. Vidare infördes en ny expropriaiionsgrund, kallad värdeslegringsexpropriation. Bestämmelserna om ersättning vid expropriation omarbetades i syfte att dämpa markvärdestegringen och hindra atl kommunerna vid expropriation för tätbebyggelseändamål behöver ersätta värden som har uppstått till följd av förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt.

ExL innehåller regler om expropriation för ell flertal ändamål. En detaljerad uppräkning av ändamålen görs under 18 skUda punkter. ÅtskiUiga av expropriationsfallen lar sikte på de offentliga verksamhetsgrenarnas omedelbara behov av mark, exempelvis för rikets försvar, för den allmänna samfärdseln och för allmänna byggnader m.m. Vid sidan härav finns beslämmelser om expropriationsrätt för ändamål, som syftar till alt tillgodose bl.a, bostadssociala, planekonomiska, vetenskapliga och kulturella intressen, 1 sammanhanget kan särskilt erinras om den år 1949 under punkt 16 införda bestämmelsen om expropriation av mark för tätbebyggelse. Expropriation enligt ExL kan i aUmänhet ske endasl till förmån för staten, landsting, kommun eUer vissa andra offentiiga rättssubjekt, 1 vissa fall föreligger expropriationsrätt även för enskilda rättssubjekt.

Expropriation kan innebära antingen att fastigheten tas i anspråk med äganderätt eller att till den exproprierandes förmån stiftas nyttjanderätt eller servitutsrätt tUl fastigheten. Expropriation av äganderätt medför i regel atl bestående särskUda sakrätter till fasligheten faller bort. Bestående särskild rätt till fastighet kan också exproprieras självständigt, dvs. utan samband med att själva fastigheten avstås. Sådan expropriation kan gå ut på att rättigheten skall upphöra eller begränsas eller — vUket torde vara mera ovanligt — övertas av den exproprierande.

Enligt ExL är det Kungl. Maj:t som prövar, huruvida och i vilken omfattning expropriation får äga rum. Angående prövningen föreskrivs bl.a., att del vid meddelande av expropriationsrätt skall tUlses att ändamålet utan oskälig kostnad för den exproprierande kan vinnas med minsta olägenhet för annan. Om expropriationsrätt beviljas, skall Kungl. Maj:t bestämma den dag när saken sist skall ha fullföljts genom ansökan om stämning till domstol. Har talan då inte väckts förfaller frågan om expropriation. Talan får väckas av den som sökt eller erhållit tillstånd till expropriation. Har sådant tUlstånd meddelats och fastigheten tagits i besittning av den exproprierande, får även fastighetens ägare eller annan sakägare, vars rält berörs av besittningstagandet, väcka talan. Första domstol i expropriationsmål är fr.o.m. den I januari 1972 faslig-hetsdomstol.

I expropriationsmål har fastighetsdomstolen all i enlighet med värde-

Prop. 1972:109 39

ringsreglerna i ExL bestämma exproprialionsersättningen. Tre slags ersättning kan förekomma, nämligen dels löseskilling, som motsvarar faslighetens marknadsvärde, dels inlrångsersättning, som kommer i fråga när en del av en fastighet exproprieras (s.k. delexproprialion), dels annan ersättning, omfattande ersättning för sådan skada som i övrigi uppkommer genom expropriationen. De olika ersättningsarterna skall bestämmas var för sig. Expropriationsersättning skaU vidare bestämmas särskilt för varje sakägare, dvs. fastighetens ägare och varje annan ersättningsberätligad. Som sakägare anses ej innehavare av fordran, för vUken inteckning i fastigheten är sökt eUer beviljad. Sådan rättsägare får — i motsats lUl fastighetens ägare och innehavare av annan särskUd rätl i fastigheten — inte självständigt föra talan om ersättning i expropriationsmål. Han är emeUertid berättigad till utdelning ur utdömda ersättningsbelopp. Domstolen har ålagts atl till hans skydd självmant beakta, alt exproprialionsersättningen inte bestäms för lågt.

I expropriaiionsmålet kan även uppkomma fråga om utvidgning av expropriationen. Utvidgning kan komma i fråga vid delexpropriation och vid expropriation, som avser upplåtelse av nyttjanderätt eUer servitutsrätt tiU faslighet. Yrkande om utvidgning kan framställas av fastig-helens ägare eller av den exproprierande.

Fastställd expropriationsersättning skall erläggas inom viss i lagen angiven tidsfrist och betalning i regel ske genom att beloppet nedsätts hos länsstyrelsen. Om dessa föreskrifter inte iakttas, kan expropriationsrätten förverkas.

När domen i expropriaiionsmålet vunnit laga kraft och expropriationsersältningen blivit betalad, är expropriationen fuUbordad. Med fullbordandet är åtskUUga rättsverkningar förbundna. Bland de viktigaste kan nämnas följande. Vid äganderättsexpropriation anses fastigheten övergå till den exproprierande i och med fullbordandet. Den nye ägaren är berättigad alt genast därefter ta fastigheten i besittning. Begränsade sakrätter i fastigheten faller bort när fastighetsexpropriation fullbordas.

Enligt huvudregeln är den exproprierande berättigad att ta fastigheten i besittning först då expropriationen fullbordats. Om det är av synnerlig vikt för honom all ta fastigheten i besittning tidigare kan domstolen förordna om s.k. enkelt förhandstUlträde. Sådant förhandstillträde medför inte någon förändring i fråga om äganderätten till fastigheten eUer ansvaret för begränsade sakrätter. Domstolen kan emellertid, om det är av synnerlig vikt för den exproprierande, medge atl fastigheten tas i anspråk med äganderätt innan exproprialionsersättningen slutiigen bestämts, s,k, kvalificerat förhandstiUträde,

Nedsatt expropriationsersättning fördelas genom länsstyrelsens försorg bland dem som är berättigade till ersättning. Besväras fastighet av sökt eller beviljad inteckning, sker fördelningen efter i stort sett

Prop. 1972:109 40

samma regler som gäller om fördelning av köpeskiUing för ulmätningsvis såld fast egendom.

Ersättnings- och förfarandereglerna i ExL är tillämpliga även på tvångsavhändelser enligt vissa andra författningar, I BL finns åtskilliga bestämmelser om lösningsrätt för genomförande av bebyggelseplaner och tomtindelning. Kommun äger sålunda lösa tUl sig mark som enligt fastställd generalplan eller stadsplan är avsedd tiU trafikled, gata eller annan allmän plats eller i övrigt tUl annat ändamål än enskilt bebyggande. Härmed åsyftas mark som avsetls för särskUda ändamål, såsom för allmän byggnad, järnväg, flygplats, hamnområde, idrottsplats eller begravningsplats. Förutsättning för inlösen är i dessa fall all markens användning för avsett ändamål annars ej kan anses säkerställd. Vidare kan på yrkande av kommun meddelas föreskrift om skyldighel atl, såvitt gäller mark som inte får lösas, upplåta servitut eller nyttjanderätt för vissa i generalplan eller stadsplan angivna trafik- och ledningsändamål. Ytterligare finns bestämmelser om lösningsrätt för kommunen till tomtdelar som är i olika ägares hand, BL innehåller också vissa bestämmelser om lösningsplikt för kommun. Sådan plikt föreligger bl,a, i vissa faU då mark enligt fastställd generalplan eUer stadsplan inte fär användas för enskilt bebyggande. Beträffande inlösen av mark enligt BL skall bestämmelserna i ExL — med vissa avvikelser — i tillämpliga delar lända tUI efterrättelse.

När fastighet tas i anspråk för starkströmsanläggningar enligt lagen (1902:71 s, 1), innefattande vissa bestämmelser om eleklriska anläggningar (1902 års ellag), är ExL:s regler tUlämpliga praktiskt taget i sin helhet. Av övriga författningar, som hell eUer i vissa avseenden hänvisar tUl ExL, kan nämnas lagen (1886:46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m,iii,, lagen (1947:290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom, lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva, m,m,, naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387), väglagen (1971:948) samt jordabalken (JB) med avseende på åtgärder belräffande tomträtt.

2. J .2 Föreliggande förslag

Expropriationsutredningen anför att ExL, trots de många ändringar som har gjorts i den under årens lopp, knappast kan anses fylla anspråken på en modern expropriationslagstiftning. Ändringarna har tvärtom gjort lagen mer och mer svåröverskådlig. Den täcker dessutom bara en del av sitt ämnesområde, ÅtskUliga expropriationsrältsliga spörsmål regleras i annan lagstiftning. Utredningen anför också att konkreta anmärkningar i betydande omfattning riktats mot utformningen av främst expropriationsandamålen, värderingsreglerna och reglerna om

Prop. 1972:109 41

förfarandet vid expropriation.

Kritiken mot reglerna om expropriationsandamålen riktar sig, anför utredningen, främst mot deras sakliga innehåll. De senaste årtiondenas snabba utveckling i tekniskt, ekonomiskt och socialt hänseende har medfört att behovet av expropriationsbefogenhet kommit alt göra sig gällande på nya områden, samtidigt som en del äldre beslämmelser mer eller mindre föriorat aktualitet. Vad som länge stått främst i blickpunkten är reglerna om expropriation för alt åstadkomma sanering och utveckling av tätbebyggelse. Dessa regler anses på många håll vara klart OtUlräckliga för att tUlgodose det växande behovet av planering på lång sikt.

1 hög grad har också, påpekar utredningen, på senare tid kraven på samhället vuxit när det gäller miljön och detta såväl i fråga om tätbebyggelse som landsbygd. Från många håll reser man nu starkare anspråk än tidigare på samhälleliga åtgärder för atl bevara eller återskapa en människovärdig miljö. Detta gäller både landskapsbUd och stadsbild, både arbete och fritid, både boendevillkor och verksamhetsbetingelser. Vi står inför en period då en markhushållning i stort alll mer framträder som en av samhällets huvuduppgifter. Också expropriationslagsliftningen bör enligt utredningens mening anpassas efter utvecklingen så att den tUlsammans med andra åtgärder kan brukas som ell smidigt instrument för en sådan markhushåUning. Etl behov av vidgade expro-priationsmöjligheler torde sålunda föreligga, samtidigt som andra, mera otidsenliga bestämmelser om expropriationsandamålen med fördel kan gallras ut.

Kritiken mot ändamålsreglerna har vidare inriktats på deras osystematiska uppbyggnad. Vid ExL:s tillkomst upptog lagen 12 olika grupper av ändamål, vUka hittills utvidgats till 18 grupper. HärtUl kommer att ett flertal författningar vid sidan av ExL innehåller bestämmelser om tvångsinlösen av fast egendom eller särskild rätt till sådan egendom. 1 åtskilliga fall hänvisas i dessa författningar lill ExL i fråga om förfarande och värdering m.m. men i några fall har tillskapats särskilda regler i nämnda hänseenden. Behovet av ett samlat grepp på hela ämnet anses därför enligt utredningen vara stort.

Efter att ha kritiserat de då gällande värderingsreglerna i ExL och framhåUit att en allmän översyn av dem var ofrånkomlig — en översyn som numera har lett till resultat genom 1971 års reform — framhåUer utredningen, att det beträffande reglema om förfarandet vid expropriation har anmärkts att expropriationsförfarandet i dag framstår som alltför tidsödande. De svåraste olägenheterna i denna del har väl i och för sig undanröjts genom 1966 års ändringar i ExL:s regler om förtida tUlträde m.m, ÅtskUligt återstår emellertid alt göra även på detta område.

Prop. 1972:109 42

Den kritik som i olika sammanhang riktals mol den nu gällande expropriationslagsliftningen har, anför utredningen, onekligen viss tyngd. De nuvarande reglerna om expropriationsandamålen är på flera punkter både otidsenliga och besvärande kasuistiska. Det kan enligt utredningen heller knappast förnekas att de mänga punktvis utförda ändringarna gjort lagstiftningen bitvis ganska svårtillgänglig. Även kritiken mot de nu gällande värderingsreglerna och reglerna om förfarandet är enligl utredningens mening värd beaktande, särskilt med hänsyn tUl den betydelse som expropriationsinstitutet på senare år fått för hela samhäUsulvecklingen.

I och för sig vore det väl, framhåller utredningen, möjligt all även denna gång gripa sig an med endast de mest brännande frågorna och infoga bestämmelser i dessa ämnen inom ramen för ExL:s nuvarande systematik. En sådan lösning skulle emellertid framstå som otillfredsstäUande. Kravet på ett samlat grepp på hela ämnesområdet och en mera överskådlig systematik i lagstiftningen har enligl ulredningen vuxit sig så starkt att det inte längre bör åsidosättas. Utredningen framhåller atl tiden nu synes vara mogen att byta ut ExL mot en ny expropriationslag inom vars ram huvuddelen av aU lagstiftning om tvängsinlösen kan samlas. Det är emellertid enligt utredningen nödvändigt alt vissa delar av denna lagstiftning av systematiska skäl aUtjämt får slå kvar i speciallagar vid sidan av en allmän expropriationslag.

Utredningen föreslår att den nya lagen får benämningen 'Allmän expropriationslag' och indelas i kapitel efter samma mönster som t.ex. FBL. En sådan uppdelning synes enligt utredningen i detta fall avgjort vara atl föredra framför en genomgående paragraf följd. Samhällsutvecklingen och det tekniska framåtskridandet kan nämligen förutses fortgå i sådan takt att åtskilliga ändringar och tillägg tUl lagen blir erforderliga även framgent. Det måste då, framhåller ulredningen, vara enklare att — utan att rubba lagens systematik och överskådlighet — göra ändringar och tillägg om lagen är kapitelindelad.

Utredningens förslag innehåUer som förut har nämnts inle regler om förfarandet. Arbetet på en översyn av expropriationslagsliftningen har fortsatt inom justitiedepartementet. 1 den inledningsvis omnämnda promemorian behandlas de delar av expropriationsrätten som inte omfattas av utredningens förslag. Promemorieförslaget tar i första hand sikte på expropriationsförfarandet. I promemorian föreslås bl.a. vissa ändringar i syfte atl göra förfarandet mera snabbi och effektivl. Lagförslaget är utformat som etl fullständigande av utredningens förslag och innehåller två kapitel om rättegången i expropriationsmål m.m. resp. om erläggande av expropriationsersättning och fullbordande av expropriation m.m. samt etl avslutande kapitel med särskilda beslämmelser, bl.a. om rättegångskostnader och om panlrällshavares stäUning i expropriationsmål.

Prop. 1972:109 43

Slutiigen innehåller som nämnts inledningsvis också civildepartementets promemoria angående lagstiftning om fysisk riksplanering förslag tiU vissa bestämmelser i expropriationslagen. Detta förslag rör tillämpningen av värderingsreglerna, närmare bestämt den s.k. presum-tionsregeln, vid expropriation för andra ändamål än tätbebyggelse.

2.1.3 Remissyttrandena över expropriationsutredningens förslag

Vid bedömningen av remissyttrandena över ulredningens förslag bör hållas i minnet alt remissinstanserna hade all yllra sig om bl.a. utredningens förslag i fråga om värderingsreglerna i ExL, som reformerats genom 1971 års lagstiftning, och atl förslaget till ny expropriationslag inte var fuUständigt, eftersom regler om förfarandet saknades. Från flera håU riktades kritik mot utredningens förslag alt man skulle tUlskapa en ny expropriationslag utan regler om förfarandet. Det var mot bakgrunden av bl.a, denna kritik som endasl en partiell reform av ExL genomfördes förra året.

Under remissbehandlingen av utredningens förslag har från flera håll vitsordats behovet av nya expropriationsregler. Naturvårdsverket instämmer i utredningens uttalande atl markhushåUningen i stort allt mer framträder som en av samhällets huvuduppgifter och att också expropriationslagsliftningen bör anpassas efter utvecklingen. Byggnadsstyrelsen understryker att en bearbetning av nuvarande expropriationsregler är önskvärd. På grund av att föreskrifterna är så spUttrade på olika lagar, som i vissa faU täcker varandra och i andra fall företer luckor, är bestämmelserna komplicerade att tUlämpa. Inte heUer länsstyrelsen i Norrbottens län anser att ExL kan anses fylla krav på en modern expropriationslagstiftning. Lantmäteristyrelsen anser att kravet på en mera överskådlig systematik i lagstiftningen på hela expropriations-området inte minst tiU följd av samhällsutvecklingen är synnerligen framträdande.

Svea hovrätt anser däremot inte att ExL är så svåröverskådlig att detta ensamt motiverar en helt ny lag. Riksförbundet Landsbygdens folk anser inte alt den nuvarande ordningen medför några påtagUga olägenheter.

Utredningens förslag till ny expropriationslagstiftning i stort får ett positivt mottagande av många remissinstanser. Förslagets huvuddrag tiUstyrks sålunda uttryckligen av bl.a. televerket, planverket, bostadsstyrelsen, vägverket, länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län samt Svenska kommunal-tekniska föreningen. En fråga som särskilt diskuteras av remissinstanserna är utredningens förslag att i största möjUga utsträckning sammanföra regler om tvängsinlösen liU en aUmän expropriationslag. Positiva till utredningens förslag i delta hänseende är bl.a, lantmäteristyrelsen, kommerskollegium, vattenfaUsverket, länssty-

Prop. 1972:109 44

relsen i Göteborgs och Bohus län, saneringsutredningen och utredningen om ledningsrätt. Lantmäteristyrelsen instämmer i ulredningens ståndpunkt atl såvitt möjligt huvuddelen av all lagstiftning om tvångsinlösen bör samlas i en ny expropriationslag. Den omständigheten alt all lagslUtning på ämnesområdet nu inte har kunnat tas i betraktande bör enligt lantmäteristyrelsens mening i och för sig inte föranleda att den föreslagna lagstiftningen inte genomförs. Kommerskollegium anför att del uppenbariigen föreligger behov av en -er samlad lagstiftning på detta område än den som f.n. gäUer men att det som utredningen framhåUer knappast är görligt att föra all lagstiftning som rör expropriation under en gemensam lag, eftersom i många fall etl nära samband med andra rättsområden kräver en uppdelning. Enligt kollegiets mening är de ändringar som utredningen föreslagil väl ägnade alt förbättra överskådligheten av lagstiftningen på området.

Det saknas dock inte remissinstanser som är kritiska mot utredningens förslag i stort. Domänverket förutsätter, efter kritik av förslaget på olika enskilda punkler, alt förslaget inte lagfästes ulan en allvarlig och fullständig omprövning. Sveriges lantbruksförbund anser alt den föreslagna lagtexten inte är så genomarbetad och dess regler i avgörande hänseenden inte är så motiverade att det är möjligt att göra dem tiU föremål för meningsfyUda överväganden. Svea hovrätt anför alt svårigheten att sammanföra regler om rätt tiU tvångsinlösen till en lag klart framgår av betänkandet. Resultatet av utredningens försök är också enligt hovrättens mening, frånsett förhållandet tiU BL, skäligen magert. Hovrätten ifrågasätter om det alltid är så klokt att bryta ut en bestämmelse om expropriationsrätt ur sitt sakliga sammanhang. Särskilt diskutabelt är detta om i samma författning finns bestämmelser om rätt tUl inlösen och plikt all lösa. Hovrätten ifrågasätter om det inte vore lämpligast att i BL behålla där givna regler om lösenrätt samt att från ExL tiU BL överföra reglerna om expropriation för tätbebyggelse som ju har sammanhang med kommande planläggning. Däremot finner hovrätten det angeläget att tiU en författning koncentrera regler om värdering och förfarande så långt det är möjligt. Inte minst önskvärt är att tiUse att inlösen- och ersättningsmål handläggs av samma domslol.

Synpunkter på samordningen mellan expropriationslagsliftningen och vissa andra lagar anförs av ytterligare några remissinstanser. Enligt Sveriges lantbruksförbund och Sveriges jordbrukskasseförbund föreligger ett sådant samband mellan expropriationsrätten och vattenrätten att lagstiftningsarbetet inom de båda rättsområdena borde samordnas. Båda remissinstanserna anser att utredningens förslag i avvaktan på en sådan samordning inte bör läggas till gmnd för lagstiftning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län instämmer däremot i utredningens uppfattning att bestämmelserna om tvångsinlösen för allmän farled, hamn och

Prop. 1972.109 45

flottled inte bör brytas ut ur vattenlagen och intar motsvarande ståndpunkt i fråga om reglerna i väglagstiftningen om tvångsinlösen när del gäller allmänna vägar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar alt del med hänsyn till uppkommande samordningsfrågor skulle ha varit värdefullt om resultatet av pågående bygglagulredning hade avvaktats, innan ifrågavarande lagförslag framlades. Bygglagutredningen framhåller att så få ändringar som möjligt bör vidtas i BL.

2.1.4 Remissyttrandena över justitiedepartementets promemoria

Promemorieförslaget har, setl som helhet, fått ett övervägande gynn.samt mottagande under remissbehandlingen. Kritik har i första hand riktats dels från domstolshåll men även av andra mot förslagen om processledning och rättegångskostnader, dels från kreditväsendet mol förslaget om panträttshavares ställning i expropriationsmål. Till dessa frågor återkommer jag i det följande. Promemorieförslaget har i sina huvuddrag tillstyrkts av bl.a. Göteborgs tingsrätt, vägverket, bankinspektionen, vattenfallsverket, länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län samt Svenska kommunförbundet. Sålunda anför exempelvis vägverket att de föreslagna ändringarna av expropriationsförfarandet innebär en önskvärd förenkling och att reglerna även synes ha utformats med tillbörlig hänsyn lill rättssäkerheten.

Sveriges fastighetsägareförbund är däremot kritiskt mot förslaget och anför atl, liksom vid de revisioner av ExL som skett under 1960-talet och senast vid 1971 års höstriksdag, man även nu avser att tiUskapa regler som försvagar sakägarnas ställning gentemot den exproprierande, i vissa fall på ett sådant sätt atl betänkligheter uppkommer från rättssäkerhetens synpunkt. Enligt förbundels mening bör lagstiftningsarbetet ta sikte även på att lämna skydd åt den som tvångsvis avhänds sin egendom.

Förhållandet mellan den föreslagna expropriationslagsliftningen och annat markpolitiskt lagstiftningsarbete, främst på byggnadslagstiftningens område, tas upp av Sveriges industriförbund. Förbundet framhåller alt det finns påtagUga samband mellan de lösningar som väljs, då det gäUer utformningen av planeringen, och expropriationsrättens procedurfrågor. Det finns också ett inbördes samband mellan dessa frågor å ena sidan och spörsmålet om exproprialionsgmnder och ersättningsregler å andra sidan. Strängt taget påverkar samtliga dessa komponenter varandra. För att erhålla en ändamålsenlig lagstiftning på området vore det enligt förbundets mening önskvärt med en samlad överblick av skilda utvecklingsmöjligheter och hur olika lösningar kan påverka den samlade uppläggningen. Förbundet anser att uppläggningen

Prop. 1972:109 46

av lagstiftningsarbetet starkl försvårar en sådan välmotiverad samlad syn. Mot bakgrunden av att nya genomgripande förändringar kan vara att vänta ganska snart i samband med bygglagutredningens arbele ifrågasätter förbundet, om del är särskilt rationellt atl nu lägga fram förslag till en helt genomarbetad ny expropriationslag. På vissa punkter innehåUer promemorian förslag om angelägna förbättringar, men dessa torde enligt förbundets mening Uka väl kunna genomföras som justeringar inom ramen för nuvarande lagstiftning.

Svea hovrätt anser, att del inte är alldeles lätt att göra någon slutlig bedömning av de nu framlagda förslagen till regler om expropriationsförfarandet, eftersom något samlat förslag till expropriationslag inte föreUgger. Under det fortsatta arbetet kan del vidare bli anledning all arbeta om andra avsnitt av lagen. Detta kan enligt hovrättens mening göra del önskvärt att kommande förslag tUl expropriationslag blir föremål för ytterligare remissbehandling. Också Kooperativa förbundet ulgår från att en lagrådsremiss med förslag tiU ny expropriationslag föregås av ett nytt remissförfarande, särskilt med hänsyn lill möjligheten av jämkningar i regler som tillkommit genom 1971 års lagslifl-ningsreform.

2.2 Expropriation av särskild rätt till fastighet. Sakägarbegreppet

2.2.1 Gällande rätt

Föremålet för expropriation är enUgt ExL inte enbart äganderätten till fastighet. Av 2 § första stycket ExL följer att även nyttjanderätt och servitut kan tvångsvis upplåtas genom expropriation. Expropriation av rättighet kan enligt andra stycket i samma paragraf avse även skyldighet för innehavare av särskild rätt till fastigheten att avstå rättigheten eller underkasta sig inskränkning av den. Även om de nu angivna formerna av rätlighetsexpropriation riktar sig mot olika personer — i förra fallet mot fastighetsägaren och i det senare mot rällighetshavaren — brukar de sammanföras under begreppet självständig rällighelsexproprialion.

När en fastighet exproprieras med äganderätt, medför della som regel att även bestående särskild rätl till egendomen upphör atl gälla. Om fastighet tUl vilken särskUd rätl innehas av annan än staten avstås på gmnd av expropriation, är enligt 2 § tredje stycket ExL också innehavaren skyldig att avstå rättigheten. Sådan expropriation brukar kallas osjälvständig rätlighetsexpropriation. Enligt 49 § andra stycket ExL skall exproprierad fastighet övergå till nye ägaren i princip fri från all särskUd rätt som innehavaren är skyldig atl avstå enligt 2 § tredje stycket ExL. Dock skall i fastigheten fortfarande gälla särskild rätt som tillkommer

Prop. 1972:109 47

sakägare och som på gmnd av utfästelse av den exproprierande skall lämnas orubbad (jfr 30 § första punkten ExL). Denna beslämmelse har kritiserats i doktrinen (se utredningens betänkande s. 57). Enligt uttrycklig föreskrift i 49 § andra stycket senare ledet ExL förändrar expropriationen inte fastighetens ansvar för allmänna utskylder eller fordringar som åtnjuter förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrältslagen (1970:979).

Också vid expropriation varigenom nyttjanderätt eller servitut tillskapas kan det inträffa att bestående särskild rätt tUl fastigheten upphör. Enligt 49 § tredje stycket ExL har nämligen den nybildade rättigheten företräde framför all annan rätt till fastigheten.

De rättsverkningar som angetts inträder som antytts först i och med att expropriationen fullbordas. Vid kvalificerat förhandstiUträde övergår emellertid fastigheten tiU den exproprierande med samma räll som om expropriationen hade fullbordats redan i samband med att föreskriven anmälan görs enligt 40 § ExL.

Med särskild rätl brukar i detta sammanhang förstås varje rättighet som tiU följd av inskrivning eller på annan grund åtnjuter sakrättsligt skydd i den fastighet i vilken den gäller (jfr utredningens betänkande s. 53). Det är alltså här fråga om s.k. begränsade sakrätter av olika slag. Under begreppet inryms lill en början sakrätter som har tillskapats genom avtal eller annars genom frivUlig upplåtelse, t.ex. nyttjanderätt, servitut och rätt liU elektrisk kraft som avses i 7 kap. JB (jfr även 35 § lagen 1970:995 om införande av nya jordabalken — JP — såvitt gäller vissa upplåtelser av rätt tUl andel i samfällt strömfall) saml teslamen-tarisk nyttjanderätt. Vidare får lill särskild rätt räknas rättigheter som har tUlkommit vid fastighetsbUdning eller genom expropriation eller med stöd av liknande tvångslagstiftning, t.ex. vattenlagen (1918:523) (VL), väglagen och, såvitt gäller rätten att utnyttja mark, lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar (LGA). Med den förul angivna definitionen bör uppenbarligen till särskild rätl räknas också panträtt på grundval av inteckning saml möjligen — under en övergångstid efter JB:s ikraftträdande — den rätt som tillkommer innehavare av fordran som åtnjuter ogulden köpeskiUings rätt (jfr 5 § JP) och i vissa fall rätt tiU avkomst eUer annan förmån av fast egendom (jfr 8 § JP). Bestämmelsen i 49 § andra stycket senare ledet ExL alt fastighetens ansvar för fordringar enligt 6 § 1 förmånsrättslagen kvarstår oförändrat efter äganderättsexpropriation har ansetts innebära atl den räll som tillkommer sädana fordringar faller utanför ExL:s begrepp särskUd rätt.

När det gäUer panträtt på gmndval av inteckning får ovisshet om rättsläget anses råda. På grund av vad som förekom vid ExL:s tiUkomst har från vissa håll hävdals att panträtten liksom annan särskild rätt kan exproprieras självständigt, dvs. upphävas eller begränsas ulan att

Prop. 1972:109 48

fastigheten samtidigt avstås (jfr utredningens betänkande s. 53 och 24 § ExL). AUmänt lorde man emellertid ha utgått från att panträtt inte kan göras till föremål för självständig rättighetsexpropriation. Av 49 § andra stycket ExL följer, som nämnts, att panträtt på grundval av inteckning i princip upphör liksom annan särskild rätt till fastigheten, när denna exproprieras med äganderätt. Hur expropriationen inverkar på inteckning som besvärar den exproprierade fastigheten regleras inte i ExL utan i 6 kap. 14 § JB. Inteckningen är enligl lagrummet utan verkan i egendomen, sedan inlösen har fuUbordats. Gäller inteckningen både i fastighet som hell eller delvis exproprieras och i annan fastighet som inte berörs av expropriationen (gemensam inteckning), är inteckningen såvitt angår den senare fastigheten utan verkan tiU belopp som vid fördelning av medel med anledning av tvångsförvärvet utfallit på pantbrevets belopp. Under vissa förutsättningar, bl.a. att innehavare av pantbrevet avstår från sin rätt tiU betalning vid medelsfördelningen, gäller inteckningen med oförändrat belopp i gemensamt intecknad fastighet som ej berörs av expropriaiionen. Av 6 kap. 17 § JB följer att, om inteckning helt eller delvis blir utan verkan, panträttens innehåll påverkas i motsvarande mån. Det skall i delta sammanhang slutligen nämnas alt borgenär som har panträtt i fasligheten enligt uttrycklig föreskrift i 24 § ExL inte räknas som sakägare.

Till särskild rätl måste otvivelaktigt räknas tomträtt och vattenfallsrätl (jfr 12 § JP). Vid expropriation av tomträtt gäller emeUertid bestämmelserna om expropriation av fastighet i tillämpliga delar (se 13 kap, 26 § andra stycket JB). En erinran om detta har tagks upp i 2 § fjärde stycket ExL. Också vattenfaUsrätt är vid expropriation likställd med fast egendom (jfr 12 § JP och 5 kap. 2 § jämförd med 4 kap. 27 § andra stycket lagen 1907:36 s, 1 om nyttjanderätt tiU fast egendom). Av de nu anförda bestämmelserna anses följa att såväl tomträtt som vattenfallsrätt kan bli föremål endast för självständig expropriation (jfr utredningens betänkande s. 53).

Av den lämnade redogörelsen för begreppet särskild rätt framgår att obligatoriska rättigheter av olika slag inte ryms under begreppet. Det bör i sammanhanget påpekas att nyttjanderätt som har upplåtits i andra hand närmast torde vara att se som en sådan obligatorisk rättighet som inte utgör särskild räll i ExL:s mening. Sålunda har andrahandshyresgäst i mäl om inlösen enligt BL inte ansetts vara sakägare eller ha rätt att inträda som intervenient (NJA 1964 s. 500, jfr utredningens analys, betänkandet s. 54).

TiU begreppet särskUd rätt anknyter det i ExL använda begreppet sakägare. Termen sakägare återfinns i ett flertal andra lagar. Dess närmare innebörd bmkar inte fastställas i lagtexten. Klart är atl begreppet inte har samma innebörd i alla författningar. Inle heller ExL

Prop. 1972:109 49

innehåller någon entydig definition av sakägarbegreppet. Vid lagens tillkomst gjordes i anslutning tiU 22 § andra stycket ExL uttalanden av innebörd att som sakägare borde uppges alla dem som på grund av något sakrättsligt förhållande tiU egendomen kunde ha ersättningsanspråk mot den exproprierande, ExL:s ståndpunkt torde kunna uttryckas så atl innehavare av särskUd rätt till fastigheten är sakägare, om inte lagen föreskriver annat.

Från ExL:s sakägarbegrepp görs som nämnts i 24 § ExL ett viktigt undantag. Borgenär som har panträtt i fastigheten räknas inte som sakägare. På gmnd av övergångsbestämmelserna tiU 1970 års ändringar i ExL (SFS 1970:1008) — som rörde bl,a, nämnda paragraf — faller utanför sakägarbegreppet också innehavare av fordran som åtnjuter ogulden köpeskiUings rätt (jfr 24 § ExL i den gamla lydelsen, 5 § JP och prop, 1970:145 s. 174), Med den beskrivning av ExL:s sakägarbegrepp som lämnades vid lagens tiUkomst är det tydligt att inte heller innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen tiUhör kretsen av sakägare (jfr 49 § andra stycket senare ledet ExL). Gemensamt för panttättshavare och innehavare av fordringar som nu nämnts är att deras inttessen tiUgodoses antingen genom att fastighetens ansvar för fordringen inte påverkas av expropriationen eller genom att de får betalt för sin fordran ur expropriationsersättningen,

Bettäffande den diskussion som förekommit rörande den närmare innebörden av bl,a, ExL:s sakägarbegrepp hänvisas tiU utredningens betänkande s, 63. TiU komplettering av vad som sägs i betänkandet skall här endast erinras om rättsfallet NJA 1968 s. 488 angående bostadshyresgästs rätt att föra talan om olägenhet av expropriation som berör annan del av fastigheten än den som avses med förhyrningen, RättsfaUet har utföriigt kommenterats i SvJT 1969 s. 362,

2.2.2 Utredningen

Inledningsvis anför utredningen att föremålet för expropriation i fortsättningen liksom hittUls bör vara i främsta rummet fast egendom. Vid sidan av sådan expropriation bör alltjämt expropriation kunna ske i den formen att nyttjanderätt eUer servitut stiftas tiU den exproprierandes förmån. Enligt utredningens mening finns inte anledning att tUlskapa möjlighet att stifta andra typer av sakrätter än nyttjanderätt och servitut.

Utredningen anför att med termen särskUd rätt även framdeles bör förstås uteslutande begränsade sakrätter. Det saknas anledning att frångå gällande rätts ståndpunkt att expropriation skaU kunna ske för att upphäva eller begränsa bestående sådana rättigheter utan att fastigheten avstås samtidigt. Enligt utredningen kan viss tvekan hysas om det möjliga och lämpliga i att kunna självständigt expropriera panträtt på

4 Riksdagen 1972. I saml Nr 109

Prop. 1972:109 50

grundval av inteckning. Något större behov av en sädan möjlighet anses inte föreligga. Utredningens överväganden i denna del utmynnar därför i förslaget atl självständig expropriation av panträtt inle bör kunna ske. Den möjlighet för den exproprierande atl direkt överta en befintlig sakrätt från rättighetshavaren som finns i gäUande räll föreslås slopad. Något sådant övertagande har enligt utredningen veterligen inte förekommit och det förefaller inle som om del skulle föreligga något praktiskt behov av att den exproprierande har denna möjlighet. Dennes behov kan tUlgodoses genom att han begär all den befintiiga rättigheten upphävs och atl en ny rättighet med samma eller liknande innebörd stiftas till hans förmån.

Även de nuvarande bestämmelserna om osjälvständig rätlighetsexpropriation bör enligt utredningens mening behållas i huvudsak. Om fastighet exproprieras med äganderätt, skall således i princip all särskild rätt lUl egendomen upphöra. Ulredningen anför alt del från synpunkten att expropriationen inte bör sträckas längre än som behövs för expro-priationsändamålel dock synes önskvärt atl i huvudsak behålla den nuvarande undantagsregeln (jfr 49 § andra slyckel första ledet ExL) så att det också i fortsättningen blir möjligt att lämna vissa begränsade sakrälter orubbade. Bestämmelsen bör emellertid ha sådanl innehåll all generell möjlighet öppnas att i samband med att tillstånd ges till expropriationen meddela sådant förbehåll som diskuteras här. Frågan huruvida man bör begränsa möjligheterna atl göra förbehåll om atl rättighet skall bestå får enligl utredningen prövas i annat sammanhang.

Enligl utredningens förslag skall tiUståndsmyndigheten inte vara beroende av den exproprierandes medgivande för att förbehåU skall få meddelas. Utredningen framhåUer atl möjligheten dock måste utnyttjas med stor försiktighet, om den exproprierande motsätter sig att viss rättighet skall bestå efter expropriationen. Rent allmänt säger sig utredningen förutsätta att frågor om förbehåll om beståndet av begränsade sakrätter inte tas upp annat än efler yrkande från ena parten saml atl förbehåll inte blir aktuella vid tätbebyggelseexpropriation av zonex-proprialions karaktär, där den exproprierande har ell betydande behov av rörelsefrihet.

Utredningen framhåller att den föreslagna utformningen av bestämmelsen om generell rätt för tUlståndsmyndigheten atl förordna om beståndet av viss rättighet givetvis inte utesluter atl den exproprierande under processens gång skall kunna medge att rättigheten får bestå. Däremol skall det vara uteslutet för rättighetshavaren atl mot den exproprierandes vilja utverka sådant förbehåll, sedan expropria-tionstUlståndet har getts.

Enligt ulredningens mening bör också r en ny expropriationslag upptas bestämmelse om att exproprierad fastighets ansvar för allmänna

Prop. 1972:109 51

utskylder och för ej panträttsskyddade fordringar med förmånsrätt i fastigheten inte förändras genom expropriationen (jfr 49 § andra slyckel sista ledet ExL), Bestämmelsen bör kompletteras med en uttrycklig bestämmelse av innehåll alt s,k. jorddelningsservitut inte heller berörs av expropriationen. En sådan föreskrift torde stämma överens med vad som anses gälla redan nu. Däremot behövs enligl utredningen knappast någon särtegel för övriga servitutsformer som nämndes i 3 § lagen (1907:36 s. 25) om servitut, dvs. servitut som har tillkommit före år 1876 och vissa skogsfångs- och mulbetesservitut. Också bestämmelsen i 49 § tredje stycket ExL att genom expropriation tUlskapad rätl äger företräde framför all annan rätt bör föras över till den nya lagen.

1 enlighet med de överväganden som redovisas i avsnittet 2.3.2 i del följande innehåller utredningens förslag tiU bestämmelser om osjälvständig rättighetsexpropriation inle något undantag för det fall alt rättigheten tUlkommer staten.

Beträffande sakägarbegreppet anför utredningen till en början att del är tydligt att en legaldefinition av detta måste bli ganska aUmänl håUen för att därunder skall rymmas alla de olika fall då en person har berättigade anspråk på att bli tillerkänd talerätt. Finare gränsdragningar måsle överlåtas på rättstillämpningen. Emellertid är enligt utredningens mening värdet av att i den nya lagen ha vissa aUmänna riktlinjer uppdragna så stort att man inte bör avstå från det.

Utredningen anför att gällande expropriationsrätts inställning tUl sakägarkretsens omfång inle är helt klar. StäUt utom allt tvivel är dock att innehavare av obligatoriska rättigheter konsekvent har lämnats utanför kretsen. Någon ändring i detta föreslås inte. Delta leder lill att andrahandshyresgäst inte heller i fortsättningen kommer all ges sakägarställning.

Utredningen konstaterar härefter att innehavarna av begränsade sakrätter tiU fast egendom kan delas in i två huvudgrupper allt efler graden av del sakrättsliga skydd som tillkommer rättigheten. Ulredningen vill skilja mellan sakrättsinnehavare som åtnjuter elt fullt utbildat sakrättsligt skydd och sådana som inte gör det. Att de förra alltjämt i princip bör föras till kretsen av sakägare är enligl utredningens mening ställt utom allt tvivel. Undantag bör dock liksom hittills göras för borgenärer med panträtt på grundval av inteckning och därmed jämställd rättighet. Dessa rättighetshavares intressen bör nämligen också i fortsättningen tiUgodoses på annat sätt. När det gäller innehavare av rättigheter med ej fullt ulbUdat sakrättsligt skydd — närmast lorde åsyftas vissa nyttjanderätter och servitut — är läget enligt utredningens mening mera tveksamt. Utredningens överväganden i denna del mynnar emellertid ut i förslaget att som sakägare bör betraktas varje innehavare av rättighet, som har upplålks i en form som i allmänhet fordras för att

Prop. 1972:109 52

rättigheten skall få sakrättsligt skydd, med undanlag för panträtlshavare och liknande rättighetshavare. Ulredningen framhåUer att bestämningen inte innebär någon utvidgning av det nuvarande sakägarbegreppet sådant detta har utformats med ledning av förarbeten och praxis. Enligt utredningens mening bör inle, som hävdats i doktrinen, uppställas något krav på att den som vUl uppträda som sakägare också skall vara berättigad till expropriationsersättning. Utredningen avvisar också en av flygbuHerutredningen i betänkandet (SOU 1961:25) Flygbuller som samhäUsproblem framförd tanke att vidga ExL:s sakägarbegrepp vid expropriation av mark för flygplats.

2.2.3 Remissyttrandena

Den juridiska avdelningen vid stadskansliet i Stockholm och fastighetsnämnden i Göteborg, vars yttrande över utredningsförslaget har bUagts vederbörande kommuns eget ytttande, anför att det för det praktiska arbetet hade varit fördelaktigt om möjligheten att uppträda som sakägare hade begränsats tUl att omfatta bara rättighetshavare som är berättigade liU ersättning. Enligt den nämnda juridiska avdelningen bör denna möjlighet övervägas trots att gränsdragningen kan vara svår alt göra,

2.3 Expropriation av kronojord m.m.

2.3.1 Gällande rätt m.m.

Enligt 1 § första stycket ExL får fastighet som tUlhör staten inte exproprieras. Detsamma gäller enligt 1 § andra stycket och 2 § tredje stycket ExL i fråga om staten tUlkommande särskUd rätt till fastighet. Sådan ratt kan således varken upphävas eller begränsas genom självständig rättighetsexpropriation eller bringas alt upphöra genom att fastigheten exproprieras med äganderätt. Undantaget torde emellertid inte gäUa panträtt som har upplåtits tUl staten på gmndval av inteckning (jfr 6 kap. 14 § JB och 49 § andra stycket ExL),

Något förbud mot inlösen av kronojord eller staten tUlkommande särskUd rätt tiU fast egendom finns däremot inte i BL, EmeUertid gäller på grund av hänvisning i BL vid inlösen av fastighet enligt nämnda lag bestämmelserna i ExL om osjälvständig rättighetsexpropriation (jfr 137 § BL). SärskUd rätt som tUlkommer staten berörs alltså inte vid inlösen av mark enligt BL, Förbud mol expropriation av kronojord har inte heller tagits in i bestämmelserna om värdeslegringsexpropriation i I § tredje stycket ExL.

Prop. 1972:109 53

Nära anknytning till kronojord har den kyrkliga jorden samt jord tUlhörig universiteten och läroverken. Äganderättsförhållandena beträffande sådan jord som har angetts är delvis oklara. Enligt 3 § lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord är emellertid beslämmelse i lag eller annan författning om fast egendom som tUlhör staten inte tillämplig på kyrklig jord. En konsekvens härav är att ExL har blivit tillämplig på aU kyrklig jord som avses i 1 och 2 §§ förvaltningslagen (se prop, 1970:168 s, 136),

Frågan om behovet att kunna expropriera statens fasta egendom logs upp av markpolitiska utredningen i betänkandet (SOU 1966:64) Statens och kyrkans marköverlåtelser. Markpolitiska utredningens överväganden mynnade ut i ett förslag atl en särskUd nämnd skulle inrättas för att vid oenighet mellan parterna om pris och övriga villkor vid överlåtelse av statens mark tUl kommuner besluta i denna fråga. Med den föreslagna ordningen ansågs tillräckliga skäl inte föreligga att göra rent statlig mark exproprierbar.

I överensstämmelse med markpolitiska utredningens förslag iiuättades den I januari 1968 en statskommunal marknämnd (prop. 1967:99 och 100, SU 1967:100, JoU 1967:23). Närmare bestämmelser om förfarandet när kommun vUl förvärva statlig mark i vissa fall finns numera intagna i cirkuläret (1971:727) tiU vederbörande statsmyndigheter om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m.m. Enligt 15 § i cirkuläret skall Kungl. Maj:t i närmare angivna faU meddela förhandsbesked tUI kommun om möjligheten att förvärva statlig mark för samhällsbyggnadsändamål. Har förhandsbesked meddelats om att kommun skall få förvärva mark, skaU den myndighet som förvaltar marken på begäran av kommunen medverka tiU att kommunen får ta marken i besittning redan före förvärvet (17 §). Om kommunen och den statliga myndigheten inte kan enas om pris eUer annat vUlkor för överlåtelsen, får kommunen eller myndigheten hänskjuta viUkorsfrågan till stats-kommunala marknämnden (23 § andra stycket). I cirkuläret anges särskUt, att enligt instmklionen för marknämnden denna skaU tillse att pris och övriga vUlkor bestäms så att kommunen inte åläggs vidare förpliktelser än sådana som skulle ha kunnai komma i fråga, om marken i släUet förvärvats genom expropriation (23 § tredje stycket). Marknämndens beslut är bindande för staten och talan får inte föras mot del (23 § fjärde stycket).

2.3.2 Utredningen

Enligt utredningens mening är frågan om expropriationsrätt till kronojord mera ett praktiskt spörsmål än en principfråga. Vad som bör eftersträvas är ett lämpligt tillvägagångssätt, när det gäUer att bestämma

Prop. 1972:109 54

priset för mark som någon önskar förvärva av staten för att användas till ett exproprialionsgmndande ändamål.

Utredningen erinrar om att beslut har fattats år 1967 om etl särskilt tUlvägagångssält vid kommunala förvärv av statlig mark för samhällsbyggnadsändamål när parterna inte är ense. Enligt utredningens mening har därigenom skapats etl smidigt instrument som får anses vara väl avpassat för att med minsta möjliga tidsutdräkt avgöra uppkommande prisfrågor m.m. i just dessa fall.

Utredningen anför att den kronojord som f.n. avyttras för att användas tiU expropriationsgrundande ändamål förvärvas huvudsakligen av kommuner. Redan enligt ExL är det emellertid möjligl för enskilda rättssubjekt att i viss utsträckning expropriera fast egendom och särskUd rätt tiU sådan egendom. Dessa möjUgheter föreslås av utredningen vidgade i vissa avseenden. Om förbudet mot expropriation av statens mark behålls, är det därför enligt utredningens mening nödvändigt att skapa en särskUd procedur inom vars ram det blir möjUgt all under hänsynstagande till både statens och den enskildes intressen träffa avgöranden i ersättningsfrågorna. Det tillvägagångssätt som f.n. används när kommun vill förvärva mark av staten är därvid knappast möjligt att använda.

Utredningen framhåller vidare atl lösningsrätt tUl statiig egendom f.n. finns enligt BL. I allmänhet — men inte alltid — gäUer denna rätl till förmån för kommunen. Såvitt gäller galumark och andra utrymmen för aUmänna ändamål innehåUer BL särskilda bestämmelser som gör det möjligt att ta marken eller utrymmet i anspråk för ändamålet under förhållandevis enkla former. Motsvarigheter tiU dessa bestämmelser återfinns i utredningens förslag till ny expropriationslag och del förefaller enligt utredningens mening lämpligt att de får avse också den statliga egendomen.

För en vidgad expropriationsrätt sägs vidare tala vissa skäl av inskrivningsrättslig natur. Även om det inte hör till vanligheterna att statens egendom är besvärad av inteckningar, kan sådana förekomma, t.ex. i fråga om fastighet som hör tiU aUmänna arvsfonden. Expropriation är då ett smidigt sätt att göra fastigheten gravationsfri. Vidare kan äganderättsförhållandena till viss egendom vara särdeles komplicerade, vUket kan leda tUl att en förvärvare inte kan få lagfart. Som typexempel anför utredningen med utgångspunkt från då gällande bestämmelser viss kyrklig egendom. Också i sådana faU är enligl ulredningens mening expropriation otvivelaktigt ett användbart institut.

Sammanfattningsvis anser ulredningen alt de angivna omständigheterna talar för att förbudet mot expropriation av statens egendom upphävs. Något gmndlagsenligl hinder mot det finns inte. Inle heller har några olägenheter kunnat förmärkas i de fall där lösningsrätt till

Prop. 1972:109 55

kronojord redan förekommer. Del föreslås därför att möjlighet generellt införs alt i fortsättningen expropriera statlig egendom. Det framlagda förslagel innefattar också en lösning av frågan om expropriation av sådan statlig egendom som har anslagits för kyrkliga ändamål. Kommunala förvärv av statlig egendom torde också efter det att förbudet mot expropriation av kronojord har upphävts komma att i huvudsak ske enligt den förhandlingsordning som tiUskapades år 1967. Detta tillvägagångssätt torde nämligen komma att te sig både snabbare och enklare än expropriationsförfarandet. Det synes därför osannolikt all expropriationsalternativet kommer att väljas i andra fall av kommunala förvärv än när alldeles särskilda skäl talar för det,

Ulredningen anför slutligen att, om expropriationsrätten vidgas på sätt som föreslås, anledning saknas att behålla de nuvarande inskränkningarna i ExL mot expropriation — självständig eUer osjälvständig — av staten tillkommande särskUd rätt till fast egendom. Statens intressen i denna del torde f,ö, komma att tillgodoses genom att tiUståndsmyndigheten enligt utredningens förslag tiUäggs viss möjUghet alt meddela förbehåU om beståndet av särskUd rätt,

2.3.3 Remissyttrandena

Utredningens förslag att det nuvarande förbudet mot expropriation av statiig egendom och särskild rätt som tiUkommer staten skall utmönstras ur den nya expropriationslagen tiUstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Bland dem kan nämnas kammarkollegiet, domänverket, bostadsstyrelsen, två länsstyrelser och saneringsutredningen.

Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen är kritiska mot förslaget. Sålunda anser styrelsen att den föreslagna utvidgningen av kommunernas expropriationsbefogenhet inte är påkallad och att det inte heller torde finnas något behov för kommunerna att kunna expropriera statlig mark. De frågor av mera teknisk natur, t,ex. svårigheter att utreda äganderättsförhållanden och önskemålet att fastigheten befrias från ansvar för inteckningar och andra inskrivningar, bör enligt styrelsens mening lösas i annan ordning och inte genom expropriationsförfarande. Forlifikationsförvaltningen anför att tillskapandet av den särskUda förhandlingsordning som gäller då kommun vUl förvärva statlig mark har medfört att kommunerna inte har samma behov som tidigare av alt kunna expropriera statlig egendom.

Svenska kommunförbundet uttalar att förhandlingsordningen visserligen i stor utsträckning torde underlätta framtida kommunala markförvärv men atl det ändå är önskvärt att möjlighet öppnas för kommunerna atl ta statlig mark i anspråk genom expropriation. Detta gäUer

Prop. 1972:109 56

bl.a. vid förvärv av nyttjanderätt tUl mark för kommunala kommunikations- eUer ledningsföretag. Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister anser att kommunerna får en gynnsammare förhandlingsposition gentemot slalen, om kommunerna ges rätt att expropriera statiig egendom.

Kammarkollegiet och domänverket tar upp frågan humvida den år 1967 antagna förhandlingsordningen bör behållas vid elt upphävande av förbudet mot expropriation av statlig egendom. Enligt kollegiets mening måste övervägas om inte i enhetlighetens intresse frågan om viUkoren vid kommunala markförvärv för expropriationsändamål bör, för den händelse parterna inte kan enas, prövas av domstol vare sig marken ägs av staten, kyrkan eUer enskUd. Domänverket framhåller att den principiella gmnden för förhandlingsordningen rycks undan, om förbudet mot expropriation av statiig egendom upphävs. Enligt verkels uppfattning har förhandlingsordningen i huvudsak haft indUekt betydelse som motiv för parterna att åstadkomma en uppgörelse. Sannolikt kommer expro-priationsmöjligheten att få samma effekt.

3 Expropriationsandamålen

3.1 Inledande synpunkter

3.1.1 Utredningen

De senaste årtiondenas snabba utveckling i tekniskt, ekonomiskt och socialt hänseende har, framhåUer utredningen, medfört att behovet av att kunna förvärva mark genom expropriation kommit att göra sig gäUande på nya områden, samtidigt som en del äldre beslämmelser om expropriationsbefogenhet har förlorat aktualitet. Som ett exempel på en efter nutida förhåUanden aUtför begränsad räckvidd i expropriations-befogenheten anför uttedningen bestämmelsen i 1 § första stycket 13 ExL om expropriation för oljeledning, vUken kan tUlämpas bara när det är fråga om ledning som är behövlig för ett företag av större gagn för viss ort men däremot inte när ledningen är avsedd att ingå i ett viktigt distributionsnät. Som exempel på en bestämmelse som mer eUer mindre spelat ut sin roll nämner utredningen bestämmelsen i 1 § första stycket 7 ExL om expropriation av mark inom bebyggt område vid järnvägsstation m.m.

Utredningen pekar också som tidigare redovisats på att bristen på systematisk uppbyggnad av ändamålsreglerna i expropriationslagstift-

Prop. 1972:109 57

ningen har kritiserats. De många ändringarna i ExL har fått till följd att den systematik som präglade lagen i dess urspmngliga skick uppluckrats väsentligt. Spridningen av expropriationsandamålen över flera författningar har dessutom gjort ämnesområdet svåröverskådligt. Den kasuistiska metod som tillämpats i samband med de många ändringarna och tUläggen har dessutom haft till resultat — tUlsammans med spridningen av de många bestämmelserna — att ett betydande mått av 'överlappning' förekommer mellan olika bestämmelser. De enskilda ändamålsbestämmelsernas konstruktion förefaller enligt utredningens mening också delvis ha tillkommit med tanke på vissa bestämda fall utan utblickar mot andra, likartade situationer. Följden härav har blivit ett ständigt återkommande behov av ändringar i och tUlägg tUl lagstiftningen. Behovet av ett samlat grepp på hela ämnet är därför stort. Utredningen finner del angeläget att i samband med en översyn av expropriationsandamålen undersöka möjligheterna att åtminstone ge lagens regler en något vidare avfattning.

Utredningen anför att det otvivelaktigt skulle vara lill fördel att sammanföra alla de bestämmelser om rätt tiU tvångsinlösen som nu finns spridda i olika författningar till en lag. Fullt ut låter sig detta emellertid inte göras, ÅtskiUiga av de ifrågavarande författningarna är nämJigen uppbyggda på ett sådant sätt att deras systematik skuUe allvarligt rubbas om bestämmelserna om tvångsinlösen bröts ut. En närmare granskning av de olika expropriationsrättsliga bestämmelser som det i och för sig skulle vara önskvärt att sammanföra inom ramen för en allmän expropriationslag ger enligt utredningen vid handen att man i stort setl kan urskUja två huvudgrupper, nämligen dels bestämmelser i sådana författningar vars föreskrifter om det rättsliga förfarandet vid tvångsförvärv i huvudsak överensstämmer med ExL:s regler, dels bestämmelser i författningar med väsentligen egna regler om förfarandet och värderingen. Bestämmelser som huvudsakligen är förknippade med ett rättsligt förfarande i enlighet med ExL:s regler finns utanför ExL intagna i BL, 1902 års ellag, lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom, VL och lagen om inlösen i vissa fall av rätt tUl gruva m,m, I viss mån kan hit räknas även bestämmelsema i lagen angående stenkolsfyndigheter m,m. Bestämmelser som förknippas med regler om förfarandet och värderingen vilka väsentiigt avviker från motsvarande bestämmelser i ExL förekommer i VL samt inom väg-, gruv- och vissa delar av den speciella försvarslagstiftningen,

I fråga om 1902 års ellag anför utredningen, att beslämmelser om expropriation för elektriska anläggningar finns både i denna lag och i ExL och att detta framstår som mindre tillfredsställande från systematisk synpunkt. Utredningen finner tanken att föra över expropriationsreglerna i 1902 års ellag tiU den allmänna expropriationslagen

Prop. 1972:109 58

vara tilltalande. Visserligen är en sådan ordning förenad med olägenheten att frågor om expropriation och koncession för elektriska siark-strömsanläggningar kommer atl regleras i ohka författningar. Ulredningen finner dock inte denna omständighet vara avgörande. Frågor om expropriation som har samband med koncessionsärende kan liksom hittills handläggas av Kungl. Maj:t på grundval av en gemensam ansökan. Utredningen föreslår därför alt expropriationsreglerna i 1902 års ellag bryts ut ur denna och förs över till den allmänna expropriationslagen.

Ulredningen anför vidare atl lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom i allt väsentUgt följer de aUmänna bestämmelserna om inlösen i ExL. Också denna lagstiftning kan därför enligt utredningens mening utan svårighet arbetas in i den allmänna expropriationslagen.

BL innehåller åtskilliga beslämmelser om både rätt och plikt alt lösa in annan tillhörig mark samt därjämte vissa bestämmelser om skyldighel all avstå mark utan lösen.

I fråga om bestämmelserna om lösningsrätt i BL (18, 18 a, 41, 41 a och 47 §§) anför utredningen, att dessa genomgående har ett starkt samband med ExL:s regler om rätt tiU expropriation för samfärdsel-, Iransport-och tätbebyggelseändamål. ÅtskiUigt skulle därför vara atl vinna om dessa kunde arbetas samman i en aUmän expropriationslag. Något hinder mot att bryta ut de berörda reglerna ur BL torde enligt utredningens mening inte möta från systematisk synpunkt.

Bestämmelserna om lösningsplikt i BL ingår, anför ulredningen, i ett vidare komplex av regler med huvudsakligen kompensativ innebörd, syftande till att bereda gottgörelse åt markägare för vilka planläggningsåtgärder medför särskilt ogynnsamma ekonomiska verkningar. Bestämmelserna, som väsentligen grundas på bUlighetsskäl, är av två slag, dels sådana som föreskriver skyldighet för samhället all inlösa mark som blivit onyttig för ägaren (18 a, 21, 41 a, 48 och 83 §§), dels sådana som utan samband med inlösen föreskriver ersättning ål markägare för skada som uppkommit som en följd av samhällets åtgärder (22, 83 och 84 §§), Utredningen framhåller, atl del mol denna bakgrund framstår som mindre lämpligt alt bryta ut reglerna om inlös-ningspUkt ur sitt sammanhang och överföra dem till en allmän expropriationslag. Deras samband med expropriationsrätten betecknas av utredningen som mindre väsentiigt än sambandet med bestämmelserna om planläggning för bebyggelse. I fråga om BL:s beslämmelser om skyldighet att avstå mark utan lösen (19, 20, 42, 43, 70, 112 och 113 §§) anför utredningen, att knappast något torde stå att vinna med atl överföra reglerna till en aUmän expropriationslag.

När del gäller VL framhåller utredningen, att däri ges åtskilliga inlösningsregler som helt eller delvis täcker bestämmelser i andra

Prop. 1972:109 59

författningar, närmast ExL och BL. VL är emellertid i myckel stor omfattning uppbyggd efter andra principer än dessa författningar. Sålunda är VL i betydande utsträckning avsedd alt lillgodose enskilda intressen. Vidare är ersättningsreglerna i VL i vissa fall betydligt mera generösa än ExL:s molsvarande regler. Därtill kommer all VL:s regler om tvångsinlösen och tvångsförfoganderätl slår i intimt samband med samma slags regler om tvångsdelaktighet i vissa företag samt att reglerna om förfarandet utformats hell olika i VL och ExL. Ulredningen finner det med hänsyn till dessa omständigheter ogörligt att bryta ut de expropriationsliknande bestämmelserna ur VL utan atl samtidigt kraftigt rubba VL:s hela systematik och uppbyggnad. I avvaktan på den pågående översynen av VL måste därför enligt utredningens mening t.v. accepteras att denna lags regler på vissa punkter hell eUer delvis täcker bestämmelser i den allmänna expropriationslagen. I två fall, nämUgen i fråga om rätt att i vissa situationer dra fram kraftledning över annans mark (2 kap. 18 §) samt i fråga om rätt för kronan atl lösa strömfall m.m. (4 kap. 9-12 §§), hänvisas i VL till de aUmänna reglerna om inlösningsförfarandet i ExL, Även dessa faU är emellertid enligt utredningens mening så intimt förknippade med VL:s uppbyggnad och systematik att de inte utan olägenhet kan brytas ut ur denna lag.

Vad angår lagstiftningen om allmänna vägar anför ulredningen, all det knappast framstår som möjligt att överföra institutet vägrätt, som i stor utsträckning tUlgodoser behovet av tvångsupplåtelse av vägmark, lill den allmänna expropriationslagen. Inte heller de bestämmelser om ianspråktagande av mark som finns i lagstiftningen om enskilda vägar bör enligt utredningens mening föras över tUl den allmänna expropriationslagen.

Gruvlagstiftningen har byggts upp efter ell system som markant avviker frän den allmänna expropriationslagstiftningens. Där har tillskapats en särskild begränsad sakrätt, benämnd gruvrätt, vilken principiellt har karaktären av lös egendom. Ett inarbetande av gruvlagstiftningens tvångsrätter i den allmänna expropriationslagen skulle enligt utredningens uppfattning vara förenat med åtskilliga svårlösta problem och sannolikt ogenomförbart utan att gruvrättens hela systematiska uppbyggnad fick göras om från grunden.

CivUförsvarslagen (1960:74) (CfL) samt allmänna förfogandelagen (1954:279) och rekvisitionslagen (1942:583) innehåller åtskiUiga bestämmelser om inlösen av annans egendom, såväl fast som lös. Gemensamt för alla de fall då den ifrågavarande lagstiftningen kan tillämpas är att del måste vara fråga om utomordentliga situationer, föranledda av krig eller krigsfara, då annans egendom kan behöva tas i anspråk ulan tidsutdräkt. Det kan enligt utredningen knappast komma i fråga atl i större omfattning söka inarbeta denna speciallagstiftning i den allmänna expropriationslagen.

Prop. 1972:109 60

En annan fråga som utredningen tar upp är hur detaljerade bestämmelserna i den nya expropriationslagen lämpligen bör vara. Ett radikalt grepp skulle enligt utredningen vara att efter mönster från fransk expropriationslagstiftning ersätta alla delaljbestämmelser om olika expropriationsändamål med en generalklausul av innebörd att inlösen får ske så snart ändamålet tjänar 'allmänt gagn' e.d. Den andra ytterligheten är en detaljerad uppräkningsmetod, sådan som den f.n. tUlämpade.

Utformningen av gäUande beslämmelser om expropriationsändamål har enUgt utredningen i och för sig vissa fördelar. Bl.a. torde den leda till att tillämpningen av bestämmelserna i allmänhet inte vållar några slörre problem eftersom det i flertalet fall relativt lätt kan avgöras om ell åberopat ändamål låter sig inrymmas under lagens beskrivningar. Metoden innefattar också garantier för att några utvidgningar av expropriationsrättens tUlämpning inte kommer till stånd utan att de lagstiftande organen får tiUfälle att ta ställning lill frågan om lämpligheten av den ifrågasatta utvidgningen. Det är emellertid, anför utredningen, tydligt att den begagnade lagstiftningsmetoden också är behäftad med olägenheter. Redan uppgiften att uttömmande beskriva alla de mångskiftande situationer i vilka expropriation bör få komma lill användning är förenad med betydande vanskligheter. Än mera svårlöst blir problemet om man dessutom syftar till att bestämmelserna inte skall behöva ändras alltför ofta. Att å andra sidan helt övergå till en allmänt hållen regel skulle enligt utredningens uppfattning komma att dra med sig så mycket av tiUämpningssvårigheter och följdbestämmelser att fördelarna i praktiken går förlorade. Målet måste därför enligt utredningen vara att ange expropriationsinstitutets räckvidd så klart att de begränsningar i expropriationsbefogenhetens omfattning som lagstiftaren velat uppställa blir iakttagna vid den praktiska tUlämpningen men samtidigt så elastiskt att det inte blir nödvändigt att alltför ofta komplettera och fylla ut lagens uppräkning av expropriationsändamål. Utredningen förordar att ändamålen anges så pass vidsträckt att likartade lösningsfall såviti möjligt ryms under samma regel. Detta mål torde enligt utredningen i viss mån kunna uppnås om man tillämpar en modifierad uppräknings-metod. En sådan metod skulle innebära att de fall där behov av tvångsinlösen föreligger sammanförs i olika huvudgrupper alltefter ämnesområde samt att för varje grupp såvitt möjligt ges enhetliga inlösningsregler.

Från nu angivna utgångspunkter kan enligt utredningen expropriationsandamålen lämpligen sammanföras i följande huvudgrupper.

1. Expropriation för tätbebyggelseändamål

2. Expropriation för samfärdsel- och transportändamål

3. Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m.

4. Expropriation för viktig näringsverksamhet

Prop. 1972:109 61

5. Expropriation för skydds- och säkerhetsområden m.m.

6. Expropriation för försvarsändamål

7. Expropriation av vanskött egendom

8. Expropriation för kulturella ändamål

9. Expropriation för naturvård och fritidsändamål

10. Expropriation för diverse ändamål

11. Expropriation med anledning av väntad värdestegring m.m. Utredningen understryker att det är omöjligt att strikt indela alla

föreliggande inlösningsbehov i olika grupper utan att ämnesområdena kommer att på enstaka punkter täcka varandra. Om detta skall helt undvikas måste man nänUigen tillgripa en så detaljerad uppräkning att lagens framställning av expropriationsandamålen blir svåröverskådlig. Några mera beaktansvärda nackdelar med att de olika gruppernas ämnesområden i någon utsträckning täcker varandra finns emellertid inte så länge samtliga grupper ryms inom en lag med enhetiiga regler om förfarandet och värderingen. Det måste tvärtom enligt utredningens uppfattning ses som en klar fördel om varje gmpp för sig så fullständigt som möjligt rymmer alla företeelser inom det ifrågavarande ämnes-ontrådet även om någon av dem på det viset kan komma att hänföras till flera grupper. Med denna metod kommer enligl utredningen lagtexten att kunna skrivas betydligt enklare, klarare och mera lättöverskådligt än om varje regel måste förses med undantag för specialsituationer som kan tänkas hänförliga under flera gmpper,

ExL innehåller i 76-115 §§ ett stort antal detaljbestämmelser som anknyter tUl de oUka expropriationsandamålen. En stor del av dessa beslämmelser är av ren tillämpningskaraktär. Detta gäller framför allt reglerna om innehållet i ansökningshandlingar m.m. Dessa bestämmelser kan enligt utredningens mening utan vidare överföras tUl en kungörelse eUer liknande. Andra regier innehåller detaljerade föreskrifter om vad Kungl, Maj:t har att iaktta i skilda situationer vid prövningen av ansökan om expropriationstillstånd. Dessa senare beslämmelser anser utredningen genomgående vara sådana att de utan större olägenhet kan utmönstras ur lagen, åtminstone så länge man håller fast vid att all tUlståndsgivning av betydelse skall ankomma på Kungl, Maj:t, Förutsättningarna för en enhetlig rättstUlämpning i enlighet med lagstiftarens intentioner torde nämligen därvid kunna bedömas som så goda att behov av detaljerade föreskrifter i lagen saknas.

3.1.2 Remissyttrandena

Ulredningens förslag om expropriationsändamålens förteckning och uppdelning i grupper godtas eller lämnas utan eriiuan av flertalet remissinstanser. Enligt kammarkollegiets mening är det ett rimligt krav

Prop. 1972:109 62

från rättssäkerhetssynpunkt att lagstiftaren någorlunda klart anger de gränser inom vUka ivångsingripande skall kunna förekomma. Länsstyrelsen i Stockholms län finner utredningens förslag tillfredsställande. Expropriationsmöjligheten utgör en inskränkning av den privata jord-äganderätten och jordägaren bör ges viss möjlighet all bedöma riskerna för all hans äganderätt måsle upphöra. Förslagel innebär en godtagbar kompromiss mellan kravel på skydd för den enskildes rättssäkerhet och strävandena att komma ifrån nuvarande oelastiska system. Del ökade utrymmet för diskretionär prövning kommer emellertid enligt länsstyrelsen atl ställa slora krav på den lillståndsbe vil jande myndigheten. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län. Enligt Svenska sparbanksföreningen är det ur den exproprierandes synvinkel en fördel atl expropriationsandamålen inte längre är strängt specificerade utan har getts en slörre räckvidd, som inte bara läcker nuvarande behov av utvidgad expropriationsrätt utan även kan inrymma kommande, ännu inle helt förutsebara behövliga expropriationsändamål. Också Hyresgästernas riksförbund anser förslagel medföra att expropriationsbestämmelsernas räckvidd ökas och blir mera tillämpbara i etl samhälle med snabb utvecklingstakt. Byggnadsstyrelsen anser att bestämmelserna om expropriationsandamålen har erhåUit en utformning som i dag synes svara mot behovet att för allmänna ändamål kunna ta i anspråk mark eller särskild rätt tUl fast egendom. Också bygglaguiredningen, saneringsutredningen och kommunförbundet finner den av utredningen föreslagna metoden vara att föredra framför nuvarande system.

Mol lagreglernas utformning framförs dock viss kritik. Enligt Svea hovrätt torde den överlappning mellan olika exproprialionsgmnder som förslaget innebär i allmänhet inte behöva medföra olägenheter. Dubbleringar i förhållande tiU expropriationsmöjlighet enligt andra författningar bör däremot om möjligt undvikas i högre grad än utredningen ansett godtagbart. SärskUt gäller detta fall när tvångsåtgärd enligt annan författning skall ske genom annat förfarande och efter andra värderingsnormer. Vidare kan enligt hovrätten förtjäna övervägas om inte i expropriationslagen bör införas en föreskrift med innebörd atl, när expropriation är möjlig även enligt annan lag, denna skall uteslutande tiUämpas. Näringslivets byggnadsdelegation förordar att en modernisering av expropriationsandamålen sker genom ändringar i nuvarande 1 § ExL. De olika paragraferna i utredningsförslaget borde således överföras som särskilda punkter under I § ExL i stället för nuvarande regler. Bestämmelserna om expropriationsgrunderna kunde på så sätt bli föremål för en välbehövlig modernisering och utvidgning på vissa punkter, t.ex. vad gäller industriella behov.

Riksförbundet Landsbygdens folk delar ulredningens uppfattning att

Prop. 1972:109 63

övervägande skäl talar för atl bibehålla systemet med uppräkning av expropriationsandamålen. Härigenom skapas stadga och fasthet för bedömningen. Det är också en fördel atl bestämmelserna har systematiserats och förenklats. Förbundet kan emellertid inte till alla delar acceptera de olika expropriationsandamålen av den anledningen all vissa ändamål ej synes vara nödvändiga och därför i aUt för hög grad skulle inverka på den enskUdes handlingsfrihet. Lantmäteristyrelsen anser att förslagel släller särskUda krav på klarhet i motivredovisningen för undvikande av rättsosäkerhet eller tiUämpningssvårigheter.

Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister anser atl den modifierade uppräkningsmetod ulredningen föreslagit har medfört flera generella formuleringar, som möjligen kan komma att medföra otillfredsställande variationer i rättstillämpningen. Kommunerna har redan med gäUande lagstiftning fått erfara atl den praxis som liilämpas vid handläggning av expropriationsansökningar varierar till synes enbart på grund av personskiften i departement eUer remissinstanser. Det slår klart att den nu föreslagna lagändringen i än högre grad möjliggör sädana variationer betingade av olika synsätt i såväl formeUa som principiella hänseenden. Trots denna anmärkning konsialerar emeUertid föreningen att den av utredningen förordade principen för angivandel av expropriationsändamål ändock framslår som den f.n. lämpligaste lösningen på ett svårt laglekniskt problem. De uttalanden som gjorts av utredningen får anses ägnade atl bidra till en stabilisering av den praxis som skall utvecklas. Ytterligare förlydliganden i samband med det fortsatta lagstiftningsarbetet synes emeUertid önskvärda.

Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anför atl bestämmelsen i 2 kap. 11 § i förslagel om expropriation för diverse ändamål framstår som aUtför allmänt håUen.

Utredningens förslag avstyrks av domänverket och Sveriges fastighetsägareförbund. Enligt domänverket innebär expropriation ell allvarligt ingrepp i markägarens rällssfär. Delta har även kommil till uttryck i utredningens direktiv. Del synes därför angelägel atl expropriationsrätten inte utsträcks ulöver sådana ändamål som från samhällets synpunkt rimligen kan anses nödvändiga. Redan enligt nuvarande lagstiftning är emellertid denna räll mycket omfattande och skulle, om förslaget antas, bli ytterligare utsträckt. Under sådana förhållanden hade det varit berättigat fordra, att utredningen så klart som möjligl hade avgränsat fömtsättningarna för de skUda tvångsförvärvssituationerna. De av utredningen formulerade kriterierna för att en expropriationsrätt faktiskt skall anses föreligga är emeUertid enligl domänverket i många fall synnerligen lösliga. Förslagel är därför enligt verkets mening inte ägnat att läggas tiU grund för utformningen av ett liU innehåll och konsekvenser så överskådligt expropriationsinslitut som rättssäkerheten

Prop. 1972:109 64

fordrar. Enligt fastighetsägareförbundet har utredningen genom sitt förslag knappast realiserat den antagna målsättningen. När det gäller bestämmelsernas elasticitet finns visserligen intet övrigt att önska. 1 fråga om begränsningar i expropriationsrätten synes emellertid inte ens mycket blygsamma krav ha blivit tUlgodosedda. Förbundet ifrågasätter om någon större skiUnad föreligger mellan utredningens förslag och det radikala grepp utredningen avvisar, nämligen att ersätta alla detalj-bestämmelser med en generalklausul efter franskt mönster om att expropriation får ske så snart ändamålet tjänar allmänt gagn. Förslagets utformning förefaller enligt förbundet inte heUer överensstämma med svensk rättstradition. Det är nödvändigt att den enskUdes rätt i vissa fall får vika för ett aUmänt intresse, men det är enligt förbundets mening också nödvändigt att det av lagtext klart framgår i vUka fall och under vUka omständigheter ingrepp i den enskUdes intressen får göras. Förbundet kan inte heller acceptera utredningens skäl att en detaljerad uppräkning av expropriationsandamålen skulle vara förenad med vanskligheter och medföra täta lagändringar. När det gäller en tvångsrätt av så genomgripande natur som expropriation bör den enskilde kunna begära att fömtsättningarna för dess tiUämplighet klart anges i lag. Atl ändringar i lagen på grund av samhäUsutvecklingen kanske får företas med vissa tidsmeUanrum kan visserligen anses vara en olägenhet. Förbundet betonar att en sådan olägenhet dock är förbunden med all lagstiftning. Det torde vara svårt att hävda att expropriationslagsliftningen härvidlag skuUe inta någon särställning. Förbundet yrkar på grund av det anförda att 2 kap. i förslaget får undergå en förnyad bearbetning i syfte att ge reglerna en sådan utformning att expropriationsgrunderna klart och uttömmande framgår av lagtexten.

3.2 Vissa återstående frågor om expropriation för tätbebyggelseändamål

3.2.1 Gällande rätt

År 1971 genomfördes betydelsefulla ändringar i ExL i syfte alt ge kommunema bättre möjligheter att föra en aktiv markpolitik (prop, 1971:122), Reformen tog i första hand sikte på reglerna om expropriation för tätbebyggelseändamål och om ersättning vid expropriation. Vad gäller expropriationsandamålen ändrades bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelseändamål i 1 § första stycket 16 och 111 § ExL. I anslutning härtUl infördes i 1 § tredje stycket en ny expropriations-gmnd, kallad värdestegringsexpropriation. Ändringarna byggde på 2 kap. 1 och 12 §§ i utredningens förslag. Som en följd av ändringarna upphävdes institutet zonexpropriation i BL (tidigare 44 §),

Prop. 1972:109 65

De nya bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelseändamål ger kommun rätt till expropriation för att få möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Regeln gäller såväl obebyggd som redan tätbebyggd mark. För det senare slaget av mark gäUer dock den begränsningen att expropriation får ske endasl om del med skäl kan antas att marken inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentiig betydelse från allmän synpunkt, eller om det tUl främjande av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget atl kommunen får rådighet över marken. För att understryka betydelsen av tomträttsinstitutet anges särskilt att expropriation kan ske för att ge kommun möjlighet atl upplåta mark med tomträtt,

Värdestegringsexpropriation kan användas när staten eller kommun avser att inom visst område utföra sådana byggnads- eller anläggnings-åtgärder som kan föranleda expropriation enligt ExL. I sådant fall skall egendom i områdets omedelbara närhet kunna exproprieras. En förutsättning härför är atl de planerade byggnads- eUer anläggnings-åtgärderna medför väsentUgt ökat värde för egendomen i fråga eller annars avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja egendomen. Vidare fömtsätts atl del med hänsyn till kostnaderna för åtgärderna och övriga omständigheter är skäligt att expropriation får ske.

Vid sidan av dessa centrala bestämmelser finns på åtskilliga håll i lagstiftningen bestämmelser om tvångsinlösen för tätbebyggelseändamål.

Enligt 1 § första stycket 7 jämförd med 99 § första stycket ExL kan staten eUer kommun, inom vars område marken är belägen, beviljas rätt till expropriation för atl inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskeläge eller på annan ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden. Bestämmelsen är enligt 99 § andra stycket tillämplig endast på område bebyggt med boningshus som tillhör annan än markens ägare. Sedan expropriation har skett har husets ägare rätt att förvärva eller få nyttjanderätt till den mark som hör till huset.

Frågor om bebyggande av mark hänger intimt samman med frågor om anordnande av trafikleder och andra allmänna trafikplatser som skall betjäna bebyggelsefastigheterna. På detta område finns i gällande rält bestämmelser i såväl ExL som BL.

Enligt 1 § första stycket 2 ExL kan expropriation ske bl.a. för allmän väg och för järnväg eller spårväg för aUmän trafik. Bestämmelser om expropriation för trafikleder och andra allmänna platser inom tätbebyggelseområden finns emellertid främst i BL, Enligt 18 § första stycket och 41 § första stycket BL får kommun när den begär det lösa in mark som enligt fastställd generalplan eller stadsplan är avsedd tUl trafikled,

5 Riksdagen 1972. I saml. Nr 109

Prop. 1972:109 66

gata eUer annan allmän plats. Enligt andra slyckel i vardera paragrafen får kommunen vidare lösa lill sig annan mark som enligl samma slags planer inte är avsedd lill enskilt bebyggande. Som förutsättning härför gäller dock alt markens användning för avsett ändamål inte ändå kan anses säkerställd. Skulle marken redan tillhöra kommunen kan denna vid behov i stället enligl 18 § Iredje stycket och 4] § tredje stycket lösa särskild rätt som besvärar marken. Enligl 19, 20, 42 och 43 §§ BL har kommun rätt att under vissa förutsättningar ta i anspråk allmän eller enskUd väg, som regel utan ersättning, om vägen ingår i mark som enligl faststäUd generalplan eller stadsplan skall användas till trafikled, gata etc. Slutligen kan kommun enligt 18 a och 41 a §§ BL lösa lill sig servitut eller nyttjanderätt till mark som enligt fastställd generalplan eller stadsplan skaU utnyttjas för aUmän trafikanläggning eller allmän ledning men som inle får lösas enligt 18 § första stycket eller 41 § första slyckel. Ulöver de nu berörda fallen kan nämnas att det enligt 70 § BL finns viss möjlighet atl la i anspråk mark inom planlagt område utan ersättning i de s.k. markexploalörsfallén, dvs. när stadsplan läggs över område som är i en ägares hand. Även beträffande område under byggnadsplan finns liknande möjligheler (112 och 113 §§). Bestämmelserna avser främsl mark som behövs för gata eller annan allmän plats.

47 § BL innehåller vissa beslämmelser som syftar till all säkerställa all faststäUd lomlindelning verkligen blir genomförd. Tillhör sålunda enligt tomtindelning särskilda delar av tomt olika ägare och har ej fastighetsbildning i överensstämmelse med tomtindelningen kommit till stånd på grund av ansökan som gjorts senast ett år efter lomtindelningens fastställande, är kommunen berättigad lösa tomldelarna. Har ägare av tomtdel ansökt om fastighetsbildning, innan kommunen väckt talan om inlösen, förfaller kommunens talan, om fastighet bildas i överensstämmelse med tomlindelningen.

3.2.2 Utredningen

Utredningen anför, att dess förslag till aUmänna bestämmelser om expropriation för tätbebyggelse — som senare lades lill grund för 1971 års reform — torde väl täcka expropriationsrätten enligt bl.a. I § första stycket 7 ExL. De föreslagna bestämmelserna kan emellertid enligt utredningens åsikl inte ulan olägenhet ersätta reglerna i 18, 18 a, 41, 41 a och 47 §§ BL. Dessa innebär att inlösen i stor utsträckning kan ske sä snarl det har konstaterats att marken.enligt plan (18, 18 a, 41 och 41 a §§) eUer fastställd tomtindelning (47 §) är avsedd för del ändamål som anges i lagrummet. Någon prövning av det kommunala behovets styrka i det särskUda fallet görs alltså inte. Det är följaktiigen enklare atl tillgripa ell inlösningsförfarande enligt dessa lagrum än att söka expropriation enligt

Prop. 1972:109 67

de föreslagna allmänna bestämmelserna.

En strävan i utredningsarbetet har, anför ulredningen vidare, varil att så långt som möjligt sammanföra bestämmelserna om tvångsinlösen av fast egendom i en lag. De beslämmelser som det nu är fråga om kan enligt ulredningens mening utan olägenhet brytas ul ur sill nuvarande sammanhang och föras över till den allmänna expropriationslagen. I samband därmed kan de i viss mån förenklas och göras mer överskådliga. Bestämmelserna i 18, 18 a, 41 och 41 a §§ BL är enligl utredningen otvivelaktigt av stor betydelse för de kommunala strävandena all enkelt och smidigt skaffa mark för åtskilliga anordningar som hänger samman med en ändamålsenlig tätbebyggelse. De bör därför infogas i den nya lagen på sådant sätt all expropriation anges få ske — även om de föreslagna allmänna bestämmelserna inle är liUäfnpliga — så snart en kommun begär att inom sitt område få expropriera mark som i fastställd generalplan eller stadsplan avsetts för annal än enskilt byggande eller som eljest enligt beslämmelse i planen skall kunna användas för allmän trafikanläggning eller allmän ledning. 1 sistnämnda båda fall bör expropriationen i likhet med vad som f.n. gäller få avse endasl förvärv av erforderUg nyttjanderätt eller servitutsrätt till området. 18 a och 41 a §§ BL innehåUer också vissa regler om rätt för fastighetsägare att påfordra inlösen. I likhel med övriga regler av samma slag bör de slå kvar i BL. Även bestämmelserna i 47 § BL är enligt utredningen otvivelaktigt av väsentiig betydelse för kommunens möjligheter alt genomföra sina intentioner inom tätbebyggt område och bör därför lämpligen infogas bland reglerna om tätbebyggelseexpropriation. De nu behandlade speciella expropriationsgrunderna har tagits upp i 2 kap. 2 § första Slyckel I och 2 i utredningens förslag.

Utredningens betänkande innehåller också förslag till etl nytt institut som ulredningen benämner värdeuljämningsexproprialion. Förslagel lar sikte på det förhållandet att enligt ulredningens förslag mark som inlöses enligt BL för allmänna ändamål skall ersättas bara med del värde som marken har om den för all framtid används för samma ändamål som förul eller för annat ändamål som är förenligt med tidigare gällande beslämmelser. För att undanröja olikhet som härigenom kan uppstå mellan olika fastighetsägare föreslår utredningen att kommunen och markägarna erhåUer rätt att inom viss tid efter del detaljplan första gången fastställts för ett område påyrka inlösen, varvid löseskiUing för sådan mark i huvudsak skall baseras på planområdels värde efler planfaststäUelsen och fördelas mellan de ingående fastigheterna efler deras areal.

3.2.3 Remissyttrandena Till en början hänvisas i detla sammanhang till de remissyttranden

Prop. 1972:109 68

angående samordningen mellan byggnadslagstiftningen och den nya expropriationslagen som har redovisats i avsnittet 2.1.

I elt par remissyttranden över utredningens förslag berörs frågan om expropriation för tätbebyggelseändamål till förmån för landstingskommun och kommunalförbund. Dåvarande kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor anför, att om numera Stockholms läns landsting ges uppgifter inom området, det bör likställas med primärkommun i expropriationshänseende. Landstingsförbundet hävdar att landstingskommun bör generellt ges rätt till expropriation med hänsyn tUl Stockholms läns landstings då planerade uppgifter, som på vissa punkter avsågs komplettera primärkommunernas när det gäller bl.a. bostadsförsörjning, men också till likartad samhällsplanerande verksamhet bedriven av andra landsting.

3.2.4 1971 års reformarbete

I samband med att de allmänna bestämmelsema om expropriation för tätbebyggelseändamål behandlades i 1971 års lagstiftningsärende berördes också de förslag tUl speciella bestämmelser beträffande expropriation för tätbebyggelse som utredningen lagt fram och som har redovisats i föregående avsnitt. Vidare behandlades frågan om värde-utjämningsexpropriation.

1 fråga om de speciella bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelse anfördes att utredningsförslaget innebar endast alt vissa bestämmelser i BL överfördes tUl den nya expropriationslagen. Under hänvisning lill atl 1971 års lagändring utgjorde endast en partiell reform av ExL togs inte förslaget i denna del upp till närmare prövning (prop. 1971:122 s. 155). Vidare anfördes att det vid en sådan reform inte syntes lämpligt att upphäva den särskUda expropriationsregeln i 1 § första stycket 7 ExL, som lar sikte på situationer av mycket speciell typ (prop. 1971:122 s. 160).

I fråga om utredningens förslag om elt värdeutjämningsinstitut anfördes i 1971 års lagstiftningsärende att mycket talade för atl ett sådanl behövdes. Det fanns emellertid anledning överväga om inte frågan borde lösas efter andra vägar än den utredningen följt. Eftersom frågan krävde ytterligare utredning och hade nära samband med de frågor som prövades av bygglagutredningen, lades något förslag till värdeuljämningsregler inte fram i 1971 års lagstiftningsärende (prop. 1971:122 s. 198).

I motioner till 1971 års riksdag (1971:1502 och 1513) hemställdes att expropriationsbefogenheterna för tätbebyggelseändamål utvidgades till att gälla också landsting och kommunalförbund. Motionei'na behandlades av civilutskottet, som i betänkande (CU 1971:27) anförde att det

Prop. 1972:109 69

allmänna syftet alt möjliggöra en aktiv kommunal markpolilik i förening med det ansvar för bostadsbyggandet soiii ålagts kommunerna kan göra den i propositionen föreslagna begränsningen av expropriationsrätten tUl enbart primärkommun naturlig. Emellertid har, anförde utskottet vidare, kommunalförbund och landsting vissa godtagna intressen av att medverka i bostadsbyggandet och skapa fömtsättningar för friluftslivet m.m. i anslutning därtiU. Utskottet tiUstyrkte lagförslaget. Enligl utskottets mening torde dock ytterligare böra prövas i vUken utsträckning expropriation för angivna ändamål enligt I § första stycket 3, 4, 6 eller 16 ExL bör medges för landstingskommun eller vissa kommunalförbund utan att den principiella ansvarsfördelningen därigenom rubbas. Riksdagen biföll utskottets förslag (rskr 1971:310) och gav som sin mening Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört i anledning av motionerna.

3.3 Expropriation för samfärdsel, transport och annan kommunikation

3.3.1 Gällande rätt

I svensk rätt finns åtskUliga bestämmelser om expropriationsrätt för samfärdsel- och transporländamål. Enligt I § första stycket 2 ExL får expropriation ske för bl.a. allmän väg, järnväg eller spårväg för allmän trafik, bro, hamn, lastningsplats, kanal, telegraf- eller telefonanläggning eUer annan anläggning för den allmänna samfärdselns främjande. Mark för allmän väg kan las i anspråk också enligt väglagen. Rätt att ta i anspråk mark för enskUd väg kan erhåUas enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar. För linbana och oljeledning finns inlösningsregler i ExL (1 § första stycket 13). Bestämmelser om expropriation för allmän farled, hamn och flottled finns i både 1 § första stycket 2 ExL samt 5 och 6 kap. VL. Anläggning och åtgärder för enskild hamn, farled eUer flottled kan komma under bedömande enligt 2 kap. VL, Slutligen bör i sammanhanget uppmärksammas BL:s regler om tvångsinlösen av mark för vissa trafikändamål.

För att expropriation för allmän väg med stöd av I § första stycket 2 ExL skall kunna komma till stånd fordras enligt 76 § att ansökningen åtföljs av en fuUständig beskrivning över det tUlämnade företaget med avfattning på karta av vägens sträckning, styrkt uppgift på ägare och innehavare av den fastighet över vilken vägen skall dras fram samt redogörelse för överenskommelse som möjligen kan ha träffats i något avseende. Enligt 77 § har Kungl, Maj:t möjlighet att, utan att närmare beslämma området för expropriationen, ge den som skall utföra vägarbetet rätt att expropriera härför erforderlig mark, 1 79 a § har intagits

Prop. 1972:109 70

en bestämmelse, enligt vilken markägaren berättigas att utan lösen förfoga över marken, om en allmän väg, för vilken nyttjanderätt lill mark exproprierats, dras in. I samma paragraf föreskrivs slutligen atl väghållaren i sådant fall får inom viss lid föra bort vad som anbragls på marken för vägändamål, om inle länsstyrelsen bestämmer annat.

Vägrällsinstitutel enligl väglagen är annorlunda utformat än expro-priationsinstilutet. Enligt 15 § väglagen skaU för byggande av väg upprättas arbetsplan. I denna skaU bl.a. anges den mark som behöver tas i anspråk för företaget. Arbetsplanen faststäUs av siatens vägverk efter samråd med länsstyrelsen. Har vägverket och länsstyrelsen olika uppfattning, hänskjuts frågan om fastställelse av planen till Kungl. Maj:ts prövning (18 § första stycket). Vägrätt uppkommer enligt 31 § genom att väghållaren tar i anspråk mark med slöd av upprättad och, när det behövs, fastställd arbetsplan. Marken anses tagen i anspråk, när vägens sträckning över fastigheten tydligt utmärkts och vägarbetet enligl arbetsplanen påbörjats på fasligheten. Fastighetens ägare är enligt huvudregeln i 55 § berättigad till intrångsersättning och ersättning för annan skada lill följd av vägens byggande eller begagnande. Vid ersättningens bestämmande gäller 7, 8, 10 och 11 §§ ExL i tillämpliga delar. Om vägen senare dras in upphör enligt 32 § vägrätten. Väghållaren har då rätt att föra bort allt som för vägändamål anbragls på marken, om inte länsstyrelsen bestämmer annal med hänsyn tiU att fråga uppkommit om att i fortsättningen begagna marken som enskild väg.

Enligl 6 § lagen om enskilda vägar gäller atl om del för en fastighets ändamålsenliga brukande är av synnerlig vikt all en väg för denna byggs över en annan fastighets område, så skall från sistnämnda fastighet upplåtas erforderlig mark om detta inte förorsakar märkligt men. I stort sett detsamma gäUer enligt 7 § om en redan befintlig väg skulle visas vara av synnerlig vikt för ett ändamålsenligt brukande av en fastighet, lill vilken vägen inte hör.

Vidare innehåller BL föreskrifter om skyldighet att avslå mark lill kommunen för trafikleder, gator och andra allmänna platser och trafikanläggningar.

Även bestämmelserna i 2 kap, VL om byggande i vatten är av visst intresse i förevarande sammanhang. Under begreppet byggande i vatten faller nämligen enligt 1 § bl.a. uppförande av bro och brygga i vatten eller på land så nära strandbädden att inverkan kan ske på vattenståndet. Nu berörda bestämmelser gäller enligl 40 § även i fråga om uppförande av bro eller annat byggande i vatten för aUmän väg eller för järnväg (statiig eller enskild), tUl vars anläggande Kungl. Maj:t lämnat tUlstånd.

SärskUda bestämmelser om del närmare förfarandet vid expropriation för järnvägsändamål enligt 1 § första stycket 2 ExL har meddelats i 80 och 81 §§ ExL. I dessa görs i viss utsträckning åtskillnad mellan å ena

Prop. 1972:109 71

sidan själva banlinjen och å andra sidan mark utanför denna (stationer, last- och hållplatser m.m.). Enligl 80 § skall renslakning av banlinjen äga rum innan expropriationsrätt söks och vid ansökningen skall fogas en karta med däröver upprättad beskrivning. Belräffande mark utanför banlinjen skall Kungl. Maj:t bestämma ett visst område för expropriationen, medan för själva banlinjen skall medges rätl all expropriera mark på ömse sidor om den renstakade linjen intill visst avstånd från denna. Om banUnjens sträckning därefier ändras enligl vad som är tillåtet, skall avståndet räknas från den linje som renstakats för ändringens genomförande (81 § första och andra styckena). Slutligen lämnas i 81 § tredje stycket vissa föreskrifter om utvidgning av expropriationen.

Fast egendom som behövs för allmän farled, aUmän hamn och allmän flottled kan tas i anspråk tvångsvis med stöd av antingen VL eller ExL. Viss inlösenmöjlighet föreligger även enligt BL.

För expropriation enligl I § första stycket 2 ExL för inrättande eller förändring av farled ges i 87 § ExL vissa tiUämpningsföreskrifter. Dessa överensstämmer i allt väsentiigt med vad som enligl 81 § ExL gäller om expropriation för järnvägsändamål i vad avser mark utanför banlinjen. Kungl, Maj:t skall sålunda'bestämma ett visst område för expropriationen. Viss möjlighet ges emeUertid all ta i anspråk mark även utanför det bestämda omrädet,

5 kap. VL innehåller bestämmelser om allmän farled. Dessa bestämmelser är tiUämpliga också beträffande allmän hamn. Om vattendrag, sjö eller annat vatten, där det inte finns någon allmän farled, kan användas för detta ändamål, kan Kungl. Maj:t förordna att där skall vara aUmän farled, om del prövas vara nödigt eller nyttigt för den allmänna samfärdseln. Ansökan ges in till vattendomstolen, som efter vederbörlig utredning överlämnar handlingarna i ärendet saml eget yttrande tUl Kungl. Maj:t. Sedan Kungl. Maj:t meddelat beslul i ärendet, åleriämnas detta tiU vattendomstolen för vidare prövning enligt VL av förekommande ersättningsfrågor m.m. Om det för inrättande osv. av allmän farled befinns nödvändigt att leda bort vatten över vilkel annan råder ur sjö eller vattendrag eller annars ta i anspråk annan tillhörig egendom, är ägaren enligt 5 kap. 4 § VL skyldig att avslå allt som behövs för att ändamålet skall kunna genomföras.

VL:s bestämmelser om allmän flottied återfinns i 6 kap. Enligt 2 § kan förordnas att vattendrag, sjö eller annat vatten skall vara allmän flottled under förutsättning all det prövas vara av nöden och kunna medföra väsentligt gagn för orten eller eljest lända tiU nytta för det allmänna. Samma regler gäUer beträffande inrättande av allmän flottled genom all ny vattenled tas upp.

I fråga om expropriation enligt 1 § första stycket 2 ExL för eleklriska svagströmsledningar lämnas i ExL vissa särskUda beslämmelser. 89 §

Prop. 1972:109 72

första stycket anger vilken utredning som skall förebringas vid ansökan om expropriation. Enligt andra stycket samma paragraf fordras inte Kungl. Maj:ts tillstånd, om faslighetens ägare förklarat sig villig atl upplåta nyttjanderätt för ändamålet och expropriationen därav medför endast ringa men. 1 sådanl fall skall utredningen i stället ges in till fastighetsdomstolen. Enligl 90 § får i fråga om gata, torg, allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket 'byggnadsstadgan för rikets städer' äger tiUämpning eUer inom fastställt hamnområde expropriationen ej avse egendoms avslående utan endasl upplåtelse av nyttjanderätt. I 95 § ges särskilda regler om överenskommelse om expropriationsersättning och fördelning därav när expropriaiionen avser endast nyttjanderätt. För fall då utrymme för ledning upplåtits med nyttjanderätt innehåUer 96 § vissa bestämmelser om ändring, flyttning eller borttagande av ledningen, om denna bl.a. hindrar samfärdsel eller annan anläggning eller är synnerligen vanprydande. Detsamma gäller om ledningen på gmnd av ändrade förhåUanden medför betydande olägenhet för den ianspråktagna fastigheten. I paragrafen ges också fastighetsägaren vissa möjligheter att på egen bekostnad få en på fastigheten framdragen ledning flyttad. Vidare föreskrivs i paragrafen att, om egendom upphör att vara av sådan beskaffenhet som anges i 90 §, förut förvärvad rätl att ha ledning framdragen där inte längre skall gälla.

Expropriation kan enligt 1 § första stycket 2 ExL ske, förutom för de i punkten särskUt uppräknade anläggningarna, också för annan anläggning för den aUmänna samfärdselns främjande. Under denna beteckning faller bl,a. flygplatser och andra anläggningar för luftfart, beträffande vUka särskUda bestämmelser meddelas i 87 § ExL. Enligt sistnämnda paragraf bestämmer Kungl. Maj:t visst område för expropriationen. Vidare ges möjlighet att medge utvidgning av expropriationen.

SärskUda bestämmelser om expropriation för linbana enligt I § första stycket 13 ExL ges i 97 och 98 §§ ExL. I 97 § har tagits upp bestämmelser om de handlingar som skaU bifogas ansökan om expropriations-tiUstånd och i 98 § tas upp föreskrifter om kommunalt veto mot linbanas framdragande och om visst minsta avstånd mellan linbana och byggnad m.m,

3.3.2 Utredningen

Utredningen anför, att tiU anläggningar för transportändamål i vidsträckt bemärkelse kan i och för sig räknas anläggningar för distribution av drivkraft, vatten, värme och liknande samt anläggningar för bortförande av avloppsvatten och annan orenlighet. Det är här närmast fråga om ett stort antal ledningar av skiftande slag, även om anläggningar av typen pumpstationer och liknande också kommer in i bilden. Gemensamt

Prop. 1972:109 73

för hela den nu berörda kategorin är emellertid att samtiiga ledningar m.m. ofla slår i ett intimt samband med själva produktionskällan (kraftverket, vattenverket etc.) eller — såviti avser avloppsledningarna — ell reningsverk e.d., allt anläggningar som i första hand tjänar andra syften än samfärdsel och transporter. Enligt utredningens mening är det därför mest lättöverskådligt att behandla ledningar och produktionskälla m.m. i ett sammanhang för sig. Utredningen avgränsar med hänsyn därtill begreppet anläggning för transporländamål pä sådant sätt att härunder faller endasl sådana ledningar och liknande som ingår i en anläggning av typisk kommunikationskaraklär, såsom t.ex. teleledningar. I de numera alll vanligare fallen då etl samhälle anlägger särskUda tunnlar för olika slag av ledningar såsom vatten, avlopp, telefon m.m. blir man visserligen härigenom tvingad all vid expropriation för en sådan tunnel gmnda sin ansökan på två olika inlösningsregler. Detta behöver emellertid enligt utredningen inte vara någon avgörande nackdel, i vart fall inle i jämförelse med de fördelar som det här förordade systemet innebär från överskådlighetssynpunkt.

Som framgår av avsnittet 3.1.1 anser ulredningen att det f.n. inte är möjligt alt bryta ut bestämmelserna i väglagen och VL och sammanföra dem med andra liknande bestämmelser i en allmän expropriationslag. En viss dubblering blir härigenom oundviklig. På en punkt finner utredningen del emellertid möjligt att bättre samordna bestämmelserna i VL och nya lagen. Detta gäller den dubblering som f.n. föreligger mellan å ena sidan bestämmelserna i ExL om expropriation för allmän farled, hamn och flottled och å andra sidan motsvarande inlösningsregler i VL för samma ändamål. Rätt till tvängsinlösen för ifrågavarande ändamål bör fortsättningsvis regleras uteslutande i VL,

Rätt tUl expropriation för atl tUlgodose behovet av allmänna anläggningar för samfärdsel- och transportändamål har gammal hävd i svensk rätt. Att en sådan expropriationsrätt behövs lorde enligt utredningen i dagens samhälle framstå som så uppenbart, att någon närmare argumentering på denna punkt inte kan anses behövlig. Lagstiftningen innehåller också som framgår av del förul anförda åtskilliga regler i ämnet, I fråga om enskilda anläggningar av ifrågavarande slag saknas däremot egentliga inlösningsregler. Behovet av mark för enskUda vägar torde dock vara tillfredsställande tUlgodosett genom den särskUda lagstiftningen i detta ämne. I fråga om mark som erfordras för viss betydelsefull näringsverksamhet föreslår ulredningen i annat sammanhang sådana utvidgningar av expropriationslagsliftningen att näringsUvets behov av mark för dess samfärdsel- och transportändamål torde komma att i erforderlig utsträckning tillgodoses. Något egentligt behov av ytterligare möjligheter att tvångsvis inlösa mark för enskUda anläggningar av nu ifrågavarande slag synes enligt utredningen knappast föreligga.

Prop. 1972:109 74

Mot bakgrund av vad som har anförts föreslår utredningen att expropriation skall få äga rum för anläggning som tUlgodoser ell allmänt samfärdsel- eller transportbehov. Regeln är försl och främsl avsedd atl generellt täcka behovet av expropriationsrätt för allmänna kommunikationsanläggningar till lands och för lufttrafik. Detta behov tillgodoses f.n. främst med bestämmelserna i I § första slyckel 2 och 13 ExL, enligl vilka expropriation får äga rum för aUmän väg pä landel eller i stad, järnväg eller spårväg för allmän trafik, allmän linbana saml bro eller annan anläggning för den aUmänna samfärdselns främjande. Hit hör också bestämmelserna i väglagen om ianspråktagande av mark med vägrätt. Utredningen finner det emellertid inle möjligl all i delta sammanhang föreslå några ändringar i väglagstiftningen. Under den föreslagna regien faller även de nuvarande bestämmelserna i 1 § första stycket 2 ExL om expropriation för farled, hamn och flottied. Dessa ändamål bör, som förut framgått, enligt utredningens mening regleras uteslutande genom bestämmelserna i VL. Utredningen föreslår, all en erinran härom tas in i anslutning tUl den nu föreslagna expropriations-bestämmelsen.

Under den föreslagna lagregeln faller vidare, anför utredningen, vissa aUmänna kommunikationsanläggningar för vUka inlösen nu kan ske enligt 18, 18 a, 41 och 41 a §§ BL. Formellt täcks även de nuvarande reglerna om ianspråktagande av vägmark enligt 19, 20, 42 och 43 §§ BL. Med hänsyn tUl det speciella syfte som sistnämnda beslämmelser har bör de emellertid enligt utredningens mening stå kvar i BL.

Under begreppet allmän samfärdsel faller slutligen, framhåller ulredningen, alla sådana telekommunikationer som omhänderhas av televerket och för vilka expropriationsrätt finns enligt I § första stycket 2 ExL. Den föreslagna bestämmelsen kommer således atl läcka samtliga uppkommande behov av telegraf-, telefon- och andra svagströmsanlägg-ningar i den mån dessa ingär i ett nät för den allmänna samfärdselns främjande. Enligt utredningens uppfattning saknas del härvid anledning att inom denna verksamhel göra principiell åtskillnad mellan huvudledningar och ledningar tiU enskUda abonnenter. En annan sak är enligt utredningen att den allmänna bedömningen av del föreliggande behovets styrka kan utfalla olika alltefter ledningens karaktär.

Uttrycket anläggning i utredningens förslag syftar i första hand på sådana anordningar som direkt tillgodoser det föreliggande kommunikationsbehovet, såsom vägbana, banvall etc. med tillhörande utrustning. Härunder faller emeUertid även saker som behövs för ändamålsenligt utnyttjande av sådan kommunikalionsanordning, t.ex. hållplatser, stationsbyggnader, hangarer etc, samt för erforderUg tillsyn, skötsel och vård av själva anläggningen, såsom uppställningsplatser för vägmaskiner och upplagsplatser för sand och ersättningsmateriel av olika

Prop. 1972:109 75

slag. Även nytijanderätt lill utrymmen som tUlfälligt behövs i samband med byggande och reparation av anläggningen bör kunna lösas enligt bestämmelsen. Inom den föreslagna regeln torde enligl utredningen också rymmas alla väsentliga behov av utrymmen för transportanläggningar såsom lastnings- och lossningsplatser, platser för lagring och magasinering av gods etc.

3.3.3 Remissyttrandena

Statens vägverk finner den föreslagna bestämmelsen om utrymme för anläggning, som tUlgodoser allmänt samfärdsel- eUer transportbehov, väl täcka vägverkets behov av markanskaffning, inte bara för allmän väg utan även av mark för exempelvis garage och sandsilos. Också fiskeri-styrelsentillstyrker den föreslagna bestämmelsen.

Statens vägverk berör frågan huruvida den exproprierande för atl erhåUa expropriationstUlständ måste visa att det är uteslutet att förlägga anläggningen tUl annan plats. Vägverket utgår ifrån atl den princip som utredningen anfört beträffande expropriation för viktig näringsverksamhet, nämligen att sökanden väl skall påvisa särskUda skäl för anläggningens placering på ifrågasatt plats men dock inte skaU behöva visa att del är uteslutet att förlägga anläggningen tUl annan plats, skall gälla också vid expropriation för samfärdsel- eller transportbehov. Inom ramen för nuvarande lagstiftning har nämligen enligt vägverket expropriationstillstånd ofta inte kunnat erhållas för att anskaffa mark för exempelvis garage och grustäkt, synbariigen av del skälet att mark ansells kunna förvärvas på annan plats genom friviUig uppgörelse.

Enligt Svea hovrätt har termen 'transportbehov' i 2 kap. 3 § utredningens förslag getts en konstiat snäv innebörd. Det kan bl.a. för att undvika detta övervägas alt föra ihop 3 och 4 §§ i förslagel tUl en beslämmelse.

Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister ifrågasätter om inrättande eller utvidgande av allmän hamn bör regleras uteslutande i VL. Oavsett atl bestämmelserna om rätt liU inlösen enligt ExL täcks av föreskrifter i 5 och 6 kap. VL har regelmässigt förekommit inlösen av mark- och vattenområden med stöd av ExL:s bestämmelser i stället för atl vattendomstol fått behandla frågor om såväl inlösen av erforderliga mark- och vattenområden som byggande i vatten.

Utredningen om ledningsrätt och utredningen om oljeledningar finner det tveksamt om under 2 kap. 3-5 §§ i utredningens förslag kan inbegripas vissa inle allmänna transportmedel, exempelvis enskilda linbanor eller ledningar för transport av annan nytiighet än sådan som avses i 4 § första stycket, som råolja och vegetabUisk olja. Kan sådana transportmedel inte hänföras till 3 eller 4 § som handlar om expropriation för

Prop. 1972:109 76

transportändamål resp. drivkraft m.m., är möjligen 5 § om expropriation för viktig näringsverksamhet tillämplig, fastän motiven synes ge föga stöd för det. Enligt de båda remissinstanserna kan ifrågasättas om anledning föreligger att ha en vidsträcktare möjlighet till expropriation för transport med linbana av kol än för exempelvis ledning för vegetabilisk olja. För den förra skulle expropriation kunna ske om intrånget är ringa i förhållande tUl nyttan därav men ej för den senare. För två industrier, av vUka den ena har behov av kol och den andra av vegetabUisk olja, torde denna distinktion te sig i viss mån opraktisk.

3.4 Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m.

3.4.1 Gällande rätt

Regler om expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m. finns intagna främst i VL, 1902 års ellag, ExL och BL. Regleringen är komplicerad och svåröverskådlig. Här skall endast ges en kortfattad översikt över ämnet. En närmare analys av rättsområdet har gjorts av expropriationsutredningens sekretariat och redovisas i SOU 1969:51 s. 35-61.

I VL regleras vattenkraftens användning för produktion av elektrisk ström och för andra ändamål. De viktigaste reglerna finns i 2 kap. 1-41 §§ som handlar om byggande i vatten. Därmed åsyftas bl.a. inrättande av vattenkraftverk med tillhörande dammar och övriga anordningar för vattenkraftens utnyttjande. Ändamålet är att närmare reglera i vad mån och på vUka vUlkor det är tillåtet att vidta åtgärder som kan medföra förändringar i de naturliga vattenförhållandena. En förutsättning för att fråga skall kunna uppkomma om tUlämpning av bestämmelserna är atl den som viU bygga äger åtminstone någon del i vattnet. Gör han della, har han sedan möjlighet att med stöd av särskUda ivångsregler 15-7 §§ få allt behövligt vatten sammanfört i en lämplig brukningsenhet. Enligt 14 § kan medges rätt att på annans fastighet anlägga damm, vaU eller väg eller ledning för vattnet. Vidare kan medges rätl alt verkställa grävning, sprängning eller annan åtgärd för alt reglera strömbrädden eller förebygga eller minska skada. Det finns också bestämmelser om rätt att tiUfäUigt ta i anspråk mark för vissa byggnadsarbeten. I 16 § lämnas vissa föreskrifter om rätt att ta i anspråk utmål för byggnad för vattnets tUlgodogörande och därmed förenade anläggningar. Lagrummet öppnar möjlighet att ta i anspråk mark för aUa till ett vattenkraftverk anknutna tekniska anläggningar. Rätt som upplåts enligt 14 eller 16 § har i allmänhet karaktären av tvångsservitul. För att byggande i vatten skall få ske krävs i flertalet fall att förhandsprövning av företagets tillåtlighet

Prop. 1972:109 77

m.m, görs av vattendomstol i särskild ordning, I vissa fall krävs också Kungl. Maj:ts prövning. Frågor om ersättning prövas av vattendomstol enligt VL:s regler.

I 2 kap. 18 § VL lämnas föreskrifler om rätl att i vissa fall dra fram kraftledning för ersättningskraft. Bestämmelserna, som utgör undantag från reglerna i 1902 års ellag, innebär atl sådan ledning får dras över annans mark även om den inte i och för sig har betydelse för det aUmänna och även om intrånget inte kan betecknas som ringa. Frågor om ledningens sträckning och om intrångsersättningens storiek handläggs och avgörs enligt 1902 års ellag. Ersättningsfrågan prövas alltså av fastighetsdomstol.

En möjlighet atl tvångsvis ta strömfaU i anspråk utan all den som gör det själv har del i fallet ges i 1 kap, 14 § VL, Bestämmelsen syftar till att motverka spekulation i vattenkraft.

Bestämmelser om produktion och distribution av elektrisk ström i övrigt finns i 1902 års ellag. Rätt till tvångsinlösen medges enligt denna lag till förmän för station för alstrande av elektrisk kraft annorledes än medelst vattenkraft, för elektrisk starkströmsledning samt för elektrisk starkströmsanläggning i övrigt. Som förutsättning för all tvängsinlösen skall kunna komma lill stånd uppställs i första hand att åtgärden är nödvändig för att förse någon ort med belysning eller drivkraft eller för sådant ändamål eller för att bereda drivkraft åt sådan industriell anläggning som är av störte betydelse för det allmänna. I andra hand medges tvångsinlösen för att dra fram elektrisk starkströmsledning även om denna inte är avsedd för en anläggning av större betydelse för det allmänna. Som särskild fömtsättning krävs då att ledningen erfordras för att förse viss fastighet med belysning eller drivkraft samt all del intrång som förorsakas av ledningen framstår som ringa i jämförelse med nyttan av den,

I fråga om gruppen expropriation för drivkraft m.m, ges vidare bestämmelser i I § första stycket 13 och 18 ExL beträffande oljeledning som behövs för företag av större gagn för orten saml för vissa allmännyttiga atomenergianläggningar. Skall expropriation ske för inrättande eller förändring av bl,a. oljeledning, skall enligt 87 § ExL Kungl. Maj:t bestämma visst område för expropriationen. Paragrafen medger också utvidgning av expropriationen. I fråga om expropriation för atom-energianläggning föreskrivs i 113 § att ansökning om expropriationsrätt skall åtföljas av handlingar, som utvisar att sökanden fåll tillstånd atl uppföra anläggningen eller gjort ansökan om sådant tUlstånd. Vidare föreskrivs att i öyrigt de allmänna bestämmelserna om expropriation för elektriska anläggningar skall gälla, om anläggningen helt elier delvis är avsedd för alstrande av elektrisk kraft.

Slutiigen bör i fråga om expropriation för drivkraft erinras om att inom

Prop. 1972:109 78

gruvrätten finns beslämmelser om rält att tvångsvis förfoga över annans mark för att tillgodogöra sig också sådana mineral som uran, stenkol och liknande.

I fråga om expropriation av vatten och utrymme för tekniska anordningar för vattenförsörjning finns ett stort antal bestämmelser. I dessa görs i viss mån skillnad mellan allmänna och enskilda anläggningar, mellan ledningar och övriga anläggningar samt meUan ytvatlenläkter och grundvattentäkter. Bestämmelserna i 2 kap. 1-41 §§ VL om byggande i vatten är tillämpliga också på bortledande av ytvatten i syfte att tillgodogöra sig del. Beträffande grundvatten lämnas regler i 2 kap. 42-68 §§. Ändamålet med dessa bestämmelser är att närmare ange under vilka förutsättningar grundvaltenläkt får anordnas och nyttjas samt hur skydd för grundvattnet bör anordnas. Någon möjlighet att ta mark i anspråk för alt anlägga grundvaltenläkt finns inte enligl VL. Däremot finns möjlighet att enligt 45 § förvärva en tvångsrätt av servitutskaraktär all pä annans fastighet dra fram ledning för vattnet, ta väg, sätta ut observationsrör eller utföra åtgärd till förebyggande eller minskande av skada.

Möjlighet att la i anspråk en valtenförsörjningstillgång vare sig fråga är om ytvatten eller om grundvatten finns enligt 1 § första stycket 5 ExL när det gäller atl tillgodose ett allmänt behov. Ändamålet anges vara all förse en ort med vatten. Sedan expropriationstillstånd beviljats av Kungl. Maj:l skall ärendet handläggas enligt VL (2 kap. 40 och 60 §§ VL).

I 8 kap, VL finns beslämmelser om avloppsanläggningar. För alt göra det möjligt att dra fram avloppsledningar över annans mark ges i 6-9 §§ regler om tvångsräll. Enligt 25 § kan vidare annans mark tvångsvis las i anspråk för anläggning för renande av avloppsvatten,

I lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (VAL) föreskrivs, att om vattenförsörjning och avlopp för viss befintlig eller blivande bebyggelse med hänsyn tUl den allmänna hälsovården behöver ordnas i ett större sammanhang, kommunen skall sörja för eller tillse, atl allmän va-anläggning kommer till stånd. Undantagsvis kan även annan än kommun vara huvudman för allmän va-anläggning. För de anläggningar som ingår i aUmän va-anläggning torde utrymme kunna tas i anspråk enligt I § första stycket 4 ExL som medger expropriationsrätt för ändamål som del enligl lag tiUkommer kommun att tillgodose eller, när annan än kommun är huvudman, enligt 1 § första stycket 6 ExL som medger expropriationsrätt för annat ändamål som är jämförligt med bl.a. det under punkt 4 angivna och äger väsentlig betydelse för det allmänna. Bestämmelserna i 8 kap. VL om rätt att dra fram avloppsledningar över annans mark är däremol inle tillämpliga inom verksamhetsområdet för allmän va-anläggning.

Beträffande allmänna vallen- och avloppsledningar som är belägna

Prop. 1972:109 79

inom område med fastställd generalplan eller stadsplan gäller som grundläggande princip all de i första hand skall förläggas till trafikleder, gator och andra allmänna platser. Till mark som i planen avsetls till sådant ändamål har kommun lösningsrätt enligt 18 § första slyckel och 41 § första stycket BL. Har ledningen föriagts lill annan mark, är kommunen vidare enligt 18 a och 41 a §§ BL berättigad atl lösa servitut eller nyttjanderätt lill del utrymme som erfordras. Även utrymme för andra hithörande anläggningar kan tas i anspråk enligt BL, om marken enligl fastställd generalplan eller stadsplan är avsedd att användas för ändamålet och denna användning inle ändå kan anses säkerställd (18 § andra stycket och 41 § andra stycket BL).

Genom fastighetsreglering enligt FBL kan bildas servitut, dvs. rält för ägare av fastighet atl i visst hänseende ta i anspråk eller råda över annan fastighet (den tjänande fastigheten). Enligt 7 kap. 2 § andra stycket FBL får servitut, som avser räll atl dra fram elektrisk starkströmsledning eller som kan upplåtas enligl VL, bildas genom fastighetsreglering endasl om åtgärden sker i samband med annan fastighelsbildningsförrättning och är av betydelse för denna. I fråga om servitut enligl 2-6 kap. VL fordras vidare att ägaren av den tjänande fasligheten inte motsätter sig servi-tutsbildningen. Bestämmelserna i 7 kap. 2 § andra stycket FBL gäller emellertid enligt tredje stycket i samma paragraf inle servitut som avser ledning för vatten lill husbehovsförbrukning. Rättighet av sistnämnda slag kan aUtså tiUskapas vid fasiighetsbUdningsförrättning oberoende av om åtgärden sker i samband med annan fastighetsbUdning och oberoende av om ägaren till den tjänande fasligheten motsätter sig åtgärden. Regleringen i FBL ersätter bestämmelserna i en särskild lag (1918:526) om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten till husbehovsförbrukning, som upphävdes i samband med FBL:s ikraftträdande.

3.4.2 Utredningen

Ulredningen anför atl till den nu ifrågavarande gruppen av expropriationsändamål sammanförts ett antal nyttigheter och anordningar som i dagens tekniskt utvecklade samhälle framstår som oundgängUga även med ganska mättiiga anspråk på standard och bekvämlighet. Utredningen finner det vara betecknande all ulvecklingen på dessa områden gått längre än på de flesla andra håll när det gäUer all medge enskild rätt lUl expropriativa ingrepp i annans egendom för all tillgodose i huvudsak privata intressen. Samtidigt är floran av olika beslämmelser på de ifrågavarande områdena ovanligt rikhaltig och delvis ganska svåröverskådlig. Detta gäller särskilt förhållandet mellan VL och vissa andra författningar. Man torde enligl utredningen vara tvungen atl acceptera

Prop. 1972:109 80

att bestämmelserna i VL och allmänna expropriationslagen även i fortsättningen kommer att på åtskilliga punkter täcka varandra. Detta följer av strävan att i en författning pä ett överskådligt sätt samla alla erforderliga bestämmelser om tvångsinlösen av fastighet samtidigt som del inom ramen för utredningsuppdraget inte har varU möjligt att göra större ingrepp i VL.

Det kan enligt ulredningen inte heller komma i fråga att i nya lagen ta in bestämmelser som skulle gripa in på del område som f.n. regleras inom gruvlagstiftningen. Ett sådant förfarande skulle nämligen kunna få svåröverskådliga konsekvenser och rubba det system som byggts upp inom gruvrätten. Utredningen finner det inle heller ändamålsenligt att göra några ingrepp i den nuvarande vattenläktsprocessen. Ärenden om ianspråktagande av annans vatten förutsätter oftast en särskild tillståndsprövning av vattendomstol, avseende villkoren för att anordna och utnyttja vattentäkten. Det är då enligt utredningens mening lämpligast att vattendomstolen har möjlighet att samtidigt pröva uppkommande frågor om ersättning m.m. Något egentligt intresse av att i vattenmålsväg pröva frågor om expropriation för anläggningar av olika slag, som pumpstationer, reningsverk, ledningar etc, som kan höra lUl etl vattenverk föreUgger däremot knappast när sådan expropriation sker frislående frän expropriationen av själva vattentillgången. För att VL skall bli tillämplig bör enligt utredningens mening krävas att del är fråga om atl direkt la i anspråk just en vattentillgång, låt vara att denna sedan rent tekniskt kan vara förknippad med en rad olika anläggningar för vilka utrymme exproprieras i samma process. Självständiga expropriationer för tUlbehör bör däremot prövas enligt vanliga expropriationsrättsliga regler.

Behovet av expropriationsregler som gör det möjligt att tillgodose ett aUmänt behov av drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller av anläggningar för att föra bort och oskadliggöra avloppsvallen finner utredningen så uppenbart att det inte behöver utvecklas närmare. Utredningen föreslår därför en lagregel om expropriationsrätt för dessa behov. Utredningens förslag har utformats på ell sådant sätt att det blir möjligt att expropriera utrymme även för anläggningar för bortförande och oskadliggörande av andra typer av orenlighet än avloppsvatten.

Den av utredningen föreslagna lagregeln kommer att generellt täcka behovet av expropriationsrätt för alla typer av anläggningar som tillgodoser rikets eller en viss orts behov av energi i mer eller mindre bunden form. Begreppet drivkraft skall enligl utredningen i detta sammanhang las i tämUgen vid bemärkelse, något som uttryckts med orden 'och likartad nyttighet'. Härunder ryms sålunda bäde elektrisk ström och annan drivkraft som behövs för industriella anläggningar, gatubelysning m,m,, atomenergi, elektrisk ström och gas till bostäder och annan bebyggelse m,m. Även sådana drivmedel som olja m.m. ryms

Prop. 1972:109 81

under begreppet. Vidare kommer under paragrafens tillämpningsområde att falla allmänna vatten- och värmeverk samt reningsverk för avloppsvatten, soptippar m.m. Slutiigen täcks behovet av expropriationsrätt för allmänna ledningar av skilda slag, såsom elledningar, vatten- och avloppsledningar, ledningar för olja, fjärrvärme, gas etc.

Utredningen anser att den sålunda föreslagna regeln i allt väsentligt torde läcka behovet av expropriationsrätt tiU mark för allmänna anläggningar. Det föreligger emellertid enligt uttedningen ett betydande behov av inlösningsregler även tUl förmån för enskUda ledningar. Detta gäller särskUt i fråga om ledningar för vatten, avlopp, gas, elektricitet, värme och likartade nyttigheter, Bettäffande ledningar för vatten och elektricitet lämnas enligt utredningens uppfattning tiUräckliga bestämmelser i 2 kap. VL, lagen om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten tiU husbehovsförbrukning — som nu ersatts av regleringen i FBL — samt 1902 års ellag, I fråga om enskUda förbindelseledningar är rättsområdet emellertid i betydande utsträckning oreglerat. Det är i detta sammanhang fråga om ledningar vUkas framdragande över eller i annans mark inte annat än i undantagsfall kan förväntas medföra något mera betydande intrång. Anledning att iaktta särskUd restriktivitet vid medgivandet av tvångsiiUösen för dessa anläggningar föreligger därför enligt utredningens mening knappast, SärskUt med hänsyn tUl den stora betydelse som anläggningen i del enskUda fallet regelmässigt måste antas ha för innehavaren. Den äldre uppdelningen av rättigheterna tiU tvångsinlösen alltefter dessas störte eller mindre allmänintresse bör enligt uttedningen inte heUer få hindra en enhetiig reglering av möjligheterna tUl tvångsinlösen inom en viss sektor. Avgörande bör, anför uttedningen, i stället vara om några fördelar står att vinna genom att sammanföra aUa inlösningsregler i en gemensam lag. En helt annan sak är det enligt utredningen att man sedan inom ramen för denna lag kan lämna mer eller mindre vittgående möjligheter till tvångsinlösen, beroende på styrkan av det allmänintresse som föreligger i det särskUda faUet, Med hänsyn tUl detta intresse indelar utredningen hithörande ledningar i två kategorier.

Den första kategorin iiuymmer sådana enskilda ledningar som bedöms vara på ett eller annat sätt direkt önskvärda från allmän synpunkt. Detta är framför aUt fallet med sådana ledningar för vatten, avlopp, gas, elektricitet, värme o,d, som ingår eller är avsedda att ingå i elt ledningsnät som tillgodoser ett allmänt behov. Även om en enskUd ledning inte är särskilt betydelsefuU i sig måste det enligt utredningens uppfattning anses förenat med betydande fördelar för det aUmänna om ett stort antal enskUda låter ansluta sina fastigheter till sådana nät. Utredningen påpekar att inom den kommunala kompetensen ansetts ligga t,o,m, sådana ytiigt sett typiskt enskilda behov som elektrifiering av

6 Riksdagen 1972. I saml. Nr 109

Prop. 1972:109 82

avlägset liggande gårdar etc. Trots att en sådan åtgärd endast kommer ett fåtal tiU godo, har detta ansetts uppvägas genom uppgiftens uppenbara anknytning tUl grannelaget.

Med hänsyn tiU det sagda bör enligt utredningens mening expropriationsrätt medges inte bara för huvudledningar utan också förbindelseledningar som är anslutna till dem. Några särskUda inskränkningar i expropriationsrätten anses inte påkallade utöver vad som redan nämnts om behovet av det nät i vilket ledningen skaU ingå. I övrigt finner utredningen det fullt tUlräckligt att behovet av den enskilda ledningen prövas med hänsyn tiU det aUmänna nödighetsrekvisitet. Utredningen förordar därför att expropriation får äga rum till förmån för ledning för drivkraft, vatten, avlopp, värme eller annat, om ledningen skall ingå i ell ledningsnät av betydelse för rikel eUer viss ort, trots atl ledningen i sig inte tUlgodoser ett aUmänt behov.

Den andra av de båda kategorierna inrymmer i sig etl stort antal fall där det enligt utredningen vid första påseende kan vara svårt atl spåra något mera utpräglat allmänintresse utöver sådana sociala hänsyn som går ut på atl skapa en acceptabel boendestandard för alla kategorier av medborgare och att därvid inte låta glesbygdens befolkning komma i efterhand när det gäller att tiUgodose sådana elementära behov som tiUgång tiU vatten- och avloppsledningar, ledningar för elkraft m.m. Bestämmelser om tvångsrätt för att dra fram sådana ledningar finns, anför utredningen, i lagen om rätt atl över annans mark framdraga ledning för vatten tiU husbehovsförbrukning (som nu ersatts av regleringen i FBL) bettäffande vissa vattenledningar, i 8 kap. VL beträffande vissa avloppsledningar samt i I § första stycket andra punkten 1902 års ellag beträffande vissa starkströmsledningar. Som förutsättning för att tvångsrätt skaU få utövas har uppställts att det skall vara nödvändigt att ledningen dras fram över en annan fastighets område samt enligt 1902 års ellag dessutom att det intrång som förorsakas är ringa i jämförelse med nyttan av ledningen.

Uttedningen finner det vara otvivelaktigt att det vid sidan av de ändamål som omfattas av de sist nämnda bestämmelserna kan tänkas ett och annat ändamål av samma betydelse, t.ex. framdragande av en vattenledning till en mindre industri, handelsträdgård, mejeri etc. I dessa faU, anför utredningen, är man f.n, hänvisad tUI det omständliga och kostsamma förfarande som anvisas i VL. Detla kan väl i och för sig vara befogat i sådana faU när ledningen förorsakar intrång av någon betydenhet på den fastighet över vilken den dras fram eller i vars mark den läggs ned. I ett läge när man i och för sig är fullt på det klara med att ett ändamål är tUlräckligt betydelsefullt för att kunna förknippas med expropriationsrätt framstår emeUertid enligt utredningens mening metoden att låta gränsen för den allmänna expropriationslagstiftningens

Prop. 1972:109 83

räckvidd bestämmas av intrångets omfattning som mera tUltalande än den f.n. tillämpade kasuistiska metoden enligt vilken gränsen bestäms uteslutande med hänsyn till den anläggning som ledningen är avsedd att betjäna. Utredningen föreslår därför att expropriation skall kunna medges för att bereda utrymme åt ledning för drivkraft, vatten, avlopp, värme eller liknande även om ledningen inte ingår i etl nät av betydelse för riket eller viss ort, dock under förutsättning alt intrånget av ledningen är ringa i jämförelse med nyttan därav. Regeln är avsedd att fullständigt ersätta inlösningsreglerna i lagen om rätl atl över annans mark framdraga ledning för vatten tiU husbehovsförbrukning — som nu ersatts av regleringen i FBL — och i 1 § första stycket andra punkten 1902 års ellag samt i slor utsträckning även inlösningsreglerna i 8 kap. VL, Som förut framgått finner utredningen det knappast möjligt att utmönstra några lagregler ur VL, Man anser sig därför tvungen att acceptera de dubbleringar som delvis uppkommer,

3.4.3 Remissyttrandena

Hyresgästernas riksförbund finner förslaget i nu avsedda hänseende väl motiverat. Dagens samhällsbyggande utvecldas i hög grad mot ett samgående om vissa gemensamma anläggningar. Enligt förbundet kan man förvänta sig ytterligare expansion på det området, vUket förstärker behovet av lagregler om expropriationsrätt för nu-avsedda allmänna behov.

Svenska kraftverksföreningen framhåller att i förslagel expropriation för elektrisk kraftproduktion — även kärnkraft — hänförts under det allmänna uttrycket expropriation för atl tUlgodose allmänt behov av drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet. Med dessa allmänna uttryck läcks också produktion av elektrisk kraft. Om emellertid expropriationsbestämmelserna i 1902 års ellag upphävs, synes det föreningen lämpligt att bland expropriationsandamålen uttryckligen omnämna expropriation för elektrisk kraft. Sett mol det faktum att expropriationer för sådant ändamål är vanliga och i tidigare lagstiftning behandlats särskilt, ger i annat fall lagen enligt föreningens mening ett egendomligt intryck. Svenska elverksföreningen anför liknande synpunkter. Också kommerskollegium anser att uppräkningen av expropriationsandamålen bör kompletteras med uttrycket 'elektrisk kraft'.

Enligt förslagel skall expropriation få ske bl.a, för atl tillgodose allmänt behov av att föra bort och oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet. Naturvårdsverket anser att uttrycket 'oskadliggöra' ej får tolkas för snävt. Även åtgärder som avser enbart omhändertagande av orenlighet bör omfattas av paragrafen. Denna bör sålunda bl.a. kunna

Prop. 1972:109 84

användas för att tUlgodose behovet av mark för uppläggande av rötslam från avloppsreningsverk ehuru därmed ej sker något 'oskadliggörande' i egentlig mening. Den föreslagna bestämmelsen kommer enligt naturvårdsverkets uppfattning sannolikt att som resultat av mUjökontroll-uttedningens arbete snart bli betydelsefuU i arbetet med omhändertagande ocheller destruktion av miljögifter av olika slag. Vidare bör den kunna utnyttjas för att tUlgodose behovet av mark för lagring eller annal omhändertagande av radioaktiva avfallsprodukter,

Svea hovrätt anför att utredningen i denna del i viss mån har bortsett från kravet på allmännytta. Om expropriation enbart för enskUl intresse skall ifrågakomma, bör den enligt hovrätten i första hand begränsas till att avse upplåtande av nyttjande- eUer servitutsrätt,

3.5 Expropriation för näringsverksamhet

3.5.1 Gällande rätt

Vissa regler om expropriation för tiUgodoseende av näringslivels behov finns i 1 § första stycket ExL. I punkten 14 föreskrivs att expropriation får ske för att tiUgodose fjällrenskötselns behov och i punkten 17 anges som expropriationsändamål att på viss ort bereda fiskarbefolkningen utrymme för att uppföra brygga, bod eller annan anläggning, som erfordras för yrkesfisket. Enligt 112 § ExL får rätt tUl expropriation till gagn för yrkesfisket utövas endast av kronan, kommun eller hushållningssällskap och, om inte ägaren begär att fastigheten löses, avse endast förvärv av nyttjanderätt under en tid av högst 25 år. Av direkt betydelse för näringslivet är vidare de fömt redovisade reglerna i 1902 års ellag om expropriation för elektriska anläggningar m,m, samt bestämmelserna i I § första stycket ExL om expropriation för linbana och oljeledning (punkt 13) och atomenergianläggningar (punkt 18), Vidare har inlösenreglerna i VL direkt stor betydelse för kraftindustrin och indirekt väsentlig betydelse för hela näringslivet.

3.5.2 Utredningen

Behovet av expropriationsrätt för viss eller vissa grenar av näringslivet har, anför utredningen, från tid till annan varit föremål för statsmakternas prövning. Det har därvid aldrig varit fråga om någon samlad bedömning av näringslivets behov i stort utan uppkommande detaljfrågor har lösts var för sig efter en prövning i det särskilda fallet. Utredningen anser det vara angeläget att nu såvitt möjligt bringa syslem i bestämmelserna. Vissa för näringslivel angelägna frågor såsom behovet av

Prop. 1972:109 85

drivkraft, ledningar, kommunikationer och vissa skydds- och säkerhetsområden bör enligt utredningen av systematiska skäl tas upp under andra avsnitt. Kvar att behandla är i stort sett vissa lokaliserings- och rationaliseringsfrågor, dvs, i detta sammanhang problem som hänger samman med önskemålet att ge industri, hantverk, jordbruk och annan näringsverksamhet möjligheter att utvecklas och slå sig ned på sådana platser som från allmänna synpunkter framstår som de lämpligaste.

Utredningen anser att lokaliseringsfrågorna i regel inte behöver medföra några problem av sådan art att expropriationsbefogenhet framstår som påkallad. Planläggningsmyndigheterna torde nämligen för framtiden komma att se tiU att det inom områden med översikts- eller detaljplan avsätts tilUäckligt med välbelägen mark för näringsverksamhet av olika slag, I vart faU borde några beaktansvärda problem inte behöva uppkomma för hantverk, småindustri och andra företag av liknande omfattning. De verkliga problemen uppkommer enligt ulredningens mening närmast när fråga är om ett något större företag som expanderar och som därför behöver ökat utrymme. För att inte få anläggningarna aUtför mycket spridda nödgas man då söka sig till det närmaste grannskapet. Visar det sig därvid praktiskt omöjligt att på frivillig väg förvärva erforderlig mark uppkommer, anför utredningen, behov av expropriationsrätt. Detsamma gäller när möjligheterna att välja mellan olika tänkbara förläggningsalternativ är helt eller i det närmaste uteslutna.

Etl visst behov av expropriationsrätt kan sålunda enligt utredningen anses föreligga, Alla utövare av näringsverksamhet inom landet kan dock inte utrustas med expropriationsbefogenhet. För sådan måste fordras att själva verksamheten uppfyller vissa högt ställda krav. Det bör sålunda enligt utredningens mening i regel vara fråga om en verksamhet som är av större betydelse för landet som helhet. Vidare bör expropriation kunna ske tUl förmån för en verksamhet som är av påtaglig betydelse för den ort där den bedrivs. Uttrycket 'ort' bör i detta sammanhang inte tas i alltför snäv betydelse, Hämnder bör sålunda enligt utredningen kunna inrymmas t.ex. hela den kringliggande bygden. Det torde inte vara ovanligt a» en orts eller bygds hela liv kretsar kring en industri, som måhända i sig är oväsentlig för landet som helhet men som för orten eller bygden är av stor betydelse och vars nedläggning eller flyttning skulle medföra allvariigt men för orten. Slutligen finns åtskUlig verksamhet av typen renskötsel och yrkesmässigt fiske som är av stor betydelse för en viss grupp av befolkningen och för vilken del enligt utredningens uppfattning med hänsyn härtill bör finnas expropriationsmöjlighet, åtminstone om den gmpp som utövar verksamheten är av någon betydenhet. Vilken måttstock som härvid bör anläggas kan vara vanskligt att avgöra generellt. Hänsyn bör främst tas tiU gruppens storlek och vad den representerar i ortsbilden i stort. I viss män bör enligt utred-

Prop. 1972:109 86

ningen även beaktas den betydelse det kan ha för gmppen själv att få bedriva en verksamhet av just det slag som det är fråga om.

Slutligen måste enligt utredningens mening krävas alt sökanden påvisar särskilda skäl för att anläggningen skall placeras just på ifrågasatt plats. Delta behöver inte innebära all sökanden måste visa att det är uteslutet att förlägga anläggningen till annan plats. Däremot anser utredningen del inte vara orimligt att begära utredning om att antalet möjliga platser är mycket begränsat och all andra alternativ är mindre lämpliga. Någon uttrycklig lagregel härom finner utredningen dock inte behövlig, eftersom nu anlagda synpunkler beaktas vid prövningen av ansökan om expropriationstUlstånd,

Mot bakgrund av det anförda föreslås i utredningen all expropriation får äga rum för all bereda utrymme ål näringsverksamhet eller anläggning därför av större betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgmpp,

3.5.3 Remissyttrandena

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner att förslaget öppnar bl.a. möjlighet atl genom expropriation tUlgodose industrins behov av mark. Det finns enUgt länsstyrelsen flera exempel på fall när det erbjudit stora svårigheter att med tiUämpning av nu gällande exproprialionsgmnder erhålla tiUstånd till expropriation för detta ändamål.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att utredningens förslag innebär en väsentligt utvidgad tvångsrätt. Länsstyrelsen ifrågasätter om denna utvidgning verkligen är motiverad. Det behov av expropriation utredningen avser lorde vara tämligen säUsynt och lär väl i regel kunna tUlgodoses utan tvångsingripande. Frågan om expropriation av förevarande typ är också särskilt känslig därför att inlösen normalt måste komma att ske tUl förmån för enskild expropriant, och bedömningen kan kräva svåra avvägningar, Rekvisitet 'störte' betydelse är enligl länsstyrelsens mening alltför obestämt. Länsstyrelsen ifrågasätter om det inte tydligt borde markeras att bestämmelsen är avsedd endast för faU av särskild vikt t,ex. så, att den åsyftade verksamheten eUer anläggningen anges skola vara av 'synnerlig' betydelse för rikel eUer orten osv.

Enligt naturvårdsverkets mening bör i fråga om större företag uttedning regelmässigt presteras om alternativa lägen. Detla bör bl.a, ses mot bakgrund av miljöskyddslagens beslämmelse om alt för miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta inttång och olägenhet utan oskälig kostnad. I de lokaliseringsfrågor som naturvårdsverket har att ta ställning till saknas ofta alternativa förslag till förläggningsorter. Verket finner det mot bakgrund härav värdefullt om principen om redovisning av alternativa lägen blir lagfäst i lämplig form.

Prop. 1972:109 87

3.6 Expropriation för skydds- och säkerhetsområden m.m.

3.6.1 Gällande rätt

Med skyddsområde bmkar förstås mark intill anläggningar som själva kräver skydd, t.ex. en sjö som levererar vatten tiU ett vattenverk och därför måste skyddas mot föroreningar. Beteckningen säkerhetsområde används för område kring anläggningar som medför fara av aUmän art, t.ex, atomenergianläggningar. Vissa spridda bestämmelser om expropriation för nu förevarande slag av anläggningar finns i 1 § första stycket ExL, Enligt dessa bestämmelser kan expropriation äga rum för att förhindra förorenande av vattenledning som anlagts för att förse en ort med vatten (punkt 5), för att staten skall överta ett flygsandsfält som ägaren försummat att vårda så att sandflykt förebyggs (punkt 10) samt för skyddsområde kring vissa atomenergianläggningar (punkt 18), Vidare kan enligt BL inlösen i vjss utsträckning ske av mark som i fastställd generalplan eller stadsplan avsetts tiU skydds- eller säkerhetsområde för viss anläggning, 181 § BL föreskrivs sålunda förbud mol att i närheten av befästning, statlig flygplats eller annan än staten tillhörig flygplats för allmänt bmk företa nybyggnad eller vissa andra åtgärder, om befästningens eller flygplatsens användning för avsett ändamål skuUe försvåras eller avsevärt men skulle åsamkas försvaret eller luftfarten. Länsstyrelsen får dock medge undantag härifrån när synnerliga skäl föreligger. Inte heller får utan länsstyrelsens tillstånd nybyggnad ske inom område i närheten av atomreaktor eller annan atomenergianläggning, där det kan antas föreligga risk för skadlig strålning från anläggningen. Vidare kan länsstyrelsen enligt 82 § BL genom särskUt beslut meddela förbud mot åtgärder, som är tiU men för bl,a. försvaret eUer luftfarten, även i vissa andra fall än som anges i 81 §, Minskas på grund härav markägarens möjligheter att utnyttja sin mark kan han enligt 83 § BL kräva ersättning för skadan eller inlösen av marken, Slutiigen bör i sammanhanget uppmärksammas 2 kap, 14 § sista stycket och 2 kap, 62 och 64 §§ VL som handlar om skyddsbestämmelser för ytvatten resp. gmndvatten,

I prop, 1969:28 med förslag tiU miljöskyddslag diskuterades på grundval av ett förslag av flygbullerutredningen (SOU 1961:25) tanken att genom expropriation skapa frizoner kring stora trafikanläggningar. Departementschefen ställde sig positiv till tanken men ansåg alt frågan borde prövas närmare under översynen av expropriationslagsliftningen (prop, 1969:28 s, 247),

Prop. 1972:109 88

3.6.2 Utredningen

Nuvarande bestämmelser om expropriation för skydds- och säkerhetsområden synes, framhåUer utredningen, vara mera tillfälligt utvalda. Här mer än på många andra stäUen kan emellertid enligt utredningens mening göras gäUande, att det är föga rationellt att ha alltför detaljerade bestämmelser om expropriationsbefogenhet för några enstaka fall. Intresset att skapa särskilda skydds- och säkerhetsområden eller utföra anordningar till skydd mot farUga naturhändelser eUer skadlig eller på annat sätt farlig verksamhet är utan tvekan sådant att en expropriationsbefogenhet är starkt motiverad så snart allmänfaran framstår som någorlunda betydande. Utredningen framhåller att det självfallet dock alltid måste ske en avvägning i det särskilda fallet mellan de skador man önskar förebygga och de värden som måste uppoffras härför. Gäller det att skydda människors liv eller hälsa våUar denna avvägning inte några problem. När man däremot kommer in på rent ekonomiska värden, kan svårigheterna i vissa fall bli större. Som en aUmän riktlinje i sådana fall kan enligt utredningens mening anges, att man bör överväga möjligheten att flytta den farliga verksamheten tiU någon annan, mindre utsatt plats. Först om detta skulle medföra orimliga kostnader eller från andra synpunkter vara högst orationellt eUer förenat med betydande svårigheter, bör expropriationsalternativet övervägas,

I sakens natur ligger, anför utredningen vidare, att det måste bli föremål för överväganden i det särskilda fallet, om man skall upprätta en formlig skydds- eller säkerhetszon kring det skyddsvärda eller farliga området eller om det räcker med att utföra särskilda anordningar, t,ex. grävning av diken, uppläggning av vaUar, plantering av skog etc. inom eUer omkring området i fråga. GenereUt måste enligt utredningen gälla att ingreppet i expropriatens rätlssfär blir så litet som möjligt.

Utredningen förordar därför att möjlighet ges tUl expropriation för upprättande av skydds- eller säkerhetsområde eUer utförande av särskilda anordningar tUl skydd mot aUmänfarlig eller eljest från allmän synpunkt menlig naturhändelse, mot vatten- eUer luftförorening eller mol menlig inverkan i övrigt från industriell eUer annan anläggning. Sambandet mellan anläggningen och den menliga inverkan som man önskar skydda anläggningen eller omgivningen ifrån bör enligt utredningens mening inte uppfattas aUtför snävt. Det bör t.ex. vara möjligt att med stöd av den föreslagna bestämmelsen expropriera mark mnt en flygplats för att upprätta en skyddszon mot buller, trots alt bullret strängt taget förorsakas av flygplanen och inte av flygplatsen som sådan.

Den föreslagna bestämmelsen ersätter helt de tre motsvarande bestämmelserna i 1 § första stycket 5, 10 och 18 ExL. Någon inskränkning i vad som hittUls gäUt är enligt utredningen inte avsedd. Några särskilda tillämpningsföreskrifter synes inte nödvändiga. Bestämmelsen täcker enligt utredningen också bestämmelsen i 8 kap. 25

Prop. 1972:109 89

§ VL om rätt att ta i anspråk mark för reningsverk för avloppsvatten. Denna står emellertid i ett sådant samband med VL:s övriga regler om avloppsvatten att den inte utan olägenhet kan brytas ut ur sitt nuvarande sammanhang. En viss dubblering mäste därför accepteras som oundviklig på denna punkt.

Utredningen anför vidare att den föreslagna bestämmelsen också täcker reglema i BL om rätt för kommun att under vissa omständigheter lösa in mark som i fastställd generalplan eUer stadsplan avsetts till skydds- eller säkerhetsområde. Därigenom uppkommer en dubblering i förhållande liU de föreslagna reglerna om tätbebyggelseexpropriation. Detta anser utredningen dock inte vara något avgörande hinder. Slutligen föreligger ett visst samband mellan olika regler om inlösenplikt i BL, bl,a. 81-83 §§, och den här föreslagna lagregeln. Också dessa bestämmelser i BL bör emellertid enligt utredningens mening stå kvar.

Anledning att direki i lagen begränsa kretsen av expropriationsbe-rättigade subjekt anser utredningen inte föreligga. Utredningen förordar, att tillståndsmyndigheten får från fall till fall avgöra exproprialions-sökandens kompelens. Även enskUda sökande torde därvid kunna komma i fråga,

3.6.3 Remissyttrandena

Naturvårdsverket uttalar, att den föreslagna bestämmelsen om expropriation för att upprätta skydds- eller säkerhetsområde m,m, till skydd mot bl,a, vatten- eller luftförorening eller mot menlig inverkan i övrigt från industri eller annan anläggning otvivelaktigt motsvarar ett aktuellt behov. Enligt 32 § mUjöskyddslagen kan ägare tUl fastighet som utsätts för miljöfarlig verksamhet påkalla att fastigheten löses, om den blir onyttig eller synnerligt men uppkommer vid begagnandet. Den av utredningen föreslagna bestämmelsen utgör ett lämpligt komplement till 32 § miljöskyddslagen. Genom tUlkomsten av en sådan bestämmelse underlättas rationeUa lösningar vid lokalisering av industrier m.m.

Näringslivets byggnadsdelegation framhåller, att tUlkomsten av skyddsåtgärder vid miljöstörande industrier skulle underlättas, om skadeförebyggande åtgärder efter intresseavvägning fick utföras på främmande mark. Detta torde också vara avsikten med den föreslagna bestämmelsen. Det skulle därför vara önskvärt, om denna avsikt kunde komma till klart uttryck i lagstiftningsärendet,

Svea hovrätt finner det något tveksamt hur långt möjligheten att expropriera skall gå när det gäller säkerhetsområden. Hovrätten ifrågasätter om, som utredningen hävdar, det skall vara möjligt att expropriera mark mnt en flygplats med hänsyn till flygbullret. Det ligger närmare till hands med inlösenplikt.

Prop. 1972:109 90

Planverket framhåller, atl vissa anläggningar av det slag del här är fråga om, industriella anläggningar, flygplatser osv., är sådana atl deras lokalisering bör föregås av bebyggelseplanering. Därvid kan konkurrerande markanspråk noggrant utredas och vägas mot varandra och erforderliga skydds- eUer säkerhetsområden inläggas i planen.

3.7 Expropriation för försvarsändamål

3.7.1 Gällande rätt

Bestämmelser om expropriation för försvarsändamål finns främst intagna i 1 § första stycket i ExL. Enligt della lagrum punkt I kan expropriation äga rum för befästning, övnings- eller förläggningsplats för krigsmakten, skjutbana som äger betydelse för den allmänna skjutskicklighetens UtveckUng eUer eljest för rikets försvar. Vidare innehåller 81-83 §§ BL, som redovisats i avsnittet 3.6.1, vissa bestämmelser om förbud mot bebyggelse som kan vara till hinder för försvaret samt om därav föranledd inlösenplikt i vissa fall. Slutiigen får enligt 68 § CfL kommun för fullgörande av sina skyldigheter på civilförsvarets område ta i anspråk bl.a. markområden och byggnader. Som regel krävs att civilförsvarsberedskap råder. Denna förutsättning gäller dock inle i fråga om utförande av byggnadsanordningar samt källarmursgenombrotl för skyddsrum, om förfoganderätten utövas av länsstyrelsen.

3.7.2 Utredningen

Försvarsändamålet som sådant torde, anför utredningen, som expropriaiionsgrund vara höjt över diskussion. Försvarels omfattning och uppgifter är emellertid i dag betydUgt större och mera skiftande än de var vid ExL:s tiUkomst. I begreppet 'totalförsvaret' inryms sålunda åtskiUigt som vid första påseende förefaller vara av mera civil än militär karaktär och som därför kanske inte framstår som så alldeles självklart expro-priationsgmndande.

1 huvudsak består det totala försvaret av krigsmakten (det militära försvaret), civilförsvaret, det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret. Även åtskUliga andra former av samhäUelig verksamhet kan emellertid under vissa omständigheter räknas dit.

Utredningen framhåller, att vid sidan av de uppgifter som åvUar krigsmakten och civilförsvaret har såväl det ekonomiska som det psykologiska försvaret anförtrotts utomordentligt angelägna uppgifler vid vilkas fullgörande del alll emellanåt kan uppkomma behov av mark för lokaler och andra utrymmen av skUda slag. Som exempel på sådana

Prop. 1972:109 91

lokaler nämner utredningen lagringsutrymmen för olja och andra krigsviktiga förnödenheter som det kan bli svårt att anskaffa vid en avspärrning av tillförseln utifrån. Det är visserligen inte sannolikt att dessa behov annat än möjligen i undantagsfaU blir så omfattande eller speciella att de inte kan tiUgodoses på frivillighetens väg. Ulredningen anser, atl det dock självfallet skulle vara olyckligt om etl angelägel förvärv i något faU skuUe kunna hindras enbart av den anledningen att expropriationsmöjlighet inte finns. Därför bör enligt utredningens mening också dessa båda grenar av totalförsvaret vara utrustade med expropriationsbefogenhet. Införs expropriationsrätt för det totala försvaret kan olika lagrum i utredningens förslag bli tUlämpliga vid t.ex. expropriation för en krigsviktig industri eUer beträffande andra former av samhällelig verksamhet i stort, såsom kommunikationer, sjukvård eller polisväsende. Det förhåUandet att olika lagrum kan tiUämpas bedömer utredningen emellertid inte som någon olägenhet. I faU när en verksamhet kan tilläggas en specifik militär betydelse utöver den civila kan vid behov bestämmelsen om expropriation för försvarsändamål åberopas i förening med den bestämmelse som är tUlämplig ur rent civil synvinkel, utan att detta behöver medföra några komplikationer för ärendets handläggning.

Utredningen anför beträffande de frivilliga försvarsorganisationerna att dessa har utrustats med stora förmåner av olika slag. Förläggnings-, övnings- och undervisningslokaler ställs sålunda i stor uisträckning till deras förfogande genom offentliga myndigheters försorg. Det framstår med hänsyn härtiU enligt uttedningens mening som tveksamt om det finns någon anledning att tillerkänna dem självständig expropriationsbefogenhet. Tillräckliga möjligheter torde nämligen finnas att redan med hjälp av den föreslagna expropriationsrätten för krigsmakten bereda dem erforderligt utrymme. Å andra sidan är det enligt utredningen föga ändamålsenligt att krigsmakten begär expropriation av ett område enbart för att tillhandahålla frivilligorganisationerna förläggnings-, övnings- och undervisningslokaler m.m. I sak anser utredningen att man knappast behöver ha några betänkligheter mot att i stället ge organisationerna en självständig expropriationsbefogenhet, så mycket mindre som dessa står under betryggande statiig kontroU. Utredningen fömtsätter emellertid att en sådan beslämmelse tiUämpas restriktivt. Bl.a. bör man enligt utredningen kunna utgå från att expropriationsrätt till organisationernas förmån inle bevUjas när deras behov kan tillgodoses genom att de får rätt att disponera krigsmakten tUlhöriga lokaliteter. I praktiken torde detta medföra att expropriationsrätt i huvudsak kommer att — liksom hittUls — bevUjas endast för skjutbanor och därmed jämförliga ändamål. Skulle emellertid dämtöver i undantagsfall uppkomma något enstaka behov, t.ex. då en frivilligorganisation önskar utvidga ett eget övningsfält eller

Prop. 1972:109 92

liknande, bör enligt utredningens mening möjlighet finnas att medge den behövliga expropriationsrätten.

Utredningen föreslår därför, att expropriationsbefogenhet tillerkänns samtliga grenar av totalförsvaret. Med hänsyn till dettas vidsträckta omfattning är det emellertid, anför utredningen, nödvändigt alt ställa upp olika krav på utredning och behov i olika faU, Varken när det gäller det rent miUtära försvarets behov eller i fråga om övriga grenar av totalförsvaret kan det vara riktigt att inskränka sig till alt enbart konstatera att det finns ett behov av den begärda expropriationsrätten, Dämlöver bör krävas av sökanden att han visar att det är betydelsefullt alt det föreliggande behovet tUlgodoses på det begärda sättet. Utredningen härom måste bli högst olikartad i skilda fall. Vid expropriation för det mUitära försvarets och civUförsvarets behov torde prövningen i regel ställa sig ganska enkel medan däremot närmare utredning bör infordras innan expropriation medges till förmån för en frivUligorganisation, Att i detalj gå in på vUken utredning som bör krävas i varje enskilt fall anser utredningen vara ogörligt. Den frågan får överlämnas åt rättstiUämpningen,

3.7.3 Remissyttrandena

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar finner utredningens förslag väl-gmndat. Överstyrelsen ansluter sig också tUl utredningens uppfattning, att del inte är sannolikt atl nu ifrågavarande expropriaiionsbehov annat än i undantagsfall blir så omfattande eller speciella, atl frivilliga uppgörelser inte kan nås. Överstyrelsen har hittUls aUtid kunnat träffa avtal med part på civilrättslig väg. Det skulle emeUertid vara olyckligt om ett angeläget förvärv i något fall skuUe hindras enbart av den anledningen att expropriationsmöjlighet inte finns. Överstyrelsen vUl i detta sammanhang understryka betydelsen av att möjlighet nu öppnas atl, om så skulle bli nödvändigt, tillgripa expropriation även för krigsviktig industri.

Riksvärderingsnämnden finner det tveksamt, om formuleringen i 1 § första stycket I ExL medger att egendom las i anspråk för civilförsvarets behov. Särregeln i CfL om ianspråktagande av egendom även under tid, då civUförsvarsberedskap inte råder, är därför i dagens läge väl motiverat. Med den av uttedningen föreslagna bestämmelsen blir det emeUertid fullt klarlagt, att ianspråktagande för civilförsvarets behov kan ske genom expropriation, I sådant fall skaU ersättningens sloriek bestämmas enligt de för exproprierad egendom eljest gällande bestämmelserna och enligt den ordning, som är föreskriven för expropriationsmål.

Civilförsvarsstyrelsen anför att, eftersom möjUghet torde komma att

Prop. 1972:109 93

finnas för civilförsvarsmyndighet att ta i anspråk egendom enligt både CfL och expropriationslagen och i det enskUda fallet välja det förfarande som bedöms som lämpligast, styrelsen för sin del inle har något att erinra mot utredningens förslag,

3.8 Expropriation av vanvårdad egendom

3.8.1 Gällande rätt

Enligt jordhävdslagen (1969:698) kan lantbmksnämnden ingripa med vitesföreläggande för att skydda jordbruk som har förutsättningar för rationell drift eller för att tiUvarata möjligheten lUl strukturrationalisering, om jordbruket på odlad mark har lagts ned. Vid synnerligen grov vanhävd av den odlade jorden kan egendomen inlösas enligt lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom. En ytterligare fömtsättning är att det med hänsyn till vanhävdens omfattning och egendomens sloriek eller av andra särskilda skäl är nödvändigt att vidta åtgärder för att avhjälpa vanhävden i annan ordning än enligt jordhävdslagen, Kungl, Maj:t får förordna om inlösen endast med samtycke av riksdagen. Enligt I § första stycket 9 ExL kan expropriation vidare ske för att på det allmännas bekostnad åstadkomma skogsåterväxt på skogsmark som genom kalhuggning eller på annat sätt lagts öde och inte utgör nödig betesmark. Bestämmelsens betydelse begränsas av att skogsvårdsstyrelsen genom skogsvårdslagen (1948:237) kan förmå markägaren att vidta behövliga åtgärder och i nödfall utverka domstols förordnande att åtgärderna får vidtas av styrelsen på markägarens bekostnad. Vidare kan enligt 1 § första stycket 10 ExL expropriation ske för kronans övertagande av flygsandfält, varom ägaren försummat alt ta sådan vård att fara för sandflykt förebyggs.

Rätt tiU expropriation av skogsmark enligt 1 § första stycket 9 ExL tillkommer enligt 106 § ExL, förutom kronan, endasl den kommun inom vars område marken är belägen samt landstinget och skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet. Enligt 107 § ExL har markägaren möjlighet att avvärja expropriation av ödelagd skogsmark genom alt erbjuda sig atl själv ombesörja nödig återväxt. Gör han ett sådant erbjudande, skall Kungl, Maj:t lämna honom skälig tid till det. Erhåller annan än kronan expropriationstiUstånd, skaU alltid bestämmas viss tid, inom vHken den nye ägaren skall sörja för återväxt.

Enligt lagen om tvångsförvaltning av bosladsfastighet kan fastighet, vilken innehåller bostadslägenhet som är uthyrd av fastighetsägaren och inte utgör del av dennes bostad, ställas under tvångsförvaltning, om ägaren väsentiigen försummar vården av fastigheten eller underiåler att

Prop. 1972:109 94

vidta uppenbart angelägna åtgärder för alt bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten samt det finns anledning anta att rättelse inte kommer all ske. Beslut om tvångsförvaltning meddelas av hyresnämnd på ansökan av hälsovårdsnämnd, länsstyrelse eller hyresgästorganisation, I samband med tUlkomsten av lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet infördes i ExL, med bl,a, expropriationsutredningens förslag som underlag, en ny expropriaiionsgrund (1 § första stycket 19 ExL), EnUgt denna kan expropriation ske för att vid föreliggande eller befarad grov vanvård av byggnad, som tUl väsentlig del genom uthyrning används för bostadsändamål, försätta eller hålla byggnaden i tillfredsstäUande skick. Enligt 114 § ExL skall ansökning om expropriationsrätt för sådant ändamål åtföljas av handlingar som visar vilka åtgärder som vidtagits för att i annan ordning tillgodose ändamålet och vilka åtgärder sökanden ämnar vidta för att vinna syftet med expropriationen,

I fråga om annan byggnad än bosladsfastighet saknas möjlighet atl tvångsinlösa egendomen på den gmnd att den vanvårdas. Uppkommande missförhåUanden kan här avhjälpas genom förelägganden av olika slag, som kan meddelas främst enligt hälsovårdsstadgan (1958:663), byggnadsstadgan (1959:612) och brandstadgan (1962:91), Enligt 21 § naturvårdslagen kan länsstyrelsen i vissa fall förelägga ägaren av byggnad, som lämnats att förfalla och skadar landskapsbilden, att riva eller iståndsätta byggnaden,

3.8.2 Utredningen

Reglerna om rätt tiU expropriation av jordbmksegendom eller skogsmark på grund av vanhävd etc har enligt utredningen tiUämpats i myckel ringa omfattning. Från flera håll har, anför utredningen, ifrågasatts om behov över huvud föreligger av en sådan lagstiftning. Även om jordbruk som inte har rimliga möjUgheter alt, ensamma eller i förening med annan jord, utvecklas till tekniskt och ekonomiskt bärkraftiga enheter i framtiden kommer att läggas ned i stor utsträckning, är det dock å andra sidan önskvärt att bärkraftig eller utvecklingsbar jord hävdas väl. En lagstiftning som gör det möjligt att ingripa mot försumliga brukare av sådan jord ligger enligt utredningen otvivelaktigt väl i linje med den förda jordbmkspolitiken.

Den närmare utformningen av behövliga regler bör enligt utredningens uppfattning följa i stort sett samma riktlinjer som hittills, I första hand bör man sålunda försöka förmå försumliga brukare att frivUligt gå med på att sätta jord och skog i godtagbart skick. Lyckas inte detta bör förelägganden tiUgripas, Skogsvårdslagen och jordhävdslagen torde, anför utredningen, på ett ändamålsenligt sätt tUlgodose de föreliggande behoven i det övervägande antalet fall. Emellertid kan man inte komma

Prop. 1972:109 95

ifrån att det alltid finns personer som av olika skäl inte släller sig givna förelägganden tUl efterrättelse, vare sig det beror på ekonomisk omöjlighet eller på tredska. I dessa faU bör möjlighet föreligga att ingripa även med tvångsåtgärder av så kvalificerat slag som expropriation. Sådana ingripanden måste emeUertid — liksom hittUls — reserveras för faU av svår vanvård. Av mindre betydelse är, framhåller utredningen, om sådan vanvård redan föreligger eller om den endast kan befaras. Lyckas expropriationssökanden göra sannolikt att allvarlig risk för svår vanvård föreligger, om expropriation inte kommer tiU stånd, bör detla i och för sig vara expropriationsgrundande.

Mot bakgrund av del anförda föreslår utredningen, atl expropriation av jordbruks- och skogsmark får äga rum när grov vanvård antingen visats föreligga eller kan befaras uppkomma. Syftet med expropriationen skall vara att bringa egendomen i hävd. Uttrycket hävd bör enligl utredningen såvitt avser odlad jord tolkas på samma sätt som i uppsiktslagstiftningen (numera jordhävdslagen). Ändras denna kommer således expropriationslagstiftningens hävdbegrepp att ändras i molsvarande mån, 1 skogsvårdslagstiftningen förekommer, framhåller utredningen, inte uttrycket hävd, TiUräcklig ledning för att tolka dess innebörd i nu ifrågavarande sammanhang finner utredningen kunna erhållas vid en jämförelse med de anspråk på markägaren som uppställts i gällande skogsvårdslag.

Något behov av beslämmelser motsvarande 106 och 107 §§ ExL anser utredningen inte föreligga. Utredningen förutsätter att tillstånd till expropriation kommer atl meddelas endast den som på ett från aUmän synpunkt lämpligt sätt kan ta hand om den vanvårdade egendomen, det må sedan vara fråga om ett allmänt eller enskUt subjekt.

Ett annat önskemål som utredningen framhåller är att natur- och stadslandskap inte förfulas grovt av förfallna och vanprydande byggnader och tomter. Intresset härav torde enligt utredningen i alll väsentligt tillgodoses genom bestämmelserna i främst byggnadsstadgan och naturvårdslagen. En tredskande fastighetsägare kan dock stundom i stötande grad fördröja verkställigheten av beslut. Utredningen anför vidare att i de fall när inte byggnaderna utan den omkringliggande marken är vanvårdad till den grad att den utgör ett störande inslag i sin omgivning, möjligheterna att komma tiU rätta med en tredskande fastighetsägare är mindre goda.

I fråga om vanvård av bostäder och arbetslokaler anför utredningen — vars förslag som förut framgått genomförts i det väsentUga i fråga om hyresfastigheter — huvudsakligen följande.

När det gäller att förhindra att en byggnad vanvårdas i sådan utsträckning att där bosatta eller arbetande personer inte kan sägas ha godtagbara bostäder och arbetslokaler får nu gällande lagstiftning anses

Prop. 1972:109 96

relativt ändamålsenlig i normalfallet. Flertalet fastighetsägare följer godvUligt byggnads- och hälsovårdsnämndernas påpekanden och förelägganden. Ett visst behov finns dock av att kunna ingripa på annat sätt, om t,ex, fastighetsägaren av ekonomiska eller andra skäl är ur stånd att sköta sin fastighet godtagbart eller om han systematiskt utnyttjar sin fastighet tUl det yttersta utan hänsyn tUl vare sig omgivningen eller de personer som bor eUer arbetar i byggnaden. Utredningen pekar också på önskemålet att hindra onödiga rivningar. Det är enligt utredningens mening angeläget att samhället får möjlighet att ingripa och vidta erforderliga åtgärder. När varken anvisningar eller förelägganden hjälper återstår endast att tvångsinlösa fastigheterna.

För att tvångsinlösen skall få komma tiU stånd i de nu ifrågavarande fallen måste enligt uttedningen förutsättas att grov vanvård antingen visas föreligga eller kan förväntas uppkomma på en fastighet. Vilken bevisning som bör krävas måste bero på omständighetema i det särskilda fallet. Enligt utredningen bör det vara en exproprialionsgmndande omständighet att en person underlåtit att rätta sig efter förelägganden att hålla sin fastighet i stånd. Expropriation bör också kunna tUlgripas när en person systematiskt vanvårdar en byggnad. Förutsättning för att expropriation skaU tiUgripas bör alltså enUgt utredningen vara att fastighetsägaren klart visat brisl på intresse eller förmåga att hålla fastigheten i skick eller sätta den i stånd.

Syftet med en expropriation i nu förevarande fall måste, framhåller utredningen, vara att hålla egendomen i ett allmänt godtagbart skick. När fråga är om bebyggelse kan detta innebära antingen att denna sätts i stånd eller — om ingripandet sker vid ett framskridet stadium av vanvård — att den rivs och ersätts med en ny och mera ändamålsenlig bebyggelse. VUket alternativ som tillgrips måste bli beroende på omständigheterna i det särskUda faUet. Av expropriationssökanden bör emeUertid krävas att han i ansökningen klart anger för vUket alternativ expropriation söks.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen atl expropriation får äga rum om grov vanvård föreligger eUer kan förväntas uppkomma på fast egendom samt expropriationen är nödvändig för att bringa egendomen i hävd. Även om det sannolikt mest kommer att bli kommuner som begagnar sig av den föreslagna expropriationsrätten, bör det enligt utredningens mening inte helt uteslutas alt även en enskild person ibland kan komma i fråga som expropriant,

3.8.3 Remissyttrandena

Statens planverk anser att möjligheterna till expropriation i fall av föreliggande eller förväntad grov vanvård av fast egendom bör verksamt

Prop. 1972:109 97

bidra till förbättrade förhållanden inom detla speciella område. Det visar sig ofta i praktiken mycket svårt att medelst förelägganden enligl byggnadsstadgan komma lill rätta med vanskötta byggnader och fastigheter, eftersom ägaren, om han vill, genom överklaganden och skenöverlåtelser kan uppskjuta behövliga ålgärder under myckel lång tid. Också naturvårdsverket tillstyrker utredningens förslag. Del är ett naturvårdsintresse alt jord och skog hävdas väl. Bestämmelsen är av betydelse för naturvården även som komplement till 21 § naturvårdslagen, enligt vilket lagrum länsstyrelsen kan meddela föreläggande att riva eUer iståndsätta förfallna byggnader. Sådana förelägganden har ibland visat sig verkningslösa. 1 enstaka sådana fall skulle en slutlig lösning kunna nås genom att kommun eller annat rättssubjekt ingriper med stöd av den föreslagna bestämmelsen.

Svea hovrätt anser att utredningens förslag fått en alltför vid avfattning. Förslaget borde ha begränsats med hänsyn liU allmännytta samt till vissa slag av fast egendom.

Enligt lantbruksstyrelsen, liksom flera lantbruksnämnder, länsstyrelsen i Jönköpings län och Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister föreligger ytterst sällan behov av expropriation av jordbruksegendom på grund av att grov vanvård uppkommit eller vänias uppkomma. Länsstyrelsen i Jönköpings län tUlägger att samma förhållande gäller beträffande skogsmark. Skogsstyrelsen förklarar, att bestämmelsen i ExL om iståndsättande av vanvårdad skogsmark som expropriationsändamål torde ha tUlkommit på grund av att den då gällande skogsvårdslagen inle hade någon allmän vanhävdsregel avseende mark, som utan att avverkning skett efter lagens tillkomst ändå hade elt otillfredsstäUande skogstUlstånd, Genom 1948 års skogsvårdslag har emellertid förutsättningar skapats att även i dessa fall med lagens hjälp få skogsmark försatt i produktivt skick, och därigenom har enligt skogsstyrelsens mening nyssnämnda stadgande i ExL föriorat i betydelse och kan för skogens del utgå,

Svea hovrätt, lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen framhåller, att lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksfastighet bör upphävas, om utredningens förslag genomförs.

I fråga om andra fastigheter än jordbruksfastigheter anser Svea hovrätt alt det är närmast bostadshus med flera lägenheter som kan tänkas ifrågakomma för expropriation i anledning av vanvård. Beträffande andra slag av fastigheter kan enligt hovrätten starkt ifrågasättas om tillräckliga skäl för expropriationsrätt föreligger eUer kan antas uppkomma inom överskådlig tid.

Flera remissinstanser ansluter sig till det nu i del väsentiiga genomförda förslaget, att också bostadshus skall kunna exproprieras. Bland dessa är länsstyrelserna i Jönköpings och Göteborgs och Bohus län, LO,

1 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

Prop. 1972:109 98

Hyresgästernas riksförbund och SABO.

Kommunförbundet finner det oklart om utredningens förslag i fråga om expropriationsandamålen ger kommun tiUräckliga möjligheter all ingripa vid förnyelse av del äldre bostadsbeståndet, annal än när det är fråga om ren vanhävd. Del är enligt kommunförbundets mening angeläget atl ett förtydligande sker så att kommun får möjlighet att expropriera bosladsfastighet som är i påtagligt behov av förnyelseåtgärder. Liknande synpunkter förs fram i ett minoritetsytlrande från Stockholms stad.

Sveriges fastighetsägareförbund anför att det inle finns någon anledning att såsom expropriaiionsgrund ta upp någonting så obesläm-bart som en förväntan om att vanvård någon gång i framtiden kan komma att uppslå i en fastighet. VUl man likväl bibehålla en så säregen expropriationsgrund borde det enligt förbundet vara etl minimikrav att det av lagtext och förarbeten klart framgår vad som åsyftas med en sådan bestämmelse. En viss grupp av fastigheter underhålles av naturliga skäl inte på samma sätt som andra. Det gäUer sådana som inom kort skall rivas. För att göra en sanering mera ekonomisk och för att inte i onödan i en bristsituation låta lägenheter stå tomma är det vanligt att lokaler och bostadslägenheter hyrs ul med rivningsklausul eller eljest tillfälligt till tid som ligger ganska nära rivningsdagen. Det är, framhåller förbundet, givet att vissa brister ofta kommer att vidlåda sådana byggnader. Förbundet förutsätter att det inte är avsett att dessa rivningsfastigheter skall gå in under ifrågavarande expropriationsgrund.

Också länsstyrelsen i Stockholms län påpekar de svårigheter som expropriationsgrunden 'förväntad grov van vård' måsle vålla vid tUlämpningen.

Eftersom expropriationsmedgivande inte skall kunna meddelas annan än den som förväntas kunna ta hand om den vanvårdade egendomen på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt har lantmäteristyrelsen ingen erinran mot utredningens förslag att också på detta område såväl allmänt som enskilt subjekt kan komma ifråga för tiUstånd tUl expropriation. Svea hovrätt ifrågasätter däremot om det i vanvårdsfallen bör kunna vara möjligt för enskUd person att vara expropriant.

3.9 Expropriation för kulturella ändamål

Lagregler om skydd för sådan fast egendom som anses särskilt värdefuU från kultureU synpunkt finns i olika författningar. Enligt 1 § första stycket 12 ExL får expropriation äga rum för atl bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse eUer märklig fast fornlämning eUer för att bereda erforderligt utrymme däromkring. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse i samband med 1971 års ändringar i ExL.

Prop. 1972:109 99

Härutöver finns bestämmelser i lagen (1960:690) om byggnadsminnen och lagen (1942:350) om fornminnen.

Nu gällande bestämmelse i 1 § första stycket 12 ExL grundas på expropriationsutredningens förslag och överensstämmer helt med det. Vid remissbehandlingen av ulredningens förslag framhölls dock av vissa remissinstanser, bl.a. riksantikvarieämbetet, att förslaget inte var tUlfredsställande i vad avsåg äldre bebyggelsemUjöer. I begreppet äldre bebyggelsemiljöer måste enligt remissinsianserna läggas en vidare syftning än som tidigare har skett. I mUjöerna ingår enskilda objekt av starkt varierande värde. I förekommande fall måste lill miljöerna ocksä kunna räknas obebyggd mark. Man hävdade därför alt möjligheter måsle ges att bevara en bebyggelse miljö i dess helhet. Frågan om en mera vidsträckt expropriationsmöjUghet för kulturella ändamål behandlades emellertid inte vid 1971 års reformarbete. Frågan ansågs böra prövas vid den allmänna översynen av reglerna om expropriationsandamålen (prop. 1971:122 s. 162).

I motion (1971:832) till 1971 års riksdag hemställdes att riksdagen skulle i skrivelse tUl Kungl. Maj:l begära utredning av frågan om en skyddslagstiftning avseende kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och mUjöer. Kulturutskottet uttalade (KrU 1971:26) att frågan om skydd för hela bebyggelsemiljöer nu borde tas upp lUl ingående överväganden. Utskottet hemställde att riksdagen skulle anhåUa att Kungl, Maj:t lät verkstäUa den utredning av frågan om skydd för vissa bebyggelser och miljöer som utskottet förordat. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan (rskr 1971:264). Kungl. Maj:t har genom tiUäggsdirekliv tiU bygglagutredningen (K 1969:55) den 7 aprU 1972 uppdragit åt utredningen all överväga de synpunkter på skydd för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer som riksdagen anfört. Bygglagutredningen ålades alt därvid samråda med 1965 års musei- och utstäUningssak-kunniga (E 1966:2) i syfte att erhåUa sakunderlag för utredningens bedömningar och med saneringsutredningen (In 1970:26) samt att beakta förslag som kan komma att läggas fram av dessa utredningar.

3.10 Expropriation för naturvård och fritidsändamål

3.10.1 Gällande rätt

Enligl 1 § första stycket 11 ExL kan expropriation ske för att bevara område som nationalpark, naturreservat eller naturminne. Begreppen definieras närmare i naturvårdslagen. Sistnämnda lag innehåller också bestämmelser om möjlighet att ulan samband med expropriation avsätta område som nationalpark osv. samt bestämmelser om möjlighet att

Prop. 1972:109 100

meddela särskilda föreskrifler om skydd för landskapsbilden.

Enligl 108 § ExL får expropriation för all bevara område som nationalpark, naturreservat eller naturminne äga rum endast lill förmån för kronan samt, i fråga om naturreservat eller nalurminne, för kommun eller sådan förening eller stiftelse, vars huvudsakliga uppgift är ägnad naturvård och som kan på ett betryggande sätt ansvara för egendomen.

Även enligt VL kan tvångsingrepp ske lill förmån för allmänt nalur-vårdsintresse, se 2 kap. 9 § andra stycket och 2 kap. 31 § första slyckel VL.

Naturvårdslagens regler om naturreservat kan även användas för att tillgodose behovet av mark för allmänhetens friluftsliv. Della ändamål kan även i viss mån tillgodoses genom bestämmelserna i naturvårdslagen om strandskyddsområde inom vilket bebyggelse och andra anläggningar kontrolleras för att åt aUmänheten trygga tillgången tiU platser för bad och friluftsliv vid havet eller vid insjö eller vattendrag. Slutligen bör i sammanhanget erinras om möjligheterna enligl 18 § andra stycket och 41 § andra stycket BL att inom område med fastställd generalplan eller stadsplan lösa in mark som i planen avsetls till bl.a. idrottsområde.

Några lagregler som direkt lar sikte pä behovet av mark för frilids-bebyggelse finns inte. Man är i denna del hänvisad till bestämmelserna om expropriation för bebyggelse i allmänhet, främsl 1 § första stycket 16 ExL,

3.10.2 Utredn ingen

Nu gällande regler om expropriation för naturskyddsändamål är enligt utredningens mening i huvudsak väl avvägda. Utredningen diskuterar visserligen vad som bör göras för att skydda landskapsbilden mot att åker och äng får växa igen till värdelös skog. De tendenser som finns i detta hänseende finner utredningen oroande, och det framstår enligl utredningens mening som angeläget alt medel skapas som gör del möjligl att få till stånd en ändring när missförhållanden av denna art konstateras. Utredningen anser emellertid atl problemet knappast bör lösas genom en expropriationsmöjlighet utan alt snarare en komplettering av naturvårdslagens bestämmelser om skydd för landskapsbilden är påkallad. Utredningen anser sig därför inte böra föreslå någon ändring i vad som nu gäller i fråga om expropriation för naturvårdsändamål, frånsett att — som framgår av det följande — ulredningen inte anser alt någon motsvarighet behövs tUl bestämmelsen i 108 § ExL om vilka subjekt som får expropriera.

Bestämmelserna om expropriation för nalurskyddsändamål fyller, anför utredningen, också i viss mån behovet av inlösenregler beträffande mark som krävs för rena fritidsändamål. Reglerna om naturreservat

Prop. 1972:109 101

torde nämligen i allt väsentiigt täcka föreliggande behov av mark för friluftsområden (fritidsreservat). Någon ulvidgning av de befintiiga inlösenreglerna framstår därför enligl utredningens mening inle som påkallad. Detsamma gäller även i stor uisträckning behovet av expropriationsrätt för alt möjliggöra kollektiva anläggningar för det rörliga friluftslivet. Sådana anläggningar inryms under bestämmelserna om naturreservat i naturvärdslagen. Detla gäller också belräffande småbåtshamnar, åtminstone sådana som står öppna för envar. Ulredningen anför emellertid, att önskemål om vidgade inlösenbeslämmelser föreUgger beträffande vissa anläggningar utanför naturreservaten. Detta behov är visserligen enligt utredningens mening inle särskiU omfattande. I undanlagsfall bör emellertid expropriationsrätten få utövas, t.ex. när behov uppkommer alt komplettera eller utvidga en redan befintlig anläggning. Det ligger dock enligt utredningen i sakens natur att restriktivitet måste iakttas när det gäller expropriationstillstånd för anläggningar av detta slag. I allmänhet bör tillstånd inte lämnas utan all det bUvit tillfredsställande ådagalagt att anläggningen är ägnad att lillgodose ett viktigt behov. Det bör vidare, anför utredningen, fordras av sökanden att han påvisar särskilda skäl som talar för att anläggningen skall placeras just på den begärda platsen. Särskild hänsyn bör även las till lantbruksnämndens synpunkter på förekommande jordbmks- och skogsbruksfrågor samttiU markkommunens intressen i sammanhanget.

Med hänsyn till del nära samband som föreligger mellan idrott och friluftsliv anser utredningen del inte vara motiverat all låta expropriationsrätt gälla uteslutande till förmån för det ena av dessa båda ändamål. Också beträffande idrottsanläggningar kan ibland föreligga stora svårigheter alt skaffa behövlig mark. Utredningen förordar därför, att expropriationsrätt skall föreligga även i detta hänseende.

Elt gemensamt krav i fråga om alla anläggningar för vilka expropriation skall kunna ske bör enligt ulredningen vara att de i princip blir tUlgängliga för envar. Anläggningar som står öppna endast för medlemmarna i viss sluten förening eUer organisalion bör lämnas utanför. En mellanställning intas av sådana föreningar som visserligen i princip står öppna för envar men där möjligheterna att vinna inträde i praktiken begränsas på olika sätt. Någon generell regel om hur dessa bör bedömas anser sig utredningen inte kunna föreslå ulan denna fråga får överlämnas åt rättstillämpningen.

Utredningen anför vidare, alt ett annat önskemål om expropriationsmöjlighet avser mark för fritidsbebyggelse. Det allmänna intresset gör sig dock här ofta gällande i mindre mån än i fråga om övriga i detla avsnitt berörda ändamål. Intresset inriktar sig därför enligt utredningen främst på de fall när ett redan befintUgt område för fritidsbebyggelse skall utvidgas. I en sådan situation är urvalsmöjligheterna ofla starkt

Prop. 1972:109 102

begränsade. När det gäller hell nya områden utan sammanhang med ett tidigare befintligt fritidsområde anser utredningen däremol dessa möjligheter vanligen vara så stora att behov av ett tvångsförfarande knappast föreligger. Skulle ell sådant behov ändå uppkomma bör dock enligl utredningens mening expropriation kunna användas med hänsyn tiU såväl folkhälso- som markhushåUningssynpunkter, Ett visst indicium på att ett sådant behov verkligen föreligger kan enligt utredningen vara att marken vid planläggning avsetts för fritidsbebyggelse. Planens betydelse bör dock inte överdrivas i de fall det är fråga om en mera översiktlig planläggning.

Vid utformningen av lämpUg lagregel om expropriation av mark för fritidsbebyggelse måste, anför utredningen vidare, beaktas ett flertal delvis motstående intressen. Hänsyn bör tas till markkommunens önskemål beträffande bebyggelsens lokalisering m.m. saml till lantbruksnämndens synpunkter på jord- och skogsbruksfrågor och den enskilde fastighetsägarens intresse av att i fortsättningen få behålla och bruka sin mark. Hänsyn bör också i möjlig mån tas tiU vissa familje- och släktintressen så att det traditionella jordinnehavet tiUgodoses så länge marken avses att användas för samma ändamål som tidigare.

Anledning saknas däremot enligt utredningens uppfattning alt medge expropriationsrätt för enstaka tomter för fritidsbebyggelse annat än när dessa ingår i ett vidare sammanhang. Med hänsyn härtiU finner utredningen det ligga nära tiU hands att tillgodose behovet av mark för detta ändamål med hjälp av sådana regler om expropriation för tätbebyggelse som finns meddelade i 1 § första stycket 16 ExL. Situationen är emellertid den att inlösen ofla sker av mark för fritidsbebyggelse och mark för strövområden däromkring i ett sammanhang. Visserligen bör den exproprierande därvid i princip vara beredd att ange var inom det för inlösen avsedda området fritidsbebyggelsen skall placeras och vilka delar som avses bli strövområden. Men behoven av fritidsbebyggelse och av strövområden däromkring är ändå enligt utredningens mening så sammanvävda atl det vore olyckligt om en expropriationsrätt för dessa båda ändamål skuUe behöva gmndas på bestämmelser i skilda lagrum med onödiga komplikationer vid inlösenförfarandet som följd. Utredningen påpekar också att man vid expropriation för fritidsbebyggelse måste ta vissa speciella hänsyn som inte alls eUer i vart fall inte i samma utsträckning blir aktuella när fråga är om expropriation för annan tätbebyggelse. Bestämmelser om expropriation för fritidsbebyggelse bör därför enligt utredningen placeras i samma paragraf som övriga bestämmelser om expropriation av mark för fritidsändamål.

Utredningen föreslår sålunda vidgade expropriationsmöjligheter för fritidsändamål i syfte att göra det möjligt att tUlgodose etl väsentligt behov av mark för sådana anläggningar för idrott och friluftsliv som är

Prop. 1972:109 103

avsedda alt hållas tillgängliga för allmänheten eller av mark för fritidsbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.

En i della sammanhang ofta diskuterad fråga är, anför utredningen, om expropriation för kommuns räkning bör få ske utanför den egna kommunens område samt om andra än kommunala subjekt över huvud bör få expropriera för avsedda ändamål ulan att den kommun inom vars område marken är belägen tillstyrkt förvärvet. Utredningen understryker att det oftast föreUgger etl betydande behov för tälortskommunerna att kunna skaffa mark för fritidsbebyggelse och strövområden utom den egna kommunens område. Expropriation enligl nu förevarande lagrum bör därför enUgl utredningens mening få ske även inom annan kommuns område. Utredningen förutsätter därvid att markkommunen alltid får tillfälle atl yttra sig i expropriationsärendet och all dess rekommendationer frångås bara i det fall att mycket starka skäl talar emot dem.

Vad beträffar expropriation för nationalpark är del självklart att sådan bör få ske endast till förmån för staten. Något särskilt stadgande härom är enligt utredningens mening inte behövligt. Inte heller vad beträffar övriga här föreslagna expropriationsändamål anser utredningen några särskilda föreskrifler i ämnet vara behövliga, eftersom man kan ulgå från att Kungl. Maj:l inte meddelar tiUstånd lUl inlösen åt andra subjekt än sådana som på ett betryggande sätt kan svara för egendomen, de må sedan vara allmänna eller enskUda, och som därtiU har resurser att trygga det ändamål för vilkel expropriationen sker. Det ligger enligt utredningen i sakens natur att expropriation för fritidsändamål inte annat än i undanlagsfall medges andra subjekt än kommuner. Utredningen föreslår därför inte någon motsvarighet tiU bestämmelserna i 108 § ExL.

I ett särskUt yttrande till utredningsförslaget ifrågasätter experten Hernmarck om det föreligger något behov av den föreslagna expropriationsbefogenheten för fritidsbebyggelse. Han anser, att i vart fall borde den omfattning som i första hand åsyftas med bestämmelsen — dvs. komplettering av ett befintiigt fritidsområde — komma tUl uttryck i lagtexten.

3.10.3 Remissyttrandena

Beträffande rätten tUl expropriation av mark för naturvårdsområden anser länsstyrelsen i Jönköpings län att gällande lagstiftning tUlräckligt tillgodosett det intresset. Naturvårdsverket uttalar att verket har uppmärksamheten riktad pä frågan om behovet av regler om skydd för landskapsbilden. Den nu föreslagna regeln förefaller verket lämplig.

Svenska samernas riksförbund hänvisar i sitt yttrande tUl förbundets remissyttrande över rennäringssakkunnigas betänkande (SOU 1968:16) Rennäringen i Sverige. I sistnämnda yttrande tar förbundet upp frågan

Prop. 1972:109 104

om samernas rätt till mark, vatten, jakt, fiske och andra nylligheter inom renskötselområdel. Riksförbundet åberopar atl samerna besatt och hävdade sina områden i Jämtlands län och Lappland vid den lid då områdena införlivades med svenska riket. Förutom denna förmenade ursprungliga rätt anser riksförbundet att samernas räll kan grundas på bl.a. urminnes hävd och en av de svenska myndigheterna erkänd, ständig och ärftlig besittningsrätt. Mot denna bakgrund kräver samerna självbestämmanderätt över de marker och nyttigheter som de förfogar över. Enligt riksförbundet bör samernas rätt tUl marken rätteligen karakteriseras som en medäganderätt. Påslåendet alt samernas räll är inskränkt tUl sådant nyttjande av land och vatten som fordras för renskötselns bedrivande är enligt riksförbundet felaktigt. Riksförbundet anför, att expropriationsmöjlighet givetvis måste finnas för en av rennärings-sakkunniga föreslagen bestämmelse om undantagande av visst område från renskötsel. Från expropriationsmöjligheten bör dock undantas nationalpark, naturteservat och naturminne. Det bör inte längre vara möjligt att tUlskapa sådana förhållanden, t.ex. belräffande björn pä kalvningslanden utan försvarsmöjlighet för samerna, som råder i Stora Sjöfallet m.fl. parker. - Genom besluten om odlingsgränsen och genom avvittringsutslag, som vunnit laga kraft även mot kronan har samernas marker oåterkalleligen disponerats för samerna och tillägnats dessa. Ersättning för samernas enskilda rätt har enligt riksförbundet inte utgått vid nationalparksbildningarna. Att ge expropriationsmöjlighet för att åstadkomma ändring i vidsträckta markers grundläggande disposition för samerna i strid med avvägningen bakom odlingsgränsen och avviltringen synes äventyrhgt för samernas rättssäkerhet. Vad som skett vid fjällnationalparkernas tUlkomst kan endast förklaras med samernas nedtryckta läge och brist på juridiska resurser. Det förda resonemanget beträffande nationalparksbildning gäller enligl riksförbundet i förekommande faU även övriga expropriationsanledningar. Någon form av kvantitativ begränsning bör införas.

I fråga om behovet av inlösen av mark för idrott och friluftsliv framhåller planverket att det är angeläget att expropriationsmöjligheterna vidgas tiU att omfatta även strövområden med hänsyn lUI alt del ofta föreligger stort behov av att tUlskapa strövområden för invånarna i en tätort.

Naturvårdsverket vitsordar att behov föreligger av mark för anläggningar för rörligt friluftsliv utanför naturreservat. Behovet av rätt tUl expropriation av mark för anläggningar inom naturreservat föreligger emellertid även. Verket anser nämligen alt 9 § naturvårdslagen i allmänhet ej utgör tillräcklig gmnd för att man tvångsvis skall kunna ta mark i anspråk för t.ex. en frUuftsgård av större omfattning. Ehuru 9 § i något fall ansetts tiUräcklig som grund för beslul om rätt för kommun

att på annans mark anlägga slalombacke, skidlift och därtill hörande anordningar, kan det ej anses klart att stadgandet även i andra fall kommer att täcka de aktuella behoven av särskilda anordningar för idrott och friluftsliv inom naturreservat. Även för att främja rörligt friluftsliv utanför naturteservat är utredningens förslag enligl verkets mening något för snävt. Verket anser det sålunda ej tillräckligt atl införa expropriationsbefogenhet beträffande mark för anläggning för idrott eller friluftsliv. 1 synnerhet kring de större tätorterna föreligger ofta särskilt stort behov av mark för friluftsändamål. Ofta koncentreras del behovet lill områdena omkring en anläggning för rörligt friluftsliv t.ex. en friluftsgård eller en motionscentral. I sådana fall finns det ofta behov av mark för skilda friluftsaktiviteter. På denna mark kan man vidare behöva göra särskUda anordningar för friluftsändamål, t.ex. slalombackar, elljusspår, rast- eller lägerplatser. Tillräckliga skäl för att bUda naturreservat föreligger ej alltid enligt nuvarande lagstiftning. Svårigheter kan ibland uppslå att tUlgodose markbehov av ifrågavarande slag genom frivilliga uppgörelser. För att underlätta rationella lösningar i sådana fall vUl naturvårdsverket föreslå att möjlighet införs att expropriera mark för idrott eller frUuftsliv. Om detta ej skulle anses möjligt torde åtminstone böra övervägas att införa expropriationsbefogenhet för — ulöver anläggning — anordning för idrott eUer friluftsliv. Härigenom skulle man tillgodose behovet av tvångsmedel för att i svårlösta fall säkra marktillgången för flera olika typer av särskilda anordningar för frUufts-ändamål. Verket anser slutligen atl expropriation bör kunna få ske också för enbart ettdera av ändamålen idrott och friluftsliv.

Enligt fiskeristyrelsen får begreppet friluftsliv anses innefatta även fritidsfisket, vilket synes möjliggöra expropriation av mark för anläggningar av allmän betydelse för denna form av fritidsaktivitet.

Förslaget om rätt till expropriation för fritidsbebyggelse har fåll ett blandat mottagande av remissinstanserna. I allmänhet har dock inte bestritts atl behov av expropriation för detta ändamål föreUgger. Länsstyrelsen i Stockholms län finner visserligen att förslaget får relalivi begränsad räckvidd så länge fritidsbebyggelsen inte framstår som någon egentlig kommunal angelägenhet. Ur allmän plansynpunkt är det emellertid till fördel om kommunerna på ett hell annat sätt än f.n. engagerade sig även för fritidsbebyggelse. Nu bestäms dess lokalisering mera av vederbörande markägares intresse av atl tjäna pengar på sin mark än av rationella plansynpunkter. Vid ett framtida ökat kommunalt engagemang även på fritidsbebyggelseområdet torde expropriationsmöjligheten enligt länsstyrelsens mening få stor betydelse. Också länsstyrelsen i Jönköpings län anser att expropriationsmöjlighet för fritidsbebyggelse bör finnas. Denna möjlighet torde enligt länsslyrelsen vara av särskUt intresse i sådana faU då vissa markägare önskar upprätta byggnadsplan, medan

Prop. 1972:109 106

ägare av angränsande mark, som berörs av projektet, inte vill ta del i detta. Länsslyrelsen tänker t.ex. på den situationen att badplatser eller båtplatser utanför det tiUtänkta planområdet skulle behöva infogas i detta. Del är en snarlik situation utredningen har åberopat som skäl för sitt förslag om att sammankoppla bestämmelserna om expropriation för fritidsbebyggelse och för annat fritidsändamål.

Lantmäteristyrelsen finner förslagel värdefullt, eftersom den föreslagna expropriationsbefogenheten kommer alt kunna tUlämpas för atl få fram sammanhängande och lämpliga planläggningsområden där frivillig samexploatering inte går att åstadkomma. Det är också motiverat alt i samma lagrum behandla behovet av fritidsbebyggelse och strövområden däromkring.

EnUgt naturvårdsverket kan det ifrågasältas om det finns tillräckligt starka skäl för att införa en särskild regel om expropriation för fritidsbebyggelse. Bl.a, kan det hävdas att expropriationsmöjlighet för fritidsbebyggelse i vissa faU skulle skada det rörliga friluftslivets intressen. Vidare skulle, som utredningen anförl, den föreslagna regeln om expropriation för tätbebyggelse i många fall visa sig tillräcklig. Emellertid ökar fritidsbebyggelsen f,n, hastigt. Det är enligt verkels mening angeläget att skapa instmment för att styra denna utveckling. Kommunerna bör härvid känna ett betydande ansvar. I direktiven till bygglagutredningen har departementschefen understrukit kommunens ansvar för samhäUsbyggandet och den lokala miljöutformningen. Som expropriationsutredningen anfört torde det ligga i sakens natur att expropriation för fritidsändamål inte annat än möjligen i enstaka undantagsfaU bör medges andra subjekt än kommuner. Naturvårdsverket har mot bakgmnd härav ingen erinran mot uttedningens förslag om att fritidsbebyggelsen tas upp som elt särskUt expropriationsändamål.

Om fritidsbebyggelse skaU godtas som expropriationsändamål bör det enligt Sveriges lantbruksförbund krävas att bebyggelsen skall vara omfattande eller dylikt och inte avse bara enstaka byggnader.

Riksförbundet Landsbygdens folk anser ej att fritidsbebyggelse är av sådant allmänt intresse att den bör utgöra en expropriationsgrund. Mark för fritidsbebyggelse torde enligt förbundet kunna ställas till förfogande utan att expropriation behöver tillgripas. För övrigt talar övervägande skäl för att enskilda och andra genom egna initiativ bör lämnas möjlighet att själva planera för fritidsbebyggelse. Också skogsstyrelsen ifrågasätter starkt nödvändigheten av att medge expropriation för nyanläggning av fritidsbebyggelseområden. Utredningen har enligt styrelsens uppfattning inte påvisat aUvarliga olägenheter av nuvarande system som vanligen innebär att enskUda planerar och bebygger områdena inom ramen för kommunernas kontroll via planmonopolet. SkuUe man trots allt vilja medge expropriationsrätt för detta ändamål viU skogsstyrelsen betona

utredningens uttalande att stor restriktivitet bör iakttas när det gäller tillstånd tUl expropriation av hell nya områden för fritidsbebyggelse och atl förekomsten av översiktiiga planer i vilka mark avsatts för frilids-bebyggelse inte bör tillmätas större betydelse vid frågans avgörande. Enligt Sveriges akademikers centralorganisation förleds man med den utformning expropriationsandamålen fått i förslaget att tro all frilids-bebyggelsen antingen inte innebär tätbebyggelse eller också att frilids-bebyggelsen är mer angelägen ur allmän synpunkt än annan bebyggelse och därför kräver mer långtgående expropriationsbefogenhet. Eftersom det är uppenbart att fritidsbebyggelse kan utgöra tätbebyggelse ligger den senare tolkningen närmast tiU hands. Utredningen har emellertid, enligt organisationens mening, inte anfört något bärande skäl för att framhålla fritidsbebyggelsen före annan bebyggelse i expropriationssammanhang. De särskUda bestämmelserna för fritidsbebyggelsen bör därför kunna utgå.

Flera remissinstanser ifrågasätter om inle reglerna om expropriation för tätbebyggelse i tillräckUg omfattning tillvaratar intresset av expropriation för fritidsbebyggelse. Viss tveksamhet inför frågan intar kammarkollegiet. Då emellertid reglerna om expropriation för tätbebyggelse endast kan tUlämpas inom den egna kommunen och behov ibland kan finnas att anordna tät fritidsbebyggelse inom annan kommuns område, torde förslaget enligl kollegiet likväl böra godtas. Också planverket är tveksamt. Verket ifrågasätter sålunda om stadgandet om fritidsbebyggelse fyller någon funktion, eftersom väl knappast en kommun har intresse av att i detta fall expropriera mark för glesbebyggelse i annan mån än som sammanhänger med anläggning för t.ex. frUuftsliv enligt samma paragraf och det torde bereda mycket stora svårigheter att visa att just ett bestämt område är det enda möjliga för sådan bebyggelse. Det förtjänar också att uppmärksammas atl planlagstiftningen inte skiljer mellan permanentbebyggelse och fritidsbebyggelse och att en gränsdragning i praktiken är omöjlig, Svea hovrätt ifrågasätter om det finns ett berättigat behov att ge den föreslagna oinskränkta rätten tUl expropriation för fritidsbebyggelse, I den mån sådan rätt skall införas bör den inrymmas i kommunernas allmänna rätt till expropriation för tätbebyggelse. Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar att expropriation för fritidsbebyggelse inte torde bli aktuell om det inte samtidigt är fråga om tätbebyggelse. Denna expropriationsgmnd är enligt länsstyrelsen redan tiUgodosedd genom bestämmelserna i 2 kap, I § i utredningens förslag och bör därför utgå. Också Näringslivets byggnadsdelegation anser att fritidsbebyggelse som expropriationsändamål bör utgå, eftersom eventueUa behov av tvångsrätt väl täcks av den allmänna regeln om expropriation för tätbebyggelse. Delegationen finner det vidare tveksamt, om expropriation av stora råmarksområden för frilids-

Prop. 1972:109 108

bebyggelseändamål verkligen är behövlig. Enligt förslagel skulle också stora arealer skogsmark i och för sig kunna exploateras för detta ändamål.

I fråga om expropriationsmöjlighet lill anordning som sammanhänger med fritidsbebyggelse anför naturvårdsverket att verkel vid sin befallning med fritidsbebyggelsefrågor erfarit ett behov av all ytterst med tvång kunna säkra mark för anordningar som sammanhänger med fritidsbebyggelse. Så kan t.ex. en stor grupp fritidshus sakna möjlighet alt anlägga småbåtshamn därför alt den enda i grannskapet för detla ändamål lämpliga marken ej går att förvärva på friviUighetens väg. I ell sådant läge skulle t.ex. en vägförening kunna få tiUstånd att expropriera den mark som erfordras för att hamnfrågan skall kunna lösas.

Några remissinstanser berör i detta sammanhang frågan om kommuns möjlighet enligt förslaget att expropriera mark inom annan kommun. Förslagel godtas av lantmäteristyrelsen men styrelsen tiUägger att det är viktigt att denna befogenhet inle utnyttjas mot markkommunens planer och intressen. Enligt naturvårdsverket kunde det möjligen ifrågasättas om man borde begränsa expropriationsbefogenheten i territoriellt avseende, t.ex, så att den skaU gälla endast inom området för del kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tiUhör. Bl.a. mol bakgrund av storstädernas behov av mark för friluftsändamål bör dock enligt verkets mening någon sådan begränsning ej göras,

3.11 Expropriation för diverse ändamål

3.11.1 Gällande rätt

Beslämmelser om expropriation för vissa ändamål som inle omfattas av de fömt behandlade grupperna finns i 1 § första stycket ExL, Expropriation kan således ske för allmän byggnad (punkt 3) och för ändamål, som det enligl lag eller författning tillkommer kommun eller annan dylik samfälUghet att tillgodose (punkt 4). Enligt den allmänna bestämmelsen i punkt 6 kan expropriation komma i fråga också för annal ändamål, som är jämförligt med bl,a, något av de nu nämnda och som äger väsentlig betydelse för det allmänna. Vidare kan enligt punkt 8 expropriation äga rum för att bereda befolkningen eller en väsentlig del därav på en ort mark till byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande folkbildning, nykterhetens främjande eller annal därmed jämföriigl ideellt ändamål av synnerlig vikt eller till byggnad för gudstjänst eller annan andaktsövning. Beträffande expropriation av mark för samlingslokaler ges i 102-105 §§ särskilda föreskrifter. Enligt 102 § får rätt till expropriation ej beviljas annan än

Prop. 1972:109 109

kommun, inom vars område marken är belägen, eller aktiebolag, förening eller stiftelse, som kan antas komma all för framtiden fullfölja ändamålet på från allmän synpunkt gagneligt säll. I fråga om aktiebolag, förening eller stiftelse föreskrivs i 103 § vissa begränsningar med hänsyn till de lokala förhållandena och sökandens verksamhet. Särskilda regler ges också i fråga om mark, vilken sökanden innehar med nyttjanderätt och på vilken han redan uppfört byggnad (104 §). 1 syfte alt trygga alt den exproprierade egendomen verkligen används för avsett ändamål kan enligt 105 § rätl lill återinlösen inträda också i andra fall än när återlösningsräll föreligger enligt de allmänna bestämmelserna i ExL.

3.11.2 Utredningen

Vissa expropriationsgrunder i nuvarande lagstiftning låter sig enligt utredningen inte hell inordnas under de lagregler som utredningen enligt vad förut anförts har föreslagit. Så är bl.a. fallet med de i 1 § första stycket 3, 4, 6 och 8 ExL intagna bestämmelserna om expropriation för allmän byggnad, för kommunala ändamål, för samlings- och gudstjänstlokaler m.m. samt för ändamål som är jämförbara med de i paragrafens försla-femte punkter uppräknade och har väsentlig betydelse för det allmänna. Både för dessa och en del andra från allmän synpunkt betydelsefuUa ändamål som inte kunnat inrymmas under de i övrigt föreslagna bestämmelserna anser utredningen att en expropriationsbefogenhet bör finnas.

En expropriationsregel av detta slag måste, anför utredningen, få en relativt allmänt håUen avfattning. Det rör sig här om en rad sinsemellan disparata ändamål som hänger samman med statlig och kommunal verksamhet eller annars har väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Hit hör exempelvis behovet av utrymme för allmänna byggnader, samlingslokaler för överläggningar, gudstjänster, undervisnings- och fritidsverksamhet o.d., personalbostäder, barnstugor och andra serviceanläggningar i anslutning till sjukhus och andra offentliga inrättningar m.m. Inom lätbebyggelseområden kan visserligen dessa och liknande behov i betydande omfattning tillgodoses inom ramen för de bestämmelser som föreslagils beträffande expropriation för tätbebyggelseändamål. Utredningen har emellertid föreslagU vissa begränsningar beträffande tillämpligheten av dessa regler som för övrigt ger expropriationsbefogenhet uteslutande åt vederbörande kommun. Härtill kommer atl de nyss redovisade behoven måsle kunna tillgodoses också när de gör sig gällande på andra håll än i tätorterna eller i grannskapet av dessa.

Den nödvändiga avgränsningen av lagregelns räckvidd bör enligt utredningens mening ske genom en hänvisning till arten och beskaffen-

Prop. 1972:109 110

heten av de intressen som lagregeln avser att tUlgodose. 1 första hand nämner utredningen behovet av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhel som drivs av staten eller av kommun eller annan sådan menighet. Såvitt gäller kommun och därmed jämställd menighet syftar utredningen bara på sådana ålgärder som faller inom ramen för kommunens resp. menighetens författningsenliga kompetensområde. Att som i viss mån skett i gällande räll låta denna begränsning komma till uttryck också i själva lagtexten (jfr 1 § första stycket 4 ExL) anser utredningen vara överflödigt.

En lagregel av nu antydd innebörd kommer enligl utredningens mening att i förening med övriga bestämmelser i kapitlet om expropriationsandamålen helt tiUgodose det behov av expropriaiionsbefogenheter som f.n. kan bedömas föreligga såvitt gäller statlig och kommunal verksamhet. Förutom för ändamål som angivits i det föregående bör sålunda på grundval av denna lagregel expropriation kunna medges exempelvis för att främja turistväsendet inom en kommun. Utredningen framhåller, att om lagregeln ges det innehåll som antytts nyss kommer framtida ändringar av den kommunala kompetensen automatiskt alt återverka på expropriationsbefogenhetens omfattning.

Lagregeln bör enUgt utredningens mening täcka också vissa andra expropriaiionsbehov än som berörts nyss. I likhel med vad som gäller f.n. bör sålunda, anför utredningen, exempelvis utrymme för allmänna samlingslokaler av skilda slag vid behov kunna exproprieras, oberoende av om anläggningen eller verksamheten ombesörjs av det aUmänna eller av enskilt subjekt. Här liksom i andra sammanhang torde man i sista hand ha att falla tillbaka på måttet av det allmänintresse som talar för att expropriation bör få komma tiU användning. Den avgränsning av bestämmelsens räckvidd som betingas härav anser utredningen få tillräckligt uttryck om i författningstexten anges att den verksamhet tUl vars förmån expropriationsbefogenheten gäller skall vara av väsentlig betydelse för riket eUer orten eller för viss befolkningsgmpp.

1 överensstämmelse med vad som anförts nu föreslår ulredningen en lagregel av innebörd alt expropriation får äga mm även i vissa andra fall än som avses i övriga bestämmelser i kapitiet om expropriationsandamålen, nämligen när ändamålet med expropriationen är att tillgodose behovet av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhet som är avsedd att drivas av staten eller av kommun eller annan sådan menighet eller annars är av väsentlig betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

Det torde enligl utredningens mening med stöd av bestämmelsen vara möjligt att, liksom hittUls, expropriera utrymme för enskilda undervisningsanstalter och sjukhus, om bara den tUlämnade verksamheten bedöms få den allmänna betydelse som förutsätts i lagrummet.

Prop. 1972:109 Hl

Vidare ger bestämmelsen expropriationsbefogenhet för samlingslokaler och liknande utrymmen i samma uisträckning som f.n. Nuvarande beslämmelser i ämnet kan därför enligt ulredningen tjäna lill ledning även vid tiUämpningen av den föreslagna bestämmelsen.

Den nu föreslagna expropriationsregeln bör vidare enligt utredningens uppfattning kunna utnyttjas inte bara för atl skaffa utrymme för arbetslokaler o.d, utan också för att komma över utrymmen för sådana personalbostäder och andra anläggningar som anses behövliga för att verksamheten skall kunna drivas och skötas på etl ändamålsenligt sätt.

I 102-105 §§ ExL ges vissa särskilda bestämmelser om expropriation av mark för samlingslokaler. Enligt ulredningens bedömning är det emellertid inte nödvändigt att i lagtexten la in motsvarigheter tUl föreskrifter av nu angiven art. Det torde få ankomma på tillståndsgivande myndighet att från fall tiU fall avgöra i vad mån sökanden har nödvändiga kvalifikationer för att erhålla expropriationsrätt och om tillstånd bör förenas med viUkor av särskilt slag, exempelvis om äterlösningsrätt.

3.11.3 Remissyttrandena

Postverket framhåller, att det är tveksamt om verket enligt gällande rätt äger expropriera för tillgodoseende av behov av utrymme för byggnad, lokal m.m. Hittills har dock frågan om expropriation för verkets räkning aktualiserats bara i undantagsfall, I allmänhet har utrymmesbehovel för postala anläggningar kunnat säkerställas genom stadsplaneåtgärder. Att genom den nu föreslagna regeln tveksamheten om verkets expropriationsrätt undanröjs får dock anses värdefullt. Fiskeristyrelsen finner förslaget till nytta för fisket, när det gäller att t.ex. tillgodose eventueUt behov av utrymme för samlingslokaler åt fiskarebefolkningen pä en ort.

Inte heller statens nämnd för samlingslokaler har någon erinran mot förslaget. Nämnden förutsätter därvid att bestämmelsen skall äga tiUämpning även beträffande studentkårslokaler. Nämnden tiUägger att expropriationsinstitutet endast i något enstaka fall har behövt tillgripas för att tUlgodose markbehovet för allmänna samlingslokaler. Möjligheten att påkalla expropriation kan dock antas ha underlättat frivilliga markförvärv.

Som har redovisats i avsnittet 3,2,3 anser landstingsförbundet, all landsting bör genereUt ges rätt tUl expropriation. Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor slår fast att i utredningens förslag expropriationsrätten för sedvanliga landstingsändamål måste anses bibehållen i tidigare omfattning men kritiserar kommunbegreppel i den föreslagna lagtexten som enligt förbundets uppfattning bör omfatta också sekundärkommun.

Prop. 1972:109 112

Kommunförbundet anför, alt del kan bli nödvändigt med en fortlöpande anpassning av expropriationsandamålen tUl vidgade kommunala uppgifter.

Enligt Svea hovrätt har förslaget fått alltför vid avfattning, inte minsl med tanke på statens och kommunernas växande uppgifter. Även om utvecklingen går snabbt bör det vara möjligt att alltefter verkliga behov uppstår komplettera förteckningen över expropriationsgrunder.

Vissa speciella expropriationsändamål las upp av några remissinstanser. I fråga om expropriation för jordbruksrationalisering anför lantbruksstyrelsen att lantbruksnämndernas olika instrument för främjande av strukturrationaliser-ingen — utöver inlösenreglerna i FBL — visal sig i stort sett tillräckliga för att ge struktumlvecklingen en godtagbar inriktning och omfattning. Behov av sådant tvångsmedel som expropriation har inte förelegat. Sedan ett par år tillbaka har utbudet av fastigheter som lämpar sig som tiUskottsjord varil lägre än tidigare särskilt i de södra delarna av landet. Skulle det visa sig att denna tendens inte är tillfällig och att utbudet av mark skulle minska ytterligare, blir det enligt styrelsen aktuellt att överväga vad som kan göras för att än mer stimulera försäljning av mark för rationaliseringsändamål. En förbättring av nuvarande ordning kan enligt styrelsens mening då komma ifråga, dock inte expropriation.

3.12 Allmänna avvägningsfrågor

3.12.1 Gällande rätt

I 1 § första stycket ExL uppställs som förutsättning för att expropriation skall få ske att Kungl. Maj:t 'prövar det nödigt'. Innebörden av detta rekvisit utvecklas inte närmare i lagens förarbeten. Viss vägledning lämnar dock bestämmelsen i 5 § andra stycket. Enligt detta lagrum får expropriation, under förutsättning att mer än ett lämpligt område står till buds, inte äga rum beträffande sådant område, vars avstående eller upplåtande medför slörre olägenhet än vad som är nödvändigt. Vidare föreskrivs i samma lagmm all man skall se till att ändamålet med expropriationen vinns med minsta olägenhet för annan, dock att en avvägning alllid måste ske så att den exproprierande inte vållas oskälig kostnad.

3.12.2 Utredningen

Utredningen anför, att omfattningen och arten av den behovsprövning som skall föregå varje tiUstånd tiU expropriation är mycket sparsamt

Prop. 1972:109 113

behandlad i gällande rätt. Det torde emellertid ligga i sakens natur att det är en synnerligen vansklig uppgift alt ge en generell regel om vUka hänsyn som bör las av tillståndsmyndigheten. De situationer i vUka expropriation begärs är nämligen mycket varierande. Några huvudlinjer anser sig utredningen dock kunna urskilja.

Den första gemensamma fråga som uppstäUer sig är om expropriation över huvud taget skall få tUlgripas innan man först försökt uppnå en uppgörelse i godo. Otvivelaktigt, säger utredningen, talar starka skäl för att man först bör försöka komma fram på frivUlighetens väg innan man tillgriper ett rättsligt förfarande. Man torde kunna förutsätta atl del normala blir att denna möjlighet prövas först. Emellertid bör enligt utredningens mening undvikas att genom föreskrift i lag binda parterna vid ett visst handlingsmönster. Fall kan nämligen otvivelaktigt uppkomma när ett försök atl uppnå en frivUlig uppgörelse framslår som förenat med så oproportionerligt mycket arbete att det förefaller enklare att gå tUl expropriation direki. EUer man kan tänka sig t.ex, det fallet att en väg skall dras fram genom ett område där ett stort antal personer äger var och en några kvadratmeter mark. Om inte enighet om pris och övriga villkor kan uppnås med alla eller övervägande flertalet kan det mången gång från rättvisesynpunkt framstå som lämpligast att domstolen får pröva samtliga överlåtelser.

Utredningen granskar också närmare de situationer då flera alternativa platser står sökanden till buds. De regler som för dessa faU lämnas i 5 § andra stycket ExL finner utredningen i och för sig knappast skäl att ifrågasätta. Man bör nämligen kunna begära av expropriationssökanden att han, när två för ändamålet lika användbara områden står lUl buds, begagnar sig av del område vars avslående medför minsta olägenhet för innehavaren. Även i övrigt anser ulredningen det naturligt att en expropriation genomförs på sådant sätt att minsta möjliga olägenhet orsakas annan person. En avvägning måste dock alltid göras med hänsyn tUl kostnaderna för den exproprierande. Någon anledning alt lagfästa dessa tämligen självklara principer föreligger knappast enligt utredningens mening.

Större problem anser utredningen att de situationer vållar där valmöjligheten för den exproprierande framstår som beskuren, samtidigt som hans motparter — fastighetsägaren och övriga sakägare — kan åberopa goda skäl mot att de skall avhändas sin egendom eller rätt. Naturligen måste ofla uppstå lägen där parternas intressen måste vägas mot varandra och någonderas intresse måste uppoffras. VUka hänsyn som därvid skall tas anser utredningen bli beroende på förhållandena i det särskilda fallet. Självfallet måste alltid en mycket omsorgsfull granskning göras av de motiv som åberopas av expropriationssökanden. Utvägar till altemativa lösningar måste noggrant prövas, allt dock inom

8 Riksdagen 1972. I saml Nr 109

Prop. 1972:109 114

ramen för vad som kan anses vara rimligt att kräva när det gäller att ålägga parterna att förebringa utredning.

3.12.3 Remissyttranden över justitiedepartementets promemoria

I departementspromemorian om expropriationsförfarandet behandlas bl.a. frågan om tUlståndsmyndigheten (se avsnittet 4.1.3). Den aUmänna behovs- och lämplighetsprövningen berörs dock inte närmare. Vissa remissinstanser har dock tagit tiUfäUet i akt att i sina yttranden över promemorieförslaget ta upp vissa av de nu behandlade avvägningsfrågorna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län upplyser, att det i flera faU i samband med expropriationsansökningar uppkommit fråga, i vilken mån den exproprierande skall vara skyldig alt styrka att han sökt nå frivillig uppgörelse om meirkförvärvet genom förhandlingar med markägaren. Det skuUe enligt länsstyrelsen vara av värde att i lagen uttalades hur långt den exproprierandes skyldighet i denna fråga bör sträcka sig. Enligt länsstyrelsens mening bör det inte i delta avseende ställas alltför stora krav — eventueUt inte några krav alls — på den som ansöker om rätt till expropriation.

Sveriges industriförbund anför, att efter 1971 års ändringar i ExL kommer expropriation att kunna ske i ett mycket långsiktigt perspektiv. Den faktiska bebyggelseutvecklingen kan vid expropriationen framstå som oviss och det torde i flertalet fall stå öppet att utveckla olika alternativ. Kommunernas markpolitik förutsätts vidare enligt förbundet gå ut på att skapa stora markreserver. Det kan enligt förbundet mot denna bakgmnd sägas, att redan utformningen av expropriations-gmnderna innebär, att de hittUls gäUande intresseavvägningsgrunderna vid expropriation förlorat det mesta av sin praktiska betydelse. Förbundet anser att det i stort sett alltid blir möjligt att genomföra expropriation för en kommun tämUgen oavsett den faktiska planmässiga nödvändigheten. Hänsynstagandet till motpartens olägenheter kan knappast få samma utrymme som tidigare. Förbundet anser vidare alt det aUmänt kan sägas att den självständiga betydelsen av en intresseavvägning avtagit betydligt genom förändringen av expro-priationsgmnderna.

Enligt Sveriges villaägareförbund är det mot bakgrund av den omfattande kommunala expropriationsbefogenhet som numera gäller erforderiigt att bibehålla ett lagligt stöd för att avslå onödigt omfattande eller OtiUräckligt underbyggda expropriationsansökningar från kommuner. Förbundet anser det angeläget, att expropriation inte får genomföras utan föregående frivUliga förhandlingar. Förbundet fömtsätter att den nya expropriationslagen inte bara bibehåUer utan i stället skärper de

Prop. 1972:109 115

skyddsföreskrifter, som finns i nu gäUande lagstiftning, så att enskUda viUafastigheter inte kan bli föremål för överdrivna eller omotiverade expropriaiionsanspräk.

4 Tillstånd till expropriation m.m.

4.1 Tillståndsmyndighet i expropriationsärenden

4.1.1 Gällande rätt

Fråga om tiUstånd tUl expropriation prövas enligt I § ExL av Kungl, Maj:t, Ett undantag från denna regel finns i 89 § andra stycket ExL, Undantaget, som rör expropriation i vissa fall för elektrisk svagsttömsledning, torde sakna större praktisk betydelse,

Expropriationsförfarandet inleds med en ansökan hos Kungl, Maj:t om tiUstånd tUl expropriation. Ärendet remitteras därefter regelmässigt tUl länsslyrelsen, som bereder personer, sammanslutningar och myndigheler som berörs av ansökningen tiUfälle att yttra sig. Sedan uttedningen fullständigats redovisar länsstyrelsen ärendet tiU Kungl, Maj:t med eget yttrande. Från vederbörande departement remitteras ärendel eventueUt tiU ytterligare någon myndighet. Exempelvis bmkar i ärenden angående expropriation för tätbebyggelse yttrande inhämtas från planverket. Ärendel avgörs slutligen genom beslut av Kungl, Maj:t i statsrådet.

Antalet ärenden om medgivande till expropriation som handlagts av Kungl. Maj:l under elt år varierar inom ganska vida gränser beroende på bl.a. investeringsverksamhetens omfattning men synes vanligen uppgå tiU omkring 150. Det övervägande antalet ärenden gäUer expropriation för tätbebyggelse och högspänningsledningar. Expropriationsärendena är tiU sin omfattning mycket skiftande. Många ansökningar berör endast en eller några få markägare men inte så sällan förekommer ärenden om exempelvis expropriation för elektrisk stamlinje, som berör hundratals jordägare. Handläggningstiden varierar normalt från några månader upp tiU ett par år.

Genom expropriationen får den exproprierande en rätt tUl den därmed avsedda fastigheten som går före aUa andra rättigheter tiU den. Expropriation är därför av värde även om fastighetsägaren skuUe medge att hans fastighet tas i anspråk, S,k, proformaexpropriationer är därför inte sällsynta.

Också när fråga är om inlösen av fast egendom med stöd av annan

Prop. 1972:109 116

lagstiftning än ExL är Kungl. Maj:t i stor utsträckning tUlståndsmyndighet.

EnUgt 1902 års ellag finns två olika slag av koncession för slark-strömsanläggningar, områdeskoncession och Unjekoncession. Områdeskoncession avser i princip detaljdistribution inom etl geografiskt begränsat område och omfattar det s.k. närdislribulionsnälet. De starkströmsledningar som erfordras för att fördela kraften inom området får koncessionshavaren dra fram utan särskilt tillstånd av myndighet. Linjekoncession avser starkströmsledning med en i huvudsak bestämd sträckning. Vanligen är del fråga om ledning som behövs för kraftöverföring från produktionskäUa till större förbrukare och till åter-distributör.

Koncessionsmyndighet i första instans i fråga om elektrisk starkströmsledning är i princip kommerskollegium. Frågan om expropriation för sådan ledning prövas däremot av Kungl, Maj:t (1 § 1902 års ellag). Kungl, Maj:ts tiUstånd behövs inte om fastighetsägaren har förklarat sig viUig att upplåta nyttjanderätt eUer servitutsrätt för starkströmsledningen och expropriation av rättigheten medför endasl ringa men, I sådant fall kan ärendet hänskjutas direkt tUl fastighetsdomstolen, som har att pröva om de angivna förutsättningarna för expropriation föreligger.

Det förekommer ofta att den som ansöker om linjekoncession samtidigt begär expropriationsrätt beträffande ledningen eller del därav. För att i sådant fall ansökningen om koncession och framställningen om expropriationsrätt skaU kunna prövas samtidigt har Kungl. Maj:t här förbehållit sig rätten att pröva även koncessionsfrågan (brevet 1957:603 angående bemyndigande för kommerskollegium all meddela vissa tiUstånd beträffande elektriska starkströmsledningar m.m,). Sedan koncessionsärendet beretts av kollegiet överlämnas del till Kungl. Maj:t för avgörande, varvid kollegiet bmkar redovisa sin mening i både koncessions- och expropriaiionsfrägan.

Beslut om inlösen med stöd av lagen om inlösen i vissa fall av rätl till gmva m.m. meddelas av Kungl. Maj:t (1 §), I fråga om sådan inlösen skall de allmänna bestämmelserna i ExL gälla i tUlämpliga delar. På gmnd av hänvisning gäller vidare ExL:s bestämmelser i fråga om inlösen enligt lagen angående stenkolsfyndigheter m.m. (14 § I mom,, 50, 52 och 57 §§),

Beslut om inlösen enligt lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom meddelas av Kungl, Maj:t med riksdagens samtycke (1 §). I fråga om inlösen hänvisas tUl ExL:s bestämmelser.

Från huvudregeln all Kungl, Maj:t lämnar tiUstånd lill inlösen finns — utöver del som redan nämnts — åtskiUiga undantag. De viktigaste återfinns i BL (se t.ex, 18 och 41 §§), I de åsyftade bestämmelserna ges kommun räll att lösa mark som i fastställd plan avsetls tiU gata m.m.

Prop. 1972:109 117

Inlösen grundas i dessa fall direkt på planen. Skälet till de nämnda undantagen är främst att de planer, som del är fråga om, redan tidigare har granskats och fastställts i särskUd ordning.

Mark som behövs för allmän väg kan tas i anspråk tvångsvis antingen med vägrätt enligt väglagen eUer genom expropriation med stöd av ExL. Institutet vägrätt är i åtskilliga hänseenden annorlunda utformat än expropriation. Den inledande fasen vid expropriation, då rätten tUl expropriation m.m. fastställs, motsvaras i väglagen av att arbetsplan för vägen upprättas och i förekommande fall fastställs (31 §). Arbetsplan fastställs i princip av statens vägverk efter samråd med länsstyrelsen (18 § första stycket). Marken anses tagen i anspråk när vägens sträckning över fasligheten tydligt utmärkts på marken och vägarbetet påbörjats på fastigheten. Från vägrätt som uppkommer genom att enskild väg förändras tiU allmän kan bortses i detta sammanhang.

TUlstånd till inlösen enUgt VL lämnas inle av Kungl. Maj:t utan av vattendomstol, som samtidigt behandlar ersättningsfrågorna.

4.1.2 Frågans tidigare behandling

Den år 1946 tillkallade markutredningen lade år 1947 fram ett betänkande med förslag till ändring i ExL (SOU 1948:4). 1 betänkandet togs bl.a. upp frågan om överflyttning av beslutanderätten i ärenden om tillstånd tUl expropriation från Kungl. Maj:t tiU länsstyrelse. Ulredningen uttalade att man skulle vinna en sakligt sett välmotiverad decentralisering av expropriationsärendena och även en i och för sig önskvärd avlastning från Kungl, Maj:t genom att flytta över beslutanderätten i vissa expropriationsärenden tiU länsstyrelse. Då en rationell lösning enligt utredningens mening inte stod att vinna utan att samtidigt en decentralisering genomfördes av beslutanderätten i vissa planärenden och endast en begränsad tid stått utredningen till buds, avstod den emellertid från att lägga fram förslag i frågan.

I prop. 1949:184 med förslag till ändringar i ExL med anledning av markutredningens förslag uttalade föredragande departementschefen (s. 230) att en viss decentralisering var önskvärd även enligt hans mening. Departementschefen hänvisade tUl alt decentraliseringsutredningen skulle behandla såväl detta som näraliggande spörsmål. Denna utredning avgav också år 1949 en promemoria, vari föreslogs att beslutanderätten i ärenden om expropriationstiUstånd skulle decentraliseras tUl länsstyrelserna. Förslaget, som inte blev remissbehandlat, ledde emeUertid inte tUl någon åtgärd.

I det av eldistributionsutredningen år 1968 avgivna betänkandet (SOU 1968:39) Eldistributionens rationalisering föreslås att Kungl. Maj:t skall kunna delegera till kommerskollegium beslutanderätten i sådant ärende

Prop. 1972:109 118

som avser tiUstånd tiU expropriation av nyttjanderätt eller servitutsrätt för elektrisk starkströmsledning, dock med skyldighet för koUegiel alt lämna över ärendet till Kungl, Maj:t, om länsstyrelse eUer naturvårdsverket från aUmän synpunkt bestrider bifall tUl ansökningen. Enligt utredningens mening kan det sålunda föreslagna systemet lämpligen åstadkommas genom att en bestämmelse införs i ExL om rätt för Kungl, Maj:t att i expropriationsärende delegera beslutanderätten tiU kommerskollegium, varefter Kungl. Maj:t i administrativ ordning föreskriver de särskilda vUlkor som skall gäUa för koUegiets befattning med hithörande ärenden.

Som alternativ tiU den föreslagna ordningen förordar utredningen att den som söker koncession för elektrisk starkströmsledning och samtidigt önskar expropriationsrätt skaU ge in expropriationsansökan tUl kommerskollegium som efter beredning av koncessions- och expropriationsärendet lämnar över det tUl Kungl, Maj:t,

Eldistributionsutredningens betänkande har remissbehandlats. Remissutfallet i förevarande delar var splittrat. Utredningens huvudförslag tillstyrktes av bl.a. vattenöverdomstolen och kommerskollegium samt länsstyrelserna i Stockholms och Kalmar län. Vattenfallsverket och länsstyrelsen i Norrbottens län förordade utredningens andra-handsförslag.

Elverksföreningen ställde sig tveksam tiU huvudförslaget och framhöll att detta i praktiken inte torde leda tiU en önskvärd förenkling, eftersom överklaganden torde kunna fömtses i sådan omfattning att resultalel i stället kunde bli en långsammare procedur. Föreningen utgick från att frågan skulle komma att prövas ytterligare av expropriationsutredningen. Kammarkollegiet förklarade sig inte kunna biträda utredningens första-handsförslag. Att tiUägga kommerskollegium befogenhet att besluta om expropriation av nyttjanderätt eller servitutsrätt skuUe innebära ett principiellt avsteg från de regler som gäller om expropriation. Ett sådant avsteg kunde inte godtas med mindre starka skäl talade för det och enligt kammarkollegiets mening hade sådana skäl inte förebragts.

Den beredning av bl.a, eldistributionsutredningens förslag som efter remissbehandlingen påbörjades inom industridepartementet syftade tUl att åstadkomma en helt ny lagstiftning om elekttiska anläggningar. Frågan om eldisttibutionens rationalisering har emellertid ansetts kräva ytterligare överväganden. Ny lagstiftning har därför fått anstå såvitt avser tiUståndsreglerna (prop. 1970:139). En ny utredning om eldistributionens och elproduktionens organisation tiUkedlades år 1971, se riksdagsberättelsen 1972 1:14. Utredningen kan ta upp också frågan om koncessionslagstiftningens utformning,

Expropriationsutredningen berör i sitt betänkande Expropriationsändamål och expropriationsersättning m,m, även frågan om tUlstånds-

Prop. 1972:109 119

myndighet i expropriationsärenden.

Utredningen framhåller bl.a. att åtskUligt skuUe vara att vinna om föreskriften om obligatorisk prövning av Kungl. Maj:t reserverades för fall där parterna inte är ense om att expropriationsrätt får utövas. Något avgörande hinder bör enligt utredningens mening inte möta mot en regel av sådan innebörd. Såväl fastighetsägare som rättighetshavare har redan ett fullt tillfredsställande skydd som inte på något sätt skuUe rubbas. Frågan om ett mera generellt avsteg från den nu gällande regeln alt fråga om tillstånd till expropriation prövas av Kungl, Maj:t återverkar emellertid i viss utsträckning på uppläggningen av expropriationsförfarandet i stort. Utredningen menar därför att frågan bör tas upp till slutlig prövning först i samband med översynen av hela expropriationsförfarandet, I avvaktan på det förordas till en början att reglerna om proformaexproprialion av särskUd rätt att dra fram elektrisk ledning behålls.

Utredningen erinrar i fortsättningen om att det vid sidan av den begränsade rätt tUl proformaexproprialion, som ExL och 1902 års ellag f,n, medger, finns flera fall där inlösen kan ske utan särskild föregående prövning av Kungl, Maj:t, Enligl utredningens mening bör flera av dessa fall föras över till den nya expropriationslagen. Det kan emeUertid knappast komma i fråga att förlänga expropriationsförfarandet genom att i dessa faU ha en obligatorisk tUlståndsprövning av Kungl, Maj:t, Tvärtom synes det enligt utredningens mening vara uppenbart att lagens huvudregel måste förses med ett antal undantag.

Utredningen berör härefter de s,k, planfallen enligt bl,a, 18 och 41 §§ BL, Ganska likartat med dessa anges det faUet vara att väghållare för allmän väg önskar expropriera mark, som enligt fastställd arbetsplan skall ingå i vägen. Arbetsplanen kan nämligen i stor utsträckning jämställas med stadsplan. Ett annat likartat fall anser utredningen vara då aUmän vatten- och avloppsanläggning skall tas om hand av annan huvudman än kommun. Inom område med faststäUd generalplan eller stadsplan gmndas kommuns lösningsrätt för ledningsändamål på planen och utredningen finner det svårt att inte anlägga samma betraktelsesätt när annan huvudman önskar utöva inlösningsrätt inom planlagt område.

Utredningen framhåller som gemensamt för de nämnda faUen alt rätten tiU inlösen gmndas på en plan som tidigare har granskats och fastställts av myndighet, i åtskiUiga fall av Kungl. Maj:t. Utredningen föreslår därför att — i likhet med vad som f.n. i stor utsträckning redan gäller — avsteg görs från huvudregeln om krav på Kungl, Maj:ts förordnande i de åsyftade fallen. Utredningen föreslår att expropriationstillstånd i dessa fall lämnas av domstolen. Detsamma bör gälla beträffande expropriation för ledning för vatten tUl husbehovsförbrukning.

Prop. 1972:109 120

Expropriationsutredningens förslag i denna del har vid remissbehandlingen fått ett gynnsamt mottagande. Luftfartsverket erinrar om att bestämmelserna i 34 § ExL om hänvisning tiU sakägare atl i särskild rättegång föra talan om ersättning för skada eller intrång leder tUl proformaexpropriationer som i onödan belastar Kungl, Maj:t, Föreskriften i 1902 års ellag om all kraftledningsexpropriationen får medföra endast ringa men för att expropriationstiUstånd av Kungl. Maj:t skall kunna undvaras har enligt bl.a. vattenfallsverket gett anledning tUl tvekan hos domstolarna. Det är därför önskvärt att orden 'ringa men' utmönsttas ur lagtexten.

Beträffande vad som i övrigt i denna del förekommit vid remissbehandlingen hänvisas tUl justUiedepartementets promemoria s. 50-51.

4.1.3 Justitiedepartementets promemoria

Inledningsvis framhåUs i promemorian att en anledning till atl beslutanderätten i ärenden om medgivande tiU expropriation i så stor utsträckning förbehåUits Kungl. Maj:t torde ha varit en önskan att skapa garantier för en enhetlig praxis. Eftersom Kungl. Maj:ts beslul inte kan överklagas kan också handläggningen av tUIståndsfrågorna ske med minsta möjliga tidsutdräkt. I promemorian anförs att systemet emellertid har vissa nackdelar, Expropriationsärendena utgör en inte obetydlig belastning för Kungl, Maj:ts kansli. ÅtskiUiga ärenden är uppenbarligen inte av sådan vikt att beslutanderätten bör tiUkomma Kungl. Maj:t. Det gäller särskilt ärenden i vUka parterna är eller får antas vara överens i tiUståndsfrågan. Den särskUda prövningen hos Kungl. Maj:t innebär i sådana ärenden en onödig omgång och tidsutdräkt. Enligt promemorian är antalet proformaexpropriationer dock i minoritet. Flertalet ansökningar torde bestridas av åtminstone någon eller några sakägare.

Erdigt promemorian äger de skäl som anförts för den nuvarande ordningen alltjämt sin giltighet. TUl dem, kommer att många ärenden är av sådan större allmän betydelse atl avgörandet bör träffas av Kungl. Maj:t. 1 promemorian uttalas att man därför i princip bör hålla fast vid den nuvarande huvudregeln. Frågan gäller om det är möjligt att göra undantag från den.

I promemorian framhålls att en av anledningarna tUl den tidsutdräkt som förekommer i expropriationsärenden är att förfarandet är uppdelat i administrativ behandling av tUlståndsfrågan och domstolsprövning av ersättningarna. Genom att den exproprierande har fått möjlighet att väcka talan vid domstol redan innan tUlståndsprövningen har avslutals och genom att reglerna om förhandstUlträde ändrats har olägenhetema av långa handläggningstider minskat och nackdelarna med en uppdelning av prövningen blivit mindre framträdande. Önskemålet att få till stånd en

Prop. 1972:109 121

förenkling och effektivisering av expropriationsförfarandet gör sig enligt promemorian emellertid alltjämt gällande.

Härefter diskuteras i promemorian lämpligheten av all handläggningen av tUlstånds- och ersättningsfrågor koncentreras till domstol. Mot en sådan ordning kan emellertid enligt promemorian anföras betänkligheter av både principiell och praktisk art. Lösningen får därför åstadkommas efter andra riktlinjer,

1 promemorian erinras om den befattning som länsstyrelse tar med ärenden om tillstånd till expropriation. Det framhålls att länsstyrelsen har att pröva ärendet noga och själv ta ståndpunkt till frågan om det begärda tillståndet bör lämnas eller ej. Enligt promemorian synes det i åtskilliga ärenden innebära onödig omgång och besvär atl överlåta det slutliga avgörandet tiU Kungl, Maj:t, Dels förekommer i en del ärenden inga stridiga intressen, dels sker avvägningen i många fall mellan olika intressen av främst lokal karaktär, en avvägning som länsstyrelsen är väl skickad att utföra.

Om prövningen av vissa expropriationsärenden av mindre vikt eller enklare beskaffenhet delegeras till länsstyrelsen, uppnås otvivelaktigt en viss förenkling och arbelsbesparing. Några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt torde inte möta mot en sådan ordning. Skulle riktigheten eller lämpligheten av länsstyrelsens beslut sättas ifråga i något fall, står alltid möjligheten öppen att besvärsvägen få frågan underställd Kungl. Maj:ts prövning. Visserligen ligger del en olägenhet i att ärendena måste handläggas i två instanser, om länsstyrelsens beslut överklagas, men denna synpunkt bör enligt promemorian inte överdrivas. Med den begränsning av länsstyrelsens beslutanderätt som fömtsätts bör man kunna utgå från att avgörandena i det stora flertalet fall kommer att godtas av parterna. Det merarbete som kan bli följden av enstaka överklaganden väger lätt i jämförelse med del dubbelarbete som följer av att f.n, både beredande organ och Kungl. Maj:t har att ta befattning med samtliga expropriationsansökningar,

I promemorian erinras vidare om att länsstyrelse redan enligt gällande lagstiftning i egenskap av planmyndighet har alt fatta beslut som får expropriationsrättsliga verkningar. Enligt BL gäller sålunda bl,a. att det i princip ankommer på länsstyrelsen att faststäUa stadsplan eller ändring av sådan. Endast mera omfattande eller eljest ur aUmän synpunkt särskUt betydelsefuUa faststäUelseärenden skall hänskjutas tUl Kungl, Maj:t, När stadsplan har faststäUts har kommunen rätt att lösa i planen ingående mark, som är avsedd tUl gata eller annan allmän plats. Något särskiU medgivande av Kungl, Maj:t behövs inte. Får länsstyrelsen befogenhet att i viss utsträckning avgöra expropriationsärenden, innebär detta enligt promemorian egentligen inte någon principiell nyhet,

I promemorian föreslås under hänvisning lill gjorda överväganden att

Prop. 1972:109 122

Kungl. Maj:l skall ha rätl att förordna alt vissa ärenden om lillslånd lill expropriation skall prövas av länsstyrelsen.

Härefter behandlas i promemorian frågan om tillståndsmyndighet vid expropriation för elektrisk starkströmsledning. Del uttalas atl starka skäl talar för alt prövningen av koncessions- och expropriationsfrågorna samordnas även i fortsättningen. I avvaktan på det förslag som utredningen om ledningsräll väntas lägga fram om bl.a. tiUståndsmyndighet i ledningsärende föreslås i promemorian inte nu någon ändring i bestämmelserna om tUlstånd lill expropriation i 1902 år.s ellag. Vad som nu gäller enligl 1902 års ellag sägs emellertid visa atl Kungl. Maj:t kan behöva delegera rätten att pröva expropriationsansökan även till andra underordnade myndigheter än länsstyrelserna, exempelvis lill kommerskollegium.

Sammanfattningsvis anförs i promemorian att i den nya expropriationslagen bör föreskrivas, atl Kungl. Maj:t kan överlämna ål annan myndighet att pröva fråga om tillstånd tiU expropriation beträffande visst slag av ärenden. Talan mot den underordnade myndighetens beslut bör få föras hos Kungl. Maj:t genom besvär. Vid tillämpningen av den föreslagna delegationsrätten bör beaktas att Kungl. Maj:t är tillståndsmyndighet i vissa koncessionsärenden, som också aktualiserar behov av att ta mark i anspråk genom expropriation. Sålunda erinras bl.a. om bestämmelserna om inrättande och drift av aUmän flygplats och om rätt att inneha eller driva atomreaktor. Koncessions- och expropriationsfrågorna bör enligt promemorian i regel avgöras av en och samma myndighet. Endast då sambandet mellan frågorna är myckel svagt kan en annan ordning väntas medföra några egentiiga fördelar. Ett sådant läge sägs kunna föreligga exempelvis om expropriationen avser utvidgning av en redan befintlig anläggning utan att ny koncessionsprövning aktualiseras.

Beträffande de faU då Kungl. Maj:t skall få överlämna prövningen av ärendet om expropriationstillstånd anförs i promemorian följande. Delegation tiU länsslyrelsen bör i första hand avse ärenden i vilka ansökan om expropriation medges eller lämnas obestridd. Ansökan lorde få anses vara bestridd, när sakägare på saklig grund motsätter sig atl expropriation sker. Från bestridanden som hänför sig till att sökanden och sakägaren har skilda uppfattningar om värdet av den egendom ansökan avser torde böra bortses. Därutöver bör länsslyrelsen — även om bestridande sker — kunna pröva ärende som har lokal eller regional anknytning. Är ärendet av störte omfattning eller eljesi av större allmän betydelse, bör prövningen däremot ankomma på Kungl. Maj:t. Detsamma bör gälla om expropriation skaU ske för verksamhel som kräver särskild koncession och sådan meddelas av Kungl. Maj:l. Närmare föreskrifter lorde få meddelas i administrativ ordning.

Prop. 1972:109 123

1 promemorian erinras slutligen om att expropriationsutredningen för vissa speciella fall föreslagit att Kungl. Maj:ts tillstånd inle skall behövas utan att tUlstånd i stället skall meddelas av domstol. De undantag från huvudregeln som utredningen sålunda föreslagil gäller (1) i de s.k. planfallen enligt bl.a. 18 och 41 §§ BL, (2) när väghållare för allmän väg skall expropriera mark som enligt fastställd arbetsplan ingår i sådan väg, (3) när annan huvudman för aUmän vallen- och avloppsanläggning än kommun med kommunens medgivande vUl expropriera mark, som inom område med fastställd generalplan eller stadsplan avsetts för ledningsändamål, (4) vid expropriation för ledning för vatten tiU husbehovsförbrukning samt (5) när fastighetsägare har förklarat sig villig all upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt för elektrisk ledning samt expropriation därav medför endast ringa men.

I anslutning härtill anförs i promemorian följande. Vad först angår expropriationsutredningens förslag till handläggningsordning beträffande de s.k, planfaUen hänger detta samman med att utredningen i annat sammanhang föreslagit att BL:s regler om rätl till inlösen på grund av faststäUd plan m,m, förs över tUl en ny expropriationslag. Med hänsyn tiU att byggnadslagstiftningen ses över av bygglagutredningen bör emellertid några mer betydande ändringar i BL inte genomföras nu, Uttedningens förslag på denna punkt saknar därför f ,n. aktualitet.

Expropriation för vägändamål förekommer f.n, i mycket ringa utsträckning, huvudsakligen beroende på atl vägrätten i allmänhet tillgodoser väghåUarens behov av rådighet över den erforderliga marken. Den nya väglagen innebär att vägrättsinnehavarens befogenheter ytterligare utvidgas. Därför kommer sannoUkt behovet av expropriation för vägändamål att ytterligare minska. En sådan speciell reglering av frågan om tillstånd till expropriation för vägar som föreslagits av expropriationsutredningen synes mot bakgmnden av det anförda inte vara motiverad. Möjlighet finns också att för dessa fall utnyttja den föreslagna delegationsrätten.

Fall där annan huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning än kommun vUl expropriera mark för ledningsändamål torde enligt promemorian inte förekomma i sådan utsträckning att det finns anledning att införa särskUda bestämmelser härom.

Frågan om expropriation för ledning för vatten lill husbehovsförbrukning har kommit i ett nytt läge genom FBL och promulgationslagen (1970:989) tiU denna. Genom FBL har skapats möjligheter att bUda servitut för sådan ledning efter ett ganska enkelt förrätlningsförfarande oberoende av om åtgärden sker i samband med annan fastighetsbild-ningsförtättning och oavsett om ägaren till den tjänande fastigheten motsätter sig åtgärden. Reglerna härom avser att ersätla bl,a. lagen om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten till husbe-

Prop. 1972:109 124

hovsförbrukning, Expropriationsutredningens förslag i denna del saknar därmed aktualitet.

Frågan om tiUståndsmyndighet i ärenden som gäller elektriska starkströmsledningar har behandlats i det föregående. Som framgår av vad som där anförts bör enligt promemorian någon ändring i bestämmelserna om tillstånd tUl expropriation i 1902 års ellag inte göras nu.

Bestämmelserna om proformaexproprialion för elektriska svagströmsledningar i ExL saknar enligt promemorian praktisk betydelse och torde kunna utgå.

Med hänsyn tiU det anförda har i promemorieförslaget inte tagits upp någon motsvarighet till vad expropriationsutredningen har föreslagit om att expropriationstiUstånd i vissa speciella faU skall meddelas av domstol.

4.1.4 Remissyttrandena

Övervägande antalet remissinstanser tUlstyrker eller lämnar utan erinran det i promemorian framställda förslaget att Kungl. Maj:t skall kunna delegera beslutanderätten i ärenden om expropriationstillstånd tUl administrativ myndighet, i första hand länsstyrelse. Bland de instanser som godtar delegationsmöjligheten märks Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västernorrlands län, Sveriges industriförbund samt Hyresgästernas riksförbund.

Endast två remissinstanser, Sveriges fastighetsägareförbund och Lantbrukarnas riksförbund, ställer sig helt avvisande tUl förslaget om delegering. Enligt fastighetsägareförbundets mening bör tillståndsprövningen åtminstone inte decentraliseras innan en enhetlig rättstillämpning har utbildats i fråga om expropriation för tätbebyggelse. Fastighetsägareförbundet framhåller att de nackdelar som är förenade med att Kungl, Maj:t är tUlståndsmyndighet kan minskas genom en effektivisering av handläggningen.

Lantbrukarnas riksförbund anser att de skäl som anförs i promemorian mot att domstol skall få pröva frågor om expropriationstillstånd inte är invändningsfria. Förbundet erinrar om den tiUståndsprövning som ankommer på vattendomstolarna enligt VL och framhåller att denna ordning synes ha fungerat mycket väl. Enligt förbundets mening torde ärendena om expropriationstUlstånd kunna behandlas snabbare och rättssäkerheten bli bättre tiUgodosedd om tillståndsprövningen delegeras tiU fastighetsdomstolarna, Kungl, Maj:t bör dock kunna förbehålla sig prövningsrätten vid större expropriationer, och vidare bör ärenden om tUlstånd tiU expropriation för kraftledning kunna delegeras till kommerskollegium. Förbundet anser emellertid att frågan om delegering bör

Prop. 1972:109 125

utredas ytterligare och atl t.v, den nuvarande ordningen bör behållas.

Även Sveriges villaägareförbund anser atl det bör övervägas alt låta expropriationstillstånden prövas direki av domstol.

Viss tvekan om lämpligheten av promemorieförslaget uttalas av Sveriges advokatsamfund. Sålunda anser samfundet att förslaget inte på elt tillräckligt preciserat sätt anger förutsättningarna för delegation. Samfundet anser vidare att länsstyrelsernas uppgift som planmyndighet och deras rekrytering med ofla starkt inslag av kommunala intressen kan komma att skapa svårigheter för dem att skilja mellan parter där den ene mestadels är kommun. Enligt samfundets mening är det därför ingalunda säkert att, som fömtsätts i promemorian, överklaganden skulle förekomma endast i enstaka fall.

Även Sveriges fastighetsägareförbund ifrågasätter lämpligheten av att delegation sker tUl länsstyrelserna med hänsyn tUl att kommunala inttessen numera är rikligt företrädda där. Enligl Skånes jordägareförbund bör samtliga ärenden i vUka expropriation bestritts avgöras av Kungl. Maj:t, vars objektivitet ej påverkas av lokala hänsyn.

Försvarets civilförvaltning framhåUer att expropriationer för försvarsändamål i allmänhet torde vara av sådan natur att tiUståndsgivningen alltjämt bör förbehåUas Kungl, Maj:t, I de enstaka fall då delegation kan ske kan fördelen härav enligt civUförvaltningens åsikt mycket väl motverkas genom tidsutdräkt och besvär vid överklagande av tiUståndsmyndigbetens beslut.

Från några av de remissinstanser som i princip är positivt inställda till promemorieförslaget om delegering framförs vissa kritiska synpunkter som närmast berör detaljfrågor. Sålunda påpekar bankinspektionen att den delegationsrätt som promemorians lagförslag upptar är helt obegränsad. De motivuttalanden i promemorian som avses bli vägledande för användningen av delegationsrätten är enligl bankinspektionens mening ganska oklara i konturerna. Uttalandena i promemorian atl delegering bör kunna ske — även vid bestridande — när ärendet är av mindre vikt eller enklare beskaffenhet eller när ärendet har lokal eller regional anknytning leder till att en helt liten del av expropriationerna skulle förbehåUas Kungl, Maj:ts prövning, något som knappast torde vara avsett. Huvudregeln att Kungl, Maj:t prövar ärenden om expropriationstillstånd skulle då urholkas betänkligt. Bankinspektionen förordar att bestämmelsen om delegation fär det innehållet att Kungl, Maj:t kan uppdra åt länsstyrelsen eller, om särskilda skäl föreligger, åt annan myndighet att pröva fråga om tillstånd till expropriation som inte har bestritts eller som är av mindre vikt från allmän eller enskild synpunkt. Innebörden av det sistnämnda uttrycket får preciseras i motiven. Enligt inspektionens mening kan hel eller huvudsaklig expropriation av äganderätten tUl fastighet på vilken bedrivs närings-

Prop. 1972:109 126

verksamhet av betydelse eller som används för bostad inte anses vara av mindre vikt från enskUd synpunkt.

Också Svea hovrätt sätter i fråga om den formella möjligheten till delegation bör ges så vid omfattning som promemorians lagförslag innebär.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att tillståndsprövningen i princip bör kunna handhas av länsstyrelserna. I sådana ärenden där expropriationen berör flera län bör dock tiUståndsgivningen vara förbe-håUen Kungl. Maj:t. Föreskrifterna i ämnet torde kunna utformas efler förebUd av 26 § BL, Om den föreslagna lösningen inte godtas ulan del i StäUet i överensstämmelse med promemorieförslaget föreskrivs alt Kung], Maj:t får delegera beslutanderätten beträffande visst slag av ärenden till underställd myndighet, anser sig länsstyrelsen inle kunna ansluta sig tUl uttalandet i promemorian atl delegeringen till länsstyrelse skaU — i händelse av bestridande — omfatta endast ärenden av mindre vikt eller enklare beskaffenhet. Länsstyrelserna har tiUgång tUl erforderlig expertis — överlantmätare, länsarkitekt och länsingenjör — och besitter den lokalkännedom som behövs för att kunna bedöma tillståndsfrågor. Dessutom utgör lekmannainflytandet i länsstyrelserna en särskUd garanti för en allsidig bedömning av ärenden om expropriationstiUstånd. Enligt länsstyrelsens mening bör frågan om delegering inte prövas från fall till faU, I stäUet bör Kungl. Maj:t efter mönster av 12 § miljöskyddskungörelsen (1969:388) meddela generella föreskrifter, varigenom tiUståndsgivningen delegeras i vissa uppräknade typer av ärenden.

Också länsstyrelsen i Västernorrlands län förordar att tUlståndsgivningen i princip läggs på den underordnade myndigheten med rätt för denna att underställa ärendet Kungl, Maj:ls prövning. Endast då ärendet är av större omfattning eller annars av större allmän betydelse bör det underställas Kungl. Maj:t, Länsstyrelsen sätter i fråga om inte den exproprierande bör ges rätt att i samband med ansökan om expropriationstUlstånd begära att ärendet understäUs Kungl. Maj:ts prövning.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att delegationen synes kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med 26 § BL, så att Kungl. Maj:t förbehåller sig beslutanderätten i ärenden som är av slörre omfattning eller annars av större allmän betydelse eller där expropriationen har samband med fråga vars avgörande ankommer på Kungl. Maj:t, exempelvis vissa koncessionsärenden. Enligt länsstyrelsens mening bör ansökan om tillstånd lill expropriation regelmässigt ges in till länsslyrelsen, som har att efter utredning lämna över handlingarna i ärendet med eget utiåtande till Kungl. Maj:t såvida inle länsstyrelsen själv fär besluta i ärendet. Även Hyresgästernas riksförbund anser all expropriationsansökningar bör ges in tUl länsstyrelsen. Enligt förbundets

Prop. 1972:109 127

åsikt bör länsstyrelsen kunna avgöra även ärenden av störte omfattning.

Malmö kommunstyrelse tar upp frågan om handläggningen hos Kungl. Maj:i av besvär mol underordnad myndighets avgörande i lUlstånds-ärendet. Kommunstyrelsen framhåller att handläggningen bör kunna göras enklare i sådana besvärsärenden än i ärenden som avgörs direkt av Kungl. Maj:t. Det kan sålunda sättas i fråga om inte remissförfarande skulle kunna undvaras i åtskilliga fall. Är det t.ex. fråga om expropriation enligt 1 § första stycket punkt 16 ExL synes planverket behöva höras endast i särskUda fall.

Svenska kraftverksföreningen vänder sig mot uttalandel i promemorian om att ExL:s bestämmelser om proformaexproprialion för elektriska svagströmsledningar saknar betydelse och därför kan utgå. Enligt föreningens mening har proformaexpropriationen i många fall underlättal möjligheten för ledningsägare att få rätt till mark för ledningar. 1 varje fall intUl dess arbetet inom utredningen om ledningsrätt resulterat i en lag om ledningsrätt bör bestämmelserna om proformaexproprialion behållas.

4.2 Återlösen av exproprierad egendom

4.2.1 Gällande rätt

Ett gmndläggande vUlkor vid alla former av expropriation torde vara att den exproprierade egendomen verkligen används för det uppgivna ändamålet, Inttesset av att detta viUkor uppfyUs tillgodoses i ExL efter två olika linjer, Kungl, Maj:t kan sålunda enligt 5 § tredje stycket ExL vid behov meddela särskUda bestämmelser för att trygga atl den exproprierade fastigheten används för avsett ändamål. Därefier tUlkommer det länsstyrelsen att se tiU att meddelade bestämmelser följs. Vidare lämnas i 68-70 §§ vissa föreskrifter om återlösningsräll till exproprierad egendom.

Enligt 68 § ExL föreligger återlösningsrätt till exproprierad fastighet eller särskild rätt, om fastigheten eller rättigheten inte har kommil till användning för det avsedda ändamålet eller om användningen för ändamålet har upphört. En ytterligare fömtsättning är att ändamålet är att anse som övergivet. Vidare föreligger återlösningsräll, om fastigheten eller den särskilda rätlen i väsentlig omfattning används för annat ändamål än det avsedda.

Vid expropriation av hel fastighet tillkommer återlösningsrätt den som närmast före expropriationens fullbordande ägde fastigheten eller hans rättsinnehavare. Vid delexpropriation tiUkommer motsvarande rätt ägaren av den återstående delen. Vid rättighetsexpropriation är ägaren av den besvärade fastigheten lösningsberättigad.

Prop. 1972:109 128

Rätten tUl återlösen kan göras gällande om talan väcks inom tjugo år från det expropriationen fuUbordades. Om den exproprierande efter det att expropriationen fullbordats uppfört byggnad på fastigheten eller annars lagt ned kostnad på den, kan enligt 68 § andra stycket ExL det som sålunda tillförts fastigheten bli föremål för inlösen i samband med att fastigheten återlöses.

Vid återlösen av exproprierad egendom får enligt 69 § ExL värdet inte sättas högre än tiU den expropriationsersättning som utgetts. I övrigt gäller lagens beslämmelser om expropriation i tillämpliga delar. Fördelningen av kostnaderna är dock beroende av domstolens prövning.

4.2.2 Utredningen

Enligt utredningens mening är det betydelsefullt att betryggande garantier skapas för att enskilda intressen inte uppoffras onödigtvis och att den exproprierade egendomen verkligen kommer tiU avsedd användning. Utredningen anser därför att man bör behålla den nuvarande bestämmelsen i 5 § tredje stycket ExL om att Kungl. Maj:t kan meddela särskilda bestämmelser för att trygga egendomens användning för det avsedda ändamålet.

När det gäller reglerna om återlösningsrätt anför utredningen alt de inte torde ha praktiskt tiUämpats i nämnvärd utsträckning. Sannolikt har de ett visst värde som medel att säkerställa att den exproprierade egendomen verkligen används för sitt ändamål. Utredningen finner det emeUertid tveksamt om det finns behov av en så ovillkorlig återlös-ningsregel som den nuvarande. En sådan måste nämligen enligt utredningen otvivelaktigt förses med ett flertal undantag, om man försöker att i nuvarande skick överföra den tUl en ny expropriationslag, uppbyggd efter de principer som utredningen tänker sig. Enligt utredningens uppfattning är det mera ändamålserUigt att låta Kungl, Maj:t pröva från fall tUl fall i vad mån behov av återlösningsrätt kan anses föreligga eller om expropriatens intressen kan tillgodoses på annat sätt. Utredningen föreslår alltså att den nuvarande obUgatoriska återlösningsrätten utmönstras ur expropriationslagsliftningen och ersätts med en rätt för Kungl. Maj:t att i förekommande fall förordna om rätt till återlösen inom viss tid och på vissa viUkor, allt bestämt med hänsyn tiU omständigheterna i det särskUda fallet. Enligt utredningens mening torde denna möjlighet för Kungl. Maj:t att förordna om återlösningsrätt få sin största betydelse vid expropriationer där sökanden är enskUd person,

4.2.3 Remissyttrandena över utredningens förslag

Utredningens förslag har lämnats utan erinran av flertalet remissin-

Prop. 1972:109 129

stanser, Svea hovrätt ifrågasätter emellertid om det är riktigt att minska återlösningsrätten i så hög grad som föreslagits. Exempel på fall då det enligt hovrättens mening är rimligt att bibehålla återlösningsrätt är expropriation för enskUd verksamhet, delexpropriation och upplåtelse av nyttjande- eUer servitutsrätt genom expropriation.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det i och för sig inte finns något att erinra mot utredningens förslag, även om det kan befaras att den konlrollbefogenhet som ankommer på länsstyrelserna kommer att vålla svårigheter vid tiUämpningen, När det gäller de situationer där konttoll av användningssättet av den exproprierade egendomen är särskUt befogad pekar länsstyrelsen på institutet tomträttsexpropriation. Ges tillstånd tUl sådan expropriation, bör det enligt länsstyrelsens mening regelmässigt föreskrivas rätt tUl återlösen för det faU att marken inte har upplåtits med tomträtt inom viss tid.

Svenska kommunförbundet, som godtar utredningsförslaget, understryker alt återlösningsrätten torde få sin största betydelse vid expropriationer där sökanden är enskUd person,

4.2.4 Justitiedepartementets promemoria

I promemorian understryks utredningens uttalande om att reglerna om återlösningsrätt inte torde ha tUlämpats i nämnvärd utsträckning. Även om reglerna kan ha ett visst värde som medel att säkerstäUa att den exproprierade egendomen används för sitt ändamål, är det eidigt promemorian tveksamt om återlösningsrätten har sådan betydelse att det finns anledning att bibehålla den ens i den modifierade utformning som uttedningen har föreslagit, Återlösen av hel fastighet torde sålunda endast undantagsvis tiUgodose några berättigade önskemål. Har expropriationen inneburit att det från en fastighet har skUts av ett område som naturligt hör tUl fastigheten, bör det avskUda området kunna återföras tiU stamfastigheten, om de skäl som har föranlett expropriationen inte längre föreligger, Inttesset härav torde emeUertid ofta kunna tiUgodoses genom frivUliga överlåtelser och i vissa faU genom åtgärder enligt FBL.

Enligt promemorian hänger emellertid frågan om återlösningsrätten i viss utsttäckning samman med spörsmålet i vad mån expropriation skall medges tUl förmån för enskilda. Först vid behandlingen av kvarstående delar av expropriationsuttedningens förslag bör därför ståndpunkt tas till frågan humvida återlösningsinstitutel bör bibehåUas. Promemorieförslaget utgår sålunda från att expropriationsutredningens förslag godtas i allt väsentligt.

4.2.5 Remissyttrandena över promemorians förslag

Några remissinstanser har ytttat sig över frågan humvida återlös-

9 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

Prop. 1972:109 130

ningsinstilutet bör behållas. Sålunda anser Svea hovrätt alt starka skäl talar för att viss möjlighet till återlösen kvarstår. Även Sveriges industriförbund anser att återlösningsinstUutet bör finnas kvar. Enligt industriförbundets mening är det från rättssäkerhetssynpunkt värdefullt att behålla den nuvarande obetingade rätten till återlösen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och Malmö kommunstyrelse anser däremot att återlösningsinstitutel bör avskaffas. Enligl kommunstyrelsens mening är bestämmelserna om återlösen helt oförenliga med nutida samhäUsutveckling. Bestämmelserna medför bl.a., påpekar kommunstyrelsen, alt en kommun i praktiken är förhindrad atl av finansiella eller andra bärande skäl inom tjugoårsperioden övergå till försäljning av tomtmarken inom ett område som ursprungligen exproprierats för tomlrättsupplåtelse. Rätt tiU återlösen skulle annars inträda, och detta skulle i sin tur få orimliga konsekvenser, särskUl om tomterna hunnit bli bebyggda,

Sveriges advokatsamfund förordar visserligen inte att återlösningsinstitutel skall avskaffas men påpekar atl institutet är särpräglat och säUan praktiserat.

4.3 Giltigheten av expropriationstillstånd m. m.

4.3.1 Gällande rätt

Då tUlstånd tiU expropriation beviljas, skall Kungl. Maj:t enligt 5 § fjärde stycket ExL bestämma den dag när saken sist skall ha fullföljts genom ansökan om stämning tUl domstol. Vanligen utsätts därvid en ettårsfrisl. Har talan inte väckts inom den bestämda tiden, förfaller frågan om expropriation, I praxis har Kungl, Maj:t emellertid ansetts oförhindrad att förlänga meddelade tidsfrister.

Enligt huvudregeln i 21 § första stycket ExL om befogenhet att väcka talan ankommer det på den exproprierande att ta initiativ tUl rättegång i expropriationsmål. Skälet härtUl är att den exproprierande också efter det han fått expropriationstUlstånd bör ha möjlighet att avstå från att begagna sig av sin expropriationsrätt. Har tillstånd till expropriation meddelats och fastigheten tagits i besittning av den exproprierande, får även fastighetens ägare eller annan sakägare, vars räll berörs av tillträdet, väcka talan. Har den exproprierande tiUträtt egendomen anses han nämligen ha manifesterat sin avsikt att fullfölja anspråket på sådant sätt att sakägarna bör ha samma befogenhet som den exproprierande att fuUfölja expropriationsf rågan tUl domstol.

Prop. 1972:109 131

4.3.2 Utredningen

I betänkandet Förtida tillträde, expropriationskostnad m.m. log expropriationsutredningen upp frågan om rätt att medge förlängning av den tid inom vUken talan skall väckas vid domstol. Utredningen föreslog därvid bl,a, (s, 69) att Kungl, Maj:ts rält att medge sådan förlängning skulle lagfästas. Vid remissbehandUngen föranledde förslaget ingen eriruan. Flera remissinstanser underströk emellertid att det borde finnas synnerligen starka allmänna intressen för att en fastighetsägare annat än under kortare tid skulle behöva tåla de väsentliga intrång i sin rådighel som blev följden av ett expropriationstillstånd, Pä grund därav borde fömtsättningarna för medgivande till förlängning skärpas. Detta kunde enligt några remissinstansers åsikt komma till uttryck genom krav på 'synnerlig vikt för den exproprierande' eUer 'synnerliga skäl'. Andra remissinstanser ansåg att förlängning av expropriationstillstånd borde få meddelas endast en gång, varjämte en maximal förlängningstid om förslagsvis fem år borde stipuleras.

Vid den slutliga behandlingen av lagförslaget ansåg departementschefen (prop. 1966:73 s. 41) att den föreslagna lagändringen kunde anstå lUl den slutliga översynen av ExL,

Expropriationsutredningen återkom till frågan om exproprialionstill-ståndens giltighet i betänkandet Expropriationsändamål och expropriationsersättning m,m. Utredningen framhåller där (s, 143) att det otvivelaktigt är av stort intresse att den tid som förflyter mellan expropriationstiUståndet och dagen för anhängiggörandet av expropriaiionsmålet hålls så kort som möjligt. Utsikterna att effektivl kunna påverka detta lagstiftningsvägen är emeUertid enligt utredningen ganska små. Även om en viss maximitid skuUe lagfästas, eventuellt i kombination med ett förbud för Kungl, Maj:t att förlänga denna i annat fall än då synnerligen starka skäl gjorde en förlängning motiverad, torde man nänUigen knappast kunna hindra sökanden att sedan tiden gått till ända göra en ny ansökan om expropriation. Visserligen skulle della medföra vissa olägenheter för sökanden men dessa skulle knappast svara mol några motsvarande fördelar för fastighetsägaren. Dennes känsla av obehag och osäkerhet torde nämligen knappast komma att minska så länge det stod fullt klart för honom att motparten ingalunda gett upp tanken på att tvångsinlösa hans fastighet utan endast flyttal fram den tidpunkt då inlösenförfarandet skulle komma att inledas. Utredningen anser därför att man knappast kan effektivt tillgodose fastighetsägarnas intressen på denna punkt i vidare mån än som är faUet i gällande rätt. Däremot talar enligt utredningens mening alltjämt övervägande skäl för att lagfästa Kungl. Maj:ts rätt att medge förlängning av tiden för anhängiggörande av talan.

Prop. 1972:109 132

4.3.3 Remissyttrandena över utredningens förslag, m.m.

Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över vad utredningen anfört i fråga om expropriationstillståndens giltighet. Svea hovrätt understryker emellertid utredningens uttalande om önskvärdheten atl håUa tiden mellan expropriationstiUståndet och anhängiggörandet av talan så kort som möjligt, liksom att undvika förlängningar.

Även Folksam anser det angeläget att expropriationstillståndens giltighetstid blir så kort som möjligl.

Näringslivets byggnadsdelegation riktar stark kritik mot nuvarande praxis med långvariga exproprialionstillstånd. Denna praxis har eiUigt delegationens mening orsakat missförhåUanden som är mycket kännbara och väl dokumenterade. För att komma till rätta med dessa problem förordar delegationen bl,a. att tiden mellan expropriationstUlstånd och stämning tiU domstol får utsträckas tiU sammanlagt högst fem år, att förfaUet expropriationstiUstånd normaU ej får förnyas inom loppet av en tioårig karenstid samt atl karenstiden får brytas endast av väsentiigt ändrade omständigheter som ej kunnat fömtses,

I detta sammanhang kan nämnas atl Sveriges fastighetsägareförbund i skrivelse tUl chefen för kommunikationsdepartementet den 3 juni 1970 har tagit upp frågan om de långvariga expropriationstUlstånd som meddelats specieUt i Stockholm, Förbundet framhåller i skrivelsen bl,'a, att det uppkommer allvarliga olägenheter vid dessa tillstånd och att det är angeläget att de rådande missförhållandena undanröjs,

4.3.4 Justitiedepartementets promemoria

I promemorian föreslås inle någon saklig ändring i de nuvarande reglema om exproprialionstUlståndens giltighet och rätten att väcka talan,

4.3.5 Remissyttrandena över promemorian, m.m.

Frågan om expropriationstillståndens giltighetstid har tagits upp av Svea hovrätt. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges villaägareförbund. Enligt hovrättens mening bör det övervägas att ge sakägare viss möjlighet att väcka talan även om tiUträde inte har skett. Detta skulle närmast gälla fastighetsägare i fall då lång tid har gått utan att expropriationstillstånd utnyttjats.

Advokatsamfundet, fastighetsägareförbundet och vUlaägareförbundet trycker hårt på de olägenheter som uppstår när det förflyter lång tid meUan expropriationstiUståndet och tidpunkten för talans väckande. Bl.a. försätts, framhåller samfundet, sakägaren inte sällan i en bekymmersam situation när det gäUer att fatta beslut rörande fastig-

Prop. 1972:109 133

hetens förvaltning och de kostnader som bör läggas ned på fastigheten. Advokatsamfundet och fastighetsägareförbundet anser därför att det bör införas en bestämmelse om rätt för sakägare alt inom viss begränsad tid väcka talan, oavsett om egendomen har tiUträtts av den exproprierande eller ej. ViUaägareförbundet uttalar mera allmänt alt det i en ny expropriationslag bör ingå en bestämmelse som tUlgodoser den enskilde sakägarens anspråk på elt rimligt rättsskydd.

Stadshypotekskassan pekar på risken för all en fastighet förslummas, om det förflyter alltför lång tid mellan expropriationslillståndet och talans fullföljande. Det bör därför övervägas all införa viss tidsfrist för fullföljandet.

Även industriförbundet anser att de långvariga expropriationstillstånden utgör ett belydelsefuUl problem och alt skyddet för den enskUde måste förbättras på denna punkt,

I detta sammanhang kan nämnas att frågan om gUtigheten av expropriationstillstånd tagits upp i riksdagen i samband med behandlingen av prop, 1971:122, Bl.a. föreslogs i mot. 1971:1512 att fastighetsägare skulle få rätt att hos domslol begära prövning av ersättningsfrågan senast ett år efter det att exproprialionstillstånd bevUjats. Motionen avslogs av riksdagen.

5 Expropriationsersättningen

5.1 Gällande rätt

Fr.o.m. den 1 januari 1972 gäller nya bestämmelser om ersättning vid expropriation (SFS 1971:915). Dessa bestämmelser har utformats i syfte att dämpa markvärdestegringen och att hindra att samhället vid expropriation för tätbebyggelseändamål skall behöva ersätta vissa värden som har uppstått till följd av samhällets egna insatser och har samband med tätbebyggelseutvecklingen. De centrala bestämmelserna finns samlade i ett särskUl avsnitt som omfattar 7, 8, 10 och 11 §§. 33 § innehåller bestämmelser om värdeberäkningen vid förhandstUlträde, Den s,k. presumtionsregeln återfinns i 111 a §, I 115 § finns särskUda bestämmelser om ersättningsberäkningen vid värdestegringsexpropriation.

Enligt 7 § första stycket skall för fastighet som exproprieras erläggas löseskUling motsvarande fastighetens marknadsvärde. Paragrafen har dock försetts med en erinran om att löseskUlingen tUl följd av specieUa bestämmelser, bl,a, reglerna om expropriationsförelagets inverkan på fastighetsvärdena, i vissa fall inte överensstämmer med marknadsvärdet.

När en del av en fastighet exproprieras, skall erläggas intrångsersätt-

Prop. 1972:109 134

ning motsvarande den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Intrångsersättningen skall således motsvara skiUnaden mellan fastighetens marknadsvärde före expropriationen och reslfastighetens marknadsvärde efter expropriationen.

Även annan ekonomisk skada som uppkommer för ägaren skall ersättas. Expropriationsersältningen har således uppdelats i tre ersättningsarter som betecknas löseskilling, inttångsersättning samt annan ersättning.

Enligt fast praxis skaU värderingen hänföras till förhållandena vid den tidpunkt då expropriaiionsmålet slutligt avgörs (se härom prop. 1971:122 s. 174-177), Om den exproprierande har tagit fastigheten i besittning före denna tidpunkt, får dock enligt 33 § hänsyn inte tas till sådana ändringar som uppkommit efter tUlträdet, Ersättningen skall emellertid enUgt denna paragraf jämkas med hänsyn lill eventueU höjning i del allmänna prisläget efter tiUträdet,

I expropriationsmål skall i bevishänseende gälla samma principer som i skadeståndsrättsliga mål (prop. 1971:122 s, 167-170, 255 f och 264), Detta innebär att en viss bevisbörda gjltid kommer atl ligga på den som framställer ett yrkande i målet,

EnUgt 7 § andra stycket skaU vid bestämmande äV expropriationsersättning hänsyn tas tUl åtagande av den exproprierande alt ulföra skadeförebyggande åtgärd, om åtagandet är av beskaffenhet att skäligen böra godtagas av den ersätlningsberättigade,.

Enligt 8 § gäUer den allmänna regeln att, om del företag, för vars genomförande fastighet exproprieras, har medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, löseskiUingen skall bestämmas på gmndval av det marknadsvärde fastigheten skulle ha haft utan sådan inverkan. Regeln gäUer dock endast i den mån del finnes skäligt med hänsyn tUI förhåUandena i orten eller till den aUmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhåUanden, Denna inskränkning ansluter tUl de grannelagsrättsliga ersättningsrekvisit som lagfästs i 30 § mUjöskyddslagen, Immissionsskador från expropriationsf öretagel ersätts således endast om rätt till ersättning för sådana skador föreligger enligt mUjöskyddslagen, Motsvarande regler gäller då exproprialionsförelaget har en positiv inverkan på markvärdena. Vid delexpropriation skall 8 § tiUämpas i fråga om marknadsvärdet före expropriation. Den i 7 § första stycket föreskrivna jämförelsen skall således ske meUan å ena sidan hela fastighetens marknadsvärde före expr9priationen med bortseende från expropriationsföretagets inverkan och å andra sidan reslfastighetens marknadsvärde efter expropriationen, varvid hänsyn skall las tiU sådan inverkan,

10 § innehåller en regel för det fall att åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att höja expropriationsersättningen. Om skäl är därtiU, skall

Prop. 1972:109 135

genom åtgärden uppkommen ökning av faslighetens värde inte tas i beräkning vid ersättningens bestämmande.

Enligt II § skaU bestämmelserna i 7-10 §§ äga molsvarande tUlämpning beträffande särskild rätt till fastighet, som avstås på grund av expropriation. Därvid skall 10 §, i fall då åtgärd vidtagks av fastighetens ägare i avsikt som där anges, tiUämpas så att den exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning av ägaren tillkommande ersättning.

Den s,k, presumtionsregeln i III a § gäller vid expropriation av mark för ändamål som avses i I § första stycket 16 (tätbebyggelse och tomträttsupplåtelse) och har till syfte alt förebygga oförtjänt markvärdestegring, Presumtionsregeln skall hindra att samhäUet vid expropriation som sker för att genomföra tätbebyggelse eUer för att utveckla sådan bebyggelse skall behöva ersätta värden som har uppstått tUI följd av förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt, Presumtionsregeln innebär en lösning av problemet alt skilja den värdestegring som sålunda inte bör ersättas från sådan värdeökning som saknar samband med den väntade tätbebyggelseutvecklingen (prop, 1971:122 s, 178-187, 255-258 och 264 f). Enligt 111 a § första stycket skall vid bestämmande av löseskUling sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt mm under tio år före ansökningen om expropriation — dock högst femton år före talans väckande vid domstol och enligt punkt 4 i övergångsbeslämmelserna inte i något fall tidigare än från den 1 juU 1971 - räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir utrett, att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt. Det gäller således en presumtion för att en värdeökning beror på förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Endast i den mån presumtionen motbevisas utgår ersättning för den markvärdestegring som inträffat. Vid delexpropriation skall presumtionsregeln tillämpas i fråga om värdet före expropriationen. I lagtexten har uttryckligen angivits att värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller, om tillträde skett, vid tiden för tiUträdet.

Har stadsplan eller byggnadsplan, enligt vilken marken avsetts för enskUt bebyggande, fastställts under tid då presumtionsregeln är tiUämplig men före ansökningen om expropriation, skaU enligt 111 a § andra stycket regeln tillämpas endast på värdestegring som inträffat efler planfaststäUelsen,

I 111 a § tredje stycket finns en särskUd garantiregel för egnahemsbebyggelse, som utgör en begränsning av presumtionsregeln. Presumtionsregeln är så utformad att den i aUmänhet skall ge fastighetsägaren möjlighet att för expropriationsersättningen förvärva annan jämförlig fastighet, under förutsättning att förvärvet sker inom ett sådanl område där någon förändrad markanvändning inte kan förväntas inom över-

Prop. 1972:109 136

skadlig tid. För vissa typer av fastigheter har det emellertid ansetts motiverat att ge en regel som innefattar en uttrycklig garanti för en ersättning som gör det möjligt för ägaren att skaffa sig en likvärdig ersättningsfastighet. Garantin som gäUer i de fall då presumtionsregeln skaU tUlämpas avser fastighet som innehas i huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående, dvs, som regel en- eller Ivåfamiljshus,

I 111 a § fjärde stycket regleras presumtionsregelns förhållande tiU 8 § (prop, 1971:122 s, 211, 258 och 264 f), I den mån det blu utrett, att värdestegringen utan att ha samband med förväntningar om ändring i markens tUlåtna användningssätt beror på inverkan av det företag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 8 §,

Enligt 115 § skall, när mark exproprieras enligt 1 § tredje stycket, dvs, för väntad värdestegring, 8 § tUlämpas på värdestegring som beror av den åtgärd som utgör gmnd för expropriationen. Kan åtgärden föranleda expropriation jämUkt 1 § första stycket 16 äger 111 a § motsvarande tiUämpning,

Av övergångsbestämmelserna tUl 1971 års lagändringar är punkterna 3 och 4 av intresse i detta sammanhang, Enligl punkt 3 gäller äldre bestämmelser i fråga om grunderna för bestämmande av expropriationsersättning, om talan vid domstol väckts före den 1 januari 1972, Enligt punkt 4 gäUer 111 a § som nämnts inte värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971,

5.2 Civildepartementets promemoria

I civUdepartementets promemoria (Ds C 1972:1) Lagstiftning om fysisk riksplanering föreslås att presumtionsregeln skall tUlämpas när staten eller kommun exproprierar, oavsett för vilket ändamål det sker och därvid bli tillämplig också vid expropriation av särskUd rätt tUl 'fastighet,

I promemorian anförs följande om expropriationsandamålen som bakgrund lUl förslaget om en utvidgning av presumtionsregeln. Expropriation kan i aUmänhet ske endast tUl förmån för kronan, kommun eller vissa andra offentiiga rättssubjekt, I en del faU föreligger emeUertid expropriationsrätt även för enskUda rättssubjekt. Expropriation kan ske både för företag som medför ökad avkastning av marken och för företag som medför att avkastningen minskar eUer kanske byts i underskott. Någon strikt uppdelning av de olika expropriationsandamålen på dessa båda kategorier är inte möjlig. Expropriation för tätbebyggelse kan t.ex. avse både mark för höghusbebyggelse och mark för därmed sammanhängande fritidsonuåden. I många fall är det emellertid klart att mark exproprieras för ändamål som kommer alt medföra att den inte vidare

Prop. 1972:109 137

ger nämnvärd avkastning ulan i slällel kanske enbart ådrar ägaren kostnader, t.ex, när marken exproprieras för att bevaras som nationalpark eller för att tjäna som skyddsområde kring atomenergianläggning. EnskUda rättssubjekt kan tänkas få expropriera mark för ändamål som medför en väsentligt ökad avkastning. Som exempel nämns i promemorian att expropriation får äga rum för att bereda utrymme åt näringsverksamhet av större betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

1 promemorian anförs vidare att marknadsvärdet av en fastighet med viss förenkling kan sägas bero av två faktorer, dels fastighetens förmåga att ge fortsatt avkastning för det ändamål den f,n, används tiU, t,ex, jordbruk eUer skogsbruk, dels förväntningar om att fastighetens användningssätt skall kunna ändras så att fastigheten ger högre avkastning, t.ex. genom att obebyggd mark utnyttjas för tätbebyggelse. Värdestegring på gmnd av förväntningar om tätbebyggelse uppkommer inte bara i fråga om mark som enligl vad det slutiigen visar sig efter planläggning kommer till användning för tätbebyggelse. Innan planläggningen skett och det inte med säkerhet kan bedömas vUka områden den kommer att omfatta, är förväntningarna utspridda över ett område, där det kanske framstår som klart atl viss del måste komma atl bebyggas medan det är mera osäkert var återstoden av bebyggelsen kommer att förläggas. I fråga om de områden där en sådan osäkerhet föreUgger slås värdet av den kommande bebyggelserätlen, diskonterad tUl nuvärde, ut över området i dess helhet. Den som köper en del av området är beredd att betala för de utsikter han sålunda får att använda marken för tätbebyggelse, mer om utsikterna ter sig tämligen säkra, mindre om utsikterna är osäkra. Bortfaller förväntningarna på att tätbebyggelse skall komma till stånd genom planläggning eller expropriation för annat ändamål än tätbebyggelse, förlorar fastigheten också sitt förväntningsvärde. Det går inte att på den allmänna marknaden sälja fastigheten för dess tidigare pris. Enligt promemorian är det då inte heUer befogat att samhället, vars planläggning är den avgörande förutsättningen för att tätbebyggelse skall komma till stånd, skall behöva betala för att de förväntade värdena inte kan reaUseras när planläggningen uteblir.

Därefter tas i promemorian upp frågan om en utvidgning av presumtionsregeln att gäUa oavsett expropriationsändamål, Presumtionsregeln innebär en inskränkning i den aUmänna ersättningsregeln atl faslighetens marknadsvärde skall ersättas. Inskränkningen avser emellertid endasl expropriation för tätbebyggelseändamål samt värdestegringsexpropriation i samband med tätbebyggelse, I det hänseendet syftar presumtionsregeln tUl att den exproprierande inte skaU behöva ersätta värdestegring som uppkommit på gmnd av förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt. Värdestegring på gmnd av förvänt-

Prop. 1972:109 138

ningar om ändring i markanvändningen är emellertid, anförs i promemorian, ett problem även när mark tas i anspråk för andra ändamål än tätbebyggelse. Också i sådana fall kan tidigare uppkomna förväntningar på att tätbebyggelse skall komma lUl stånd ha medfört en ökning av fastighetens marknadsvärde, I rätispraxis har sålunda förekommit, alt vid inlösen på grund av faststäUd generalplan marken har värderats med hänsyn till förväntningar om rätt till tätbebyggelse som har förelegal vid tidpunkten för generalplanens faststäUande men som enligt generalplanen inte blivit förverkligade. Det är alltså samma typ av förväntningsvärden som samhället enligt 1971 års expropriationslagsreform i princip inte skaU ersätta, eftersom de uppkommit genom samhällets egna insatser. När sådana förväntningar inte ersätts i de fall tätbebyggelse kommer tUl stånd och förväntningarna sålunda faktiskt slagit in, finns enligt promemorian så mycket mindre skäl att samhället skall behöva ersätta dem när de inte infrias, I promemorian anförs vidare, atl vad som sålunda sagts om värdestegring på grund av förväntningar om tätbebyggelse har motsvarande tillämpning i fråga om värdestegring som uppkommer på grund av förväntningar om kommande glesbebyggelse eller andra förväntningar om ändrad markanvändning, I fråga om glesbebyggelse är visserligen de förväntningsvärden som kan komma i fråga regelmässigt lägre, men å andra sidan kan förväntningarna vara utspridda över ett betydligt större område. Särskilt inom fritidsområden kring expansiva storstadsområden kan det bU fråga om inte obetydliga förväntningsvärden.

I promemorian erinras om att riksdagen i samband med 1971 års ändringar i byggnadslagstiftningen uttalade (CU 1971:26 s. 5) alt ersättning för vägrad rätt till glesbebyggelse frånsett vissa övergångsförhållanden inte bör utgå i fortsättningen, I linje med detta uttalande och 1971 års ändringar i ExL ligger, anförs i promemorian, atl förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt — oavsett vad förväntningarna avser — frånsett övergångsförhållanden inte bör ersättas i något sammanhang när samhäUet exproprierar. Presumtionsregeln i ExL är utformad så, att ökning av fastighetens marknadsvärde under viss tid ersätts endast om det blir utrett att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt. En sådan regel kan tUlämpas också på värdestegring som beror av förväntningar på kommande tät- eller glesbebyggelse eller andra ändringar i markanvändningen som fallit bort genom det företag för vilket fastigheten exproprieras, t.ex. en nationalpark eller en skyddszon, I de fall där någon värdestegring inte inträtt blir å andra sidan presumtionsregeln över huvud taget inte tiUämplig, I enlighet med det anförda bör enligt promemorian presumtionsregeln tillämpas vid expropriationsvärdering oavsett för vilket ändamål expropriationen sker.

Prop. 1972:109 139

I promemorian diskuteras vidare frågan om den utvidgade presumtionsregelns tillämpning bör vara förbehållen fall när staten eller kommun exproprierar. Syftel med presumtionsregeln är bl.a. att det aUmänna inte skaU behöva ersätta vissa värden som skapats genom dess egna insatser. I det fall när presumtionsregeln f.n. kan tUlämpas, nämligen vid expropriation för tätbebyggelse och värdestegringsexpropriation, är det endast kommunen och — i fräga om värdestegringsexpropriation — staten som får expropriera. Om enskilt rättssubjekt tUlåts expropriera, saknas enligt promemorian anledning att låta en värdestegring på grund av förväntningar om ändrad markanvändning, som uppkommit före expropriationen och som realiseras genom densamma, tillfalla den exproprierande och inte fastighetsägaren. Och även när enskUt rättssubjekt exproprierar för ändamål som medför att värdestegring på grund av förväntningar om ändrad markanvändning utsläcks, föreligger enligt promemorian inte tiUräckliga skäl alt låta den exproprierande undgå att betala fastighetens marknadsvärde inkl. sådan värdestegring. Också om presumtionsregelns tillämpningsområde utvidgas att omfatta samtliga expropriationsändamål bör därför dess tUlämpning vara förbehållen fall när staten eller kommun exproprierar.

I fråga om övergångsbestämmelser till den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln erinras i promemorian om att presumtionsregelns tillämpning bakåt i tiden i 1971 års expropriationslagstiftning har begränsats till den I juli 1971. Även om tillämpningsområdet vidgas saknas enligt promemorian anledning att göra någon ändring i fråga om nämnda tidpunkt. Efter nämnda dag har funnits anledning räkna med atl värdestegring på gmnd av förväntningar om kommande tätbebyggelse inte ersätts vid en eventuell expropriation. För vilket ändamål en expropriation faktiskt sker måste, anförs i promemorian, sakna betydelse från fastighetsägarens synpunkt. Värdestegring på grund av förväntningar om annan ändring i markanvändningen än för tätbebyggelse torde under tiden från den I juli 1971 till offentliggörande av promemorian inte ha kunnat uppkomma i sådan omfattning att det finns skäl atl ta särskild hänsyn till den vid utformningen av övergångsreglerna,

5.3 Remissyttrandena

Den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln tUlstyrks eller lämnas utan erinran av hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, lantmäteristyrelsen, länsstyrelsema i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län, bygglagutredningen, LO, Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Samfundet för fastighetsvärdering. Svenska

Prop. 1972:109 140

elverksföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet. Svenska riksbyggen och Sveriges akademikers centralorganisation.

Förslaget avstyrks av Svea hovrätt, bankinspektionen, Skånes handelskammare, Skånes handelskammares kommitté för Kristianstads län. Lantbrukarnas riksförbund. Näringslivets byggnadsdelegation. Svenska bankföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund och Sveriges villaägareförbund.

De kommuner och kommunblock som särskUt yttrat sig över förslagel tUl utvidgning av presumtionsregeln har regelmässigt godtagit det, I aUmänhet behandlar dock kommunema promemorians olika förslag rörande ersättning och inlösen i ett sammanhang, så att någon särskild ståndpunkt i frågan inte går att urskUja, Endast enstaka kommuner avstyrker den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln,

Lantmäteristyrelsen anser det vara naturligt, att ersättningsprinciperna vid expropriation av mark tUl förmån för stal och kommun skall vara oberoende av expropriationsgrunden, alltså vare sig det är fråga om naturvård, tätbebyggelse eller annat ändamål. Styrelsen framhåUer dock att de praktiska konsekvenserna av förslagel i fråga om glesbe-byggelseförväntningar torde bli högst begränsade under de närmaste tio åren, eftersom de förväntningar som förelåg den 1 juli 1971 sannolikt har minskat med tanke på 1971 års ändringar i BL och de nu framlagda lagförslagen,

LO anser att den föreslagna ändringen ökar samhällets möjligheter att komma till rätta med oförtjänt markvärdestegring och förordar därför starkt en utvidgning av presumtionsregelns tillämplighet. Svenska kommunalarbetareförbundet understryker starkl promemorians synpunkter beträffande expropriationsersättningen och finner det framför allt helt riktigt att ersättning inte utgår för förväntad markvärdestegring.

Stockholms läns landstings juridiska avdelning anför i ett av landstinget åberopat yttrande att motiveringen i promemorian för en utvidgning av presumtionsregeln är otUlräcklig, I promemorian anförs i huvudsak att del framstår som så mycket mer befogat att ersättning inte utgår för inte infriade förväntningar som 1971 års ändringar i ExL innebär, alt förvänlningsvärde inte ersätts när förväntningen infrias genom expropriationen. Denna tankegång beaktar inte att syftet med 1971 års ändringar var att göra det möjUgt för kommun att förvärva mark tUl sådant pris att kommunen i sin tur kunde upplåta rätt till marken för bostad och andra ändamål på skäliga viUkor, Om tonvikten läggs på det nu sagda, är den föreslagna utvidgningen enligt avdelningen oberättigad. 1971 års ändringar syftade emellertid också tUl atl påverka den allmänna prisnivån på marken. Promemorians förslag ligger i linje med detta syfte, vUket avdelningen betraktar som det reeUa skälet tUl förslaget vid sidan

Prop. 1972:109 141

av en allmän strävan att hålla stals och kommuns kostnader för expropriationsf örvärv nere.

Svea hovrätt avstyrker den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln med följande motivering, som även avser de i departementspromemorian föreslagna nya ersättningsbestämmelserna i BL och NVL. Om ersättning för förväntningsvärden tas borl i de fall där sådan ersättning f.n. utgår, innebär detta att kompensation ej skulle ges för fastighetens hela marknadsvärde. Förslaget härom låter sig inte motiveras med att förväntningsvärdena i dessa faU tillförts marken genom den exproprierandes egna åtgärder. Förväntningsvärden avseende tätbebyggelse kan visserligen bero på samhäUets åtgärder men de kan också ha uppkommit exempelvis genom etablering eller utvidgning av en industri e.d. Förväntningsvärde avseende glesbebyggelse kan endasl i undantagsfall anses uppkomma som en följd av samhällets åtgärder. Något värde tillförs inte heller marken genom expropriation för annal ändamål än tätbebyggelse eller värdestegring, lika litet som genom begränsningar med stöd av BL, NVL och andra lagar i markägarens möjligheter att förfoga över marken. I samtiiga dessa faU omöjliggörs i stället realiserandet av föreliggande förväntningar om en mer lönande markanvändning än den pågående just genom expropriationen etc. Hovrätten anser därför att det skuUe strida mot den i 8 § ExL fastiagda gmndsatsen att bortse från företagets inverkan på fastigheten vid ersättningens bestämmande, om man lät bli atl ersätta det förväntningsvärde som bortfaller genom företaget. Att ersättningen i dessa fall inte skulle komma att uppgå till fastighetens marknadsvärde skuUe medföra osäkerhet på fastighetsmarknaden och för fastighetsägaren framstå som godtyckligt och obilligt. Hovrätten åberopar också att det från kommunalt håll har framhållits att det med presumtionsregeln förbundna förfarandet med två, ibland tre skilda värderingar av fastigheter gör processen omständlig, tidsödande och kostnadskrävande (jfr en artikel av stadsjuristen E.G. Westman i Förvaltningsrättslig tidskrift 1972 s. 20). Mot denna bakgrund anser hovrätten att det även från praktisk synpunkt kan vara olämpligt att utvidga presumtionsregelns tiUämpningsområde.

BankinSp'ef:tionen anser att presumtionsregeln i 111 a § ExL innebär ett avsteg från vad som annars gäller i svensk rätt i det avseendet att bevisbördan angående orsaken tiU inträffad värdestegring helt läggs på den som blir utsatt för expropriationen. Skälet tiU denna omkastning av bevisbördan torde enligt bankinspektionen vara att vid tätbebyggelse värdet på fastigheten regelmässigt påverkas av samhälleliga insatser. Vid expropriation i andra fall finns det enligt inspektionen inte något sådant regelmässigt samband. Det motiv som förelegal för en särskild bevisbörderegel vid expropriation för tätbebyggelse är sålunda i regel inte för

Prop. 1972:109 142

handen vid annan expropriation. Enligl inspektionen torde dessuiom i dessa fall den exproprierande ha lättare än motparten att säkra bevis om egna insalser av beskaffenhet atl påverka värdei. Av dessa skäl avstyrker inspektionen den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln.

Lantbrukarnas riksförbund anser, att presumtionsregeln inle tUlgodoser markägarnas berättigade intresse utan att den tvärtom betonar det allmännas övertag, ett förhållande som ytterligare förstärks, om reglerna skall gäUa för flera rättsområden. I de faU expropriation sker för allmänna ändamål är det allmännyttan som tillgodoses. Det är då också enligt förbundets mening rimligt atl samhället i sin helhet påtar sig de ekonomiska konsekvenserna, vUket inte kan anses ske, om förslagel genomförs. I och för sig är det därför enligl förbundet tUlräckligt att reglerna omfattar tätbebyggelseändamål och värdestegringsexpropriation och inte utvidgas tUl att avse värdestegring som uppkommer på grund av förväntningar om kommande glesbebyggelse eller andra förväntningar om ändrad markanvändning. Presumtionsregeln medför att markägarens StäUning i expropriationsmål blir mycket besvärlig eftersom han måste vara beredd att föra negativ bevisning.

Näringslivets byggnadsdelegation anser att presumtionsregeln i 111 a § ExL inte utgör någon ändamålsenlig lösning på värderingsproblemen vid tvångsförvärv och avstyrker en utvidgning. Delegationen anför att en utökad användning av presumtionsregeln kan befaras leda tUl osäkerhet på fastighetsmarknaden och försvåra värderingsarbetet. Med den föreslagna utvidgningen blir det enligt delegationen vanskligt att bedöma hur andra förändringar av fastighetsanvändningen än bebyggelseutveckling egentligen skaU behandlas. Genom t.ex. generalplanebestämmelser kan uppstå en rad tiUståndskrävande inskränkningar i fastighetsanvändningen, såsom i fråga om trädfällning, schaktning och anläggande av upplag. Enligt promemorians förslag tUl ändringar i BL skall dessa inskränkningar kunna medföra rätt till ersättning, i vart fall om den tidigare oreglerade verksamheten påbörjats, när förbudet inträdde. Enligt presumtionsregeln kan emeUertid värdetidpunkten mycket väl förskjutas så långt tillbaka i tiden, att de gmndläggande värderings-fömtsättningarna hänför sig till förhållanden då de tUlståndskrävande åtgärdema ännu inte hunnit påbörjas. En strikt tUlämpning av presumtionsregeln synes i sådana lägen kunna leda till egendomligt resultal. Delegationen framhåUer vidare att presumtionsregeln i 111 a § ExL enligt motiven är avsedd för tätbebyggelsefall och de värdeförändringar, som står i samband med bebyggelseplanering. Regeln är med andra ord särskUt anpassad tUl klart avgränsade bebyggelsefrågor, vilket enligt delegationen gör den tämligen oanvändbar utanför dess egentliga tUlämpningsområdc, t.ex. vid inlösen för naturskyddsändamål. Värde-

ökning under presumtionstiden lorde enligt delegationen bl.a. i dessa fall sällan bero på åtgärder från samhällets sida.

Bankföreningen framhåller att tidigare kritik mot presumtionsregeln kvarstår och får särskild tyngd i frågan om expropriation för nalurskyddsändamål. Värdestegring på sådan mark lorde enligt föreningen regelmässigt inte bero på samhäUets åtgärder. Föreningen anser alt den föreslagna utvidgningen strider mot lagstiftarens uttalande när presumtionsregeln infördes. Liknande synpunkter anförs av Sveriges jordbrukskasseförbund, Skånes handelskammare och dess kommitté för Kristianstads län.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som inte funnit skäl till erinran mot den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln, åberopar elt uttalande av lagrådet (prop. 1971:122 s. 255 ff) att det vid tUlämpning av presumtionsregeln är av vikt att inte alltför stora krav ställs på styrkan av den bevisning som markägaren har att tUlhandahålla om orsaken tUl värdeökningen. Vid expropriation för naturvårdsändamål synes enligt länsstyrelsen en inträffad värdestegring ofta vara hänförlig till det faktum att området betraktas som naturskönt eller eljest attraktivt ur fritidssynpunkt. Det torde vara uppenbart atl avsevärda svårigheter föreligger att visa att sådana faktorer varit avgörande för en inträffad värdestegring. Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen att lagrådets uttalande i bevisfrågan nu bör ytterligare understrykas. Sveriges akademikers centralorganisation framför liknande synpunkter.

Flera remissinstanser behandlar frågan om vUka rättssubjekt som skall få åberopa presumtionsregeln. Kommunförbundet anser att presumtionsregelns tUlämpning bör vara förbehållen fall när stat eller kommun exproprierar, eftersom regelns syfte bl.a. är att det allmänna inte skall behöva ersätta värden som skapats genom dess egna insatser. Del kan således enligt förbundet inte vara rirrUigt atl låta enskilda rättssubjekt komma i åtnjutande av regelns tUlämpning, Förbundet anser emellertid att regeln inte heller bör kunna åberopas, om staten exproprierar kommunal mark, eftersom de förväntningsvärden som presumtionsregeln avser att dämpa tiUskapas genom kommunala åtgärder. Även länsstyrelsen i Stockholms län anser att presumtionsregeln inte bör tUlämpas när staten exproprierar kommunal mark och efterlyser etl klargörande uttalande om detta. Detta önskemål framförs även av åtta kommuner, bl.a, Stockholms kommun.

Frågan om den i promemorian föreslagna begränsningen att presumtionsregeln inte skaU få åberopas av enskild expropriant tas även upp av Svea hovrätt, lantbrukarnas riksförbund, Stockholms läns landsting, Stockholms tingsrätt, grustäktskommittén, vattenlagsutredningen och Västerås kommun. Hovrätten åberopar den omständigheten, att den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln skulle leda tiU olika

Prop. 1972:109 144

kompensation för fastighetsägarna aUteftersom stat och kommun eller annan exproprierar, som ett skäl för att avstyrka förslagel över huvud taget. Lantbrukarnas riksförbund anser att promemorians ståndpunkt innebär ett erkännande av att det aUmänna i alla expropriationssammanhang har en förmånsstäUning och att i själva verket frågan gäUer konfiskatoriska problemstäUningar, Stockholms läns landsling framhåller att förslaget i denna del kan vara olyckligt från den synpunkten att expropriationsersättningarna inverkar på den allmänna prisnivån. Stockholms tingsrätt anser att även enskUda rättssubjekt bör få tUlgodoräkna sig den värdestegring, tiU vUken den exproprierande själv är upphov. Tingsrätten anser att obefogade skiUnader i ersättning annars kan uppkomma, om både enskUda och det aUmänna exproprierar, Grustäktskommittén finner det besynnerligt att enskih rättssubjekt skulle tvingas utge högre ersättning än stat och kommun, eftersom den exproprierande i båda faUen företräder ett allmänt intresse. Sedan statsmakterna bestämt sig för den lägre ersättningsnivå som anvisas i presumtionsregeln, synes det kommittén utgöra en obehörig vinst för markägaren, om han skulle få ersättning för värdeökning ovanför denna nivå. SkUlnaden presumeras ju bero på samhäUets insatser. Förekomsten av dubbla ersättningsnivåer skuUe också enligt kommitién motverka ett av syftena med 1971 års expropriationslagstiftning, nämligen att dämpa prisstegringen på fastighetsmarknaden. Vattenlagsutredningen anser att det i samordningens intresse bör övervägas att låta den föreslagna presumtionsregeln slå igenom också i VL, Om regeln görs tiUämplig i vattenmål, bör den enligt utredningen inte få gäUa bettäffande ersättningar i samband med kraftexploatering och företag i vatten med industriellt eUer privatekonomiskt syfte. Uttedningen framhåller att de värdestegringsproblem på vUka presumtionsregeln tar sikte inte torde ha någon större aktualitet i vattenrättsliga sammanhang, Västerås kommun anser att även enskUt rättssubjekt som exproprierar bör få komma i åtnjutande av presumtionsregeln.

Frågan om presumtionstidens längd tas upp av några remissinstanser. LO och Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller atl den fysiska riksplaneringen introduterar en samhäUsplanering med ett mer än tioårigt perspektiv. Härigenom åstadkommes en markvärdestegring som inte utiöses inom ramen av en tioårsperiod, vUket gör den tioåriga presumtionsregeln OtUlräcklig. LO och förbundet anser därför att vid värdering av mark som undergått en markvärdestegring beroende på riksplaneåtgärder en 25-årig presumtionsregel skall tiUämpas räknat från den 1 juli 1971. Även Svenska riksbyggen anser att man borde pröva om inte presumtionsregeln i sådana fall borde förlängas tUl att motsvara riksplaneringens tidsperspektiv.

Den i promemorian föreslagna övergångsbestämmelsen att den

Prop. 1972:109 145

utvidgade presumtionsregeln skall tillämpas också på värdeökning som inträffat efter utgången av juni 1971 och fram tiU den nya lagens ikraftträdande kritiseras av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt. Näringslivets byggnadsdelegation och Uddevalla kommun. Hovrätten framhåUer att presumtionsregeln vid sin tillkomst avsågs vinna tUlämpning endast vid expropriation för vissa begränsade ändamål och att det då fanns allt fog för antagande att förväntningsvärden vid expropriation för andra ändamål skulle bli ersatta också i fortsättningen. Tingsrätten anser att presumtionsregeln med den klara avgränsning den har i 1971 års expropriationslagstiftning inte rimligtvis kan ha fått en så vidsträckt inverkan på marknaden att värdestegringar uteblivit även för sådan mark som inte omfattas av presumtionsregeln i ExL, Delegationen kritiserar ett uttalande i promemorian att det måste sakna betydelse för fastighetsägaren för vilket ändamål expropriation faktiskt sker. Enligt delegationen bör ersättning lämnas för sådana bebyggelsevärden som uppkommit fram tUl lagens ikraftträdande. Uddevalla kommun anser att presumtionsregeln inte bör tUläggas retroaktiv verkan,

Kronobergs länsförbund av Lantbrukarnas riksförbund anser att markägarna bör ges samma garanti som viUaägarna fått så att de får ersättning molsvarande vad det kostar att skaffa likvärdig fastighet på annan plats. Även Cykel- och mopedfrämjandet anser att ersättningsregeln vid expropriation måste vara sådan att fastighetsägaren har möjlighet att för ersättningsbeloppet kunna förvärva annan jämförlig fastighet, Sveriges villaägare förbund föreslår en undantagsregel av samma innebörd som i förköpslagen (1967:868), varigenom egnahemsfastigheter och fritidshus av normal omfattning, t,ex, med ett taxeringsvärde av högst 300.000 kronor och en ytvidd av högst 3 000 kvadratmeter, undantas från den nya lagstiftningen.

6 Förfarandet i expropriationsmål 6.1 Inledande synpunkter

6.1.1 Gällande ordning m.m.

Som tidigare nämnts innebär den nuvarande ordningen att expropriationsmålen i sin helhet handläggs av domstol. Före år 1972 skedde handläggningen i första instans vid särskilda expropriationsdomstolar. En sådan domstol fanns i varje domkrets. Den bestod av ägodelnings-domaren i orten som ordförande, två särskUt utsedda expropriations-

10 Riksdagen 1972. I saml Nr 109

Prop. 1972:109 146

tekniker och två nämndemän i orten.

Fr.o.m. den I januari 1972 handläggs expropriationsmålen i första instans vid fastighetsdomstol (SFS 1971:535). Enligt lagen (1969:246) om fastighetsdomstol skall det i princip finnas en sådan domstol i varje län. Den tingsrätt som Kungl. Maj:t bestämmer skall vara fastighetsdomstol. Domstolen skall i regel bestå av fem ledamöter, varav två lagfarna domare, en ledamot med teknisk sakkunskap och två nämndemän. Fastighetsdomstol handlägger förutom expropriationsmål bl.a. fastighetsbildningsmål, arrende- och hyresmål samt mål om enskilda anspråk enligt miljöskyddslagen. Angående fastighetsdomstol saml rättegången vid sådan domslol gäUer i tiUämpliga delar vad som är föreskrivet om allmän domstol, i den mån inte annat följer av lagen om fastighetsdomstol eller annan författning. Nämnda lag innehåller vissa allmänna bestämmelser om förfarandet. Kompletterande föreskrifter finns i de olika specialförfallningarna.

En uppställning över antalet mål som handlagts av exproprialionsdomstolarna under åren 1967-1970, grundad på den officiella statistiken över domstolarnas verksamhet, torde få fogas till StatsrådsprotokoUet i detla ärende som bilaga 4:1.

Statistiken över handläggningen av expropriationsmålen visar att målen i många fall kräver åtskUlig lid. Den statistik som redovisats av expropriationsutredningen i betänkandet Förtida tillträde, expropriationskostnad m.m. ger vid handen bl.a. att ungefär 35 % av de under åren 1954-1958 avgjorda målen tog etl år eller längre lid i första instans. År 1960 var motsvarande procenttal högre eller nära 58 %. I fråga om mål som fullföljts till högre rätl och där prövats i sak under åren 1952-1958 redovisades genomsnittliga processtider på I år 3 månader i första instans, 9 månader i andra instans och 1 år 10 månader i tredje instans.

En uppstäUning över handläggningstider för mål som avgjorts av exproprialionsdomstolarna åren 1967 och 1968 på annat säll än genom avskrivning torde få fogas tiU statsrådsprotokoUet i detta ärende som bilaga 4:2.

6.1.2 Justitiedepartementets promemoria

1 promemorian framhåUs att kritik sedan länge har riktats mot ExL:s förfaranderegler. Kritiken har framför allt gått ut på att förfarandet hos domstolarna är alltför omständligt och kostsamt. Enligt promemorian kan det inte förnekas att kritiken delvis är befogad, något som visas bl.a. av statistiken över handläggningsliderna. Uppenbarligen motsvarar förfarandet, trots gjorda ändringar, ännu inte de krav på snabbhet och effektivitet som man framför alll från kommunall håll anser sig böra stäUa. För att uppfylla dessa krav, framhålls det i promemorian, måste

Prop. 1972:109 147

förfarandet vara utformat så, alt expropriation framstår som etl realistiskt alternativ tUl förvärv under hand. Tidsutdräkten och hänsynen till kostnaderna försätter nu många gånger de exproprierande i lägen där de nödgas medge ersättningskrav som de skulle ha motsatt sig om de haft friare händer. Sådana oförmånliga uppgörelser får återverkningar i fråga om den allmänna prisnivån på mark och bidrar lill atl skruva upp denna. Ölägenheterna härav är uppenbara. Del är därför angeläget all expropriationsförfarandet utformas så all del blir mer snabbt och koncentrerat.

I promemorian diskuteras tiU en början om det är möjligt att på annat sätt än genom handläggning vid domstol fä tUl stånd en prövning av ersättningsfrågorna som tiUgodoser kraven på snabbhet och effektivitet. Del skulle härvid närmast komma i fråga alt införa ell system där någon form av förrättning föregick domstolsprövningen i expropriationsmål. TUl förmån för förrältningsformen talar enligl promemorian bl.a. att den ger en ram för förhandlingar mellan parterna, samtidigt som förrält-ningsmyndigheten genom egna initiativ kan påverka förrättningen och dennas resultat. Å andra sidan är det tydligt att förrättningsformen kommer bäst tiU sin rätt i sammanhang där de tekniska inslagen överväger, såsom fallet är exempelvis vid fastighetsbUdning. Införs ett förtällningsförfarande i expropriationsärenden, aktualiseras vidare frågan humvida det nuvarande systemet med tre domslolsinstanser i expropriationsmålen bör behållas. Denna fråga hänger i sin tur samman bl.a. med spörsmålet hur fastighetsdomstolarnas överinstans lämpligen bör vara beskaffad, något som kommer all undersökas närmare i annat sammanhang.

Med hänsyn tiU det anförda, sägs det i promemorian, bör man åtminstone inte f.n. införa ett förrättningsförfarande i expropriationsmål. Elt ytterligare skäl mot att nu genomföra några mer genomgripande förändringar i expropriationsförfarandet är att det pågår en samlad översyn av byggnadslagstiftningen och att resultatet av översynen sannolikt kommer att beröra grundläggande förutsättningar för expropriationsrätten.

Å andra sidan, framhålls det vidare i promemorian, talar starka skäl för all även domstolsförfarandet skall kunna tillgodose krav på snabbhet och effektivitet. Bl.a, kan fastighetsdomslolsreformen väntas ha gynnsamma verkningar. En förklaring lill de långa handläggningstiderna i exproprialionsdomstolarna torde ha varit att ordföranden inte helt har kunnai ägna sig åt expropriationsmålen utan haft sin huvudsakliga verksamhet förlagd tUl den aUmänna underrätten, Expropriationsmålen har härigenom i viss utsträckning skjutits ål sidan tUl förmån för de allmänna rättegångsmålen. Vidare torde expropriationsmålens frekvens ha växlat ganska starkt meUan olika domstolar och olika år. Uppen-

Prop. 1972:109 148

barligen har åtskUUga domstolar, särskilt på landsbygden, inte haft möjlighet atl få den önskvärda erfarenheten och rutinen i handläggningen av expropriationsmål.

De nu nämnda bristerna, som närmast beror på organisatoriska förhåUanden, kan enligt promemorian beräknas bli avhjälpta i väsentiig mån genom överflyttningen av expropriationsmålen till fastighetsdomstol. Överflyttningen innebär bl.a. att handläggningen koncentreras tiU etl mindre antal organisationsenheter, att de lagfarna domarna får möjlighet att mer kontinuerligt ägna sig åt expropriationsrättsliga frågor och att den tekniska sakkunskapen blir fastare knuten tUl domstolen. Det torde finnas arUedning att räkna med att en sådan reform skall medföra gynnsamma effekter i fråga om snabbheten i förfarandet.

Enligt promemorian bör det vidare vara möjligt att göra domstolsprövningen mer effektiv genom reformer av olika moment av förfarandet. Som framgår av det följande föreslås i promemorian en rad punktreformer, vars syfte är att göra förfarandet så snabbt som möjligt utan alt tiUbörliga krav på rättssäkerhet eftersatts.

6.1.3 Remissyttrandena

Promemorians förslag att man inte f.n. skall göra någon mer genomgripande förändring i expropriationsförfarandet utan låta expropriationsmålen i sin helhet handläggas vid domstol också i fortsättningen tiUstyrks eller lämnas utan erinran av samtiiga remissinstanser. Stockholms tingsrätt vänder sig emellertid mol vissa uttalanden i promemorian om de långa handläggningstiderna. Atl tiden mellan talans väckande och expropriationsmålets avgörande i många faU blir lång är enligt tingsrättehs uppfattning knappast förvånande och är ibland eftersträvansvärt, om man viU söka begränsa kostnaderna för den exproprierande. Om den tidpunkt då den exproprierande vUl tillträda fastigheten ligger flera år framåt i tiden, uttalas ofta från båda parter önskemål om att huvudförhandling inte skall sättas ut tidigare än omkring ett år före tUlträdestiden. Sådana önskemål har tingsrätten i stor utsträckning försökt tUlmötesgå, Att i sådana fall handläggningen kommer att omspänna kanske tre år eller mer kan inte i och för sig föranleda antagande att förfarandet varit aUlför omständligt och kostsamt. Vidare är det, om det på svarandesidan förekommer hyresgäster, enligt tingsrättens erfarenhet ofta av betydande intresse från båda partssidor atl förberedelsen, såvitt angår hyresgästernas anspråk, bedrivs så att olika alternativ för flyttning och godvUlig uppgörelse skall kunna prövas. Givetvis krävs ofta avsevärda tidrymder för all sådana intressen skall kunna tillgodoses i rimlig utsträckning, I många expropriationsmål, som i och för sig är av enkel beskaffenhet, är det också processekonomiskt

Prop. 1972:109 149

fördelaktigt att avvakta tiUkomsten av förlikningsavtal mellan den exproprierande och fastighetsägaren, innan den egentliga förberedelsen inleds. Tingsrätten anför avslutningsvis att en förkortning av målens handläggningstid inte bör vara ett självändamål utan alt handläggningstiden i varje mål måste bedömas under hänsynstagande tiU både parternas och det allmännas.intresse. Enligt tingsrättens erfarenhet har det endast undantagsvis förekommit atl expropriationsmål blivU avgjorda senare än den exproprierande påfordrat,

6.2 Processledning och rättegångskostnader m.m.

6.2.1 Gällande rätt

I princip är rättegångsbalken (RB) tillämplig också i expropriaiions-processen. Enligt RB gäller bl.a, att rätten inte får döma över annat eller mera än vad part har yrkat. I dispositivt tvistemål, dvs. mål där föriik-ning är tillåten, får domen inte grundas på andra omständigheter än part har åberopat. I sådant mål är vidare parts erkännande av viss omständighet bindande för rätten och domstolen får ta upp vittnes-bevisning endast på framställning av part. Medger svaranden talan, skall käromålet utan vidare bifallas.

Expropriationsmålen är såvitt avser frågan om själva expropriationen indispositiva. Även ersättningsfrågorna har i viss utsträckning denna karaktär. Det åligger nämligen domstolen att självmant beakta att ersättningen inte tiU förfång för panträtlshavare bestäms tUl lägre värde än som följer av lagens ersättningsprinciper. Om emellertid domstolen har konstaterat att panträttshavarnas rätt inte är i fara så är domstolen bunden av den ram som parternas yrkanden och medgivanden drar upp. Om parterna är ense i en värderingsfråga, är domstolen bunden därav. Av den nyssnämnda kontrolluppgiften med hänsyn till panträtlshavare anses inte följa någon obegränsad befogenhet för domstolen atl självmant föranstalta om den bevisning som behövs. Domstolen har emeUertid full frihet att anordna syn på stället eUer inhämta yttrande från myndighet eller sakkunnig.

Regler om materiell processledning finns i 42 och 43 kap. RB, vUka handlar om förberedelse resp. huvudförhandling i tvistemål.

Syftet med förberedelsen är enUgt 42 kap. 6 § andra stycket RB alt målet dämnder skaU beredas så, att det vid huvudförhandlingen kan slutföras i ett sammanhang. Detta innebär i första hand att klarhet skall vinnas om parternas ståndpunkter, de omständigheter de åberopar, i vad mån de bestrider påståenden och uppgifter samt vUka bevis de på varje punkt vUl åberopa. Vidare skall bevisupptagningen förberedas så all all

Prop. 1972:109 150

bevisning om möjligl kan förebringas vid huvudförhandlingen. Enligt särskild bestämmelse i 42 kap. 8 § andra stycket skall rätten verka för att parterna vid förberedelsen anger aUt som de vill åberopa i målet samt genom frågor eller erinringar söka avhjälpa otydlighet eller ofull-sländighet i parternas framställningar.

Som ett led i förberedelsen kan ordföranden enligl 9 § lagen om fastighetsdomstol uppdra åt en eller flera ledamöter av fastighetsdomstolen att verkställa undersökning på platsen, om det behövs för utredning i särskUd fråga. Parterna skaU på lämpligt sätt underrättas om liden för sådan undersökning, om inte undersökningen sker endast som förberedande åtgärd för syn på stället.

Finner rätten att omständighet, som part vUl bevisa, är utan betydelse i målet eller all erbjudet bevis inle erfordras eller uppenbart skulle bli utan verkan, får bevisningen enligl 35 kap. 7 § RB inte tUlåtas, Rätten får också enligt samma lagrum avvisa erbjudet bevis, om bevisningen med avsevärt ringare besvär eller kostnad kan föras på annat sätt,

I fråga om rättegångskostnader gäller enligt 66 § ExL att den exproprierande är skyldig all svara för såväl sina egna som motpartens rättegångskostnader i första instans, om inte annat föranleds av 18 kap, 6 eller 8 § RB, Utöver rättegångskostnader skaU den exproprierande svara för kostnader vid expropriationsersättningens fördelning och eljest i anledning av expropriaiionen. Vad som gäller rättegångskostnader i första instans gäller också den exproprierandes kostnader i högre rätl samt sådana kostnader som åsamkas expropriaten genom atl den exproprierande fullföljt talan, I övrigt tillämpas beträffande rättegångskostnaderna i högre rätt samma regler som i aUmänna tvistemål.

Hänvisningen till 18 kap, 6 § RB innebär att part som har våUat kostnad genom försumUg processföring oavsett utgången är skyldig att ersätta sådan kostnad. Av hänvisningen tiU 18 kap, 8 § RB följer att ersättning för rättegångskostnad skall fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tiUvaralagande av partens rätt. Ersättning utgår även för partens arbete och tidsspiUan i anledning av rättegången,

6.2.2 Justitiedepartementets promemoria

1 promemorian framhålls att expropriationsmålen ofta rör betydande ekonomiska värden och all det många gånger är fullt förståeligt att parterna för tUlvaratagande av sin rätt önskar verkställa undersökningar, som kan bli både tidsödande och kostsamma, EmeUertid är det, sägs det i promemorian, en vanlig uppfattning att handläggningen av expropriationsmålen tenderar atl dra onödigt långt ut på tiden och atl rätte-

Prop. 1972:109 151

gångskostnaderna inte sällan blir oproportionerligt höga. Huvudanledningen härtill anges ofla vara att sakägarna ulför omfattande och dyrbara utredningar, som har ringa eller intet värde för prövningen men som ger anledning till uppskov i målen. Som medel atl komma liU rätta med dessa problem har man från skilda håU anvisat en aktiv materiell processledning vid förberedelsen och en restriktiv tiUämpning av rättegängs-kostnadsreglerna.

Det konstateras i promemorian att det i praktiken knappast lorde förekomma all bevisning avvisas under förberedelsen därför att den anses överflödig. Inte heUer är det vanligt att domstolen med tillämpning av 18 kap. 8 § RB förordnar att sakägare inle skall få ersättning för kostnader för utredning som förebringats i underrätten. Endast vid klara överskridanden av vad som kan anses rimligt och skäligt torde domstolarna vara benägna att fastställa ersättning för utredningskostnad till lägre belopp än som yrkats. Det är tydligt att nu nämnda förhåUanden är ägnade att leda till missförhållanden, sägs del i promemorian. Det bör därför övervägas att införa bestämmelser som ger domstolarna stöd för en aktiv materiell processledning och skärper sakägarnas ansvar för rättegångskostnader.

Redan av gällande bestämmelser följer alt domstolen har att under förberedelsen ägna uppmärksamhet åt frågan om inriktningen och omfattningen av den utredning som behövs för att bestämma värdet av den egendom som skall exproprieras, I första hand går denna verksamhet ut på att klargöra parternas ståndpunkter. Under förberedelsen lorde domstolen vara oförhindrad att utan formellt beslut om avvisande av bevisning lämna part besked om alt viss bevisning synes vara överflödig. På motsvarande sätt torde domstolen också kunna ge incitament till parterna att åberopa ytterligare utredning. Eftersom det emellertid vid olika domstolar synes finnas ganska skUda meningar i vilken omfattning domstolen bör vara aktiv i detta hänseende, behövs det enligt promemorian kompletterande bestämmelser på denna punkt.

I många fall, framhåUs det i promemorian, torde det vara ganska lätt för domstolen atl förutse att utredning som part uppger sig ha för avsikt alt förebringa inle kommer att få nämnvärd betydelse i målet. Det kan gälla kalkyler med hypotetiskt underlag i fall då utredningen lämpligen bör direkt inriktas på att utröna marknadsvärdet, exempelvis genom prisstatistik. Del kan också gälla jämförelser med prisläget i andra orter än den där expropriationsfastigheten är belägen, trots att tiUfredsställande prisstatistik från den aktuella orten antingen föreligger eller lätt kan anskaffas. Det bör åligga domstolen all under förberedelsen verka för att ulredningen från början inriktas på de relevanta frågeställningarna och begränsas lill vad som är rimligt med hänsyn tiU målets beskaffenhet. Ofta torde det vara möjligt atl diskussionsvis nå enighet i fråga

Prop. 1972:109 152

om utredningens inriktning och omfattning. Lyckas det inte, bör domstolen ange riktlinjer i dessa hänseenden. Hänsyn bör därvid tas till del värde egendomen preUminärt kan beräknas ha och liU skiUnaden mellan erbjuden och yrkad ersättning. Utredningskostnaderna bör stå i rimlig proportion härtUI. Hänsyn bör vidare tas till att det ofta inte är möjligt att komma fram till ett bestämt värde utan endast tUl vissa gränser inom vUka värdet skall ligga. Utredningen bör i princip inte gå utöver syftet att faststäUa dessa gränser, där den rena skälighetsuppskattningen tar vid.

I aUmänhet torde sakägare rätta sig efter de riktlinjer som rätten anger och sålunda avstå från den tiUtänkta utredningen. Riktlinjerna bör emellertid inte vara bindande för honom på det sättet att han skulle vara förhindrad att förebringa utredningen. Detta bör i allmänhet stå honom fritt i de fall då den erbjudna bevisningen inte avvisas med stöd av 35 kap. 7 § RB. Men om det visar sig att utredningen, såsom domstolen utgått från, blir utan egentlig betydelse för prövningen bör han själv få stå kostnaderna för den. Om däremot målet i motsats till vad domstolen fömtsatt genom utredningen tUlförs material av betydelse för målets utgång, bör sakägaren i princip gottgöras kostnaderna härför.

Det konstateras i promemorian att det i och för sig torde vara förenligt med den föreslagna ordningen att förberedelsen inleds genom skriftväxling. Handläggningen bör emeUertid på etl tidigt stadium övergå i muntlig förberedelse, eftersom rättens möjligheter all utöva materiell processledning därvid torde vara avsevärt gynnsammare.

För att förberedelsen ytterligare skaU effektiviseras föreslås i promemorian vidare att den tekniskt sakkunnige ledamoten i fastighetsdomstolen — fastighetsrådet — i regel skall delta i förberedelse. Fastighetsrådet bör vidare kunna anlitas för undersökning på platsen. Eftersom sådan undersökning torde vara väl ägnad att jämka samman olika uppfattningar om faktiska omständigheter och då även andra tvistefrågor många gånger torde kunna lösas, om parterna blir i tillfälle att diskutera dem på platsen, föreslås att undersökning på platsen aUlid skaU äga rum, om det inte är uppenbart att den saknar betydelse.

6.2.3 Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan understryker behovet av en aktiv processledning i expropriationsmål, så att målen avgörs så snabbt som möjligt och rättegångskostnaderna begränsas. När det gäUer de närmare detaljerna i utövandet av processledningen är emeUertid meningama delade. Promemorians förslag om att domstolen skall ange riktiinjer för utredningsarbetet tiUstyrks eller lämnas uttryckligen utan erinran av statens vägverk, luftfartsverket, bank-

Prop. 1972:109 153

inspektionen, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län, Malmö kommunstyrelse, Svenska kommunförbundet. Hyresgästernas riksförbund samt Kooperativa förbundet. De nämnda remissinstanserna godtar också förslaget om att kostnad för utredning som förebragts i strid mot riktlinjerna skall ersättas endast i den mån utredningen haft betydelse för målets utgång,

ÅtskiUiga remissinstanser för emellertid fram kritiska synpunkter. Sålunda anser Svea hovrätt att det måste fordras mycket starka skäl för att beträffande expropriationsmålen ge regler om materiell processledning som går längre än vad som gäller för dispositiva tvistemål vid aUmän domstol. Gällande regler i 42 kap, 8 § RB ger enligt hovrättens mening domstolen erforderliga möjligheter att leda förberedelsearbetet på ett så effektivt sätt som kan begäras utan uppgivande av förhandlingsprincipen.

Även Sveriges allmänna hypoteksbank. Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Sveriges industriförbund, Sveriges villaägareförbund och Skånes jordägareförbund anser att gäUande bestämmelser i RB ger domstolarna tillräckliga befogenheter att styra processen och att inskrida mot rättegångsmissbmk. Enligt bankföreningen, sparbanksföreningen och industriförbundet är det dessutom principiellt oriktigt att införa regler som tvingar domstolen att på ett tidigt stadium i viss mån ta ställning till bevisningen i målet, något som medför risk för att domstolen hamnar i en förhandsinställning till bevisläget redan innan bevisningen förebragts. Liknande synpunkter förs fram av hypoteksbanken, ombudsmannaföreningen, Sveriges villaägareförbund och Skånes jordägareförbund, Hypoteksbanken, bankföreningen, ombudsmannaföreningen, industriförbundet och villaägareförbundet framhåller vidare att de regler som antagits på gmndval av prop. 1971:122 ställer ökade krav på bevisning för den enskilde sakägaren och att man därför inte nu bör vidta en sådan förändring av reglerna om rättegångskostnader och bevisning som försvagar sakägarens läge i processen.

Hovrätten för Västra Sverige anser det i och för sig behövligt med en regel som ger domstolarna möjlighet att utöva en mer aktiv processledning än som i allmänhet utövats vid expropriationsdomstolarna. Enligt hovrättens mening bör den materieUa processledningen utövas på så sätt att domstolen efter att ha inhämtat parternas mening ger sin egen syn på frågorna och därefter söker att diskussionsvis nå enighet. Processledningen bör därvid inte drivas så långt att domstolen försöker påtvinga parterna sin åsikt. Det kan därför inte vara önskvärt att, om enighet inte kunnat nås, domstolen genom beslut eUer på annat sätt anger de rikt-

Prop. 1972:109 154

linjer som bör gälla för utredningen i målet. Parterna skulle då känna sig tvingade att följa domstolens mening. Enligt hovrättens uppfattning kommer parterna redan genom den diskussion som skall föras mellan dem och domstolen att få besked om hur domstolen ser på relevanta frågor i målet. Hovrättslagmannen Hellquist år i denna del av skUjaklig mening och anser att det i många fall torde vara värdefullt om domstolen ger sin syn på utredningsarbetet inte bara informellt utan i elt formligt beslut.

Även Göteborgs tingsrätt och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare ifrågasätter lämpUgheten av alt domstolen i så hög grad engageras i bedömningen av vilken utredning som skall förebringas i målet, att beslut därom skall meddelas. Genom ell sådant beslut skulle parterna på etl olämpligt sätt bli låsta i fråga om vilken utredning som skall förebringas. Enligt tingsrättens mening kommer det dessuiom att bli vanskligt att ge beslutet en klar och entydig avfattning, i varje fall om det skall ha etl positivt innehåU. Det bör vara tillräckligt atl domstolen, ulan att meddela särskiU beslut därom, verkar för att utredningen får den inriktning och omfattning som är iämplig med hänsyn tiU målels beskaffenhet.

Lämpligheten av de föreslagna bestämmelserna ifrågasätts också av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Stockholms tingsrätt vänder sig tUl en början mot uttalandena i promemorian om att sakägarna ofta utför omfattande och dyrbara utredningar av ringa eller intet värde för prövningen i målet och atl della skulle vara en huvudanledning till lång handläggningstid och höga rättegångskostnader. Tingsrätten framhåller att sakägarna där i allmänhet företräds av kunniga ombud, som är ansvarsfulla och väl förtrogna med vad som krävs för att tillvarata huvudmännens rätt. Om det anses behövligt all domstolen anger riktiinjer för utredningsarbetet är det, understryker tingsrätten, viktigt atl domstolen därvid handlar med varsamhet. Enligt tingsrättens mening kan det bli svårt att redan på ett tidigt stadium av förberedelsen dra upp riktlinjerna på ett riktigt sätt. Ibland kan del därför visa sig nödvändigt att under processens gång ändra riktlinjerna, något som inte är ägnat att förkorta processen eller minska rättegångskostnaderna. Tingsrätten anser vidare att det inte får bli elt självändamål alt begränsa skriftväxlingen och antalet förberedelsesammanträden. Ofta är det lättare att undvika onödigt utredningsarbete och att begränsa rättegångskostnaderna, om man har en i tiden långt utdragen men praktiskt genomförd förberedelse.

Att domstolen måste gå tUl väga med stor försiktighet understryks också av statens järnvägar. För tidiga eUer för rigorösa anvisningar anses kunna leda tiU intrycket att domstolen har tagit ställning på förhand eller att den under den fortsatta handläggningen kommer att sträva efter att rättfärdiga sina anvisningar.

Prop. 1972:109 155

Lantbrukarnas riksförbund, som accepterar förslaget att domstolen skall ange riktiinjer för utredningsarbetet, riktar kritik mot uttalandena i promemorian att det generellt skulle vara sakägarna som ger anledning tUl utredningar av olika slag. Enligt förbundets mening bör domstolens processledande verksamhel i lika hög grad rikta sig mot den exproprierande som mot sakägaren.

Mest kritiska mot promemorians förslag om processledningen är Sveriges advokatsamfund och Sveriges fastighetsägareförbund. Enligl advokatsamfundets mening är de långa handläggningstiderna i expropriationsmål tiU största delen orsakade av att kommunernas administrativa apparat och deras resurser inte möjliggör den snabbhet i förfarandet som är önskvärd. En genomgång av förebragta utredningar skulle också visa, anser samfundet, att de exproprierande i minst samma och sannolikt större utsträckning än deras motparter bidrar till utredningsvolymen. Mot förslaget att domstolen skall ange riktlinjer för utredningsarbetet kan man enligt samfundets mening rikta ett flertal invändningar. Förslaget grundar sig, säger samfundet, på ett obestyrkt antagande att sakägarna i stor utsträckning måste tillrättaföras redan från början på grund av sin oförmåga att förstå vad som är relevant i målet. Förslaget utgår också från den ofta helt orealistiska förutsättningen att domstolen redan i målets inledningsskede skaU kunna bilda sig en uppfattning om den värderingsmetod som lämpligen bör användas och om ersättningens preliminära sloriek. Vidare finns det risk för alt det redan från början skall uppkomma en motsättning meUan domstolen och den ena av parterna — sakägaren — rörande målets handläggning.

Fastighetsägareförbundet för fram i stort sett samma synpunkter som advokatsamfundet.

Vad gäller frågan om ersättning för utredningskostnader anser Göteborgs tingsrätt att den nuvarande regeln visserligen behöver skärpas men att det inte är nödvändigt att knyta bestämmelserna om kostnadsersättning till etl beslut av domstolen om hur utredningsarbetet skall bedrivas, 1 stäUet bör föreskrivas att sakägare får ersättning för utredningskostnad endast i den mån utredningen haft betydelse för målets utgång eller sakägaren haft grundad anledning anta att utredningen varil påkallad för tillvaratagande av hans rätt i målet.

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare hänvisar tUl den nuvarande spärregeln i 18 kap. 6 § RB och anser att en mer frekvent tillämpning av denna regel är ägnad att tillgodose önskemålet att förhindra ersättande av kostnad för utredning, som varU utan betydelse för målets utgång. Om bestämmelsen bedöms vara otiUräcklig för ändamålet, finns del enligt föreningens mening anledning alt med tanke på tvistemål i allmänhet överväga en ändring i skärpande riktning.

Även Sveriges allmänna hypoteksbank. Svenska bankföreningen.

Prop. 1972:109 156

Svenska sparbanksföreningen. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution och Sveriges industriförbund anser alt de nuvarande reglerna i RB ger domstolarna tillräckliga möjligheter att vägra att döma ut kostnadsersättning. De nämnda remissinsianserna vänder sig också mot promemorians ståndpunkt att rättegångskostnaderna måste begränsas så att de står i proportion till det omtvistade beloppet.

Lantbrukarnas riksförbund finner det generellt felaktigt att sakägaren skall ha ersättning för sina kostnader endast om han förebragt sådan utredning som är av betydelse för målet och som föreskrivits av domstolen. En lämpligare avvägning bör kunna uppnås, om del överlämnas åt rättstiUämpningen att i de olika fallen avgöra problemen och då med beaktande av alla omständigheter som kan påverka frågan. Sakägaren bör själv få stå för sina kostnader endast om han kan bedömas ha hell saknat anledning att förete viss utredning,

I StäUel för att ändra de nuvarande reglerna om ersättning för rättegångskostnaderna i första instans bör man enligt Sveriges fastighetsägareförbunds åsikt la upp frågan om ersättning för kostnaderna i överinstans, 1 många fall kan det, framhåUer förbundet, te sig önskvärt för sakägaren att erhålla överprövning av domar i mål av komplicerad beskaffenhet eUer av principiellt intresse. Har sakägaren haft fog för atl överklaga bör han kunna få ersättning för sina kostnader, även om domen går honom emot. Liknande synpunkter förs fram av Sveriges advokatsamfund.

Promemorieförslaget att fastighetsrådet i regel skall delta i förberedelsen tiUstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Förslaget att undersökning på platsen alltid skall verkställas, om det inte är uppenbart att den saknar betydelse, tillstyrks av Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen I Göteborgs och Bohus län saml Lantbrukarnas riksförbund. Svea hovrätt anser att det naturligtvis ofta är befogal alt domstolen under förberedelsen verkställer undersökning på platsen. Enligt hovrättens uppfattning går promemorieförslaget dock för långt. Det kan ifrågasättas om det är nödvändigt att frångå regeln i 9 § lagen om fastighetsdomstol. Även Göteborgs tingsrätt och statens järnvägar anser att promemorieförslaget går för långt och att det kan finnas skäl att underlåta undersökning på platsen utan att det kan sägas vara uppenbart att den saknar betydelse,

6.3 Förhandstillträde

6.3.1 Gällande rätt ExL utgår från att ersättningen skall vara slutligt bestämd och erlagd

Prop. 1972:109 157

innan egendomen får las i anspråk av den exproprierande. Denna princip är emellertid inte undantagslös. Sålunda finns i ExL bestämmelser om två olika former av förtida tUlträde, enkelt förhandstiUträde (36 §) och kvaUficerat förhandstillträde (39 §). De båda instituten har sin grund i att den exproprierande i vissa situationer har etl så starkt intresse av att snabbt få ta egendomen i besittning att tiUträde bör få ske innan ersättningsfrågorna har avgjorts och förvärvet kan fullbordas i normal ordning.

Genom förordnande om enkelt förhandstillträde får den exproprierande rätl att tUlträda den egendom som förordnandet avser utan hinder av att målet inte har avgjorts genom lagakraftägande dom. Förordnandet behöver inte omfatta hela expropriationsobjeklet, utan omfattningen och innehåUet i övrigt kan anpassas efler vad som i varje särskilt fall är lämpligt. Genomgående gäUer emellertid att expropriaten fortfarande är ägare till egendomen.

Det kan ibland innebära allvarliga olägenheter att äganderättsövergången uppskjuts och att eventuella rättigheter står kvar i fastigheten till dess expropriaiionen fullbordas. Den exproprierande kan inte få lagfart på fastigheten och detta kan medföra svårigheter i fråga om tillämnade fastighetsbUdningsåtgärder, vidareöverlåtelser och tomträttsupplåtelser. Vidare försvåras finansieringen av exproprialionsförelaget, eftersom den exproprierande inte kan la ut inteckningar i fastigheten. 1 ett sådant läge kan domstolen meddela förordnande om kvalificerat förhandstiUträde. Bestämmelser härom kom tUl år 1966 (SFS 1966:258) efter förslag av expropriationsutredningen. Innebörden av det kvalificerade förhands-tiUträdet är atl den egendom som avses med förordnandet om förhandstiUträde övergår tUl den exproprierande utan hinder av atl expropriationsersättningen inte har blivit slutiigt bestämd. I fråga om rätten tiU ifrågavarande egendom är sålunda kvalificerat förhandstUlträde tUl sina verkningar jämställt med fuUbordad expropriation. Liksom när det gäller enkelt förhandslilllräde kan kvalificerat förhandstUlträde avse endast en del av expropriationsobjeklet.

För förordnande om såväl enkelt som kvalificerat förhandstillträde krävs att del är av synnerlig vikt för den exproprierande att överta besittningen eller äganderätten innan ersättningsfrågorna definitivt har avgjorts. Tillträdesliden skall bestämmas så atl sakägarna får skäligt rådrum. Om det inte är uppenbart alt expropriationsersältningen blir obetydlig, skall domstolen på yrkande av fastighetens ägare eller annan sakägare som villkor för tiUträde föreskriva att den exproprierande erlägger visst belopp som förskott på den slutliga expropriationsersättningen. Som villkor för tillträde skaU även gälla att den exproprierande ställer pant eller borgen hos länsstyrelsen för expropriationsersättningen jämte sex procent årlig ränta från tiUträdesdagen. Innan den expro-

Prop. 1972:109 158

prierande får begagna sig av medgivande till kvalificerat förhandstiUträde, skall han dessutom ha tiUträtt fastigheten.

Beslut i fråga om enkelt förhandstillträde fär enligt 38 § meddelas ulan huvudförhandling. Parterna skall få tiUfälle att yttra sig innan beslut meddelas. Mol fastighetsdomstolens beslut får föras särskild talan genom besvär. Hovrättens beslut får däremol inte överklagas.

Fråga om kvalificerat förhandstUlträde avgörs efler huvudförhandling genom dom. Någon begränsning av parts rätt att fullfölja talan mot sådan dom är - utöver vad som annars gäller — inte föreskriven.

6.3.2 Justitiedepartementets promemoria

I promemorian konstateras att reglerna om förhandstiUträde, sådana de utformats genom l%6 års lagstiftning, i allt väsentligt har visat sig ändamålsenliga men att vissa svårigheter och ölägenheter slår kvar,

Villlkoret att förhandstUlträde får ske endast om det är av synnerlig vikt för den exproprierande kan, sägs det i promemorian, tolkas så, att förhandstillträde kan komma i fråga endast i utpräglade undantagsfall. I praktiken har emellertid beslul om förhandstillträde varil vanUga. Eftersom det inte är påkallat att göra någon ändring i praxis och då uttrycket 'av synnerlig vikt' kan föranleda missförstånd och leda till onödiga tvister, föreslås i promemorian att uttrycket byts ul mot formuleringen 'av väsentlig betydelse '.

Det nuvarande kravet på att fasligheten skall ha tagits i beshtning innan medgivande tUl kvalificerat förhandstUlträde får utnyttjas har motiverats med atl en annan lösning skulle göra del nödvändigt att i ' detalj reglera förhållandena under tiden mellan ägariderätlsövergången och det slutliga besittningstagandet. Enligt promemorian är det tveksamt om detta argument är hållbart. ExL:s regler om fullbordande av expropriation sedan ersättningsfrågan slutligt avgjorts innebär att expropriationen är fullbordad och den nye ägaren berättigad att tillträda egendomen så snarl expropriationsersättningen betalats. Äganderättsövergången föregår sålunda i detta fall tUlträdet. Enligt promemorian synes denna ordning utan olägenhet kunna få motsvarande tiUämpning vid kvalificerat förhandstillträde. Del bör alltså inte längre krävas att den exproprierande har tillträtt fastigheten för att äganderätten skaU övergå på honom.

I promemorian anförs vidare att kvalificerat förhandslilllräde i aUmänhet inte torde innebära ett mer betydande intrång för faslighets-ägaren och övriga rättsägare än det intrång som uppkommer vid enkelt förhandstUlträde, om hela fastigheten tas i besittning. Del kan därför ifrågasättas om man som f.n. bör ha strängare regler om förfarandet i fråga om det kvalificerade förhandstillträdet än i fråga om det enkla. I

Prop. 1972:109 159

promemorian föreslås all domstolen, liksom när det gäller enkelt förhandstillträde, skall kunna pröva yrkande om kvalificerat förhandstiUträde ulan huvudförhandling. Vidare bör del, i överensstämmelse med vad som gäller för enkelt förhandstillträde, vara tUlräckligt atl frågan om kvalificerat förhandstillträde prövas av två inslanser. Mol hovrättens avgörande bör således talan inte kunna föras.

Del har i praktiken ansetts tveksamt, sägs det i promemorian, huruvida fråga omo förhandstillträde kan prövas sedan ersättning som tillkommer fastighetsägaren eller annan sakägare har blivit slutligt bestämd men processen fortsätter såvitt avser övriga sakägares ersätl-ningsyrkanden. Enligt promemorian är del tydligt att den omständigheten atl expropriationsersättning har blivk slutligt bestämd i viss del inte bör hindra etl beslut om förhandstUlträde, då förulsätlningar i övrigt föreligger för sådant beslut. Bestämmelserna bör utformas i överensstämmelse härmed.

Enligt promemorian är det en brist i ExL att förordnande om omedelbar verkställighet inte kan meddelas i fråga om enkelt förhandstiUträde. Även sakligt omotiverade överklaganden kan härigenom fördröja angelägna byggnadsföretag. Med hänsyn därtUl föreslås all fastighetsdomstolen får möjUghet att förordna att tUlstånd tiU enkelt förhandstiUträde får tas i anspråk utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft. Någon motsvarande föreskrift bör inte meddelas i fråga om kvalificerat förhandstillträde, efiersom sådant tiUträde innebär all äganderätten tiU fastigheten övergår lill den exproprierande och det kunde leda till rättsosäkerhet för tredje man, om ett verkställighetsförordnande med denna innebörd upphävdes av hovrätten,

6.3.3 Remissyttrandena

Promemorians förslag att som villkor för förhandstUlträde skall gälla alt del är 'av väsentiig betydelse' för den exproprierande lämnas i allmänhet utan erinran. Sveriges advokatsamfund och Sveriges fastighetsägareförbund bestrider dock att den nuvarande formuleringen 'av synnerlig vikt' skulle leda till missförstånd eller onödiga tvister.

Förslaget att den exproprierande inte längre skall behöva tUlträda fasligheten för att få utnyttja medgivande till kvalificerat förhandstillträde kritiseras endast av Svea hovrätt. Hovrätten anför att, om tillträde sker försl efter det att medgivandet till förhandstUlträde har utnyttjats, värdeiidpunkten kommer att avse en senare tidpunkt än den då äganderätten övergår, något som måste anses principiellt diskutabelt. Även andra förhållanden av betydelse för expropriationsersättningen, där liden för tillträde är av vikt, skulle påverkas på liknande sätt. Visserligen skulle man i lagtexten eller i motiven kunna förklara all

Prop. 1972:109 160

utnyttjande av medgivande tUl kvalificerat förhandstUlträde skall anses jämställt med tillträde av egendomen, när det gäller frågor av betydelse för expropriationsersättning. Enligt hovrättens mening är det dock inte så väsentiigt att slopa kravet på tUlträde att en sådan lösning är rimlig.

Stockholms tingsrätt tar i detta sammanhang upp frågan om hur länge medgivande till förhandstiUträde skaU kunna utnyttjas. Enligt nuvarande regler tUlkommer det den exproprierande att själv avgöra om han vUl utnyttja medgivande tUl förhandstillträde eUer inte. Teoretiskt sett är denna valmöjlighet öppen under obegränsad tid. Enligt tingsrättens mening är det emeUertid angeläget att valet sker inom rimlig tid, bl.a. med hänsyn tUl de rättsverkningar som följer av ett tillträde. Tingsrätten föreslår därför en bestämmelse av innehåll att medgivande tUl förhandstUlträde förfaller om del inte utnyttjas inom viss tid efter den dag då medgivandet tidigast fått utnyttjas. Tidsfristen torde böra sättas tiU en eller annan vecka.

Även Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges industriförbund tar upp frågan om tiden för utnyttjande av medgivande tUl förhandstiUträde. Advokatsamfundet och fastighetsägareförbundet anser att rätten tUl sådant tUlträde bör vara förfallen, om inte medgivandet utnyttjas vid den av domstolen angivna tidpunkten. Industriförbundet anser däremol liksom Slockholms tingsrätt att den exproprierande bör få håUa frågan om utnyttjande av medgivandet öppen under en viss begränsad tid, innan medgivandet skall anses förfallet. Tiden bör enligt industriförbundets åsikt sättas liU exempelvis två veckor,

Svea hovrätt anser att frågan huruvida medgivande tiU förhands-tiUttäde i vissa fall skall förfaUa förtjänar ett närmare övervägande. Enligt hovrättens mening torde dock en beslämmelse i denna fråga knappast få någon större praktisk betydelse.

Förslaget att fråga om kvalificerat förhandstiUträde skall kunna avgöras utan huvudförhandling tUlstyrks eller lämnas utan erinran av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, Sveriges advokatsamfund samt Sveriges fastighetsägareförbund. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser emeUertid att frågan i princip inte bör få avgöras annat än efter huvudförhandling. Detta motiveras bl,a, av intresset att domstolens tekniske ledamot medverkar i processen. Även Lantbrukarnas riksförbund anser atl det som regel skaU krävas huvudförhandling för förordnande om kvalificerat förhandstUlträde, Endast om medgivande föreligger i målet bör förordnande kunna meddelas utan huvudförhandling.

Mot förslagel att talan inte skall få föras mot hovrättens avgörande i fråga om kvalificerat förhandstiUträde görs inte någon erinran.

Prop. 1972:109 161

Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker förslagel att beslut om förhandstiUträde skall kunna meddelas även sedan expropriationsersättning har blivit slutiigt bestämd i viss del. Från flera håU framhålls emellertid att den föreslagna bestämmelsen i denna del behöver kompletteras med föreskrifter om vid vUken domslol och på vad sätt frågan om förhandstillträde skaU väckas. Stockholms tingsrätt påpekar att, så länge fastighetsägaren alltjämt är part i någon instans, det möjligen kan betraktas som självklart att frågan om förhandstiUträde skall tas upp där. Har fastighetsägaren slutligt skilts från målet finns däremot inte någon domstol där frågan naturligen hör hemma, särskUt som olika delar av målet kan vara anhängiga samtidigt i flera inslanser.

Svenska kommunförbundet anser att den nu berörda frågan i första hand bör lösas genom att man bryter den nuvarande sammankopplingen av fastighetsägar- och sakägaranspråk så att, när lagakraftägande dom föreligger i fråga om fastigheten, den övergår tiU den exproprierande med fuU äganderätt oavsett alt vissa sakägaranspråk kvarstår oavgjorda. Enligt förbundets mening finns det inga avgörande betänkligheter mot att på det sättet frånfaUa den hittUls upprätthåUna principen att expropriationen är fuUbordad först när samtliga ersättningsanspråk slutgiltigt avgjorts. Anses det emellertid alt den nämnda principen bör behåUas, bör frågan om förhandstillträde, i enlighet med vad som föreslagits i promemorian, kunna prövas utan hinder av att expropriationsmälei redan blivit slutligt avgjort i viss del. Förbundet anser därvid att, om lagakraftvunnen dom föreligger i fastighetsdelen men målet fortsätter beträffande vissa sakägaranspråk, den exproprierande inle skall behöva stämma in fastighetsägaren på nytt tiU underdomstolen med yrkande om förhandstillträde. Rimligtvis bör denna fråga utan sådan åtgärd kunna prövas av handläggande instans. Det bör också vara möjligt att få frågan prövad i högsta domstolen om målet fullföljts dit, oavsett att hovrätt annars är slutinstans i frågor om förhandstillträde.

Förslaget att fastighetsdomstolen skaU kunna förordna om omedelbar verkstäUighet, såvitt gäller beslut om enkelt förhandstUlträde, tiUstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Enligt Svea hovrätt och försvarets civilförvaltning bör verkställighetsförordnande kunna meddelas även i fråga om kvalUicerat förhandstUlträde,

Några remissinstanser tar upp frågan om det över huvud taget finns skäl att behåUa institutet enkelt förhandstUlträde, Sålunda anser Sveriges advokatsamfund och Sveriges fastighetsägareförbund att det bör övervägas att helt utmönstra institutet, eftersom det knappast fyUer någon meningsfylld funktion, Stockholms tingsrätt finner att institutet enkelt förhandstiUträde bör kunna utmönstras, när det gäller hel faslighet, men att det bör behållas när det föreligger behov atl tillträda endast del av fastighet,

11 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

Prop. 1972:109 162

6.4 ÅterkaUelse av expropriationsanspråk m.m.

6.4.1 Gällande rätt

Om den exproprierande vill återkaUa expropriationsanspråket sedan han ansökt om stämning, skaU han enUgt 61 § ExL göra anmälan därom tiU domstolen, ÅterkaUelse kan avse hela expropriationsanspråket eller en del därav, ÅterkaUelse beträffande del av fastighet får dock inle ske, om den återstående delen skuUe lida synnerligt men genom expropriationen eller den exproprierade delens användande. ÅterkaUelse får heller inle ske beträffande mark som den exproprierande har tagit i besittning.

Förbudet mot återkaUelse av talan sedan tiUträde har skett gäller också när sakägare har väckt talan om expropriation.

Förbudet mot återkaUelse av expropriationsanspråk vid delexproprialion korresponderar med bestämmelsen om utvidgning av expropriation i 12 § första stycket ExL, Enligt denna beslämmelse kan fastighetsägaren vid delexpropriation begära utvidgning av expropriationen, om en återstående del av fastigheten lider synnerligt men genom expropriationen eller den exproprierade delens användning,

6.4.2 Justitiedepartementets promemoria

I promemorian tas upp frågan om del finns skäl att behålla det nuvarande förbudet mot återkaUelse sedan tUlträde har skett.

Vad först gäller kvalificerat förhandstUlträde påpekas i promemorian atl det tiU sina verkningar är i huvudsak jämstäUt med fullbordad expropriation. Sådant tillträde medför således att äganderätten lill egendomen övergår på den exproprierande, att begränsade sakrätter som besvärar egendomen faller bort och att det i vissa fall sker fastighetsbUdning, Lika litet som expropriationsanspråk kan återkallas sedan expropriationen har fullbordats bör det enligt promemorian kunna ske efter det att kvaUficerat förhandstUlträde har ägt rum.

Läget är emellertid ett annat, sägs det i promemorian, om tillträde har skett efter friviUig överenskommelse eller efter beslut av domstol om enkelt förhandstUlträde. Visserligen kan egendomen i sådant fall ha gjorts till föremål för sådana åtgärder att den inte kan återställas i sill föregående skick. Även på annat sätt kan tillträdet ha inneburit en så väsentlig ändring i fömt bestående förhållanden att det inle skäligen kan begäras att fastighetsägaren skaU återta egendomen. Det bör emellertid i detta fall inte föreligga något förbud mot återkaUelse av expropriationsanspråket. I stället bör fastighetsägaren kunna påkalla att målet

Prop. 1972:109 163

prövas utan hinder av återkallelsen, Samma rätt bör tillkomma övriga berörda sakägare. Om emellertid den exproprierande och samtliga sakägare är överens om att domstolsprövning inte skall ske, trots att tiUträde har skett, kan hänsynen tiU sakägarna inte anses kräva att sådan prövning ändå äger rum.

Avskrivs målet på grund av alt den exproprierande har återkallat sin talan, bör han enligt promemorian inte få väcka talan på nytt. Verkan av all målet avskrivs bör således bli att frågan om expropriation förfaller.

För del fall att sakägare återkallar sin talan sedan tillträde skett föreslås i promemorian att samma regler skaU gälla som då den exproprierande återkaUar sitt anspråk. Om annan sakägare vars rätt berörs av återkallelsen begär det, bör alltså målet prövas utan hinder av återkallelsen. Prövning bör vidare äga rum, om den exproprierande påkallar det.

6.4.3 Remissyttrandena

Promemorians förslag i fråga om återkaUelse av expropriationsanspråk har godtagits eller lämnats utan erinran av samtiiga remissinstanser. Sveriges industriförbund framhåller emellertid att, om den exproprierande har återkallat sin talan, han normalt inte bör kunna komma igen med nytt expropriationsanspråk förrän efter en viss karenstid, förslagsvis tio år.

6.5 Panträttshavares stäUning i expropriationsmål

6.5.1 Gällande rätt

Borgenär som har panträtt i fastigheten är enligt 24 § ExL inte part i expropriaiionsmålet. Panträttshavarnas rättsskyddsanspråk tillgodoses i stället genom bestämmelser i 32, 59, 60 och 95 §§ ExL.

Som allmän regel gäller enligt 32 § att ersättning inte får bestämmas lägre än vad den exproprierande har erbjudit eller högre än vad motparten har begärt. Här görs emellertid ett undantag beträffande löseskilling och intrångsersättning. Sådan ersättning får inte tUl förfång för innehavare av fordran, för vilken fastigheten svarar, bestämmas lägre än vad tillämpning av lagens värderingsregler föranleder, I detta fall är alltså domstolen inte bunden av fastighetsägarens yrkande utan kan döma ut högre belopp.

Även överenskommelse om löseskiUing och intrångsersättning är kringgärdad med särskilda bestämmelser tiU skydd för borgenär med panträtt i fastigheten. Som vUlkor för atl en sådan överenskommelse

Prop. 1972:109 164

skaU fastställas gäUer enligt 59 § första stycket ExL alt fastigheten inte besväras av beviljad eller sökt inteckning eller atl den avtalade ersättningen förslår till fuU betalning av de fordringar, som vid fördelning av ersättningen skall utgå ur fastigheten, eller att de fordringsägare, som inte skuUe få full betalning, har godkänt överenskommelsen, VUl den exproprierande få överenskommelsen fastställd trots ätt inte någon av dessa förutsättningar föreligger, skall han enligt paragrafens andra stycke stämma in de kända fordringsägare, som inle har godkänt överenskommelsen, tUl domstolen. Är fordringshavare okänd, skall frågan om faststäUande av överenskommelsen kungöras enligt bestämmelserna i 23 § ExL. Om fordringsägare som inte får fuU betalning för sin fordran bestrider att överenskommelsen faststäUs, skall ersättningen prövas av domstolen. Sker inte sådant bestridande, får domstolen fastställa överenskommelsen, om expropriaiionen avser endasl en ringa del av fastigheten eller upplåtelse av särskild rätt, som medför ringa men, och expropriaiionen uppenbarligen inte mbbar säkerheten för fordringsägare som inte godkänt överenskommelsen (s.k, oskad-lighetsprövning).

Enligt 59 § Iredje stycket ExL skall överenskommelse om annan ersättning än löseskUling och intrångsersättning alltid fastställas.

Enligt 59 § fjärde stycket ExL får faststäUelse inte meddelas på överenskommelse om expropriationsersättning för fastighet som innehas som fideikommiss. Inle heller får domstolen i princip fastställa överenskommelse om att expropriationsersättning skall utgå på annat sätt än på en gång. För den händelse den exproprierade egendomen är samfälld för flera än tio fasligheter, gäller enligl 59 § sista stycket särskUda bestämmelser.

Vid fastställelse av överenskommelse om ersättning som tUlkommer sakägare personligen tas inle någon hänsyn tUl fordringsägares intressen.

En specialregel gäller enligt 95 § ExL i fråga om överenskommelse om ersättning för upplåtelse av nyttjanderätt för elektrisk svagströmsledning. Sådan överenskommelse får faststäUas utan hinder av bestämmelsema i 59 §, om upplåtelsen medför ringa men och uppenbarligen inte rubbar säkerheten för fordringsägare som inte godkänt överenskommelsen. Bestämmelsen gäUer på grund av hänvisning i 1902 års ellag även belräffande överenskommelse om ersättning för upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt för starkströmsledning.

Inom annan lagstiftning har panträttshavarnas intressen tillgodosetts på annat sätt än i ExL, I stället för att domstolen åläggs att självmant se till atl fordringsägarnas rält las till vara har de fordringsägare som anser sina intressen eftersatta fått rätt att begära ny uppskattning.

Enligt 9 kap, 73 § VL har borgenär, som har panträtt i fast egendom och som menar att löseskUling eller ersättning har blivit för lågt

Prop. 1972:109 165

beräknad, rätt att påkalla ny värdering under förutsättning att beloppet tUl följd av överenskommelse eller av annan anledning inte har blivU prövat av vattendomstolen. Motsvarande regler till skydd för panträtlshavare finns i 68 § väglagen, 34 § andra stycket naturvårdslagen och 35 § fjärde stycket miljöskyddslagen. Bestämmelserna gäller endast ersättning för skada och intrång. På grund av hänvisning i nämnda tre lagar gäller ExL i tUlämpliga delar i fråga om ersättning för inlösen.

FBL intar i likhet med ExL ståndpunkten alt panträttshavare inte hänförs tUl kretsen av sakägare, Panträttshavare har således inte någon självständig talerätt vid förrättningen. Deras intressen har antagils i allmänhet sammanfalla med fastighetsägarens och i den mån så inte är fallet skall deras rätt tillvaratas genom fastighetsbildningsmyndighelens officialprövning (se t.ex, 5 kap, 18 § andra stycket FBL),

6.5.2 Justitiedepartementets promemoria

I promemorian anförs att det från allmän och enskUd synpunkt är angeläget att expropriationslagens regler utformas så atl möjligheterna att träffa överenskommelse om exproprialionsersättningen underlättas. Härigenom kan tidsödande och kostsamma rättegångar undvikas. Ett visst skydd för fordringsägares räll måsle finnas men det bör inte sträckas längre än behörig hänsyn till deras intressen kräver. Bestämmelserna i 59 § ExL om prövningen av överenskommelse om expropriationsersättning synes enligt promemorian gå utöver vad som kan anses motiverat, I promemorian påvisas all den nuvarande ordningen har visat sig oläglig i sådana faU då parterna har kommit överens om atl expropriationsersättning inte skall utgå därför atl expropriationen inte påverkar fastighetens värde, t,ex. i vissa fall av expropriation för tunnelbana. Är fastigheten intecknad, får emellertid domstolen inte faststäUa överenskommelsen med mindre den godkänts av samtliga panträttshavare eller dessa efter stämning underlåtit att bestrida faststäUelse, Att utreda vUka som är panträtlshavare och att därefter skaffa in godkännanden från dem eller stämma in dem i målet är ofta förenat med betydande arbete.

Enligt promemorian motverkar den gällande ordningen uppenbarligen frivilliga uppgörelser och ger fordringsägarna en överdrivet stark ställning. För deras säkerhet torde det i vart fall vara tillräckligt att överenskommelsen får fastställas, om domstolen finner att det inte föreligger någon nämnvärd risk för att fordringsägarna drabbas av förlust. Domstolen skuUe sålunda göra en oskadlighetsprövning och faststäUa överenskommelsen utan hinder av att den inte godkänts av fordringsägare, om expropriationen är väsentligen utan betydelse för honom.

Prop. 1972:109 166

I promemorian ifrågasätts om man inte bör gä etl steg längre och hell slopa reglerna om skyldighet för domstolen att vid värderingen ex officio beakla panträttshavarnas intressen. Det framhålls atl situationen f,n. är att två helt oUka system för tUlvaratagande av fordringsägarnas räll gäller enligl VL och ExL. I flera lagar hänvisas till ExL när fråga är om inlösen, medan VL:s skyddsregler har fått bilda mönster i fråga om ersättning för skada och intrång. Dessa regler innebär i korthet atl fordringsägare som anser sina intressen eftersatta har rätt att begära ny uppskattning. Det är enligt promemorian knappast befogal att upprätthålla sådana skUlnader, I promemorian erinras om att det inle har framkommit något som tyder på atl VL:s syslem skulle ha inneburit någon nackdel för panträttshavarna. Den avgörande anledningen härtill är säkerligen inte möjligheten att få ersättningsfrågan prövad på nytt — även om denna spelar en roll som yttersta garanti mot förluster — utan det förhållandet att fastighetsägaren och panträttshavarna i allmänhet har elt gemensamt intresse av att ersättningen bestäms så högt som möjligl,

Enligl promemorian synes de två systemen vara i huvudsak likvärdiga från den synpunkten att panträttshavarna så långt som möjligt bör skyddas mot förluster, 1 valet mellan de båda systemen anförs i promemorian följande. De regler bör föredras som totalt medför minsta omgång och besvär. Här synes VL:s system ha visst försteg. Vad saken närmast gäller är att skapa garantier mot rättsförluster i fall som i praktiken är säUsynta, Detta kan liksom i VL ske genom särtegler som tar sikte just på de fall som avviker från det normala och inle tynger förfarandet i övrigt. Den nödvändiga kontrollen av att fordringsägarnas intressen inte eftersatts torde ulan större olägenhet kunna utövas i efterhand av fordringsägarna själva. Från principiell synpunkt synes denna ordning vara mest tiUtalande, eftersom fordringsägarna blir i tillfälle att själva föra talan i frågor som rör deras rätt. Fördelen med VL:s system ligger dock främst i att parternas överenskommelser om expropriationsersättningen kan fastställas utan tidsödande och kostsamt arbete, som i många fall inte fyller någon praktisk funktion därför alt del redan från början står klart att panträttshavarnas rätt över huvud taget inte är i fara.

De nu redovisade övervägandena utmynnar i promemorian i uttalandel att VL:s system bör få bUda mönster för den ifrågavarande regleringen i den nya expropriationslagen.

Enligt promemorian bör mål om gottgörelse till följd av all panträttshavare har lidit förlust prövas av fastighetsdomstolen. Också i övrigt bör bestämmelserna om rättegången i expropriationsmål gälla i tUlämpliga delar. I fråga om fördelningen av rättegångskostnaderna bör panträttshavare jämstäUas med sakägare i expropriationsmål. Även bestämmelserna om rättegångskostnader i expropriationsmål bör således

Prop. 1972:109 167

gälla i tiUämpliga delar. Genom en sådan ordning tillgodoses viktiga rättssäkerhetssynpunkter.

6.5.3 Remissyttrandena

Promemorians förslag att ersätta ExL:s regler om skydd för panträttshavarnas intressen med del system som gäller enligt VL tUlstyrks eller lämnas utan erinran av ett flertal remissinstanser. Bland de remissinstanser som uttryckligen tiUstyrker förslaget kan nämnas länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Lantbrukarnas riksförbund. Svea hovrätt finner det vara tveksamt vilket av de diskuterade systemen för tillvaratagande av fordringsägarnas rätt som bör väljas. Hovrätten anser sig dock inte böra motsätta sig promemorieförslaget.

Åtskilliga remissinstanser är emellertid kritiska mot den lösning som föreslagits i promemorian. Sålunda anser Stockholms tingsrätt att man bör ha kvar reglerna om skyldighel för domstolen att vid värderingen ex officio beakla panlrättshavarnas ställning. Tingsrätten framhåUer atl det ofta kan ligga i en fastighetsägares intresse att få personlig ersättning på bekostnad av löseskUlingen för fastigheten. Med den i promemorian föreslagna lösningen kan det i sådant fall uppstå förlust för panträttshavare genom alt exproprialionsersättningen blir för lågt beräknad. Har prövning av löseskiUingen ägt rum, kan panträttshavaren inte få gottgörelse för förlusten. Om det föreslagna systemet anses böra genomföras, föreslår tingsrätten att man efter förebUd i 9 kap. 73 § VL inför någon tidsbegränsning beträffande panträttshavares rätt att föra talan om gottgörelse.

Bankinspektionen anför att det visserligen är obestridligt att fastighetsägarens och panträttshavarens intressen i regel sammanfaller och att därför en särskild prövning av ersättningens storlek oftast inte behövs för att tUlgodose panträttshavaren. Men undantag kan förekomma. Om en kommun exproprierar en hel fastighet, torde, anför inspektionen, en gmndval för uppgörelse om låg expropriationsersättning inte så sällan kunna skapas genom att kommunen tiUhandahåUer ersättningsfastighet på gynnsamma villkor eller bereder fastighetsägaren indirekta förmåner på annat sätt. anteckningarna kan då bli nödlidande. Även om panträttshavaren i sådanl fall kan ta sina intressen tUl vara i en efterföljande rättegång mot kommunen, kommer han i verkligheten i ett sämre läge än vid en officialprövning i expropriaiionsmålet. Bl.a. åsamkas han arbete och kostnader. Inspektionen framhåller att det också måste vara till fördel för den exproprierande om expropriationsersättningen faststäUs slutgiltigt i expropriaiionsmålet. Inspektionen föreslår att bestämmelserna i denna del utformas efter förebUd av FBL i stäUei för VL. Domstolen måste ju enligt promemorieförslaget ändå företa en

Prop. 1972:109 168

oskadlighetsprövning av det slag som anges i FBL för att kunna bedöma om ersättningen skaU nedsättas hos länsstyrelsen eUer betalas ut lUl fastighetens ägare.

Också länsstyrelsen i Malmöhus län. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges advokatsamfund och Sveriges jordbrukskasseförbund avstyrker promemorieförslaget. Stadshypotekskassan påpekar bl.a, att det för panträttshavare är väsentiigt att förlust inle uppkommer genom oskicklig processföring från fastighetsägarens sida. Advokatsamfundet framhåUer att det av skUda anledningar kan inträffa att en låg löseskUling bestäms, särskUt om även annan skada skall ersättas. I sådant fall sammanfaUer inte sakägarens och panträttshavarens inttessen.

Inte heller Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen anser att promemorieförslagets regler ger panträttshavarna ett tUlfredsstäUande skydd. Föreningarna erinrar om att ny rättegång enligt förslagel är utesluten så snart expropriationsersättningen i det första målet har prövats av domstolen. Även om ersättningen prövas av domstolen, kan den emeUertid bli för låg tUl men för panträttshavarna. Domstolen är bunden dels av parternas yrkanden, dels av den uttedning som parterna finner skäl att förebringa. Detta kan leda tiU att löseskUlingen blir för lågt bestämd i förhållande tiU ersättningen tiU fastighetsägaren personligen. Enligt föreningarnas mening är den i promemorian åberopade paral-lelliteten med motsvarande bestämmelser i bl,a, VL och miljöskyddslagen inte avgörande. I vattenmål och mUjöskyddsmål torde i regel fastighetens huvuddel bestå intakt efter de aktueUa åtgärderna, I expropriationsmål förhåUer det sig i stor utsttäckning på annat sätt genom att ersättningen där ofta avser hela fastigheter eller stora delar av fastigheter. Med hänsyn tUl det sagda anser föreningarna att den nuvarande officialprövningen i expropriationsmål bör behållas,

Sveriges allmänna hypoteksbank och Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution anser att det förefaller opraktiskt och ägnat att medföra onödig omgång och onödiga kostnader att ett redan avgjort expropriationsmål skall kunna rivas upp i efterhand på yrkande av borgenär. Konsekvensen för panträttshavarnas del måste bli att deras bevakningsproblem ökar väsentligt. När det gäUer jämförelsen med reglerna i VL och miljöskyddslagen framhåUer hypoteksbanken och ombudsmannaföreningen att ersättningarna enligt dessa lagar vanligtvis avser skada och inttång, som oftast påverkar faslighetens värde endast i ringa mån, Expropriationsersättning avser däremot i många faU en hel fastighet eUer en stor del av en fastighet, Hypoteksbanken och ombudsmannaföreningen påpekar vidare att panträttshavaren enligt förslaget kan väcka talan om gottgörelse endast om det har kurmat konstateras att han har lidit en förlust. Något rättsmedel står

Prop. 1972:109 169

sålunda inte lUl panträttshavarens förfogande i de faU där någon förlust inte kunnat konstateras på grundval av den i expropriaiionsmålet förda bevisningen men risken för förlust vid en framtida exekution ökat väsentiigt, exempelvis efter expropriation av del av faslighet. De nu nämnda förhåUandena är av särskUd betydelse för hypoteksföreningarna, som vid sin primärlångivrung har att hålla sig till vissa i lag bestämda lånegränser. Med hänsyn tUl det sagda förordar hypoteksbanken och ombudsmannaföreningen att de nuvarande bestämmelserna tUl skydd för panträttshavarna behåUs med de modifikationer som kan anses påkallade i särskUda fall.

Sveriges industriförbund för fram i stort sett samma synpunkter som bankföreningen, sparbanksföreningen, hypoteksbanken och ombudsmannaföreningen, när det gäller jämförelsen med reglerna i VL och mUjöskyddslagen, Industriförbundet framhåUer vidare att ett effektivt skydd för panträttshavarnas intressen förutsätter att panträttshavare ges rätt att påkaUa efterprövning så snart han gjort en förlust till följd av att expropriationsersättningen enligt hans uppfattning har blivit för lågt beräknad. Rätt lill efterprövning bör föreligga även när domstolsprövning har ägt rum i det första målet. Mot en sådan ordning kan olika invändningar resas och det kan därför enligt förbundets mening övervägas att i reviderad form behålla domstolarnas officialprövnings-skyldighet i expropriationsmål.

Såväl Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen som Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution och Sveriges industriförbund anser att utrymmet för domstolarna att företa oskadlighetsprövning av överenskommelser om expropriationsersättning bör kunna ökas. Enligt de nämnda remissinstansernas mening är det dock inte motiverat att, som övervägts i promemorian, ge domstolen möjlighet att faststäUa överenskommelse, så snart expropriationen är 'väsentligen' utan betydelse för panträttshavare. 1 StäUet bör krävas att överenskommelsen 'uppenbarligen' är utan betydelse,

6.6 Måls avgörande utan huvudförhandling i överrätt

6.6.1 Gällande rätt

I hovrätt och högsta domstolen (HD) skall tvistemål i aUmänhet avgöras efter huvudförhandling. RB medger emellertid vissa undantag från denna regel. Bestämmelser om detta finns i fråga om hovrätt i 50 kap. 21 § RB och beträffande HD i 55 kap. 12 § RB.

Prop. 1972:109 170

Enligt 50 kap. 21 § RB får hovrätt företa tvistemål tUl avgörande utan huvudförhandling, om vadetalan har medgetts eller hovrätten finner uppenbart atl vadetalan är ogrundad. Rör målet endasl pengar eller sådant som kan skattas i pengar och uppgår värdet av det som talan fullföljts om uppenbart inte tUl det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid tidpunkten för underrättens dom, får målet avgöras ulan huvudförhandling, om inte båda parterna begärt sådan förhandling. Vidare föreskrivs att mål vari förlikning är tillåten (dispositivt mål) och annat mål, i vilket det är fråga endasl om rättstiUämpningen, får på båda parternas begäran avgöras utan huvudförhandling, om hovrätten finner uppenbart att sådan inte behövs.

I 55 kap. 12 § RB föreskrivs att, om mål eUer viss i målet uppkommen fråga skall avgöras av HD i dess helhet, detta får ske utan huvudförhandling. 1 övrigt äger i aUt väsentligt reglerna om tvistemåls avgörande utan huvudförhandling i hovrätt motsvarande tiUämpning beträffande avgörande av tvistemål i HD.

Både i hovrätt och HD gäUer utöver vad som nu sagts att huvudförhandling inte behövs för sådan prövning som inte avser själva saken.

Bestämmelserna om måls avgörande utan huvudförhandling blir för sin tillämpning beroende av de s.k. tiUtrosreglerna, som i fråga om tvistemål i hovrätt finns upptagna i 50 kap. 23 § RB. Om det vid huvudförhandling i underrätt har upptagits muntlig bevisning eller hållits syn på stället rörande viss omständighet och avgörandet även i hovrätten beror på tUltron tUl den bevisningen, får hovrätten inte ändra underrättens dom i den delen, om inte beviset tagits upp på nytt vid huvudförhandling i hovrätten eller också synnerliga skäl föreligger atl dess värde är annat än underrätten har antagit. Mot dessa bestämmelser svarar, såvitt gäller förfarandet i HD, 55 kap. 14 § RB. För att HD skall kunna ändra hovrättens dom fömtsätts atl hovrätten har gått ifrån underrättens bevisbedömning utan att ha tagit upp bevisningen på nytt eller att det föreligger synnerUga skäl för att bevisets värde är ett annat än vad hovrätten har antagit.

Vid sidan av RB finns i FBL och VL särskilda bestämmelser som innebär avsteg från kravet på huvudförhandling i överinstans. Sålunda följer av 16 kap, 8 § FBL att mål som fullföljts från fastighetsbildningsmyndighet får avgöras utan huvudförhandling av fastighetsdomstolen, om huvudförhandling kan antas sakna betydelse för prövningen samt sakägare eller företrädare för allmänt intresse inle begärt sådan förhandling. Huvudförhandling kan underlåtas även i vissa andra fall.

Talan mot fastighetsdomstolens utslag eller beslut i faslighetsbild-ningsmål förs genom besvär (17 kap, I § FBL), Handläggningen av sådana mål i hovrätten sker genom ett skriftligt förfarande. SärskUd förhandling kan emellertid äga rum, om del behövs för att komplettera

Prop. 1972:109 171

utredningen. Bevis genom syn på släUel får las upp i hovrätten endast om synnerliga skäl föreligger.

Enligt 11 kap. 105 § VL får mål avgöras utan huvudförhandling i vattenöverdomstolen, om sådan förhandling saknar betydelse för prövningen. Har parterna på ömse sidor begärt huvudförhandling, skall dock sådan äga rum, om den inte uppenbarligen skulle vara utan betydelse. Bevis genom syn på stället får tas upp i vattenöverdomstolen endast om synnerliga skäl föreligger.

Bestämmelserna om måls avgörande utan huvudförhandling i vattenöverdomstolen gäller på grund av hänvisning i 11 kap. 108 § VL också i fråga om HD.

6.6.2 Justitiedepartementets promemoria

I promemorian framhålls att expropriationsmålen i många faU i princip inte skiljer sig från tvistemål som handläggs hell enligt RB. I regel torde huvudförhandling vara nödvändig även i expropriationsmål för atl domstolen skall få bästa möjUga underlag för sin bedömning. Emellertid grundar sig bedömningen i expropriationsmål oftare än i vanliga tvistemål på tekniska utredningar och annat skriflligl material, Detla är inte sällan av sådan natur atl det inte lämpar sig så väl för muntlig framställning. Huvudförhandlingen i expropriationsmål kan därför ibland bidra till att göra förfarandet tidsödande och kostsamt utan att några egentliga fördelar kan påvisas.

När det gäller fastighetsbUdningsmål och vatlenmål påpekas det i promemorian att kravet på muntligt förfarande i överinstans har efter-givits i större utsträckning än som följer av RB, Även om expropriationsmålen inte är helt jämförbara med mål enligt FBL och VL, har de i allmänhet fler beröringspunkter med dessa än med vanUga tvistemål.

Med hänsyn tUl det anförda, sägs det i promemorian, synes del inte möta några betänkligheter att öppna möjlighet för överrätt att avgöra expropriationsmål utan huvudförhandling i något större utsträckning än reglerna i RB medger. Avgörande på handlingarna bör dock komma i fråga bara i de fall då det är helt klart att ett muntiigt förfarande inte fyller någon funktion. Vid sin bedömning bör domstolen i aUmänhet beakta önskemål från den som för talan i målet. Enligt promemorieförslaget skall överrätt — utöver vad som följer av RB — få avgöra expropriationsmål utan huvudförhandling, om rätlen finner att huvudförhandling inte behövs och ingen av parterna begär sådan förhandling,

6.6.3 Remissyttrandena

Förslaget om vidgade möjligheter för överrätt att avgöra expro-

Prop. 1972:109 172

priationsmål ulan huvudförhandling har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser dock att expropriationsmålen i mångt och mycket är Ukartade vanliga tvistemål och all det därför måste starkt ifrågasättas om man bör införa en regel som avviker från RB:s bestämmelser.

7 Nedsättning av expropriationsersättning

7.1 Gällande rätt m.m.

Enligt 48 § ExL skaU expropriationsersättning nedsättas hos länsstyrelsen, Nedsättningsskyldigheten är emellertid inte ovillkorlig, Elt förenklat förfarande kan användas när expropriationen avser upplåtelse av särskUd rätt, som medför endast ringa men och uppenbarligen inte rubbar säkerheten för borgenär som har panträtt i fastigheten. Domstolen kan i sådant fall medge att nedsättning inte behöver äga rum, varvid det åligger den exproprierande alt i stället göra anmälan till länsstyrelsen och styrka att betalning av expropriationsersättningen har skett. Bestämmelserna i ExL om nedsättning av expropriationsersättning gäller i tUlämpliga delar sådan anmälan.

Nedsättning skall enligt huvudregeln ske inom tre månader från det domstolens avgörande i ersättningsfrågan har vunnit laga kraft. Om fastigheten redan har tagits i besittning skall nedsättning ske inom en månad från lagakraft vinnandet. Förskott som har föreskrivits som vUlkor för förhandstiUträde skall nedsättas, innan tillträde äger rum.

Gäller expropriationen område som är samfällt för flera än tio fastigheter, kan domstolen enligt 35 § ExL förordna, att betalning ur expropriationsersättningen får tUläggas borgenär med panträtt i fastighet endasl om yrkande om betalning framstäUts i särskild ordning. Förutsättning för förordnande av detta slag är att det kan antas att expropriationen inte avsevärt minskar borgenärens säkerhet och att begäran om sådant förordnande framstäUs,

När den slutliga expropriationsersättningen har nedsatts eUer anmälan tUl länsstyrelsen har gjorts är expropriationen enligt 49 § första stycket ExL fuUbordad, Om s.k, kvalificerat förhandstiUträde enligt 39 § ExL inte har skett, övergår äganderätten tUl den exproprierande, och denne blir berättigad atl genast ta fastigheten i besittning, om han inte har gjort det tidigare, I och med att expropriationen fullbordas, befrias fastigheten också i princip från de begränsade sakrätter som tidigare har vilat på den, SärskUd rätt som tUlkommer sakägare och som på grund av utfästelse av den exproprierande lämnas orubbad samt fastighetens

ansvar för allmänna utskylder eUer för fordringar som åtnjuter förmånsrätt enligt 6 § I förmånsrättslagen fortsätter dock att besvära fastigheten,

S,k, kvalificerat förhandstillträde enligt 39 § ExL är tiU sina verkningar jämstäUt med fullbordad expropriation (40 § första stycket ExL). En förpliktelse för den exproprierande atl betala expropriationsersättning kan emellertid kvarstå.

Försummar den exproprierande att vidta de åtgärder som behövs för att expropriationen skall fuUbordas, är expropriationsrätten förverkad (jfr 50 § ExL).

Sedan nedsättning av expropriationsersättningen har skett, fördelas ersättningen bland de berättigade genom länsstyrelsens försorg enligt bestämmelserna i 57 § ExL. Svarar fastighet för bevUjad eller sökt inteckning, fördelas löseskilling för fastigheten, intrångsersättning samt ersättning för upplåtelse av särskild rätt efter i stort sett samma bestämmelser som gäller belräffande fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom.

ExL:s bestämmelser om nedsättning och fördelning av expropriationsersättning är i stor utsträckning tillämpliga också då inlösen av fastighet sker enligt annan lagstiftning. Hänvisningar tUl bestämmelserna i ExL förekommer bl.a. i BL (137 § första stycket), väglagen (69 § andra stycket), naturvårdslagen (36 § första stycket) och miljöskyddslagen (33 § andra stycket). Nedsättning är således obligatorisk vid inlösen enligt nämnda lagar. Även vid inlösen med slöd av VL skaU nedsättning av ersättningen alltid ske (9 kap. 54 § första stycket),

I fråga om ersättning för skada och intrång eller motsvarande gäller enligt annan lagstiftning än ExL genomgående principen att nedsättning får underlåtas efter oskadlighetsprövning, varvid panträttshavares säkerhet beaktas. Bestämmelser med denna innebörd finns i åtskUliga lagar (jfr exempelvis 9 kap, 54 § andra stycket VL, 67 § väglagen, 9 § lagen (1950:599) om ersättning för mislad fiskerätt m,m., 34 § första stycket naturvårdslagen och 35 § första stycket miljöskyddslagen),

SärskUda bestämmelser tiU skydd för innehavare av fordran för vilken faslighet svarar, om fastigheten minskar i värde genom fastighetsreglering eller helt eller delvis inlöses, finns i 5 kap, 16 § FBL, Nedsättning behöver inte ske av ersättning som tiUkommer fastighetsägaren personligen. Kravet på nedsättning upprätthålls inte heller om innehavarna av samtliga fordringar för vilka fastigheten svarar och — om fastigheten besväras av gemensam inteckning — vissa andra rättsägare medgett att ersättningen får betalas ut direkt till fastighetsägaren. Medgivande av rättsägare behövs inte heller, om fastighetsregleringen är väsentiigen utan betydelse för honom.

Framställning av länsstyrelsen i Kristianstads län. I skrivelse den 14

Prop. 1972:109 174

mars 1961 har länsstyrelsen i Kristianstads län anfört synpunkter på ExL:s nedsättningsregler. Enligt länsstyrelsens mening går dessa längre i fråga om att tiUgodose panträttshavarnas intressen än som motsvaras av rimliga praktiska behov. Det område som frånhänds fastigheten genom expropriationen har ofla obetydligt värde. Som exempel anförs ett fall-där expropriationen gällde vissa mosslotter och viss samfälld vägmark och berörde etl stort antal fastigheter, I detta fall bestämdes ersättningar understigande en krona i 76 fall. Även vid expropriation för anläggande av dubbelspår för järnväg blir enligt länsstyrelsen ofta expropriationsersättningarna helt obetydliga. I många fall har visserligen domstolen möjlighet att meddela förordnande enligt 35 § ExL om att ersättning skaU betalas ut bara lill fordringsägare som yrkar del, men även i sådant fall skall sammanträde kungöras och hållas. Länsslyrelsen anser sig kunna konstalera all statsverkets kostnader och enskildas besvär i samband med fördelning av expropriationsersättning ofta inte står i rimlig proportion till de belopp som skall fördelas. Möjligheterna att förenkla förfarandet bör med hänsyn härtill närmare utredas.

7.2 Justitiedepartementets promemoria

Exproprierad fastighet övergår till den nye ägaren i princip fri från begränsade sakrätter som tidigare besvärat den. Sker expropriation av hel fastighet, kommer således panträtt i fastigheten att upphöra helt. Vid expropriation som avser del av fastighet eller särskUd rätt tUl fastighet kan säkerheten försämras. Enligt promemorian är det därför ofrånkomligt med ett särskilt skydd för borgenärer med panträtt i fastigheten. Detta skydd bör liksom hittUls åstadkommas genom bestämmelser om nedsättning och fördelning av expropriationsersättning. Nedsättning och fördelning sägs i promemorian emeUertid innebära en mera omständlig procedur än betalning direkt tiU den ersätlningsberättigade. Det är därför angeläget att begränsa procedurens användning tUl faU då rättighetshavares intressen påkallar det,

I promemorian anförs att det härvid i första hand kommer i betraktande de faU då den exproprierade fastigheten inte besväras av sökt eller beviljad inteckning och rättighetshavares intressen således över huvud tagel inte berörs, Nedsättningsskyldigheten har i dessa faU motiverats med att expropriationens rättsverkningar gör det nödvändigt att bestämma en form genom vilken det för framtida intressenter görs klart alt expropriationen fullbordats och när det skedde. Härför behövs en åtgärd hos offentiig myndighet och del har ansetts lämpligast att föreskriva nedsättning som i princip enda form. Redan i gällande rätl har emellertid avsteg från principen gjorts i vissa fall varvid nedsättning ersatts av anmälan till länsslyrelsen. Genom en sådan anmälan kan syftel

Prop. 1972:109 175

att skapa en utgångspunkt för expropriationens fullbordande nås även i nu förevarande fall. Under hänvisning till vad som har anförls uttalas i promemorian atl som en första förutsättning för alt nedsättning av expropriationsersättning skall behöva ske bör uppställas all fastigheten besväras av beviljad eller sökt inteckning, 1 fråga om personlig ersättning är den fördelning mellan rättighetshavare som nedsätlningsförfarandel skall möjliggöra inte aktuell och det föreligger därför inle enligt promemorian något behov av att sådan ersättning sätts ned.

Beträffande övriga fall, dvs, då den exproprierade fasligheten besväras av sökt eller bevUjad inteckning, och fråga är om löseskUling eller intrångsersättning, uttalas i promemorian att krav på nedsättning i princip bör uppställas. Normalt kan detta krav få vika endast om rättsägare som berörs av åtgärden har lämnat sitt medgivande lUl den. 1 promemorian föreslås efter förebild av 5 kap. 16 § FBL att som förutsättning för att nedsättning skall kunna underlåtas bör gälla alt samtiiga borgenärer som har panträtt i fastigheten har medgett att ersättningen betalas ut direki tiU fastighetsägaren. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, bör dessuiom fordras de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. Il § jordabalken föreskrivs för relaxation.

Enligt promemorian torde det emellertid föra för långt all undantagslöst kräva medgivande från rättsägarna som villkor för att nedsättning skall få underlåtas. Det är ofta både tidsödande och kostsamt all skaffa in medgivanden. Del kan också tänkas att rättsägare utan skäl vägrar att lämna sin medverkan. I promemorian anförs all kravel på medgivande därför bör upprätthållas i princip endast då expropriationen medför någon risk av betydelse för att panträttshavarna lider förlust. I många faU föreUgger uppenbarligen inte någon sådan risk. Om exempelvis expropriationen avser bara ett mindre område av en fastighet och exproprialionsersättningen uppgår till endast en mindre del av hela fastighetens värde, lär man i allmänhet kunna utgå från att expropriationen saknar betydelse för panträttshavarnas säkerhet. ÅtskiUiga expropriationer av nyttjanderätt eUer servitut inverkar inle alls eller endast obetydligt på faslighetens kreditvärde. Nedsättning fyller i fall av detta slag inte någon rimlig funktion. För panträttshavarnas säkerhet torde det vara tUlräckligt att oskadlighetsprövning sker efter samma riktlinjer som gäller enligl annan lagstiftning, exempelvis 5 kap. 16 § FBL. En bestämmelse om detta synes enligl promemorian lämpligen kunna utformas så att medgivande av rättsägare inte behövs, om expropriation är väsentligen utan betydelse för honom.

1 promemorian anförs att med den föreslagna utformningen av nedsättningsreglerna någon motsvarighet till reglerna i 35 § ExL om förenklat förfarande när expropriation gäller område som är samfällt för flera fastigheter inte behövs.

Prop. 1972:109 176

I promemorian framhålls att det finns bestämmelser om nedsättning av ersättning som bestämts vid inlösen av fastighet i flera andra lagar än ExL. I åtskiUiga av dem, bl.a. BL, väglagen, naturvårdslagen och miljöskyddslagen, hänvisas tUl ExL:s bestämmelser. Detta innebär att de här föreslagna nedsättningsbestämmelserna kommer att bli tiUämpliga också vid inlösen enligt dessa lagar. Det finns emellertid också nedsättningsbestämmelser som i större eller mindre grad avviker från regleringen i ExL. Det torde enligt promemorian vara både lämpligt och möjligt att i betydligt större grad än som nu är fallet göra nedsättningsbestämmelserna likformiga. Sannolikt är del ändamålsenligt att samla alla sådana beslämmelser i en särskild lag. Även bestämmelserna om fördelning av nedsatta medel torde behöva ses över. En genomgång av detta slag bör emeUertid anstå tUl ett senare tiUfälle.

7.3 Remissyttrandena

Det i promemorian framstäUda förslaget att domstolen i vissa fall skall kunna förordna att expropriationsersättningen inte behöver sättas ned hos länsstyrelsen har vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna. 1 flera ytttanden framhåUs sålunda att de nuvarande kraven på nedsättning av expropriationsersättning är onödigt omfattande och att en förenkling av reglerna är önskvärd. Bland de remissinstanser som lämnar förslaget i denna del utan erinran eller tUlstyrker principlösningen kan här nämnas Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, flera länsstyrelser, bankinspektionen. Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Svea hovrätt anför, att en väsentlig del av exproprierad egendoms värde kommer i vissa fall — där markvärdet är lågt i förhållande tUl hela värdet — att hänföras tUl annan ersättning än löseskilling och intrångsersättning. Detta sägs hänga samman med hur begreppen marknadsvärde och löseskiUing resp. inlrångsersättning har bestämts enligt prop. 1971:122, För att panträttshavares behov av skydd skall kunna tUlgodoses bör enligt hovrättens mening i sådana fall nedsättning ske också av fastighetsägarna tiUerkänd personlig ersättning. Hovrätten föreslår därför att i den paragraf i vUken nedsättningsskyldigheten regleras tas in en föreskrift av innehåll all nedsättning skall ske av annan fastighetsägaren tUlkommande ersättning än löseskUling och intrångsersättning, när skäl föreligger tiU del.

Enligt fortifikationsförvaltningens mening bör möjlighet öppnas för den exproprierande atl sätta ned expropriationsersättning innan expro-priationsmålet har blivit slutUgt avgjort. En sådan ordning skulle vara tUl fördel från anslagssynpunkt. Bestämmelserna om nedsättning av förskott vid förhandstillträde skulle enligt förvaltningens mening i så fall kunna gälla i tillämpliga delar.

Prop. 1972:109 177

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare framhåller i sitt yttrande att föreskriften om oskadlighetsprövning måste tillämpas restriktivt, om rättssäkerhetskravet skall bli tiUgodoselt.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att det är önskvärt att nedsättningsbestämmelser motsvarande dem som upptagits i promemorian införs också i andra lagar, som innehåUer bestämmelser om nedsättning av ersättningar. Åtminstone bör en sådan ändring genomföras i detta sammanhang i VL. Med slöd av denna tas i Kopparbergs län inte så sällan i anspråk samfällda områden, varvid avsaknaden av särtegler för nedsättning av löseskiUingar i vissa fall praktiskt taget omöjliggör utbetalning av medlen.

8 Föredraganden

8.1 Allmänna synpunkter

8.1.1 Frågan om ny expropriationslag

Den samhällsutveckling som vi f,n, upplever ställer stora krav på samhällets markpolitik. Efterkrigstiden har präglats av att behovet av arbetskraft inom jordbmk och skogsbruk har minskat kraftigt. Samtidigt har sysselsättningen inom industri och servicenäringar ökat. Detta har medfört en minskning av befolkningen i glesbygderna och en fortsatt tillväxt av de medelstora och större tätortema. Till följd härav har behovet av mark för bostäder och annan tätbebyggelse ökat på dessa platser. Samtidigt som denna utveckling alltjämt pågår om än med minskad kraft har på senare år ägt mm en aUt starkare satsning på regionalpolitikens område. Denna nya fas i utvecklingen kommer otvivelaktigt att ställa växande krav på att mark skall finnas tUlgänglig bl.a, för industrietablering samt för bostadsbyggande och annat som tätbebyggelseutvecklingen för med sig. Ofta kommer detta att gälla orter där behovet av mark för ändamål av delta slag tidigare inte har varit framträdande. Den ökade fritiden i förening med förbättrade kommunikationer, främst genom bilismen, och välståndsökningen i övrigt medför att fritidsbebyggelsen och friluftslivet alltmer tilltar. Dessa omständigheter medför ökad efterfrågan på välbelägen mark både för fritidsbebyggelse och frUuftsliv, Till följd av den allmänna industriella utvecklingen uppstår inte sällan önskemål om nylokalisering av företag som också för med sig behov av att kunna ta mark i anspråk.

Det är en viktig uppgift för samhället att bedriva den fysiska plan-

12 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

Prop. 1972:109 178

läggningen så att befogade anspråk på mark kan tillgodoses. Såvitt angår den övergripande planeringen har arbetet pä förberedelserna för en fysisk riksplanering nyligen avslutats inom civUdepartementet, och förslag tUl riksdagen tUl sådana åtgärder — bl.a. på lagstiftningens område — som behövs för alt få till stånd en fungerande sådan planering förbereds f.n. inom nämnda departement. Genom den fysiska planeringen anvisas mark för olika ändamål efter en avvägning av skilda intressen. Det är emellertid inte tillräckligt att mark anvisas för viss användning. Samhället måste också svara för att den mark som behövs för olika angelägna ändamål faktiskt får tas i anspråk på skäliga viUkor och vid lämplig tid. Som regel sker detla genom att den mark som behövs förvärvas på friviUighetens väg. I sista hand måste dock samhället kunna lösa in marken eller tvångsvis förvärva behövlig rätt atl disponera den, om friviUiga uppgörelser inte kan nås på rimliga villkor. En modern expropriationslagstiftning utgör därför etl viktigt medel i samhäUets markpolitik.

Gällande expropriationslag (ExL) kom till år 1917. Den har därefter ändrats vid etl flertal tiUfällen. Bl.a. har samhällsutvecklingen tid efter annan medfört behov av nya eUer vidgade expropriationsändamål. SärskUt omfattande ändringar i ExL genomfördes år 1949. Denna revision avsåg främst expropriationsandamålen, ersättningsreglerna och förfarandet vid expropriation. De nya exproprialionsgmnder som då infördes syftade tUl att ge kommunerna stöd i strävandena att motverka stora markvärdestegringar i samband med tätbebyggelse. Avsikten med reformen i fråga om ersättningsreglerna och förfarandet var att få till stånd en jämnare och tUlförlitligare uppskattning. De nya expropriationsreglerna medförde otvivelaktigt gynnsamma verkningar men var också förenade med vissa brister, och år 1960 tiUkaUades därför expropriationsutredningen för att göra en allmän översyn av expropriationslagsliftningen.

Som resultat av utredningens arbete genomfördes tUl en början vissa partiella reformer. Bl.a. gjordes år 1966 vissa ändringar i förfarandereglerna, som var ägnade att avhjälpa de svåraste bristerna i delta avseende. År 1969 lade utredningen fram betänkande med förslag till en ny allmän expropriationslag. Nyheterna i förslaget avsåg främst expropriationsandamålen och värderingsreglerna. Däremot saknades i förslaget bestämmelser om förfarandet. Flera remissinstanser ansåg del olämpligt att införa en ny expropriationslag utan regler om förfarandet. För egen del kom jag till den slutsatsen att vissa angelägna ändringar borde göras utan dröjsmål i ExL och byggnadslagen (BL), medan en mera fullständig reform av expropriationslagsliftningen borde anslå till dess översynen av återstående frågor var avslutad. I överensstämmelse med denna min ståndpunkt lades förslag liU en partiell reform av bl.a.

Prop. 1972:109 179

ExL och BL fram för 1971 års riksdag och antogs av denna (prop. 1971:122, CU 1971:27, rskr 1971:310). Genom reformen ändrades reglerna om expropriation för tätbebyggelseändamål så, atl de i större uisträckning än tidigare möjliggör en aktiv kommunal markpolitik. Vidare infördes en ny expropriationsgrund, kallad värdeslegringsexpropriation. Bestämmelserna om ersättning vid expropriation omarbetades i syfte atl dämpa markvärdestegringen och hindra att kommunerna vid expropriation för tätbebyggelseändamål behöver ersätla värden som har uppstått tUl följd av förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt.

Arbetet på en översyn av expropriationslagsliftningen har forlsall inom justitiedepartementet. I en departementspromemoria har behandlats de delar av expropriationsrätten som inte omfattas av expropriationsutredningens betänkande. Promemorieförslaget tar i första hand sikte på expropriationsförfarandet. I promemorian föreslås bl.a. vissa ändringar i syfte att göra förfarandet mera snabbi och effektivl. Lagförslaget är i allt väsentligt utformat som ett fuUständigande av ulredningens förslag.

Under arbetet med den fysiska riksplaneringen har tagits upp vissa frågor om ersättning för alt mark tas i anspråk och om inlösen av mark för främst det rörliga frUuftslivets behov. I en inom civUdepartementet upprättad promemoria har föreslagits ändringar i framför allt naturvårdslagen (NVL) och BL. 1 denna promemoria presenteras också etl inom justitiedepartementet upprättat förslag i fråga om ersättning vid expropriation av mark för annal ändamål än tätbebyggelse, närmare bestämt om tiUämpning i sådana faU av den s.k. presumtionsregeln. Denna fråga vill jag ta upp i förevarande sammanhang. Övriga ersättningsfrågor som har samband med den fysiska riksplaneringen torde senare komma att anmälas för Kungl. Maj:t av chefen för civildepartementet.

Av expropriationsutredningens förslag återstår att behandla framför aUt nyheter i fråga om expropriationsandamålen. Utredningen föreslår sålunda ökade expropriationsmöjUgheter för att främja bl,a, näringsverksamhet, miljövård och friluftsliv, I formellt hänseende innebär utredningens förslag att ExL ersätts av en ny expropriationslag och atl huvuddelen av all lagstiftning om tvångsinlösen, som nu finns spridd på olika lagar, samlas inom den nya expropriationslagens ram. Utredningen anför att de många ändringarna i ExL mer och mer gjort lagen svåröverskådlig och att denna knappast kan anses fyUa de anspråk som bör kunna stäUas på en modern expropriationslagstiftning. Den täcker dessutom bara en del av sitt ämnesområde. Åtskilliga expropriationsrättsliga spörsmål regleras i annan lagstiftning. Utredningen är dock medveten om att det är nödvändigt att vissa delar av lagstiftningen om

Prop. 1972:109 180

tvångsinlösen av systematiska skäl får stå kvar i speciallagar vid sidan av en allmän expropriationslag.

Frånsett den kritik som riktats mol att utredningens förslag saknade regler om förfarandet har förslaget fått ett övervägande välvilligt mottagande av remissopinionen. Från flera håU vitsordas behovet av nya expropriationsregler. På grund av att reglerna om tvångsinlösen är splittrade på olika lagar, som i vissa fall täcker varandra och i andra fall företer luckor, anses bestämmelserna komplicerade att tiUämpa, Utredningens förslag att i största möjUga utsträckning sammanföra regler om tvångsinlösen tUl en allmän expropriationslag tillstyrks av flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan. Kritik har dock från ett par håll riktats mot utredningens förslag lill ändringar i BL under hänvisning lill det utredningsarbete som pågår angående planlagstiftningen, BI,a, har bygglaguttedningen framfört önskemål om att så få ändringar som möjligt görs i BL. I ett ytttande över promemorian om expropriationsförfarandet har därjämte Sveriges industriförbund ifrågasatt, om inte arbetet på en ny expropriationslag borde anstå i avvaktan på resultatet av bygglagutredningens arbete.

Som jag förut nämnt har utredningens förslag kompletterats genom justitiedepartementets promemoria, som innehåller förslag tUl regler om förfarandet och därmed sammanhängande frågor. Också promemorian har i sina huvuddrag fått ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen.

Enligt min uppfattning behövs också efter 1971 års reform vissa sakliga ändringar i expropriationslagsliftningen. Reformkraven gäller nu i främsta rummet de expropriationsändamål som inte behandlades i 1971 års lagstiftningsärende saml förfarandereglerna. De lagförslag som föreligger i dessa ämnen finner jag i sina huvuddrag väl ägnade att läggas tiU grund för lagstiftning. Inte minst med hänsyn tUl det lagstiftningsarbete om den fysiska riksplaneringen som nu pågår anser jag behovet av en ny expropriationslagstiftning vara så stort, att resultatet av bygglagutredningens arbele inte bör avvaktas. Något ytterligare remissförfarande, som ifrågasatts av ett par remissinstanser, finner jag inte behövligt. Jag vill därvid erinra om all det förslag till ändringar i de nya ersättningsreglerna som har lagts fram i civUdepartementets promemoria angående lagstiftning om fysisk riksplanering har bUvit föremål för remissbehandling tUlsammans med promemorian i övrigt.

I formeUt hänseende delar jag utredningens uppfattning att ExL numera blivit så svåröverskådlig att del inte längre är ändamålsenligt all genomföra partiella reformer inom dess ram utan att den bör ersättas av en helt ny expropriationslag.

Utredningen föreslår atl huvuddelen av all lagstiftning om tvångsinlösen samlas i den nya - -'•ooriationslagen. I den delen vUl jag

framhålla att ett sammanförande av regler om tvångsinlösen från olika speciallagar inte kan vara ett självändamål. Om reglerna därmed bryts ut ur sitt naturliga samband med de bakomliggande materiella rättsreglerna blir tvärtom systematiken mer svåröverskådlig, Ulredningen är medveten om detta och anser att vissa delar av ifrågavarande lagstiftning bör få stå kvar i speciallagarna. Jag har, som jag senare kommer alt redovisa, med ett väsentiigt undantag kommU tUl i stort sett samma resultal som utredningen i fråga om vilka beslämmelser om tvångsinlösen som bör föras över tiU expropriationslagen och vUka som bör stå kvar i andra lagar. Undantaget avser BL. Som förut anförts pågår f.n. en samlad översyn av byggnadslagstiftningen inom bygglagutredningen. Med hänsyn tiU denna översyn bör så få ändringar som möjligt göras i BL. Jag återkommer tUl denna fråga men vUl redan nu fömlskicka, att jag efter de ändringar som skedde år 1971 inte funnit det nödvändigt att föra över några ytterligare bestämmelser från BL till expropriationslagsliftningen.

Av större betydelse än att alla regler om tvångsinlösen återfinns i en och samma lag är att reglerna om värdering och förfarande vid tvångsinlösen i sak är såviti möjligt enhetliga. Detla mål torde i fråga om värderingsreglerna kunna uppnås i myckel stor ulslräckning, om de förslag till ersättnings- och inlösenregler i den markpoliliska lagstiftningen som läggs fram i civildepartementets promemoria angående lagstiftning om fysisk riksplanering blir genomförda. Ett ytterligare steg på denna väg tas om vattenlagsutredningens förslag lUl ersättningsregler i vattenlagen (VL) genomförs (se betänkandet SOU 1972:14 Revision av vattenlagen Del 2. Ersättningar, avgifter m.m.). Vad angår förfarandet har fömtsättningar för en enhetlig bedömning av ersättnings- och inlösenfrågor i ett viktigt hänseende redan kommit tUl stånd genom fastighetsdomslolsreformen. Förfarandereglerna i speciallagarna bygger redan nu i stor utsträckning på ExL.

Jag förordar sålunda alt ExL ersätts av en ny lag om expropriation och att tUl denna överförs regler om tvångsinlösen i andra lagar i den mån detta i det enskUda fallet befinns ändamålsenligt. Jag föreslår att den nya lagen ges rubriken 'expropriationslag'. Liksom utredningen anser jag att lagen bör indelas i kapitel i Ukhet med t.ex. fastighetsbildningslagen (FBL), Det blir därigenom enklare atl i framtiden göra ändringar och tiUägg utan att rubba lagens systematik och överskådlighet,

8.1.2 Expropriation av särskild rätt tiU fastighet. Sakägarbegreppet

Föremålet för expropriation kan såväl i gäUande rätt som enligt uttedningens förslag vara äganderätt tUl fast egendom eller rättighet i fastighet. Enligt förslaget skall rättighet också i fortsättningen kunna

Prop. 1972:109 182

exproprieras självständigt, dvs. utan samband med att fastigheten avstås. Sådan expropriation kan f.n. ske i form av alt en rättighet — nyttjanderätt eller servitut — tillskapas eller genom all särskild rätl upphävs eller begränsas. I utredningens förslag har denna reglering tagits upp i huvudsak oförändrad. Jag föreslår att de nu nämnda reglerna om föremålet för expropriation skall tas in i den nya expropriationslagen.

En avvikelse i utredningens förslag från gällande räll består däremot i att rättighet inte skall kunna övertas från rättighetshavaren av den exproprierande. Något praktiskt behov av en sådan expropriationsmöjlighet har inte ansetts föreligga och jag godtar förslaget i denna del. Jag delar också utredningens uppfattning atl annan rättighet än nyttjanderätt och servitutsrätt inte bör kunna tiUskapas genom expropriation.

En annan skiUnad i utredningens förslag i förhåUande lill ExL är all utredningsförslaget innehåller en uttrycklig bestämmelse om att panträtt på grundval av inteckning inte skaU kunna exproprieras självständigt. Bestämmelsen torde närmast få ses som ett förtydligande av ExL:s bestämmelser om självständig rättighetsexpropriation så som de har tillämpats i praktiken. Jag delar utredningens uppfattning atl den nya lagen bör utformas så att någon tvekan inte behöver råda på denna punkt.

De nuvarande bestämmelserna om s.k. osjälvständig rättighetsexpropriation, dvs. expropriation av rättighet i samband med all faslighet exproprieras, har behållits i huvudsak oförändrade i utredningens förslag. Sålunda föreslås som huvudregel alt all särskUd rätt till fastigheten skall upphöra, när den exproprieras med äganderätt. Från denna grundsats görs i utredningsförslaget liksom i gällande rätl ett par undantag. Bl.a. föreslås i saklig överensstämmelse med vad som gäller nu (49 § andra stycket sista punkten ExL) att fastighetens ansvar för allmänna utskylder och för fordringar med förmånsrätt enligl 6 § 1 förmånsrättslagen — 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken vid tiden för avlämnandet av utredningsförslaget — inle skall förändras genom atl fastigheten exproprieras. Såvitt gäller fordringar med förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen bör också enligt min mening den nuvarande ordningen behåUas, Däremot synes någon molsvarande föreskrift inle böra meddelas beträffande allmänna avgifter som inte ryms under 6 § 1 förmånsrättslagen, I nämnda lag har fordran på skatt och allmän avgift tagits med bland de fordringar som åtnjuter s.k. allmän förmånsrätt (13 §), Sådan förmånsrätt gäller bara vid konkurs och avser all egendom som ingår i gäldenärens konkursbo (2 § första slyckel andra punkten). Av detta synes följa att förmånsrätten inte kan göras gällande i fastigheten sedan denna genom överlåtelse eUer på annal sätt, t,ex, genom expropriation, övergått tUl annan.

Utredningen föreslår vissa avvikelser från de nuvarande bestäm-

Prop. 1972:109 183

melserna om inverkan av äganderättsexpropriation på rättigheter i den exproprierade fastigheten. Avvikelserna hänför sig till de undantag som 49 § andra slyckel ExL i övrigt innehåller.

Det ena undantaget avser särskild rätt som på grund av förbehåll vid expropriaiionen skall lämnas orubbad. Utredningen föreslår att tiUståndsmyndigheten i samband med att tUlstånd tiU expropriationen lämnas skall kunna förordna att rättighet får bestå även efter del att fastigheten exproprierats med äganderätt. I princip biträder jag utredningens förslag i denna del, I överensstämmelse med vad utredningen anför bör inle heller hinder möta mol att parterna under det fortsatta förfarandet träffar överenskommelse om del fortsatta beståndet av särskild rätt. Möjligheterna att låta rättighet bestå efter äganderättsexpropriation bör emellertid begränsas i högre grad än utredningen föreslagit,

I den rättsvetenskapliga debatten har ifrågasatts om inle 49 § andra stycket ExL rätteligen bör tolkas så att parterna kan komma överens om all rättighet skall bestå trots expropriationen endast om rättighet med bättre rätt i fastigheten inte lider förfång av det. Utredningen anför att en sådan begränsning av undantagsbestämmelsen kan övervägas men att frågan bör prövas i annat sammanhang. Enligt min mening bör frägan inte skjutas på framtiden utan lösas nu, när förslag till helt ny expropriationslag läggs fram.

Enligt 30 § ExL skaU domstolen uppskatta såväl fastighetens värde som värdet av all särskild rätt som i avseende på fastigheten tillkommer sakägare och inte skall lämnas orubbad på grund av utfästelse av den exproprierande. Om rättighet som tillkommer sakägare medför minskning av fastighetens värde, skall uppskattningen avse det värde som fastigheten har med den ifrågakomna belastningen. Om fastigheten dessutom svarar för fordran, skall också fastighetens värde utan rättig-helsbelastningen uppskattas, SkiUnaden mellan de två värdena har brukat betecknas som rättighetens objektiva värde. Detta kan understiga den ersättning som bestäms för sakägaren, rättighetens subjektiva värde. Av 57 § andra stycket ExL framgår atl borgenär som har panträtt på gmndval av inteckning i vissa fall har rätt att vid fördelning av expropriationsersättningen få betalt också ur den del av ersättningen som tillkommer sakägare och som svarar mot rättighetens objektiva värde. Om den exproprierande utfäster sig att låta viss rättighet bestå efter expropriaiionen, undandras borgenär med panträtt i fastigheten den del av fastighetens värde som motsvarar sakrätlens objektiva värde, eftersom sakägaren givetvis då inte erhåller någon ersättning. Som har framhåUits i den rättsvetenskapliga diskussionen betyder detta att panträttsskyddad fordran kan bli nödlidande därför alt rättighet med sämre rätt i fastigheten bevaras.

Prop. 1972:109 184

Som jag har anfört i det föregående biträder jag utredningens förslag att bibehålla den nuvarande ordningen att rättigheter skall kunna lämnas orubbade vid äganderättsexpropriation. En sådan ordning ligger helt i linje med en av grundprinciperna för expropriationslagsliftningen, nämligen att expropriation skaU ske på sådant sätt att minsta möjliga ingrepp görs i bestående förhåUanden. Jag förordar att särskild rätt skall kunna bestå efter äganderättsexpropriation antingen på gmnd av förordnande av tiUståndsmyndigheten eUer tiU följd av överenskommelse mellan berörda parter. Å andra sidan är jag inte beredd att medge fritt spelrum för sådana förbehåll och överenskommelser. Att fordringar, som är förenade med panträtt på grundval av inteckning med bättre rätt än den rättighet som bevaras, i vissa fall kan bli nödlidande är inte godtagbart.

Vissa begränsningar bör aUtså göras i tUlståndsmyndighetens möjlighet att förordna alt särskUd rätt till fastigheten skaU bestå efter expropriationen, Fömtsättningarna för tUlståndsmyndigheten att företa en oskadlighetsprövning i panträttshavarnas intresse är emellertid begränsade. Det kan således inte komma i fråga att ålägga tUlståndsmyndigheten att företa en mera ingående oskadlighetsprövning, motsvarande den som enligt vad jag senare skall återkomma tiU bör ske när domstolen skall faststäUa expropriationsersättning i enlighet med vad parterna är överens om eller bestämma humvida nedsättning av ersättningen skall ske. Inte heller kan det begäras att tUlståndsmyndigheten skall infordra medgivanden från de borgenärer som har panträtt i fastigheten. En sådan ordning skulle i avsevärd mån komplicera tUlståndsärendet och medföra risk för att handläggningen fördröjs.

En lösning som ligger nära tUl hands och som har den fördelen att den inte nämnvärt komplicerar handläggningen hos tUlståndsmyndigheten är att myndigheten får göra förbehåll om beståndet av särskild rätt till fastigheten endast i fråga om sådana rättigheter som till följd av inskrivning eller på annan gmnd har företräde framför inteckningar som besvärar fasligheten. I övriga fall skulle frågan om rättighetens bestånd efter expropriationen vara beroende av att överenskommelse träffas mellan rättighetshavaren och den exproprierande. Emellertid anser jag att en sådan ordning i allt för hög grad skuUe inskränka tUlståndsmyndighetens handlingsfrihet. FaU kan tänkas då det föreligger ett starkt intresse av alt en viss rättighet får bestå trots expropriationen och då det är uppenbart alt rättighetens fortsatta bestånd inte kan komma att inkräkta på panttättshavarnas intressen. Också i sådana fall bör tUlståndsmyndigheten kunna meddela sådant förordnande som nu är i fråga. Jag föreslår därför en beslämmelse av innehåll att tiUståndsmyndigheten får meddela förordnande om beståndet av särskUd rätt, om det uppenbarligen är utan betydelse för den rätt som tillkommer

Prop. 1972:109 185

borgenär med panträtt i fastigheten. Bestämmelsen bör ges tUlämpning endast i fråga om sådan särskUd rätt till fastigheten som har tillkommit genom frivUlig upplåtelse. Som framgår av det följande bör en annan ordning gälla i fråga om särskild rätt som har tillkommit på annat sätt, t.ex, förrättningsservitut.

Också parternas möjlighet att under det fortsatta förfarandet träffa överenskommelse om beståndet av viss eller vissa rättigheter bör begränsas. Sålunda bör överenskommelse om att en rättighet får bestå efter äganderättsexpropriation gälla endast om den fastställs av domstolen. Fastställelse bör inte få meddelas, om inte panträttshavarna lämnar medgivande till fastställelsen eller rättighetens fortsatta bestånd är väsentligen utan betydelse för borgenärs rätt. Om överenskommelsen avser sådan rättighet som tillståndsmyndigheten skulle ha kunnat göra förbehåll om, är det uppenbart atl oskadlighetsrekvisitet är uppfyllt. Är rättsläget sådant atl erforderliga medgivanden inte finns och det inte heller kan avgöras om beståndet av rättigheten är tUl förfång för panträttshavare förtän ersättningsbeloppen har bestämts, bör domstolen kunna företa fastställelseprövningen i samband med bestämmandet av ersättningsbeloppen. Det sagda kan självfallet inte gäUa, när den exproprierande har begärt kvalificerat förhandstUlttäde. Frågan om vad som skaU ske med rättigheten får då avgöras i samband med att frågan om förhandstillträde prövas,

I uttedningens förslag undantas från bestämmelserna om osjälvständig rättighetsexpropriation också servitut som har tiUkommit vid fastig-hetsbildningsförrätlning. Enligt förslaget skall äganderättsexpropriation inte påverka fastighetens ansvar för sådana rättigheter. Den föreslagna regleringen innebär att, om den exproprierande har behov av att fastigheten befrias från sitt ansvar för fastighetsbildningsservitul, detla måste göras till föremål för självständig rättighetsexpropriation.

Enligt min mening är bestämmelsen alltför kategorisk, I inte så få fall måste man räkna med att expropriationsändamålet inte kan förverkligas, om fastigheten fortfarande skall vara besvärad av förrättningsservitut. Obestridligen är det en enkel åtgärd från den exproprierandes sida atl i sådana fall samtidigt ansöka om expropriation av äganderätten till fastigheten och om självständig expropriation av rättigheten. Enligt min mening är det dock att föredra att tUlståndsmyndigheten i stället ges rätt att förordna att sådan rättighet som nu åsyftas skaU upphöra genom äganderättsexpropriation. Också här bör gälla att tUlståndsmyndigheten i princip får ta upp frågan utan ansökan. Avser det tUlämnade förordnandet rättighet som har kommit tUl vid fastighetsbUdning eller på liknande sätt, bör fastighetsbUdningsmyndigheten höras i ärendet, särskUt i fråga om rättighetens betydelse för den härskande fastigheten. Med den ordning som har antytts finns det enligt min mening inte

Prop. 1972:109 186

anledning att begränsa regeln till enbart förrättningsservitut. Regeln bör utan olägenhet kunna utsträckas lill alla begränsade sakrälter som har kommit till på annat sätt än genom frivillig upplåtelse.

Vanligen blir det här fråga om s.k. tvångsservitul av olika slag. Sådana kan f.n. bildas, förutom vid fastighetsbUdning och expropriation, exempelvis enligt VL, lagen om vissa gemensamhetsanläggningar (LGA), gruvlagen, ägofredslagen, lagen om enskUda vägar och 1902 års ellag.

Skulle tillståndsmyndigheten inte ha förordnat att rättighet av det slag som nu har nämnts skall upphöra att gäUa, kommer rättigheten alt bestå i fastigheten också efter expropriationen. Givetvis kan överenskommelse under det fortsatta förfarandet inle träffas mellan den exproprierande och rättighetshavaren om att rättigheten skall upphöra. Skulle behov föreligga atl få rättigheten upphävd, är den exproprierande hänvisad tiU att i efterhand begära att rättigheten skall upphöra genom expropriation. Jag vUl i sammanhanget erinra om de möjligheter som FBL erbjuder att förändra eller upphäva servitut genom fastighetsreglering.

Jag förordar sålunda att sådan särskUd rätt tUl faslighet som inle har kommit till genom frivUlig upplåtelse skall bestå efter äganderättsexpropriation, om inte annat har förordnats i expropriationstiUståndet.

Som har redovisats i annat sammanhang (avsnittet 2.3.2) föreslår utredningen att det nuvarande förbudet mot expropriation av statlig mark och särskUd rättighet som tUlkommer staten skall upphöra. I del följande kommer jag att föreslå att förbudet behålls (avsnitt 8.1.3). Den reglering som jag har förordat i det föregående beträffande inverkan av äganderättsexpropriation på rättighet som gäller i den exproprierade fastigheten bör därför inte bli tillämplig på rättighet som tiUkommer staten. Sådan rättighet bör aUtid bestå efter expropriationen.

Som har framhållits i redogörelsen för gäUande rätt innehåller ExL inte någon definition av sakägarbegreppet. Frågan om vilka rättighetshavare som kretsen av sakägare omfattar är omdiskuterad. Även om ExL:s sakägarbegrepp får anses ha blivit någorlunda preciserat genom rättstUlämpningen, förhåller det sig obestridligen så att man här i slor utsträckning är hänvisad tiU teoretiska principer som inte har kommil tiU uttryck i lag. För den praktiska tUlämpningen av expropriationslagsliftningen skulle onekligen en grundläggande definition av sakägarbegreppet vara av stort värde. Enligt utredningens förslag förstås med sakägare ägaren av den fasta egendom som expropriationen avser samt innehavare av särskild rätt till egendomen utom innehavare av fordran, för vilken inteckning i egendomen är sökt eUer bevUjad, eller annan med sådan fordran jämställd rätt.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om lämpligheten och möjUgheten av att i lagtext definiera begreppet sakägare har varil föremål för överväganden i olika lagstiftningssammanhang under senare

år. Sålunda uttalades vid tUlkomsten av miljöskyddslagen att man om möjligt borde undvika atl i lagtexten uttryckligen ange vem som är atl anse som sakägare (prop. 1969:28 s. 190). Liknande synpunkter anlades när FBL kom tUl (prop. 1969:128 del B s. 225). Ocksä när det gäller expropriation är det förenat med åtskiUiga svårigheter att närmare bestämma sakägarbegreppet. Särskilt med hänsyn till de svåröverskådliga verkningar som en sådan bestämning kan få finner jag en definition av sakägarbegreppet inte tillrådlig. Visserligen skulle denna som i utredningens förslag kunna hållas mycket allmän men värdet av en sådan bestämmelse är ringa och den kan därför lika gärna avvaras. Betydelsen av den av ulredningen föreslagna legaldefinitionen ligger i att vissa rättsägare därmed utmönstras från sakägarbegreppet.

Under hänvisning till vad som har anförts anser jag för egen del att sakägarbegreppet i den nya lagen inte bör preciseras närmare än som skett genom 24 § ExL. Jag föreslår sålunda att den nya expropriationslagen inte skaU uppta någon annan bestämning av det ifrågavarande begreppet än att därifrån uttryckligen utesluts innehavare av fordran för vilken fastigheten svarar. Med detla uttryck avser jag i första hand borgenär som åtnjuter panträtt i fastigheten på grundval av inteckning men också borgenär som innehar fordran med ogulden köpeskiUings rätt. Likställd med panträttshavare får i detta sammanhang anses vara samfällighel som åtnjuter betalnings- och förmånsrätt i fastigheten enligt lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar. Det valda uttryckssättet klargör alt inte heller annan fordringshavare med förmånsrätt i fastigheten enligt 6 § 1 förmånsrättslagen räknas som sakägare. Uppenbart skall som sakägare inte räknas borgenär som har fåll vilandebevis pantförskrivet åt sig.

Utredningen har avvisat tanken på att från sakägarkretsen utesluta rättsägare som inte har rätt tiU ersättning på grund av expropriationen. Denna ståndpunkt har mött viss kritik under remissbehandlingen. Otvivelaktigt skulle en begränsning av sakägarbegreppet vara tiU fördel från handläggningssynpunkl i vissa fall men den låter sig inte genomföra med hänsyn till att frågan huruvida rättsägaren har rätt till ersättning eller ej måste prövas som en sakfråga och inte som en processuell fråga. Dessutom anser jag liksom utredningen att man inte här bör införa begränsningar och inskränkningar som kan ge upphov tiU onödiga konflikter och processuella tvister. Jag biträder således utredningens förslag i denna del.

Utredningens förslag innehåller inte någon definition av begreppet särskild rätt. En sådan torde inte heller vara alldeles nödvändig. Någon tvekan om begreppets innebörd torde inte behöva råda numera. Jag anser emellertid alt det skulle vara av visst värde alt i en ny expropriationslag ta upp en bestämning av det ifrågavarande begreppet. Som

Prop. 1972:109 188

särskild rätt vid tUlämpning av den nya lagen bör anses nyttjanderätt, servitut och rätt tiU elektrisk kraft samt liknande rätt. Fördelen med en sådan definition är lagteknisk. I de paragrafer i den nya lagen där del talas om särskild rätt behöver man då inte undanta panträtt och med denna jämförbara rättigheter.

Utredningens förslag innehåUer liksom ExL (49 § tredje stycket) en bestämmelse av innehåll att nyttjanderätt eller servitutsrätt som har kommit till genom expropriation äger företräde framför all annan rält till fastigheten. Av motiven liU den nuvarande bestämmelsen framgår alt avsikten med bestämmelsen var att otvetydigt slå fast det i och för sig självklara förhållandet att en genom expropriation grundlagd begränsad sakrätt till egendomen går före rättigheter, som härleder sig ur frivilliga upplåtelser från fastighetsägarens sida. Bestämmelser med molsvarande innehåll som 49 § tredje stycket ExL finns i andra lagar (jfr t.ex. 3 § första stycket LGA). Också förrättningsservitut gör anspråk på alt gälla med bästa rätt i den av servitutet besvärade fastigheten. Det torde inte finnas några sakliga skäl för att låta nyttjanderätt eller servitutsrätt som kommit tUl genom expropriation obetingat äga företräde framför exempelvis ett förrättningsservitut för den händelse de båda rättigheterna skulle visa sig konkurtera vid utövningen. Om den nya expropriationslagen skaU innehålla en bestämmelse om det inbördes företrädet mellan rättigheter av olika slag i fastigheten, bör enligt min mening bestämmelsen begränsas liU all gälla förhållandet till andra rättigheter än särskUd rätt som tiUkommit genom expropriation eller därmed jämstäUt tvångsförvärv eller genom fastighetsbildning eller på liknande sätt. Frågan hur företrädesrätten för tvångsrättigheter med anspråk på att gälla med bästa rätt i fastigheten bör avgöras i de fall där rättigheterna inte kan utövas vid sidan av varandra får överlämnas åt rättstiUämpningen,

8.1.3 Expropriation av kronojord m.m.

ExL innehåUer — frånsett bestämmelsen i 1 § tredje stycket om värdestegringsexpropriation — förbud mot expropriation av fast egendom som tiUhör staten och av särskild rätt som tiUkommer staten. Förbudet mot rättighetsexpropriation gäller både vid självständig och osjälvständig rättighetsexpropriation. Utredningens förslag innebär att de nu angivna begränsningama i expropriationsrätten skall upphöra. Förslaget har fått ett övervägande gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen. Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen har emellertid avstyrkt den föreslagna utvidgningen av expropriationsrätten.

Expropriationsutredningen har konstaterat, att frågan om expropriationsrätt tiU kronojord inle så mycket är en principfråga som etl praktiskt

Prop. 1972:109 189

spörsmål. Inte heller jag anser att principiella skäl talar för en utvidgning av expropriationsrätten tUl att avse statlig mark. Vad angår det praktiska behovet får den förhandlingsordning som gällt sedan år 1968 vid kommuns förvärv av statlig mark för samhäUsbyggnadsändamål anses väl tillgodose detta. Förhandlingsordningen ger kommunerna möjlighet att på ett smidigt och enkelt sätt förvärva den mark som kommunerna har behov av för att kunna fullgöra de uppgifter som anförtrotts dem. När fråga om pris och övriga viHkor prövas av den statskommunala marknämnden skall tillses att villkoren bestäms så att kommunen inte åläggs vidare förpliktelser än sådana som skulle ha kunnat komma i fråga, om marken i stället förvärvats genom expropriation. Den utvidgning av expropriationsrätten som ulredningen föreslår skulle uppenbarligen inte få någon nämnvärd praktisk betydelse i de fall som täcks av förhandlingsordningen. För övriga expropriationsberättigade torde ett upphävande av det nuvarande förbudet mot expropriation av statlig mark i verkligheten vara av ringa betydelse. Jag anser det inte vara motiverat att för de undantagsfaU där enskUd skall expropriera upphäva förbudet mot expropriation av statlig mark.

Som ulredningen har visat skulle ett upphävande av förbudet mot expropriation av statlig mark ha vissa praktiska fördelar i fall där äganderättsfrågorna är oklara eller inskrivningsförhållandena besvärliga. Delvis har dock de av utredningen påtalade problemen blivit lösta genom att enligt 3 § lagen om förvaltning av kyrklig jord bestämmelse i lag eller annan författning om fast egendom som tUlhör staten inte är tiUämplig på kyrklig jord, I andra faU skulle obestridligen en utvidgning av expropriationsrätten underlätta förvärvet eller den förvärvade egendomens användande. Jag delar emellertid den under remissbehandlingen framförda uppfattningen att det inte är förenligt med de principer på vilka expropriationslagsliftningen vilar att expropriationsmöjlighet öppnas enbart för att tillgodose sådana intressen av mera praktisk natur, I de fall som åsyftats får problemen lösas på annat sätt än genom att fastigheten exproprieras. Jag föreslår därför att äganderätten till statlig mark inte skall få exproprieras. Någon anledning att i detta sammanhang göra skiUnad meUan värdestegringsexpropriation och expropriation för annat ändamål finns enligt min mening inte.

Utredningens förslag innebär också att förbudet mot expropriation av SärskUd rätt som tUlkommer staten skaU upphävas. Vid remissbehandlingen har framhållits av företrädare för kommunala intressen att det skulle vara av praktisk betydelse för kommunala kommunikations- och ledningsföretag. Jag viU inte besttida alt det kan förhålla sig så i vissa fall. Jag är emellertid inte övertygad om atl så myckel står att vinna med att ändra vad som har gällt hittUls. Annan lagstiftning, t.ex, byggnadslagstiftningen och FBL, öppnar möjlighet för kommunerna att

Prop. 1972:109 i90

genomföra del aktuella företagel. SkuUe ell behov föreligga i detla hänseende, ter del sig enklare all ändra förhandUngsordningen än all införa en räll till expropriation. Jag anser därför all också förbudet mot expropriation av särskild rätt som tillkommer staten utan olägenhet kan behållas.

I överensslämmelse med vad jag har anförl bör i den nya expropriationslagen tas in förbud mot expropriation av statlig mark och rättighet som tUlkommer staten.

8.2 Expropriationsandamålen

8.2.1 Inledande synpunkter

ExL innehåller regler om expropriation för etl flertal ändamål. I 1 § första stycket lagen görs under punkterna 1-19 en detaljerad uppräkning av de ändamål för vUka expropriation får äga rum. Åtskilliga av expropriationsfallen tar sikte på de offentliga verksamhetsgrenarnas omedelbara behov av mark, exempelvis för rikets försvar, för den aUmänna samfärdseln och för aUmänna byggnader. Vid sidan härav finns bestämmelser om expropriationsrätt för ändamål som syftar till att tillgodose bl.a. bosladssociala, vetenskapliga och kulturella intressen. Av särskild betydelse är den i punkt 16 upptagna bestämmelsen om expropriation av mark för tätbebyggelse som fick sin nuvarande utformning genom 1971 års reform. Slutligen har genom samma reform i I § tredje stycket ExL getts möjlighet till expropriation på grund av väntad värdestegring.

Vid sidan av ExL finns bestämmelser om rätt tUl tvängsinlösen i olika författningar. I vissa fall innehåller dessa författningar föreskrifter om del rättsliga förfarandet som i huvudsak överensstämmer med ExL:s regler. Bestämmelser av detta slag ges i BL, 1902 års ellag, lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom och lagen om inlösen i vissa fall av räll tiU gmva m.m. I viss mån kan hit också räknas bestämmelserna i stenkolslagen. Andra författningar som medger rätt till tvångsinlösen har däremot väsentligen egna regler om förfarandet och värderingen. Sådana bestämmelser ingår i VL saml i väg-, gruv- och vissa delar av den speciella försvarslagstiftningen.

Utredningen framhåller att gällande beslämmelser på expropriationsrättens område uppvisar en påtaglig brist på systematik. Spridningen av expropriationsandamålen över flera författningar har gjort ämnesområdet svåröverskådligt. Också den på vissa snävt avgränsade ändamål inriktade lagstiftningsmetoden som tiUämpats i samband med de många ändringarna och tiUäggen har medfört att ett betydande mått av över-

lappning förekommer mellan olika bestämmelser. Ett annal resultat av denna lagstiftningsmetod är ett ständigt återkommande behov av nya ändringar och tUlägg. Ulredningen finner därför en reform av bestämmelserna om tvångsinlösen angelägen. Ulredningen har i sitt förslag strävat efter att så vitt möjligt föra samman alla bestämmelser av expropriationsrättsligt innehåU. I fråga om utformningen av bestämmelserna om expropriationsandamålen har ulredningen övervägt om det är lämpligast att behålla nuvarande detaljerade uppräkning eller all övergå tiU det motsatta systemet, nämligen att ge föreskrifterna form av en allmänt hållen regel av innehåll exempelvis att expropriation får ske när Kungl. Maj:t prövar det nödigt för ändamål som är tUl allmänt gagn. Som jag skall redovisa har ulredningen på denna punkt vall en medelväg.

Vid remissbehandlingen har ulredningens förslag fått ett övervägande positivt mottagande. Ingen har motsatt sig en översyn av ändamålsbestämmelserna. För egen del vill också jag ansluta mig till uppfattningen alt det finns behov av att reformera bestämmelserna om expropriationsandamålen. Visserligen torde efter 1971 års ändringar i ExL expropriationsmöjUgheterna i gällande lagstiftning i de flesta avseenden vara i stort sett väl avpassade tiU de behov som finns. Beträffande vissa ändamål har emellertid reglerna en alltför snäv räckvidd. Del gäller bl.a. samhällsviktig näringsverksamhet och allmänhetens behov av anläggningar för idrott eller friluftsliv. Jag återkommer till frågan om vad som bör gälla i dessa hänseenden, I tekniskt hänseende är också kalalogen över expropriationsändamål föråldrad och behöver moderniseras.

Frågan i vUken omfattning bestämmelser om tvångsinlösen av mark i andra författningar bör överföras tiU den nya ExL har, som redovisats i avsnitt 3.1.1, närmare undersökts av ulredningen. Sammanfattningsvis innebär utredningsförslaget atl tUl ExL bör föras över inlösenbestämmelserna i 1902 års ellag, lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom samt de regler i BL som avser rätt atl inlösa annans mark för samfärdsel-, transport- och tätbebyggelseändamål. I BL bör däremot enligt utredningen kvarstå bestämmelserna om lösningspUkl och om skyldighet att avstå mark utan lösen. Vidare bör enligt utredningen inlösenbestämmelserna i VL samt väg-, gruv- och försvarslagstiftningen stå kvar.

Vissa fördelar skulle otvivelaktigt vinnas genom att i största möjliga utsträckning tiU en lag föra samman de olika regler om tvångsinlösen som finns i skilda förfatlningar. En genomgripande reform i della hänseende skulle emellertid beröra väsentliga delar i större lagkomplex och kräva ett mycket omfattande utredningsarbete. Ett flertal bestämmelser skulle komma alt ryckas ut ur sitt naturliga sammanhang. Jag delar utredningens uppfattning att en samordning nu kan företas bara beträffande vissa lagar. Jag återkommer i samband med behandlingen av

Prop. 1972:109 192

de olika expropriationsandamålen tUl frågan om denna samordning. Jag vUl emellertid framhåUa att jag inte finner tUlräckliga skäl föreligga att i vidare mån än som har skett genom 1971 års lagstiftning föra över bestämmelser om tvångsinlösen i BL tiU den nya expropriationslagen.

I fråga om den närmare utformningen av bestämmelserna om expropriationsandamålen avvisar ulredningen tanken på en generalklausul efter franskt mönster av innebörd att inlösen får ske så snart ändamålet tjänar allmänt gagn. En sådan skuUe enligt utredningen sannolikl dra med sig så mycket av tiUämpningssvårigheter och följdbestämmelser att de fördelar som en sådan radikal förenkling av lagen kunde synas innebära skulle gå förlorade i praktiken, Å andra sidan anser utredningen att ändamålen inte bör anges alltför detaljerade. Med dessa utgångspunkter föreslår utredningen en modifierad uppräkningsmelod, dvs. atl de olika expropriationsandamålen sammanförs i skilda huvudgrupper där ändamålet inom varje grupp anges så vidsträckt att likartade lösningsfall ryms under samma regel. De olika huvudgrupper utredningen föreslår är följande,

1, Expropriation för tätbebyggelseändamål

2, Expropriation för samfärdsel- och transportändamål

3, Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m.

4, Expropriation för viktig näringsverksamhet

5, Expropriation för skydds- och säkerhetsområden m.m,

6, Expropriation för försvarsändamål

7, Expropriation av vanskött egendom '

8, Expropriation för kultureUa ändamål

9, Expropriation för naturvård och fritidsändamål

10, Expropriation för diverse ändamål

11, Expropriation med anledning av väntad värdestegring m,m.

Den av utredningen föreslagna metoden för angivande av expropriationsandamålen har godtagits eller lämnats utan erinran av det alldeles övervägande antalet remissinstanser. Från vissa håU riktas dock kritik mot förslaget. Starkast är den som kommer från domänverket och fastighetsägareförbundet. Domänverket anser att de av utredningen formulerade kriterierna för rätt att expropriera i många fall är synnerligen lösa. Fastighetsägareförbundet ifrågasätter om det är någon störte skillnad mellan utredningens förslag och metoden att ersätta alla detaljbestämmelser med en generalklausul. Det är enligt förbundets mening nödvändigt att det av lagtexten klart framgår i vUka fall och under vilka omständigheter ingrepp i den enskUdes intressen får göras. Olägenheten att ändring måste göras med vissa tidsmellanrum är förbunden med all lagstiftning.

För egen del vUl jag instämma i utredningens uppfattning, att den nuvarande uppräkningen i ExL av expropriationsandamålen inte bör

Prop. 1972:109 193

ersättas med någon generalklausul. Från principiell synpunkt är det rinUigt att kräva alt de olika expropriationsandamålen framgår direki av lagen. En generalklausul skuUe också som utredningen framhåller medföra praktiska svårigheter vid rättstiUämpningen, Den kritik som riktats mot utredningens förslag såsom alltför generellt utformat finner jag å andra sidan obefogad. De skUda expropriationsgmnderna i ulredningens förslag är visserligen mera aUmänt beskrivna än i ExL, Det har dock visat sig möjligt atl tUlräckligt klart avgränsa de situationer i vilka det är motiverat att expropriation skall kunna äga rum. Rättssäkerhetens krav blir därigenom väl tillgodosedda. Remissinstanserna hade i förevarande sammanhang också att yttra sig över den paragraf i utredningens förslag där kommuns rätt tUl expropriation för tätbebyggelseändamål behandlades. Som redan berörts togs emellertid den frågan upp redan i 1971 års lagstiftningsärende. Därvid uppnåddes en bred anslutning i riksdagen till den utformning av bestämmelserna som föreslogs i prop. 1971:122. Jag bortser därvid från den särskilda frågan om tomträttsexpropriation beträffande mark som inte är tätbebyggd. - Enligt min mening har utredningen funnit en god medelväg mellan de metoder som står till buds för angivande av expropriationsandamålen. Jag återkommer till avgränsningen av de olika ändamålen men jag vUl redan nu framhålla att enligt min mening ger utredningens förslag fullt tUlräcklig ledning för rättstiUämpningen,

Det förhållandet att reglerna om expropriationsandamålen utformas relativt allmänt bör emellertid — utöver i fråga om valet av tillstånds-myndighet — beaktas i den nya expropriationslagen i annat hänseende. Även om ett företag som avses med en expropriationsansökan i och för sig faller in under ett i lagen angivet ändamål, bör del ankomma på tiUståndsmyndigheten att göra en allmän behovs- och lämplighetsprövning. Vid denna bör inte minst angelägenheten av att företaget kommer tiU stånd på den avsedda platsen vägas mot motstående intressen. I lagen bör utttyckligen föreskrivas att sådan behovs- och lämplighetsprövning skall äga rum. Till frågan om den närmare utformningen av en bestämmelse i ämnet återkommer jag i det följande.

Mot utredningens avgränsning av expropriationsandamålen i förhållande till varandra resp, till tvångsinlösen enligt andra författningar har Svea hovrätt riktat viss kritik. Självfallet delar jag hovrättens uppfattning att överlappning meUan olika lagar eller lagrum såvitt möjligt bör undvikas. Jag återkommer till denna fråga vid behandlingen av de olika ändamålen. Ölägenheterna av en överlappning i fråga om ändamålen bör dock inte överdrivas, under förutsättning att ersättningsreglerna och formerna för att pröva ersättningsfrågan är i huvudsak likformiga. Jag finner det inte lämpligt alt som hovrätten ifrågasatt föreslå en bestämmelse i den nya expropriationslagen av innebörd att, när tvångsinlösen är

13 Riksdagen 1972. I saml Nr 109

Prop. 1972:109 194

möjlig också enligt annan lag, denna skaU uteslutande tillämpas.

Jag godtar sålunda i stort utredningens förslag till utformning av expropriationsandamålen.

I 76-115 §§ ExL ges ell stort anlal delaljbestämmelser som anknyter till de olika expropriationsandamålen. En del av dessa ger för specialfall uttryck för principer som mera generellt bör gälla i expropriationsärenden. Utredningen har lagil upp sådana generella regler framför aUt i 3 kap. i sitt förslag som handlar om tillståndsprövningen. Andra bestämmelser i de förut nämnda paragraferna är av ren tillämpningskaraktär. Detta gäller framför aUl reglema om innehållet i ansökningshandlingar m.m. I den mån del över huvud taget föreligger behov av en författningsreglering av dessa frågor anser jag i likhet med ulredningen att de bör tas upp i en tUlämpningskungörelse. Andra regler åter innehåUer detaljerade föreskrifter om vad Kungl. Maj:t har alt iaktta i skilda situationer vid prövningen av ansökningar om expropriationstillstånd. Eftersom huvudregeln, som jag senare skall återkomma till, också i fortsättningen bör vara atl expropriationsansökningar prövas av Kungl. Maj:t, finns inte något behov av sådana föreskrifter för atl trygga en enhetlig rättstillämpning i överensslämmelse med lagstiftarens intentioner. Eftersom detaljbestämmelserna i 76-115 §§ dessutom sammantagna gör ExL svåröverskådlig, anser jag liksom utredningen atl någon direkt motsvarighet till flertalet av dem inte bör las med i den nya expropriationslagen. TUl placeringen av vissa bestämmelser som bör behållas i huvudsak oförändrade (79 a § andra stycket, 89 § andra stycket, 96, 111, 111 a och 115 §§ ExL) återkommer jag i det följande.

8.2.2 Vissa återstående frågor om expropriation för tätbebyggelseändamål

AUmänna bestämmelser om expropriation för tätbebyggelseändamål finns intagna i ExL (I § första stycket 16 och 111 §). Bestämmelserna fick sin nuvarande lydelse i samband med 1971 års reformarbete. Bestämmelserna ger kommun rätt tUl expropriation för att få möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn till den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Regeln gäller såväl obebyggd som redan tätbebyggd mark. För del senare slaget av mark gäller dock den begränsningen alt expropriation får ske endast om det med skäl kan antas att marken inom överskådlig lid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller om del lill främjande av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget att kommuneii får rådighel över marken. För att understryka betydelsen av tomlrättsinstitutet anges särskilt all expropriation kan ske

Prop. 1972:109 195

för att ge kommun möjlighet att upplåta mark med tomträtt.

Del finns självfallet inte anledning att nu ompröva de grundläggande principerna i 1971 års reform i fråga om expropriation för tätbebyggelseändamål. De nuvarande reglerna i I § första stycket 16 och 111 § bör därför föras över till den nya expropriationslagen. Vissa frågor rörande tätbebyggelseändamålen återstår dock att närmare överväga.

Enligl gällande rätt får expropriation för tätbebyggelseändamål genomföras endast tUl förmån för primärkommun. Under remissbehandlingen och vid riksdagens behandling av 1971 års lagförslag har uttalats att också landstingskommun och kommunalförbund bör ha sådan rätt. Riksdagen gav som sin menirig Kungl, Maj:l tUl känna att man ytterligare borde pröva i vUken uisträckning expropriation för bl,a, tätbebyggelseändamål borde medges för landstingskommun eller vissa kommunalförbund utan att den principiella ansvarsfördelningen därigenom rubbades. De önskemål som sålunda framkommit anknyter i första hand till de särskilda förhåUandena i Stockholms län, Stockholms läns landslingskommun har bl.a, till uppgift all i samverkan med berörda kommuner främja bostadsförsörjningen i Stockholms län. För fullgörande härav kan landstingskommunen förvärva mark för bostadsbebyggelse och övrigt samhällsbyggande i anslutning härtiU. Landstingskommunen har möjlighet atl få tomträllslån och markförvärvslån.

Även jag anser att Stockholms läns landstingskommun bör få rätt all expropriera för tätbebyggelseändamål. En ulvidgning av förutsättningarna för expropriation för tätbebyggelse bör därför göras i detta hänseende. Om förhållandena inom annan landstingskommun eller inom kommunalförbund framdeles blir likartade med dem som nu råder i fråga om Stockholms läns landstingskommun, bör expropriationsrätt kunna utan lagändring medges landstingskommunen resp. kommunalförbundet i fråga. Huruvida den av mig nu angivna förutsättningen föreligger bör kunna prövas av tUlståndsmyndigheten inom ramen för den allmänna behovs- och skälighelsprövning som skall ske i ett expropriationsärende. Laglekniskt torde avgränsningen få anges så, att expropriation får ske till förmån för landstingskommun eller kommunalförbund som handhar sådan angelägenhet som avses i bestämmelserna om tätbebyggelseexpropriation.

I punkten 7 i 1 § första stycket ExL tas upp vissa speciella faU av expropriation för bebyggelse. Bestämmelsen ger slalen eller kommun rätt till expropriation för att åstadkomma tryggade bostadsförhållanden inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskeläge eller på annan ort med större sammanträngd befolkning. Bestämmelsen är enligt 99 § ExL tillämplig endast på område bebyggt med boningshus som tillhör annan än markens ägare, och sedan expropriation har skell har husets ägare rätt att förvärva eller få nyttjanderätt lill den mark som

Prop. 1972:109 196

hör till hans hus. Enligt utredningen torde regeln väl täckas av den allmänna expropriationsrätten för tätbebyggelseändamål och kan därför upphävas. Under remissbehandlingen har inte framkommit något som lyder på att denna ståndpunkt skuUe vara felaktig. Jag delar uppfattningen alt expropriationsbefogenheten för tätbebyggelseändamål efler den senast vidtagna reformen har en så vidsträckt utformning att samhällets behov av mark blivit tiUgodoselt också inom nu avsedda områden. Ell borttagande av punkten 7 i I § första stycket ExL innebär således inle någon inskränkning av kommuns möjlighet att förfoga över behövlig mark. Inte heller från den enskUde husägarens synpunkt torde bestämmelsen ha någon betydelse. Genom bestämmelserna om bostadsarrende i JB är husägare, som enbart har nyttjanderätt till tomtplatsen, i tUlräcklig uisträckning skyddad i sin besittning tUl marken. Jag tiUstyrker därför vad utredningen föreslagit på denna punkt,

I samband med den allmänna rätten att expropriera för tätbebyggelseändamål och tomträttsupplåtelse aktualiseras frågor om anordnande av trafikleder m,m, som skall betjäna bebyggelsefastighelerna. Bestämmelserna i I § första stycket 2 ExL öppnar möjlighet att expropriera för trafikleder och andra anläggningar för den allmänna samfärdselns främjande. Av störte praktisk betydelse när det gäller lätbebyggelseområden är emellertid bestämmelserna i BL, särskilt 18, 18 a, 41 och 41 a §§, Dessa ger kommun rätt att lösa in mark som enligt fastställd generalplan eller stadsplan är avsedd till trafikled, gata eller annan aUmän plats. Kommunen får lösa tiU sig också annan mark som enligt samma slags planer inte avsetts tiU enskilt bebyggande, om markens användning för avsett ändamål inte ändå kan anses säkerställd. I de s.k. markexploatörsfallen har kommunen enligt 70 och 113 §§ BL möjligheter att ta mark inom planlagt område i anspråk utan ersättning. Så är fallet beträffande mark som behövs för gata eller annan allmän plats eller för allmän byggnad. Slutligen kan kommun enligt 47 § BL lösa delar av tomt, om det krävs för att få tomtindelning genomförd.

Enligt utredningen bör den nya expropriationslagen innehålla bestämmelser motsvarande de nu angivna speciella reglerna om expropriation för tätbebyggelseändamål. Utredningsförslaget innebär endast en — i och för sig välbehövUg — sammanstäUning av bestämmelserna i BL och en överföring av dem till expropriationslagsliftningen. Jag kan hålla med om alt BL:s bestämmelser om anordnande av trafikleder m.m. hänger nära ihop med övriga tätbebyggelsefrågor och att skäl kan anföras för atl föra samman sådana bestämmelser i en enda lag. En samlad översyn av byggnadslagstiftningen pågår emellertid f.n. inom bygglagutredningen. Med hänsyn härtiU bör inte utan tvingande skäl ändringar göras i BL, En sådan samordning som utredningen föreslagit har betydelse endast från systematisk synpunkt. Jag anser därför att

Prop. 1972:109 197

utredningens förslag på denna punkt inte bör genomföras nu.

I expropriationsutredningens betänkande ingick också förslag till etl värdeutjämningsinstitut. Om detta anförde jag i 1971 års lagstiftningsärende bl.a., att myckel talade för att elt sådanl institut behövs i samband med planläggning men att frågan kräver ytterligare utredning och även har nära samband med de frågor som prövas av bygglag-utredningen (se prop. 1971:122 s. 198). Jag har inte fått anledning alt ändra uppfattning på denna punkt. Jag anser mig därför inte böra föreslå att några regler om värdeutjämning f.n. tas upp i den nya expropriationslagen.

8.2.3 Expropriation för samfärdsel, transport och annan kommunikation

Expropriation för att tillgodose behovet av allmänna anläggningar för samfärdsel, transport och annan kommunikation har gammal hävd i svensk rätt. Sålunda får enligt I § första stycket 2 ExL fastighet tas i anspråk genom expropriation för allmän väg på landet eller i stad, järnväg eller spårväg för allmän trafik, bro, hamn, lastningsplats, kanal eller annan farled, flottled, telegraf- eller telefonanläggning eller annan anläggning för den allmänna samfärdselns främjande. Enligt punkt 13 samma pargaraf får expropriation ske för linbana eller oljeledning, som är behövlig för företag av större gagn för orten.

Också annan lagstiftning tillvaralar intresset av att mark finns tillgänglig för nu avsedda ändamål. För allmän väg kan mark tas i anspråk enligt väglagen. Molsvarande rält beträffande enskild väg ges i lagen om enskilda vägar. Vidare innehåller byggnadslagstiftningen föreskrifter om skyldighet att avstå mark tiU kommun för trafikleder, gator eller andra allmänna platser samt för trafikanläggningar. Vad gäller allmän farled, hamn eller flottled innehåller 5 och 6 kap, VL bestämmelser härom. Anläggningar och åtgärder för enskild farled, hamn eller flottled kan komma under bedömande enligt 2 kap, VL,

Till transportändamål kan ocksä räknas ledning och anläggning för distribution av drivkraft, vatten, värme och liknande eller för bortförande av avloppsvatten och annan orenlighet. Utredningen framhåller emellertid att sådana ledningar ofta står i ett intimt samband med själva produktionskäUan, reningsverket eller liknande anläggning och tjänar i första hand andra syften än samfärdsel och transport. Utredningen anser därför att dessa ledningar bäst behandlas i ett särskUt avsnitt tUlsammans med själva huvudanläggningen.

Med hänsyn tUl dessa överväganden föreslår utredningen att i en generell regel medges rätt tiU expropriation för att bereda utrymme för anläggning som tiUgodoser allmänt samfärdsel- eUer transportbehov.

Prop. 1972:109 198

Vidare föreslås alt rätl lill tvångsinlösen för allmän farled, hamn eller flottled skall regleras uteslutande i VL, Innebörden av utredningsförslaget är därför alt med samfärdsel och transport avses enbart kommunikationsanläggningar till lands och för lufttrafik samt alla sådana telekommunikationer som omhänderhas av televerket, dvs. telegraf-, telefon- och andra svagströmsanläggningar som ingår i ell nät för den allmänna samfärdselns främjande.

Det torde vara uppenbart all möjlighet till expropriation mäste föreligga för att tillgodose behovet av mark för samfärdsel och transport. Liksom remissinstanserna ansluter jag mig därför till förslagel. Vid remissbehandlingen har uttalats att utredningens definition av begreppet transport erhåUit en konstlat snäv innebörd. Jag delar inle denna uppfattning. Som uttedningen anförl bör sådan ledning som är knuten till anläggning för drivkraft, vatten eller avlopp m.m. i expropriationshänseende behandlas på samma sätt som själva huvudanläggningen. Del torde i praktiken inte föreligga någon större svårighet att dra gränsen meUan de båda expropriationsandamålen. Till förmån för utredningsförslaget talar också den synpunkten all större klarhet och överskådlighet uppnås i lagen. Jag tiUstyrker därför den av utredningen förordade avgränsningen av begreppet transportändamål.

Jag ansluter mig också liU förslaget alt expropriation skaU medges endast för alt tiUgodose etl aUmänt samfärdsel- eller transportbehov. Något anspråk på en mera vidsträckt expropriationsbefogenhet i delta avseende har heller inte framförts under remissbehandUngen utom såvitt avser ledning för transport av vegetabilisk olja eller liknande till en industri. Ledningar av detta slag syftar emellertid tUl att tillgodose viss näringsverksamhet. Frågan om expropriation för sådana ledningar får avgöras efter de regler om expropriation för näringsverksamhet som jag ämnar föreslå i det följande. Som utredningen har anfört torde behovet av mark för enskUda vägar vara tillfredsställande tiUgodoselt genom den särskilda lagstiftningen i ämnet. Det är sålunda inle min avsikt alt tvångsinlösen för detta ändamål skall kunna ske enligt den nu föreslagna expropriationsgrunden. Däremol bör liksom hittiUs expropriation få ske för järnväg eller spårväg för allmän trafik, oavsett vem som svarar för driften.

Statens vägverk har i sitt remissyttrande diskuterat bedömningen av en expropriationsansökan, när alternativa platser står tUl buds för det avsedda ändamålet, TUl den frågan återkommer jag vid behandlingen av den allmänna behovs- och skälighetsprövningen.

Till den del utredningens förslag medger expropriation av mark för aUmän väg kan behovet härav i stäUet tillgodoses genom reglerna i väglagen om ianspråktagande av mark med vägrätt. Regelmässigt torde det senare institutet, som erbjuder åtskUliga fördelar, komma liU

Prop. 1972:109 199

användning. Vidare omfattar förslaget också anläggningar för vilka inlösen kan ske enligl BL. Det kan möjligen invändas att förslaget innebär en dubblering i förhållande till väglagen och BL. Jag anser dock inte att någon olägenhet uppkommer på grund därav. För markägaren måste det i stort sett vara likgiltigt om hans mark tas i anspråk enligt den ena eller andra lagen eftersom samma ersättningsregler gäller i båda fallen (55 § väglagen och 137 § BL). När tvångsinlösen kan ske enligl både ExL och väglagen eller BL bör väghållaren ha valrätt i fråga om vilket institut han viU tillämpa.

Med hänsyn lill del anförda vill jag tillstyrka utredningens förslag all expropriation skall få ske för att bereda utrymme för anläggning som tillgodoser ett allmänt samfärdsel- och transportbehov. Beteckningen 'samfärdsel' kan dock möjligen framstå som mindre egentiig när det gäller telekommunikationer och liknande. För atl förebygga risken för missförstånd förordar jag att expropriationsändamålet anges vara allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommunikation. Bestämmelsen motsvarar i gällande lagstiftning I § första stycket 2 och 13 ExL. Under förstnämnda punkt faller också rätt tiU expropriation för allmän farled, hamn och flottled. Enligt utredningens mening bör rätl till inlösen för dessa ändamål regleras uteslutande genom reglerna i VL. Jag är dock inte beredd att nu förorda genomförandet av delta förslag. Med hänsyn tiU att bestämmelserna i VL f.n. ses över av valtenlagsutredningen synes det mig inte lämpligt att upphäva expropriationsmöjligheten.

8.2.4 Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m.

Lagreglerna om expropriation för drivkraft m.m. finns intagna främst i VL, ExL, BL och 1902 års ellag. I VL regleras vallenkraftens användning för produktion av elektrisk ström samt för andra ändamål. Bestämmelser om produktion och distribution av elektrisk ström i övrigi finns i 1902 års ellag. Rätt tiU tvängsinlösen medges enligt denna lag tUl förmån för station för alstrande av elektrisk kraft annorledes än medelst vattenkraft, för elektrisk starkströmsledning samt för elektrisk stark-slrömsanläggning i övrigt. Som förutsättning för att tvångsinlösen skaU kunna komma till stånd uppställs i första hand att åtgärden är nödvändig för att förse någon ort med belysning eller för liknande ändamål eller för beredande av drivkraft åt sådan industriell anläggning som är av störte betydelse för det allmänna. I andra hand medges rätt till tvångsinlösen för att dra fram elektrisk starkströmsledning även om denna inte är avsedd för en anläggning av störte betydelse för del allmänna. Som särskild förutsättning krävs då att den behövs för att förse viss faslighet med belysning eller drivkraft samt att det intrång som förorsakas av

Prop. 1972:109 200

ledningen framstår som ringa i jämförelse med nyttan av denna.

Regler om expropriation för drivkraft ges också i ExL. Enligt 1 § första stycket 13 och 18 kan expropriation ske för oljeledning som behövs för företag av slörre gagn för orten samt för vissa allmännyttiga atomenergianläggningar. Inom gmvrätten finns bestämmelser om rätt att tvångsvis förfoga över annans mark för att tiUgodogöra sig olika mineral, såsom uran, stenkol m.m.

Huvudbestämmelsen om expropriation av vattenförsörjningstillgång finns i 1 § första stycket 5 ExL där expropriationsändamålet anges vara atl förse en ort med vatten. Sedan expropriationstUlstånd beviljats skall ärendet handläggas enligt VL (2 kap. 40 och 60 §§). I fråga om expropriation för ledningar och andra tekniska anordningar i anslutning till en vattentäkt ges regler i främst VL, ExL och BL. Tvångsrätt för tUlgodogörande av ytvatten eUer gmndvatten medges i 2 kap. 14-16 §§ resp. 2 kap. 45 § VL. Ingår anordning i en aUmän va-anläggning kan behövlig mark exproprieras med stöd av 1 § första stycket 4 eller 6 ExL, Också enligt BL ges möjlighet att inom område med fastställd generalplan eller stadsplan inlösa mark för allmän vattenledning.

Inlösen av mark för avloppsledning eUer för reningsverk för avloppsvatten kan främst ske enligt VL, enligt 1 § första stycket 4 och 6 ExL när ledningen eUer reningsverket ingår i allmän va-anläggning samt enligt BL,

Utredningen föreslår att i den nya expropriationslagen skall tas in en allmän bestämmelse om rätt tUl expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m,m. När det gäller förutsättningarna för att expropriation skall få ske har uttedningen utformat sitt förslag i nära anslutning tUl 1902 års ellag. Enligt förslaget skall expropriation i första hand få ske för atl tillgodose aUmänt behov av drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller för atl föra bort och oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet. Vidare skaU enligt utredningens förslag expropriation i vissa fall få ske för att bereda utrymme åt ledning för sådan nyttighet som nyss angetts eUer för avloppsvatten eller annan orenlighet, även om det inte "är ett aUmänt behov som tiUgodoses härigenom, Fömtsättningen för expropriationsrätt är i dessa faU antingen att ledningen skall ingå i ett ledningsnät av betydelse för riket eller viss ort eller alt intrånget av ledningen är ringa i jämförelse med nyttan därav. Utredningens förslag avser inte sådant ianspråktagande av annans mark för tUlgodogörande av vattenkraft eller för gmvdrift som regleras i annan lag.

Vad först angår frågan om expropriation för att tUlgodose elt allmänt behov av aiUäggningar för drivkraft, vatten, avlopp osv, har utredningens förslag inte mött några erinringar från remissinstansernas sida. För min del finner jag det uppenbart att möjUghet tiU expropriation måste finnas för sådana ändamål. Expropriationsrätt bör tUl en början

Prop. 1972:109 201

gälla för anläggningar som tillgodoser behovet av energi i olika former. Hit hör både elektrisk ström och annan drivkraft som behövs för industriella anläggningar, gatubelysning m,m,, atomenergi, elektrisk ström och gas till bostäder osv. Även behovet av anläggningar för sådana drivmedel som olja och liknande skall kunna tiUgodoses genom expropriation. Vidare bör expropriation få ske för allmänna vatten- och värmeverk. Utrymme bör också få tas i anspråk både för reningsverk för avloppsvatten och för andra anläggningar för oskadliggörande av orenlighet, t.ex, soptippar, Slutiigen bör expropriation få ske för allmänna ledningar av skilda slag, som el-ledningar, vatten- och avloppsledningar, ledningar för olja, fjärrvärme, gas osv.

Något större tvekan kan råda i fråga om expropriationsrätt för att tiUgodose enskilda behov. I gäUande rätt saknas i huvudsak möjlighet tiU tvångsinlösen för att tillgodose ett uteslutande enskilt inttesse på de områden som här är i fråga. Det främsta undantaget finns i 1902 års ellag som medger expropriationsrätt för elektrisk starkströmsledning för att viss fastighet skaU förses med belysning eUer drivkraft, under förutsättning att det intrång som förorsakas av ledningen är ringa i jämförelse med nyttan av den. Enligt FBL finns vissa möjligheter att bUda servitut i samband med annan fastighetsbildningsåtgärd, och servitut som avser ledning för vatten till husbehovsförbmkning kan bUdas även utan sådant samband.

Det enskilda behov som kan behöva tillgodoses i förevarande sammanhang är i främsta rummet utrymme för ledningar för energi, vatten, värme eUer liknande nyttighet eller för avloppsvatten eller annan orenlighet, I det av utredningen särskUt behandlade fallet när ledningen skall ingå i ledningsnät av betydelse för rikel eller för viss ort finner jag inslaget av allmänintresse vara så stort att det inte kan råda någon tvekan om att expropriationsrätt bör medges. Som utredningen anför måste det nämligen, även om den enskilda ledningen inte är särskUt betydelsefuU i sig, anses förenat med betydande fördelar om ett stort antal enskilda låter ansluta sina fastigheter till ett sådant nät. Det är därför befogat att medge expropriationsrätt inte bara för huvudledningar utan också för de därtiU anknutna förbindelseledningarna.

Vad slutligen angår fall utan starkare inslag av allmänintresse har utredningens förslag, att expropriation skall få ske om intrånget av ledningen är ringa i jämförelse med nyttan därav, i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Otvivelaktigt talar starka sociala skäl för att medge en sådan expropriationsrätt. Den kan bidra tUl atl skapa en bättre bostadsstandard för alla kategorier av medborgare. Glesbygdens befolkning bör inte komma i efterhand när det gäller att tUlgodose sådana elementära behov som tillgång tiU vallen- och avloppsledningar, ledningar för elkraft m,m, I viss mån är behovet tillgodosett genom

Prop. 1972:109 202

bestämmelser om starkströmsledningar i 1902 års ellag och om möjlighet att bilda servitut i FBL, 1 vissa andra fall kan tiUstånd erhållas enligl VL. Den nya expropriationslagen bör emellertid enligl min mening innehålla en genereU bestämmelse i ämnet. När intrånget är ringa i förhållande till nyttan och ändamålet i och för sig är tUlräckligt betydelsefullt för atl förenas med expropriationsrätt om det tillgodoser ell allmänt behov, bör expropriation kunna få ske också för enskilt behov. Jag biträder därför utredningens förslag också på denna punkt.

Svea hovrätt har i sitt remissyttrande anfört atl, om expropriation enbart för enskilt intresse skaU ifrågakomma, denna bör i första hand begränsas lill att avse upplåtande av nytijanderätt och servitutsrätt. Jag finner del självklart att mark i aUmänhet inte behöver tas i anspråk med äganderätt när det gäller att tillgodose behovet av utrymme för ledningar. Någon uttrycklig bestämmelse härom behövs emellertid inte. Del följer av allmänna grunder att expropriationstillstånd inte ges för en mera långtgående rätl än som behövs.

I vissa hänseenden kommer de möjligheler till tvängsinlösen som jag nu har förordat att äga motsvarighet i VL. I likhel med ulredningen anser jag det dock inte lämpligt att nu göra någon ändring i VL i denna del. Inte heller finns det anledning atl göra någon ändring i FBL:s beslämmelser om servitut. Jag anser vidare i likhet med utredningen alt den föreslagna expropriationsbestämmelsen inte bör få tillämpas i fråga om ianspråktagande av annans fastighet för tiUgodogörande av vattenkraft

— vare sig i fråga om strömfall eller i fråga om utmål för vattenkraftverk

— eller för gruvdrift. En särskild bestämmelse härom bör las upp i den nya lagen.

De bestämmelser om tvångsinlösen av utrymme för elektriska slark-strömsanläggningar som finns intagna i 1 § 1902 års ellag har som framgår av vad jag förut anfört i viss utsträckning utgjort förebUd för de av mig föreslagna bestämmelserna om rält liU expropriation för drivkraft, I andra hänseenden än när det gäller ändamålen bygger 1902 års ellag på bestämmelserna i ExL, Om nu ändamålsbestämmelserna i 1902 års ellag får generellt utformade motsvarigheter i den nya expropriationslagen bör de självfallet upphävas. Den möjlighet för domstol all i vissa fall utan tiUstånd av Kungl, Maj:t pröva frågan om expropriation som nu finns enligt I § 1902 års ellag bör dock stå kvar i avvaktan på resultatet av ledningsrättskommitténs arbete. Jag återkommer i det följande till de ändringar som behövs i 1902 års ellag.

8.2.5 Expropriation för näringsverksamhet

I de två närmast föregående avsnitten har behandlats vissa för näringslivet viktiga expropriationsändamål, såsom behovet av kommu-

Prop. 1972:109 203

nikationer, drivkraft och ledningar. I näslföljande avsnitt kommer jag alt ta upp frågor om expropriation för skydds- och säkerhetsområden. Utredningens förslag innehåller emellertid också en direkt bestämmelse om expropriation för näringsverksamhet.

I gäUande expropriationslagstiftning finns endast spridda bestämmelser som tUlgodoser behov av expropriation för näringsverksamhet. Enligt 1 § första stycket 13 får expropriation ske för linbana eller oljeledning som är behövlig för förelag av slörre gagn för orten, enligt punkt 14 får expropriation ske för tUlgodoseende av fjällrenskötsel och enligl punkt 17 ges möjlighet alt genom expropriation bereda fiskarbefolkningen utrymme för uppförande av brygga, bod eller annan anläggning som behövs för yrkesfisket. I punkten 18 medges vidare rätt lill expropriation för atomenergianläggning.

Enligt utredningen är del i och för sig möjligt att även i fortsättningen följa nuvarande system att tillerkänna expropriationsbefogenhet åt endast särskilt uppräknade näringsgrenar. En sådan metod anser utredningen dock inte böra väljas. Vid en samlad översyn av expropriationslagsliftningen bör enligt utredningens mening i stället en enhetlig bedömning ske av de problem som hänger samman med näringslivets lokaUserings- och rationaliseringsfrågor, dvs. önskemålet att ge industri, hantverk, jordbruk och annan näringsverksamhet möjlighet atl utvecklas och slå sig ned på sådana platser som från aUmänna synpunkter framstår som de lämpligaste. Utredningen framhåUer, att särskilt större företag som expanderar kan behöva expropriera för atl få ökat utrymme. För att inte anläggningarna skall spridas alltför mycket tvingas man söka sig till det närmare grannskapet. Detsamma gäller när möjligheterna att välja mellan olika tänkbara förläggningsalternativ är helt eller i det närmaste uteslutna. Mot denna bakgrund anser utredningen att ett visst behov av expropriationsrätt för näringsverksamhet kan föreligga.

För egen del vUl jag framhålla, atl de lokaliseringsfrågor som utredningen lar upp i regel är av sådan art att de bör lösas på annat sätt än genom expropriation. Förutom genom frivUlig uppgörelse, som är av mindre intresse i detta sammanhang, tiUgodoser samhäUet aktivt näringslivets markbehov på olika sätt. Sålunda tar kommunerna ofta på sig ett ansvar för att mark finns tillgänglig för näringsverksamheten i orten genom att planera marken för ändamålet och förvärva den — genom frivilliga köp eller expropriation med stöd av reglema om expropriation för tätbebyggelseändamål — varefter kommunen säljer området till företaget eller upplåter del med tomträtt eller annan nyttjanderätt.

Även om det sålunda förutsätts att utrymme för ett företag regleras pä annat sätt än genom expropriation kan del likväl i sådana situationer som utredningen angett uppstå behov också för ett enskUt företag att få ta

Prop. 1972:109 204

mark i anspråk genom expropriation. Utredningens förslag har med något undantag inte mött erinringar under remissbehandlingen. Också jag anser att möjlighet tUl expropriation bör föreligga som en sista utväg att lösa näringslivets markbehov. Här Uksom annars är del naluriigtvis nödvändigt att ta hänsyn lUl de kommunala planintressena och andra motstående intressen. Vad beträffar de kommunala planintressena vUl jag framhålla att expropriation i regel bör få ske endast under förutsättning att marken planlagts för det ändamål som expropriationen avser eller att kommunen tUlstyrker expropriationsansökningen.

På grund av dessa överväganden ansluter jag mig till utredningens förslag att i den nya expropriationslagen skall tas upp regler om expropriation för näringsverksamhet. Jag godtar också utredningens förslag att expropriationsrätt skall kunna föreligga vid alla former av näringsverksamhet. I detta sammanhang bör dock — med ett undanlag som jag återkommer tUl i specialmotiveringen — inte tas upp frågan om behovet av expropriation för gruvdrift.

En central fråga är hur expropriationsbefogenheten skaU utformas. Utredningen föreslår att expropriationsrätten skall begränsas till att avse sådan näringsverksamhet som är av slörre betydelse för landet som helhet eller som är av påtaglig betydelse för den ort där den bedrivs. För vissa speciella näringsgrenar som t.ex, renskötsel och yrkesmässigt fiske bör enligt utredningens mening också kunna medges expropriation om det är av stor betydelse för viss grupp av befolkningen.

Remissinstanserna har allmänt godtagit utredningens förslag. Också jag anser att den avgränsning som utredningen föreslagit är väl avvägd. Jag föreslår därför att expropriation skall kunna ske för alt bereda utrymme åt näringsverksamhet eller anläggning därför av slörre betydelse för riket eUer orten eller för viss befolkningsgmpp.

I likhet med utredningen anser jag att uttrycket orten i detta sammanhang inte bör tas i alltför snäv betydelse. Vid behov bör hämnder kunna inrymmas t.ex. hela den kringliggande bygden. Det torde inte vara ovanligt att en orts eller bygds hela liv krelsar kring en industri, som måhända i sig är mindre väsentlig för landel som helhet men som för orten eller bygden är av stor betydelse och vars nedläggning eller flyttning skulle medföra allvarligt men för orten.

Ett ytterligare viUkor för att expropriation skall medges för näringsverksamhet bör vara att sökanden visar skäl för att anläggningen bör placeras eller utvidgas just på ifrågasatt plats. Sådana skäl kan utöver de ekonomiska vara t.ex, hänsynen tiU miljöulformningen. Eftersom frågan härom kommer att beaktas i samband med den prövning som varje ansökan om expropriationstiUstånd skall underkastas, behövs dock inte någon uttrycklig lagregel i förevarande sammanhang. Som jag tidigare anfört bör i expropriationslagen tas in en allmän regel om hänsyn till

motstående intressen vid prövning av ansökan om expropriation. Jag vill nu endast tUlägga att det, som en remissinstans anfört, kan vara av vikt bl.a, i fråga om miljöfarlig verksamhet att expropriationssökanden förebringar utredning om alternativa förläggningsorier för företaget.

8.2.6 Expropriation för skydds- och säkerhetsområden

Med skyddsområde bmkar förslås mark intiU anläggning som själv kräver skydd, t.ex, en sjö som levererar vatten till etl vattenverk och därför måste skyddas mot föroreningar. Begreppet säkerhetsområde används för område kring anläggningar som medför fara av allmän art, t,ex, atomenergianläggningar. Någon allmän regel i ExL som ger expropriationsrätt för nu nämnda ändamål finns inte. För vissa speciella ändamål finns dock särskilda regler. Enligt 1 § första stycket ExL kan expropriation ske för att hindra vattenförorening (punkt 5), för alt förebygga fara för sandflykt (punkt 10) och för skyddsområde kring atomenergianläggning (punkt 18), Inlösen kan vidare aktualiseras enligt BL i fråga om mark som i fastställd generalplan eller stadsplan avsetls till skydds- eller säkerhetsområde för viss anläggning. Enligl 2 kap. 14 § sista stycket och 2 kap. 62 och 64 §§ VL kan skyddsbestämmelser meddelas för ytvatten resp. grundvatten.

Enligt utredningens mening är det föga rationellt att ha alltför detaljerade expropriaiionsbefogenheter för enskilda fall där skydds- och säkerhetsområden behövs. Expropriationsbefogenhet bör i stället föreUgga så snart allmänfaran framstår som någorlunda betydande. Ulredningen föreslår därför alt expropriation skall få ske för att upprätta skydds- eller säkerhetsområden eller utföra annan särskUd anordning till skydd mot allmänfarlig eller annars från allmän synpunkt menlig naturhändelse, mot vatten- eller luftförorening eller mot menlig inverkan i övrigt från industriell eller annan anläggning.

Jag delar utredningens uppfattning att befogenhet tUl expropriation för nu avsedda ändamål inte bör ges alltför snäv utformning. Liksom remissinstanserna tillstyrker jag därför utredningsförslaget.

SärskUt när det gäller behovet av mark för skydds- eller säkerhetsåtgärder i anslutning tUl industriell verksamhet eller annan sådan anläggning är det av vikt att prövningen av expropriationsansökningen föregås av en åtminstone översiktlig bebyggelseplanering. Härvid kan konkurrerande markanspråk vägas mot varandra, Kungl, Maj:t bördock i sista hand ha avvägningen i sin hand. Vid bedömningen humvida expropriation skall få ske bör sålunda undersökas möjligheten av all flytta den farliga verksamheten till någon annan mindre utsatt plats. Först om det visar sig att en sådan lösning är oskäligt kostsam eller från andra synpunkter orationell eller förenad med betydande svårigheter bör

Prop. 1972:109 206

expropriationstillstånd meddelas.

En remissinstans har ifrågasatt lämpligheten av expropriation i stället för inlösenplikl beträffande mark runt en flygplats tUl skydd mol flygbullret. För min del anser jag atl en expropriationsmöjlighet bör finnas också när ändamålet är att tillskapa frizoner kring flygplatser eller andra stora trafikanläggningar. Samhället måsle kunna förhindra utnyttjandet av bosläder och arbetsplatser som är så störda av buller alt de inte ger en tillfredsstäUande mUjö. SjälvfaUet måste dock för att expropriation skall komma tUl stånd i det enskilda fallet garantier finnas för att området inte av den exproprierande används för bebyggelse eller annal sådant ändamål.

Slorieken på del skydds- eller säkerhetsområde som kan komma i fråga får avgöras med hänsyn till anläggningens ändamål och utförande, de lokala förhållandena osv. Bedömningen härav måsle givelvis göras i det enskUda faUet med beaktande av att större ingrepp än nödvändigt inte görs i markägarens rätlssfär. Med hänsyn härtill bör också beaktas om en formlig skydds- eller säkerhelszon behöver upprättas kring del skyddsvärda eller farUga området eUer om det räcker med atl ulföra särskUda anordningar, t.ex. grävning av diken, uppläggande av vallar, plantering av skog osv. inom eller omkring det aktuella området. Den enskildes intressen bör också iakttas i fråga om det sätt på vUket marken tas i anspråk. Kan markområde i närheten av en anläggning utnyttjas för annat ändamål, t.ex. för skogsbruk, kan det sålunda vara lämpligl all marken beläggs med endasl servitut med förbud mot bebyggelse.

Genom den nu föreslagna bestämmelsen uppkommer viss dubblering i förhåUande tiU föreskrifter i 2 kap. VL. Sålunda blir det enligt bestämmelsen möjUgt att expropriera skyddsområde för vattentäkt. Jag anser att ifrågavarande bestämmelser i VL står i sådanl samband med VL:s övriga regler att de inte utan olägenhet kan brytas ut ur sitt sammanhang. Förslaget kompletterar också reglerna i 81-83 §§ BL om skydds- och säkerhetsområde. Inte heller dessa beslämmelser bör brytas ut ur sitt sammanhang.

Jag anser vidare anledning saknas att i lagen begränsa kretsen av expropriationsberättigade subjekt. Frågan om exproprialionssökandens kompetens ingår som ett naturiigt led i tUlståndsprövningen.

8.2.7 Expropriation för försvarsändamål

Liksom enligt nuvarande lagstiftning föreslår utredningen atl expropriation skall kunna äga rum för försvarsändamål. Enligt 1 § första stycket I ExL får expropriation ske för befästning, övnings- eUer förläggningsplats för krigsmaklen, skjutbana, som äger betydelse för den allmänna skjutskicklighelens utveckling, eller eljest för rikels försvar.

Prop. 1972:109 207

Med hänsyn till att försvarets uppgifter i dag inle enbart är begränsade lill det mililära försvaret utan också omfattar civilförsvaret samt det ekonomiska och psykologiska försvaret föreslär utredningen att expropriationsbefogenhet tillerkänns samtliga grenar av totalförsvaret. Också de frivilliga försvarsorganisationernas behov av mark omfattas därmed av utredningsförslaget.

Vid remissbehandlingen har behovet av expropriationsrätt för totalförsvaret inte ifrågasatts. Även jag anser det uppenbart alt regler härom bör tas upp i den nya expropriationslagen. I fråga om frivilligorganisa-tionerna kan det i och för sig framstå som tveksamt om de bör tillerkännas självständig expropriationsbefogenhet. I slor omfattning tillgodoses deras mark- och lokalbehov genom offentliga myndigheters försorg. I undanlagsfall kan emellertid föreligga behov av mark för skjutbanor eller liknande. Med hänsyn härtill och då dessa organisationer står under betryggande statlig kontroll anser jag mig kunna godta utredningens förslag. Expropriationsbefogenheten för frivilligorganisationerna bör dock tillämpas restriktivt.

Totalförsvarets uppgifter är vidsträckta. Mark kan behövas för lokaler och andra utrymmen av skilda slag, såsom lagringsutrymmen för olja och andra krigsviktiga förnödenheter. Mark kan också behövas till anläggningar för kommunikationer, sjukvård, polisväsende, krigsviktig industri m.m. Det torde vara givet att en obegränsad expropriationsrätt inte kan medges i aUa dessa situationer. Enligt utredningen bör i de fall ändamålet med expropriationen avser annat än del rent mililära försvaret krävas att markbehovel är av särskild betydelse för totalförsvaret. Jag finner den föreslagna avgränsningen väl avvägd.

1 formellt hänseende kan invändas all vid expropriation för krigsviktig industri eller annan samhällelig verksamhetsgren olika lagrum kan bli tiUämpliga. Någon slörre olägenhet behöver dock inte uppkomma på grund härav. Vilken bestämmelse som skall tillämpas får avgöras med hänsyn till ändamålet med markanspråket.

I fråga om civilförsvarets behov kan i vissa fall fast egendom las i anspråk både enligt civUförsvarslagen (CfL) och den nya expropriationslagen. Som regel kan CfL endast åberopas när civilförsvarsberedskap råder. Detla krav uppställs dock inte i fråga om utförande av byggnadsanordning och källarmursgenombrotl. När det gäller den förfoganderätt som föreligger under civilförsvarsberedskap behövs ett förfarande som är anpassat tUl de exceptionella förhållanden som då råder. Vad angår övriga fall ämnar jag föreslå att ersättning för egendom som taghs i anspråk enligt CfL skall bestämmas med tillämpning av ExL, Någon betydelse för den enskilde huruvida inlösen sker efter den ena eUer andra lagen föreligger därför inte. Med hänsyn härtill finner jag inte skäl att föreslå någon ändring i fråga om rätten att ta i anspråk fast egendom enhgt CfL.

Prop. 1972:109 208

8.2.8 Expropriation av vanvårdad egendom

Enligt gällande rätt kan i viss omfattning vanvård av egendom leda till expropriation eller irUösen. Beträffande jordbmksegendom ges regler härom i lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom. EnUgt denna lag kan Kungl, Maj:t med riksdagens samtycke förordna om inlösen, när det förekommer synnerligen grov vanhävd av den odlade jorden och det med hänsyn tUl vanhävdens omfattning och egendomens storlek eller av andra särskilda skäl finnes nödigt att vanhävden avhjälps i annan ordning än som föreskrivs i jordhävdslagen. I fråga om skogsmark kan enligt 1 § första stycket 9 ExL expropriation i vissa fall ske av kalhuggen eUer på annat sätt ödelagd mark, I samband med tUlkomsten år 1970 av lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet infördes i I § första stycket 19 ExL möjlighet att vid föreliggande eller befarad grov vanvård av byggnad, som tUl väsentlig del genom uthyrning används för bostadsändamål, företa expropriation för att försätta eller håUa byggnaden i tUlfredsställande skick.

Utredningen föreslår att expropriation skall få ske beträffande alla slag av fast egendom vid fall av föreliggande eller förväntad grov vanvård för att bringa egendomen i hävd,

I fråga om jordbmksegendom och skogsmark innebär utredningens förslag att de krav som uppställs för att expropriation skall kunna ske blir mindre stränga än enligt den nuvarande lagstiftningen. Vid bedömningen av förslaget bör dock, som också påpekas av utredningen, beaktas att den föreslagna bestämmelsen främst avses utgöra etl komplement tUl jordhävds- och skogsvårdslagstiftningen. Först sedan den försumlige brukaren inte frivUligt eller efter föreläggande enligt jordhävdslagen eUer skogsvård slagen sätter jord eller skog i godtagbart skick är det avsett att iiUösenmöjligheten skaU tillgripas. Det torde vid grov vanvård vara säUsynt att hävden inte återställs efler sådant ingripande enligt speciallagstiftningen. Uttalanden från jordbruks- och skogsvårdande myndigheter vid remissbehandUngen av utredningens förslag stöder detla påstående.

Med hänsyn tiU det anförda biträder jag utredningens förslag att möjlighet tUl expropriation av grovt vanvårdad jordbmks- eller skogsegendom bör finnas. Frågan huruvida grov vanvård föreligger får bedömas med hänsyn tUl de krav på fastighetens skick som kan uppställas med ledning av jordhävds- och skogsvårdslagstiflningen. Utan särskild bestämmelse torde vid tillståndsprövningen komma alt beaktas att expropriationstUlstånd inte ges, innan ingripanden enligt jordhävds-eller skogsvårdslagstiftningen visat sig resultatlösa. Med denna utgångspunkt kan förutsättas att expropriationsmöjligheten säUan kommer tiU användning.

Prop. 1972:109 209

Bestämmelserna om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom bör enUgt min mening tas in i den nya expropriationslagen. I anslutning till alt jag behandlar frågan om följdändringar tiU den nya expropriationslagen ämnar jag föreslå att lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom upphävs. Något skäl att i den nya lagen bibehålla kravet på riksdagens samtycke tUl expropriation av vanhävdad jordbmksegendom synes inte föreligga.

Också beträffande annan mark än sådan som används för jordbmk eUer skogsbmk föreligger det ett allmänt inttesse av att vanvård inte förekommer. Samhället måste kunna hindra att natur och stadslandskap förfulas av förfallna och vanprydande byggnader eUer vanvårdad mark. Enligt gällande rätt kan expropriation inte medges på sådan gmnd. Det finns vissa medel att åstadkomma rättelse genom förelägganden enligt byggnads- eller naturvårdslagstiftningen. Enligt utredningen är emeUertid de gällande reglerna inte alltid tillräckliga. Det förekommer t.ex. att fastighetsägare utnyttjar rätten att överklaga utfärdade förelägganden i förhalningssyfte. Utredningens förslag innefattar också en möjlighet att expropriera fast egendom i det nu behandlade fallet.

Jag tiUstyrker utredningens förslag på denna punkt. Inte minst för alt effektivt kunna tillvarata natur- och mUjövårdsintresset kan möjligheten till expropriation utgöra ett värdefullt hjälpmedel vid sidan av bestämmelserna i byggnads- och naturvårdslagstiftningen.

I fråga om vanhävdad byggnad ger lagstiftning, som redan har genomförts på grundval av bl.a. expropriationsuttedningens förslag, räll tiU expropriation av vanvårdad byggnad, som genom uthyrning används tiU bostadsändamål, för att försätta eller hålla byggnaden i tillfredsställande skick. Bestämmelsen kompletterar reglerna i lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Enligt utredningen bör emellertid expropriationsbefogenheten beträffande byggnad avse inte enbart bostadsfastighet. Också byggnad som används som arbetslokal eller annat bör i samma syfte kunna exproprieras vid grov vanvård. Visserligen kan förelägganden utfärdas med stöd av byggnads- och hälsovårdslagstiftningen. Även här kan emellertid fastighetsägaren dröja med att ställa sig föreläggandet till eftertättelse eller sakna ekonomiska resurser tUl det.

Jag vUl framhålla att såvitt man vet har hittills inte något nämnvärt praktiskt behov gjort sig gällande av att kunna expropriera andra byggnader än bostadsfastigheter på grund av vanvård. Vid utformningen av en ny expropriationslag måste man emellertid räkna med möjligheten av att ett sådant behov kan visa sig föreligga. Också arbetsplatser och andra lokaler som på grund av grov vanvård ger en otillfredsställande miljö för de människor som vistas där bör enligt min mening kunna exproprieras, om olägenheterna inte kan avhjälpas på annat sätt. Det

14 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

Prop. 1972:109 210

finns sålunda inte någon anledning all begränsa expropriationsmöjligheten till bostäder. Jag är därför ense med utredningen också på denna punkt. Vad jag nyss anförl ger vid handen att också denna expropriationsmöjUghet kan anlas bli säUan använd.

Enligt utredningsförslaget skall det vara möjligl all expropriera en vanhävdad fastighet i syfte att riva befintiig bebyggelse och ersätla den med ny och mera ändamålsenlig sådan. Gällande lagstiftning medger inte expropriation för detla ändamål (jfr prop. 1970:133 s. 55). Förhållandena kan emellertid vara sådana att det inte är ekonomiskt försvarligt eller ens tekniskt genomförbart att msta upp en vanvårdad bostad eller arbetslokal utan att den enda möjligheten alt förhindra fortsatt vanvård är atl riva den. Jag anser därför atl också möjligheten att expropriera i avsikt att riva byggnad bör kunna komma i fråga. Vilket alternativ som tillgrips måsle bli beroende på omständigheterna i det särskilda fallet. Av expropriationssökanden bör emellertid krävas att han i ansökningen klart anger för vilket alternativ expropriation söks.

Nära samband med frågan om expropriation för rivning av vanvårdad byggnad har frågan om vUka hjälpmedel samhället behöver för att kunna genomföra sanering av omodern bebyggelse, en fråga som berörts frän kommunhåU under remissbehandUngen. Förslag om saneringsverksamheten i stort såvitt angår bostadsbebyggelse har lagts fram av saneringsulredningen i dess belänkande (SOU 1971:64 och 65) Sanering I-IL Saneringsutredningens förslag övervägs nu inom inrikesdepartementet. Det kan förtjäna övervägas att använda expropriation också för sanering av bebyggelse som är omodern ulan att vara vanvårdad. Den frågan bör emeUertid inte tas upp nu utan bör anstå lill dess en samlad bedömning av saneringsutredningens förslag kan föreligga. Jag vill därför förulskicka, att de bestämmelser om expropriation av vanvårdad egendom som nu föreslås kan behöva ändras inom en nära framtid.

Utredningens förslag om expropriation enligt förevarande punkt innebär att expropriation skall kunna äga rum inte bara när grov vanvård föreligger utan också när sådan kan väntas. Förslaget har kritiserats av fastighetsägareförbundet. Det torde emellertid många gånger, inte minsl i fråga om vanvård av byggnad, vara angeläget att ingripande kan ske på ett tidigt stadium. Jag anser därför all rätl lUl expropriation, i likhel med vad utredningen föreslår och som redan genomförts beträffande expropriation av bostadsfastighet, bör finnas inle bara när vanvård faktiskt föreligger utan också när grov vanvård med skäl kan befaras uppkomma. VUken bevisning som skall krävas måsle uppenbarligen bli beroende på omständigheterna i det särskUda fallet. I likhet med vad chefen för justitiedepartementet anförde i samband med tUlkomsten av 1 § första stycket 19 ExL (prop. 1970:133 s. 54) anser jag skäl för expropriation i aUmänhet föreligga, om ägaren flera gånger har underlåtit att rätta sig

efter förelägganden att hålla fasligheten i stånd eller då del kan otvetydigt visas att ägaren systematiskt vanvårdar fastigheten. Förutsätining för att expropriation skall få ske bör alltså vara alt fastighetsägaren klart visat brist på intresse eller förmåga all hålla fastigheten i skick.

Det förhållandet att ägaren avser att riva viss byggnad utgör självfallet inte hinder mol expropriation, om grov vanvård föreligger eller kan befaras. Om förhållandena är sådana, att rivning får ske, bör den också genomföras innan vanvården är ett faktum. Om rivning hindras av att vederbörligt tiUstånd lUl rivning inte kan erhållas, måste fastigheten hållas i sådant skick att grov vanvård inte kan sägas föreligga.

Liksom ulredningen anser jag del inte nödvändigt atl — såsom f.n. sker i 106 § ExL i fråga om expropriation av ödelagd skogsmark — i lagen ange vUka subjekt som skall kunna bevUjas expropriationstiUstånd. Med hänsyn tiU de krav som måsle ställas på garantier atl fastigheten försätts och hålls i tUlfredsstäUande skick torde det dock endast vara ett fåtal enskUda rättssubjekt som kan komma i fråga.

8.2.9 Expropriation för kuUurella ändamål

Enligt 1 § första stycket 12 ExL fär expropriation ske för all bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller för att bereda erforderligt utrymme däromkring. Regeln fick sin nuvarande lydelse i samband med 1971 års ändringar i ExL och överensstämmer med utredningens förslag.

Under 1971 års reformarbete uttalade vissa remissinstanser alt den a\ utredningen föreslagna regeln inte gav tUlräckligt skydd för alt bevara hela bebyggelsemiljöer. I riksdagen diskuterades samma år frågan med anledning av en motion i ämnet. Riksdagen beslöt efter hemsi.nllan a\ kulturutskottet att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning av frågan om skydd för vissa bebyggelser och miljöer (mol. 1971:832, KrU 19"'l 2fv rskr 1971:264). I tUläggsdirektiv den 7 april 1972 tUl bygglagntredniniicn har åt nämnda utredning uppdragUs atl i sitt arbete överväga de s\n punkter på skydd för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer som riksdagen anfört.

I avvaktan på resultatet av bygglagutredningens överväganden i denna fråga finner jag inte skäl att nu ompröva de bestämmelsei or- evpio priation för kulturella ändamål, som kom till år 1971. Dessa hö .';;.i;s överföras oförändrade i sak till den nya expropriationslagen.

8.2.10 Expropriation för naturvård och fritidsändamål

Enligt I § första stycket 11 ExL får expropriation ske för att bevara område som nationalpark, naturreservat eller naturminne. Beslämmelser

Prop. 1972:109 212

om bildande av nationalpark, naturteservat och naturminne finns i naturvårdslagen. Reglerna om naturreservat i sistnämnda lag har sådan utformning att de kan användas också för att tillgodose behovet av mark för allmänhetens frUuftsliv. Länsstyrelsen kan vidare förordna bl.a. alt, om det för tillgodoseende av ändamålet med naturteservat krävs atl vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar anläggs inom området, ägaren skaU tåla sådant intrång. Behovet av mark för allmänhetens frUuftsliv kan också i viss utsträckning tillgodoses genom naturvårdslagens bestämmelser om strandskyddsområde. Även enUgt VL kan tvångsingrepp ske tUl förmån för ett allmänt naturvårdsintresse. Slutligen bör erinras om möjligheterna alt enligt BL inlösa område som i fastställd generalplan eller stadsplan avsetts för annat ändamål än enskUd bebyggelse, t.ex, tUl idrottsplats. Några särskUda bestämmelser om tvångsinlösen av mark för fritidsbebyggelse finns inte enligt gällande rätl. Bestämmelserna om expropriation av mark för tätbebyggelseändamål är tillämpliga också i fråga om fritidsbebyggelse.

Enligt 108 § ExL får expropriation för att bevara område som nationalpark, naturreservat eUer naturminne äga rum endast till förmån för staten samt när det är fråga om naturreservat eller naturminne för kommun eller för sådan förening eller stiftelse vars huvudsakliga uppgift är ägnad naturvård och som kan på ett betryggande sätt svara för egendomen.

Enligt utredningens mening är de nu gäUande reglerna om expropriation för naturvårdsändamål i huvudsak väl avvägda och bör därför oförändrade överföras till den nya expropriationslagen. Förslaget har allmänt godtagits av remissinstanserna. Endast Svenska samernas riksförbund har rest invändningar mot att de expropriationsmöjligheter som nu finns för bevarande av område som nationalpark, naturreservat eller naturminne behålls.

Enligt min mening kan det inte komma i fråga att i en ny lag inskränka möjligheterna tUl expropriation för naturvårdsändamål. Jag godtar därför utredningens förslag på denna punkt. Med anledning av samernas riksförbunds remissyttrande vUl jag emeUertid framhålla, atl rensköl-selns intressen i förekommande fall självfallet måste beaktas vid prövningen av expropriationsansökningar för nu nämnda ändamål, TUl frågan om ett lagfästande av principen att vid tUlståndsgivningen hänsyn skall tas till motstående intressen återkommer jag i det följande.

Också behovet av mark för frUuftsområden kan enligt utredningen i viss mån tUlgodoses genom reglerna om expropriation för naturreservat. Detsamma anser utredningen i stor utsträckning gälla behovet av utrymme för kollektiva anläggningar för det rörliga frUuftslivet, I fråga om vissa anläggningar utanför naturreservat föreligger dock enligt

Prop. 1972:109 213

uttedningens mening ett behov av vidgade inlösenbestämmelser. I allmänhet lorde det därvid röra sig öm komplettering eller utvidgning av en redan befintiig anläggning. Också i fråga om idrottsanläggningar kan ibland föreligga stora svårigheter att skaffa behövlig mark. Med hänsyn tiU det nära sambandet meUan idrott och friluftsliv anser utredningen det knappast motiverat att låta expropriationsrätt gälla uteslutande till förmån för det ena av dessa båda ändamål. Ulredningen föreslår därför att expropriation skall få äga rum för att tillgodose behovet av mark för anläggning för idrott eller friluftsliv. För att expropriation skaU få ske för nu nämnda ändamål skall dock enligt utredningen krävas dels att anläggningen är ägnad att tillgodose ett viktigt behov, dels att den är avsedd atl hållas tillgänglig för allmänhelen.

Vid remissbehandUngen har utredningens förslag aUmänt godtagits. Viss kritik har dock framförts av främst naturvårdsverket. Enligt verkets mening kan del inte anses klart atl bestämmelserna i naturvårdslagen täcker alla förekommande behov av särskUda anordningar för idrott och friluftsliv inom ett naturreservat. Det är t.ex. tveksamt om mark för en friluftsgård av större omfattning kan tas i anspråk. Också när det gäller del rörliga friluftslivet utanför naturteservat anser verket att utredningens förslag är alltför snävt. Sålunda borde införas möjlighet att expropriera mark för idrott eller friluftsliv utan atl särskild anläggning tiUskapas, Planverket finner det angeläget att expropriationsmöjligheterna vidgas tUl att omfatta även strövområden.

För egen del vUl jag understryka vikten av att mark finns tillgänglig för att lillgodose allmänhetens behov av idrott och friluftsliv. Tätorternas tillväxt och den ökade fritidsbebyggelsen har gjort att välbelägen mark i allt störte utsträckning tas i anspråk för bebyggelse och sålunda inte längre blir tUlgänglig för allmänheten. En av huvuduppgifterna för det arbete med den fysiska riksplaneringen som bedrivs parallellt med detta lagstiftningsärende är att säkerställa att mark vid översiktlig planläggning avsätts för det rörliga friluftslivets behov. Det behövs emeUertid också medel för att om så behövs med tvång kunna ta marken i anspråk för avsett ändamål. Jag är ense med utredningen om att detta i stor utsträckning kan ske genom att marken förklaras för naturreservat och vid behov exproprieras för detta ändamål, Mark både för friluftsliv och för idrottsanläggningar kan också tas i anspråk enligt BL, om marken enligt fastställd generalplan eller stadsplan är avsedd för sådant ändamål och dess användning för ändamålet inte ändå kan anses säkerstäUd, Dessa vägar bör vara de som i första hand används. Det bör dock vara möjligt att i stället för att förklara område för naturreservat eUer gå vägen över fastställd generalplan eller stadsplan undantagsvis ta område i anspråk för idrott eller friluftsliv genom expropriation. Möjligheten att expropriera bör inte begränsas till att avse enbart utrymme för anlägg-

Prop. 1972:109 214

ningar. En viktig uppgift för samhällets markpolilik för framliden kan väntas bli all skapa utrymme för strövområden främsl i närheten av de stora städerna. Som regel bör visserligen sådana kunna ordnas utan att marken löses. Om det i undantagsfaU anses önskvärt atl ta marken i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt, bör emellertid expropriation kunna ske för ändamålet.

Det lorde emellertid vara givet all den nu avsedda expropriationsbefogenheten inte kan gälla oinskränkt. Det bör således krävas att marken eller anläggningen tiUgodoser elt väsentiigt behov. Vidare bör uppstäUas del kravet att den mark eller anläggning som expropriationen avser skall bli tillgänglig för envar. Anläggningar som står öppna endast för medlemmar i en sluten förening eller organisation bör däremol som utredningen anfört lämnas utanför. Detsamma torde i allmänhet få gälla föreningar som visserligen i princip står öppna för envar men där möjligheten att vinna inträde i praktiken begränsas på olika sätt.

Med hänsyn till del nu sagda föreslår jag att expropriation skaU få ske för att lillgodose ett väsentligt behov av mark för idrott eller friluftsliv eller av anläggning 'därför, om marken eller anläggningen är avsedd att håUas tillgänglig för allmänheten.

Vid prövningen av en expropriationsansökan måste undersökas, om den med ansökningen avsedda verksamheten bör förläggas just tUl den begärda platsen eller om någon annan plats bör väljas. I princip måste krävas att denna fråga utretts genom någon form av kommunal planläggning. Mot kommunens bestridande torde expropriationsansökningen inte böra beviljas. Vad jag nu har anfört följer emellertid av allmänna principer för tiUståndsgivningen. TUl frågan om hur dessa principer skall ges uttryck i lagtexten återkommer jag i del följande.

Enligt utredningen behövs också möjlighet tUl expropriation av mark för fritidsbebyggelse. Visserligen anser ulredningen att markbehovel för detta ändamål i och för sig kan tiUgodoses med hjälp av reglerna om expropriation för tätbebyggelse. Inlösen av mark för fritidsbebyggelse och mark för strövområden däromkring sker emellertid ofla i ett sammanhang och dessa frågor är enligt utredningen nära knutna tUl varandra. Med hänsyn främst härtill föreslår utredningen att bestämmelsen om expropriation för fritidsbebyggelse placeras i samma paragraf som övriga bestämmelser om expropriation av mark för fritidsändamål.

1 detta sammanhang har utredningen aktualiserat frågan om expropriation för kommuns räkning bör få ske utanför den egna kommunens område. Ulredningen framhåller att det ofta föreligger ett betydande behov för tätortskommunerna att kunna skaffa mark för fritidsbebyggelse och strövområden utom den egna kommunens område. Genom utredningens förslag om en särskild bestämmelse om expropriation för fritidsbebyggelse tillvaratas detta intresse.

Prop. 1972:109 215

Flera remissinstanser släller sig tveksamma eller krhiska till utredningens förslag om en särskild bestämmelse angående expropriation för fritidsbebyggelse. Med några få undantag ifrågasätts visserligen inte atl expropriation i och för sig bör få ske för sådant ändamål. Det framhåUs emeUertid att redan bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelse i tillräcklig omfattning tiUgodoser ocksä möjligheterna att ta mark i anspråk för fritidsbebyggelse.

För egen del vill jag framhålla att förutsättningarna för bedömningen av denna fråga i viss mån ändrats sedan utredningen lade fram sitt förslag. Genom en ändring i BL år 1971 (prop. 1971:118, CU 1971:26, rskr 1971:309) har den närmare innebörden av tätbebyggelsebegreppel klargjorts. Härigenom har det blivil tydligt att all fritidsbebyggelse av sådan beskaffenhet att mark tiU den bör kunna exproprieras är att hänföra till tätbebyggelse.

Vidare vill jag peka på att det redan nu förekommer bebyggelse som är ägnad att användas både som fritidsbostäder och permanentbosläder och att detta förhållande med en ökande fritid kan väntas bli allt vanligare i framtiden. Därför torde — som också planverket framhåUit — en gränsdragning mellan permanentbebyggelse och fritidsbebyggelse i praktiken vara omöjlig. När det gäUer tätbebyggelse i allmänhet har emeUertid rätten tiU expropriation förbehållits kommun inom vars område marken är belägen eUer annan kommun inom samma kommunblock. Molsvarande skall enligt vad jag har föreslagk gälla, om landstingskommun eller kommunalförbund tillåts expropriera för tätbebyggelse. Att öppna möjlighet för en utomstående kommun att expropriera för fritidsbebyggelse skulle sålunda strida mot de principer för tätbebyggelse som slagits fast senast i 1971 års lagstiftningsärende. Det av utredningen anförda skälet alt inlösen av mark för fritidsbebyggelse och för strövområden däromkring bör kunna ske i elt sammanhang finner jag inte så väsentligt att det i och för sig kan motivera en särskild bestämmelse om rätt tUl expropriation för fritidsbebyggelse. Också bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelseändamål ger f.ö. rätt till expropriation för anordningar som sammanhänger med tätbebyggelse.

Pä grund av det anförda anser jag att någon särskild bestämmelse om expropriation för fritidsbebyggelse inte bör tas in i den nya lagen utan att sådan expropriation bör få ske med tillämpning av vad som gäller för tätbebyggelse.

I detla sammanhang viU jag också ta upp frågan om rätl för kommun att expropriera mark för fritidsändamål inom annan kommuns område. Den särskilda bestämmelsen om expropriation för naturvård i 108 § ExL innehåller inte någon begränsning i detla hänseende. En obegränsad expropriationsrätt för kommun inom annan kommuns område kan emeUertid innebära ett kraftigt intrång i markkommunens planer och

Prop. 1972:109 216

inttessen. Visserligen bör inte heUer i den nya expropriationslagen ställas upp något absolut hinder för kommun att expropriera utom sitt eget område när det inte är fråga om tätbebyggelse. Vid den aUmänna behovs-och skälighetsprövningen måste emeUertid markkommunen alltid ges tiUfälle att yttra sig i expropriationsärendet och dess åsikter om markhushåUningen bör frångås endasl om myckel starka skäl talar för det.

8.2.11 Expropriation för diverse ändamål

Enligt 1 § första stycket ExL får expropriation ske bl.a. för allmän byggnad (punkt 3) eUer ändamål, som det enligt lag eUer författning tillkommer kommun eller annan sådan samfällighel att tillgodose (punkt 4), eller för annat ändamål, som är jämförligt med något av. de i punkterna 1-5 uppräknade ändamålen och som äger väsentlig betydelse för det allmänna (punkt 6). Vidare kan enligt punkt 8 medges expropriation av mark för samlings- och gudstjänstlokaler tiU förmån för befolkningen eller en väsentlig del därav på en ort.

De nu avsedda ändamålen för vUka expropriation medges enligt gällande rätt kan inte tUl aUa delar inrymmas under de exproprialionsgmnder som har diskuterats i det föregående. Detsamma gäller enligl utredningen en del andra från allmän synpunkt angelägna ändamål för vUka expropriationsbefogenhet bör finnas. Med hänsyn tUl att det rör sig om en rad sinsemellan disparata ändamål anser utredningen det nödvändigt att en bestämmelse i ämnet får en relativt allmänt hållen avfattning. Den behövliga avgränsningen anses böra ske genom atl i lagen hänvisas till arten och beskaffenheten av de intressen som skall tillgodoses. 1 första hand bör enligt utredningens förslag expropriation få ske för att tUlgodose behovet av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhet som är avsedd att drivas av staten eller av kommun eUer annan sådan menighet.

Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstanserna, Svea hovrätt anser dock att förslaget har fått en aUtför vid avfattning, inte minst med tanke på statens och kommunernas växande uppgifter.

För egen del anser jag att några principieUa invändningar inte kan riktas mot att expropriation får ske för ändamål som del ankommer på staten eUer kommun att tiUgodose. Hit hör exempelvis behovet av utrymme för aUmänna byggnader, samlingslokaler för överläggningar, undervisnings- och fritidsverksamhet o.d,, personalbostäder, barnstugor och serviceanläggningar i anslutning tUl sjukhus och andra offentliga inrättningar m,m. I stor utsträckning kan visserligen dessa behov tUlgodoses inom ramen för bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelse, men vissa begränsningar gäUer för tiUämpningen av dessa regler som gör att en allmän bestämmelse om expropraition för statliga

Prop. 1972:109 217

och kommunala ändamål ändå behövs. Som utredningen anför åsyftas såvitt avser kommun och därmed jämställd menighet självfallet bara sådana åtgärder som faller inom ramen för sökandens författningsenliga kompetensområde. Att låta denna begränsning komma till uttryck i själva lagtexten anser jag i likhet med utredningen överflödigt. Ändras den kommunala kompetensen i framtiden, kommer detta att automatiskt påverka den här förordade expropriationsbefogenhetens omfattning.

Med anledning av vad som anförts i ett par remissyttranden från landstingshåll och vad som anförts under 1971 års riksdagsbehandling av ändringar i ExL vill jag framhålla att vad jag nu har anfört om primärkommunerna har motsvarande tillämpning på landstingskommun eller kommunalförbund i fråga om åtgärd som faller inom sådan menighets kompetens.

En lagregel av nu ifrågavarande art bör enligt utredningen täcka också vissa andra expropriationsbehov. Sålunda bör exempelvis Uksom f.n, utrymme för samlingslokaler av olika slag kunna exproprieras, oberoende av om anläggningen eller verksamheten handhas av etl allmänt eller enskilt subjekt. Enligt utredningen torde man här liksom i andra sammanhang i sista hand ha att falla tillbaka på måttet av det allmänintresse som talar för att expropriation bör få komma till användning. TUl detta uttalande kan jag liksom i aUmänhet remissinstanserna ansluta mig. Den avgränsning av bestämmelsens räckvidd som krävs torde få tillräckligt uttryck om i överensstämmelse med utredningens förslag anges i lagtexten all den verksamhet till vars förmån expropriation får ske skall vara av väsentlig betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

8.2.12 Allmänna avvägningsfrågor

I ExL ges vissa bestämmelser av allmän natur om fömtsättningarna för att expropriation skall få ske. Enligt 1 § första stycket krävs att Kungl, Maj:t 'prövar det nödigt' att fastighet exproprieras. Är mer än ett område tjänligt för det avsedda ändamålet, får eiUigt 5 § andra stycket expropriation inte äga rum beträffande område, vars avstående eller upplåtande medför större olägenhet än vad som är nödvändigt. Vidare föreskrivs i samma lagrum, att vid tiUståndsgivningen skall tUlses att ändamålet med expropriationen utan oskälig kostnad för den exproprierande vinns med minsta intrång för annan.

Några motsvarande bestämmelser tas inte upp i utredningens förslag. Utredningen anser att de angivna principerna är tämligen självklara och att det knappast finns anledning att lagfästa dem. Utredningen diskuterar också vissa andra frågor som rör prövningen av expropriationsbehovel men anser sig inte böra föreslå några lagregler för lösningen av dem.

Prop. 1972:109 218

Jag vill inte bestrida atl vissa grundläggande principer för expropriation i och för sig kan anses ganska självfallna medan det kan vara svårt att ge uttryck för andra i lagtext. Del torde dock inte sakna betydelse atl vissa allmänna riktlinjer slås fast i lagen i överensstämmelse med vad som redan nu gäller enligl ExL och tillämpas i Kungl, Maj:ts praxis, Della framslår också som påkallat med hänsyn lill att expropriationsandamålen i förslaget fått en mera generell utformning än i ExL och att rätten att påkalla expropriation utvidgats inom områden där expropriation endasl indirekt är av allmänt intresse. Av betydelse är i det senare hänseendet framför aUt att expropriationsbefogenheten kan tUlkomma även annan än representant för det allmänna, t.ex. i fråga om expropriation för näringsverksamhet.

I fråga om rätten alt utöva expropriation kan till en början konstateras att expropriationsinstitutet inte är avsett att tillgripas i alla situationer där ett företag som avses i lagen behövs. I praktiken kommer expropriation också som regel tiU användning bara när andra utvägar att nå det avsedda målet är stängda. I de flesta fall torde den enskilde vara beredd att frivUligt överlåta marken på skäliga villkor tUl den som vill tillgodose ett expropriationsändamål. Möjligheten till frivillig uppgörelse bör därför först undersökas. Ett sådant krav kan dock inte göras undantagslöst. Om t.ex, en väg skall dras fram genom ett område med etl stort anlal ägare, som var och en endasl äger ett mindre markområde, kan del från rättvisesynpunkt och från praktisk synpunkt vara lämpligast att domstol får pröva samtliga överlåtelser.

Det torde vidare kunna krävas alt den som begär expropriation i första hand utnyttjar egen mark som enligt plan eller av annat skäl är lämplig för ändamålet. Förhållandel kan också vara det att del område som expropriationsansökningen avser inte är det enda, som lämpar sig för expropriationsändamålet. Den ledande principen för sådana fall bör vara att del alternativ skall väljas som vållar minst skada. Samma princip bör gälla också när frågan om vilken mark som bör tas i anspråk kan påverkas av olika sätt att genomföra det förelag som expropriaiionen avser. Sökanden bör aUtså inle ha något ovUlkorligt anspråk på att erhåUa just del av honom begärda området, ifall dess avstående eller upplåtande skuUe medföra särskild olägenhet för ägaren och ett annat område, som också motsvarar ändamålet, står tiU buds. Det måste dock vid bedömningen av dessa frågor fasthåUas, att ansvarel för samhällsutbyggnaden vUar på det aUmänna. Det kan bara i rena undantagsfall komma i fråga att kommunens planinlentioner frångås. I anledning av ett remissyttrande av statens vägverk, som återgetts i avsnittet 3.3.3, viU jag framhåUa att sökanden självfallet inte skall behöva visa att det är uteslutet att förlägga anläggningen tUl annan plats utan endast att särskilda skäl talar för det valda allernalivel.

Prop. 1972:109 219

I vissa fall bör expropriationsmöjligheten vara utesluten trots atl de olika rekvisiten för expropriation i och för sig är uppfyllda och den som vill expropriera behöver just den mark som ansökningen avser saml inte kan erhålla den på annat sätt. Är nämligen de motstående intressena, såväl enskilda som allmänna, av större slyrka, bör sökandens intresse av att la marken i anspråk få vika. Hänsyn bör tas inle bara lill ekonomiska utan också tUl ideella värden. Som exempel kan nämnas intresset för dem som bor inom expropriationsområdet att få behålla sina hem, vare sig de är belägna i hyreshus eller egnahemsfastigheier. Vad angår de senare framhölls i 1971 års lagstiftningsärende (prop. 1971:122 s. 159, CU 1971:27 s. 16) i fråga om expropriation av tätbebyggd mark, att det är naturligt alt kommunerna liksom tidigare i görligaste mån undviker atl ta i anspråk mark som är bebyggd med egnahemsfastigheier. Den hänsyn som sålunda enligt statsmakternas ståndpunkt skall las bör få ett direki stöd i lagtexten.

På liknande sätt kan expropriationsanspråk få vägas mot andra intressen, t.ex. när marken i fråga tiUhör ett industriföretag som inköpt den för att säkra sitt behov av utrymme för väntad framtida ulvidgning av förelaget. Självfallet måste dock också vid denna bedömning det aUmännas ansvar för samhällsutbyggnaden träda i förgrunden. Bl,a. kan erinras om att kommunen har företrädesrätt till mark som är avsedd för tätbebyggelse även om fastighetsägaren själv är beredd atl genomföra den planerade bebyggelsen. Något avsteg från denna genom 1971 års reform fastlagda princip kan inte komma i fråga. När det gäller hänsynen tUl motstående allmänna intressen torde sådana göra sig gällande främst när enskilt rättssubjekt ansöker om expropriation. I andra fall torde som regel allmänintresset ha blivit beaktat redan före expropriationsansökningen. Tillståndsmyndigheten bör dock ha möjlighet att i samband med prövning av expropriationsansökningen väga också olika allmänna intressen, som t.ex. bebyggelse-, trafik-, naturvårds- och miljöskyddsintressen, mot varandra.

En särskild fråga om avvägningen av motstående intressen gäller det fallet att tiUstånd lill expropriation söks av annan än den kommun inom vars område egendomen är belägen. Jag har tidigare berört den med avseende på expropriation för fritidsområde. Även i övrigt finner jag det vara en självklar princip att markkommunen måste ges medinflytande på expropriaiionsfrägan. Både i det fall då expropriationen berör planlagt område och då plan ännu inte har faststäUts bör markkommunen alltid ges tiUfäUe att yttra sig i expropriationsärendet, och kommunens åsikt bör frångås endast om mycket starka skäl talar därför.

Även om det står klart att expropriationstUlstånd skaU ges, måste också expropriationsmedgivandets innehåU övervägas noga vid den aUmänna behovs- och skälighetsprövningen. Detta gäller både frågan om

Prop, 1972:109 220

vilket område som skall få tas i anspråk och frågan om vilken rätt som skall ges den exproprierande. Som framgår av vad jag har anfört om t,ex, expropriation för ledningar och expropriation för skydds- och säkerhetsåtgärder behöver egendomen inte alltid tas i anspråk med äganderätt. Det kan vara tiUräckligt atl den exproprierande får nyttjanderätt eUer servitutsrätt. Samtidigt får självfallet inte expropriationen begränsas så att den exproprierandes möjligheter att utnyttja egendomen för det avsedda ändamålet försvåras avsevärt,

1 enlighet med vad jag nu har anfört bör i den nya lagen föreskrivas att expropriationstillstånd inte skall meddelas, om ändamålet lämpligen bör tUlgodoses på annal säll eller olägenheterna av expropriationen från aUmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den, I en sådan regel ligger också att, om expropriationstiUstånd beviljas, hänsyn skaU tas till motstående intressen även vid utformningen av expropriationsmedgivandets innehåll. Synpunkter till ledning för hur dessa avvägningsfrågor skall behandlas i praktiken har jag anfört i anslutning till vissa av de särskilda expropriationsandamålen.

ExL innehåller inte någon generell begränsning av vilka rättssubjekt som kan beviljas expropriation. TUl följd av flera särskilda föreskrifter kan expropriation dock i allmänhet ske bara till förmån för staten, kommun eller vissa andra offentliga rättssubjekt. I några fall föreUgger expropriationsrätt även för enskilda. Bestämmelser om vem som får expropriera finns intagna i flera av de avsnitt med särskUda bestämmelser för olika expropriationsändamål som avslutar ExL. Utredningens lagförslag innehåller, frånsett expropriation för tätbebyggelse och för väntad värdestegring, inte någon regel som begränsar rätten att expropriera tiU vissa rättssubjekt.

Uppenbarligen måste vid prövning av en expropriationsansökan noga övervägas, om det finns tUlräckliga garantier för all sökanden använder egendomen för det avsedda ändamålet på ett stadigvarande sätt. Som jag kommer att föreslå i det följande bör det återlösningsinstitut som nu finns i ExL inte överföras tUl den nya expropriationslagen. Det är både från principiell och praktisk synpunkt atl föredra att expropriationstiUstånd meddelas endast den som på ett betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet. Enligt min uppfattning är denna princip så viktig att den bör lagfästas. Jag föreslår därför att i lagtexten tas in en regel av innehåU att, om inte annat framgår av lagen, expropriation får ske tUl förmån för staten eller kommun eller annan som på ett betryggande sätt kan svara för alt den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet.

Den föreslagna regeln avser i första hand att ge trygghet för att inte enskUt rättssubjekt missbrukar rätten tUl expropriation. Om det råder minsta tvekan om enskild expropriationssökandes kvalifikationer, bör

Prop. 1972:109 221

tiUstånd vägras. En viss säkerhet för atl ändamålet med expropriationen kan realiseras torde föreligga, när sökanden är en sådan sammanslutning som står under offentlig kontroll och som kan antas äga varaktigt bestånd. Även andra enskilda rättssubjekt, t.ex. ett aktiebolag i fråga om expropriation för näringsverksamhet, skall dock kunna få expropriationstillstånd, om i det enskilda faUet förhållandena är sådana att den exproprierade egendomen med säkerhet kan väntas bli använd för avsett ändamål.

8.3 TUlstånd till expropriation m.m.

8.3.1 Tillståndsmyndighet i expropriationsärenden

Enligt ExL prövas frågor om expropriationstillstånd i princip alltid av Kungl, Maj:l. En av anledningarna härtill torde, som framhållits i promemorian, vara en önskan att skapa garantier för en enhetlig praxis i alla tillståndsärenden. Många ärenden är naluriigtvis också av sådan större allmän betydelse eller innefattar så ömtåliga lämplighetsavvägningar att avgörandet bör träffas av Kungl. Maj:t,

De skäl som har gjort att prövningsrätten i expropriationsärenden har tiUagts Kungl, Maj:t äger enligt promemorian alltjämt sin giltighet. Jag delar denna uppfattning. Som anförts i promemorian bör man därför i princip hålla fast vid en huvudregel om att Kungl, Maj:t prövar frågor om expropriationstUlstånd, Den fråga som här skall diskuteras är om man bör införa vissa undantag från denna huvudregel.

1 promemorian påpekas att expropriationsärendena utgör en inte obetydlig belastning på Kungl, Maj:ts kansli och att åtskiUiga ärenden uppenbarligen inte är av sådan vikt att beslutanderätten ovUlkorligen bör tillkomma Kungl. Maj:t, Särskilt gäller detta, sägs det i promemorian, de ärenden där parterna är eller får antas vara överens i tiUståndsfrågan, I sådana fall kan det övervägas att låta tillståndsfrågan liksom ersättningsfrågorna prövas av domstol, I promemorian avvisas emellertid detla alternativ, I stället föreslås att Kungl, Maj:ts beslutanderätt skall kunna delegeras i första hand tUl länsstyrelserna. Även annan underordnad myndighet, t.ex. kommerskollegium, bör enUgl promemorian kunna få pröva ansökan om expropriation.

Vad som sålunda föreslagits i promemorian har godtagits av övervägande antalet remissinstanser. I stort sett vänder man sig endast mot detaljer i hur delegationsrätten skaU utformas. Några remissinstanser anser emellertid att frågan om en delegering t.v, bör anstå eller alt det bör övervägas att låta tUlståndsprövningen ankomma på domstol. Från några håll anförs kritik mot länsstyrelserna som beslutande myndighet

Prop. 1972:109 222

med hänsyn till de kommunala intressen som är företrädda där. Från länsstyrelsehåU anförs att delegationsrätten bör vara vidsträcktare än som föreslagits i promemorian.

För min del biträder jag promemorians uppfattning atl vissa expropriationsärenden inte är av sådan vikt att beslutanderätten ovillkorligen bör tillkomma Kungl, Maj:t, Som påpekats i promemorian gäUer delta särskUt de ärenden där parterna är överens i tiUståndsfrågan, Även i andra fall kan ärendena vara av så enkel beskaffenhet eller ha så ringa allmänt intresse att det inte bör möta några betänkligheter atl låta tillståndsprövningen göras av annan än Kungl. Maj:t. Jag anser därför i likhet med del slora flertalet remissinstanser att en delegationsmöjlighet bör införas.

När det gäller frågan till vUken myndighet delegation skall ske anser jag det till en början klart att den behovs- och lämplighetsprövning som del här är fråga om inte bör ankomma på domstol. 1 stället bör prövningen anförtros administrativ myndighet. Det är härvid naturligt att, som föreslagits i promemorian, i första hand välja länsstyrelserna. Enligt gällande ordning remitteras expropriationsansökningar regelmässigt till länsstyrelserna, som har att göra utredning och avge eget yttrande tUl Kungl. Maj:t. Länsstyrelserna har förvärvat en betydande erfarenhet i exproprialionsfrågor. Med den lokalkännedom och den särskUda expertis som finns hos länsstyrelserna får de också i allmänhet anses vara väl skickade alt utföra den intresseavvägning som det här är fråga om. Av betydelse är naturligtvis vidare länsstyrelsernas egenskap av planmyndighet. 1 planärenden fattar länsstyrelserna redan enligt gällande ordning beslut som har expropriativ verkan och som många gånger är mycket ingripande för berörda sakägare. Att, som gjorts av vissa remissinstanser, ifrågasätta länsstyrelsernas objektivitet finner jag helt obefogat. De jävsregler som finns i förvaltningslagen innebär också att den som är jävig i ett visst ärende inte får delta i ärendets handläggning.

På grund av det sagda anser jag atl Kungl. Maj:t i viss utsträckning bör kunna delegera avgörandet av expropriationsärenden tUl länsstyrelserna. Som påpekats i promemorian är del emellertid befogal att, främsl med tanke på ärenden som har samband med koncessionsfrågor, öppna en möjlighet för Kungl, Maj:t atl delegera tUlståndsprövningen även till annan administrativ myndighet, exempelvis kommerskollegium.

När det gäller frågan i vilken omfattning delegation till länsstyrelse skall få ske anförs i promemorian att delegation i första hand bör avse ärenden i vUka ansökan om expropriation medges eller lämnas obestridd. Därutöver bör länsstyrelsen enligt promemorian kunna pröva ärende som har lokal eller regional anknytning. Är ärendel av störte omfattning eller annars av större allmän betydelse, bör prövningen däremot ankomma på Kungl. Maj:t. Detsamma bör enligt promemorian gälla, om expropriation

Prop. 1972:109 223

skall ske för verksamhel som kräver särskild koncession och sådan meddelas av Kungl. Maj:t.

Mol vad sålunda uttalats om det närmare utövandet av delegations-möjligheten har viss kritik riklats vid remissbehandlingen. Bl.a. har det anförts att promemorians uttalanden är alltför oklara i konturerna och all man inle får släppa huvudprincipen alt prövningen i expropriationsärenden skall åvila Kungl. Maj:t. Vissa länsstyrelser förordar å andra sidan att delegationsbeslämmelserna utformas så, att frågan om tillstånd till expropriation i första hand avgörs av länsslyrelsen men att ärendel i vissa fall skall överlämnas tUl Kungl. Maj:ts prövning, bl.a. om det är av större allmän betydelse.

Enligt min mening bör man i vart fall tills närmare erfarenheter har vunnits av den nya lagstiftningen hålla fast vid huvudprincipen att ärenden om exproprialionstillstånd skaU prövas av Kungl. Maj:l. Jag kan alltså inte biträda förslaget alt prövningen i första hand skulle åvila länsstyrelserna och alt ärendena endasl i vissa fall skulle överlämnas till Kungl. Maj:ts avgörande. I stället bör man t.v. ha en ordning som innebär att delegation från Kungl. Maj:t sker endast i undantagsfaU. Del kan emellertid finnas skäl att i viss utsträckning utvidga delegeringen, sedan den nya lagen har tUlämpats en lid och praxis i tillståndsärendena har stabiliserats.

TUl de fall då delegation skall kunna ske bör i första hand höra faU då expropriationsansökningen medges eller lämnas obestridd. Även vissa andra ärenden bör kunna överlämnas tiU länsstyrelsens prövning. Atl, som föreslagits i promemorian, i princip alltid låta delegation äga rum, om ärendet har lokal eller regional anknytning, anser jag emellertid mindre lämpligt. Mol delta förslag kan för det första invändas att de flesta expropriationer har väsentiigen lokal eller regional anknytning och att, om förslaget skuUe följas, delegation skuUe komma att äga rum i det övervägande antalet faU. Vidare kan naturUgtvis etl expropriationsärende som har endasl lokal eller regional anknytning innefatta betydelsefuUa avvägningar meUan olika intressen. Det kan också avse slora värden eller innebära myckel kännbara ingrepp i enskild rätt. Jag anser därför att i de fall då expropriationsansökningen har bestritts delegation bör kunna ske endast om ärendel är av mindre vikt från allmän och enskUd synpunkt. När etl ärende skall anses ha sådan mindre vikt lorde i aUmänhet kräva prövning från fall tiU faU. Beträffande vissa typer av ärenden av enkel karaktär bör det dock vara möjUgt att besluta generellt atl de får överlämnas till länsstyrelsen för avgörande. I gränsdragningsfrågan delar jag den vid remissbehandlingen framförda uppfattningen att ett expropriationsärende i princip inte kan anses vara av mindre vikt, om det helt eller delvis avser äganderätten till fastighet där det bedrivs näringsverksamhet av betydelse eUer som används för bostadsändamål.

Prop. 1972:109 224

Vad som nu har sagts om den omfattning i vUken expropriationsärenden bör delegeras till länsstyrelsen äger motsvarande tillämpning när det är fråga om delegation till annan myndighet, exempelvis kommerskollegium. Även här bör del vara möjligt att besluta generellt om delegation av vissa typer av ärenden, t.ex. sådana som gäUer expropriation av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet för framdragande av elektrisk ledning.

Som anförts i promemorian bör Kungl. Maj:t själv pröva frågan om tiUstånd tiU expropriation, om expropriationen skaU ske för verksamhet som kräver särskild koncession och sådan meddelas av Kungl. Maj:t.

Jag delar den vid remissbehandlingen framförda meningen att det i den nya expropriationslagen bör på ett klarare sätt än i promemorians lagförslag framgå i vilken omfattning Kungl. Maj:ts delegationsrätt skall få utövas. Lagbestämmelsen bör ges det innehållet att Kungl. Maj:t kan överlämna tUl länsstyrelsen eller, när särskUda skäl föreligger, tUl annan myndighet att pröva fråga om tiUstånd till expropriation, om expropriationsansökningen inte har besttitts eller om ärendet är av mindre vikt från aUmän och enskUd synpunkt.

8.3.2 Å terlösen a v exproprierad egendom

Enligt gällande bestämmelser föreligger i vissa fall rätt tUl återlösen av exproprierad egendom. Återlösningsrätt kan göras gällande, om egendomen inte har kommit tUl användning eUer inte längre används för det avsedda ändamålet och detta ändamål är att anse som övergivet. Vidare föreligger återlösningsrätt, om egendomen i väsentiig omfattning används för annat ändamål än del avsedda. Talan om återlösen skall väckas inom 20 år från det att expropriationen fullbordats. Värdet av egendomen får inte sättas högre än den expropriationsersättning som har utgivits. SärskUda regler finns för det fall att den exproprierande har uppfört byggnad eller annars lagt ned kostnad på fastigheten.

Som har påpekats såväl av expropriationsutredningen som i promemorian torde reglerna om återlösningsrätt inte ha tiUämpats i nämnvärd utsträckning. Det kan därför ifrågasättas om återlösnings-institutet bör behåUas. Expropriationsutredningen har för sin del ansett att reglerna om återlösen har ett visst värde som medel att säkerstäUa att den exproprierade egendomen används för sitt ändamål, EmeUertid bör enligt utredningen den nuvarande obligatoriska återlösningsrätten utmönstras och ersättas med en rätt för Kungl. Maj:t att i förekommande faU förordna om rätt tiU återlösen inom viss tid och på vissa vUlkor.

I promemorian har uttedningens förslag lagts till gmnd för vissa förslag om tiUämpningen av återlösningsinstitutet. Det framhålls dock att man först vid behandlingen av kvarstående delar av utredningsförslaget

Prop. 1972:109 225

bör ta ståndpunkt till frågan huruvida institutet bör behållas, I viss utsträckning, påpekas det i promemorian, hänger frågan om återlösningsrätten samman med spörsmålet i vad mån expropriation skall medges till förmån för enskilda.

Vad jag tidigare anfört om expropriationsandamålen innebär att expropriation i viss utsträckning skall kunna medges tUl förmån för enskUda, Som jag har framhållit i avsnittet 8,2,12 bör emellertid i samtliga fall gälla att expropriation skall kunna ske endast tUl förmån för den som på elt betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen används för avsett ändamål. Det ligger i sakens natur att den prövning av den sökandes kvalifikationer, som sålunda skall ske i tUlståndsärendet, blir särskilt ingående när sökanden är ett enskUt rättssubjekt. Man torde därigenom få tUlräckliga garantier för att expropriationstUlstånd meddelas endast om det är fullt klarlagt att sökanden avser att använda egendomen för det uppgivna ändamålet. Med hänsyn tUl det sagda anser jag att återlösningsinstitutel inte behövs som sanktionsform för det faU att en sökande skuUe ha uppträtt iUojalt i tUlståndsärendet. Frågan är då om institutet behövs eUer är lämpligt som medel för att säkerställa att egendom som omfattas av expropriationstillstånd verkligen kommer tiU avsedd användning efter expropriationen.

Jag finner tUl en början uppenbart att den nya expropriationslagen inte bör innehålla en så ovUlkorlig återlösningsregel som den nuvarande. Bl.a. torde regeln svårligen kunna tUlämpas när det gäller ett av de viktigaste expropriationsfaUen, nämligen expropriation för tätbebyggelse. Vid sådan expropriation kan det förflyta lång tid efter expropriationens fullbordande innan det blir klart hur marken skall användas. Ibland kan utnyttjandet t.o.m. dröja längre än den tid av 20 år inom vilken talan om återlösen skall väckas. Även med tanke på andra fall skulle man ha fått förse den nuvarande återlösningsregeln med åtskUliga undantag, om den skuUe överföras tUl den nya expropriationslagen.

En möjlig utväg, om man vUl ha kvar återiösningsinstitutet, är naturligtvis att i enlighet med uttedningens förslag låta tillståndsmyndigheten i varje särskilt fall pröva om ett expropriationstUlstånd skall vara förenat med rätt till återlösen. Jag finner emellertid att flera invändningar kan resas mot återlösningsinstitutet även i denna modifierade form. Sålunda blir det Uksom f.n. nödvändigt med ersättningsregler som måste bli ganska komplicerade, om tillbörlig hänsyn skaU tas tiU båda parters intressen. SärskUt stora problem uppstår naluriigtvis när det gäller ersättningen för det faU att den exproprierande efler fullbordandel av expropriationen har uppfört byggnad eller annars lagt ned kostnad på fastigheten.

15 Riksdagen 1972. I saml Nr 109

Prop. 1972:109 226

Etl komplicerat regelsystem kan naturligtvis få accepteras, om del gäller ett institut som fyUer ett angeläget behov. Emellertid torde det, om expropriationen har avsett fastighet eller del av fastighet, mycket sällan föreligga något önskemål om återlösen från expropriatens sida, utan han torde i allmänhet, åtminstone sedan någon tid förflutit, ha accepterat expropriationen som slutgiltig.

Inte heller från allmän synpunkt torde det normall finnas något intresse av att exproprierad fastighet eUer del av fastighet återlöses. SkuUe det ändamål för vUket expropriation har skett fortfarande behöva tiUgodoses, kan exproprialionstillstånd ges åt annan sökande. Att för övriga fall ha kvar återlösningsinstitutet enbart som en sanktion för att egendomen inle används för avsett ändamål kan inte vara motiverat.

Ett specialfall föreligger vid delexpropriation, om expropriationen har inneburit all del från en fastighet har avskUts ett område som naturligen hör tUl fastigheten. I sådant faU kan det vara av allmänt eller enskilt intresse atl del avskilda området återförs till stamfasligheten, om de skäl som har föranlett expropriationen inte längre föreligger. Som påpekats i promemorian torde emeUertid detta intresse ofta kunna tUlgodoses genom frivUlig överlåtelse och i vissa fall genom åtgärd enligt FBL.

När det gäUer upplåtelse av särskUd rätt genom expropriation kan det naturligtvis finnas skäl att låta ägaren av den besvärade fastigheten ha en återlösningsrätt. I fråga om servitut kan emellertid åtgärd i vissa fall vidtas enligt FBL. 1 andra fall torde i regel en återlösen kunna komma till stånd på frivillig väg.

Sammanfattningsvis anser jag att det praktiska behovet av elt återlösningsinstitut är så ringa att det, med tanke på det komplicerade regelsystem som skulle behövas, inte är motiverat att behåUa institutet i den nya expropriationslagen. Däremot bör det liksom f.n. finnas möjUghet för tUlståndsmyndigheten att meddela särskilda bestämmelser i anslutning till expropriationstiUståndet, om det behövs för att trygga att den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet. Arten och omfattningen av de bestämmelser som sålunda kan komma att meddelas får bli beroende av förhållandena i det särskUda fallet.

8.3.3 Giltigheten av expropriationstillstånd m.m.

Enligt nuvarande regler skall Kungl. Maj:t, i samband med atl tillstånd tiU expropriation bevUjas, bestämma den tid inom vilken talan om expropriation skaU ha väckts vid domstol. Vanligen utsätts därvid en ettårsfrisl, 1 praxis har emellertid Kungl. Maj:t ansetts oförhindrad att förlänga meddelade tidsfrister. I flera fall har tidrymden mellan expropriaiionsiillsiåndet och dagen för anhängiggörandet av expropriaiionsmålet blivit betydande. Förhållandet har kritiserats vid upprepade tUl-

Prop. 1972:109 227

fallen, bl.a. under remissbehandlingen av expropriationsutredningens förslag och av justitiedepariementets promemoria.

Det kan inte förnekas att det rådande systemet i vissa avseenden innebär olägenheter för fastighetsägaren. Redan bevUjandet av expropriation medför naturligtvis ofta en osäkerhet för honom. I praktiken blir hans möjligheler att råda över sin egendom genom försäljning, nyttjanderättsupplåtelse eller bebyggande avsevärt inskränkta. Han kan också komma i en bekymmersam situation när det gäller att avgöra vilka underhåUs- och förbättringskostnader som bör läggas ner på fastigheten. De ölägenheter som uppstår genom expropriationstUlståndet accentueras naluriigtvis, om det förflyter lång tid fram lUl väckandet av talan. Eftersatts i sådant fall underhållet av fastigheten, kan skadeverkningar uppstå även för tredje man, t.ex. hyresgäster och panträttshavare.

Det bör emellertid påpekas att fastighetsägarens handlingsfrihet är beskuren även genom många andra faktorer än formligt beslut om expropriation. Framför alll är naturligtvis planlagstiftningen av betydelse. Men redan i och med att en kommun bekantgör sina avsikter om hur marken inom kommunen skall användas begränsas i praktiken fastighetsägarens möjUgheter att använda sin egendom. Utsikterna att inom expropriationslagstiftningens ram tUlgodose fastighetsägarens och andra sakägares intresse av alt få väckt fråga om tvångsförvärv av mark avgjord så snart som möjligl är därför begränsade. Detta hindrar inte all de möjligheter som finns att tillvarata sakägarnas intresse på denna punkt bör beaktas.

Vad jag tidigare har sagt om exproprialionsiiUståndets verkningar talar utan tvivel för att tiden meUan tiUståndei och anhängiggörandet av talan håUs så kort som möjligt. Å andra sidan har naturligtvis den exproprierande behov av en viss handlingsfrihet. Förutsättningarna för att utnyttja mark som omfattas av exproprialionstillsländ kan snabbi förändras, och det kan många gånger bli svårt att ta ställning till frågan huruvida liUståndet bör begagnas. Den exproprierande måste därför a\ en i fortsättningen ha möjlighet alt under en tid hålla frågan om expropriation öppen, sedan tiUstånd meddelats. Av hänsyn till fastighetsägaren och andra intressenter är del emellertid befogal att införa vissa begränsningar i den rätt som sålunda bör tUlkomma den exproprierande.

Vad försl gäller tiUståndsbesluten bör de liksom hittills innehålla en bestämmelse om sista dag för väckande av talan vid domstol. Frågan om tidsfristens längd bör inte regleras i lag utan får överlämnas ål rättstUlämpningen. I de flesta fall torde det vara lämpligt att sätta tidsfristen tUl ell år. Vid större expropriationer kan det dock undanlagsvis vara befogat med en längre tidsfrist. Beslutet om tidsfrist bör emellertid i varje ärende grundas på en noggrann prövning av aUa berörda parters intressen. Påföljden för underlåtenhet att väcka talan inom den angivna

Prop. 1972:109 228

tiden bör liksom f.n. vara att expropriationstiUståndet är förfallet.

Med hänsyn tUl vad som tidigare har sagts om den exproprierandes intressen bör han även i fortsättningen ha möjlighet att få elt expropriationstiUstånd förlängt. En förutsättning för förlängning bör emeUertid vara all det föreligger särskUda skäl, Elt sådant särskilt skäl kan vara alt det krävs en mera omfattande planering än som förutsatts från början för att den exproprierande skall kunna säkert bedöma om tUlståndet bör utnyttjas. Även ofömtsedda förändringar i den exproprierandes ekonomiska situation bör i viss utsträckning kunna beaktas. Någon yttersta gräns för förlängning av expropriationstillstånd torde inte böra införas. Det ligger dock i sakens natur att kraven på förebringande av särskilda skäl kommer att skärpas, ju längre lid som förflutit sedan det ursprungliga tillståndet meddelades. Givetvis måste också, varje gång förlängning begärs, hänsyn tas tUl vad som anförs av fastighetsägaren och andra berörda parter.

För att ett expropriationstillstånd skall bli förlängt bör det inte krävas att beslul härom fattas före utgången av den löpande tidsfristen. Däremol måste givetvis den exproprierande ansöka om förlängning innan tidsfristen har gått ut.

Genom de nu förordade begränsningarna i den exproprierandes rätl att hålla expropriationsfrågan öppen torde fastighetsägarens och andra berörda parters intressen i stor utsträckning bli tUlgodosedda. Emellertid kan det under en löpande tidsfrist inträffa omständigheter som inle har fömtsetts i tUlstånds- eller förlängningsärendet och som avsevärt ökar fastighetsägarens olägenhet av att expropriationsfrågan inte är avgjord. Det kan t.ex, visa sig behövligt att tidigare än beräknat vidta omfattande underhålls- eller förbättringsarbeten på fasligheten, I sådana och liknande fall är det befogat att ge fastighetsägaren möjlighet att påskynda avgörandet av expropriationsfrågan. Jag kommer därmed in på frågan om rält för fastighetsägaren att väcka talan vid domslol.

Enligt nuvarande bestämmelser är del i regel bara den exproprierande som har talerält. Endast om den exproprierande har tillträtt egendomen får fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rätt berörs av tillträdet, väcka talan. Denna huvudregel bör inte frångås. Som tidigare framhållits måste den exproprierande ges en viss handlingsfrihet, när det gäller att avgöra huruvida expropriationstiUståndet skall utnyttjas eller ej.

Vissa remissinstanser har föreslagit all man skall utvidga fastighetsägarens rätt att väcka talan till att avse även det fallet att det har förflutit viss tid utan att expropriationstiUståndet har utnyttjats av den exproprierande. Mot detta förslag kan invändas all det åligger den myndighet som prövar frågan om expropriationstillstånd eller om förlängning av tillstånd att göra en omsorgsfull avvägning av alla berörda parters intressen. Det beslut om tidsfrist som därvid meddelas bör i princip inle

Prop. 1972:109 229

kunna rivas upp genom att fastighetsägaren vänder sig till domstol. Del kan därför inte komma i fråga att införa en så utvidgad talerätt för fastighetsägaren som har föreslagits under remissbehandUngen.

Däremot kan det övervägas att ge fastighetsägaren rätt att väcka talan i det nyss berörda fallet att det efter tiUstånds- eller föriängningsärendets avgörande inträffar omständighet som inte har förutsetts och som avsevärt försämrar fastighetsägarens ställning. Inte heUer i detla fall anser jag emellertid att fastighetsägaren bör kunna vända sig lUl domstol. En sådan ordning skuUe innebära att domstolen före den egentliga expropriationsprocessen skulle behöva göra en prövning av fastighetsägarens talerätt som ibland skulle kunna bli förhållandevis omfattande. Prövningen skulle dessutom innebära lämplighetsavvägningar av en art som normalt inte bör ankomma på domstol.

I stället bör man enligt min mening välja den lösningen att fastighetsägaren ges möjlighet att vända sig tiU den administrativa myndighet som har meddelat beslut i tUlstånds- resp. förlängningsärendet och begära att få en ny kortare tidsfrist bestämd inom vilken den exproprierande skaU vara skyldig att väcka talan. En sådan begäran bör kunna bifallas, om fastighetsägaren visar att hans olägenhet av att expropriationsfrågan hålls öppen avsevärt har ökat sedan det senaste beslutet fattades. Givetvis måste emellertid en avvägning alltid göras mot den exproprierandes intressen.

Med hänsyn till att den exproprierande alltid bör ha viss tid på sig för att förbereda den kommande rättegången, bör fastighetsägaren inte i något fall kunna få till stånd sådan omprövning som nyss nämnts förrän elt år förflutit efter det att det ursprungliga expropriationstUlståndet meddelades. Detta innebär att omprövning av en beslutad tidsfrist normalt kommer att ske endast när förlängning av expropriationstiUstånd har ägt rum. Omprövning kan emellertid ske även i de undantagsfall då tiUståndsmyndigheten redan från början har satt ut en längre tidsfrist än ett år.

Som nämnts bör expropriationstUlståndet vara förfallet, om den exproprierande underlåter att väcka talan inom den angivna tiden, F,n. föreligger det emeUertid inte något hinder för den exproprierande att, om tUlståndet har förfaUit, göra ny ansökan och erhålla nytt tUlstånd beträffande samma egendom. Denna möjlighet bör stå öppen även i fortsättningen. Om sökanden därvid åberopar samma expropriationsgmnd som tidigare, bör emellertid som villkor för nytt expropriationstUlstånd, liksom vid förlängning, krävas att det föreligger särskUda skäl.

Enligt den presumtionsregel som f.n, finns i 111 a § ExL och som jag i annat sammanhang föreslår flyttad tUl 4 kap, 3 § i den nya expropriationslagen skaU vid bestämmande av löseskUling i viss utsträckning bortses från sådan ökning av fastighetens marknadsvärde som har ägt

Prop. 1972:109 230

rum från dagen tio år före ansökningen om expropriation. Förlängs ell meddelat expropriationstiUstånd, bör detta inte innebära all denna s,k, presumtionstidpunkt flyttas ulan den bör hela tiden anses ligga tio år före den ansökan som ledde fram tiU det ursprungliga tiUståndsbeslutet. Om däremot frågan om expropriation förfaUer och det därefter meddelas nytt tiUstånd beträffande samma egendom, bör presumtionstidpunkten anses ligga tio år före den nya ansökningen om expropriation.

Jag har i avsnittet 8,3,1 förordal alt Kungl, Maj:t i vissa fall skall kunna överlämna åt underlydande myndighet, främst länsstyrelsen, att pröva fråga om exproprialionstillstånd. Fråga om förlängning av tillstånd och om nytt tiUstånd beträffande samma egendom bör emellertid alltid avgöras av Kungl. Maj:t.

8.4 Expropriationsersättningen

På gmnd av beslut vid 1971 års höstriksdag (prop. 1971:122, CU 1971:27, rskr 1971:310) gäller fr.o,m, den 1 januari 1972 nya bestämmelser om ersättning vid expropriation. Dessa bestämmelser har utformats i syfte att dämpa markvärdestegringen och hindra att samhället vid expropriation för tätbebyggelseändamål skall behöva ersätta vissa värden som har uppstått till följd av samhällets egna insatser och har samband med tätbebyggelseutvecklingen. Som utgångspunkt gäller atl fastighetens marknadsvärde — dvs, det pris fasligheten sannolikt skulle betinga vid försäljning på öppna marknaden — skaU vara avgörande för expropriationsersättningen.

Vissa avvikelser gäUer dock från principen om ersättning efter marknadsvärde. Sålunda skall i viss överensstämmelse med vad som gällt redan fömt expropriationsföretagets inverkan på marknadsvärdet inte beaktas. Om det företag, fÖr vars genomförande fastighet exproprieras, medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, skaU ersättningen i regel bestämmas på gmndval av det marknadsvärde fasligheten skulle ha haft utan sådan inverkan.

Den s.k. presumtionsregeln utgör ett ytterligare principiellt och praktiskt belydelsefuUl undantag från marknadsvärdesprincipen, Presumtionsregeln gäller vid tätbebyggelseexpropriation samt värdestegringsexpropriation i samband med tätbebyggelse. Regeln innebär att sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum under tio år före ansökningen om expropriation — dock högst femton år före talans väckande vid domstol och enligt en särskild övergångsbestämmelse inte i något fall tidigare än från den 1 juli 1971 -räknas ägaren tUlgodo endast i den mån det blir utrett att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt. Det gäller således en presumtion för att en värdeökning beror på

Prop. 1972:109 231

förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Endast i den mån presumtionen motbevisas utgår ersättning för den markvärdestegring som inträffat.

I civildepartementets promemoria (Ds C 1972:1) Lagstiftning om fysisk riksplanering föreslås atl presumtionsregeln skaU tillämpas när staten eller kommun exproprierar, oavsett för vUkei ändamål det sker. I sak innebär promemorians förslag i övrigt endast att gällande ersättningsbestämmelser förs över till den nya expropriationslagen.

Som skäl för den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln anförs i promemorian huvudsakligen följande. Värdestegring på grund av förväntningar om ändring i markanvändningen är ett problem även när mark tas i anspråk för annat ändamål än tätbebyggelse. Också i sådana fall kan tidigare uppkomna förväntningar på att tätbebyggelse skall komma tUl stånd ha medfört en ökning av fastighetens marknadsvärde. Det är sådana förväntningsvärden som samhällel enligt presumtionsregeln i princip inle skall ersätta, eftersom de har sin grund i insatser som samhällel väntas göra. När sådana förväntningar inte ersätts i de fall tätbebyggelse kommer till stånd och förväntningarna sålunda faktiskt slagit in, finns enligt promemorian så myckel mindre skäl att samhället skall behöva ersätta dem när de inte infrias, I promemorian anförs vidare att vad som sålunda sagts om värdestegring på gmnd av förväntningar om tätbebyggelse har motsvarande tUlämpning i fråga om värdestegring som uppkommer på grund av förväntningar om kommande glesbebyggelse eller andra förväntningar om ändrad markanvändning.

Enligt promemorian bör presumtionsregelns tUlämpning vara förbehållen fall när staten eller kommun exproprierar, eftersom det saknas tillräckliga skäl all låta en värdestegring på gmnd av förväntningar om ändrad markanvändning tillfalla enskUd exproprierande och inte fastighetsägaren.

Vidare föreslås alt den i 1971 års expropriationslagstiftning övergångsvis införda presumtionstidpunkten, den 1 juli 1971, skaU gälla även vid tillämpning av den utvidgade presumtionsregeln.

Den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln tillstyrks eller lämnas utan erinran av det stora flertalet remissinstanser som särskilt yttrat sig i denna del. Några remissinstanser har emellertid avstyrkt förslaget.

Den kritik som från vissa håll har riktats mot den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln kan i sina huvuddrag sammanfattas så att redan gällande presumtionsregel åsidosätter markägarens berättigade intressen och leder till ett alltför komplicerat värderingsförfarande, medan mol den utvidgade presumtionsregeln dessutom åberopas att presumtion saknas för att förväntningsvärdena tillförts marken genom den exproprierandes egna insatser eller ens genom samhälleliga insatser.

Prop. 1972:109 232

För egen del viU jag till en början framhålla, atl inget har kommit fram i detta lagstiftningsärende som ger mig anledning att ompröva presumtionsregeln som sådan. Den aUmänt hållna kritik som en del remissinstanser har riktat mot regeln finner jag inte underbyggd. Del kan inte vara något berättigat intresse att fastighetsägaren skall få tUlgodogöra sig spekulativa förväntningsvärden. Det torde, åtminstone om hänsyn skall tas också till övergångsförhåUanden, inte heller vara möjligt atl finna någon bättre lösning på problemet att skUja den värdestegring som inte bör ersättas från sådan värdestegring som inte bygger på förväntningar om ändrad markanvändning, I varje faU har remissbehandlingen inte givit uppslag tUl något annat alternativ. För att komma lill rätta med markvärdestegringen får man finna sig i att värderingsförfarandel någon gång kan erbjuda vissa komplikationer. Så snart fråga är om råmarks-expropriation — och detta är vanligen fallet när det kan vara aktuellt atl tillämpa presumtionsregeln — torde tiUämpningen av regeln inte erbjuda några alltför stora svårigheter.

När del därefter gäller den kritik som har riktats mot promemorieförslaget om en utvidgning av tUlämpningsonuådet för presumtionsregeln viU jag anföra följande. Som har sagts i promemorian är värdestegring på grund av förväntningar om ändring i markanvändningen ett problem också när mark tas i anspråk för annat ändamål än tätbebyggelse. I rättspraxis har exempelvis förekommit att vid inlösen på grund av faststäUd generalplan marken har värderats med hänsyn till förväntningar om rätt till tätbebyggelse som har förelegat vid lidpunkten för generalplanens faststäUande men som enligt generalplanen inte har blivit förverkligade. När förväntningsvärden utsläcks genom expropriation är det liksom i det nu nämnda faUet som regel fråga om tätbebyggelsevärden av ett eUer annat slag, dvs. sådana värden som typiskt sett har sin gmnd i insatser som samhället självt väntas göra. Den principieUa motiveringen för att fastighetsägaren inte skall få tillgodogöra sig värdestegring på gmnd av förväntningar om ändring i markens tUlåtna användningssätt är snarast starkare i de fall som nu är i fråga än när marken skaU användas tiU tätbebyggelse. Jag kan helt instämma i promemorians uttalande att när förväntningarna inte skall ersättas då de faktiskt har slagit in, det finns så myckel mindre skäl alt samhäUet skall behöva ersätta dem när de inte infrias. Värden på gmnd av förväntningar om annan ändring i markens tiUåtna användningssätt än som hänger samman med tätbebyggelseutvecklingen är regelmässigt av underordnad betydelse. Men också sådana värden beror mera på samhällsutvecklingen i stort än på fastighetsägarens insatser, 1 princip omfattas de redan nu av presumtionsregeln. Dennas syfte att dämpa markvärdestegringen talar också för att den bör omfatta värden på gmnd av förväntningar om annan ändring i tUlåten markanvändning än tätbebyggelse. Del föreligger

Prop. 1972:109 233

därför inget skäl att behandla dessa förväntningsvärden på särskilt säll, även om presumtionsregeln utvidgas att omfatta andra expropriationsändamål än tätbebyggelse.

Mot en utsträckt tUlämpning av presumtionsregeln anförs också invändningar av bevisteknisk art. Innebörden av denna kritik är att när marken tas i anspråk för ändamål som inte i och för sig medför värdestegring, någon presumtion inte kan uppställas för att del är samhällets egna insatser som har medfört en eventuell ökning av fastighetens värde och att i allt fall fastighetsägaren får svårigheter att motbevisa en sådan presumtion. Det ligger emellertid i sakens natur att förväntningar om ändrad markanvändning är ganska svårgripbara och att deras inverkan på markvärdet svårligen kan bestämmas exakt, medan mera reella orsaker till markvärdestegring lättare låter sig påvisas. Om värdestegringen beror på annat än förväntningar om ändring i markens tUlåtna användningssätt, bör detta i allmänhet kunna visas i expropriaiionsmålet utan alltför stora svårigheter. Den bevisbörda som läggs på fastighetsägaren blir densamma oberoende av för vilket ändamål expropriationen sker. Som jag anförde i 1971 års lagstiftningsärende med anledning av ett uttalande av lagrådet är del självklart att beviskraven i viss utsträckning mäste anpassas tUl svårigheterna att prestera en fullt tillförlitlig utredning. Som ett specialfaU då de antydda bevissvårigheterna föreligger har under remissbehandlingen anförts, att värdestegringen beror på att området är naturskönt eller i övrigt attraktivt från fritidssynpunkt. Om del i ett sådant fall är fråga om ett obebyggt område, lär emellertid värdestegringen hänga samman just med förväntningar om att marken på gmnd av sina företräden skaU kunna användas på annat sätt än som förut har varit tiUåtet, En sådan värdestegring skall alltså enligt presumtionsregeln inte ersättas. Uppkommer fråga om att lösa in redan bebyggda fastigheter inom natursköna eller för fritidsaktiviteter efterttaktade områden, kan det ofta tänkas att den yttre miljön medfört värdestegring på fastigheterna utan samband med ändring i markens tUlåtna användningssätt. En sådan värdestegring är jämförlig med den som i tätorter kan uppstå tUl följd av förbätttat kommunikationsläge o,d. och skall alltså vid tiUämpning av presumtionsregeln tUlgodoföras fastighetsägaren.

Jag anser sålunda att promemorians förslag om en utvidgad tiUämpning av presumtionsregeln är lämpUgt och att det bör genomföras. Regeln innebär dels en presumtion för att all värdeökning beror på förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt, dels att värdeökning på gmnd av sådana förväntningar inte skall ersättas. Enligt vad jag uttalade i 1971 års lagstiftningsärende avses med tiUåtet användningssätt i första hand sådant användningssätt som följer av BL eller av fastställd detaljplan. Hit bör hänföras också pågående användning som visserligen strider mot BL eUer plan men som var tUlåten när den startades (prop.

Prop. 1972:109 234

1971:122 s. 180). Ersättning utgår således för tiUåten markanvändning men inle för förväntningar om ändring i tillåten markanvändning genom bebyggelse eller annan åtgärd som är tiUståndskrävande. Della följer redan av gällande presumtionsregel. I den män kravel på byggnadslov för glesbebyggelse får en ny innebörd i enlighet med förslag i civildepartementets promemoria, kommer presumtionsregeln att omfatta även förväntningar om glesbebyggelse. Under denna förutsättning skall sålunda värden som framdeles uppkommer på grund av förväntningar om sådan glesbebyggelse som nu är tillåten inte ersättas, när presumtionsregeln är tiUämplig. Denna konsekvens är emellertid inte beroende av den nu aktueUa utvidgningen av presumtionsregeln.

Syftet med presumtionsregeln är som jag nyss anförl bl.a. att det allmänna inte skaU behöva ersätta vissa värden som har sin grund i dess egna insatser. 1 de faU där presumtionsregeln f.n. kan tUlämpas, nämligen vid expropriation för tätbebyggelse och värdestegringsexpropriation, är det endast kommun och — i fråga om värdestegringsexpropriation — staten som får expropriera. I överensstämmelse härmed har som jag nämnt förut i promemorian föreslagits att endast staten och kommun skall få åberopa presumtionsregeln. Förslaget har tillstyrkts av kommunförbundet. Några andra remissinstanser har kritiserat förslaget. Bl,a, Slockholms tingsrätt anser att den föreslagna begränsningen bör tas bort och framhåller särskUt atl förslagel skuUe medföra dubbla värdenivåer och obefogade skiUnader i expropriationsersättningen.

Mot den begränsning av presumtionsregeln som föreslås i promemorian talar ett av regelns huvudsyften, nämligen att dämpa markvärdestegringen. Detta syfte tillgodoses effektivast om presumtionsregeln tillämpas också när enskild exproprierar. Om kommunerna bedriver en fast och konsekvent markpolitik, kommer presumtionsregeln otvivelaktigt att få den dämpande effekt på prisstegringarna på fastighetsmarknaden som varit avsedd. Men är detta riktigt blir resultatet för fastighetsägaren i stort setl detsamma när enskUd exproprierar, vare sig presumtionsregeln tUlämpas eller ersättningen bestäms enbart med hänsyn tiU fastighetens marknadsvärde. Det finns då så mycket mindre skäl att göra undantag från presumtionsregeln för dessa ganska ovanliga fall. Från principiell synpunkt kan jag inte se något hinder mol att göra presumtionsregeln tiUämplig över hela fältet. Tvärtom finns goda skäl för en sådan ändring. Expropriation sker ju regelmässigt för att tillgodose ett allmänt behov och det är därför rimligt att den som exproprierar får göra det tiU samma markpriser som del aUmänna, Det måste i princip vara riktigt, alt värden på grund av förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt inte i något fall ersätts annat än inom ramen för presumtionsregeln, dvs, när de uppkommit före presumtionstidens början. Som huvudregel kommer i så faU marken att värderas efter sitt

Prop. 1972:109 235

aktueUa användningssätt fritt från spekulativa inslag. Jag förordar därför att presumtionsregeln utvidgas också på så sätt att den blir tUlämplig oberoende av vem som exproprierar.

Några remissinstanser anser atl presumtionsregeln inte bör tUlämpas vid expropriation av kommunal mark. Jag är emellertid inte beredd alt förorda någon specialreglering för detta mycket speciella fall.

En fråga som inte särskilt behandlats i promemorian men som har tagits upp under remissbehandlingen gäller presumtionstidens längd. LO och Svenska byggnadsarbetarförbundet föreslår en 25-årig presum-tionstid från den 1 juli 1971. Motiveringen härför är att riksplaneperspektiven inte ryms inom den nuvarande tioårstiden. Jag medger gärna att det från denna synpunkt kan te sig logiskt och rimligt att sträcka ut presumtionstidens längd. En sådan ändring har emellertid den nackdelen att man vid värderingen tvingas att gå mycket långt tillbaka i tiden, vUket torde medföra tillämpningssvårigheter. Jag är därför inle beredd att nu ompröva den lösning som valdes i 1971 års lagstiftningsärende. Om presumtionstiden senare skulle visa sig vara otiUräcklig, får frågan tas upp på nytt. Därvid bör emellertid också andra alternativ än en förlängning av presumtionstiden övervägas närmare.

Avsikten med att presumtionstidpunkten enligt ExL övergångsvis angavs tiU den 1 juU 1971 var att då redan etablerade förväntningsvärden skulle lämnas orörda men också att fastighetsvärdena under den närmaste tioårsperioden i viss utsträckning skulle låsas vid 1971 års nivå. I promemorian föreslås som nämnts att detsamma skall gälla vid tillämpning av presumtionsregeln när expropriation sker för annal ändamål än tätbebyggelse eller värdestegring. Förslaget har kritiserats av några remissinstanser på grund av att den utvidgade presumtionsregeln därigenom skulle komma att tillämpas i fråga om värdestegring som inträtt innan lagändringen trätt i kraft.

Den invändningen har knappast tillräcklig bärkraft. Fördelarna med en enhetlig presumtionstidpunkt är uppenbara. Mot bakgrunden av atl förslaget om införande av presumtionsregeln blev offentligt i maj 1971 förhåUer det sig dessutom otvivelaktigt rent praktiskt så att alla fastighetsägare efter den 1 juli 1971 haft att räkna med att tätbebyggelsevärden inte i framtiden skulle komma atl ersättas vid expropriation. För vilket ändamål expropriationen sker eller vem som exproprierar saknar emellertid i detta perspektiv betydelse. Övriga ändringar i markanvändningen som är underkastade tillståndstvång har hittUls inte varit av sådan betydelse att man behöver räkna med att nämnvärda förväntningsvärden uppkommit meUan den I juli 1971 och lagens ikraftträdande. Rälls-säkerhetsintressena tiUgodoses i behörig utsträckning om den nya regeln inte görs tillämplig i expropriationsmål som anhängiggjorts före ikraftträdandet.

Prop. 1972:109 236

1 övrigt finner jag inte skäl atl föreslå några ändringar i fråga om innehållet i presumtionsregeln. Vid bestämmande av löseskUling skall sålunda sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt mm under tiden från dagen tio år före ansökningen om expropriation, dock högsl femlon år före talans väckande vid domstol, räknas ägaren tUlgodo endast i den mån del blir utrett att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt. Avser expropriationen del av fastighet, skall det sagda tillämpas i fråga om värdet före expropriationen. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller, om den exproprierande dessförinnan tillträtt marken, vid tiden för tUlträdet.

Om stadsplan eller byggnadsplan, enligt vHken marken avsetts för enskilt bebyggande, har fastställts före ansökningen om expropriation, skaU presumtionsregeln enligt sin nuvarande utformning tillämpas endast på värdestegring som inträffat efter det att planen fastställdes. Detta bör gälla också om presumtionsregelns tillämpning utvidgas att avse all expropriation oavsett ändamålet eller vem som exproprierar.

Den särskilda garantin för fastighet som innehas i huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående bör gälla också när presumtionsregeln tUlämpas vid expropriation för annat ändamål än tätbebyggelse. De förslag om utvidgning av garantin som framförts av några remissinstanser anser jag inte vara möjliga att genomföra.

Vad angår den praktiska tUlämpningen av presumtionsregeln kan jag hänvisa till vad jag anförde i motiveringen tiU de nya ersättningsreglerna i 1971 års lagstiftningsärende (prop. 1971:122 s. 182 f, 184 f, 191). Principerna för tillämpningen av presumtionsregeln vid expropriation för tätbebyggelse bör sålunda i allt väsentligt gälla också för tiUämpningen av regeln vid expropriation för annat ändamål. Kan det antas atl värdestegring på grund av förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt inte alls eller endast obetydligt har gett utslag i marknadsvärdet vid tidpunkten för målets avgörande, saknas anledning att tUlämpa presumtionsregeln. Har däremol marknadsvärdet faktiskt påverkats av förväntningar om ändring i markens tUlåtna användningssätt, är det utan betydelse vilken användning som förväntningarna avser. Innebörden av presumtionsregeln är just att så snart det föreligger en värdestegring under presumtionstiden, det ankommer på fastighetsägaren att visa, att denna inte beror på förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt.

Som exempel på tiUämpning av presumtionsregeln vid expropriation för annat ändamål än tätbebyggelse kan — under förutsättning att förslaget om reglering av glesbebyggelsen genomförs — nämnas, att ett område där förväntningar om rätt till glesbebyggelse har förelegat exproprieras för att användas som naturreservat, där någon bebyggelse

Prop. 1972:109 237

inte skall få förekomma. De förväntningsvärden som uppkommit på grund av förväntningarna om kommande glesbebyggelse faller då bort. Enligt huvudregeln i ExL skall markägaren ha ersättning för dessa förväntningsvärden, efiersom löseskUlingen skaU bestämmas på grundval av det marknadsvärde fastigheten skulle ha haft, om det företag för vars genomförande fastigheten exproprierats inte medfört inverkan på marknadsvärdet. Med tiUämpning av presumtionsregeln skall man emellertid vid värderingen bortse från sådan under presumtionstiden uppkommen värdeökning som beror på förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt, dvs. i exemplet förväntningar som gmndas på att den mark som faktiskt tas i anspråk för naturreservatet i StäUet skulle ha fått användas för glesbebyggelse och därigenom tagit ål sig ett högre värde. Marken skall i stället värderas med ledning av den prisutveckling som skett i fråga om mark av liknande beskaffenhet och faktisk användning, där någon ändring i fråga om markanvändningen uppenbarligen inte kan förutses inom överskådlig tid, dvs, regelmässigt efter priset för mark som används och även i fortsättningen skall användas för jordbruk eller skogsbmk.

Näringslivets byggnadsdelegation efterlyser uttalanden om värderingen, när under presumtionstiden fastighetsanvändningen inskränkts genom exempelvis generalplanebestämmelser men den tillstånds-krävande verksamheten påbörjats innan förbudet meddelades. Jag vill understryka att presumtionsregeln tar sikte endast på förväntningsvärden. Har en viss markanvändning kommit tiU stånd när ersättningsfrågan avgörs, skall fastighetens nuvarande skick givetvis läggas tUl grund för värderingen. Del framgår uttryckligen av presumtionsregeln,

1 ExL anges att presumtionsregeln tUlämpas när mark exproprieras. Eftersom presumtionsregeln enligt gällande lag kan användas endast vid expropriation för tätbebyggelseändamål och vid värdestegringsexpropriation, saknar frågan om tillämpning av regeln vid expropriation av särskild rält till faslighet f.n, i praktiken aktualitet, även om också särskild rätt till fastighet i och för sig kan exproprieras för dessa ändamål. Om däremot presumtionsregeln skall kunna tillämpas oavsett för vilket ändamål expropriationen sker, uppkommer frågan om presumtionsregeln bör göras tillämplig även på expropriation av särskild rätt till fastighet. Vid expropriation av en redan upplåten rätt, t.ex, en hyresrätt, lär förhållandena så gott som aldrig vara sådana att något utrymme i praktiken finns för tiUämpning av presumtionsregeln. 1 den delen har frågan enbart teoretiskt intresse. Om däremot särskUd rätt tUl fastighet, t.ex. ett kraftledningsservitut, tiUskapas genom expropriation, bör möjlighet finnas att beräkna fastighetens marknadsvärde före expropriationen med hjälp av presumtionsregeln, så att den exproprierande inte skall behöva betala eventuella förvänlningsvärden.

Prop. 1972:109 238

Med hänsyn härtiU bör presumtionsregeln såsom föreslås i promemorian göras tillämplig också vid rättighetsexpropriation.

I civildepartementets promemoria har lagts fram även förslag till nya ersättnings- och inlösenbestämmelser i bl.a. BL och NVL. EnUgt förslaget skall presumtionsregeln tiUämpas vid inlösen enligt dessa lagar. Dessa lagstiftningsfrågor kommer att las upp av chefen för civildepartementet i samband med övrig lagstiftning om fysisk riksplanering.

Frågan om presumtionsregelns tiUämpning i VL kommer jag atl ta upp i samband med behandlingen av vattenlagsutredningens betänkande (SOU 1972:14) Revision av vattenlagen. Del 2. Ersättningar, avgifter m.m. Detta betänkande är f.n, föremål för remissbehandling.

8.5 Förfarandet i expropriationsmål

8.5.1 Inledande synpunkter

Gällande ordning innebär all expropriationsmålen i sin helhet handläggs vid domstol. Före år 1972 skedde handläggningen i första instans vid särskilda expropriationsdomstolar, av vilka del fanns en i varje domkrets för aUmän underrätt. Fr.o.m, den 1 januari 1972 handläggs expropriationsmålen i första instans vid fastighetsdomstol, I princip skaU det finnas en sådan domstol i varje län. Domstolen skall i regel bestå av fem ledamöter, varav två lagfarna domare, en ledamot med teknisk sakkunskap och två nämndemän, I fråga om rättegången vid fastighetsdomstol gäUer i tiUämpliga delar vad som är föreskrivet om aUmän domstol, i den mån inte annat följer av lagen om faslighets-domstol eller annan författning.

Som framhåUits i promemorian har det vid upprepade tiUfällen riktats kritik mot förfarandet i expropriationsmål. Kritiken har framför aUt gått ut på att förfarandet är alltför omständligt och kostsamt. Från kommunalt håll har hävdats all tidsutdräkten och hänsynen lill kostnaderna många gånger försatt de exproprierande i lägen som tvingat dem att medge ersättningskrav som de annars skulle ha motsatt sig. Sådana oförmånliga uppgörelser har fått återverkningar bl.a, i fråga om den aUmänna prisnivån på mark och bidragit tiU att skruva upp denna. I promemorian framhålls därför det angelägna i att expropriationsförfarandet utformas så att det blir snabbare och mer koncentrerat.

Enligt min mening finns det fog för kritiken mol expropriationsförfarandet. Statistiken visar att handläggningen i expropriationsmålen tenderar att dra aUlför långt ut på tiden. Uppenbariigen har också

Prop. 1972:109 239

kostnaderna i många fall blivit betydande. Självfallet behöver, som Stockholms tingsrätt framhållit i sitt remissyttrande, en i och för sig lång handläggningstid inte alltid betyda atl förfarandet varit alltför omständligt och kostsamt. Ibland ligger det i båda parternas intresse att domstolen dröjer med att sätta ut målet lill huvudförhandling, och det utrymme detta kan ge för en väl planerad och genomförd handläggning kan kanske också bidra tUl att minska kostnaderna. Även andra skäl kan åberopas som stöd för att det inte alltid är en vinning alt handläggningen påskyndas. Del kan dock inte bestridas att expropriationsförfarandet i aUtför många faU inte motsvarar de krav på snabbhet och effektivitet som man har rätt att stäUa inte bara från kommunalt håll. Även fastighetsägaren har ett intresse av att den tid under vUken expropriationsfrågan hålls öppen blir så kort som möjligt. Del är aUtså enligt min uppfattning angeläget alt få tUl stånd regler för expropriationsförfarandet som genereUt sett garanterar en mindre omständlig och mer koncentrerad handläggning än som alltför ofta nu sker i expropriationsmålen.

I promemorian diskuteras frågan om alt införa ett system med någon form av förrättning, som skulle föregå domstolsprövningen. Tanken på ett sådanl system avvisas emellertid. Som skäl härför anförs bl.a. att de tekniska inslagen i expropriationsmålen inte överväger i sådan utsträckning att förtättningsformen helt skuUe komma tiU sin rätt. Den översyn som pågår beträffande byggnadslagstiftningen anses också tala mot alt man nu skulle genomföra några mer genomgripande ändringar i expropriationsförfarandet. I promemorian föreslås i stället att expropriationsmålen även i fortsättningen i sin helhet skall handläggas av domstol. Härvid bör enUgt promemorian beaktas att överflyttningen av expropriationsmålen tiU fastighetsdomstol sannolikt kommer att ha gynnsamma effekter i fråga om snabbheten i förfarandet.

Mot de uttalanden som sålunda gjorts i promemorian har det inte riktats någon kritik vid remissbehandlingen. Del anses bland remissinstanserna allmänt alt man åtminstone inte f.n. bör göra någon mer genomgripande ändring i expropriationsförfarandet ulan att handläggningen också i fortsättningen bör ske vid domstol.

För min del anser jag att vissa skäl talar för att ett förrättningsförfarande införs. Onekligen skulle man därvid i många fall få en smidig och säker handläggning. De erfarenheter som hittiUs vunnks av domstolarnas handläggning av expropriationsmål motiverar dock inte att man nu övergår tiU ett annat system. Som framhåUits i promemorian finns det anledning räkna med att de hittiUsvarande bristerna rätt mycket har berott på svagheter i organisationen. Bl.a. har frekvensen av expropriationsmål uppenbarligen växlat ganska starkt både vid samma domslol och mellan olika domstolar, och detta har haft till följd att man vid åtskiUiga domstolar inte har kunnat få den önskvärda erfarenheten

Prop. 1972:109 240

och mtinen i handläggningen av expropriationsmål.

Å andra sidan finns det anledning anta att föreliggande brister i expropriationsförfarandet inte bara kan föras tUlbaka på den tidigare organisationen av domstolarna. Det finns därför behov av att göra domstolsprövningen mer effektiv även genom reformer av olika momenl av förfarandet. Jag kommer i det följande att ta upp olika punkter där del kan finnas skäl att genomföra förändringar. Givetvis måste man vid utformningen av domstolsförfarandet se tUl inte bara att man så långt möjligt undviker omständlighet utan också att tiUbörliga krav på rättssäkerhet inte eftersatts. Jag vUl tiUägga att, om de nu föreslagna ändringarna i förfarandet inte leder tiU åsyftat resultat, frågan om ett förrättningsförfarande i expropriationsärenden får övervägas på nytt,

8.5.2 Processledning och rättegångskostnader m.m.

1 promemorian framhålls att expropriationsmålen ofta rör betydande ekonomiska värden och att det många gånger är fullt förståeligt att parterna för att ta till vara sin rätt önskar verkställa undersökningar, som kan bli både tidsödande och kostsamma. Emellertid har det enligt promemorian ofta ansetts att sakägarna utför omfattande undersökningar, som har ringa eUer intet värde för prövningen men som medför att målen drar långt ut på tiden och att rättegångskostnaderna blir oproportionerligt höga. För att komma tiU rätta med dessa problem bör man enligt promemorian få tUl stånd en aktiv materiell processledning vid förberedelsen och en restriktiv tiUämpning av rättegångskostnadsreglerna.

Att del behövs en aktiv processledning i expropriationsmål torde det råda aUmän enighet om. Behovet understryks av samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan, och även jag anser att den aktiva processledningen är ett viktigt medel för att få tUl stånd en snabb och effektiv handläggning och begränsa rättegångskostnaderna. Vad som kan diskuteras är hur processledningen närmare skall utövas och behovet av nya bestämmelser i frågan.

Som framhålls i promemorian följer redan av gällande regler att domstolen har att under förberedelsen ägna uppmärksamhet åt frågan om inriktningen och omfattningen av den utredning som behövs för att bestämma värdet av den egendom som skall exproprieras. Överflödig utredning kan avvisas med stöd av 35 kap, 7 § RB, Domstolen kan vidare enligt 18 kap, 6 och 8 §§ RB förordna att sakägare skaU ersätta kostnad som vållats genom försumlig processföring och att han inte skall få ersättning för kostnad som inte skäligen värk påkaUad, I promemorian konstateras emellertid att det finns skUda meningar i vilken omfattning domstolen skall vara aktiv under förberedelsen. Vidare torde det enligt

Prop. 1972:109 241

proniemorian sällan förekomma an domstolarna avvisar beuMung ellei föiordnar all eisattning för iitjedningskostndd skall utg;i mtd lagii belopp än som yrkats. Med hän.syn imtili finns del enligi p..>nn inm um skäl att införa kompletterande be-tär''meisei som gei domsioiiii im si.hi för en aktiv materiell processledning oih •Jkärpei sakägarnas aiis\iti In rättegångskostnader.

Promemorieförslagel innebär all domstolen till en böi jan skall sokb hm diskussionsvis åstadkomma enighet i fråga om inriktningen oth omiaii ningen av den utredning som skall förebringas i målf I vckd rnit- del. skaU domstolen besluta om riktlinjei i dessa hänseenuen, \ i mU hansvn bör tas bl.a. tiU det värde egendomen prelimmait kar beräkni'- ha och nii skiUnaden mellan erbjuden och yrkad ersättning liieonm-kosiniideinn bör stå i rimlig proportion härtiU. Utredningen bör vidare i pi mcip mie g utöver syftet att fastställa vissa gränser inom vilka egendomens \aid i skaU ligga. De riktiinjer som domstolen sålunda beslutar skall enligi promemorieförslaget inte vara bindande på det sättet att sakägaren skulle vara förhindrad att förebringa utredning som faller utanför riktlinjerna Visar det sig emellertid att utredningen, som domstolen utgått från, blir utan egentlig betydelse för prövningen, bör sakägaren själv få stå kostnaden för den.

Vad som sålunda föreslagits i promemorian har godtagits av åtskUliga remissinstanser. Från flera håll har man emellertid fört fram kritiska synpunkter. Bl,a, har det sagts att parterna skulle bli låsta på ett olämpligt sätt, om domstolen på ett tidigt stadium skuUe besluta om vUken utredning som får förebringas i målet. Det skuUe dessutom enligt flera remissinstansers uppfattning bli svårt för domstolen att redan i början av förberedelsen dra upp riktlinjer på ett klart och riktigt sätt. Från flera håll har man också vänt sig mot uttalandena i promemorian om att det generellt skulle vara sakägarna som ger anledning till onödiga utredningar och att domstolens processledande verksamhet därför bör rikta sig enbart eller i första hand tUl dem.

Även förslaget om begränsning i sakägarnas rätt att erhålla ersättning för utredningskostnader har utsatts för kritik under remissbehandlingen. Bl,a, har det sagts atl, även om de nuvarande reglerna om kostnadsersättning behöver skärpas, del inte är nödvändigt att knyta an till ett beslut av domstolen om hur utredningsarbetet skall bedrivas.

För min del vill jag till en början framhålla att de nuvarande rättegångskostnadsreglerna, som i princip innebär bl,a. att den exproprierande alltid får stå sina kostnader i första instans, i allmänhet medför att den exproprierande är mer återhåUsam när det gäller att förebringa utredning än sakägarna, som enligt nuvarande ordning i regel får alla sina utredningskostnader ersatta. Givetvis kan del dock i enskilda fall förekomma att även den exproprierande föranstaltar om en alltför

16 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 109

Prop. 1972:109 242

vidlyftig utredning och därigenom orsakar att handläggningen av expropriaiionsmålet tar onödigt lång tid. Domstolens processledande verksamhet bör därför rikta sig inte bara till sakägarna utan också till den exproprierande. Självfallet är det också av största vikt att domstolen inte handlar så, att den kan ge intryck av alt på förhand ha tagit slällning för en av parterna.

Enligt min uppfattning finns det starka skäl som talar för alt man inför en uttrycklig regel som inskärper vikten av en aktiv materiell processledning. Inte minst är en sådan regel behövlig med hänsyn tUl atl del råder skilda meningar i vilken omfattning domstolen bör vara aktiv under förberedelsen. Regeln bör ha den allmänna innebörden att domstolen under förberedelsen skall verka för att utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till målels beskaffenhet. Vidare bör föreskrivas att domstolen såvitt möjligl skaU se tUl att onödig utredning inte förebringas i målet.

För att handläggningen skaU bli så effektiv som möjligl är del otvivelaktigt av stor betydelse att del på ett tidigt stadium blir klariagi vilken utredning som bör förebringas i målet. Det bör därför åligga den exproprierande att i stämningsansökningen dels ange grunderna för sin talan och för sitt erbjudande om ersättning, dels så långt möjligt uppge de skriftliga bevis som han åberopar. För det faU att sakägare väcker talan bör han ha motsvarande skyldighet att i stämningsansökningen ange grunderna för sin talan och de skriftliga bevis som åberopas. Sedan domstolen genom stämningsansökningen och svaromålet har fåll en första uppfattning om parternas ståndpunkter i utredningsfrågorna, är det naturligt att domstolen vid etl förberedelsesammanträde diskuterar dessa frågor med parterna. Domstolen bör härvid söka åsladkomma enighet i fråga om utgångspunkterna för bestämmandet av ersättningen, t,ex. val av värderingsmetod och bestämmande av vissa värdefaktorer. Det bör inte föreligga något hinder för domstolen att diskussionsvis ta upp sådana frågor som normalt förekommer vid värdering av ifrågavarande fastighets typ, även om parterna inte fört frågorna på tal. Domstolen bör vidare självmant kunna föreslå utredningar på sådana punkter där parterna inte är eniga.

Det måste vara av stort värde för den fortsatta handläggningen atl, så snart denna inledande diskussion har avslutats, domstolen ger besked om sin syn på vilket utredningsarbete som bör utföras. För att beskedel skall kunna få rättsverkningar bör det ges formen av ett uttryckligt beslut.

I många fall torde domstolen ha samma uppfattning som parterna i fråga om vilken utredning som är av betydelse i målet. Det måsle emellertid också inträffa faU då domstolen, sedan den inledande diskussionen har avslutats, klart kan fömtse att viss utredning som part viU förebringa inte kommer att ha nämnvärd betydelse. Som har fram-

Prop. 1972:109 243

hållils i promemorian kan det gälla kalkyler med hypotetiskt underlag i fall då utredningsarbetet lämpligen bör inriktas direkt på att utröna marknadsvärdet, exempelvis genom prisstatistik. Någon av parterna kan också vilja göra jämförelser med prisläget i andra orter än den där expropriationsfastigheten är belägen, trots att tiUfredsställande prisstatistik från den aktueUa orten antingen föreligger eller lätt kan anskaffas. Den avsedda utredningen kan vidare ha tiU syfte atl fastställa ett visst bestämt värde, fastän det från början framslår som utsiktslöst alt fastställa annal än vissa gränser inom vilka värdei bör Ugga. I sådana och liknande fall är det viktigt att den part som vill förebringa utredningen får klart för sig att den enligt domstolens uppfattning faller utanför vad som har betydelse för målets avgörande.

Med hänsyn till det sagda anser jag att man i den nya expropriationslagen bör införa en bestämmelse om skyldighet för fastighetsdomstolen att under förberedelsen meddela beslut i fråga om utredningsarbetet. 1 beslutet, som lämpligen kan kallas utredningsbeslut, bör anges vilken utredning som enligt domstolens mening bör förebringas i målet. Jag återkommer strax tUl frågan om vilka rättsverkningar ett utredningsbeslut bör ha.

När domstolen meddelar utredningsbeslut bör den ta viss hänsyn bl.a, till del värde som egendomen preUminärt kan beräknas ha och tiU skiUnaden mellan erbjuden och yrkad ersättning. Som riktpunkt bör gälla att uiredningskostnaderna står i rimlig proportion tUl de angivna värdena. Givetvis kan det emellertid i det enskilda fallet vara motiverat att lägga ner förhållandevis slora kostnader på utredningsarbete, fastän tvisten gäller ett begränsat belopp, om exempelvis avgörandet får anses ha prejudicerande betydelse.

Självfallet kan det, som också har framhåUits vid remissbehandlingen, i mera komplicerade mål vara svårt för domstolen atl på ett tidigt stadium fatta beslul i fråga om utredningsarbetet, åtminstone om beslutet skall ha ett konkret och meningsfuUt innehåU. I sådana mål kan det därför ibland finnas anledning att dröja med beslutet tUl en något senare tidpunkt under förberedelsen. Målets svårhetsgrad bör emellertid inte avhålla domstolen från att meddela beslut så snart det med någon säkerhet kan bedömas vUken utredning som är av betydelse och vUken utredning som får anses överflödig. Det är naturligtvis också i de störte och mer komplicerade målen som det är särskilt viktigt med en aktiv processledning, så att man undviker en onödigt omständUg handläggning och begränsar kostnaderna.

Givelvis kan del förekomma mål, där det är självklart vilken utredning som bör förebringas och där det framstår som uppenbart obehövligt med ett formligt utredningsbeslut, I sådana faU bör domstolen kunna underiåta att meddela sädant beslut. Jag vill emellertid understryka att

Prop. 1972:109 244

det även i enkla mål bör vara regel atl utredningsbeslul meddelas.

Det kan naturligtvis förekomma att part, efler det alt utredningsbeslut har meddelats, uppger sig vilja förebringa utredning som inte förut har värk uppe tUl diskussion vid domstolen. Domstolen bör då i ett nytt utredningsbeslul kunna ta upp den nya utredningen och ange om den bör förebringas i målet. Elt nyll utredningsbeslut bör också kunna innefatta ändring av ett tidigare beslut, om domstolen under förberedelsen får ändrad uppfattning i fråga om betydelsen av en viss liUlänkt utredning. Det torde emellertid i allmänhet vara olämpligt att frågan om utredningsarbetets inriktning och omfattning prövas flera gånger under målets handläggning. För att nytt utredningsbeslut skall få meddelas bör det därför föreligga särskilda skäl.

Har domstolen meddelat utredningsbeslut, torde parterna i allmänhet rätta sig efter del och inte förebringa utredning som inte omfattas av beslutet. Det bör emellertid inte föreligga något formellt hinder för part att förebringa sådan utredning. Sådant hinder bör föreUgga endast om domstolen avvisar den tUltänkta utredningen med stöd av 35 kap, 7 § RB. Givetvis måste det dock finnas bestämmelser som så långt möjligt garanterar att parterna inte utan gmndad anledning utför utredning som faller utanför vad som enligt utredningsbeslulet bör förebringas. Jag kommer därmed in på frågan om ersättning för rättegångskostnad.

Huvudprincipen när del gäller kostnaderna i expropriationsmål bör liksom nu vara att den exproprierande skaU svara för samtliga kostnader i första instans. Denna huvudregel måste i allmänhet anlas medföra att den exproprierande visar återhållsamhet när det gäller alt förebringa utredning i expropriationsmål. Med hänsyn tUl intresset av att undvika en onödigt omständlig handläggning och begränsa rättegångskostnaderna är det befogat att komplettera huvudregeln med bestämmelser som verkar återhåUande även på sakägarna.

Som framgått av det föregående har domstolen redan enligt gällande ExL möjlighet att med slöd av 18 kap. 6 eUer 8 § RB förordna att sakägare skall utge ersättning för kostnad som vållats genom försumlig processföring eller att han inte skaU få ersättning för kostnad som inte skäligen varit påkallad. Som framhållits i promemorian torde emellertid domstolarna i praktiken ha varit mycket restriktiva när det gäUer att tillämpa nämnda bestämmelser, liksom när det gäller tillämpningen av bestämmelsen om avvisande av bevis. Enligt min mening är denna restriktivitet inte alltid motiverad, I och för sig kunde delta tala för atl RB:s bestämmelser ändras så att de får avsedd tiUämpning, Konsekvenserna av en sådan ändring är emellertid svåröverskådliga, och frågan kan inte tas upp i förevarande sammanhang. Med hänsyn härtUl finns det skäl att i den nya expropriationslagen ha en särskild regel som inskränker sakägarnas rätt atl få ersättning för utredningskostnader.

Prop. 1972:109 245

Denna regel bör knytas till utredningsbeslulet pä så sätt att kostnad för uttedning som förebringats i strid mol sådant beslut ersätts endasl i den mån utredningen haft betydelse för målets utgång.

Utredning får anses förebringad i strid mol utredningsbeslul, om den har ulförts efter det att sådant beslut har meddelats och den inte omfattas av beslutet. 1 den mån utredning har utförts innan utredningsbeslut har meddelats bör utredningen däremot inte anses förebringad i strid mot sådant beslut och faller därför inte under den särskUda regeln om inskränkning i sakägares rätt tUl kostnadsersättning. Detsamma gäller naturligtvis utredning i sådana mål där något utredningsbeslut inte har meddelats.

När det gäller utredning som enligt det sagda faller utanför den särskilda inskränkningsregeln, bör domstolen kunna tillämpa undantagsregeln i 18 kap. 8 § RB. Enligt min mening bör regeln ges en mindre restriktiv tillämpning än som skett i hittillsvarande praxis. Det är naturligtvis särskilt angeläget att sakägare inte får ersättning för utredning som utförts innan utredningsbeslut har meddelats och som visar sig inte ha varit skäligen påkallad. Bestämmelsen i 18 kap. 8 § RB bör kunna liilämpas även beträffande utredning som i utredningsbeslut har angetts böra förebringas, om exempelvis utredningen utförts på ett sätt som gjort att kostnaderna blivit oskäligt höga. Vidare bör 18 kap. 8 § RB liksom f.n. vara tUlämplig när det gäller sådana rättegångskostnader som inte utgör kostnad för utredning.

Även den nuvarande hänvisningen tiU bestämmelsen i 18 kap. 6 § RB om kostnad till följd av försumlig processföring bör givetvis stå kvar i den nya lagen som ett undantag från den exproprierandes skyldighet att svara för rättegångskostnaderna.

Jag finner inte skäl att, som Sveriges advokatsamfund och Sveriges fastighetsägareförbund föreslagit, göra någon saklig ändring i de nuvarande bestämmelserna om ersättning för kostnaderna i överinstans.

När det i övrigt gäUer handläggningen av expropriationsmål biträder jag uttalandena i promemorian om att det i och för sig inte bör föreligga hinder mot att förberedelsen inleds genom skriftväxling. Handläggningen bör emellertid på ett så tidigt stadium som möjligt övergå i muntlig förberedelse, eftersom domstolens möjligheter att utöva materiell processledning därvid är avsevärt gynnsammare.

För att förberedelsen ytterligare skall vinna i effektivitet har i promemorian föreslagits att den tekniskt sakkunnige ledamoten i fastighetsdomstolen — fastighetsrådet — i regel skaU medverka vid förberedelsen. Förslaget har allmänt godtagits vid remissbehandlingen, och även jag finner det lämpligt. Jag anser därvid inte att den tekniske ledamoten bör delta med beslutanderätt utan att han bör fungera som rådgivare till den lagfarne ledamoten. De bestämmelser som behövs i

Prop. 1972:109 246

denna fråga kan meddelas av Kungl. Maj:l.

I promemorian har i detta sammanhang slutligen föreslagits atl undersökning på platsen alltid skall äga rum, om det inte är uppenbart all den saknar betydelse. Förslaget har godtagits av flertalet remissinstanser, medan några anser att man inte bör ha en så långtgående bestämmelse. För egen del anser jag att det i de flesta faU måste vara lämpligt att företa undersökning på platsen. Som framhållits i promemorian torde en sådan undersökning vara väl ägnad att jämka samman olika uppfattningar om faktiska omständigheter. Även andra tvistefrågor lorde många gånger kunna lösas, om parterna blir i tUlfäUe alt diskutera dem på platsen, särskUt om diskussionen sker under ledning av en erfaren teknisk ledamot av domstolen. Jag anser dock atl bestämmelsen om undersökning på platsen bör ges en något mindre kategorisk utformning än som föreslagits i promemorian. Det bör sålunda föreskrivas atl undersökning på platsen alltid skall verkställas, om del inte måste antas att sådan undersökning saknar betydelse,

8.5.3 FörhandstiUträde

Enligt ExL gäller som huvudprincip att expropriationsersättningen skaU vara slutligt bestämd och erlagd innan egendomen får tas i anspråk av den exproprierande. Det har emeUertid ansetts att den exproprierande ibland kan ha ett så starkt intresse av atl snabbt ta egendomen i besittning alt tUlträde bör få ske innan ersättningsfrågorna avgjorts och förvärvet fullbordats i normal ordning. Med anledning därav har i ExL tagits in regler om förhandstUlträde. Alltsedan år 1966 finns två olika former av sådant tUlträde, nämUgen enkelt och kvalificerat förhandstUlttäde.

Genom medgivande tiU enkelt förhandstiUträde fär den exproprierande rätt alt tillträda den egendom som medgivandet avser utan hinder av alt målet inte avgjorts genom lagakraftägande dom. Medgivandet behöver inte omfatta hela expropriationsobjeklet, utan omfattningen och innehållet i övrigt kan anpassas efter vad som är lämpligt i varje särskilt faU, Genomgående gäller emellertid att expropriaten fortfarande är ägare till egendomen.

Kvalificerat förhandstUlträde innebär att den egendom som avses med tUllrädesbeslutet övergår tiU den exproprierande med samma rätt som om expropriationen hade fullbordats. Vid äganderättsexpropriation övergår således egendomen med äganderätt, trots att expropriationsersättningen inte har blivit slutligt bestämd. Liksom när det gäller enkelt förhandstiUträde kan medgivande till kvalificerat förhandstillträde avse endast en del av expropriationsobjeklet.

För beslut om såväl enkelt som kvalificerat förhandstUlträde krävs atl

Prop. 1972:109 247

del är av synnerlig vikt för den exproprierande att överta besittningen eller äganderätten innan ersättningsfrågorna definitivt har avgjorts. Tillträdestiden skall bestämmas så, att sakägarna fär skäligt rådrum. Om det inte är uppenbart all exproprialionsersättningen blir obetydlig, skall domstolen på yrkande av fastighetens ägare eUer annan sakägare som villkor för tillträde föreskriva att den exproprierande eriägger visst belopp som förskott på den slutiiga expropriationsersättningen. Som viUkor för tiUträde skall även gälla att den exproprierande ställer säkerhet för den slutliga expropriationsersättningen jämte ränta från tillträdesdagen. Innan den exproprierande får begagna sig av medgivande till kvalificerat förhandstillträde skall han dessutom ha tUlträtt fastigheten.

Beslut i fråga om enkelt förhandstUlträde får meddelas utan huvudförhandling, medan fråga om kvalificerat förhandstillträde avgörs efter huvudförhandling genom dom. Mot beslut i första instans i fråga om enkek förhandstUlträde får särskUd talan föras. Hovrättens beslut får däremot inte överklagas. I fråga om kvalificerat förhandstillträde gäller inte några särskilda begränsningar i rätten atl fullfölja talan,

I promemorian konstaleras att reglerna om förhandstillträde i allt väsentligt har visat sig ändamålsenliga. De båda instituten bör därför enligt promemorian behållas i den nya expropriationslagen. Vissa detaljändringar föreslås emeUertid, Sålunda bör som viUkor för båda formerna av förhandstiUträde gälla alt tillträdet är 'av väsentiig betydelse' för den exproprierande. Vidare bör det inte längre krävas att den exproprierande skall ha tillträtt fastigheten, innan medgivande till kvalificerat förhandstillträde får utnyttjas. Vissa skUlnader i handläggningsreglerna beträffande de båda formerna av förhandslilllräde föreslås slopade. Sålunda bör domstolen, liksom när det gäller enkek förhandstUlträde, kunna pröva yrkande om kvalificerat förhandstillträde ulan huvudförhandling, och hovrättens avgörande bör inte få överklagas, vare sig det gäller enkek eller kvalificerat förhandstillträde. Domstolen bör ges en uttrycklig rätl alt förordna om förhandstUlträde även för det fall att ersättning som tillkommer fastighetsägaren eller annan sakägare har blivit slutiigt bestämd och sakägaren således har skUts från målet. Slutiigen föreslås i promemorian att domstolen skaU kunna förordna att tillstånd till enkelt förhandstillträde får tas i anspråk utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft.

Innan jag går in på de olika promemorieförslagen vill jag ta upp en fråga som inte behandlas i promemorian men som har tagits upp av några remissinstanser, nämligen frågan om det finns skäl att över huvud taget behålla institutet enkelt förhandstiUträde.

Otvivelaktigt skulle man få en systematiskt enklare ordning med endast en form av förhandstUlträde. Redan enligt gällande regler prövas

Prop 1972 109 248

yrkande oni (urhandstilliTdde enligt i huvudsak samma grunder, oavsett om del ai fråga om enkelt eller kvalificerat förhandstUlträde. Även tid oeh villkoi för tillträde bestäms på likartal sätt. Om hela fastigheten tas I besittning efler beslul om enkelt förhandslilllräde, kan den exproprierande 1 stor utsträckning förfoga över egendomen på samma säll som om han var ägare till den. Au äganderätten övergår också formeUt på den exproprierande torde i allmänhet inte innebära något mer betydande intrång för den ditlillsvarande fastighetsägaren och övriga sakägare, jämfört med situationen vid besittningslagande efter enkelt foi handstilltrade

Kragan om slopande av det enkla förhandstiUträdet diskuterades redan I samband med alt det kvalificerade förhandstillträdel infördes. I betänkandet Förtida tillträde, expropiiationskostnad m.m., som låg till grund för lagstiftningen om kvalificerat förhandstillträde, yttrade sålunda expiopiiaiionsuiredniiigen is 57) alt det var tänkbart att konstmera om de da gällande bestämmelserna om förhaiidsliUttäde så, att egendomen vid forh.indstillträde alltid skulle övergå till den exproprierande med saiiinid ratt som efter fullboidad expropiiation, givetvis dock med skyldighet för den exproprierande all erlägga den ersättning som slutligt fastställdes i målet Utredningen ansåg emellertid att domstolen i sådant fall alltid skulle behöva hålla särskild huvudförhandUng och meddela dom I tillirädesfrågan, eftersom denna vid kvalificerat förhandstillträde fick betraktas som en del av själva den sak som expropriaiionsmålet gällde Förfarandet skulle därvid i många fall komma att bli alltför omständligt. Vidare ansåg uttedningen att domstolen inte utan en tämligen omfattande detaljreglering av rättsförhållandet mellan parterna skulle kunna anpassa omfattningen av förhandstillträdet efter vad som i varje särskilt fall motsvarade föreliggande behov. Utredningen erinrade i det sammanhanget om att behovet av förhandstUlträde i många fall avsåg endast en mindre del av expropriationsobjeklet och atl det inte så sällan förekom att egendomen endast tiUfäUigt behövde tas i anspråk för förberedande arbeten. 'På de anförda skälen ansåg utredningen att institutet enkelt förhandstUlträde borde bestå jämsides med del nya systemet med kvalificerat förhandstUlträde,

I prop, 1966:73 anförde departementschefen (s, 75) att utredningens förslag borde läggas tiU gmnd för konstruktionen av reglerna om förhandstUlträde. SärskUt framhöUs att den av utredningen föreslagna lösningen inte gjorde det nödvändigt att med tanke på kvalificerat förhandstillträde ha särskUda föreskrifter om tUlträde och förskott. Inte heller blev det nödvändigt att i övrigt detaljreglera rättsförhållandena mellan parterna. Departementschefen betonade emeUertid att ställningstagandet inte fick anses definitivt utan att det skedde i avbidan på resultatet av översynen av bl.a, de organisatoriska frågorna inom expropriationslagsliftningen.

Prop. 1972:109 249

De argument i fråga om förfarandet som expropriationsutredningen åberopade till slöd för att behålla det enkla förhandstiUträdet ger mig anledning att ta slällning tiU ett av förslagen i promemorian, innan jag redovisar min ståndpunkt till frågan om det bör finnas två former av förhandstUlträde eUer bara en.

Som nämnts föreslås i promemorian att domstolen, liksom när det gäller enkelt förhandstillträde, skall kunna pröva fråga om kvalificerat förhandstillträde utan huvudförhandling. Förslaget har godtagks av det alldeles övervägande antalet remissinstanser. För egen del viU jag till en början anföra att man från rättssäkerhetssynpunkt inte torde behöva ha några avgörande betänkligheter mot att yrkande om kvalificerat förbandstillträde prövas utan huvudförhandling. De frågor som uppkommer i detta sammanhang torde många gånger inte vara av särskUt invecklad eller svårbedömbar art. Huvudförhandlingen fyller i sådana fall inte någon verklig funktion men kan lätt försena avgörandet.

Som skäl för att behålla kravet på huvudförhandling har anförts intresset av att domstolens tekniske ledamot medverkar i processen. Med anledning därav vill jag erinra om det nyss återgivna uttalandet att fl äga 11 om kvalificerat förhandstUlträde får betraktas som en del av själva den sak som expropriaiionsmålet gäller. Delta innebär att inte bara domstolens lagfarna ledamöter utan också den tekniske ledamoten komnier att medverka vid avgörandet av fråga om kvalificerat förhandstillträde, även om prövningen sker utan huvudförhandUng. Lnligi 4 § lagen om fastighetsdomstol är det nämligen bara nämndemännen som inte behöver medverka, när fastighetsdomstol enligt säi skilda bestämmelser avgör mål utan huvudförhandling efter prövning av själva saken.

Med hänsyn till det anförda anser jag att det bör öppnas möjlighet för domstolen att pröva fråga om kvalificerat förhandstUlträde utan huvudförhandling. Genomförs detta förslag, bortfaller ett av expropriationsutredningens argument för att behåUa båda formerna av förhandstUlträde. Kvar står emellertid framför allt invändningen att behovet av förhandstillträde i många fall avser endast en mindre del av expropria-tionsobjektet. Givetvis kan det inte komma i fråga att etl förordnande om förhandstUlträde, oavsett behovet, alltid skuUe avse hel fastighet. SkuUe man å andra sidan slopa institutet enkelt förhandstUlträde, kommer ett beslut om förhandstiUträde beträffande del av fastighet alltid att innebära att fastighetsdelen skiljs av till en särskUd fastighet. Att ett beslut om förhandstillträde får denna verkan är naturligtvis i många fall olämpligt. Även om en sammanläggning av de ursprungliga fastighetsdelarna givetvis kan ske, sedan expropriationen fullbordats, är detta förenat med kostnader och olägenheter för den exproprierande.

Med tanke på det nu anförda kan det övervägas att, som Stockholms

Prop. 1972:109 250

tingsrätt föreslagk, behålla institutet enkelt förhandslilllräde, om tillträdet avser endast del av fastighet, men slopa det för övriga fall. Man skulle emellertid i sådant fall inte vinna myckel i systematisk enkelhet. Dessutom kvarstår ytterligare argument som anförls av expropriationsutredningen. Sålunda torde del inte så sällan förekomma att den egendom som förhandstUllrädet avser endast tillfälligt behöver las i anspråk för förberedande arbeten. 1 detta och andra faU kan det vara parternas avsikt atl fastighetsägaren t.v, skall sitta kvar på fastigheten. Onekligen blir det därvid enklare för parterna att reglera sina rälls-förhåUanden, om fastighetsägaren behåller den formella äganderätten till fastigheten.

Över huvud tagel lorde det enkla förhandstillträdel med sina begränsade rättsverkningar erbjuda en smidig form för tillgodoseende av den exproprierandes intresse i aUa de fall då han har behov av att snabbt få tiUträde till fasligheten eUer del av den utan atl överta den med äganderätt. Det övervägande antalet remissinstanser har inte heller haft något att invända mot att institutet enkelt förhandslilllräde behålls vid sidan av det kvalificerade.

En ytterligare omständighet av betydelse i sammanhanget är promemorians förslag att domstolen skall kunna förordna om verkställighet av beslut om enkek förhandstUlträde utan hinder av atl beslutet inte har vunnit laga kraft. Förslaget har godtagits av samtliga remissinstanser, och även jag anser att det fyller ett angelägel behov. Bl.a. undanröjs med ett verkställighelsförordnande riskerna för atl angelägna byggföretag skall fördröjas genom sakligt omotiverade överklaganden.

När del gäUer kvalificerat förhandstUlträde föreslås inte i promemorian att domstolen skall få motsvarande möjlighet att meddela interimistiskt förordnande. Som skäl anförs att kvalificerat förhandstillträde innebär att äganderätten till fastigheten övergår på den exproprierande och att det skuUe kunna leda till rättsosäkerhet för tredje man, om ett verkställighelsförordnande med denna innebörd upphävdes av hovrätten. Vad som sålunda uttalats i promemorian har godtagits av flertalet remissinstanser. Även jag anser att det kvalificerade förhandstillträdet har så långt gående rättsverkningar att det skulle vara olämpligt med en möjlighet att meddela interimistiskt förordnande om sådant tiUträde, Bl,a. skulle det uppstå stora svårigheter för innehavare av begränsade sakrätter och för inskrivningsmyndigheten, om etl interimistiskt förordnande om kvalificerat förhandstiUträde upphävdes av hovrätten.

Vad som nu har sagts om behovet och möjligheten atl meddela interimistiskt förordnande om förhandstiUträde talar för att man behåller det enkla förhandstUllrädet. Visserligen skulle det vara länkbart atl, även om man i princip hade endast institutet kvalificerat förhandslilllräde,

Prop. 1972:109 251

införa en möjlighet till interimistiskt förordnande i den del beslutet om förhandstUlträde avsåg det rent fysiska besittningstagandet. En sådan ordning skuUe emellertid knappast innebära någon vinning i systematiski avseende.

Med hänsyn liU det anförda anser jag övervägande skäl tala för atl man i den nya expropriationslagen behåUer de båda instituten enkelt och kvalificerat förhandstillträde. Vissa detaljändringar bör emellertid göras ulöver dem som jag redan har förordat.

Som framhåUits i promemorian torde domstolarna f.n. förordna om förhandstillträde i en utsträckning som stämmer mindre väl med del nuvarande vUlkoret att tillträdet skall vara av synneriig vikt för den exproprierande. Den praxis som tillämpas har emellertid aUmänt ansells lämpUg, och jag finner för min del inte anledning att förorda någon ändring av den. För att undvika missförstånd är det dock, som anförts i promemorian, befogat att i den nya expropriationslagen ha en formulering som på ett mer adekvat sätt än den nuvarande anger förutsättningarna för förhandstiUträde, Den i promemorian föreslagna formuleringen 'av väsentUg betydelse' har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen, och även jag finner den lämplig.

Enligt nuvarande regler sker äganderättsövergången vid kvalificerat förhandstillträde först sedan den exproprierande hos länsstyrelsen har anmält alt han viU utnyttja medgivandet tiU sådant tUlträde samt bl.a. visat alt han tagit fastigheten i besittning. Kravet på besittningstagande som villkor för äganderättsövergången har motiverats med atl man annars skulle behöva i detalj reglera förhåUandena under tiden mellan äganderättsövergången och besittningstagandet. Som framhållits i promemorian torde emellertid detla argument inte vara bärande. Sålunda har man redan nu den ordningen att äganderättsövergången föregår tillträdet i de fall då expropriationen fullbordas utan att kvalificerat förhandstUlträde dessförinnan har skett. Mol denna ordning har det inte riktats någon kritik.

Som Svea hovrätt påpekat kommer emellertid den s.k. värdeiidpunkten, som har betydelse för expropriationsersättningen, alt avse en senare lidpunkt än den då äganderätten övergår, om det faktiska tUlträdet skulle ske först efter äganderättsövergången vid fall av kvalificerat förhandstUlträde. Detta kan givetvis anses principiellt diskutabelt. Man kan emeUertid, som hovrätten påpekat, komma till rätta med denna olägenhet genom en bestämmelse om atl äganderättsövergången vid kvalificerat förhandstUlträde anses jämstäUd med faktiskt besittningstagande, när det gäller frågor som är av betydelse för expropriationsersättningen.

Med hänsyn till det sagda torde del inte föreligga något hinder atl slopa del nuvarande kravet på besittningstagande som vUlkor för

Prop. 1972:109 252

äganderältsövergången vid kvalificerat förhandstUlträde. Det förefaller också naturligast alt låta villkoren för äganderättsövergång vid kvalificerat förhandstillträde vara Ukartade dem som gäller då expropriation fullbordas utan att kvalificerat förhandstillträde har ägt rum. På grund därav biträder jag promemorieförslaget om slopande av kravet på besittningslagande som villkor för äganderättsövergången.

Enligt nuvarande regler ankommer del på den exproprierande att avgöra om han vUl utnyttja medgivande till förhandstUlträde eller inte. Detta gäller beträffande såväl enkelt som kvalificerat förhandstillträde. Domstolen skall visserligen i samband med sitt medgivande ange dag för tiUträde. TiUträdesdagen skall bestämmas så, atl fastighetsägaren och annan, vars rätt berörs, får skäligt rådrum. Denna föreskrift har emellertid i praxis getts den tolkningen att den av domstolen angivna tUl-trädesdagen är den dag då tUllräde tidigast får ske. Den exproprierande behöver alltså inte utnyttja medgivandet den dagen utan kan — teoretiskt — hålla frågan om tiUträde öppen under obegränsad lid. Som framhållits av bl.a. Stockholms tingsrätt kan detta syslem medföra betydande olägenheter. Sakägare, som i händelse av tUlträde måste flytta från fastigheten, har givetvis ett berättigat intresse av att den tidrymd, under vUken den exproprierandes valmöjlighet står öppen, är så kort som möjligt. Normalt torde sakägaren inrikta sig på att flytta den dag som domstolen har bestämt, och självfaUet är han då angelägen att få ut det förskott som tUlkommer honom redan i samband med flyttningen eller så snart som möjligt därefter. Den exproprierande behöver emellertid inte erlägga förskottet så länge han inte utnyttjar medgivandet till förhandslilllräde.

Även förhandstUlträdets rättsverkningar och dess betydelse för den fortsatta handläggningen av målet gör det angeläget att den exproprierande inom rimlig tid träffar sitt val om han vUl utnyttja medgivandet till förhandstillträde eUer ej. Det kan erinras om att tiden för tiUträde normalt utgör värdetidpunkt vid bestämmande av den slutliga expropriationsersättningen, och vidare utgår i vissa fall ränta från det att den exproprierande utnyttjar eUer anmäler att han vUl utnyttja medgivande till förhandstiUträde,

Med hänsyn tiU det anförda anser jag att i den nya expropriationslagen bör tas in en bestämmelse om att medgivande tUl förhandstillträde är förfallet, om inte den exproprierande har fullgjort vad domstolen före-skrivk som vUlkor för förhandstUllrädet inom viss tid efter den dag då medgivandet enligt domstolens beslut tidigast fått utnyttjas. Den tid under vUken den exproprierandes valmöjlighet sålunda skall stå öppen bör inte fixeras i lag, utan det bör ankomma på domstolen att i varje särskUt fall bestämma en lämplig tidsfrist. Normalt bör emellertid tiden inle överstiga två veckor, räknat från den dag då tillträde tidigast fått ske.

Prop. 1972:109 253

Har medgivande till förhandslilllräde förfalUt enligt den nu föreslagna bestämmelsen, föreligger givelvis inte något hinder för den exproprierande att framstäUa nytt yrkande om förhandstUlträde till samma egendom. Det ligger emellertid i sakens natur alt del krävs starka skäl för atl ett sådant yrkande skall bifaUas.

Jag har tidigare föreslagit att domstolen, på samma sätt som när det gäller enkelt förhandstillträde, skall kunna avgöra fråga om kvalificerat förhandstUlträde utan huvudförhandling. I likhet med samtiiga remissinstanser biträder jag vidare promemorieförslaget om att talan inte skall få föras mol hovrättens avgörande i fråga om kvalificerat förhandstiUträde.

Enligt promemorian har det i praktiken ansetts tveksamt huruvida fråga om förhandstUlträde kan prövas sedan ersättning som tillkommer fastighetsägaren eller annan sakägare har blivit slutligt bestämd men processen fortsätter såvitt gäller övriga sakägares ersättningsanspråk. Den angivna omständigheten bör, sägs det i promemorian, inte utgöra hinder för beslut om förhandstillträde, om förutsättningar i övrigt föreligger för ett sådant beslut. Det föreslås att den nya lagen skaU innehålla en uttrycklig bestämmelse på denna punkt.

Vad som sålunda föreslagits har tiUstyrkts av samtUga remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Svenska kommunförbundet anser dock att problemet i första hand bör lösas så, att man frångår principen om att expropriationen inte är fullbordad förrän samtliga sakägares ersättningsanspråk har blivk slutiigt avgjorda. 1 stället bör fastigheten enligt kommunförbundet anses åtkommen med full äganderätt så snart lagakraftägande dom föreligger i fråga om ersättningen till fastighetsägaren och denna bUvit nedsatt.

För min del finner jag inte skäl till ändring i den nuvarande principen om när en expropriation skall anses fullbordad. Jag anser emellertid uppenbart att domstolen bör kunna pröva fråga om förhandstillträde utan hinder av att expropriationsersättning har bUvit slutiigt bestämd i viss del. Som föreslagits i promemorian bör den nya expropriationslagen innehåUa en uttrycklig bestämmelse i frågan. I likhet med vissa remissinstanser anser jag vidare att det behövs föreskrifter om vid vUken instans och på vad sätt talan om förhandstillträde skall väckas. Föreskrifterna bör ha det innehållet att fråga om förhandstillträde prövas i instans där fastighetsägaren är part eller, om fastighetsägaren slutligt har skills från målet, i den lägsta instans där någon del av målet är anhängigt samt atl talan får väckas utan stämning. Är målet anhängigt endast i högsta domstolen bör talan om förhandstUlträde kunna väckas där, trots att fråga om sådant tUlträde enligt vad jag nyss förordat inte bör kunna överklagas dit.

Som jag tidigare nämnt innebär kvalificerat förhandstUlträde att

Prop. 1972:109 254

egendomen övergår på den exproprierande med samma räll som om expropriationen hade fullbordats. Vid äganderättsexpropriation innebär detta inle bara alt den exproprierande får äganderätt till egendomen ulan också att begränsade sakrätter, som belastar egendomen, faller bort. Vid enkelt förhandslilllräde behåller däremot expropriaten äganderätten tUl egendomen. Vidare kvarstår formellt alla begränsade sakrälter.

Även om äganderättsförhållandet formellt inte rubbas vid enkelt förhandstillträde är expropriaten skyldig alt avstå besittningen av egendomen tiU den exproprierande i den mån detta krävs för all denne skall kunna utöva de befogenheter som tiUerkänls honom genom beslutet om förhandstillträde. På molsvarande sätt får innehavare av särskild rätl, t.ex. arrendator eller hyresgäst, anses skyldig att avstå från utövandet av rättigheten i den mån den avser egendom som omfattas av medgivandet tiU förhandstiUträde. Ärrendatorn eller hyresgästen måsle alltså i ett sådant fall, om den exproprierande påfordrar det, flytta från egendomen i samband med alt medgivandel utnyttjas.

Det förhållandet att särskUda rättigheter står kvar formellt vid enkelt förhandstUlträde kan få praktisk betydelse, om den exproprierande eller sakägare återkaUar sin talan om expropriation beträffande egendom som tUlträtts. Som jag närmare skall beröra i ett följande avsnitt bör sådan återkaUelse få tUl följd atl målet i den delen avskrivs, om inte någon av övriga parter begär att sakprövning skall ske utan hinder av återkallelsen. I den mån avskrivning sker, är innehavare av särskUd rätl befogad att återinträda i det praktiska utövandet av rättigheten.

Det har i praxis visat sig råda viss tveksamhet angående de verkningar som ett enkelt förhandstUlträde har beträffande särskilda rättigheter. Med hänsyn härtill bör i den nya expropriationslagen tas in en uttrycklig bestämmelse i denna fråga.

8.5.4 ÅterkaUelse av expropriationsanspråk m.m.

I promemorian föreslås en uppmjukning av del nuvarande förbudet mot återkaUelse av expropriationsanspråk beträffande egendom som har tillträtts av den exproprierande. Sålunda bör enligt promemorian såväl den exproprierande som sakägare kunna återkalla sin talan, om tillträde har skett efter friviUig överenskommelse eUer efter beslut av domslol om enkelt förhandstUlträde. Har den exproprierande i sådant fall återkallat sin talan, skall enligt förslagel målet likväl prövas, om fastighetsägaren eller annan sakägare som berörs av återkallelsen begär det. På motsvarande sätt bör sakprövning äga rum ulan hinder av att sakägare återkallat sin talan, om det begärs av annan sakägare vars rätt berörs eller av den exproprierande. Är del fråga om egendom som omfattas av medgivande till kvalificerat förhandslilllräde och som har övergått till den expro-

Prop. 1972:109 255

prierande med äganderätt, bör enligt promemorian återkaUelse vara ulan verkan.

Vad som sålunda föreslagits har allmänt godtagits vid remissbehandlingen, och även jag anser förslaget lämpligl. Som framhållks i promemorian kan, i fall då annat tillträde än kvaUficerat förhandslilllräde har ägt rum, hänsynen till parterna inte anses kräva all målet prövas, om samtliga är överens om att sakprövning inte skall ske.

Har avskrivning ägt rum på grund av alt den exproprierande har återkaUat sin talan, bör han inte få väcka talan på nytt belräffande samma egendom. ExpropriationstUlståndet bör alltså i den delen vara förfallet. Detta förhållande bör dock inte utgöra hinder för den exproprierande att hos tillståndsmyndigheten ansöka på nytt om expropriation av samma egendom. Åberopas därvid samma expropriaiionsgrund som tidigare, bör emellertid som vUlkor för nytt expropriationstillstånd, liksom i andra situationer då expropriationstiUståndet har förfallit, krävas att det föreligger särskilda skäl.

8.5.5 Panträttshavares ställning i expropriationsmål

Borgenär som har panträtt i faslighet som skall exproprieras är enligt nuvarande regler inte sakägare. Han kan således inte uppträda som part i expropriaiionsmålet och på det sättet ta till vara sina intressen. ExL innehåUer emellertid ett flertal bestämmelser som syftar till att skydda borgenärens intressen på annal sätt. Bl.a. gäller att domstolen i vissa fall skaU bestämma löseskilling och inträngsersättning till högre belopp än som har yrkats. Vidare får domstolen fastställa överenskommelse om sådan ersättning bara under vissa, närmare angivna förutsättningar. Utmärkande för de nuvarande bestämmelserna är all domstolen har ålagts en långtgående officialprövningsskyldighet i panträttshavarnas intresse.

Det nuvarande systemet har utsatts för viss kritik. Reglerna har ansetts tynga expropriationsförfarandet och vara av praktisk betydelse i endast ett fåtal fall. Mot bakgrunden av detta har man i justitiedepartementets promemoria försökt finna andra vägar atl tillgodose borgenärsinlresset. Sålunda föreslås att domstolens officialprövningsskyldighet skall upphöra helt och ersättas av en rätt för panträttshavare att i efterhand få gottgörelse av den exproprierande för den förlust han kan ha lidit genom att expropriationsersättningen har blivk för lågt beräknad. Rätt till sådan gottgörelse skall dock enligt promemorieförslaget föreligga endasl när den ursprungliga ersättningen till följd av överenskommelse mellan den exproprierande och sakägaren eller av annan anledning inte blivit prövad av domstolen. FörebUden tUl den ordning som föreslås är hämtad från VL.

Prop. 1972:109 256

Promemorieförslaget har i denna del tUlstyrkts eller lämnats utan erinran av ett flertal remissinstanser. ÅtskiUiga remissinstanser, framför allt de som företräder de institutionella kreditgivarna, har emellertid riktat stark kritik mot förslaget. Man har bl.a. vänt sig mol atl panträttshavaren inte skall kunna kräva gottgörelse i efterhand i de fall då domstolen har prövat ersättningens storlek men denna har blivit för lågt beräknad till följd av parternas yrkanden eller på grund av brister i utredningen. Kritik har vidare riktats mot att panträttshavare skaU kunna kräva gottgörelse endast när det kan konstateras att han verkligen har gjort en föriusl och inte när det har inträtt väsentiigt ökade risker för förlust vid en framtida exekution. I flera remissyttranden uttalas också att den föreslagna lösningen är opraktisk och ägnad att medföra onödig omgång och ökade kostnader.

Flertalet av de remissinstanser som är kritiska mot den lösning som förordas i promemorian anser att den nuvarande ordningen bör behållas i huvudsak oförändrad. Den allmänna meningen är emellertid att man bör öka utrymmet för domstolen att fastställa överenskommelse om exproprialionsersältning efter oskadlighetsprövning. För fastställelse bör i sådant fall krävas att överenskommelsen uppenbarligen är utan betydelse för panträttshavarna.

Den nya expropriationslagen måste självfallet innehåUa bestämmelser om skydd för de borgenärer som har panträtt i den fastighet som är föremål för expropriation. Enligt min mening finns det emellertid inte anledning att låta skyddet sträckas längre än behörig hänsyn tUl borgenärernas intressen kräver.

Det system som har föreslagits i promemorian har utan tvekan praktiska fördelar. Bl,a, förenklas domstolens handläggning avsevärt. Som påpekats i promemorian torde också i praktiken risken för att panträttshavarna skall lida förlust vara mycket liten. Det är då naturligt att ha en reglering som tar sikte just på de fall vUka avviker från det normala och som inte tynger förfarandet i övrigt,

Å andra sidan kan det inte bestridas att promemorieförslaget är förenat med vissa brister. Sålunda anser jag i likhet med flera remissinstanser att den föreslagna rätten för borgenär att få gottgörelse i efterhand har blivit alltför snävt begränsad, sett från borgenärens synpunkt. Visserligen kan borgenärens talerätt utvidgas, men detta medför i stället ökade olägenheter för den exproprierande. Oavsett hur borgenärens talerätt utformas, kvarstår också den nackdelen med det föreslagna systemet att kreditgivarnas bevakningsproblem ökas.

Enligt min mening är de invändningar som kan anföras mot promemorieförslaget i denna del så vägande att förslaget inte bör genomföras, I StäUet bör man i princip behåUa det nuvarande systemet med officialprövning tUl skydd för panträttshavarnas intressen. Det är

Prop. 1972:109 257

emellertid angeläget atl parterna i sä slor utsträckning som möjligl träffar överenskommelse om expropriationsersättning och all sådan överenskommelse kan fastställas utan onödig omgång. 1 likhel med elt flertal remissinstanser anser jag att man bör vidga de nuvarande möjligheterna för domstolen alt ulan omfattande prövning beslämma ersättningen i enlighet med vad parterna överenskommit.

Domstolens officialprövningsskyldighet bör komma till ullryck genom en regel om atl löseskilling och inlrångsersättning i vissa fall inte får sällas lägre än som föranleds av lagens allmänna ersättningsregler, även om den ersäuningsberälligade skulle ha begärt ell lägre belopp. Liksom enligl gällande beslämmelser bör dock domstolen företa en oskadlighetsprövning, innan slällning tas till frågan om del begärda beloppet skall överskridas. 1 gällande rätl ullrycks detta så, atl domstolen inte '1111 förfång" för panträttshavare får bestämma löseskilling eller inlrångsersättning lill lägre belopp än som föranleds av de allmänna ersättningsreglerna. För min del anser jag atl oskadlighetsprövningen i slällel bör utformas pä samma sätt som den oskadlighetsprövning som i vissa fall skall ske enligt FBL. 1 samband med tillkomsten av FBL diskuterades ingående hur stränga krav som bör ställas upp för att viss åtgärd skall anses inte vara till skada för panträttshavare (se härom prop. 1969:128 del B s. 444). Enligt min mening finns det inte anledning att i den nya expropriationslagen ställa upp strängare krav såvitt nu är i fräga än som gäller enligl FBL. På grund därav bör den ordningen gälla all löseskilling och inlrångsersätlning inte får sättas högre än den ersätlningsberättigade har begärt, om ell överskridande är väsentligen utan betydelse för panträttshavarnas rätl.

Har parterna träffat överenskommelse om annan ersättning än löseskilling och inlrångsersättning, är det självklart all domstolen liksom f.n. skall döma i enlighet med vad som överenskommits, efiersom panträttshavarna inle har räll lill någon del av sådan ersättning. När del gäller löseskilling och intrångsersättning bör domstolen ulan sakprövning kunna döma ut de överenskomna beloppen, om medgivande har lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, bör dessutom fordras de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som enligl 22 kap. 11 § jordabalken krävs för relaxation. Föreligger inte medgivanden från samtliga rättsägare, bör domstolen ändå kunna bestämma löseskilling och inlrångsersättning i enlighet med vad parterna har överenskommit, om domstolen finner att det inle föreligger någon nämnvärd risk för att rättsägare, som inte har lämnal sitt medgivande, skall drabbas av förlust. Den oskadlighetsprövning som domstolen sålunda skall företa bör kunna ske utan att rättsägare, som inte har lämnat sill medgivande, stäms in i målet. Oskadlighetsprövningen bör utformas på samma säll som den

17 Riksdugen 1972. I suml. Nr 109

Prop. 1972:109 258

prövning som enligt vad jag tidigare har anfört skall ske, när del gäller att avgöra om ersättning skaU bestämmas till högre belopp än den ersätlningsberättigade har begärt. Prövningen bör således gå ut på att konstatera om det är utan väsentlig betydelse för den rättsägare som inle har lämnat sitt medgivande att ersättning utgår enUgt överenskommelsen. Den oskadlighetsprövning som domstolen enligt det sagda skall företa torde ofta bli mycket enkel, I många fall torde domstolen sålunda snabbt kunna konstatera att ersättning som yrkats eller överenskommits förslår tUl full betalning av de fordringar som är förenade med panträtt, 1 de fall då överenskommelse om löseskiUing eUer intrångsersättning har träffals kan det ibland vara lämpligt med ett blandat förfarande, så att domstolen företar oskadlighetsprövning beträffande en del av borgenärerna och fordrar medgivande av de andra, dvs. av dem som inte kan beräknas erhåUa fuU betalning,

8.5.6 Måls avgörande utan huvudförhandling i överrätt >

Som framhåUits i justitiedepartementets promemoria torde huvudförhandling i expropriationsmål i regel vara nödvändig för att domstolen skall få bästa möjliga underlag för sin bedömning. Bedömningen i expropriationsmål gmndar sig dock oftare än i vanliga tvistemål på tekniska uttedningar och annat skriftiigt material, som många gånger är mindre lämpat för muntlig framstäUning, Huvudförhandlingen i expropriationsmål kan därför ibland bidra tUl att göra förfarandet tidsödande och kostsamt utan att några egentiiga fördelar kan påvisas. Med hänsyn tiU det anförda kan det övervägas alt åtminstone i överinstans införa vidgade möjligheter att avgöra expropriationsmål utan huvudförhandling.

I promemorian föreslås — delvis efter mönster av vad som gäUer i fastighetsbUdningsmål och vattenmål — att överrält, utöver vad som följer av RB, skaU få avgöra expropriationsmål utan huvudförhandling, om rätten finner att huvudförhandling inte behövs och ingen av parterna begär sådan förhandling. Vad som sålunda föreslagits har med något enstaka undantag godtagits av remissinstansema, och även jag finner den föreslagna regeln lämplig. Det är att märka alt avgörande på handlingarna bör komma i fråga bara i de fall då det är helt klart att ett muntligt förfarande inte fyller någon egentiig funktion,

8.6 Nedsättning av expropriationsersättning

Som tidigare framhållits påverkas panträttshavarnas stäUning i flera avseenden genom en expropriation. Vid äganderättsexpropriation upphör helt eller delvis panträtt i den exproprierade fastigheten och när nyttjanderätt eller servitut tUlskapas vid självständig rättighetsexpro-

Prop. 1972:109 259

priation kan säkerhetens värde komma att nedgå. För att panträttshavarnas intressen skaU tillgodoses vid betalningen av expropriationsersättningen har i ExL tagits in särskUda regler om nedsättning och fördelning av sådan ersättning.

Som framhålls i promemorian är det ofrånkomligt med ett särskilt skydd för borgenärer som åtnjuter panträtt i den fastighet som är föremål för expropriation. Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen att detta skydd också framdeles bör åstadkommas genom bestämmelser om nedsättning och fördelning av expropriationsersättningen.

Vad frågan närmast gäUer är om regleringen i ämnet kan förenklas utan att panträttshavarnas berättigade intressen träds för nära. Det synes vara en allmänt utbredd uppfattning att de nuvarande bestämmelserna är aUtför stela och går längre än nämnda inttesse kräver,

I justitiedepartementets promemoria föreslås att nedsättning skall ske bara i sådana faU där rättighetshavarnas inttessen påkallar det. Förslaget innebär tUl en början att endasl löseskiUing och intrångsersättning i princip skall sättas ned. LikstäUd med sådan ersättning är på gmnd av förvandlingsregeln i 1 kap. 3 § i utredningens förslag — vUkel promemorieförslaget bygger på — motsvarande ersättning tUl annan sakägare än fastighetens ägare. Ytterligare föreslås den begränsningen att nedsättning av ersättning skaU behöva ske endast om expropriationsfastigheten är besvärad av bevUjad eller sökt inteckning. Om så är fallet skaU enligt förslaget nedsättning dessutom kunna underlåtas, om berörda rättsägare lämnar medgivande eller expropriationen är väsentligen utan betydelse för rättsägare som inte lämnat medgivande (oskadlighetsprövning). Enligt förslaget ankommer det på domstolen att beslämma i vad mån expropriationsersättning skall sättas ned. Förebilden tUl den föreslagna regleringen är hämtad från 5 kap, 16 och 18 §§ FBL,

Den principlösning som sålunda har föreslagits har fått etl gynnsamt mottagande av remissinstanserna. Också jag anser att den föreslagna förenklingen av nedsättningsbestämmelserna innefattar en lämplig avvägning meUan här motstående inttessen. Jag förordar därför att bestämmelserna om nedsättning utformas i huvudsaklig överensslämmelse med promemorieförslaget.

Det första ledet i den önskvärda förenklingen av förfarandet är enligt promemorian att från nedsättningsbestämmelserna undantas genereUt vissa slags expropriationsersättningar. Det sker som nämnts genom en föreskrift att endast löseskiUing och intrångsersättning skaU, under de i bestämmelserna angivna förutsättningarna, nedsättas. Nedsättning skall således aldrig ske av vad som i promemorian betecknas personlig ersättning, dvs. som nu avses i 7 § första stycket ttedje punkten ExL, vare sig den bestäms för fastighetsägaren eller för annan sakägare.

Prop. 1972:109 260

Däremol faller ersättning till rättighetshavare som är likställd med löseskilling eller inlrångsersättning under nedsättningsbestämmelserna.

Den lösning som föreslås i promemorian i denna del kan jag i alll väsentligt biträda. Emellertid bör enligt min mening den reglering som föreslås kompletteras med en bestämmelse om ytterligare undantag från skyldigheten att nedsätta expropriationsersättning, nämligen för det fall alt expropriationsersättning tillerkänts rättighetshavare som genom expropriation får avslå från eller tåla inskränkning i sin rätl ulan au fastigheten eller del av fastigheten samtidigt avslås. Sådan ersättning skall undantagslöst betalas ul till den ersällningsberätiigade ulan fördelning. Elt nedsältningsförfarande har därför ingen mening och bör inle föreskrivas.

Svea hovrätt föreslår i sitt remissyttrande, alt domstolen skall ges möjlighet alt förordna om nedsättning också av annan fastighetsägaren tUlkommande ersättning än löseskilling och inlrångsersättning, när skäl föreligger för del. Förslagel hänger samman med den slörre frågan om fördelningen av den sammanlagda expropriationsersältningen på olika ersättningsposter. För att den av hovrätten föreslagna ordningen skall få den effekt som lorde ha åsyftats, måste fördelningsbestämmelserna jämkas så att annan ersättning till fastighetsägaren än löseskilling och intrångsersättning också kommer att ingå bland medel som skall fördelas mellan rättshavarna. En sådan utvidgning av fördelningsbestämmelserna i förhållande till såväl gällande rält som promemorieförslagel kan enligl min mening inte komma i fråga. Därmed förfaller det av hovrätten framställda förslagel.

Under remissbehandlingen har väckts förslag om all nedsättning skall få ske innan ersättningsfrågan har blivit slutligt avgjord. En sädan ordning skulle, anförs det, vara lill fördel från anslagssynpunkt för exproprierande statliga myndigheler. Jag kan inte biträda detta förslag. Skälet är alt man inte med säkerhet i förväg vet vilka ersättningar som skall sättas ned, eftersom det tillkommer domstolen atl iräffa del avgörandet i samband med alt målet avgörs.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar önskemålet att åtminstone nedsättningsbestämmelserna i VL bringas i överensstämmelse med motsvarigheterna i den nya expropriationslagen. Jag vill erinra om all VL är föremål för översyn i annat sammanhang (jfr SOU 1972:14). Frågan om ändring av VL:s nedsättningsbestämmelser bör därför anstå.

I enlighet med det anförda föreslår jag att nedsättningsbestämmelserna i den nya expropriationslagen får innehålla atl löseskilling och inlrångsersättning, varmed likställs viss ersättning till annan sakägare än fastighetsägaren, skall betalas genom att ersättningen nedsätts hos länsstyrelsen, om fastigheten är besvärad av beviljad eller sökt inteckning. Nedsättning bör få underiålas, om borgenärer med panträtt i

Prop. 1972:109 261

fastigheten och andra vars räll berörs medgett alt ersättningen får betalas ul direki till den ersätlningsberättigade. Medgivande bör inte fordras av den för vars rätl expropriaiionen är väsentligen utan betydelse. Jag föreslår i överensstämmelse med promemorieförslaget vidare, att domstolen skall ange i vad mån nedsättning skall ske i samband med att domstolen bestämmer ersättningen. Expropriationsersättning som inte skall nedsättas bör få betalas ut direkt till den ersältningsberälligade. I så fall bör det åligga den exproprierande att hos länsstyrelsen anmäla och styrka all ersättningen har erlagts. Nedsättningsbestämmelserna bör, som föreslås i promemorian, äga molsvarande lillämpning i fråga om förskott.

8.7 Ikraftträdande, övergångsförhåUanden och följdändringar I annan lagstiftning

Den nya expropriationslagen bör träda i kraft den 1 januari 1973. Avsikten är alt förslagen till lagstiftning om fysisk riksplanering skall träda i kraft samma dag.

Har ansökan om expropriation gjorts hos Kungl. Maj:i före den nya lagens ikraftträdande, bör frågan om tillstånd till expropriationen liksom eventuell fråga om återlösningsräll prövas enligt ExL. Beträffande ersättningens bestämmande bör däremot också i detta fall den nya lagen tillämpas, om talan väcks vid fastighetsdomstol efter ikraftträdandet. Frågan om tillämpningen av presumtionsregeln med avseende på lid före ikraftträdandet har jag behandlat i avsnittet 8.4. 1 fräga om förfarandet i expropriaiionsmålet bör som huvudregel de nya bestämmelserna tillämpas, även om talan har väckts före ikraftträdandet. Till frågan om undantag härifrån återkommer jag i specialmotiveringen till övergångsbestämmelserna.

Om i annan författning hänvisning förekommer lill föreskrifl som ersätts genom bestämmelse i den nya expropriationslagen, bör givetvis den nya bestämmelsen liilämpas i stället. Särskild regel härom bör las in i övergångsbeslämmelserna till den nya iagen. Med hänsyn härtill behöver ändringar inle nu ske i exempelvis 14 och 18 §§ lagen angående stenkolsfyndigheter m.m., 7 § lagen (1942:350) om fornminnen, 3 § lagen om inlösen i vissa fall av räll till gruva m.m. och 36 § lagen om vissa gemensamhetsanläggningar. Ändringar bör nu ske i jordabalken, 1902 års ellag — som jag tidigare har behandlat i avsnittet 8.2.4 — VL, civilförsvarslagen, delgivningslagen (1970:428) och rennäringslagen (1971:437). Vidare bör som jag har anfört i avsnittet 8.2.8 lagen om tvängsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom upphävas.

Vissa lagar som bör ändras med anledning av den nya expropriationslagen berörs också av lagstiftningen om fysisk riksplanering.

Prop. 1972:109 262

Ändringarna bör ske i ett sammanhang i sistnämnda lagstiftningsärende. Detta gäUer lagen om enskUda vägar, BL, lagen (1960:690) om byggnadsminnen, naturvårdslagen, mUjöskyddslagen och väglagen.

Enligt 24 § lagen om förvaltning av kyrklig jord får tillstånd tUl försäljning av kyrklig jord lämnas bl.a, om jorden behövs för ändamål som avses i 1 § ExL, Den nya expropriationslagsliftningen aktualiserar frågan om en ändring i nu nämnda regel. Denna är emellertid av kyrkolags natur och en ändring får anses kräva kyrkomötets medverkan. Med hänsyn härtiU torde frågan få anstå t, v.

9 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag tUl

1) expropriationslag,

2) lag om ändring i jordabalken,

3) lag om ändring i lagen (1902:71 s, 1), innefattande vissa bestäm
melser om elektriska anläggningar,

4) lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

5) lag om upphävande av lagen (1947:290) om tvängsinlösen av
vanhävdad jordbmksegendom,

6) lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

7) lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

8) lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

Förslagen torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3'.

10 Specialmotivering

10.1 Förslaget till expropriationslag

1 kap. Inledande bestämmelser

I förevarande kapitel har samlats vissa gmndläggande bestämmelser om expropriation, 1 huvudsak motsvarar kapitlet 1 kap. i utredningens förslag, TiU kapitlet har emeUertid förts över vissa bestämmelser från 7 kap. i justitiedepartementets promemorieförslag.

' Av bUaga 3 återges här endast författningsförslagen under 1—3 och 8. Övriga författningsförslag är likalydande med motsvarande, vid propositionen fogade förslag.

Prop. 1972:109 263

1§

I paragrafen ges bestämmelser om bl.a. föremålet för expropriation. Paragrafen motsvarar i huvudsak en del av inledningen till 1 § första stycket, 1 § andra stycket och 2 § första och andra styckena ExL.

Av paragrafen framgår att fastighet eUer särskUd rätt tUl fastighet som tUIhör eller tillkommer staten inte får exproprieras. Förslaget har i den delen närmare motiverats i avsnittet 8.1.3.

Bestämmelserna om föremålet för expropriation i departementsförslaget överensstämmer i sak med utredningens förslag men har getts en annan redaktionell utformning. Bl.a. har som föremål för äganderättsexpropriation angetts fastighet eller del av fastighet i stället för som i ulredningens förslag fast egendom. Någon saklig avvikelse från utredningens förslag är inte åsyftad med denna ändring. Med del av fastighet avses även andel av fastighet. Expropriation av andel av fastighet kan exempelvis komma ifråga, om den exproprierande redan äger viss andel av en fastighet och vUl förvärva återstoden. Vidare omfattar bestämningen samfäUighet och del av samfällighel,

I detta sammanhang bör påpekas, att ordet egendom, som återfinns i åtskUliga bestämmelser i departementsförslaget, genomgående har använts för att beteckna föremålet för expropriationen, oavsett om detta är en eller flera fastigheter eller del av fastighet eUer särskUd rätt tUl fastighet.

Som utredningen anför bör hinder inte möta att låta expropriationen avse enbart tillbehör tUl fastighet, om det är tiUräckligt för att uppnå syftet med expropriationen. Med tiUbehör avses därvid i första hand sådant tillbehör tUl fastighet som anges i 2 kap. 1 § JB. Principiellt bör expropriation dock kunna avse även sådant byggnadstiUbehör som anges i 2 § i samma kapitel. Expropriation i nu åsyftad form bör inte möta några betänkligheter från panträttshavares och liknande rättsägares synpunkt, eftersom ersättningen för värdeminskningen i första hand kommer att användas för att tillgodose dessa rättsägares inttessen. Det är alltså möjligt att begränsa expropriation tUl att avse byggnad för nedrivnihg 0'fr prop, 1971:122 s. 159), Också byggnad och annan fast anordning på annans mark bÖr kunna vara föremål för expropriation. Ett sådant partiellt ianspråktagande torde inte innebära någon nyhet i förhållande tiU gällande rätt. En särskUd bestämmelse i ämnet har tagits upp i 2 § i förevårande kapitel,

I förtydligande syfte har i förslaget angetts att särskUd rättighetsexpropriation får avse, fömtom upphävande av rättighet, begränsning av den.

Med särskild rätt tiU fastighet avses i förslaget också gruvrätt. Sådan rätt skall sålunda enligt förslaget kunna upphävas eUer begränsas genom expropriation. Frågan om ExL:s tUlämpning på gruvrätt har varit omtvistad (jfr Digman, Svensk gruvrätt, Stockholm 1953, s. 119 och

Prop. 1972:109 264

betänkandet SOU 1969:10 s. 115 med not 2). Det finns emellertid enligt min mening inte anledning att utesluta möjligheten av alt gruvrätt exproprieras. Självfallet måste behovet av atl bevara pågående gruvdrift beaktas i expropriationsärendet. Detta torde i allmänhet leda till atl gruva som bearbetas inte får exproprieras. Vissa särskilda problem kan självfallet uppslå vid värderingen av gruvrätt. Dessa torde dock inle behöva bli större än vad som i allmänhet gäller vid expropriation av en rörelse av molsvarande storlek. Frågan torde utan olägenhet kunna överlämnas ål rättstillämpningen.

2§

Paragrafen, som delvis motsvaras av 3 och 11 §§ ExL, upptar i första stycket en föreskrift av innehåll att bestämmelserna i den nya expropriationslagen om fastighet äger molsvarande tillämpning i fråga om byggnad eller annan anläggning på annans mark. Med byggnad m.m. på annans mark åsyftas här inte byggnad som uppförts pä ofri tomt i stad eller vallenverk på annans grund, vilka anläggningar enligl 10 § JP är all anse som fast egendom. Till byggnad m.m. på annans mark bör givetvis inle heller räknas sädan byggnad eller anläggning som avses i 2 kap. I § andra stycket JB. Som exempel då bestämmelsen blir tillämplig kan anföras överloppshus som jordbruksarrendaior har uppfört på arrendestället och byggnad som bostads- eller anläggningsarrendator har på den arrenderade fasligheten.

Alt vad som sägs om fastighet ocksä gäller del av fastighet, om inle särskilda beslämmelser meddelas om delexpropriation, får anses framgå utan uttrycklig bestämmelse. I vilken ulslräckning vad som i särskilda beslämmelser om delexpropriation sägs om fastighet skall tillämpas när en av flera regislerfastigheter som tillsammans bildar en ekonomisk enhet exproprieras eller om reglerna för expropriation av hel fastighet skall tillämpas när en del av en regislerfasiighet som utgör en självständig ekonomisk enhet exproprieras torde liksom hittills få överlämnas ål rättstillämpningen (jfr prop. 1971:122 s. 191).

Enligt andra stycket skall den nya lagens föreskrifter om expropriation av fastighet gälla i tiUämpliga delar, om särskild rätt till fastighet exproprieras och annal inte anges. Bestämmelsen är tillämplig vid både självständig och osjälvständig rällighelsexproprialion. Av bestämmelsen följer bl.a. att vad som sägs i lagen om fastighetsägare får i den mån del är möjligl tillämpas i fråga om rällighetshavaren, när särskild rätl upphävs eller begränsas genom expropriation ulan att fastigheten samtidigt avstås, dvs. vid självständig rättighetsexpropriation. Beträffande innebörden av begreppet särskild rätl hänvisas lill legaldefinitionen i 5 § i förevarande kap. och till vad som anförs om det i avsnittet 8.1.2 i den allmänna motiveringen.

Prop. 1972:109 26.5

I tredje stycket har tagits upp en beslämmelse som innebär att vägrätt lill allmän väg inle får upphävas eller begränsas enligl bestämmelserna i 1 § om självständig rättighetsexpropriation. I allmänhet tillkommer vägrätt staten och kan enligl förslaget redan på den grunden inte exproprieras. Med hänsyn till de bestämmelser om upphörande av vägrätt som finns i väglagen kan det inle anses föreligga något behov av en expropriationsmöjlighet i de fall då kommun är väghållare. Tvärtom är det lämpligt atl samma regler gäller i båda fallen. Med vägrätt till allmän väg avses sådan räll oavsett om den uppkommit före eller efter väglagens ikraftträdande.

1 iredje stycket har också tagits upp en bestämmelse som innebär att renskötselrält enligt rennäringslagen (1971:437) inle får upphävas eller begränsas enligl bestämmelserna i 1 § om självständig rällighelsexproprialion. I stället skall upphävande eller inskränkning i renskötselrätten utan samband med att fasligheten avstås ske med lillämpning av 26-29 §§ rennäringslagen. Exproprieras däremot fastigheten med äganderätt blir bestämmelserna i 1 kap. 3 § om osjälvständig rättighetsexpropriation tillämpliga. 1 denna del torde departemenlsförslaget överensstämma med vad som vid rennäringslagens tillkomst förutsatles gälla ulan uttrycklig föreskrift (prop. 1971:5! s. 126).

Departementsförslaget upptar inte någon direki motsvarighet till den i I § andra stycket andra punkten i utredningens förslag gjorda hänvisningen belräffande tomträtt och vattenfallsrätl. Ätt dessa rättigheter är likställda med fast egendom vid expropriation följer numera av 13 kap. 26 § JB, jämförd med 52 S andra slyckel JP. såvitt gäller tomträtt, och 5 kap, 2 § lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt lill fast egendom, jämförd med 4 kap. 27 § samma lag och 12 § JP. Hänvisningen bedömer jag som obehövlig och den har därför fått utgä (jfr prop. 1971:20 s. 195).

3§

1 paragrafen ges bestämmelser om inverkan av äganderättsexpropriation på rättigheter i den exproprierade fastigheten. Paragrafen motsvaras i gällande räll delvis av 2 § iredje stycket och 49 § andra stycket ExL.

Bestämmelserna om äganderättsexpropriaiions inverkan på rättigheter som gäller i den exproprierade fastigheten har i departemenlsförslaget utformats på annat sätt än i gällande rält och i utredningens förslag. Beträffande skälen för detta får jag hänvisa lill vad jag har anfört i avsnittet 8.1.2 i den allmänna motiveringen. På grund av den innebörd som har tillagts begreppet särskild rätt i departemenlsförslaget (jfr 5 § i förevarande kap.) äger bestämmelserna i första och andra styckena om osjälvständig rättighetsexpropriation lillämpning endasl på nyttjanderätt, servitut och räll till elektrisk kraft samt liknande rätt.

Första stycket behandlar endasl sådana rättigheter som har tillskapats

Prop. 1972:109 266

genom rättsliga förfoganden från fastighetsägarens sida. I första hand kommer härvid i betraktande rättigheter som har kommk till genom avtal, dvs. sådana rättigheter som avses i 7 kap. JB, men också exempelvis testamentariska nyttjanderätter är avsedda att inrymmas under bestämmelserna. Att märka är att förrättningsservitut som grundas på en vid förrättning träffad överenskommelse inte inbegrips bland de rättigheter som avses med första stycket. I fråga om rättigheter av det slag som åsyftas med första stycket är huvudregeln att de förfaller genom expropriationen, TiU skUlnad mot vad som utredningen föreslår kan enligt departementsförslaget tUlståndsmyndigheten meddela förordnande om beståndet av sådan rättighet endast om det uppenbarligen är utan betydelse för den rätt som tiUkommer borgenär med panträtt i fastigheten. Denna avvikelse från utredningsförslaget har behandlats i avsnittet 8,1.2 i den aUmänna motiveringen. Självfallet skall tUlståndsmyndigheten inte ta hänsyn till borgenärer som har sämre förmånsrätt än rättighetshavaren. Deras möjligheter att få betalning påverkas av rättigheten även om den inte beslår, jfr 5 kap. 24 § första stycket. Enligt departementsförslaget skall parterna — den exproprierande och rättighetshavaren — under det fortsatta expropriationsförfarandet kunna komma överens om att viss rättighet skall bestå även efter expropriationen. För att överenskommelsen skaU få den avsedda verkan måste den emeUertid fastställas av domstolen. Beträffande förutsättningarna för att sådan överenskommelse skall få faststäUas föreskrivs i paragrafen att de borgenärer som har panträtt i fastigheten eller fastighet som är gemensamt intecknad med den och vUkas rätt berörs skall ha medgett alt rättigheten får bestå eller atl beståndet av rättigheten är väsentiigen utan betydelse för den rätt som tUlkommer borgenär som ej har lämnat medgivande. Det ligger i sakens natur att överenskommelse om beståndet av särskild rätt inte kan faststäUas, sedan domstolen har meddelat dom om kvalificerat förhandstUlträde.

Förordnande eller överenskommelse om beståndet av särskild rätt är i och för sig utan direkt betydelse för innehavare av annan särskild rätt till fastigheten som inte skaU bestå. För denne skaU ersättning enligt 5 kap, 24 § bestämmas särskUt, Indirekt kan dock förordnandet eUer överenskommelsen bli av betydelse för honom, nämligen om hans ersättning behöver tas i anspråk tiU förmån för borgenärer med bättre rätt enUgt 6 kap, 18 § tredje stycket i förslaget och detta beror på att fastighetsägaren tiUkommande ersättning har minskats med hänsyn till beståndet av den andra särskilda rättigheten. Den bevakning av borgenärernas intressen som skaU göras av tillståndsmyndigheten, domstolen eller borgenärerna själva kommer emellertid i praktiken också innehavaren av den särskilda rättigheten till godo, eftersom man inte torde komma att ta hänsyn tUl den ersättning som belöper på den särskUda rätten. Med hänsyn härtUl

Prop. 1972:109 267

har någon bestämmelse till skydd för innehavare av annan särskUd rätt inte tagits upp i första stycket,

I andra stycket har tagits upp bestämmelser om expropriationens inverkan på rättigheter som har tillkommit genom expropriation eller liknande tvångsförvärv eller genom fastighetsbildning eller på liknande sätt. Hit hör också gmvräll. I fråga om sådana rättigheter gäller till skillnad från rättigheter som avses i första stycket som huvudregel att rättigheten består trots expropriationen. Tillståndsmyndigheten har dock möjlighet att förordna att sådan rättighet skaU upphöra. Skulle del efler det att tUlståndsärendet avgjorts visa sig atl fastigheten besväras av rättighet som avses i andra stycket och som inte lämpligen bör bestå efter expropriationen, får den exproprierande i den ordning som gäller för självständig rättighetsexpropriation begära att rättigheten upphävs genom expropriation. I sådana fall torde tiUståndsfrågan kunna handläggas både snabbt och enkelt. Jag vill också erinra om de möjligheter som FBL erbjuder alt genom fastighetsreglering komma lill rätta med inte önskvärda servitut.

Renskötselrätt enligt rennäringslagen kan, som har framhållits under 2 §, vara föremål för osjälvständig rättighetsexpropriation. Renskötselrätten kan sägas yara ett slags nyttjanderätt som grundas på lag och bör jämstäUas med sådan särskild rält liU faslighet som avses i andra stycket av förevarande 3 §. Frågan om renskötselrätten skall upphöra vid expropriation får sålunda prövas i tillståndsärendet. Meddelas förordnande enligt andra stycket, får vid ersättningens bestämmande hänsyn tas tiU rennäringslagens föreskrifter (se prop. 1971:51 s, 267),

Paragrafen gäller inte särskild rätt som tiUkommer staten. Sådan rättighet skaU alltid bestå efter äganderättsexpropriation oberoende av om rättigheten har tillkommit genom friviUig upplåtelse eller på annat sätt. Detta hänger samman med att det nuvarande förbudet mol expropriation av statlig mark och av rättighet som tillkommer staten har förts över tiU departementsförslaget (jfr vad som har anförts i avsnittet 8,1.3 och under I kap. I §), Undantagsbestämmelsen har tagits upp som ett tredje stycke i förevarande paragraf. Av skäl motsvarande dem som under 2 § anförts om självständig rättighetsexpropriation av vägrätt har i ttedje stycket också tagits upp bestämmelse om att även vägrätt till aUmän väg som tillkommer annan än staten skall bestå efter expropriation.

Fjärde stycket i paragrafen upptar en bestämmelse beträffande äganderättsexpropriaiions inverkan på fordringar, I sak överensstämmer bestämmelsen med gäUande rätt och utredningens förslag men har på gmnd av den ändrade innebörd som i departementsförslaget tUlagts begreppet särskUd rätt getts en annan redaktionell utformning.

Inteckning upphör att gälla i den exproprierade egendomen på gmnd

Prop. 1972:109 268

av föreskrift i 6 kap. 14 § jordabalken. Atl förmånsrätt för vissa fordringar på skall och allmän avgift som avses i 13 § förmånsrättslagen faller utanför tillämpningsområdet för förevarande paragraf har berörts i avsnittet 8.1.2 i den allmänna motiveringen.

Paragrafen äger som framgår av första slyckel tillämpning endast vid äganderättsexpropriation. Bestämmelserna är således inte avsedda ail tillämpas vid självständig rättighetsexpropriation.

4§

I paragrafen ges en bestämmelse om alt nyttjanderätt och servitutsrätt som har tillskapats genom expropriation har företräde framför all annan räll lill fasligheten med undanlag av särskild räll som har tillkommit genom expropriation eller annal ivångsförvärv eller vid fastighetsbildning eller på liknande säll, dvs. samma slags rättigheter som avses i 3 S andra stycket. Med sådan rättighet får likstäUas också renskötselrätt enligt rennäringslagen. Även gruvrätt bör räknas hit. Bestämmelsen reglerar således inle del inbördes företrädet mellan exempelvis nyttjanderätt som har stiftats genom expropriation och förrättningsservitut. Ämnet har behandlats i avsnittet 8.1.2 i den allmänna motiveringen. Paragrafen motsvarar 49 § tredje stycket ExL.

Skulle i visst fall nyttjanderätt eller servitut som avses i paragrafen komma atl vid utövningen konkurrera med annan särskild rätt till fastigheten som tillkommit på annat sätt än genom frivillig överenskommelse, exempelvis rätt atl använda mark för gemensamhetsanläggning, bör ansökningen om exproprialionstillstånd avse dels tillskapande av den nya rättigheten, dels upphävande av eller motsvarande begränsning av den redan befintliga rättigheten.

5§

I paragrafen lämnas definitioner av begreppen särskild rält och sakägare. Definitionen av sistnämnda begrepp är negativ i den meningen atl den endasl anger undantagen från lagens sakägarbegrepp.

Med det senare ledet i den i första stycket upptagna definitionen av begreppet särskild rält lill fastighet avses bl.a. rätl lill andel i samfällt strömfall (jfr 35 § JP) och vissa förmåner av fast egendom enligl 8 S JP. Också gruvrätt och renskötselrält avses med uttrycket.

Frågan i vad mån innehavare av sådan avkomslrätt eller annan förmån av fast egendom som avses i 8 § JP bör anses som sakägare eller ej torde få bero av vad rättigheten i del särskilda fallet innehåller. Som bekant har i rättspraxis sinsemellan tämligen olikartade rättigheter inrymts under begreppet avkomst eller förmån av fast egendom. Oftast har det varit fråga om födoråds- och undantagsrättigheter och vanligen har upplåtelsen omfattat inle bara pengar eller varor utan också vissa andra

Prop. 1972:109 269

förmåner som t.ex. bostad och vissa tjänsteprestaiioner. Enligl min mening bör sådana förmåner som beslår i att bostad tillhandahälls och liknande förmåner i förevarande hänseende anses jämställda med nyttianderält. Den berättigade skulle med della betraktelsesätt inta ställning som sakägare vid expropriation av fastigheten. Avser i stället rättigheten en rätt lill generiska prestationer av något slag bör rättighetshavaren däremot anses likställd med panträttshavare (jfr Holmbäck: Begränsade sakrälter lill fast egendom, Uppsala 1925, s. 128 not 1). Mellanformer kan länkas förekomma. Det måste överlämnas ät rättstillämpningen att avgöra om den berättigade i sädant fall skall anses vara sakägare eller inle.

Belräffande den närmare innebörden av sakägarbegreppet i departemenlsförslaget hänvisas i övrigi till vad som har anförls i avsnillet 8.1.2 i den allmänna motiveringen.

6§

Hänvisningen i 31 § andra stycket ExL till vissa beslämmelser i 7 kap. VL om torrläggning har tagits upp utan ändring i sak.

7§

Paragrafen motsvarar 34 § andra stycket ExL och överensstämmer i sak med gällande rätt.

2 kap. Expropriationsandamålen

1 della kapitel anges de ändamål för vilka expropriation skall få ske. Bestämmelserna i l-l I §§ bygger på 2 kap. 1 och 3-12 §§ i utredningens förslag och överensstämmer med några fä avvikelser i sak med delta. Av de angivna bestämmelserna har de ändringar som upptas i 1, 8 och 11 §§ i deparlementsförslaget genomförts redan genom 1971 års reform och har alltså överförts lill deparlementsförslaget från gällande räll med den ändringen i sak, alt expropriation för tätbebyggelse i vissa fall och värdestegringsexpropriation generellt föresläs få ske till förmån också för landstingskommun och kommunalförbund. 2 kap. 2 § i utredningens förslag saknar av skäl som jag har anfört i avsnkiet 8.2.2 i den allmänna motiveringen motsvarighet i departementsförslaget. 12 § i departemenlsförslaget utgör en nyhet i förhållande till ulredningens förslag.

Jag vill i della sammanhang la upp elt par frågor av mera generell räckvidd som under remissbehandlingen av utredningens förslag har berörts av Stockholms stadskanslis juridiska avdelning. Enligl avdelningen kan del tänkas atl man vid expropriation av nyttjanderätt lill del av fastighet kan väsentligt nedbringa skadan för nyttjanderättshavare vars rätt delvis utsläcks genom expropriationen, om del vidtas anord-

Prop. 1972:109 270

ningar av ena eller andra slaget inom del av fastigheten som inte berörs av expropriaiionen. Motsvarande gäUer vid inlösen av fastighetsdel. Avdelningen anser att det bör tiUskapas en möjlighet att utöver den del av fastigheten som behövs för själva expropriationsändamålet ta i anspråk ytterligare utrymme, om därigenom den sammanlagda skadan kan väsentiigt nedbringas. Enligt min mening bör problemet inte lösas genom någon bestämmelse om utvidgning av expropriation i sådant fall. Del bör emellertid vara möjligt att låta expropriationstUlstånd i fråga om viss egendom, som behöver tas i anspråk för ett i expropriationslagen godtaget ändamål, omfatta också särskUd rätt tUl fastighetsdel som inte i övrigt berörs av expropriationen, om det behövs för att genom särskUda åtgärder minska den sammanlagda skadan av expropriationen. Någon uttrycklig beslämmelse härom finner jag inte behövlig, utan denna möjlighet får anses följa av den utformning som bestämmelserna om expropriationsandamålen fått.

Avdelningen har vidare tagit upp etl yttrande av expropriations-uttedningen av innebörd att också nyttjanderätt tiU utrymmen, som tiUfäUigt behövs i samband med byggande och reparation av anläggning, bör kunna tas i anspråk enligt bestämmelsen om expropriation för allmänt samfärdsel- eUer transportbehov. Avdelningen anför att motsvarande behov kan uppkomma över hela expropriationsfältet, även i de fall expropriationstUlstånd ej krävs, Enligl min mening råder inte tvekan om att nytijanderätt tUl utrymmen som behöver tas i anspråk temporärt i samband med byggande eUer reparation kan få exproprieras, om den anläggning som arbetena avser omfattas av något expropriationsändamål enligt den nya lagen. Någon uttrycklig bestämmelse härom finner jag inte behövlig,

1§

I denna paragraf meddelas bestämmelser om expropriation för tätbebyggelseändamål,

Första-tredje styckena överensstämmer i sak med 1 § första stycket 16 och 111 § ExL.

Enligt fjärde stycket får expropriation för ändamål som anges i paragrafen ske även tUl förmån för landstingskommun eUer kommunalförbund. Skälen för den föreslagna bestämmelsen har anförts i avsnittet 8,2,2. Fömtsättning för expropriationsrätt anges vara att landstingskommunen eller kommunalförbundet i fråga handhar sådan angelägenhet för vilken expropriation får äga rum enligt paragrafen. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör expropriationsrätt med stöd av den föreslagna bestämmelsen i dagens läge medges endast Stockholms läns landstingskommun. Expropriation får enligt förslaget medges med motsvarande tiUämpning av första — tredje styckena. Detta innebär

Prop. 1972:109 271

bl.a, att expropriationen får avse endast mark inom det område som landstingskommunen eller kommunalförbundet omfattar.

2§

Denna paragraf innehåller en föreskrift om expropriation för samfärdsel, transport och annan kommunikation.

Enligt paragrafen får expropriation ske för atl bereda utrymme för anläggning som tillgodoser aUmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommunikation. Den närmare avgränsningen av bestämmelsen har behandlats i avsnittet 8.2,3 i den aUmänna motiveringen. Paragrafen har motsvarigheter i 1 § första stycket 2 och 13 ExL,

1 utredningsförslaget anförs alt uttrycket anläggning skall ges en vid-sttäckt innebörd. Till en anläggning skall räknas inte bara vad som direki tillgodoser föreliggande trafikbehov, såsom vägbana eller banvall, utan även sådan anordning som i och för sig inte är direkt nödvändig för trafikanläggningen men som behövs för etl ändamålsenligt utnyttjande av kommunikationsanordningen. Som exempel på anordning av detta slag nämner utredningen hållplats, stationsbyggnad och hangar. Också anordning som behövs för tiUsyn och vård av själva anläggningen liksom uppställningsplatser och upplagsplatser bör kunna hänföras tiU kommunikationsanläggningen i fråga.

Jag delar uttedningens uppfattning att också de nu nämnda ändamålen skall kunna tiUgodoses i den nya lagen. Del får anses vara angeläget atl lagstiftningen utformas så att en tillfredsstäUande trafikmiljö kan åstadkommas. Också behovet av trafiksäkerhet och rationeU drift talar härför,

I ExL:s avsnitt med särskilda bestämmelser för olika expropriationsändamål finns föreskrifter om expropriation för vissa transportändamål. Bestämmelsen i 79 a § andra stycket bör få motsvarighet i övergångsbestämmelserna tUl den nya expropriationslagen. Bestämmelserna om elektriska svagströmsledningar i 96 § ExL bör som uttedningen har föreslagit överföras tiU 1902 års ellag. Dit bör också överföras bestämmelsen i 89 § andra stycket om proformaexproprialion för elektriska svagsttömsledningar. Som jag har anfört i avsnittet 8,2,1 anser jag att några direkta motsvarigheter tUl dessa delaljbestämmelser i övrigt inte behövs i den nya expropriationslagen. Jag vUl emellertid erinra om att i 98 § andra stycket ExL uppställs som förutsättning för expropriation särskilda regler om minsta avstånd mellan linbana och viss bebyggelse. Enligt utredningen bör dessa frågor beaktas i samband med tiUståndsgivningen tiU expropriationen. Någon särskUd föreskrift av delta slag har därför inte upptagits i utredningens förslag. Jag ansluter mig tUl utredningsförslaget på denna punkt. Hänsyn av denna art skall tas enligt 12 § i förevarande kap. av departementsförslaget. Bestämmelsen innebär i

Prop. 1972:109 272

detta sammanhang alt en linbana inle ulan tvingande skäl fär dras fram i närheten av bebyggelse. Del lorde inte vara möjligl atl närmare ange avstånd inom vilka expropriation inte bör ske. Frågan härom får avgöras i det enskilda fallet med hänsyn till bl.a. terrängförhållandena.

3§

1 denna paragraf medges räll till expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m. Förslaget har motiverats i avsnittet 8.2.4. Paragrafen har motsvarighet i 1 § första stycket 5 och 18 ExL saml i 1 § första stycket 1902 års ellag. Också bestämmelsen i 113 § andra stycket ExL. atl vad som i allmänhet är föreskrivet om eleklriska anläggningar gäller i fråga om expropriation för atomenergianläggning som helt eller delvis är avsedd för alstrande av elektrisk kraft, blir överflödig genom den här föreslagna bestämmelsen.

Enligl första stycket i paragrafen får expropriation ske för att tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller av att bortföra eller oskadliggöra avloppsvallen eller annan orenlighet.

I andra slyckel i paragrafen medges expropriationsrätt i viss omfattning för ledning för nyttighet som avses i första stycket eller för avloppsvatten eller annan orenlighet, även om ett allmänt behov av ledningen inte föreligger. Härför krävs dock au den aktuella ledningen ingår i ett ledningsnät av betydelse för rikel eller för viss ort eller atl intrånget av ledningen är ringa i jämförelse med nyttan därav.

I fråga om sådanl ianspråktagande av fastighet för tillgodogörande av vattenkraft eller för gruvdrift varom beslämmelser finns i annan lag föreskrivs i iredje slyckel av paragrafen atl första slyckel inte skall vara tillämpligt.

Uttrycket "elektrisk kraft', som i och för sig omfattas av begreppet 'drivkraft' har satts in i departemenlsförslaget efter önskemål av vissa remissinstanser. Särskilt om beslämmelser om expropriationsrätt fär utgå ur 1902 års ellag finns del skäl att framhålla della praktiskt myckel viktiga expropriationsf all i lagtexten.

Som framhållits av naturvårdsverket i dess- remissyttrande får ullrycket 'oskadliggöra orenlighet" inle tolkas för snävt. Även åtgärder som avser enbart omhändertagande av orenlighet omfattas av den föreslagna expropriationsrätten. Denna kan sålunda användas t.ex. för att tiUgodose behovet av mark för uppläggande av rötslam från avloppsreningsverk eller för lagring eller annal omhändertagande av radioaktiva avfallsprodukter, även om därmed inte sker något oskadliggörande i egentlig mening.

I anledning av etl remissyttrande vill jag slutligen framhålla, att kravet på att ledning 'skall ingå" i ett ledningsnät av viss betydelse självfallet

Prop. 1972:109 273

inte utesluter all expropriation får ske för ett alldeles nytt ledningsnät av det slag bestämmelsen avser,

4§

Paragrafen innehåller beslämmelser om expropriation för näringsverksamhet. Den har närmare motiverats i avsnittet 8,2.5 i den aUmänna motiveringen. Paragrafen har motsvarigheter i I § första stycket 13, 14, 17 och 18 ExL,

Enligt första stycket medges rätt till expropriation för alt bereda utrymme åt näringsverksamhet eller anläggning därför. Bestämmelsen gäller generellt beträffande alla slag av näringsgrenar. För att expropriation skall kunna medges fordras dock att själva verksamheten uppfyller vissa högt ställda krav, 1 paragrafen anges till en början att det skall vara fråga om en verksamhel som är av större betydelse för rikel eller orten. Som angetts i avsnittet 8.2.5 bör termen orten inte tas i alltför snäv betydelse. Är den aktuella näringsverksamheten av vikt för den kringliggande bygden skall hänsyn tas också härtill vid prövningen av expropriationsansökningen. Vidare anges i paragrafen att expropriation skall kunna medges i fråga om verksamhet som är av större betydelse för viss befolkningsgrupp. Stadgandet avser att ersätta sådana expropriationsändamål som renskötsel och yrkesfiske, för vUka det f,n, finns särskild expropriationsmöjlighet.

Jag anser i Ukhet med utredningen att det inte finns behöv av att, som f,n, sker i 112 § ExL beträffande expropriation för yrkesfiskets behov, i den nya lagen särskUt ange vUka subjekt som skaU kunna bevUjas expropriationstUlstånd, I 12 § av förevarande kap. ges en allmän regel om prövningen av exproprialionssökandens kvalifikationer. Den inskränkning i expropriationsbefogenheten som i övrigt gäller enUgt 112 § ExL, nämligen alt expropriationen i princip får avse endast förvärv av nyttjanderätt under en tid av högst 25 år, bör inte heller få motsvarighet i den nya lagen. Det bör vara en allmän regel att starkare rätt inte upplåts genom expropriation än behovet föranleder. Det får ankomma på Kungl. Maj:t att i rättstiHämpningen bestämma expropriationens omfattning i nu angivet hänseende för olika typfall.

I andra stycket av förevarande paragraf anges att rätten tiU expropriation för näringsverksamhet inte gäUer sådant ianspråktagande av mark för gravdrift varom bestämmelser finns i annan lag. Genom utformningen av bestämmelsen hindrar denna inte expropriation av sådan mark på fastlandet som behövs för gmvdrift på kontinentalsockeln, se betänkandet (SOU 1970:45) Gmvrättslig speciallagstiftning s, 71,

18 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

Prop. 1972:109 274

5§

I paragrafen ges regler om rält till expropriation för skydds- och säkerhetsområden m.m. Den har närmare motiverats i avsnillet 8.2.6. Paragrafen har motsvarigheter i I § första stycket 5 och 18 ExL.

Som angetts i den allmänna motiveringen avses med skyddsområde mark intill sådan anläggning som själv kräver skydd, t.ex. en sjö som levererar vatten tiU etl vattenverk och därför måste skyddas mol föroreningar. Med säkerhetsområde avses område kring anläggning som kan medföra fara, t.ex. atomkraftanläggning.

Enligt paragrafen får expropriation ske för att upprätta skydds- eller säkerhetsområde eller bereda utrymme för särskild anordning. Härför krävs dock att området eUer anordningen behövs tUl skydd mot aUmänfarlig eller annars från allmän synpunkt menlig naturhändelse, mol vatten- eller luftförorening eller mot menlig inverkan i övrigt från industri eller annan anläggning. Bestämmelserna är avsedda att medge också att utrymme tas i anspråk för skadeförebyggande åtgärder utan att äganderätten till marken exproprieras.

6§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om expropriation för försvarsändamål. Förslaget har närmare motiverats i avsnittet 8,2,7 i den allmänna motiveringen. Paragrafen har motsvarighet i 1 § första stycket I ExL, Enligt paragrafen medges expropriation inte bara för atl tUlgodose del militära försvarets behov av mark utan även lill förmån för totalförsvaret i övrigt. Hk räknas bl,a. civilförsvaret, del ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret. Också beträffande åtskilliga andra former av samhällelig verksamhel som är av militär betydelse kan paragrafen bli tillämplig, TUl totalförsvaret hör vidare de frivilliga försvarsorganisationerna.

För rätt tiU expropriation för annat ändamål än det mUitära försvaret krävs att ändamålet är av särskild betydelse för totalförsvaret. Bestämmelsen innebär all sökanden skall visa att det är belydelsefullt att det föreliggande behovet tUlgodoses på det begärda sättet. Alt i lagen närmare ange omfattningen av den utredning som behövs i det enskilda fallet torde inte vara möjligt,

7§

Paragrafen innehåller regler om expropriation av vanvårdad egendom. Den har närmare motiverats i avsnittet 8,2.8. Paragrafen har motsvarigheter i 1 § första stycket 9, 10 och 19 ExL och i lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom.

Bestämmelsen medger expropriation för att försätta eller hålla fastighet i tillfredsställande skick, när grov vanvård föreligger eller kan befaras uppkomma. Enligt utredningens förslag får under motsvarande

Prop. 1972:109 275

förutsättning expropriation ske för alt bringa fast egendom i hävd. Ordet 'hävd' ger emellertid mindre god ledning för tiUämpningen i andra fall än när fråga är om jordbruksfastigheter. Bestämmelsen i departements-förslaget har utformats med ledning av I § första stycket punkt 19 ExL. Någon saklig ändring i förhållande till utredningsförslaget är inte avsedd.

I Ukhet med utredningen anser jag inte att — som f.n. sker i 106 § ExL i fråga om expropriation av ödelagd skogsmark — i lagen behöver särskilt anges vilka subjekt som skall kunna beviljas expropriationstUlstånd. En allmän bestämmelse om prövningen av exproprialionssökandens kvalifikationer finns i 12 § av detta kap. Med hänsyn lUl de stora krav som i förevarande fall måste ställas på den exproprierande, när det gäUer att bringa eller hålla egendomen i tillfredsställande skick, torde det dock sällan bli aktuellt att vid tillämpningen av de nya reglerna medge expropriationsrätt för annan än den som företräder elt allmänt intresse.

I gäUande ExL innehåller 114 § vissa bestämmelser om den utredning som skaU förebringas i ansökan om expropriation av vanvårdad bostadsfaslighel. I likhet med utredningen anser jag att bestämmelser av denna typ inte bör föras in i den nya expropriationslagen. Någon motsvarighet tiU 114 § ExL upptas sålunda inte i förslagel, TUl frågan om ansökningens innehåll återkommer jag i specialmotiveringen till 3 kap. 2 §,

I 107 § ExL finns med avseende på expropriation av ödelagd skogsmark föreskrift om att fastighetsägaren skall beredas tUlfälle att själv ombesörja återväxt, om han erbjuder sig att göra det. Någon motsvarighet till denna bestämmelse tas inle upp i förslaget. Vilken betydelse ett sådant erbjudande skall tUläggas får bedömas med ledning av de allmänna principer för tillståndsprövningen som jag har förordat i avsnittet 8.2.12 och vad jag i avsnittet 8.2.8 anfört om sambandet med ingripanden enligt skogsvårdslagstiftningen.

Enligt 107 § ExL skaU också, om rätt att expropriera ödelagd skogsmark medges annan än kronan, Kungl. Maj:t bestämma viss tid inom vilken nye ägaren skall sörja för återväxten. Motsvarande bestämmelse kan Kungl, Maj:t, om så anses behövligt, meddela med stöd av 3 kap, 5 § i förslaget,

8§

I denna paragraf behandlas frågan om rätt tUl expropriation för kulturella ändamål. Bestämmelsen överensstämmer i sak med I § första stycket 12 ExL,

9§

I paragrafen ges regler om rätt till expropriation för naturvårds- och

Prop. 1972:109 276

fritidsändamål. Förslaget har närmare motiverats i avsnitt 8,2,10. Paragrafen har motsvarighet i 1 § första stycket 11 ExL.

Bestämmelsen medger till en början rätt till expropriation för att bevara område som nationalpark, naturreservat eller naturminne. Begreppen definieras närmare i naturvårdslagen.

I paragrafen medges också expropriation för atl tillgodose väsentiigt behov av mark eUer anläggning för idrott eUer friluftsliv. Härför krävs dock att marken eller anläggningen är avsedd att hållas tillgänglig för allmänheten. Rätten till expropriation för nu avsedda ändamål kan utövas såväl inom som utanför naturreservat. I anledning av ett remissyttrande av fiskeristyrelsen vUl jag framhåUa, att begreppet friluftsliv omfattar också fritidsfisket.

1 108 § ExL finns bestämmelser om vUka subjekt som kan medges rätt till expropriation för naturvårdsändamål. Någon särskUd motsvarighet tiU dessa anser jag inte behövlig i den nya lagen. Under 12 § av förevarande kap, föreslås allmänna regler om fömtsättningarna för expropriation i detta hänseende. Det får anses ligga i sakens natur att rätt tUl expropriation för naturvårds- eller fritidsändamål bara i undantagsfall kan medges enskilda rättssubjekt,

10 §

Denna paragraf medger expropriation för diverse ändamål. Bestämmelserna har närmare motiverats i avsnittet 8,2,11. Den har motsvarigheter i 1 § första stycket 3,4,6 och 8 ExL.

Utöver de ändamål som angetts i 1-9 §§ medges i förevarande paragraf, atl expropriation får ske för att tillgodose behov av utrymme för byggnad, lokal eUer annan anläggning för verksamhet som är avsedd att drivas av staten, kommun, landstingskommun eller kommunalförbund eUer som annars är av väsentUg betydelse för rikel eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

Beträffande tillämpningsområdet för den föreslagna bestämmelsen vill jag, utöver vad som framgår av avsnittet 8.2.11, anföra ytterligare några synpunkter. Med stöd av bestämmelsen bör det vara möjligt att expropriera utrymme för enskUda undervisningsanstalter och sjukhus, om bara den tUlämnade verksamheten bedöms få den allmänna betydelse som fömtsätts i lagrummet. För att en verksamhet skaU anses vara av väsentiig betydelse för orten bör ej krävas att den är en angelägenhet för befolkningen i dess helhet. Det bör vara tillräckligt att den är av betydelse för en väsentlig del av ortens befolkning, I fråga om samlingslokaler och liknande utrymmen kan därför expropriation enligt den föreslagna bestämmelsen ske i samma utsträckning som f,n. Expropriation enligt den föreslagna regeln bör även kunna ske inte bara för att skaffa utrymme för lokaler för verksamheten i fråga utan också

Prop. 1972:109 277

för att förvärva utrymmen för personalbostäder och andra anläggningar som behövs för att verksamheten skall kunna drivas på lämpligt sätt.

Expropriationsrätt enligt I § första stycket 4 ExL får anses tUlkomma också församling och kyrklig samfäUighet. Det behov av att expropriera som sådan menighet kan ha får anses tUUäckligt tiUgodoselt inom ramen för den allmänna bestämmelsen i förevarande paragraf om expropriationsrätt för verksamhet som är av väsentlig betydelse för orten.

Vissa särskilda bestämmelser om expropriation av mark för samlingslokaler finns i 102-105 §§ ExL, I likhet med utredningen anser jag inte att några motsvarigheter till dem bör införas i lagtexten i anslutning tiU den här föreslagna regeln. Bestämmelserna anger bl,a, åt vilka subjekt expropriationsrätt kan beviljas och vissa särskilda fömtsättningar som i övrigt gäller för erhållande av expropriationstillstånd, I dessa frågor blir de allmänna bestämmelser som jag föreslår under 12 § i förevarande kap. tiUämpliga, Vidare föreskrivs vissa särskilda fömtsättningar för återlösningsrätt. Som jag har förordat i avsnittet 8,3,2 bör detta institut inte tas med i den nya expropriationslagen. Vad angår den i 104 § intagna särskUda föreskriften om att den som sökt expropriationsrätt tUl mark för en på ofri gmnd uppförd samlingslokal äger rätt tUl anstånd med avflyttning under den tid som åtgår för att pröva expropriationsansökningen har en mera generell bestämmelse om sådant anstånd tagits upp i 3 kap. 3 § i departemenlsförslaget.

ll§

Paragrafen motsvarar 1 § tredje stycket ExL och innehåller bestämmelser om värdestegringsexpropriation.

Ifrågavarande expropriationsgrund kom liU genom 1971 års ändringar i ExL och överensstämmer med utredningens förslag. Bestämmelsen har i departementsförslaget inte undergått annan saklig ändring i förhållande till gällande rätt än att expropriation skaU kunna ske också efter åtgärder som vidtas genom landstingskommuns eller kommunalförbunds försorg. Ändringen är en följd av att expropriationsbefogenheten i 1 § i förevarande kap, av förslaget har vidgats. Expropriationsrätten för landstingskommun och kommunaUörbund är dock enligt förslaget inte begränsad tUl fall, när den åtgärd som i första hand kan leda tUl expropriation avser tätbebyggelse,

12 §

I paragrafen behandlas vissa aUmänna avvägningsfrågor som uppkommer vid prövning av expropriationsansökningar. Bestämmelserna har motiverats närmare i avsnittet 8,2,12,

I första stycket av paragrafen föreskrivs till en början, att expropriationstillstånd inte skall meddelas, om ändamålet lämpUgen bör till-

Prop. 1972:109 278

godoses på annal sätt. Vidare anges, att expropriationstiUstånd inte heller skaU meddelas, om olägenhetema av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

Enligt andra stycket av paragrafen får, om inte annal framgår av bestämmelserna i förevarande kap,, expropriation ske tUl förmån för staten eller kommun eller annan som på betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen används för avsett ändamål.

I detta sammanhang vUl jag ta upp frågan om kommunal vetorätt mot expropriation. Bestämmelser om sådan vetorätt finns f.n, i 1902 års ellag och i ExL, Enligt 1 § andra stycket 1902 års ellag är menighet inle skyldig alt, såviti gäller elektrisk anläggning eller ledning, ulan synnerliga skäl avstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag inom område för vUket finns stadsplan eller byggnadsplan eUer inom fastställt hamnområde. I stort sett detsamma gäller enligl 98 § första stycket ExL beträffande expropriation för linbana. Vetorätten enligt della lagrum är emeUertid absolut. Slutiigen finns i 90 § ExL bestämmelser om en viss vetorätt beträffande expropriation för elektrisk svagströmsledning.

Enligt expropriationsutredningen finns det goda skäl att behålla och, åtminstone i vissa hänseenden, ytterligare befästa principen om kommunalt medinflytande på expropriationsfrågor som rör områden avsedda för trafikändamål och andra allmänna ändamål som inle avser bebyggelse. Det finns därvid enligt utredningens uppfattning inte anledning att som i gällande rätt begränsa delta inflytande till att avse endast sådan mark som redan är i kommunal ägo. Vidare anser utredningen det obefogat att begränsa inflytandet till fall som avser förläggningen av elektriska anläggningar och ledningar samt Unbanor. EnUgt utredningens mening bör den kommunala vetorätten i princip utsträckas till att avse all expropriation av mark som i generalplan, stadsplan eller byggnadsplan avsetts tUl gata, väg eller annan aUmän plats eller till hamn- eller vattenområde. Undantag från vetorätten bör dock medges om del föreligger synnerliga skäl. En bestämmelse om kommunal vetorätt i överensslämmelse med det anförda har tagits in i 3 kap. 4 § i utredningens lagförslag.

Vad utredningen sålunda föreslagit har i aUmänhet godtagils under remissbehandlingen. Att förslaget är välmotiverat understtyks särskilt av länsstyrelsen i Jönköpings län och Svenska kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen anför emeUertid att utvecklingen tidigare har gått mot en inskränkning av den kommunala vetorätten och att det är olämpligt att nu utsträcka vetorätten på det sätt som utredningen har föreslagit. Kommerskollegium anser att undantag från vetorätten bör kunna göras i större utsträckning än som följer av utredningens förslag. Under alla förhållanden, framhåller kollegiet, bör i lagtexten som bedömningsgmnd även anges humvida del intrång som skulle förorsakas

Prop. 1972:109 279

av expropriation är att anse som ringa i jämförelse med nyttan därav.

Som jag har anfört i avsnittet 8.2.12 i den aUmänna motiveringen bör markkommunen aUtid ges tUlfälle att yttra sig i expropriationsärendet och kommunens åsikt bör frångås endast om mycket starka skäl talar därför. Kommunens medinflytande bör sålunda inte vara begränsat till fall då expropriationen berör område som i faststäUd plan avsetls för trafikändamål eUer liknande. En särskUd bestämmelse av det innehåU som utredningen har föreslagit skuUe kunna leda tiU felaktiga motsatsslut. Jag har därför inte tagit upp någon motsvarighet till den av utredningen föreslagna bestämmelsen om kommunal vetorätt mot expropriation.

3 kap. Tillstånd till expropriation m.m.

I kapitlet upptas bestämmelser om bl.a. tUlståndsmyndigheten, expropriationsansökningen och tiUståndsbeslutets innehåU. I huvudsak motsvarar kapitlet 3 kap, i utredningens förslag.

l§

Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som prövar fråga om expropriationstillstånd. Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 8.3.1 i den allmänna motiveringen, I ExL finns motsvarande föreskrifl i inledningen till 1 § första stycket,

I första stycket av förevarande paragraf har tagits upp huvudregeln att tillståndsärenden avgörs av Kungl, Maj:t, Den bestämmelse om delegation som jag tidigare har förordat har tagits in i paragrafens andra stycke.

Bland de fall då Kungl. Maj:t skall få överlämna beslutanderätten i expropriationsärende tUl annan myndighet har tagits upp del fallet att ansökningen inte har bestritts. Ansökan torde få anses bestridd när sakägare på saklig grund motsätter sig alt expropriation sker. Däremot torde man få bortse från sådana bestridanden som hänför sig tUl att sökanden och sakägaren har skUda uppfattningar om värdet av egendom som avses med ansökningen.

Om kommun eller myndighet som hörts i tiUslåndsärendet har bestritt bifall till expropriationsansökningen, bör detta fall behandlas på samma sätt som när ansökningen bestrids av sakägare. I båda fallen bör sålunda ärendet alltid prövas av Kungl, Maj:t, om det inte är av mindre vikt,

F,n, ges ansökningar om expropriationstillstånd in tiU Kungl. Maj:t. Ansökningarna remitteras därefter regelmässigt tUl länsstyrelsen, som hör berörda sakägare och verkställer viss utredning i övrigt. Vissa praktiska skäl talar onekligen för att i fortsättningen låta ansökningarna från början ges in tiU länsstyrelsen, I så faU skulle länsstyrelsen genast

Prop. 1972:109 280

kunna göra den utredning som behövs och därefter antingen själv avgöra ärendet eller överlämna del tiU Kungl. Maj:t, om ansökningen bestrids och ärendet inte anses vara av mindre vikt. Enligt min mening är emeUertid prövningen av ärendets vikt så betydelsefull att den i vart fall tUls erfarenheter har vunnits av den nya lagstiftningen bör göras av Kungl. Maj:t. Del är också angeläget att praxis i denna fråga blir enhetiig.

Med hänsyn tiU det sagda anser jag att man t,v, bör ha den ordningen att ansökningar om expropriation ges in tiU Kungl. Maj:t. På grundval av ansökningshandlingen avgörs om ärendet skaU anses vara av mindre vikt och på gmnd därav kunna överlämnas tiU länsstyrelsen för prövning. Har ärendet samband med koncessionsfråga som skall avgöras av Kungl. Maj:t, bör beslutanderätten inte delegeras. Ärendet sänds därefter tUl länsstyrelsen, som liksom f.n, lämnar berörda sakägare tUlfälle alt yttra sig och verkställer annan uttedning som behövs. Har Kungl. Maj:t överlämnat åt länsstyrelsen att pröva ärendet därför att det är av mindre vikt, skaU det därefter avgöras av länsstyrelsen. Detsamma gäller beträffande annat ärende, om ansökningen har lämnats obestridd av sakägare och bifall inte heUer har besttitts av kommun eUer myndighet som hörts i ärendet. 1 annat fall skaU ärendel återsändas tUl Kungl. Maj:t. I samband med återsändandet bör länsstyrelsen liksom f.n. avge eget ytttande.

Motsvarande ordning bör tillämpas, om ärendet är sådant att det kan bli fråga om att låta beslutanderätten ankomma på annan myndighet, t.ex. kommerskollegium. Även i detta fall bör alltså ansökningshandlingen ges in tiU Kungl. Maj:t, SjälvfaUet bör det inte föreligga hinder att ansöka om koncession och expropriation genom samma handling och ge in ett exemplar av handlingen tiU underordnad koncessionsmyndighet och ett exemplar lUl Kungl, Maj:t,

Jag ämnar föreslå Kungl, Maj:t att i tUlämpningskungörelse till expropriationslagen ta in bestämmelser om handläggningen av tillståndsärenden i enUghet med vad jag nu har anfört.

Som nämnts har expropriationsutredningen föreslagit att tillstånd tUl expropriation i vissa specialfaU skaU kunna meddelas av domstol. På skäl som redovisats i avsnittet 4,1,3 har förslaget avvisats i promemorian. Jag delar på denna punkt promemorians bedömning, såvitt gäller den nya expropriationslagen. Svenska kraftverksföreningen har emeUertid anfört, att proformaexpropriation i många faU har underlättat möjligheten för ledningsägare att få rätt tiU mark för ledningar. Som jag senare skall utveckla närmare bör i 1902 års eUag t.v. stå kvar en nu gäUande bestämmelse om att Kungl, Maj:ts tUlstånd i vissa fall inte krävs för expropriation för starkströmsledning, TiU denna lag bör överföras den nuvarande bestämmelsen i ExL om domstolsprövning vid proforma-

Prop. 1972:109 281

expropriation för elektrisk svagströmsledning,

2§

I förevarande paragraf har tagits upp bestämmelser om vad ansökan om expropriationstiUstånd skall innehålla, GäUande föreskrifter, i ämnet finns i 4 § första och andra styckena ExL samt i åtskUliga av de särskilda bestämmelser om expropriation för olika ändamål som finns upptagna under76-I15§§ExL,

Som framhållits av utredningen kan bestämmelserna om expro-priationsansökningens innehåll inte göras alltför detaljerade med hänsyn till den mängd olika ärenden som de skall vara tUlämpliga på. Som minimikrav har dock i samtliga fall ansetts böra gäUa att sökanden anger sitt yrkande och de omständigheter som det gmndas på, den eller de fastigheter som berörs av expropriationen samt namn och adress på samtiiga sakägare som han känner tUl, Vidare har ansetts att ansökningen alltid skall vara skriftlig, I övrigt har föreskrivits att till ansökningshandlingen skall fogas den utredning som kan anses behövlig i varje särskilt fall. Liksom f.n. torde del i regel vara behövligt att sökanden ger in karta med beskrivning över den eUer de berörda fastigheterna. Närmare föreskrifter om den uttedning som skall ges in kan i mån av behov meddelas i tUlämpningskungörelse,

F,n, föreskrivs i 4 § tredje stycket ExL att fastighetens ägare och innehavare samt annan, som kan lida men av expropriationen, skaU beredas tillfälle att yttra sig över om det är förenat med särskUd olägenhet att den avsedda marken avstås eUer upplåts, om annan lämplig mark kan tas i anspråk med mindre olägenhet samt om det annars finns något atl erinra i anledning av ansökningen. Utredningen har under 3 kap, 3 § föreslagit att en motsvarande bestämmelse tas in i den nya lagen. Därvid bör enligt utredningen tUläggas att även vederbörande statiiga och kommunala myndigheter skaU beredas tUlfälle att yttra sig.

För min del viU jag erinra om att det i förvaltningsärenden är en hävdvunnen princip att alla berörda parter skall beredas tiUfäUe att yttra sig innan ärendet avgörs. Principen har uttryckligen lagfästs i 15 § förvaltningslagen (1971:290), Denna bestämmelse är duekt tiUämplig när länsstyrelsen eller annan underordnad myndighet avgör expropriationsärende. Däremot gäller förvaltningslagen formellt inte handläggningen hos Kungl, Maj:t, Det är emellertid självklart att part som berörs av en expropriationsansökan skaU beredas tUlfälle att yttra sig även när Kungl, Maj:t handlägger ärendet.

Med hänsyn tiU det sagda har i lagförslaget inte tagits upp någon bestämmelse om att part skall beredas tiUfäUe att yttra sig över expropriationsansökningen. Inte heUer har tagits upp någon bestämmelse om remiss tiU myndighet som ej är part. Det är självklart att remiss tiU sådan

Prop. 1972:109 282

myndighet, exempelvis planverket eller naturvårdsverket, ofla bör ske. Jag har emellertid inte ansett att frågan kräver någon lagreglering,

3§

Enligt 104 § ExL gäller särskilda bestämmelser för det fall att den som ansöker om tiUstånd till expropriation av mark för samlingslokal har nyttjanderätt tUl fastigheten och äger byggnad på denna. I sådana fall kan Kungl. Maj:l förordna, att sökanden inte får mot sitt bestridande förpliktas att avflytta tidigare än på den fardag som infaller näst efter det att ansökningen blivit prövad. Om ansökningen bifalls, har sökanden rätt att, utan hinder av vad som annars skulle gälla, kvarsitla i avvaktan på att expropriationen fuUbordas eller, om expropriationsrätten upphör eller förverkas, till den fardag som infaller näst därefter (första stycket). Om sökanden på grund av dessa bestämmelser sitter kvar på fastigheten utöver den dag då nyttjanderätten annars skulle ha upphört, har jordägaren rätt tUl skälig ersättning som skall bestämmas av faslighets-domstol, om överenskommelse inte kan träffas. Kommer expropriation inte tUl stånd och är enligt avtal eller bestämmelse i lag sökandens rätt atl föra bort byggnaden eller annat som han påkostat begränsad lill viss tid efter nyttjanderättens upphörande, skall tiden för bortförandet räknas från den dag då marken skall avträdas (andra stycket). I tredje stycket i paragrafen ges en särskUd värderingsregel. Exproprieras det område som avses med ansökningen, skall hänsyn inte tas tiU förbättring som uppstått genom arbete eller kostnad som sökanden eller dennes företrädare i nyttjanderätten lagt ned på området utöver vad som ålegat honom eller uppenbarligen varit fömtsatt.

Utredningen har i sitt lagförslag tagit upp beslämmelser motsvarande dem som återfinns i 104 § första och andra styckena ExL. Däremot föreslår utredningen inte någon motsvarighet tiU 104 § tredje stycket ExL. I förslaget har bestämmelserna gjorts generellt tUlämpliga på alla typer av expropriation. Samtidigt har de utsträckts att gälla även servitutsrätt.

Svenska kommunförbundet uttalar i sitt remissyttrande över utredningens förslag tillfredsställelse med den föreslagna utvidgningen av bestämmelsernas tiUämpningsområde men sätter i fråga om man inte kan och bör gå elt steg längre än ulredningen föreslår. I vissa fall kan rättighetshavaren vara exempelvis en förening som fullgör ett ändamål av allmänt kommunalt intresse. Om det då blir aktuellt för kommunen all utnyttja sin expropriationsrätt för atl säkerställa verksamhetens fortsatta bedrivande, bör enligt kommunförbundets mening avflytlningen kunna anstå tUl dess att klarhet vunnks om expropriationen. Att låta bestämmelserna omfatta också faU där expropriationssökanden och rättighetshavaren inte är identiska behöver enligt kommunförbundets mening inte

Prop. 1972:109 283

föranleda några betänkligheter ur rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till att rätten att sitta kvar enligl förslagel skall bero på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall.

Enligt min mening får det betecknas som klart otUlfredsställande att en fastighetsägare som utsätts för expropriationsanspråk från en nyttjanderättshavare skall kunna omöjliggöra eller åtminstone försvåra expropriationsändamålets genomförande genom atl säga upp avtalet och därefter använda fastigheten på elt sätt som strider mot sökandens intresse, innan tillståndsfrågan bUvk slutiigt prövad eller expropriationen fullbordats. 1 åtskUliga fall kan det tänkas att rättighetshavaren dessutom har lagl ned betydande kostnader på fastigheten som går helt eller delvis tiU spillo, om han måste lämna den. Jag biträder därför utredningens förslag atl i den nya expropriationslagen meddelas bestämmelser motsvarande dem som nu återfinns i 104 § första och andra styckena ExL och att bestämmelserna görs tiUämpliga vid all slags expropriation och inte bara som nu vid expropriation av mark för samlingslokal.

Däremot ställer jag mig mera tveksam till utredningens förslag om alt utvidga bestämmelserna till att avse också fall där sökanden har servitutsrätt till fastigheten. Utrymmet för att tillämpa bestämmelserna i sådana fall torde vara begränsat. Det kan emeUertid förekomma tidsbestämda servkutsupplåtelser med eller utan förlängningsklausul (jfr 7 kap. 6 § JB) och vidare har den tjänande fastighetens ägare möjlighet att ensidigt häva servitutet i vissa fall (jfr 14 kap. 7-10 §§ JB). För dessa undantagsfall kan den föreslagna regleringen bli av betydelse. Bestämmelserna bör därför göras tillämpliga också då expropriationssökanden har servitutsrätt till fastigheten.

Jag kan inte ansluta mig lill del under remissbehandlingen framställda förslaget att låta bestämmelserna bli tillämpliga också i faU då den expropriationssökande är en annan än rättighetshavaren. Jag vill inte bestrida atl fall kan tänkas där den sålunda ifrågasatta ordningen skulle kunna vara tUl fördel men dels torde sådana fall vara mycket sällsynta, dels skulle bestämmelser i ämnet i betydande grad komplicera regleringen. Jag vill också peka på att expropriationssökanden i praktiken ofta lär kunna träda in i nyttjanderätten, varvid de tidigare föreslagna bestämmelserna blir tillämpliga.

1 överensstämmelse med vad jag har anfört har i förevarande paragraf tagks upp bestämmelser om rätt för expropriationssökande som redan har nyttjande- eller servitutsrätt lill expropriationsobjeklet att stanna kvar på fastigheten utöver den dag då rättigheten till följd av uppsägning eUer av annan anledning annars skulle upphöra. I första stycket första punkten föreskrivs att, om expropriationssökanden har nyttjanderätt liU fastigheten och expropriationstillstånd beviljas, sökanden har rätt att, utan hinder av vad som annars skulle gälla, nyttja fastigheten i samma

Prop. 1972:109 284

omfattning som tidigare till dess att expropriationen är fullbordad eller till den fardag som inträffar närmast efter tre månader från det att expropriationsrätten förföll eller förverkades. Deparlementsförslaget skUjer sig från såväl gällande rätt som utredningens förslag genom att skyldigheten att lämna fastigheten, om expropriationsrätten förfaller eUer förverkas sedan tUlståndet beviljats, inte aUtid inträder på närmast följande fardag. Jag har ansett det vara motiverat att flytta fram tidpunkten med hänsyn till att den närmast följande fardagen kan komma att inträffa kort efter det att expropriationsrätten förfaller, varvid rättighetshavaren får alltför kort rådrum att lämna fastigheten. 1 första stycket andra punkten har tagits in en bestämmelse om möjlighet för tiUståndsmyndigheten att förordna att nyttjanderättsbavaren får stanna kvar på fastigheten i avvaktan på att tiUståndsfrågan slutligt avgjorts. Också här har tidpunkten för rättighetshavarens skyldighet att lämna fastigheten flyttats fram jämfört med vad som gäUer nu och utredningen föreslagit. Enligt sista punkten i första stycket begränsas i förekommande fall rätten att sitta kvar till tre månader, när bestämmelse om fardag saknas för den nyttjanderätt som är i fråga.

Andra stycket i förevarande paragraf innehåUer en bestämmelse om rätt för fastighetens ägare att få ersättning för att rättighetshavaren fortfar att nyttja fastigheten efter det att avtalet har upphört att gälla. Bestämmelsen stämmer i sak överens med 104 § andra stycket första punkten ExL,

Tredje stycket i förevarande paragraf har med endast redaktionella jämkningar förts över från 104 § andra stycket andra punkten ExL,

I fjärde stycket i paragrafen har i enlighet med vad som anförts förut tagits upp en bestämmelse av innehåll alt första — tredje styckena äger motsvarande tiUämpning på faU då expropriationssökande har servitutsrätt tiU fastigheten.

Vad som sägs i 104 § tredje slyckel ExL om att hänsyn vid värderingen inte skall tas tUl förbättring som nytljanderättshavaren åstadkommit torde i där avsedda fall följa av grunderna för 8 kap. 21 § JB. Någon uttrycklig bestämmelse i ämnet har inte ansetts behövlig,

4§

Enligt 5 § första stycket ExL skaU Kungl, Maj:t bestämma vilket område som expropriationen skaU omfatta. Beslutet meddelas i princip i samband med tUlståndet tiU expropriation.

Från den nämnda huvudregeln har gjorts vissa undantag. Sålunda föreskrivs i 77 § ExL att, om expropriation skall ske för allmän väg, Kungl, Maj:t kan underlåta att närmare bestämma expropriationsområdet och i stället ge den som skaU utföra vägarbetet rätt att expropriera den mark som behövs. För del fall att expropriation skaU äga rum

Prop. 1972:109 285

för järnväg kan Kungl, Maj:t enligt 81 § tredje stycket ExL förordna att sökanden får ta i anspråk även mark som ligger utanför det bestämda området eller del bestämda avståndet från den renstakade linjen. Liknande förordnande kan enligt 87 § andra stycket ExL meddelas vid expropriation för farleder, oljeledningar och anläggningar för luftfarl.

Jag finner det uppenbart att huvudprincipen även i fortsättningen bör vara att myndighet som meddelar tUlstånd tUl expropriation anger vUket område som expropriationen skall omfatta. Vidare bör i tUlståndsbeslutel anges med vilken rätt expropriationen skall ske. En föreskrift på dessa punkter har tagits in i första stycket av förevarande paragraf.

När det gäUer expropriation av mark för olika kommunikations-anläggningar uppkommer emellertid vissa speciella problem. Del är därvid ofta fråga om att ta i anspråk betydande markområden, uppdelade på ett stort antal fastigheter. Intrånget på varje enskUd fastighet blir inte sällan obetydligt. För den som skall bygga en väg eller järnväg eller dra fram en ledning kan det emellertid många gånger vara besvärligt all exakt ange vUka markområden som behöver tas i anspråk innan själva byggandet sätts i gång.

Även i andra faU än när det gäller kommunikationsanläggning kan det vara svårt för sökanden att till priset av en rimlig tidsinsats och måttliga kostnader exakt ange det område som behövs för expropriationsändamålets genomförande. Det kan i sådana fall knappast anses innebära några beaktansvärda risker att i någon mån göra avkaU på principen alt expropriationsområdet skall anges exakt.

Med hänsyn till det sagda har expropriationsutredningen föreslagit all tiUståndsmyndigheten i skälig omfattning skall kunna medge expropriation av mark i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angetts på karta eller på marken. En fömtsättning för ett sådant medgivande bör enligt utredningen vara att det föreligger särskilda svårigheter för sökanden att i detalj ange vilket område som behöver tas i anspråk, innan han börjat utföra de åtgärder för vUka expropriation söks.

Vad uttedningen sålunda föreslagit har godtagits vid remissbehandlingen, och även jag finner förslaget lämpligt. En beslämmelse i enlighet med förslaget har tagits upp som ett andra stycke i förevarande paragraf. I bestämmelsen ges tiUståndsmyndigheten möjlighet att meddela expropriation i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angetts på karta eller på marken eller på annat sätt.

Det ligger i sakens natur alt tillståndsmyndigheten bör vara mycket restriktiv vid tillämpningen av den nu berörda bestämmelsen. Hur stränga krav som bör ställas på sökanden, när det gäller att exakt ange vUket område som behöver tas i anspråk, blir naturligtvis beroende av förhållandena i det särskilda fallet. Sålunda måste betydligt större krav ställas på precision och exakthet, om exempelvis en väg, ledning eller

Prop. 1972:109 286

järnväg skaU dras fram genom ett tätare befolkat område än om den dras fram genom en ödebygd.

När expropriationsområdet har lämnats i viss mån obestämt enligt vad jag nu har föreslagit, får det ankomma på domstolen att tolka expropriationstiUståndet vid bestämmande av den egendom som skall tas i anspråk av den exproprierande. Sådan tolkning torde regelmässigt behöva göras i samband med att beslut om förhandstillträde meddelas. Tvistar parterna om expropriationsrättens omfattning och ger i undantagsfall inte utformningen av expropriationstiUståndet tUlräcklig ledning, bör del dock inte tillkomma domstolen att pröva frågan om vad expropriationen skall omfatta. I stället bör det ankomma på tillståndsmyndigheten att efter ansökan av den exproprierande i särskilt beslut bestämma expropriationsområdels omfattning. Någon uttrycklig bestämmelse härom synes inte vara behövlig. Skulle något sådant beslut inte ges under målets handläggning, återstår inget annat för domstolen än att lämna den exproprierandes talan utan bifall i den del den har bestritts. Den exproprierande får därefter begära kompletterande expropriationstillstånd hos tiUståndsmyndigheten.

5§

I denna paragraf ges tiUståndsmyndigheten rätt att meddela sådana särskilda föreskrifler som behövs för att trygga att den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet. Vidare innehåller paragrafen en beslämmelse om att länsstyrelsen skall kontrollera efterlevnaden av föreskrifterna. Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 5 § tredje stycket ExL. Bestämmelserna har berörts i avsnittet 8,3,2 i den aUmänna motiveringen.

6§

Paragrafen innehåUer bestämmelser om tid för väckande av talan vid domstol, förlängning av expropriationstiUstånd m.m. Bestämmelserna, som delvis motsvarar 5 § fjärde stycket ExL, har behandlats i avsnittet 8,3,3 i den aUmänna motiveringen.

Enligt fjärde stycket i förevarande paragraf skall det i vissa fall krävas särskUda skäl för all nytt expropriationstUlstånd skall beviljas. Särskilda skäl har ansetts böra krävas inte bara när expropriationstiUståndet har förfallit enligt paragrafens tredje stycke utan också när tillståndet har förfallit på gmnd av att den exproprierande har återkallat sin talan vid domstolen och målet i den delen har avskrivits (se avsnittet 8.5.4),

Som jag anfört under 8,3.3 bör frågor om förlängning av exproprialionstillstånd och om nytt tUlstånd beträffande samma egendom aUtid avgöras av Kungl. Maj:t.

Prop. 1972:109 287

7§

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 6 § ExL med den ändringen atl, om expropriationstiUstånd har meddelats av annan myndighet än Kungl. Maj:l, det ankommer på den myndigheten att pröva om expropriationsrätt skall få övergå från innehavaren lill annan.

8§

Paragrafen, som behandlar frågan om utvidgning av expropriation, överensstämmer i sak med nuvarande 12 § ExL i den lydelse som paragraf en fått genom 1971 års reform.

9§

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att underordnad förvaltningsmyndighets beslut i fråga som avses i 3 kap. överklagas hos Kungl. Maj:t i statsrådet genom besvär.

Det följer av allmänna regler att statiig myndighet som är sökande i expropriationsärende har rätt att föra talan mol beslut som meddelats efter delegation och som går myndigheten emot. Det torde inte finnas skäl atl i övrigt tillägga myndighet talerält. Som jag har anfört i specialmoliveringen tUl 1 § i förevarande kap, bör emeUertid expropriationsärende som inte är av mindre vikt aUtid avgöras av Kungl, Maj:t, om myndighet som hörts i ärendel har motsatt sig bifaU liU expropriationsansökningen.

4 kap. Expropriationsersättning

TUl detta kapitel har sammanförts ersättningsbestämmelserna i 7, 8, 10, 11, 33, 111 a och 115 §§ ExL, vilka efhöU gäUande lydelse år 1971 (SFS 1971:915), 1 sak har inte vidtagits någon annan väsentlig ändring än att den presumtionsregel som nu finns i 111 a § ExL skaU tillämpas oavsett för vilket ändamål expropriationen sker och vem som exproprierar, och därvid också vid expropriation av särskild rätt till fastighet.

1§

Paragrafen överensstämmer i sak med 7 § ExL.

Av I kap. 2 § andra stycket i förslaget följer, att bestämmelserna i paragrafen har tillämpning också på värderingen av särskild rätt till fastighet, när sådan exproprieras. I förevarande sammanhang följer härav också atl när i första stycket tredje punkten talas om skada som i övrigt uppkommer för ägaren genom expropriationen, detta får motsvarande tiUämpning på innehavare av särskild rätt som avstås på grund av expropriation. Motsvarande gäller nu enligl II § ExL.

Prop. 1972:109 288

2§

Första stycket av denna paragraf överensstämmer i sak med 8 § ExL.

Enligt 115 § ExL skaU, om mark exproprieras enligt 1 § tredje stycket ExL som behandlar värdestegringsexpropriation, 8 § ExL tillämpas på värdestegring som beror av den åtgärd som utgör grund för expropriationen. Kan åtgärden föraideda expropriation enligt 1 § första stycket 16 ExL, dvs. för tätbebyggelse, föreskrivs att presumtionsregeln i 111 a § ExL skall äga motsvarande tillämpning. Någon motsvarighet till sistnämnda regel behövs inte nu, eftersom presumtionsregeln skall tillämpas oavsett expropriationsändamålet. Däremot krävs en särskild bestämmelse om tUlämpning av första stycket av förevarande paragraf vid värdestegringsexpropriation enligt 2 kap. 11 §. Därför föreskrivs i andra stycket av förevarande paragraf att, om fastighet exproprieras enligt 2 kap. 11 §, första stycket skall tUlämpas på värdestegring som beror på den åtgärd som utgör grund för expropriationen. På gmnd av bestämmelsen i 1 kap. 2 § andra stycket gäller motsvarande, om särskild rätt till fastighet exproprieras enligt 2 kap. 11 §.

3§

Denna paragraf innehåller presumtionsregeln. Den utvidgning av regelns lUlämpningsområde som följer av första stycket har utförligt motiverats i avsnittet 8.4 i den allmänna motiveringen.

Tredje punkten i första stycket innehåller en bestämmelse om värderingen med hänsyn tUl fastighetens skick. I fråga om den tidpunkt som därvid är avgörande har äganderättsövergången vid kvalificerat förhandstillträde jämställts med faktiskt besittningslagande.

Andra-fjärde styckena i paragrafen är i sak oförändrade i förhållande tiUllla§ExL.

4§

Paragrafen innehåller bestämmelser om värdetidpunkten vid förhandstUlträde. Bestämmelserna utgör undantag från en underförstådd huvudregel, att värderingen skall hänföras tUl förhåUandena vid den tidpunkt då expropriaiionsmålet slutligt avgörs. Frågan om värdetidpunkten vid expropriation behandlades i 1971 års lagstiftningsärende (prop. 1971:122 s. 174-177), Enligt 33 § ExL som då fick sin nuvarande lydelse skall, om den exproprierande har tagit fastigheten i besittning, vid bestämmande av expropriationsersättningen hänsyn inte tas tiU sådan ändring i fastighetens värde som uppkommer efter tUlträdet. Har höjning i allmänna prisläget skett efter tiUträdet, skall ersättningen jämkas med hänsyn därtUl, Bestämmelserna i 33 § ExL har förts över till förevarande paragraf.

Om förhandstillträde har ägt rum endast beträffande en del av den egendom som skall exproprieras, kan man rimligen inte som regel använda sig av två skilda värdetidpunkter, tillträdesdagen och den tidpunkt då ersättningsfrågan avgörs. Man skulle i så fall tvingas att dela upp expropriationsersättningen på de olika delarna av fasligheten och i fråga om fastighetens marknadsvärde förebringa utredning om faslig-helspriserna vid två skilda tidpunkter. 1 stället bör gäUa att, även om fastigheten har tillträtts endast delvis, tillträdesdagen får utgöra värdetidpunkt för fastigheten i dess helhet. För undanröjande av tvekan har en bestämmelse härom tagits upp i paragrafen. Motsvarande reglering föreslås i fråga om ränteberäkningen i 6 kap, 16 § första stycket. Givetvis måste man dock — om inle annat följer av 5 § i förevarande kap, — vid värderingen ta hänsyn tUl substansändringar som efter tillträdesdagen inträffar i fråga om annan del av fastigheten som skall exproprieras men som inte har tUlträtts, Ett uttryckligt förbehåll härom har gjorts i paragrafen. Vidare har äganderättsövergång vid kvalificerat förhandstillträde jämställts med faktiskt besittningstagande.

Bestämmelserna i förevarande paragraf blir tUlämpliga både när förhandstillträde har skett på grund av domstols förordnande och när tillträde har ägt rum enligt parternas överenskommelse. Har den exproprierande före eller under expropriaiionsmålet tillfälligt utfört arbeten på fastigheten utan att tUlträde kan anses ha skett, dvs. är fastigheten i sin helhet fortfarande i ägarens besittning, blir däremot paragrafen givetvis inte tillämplig.

5§

Första stycket överensstämmer i sak med 10 § ExL.

I 11 § ExL anges att vad som i 7-10 §§ ExL föreskrivs om fastighet skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild rätt till fastighet, som avstås på gmnd av expropriation. Denna bestämmelse blir nu obehövlig, eftersom redan i 1 kap, 2 § andra stycket utsägs, att bestämmelserna om expropriation av fastighet i tUlämpliga delar gäller även när särskild rätt till fastighet exproprieras, om inte annat anges, I 11 § ExL har emellertid också på initiativ av lagrådet (prop, 1971:122 s, 254 f) tillagts en bestämmelse att 10 § ExL vid expropriation av särskild rätt skall, i fall då åtgärd vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som anges i paragrafen, tillämpas så att den exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning av ägaren tiUkommande ersättning. Denna bestämmelse har överförts till andra stycket av förevarande paragraf,

5 kap. Rättegången i expropriationsmål m.m.

I detta kapitel har tagits upp bestämmelser om domstolarnas hand-

19 Riksdagen 1972. I saml. Nr 109

Prop. 1972:109 290

läggning av expropriationsmål. Kapitlet innehåller också bestämmelser om bl.a. förhandstillträde. Kapitlet svarar mot 5 kap. i justitiedepartementets promemorieförslag.

loch2§§

Bestämmelserna har f.n. sin motsvarighet i 14 och 20 §§ ExL. När det gäller expropriation av fastigheter, som är belägna inom olika fastig-helsdomstolars områden och som lämpligen bör behandlas som en enhet vid bestämmandet av exproprialionsersättningen, har öppnats möjligheter för Kungl. Maj :t att låta underordnad myndighet besluta vid vilken fastighetsdomstol frågan om expropriation skall tas upp,

3§

I promemorian påpekas att det vid expropriation av en del av en fastighet kan inträffa att den del av fastigheten som ej tas i anspråk drabbas av olägenheter i form av t,ex, buller eller sprängningsskador genom arbeten på den anläggning för vUken expropriation sker. Sådana olägenheter under byggnadstiden torde inte vara att anse som expro-priationsskada. Det kan emellertid många gånger, sägs det i promemorian, vara arbetsbesparande och även från andra synpunkter lämpligt att bl,a, yrkande om ersättning för sådana olägenheter prövas i samband med att expropriationsersättningen bestäms. Den möjlighet som vattendomstol har enligt II kap, 22 § VL att i vattenmål pröva yrkanden som har samband med den ansökan eUer talan som målet huvudsakligen gäller har visal sig ändamålsenlig. Med hänsyn till det sagda föreslås i promemorian att yrkande som har samband med expropriationen får prövas i expropriaiionsmålet, även om det rör rättsförhållande som inle skall prövas enligt expropriationslagen. En förutsätining bör emellertid vara att yrkandet lämpligen kan prövas i expropriationsmålet. Härvid bör beaktas bl.a, det intresse den exproprierande kan ha av all avgörandet av målet inte fördröjs.

Det nu berörda promemorieförslaget har allmänt godtagits vid remissbehandlingen, och även jag anser att det bör genomföras. I förevarande paragraf har därför tagits upp en bestämmelse om att yrkande som har samband med expropriationen får, om det är lämpligl, prövas i expropriationsmålet, även om yrkandet rör rättsförhållande som inte skall prövas enligt expropriationslagen.

Med stöd av ifrågavarande bestämmelse bör fastighetsdomstolen kunna ta upp även fråga som annars inte hör till fastighetsdomstols kompetensområde. Det är emellertid självklart att frågan skall ha sådanl samband med expropriationen atl det ter sig naturligt och ändamålsenligt att behandla den samtidigt med expropriationsfrågorna. Som framhåUs i promemorian bör domstolen också beakta den exproprierandes intresse

Prop. 1972:109 291

av atl avgörandet av expropriationsmålet inte fördröjs.

Att fråga som i och för sig faller under annan lagstiftning än expropriationslagen las upp i expropriationsmålet bör inle innebära att expropriationslagens bestämmelser skall tillämpas på frågan. 1 stället bör de regler tillämpas som gäller på det ifrågavarande rättsområdet, bl.a. reglerna om rättegångskostnad.

4§

Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som har rält all väcka talan i expropriationsmål. Frågan har behandlats i avsnittet 8.3.3 i den allmänna motiveringen. Bestämmelserna överensstämmer i sak med 21 § första stycket ExL.

5§

I paragrafen har tagits upp föreskrifter om vad stämningsansökan skall innehålla. Uppräkningen har för tydlighetens skull gjorts uttömmande. Den motsvarar aUtså delvis bestämmelserna i 42 kap, 2 § RB om vad som i allmänhet skall anges i stämningsansökan i tvistemål.

För det fall att den exproprierande väcker talan föreskrivs i paragrafens första stycke under punkterna 1 och 2 att stämningsansökningen skall innehålla uppgifter om de omständigheter som talan grundas på och det eller de yrkanden som framställs, FöreskrUlerna motsvarar punkterna I och 2 i 42 kap, 2 § första stycket RB, I expropriationsmål torde den exproprierandes yrkande vanligen gå ut på all fastighetsägaren skall avstå viss egendom till den exproprierande. När område som skall exproprieras utgör del av fastighet, kan yrkandet inte anses tillfredsställande preciserat med mindre områdets sloriek och läge noggrant angetts. Särskild föreskrift om att stämningsansökan skall innehålla uppgift i dessa hänseenden torde inle behövas. Någon motsvarighet till den bestämmelse i ämnet som nu finns i 21 § tredje stycket andra punkten ExL har därför inte tagits upp i förslaget.

En motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 21 § andra stycket ExL om alt käranden skall uppge namn och adress på samtliga för honom kända sakägare har tagits upp i punkten 3.

I 21 § tredje stycket första punkten ExL föreskrivs f.n. all den exproprierande skall uppge den ersättning han erbjuder. Regeln har under remissbehandlingen kritiserats av några inslanser som företräder kommunala intressen. För min del finner jag emellertid uppenbart att regeln alltjämt bör gälla. En motsvarighet tiU den har lagils upp i fjärde punkten i första stycket av förevarande paragraf. Regeln bör tolkas så, att budet skall avse den totala ersättningen. Vid expropriation av hel fastighet skall budet sålunda omfatta inte bara löseskUlingen utan också ersättning för fastighetsägarens personliga skada och eventuell ersättning till sakägare.

Prop. 1972:109 292

Det påpekas i promemorian att det i expropriationsmål är vanligt all den exproprierande erbjuder visst belopp i exproprialionsersältning ulan att närmare redovisa hur det beräknats. För den fortsatta handläggningen av målet torde del emellertid vara av stort värde, sägs det i promemorian, om sakägarna och domstolen på ett tidigt stadium får klart för sig den exproprierandes huvudsakliga inställning i värderingsfrågan. Sakägarna kan på så sätt lättare ta stäUning till den erbjudna ersättningen och domstolen får ett bättre underlag för förberedelsen. Önskvärt är också att den utredning som den exproprierande anser behövlig görs före målets anhängiggörande. Med hänsyn tUl det sagda föreslås i promemorian att den nya expropriationslagen skall innehåUa en uttrycklig föreskrift om att den exproprierande i stämningsansökningen skall redogöra för de omständigheter varpå han gmndar sitt erbjudande om ersättning och uppge de skriftiiga bevis som han åberopar.

Vad som sålunda föreslagits har godtagits av flertalet remissinstanser, och även jag anser att förslaget är lämpligt. Skyldigheten för den exproprierande att uppge de omständigheter varpå erbjudandet om ersättning gmndar sig har tagks upp i första stycket fjärde punkten i förevarande paragraf, medan skyldigheten att uppge skriftliga bevis har tagits upp som punkt 5.

Vid tUlämpningen av nyssnämnda bestämmelser måste domstolen naturligtvis, som framhåUits i promemorian och understmkks av Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister, ta hänsyn lill all den exproprierande kan ha svårt att redan innan målet inleds få fram erforderliga uppgifter. Vid värdering av en rörelseskada kan del exempelvis behövas utredning om tUlgångar, omsättning etc. i rörelsen. Sådana uppgifter måste det åligga expropriaten att tillhandahålla. Om den exproprierande i stämningsansökan upplyser att han inle har tillgång tiU utredning av detta slag och att det erbjudna beloppet grundar sig på skönsmässiga beräkningar, får han anses ha uppfyllt föreskriften. Även sådana upplysningar har sitt värde för den fortsatta handläggningen.

För en ändamålsenlig handläggning torde det ofta vara värdefuUt alt domstolen redan vid målets anhängiggörande får besked om när den exproprierande önskar tUlträda egendomen. Handläggningen av målet kan på så sätt planeras tidsmässigt på ett bättre sätt än som nu många gånger är möjligt. Även för fastighetsägaren och andra sakägare, t.ex. hyresgäster, torde besked i detta hänseende vara lUl fördel. Har tillträde redan skett bör uppgift om dagen härför lämnas. Föreskrifl all den exproprierande skall lämna besked om tUlträde har tagils upp i första styckets sjätte punkt.

Som en sista punkt, såvitt gäller den exproprierandes skyldigheter, har tagits upp en motsvarighet tUl 42 kap, 2 § första stycket fjärde punkten RB,

Prop. 1972:109 293

Sakägare som väcker talan får enligt promemorian redan enligt nuvarande regler anses skyldig att i stämningsansökningen ange del ersättningsyrkande han framställer, de omständigheter varpå han gmndar sitt yrkande och de skriftliga bevis som han åberopar. Ä andra sidan, sägs del i promemorian, är det med hänsyn till rättegångs-koslnadsreglerna oftast lämpligt att den grundläggande utredningen utförs genom den exproprierandes försorg. Vidare bör sakägare inte kunna kringgå promemorieförslagets regler om materieU processledning genom atl redan före målels anhängiggörande verkställa vidlyftig utredning. Han riskerar i sådant fall att inte få ersättning för kostnaderna för utredningen. Enligt promemorian har sakägare därför anledning att på detta stadium visa återhållsamhet i ulredningshänseende.

Vad som i denna del uttalas i promemorian har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Från några håU har dock kritiska synpunkter förts fram. Sålunda anser Stockholms tingsrätt alt man inte behöver införa några begränsningar i sakägarnas skyldighet att ange den utredning som åberopas lill slöd för yrkandet om expropriationsersättning. Farhågorna för att en sakägare genom atl förebringa utredning till stöd för sitt yrkande skulle kringgå reglerna om materiell processledning och om kostnadsersättning är enligt tingsrättens mening överdrivna. Även Sveriges advokatsamfund anser att sakägarna bör ha rätt att göra aU den utredning som behövs för bestämmande av ersättningsyrkandet.

Jag finner det till en början självklart att sakägare i stämningsansökningen skall ange sina yrkanden, dvs. bl.a. yrkandet om ersättning. I andra stycket av förevarande paragraf har därför gjorts en hänvisning till punkt 2 i första stycket. Vidare är det givetvis av värde för den fortsatta handläggningen, om sakägaren så långt möjligt anger de omständigheter varpå han grundar sina yrkanden och de skriftliga bevis som åberopas.

Emellertid kan det ibland, för att de sammanlagda kostnaderna skaU nedbringas, vara lämpligare att den grundläggande utredningen utförs genom den exproprierandes försorg. Vidare medför reglerna om ersättning för rättegångskostnad att sakägaren har anledning till viss återhållsamhet, när det gäUer att utföra utredningsarbete före målets anhängiggörande. Om det nämligen visar sig atl viss utredning inte skäligen varit påkallad, kan domstolen med tillämpning av 18 kap. 8 § RB förordna att sakägaren inle skall få ersättning för utredningskostnaden.

Även om domstolen sålunda ibland kan få ställa lägre krav på sakägare än på den exproprierande, när det gäller skyldigheten att ange grunder och bevisning, bör parterna i princip vara likställda. I andra stycket av förevarande paragraf har därför gjorts en hänvisning till punkterna 1 och 5 i första slyckel.

Vidare har, såvitt gäller sakägarens skyldigheter, hänvisats lUl

Prop. 1972:109 294

bestämmelserna om angivande av dels namn och adress på samtliga kända sakägare, dels de omständigheter som betingar domstolens behörighet,

6§

Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av stämning m.m. Den motsvarar 22 § första och tredje styckena samt 23 § första stycket ExL.

När stämning utfärdas på den exproprierande, bör denne anmodas att lämna uppgifler i de avseenden som anges i 5 § första stycket 3-6, Föreskrift härom har tagits upp i andra stycket.

Bestämmelserna i 23 § första stycket ExL om sättet för kallelse på okända sakägare har ersatts med en bestämmelse om att kungörelsedelgivning skall äga rum. Härvid skall 17 § delgivningslagen (1970:428) gälla i tiUämpliga delar,

Svea hovrätt har vid remissbehandlingen tagit upp frågan om och i vad mån domstolen bör vara verksam för att utröna vilka som är sakägare. Enligt min mening bör domstolen inte vara skyldig att företa någon undersökning på denna punkt. En undersökning av vilka som är sakägare kan ta lång tid i anspråk, särskilt när det gäller servitut som omfattar fastigheter inom etl större område. Skulle domstolen vara skyldig att göra en undersökning, t.ex, med hjälp av fastighetsböckerna, kan följden bli all den exproprierande och fastighetsägaren i vissa fall hell avstår från att själva utföra några omfattande sakägamtredningar. En annan sak är atl, om domstolen får kännedom om en sakägare, det är självklart att han stäms eller kallas, även om ingen av parterna har lämnat uppgift om honom.

ExL tyngs av en mängd föreskrifter om anmälningar och underrättelser olika myndigheter emeUan, som exempelvis bestämmelsen i 23 § andra stycket om underrättelse tUl inskrivningsmyndigheten när stämning utfärdas. Föreskrifter av detla slag torde lämpligen kunna meddelas av Kungl. Maj:t. Motsvarigheter lUl ExL:s bestämmelser om anmälan eller underrättelse mellan myndigheter saknas därför på något undantag när i förevarande förslag,

7§

Paragrafen innehåller föreskrifter om skyldighel för fastighetsägaren atl uppge för honom kända sakägare och om påföljd för underiålenhet att lämna sådan uppgift. Motsvarande bestämmelser finns i 22 § andra stycket ExL.

8§

Paragrafen innehåller en bestämmelse om förfarandet då sakägare blir

Prop. 1972:109 295

känd sedan stämning har utfärdals. Motsvarande regel finns nu i 22 § fjärde stycket ExL.

9§

Paragrafen innehåller bestämmelser om företeende av gravationsbevis. Den motsvarar 26 § första stycket ExL med den ändringen att det helt lagts i domstolens hand alt avgöra om gravationsbevis skall företes, när egendom som skall exproprieras är samfälld för två eller flera fasligheter med skilda ägare.

10 §

Paragrafen, som motsvarar 26 § andra stycket ExL, innehåller bestämmelser om upprättande av karta och utmärkande av gräns m.m., när expropriation innebär att fastighetsindelningen ändras eller all nyttjanderätt eller servitutsrätt bildas, upphävs eller begränsas.

11§

Enligt 22 § första stycket ExL skaU, om stämningsansökan gjorts av den exproprierande, stämning utfärdas på fastighetsägaren. Huruvida denne har lagfart på fastigheten torde härvid sakna betydelse. Rätt svarande är därför den verklige ägaren även om en tidigare ägare alltjämt har lagfart på fastigheten. I 25 § första stycket ExL föreskrivs alt, om tvist råder om fastighet som skall exproprieras, den av de tvistande som innehar fastigheten är berättigad atl med laga verkan tala och svara för den, lUl dess den lagligen vinns från honom. Enligt 25 § andra slyckel ExL får ny ägare ej rubba vare sig överenskommelse som förre ägaren ingått eller annan åtgärd som varil bindande för denne. Stämning eller kallelse på nye ägaren fordras inte, om förre ägaren varit stämd eller kallad eller ändå kommit tiUstädes i målet,

I allmänhet torde ändringar i äganderättsförhållandena i god tid komma till den exproprierandes kännedom. Ibland kan emellertid äganderätten till en fastighet vara svår all fastställa. Detta kan leda till att avgörandena i expropriationsmålen avsevärt försenas.

Svårigheter att avgöra vem som är rätt svarande i mål som rör fast egendom möter också på andra rättsområden än expropriationslagstiftningens, I JB (18 kap, 9 §) har lagfarten tillagts legitimerande verkan. Det synes vara ändamålsenligt att låta samma princip gälla i expropriationsmål. Efter mönster av 18 kap, 9 § JB föreskrivs således i första stycket av förevarande paragraf att talan i expropriationsmål kan med laga verkan riktas mot den för vUken lagfart senast är beviljad eller sökt, även om denne före talans väckande överlåtk fastigheten. Den tUl vUken fasligheten sålunda överlåtits skaU i målet ha samma stäUning som om överlåtelsen skett under rättegången, Detla betyder att bl,a, bestäm-

Prop. 1972:109 296

melserna i 13 kap. 7 § RB om överlåtelse av tvisteföremål och reglerna i 14 kap. RB om intervenients deltagande i rättegång blir tillämpliga.

Som en kompletterande regel föreskrivs i första stycket sista punkten av förevarande paragraf att, om tvist angående äganderätten är antecknad i fastigheisboken, talan kan riklas mot den som innehar fasligheten med äganderättsanspråk.

I paragrafens andra stycke har lagils upp en motsvarighet lill 25 § andra stycket första punkten ExL.

EnUgt 13 kap. 7 § andra stycket RB får utbyte av part på svarandesidan ske endast om käranden samtycker lill det. Jag finner inte skäl att, som Stockholms tingsrätt föreslagit, frångå denna regel för expropriationsmålens vidkommande. Del bör påpekas alt, om käranden inle samtycker tiU bytet på svarandesidan, successorn kan inträda som intervenient i målet enligt 14 kap. 9 § RB.

12 §

Paragrafen innehåUer bestämmelser om den materiella processledningen. Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 8.5,2 i den allmänna motiveringen,

I enlighet med vad jag tidigare har anfört skall fastighetsdomstolen normak vara skyldig att under förberedelsen meddela beslut om vilken utredning som enligt domstolens mening bör förebringas i målet, s,k, utredningsbeslut, Mol sådant beslul skall särskild talan inte kunna föras.

TiU utredningsbeslutet är knutet en särskUd beslämmelse som inskränker sakägares rätt tiU ersättning för utredningskostnad. Bestämmelsen, som har tagits in i 7 kap. 1 § andra stycket i lagförslaget, innebär att kostnaden för utredning som har förebringats i strid mol utredningsbeslut ersätts endast i den mån utredningen haft betydelse för utgången i målet.

Såväl bestämmelsen om utredningsbeslut som den särskilda regeln om inskränkning i rätten tUl ersättning gäller endast rättegången i första instans. Högre rätt är alltså inte bunden av fastighetsdomstolens utredningsbeslut på del sättet att utredning som förebringas i överrätten och som står i strid mot utredningsbeslutet måste ha haft betydelse för målets utgång för att kunna ersättas. Emellertid gäller i överrätten bl.a. den aUmänna regeln i 18 kap, 8 § RB om att ersättning inte utgår för kostnad som inte skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Det ligger i sakens natur atl överrätten ofta måste göra den bedömningen att utredning som förebringats i strid mot fastighetsdomstolens utredningsbeslut inte skäligen har varit påkaUad.

13 §

Paragrafen innehåUer en bestämmelse om undersökning på platsen.

Prop. 1972:109 297

Frågan har behandlats i avsnittet 8.5.2 i den allmänna motiveringen.

14 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 26 § Iredje stycket ExL.

15 §

Paragrafen innehåller regler om återkaUelse av expropriationsanspråk m.m. Frågoma har behandlats i avsnittet 8.5.4 i den allmänna motiveringen. Nuvarande bestämmelser i ämnet finns i 61 och 63 §§ ExL,

Enligt 3 kap. 8 § första stycket i förslaget har fastighetsägaren vid delexpropriation rätt att begära utvidgning av expropriationen, om en återstående del av fastigheten lider synnerligt men genom expropriationen eller genom användningen av den exproprierade delen. Återkallar den exproprierande sitt expropriationsanspråk beträffande en dél av den egendom anspråket omfatiar, bör fastighetsägaren ha samma rätt att begära utvidgning av expropriationen. Anspråket bör i sådant fall prövas utan hinder av återkallelsen. Särskild föreskrift härom har inte ansetts behövlig.

Innehavare av begränsade sakrätter i en fastighet torde i allmänhet inte lida men av att en del av fastigheten exproprieras utan att de får fuU täckning genom expropriationsersättningen. De har i aUt fall inte enligl ExL rätt att påkaUa utvidgning av expropriationen. Det synes inte finnas anledning all bedöma frågan om återkaUelse av en del av expropriationsanspråket i fråga om fastigheten efter andra riktlinjer. Innehavare av begränsade sakrälter bör sålunda inte få motsätta sig sådan återkaUelse, Av 1 kap, 2 § andra slyckel följer däremol att vid partieU självständig expropriation av bestående särskild rätt till fastigheten rättighetshavaren har möjlighet att begära utvidgning av expropriationen, I sådant faU har vad som sagts om återkaUelse av del av expropriationsanspråk i fråga om fastighet motsvarande tUlämpning,

På grund av det anförda har i förevarande paragraf inte tagits upp någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 61 § andra stycket ExL om att återkaUelse av expropriationsanspråket inle får ske beträffande del av fastighet, om den återstående delen skulle lida synnerligt men genom expropriationen eller genom användningen av den exproprierade delen,

16§

Bestämmelserna motsvarar nuvarande 62 § ExL,

ÅterkaUelse av expropriationsanspråk är ofta en följd av att överenskommelse har träffats mellan den exproprierande och samtliga sakägare. Den nu gällande skyldigheten för den exproprierande att ställa

Prop. 1972:109 298

pant eller borgen, innan återkaUelse sker, har kommit till som skydd för sakägarnas anspråk på ersättning för skada som uppstått på grund av expropriationsyrkandet. Om emellertid, vilket synes vara del vanliga, ingen sakägare har sådant ersättningsanspråk, bör del inte av den exproprierande krävas att han ställer säkerhet. Tredje stycket har utformats i enlighet härmed.

17 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om förhandstillträde. Motsvarande bestämmelser finns f.n. i 36 och 39 §§ ExL.

I enlighet med vad jag har anfört i avsnittet 8.5.3 i den allmänna motiveringen uppställs som fömtsättning för medgivande tUl såväl enkelt som kvalificerat förhandstUlträde att tillträdet är av väsentiig betydelse för den exproprierande. Liksom enligt gällande rätt kan förhandstiUträde avse såväl fastighet och del av fastighet som särskild rätl lill fastighet.

Enligt 36 § ExL skall domstolen som vUlkor för tillträde föreskriva alt den exproprierande hos länsslyrelsen ställer pant eller borgen för expropriationsersältningen jämte ränta. Därjämte kan domstolen föreskriva att den exproprierande skaU betala visst belopp som förskott på den slutliga expropriationsersältningen. Hinder möter inte all förskottet bestäms så, atl del motsvarar hela den ersättning som vederbörande kan anses berättigad tiU. Sakägarnas behov av skydd mot betalningsoförmåga hos den exproprierande torde vara tUlräckligt tillgodosett, om den exproprierande ställer säkerhet för den slutiiga expropriationsersättningen, till den del den överstiger förskott som utgör villkor för förhandstiUträdet. Bestämmelserna i tredje stycket av förevarande paragraf har utformats i enlighet härmed.

I fråga om sättet för betalning av förskott som bestämls enligl förevarande paragraf gäller enligt 6 kap, 5 § i förslaget samma regler som beträffande slutlig expropriationsersättning. Förskottet skall sålunda nedsättas hos länsslyrelsen, i den mån inte domstolen bestämt atl nedsättning ej skaU ske. Skyldigheten att erlägga förskoll är emellertid beroende av om den exproprierande vUl utnyttja medgivandel lill förhandstUkräde. Å andra sidan får tUlträde inte ske förrän det bestämda förskottet har erlagts. Denna princip, som gäUer redan nu, har uttryckligen slagits fast i 18 § första stycket sista punkten. Principen gäller även när fastighetsdomstolen enligt 19 § har meddelat interimistiskt förordnande om enkelt förhandslilllräde.

Det föreligger inte något hinder för domstolen alt, om enkelt förhandstUlträde har ägt rum, senare medge kvalificerat förhandslilllräde beträffande samma egendom. Naturligtvis kan det i sådanl fall ibland vara obehövligt att ställa upp särskilda vUlkor för det kvalificerade förhandstiUträdet,

Prop. 1972:109 299

18§

I paragrafens första stycke finns bestämmelser om dag då medgivande till förhandstUlträde tidigast får utnyttjas. Nuvarande bestämmelse om tillträdesdag finns i 36 § första stycket andra punkten ExL, Vidare har i första slyckel uttryckligen angetts att medgivande lUl förhandstiUträde inte får utnyttjas förrän den exproprierande har fuUgjort vad domstolen föreskrivit som villkor för förhandstillträdel.

Som tidigare nämnts ankommer det på den exproprierande att själv avgöra om han vill utnyttja medgivande tiU förhandstillträde eller inte, I enlighet med vad jag har anfört i avsnittet 8,5,3 i den aUmänna motiveringen bör emellertid denna valmöjlighet inte slå öppen under obegränsad tid, ulan medgivandel till förhandstillträde bör vara förfallet, om inte den exproprierande inom viss tid har fuUgjort vad domstolen föreskrivit som villkor för förhandstillträdel. Bestämmelser härom har tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf,

I tredje stycket har tagits upp en bestämmelse om verkan av enkelt förhandslilllräde, när det gäller särskild rält tiU fastighet. Frågan har behandlats i avsnittet 8,5,3.

Vill den exproprierande utnyttja medgivande till kvalificerat förhandstUlträde, skaU han enligt 6 kap, 10 § i förslaget göra anmälan därom lUl länsstyrelsen och i samband därmed dels visa atl domen om medgivande har vunnit laga kraft, dels styrka alt han har fullgjort föreskrivna vUlkor. I och med att den exproprierande fullgjort vad som åligger honom enligt 6 kap. 10 §, övergår äganderätten till egendomen på honom. Görs anmälningen före den dag då medgivandet till förhandstUlträde tidigast får utnyttjas, sker dock äganderättsövergången först nämnda dag. I enlighet med vad jag har anfört i avsnittet 8.5.3 i den aUmänna motiveringen behöver det faktiska tUlträdet inte äga rum förrän efter äganderättsövergången.

19 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse som ger fastighetsdomstolen möjUghet att förordna att medgivande tiU enkelt förhandstillträde får tas i anspråk utan hinder av att beslutet därom inte har vunnit laga kraft. Frågan har behandlats i avsnittet 8.5.3 i den allmänna motiveringen. Som viUkor för interimistiskt förordnande har föreskrivits att den exproprierande ställer säkerhet för det skadestånd som kan komma atl utgå, om domstolens beslut ändras,

20 §

Paragrafen överensstämmer i sak med 37 § och, såvitt gäller tredje slyckel, 48 § första stycket ExL, Den innehåller beslämmelser om

Prop. 1972:109 300

förskott för del fall att tillträde redan har skell, antingen på grund av domstols förordnande eller på annan gmnd. Förskott kan med stöd av förevarande paragraf beslutas både om det inte har utgått tidigare och om sakägare har fått visst förskott i samband med tiUträdet och nu påkallar ytterligare förskott. Yrkande om förskott kan framställas på vUket stadium som helst av rättegången, alltså även i överrätt, om målet fullföljts dit. Frågan får väckas utan stämning.

I oUkhet mot beslul om förskott enligt 17 § andra stycket har förskottsbeslut enligt förevarande paragraf karaktären av ovillkorligt betalningsåläggande för den exproprierande. Det krävs därför en bestämmelse om när förskoll enUgt förevarande paragraf skall betalas. Bestämmelsen har tagits upp i tredje stycket. Föreskrift om befogenhet för den förskoltsberältigade att påkalla uttagande av förfallet men ej erlagt förskott finns i 6 kap. 13 §.

21 och 22 §§

Paragraferna innehåUer bestämmelser om behandlingen av frågor om förhandstillträde och förskott. Bestämmelserna har behandlats i avsnkiet 8.5.3 i den aUmänna motiveringen. De gäUande reglerna i ämnet finns i 38 § ExL,

Det får anses följa av aUmänna processuella regler all parterna skall erhålla tillfälle att yttra sig innan domstolen avgör fråga om förhandstiUträde eller förskott. Föreskriften härom i 38 § första stycket andra punkten ExL har därför ingen motsvarighet i förslagel.

Som tidigare nämnts bör fråga om kvalificerat förhandstillträde betraktas som en del av själva den sak som expropriationsmålet gäller. Detta medför att sådan fråga liksom hittiUs bör avgöras genom dom,

23 §

Paragrafen innehåller regler om bestämmande av expropriationsersättning då flera sakägare finns och om ersättningens fördelning på olika ersättningsarter. Reglerna motsvarar 31 § första stycket ExL,

Liksom hittUls skall enligt förslaget ersättning bestämmas särskilt för varje sakägare. Vidare skall ersättningen fördelas på löseskilling, inträngsersättning och annan ersättning.

Regeln om att ersättning skall bestämmas särskilt för varje sakägare är tiUämplig också när expropriation sker av samfäUighet. Särskild ersättning skall då bestämmas för var och en av delägarna. När antalet delägare är stort, kan denna ordning tynga ulredningen och handläggningen av målet i betydande grad. Det är i sådant fall angeläget att man undviker en uppdelning av ersättningen på de olika delägarna. SärskUt påtagUgt är detta när de ersättningar som tillkommer varje sakägare uppgår till obetydliga belopp.

Prop. 1972:109 301

När en del av en fastighet exproprieras, skaU den exproprierande erlägga intrångsersättning motsvarande den minskning av fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom expropriaiionen. Denna regel begränsar möjligheterna att bestämma gemensam ersättning för samfällighel. Som anförts i prop. 1971:122 (s. 189) kan det emellertid ibland, t,ex, när det exproprierade området utgör endast en ringa del av hela fastigheten, vara svårt att påvisa någon skUlnad i marknadsvärde mellan den odelade fastigheten och reslfastigheten. Domstolen kan i sådana faU döma ut ersättning bestämd exempelvis till visst belopp per kvadratmeter, I andra faU kan del förhåUa sig så att det exproprierade omrädet har ett självständigt marknadsvärde och att expropriationen inte i och för sig påverkar restfastighetens värde, I en sådan situation bör man kunna utgå från att skillnaden i marknadsvärde före och efler expropriationen överensstämmer med värdet på den avstådda marken, och det är då tiUräckligt att fastställa delta värde,

I de fall då enligt det nu sagda expropriationsersättningen kan bestämmas med hänsyn till värdet på den avstådda marken, utgör inte värderingsreglerna något hinder mot att ersättning bestäms gemensamt för samfällighel. Emellertid bör dessuiom krävas att det för samfäUigheten finns styrelse eller förvaltare med rätt alt uppbära ersättningen för delägarnas räkning. Vidare bör som viHkor för gemensam ersättning gäUa att nedsättning inte skall ske av hänsyn till panträttshavare i någon av de delägande fastigheterna.

Med hänsyn till det anförda har i andra stycket av förevarande paragraf tagits upp en regel om bestämmande av gemensam ersättning vid expropriation av samfällighel.

Även om det vid expropriation av samfällighel i regel är fråga om intrångsersättning, kan även annan ersättning som exempelvis ersättning för flyttning av byggnad bli aktuell. Också sådan ersättning skall, i den mån den inte tillkommer delägare personligen, kunna bestämmas gemensamt för samfäUigheten,

24 §

Paragrafen innehåUer vissa värderingsregler för det fall alt fastigheten besväras av särskild rätt. Paragrafens första stycke har med jämkningar av endast redaktionell natur förts över från 30 § ExL,

Den särskilda värdering av fastigheten med resp. utan viss rättighet som skall ske enligt första stycket tredje punkten ingår i ett syslem, avsett att förhindra att ersättning går panträttshavare förbi och i stället tillfaUer innehavare av särskild rätt med sämre prioritet, I den mån panträttshavares rätt över huvud taget inle äventyras av expropriationen och nedsättning av ersättningen därför inte skall ske, fyller den särskilda värderingen inte någon funktion. Andra stycket har lagts till med anledning härav.

Prop. 1972:109 302

25 §

Paragrafen innehåUer bestämmelser om bl.a. domstolens officialprövning tiU skydd för de borgenärer som har panträtt i den faslighet som är föremål för expropriation. Frågan har behandlats i avsnittet 8.5.5 i den aUmänna motiveringen. Nuvarande bestämmelser i ämnet finns i 32 och 59 §§, 63 § andra punkten samt 95 § ExL.

I första stycket av förevarande paragraf har tagits upp huvudregeln alt expropriationsersättning inte får bestämmas tiU högre belopp än den ersätlningsberättigade har begärt. Molsvarande regel finns f.n, i 32 § första stycket första punkten ExL.

Som ett undantag från huvudregeln föreskrivs i andra stycket att, om fastigheten besväras av bevUjad eller sökt inteckning, löseskilling och intrångsersättning ej får sättas lägre än som föranleds av ersättningsreglerna i 4 kap., om del inte är väsentligen ulan betydelse för borgenärernas säkerhet. Domstolen skall enligt denna bestämmelse göra en oskadlighetsprövning, såvitt gäller de borgenärer som bar panträtt i fastigheten. Finner domstolen därvid att det skuUe vara väsentligen ulan betydelse för borgenärernas säkerhet, om löseskiUing eller intrångsersättning bestäms till ett högre belopp än som begärts, får det begärda beloppet inte överskridas, I annat fall kan domstolen behöva bestämma etl högre belopp,

I tredje stycket av förevarande paragraf har tagits in bestämmelser som tar sikte på det fallet atl parterna har träffat överenskommelse om storleken av löseskilling eller intrångsersättning. Motsvarande beslämmelser finns f,n, i 59 § första och andra styckena ExL, I enlighet med vad jag har anfört i avsnittet 8,5,5 har domstolen i deparlementsförslaget fått ökade möjligheter att fastställa överenskommelse utan sakprövning.

När del gäller annan ersättning än löseskUling och intrångsersättning är det självklart atl överenskommelse liksom hittiUs alltid skall fastställas, eftersom panträttshavarna inte har rätl till någon del av sådan ersättning. Enligt min mening behövs det inte någon uttrycklig bestämmelse på denna punkt. Förevarande paragraf innehåller alltså inte någon motsvarighet tUl 59 § tredje stycket ExL.

I 59 § ExL talas endast om fastställande av överenskommelse. Enligl min mening finns det inte anledning att göra skillnad meUan del faUet alt en formlig överenskommelse har träffats och fall då ett yrkande medges. I båda fallen bör aUtså tredje slyckel av förevarande paragraf vara tiUämpligt.

1 fjärde stycket av förevarande paragraf föreskrivs att bestämmelserna i andra och tredje styckena om löseskiUing och intrångsersättning inle gäller ersättning tUl innehavare av särskild rält, om rättigheten upphör eller begränsas utan att fastigheten eller del av fastigheten avstås.

Prop. 1972:109 303

Bestämmelsen hänger samman med atl ersättning till innehavare av särskild rätt på grund av 1 kap. 2 § andra stycket i försläget i vissa fall likställs med löseskilling eller inlrångsersättning till fastighetsägaren. Panträttshavare har emellertid inte rätl till någon del av ersättningen, om inte fastigheten eller del av fastigheten avstås. Domstolen bör således i det angivna fallet kunna beslämma ersättningen utan att fa hänsyn till panträttshavarna.

Departementsförslaget upptar inte någon motsvarighet tUl bestämmelsen om fideikommiss i 59 § fjärde stycket första punkten ExL. Inte heller finns någon motsvarighet lUl 59 § femte stycket. Bestämmelser rörande fideikommiss är avsedda att meddelas i övergångsbestämmelserna till den nya expropriationslagen, och bestämmelserna i 35 § ExL tUl vilka 59 § femte stycket hänvisar har utmönstrats ur den nya lagen.

Enligt 34 § första stycket ExL skall expropriationsersättning bestämmas i pengar att utgå på en gäng. Domstolen får dock i vissa fall hänvisa sakägare att föra talan om ersättning i särskild rättegång. Dessa bestämmelser föreslås överflyttade till 5 kap. 27 § första stycket i den nya expropriationslagen. Ätt domstolen inle får fastställa överenskommelse som strider mol bestämmelserna får anses självklart. Den uttryckliga föreskriften härom i 59 § fjärde stycket andra punkten ExL har därför inte någon motsvarighet i den nya lagen.

26 §

Paragrafen innehåller regler om det lägsta belopp till vilket expropriationsersättning får bestämmas. Motsvarande föreskrifter finns f.n. i 32 § första stycket ExL.

I första stycket av förevarande paragraf har tagits upp en motsvarighet lill den nuvarande regeln all expropriationsersättning inte får bestämmas till lägre belopp än den exproprierande erbjudit.

I andra stycket föreskrivs att, om domstolen med stöd av lagen har förordnat om förskott, den slutiiga ersättningen inte får bestämmas till lägre belopp än del eller de förskott som bestämts. Till denna föreskrifl har knutits en undantagsregel som tar sikte på det fallet att förskott har utgjort viUkor för förhandstillträde. Som tidigare nämnts har etl beslut om sådant förskott, liU skillnad från förskottsbeslut enUgt 20 §, inte karaktären av ovUlkorligt betalningsåläggande för den exproprierande. Han kan alltså avstå från atl betala förskottet, om han exempelvis anser att det är för högt. Följden av alt förskottet inte betalas inom föreskriven tid är enligt 18 § andra stycket att medgivandet till förhandstiUträde förfaller. Har denna påföljd inträffat, bör domstolen vid bestämmandet av den slutliga expropriationsersättningen kunna bortse från förskottet.

Prop. 1972:109 304

27 §

Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 34 § första stycket ExL.

Yrkande om hänvisning tiU särskUd rättegång kan framställas såväl av den exproprierande som av motparten. Ofta torde parterna vara ense om att sådan hänvisning skall ske. Det förekommer emellertid fall där hänvisningsyrkande bestrids. I praxis synes man ha intagit den ståndpunkten att sådan fråga inte kan avgöras annat än efter huvudförhandling, varvid parterna med hänsyn liU alt domstolen kan komma att ogiUa hänvisningsyrkandet och ingå i prövning av ersättningsfrågan har att förebringa fullständig utredning om denna. Hänvisningsregeln är då knappast till någon nytta. Med hänsyn tUl det anförda har i andra stycket tagits upp en regel som innebär att hänvisningsyrkande får tas upp för sig och avgöras särskUt, om det är lämpligt. Mot beslut under rättegången i sådan fråga har talan ansetts böra föras särskilt.

Väcks talan om ersättning för skada eller intrång efter hänvisning enligt förevarande paragraf, bör sådant mål anses som expropriationsmål. Detta innebär bl,a. att talan skaU väckas vid fastighetsdomstol och att de särskUda bestämmelserna om rättegängskosinad i expropriationsmål blir tUlämpliga, Det sagda gäller dock inte om det föreligger fall som avses i 1 kap, 7 § och domstolen trots detta har meddelat hänvisning,

28 §

Enligt 17 kap, 2 § RB skall, om huvudförhandling har ägt rum, domen grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. Denna är muntiig.

Som tidigare har framhållits är utredningen i expropriationsmål ofta av teknisk beskaffenhet. I sådana delar består den i regel av skriftligt material som kartor och ritningar samt undersöknings- och värderings-instrument. Sådant material lämpar sig i allmänhet inte så väl för muntlig framställning och det synes inle vara lämpligt att strängt hålla fast vid att det skall fuUständigt läggas fram vid huvudförhandlingen.

Med hänsyn till det anförda har i denna paragraf - efter förebild i 11 kap. 58 § första stycket VL och 16 kap. 10 § första stycket FBL — tagks upp en föreskrifl om att dom skaU gmndas på vad som förekommit vid syn eller annan förhandling och vad handlingarna innehåller i övrigi. Att utredningen i dispositiv fråga skall ha åberopats av någon av parterna för att kunna läggas tiU grund för domen följer av 17 kap. 3 § RB.

I fråga om plats för huvudförhandling föreskrivs i 10 § lagen om fastighetsdomstol att huvudförhandling skall hållas vid syn på stället eller, om syn inte behövs, på plats som bestäms med hänsyn främst till att minsta möjliga kostnader uppstår, I expropriationsmål lorde det emellertid ofta vara lämpUgt att, även om syn behövs, låta huvudförhandlingen delvis äga rum i sessionssal. Den angivna bestämmelsen i

Prop. 1972:109 305

lagen om fastighetsdomstol kan inte anses utgöra hinder mot ett sådant förfarande,

I expropriationsmål kan det dessutom många gånger finnas skäl att hålla syn, trots att målet inte är berett för huvudförhandling, om exempelvis synen kräver barmark. Domstolen kan i sådant fall besluta om syn med stöd av 39 kap. 2 § RB, där det föreskrivs atl syn får hållas utom huvudförhandling, bl,a, om det med hänsyn till föremålets beskaffenhet eller av annan anledning är av synneriig vikt att syn hålls före huvudförhandlingen. Med stöd av nämnda paragraf kan domstolen även i annat faU förordna om syn utom huvudförhandling, om synen inle lämpligen kan håUas vid sådan förhandling,

29 §

Paragrafen öppnar möjlighet för överrält att avgöra expropriationsmål utan huvudförhandling i vidare mån än som följer av RB, Frågan har behandlats i avsnittet 8.5,6 i den allmänna motiveringen.

6 kap. Betalning av expropriationsersättning och fullbordande av expropriation m.m.

I detta kapitel har tagits upp bl.a. bestämmelser om hur expropriationsersättning skall betalas av den exproprierande och hur expropriationen fuUbordas. Kapitlet innehåller också bestämmelser om fördelning av expropriationsersättning mellan fordringshavare som har rätt tUl betalning ur fastigheten. Det svarar mol 6 kap. i justitiedepartementets promemorieförslag.

1-5 §§

Paragraferna, som har motsvarigheter i 48 § första stycket ExL, innehåller bestämmelser om hur expropriationsersättningen skall betalas. Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 8.6 i den allmänna motiveringen, till vilket jag i första hand får hänvisa.

Enligl 1 § första stycket gäller som huvudregel att löseskiUing och intrångsersättning skall betalas genom nedsättning av ersättningen hos länsstyrelsen. Från huvudregeln görs vissa undantag som har tagits upp i 1 § andra stycket och i 2 §. Behörig länsstyrelse är enligt 1 § första stycket första punkten länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen. För del fall att expropriationsersättningen avser flera fastigheter och dessa ligger i olika län ges bestämmelser i 1 § första stycket andra punkten. För dessa fall föreskrivs alt nedsättningen skall ske hos den länsstyrelse som domstolen bestämmer. Bestämmelsen har inte någon motsvarighet i ExL. Den av mig sålunda förordade ordningen medför, att det inte behöver uppstå någon tvekan om var nedsättningen skall

20 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 109

Prop. 1972:109 306

göras. När domstolen har att fatta beslut i frågan, bör den kunna hämta ledning i 10 kap. 10 § andra stycket rättegångsbalken. Vad som nu har sagts om nedsättning har enligt föreskrift i 4 § motsvarande tiUämpning i fråga om anmälan om att ersättningen betalats direkt lill den ersätlningsberättigade.

På grund av föreskriften i I kap. 2 § andra stycket i förslaget är viss slags ersättning till annan sakägare än fastighetsägaren likställd med löseskilling och intrångsersättning. Detta innebär att också sådana ersättningar i princip skall betalas genom nedsättning. Från denna huvudregel har undantagits ersättning som bestäms för rättighetshavare, vars rält upphör eller begränsas utan att fastigheten eller del av den samtidigt avstås. Undantagsbestämmelsen har tagks upp som ett andra stycke i I §.

Av den lydelse som 3 § har getts framgår del klart atl medgivandena tiU att ersättningen betalas direkt tiU den ersättningsberältigade, när sådana fordras, skaU föreligga innan domstolen skUjer sig från målet. Med anledning av ett remissyttrande viU jag framhåUa atl det inte ankommer på domstolen alt skaffa in medgivandena. Del är fastighetsägarens eller övriga ersättningsberättigades sak att se till att sådana finns. Saknas erforderligt medgivande är verkan av det endasl att utbetalningen måste föregås av nedsättning. Däremot får det anses ankomma på domstolen att i förväg lämna besked om vilka medgivanden domstolen anser sig behöva för att den skall kunna medge undantag från nedsättning. Del bör kunna ske aUdeles formlöst.

Domstolen bör vid sin prövning om nedsättning skaU ske inte vara tvungen att välja meUan att inhämta medgivanden från alla berörda rättsägare eller alt verkställa oskadlighetsprövning beträffande samtliga. Ett blandat förfarande är både möjligt och lämpligt. Ofta lorde del vara praktiskt alt domstolen — på motsvarande sätt som gäller vid tillämpning av 5 kap. 16 § FBL (jfr prop. 1969:128 s. B 445) — först företar en oskadlighetsprövning och därefter kräver medgivanden bara från dem för vars rätt expropriationen prövas vara av väsentlig betydelse.

Beträffande medgivanden i det fallet att expropriationsfastigheten är besvärad av beviljad eller sökt inteckning viU jag betona att kretsen av dem som skaU lämna medgivanden tUl befrielse från skyldigheten atl nedsätta expropriationsersättning inte helt sammanfaller med den personkrets som anges i 22 kap. 11 § första stycket andra punkten JB. På denna punkt överensstämmer regleringen med 5 kap. 16 § och 18 § andra stycket och 10 kap. 2 § andra stycket FBL (jfr prop. 1969:128 s. B 1118, 1122 och B 1160 samt prop. 1970:145 s. 290).

En särskild fråga rör domstolens kontroll av medgivanden. Utgångspunkten är, som har antytts i det föregående, att domstolen först har konstaterat all fastigheten besväras av beviljad eller sökt inteckning och

Prop. 1972:109 307

att expropriationen inte är ulan väsentiig betydelse för den rätt som kan tillkomma borgenär på grundval av inteckningen. Den fråga som då reser sig är vilken utredning som domstolen bör kräva för att anse den som lämnar medgivandet vara legitimerad atl göra del. Jag vill här erinra om atl bestämmelserna om annan relaxation än s.k. kOmmunrelax förutsätter atl pantbrevet eller vilandebevisel ges in tUl inskrivningsmyndigheten (jfr 22 kap. Il § första stycket och 13 §JB).

Vid FBL:s tillkomst uttalade en av lagrådets ledamöter i anslutning till bestämmelserna i 5 kap. 18 § FBL om medgivande lUl marköverföring atl sådant medgivande med hänsyn lill relaxationsbestämmelserna borde lämnas i den formen att pantbrev ingavs tiU fastighetsbildningsmyndigheten (jfr prop. 1969:128 s. B 1128). För egen del anser jag inte att domstolen i nu behandlade sammanhang i alla situationer bör kräva atf pantbrev skall företes för att medgivande skall kunna godtas. Om den som lämnar medgivandet i uppgiven egenskap av panträttshavare står antecknad i fastighetsboken som innehavare av pantbrevet, synes domstolen utan vidare kunna godta medgivandet. Inte heller bör krävas att pantbrevet företes i fall då bank eller annat välkänt kreditinstitut uppger sig vara panträtlshavare och i denna egenskap medger befrielse från nedsäitningsskyldighel. Å andra sidan bör domstolen aUtid fordra att pantbrevet visas upp då fastighetsägaren säger sig själv inneha det. I övrigt får domstolen från fall tiU fall pröva om pantbrevets företeende utgör en förutsättning för alt uppgiven panträttshavares medgivande skall godtas.

Oskadlighetsprövningen och medgivandena skaU i princip hänföra sig i. liden till den dag då domstolen beslutar om nedsättning skall ske eller ej. Det är alltså nödvändigt att domstolen i samband därmed kontrollerar mot fastigheisboken att gravalionsförhållandena inte har förändrats, sedan frågan först behandlades. Domstolen bör också beakta möjligheten av att fastighetsägaren kan i andra hand ha upplåtit panträtt till ett redan belånat pantbrev.

Under remissbehandlingen har framförts förslag om att anmälan skall kunna göras direkt tUl inskrivningsmyndigheten, när nedsättning inte skall ske. Enligt min mening talar emellertid övervägande skäl för atl håUa nedsätlnings- och fördelningsförfarandet samlat hos en enda myndighet och jag är därför inle beredd att frångå promemorieförslaget på denna punkt.

De bestämmelser som i övrigt kan behövas för tUlämpningen av förevarande och följande paragrafer, t.ex. om aviseringsskyldighet för länsstyrelsen, kan meddelas av Kungl. Maj:t.

6§ I paragrafen ges bestämmelser om vUka handlingar som den expro-

Prop. 1972:109 308

prierande skall ge in tiU länsstyrelsen i samband med att nedsättning eller anmälan sker enligt 1 § första stycket eller 4 § i detta kapitel och om följden av att den exproprierande inte fullgör vad som sålunda åligger honom. Paragrafen motsvarar 48 § andra stycket och 50 § andra stycket ExL. Eftersom förslaget inte upptar någon motsvarighet till särbestämmelserna i 35 § ExL om förenklat förfarande, när expropriaiionen avser område som är samfällt för flera fasligheter, görs i förslaget inte något undantag motsvarande det som återfinns i 48 § andra stycket andra punkten senare ledet ExL.

7§

Paragrafen innehåller bestämmelser om den lid inom vUken nedsättning eller anmälan skall ske. GäUande beslämmelser i ämnet finns i 48 § första stycket ExL.

När deldom har meddelats eller talan fullföljts endast i viss del har föreskriften i 48 § första stycket ExL, att expropriationsersättning skall sättas ned inom tte månader från del dom i målet vunnit laga kraft, tolkats så, att ersättningen skall sättas ned inom tre månader från del deldomen resp. den aktueUa domen i de delar som inte överklagats vann laga kraft. Först sedan den sist bestämda expropriationsersättningen har erlagts har emellertid den exproprierande rätl att tUlträda den exproprierade egendomen. I justitiedepartementets promemoria uttalas atl det givetvis är en avsevärd nackdel för den exproprierande att behöva erlägga ersättningen utan att samtidigt få tUlträde till fastigheten. Med hänsyn härtUl har bestämmelserna i promemorieförslaget utformats så, att den exproprierande är skyldig att sätta ned expropriationsersättningen eller göra anmälan om att den erlagts inom tre månader från del att målet i dess helhet blev slutligt avgjort. Av bestämmelsen följer således att, då i målet förekommer flera avgöranden, tiden skall räknas från den dag då det sista avgörandet vinner laga kraft.

I denna del kritiseras promemorieförslaget av Stockholms tingsrätt, som anför atl den föreslagna regleringen visserligen eliminerar de olägenheter för den exproprierande som är förenade med den nuvarande ordningen men att den samtidigt medför nackdelar i andra avseenden. Sålunda kan det enligt tingsrättens mening antas att regleringen minskar möjligheten för uppgörelse mellan den exproprierande och fastighetsägaren så länge förlikning inte träffats med övriga sakägare eller deras anspråk slutligt prövats. Fastighetsägaren torde nämligen inte vara benägen att under nu angivna förhållanden träffa uppgörelse och få den fastställd genom deldom, eftersom han enligl den föreslagna ordningen i sä fall inte erhåller ersättning av den exproprierande för den markpris-stegring som kan beräknas uppkomma mellan deldomen och den tidpunkt då målet i sin helhet är avgjort. Enligl tingsrättens mening före-

Prop. 1972:109 309

ligger risk också för att antalet överklaganden kommer all öka med den föreslagna regleringen. Under förutsättning alt man Ulgår från fortsatt markprisstegring får fastighetsägaren med den i promemorian valda lösningen ibland anledning att fuUfölja talan mot domen även för den händelse att både han och den exproprierande är nöjda med den. Så blir fallet om domstolen i gemensam dom prövat såväl fastighetsägarens som övriga sakägares anspråk och någon av de andra sakägarna fullföljer talan mot domen. Svea hovrält ansluter sig tUl tingsrättens yttrande i denna del. Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister anlägger samma synpunkter på frågan som tingsrätten. Också Sveriges advokatsamfund menar att ett genomförande av promemorieförslaget i denna del kan komma att verka försvårande på möjligheten att åstadkomma förlikning och leda tiU onödiga överklaganden.

TUl att börja med bör slås fast att de konsekvenser som det i promemorian framställda förslaget förmenas medföra inle torde uppkomma i de faU förhandstUlträde äger rum. Har förhandslilllräde skett, är tillträdesdagen värderingslidpunkt, frånsett att kompensation ges för penningvärdeförsämring, och fastighetsägaren har då normall inget att vinna genom att förhala målet i vad gäller bestämmandet av hans ersättning. Det anförda innebär atl de betänkligheter som framförts mot den föreslagna ordningen förtingas i betydande grad. I övriga fall, dvs. i sådana fall där förhandstUlträde inte har ägt mm, kan det under förutsättning av fortsatt markvärdestegring i vissa faU vara elt intresse för fastighetsägaren att förhålla sig så att ersättningsfrågan prövas så sent som möjligt. Detta gäller emellertid redan nu. Vad som främsl skiljer den nuvarande ordningen från den som föreslås i promemorian är att fastighetsägaren nu kan få ut ersättningen i ett tidigare skede än enligt förslaget.

För egen del är jag inte övertygad om att den ordning som har föreslagits i promemorian kommer att få sådan effekt som angetts under remissbehandlingen annat än i rena undantagsfaU. Fastighetsägarens önskan om att värderingstidpunkten senareläggs torde spela en mycket underordnad roll, när det gäller för honom att artta eller förkasta etl förlikningserbjudande eller bestämma sig för att överklaga domen eller ej. Helt andra omständigheter är då av betydelse som t.ex. risken av att domstolen bestämmer ersättningen lägre än som erbjudits förlikningsvis och, vid överklagande, bestämmelserna om rättegångskostnad i överrätt.

Enligt min mening är således de farhågor som uttalats beträffande verkningarna av den föreslagna regleringen överdrivna. Jag anser att den lösning som förordas i promemorian innefattar en lämplig avvägning mellan de intressen som här står emot varandra: fastighetsägarens intresse av att få betalt så tidigt som möjligt och den exproprierandes av att inte behöva betala ut ersättningen förrän han kan få tillträda fastig-

Prop. 1972:109 310

heten. Jag godtar därför promemorieförslagel på denna punkt.

I sitt yttrande över promemorian har Svea hovrätt vidare uttalat all ersättning som slutligt bestämts för t.ex. hyresgäst som står i begrepp att flytta eller redan har flyttat bör kunna betalas ut även om målet i övriga delar inte är avgjort. För egen del anser jag inte att några särbestämmelser behövs för dessa fall. Sakägare har rätt atl stanna kvar på fastigheten tiU dess alt förhandstiUträde sker eller expropriaiionen fullbordas. Flyttar han dessförinnan, beror detta vanligen på alt överenskommelse har träffats mellan honom och den exproprierande. Sakägaren lär då i regel ha fått sina ekonomiska intressen tillgodosedda genom överenskommelsen.

I överensstämmelse med vad som har anförts har i första stycket av paragrafen tagits upp en bestämmelse av innehåU, att expropriationsersättning skall nedsättas eller anmälan ske inom tre månader från det alt dom, varigenom målet slutiigt avgjordes, vann laga kraft.

För det fall att fastigheten har tiUträtts helt eller delvis skall enligt promemorieförslaget andra regler gälla om tidpunkten för betalning av expropriationsersättningen. I dessa faU föreslås nedsättningen eller anmälan skola ske inom en månad, räknat från det att ersättningen blev slutiigt bestämd. Detta torde i sak överensstämma med vad som anses gäUa f.n. Också jag anser att särskilda bestämmelser om betalningslid-punkten bör gälla för dessa fall. Har tiUträde skett får sakägarna anses ha ett berättigat intresse av att ersättningen betalas så snart som möjligt. I enlighet härmed föreskrivs i paragrafens andra stycke att, om fastighet har helt eUer delvis tiUträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 § i förevarande kapitel, nedsättning eUer anmälan skall ske inom en månad från det att den dom, varigenom ersättningen bestämdes, vann laga kraft. Med tillträde avses inte bara tiUträde som grundar sig på domstols beslut om enkelt förhandstillträde utan också besittningstagande på grund av ingången överenskommelse. Bestämmelsen innebär all, om ersättning har bestämls särskUt för en eller flera sakägare, nedsättningen eUer anmälan inte får anstå till dess att målet i sin helhet har avgjorts. Självfallet äger bestämmelsen inte lillämpning i fråga om ersättning för fastighet som inte alls berörs av det förtida tillträdet, som t.ex. när ersättning bestäms särskilt för olika fastigheter i samma expropriationsmål.

Beträffande lidpunkten för erläggande av förskott hänvisas till vad jag har anfört i specialmotiveringen tiU 5 kap. 17 och 20 §§,

8och9§§

I 8 § ges föreskrift om anmälan i vissa fall till länsstyrelsen, när den slutliga expropriationsersättningen har fastställts, och 9 § innehåller bestämmelser om när expropriationen skaU anses fi>llbordad. Paragra-

Prop. 1972:109 311

ferna motsvarar 49 § första stycket och 54 § första stycket ExL.

10§

Förevarande paragraf, som har sin motsvarighet i 40 § första stycket ExL, innehåller beslämmelser om vad den exproprierande skall iaktta, om han vUl utnyttja medgivande till kvalificerat förhandstiUträde. Paragrafen upptar också bestämmelser om de rättsverkningar som följer med att sädant medgivande utnyttjas. Beträffande skälen för att utmönstra besittningstagande som förutsättning för atl utnyttja medgivande till kvalificerat förhandstillträde får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet 8.5.3 i den aUmänna motiveringen.

Enligt 5 kap. 18 § första stycket skaU domstolen i dom om medgivande till kvalificerat förhandstillträde ange den dag då medgivandet tidigast får utnyttjas. Hinder bör inte möta mot all den exproprierande gör anmälan enligt förevarande paragraf redan dessförinnan, I så fall övergår emellertid egendomen på den exproprierande försl på den dag som har bestämts i medgivandet. En föreskrift om detta har tagits upp i andra punkten i förevarande paragraf,

11-15 §§

Paragraferna innehåller bestämmelser om verkan av att den exproprierande inte iakttar föreskrifterna i 1 § första slyckel och 4 § (Il §), om fömtsättningarna för och förfarandet vid indrivning av expropriationsersättning m,m. (12-14 §§) samt om när expropriationen fullbordas efter indrivning (15 §). Motsvarigheter tiU bestämmelserna finns i 50-53 §§ExL.

I 11 § första stycket i det föreliggande förslagel har tagits upp bestämmelser som i sak överensstämmer med 50 § första stycket ExL i dess lydelse före den I januari 1972. Enligt bestämmelserna är expropriationsrätten förverkad, om den exproprierande försummat alt inom föreskriven tid iaktta vad som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 § och fastigheten inle helt eller delvis har tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §.

Den nuvarande bestämmelsen i 51 § första stycket ExL om att den exproprierande med fastighetsägarens medgivande kan fullborda expropriationen genom alt sätta ned expropriationsersättningen inom tre månader från det förverkandepåföljd inttätt torde sakna praktisk betydelse. Förslaget upptar därför inte någon motsvarighet härtill.

I 11 § andra stycket har, närmast i förtydligande syfte, tUlagts att anmälan från domstolen skall i förekommande fall göras för anteckning i tomträltsboken. Della skulle annars framgå bara indirekt genom bestämmelsen i JB att tomträtt vid expropriation är likstäUd med fast egendom.

Prop. 1972:109 312

Har den exproprierande förverkat expropriationsrätten och har detta antecknats i fastigheisboken, får expropriationen enligt 51 § iredje stycket ExL inte fullbordas genom att expropriationsersältningen tas ut hos den exproprierande. I 12 § i förslaget, som ger fastighetsägaren möjlighet att kräva att expropriationen fullbordas, har frånvaron av sådan anmälan uppställts som en av förutsättningarna för all fastighetsägaren skaU kunna låta utta expropriationsersättningen hos den exproprierande, sedan denne förverkat expropriationsrätten. Enligt förslaget skaU också ränta som i förekommande fall enligl 16 § första stycket belöper på ersättningen kunna tas ut samtidigt som ersättningen.

Bestämmelserna i 13 § handlar om sakägares rätt att begära indrivning av förskott enligt 5 kap. 20 § och av slutiig expropriationsersättning i faU då fastigheten helt eUer delvis har tUlträtts eUer övergått på den exproprierande enligt 6 kap, 10 §, Bestämmelserna är inte tillämpliga, om frågan om expropriation efter tiUträdet förfaller på grund av att den exproprierande återkaUar sin talan. Utan att det särskilt anges i paragrafen gäller självfaUet att endast det belopp, tiU vUket den som har gjort ansökan är berättigad, skall tas ut genom länsstyrelsens försorg. Härutinnan skUjer sig 13 § från 12 §, Ansökan från fastighetens ägare enligt sistnämnda paragraf leder tiU att hela den ersättning som den exproprierande skall belala skall tas ut.

Vid tiUämpningen av 15 §, som handlar om tidpunkten för expropriationens fuUbordande när ersättningen tas ut av länsstyrelsen, är att märka att föreskriften inte innefattar krav på alt hela den expropriationsersättning som blivit bestämd har kommit in till länsstyrelsen utan bara den del som i exekutiv väg tas ut av den exproprierande. Har t.ex. den exproprierande, när nedsättning inte skaU ske, antingen före eller efter det att begäran enligt 12 eller 13 § framställts friviUigt betalat vad han skaU direkt tUl vissa sakägare, behöver följaktligen dessa belopp inte levereras tiU länsstyrelsen för att expropriationen skaU fuUbordas, Jag anser det inte nödvändigt att tynga lagtexten med en uttrycklig regel om detta. Å andra sidan är expropriationen självfallet inte fullbordad förrän hela expropriationsersättningen har betalats,

16 §

Enligt 55 § ExL skall den exproprierande betala ränta på expropriationsersättning, om ersättningen betalas efter utgången av den tid som är bestämd i 48 § ExL eller, om tUlträde har skett, efter tUlträdesdagen, Räntan utgår med sex procent från förfallodagen resp. tUlträdesdagen, Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse redan vid ExL:s tUlkomst år 1917.

Föreskrifter om dröjsmålsränta finns också i ett flertal andra författningar. I aUmänhet innebär dessa räntebestämmelser atl ränta skall

beräknas efter en i författningen angiven räntesats. Inte sällan har räntans storlek anpassats efter bestämmelserna i 9 kap, 10 § handelsbalken om dröjsmålsränta. Ett färskt exempel är bestämmelserna om s.k. ulmätningsränta i 6 kap. 3 § JB.

Med anledning av en motion om ändring i 55 § ExL hemsläUde 1938 års riksdag (rskr 1938:167) om utredning angående lämpligheten och sättet att bringa räntan i bättre överensstämmelse med det allmänna ränteläget, I utskottsuUåtandel (2LU 1938:38) framhöUs, att den fastställda räntesatsen om sex procent var väl hög i förhållande lUl det allmänna ränteläget. En undersökning borde därför ske rörande lämpligheten att bringa räntebestämmelsen i bättre överensslämmelse med det aUmänna ränteläget. Härvid borde uppmärksammas frågan om den ifrågasatta anpassningen borde vinnas genom att i lagrummet inskrevs en lägre räntefot än den gäUande eller på något annal sätt. Utskottet anförde också att erinringar med hänsyn till det allmänna ränteläget kunde göras även mot vissa på andra rättsområden fastställda räntesatser. Sedan frågan berörts i 1949 års lagstiftningsärende (se prop, 1949:184 s, 247), förordnade Kungl, Maj:t den 10 november 1961, att riksdagens skrivelse skuUe överlämnas till expropriationsutredningen för att beaktas vid fullgörandet av dess uppdrag.

Sedan frågan om gäldräntan aktualiserats vid 1965 års riksdag, har köplagssakkunniga (Ju 1963:51) genom tiUäggsdirektiv år 1968 (riksdagsber, 1969:Ju 24) fått i uppdrag att se över reglerna om ränta vid dröjsmål med betalning. Översynen skaU avse främst de allmänna bestämmelserna om dröjsmålsränta i 9 kap, 10 § handelsbalken samt bestämmelser som hänvisar tUl detta lagrum. De sakkunniga skall vidare kartlägga övriga bestämmelser om ränta på det förmögenhetsrättsliga området och ta ställning tUl i vad mån eventuella ändringar i 9 kap, 10 § handelsbalken bör föranleda ändringar i nämnda lagstiftning.

Ändringar i riksbankens diskonto utgör ett led i statsmakternas ekonomiska politik. Det kan antas atl räntenivån liksom hillills kommer att fluktuera aUt efler de internationella ränterörelserna och konjunktumtvecklingen. De olägenheter som har visat sig vara förenade med alt ha en fast räntesats inskriven i lagen torde sålunda komma att bestå. Alternativet synes vara att i den nya expropriationslagen tas in beslämmelser om att ränta skall utgå med skäligt belopp eller efter en räntefot som ställs i relation till riksbankens diskonto. Det torde emellertid inte vara lämpligt att ta ståndpunkt till denna fråga, innan köplagssakkunniga slutfört sitt uppdrag att se över reglerna om dröjsmålsränta. Jag är således inte beredd all nu föreslå någon ändring på denna punkt.

Jag biträder det i promemorian framställda förslaget att ränta på expropriationsersättning skall utgå också på belopp som betalas efter del

Prop. 1972:109 314

att den exproprierande har anmält alt han vUl utnyttja medgivande lill kvalificerat förhandstillträde och äganderätten lill egendomen enligt 10 § har övergått på den exproprierande,

I paragrafen har, i överensstämmelse med vad som torde få anses vara gällande rätt (se NJA 1933 s, 473), angetts atl ränta utgår på hela den obetalda delen av ersättningen från tiUträdesdagen även om bara en del av fastigheten har tillträtts,

TUläggas kan alt, om ersättningen skall nedsättas enligt domstolens bestämmande, även ränta som avses i förevarande paragraf skall nedsättas. Detta torde följa av räntans egenskap av biförpliktelse tiU huvudprestationen. Att dröjsmål med räntebetalning aldrig leder till uppskov med expropriationens fullbordan följer av paragrafens andra stycke,

17 §

Enligt 56 § ExL skall medel — såväl expropriationsersättning som förskott på ersättning — som nedsatts eller uttagits hos den exproprierande göras räntebärande. Bestämmelsen har i förevarande paragraf tagits upp i sak oförändrad,

18 och 19 §§

Paragraferna, som motsvarar 57 § ExL, innehåller bestämmelser om utbetalning och fördelning av medel som nedsatts eller med stöd av 12 eller 13 § uttagks hos den exproprierande.

Enligt 57 § första stycket ExL skaU länsstyrelsen betala ut nedsatta eUer uttagna medel jämte upplupen ränta till den som är berättigad till medlen. Svarar fastigheten för beviljad eller sökt inteckning, skall löseskilling för fastigheten, ersättning för skada eller intrång på rest-fastighet och ersättning för upplåtelse av särskild rätt fördelas efter i stort sett samma bestämmelser som gäller belräffande fördelning av köpeskilling för utmätningsvis försåld fast egendom (andra stycket första punkten). Om den fastighet som expropriationen gäller är besvärad av särskUd rätt, som minskar fastighetens värde och har sämre rätt än inteckning, kan under vissa ytterligare förutsättningar rättighetshavaren nödgas avslå hela eUer en del av den honom tiUkommande ersättningen tUl borgenär som har panträtt på grund av inteckningen (andra stycket andra punkten). Har expropriationsersättning som skall fördelas blivit bestämd lill högre belopp än fastighetsägaren har yrkat och uppstår överskott sedan fordringshavarna fått vad som tillkommer dem, skall överskottet återställas tUl den exproprierande i stället för att betalas ul till fastighetsägaren (andra stycket sista punkten),

I 57 § tredje stycket ExL ges bestämmelser om fördelningssammanträde, KaUelse lUl detta skall genom länsstyrelsens försorg sändas med

Prop. 1972:109 315

posten tUl fastighetens ägare och kända innehavare av fordran som skall utgå ur ersättningen saml innehavare av annan särskild rätt till fastigheten. Är fordringshavare okänd, skall sammanträdet kungöras enligt 23 §ExL,

För det fall att domstolen med stöd av 35 § ExL har förordnat om betalning av expropriationsersättning för egendom som är samfälld för flera än tio fastigheter med olika ägare ges i 57 § fjärde stycket ExL särskUda bestämmelser om kungörande av fördelningssammanträdet och om kallelser till det. Också bestämmelserna i 57 § femte stycket ExL anknyter tiU den speciella situation som avses i 35 § ExL, De reglerar hur borgenär i nu åsyftade fall skall förfara för att få betalt ur de tiUgängUga medlen och vad som gäller, om borgenär inte framställer begäran om betalning. I 57 § sjätte stycket ExL ges bestämmelser om skyldighet för länsstyrelse alt anskaffa gravationsbevis, när borgenär efter det att förordnande enligt 35 § ExL meddelats begär att få betalt ur de tUlgängliga medlen.

Enligt 57 § sjunde stycket skall länsstyrelsen hålla inne ersättning som tiUkommer innehavare av fideikommiss tUl dess att Kungl. Maj:t har förordnat hur det skaU förfaras med medlen.

Bestämmelsen i 57 § första stycket ExL har med endast redaktioneUa jämkningar förts över tUl 18 § första stycket i det nu föreliggande förslaget.

Andra stycket i 18 § överensstämmer i huvudsak med 57 § andra stycket första punkten ExL. Bestämmelsema har emellertid anpassats tUl förslaget att nedsättning skall ske endasl om domstolen förordnat om det. Endast de medel som skolat nedsättas enligt detta kapitel skall fördelas. Har annan ersättning till fastighetsägaren än löseskUling och intrångsersättning uttagits enligt 12 eller 13 §, ingår detta ersättningsbelopp således inte bland de medel som skall fördelas meUan borgenärerna.

Hänvisningen i andra stycket andra punkten i 18 § avser bestämmelsen i 6 kap, 14 § sista punkten JB,

Som jag tidigare har framhållit är ersättning till annan sakägare än fastighetsägaren, såvitt gäller nedsättningsskyldigheten, likstäUd med fastighetsägaren tillkommande ersättning. När det gäUer fördelning av medel som finns tillgängliga efter expropriation är emeUertid parallelli-teten inte fuUständig i det faUet atl den exproprierade fastigheten besväras av beviljad eUer sökt inteckning, Utsökningslagen — till vUken hänvisas i detta sammanhang — innehåller inte några bestämmelser om fördelning mellan fordringshavarna av andra medel än köpeskilling som härrör från exekutivt försåld fastighet eller från tiUbehör som sålts separat. Vid tillämpning av utsökningslagens fördelningsbestämmelser kan inte annan expropriationsersättning än löseskiUing och intrångs-

Prop. 1972:109 316

ersättning tUl fastighetsägaren anses likstäUd med köpeskiUing efler exekutiv försäljning. Ersättning till annan sakägare ingår således i princip inte bland de medel som skall fördelas mellan fordringshavarna. Detta slags ersättning kan därför betalas ul direkt till den ersätlningsberättigade av länsstyrelsen med slöd av 18 § första stycket oberoende av om ersättningen nedsatts enligl domstolens bestämmande eUer ej. Från denna huvudregel finns emellertid ett undantag i tredje stycket av 18 §. Undantaget, som utan ändring i sak har förts över från 57 § andra stycket andra punkten ExL, innebär atl sakägare kan nödgas avstå från viss del av den ersättning som har bUvii bestämd åt honom till förmån för fordringshavare som åtnjuter bättre rätt i fastigheten. I de fall undantagsbestämmelsen kan bli tillämplig — vHket till följd av bestämmelsen i 5 kap. 24 § första stycket tredje punkten skall framgå av expropriationsdomen - bör självfallet utbetalningen tiU sakägaren anstå till dess att fördelningsfrågan blivit slutligt avgjord.

Fjärde stycket i 18 § överensstämmer i sak med 57 § andra stycket sista punkten ExL,

Bestämmelserna i 57 § fjärde — sjätte styckena ExL saknar aktualitet med den utformning som nedsättningsbestämmelserna har fått i förslagel. De har således inte någon motsvarighet i den nya lagen.

Bestämmelsen i 57 § sjunde stycket ExL om ersättning som tiUkommer innehavare av fideikommiss har med hänsyn till pågående avveckling av fideikommissen inte tagits upp i den nya lagen utan återfinns i övergångsbeslämmelserna,

I 19 § i förslaget har upptagits bestämmelser om tiden för och kallelse tiU fördelningssammanträde. Bestämmelserna överensstämmer i sak med 57 § Iredje stycket ExL.

20 §

Genom paragrafen görs vissa bestämmelser i förevarande kapitel tiUämpliga i fråga om ersättning som bestäms i särskUd rättegång. Paragrafen motsvarar 54 § andra stycket ExL, Förslaget är inte avsett att innebära någon ändring i sak i förhållande till gäUande rätt. Bestämmelsen innebär bl,a, atl, om fastigheten helt eUer delvis har tiUträtts eUer övergått på den exproprierande enligt 10 § i detta kapitel, ränta på sådan ersättning som avses i paragrafen skaU räknas från den dag då tUlträdet eller övergången skedde (jfr prop. 1949:184 s, 246), Har tUlträde inte skett före utgången av den tremånadersfrisl inom vUken ersättning som bestämts i del första målet skall betalas, räknas ränta från fristens utgång,

7 kap. Särskilda bestämmelser Kapitlet innehåller beslämmelser om bl.a. ansvaret för expro-

Prop. 1972:109 317

priationskostnad, förskoll på kostnadsersättning saml förundersökning med anledning av expropriation. Motsvarande bestämmelser finns upptagna i 7 kap. i justUiedepartementets promemorieförslag.

I avsnittet 8.3.2 i den allmänna motiveringen har jag anfört alt återlösningsinstitutet inle bör behåUas i den nya expropriationslagen. De bestämmelser om återlösen som har tagits upp i 7 kap. i promemorieförslagel har därför inle någon motsvarighet i förevarande kapitel.

1-4 §§

Enligt 66 § första stycket ExL är den exproprierande skyldig atl, i den mån ej annat föranleds av 18 kap. 6 och 8 §§ RB, vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader i målet vid fastighetsdomstolen, vid expropriationsersättningens fördelning och eljest i anledning av expropriationen. Beträffande ansvaret för kostnad i expropriationsmål i högre rätt gäller enligt 66 § andra stycket ExL, med tUlämpning i övrigt av 18 kap. RB, att den exproprierande, om ej annat förarUeds av 18 kap. 6 och 8 §§ RB, aUtid själv skaU vidkännas sina kostnader och dessutom kostnad som åsamkas motpart genom att den exproprierande fuUföljt talan.

De nu berörda kostnadsreglerna får anses otvetydiga såvitt avser kostnaderna för rättegången i expropriationsmålet och vid expropriationsersättningens fördelning. Vad som skall gälla belräffande kostnaderna i ärendet om expropriationstillstånd och kostnader som uppkommit innan rätt till expropriation bUvit sökt är däremot mera oklart. Av rättsfaUet NJA 1942 s. 727 framgår att fastighetsägare inte i rättegången kan få ersättning för kostnader i tiUslåndsärendet, såvida inte kostnaderna hänför sig tiU utredning i frågor som prövats i rättegången. Rättsfallet utesluter emeUertid inte att rätt lUl sådan ersättning kan föreligga i själva tUlståndsärendet (se härom 3LU 1959:18).

Frågan om ersättning för expropriationskostnad har tagits upp av utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden. I betänkandet (SOU 1971:76) Offentiigt biträde och kostnadsersättning i förvaltningsärenden uttalar utredningen som sin mening att den exproprierande bör vara skyldig att ersätta fastighetsägare och annan sakägare för de utgifter de haft i tillståndsärendet. Della bör enligt utredningen gälla också i sådana faU där ansökan om expropriation avslås eller återkallas av sökanden innan beslut i tillståndsfrågan meddelats saml sådana fall där expropriationstillstånd meddelats men sökanden inte fuUföljer saken tUl domstol. Enligt utredningens uppfattning torde det också förhålla sig så att sakägares kostnader i tillståndsärendet utgör kostnader 'i anledning av expropriationen' och alt den exproprierande därför skall stå för dem. När i lagen inte anges hur anspråk på sådana kostnader skall framställas, får härav anses följa alt sakägaren har atl vända sig lill den exproprierande för att få ersättning för dem. Vid tvist torde anspråket enligt

Prop. 1972:109 318

utredningens åsikt kunna prövas i särskild rättegång. Detsamma torde gälla beträffande sakägares kostnader vid fördelningen av ersättningsbelopp som nedsatts hos länsstyrelsen.

Utredningen påpekar alt en sakägare kan ha åsamkats kostnader redan innan rätl till expropriation har blivit sökt. Kostnader kan t.ex, ha uppkommit vid förhandlingar meUan parterna i syfte all nå en överenskommelse. Att avgränsa sådana kostnader från senare uppkomna torde ofta vara svårt. Oavsett detta finner utredningen skäligt atl i elt ärende som lett lill expropriationsansökan den exproprierande ersätter motparten även kostnader som lagts ned i ett inledande skede, i den mån dessa varit av betydelse för utförande av parternas talan i fortsättningen.

Från nu angivna fall bör skiljas det fallet att en planerad expropriation ställs in och alltså inte resulterar ens i någon ansökan om expropriationstUlstånd, Enligt utredningens mening torde det inle finnas tillräckliga skäl för en laglig reglering av kostnader, föranledda av elt sådant allmänt handlande. Att 66 § ExL skulle ta sikte också på kostnader av denna aUmänna art finner utredningen uteslutet.

Eftersom viss oklarhet råder i fråga om omfattningen av den i 66 § ExL angivna ersättningsskyldigheten, anser utredningen att lagrummets bestämmelser bör förtydligas. Det bör sålunda utsägas alt, om expropriationsrätt beviljats, den exproprierande skall svara även för kostnader i saken före rättegången i expropriationsmålet. Vidare bör anges atl motsvarande ersättningsskyldighet föreligger när ansökan om rätt till expropriation avslås eller ansökningen återkaUas. Slutiigen anser ulredningen att del bör föreskrivas att talan om ersättning för annan i paragrafen avsedd kostnad än rättegångskostnad förs vid tingsrätt. I expropriationsmål bör dock fastighetsdomstolen av praktiska skäl få pröva fråga om ersättning för kostnad i saken före rättegången i målet.

Vid sidan av frågan om ersättning för expropriationskostnad har utredningen tagit upp även frågorna om rättshjälp och offentligt biträde i expropriationsärenden. Vidare har utredningen behandlat frågor om kostnadsersättning m.m. i andra typer av ärenden som rör ivångsförfo-gande över fast egendom. Utredningen har härvid gått genom bl.a, naturvårdslagen, lagen om byggnadsminnen, väglagen, lagen om enskilda vägar, BL och FBL, I fråga om naturvårdslagen, byggnadsminneslagen och de båda väglagarna föreslår utredningen bl,a, att, om ersättning eller lösen utgår, sakägare skall få ersättning för sina kostnader under ärendets föregående handläggning hos vederbörande förvaltningsmyndighet och besvärsmyndighel, om kostnaderna varit skäligen påkallade för tiUvaratagande av hans rätt, I övrigt skall sakägare kunna få ersättning för sådana kostnader som nyss nämnts i ärende som kan medföra rätt tUl ersättning eller lösen, i den mån det med hänsyn till omständigheterna framslår som oskäligt att kostnaderna bärs av

Prop. 1972:109 319

sakägaren. 1 fråga om BL och FBL föreslår ulredningen inle motsvarande möjligheter tiU kostnadsersättning. Ulredningen hänvisar därvid beträffande BL lill bygglagutredningens pågående arbele.

Ulredningens betänkande har remissbehandlats. De förslag som gäller ExL har därvid i allmänhet godtagils. Av de remissinstanser som har tiUslyrkt förslagen eUer uttryckligen lämnat dem utan erinran kan nämnas JK, statens vägverk, riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Sveriges advokatsamfund. Svenska kommunförbundet och Hyresgästernas riksförbund.

Hovrätten över Skåne och Blekinge gör erinran endast mot förslagel all talan om ersättning för kostnader i det administrativa förfarandet skall föras vid tingsrätt. Enligt hovrättens mening är det rimligt att fastighetsdomstolen, som besitter särskilt goda kunskaper i mål av förevarande art, handlägger även mål om ersättning för kostnader i del administrativa förfarandet.

Hovrätten för Västra Sverige säger sig inte ha något att erinra mot utredningens förslag, såvitt gäUer kostnaderna i ärende om expropriationstillstånd. Vad gäller kostnadsfrågor som uppstår i samband med fördelningen av expropriationsersättningen föreslår hovrätten att de skall prövas av länsstyrelsen,

Sveriges fastighetsägareförbund hälsar med tillfredsställelse att fastighetsägare skall kunna få ersättning i ärenden om expropriationstillstånd. Förbundet framhåller atl kostnaderna på detta stadium kan uppgå till inte obetydliga belopp och alt de ofla har ett nära samband med den därpå följande rättegången.

Lantbmkarnas riksförbund delar utredningens uppfattning att sakägare bör ha rätt tUl ersättning för de utgifter han haft för alt ta till vara sin rätl i tillståndsfrågan. Utredningens konstaterande alt det f,n, inte är uteslutet att domstolen kan döma ut ersättning för kostnader i tillståndsärendet finner emellertid förbundet felaktigt. Det bör därför enligt förbundels mening klart uttalas atl domstolen har både rätl och skyldighet att pröva yrkanden som framställs, även om kostnaden hänför sig tiU den administrativa delen.

Såväl lantmäteristyrelsen som bygglagutredningen ställer sig Iveksamma lill om det föreligger behov av kostnadsersättningsregler i den tvångsrättsliga marklagstiftningen. Bygglagutredningen pekar bl,a, på att myndigheterna har skyldighet att tillhandagå med råd och upplysningar och sörja för tillfredsställande utredning i ärendena genom att t,ex. införskaffa expertutlåtanden. Sker detla, minskar behovet av utredning från den enskildes sida. Utvidgas den nyligen genomförda rällshjälpsreformen, får dessutom de som har svårast att ta tiU vara sin

Prop. 1972:109 320

rätt ökade möjligheter härlUl. I varje faU anser bygglaguiredningen att frågan om kostnadsersättning inte bör avgöras förrän utredningen tagit ställning tUl huvudprinciperna för en ny planlagsliflning, som kan komma atl inrymma delar av annan marklagstiftning än som förekommer i BL.

Även siatens planverk finner all koslnadsersättningsfrågan när det gäller ivångsförfogande över fast egendom bör anstå i avbidan på bygglagutredningens stäUningstaganden i marklagsliftningsfrågorna.

Länsslyrelsen i Slockholms län anser inle att det finns behov av regler om kostnadsersättning i expropriationsärenden. Prövningen hos tUlståndsmyndigheten går ut på att göra en avvägning mellan en mängd olika ofla motstridiga intressen. Enligt officialprincipen ankommer del på myndigheten atl bevaka att även enskilda intressen tillbörligen beaktas. Under sådana omständigheter bör den enskilde enligt länsstyrelsens uppfattning utan svårighet själv kunna la tiU vara sin rätt i expropriationsärenden. Han bör också själv få slå för sina kostnader i sådana ärenden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ställer sig tveksam till utredningens förslag och anser alt det bör övervägas ytterligare.

För min del vill jag först konstatera att det givetvis finns skäl som talar för att man i elt sammanhang tar upp alla författningar som rör tvångsförfogande över fast egendom och gör en samlad bedömning av frågan om kostnadsersättning i administrativa ärenden enligt dessa författningar. Från den utgångspunkten ligger närmast till hands alt avvakta resultatet av bygglagutredningens arbete.

Emellertid skiljer sig expropriationsärendena sakligt sett i flera avseenden från andra ärenden som rör ivångsförfogande över fast egendom. Denna skUlnad meUan de båda ärendegrupperna har bl.a. lagit sig uttryck i att det redan i dagens läge gäller olikartade ersättningsregler. Av särskild betydelse är atl ExL, tiU skiUnad från andra liknande förfatlningar, innehåUer en bestämmelse som skulle kunna innebära all det redan nu föreligger rätt till kostnadsersättning för sakägaren i det administrativa ärendet. Som nämnts har utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden tolkat ExL på del sättet. På grund av det sagda anser jag att man nu, i samband med att förslag till ny expropriationslag läggs fram, bör ta upp samtliga frågor som rör ersättning för expropriationskostnad, således även frågan om kostnadsersättning i lUl-ståndsärenden. Övriga frågor som har behandlats av utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden och som har angetts i del föregående får anmälas för Kungl. Maj:t i annat sammanhang.

För min del stäUer jag mig tveksam tUl om ExL:s bestämmelser om kostnadsersättning verkligen bör tolkas så som gjorts av utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden och all del alltså skulle föreligga en räll

Prop. 1972:109 321

för sakägare atl få ersättning för sina kostnader i tiUslåndsärendet. Oavsett hur gällande beslämmelser bör tolkas, finns det emellertid goda skäl för att sakägaren bör ha en sådan rätt. Visserligen åligger del naturligtvis i första hand expropriationssökanden att införskaffa den utredning som behövs i tillståndsärendet, vilket minskar sakägarens kostnader. Fastighetsägaren och annan sakägare kan emellertid ibland ha behov av att verkstäUa kompletterande utredning. Även om tillslåndsmyndigheten vid sin prövning har alt beakta sakägarens intressen, kan det i vissa fall föreligga behov för sakägare att kunna anlita biträde.

I fall som nu nämnts liksom i andra situationer när sakägaren har haft befogade kostnader i tUlståndsärendet bör han enligt min mening ha rätt tiU ersättning av motparten. Som framhållits av utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden är del otillfredsställande, om den som blir utsatt för expropriation inte får den honom tillkommande ersättningen ograverad. Ibland hänger också kostnaderna i tiUslåndsärendet så nära samman med kostnaderna i expropriationsmålet att det ter sig konstlat och omotiverat att göra en uppdelning som innebär alt endasl det senare slaget av kostnader blir ersatta. Om ansökningen om expropriation återkallas eller avslås eller om den exproprierande avstår från alt fullfölja saken vid domslol, finns det ännu större anledning att ge sakägaren rätt tiU kostnadsersättning.

Med hänsyn till det anförda anser jag att man i den nya expropriationslagen bör ta in bestämmelser om kostnadsersättning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits av utredningen om rättshjälp i förvakningsärenden. Av praktiska skäl anser jag dock i likhel med hovrätten över Skåne och Blekinge all frågor om kostnadsersättning aUtid bör prövas av fastighetsdomstol, således även när det inte har väckts någon talan om expropriation vid domstolen.

I överensstämmelse med det sagda föreskrivs i första stycket av 7 kap. 1 § att, om expropriationstillstånd har beviljats, den exproprierande skall svara för samtliga kostnader som uppkommit i saken dels i ärendet om tiUstånd till expropriation, dels vid fastighetsdomstolen och vid expropriationsersättningens fördelning. Undantag görs för del faU att annal följer av 18 kap. 6 eller 8 § RB. Nämnda paragrafer gäller formellt endasl kostnaderna vid domstol. För övriga slag av exproprialionskostnader görs undantag från den exproprierandes ersättningsskyldighet för del fall att annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eUer 8 § RB. Jag vill här framhålla vikten av att de angivna paragraferna i RB tUlämpas utan alltför stor restriktivitet. Såväl när det gäller tillståndsärendet som målet vid fastighetsdomstolen är det angeläget att se lill att onödig utredning inte skall behöva ersättas av den exproprierande.

Som jag anfört i avsnillet 8.5.2 i den aUmänna motiveringen bör i den nya expropriationslagen finnas en särskild regel som inskränker

21 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 109

Prop. 1972:109 322

sakägares rätl att vid fastighetsdomstolen få ersättning för utrednings-kostnader i de fall då domstolen har meddelat utredningsbeslut enligt 5 kap. 12 § andra stycket. Regeln har tagits upp som ett andra stycke i 7 kap. 1 §.

I 7 kap. 2 § har tagits upp en bestämmelse om ersättning för kostnader i fall då ansökan om expropriationstillstånd avslås eller ansökningen återkallas innan tillstånd beviljats. Sökanden skall i sädant fall vara skyldig att svara för samtliga kostnader i saken, i den mån ej annat följer vid en molsvarande lillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § RB.

I 7 kap. 3 § har tagils upp beslämmelser om ansvar för rättegångskostnader i högre rätt. Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad som gäller f.n. Frågan om ersättning för kostnaderna i högre rält har tidigare berörts i specialmoliveringen till 5 kap. 12 §. Jag vill här tillägga all, om ersättning som tillkommer sakägare höjs av högre rätt enbart med belopp som motsvarar penningvärdets fall under tiden efter underrättens dom, sakägaren inle därmed kan anses ha vunnit i överrätten.

7 kap. 4 § innehåller en bestämmelse om var prövningen av kostnadsfrågor skall äga rum. I enlighet med vad jag tidigare har anfört föreskrivs att fastighetsdomstolen prövar såväl kostnad som uppkommit i expropriaiionsmålet vid domstolen som kostnad i tillståndsärendet och vid expropriationsersättningens fördelning. Har talan om expropriation inle anhängiggjorts vid domstolen, får sakägaren väcka särskild talan om ersättning för de kostnader som uppkommit i tillståndsärendet.

5§

1 förevarande paragraf har tagils upp beslämmelser om förskott på ersättning för rättegångskostnad. Bestämmelserna överensstämmer i sak med nuvarande 67 § ExL.

6§

I paragrafen ges bestämmelser om förundersökning av fastighet med anledning av lillämnad expropriation. Bestämmelserna, som motsvarar 71 och 72 §§ ExL, har förenklats och utformats efler förebild av bl.a. 51 § miljöskyddslagen och 34 § väglagen.

Föreskriften i 71 § första stycket andra punkten ExL au länsstyrelsen inte får medge fömndersökning innan expropriationstillsiånd har meddelats, om inte länsslyrelsen funnil all det uppgivna expropriationsändamålet är sådanl all del grundar expropriationsrätt, har i departemenlsförslaget inle någon direki motsvarighet men är avsedd att gälla också i fortsättningen. En sådan prövning får anses ingå som ett led i länsstyrelsens prövning av frågan huruvida skäl föreligger till den begärda åtgärden.

Prop. 1972:109 323

Liksom f.n. skall länsstyrelsen föreskriva att tillträde som behövs skall lämnas under viss tid. Särskild föreskrift om underrättelse till fastighetsägaren eller rättighetshavare om när undersökningen får påbörjas synes inte behövas.

Enligl 71 § tredje stycket ExL får växande träd inte fällas i och för undersökningen ulan alt länsstyrelsen har medgett det. Bestämmelsen har i justitiedepartementets promemoria ansells kunna undvaras. I promemorieförslaget föreslås i stället generella bestämmelser om atl undersökningsarbetet skall utföras så atl minsta .skada och intrång vållas och atl ersättning skall utgå för skada och intrång. 1 sill yttrande över promemorieförslagel uttalar hovrätten för Västra Sverige au den nya expropriationslagen bör uppta en motsvarighet till 71 § tredje stycket ExL. Som skäl anförs, au de föreslagna, mera generellt avfattade föreskrifterna inte tillräckligt tillgodoser markägarens intressen såvitt nu är i fräga. Också jag anser, att det behövs en särskild bestämmelse som mera direkt tar sikte på atl förhindra atl växande träd fälls eller skadas. För egen del vill jag emellertid inte förorda, att den nuvarande ordningen behålls. 1 stället bör efter förebild av 34 § väglagen och 4 kap. 38 § FBL meddelas föreskrifter om skyldighel för den undersökande att i förväg inhämta fastighetsägarens samtycke till trädfällning och åtgärd som kan skada växande träd i trädgård, liknande plantering eller park, dvs. inom områden i fräga om vilka fastighetsägaren har ett starkt intresse av att växtligheten skyddas. 1 exproprialionsfall bör dock länsslyrelsen kunna lämna medgivande lill trädfällning och annan åtgärd som nyss nämnts, om ägarens samtycke inte kan erhållas. I övrigi bör som en allmän regel gälla, att undersökningsarbetet skall utföras så alt minsta skada och intrång vållas och att ersättning skall utgå för skada och intrång som inle har kunnat undvikas.

Enligl promemorieförslaget skall talan om ersättning som nyss nämnts väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Bestämmelsen har ulan ändring tagits upp i departemenlsförslaget.

Jag bilräder också del i promemorian framställda förslaget atl föreskriften i 72 § andra stycket ExL om säkerhet för blivande ersättning kan ulgå med hänsyn lill all föreskriften får anses ha ringa praktisk betydelse.

7§

Paragrafen, som i sak överensstämmer med 73 och 74 §§ ExL, innehåller bestämmelser om ställande av säkerhet.

8§ Paragrafen innehåller en bestämmelse om besvär mot länsstyrelsens

Prop. 1972:109 324

beslut i fråga som avses i 6 eller 7 §. Enligt paragrafen skall talan föras hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

Övergå ngsbestä m melserna

1 och 2. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1973. Genom den nya lagen upphävs ExL,

3. Som jag har förordat 1 den allmänna motiveringen bör i
övergångsbestämmelserna tas upp en regel av innebörd atl, om i lag eller
annan författning förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts
genom bestämmelse i nya lagen, den nya bestämmelsen i stället skall
tUlämpas.

4. Enligt denna punkt skaU den nya lagens bestämmelser om fastighetsägare äga motsvarande tUlämpning på innehavare av ständig beskt-ningsrätt eller fideikommissrätt. Beträffande den närmare innebörden av begreppet ständig besittningsrätt hänvisas tiU vad som anfördes vid tillkomsten av lagen (1970:989) om införande av fastighetsbUdningslagen (prop. 1970:144 s. 62). En särregel om ersättning tiU innehavare av fideikommissrätt har tagits upp i punkt 13 av övergångsbestämmelserna.

5. Den särskUda förmånsrätt som tillkommer fordran på ogulden köpeskiUing enligt 11 kap, 2 § jordabalken i 1734 års lag har inte fått någon motsvarighet i JB, 1 5 § JP har emellertid tagits upp bestämmelser som, när fastighet har överlåtits före JB:s ikraftträdande, övergångsvis bevarar den förmånsrätt som skulle ha förelegat med slöd av äldre bestämmelser. Vid JB:s tillkomst utmönstrades ur ExL bestämmelserna om fordran enligt 11 kap, 2 § äldre jordabalken. Enligt övergångsbestämmelserna tUl lagändringen (SFS 1970:1008) skall dock tidigare bestämmelser i ExL om sådan fordran äga tiUämpning i den mån företrädesrätt föreligger enligl 5 § JP. Uppenbarligen bör innehavare av sådan fordran beredas samma skydd som tillkommer panträttshavare enligt den nya lagen. Bestämmelse härom har tagits upp i punkt 5 av övergångsbestämmelserna. Bestämmelsen medför bl.a, att fastighet skall anses besvärad av bevUjad eller sökt inteckning, om den svarar för fordran som åtnjuter förmånsrätt enligt 5 § JP,

I JB finns ingen motsvarighet tUl institutet avkomslrätt eUer annan förmån, I fråga om rättighet av angivet slag som har upplåtits före JB:s ikraftträdande äger enligt 8 § JP äldre bestämmelser i viss utsträckning fortfarande tillämpning. Vissa av upplåtelserna, nämligen sädana som avser generiska prestationer, står fordringsrätterna nära, medan andra tiU sin natur närmast är att anse som ett slags nyttjanderätt till fastigheten. Frågan har behandlats i specialmotiveringen lill 1 kap. 5 § i den nya lagen. Vid tUlämpningen av den nya lagen bör avkomsträtter som avser generiska prestationer vara likstäUda med fordringar som är

Prop. 1972:109 325

förenade med panträtt i fastigheten. Däremol bör övriga avkomsträtter inte likställas med panträttsskyddade fordringar. I dessa faU har i stället innehavaren av rättigheten ställning som sakägare vid expropriationen och vinner därigenom skydd för sina intressen. I punkt 5 av övergångsbestämmelserna har tagits upp en bestämmelse i överensstämmelse med vad jag nu har anfört.

6. Har ansökan om expropriation gjorts hos Kungl. Maj:t före ikraftträdandet, bör som jag har anfört i den allmänna motiveringen frågan om tiUstånd tUl expropriationen prövas enligt äldre bestämmelser. Detta innebär att ExL:s bestämmelser i det angivna fallet bUr tillämpUga både i fråga om expropriationsandamålen och i fråga om förfarandet i tillståndsärendet. I sådant fall bör också fråga om återlösningsrätt prövas enligt äldre bestämmelser.

7. I 100 och 101 §§ ExL finns vissa särskUda bestämmelser av materiell innebörd om expropriation enligt I § första stycket 7 ExL för åstadkommande av tryggade bostadsförhållanden. Sistnämnda bestämmelse torde numera sakna praktisk betydelse. Skulle likväl tiUstånd lUl expropriation enligt bestämmelsen ha meddelats eUer komma alt meddelas på gmnd av ansökan som gjorts före ikraftträdandet, bör 100 och 101 §§ ExL fortfarande äga tiUämpning.

8. Bestämmelserna i förslagel lUl ny expropriationslag om äganderättsexpropriaiions inverkan på rättighet som besvärar fastigheten skiljer sig från ExL:s motsvarande bestämmelser. Bl,a, gäller, att tUlståndsmyndigheten i vissa fall skall pröva frågan om rättighetens fortbestånd. Har expropriationstiUstånd meddelats på grund av ansökan som gjorts före den nya lagens ikraftträdande, bör äldre bestämmelser tiUämpas,

9. Enligt 79 a § första stycket ExL gäller atl, om allmän väg, för vUken nyttjanderätt tiU mark har exproprierats, blir indragen, markens ägare är berättigad att förfoga över marken utan lösen enUgt ExL:s bestämmelser om återlösningsrätt. Enligt andra stycket är i sådant fall väghållaren berättigad att föra bort vad som har anbringats för vägändamål, om inle länsstyrelsen bestämmer annal med hänsyn tUl uppkommen fråga om markens begagnande som enskild väg. Om det som får skUjas från marken inte är bortfört inom ett år efter det att vägen dragits in eller vid den senare tidpunkt som länsstyrelsen på gmnd av särskUda omständigheter kan ha bestämt, tUlfaller det markens ägare utan lösen. Enligt 32 § väglagen upphör vägrätt när vägen dras in, I fråga om rätten att föra bort vad som anbringats på marken överensstämmer 32 § väglagen med 79 a § andra stycket ExL,

Bestämmelsen i 79 a § första stycket ExL utgör en speciahegel om återlösningsrätt. Eftersom jag föreslår att det institutet upphävs, kan någon direkt motsvarighet inte komma i fråga i den nya lagstiftningen. Jag finner inte heller att det behövs någon aUmän regel om verkan av atl

Prop. 1972:109 326

exproprierad rättighet upphört att utövas (jfr utredningens betänkande s. 140). Beträffande andra slyckel i 79 a § ExL föreslår utredningen att det skall överföras lill väglagstiftningen. Med hänsyn till den utformning som inslilulet vägrätt har fåll i den nya väglagen och bestämmelserna i 32 § andra stycket väglagen kan det emellertid inle anses behövligt att i väglagen la upp en motsvarighet till bestämmelsen i ExL. Det torde i fortsältningen inle föreligga något behov av atl expropriera nytijanderätt till mark för allmän väg. För det fall att sådan expropriation har ägt rum tidigare, bör emellertid 79 a § andra stycket ExL fortfarande äga tillämpning.

10. Bestämmelserna i 3 kap. 3 § i den nya lagen om räll för den exproprierande all fortsätta all nyttja fastigheten ger i vissa fall den exproprierande en starkare ställning än enligt ExL. Bestämmelserna bör kunna tillämpas även om ansökan om expropriation har gjorts före ikraftträdandet.

11. I fråga om grunderna för bestämmande av expropriationsersättning föreslås att äldre bestämmelser skall gälla, om talan vid domstol väckts före ikraftträdandet, Presumtionsregeln i 4 kap. 3 § skall inle gälla värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971. De föreslagna bestämmelserna överensstämmer i princip med punkterna 3 och 4 i övergångsbeslämmelserna till 1971 års ändringar i ExL. Valet av den 1 juli 1971 som ulgångspunkl för tillämpning även av den utvidgade presumtionsregeln har motiverats i avsnittet 8.4 i den allmänna motiveringen.

12. Bestämmelserna i 5 kap. nya lagen om handläggningen vid
domstol, förhandstillträde m.m. samt bestämmelserna i 7 kap. om
expropriationskostnad m.m. bör tillämpas från del all den nya lagen har
trätt i kraft. Bestämmelserna, som i stor ulslräckning stämmer överens
med gällande räll, bör i princip liilämpas även i mål som har anhängig
gjorts före ikraftträdandet. En uttrycklig föreskrift härom har inte
ansetts nödvändig.

Vissa undanlag bör dock göras från den nu angivna huvudregeln. Sålunda bör de nya bestämmelserna om utredningsbeslut i 5 kap. 12 § andra stycket och den därtill anknutna ersättningsregeln i 7 kap. 1 § andra stycket gälla endast i mål som har anhängiggjorts efler den nya lagens ikraftträdande. Delsamma bör vara fallet med bestämmelserna i 5 kap. 25 och 26 §§ om bestämmandet av ersättning med hänsyn lill panträttshavarnas säkerhet m.m. 1 stället för 5 kap. 25 och 26 §§ bör motsvarande äldre bestämmelser i 32 §, 59 § första-fjärde styckena, 63 Ji andra punkten samt 95 § ExL tillämpas. Vidare bör självfallet hovrätts dom i fråga om kvalificerat förhandstillträde få överklagas enligl äldre bestämmelser, om domen har meddelats före den nya lagens ikraftträdande. I punkt 12 av övergångsbestämmelserna har lagils in föreskrifter

Prop. 1972:109 327

i enlighet med vad jag nu har anfört.

13. För det fall att fastighet som exproprieras innehas som fideikommiss gäller enligt ExL ell par undantag från de allmänna bestämmelserna om expropriation. Sålunda föreskrivs i 59 § fjärde stycket första punkten ExL, att domstolen inle får fastställa överenskommelse om expropriationsersättning för fastighet som innehas som fideikommiss. Härmed torde avses inte bara löseskilling utan även intrångsersättning vid delexpropriation och vid upplåtelse av särskild rätt. Vidare gäller enligt 57 § sjunde stycket ExL, att ersättning som tillkommer innehavare av fideikommiss skall hållas inne av länsstyrelsen, till dess Kungl. Maj:t har förordnat hur det skall förfaras med ersättningen. Föreskriften torde inle avse annan expropriationsersättning än löseskilling och inlrångsersätlning. De båda nu angivna undantagen bör fortfarande gälla. Med hänsyn till att fideikommissen håller på att avvecklas bör bestämmelserna inle föras över till den nya expropriationslagen utan till övergångsbestämmelserna. Undantagen har tagits upp i punkt 13 av övergångsbeslämmelserna med de jämkningar som föranleds av att 5 kap. 25 § och nedsättningsbestämmelserna i den nya expropriationslagen avviker från motsvarande bestämmelser i ExL. Den föreslagna regleringen är inle avsedd atl utesluta att 5 kap. 26 § i den nya expropriationslagen tillämpas i fideikommissfallen. Föreskriften i förevarande punkt om atl med utbetalning av expropriationsersättning skall anstå lägger inle hinder i vägen för länsstyrelsen atl belala ul personlig ersättning till fideikommissarien, om sådan ersättning har uttagits av länsstyrelsen, och ersättning som tillkommer annan sakägare än denne ulan att avvakta Kungl. Maj:is förordnande.

14. Bestämmelserna om sättet för betalning av exproprialionsersältning och förskott i den nya lagen skiljer sig i vikliga hänseenden från vad som gäller nu. Bl.a. åligger del enligl den nya lagen domstolen atl bestämma i vad mån nedsättning skall ske eller ej. Har expropriationsmålet avgjorts, innan den nya lagen trätt i kraft, bör äldre beslämmelser om nedsättning äga tillämpning, efiersom domstolen i så fall inle har kunnat tillämpa de nya bestämmelserna.

10.2 Förslaget tiU lag om ändring i jordabalken

I 13 kap. 24 § första stycket JB finns bestämmelser om vissa mål som rör tomträtt, nämligen mål angående omprövning eller jämkning av avgäld, klander av uppsägning eller bestämmande av lösesumma. I fråga om rättegången i sådana mål gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om expropriation i allmänhet. Denna regel bör finnas kvar i sak även efter den nya expropriationslagens ikraftträdande. Eftersom den nya lagen inte innehåller någon uppdelning mellan aUmänna och särskilda

Prop. 1972:109 328

bestämmelser — som är fallet med ExL — har i fråga om rättegången en direkt hänvisning till den nya lagen tagks in i förslaget, Della innebär alt bl,a. de nya bestämmelserna om fastighetsdomstolens processledning och skyldigheten atl meddela utredningsbeslul bUr tillämpliga i de angivna målen,

TiU den nya expropriationslagens bestämmelse om utredningsbeslul har knutits en särskUd regel som inskränker sakägares rätt tiU ersättning för utredningskostnad (7 kap. 1 § andra stycket). En motsvarighet till denna regel har tagils in i andra slyckel av 13 kap, 24 § JB, som innehåUer med expropriationslagens regler överensstämmande bestämmelser om rättegångskostnader i mål om bestämmande av lösesumma, I fråga om övriga mål som avses i paragrafens första stycke torde inle föreligga anledning att meddela särskilda rättegångskostnadsbesiämmelser. SkuUe i sådant mål fastighetsägarens motpart åberopa utredning i slrid med utredningsbeslut, får detta beaktas vid tiUämpning av bestämmelserna i 18kap,RB,

Den föreslagna ändringen i JB är avsedd att träda i kraft samtidigt med den nya expropriationslagen,

10.3 Förslaget tiU lag om ändring i 1902 års ellag

Som närmare redovisats i avsnitten 3,1,1 och 3,4,2 i motiven till ny expropriationslag föreslår uttedningen att reglerna i 1 § 1902 års lag skall inarbetas i den nya lagen. Bestämmelser om proformaexproprialion, dvs, om expropriation utan tillstånd av Kungl. Maj:t men med faslighets-ägarens medgivande, som nu finns upptagna i 1 § 1902 års eUag i fråga om starkströmsledningar och i 89 § ExL i fråga om elektriska svagströmsledningar, skulle enligt utredningens förslag få motsvarighet i den nya expropriationslagen.

I 96 § ExL meddelas särskilda bestämmelser om ändring och flyttning av elekttisk svagströmsledning och om exproprierad rätts upphörande i visst faU, Dessa regler gäUer enligt föreskrift i 1 § fjärde stycket 1902 års ellag också för elektriska starkslrömsledningar.

Utredningen erinrar om att den centrala eUagstiftningen f,n, ses över och att avsikten torde vara att ersätta bl.a, 1902 års ellag med en modern lagstiftning. EUagstiftningsutredningens förslag tUl ellag (SOU 1966:39), som i denna del inte föranledde några erinringar från eldistributions-uttedningen (SOU 1968:39), upptog vissa bestämmelser om ändring och flyttning av elektriska ledningar. Bl.a. föreslogs att bestämmelserna i 96 § första stycket andra punkten ExL, som handlar om ändring eller flyttning av ledning på grund av ändrade förhållanden, skulle inarbetas i en generellt tiUämplig regel. Vidare föreslog ellagstiftningsutredningen att bestämmelserna i 96 § tredje stycket ExL — dvs. föreskriften att

Prop. 1972:109 329

exproprierad rält till ledning i gata m.m. upphör om markens natur av galumark m.m. ändras — skulle bibehåUas oförändrade i ExL medan i den nya ellagen skulle intas regler om skyldighel atl ändra sträckningen av elektrisk ledning inom planlagt område, när så behövs för all planen skall kunna genomföras, samt om ansvarel för därav föranledda kostnader. Uppkommande ändringskostnader borde därvid enligt ellagstiftningsutredningen ersättas av kommunen. Enligt expropriationsutredningens mening föreligger otvivelaktigt ett starkt samband mellan regeln i 96 § tredje slyckel ExL och nyss nämnda, av ellagstiftningsutredningen föreslagna regler och åtskilligt skulle därför vinnas om de kunde arbetas samman inom ellagens ram. Expropriationsutredningen framhåller emeUertid atl det inte torde vara lämpligt atl i delta sammanhang gå närmare in på ellagsförslaget.

Enligt utredningens mening bör reglerna i 96 § ExL flyttas över till ellagstiftningen. Som skäl för sin ståndpunkt anför ulredningen att bestämmelserna avser händelser som inträffar efler det att expropriationen fullbordats. Vidare uttalar utredningen att bestämmelserna i 96 § ExL knappast har samband med själva expropriationsförfarandet. I och för sig talar enligt utredningen vissa skäl för att reglerna i 96 § ExL görs tiUämpliga också när rätten att dra fram en elektrisk ledning förvärvats genom friviUig uppgörelse med markägaren. Något förslag härom lägger utredningen dock inte fram. Utredningen föreslår alt bestämmelserna i 96 § ExL t.v. placeras i sak oförändrade i 1902 års eUag i avvaktan på att därifrån överföras till eUer arbetas in i en ny ellag. För all paragrafen skall bli mera lättiäst föreslår utredningen att den delas upp i tre nya paragrafer.

Utredningens förslag att upphäva 1 § 1902 års ellag har inte mött någon erinran av remissinstanserna. Också förslaget att utan saklig ändring överföra 96 § ExL till 1902 års ellag har godtagits av remissinstanserna. Svenska krafiverksföreningen och Svenska elverksföreningen framhåller dock att den föreslagna regleringen endast bör gälla t.v. i avvaktan på mera klarläggande och tidsenliga bestämmelser. Nu angivna remissinstanser förklarar dessutom att det inte finns något skäl all i de fall, när fastighetsägaren frivUligt upplåtit rätten till ledningen, genom lagstiftning ingripa i avtalsförhållandet och lägga flyttningskostnaderna på ledningens ägare. Svenska kommunförbundet motsätter sig bestämt tanken på att kommunerna som planmyndigheter skulle kunna åläggas att bestrida kostnaderna för ändring av befintlig ledning.

Som jag tidigare har redogjort för i avsnittet 4,1,3 har i justkie-departementets promemoria föreslagits att i avvaktan på resultatet av ledningsrättsutredningens arbete någon ändring av bestämmelserna i 1902 års ellag om tiUstånd tUl expropriation inle skaU göras, EnUgt promemorian saknar bestämmelsema om proformaexpropriation för

Prop. 1972:109 330

eleklriska svagströmsledningar i ExL praktisk betydelse och torde kunna utgå. Svenska krafiverksföreningen har som jag redovisat i avsnittet 4.1.4 kritiserat sistnämnda uttalande.

1 den allmänna motiveringen lill den nya expropriationslagen (avsnitt 8.2.4) har jag uttalat atl denna lag bör vara tillämplig också pä exproprialionsfall som nu tas upp i 1902 års ellag. I förslaget till expropriationslag upptas emellertid inte några bestämmelser om proformaexpropriation. När överväganden på grundval av ledningsräiisutredningens arbele har slutförts, kan det komma alt visa sig att något praktiskt behov av proformaexpropriation inte längre finns. 1 avvaktan härpå är del emellertid inte tillrådligt att avskaffa möjligheten till proformaexpropriation. En bestämmelse härom bör stå kvar i 1902 års ellag och vidgas atl omfatta också expropriation för svagströmsledningar. 1 övrigt bör någon ändring inte ske nu i fråga om förutsättningarna för proformaexproprialion. Etl önskemål under remissbehandlingen av expropriationsutredningens förslag, att rekvisitet "ringa men" utmönstras ur lagtexten, anser jag mig sålunda inle böra biträda.

Vad gäller frågan om bestämmelserna i 96 § ansluter jag mig til! utredningens förslag, som godtagits av remissinstanserna. Jag anser således att bestämmelserna bör överföras till ellagstiftningen. Med hänsyn till atl frågor inom ellagsiiftningens område f.n. utreds kan det inte nu komma i fråga att företa några större ingrepp pä delta rättsområde. Jag godtar därför förslaget all 96 § ExL provisoriskt överförs till 1902 års ellag ulan sakliga ändringar. Någon reglering av frivilliga upplåtelser i de hänseenden som 96 § behandlar finns sålunda inle skäl att genomföra i detta sammanhang.

Enligt utredningens mening bör 96 § ExL i samband med atl den flyttas över lill 1902 års ellag delas upp i tre nya paragrafer, placerade sist i lagen. För min del anser jag det lämpligt au dela upp paragrafen i olika avsnitt, Äv redaktionella skäl bör dock bestämmelserna tas upp i en ny paragraf, 5 b §, i 1902 års ellag.

1§

Ändringarna i förevarande paragraf innebär i första hand att bestämmelserna om expropriationsandamålen i de två första punkterna i nuvarande första slyckel faller bort och ersätts med bestämmelsen om expropriation för elektrisk kraft i 2 kap. 3 § förslaget till ny expropriationslag. 1 första stycket av 1 § 1902 års ellag har i fråga om expropriation av eleklriska anläggningar i stället tagits in en hänvisning till den nya expropriationslagen. Hänvisningen omfattar också 2 kap. 2 S i lagförslaget, som medger expropriation för elektriska anläggningar för kommunikalionsändamål, t.ex. telefon- och lelegrafledningar.

I andra stycket i förslaget har upptagits motsvarighet lill föreskriften i

Prop. 1972:109 331

nuvarande första stycket sista punkten. Bestämmelsen medger rätt till expropriation utan tillstånd för elektrisk ledning, när fastighetens ägare förklarat sig villig att upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt för ledningen och expropriationen därav förorsakar endast ringa men. Det ankommer på fastighetsdomstolen att pröva att dessa förutsättningar föreligger. Som jag förut har anfört omfattar den föreslagna bestämmelsen också proformaexpropriation för elektriska svagströmsledningar som nu är möjlig enligl 89 § andra stycket ExL. En nyhet i förslagel i det hänseendet är all proformaexpropriation medges också för servitutsrätt.

Av iredje stycket i förslagel framgår, atl den utredning som fastig-hetsdomsiolen behöver för prövningen av expropriationsfrågan skall inges i samband med stämningsansökningen. I övrigt handläggs målet, som framgår av första stycket, enligt expropriationslagens bestämmelser.

Bestämmelserna i nuvarande andra och iredje styckena har utgått, efiersom dessa frågor ej berör den situation som avses i förslaget. Frågan om det kommunala vetot i andra stycket har närmare behandlats i motiven lill den nya expropriationslagen (avsnitt 8.2.12). Vidare skall frågan om minsta avstånd mellan ledning och bostadshus m.m., som nu regleras i iredje slyckel, beaktas vid den prövning med hänsyn till motstående intressen som skall företas enligt 2 kap. 12 § förslagel lill ny expropriationslag. Bestämmelserna i nuvarande fjärde stycket har beaktats vid utformningen av övriga ändringar i 1902 års ellag.

3§

Ändringen i denna paragraf utgör en följdändring lill den nya lydelsen av 1 §.

5b§

I enlighet med vad som anförls i inledningen lill detla avsnitt har reglerna i 96 § ExL lagils upp i denna paragraf. I mom. i paragrafen upptar motsvarighet lill bestämmelserna i 96 § första stycket. Med hänsyn lill att 1 § fjärde slyckel föreslås upphävt har i andra stycket angetts atl bestämmelsen avser också servitutsrätt. 2 mom. motsvarar 96 § andra stycket och 3 mom. 96 § tredje stycket ExL.

Övergångsbestämmelser

På molsvarande sätt som har föreslagits i fråga om den nya expropriationslagen bör frågan om tillstånd till expropriation prövas enligl äldre bestämmelser, om expropriationsförfarande inletts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, oavsett om det skett hos Kungl. Maj:t eller hos domslol.

De föreslagna bestämmelserna i 5 b § överensstämmer i huvudsak med

Prop. 1972:109 332

äldre räll. Det kan inte anses möta några betänkligheter att efter ikraftträdandet tiUämpa dem också i fråga om äldre rättsförhållanden.

10.4 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

Har Kungl. Maj:t för någon orts förseende med dess behov av vatten eller för annat allmänt ändamål som inte omnämns i 2 kap. 38 § VL lämnat tUlstånd lill att vatten leds bort ur sjö eller vattendrag för all nyttjas på annan plats, skaU enligt 2 kap. 40 § VL ärendet därefter handläggas enligt reglerna i VL om byggande i vatten. Om Kungl. Maj:t har lämnat tUlstånd tUl anläggande av grundvattentäkt på annan tillhörig fastighet för någon orts förseende med vatten eller för annal allmänt ändamål, skall enligt 2 kap, 60 § VL vattendomstol efter ansökan pröva vUlkors- och ersättningsfrågor,

VUlkoren i 2 kap, 40 och 60 §§ VL att Kungl, Maj:ts tillstånd skall avse någon orts förseende med vatten anknyter till den nuvarande formuleringen i 1 § första stycket 5 ExL, Motsvarande expropriationsändamål anges emeUertid i 2 kap. 3 § förslaget tiU ny expropriationslag som en rätl lUl expropriation för att tillgodose allmänt behov av vatten. Med hänsyn härtiU föreslås att den nya terminologin införs i de angivna lagmmmen i VL,

Expropriationsutredningen diskuterar i sitt betänkande Expropriationsändamål och expropriationsersättning m.m, (s, 99) avgränsningen av vattenläktsprocessen men anser sig inte böra för egen del föreslå någon ändring. Jag anser för min del inte heller att någon ändring bör göras nu. Frågan bör anslå i avvaktan på resultatet av vattenlagsutredningens arbete,

I övrigt kan några ändringar i VL inte anses behövliga. Vattenlagsutredningens betänkande (SOU 1972:14) Revision av vattenlagen del 2 innehåller förslag om en saklig anpassning av VL till expropriationslagstiftningens ersättningsregler. Frågan härom kommer efter remissbehandling av betänkandet att beredas inom justitiedepartementet. 2 kap, 18 § VL innehåller vissa särskilda bestämmelser om elektriska starksttömsledningar för ersättningskraft. Vattenlagsutredningen föreslår att bestämmelserna upphävs, I avvaktan på prövningen av detta förslag kan de kvarstå oförändrade, 14 kap. 11 § VL hänvisas i fråga om statens lösningsrätt till strömfall med vattenverksbyggnader m.m. tUl expropriationslagsliftningen. Med hänsyn tUl bestämmelsernas utformning behöver någon ändring av dem inte ske.

Prop. 1972:109 333

10.5 Förslaget till lag om upphävande av lagen om tvångsiniösen av vanhävdad jordbruksegendom

Jag har i den allmänna motiveringen till förslaget om ny expropriationslag (avsnitt 8,2,8) uttalat att de nya bestämmelserna i 2 kap, 7 § i förslaget ersätter reglerna i lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom och att sistnämnda lag därför bör upphävas i anslutning tiU den nya lagstiftningens ikraftträdande. Ett förslag härom tas upp under denna punkt. Den upphävda lagen skall dock fortfarande gälla i fall då fråga om inlösen väckts före den nya lagstiftningens ikraftttädande.

10.6 Förslaget tiU lag om ändring i civUförsvarslagen

I civilförsvarslagen (CfL) har kommunerna tUlagts särskUda arbetsuppgifter i samband med anordnandet av civilförsvaret. Enligt 40 § 1 mom, är kommun sålunda skyldig bl,a, all bygga skyddsrum och vidta vissa reservanordningar för brandförsvarets vattenförsörjning samt att utföra källarmursgenombrott för allmänna och enskilda skyddsrum. För att kommunen skall kunna fullgöra nyssnämnda skyldigheter kan för kommunens räkning enligt 68 § CfL åtskillig egendom såsom markområde, byggnader m,m, som finns inom kommunen tas i anspråk. En fömtsättning är dock att civUförsvarsberedskap råder och att frivUlig uppgörelse inte kan träffas tUlräckligt skyndsamt. Kravet på civilförsvarsberedskap gäller dock inte när fråga är om vidtagande av byggnadsanordning och utförande av källarmursgenombrott. Förfoganderätten får i sådant fall utövas endast av länsstyrelse. Tas egendomen i anspråk med nyttjanderätt är enligt 72 § ägaren eller innehavaren av egendomen skyldig tåla eUer vidta ändring eller flyttning av inredning eller utmstning, som hör till egendomen, samt att i övrigt tåla de åtgärder beträffande egendomen, vilka den som utövar förfoganderätten finner erforderliga. Ersättning för ianspråktagandet skall enligt 73 § utgå enligt de gmnder som gäUer i fråga om rekvisition för krigsmaktens behov,

Expropriationsutredningen anför, att de nu redovisade bestämmelserna i CfL otvivelaktigt innebär en dubblering i förhållande tiU den tidigare föreslagna expropriationsbefogenheten för civilförsvarets behov. När civilförsvarsberedskap råder finns det emeUertid ett starkt behov av ett extraordinärt förfarande av den typ som regleras i rekvisitionslagen och andra liknande förfallningar. Kvar står emeUertid, framhåller utredningen, det faktum atl rätt finns att även under normala förhållanden för kommuns räkning ta i anspråk egendom i rekvisitionsväg för

Prop. 1972:109 334

att utföra t.ex. bergfasta skyddsrum. Mot formerna för själva ianspråktagandet är enligt utredningen i och för sig inget att invända. Som grund för detla måsle nämligen ligga en i vederbörlig ordning upprättad och i övervägande antalet fall fastställd organisationsplan. Däremot finner utredningen det knappast tillfredsställande att ersättningen till den ianspråktagna egendomens ägare också i dessa fal! skall bestämmas enligt den ordning som fastställts i rekvisiiionslagen. Denna ordning har tillskapats för utomordentliga förhällanden och bör ocksä reserveras för sådana situationer. Utredningen föreslår därför att de allmänna bestämmelserna i expropriationslagsliftningen om tillvägagångssättet vid bestämmandet av ersättningen skall vara exklusivt tillämpliga, när egendom jämlikt CfL tas i anspråk pä andra tider än när civilförsvarsberedskap råder. Bestämmelserna skall enligt förslaget liilämpas inle bara belräffande ersättning för själva ianspråktagandet utan också beträffande ersättning för intrång av sädan art som avses i 72 §CfL.

Riksvärderingsnämnden tillstyrker i sitt remissyttrande att ersättning för egendom, som tas i anspråk enligt CfL under tid dä civilförsvarsberedskap inte råder, utgår enligt de regler som gäller för exproprierad egendom och fastställs enligt de för expropriationsmäl gällande bestämmelserna. Civilförsvarsstyrelsen förklarar sig inte ha något att erinra mol utredningens förslag.

Också jag biträder utredningsförslaget. I 73 § CfL föreslås ändringar i enlighet härmed. I första slyckel av paragrafen anges att stycket gäller endast när civilförsvarsberedskap råder. I ell nytt andra stycke föreskrivs att, om egendom under tid då civilförsvarsberedskap inte råder har tagits i anspråk enligt 68 § tredje stycket andra punkten, ersättning för egendomen skall bestämmas med tillämpning av expropriationslagen. Detsamma skall gälla om i sådant fall, dvs. när civilförsvarsberedskap inle råder, åtgärd har vidtagits enligt 72 §. Att ersättning skall bestämmas med tillämpning av expropriationslagen innebär att såväl värderingsreglerna sorn föreskrifterna om förfarandet skall gälla. 1 fråga om tillvägagångssättet vid själva ianspråktagandet gäller däremot bestämmelserna i CfL. Sedan egendomen har tagits i anspråk kan talan om bestämmande av ersättning väckas, utom av kommunen, ocksä av fastighetsägaren vid fastighetsdomstol, om frivillig uppgörelse inie kan Iräffas.

De föreslagna ändringarna föresläs träda i kraft samtidigt med den nya expropriationslagen. Äldre bestämmelser bör dock fortfarande tillämpas i fall då egendom tagits i anspråk före ikraftträdandet.

Prop. 1972:109 335

10.7 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen

Åtskilliga lagar och andra förfallningar upptar bestämmelser om au handlingar i mål och ärenden skall delges motpart eller annan. 1 delgivningslagen (DL) meddelas närmare bestämmelser om hur delgivning skall gå lill.

Som huvudregel gäller enligt DL. au delgivning som skall ske i mäl eller ärende hos domslol eller annan myndighet skall ombesörjas av myndigheten (2 § första stycket DL). Delgivningen skall i första hand ske genom all den handling som skall delges sänds med posten i vanligt brev eller lämnas med bud till den som avses med delgivningen. Myndigheten skall i så fall begära att mottagandet erkänns skriftligen (s.k. ordinär delgivning; 3 § första stycket DL). Myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer får dessuiom använda sig av en mera kvalificerad delgiv-ningsmetod, som innebär all handlingen överlämnas till den som söks genom postverkets försorg (s.k. särskild postdelgivning: 3 § andra stycket DL). Kan delgivning inle ske pä något av de sätt som har angetts skall myndigheten anlita stämningsmän eller annan, vars intyg utgör fullt bevis om delgivning(s. k. stämningsmannadelgivning: 3 § tredje stycket DL).

Vid delgivning skall enligt DL handlingen överbringas i huvudskrift eller bestyrkt avskrift eller kopia till den som söks för delgivning (6 § första stycket DL). I vissa fall får myndigheten besluta att handlingen i stället skall hållas tillgänglig hos myndigheten eller pä plats som denna beslämmer. I så fall skall särskilt meddelande om detta delges den sökte (6 § andra stycket DL).

Vid sidan av de delgivningsformer för vilka har redogjorts i det föregående finns en speciell delgivningsmeiod, s.k. kungörelsedelgivning, som i första hand är tillämplig när delgivning skall ske med någon som inte kan delges enligt de ordinära metoderna (15 § DL) eller med en obestämd krets av personer (16 § första stycket första punkten DL). Kungörelsedelgivning får också användas, om etl stort antal personer skall delges och det skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med delgivningen att överbringa handlingen eller meddelande om au handlingen hålls tillgänglig pä viss plats lill var och en av dem med vilken delgivning skall ske (16 § första stycket andra punkten DL),

Kungörelsedelgivning sker genom atl den handling som skall delges hålls tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på plats som denna bestämmer och genom att meddelande om della och om handlingens huvudsakliga innehåll förs in i lämplig tidning inom viss tid (17 § första stycket DL). Införande i tidning får underlåtas bl.a. om sådant är uppenbart meningslöst. I så fall skall meddelandet i stället anslås i

Prop. 1972:109 336

myndighetens lokal. Enligt uttrycklig föreskrift bör meddelandet ocksä anslås på kommuns anslagstavla, om det kan antas att den som söks därigenom nås av meddelandet. Skall delgivning ske med en obestämd krets av personer eller med elt stort antal personer, skall dessutom meddelandet sändas med posten till någon eller några av dem under deras vanliga adress för att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. I dessa fall skall meddelande alltid sändas till statiig myndighet eller kommun som ingår bland dem som avses med delgivningen (17 § tredje slyckel DL).

I den inom justitiedepartementet upprättade promemorian tas upp frågan om delgivning i expropriationsmål och vissa liknande mål och ärenden med ett stort antal parter. Därvid anförs inledningsvis atl DL öppnar vissa möjligheter att använda kungörelsedelgivning i sådana mål och ärenden. Även om man har försökt att göra förfarandet vid kungörelsedelgivning så effektivt som möjligt, bl.a. genom föreskriften om annonsering i lämplig tidning, torde enligt promemorian utsikterna alt nå resultat genom kungörelsedelgivning vara synnerUgen små i många faU. Sådan delgivning synes därför tillämpas restriktivt.

I promemorian uttalas, att någon ändring av de förutsättningar som DL uppställer för att kungörelsedelgivning skaU få ske inle synes böra göras. Sådan delgivning bör således också i fortsättningen komma liU användning bara i undantagsfaU efter en avvägning mellan å ena sidan kostnaden och besväret för delgivning i de former DL annars anvisar och å andra sidan ändamålet med delgivningen. Kan förfarandet vid kungörelsedelgivning göras effektivare än f.n. skapas enligt promemorian fömtsättningar för ökad användning av sådan delgivning.

Det framhålls i promemorian, att det inte sällan förekommer expropriationsmål i vUka ett stort antal hyresgäster eller bostadsrättshavare i samma fastighet är sakägare. Långtifrån alla dessa mål synes vara av sådan vikt för rättighetshavarna att kungörelsedelgivning med dem skulle vara utesluten. Som exempel anförs i promemorian mål om expropriation av utrymme under jord för anläggande av tunnelbana. I många andra typer av mål och ärenden anges förhållandena vara likartade, t.ex. ärenden om ändring av bashyra enligt lagen (1942:429) om hyresreglering m.m, i vUka ärenden samtiiga hyresgäster i fastigheten vanligen är sökandens motpart. Antalet kan vara betydande samtidigt som ärendel gäller mindre värden eUer är hell rutinbetonat, I nu åsyftade fall bör enligt promemorian kungörelsedelgivning kunna bli elt alternativ att räkna med, om förfarandet blir mera effektivt.

I promemorian erinras om att del i praktiskt tagel alla slörre hyresfastigheter och i andra fasligheter som innehåUer lägenheter för elt större antal personer finns särskilda anslagstavlor för meddelanden av olika slag tUl hyresgästerna. Detta bör enligt promemorian kunna utnyttjas på

Prop. 1972:109 337

så sätt att, när kungörelsedelgivning skall ske med etl stort antal personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet, tidningsannonseringen byts ul mot anslag i fastigheten. Därigenom skulle förfarandet vid kungörelsedelgivning kunna vinna åtskilligt i effektivitet. Anslåendet av kungörelsen i fastigheten bör enligt promemorian kompletteras med all handlingen eller i förekommande fall meddelande som avses i 6 § andra stycket DL sänds till vederbörande i vanligt brev under deras vanliga adress. Detla sägs inle tynga förfarandet. Med den föreslagna ordningen undviks de mest arbetskrävande momenten vid de övriga delgivningsformerna, nämligen bevakningen av all samtliga har delgetts, utsändande av nya delgivningsförsändelser när delgivnings-försök har misslyckats osv.

Del i promemorian framförda förslaget till ändring av förfarandet vid kungörelsedelgivning har fått ell gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen. Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Bland dem kan nämnas hovrätten för Västra Sverige, Slockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt och de tre största hyresnämnderna.

Statens hyresråd, som i princip biträder promemorieförslaget, anför atl det föreslagna systemet med anslag i fastigheten inte bör ersätta utan komplettera sådan tidningspublicering som avses i 17 § första stycket DL. Som skäl anges att det i en fastighet kan finnas lokalhyresgäster som inte har anledning att annat än undantagsvis besöka vestibul eller annal utrymme där anslaget har satts upp. Hyresrådet erinrar också om all man inle kan utesluta att anslaget kan komma alt skadas eller t.o.m. avlägsnas av obehöriga. Hyresnämnden i Göteborgs och Bohus län anför att den praktiska frågan hur meddelandet skall anslås i fastigheten, när denna har flera uppgångar, bör lösas men att det synes kunna ske genom tillämpningsföreskrifter.

I likhet med vad som anförs i promemorian anser jag, att delgivning i form av kungörelsedelgivning bör kunna komma lUl användning i större omfattning än hittiUs i vissa expropriationsmål med etl stort antal sakägare bosatta i samma faslighet och i andra liknande mål. En förutsättning för det synes, som framhålls i promemorian, vara att förfarandet vid denna delgivningsform kan effektiviseras så att de som avses med delgivningen i slörre utsträckning än f.n. kan beräknas få kännedom om all den ifrågavarande handlingen håUs tillgänglig. Den väg som anvisas i promemorian för att nå detta mål lorde vara i huvudsak framkomlig.

I promemorian föreslås som nämnts, all anslag i fastigheten i förening med personliga underrättelser till dem som avses med delgivningen skall i de fall som del här är fråga om ersätta publicering i tidning. På de skäl som siatens hyresråd anför i sitt yttrande över förslaget finner jag, atl införande i lämplig tidning som regel bör ske i nu åsyftade fall. Som

22 Riksdagen 1972. I saml. Nr 109

Prop. 1972:109 338

hyresrådet föreslår bör den i promemorian förordade ordningen få utgöra ett komplement tUl det nuvarande tUlvägagångssättet vid kungörelsedelgivning. Departementsförslaget har utformats i överensstämmelse härmed. Enligt delta skall således anslag i fastigheten alltid äga rum, medan publicering i tidning kan få underlåtas, om publiceringen är uppenbart meningslös.

Som hyresnämnden i Göteborgs och Bohus län antyder bör meddelandet om att viss handling hålls tillgänglig anslås på flera ställen inom fastigheten i de fall då det finns flera uppgångar till lägenheterna eller det annars är påkaUat. I departementsförslaget har detta fått komma lill uttryck i lagtexten genom föreskriften, att handlingen eller meddelande som avses i 6 § andra stycket DL skall anslås i fastigheten pä lämpligl sätt, I övrigt får, som hyresnämnden anger, frågan regleras närmare i tillämpningsföreskrifterna till DL (delgivningskungörelsen 1970:467),

Som föreslås i promemorian bör delgivningsförfarandel i del fall som här är i fråga kompletteras med att handUngen eller meddelande enligl 6 § andra stycket DL sänds med posten till dem som avses med delgivningen. Alldeles undantagslös bör emellertid en sådan regel inte vara. Det kan tänkas att i ett mål som endasl periferi berör t.ex, hyresgästerna i ett stort antal fastigheter eller i en fastighet med ett mycket stort antal lägenheter, det inte framstår som försvarligt med hänsyn till å ena sidan kostnaderna och besväret och å andra sidan ändamålet med delgivningen att sända särskild underrättelse till var och en av hyresgästerna, I så fall bör underrättelseförfarandet kunna underlåtas och ersättas med det förfarande som nu föreskrivs i 17 § tredje stycket DL.

Delgivningen bör anses verkstaUd i och med att handlingen hålls tillgänglig och meddelande om det har anslagils i fastigheten inom föreskriven tid och, inom samma tid, har införts i lämplig tidning eller anslagits i myndighetens lokal. Däremot bör inte fordras att de personliga underrättelserna tUl dem som avses med delgivningen skall ha avsänts. Underrättelserna bör således i förevarande hänseende vara jämställda med meddelanden som avses i 17 § andra och tredje styckena DL,

I enlighet med det anförda har bestämmelserna om anslag i fastigheten tagits upp i 17 § första stycket, medan föreskriften om personliga underrättelser har införts i 17 § tredje stycket DL (jfr 19 § tredje stycket samma lag).

Ändringarna i DL är avsedda att träda i kraft samtidigt med den nya expropriationslagen,

Prop. 1972:109 339

10.8 Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen

I 26-29 §§ rennäringslagen meddelas beslämmelser som öppnar möjlighet för Kungl. Maj:t att förordna om upphävande av renskötselrätten helt eller delvis för visst markområde. I bestämmelserna hänvisas tiU ExL.

De jämkningar som föreslås i 26 och 29 §§ rennäringslagen är endast redaktioneUa. 29 § har i förslaget utformats med hänsyn tUl att man i förslagel till ny expropriationslag inte har behållit den nuvarande uppdelningen mellan allmänna och särskilda bestämmelser om expropriation och att begreppet särskild rätt föreslås bli knutet till begreppet fastighet (jfr t.ex. 1 kap. 1 § första stycket i förslaget tUl ny expropriationslag).

De föreslagna ändringarna i rennäringslagen är avsedda att träda i kraft samtidigt med den nya expropriationslagen. Att renskötselrält inte är avsedd att kunna upphävas eller inskränkas genom s.k. självständig rättighetsexpropriation följer av I kap. 2 § tredje stycket i förslagel lill ny expropriationslag.

11 Hemställan

Jag hemställer att lagrådels yttrande över förslagen tUl

1) expropriationslag,

2) lag om ändring i jordabalken,

3) lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa besläm
melser om elektriska anläggningar,

4) lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

5) lag om upphävande av lagen (1947:290) om tvångsinlösen av
vanhävdad jordbruksegendom,

6) lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

7) lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

8) lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen,

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Prop. 1972:109 340

Bilaga 1 Expropriationsutredningens förslag

Förslag till

Allmän expropriationslag

Härigenom förordnas som följer.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Genom expropriation får, i den omfattning och på de villkor som
anges i denna lag, fast egendom tagas i anspråk antingen med äganderätt
eller med nyttjanderätt eller servitutsrätt. Expropriation får även ske för
att upphäva bestående särskild rätt tiU fastighet, dock ej inteckning för
fordran.

Denna lags bestämmelser om expropriation av fast egendom äger motsvarande tillämpning i fråga om byggnad och annan anläggning på ofri gmnd. Att detsamma gäller beträffande tomträtt och vattenfallsrätt följer av 4 kap. 27 § och 5 kap. 2 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

2 § Exproprieras egendom med äganderätt, upphör också all särskild
rält tiU egendomen, som icke enligt förbehåU vid expropriationen skall
lämnas orubbad.

Egendomens ansvar för allmänna utskylder, för fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken eller för servitut som uppkommit vid laga skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning av område som ej ingår i tomtindelning förändras ej genom expropriationen.

Genom expropriation stiftad nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet äger företräde framför all annan rätt till fastigheten.

3 § Är särskild rätt tiU fastighet föremål för expropriation, skall denna
lags föreskrifter om expropriation av fast egendom gäUa i tUlämpliga
delar om ej annat finnes särskilt föreskrivet.

Prop. 1972:109 341

4 § I den mån ej annal föreskrivs skall enligt denna lag uppkommande frågor handläggas av expropriationsdomslol i den ordning som anges i lagen (1917:189) om expropriation.

5 § Med sakägare förstås i denna lag ägaren av den fasta egendom, som expropriationen avser, samt innehavare av särskild rätt till egendomen utom innehavare av fordran, för vilken inteckning i egendomen är sökt eller beviljad, eller annan med sådan fordran jämställd rält.

2 kap. Om expropriationsandamålen

1 § Expropriation får ske tUl förmån för kommun för att möjliggöra
upplåtelse av mark med tomträtt eller eljest för att främja tillkomsten av
tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning eller befordra
utvecklingen av sådan bebyggelse. För expropriation inom tätbebyggt
område fömtsattes härvid all det med skäl kan antagas att den mark som
expropriationen avser inom överskådlig tid kommer att beröras av
byggnads- eller anläggningsåtgärder, som är av väsentlig betydelse från
allmän synpunkt, eller att det tUl främjande av planmässigt byggnads
skick eller av annan därmed jämförlig orsak är angelägel alt kommunen
får rådighet över marken.

Expropriation får endasl avse egendom som helt eller delvis är belägen inom kommunens eget område eller inom området för det kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tiUhör.

2 § Även om 1 § icke är tillämplig får kommun inom sill område
expropriera

1. mark som i fastställd generalplan eller stadsplan avsetts för annat än
enskUt bebyggande eller som eljest enligt bestämmelse i. planen skall
kunna användas för allmän trafikanläggning eller allmän ledning, dock
att expropriationen i sistnämnda båda faU endast får avse förvärv av
erforderlig nyttjanderätt eller servitutsrätt;

2. tomt, vilken när ett år förflutit från del tomtindelning fastställts till
särskilda delar tillhör olika ägare, under förutsättning att ej ägare av
tomtdel begärt inlösen av annan tomtdel enligt byggnadslagen och
tomten därigenom förenas i en ägares hand;

. 3. område för vUket stadsplan eUer byggnadsplan första gången faststäUts under förutsättning att annat ej avtalats och att talan om expropriation väckes inom sex månader från den dag planen fastställdes eller, i fall då ägare av mark inom planområdet inom nämnda tid väckt talan om inlösen enligt 44 eller 111 a § byggnadslagen, inom nio månader från nyssnämnda dag.

Prop. 1972:109 342

Expropriation enligt första stycket 3 skall avse all mark inom planområdet, som är i samme ägares hand, såvida icke ägaren medger att endasl en del exproprieras. Rätt till expropriation föreligger dock ej beträffande mark som på grund av sin naturbeskaffenhet uppenbarligen ej kan komma i fråga för bebyggande, och ej heller belräffande bebyggt område, vars ägare med hänsyn till bebyggelsens värde eller beskaffenhet i övrigt uppenbarligen icke har intresse av planens utformning. Har med stöd av 70 eUer 113 § byggnadslagen förordnats att viss markägare skall avslå eller upplåta mark inom planomrvdet ulan ersättning, får expropriation ej ske av honom liUhörig mark.

Vid tillämpning av andra stycket skall äganderättsförhållandena bedömas med hänsyn till vad som gällde då planen fastställdes.

3 § Expropriation får äga rum för att bereda utrymme för anläggning
som tUlgodoser allmänt samfärdsel- eUer transportbehov.

Om expropriation för allmän farled, hamn och flottled finns bestämmelser i vattenlagen.

4 § Expropriation får äga mm för att tiUgodose allmänt behov av
drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller av att bortföra och
oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet.

Även om därigenom ej tiUgodoses allmänt behov får expropriation äga rum för att bereda utrymme åt ledning för nyttighet som avses i första stycket eUer för avloppsvatten eller annan orenlighet, om ledningen skall ingå i ett ledningsnät av betydelse för rikel eller för viss ort eller intrånget av ledningen är ringa i jämförelse med nyttan därav.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller ej sådant ianspråktagande av annans mark för tillgodogörande av vattenkraft eller för gruvdrift, varom bestämmelser meddelats i annan lag.

5 § Expropriation får äga rum för att bereda utrymme ål näringsverksamhet eller anläggning därför av slörre betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

6 § Expropriation får äga rum för alt upprätta skydds- eller säkerhetsområde eUer utföra annan särskUd anordning liU skydd mol aUmänfarlig eUer eljest från allmän synpunkt menlig naturhändelse, mot vatten- eller luftförorening eller mot menlig inverkan i övrigt från industri eller annan anläggning.

7 § Expropriation får äga rum för det mUitära försvaret eller för annal ändamål av särskild betydelse för det totala försvaret.

Prop. 1972:109 343

8 § Expropriation får i fall av föreliggande eller förväntad grov vanvård äga rum för atl bringa fast egendom i hävd.

9 § Expropriation får äga rum för att bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller för att bereda erforderligt utrymme däromkring.

10 § Expropriation får äga rum för att bevara område som nationalpark, naturteservat eller naturminne eller för atl eljest tUlgodose ett väsentiigt behov av mark för sådana anläggningar för idrott eller friluftsliv, som är avsedda att hållas tUlgängliga för allmänheten, eller av mark för fritidsbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.

11 § Även i annat fall än som avses i övriga bestämmelser i detta kapitel får expropriation äga rum, om ändamålet därmed är att tUlgodose behovet av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhet, som är avsedd att drivas av staten eller av kommun eller annan sådan menighet eUer annars är av väsentlig betydelse för rikel eller orten eller för viss befolkningsgmpp.

12 § Skall genom statens eller genom kommuns försorg inom visst område vidtagas byggnads- eller anläggningsåtgärder, som kan föranleda expropriation enligt bestämmelserna i detta kapitel, och kan del med skäl antagas att åtgärderna medför väsentligt ökat värde för egendom i områdets omedelbara närhet eller annars avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja sådan egendom, får denna egendom exproprieras, i den mån det med hänsyn tUl kostnaderna för åtgärderna och övriga omständigheter finnes skäligt.

3 kap. Om tillstånd till expropriation m.m.

1 § Fråga om tillstånd till expropriation prövas av Konungen där ej annat följer av vad som sägs nedan.

2 § I ansökan om expropriationstillstånd skall så fullständigt som möjligt uppges

1. yrkandet och de omständigheter på vilka della grundas;

2. fast egendom som berörs av expropriaiionen; saml

3. namn och adress på samtliga för sökanden kända sakägare.

I övrigt skall till ansökningen fogas den utredning som kan anses behövlig i varje särskilt fall.

Prop. 1972:109 344

3 § När tillstånd tUl expropriation sökts, skall vederbörande statliga
och kommunala myndigheter, den fasta egendomens ägare och inne
havare saml annan som kan lida men av expropriaiionen få lillfälle all
yttra sig över

1. om del är förenat med särskild olägenhet alt den avsedda marken avstås eUer upplåts,

2. om annan lämplig mark kan lagas i anspråk med mindre olägenhet, saml

3. om del eljesi finns något att erinra i anledning av ansökningen.

4 § Inom område, som i fastställd generalplan, stadsplan eller
byggnadsplan avsetts tUl gata, väg eller annan allmän plats, hamn- eller
vattenområde, får utan kommunens medgivande expropriation för
annans räkning äga rum endast om synneriiga skäl föreligger.

5 § Sökes tUlstånd tUl expropriation av mark, som sökanden innehar
med nyttjande- eller servitutsrätt, kan Konungen förordna att sökanden
icke mot sitt bestridande får förpliktas avflytta tidigare än på den fardag,
som infaller närmast efter det ansökningen blivit prövad. BifaUes
ansökningen, får sökanden, utan hinder av vad som eljest skuUe gäUa,
sitta kvar i avvaktan på att expropriationen fullbordats eller, om
expropriationsrätten upphör eller förverkas, tUl den fardag, som infaller
närmast därefter.

Sitter sökanden kvar utöver den dag, då nyttjanderätten eljest skolat upphöra, skall jordägaren ha skälig ersättning som, om överenskommelse ej träffas, bestäms av allmän domstol. Kommer expropriation ej till stånd och är sökandens rätt att föra bort byggnad eller annat, som han kostat på, enligt avtal eller bestämmelse i lag begränsad till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, skall tiden för bortförandet räknas från den dag, då marken skall avträdas.

6 § I expropriationstillstånd skall bestämmas vad expropriationen skall
omfatta och med vUken rätt expropriation skall ske.

Föreligger särskUda svårigheter för sökanden atl i detalj ange vad som behöver lagas i anspråk, innan han börjat utföra de åtgärder, för vilka expropriation söks, kan i skälig omfattning medges honom all expropriera i huvudsaklig överensslämmelse med vad som angivks på karta eUer på marken.

7 § Behövs särskUda bestämmelser för att trygga alt den exproprierade
egendomen används för det avsedda ändamålet, kan sådana bestäm
melser meddelas i anslutning till expropriationstUlståndet. Det till
kommer länsstyrelsen att se tiU att meddelade bestämmelser efterlevs.

Prop. 1972:109 345

I samband med expropriationstillstånd kan Konungen vidare förordna att exproprierad egendom eller genom expropriation förvärvad särskild rätt, som ej används för det avsedda ändamålet, får inom viss lid återlösas, om ändamålet är att anse som övergivet. Sådanl förordnande gäller även egendom eller rätt som i väsentlig omfattning används för annal ändamål än del avsedda eller eljest används i strid mot särskild föreskrift som meddelats i anslutning till expropriationstUlståndet. Rörande förordnande om återlösenrält skall anteckning göras i fastighets- eller inteckningsboken.

Förordnande enligt andra stycket omfattar även rätt att lösa byggnad eller annan anläggning, som uppförts på fastigheten efler expropriationen, om del yrkas när målet om åleriösen anhängiggörs.

8 § BevUjas expropriationstillstånd skall bestämmas viss tid, inom vUken saken skall fullföljas genom ansökan om stämning tiU domstol. När skäl är därtUl, kan liden förlängas. Har talan ej väckts inom den bestämda tiden, förfaller frågan om expropriation,

9 § Expropriationsrätt får ej utan Konungens tillstånd övergå från innehavaren på annan,

10 § Konungens tillstånd krävs ej för expropriation

1. i faU som avses i 2 kap. 2 § första stycket;

2. när väghåUare för allmän väg skall expropriera mark som enligt faststäUd arbetsplan ingår i sådan väg;

3. när annan huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning än kommun med kommunens medgivande vill expropriera mark, som inom område med faststäUd generalplan eller stadsplan avsetts för ledningsändamål;

4. vid expropriation för ledning för vatten till husbehovsförbrukning; eller

5. när fastighets ägare förklarat sig villig att upplåta nytijanderätt eller servitutsrätt för elektrisk ledning samt expropriation därav medför endasl ringa men.

Vid expropriation som avses i denna paragraf skall bestämmelserna i 2, 4 och 5 §§, 6 § första stycket och 9 § äga motsvarande tillämpning, varvid expropriationsdomslol har att utöva den befogenhet som eljest tiUkommer Konungen.

11 § Finns expropriationsrätt till del av fastighet och lider en åter
stående del av fastigheten synnerligt men genom expropriationen eller
det sätt, varpå den exproprierade delen används, skall även denna del
exproprieras, om ägaren begär det. Skall nyttjanderätt eller servkutsrätl

Prop. 1972:109 346

upplåtas och våUar det synnerligt men för fastigheten eller någon del av denna, kan ägaren påkalla att område som lider sådant men skall exproprieras.

Skall endast en del av en fastighet exproprieras eller skaU därtill upplåtas nyttjanderätt eUer servitutsrätt har den exproprierande rätt lill sådan utvidgning av expropriationen som avses i första stycket om detla endast skulle medföra en ringa förhöjning av fastighetsägaren tillkommande expropriationsersättning och fastighetsägaren icke har etl beaktansvärt intresse av att behåUa den återstående delen av fastigheten.

Vad i denna paragraf föreskrivits om fastighet skall när förhållandena påkallar det tillämpas även i fråga om beslående brukningsenhet.

4 kap. Om expropriationsersättning

1 § För fastighet som i sin helhet exproprieras skall erläggas löseskUling med belopp som motsvarar fastighetens värde. Exproprieras del av fastighet skaU intrångsersättning erläggas med belopp, motsvarande den minskning av fastighetens värde, som uppkommer genom expropriationen eller den exproprierade delens användande. För annan skada, som uppstår genom expropriationen, skall erläggas personlig ersättning.

2 § Vid expropriation enligt 2 kap. 2 § första stycket 3 av mark, för vUken stadsplan eUer byggnadsplan första gången faststäUts, skall vad som sägs i 1 § om löseskiUing och intrångsersättning icke äga tillämpning i fråga om ersättning tiU ägaren av marken. I stället skall löseskilling utgå med belopp, motsvarande vad som efter arealen belöper på den exproprierade marken av värdet på all sådan mark inom planområdet, som ej är undantagen från rätt till expropriation på grund av sin naturbeskaffenhet eller därför att ägaren saknar intresse av planens utformning. Vid beräkning av värdet skall hänsyn icke tagas till förpliktelse som åvilar markägare på grund av förordnande eller föreskrift enligt 70, 73 eller 113 § byggnadslagen.

Vad nu sagts skall äga tUlämpning även om rätt till expropriation därjämte föreligger på annan grund.

3 § Med fastighets värde förstås dess marknadsvärde vid den tidpunkt
då ansökan om expropriation inkom lill Konungen eller, om sådan
ansökan ej erfordras, då talan väcktes vid behörig domstol. Har den
exproprierande tUlträtt fastigheten innan fråga om expropriation väckts
på sätt som nu sagts, räknas i stället med marknadsvärdet vid tiden för
tUlträdet. Hänsyn skall dock icke i något faU tagas tUl förhällanden, som
ligger längre tiUbaka i tiden än fem år innan talan väcktes vid domstolen.

Prop. 1972:109 347

Värdering skall ske med hänsyn lill det skick vari fastigheten befinner sig när ersättningsfrågan avgöres eller, om den exproprierande dessförinnan ttllträll fastigheten, vid tiden för tillträdet.

Inträffar efter den i första stycket angivna tidpunkten mera betydande ändring i allmänna prisläget, skall, om del finnes påkallat, ersättningen jämkas med hänsyn härtUl.

4 § Har del företag, för vars genomförande expropriation äger rum,
före den i 3 § angivna tidpunkten medfört inverkan av någon betydelse
på värdet av den av expropriationen berörda fastigheten, skall löse
skUling eller inlrångsersättning varom sägs i 1 § bestämmas med hänsyn
tUl det värde fastigheten skulle haft om sådan inverkan icke förekommit.

Bestämmelsen i första stycket skaU icke tillämpas om ersättning för skada genom företaget utgått i annan ordning och ej heller om förelagets inverkan skäligen bör lämnas obeaktad med hänsyn tiU förhållandena i orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

5 § Om ägaren av fastighet som exproprieras vidtagit åtgärd i uppenbar avsikt att höja den ersättning, som den exproprierande har alt erlägga, skall denne, om skäl äro därtill, erhåUa gottgörelse genom minskning av ägaren tUlkommande personlig ersättning.

6 § Expropriationsersättning skall bestämmas i pengar att betalas på en gång. Har den exproprierande erbjudit sig att vidtaga åtgärd för att minska skada, skall hänsyn lagas därtill vid bestämmande av expropriationsersättning, såvida erbjudandet är av beskaffenhet all skäligen böra godtagas av den ersältningsberälligade.

7 § Vad i delta kapitel föreskrives om fastighet skall när förhållandena påkallar det tiUämpas även i fråga om beslående brukningsenhet.

5 kap. Om domstolsförfarandet m.m.

1 § Om förfarandet inför domstol i expropriationsmål m.m. stadgas i lagen (1917:189) om expropriation.

Denna lag träder i kraft den ...

Har expropriationsförfarande inletts före lagens ikraftträdande, skall bestämmelserna i äldre lag tUlämpas. Där tillstånd till expropriation meddelats enligt äldre lag kan Kungl. Maj:l förordna att saken skall prövas och avgöras enligl nya lagen, om sökanden yrkar del innan talan i målet väckts. Värdei av egendom som exproprieras skall dock härvid

Prop. 1972:109 349

Bilaga 2 Förslag i Ds Ju 1971:23

Förslag till

vissa bestämmelser i expropriationslag

3 kap.

10 § Konungen kan uppdraga åt annan myndighet att pröva fråga om tUlstånd till expropriation beträffande visst slag av ärenden. 1 fråga om ärenden som sålunda prövas gäller i tiUämpliga delar bestämmelserna i denna lag om ärenden som prövas av Konungen. Talan mot beslut av myndighet som avses i första stycket föres hos Konungen genom besvär.

5 kap. Rättegången i expropriationsmål m.m.

1 § Första domslol i expropriationsmål är fastighetsdomstol,

2 § Expropriationsmål skall upptagas av den fastighetsdomstol inom
vars område fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske från särskUda inom olika fastighetsdomstolars områden belägna fastigheter, som vid bestämmandel av expropriationsersättningen lämpligen bör behandlas som en enhet, upptages frågan om expropriationen i sin helhet av den av fastighetsdomstolarna som bestämmes av Konungen eller den myndighet som Konungen förordnar,

3 § Om del är lämpligt, får i expropriationsmål prövas yrkande som
har samband med expropriationen, även om det rör rättsförhållande,
som ej skall prövas enligt denna lag.

Prop. 1972:109 350

4 § Talan i expropriationsmål får väckas av den som sökt eller erhållit tillstånd till expropriation. Har tillstånd meddelats och egendomen eller del därav tillträtts av den exproprierande, får egendomens ägare eller annan sakägare, vars rätt beröres av tUlträdet, väcka talan.

5 § I stämningsansökan skall den exproprierande utöver vad som eljest är föreskrivet uppge

1, namn och adress på samtliga för honom kända sakägare,

2, den ersättning som han erbjuder, de omständigheter varpå erbjudandet grundas och de skriftliga bevis han åberopar,

3, den tidpunkt då han önskar tillträda egendomen eller, om tillträde skett, dagen härför.

Första stycket I äger motsvarande tillämpning när stämningsansökan göres av annan än den exproprierande.

6 § Avvisas ej stämningsansökan som gjorts av den exproprierande,
skall stämning utfärdas på egendomens ägare och övriga kända sakägare.
Har ansökningen gjorts av annan, skall domstolen utfärda stämning på
den exproprierande och kalla övriga kända sakägare på sätt som är
föreskrivet för stämning att inträda som parter i rättegången,

I stämning som utfärdas på den exproprierande skall denne anmodas att lämna uppgift i de avseenden som anges i 5 §.

Om del föreligger anledning aniaga att okända sakägare finns skall underrättelse om målet utfärdas och delges sakägarna enligt de särskilda föreskrifter som gäller för sådant fall.

7 § Egendomens ägare skaU, även om han icke gjort ansökan om stämning, uppge sakägare som är kända för honom. Underlåter han det utan gUtigt skäl och uppstår skada för sakägare till följd av underlåtenheten, skall han ersätta skadan. Domstolen skall erinra honom härom i stämning eUer kallelse eller på annat sätt.

8 § Bestämmelserna i 6 § första stycket äger motsvarande tillämpning, om sakägare, som ej för talan i målet, uppgivits eller eljesi blivit känd sedan stämning utfärdats.

9 § Den exproprierande skall förete gravationsbevis rörande fastig
heten. Är egendom, som skall exproprieras, samfälld för två eller flera
fastigheter med skilda ägare, behöver dock gravationsbevis företes
endast om domstolen begär det.

10 § När område som skaU exproprieras utgör del av fastighet, skall

Prop. 1972:109 351

den exproprierande till domstolen inge karta över området i tvä exemplar med beskrivning, innan målet avgöres. Kartan skall vara upprättad av fastighetsbUdningsmyndigheten med tillämpning av vad som är föreskrivet om karta och beskrivning vid fastighelsbildningsförrättning. Gränsen meUan området och återstoden av fastigheten skaU utmärkas av fastighetsbildningsmyndigheten pä sätt som är föreskrivet beträffande gräns som tillkommer genom fastighetsbildning.

11 § Talan i expropriationsmål kan med laga verkan riktas mol den för
vUken lagfart senast är beviljad eller sökt även om denne före talans
väckande överlåtit egendomen. Den tUl vilken egendomen sålunda
överlåtits har i målet samma slällning som om överlåtelsen skett under
rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighets
boken, kan talan i stället riktas mot den som innehar egendomen med
äganderättsanspråk.

12 § Fastighetsdomstolen skall under förberedelsen verka för atl utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämpUg med hänsyn tiU målets beskaffenhet. Domstolen skall ange de riktlinjer som bör gälla i nämnda hänseenden, om det ej är onödigt.

13 § Undersökning enligt 9 § lagen (1969:246) om fastighetsdomstol skall verkstäUas, om det inte är uppenbart all sådan undersökning saknar betydelse.

14 § Domstolen får handlägga och avgöra målet ulan hinder av att part uteblir från domstolens sammanträde.

15 § Återkallar den exproprierande expropriationsanspråket eller
återkallar sakägare talan som han väckt om expropriation, skall målet
avskrivas. Har den exproprierande tillträtt egendomen eller del därav,
skall målet dock prövas utan hinder av återkallelsen, om sakägare, vars
rält beröres av återkallelsen, begär del.

Avskrives målet på grund av återkaUelse av den exproprierande, är frågan om expropriation förfallen.

16 § Har på grund av expropriationsanspråk som återkaUals uppstått
skada för sakägare och skaU anspråket ej prövas utan hinder av åter
kallelsen, skaU den exproprierande ersätta skadan.

Yrkar sakägare i anledning av återkaUelse ersättning som avses i första stycket, skall den exproprierande, om han erhållit tillstånd till expropriation, innan målet avskrives stäUa säkerhet för ersättningen hos länsstyrelsen.

Prop. 1972:109 352

Första stycket äger motsvarande lillämpning när domstolen skiljer målet från sig med anledning av att tiUstånd tiU expropriation vägrats.

17 § Om det är av väsentlig betydelse för den exproprierande får
domstolen förordna, att egendom som omfattas av expropriations
tiUstånd får tillträdas utan hinder av att expropriationen icke har blivil
fullbordad. Tiden för tUlträdet skall bestämmas så, alt ägare eller annan,
vars rätl beröres, får skäligt rådrum.

Om det ej är uppenbart att expropriationsersättningen blir obetydlig, skaU domstolen på yrkande av egendomens ägare eller annan sakägare, vars rätt beröres av tillträdet, som villkor för tillträde föreskriva, att den exproprierande utger förskott i avräkning på den expropriationsersättning som slutligt fastslälles.

Som viUkor för tillträde skall föreskrivas, att den exproprierande hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den expropriationsersättning, som ej skall erläggas innan tillträde sker, jämte den ränta som kan komma all utgå enUgt 6 kap. 12 §.

18 § När skäl föreligger får domstolen förordna, att tillstånd till
förhandstillträde enligt 17 § får lagas i anspråk utan hinder av all beslutet
därom icke vunnit laga kraft, under förutsättning all den exproprierande
hos länsstyrelsen stäUer säkerhet för det skadestånd som kan komma att
utgå, om domstolens beslut ändras.

Fullföljes talan mot beslutet om förhandstillträde, får hovrätten upphäva förordnande enligt första stycket.

19 § Har den exproprierande tillträtt egendom, gäller bestämmelserna
om förskott i 17 § andra stycket i tillämpUga delar.

Har beslut i fråga om förskott meddelats på yrkande av viss sakägare, fär nytt yrkande av denne om förskott ej upptagas till prövning förrän sex månader förflutit sedan det föregående beslutet vann laga kraft.

Förskott skall erläggas inom en månad från det beslutet därom vann laga kraft.

20 § Om det är av väsentlig betydelse för den exproprierande, får
domstolen medge att egendomen övergår till honom med samma rätt som
om expropriaiionen fuUbordats, innan lagakraftägande dom angående
expropriationsersättningen föreligger.

När medgivande enligt första stycket lämnas, skaU bestämmas lid och viUkor för utnyttjande av medgivandet. Härvid äger bestämmelserna i 17 § motsvarande tillämpning,

21 § Fråga som avses i 17, 19 och 20 §§ får avgöras utan huvud
förhandling.

Prop. 1972:109 353

Mot beslul, som av fastighetsdomstol meddelats under rättegången i fråga som avses i 17 eller 19 §, skall talan föras särskilt.

Mot hovrättens dom eUer beslut i fråga, som avses i 17-20 §§ får talan ej föras.

Fråga som avses i 17 eller 20 § får prövas utan hinder av att expropriationsersättning i viss del har blivit slutligt bestämd,

22 § Har den exproprierande tillträtt egendomen innan huvudförhandling hållits, och kan uppskattning av expropriationsersättningen icke lämpligen äga rum förtän anläggning eller företag, varför expropriationen sker fortskridit längre, får domstolen på framställning av part förordna att handläggningen av målet skaU anstå.

23 § Ersättning skall bestämmas särskilt för varje sakägare, LöseskiUing eller intrångsersättning och annan ersättning skall bestämmas var för sig.

Avser expropriation samfälld egendom och finns för samfäUigheten känd styrelse eUer förvaltare med befogenhet att uppbära från samfälUgheten härflytande medel, kan domstolen utan hinder av första stycket bestämma gemensam ersättning för samfäUigheten i den mån nedsättning icke skall ske enligt 6 kap, 1 §,

24 § Medför särskild rätt minskning av värdet av den egendom som
skaU exproprieras, skaU uppskattningen av egendomens värde ske med
hänsyn tUl den värdeminskning för egendomen som rättigheten innebär.
Skall ersättning utgå tiU innehavare av sådan särskUd rätt och svarar
egendomen för beviljad eller sökt inteckning med bättre rätt, skall
domstolen uppskatta även det värde egendomen har utan rättigheten,

SärskUd uppskattning enligt första stycket andra punkten erfordras ej om nedsättning enligt 6 kap. 1 § ej skall äga rum.

25 § Har domstolen med stöd av bestämmelse i denna lag bestämt förskott, får den slutliga expropriationsersättningen ej bestämmas tUl lägre belopp än förskottet.

26 § Domstolen får på yrkande av part hänvisa sakägare att i särskUd rättegång vid domstolen föra talan om ersättning för skada eller intrång, som ej lämpligen kan prövas i målet. Sådan talan skall väckas genom ansökan om stämning inom den tid, högst tio år, som domstolen bestämmer.

Om det är lämpligt får yrkande enligt första stycket upptagas för sig och avgöras särskilt. Mot beslut under rättegången i sådan fråga skall talan föras särskilt,

23 Riksdagen 1972. I saml Nr 109

Prop. 1972:109 354

27 § Dom skall gmndas på vad som förekommit vid syn eller annan förhandling och vad handlingarna innehåller i övrigt.

28 § Högre rätt får, även om det ej följer av vad som i allmänhet gäller, avgöra mål utan huvudförhandling om rätten finner att huvudförhandling icke behöves och part ej begär sådan huvudförhandling.

6 kap. Erläggande av expropriationsersättning och fullbordande av expropriation m.m.

1 § Löseskilling eller inlrångsersättning skall nedsättas hos länssly
relsen, om fastigheten svarar för bevUjad eller sökt inteckning. Delta
gäller dock ej om samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten
medgivit atl ersättning utbetalas direkt till den ersätlningsberättigade.
Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de
medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11
§ jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare
fordras ej, om expropriationen är väsentligen utan betydelse för honom.

I samband med atl domstolen bestämmer ersättning skall domstolen ange i vad mån nedsättning skall ske.

SkaU nedsättning ej ske, åligger det den exproprierande alt göra anmälan hos länsstyrelsen och därvid styrka att ersättningen erlagts.

Denna paragraf äger motsvarande tUlämpning i fråga om förskott.

2 § Vid nedsättning eller anmälan skall den exproprierande inge domen
eUer beslutet saml lagakraftbevis. När nedsättning sker skall den
exproprierande även inge gravationsbevis rörande fastigheten.

Försummar den exproprierande att inge handling som anges i första stycket, skall länsstyrelsen anskaffa den på den exproprierandes bekostnad.

3 § Expropriationsersättningen skaU nedsättas eller anmälan ske inom
tre månader från det målet blev slutligt avgjort.

Har fastigheten hek eUer delvis tUlträtts, skall ersättning som hänför sig tUl den tUlträdda egendomen nedsättas eUer anmälan ske inom en månad från del ersättningen blev slutligt bestämd.

4 § Överstiger expropriationsersättningen icke vad som utgått på grund
av domstols beslut om förskott eUer skaU expropriationsersättning icke
utgå, skall den exproprierande sedan domen har vunnit laga kraft göra
anmälan därom tiU länsstyrelsen. Anmälan behöver dock icke ske om

Prop. 1972:109 355

egendomen övergått på den exproprierande enligl 6 §.

5 § När den exproprierande har fullgjort vad som åligger honom enligt
1, 3 och 4 §§ i fråga om slutlig expropriationsersättning, är expropria
tionen fuUbordad.

Har tillträde ej redan skett, är den nye ägaren berättigad att genast tiUträda egendomen.

6 § Anmäler den exproprierande hos länsslyrelsen alt han viU utnyttja medgivande, som avses i 5 kap. 20 §, och visar han därvid att domen vunnit laga kraft och att han fullgjort vad som åligger honom som viUkor för utnyttjande av medgivandet, övergår egendomen genom anmälningen på den exproprierande med samma rätt som om expropriationen fullbordats. Sker anmälningen före den dag då medgivandet tidigast får utnyttjas, övergår dock egendomen först nämnda dag.

7 § Försummar den exproprierande atl beträffande slutlig expropriationsersättning iakttaga vad som åligger honom enligt 1 och 3 §§ och har han ej tiUträtt egendomen eller utnyttjat medgivande, som avses i 5 kap. 20 §, är expropriationsrätten förverkad.

Visar faslighetens ägare vid domstolen alt expropriationsrätten är förverkad, skall domstolen göra anmälan därom till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.

8 § Är expropriationsrätten förverkad enligl 7 § och påfordrar fastig-helsägaren inom tre månader därefter hos länsstyrelsen att expropriationen fuUbordas, skaU länsstyrelsen på ansökan av fastighetsägaren låta uttaga expropriationsersättningen hos den exproprierande.

9 § Har den exproprierande tiUträtt egendomen eller utnyttjat medgivande, som avses i 5 kap. 20 §, och försummar han all erlägga förskott enligt 5 kap. 17 § eller slutlig expropriationsersättning, skaU länsstyrelsen på ansökan av den ersättningsberältigade låta uttaga beloppet.

10 § Vid ansökning som avses i 8 eller 9 § skall fogas domen eller
beslutet saml lagakraftbevis,

I fråga om uttagande av ersättning skall bestämmelserna i utsökningslagen (1877:31 s, 1) om verkställighet av lagakraftägande dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivit någon ålagd, äga motsvarande tiUämpning.

Expropriationen är fullbordad då den slutiiga expropriationsersättningen inkommit tiU länsstyrelsen. Vad nu sagts gäUer dock ej, om anteckning skett enligt 7 § andra stycket att expropriationsrätten är förverkad.

Prop. 1972:109 356

11 § Har domstolen enligt 5 kap. 26 § hänvisat sakägare att föra talan om ersättning för skada eller intrång i särskUd rättegång, äger i fråga om ersättning, som bestämmes i sådan rättegång, föreskrifterna i 1-3 §§, 9 § samt 10 § första och andra styckena motsvarande tiUämpning.

12 § Erlägges expropriationsersättning efler den i 3 § första stycket bestämda tiden eller, om tUlträde har skett eller medgivande enligt 5 kap. 20 § utnyttjats, efter tidpunkten härför, skaU den exproprierande utge sex procent årlig ränta i förra faUet från den nämnda tidens utgång och i senare faUet från den dag tiUträdet skedde eller medgivandet utnyttjades.

Expropriation fuUbordas utan hinder av atl ränta enligt första stycket ej erlägges.

13 § Medel som nedsatts eUer uttagits skall av länsstyrelsen utan dröjsmål insättas i bank mot ränta.

14 § Ersättning som nedsatts eller uttagits samt ränta därpå skall av länsstyrelsen utbetalas till den som är berättigad därtUl.

Har domstolen förordnat att ersättningen skall nedsättas, äger bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tiUämpning. Är egendomen förutom av inteckning besvärad av annan särskUd rätt, som minskar egendomens värde och åtnjuter sämre rätt än inteckningen, skall borgenär som har panträtt på gmndval av inteckningen, i den mån det erfordras för att han skall få full betalning för sin fordran, erhålla betalning såsom om egendom icke vore besvärad av nämnda rätt. Ersättningen för rätten minskas i motsvarande mån.

Sammanträde för fördelningen skaU hållas så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes tUl egendomens ägare, kända borgenärer som har panträtt i egendomen och innehavare av annan särskild rätt minst två veckor i förväg. Om borgenär är okänd, införes kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten.

7 kap. Särskilda bestämmelser

1 § Den exproprierande skall svara för rättegångskostnaderna vid fastighetsdomstolen samt för kostnaderna vid expropriationsersättningens fördelning och eljest i anledning av expropriationen, om ej annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. Har sakägare förebragt utredning i slrid mol riktlinjer som fastig-

Prop. 1972:109 357

hetsdomstolen angett enligl 5 kap. 12 § ersätts kostnaden härför endast i den mån utredningen haft betydelse för målets utgång.

Beträffande skyldigheten alt svara för kostnad i expropriationsmål i högre rätt gäUer, med tUlämpning i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, att den exproprierande själv skaU svara för sina kostnader och kostnad som uppkommer för motpart genom att den exproprierande fullföljt talan. Vad nu sagts gäller ej, om annal följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

2 § Fastighetsdomstolen får, i avvaktan på att målet avgöres, förordna
att förskott skall utgå i avräkning på den ersättning för rättegångs
kostnader vid domstolen, som kan komma att slutligen faststäUas.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på rättegångskostnader i högre rätt som åsamkas motpart genom att den exproprierande fullföljt talan.

Bestämmelserna i 5 kap. 21 § äger motsvarande tillämpning i fråga om förskott på rättegångskostnad.

3 § Har Konungen enligt 3 kap. 7 § förordnat om rätt tUl återlösen av
exproprierad fastighet, får talan om återlösen väckas av den som
närmast före expropriationen var fastighetens ägare eller hans rätts
innehavare.

Om en del av en fastighet har exproprierats, tiUkommer rätten atl väcka talan i stället ägaren av den återstående delen av fastigheten.

När särskild rättighet har exproprierats, får talan om återlösen väckas av ägaren av den fastighet som besväras av rättigheten,

4 § Vid återlösen får värdet ej sättas högre än den expropriationsersättning som utgivks. Har höjning i aUmänna prisläget skett, skaU dock ersättningen jämkas med hänsyn därtiU, I övrigt skall bestämmelserna i denna lag gälla i tiUämpliga delar. Såvitt avser skyldigheten att svara för rättegångskostnader tUlämpas dock aUmänna regler,

5 § VUl den som väcker talan om återlösen ej lösa byggnad eUer annan anläggning, som uppförts på egendomen efter expropriationen, får ägaren bortföra den. Egendomen skall återstäUas i det skick den befann sig vid expropriationen.

Har anläggning som avses i första stycket ej bortförts inom tre månader från det den nye ägaren fick tiUträda egendomen, tiUfaller anläggningen honom utan lösen.

Har virke eller annat hämtats från den exproprierade egendomen tUl byggnad eller annan anläggning på egendomen, är den nye ägaren berättigad till ersättning härför. Vid bestämmandet av ersättningen gäller

Prop. 1972:109 358

föreskrifterna i denna lag i tiUämpliga delar. Anläggningen får ej bortföras innan ersättning erlagts.

6 § ViU någon för expropriation upprätta karta över fastighet eller
eljest utföra undersökning på egendom som annan äger eller innehar, får
länsstyrelsen, om skäl föreligger, föreskriva att tillträde tiU egendomen
skall lämnas under viss tid.

Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos Konungen genom besvär.

Undersökningsarbetet skall utföras så atl minsta skada och intrång vållas. För skada och intrång skall ersättning utgå. Talan om ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen.

7 § Om förbud att vid expropriation meddela föreskrift som inskränker
fastighetsägarens rätl all för torrläggning av sin mark erhålla vatten
avlopp genom väg, järnväg eUer spårväg finns bestämmelser i 7 kap.
vattenlagen.

8 § Uppkommer fråga om ersättning för skada eller intrång, som uppstått efter expropriationsmålets slutliga avgörande och ej kunnat fömtses i målet, är bestämmelserna i denna lag ej tiUämpliga,

9 § Lider borgenär som har panträtt i fast egendom förlust tiU följd av att explropriationsersättning blivit för lågt beräknad och har ersättningen till följd av överenskommelse mellan den exproprierande och sakägaren eller av annan anledning ej blivit prövad av domstolen, är borgenären berättigad att av den ersättningsskyldige få gottgörelse för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Talan om gottgörelse skall väckas vid fastighetsdomstolen. I mål om sådan gottgörelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om rättegången i expropriationsmål och om expropriationskostnad,

10 § Har säkerhet, som skall ställas enligt denna lag, ej godkänts av
den, tUl vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen får ej godkännas, om ej borgensmannen svarar som för egen skuld och, om två eUer flera tecknat borgen, de tiUika svarar solidariskt.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.

Prop. 1972:109 359

Bilaga 3 De remitterade förslagen

1 Förslag till Expropriationslag

Härigenom förordnas som följer.

1 kap. Inledande bestänunelser

1 § Fastighet eUer del av fastighet, som tiUhör annan än staten, får tagas i anspråk genom expropriation enligt denna lag med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt. Genom expropriation kan även särskild rätt till faslighet upphävas eller begränsas, om rättigheten tUlkommer annan än staten.

2 § Bestämmelsema i denna lag om fastighet äger motsvarande tiUämpning i fråga om byggnad eller annan anläggning på annans mark.

Exproprieras särskild rätt tUl fastighet, gäller bestämmelserna om expropriation av fastighet i tillämpliga delar, om ej annat anges.

Bestämmelsen i 1 § om särskild rätt gäller ej vägrätt tUl allmän väg eller renskötselrätt enligt rennäringslagen (1971:437).

3 § Exproprieras fastighet med äganderätt, upphör sådan särskUd rätt
till fastigheten som tillkommit genom frivillig upplåtelse, om rättigheten
ej skall lämnas orubbad på gmnd av förordnande i expropriationstUl
ståndet eUer överenskommelse som faststäUts av domstolen. Förord
nande att särskild rätt skall bestå får meddelas endast om del uppen
barligen är utan betydelse för den rätt som tillkommer borgenär med
panträtt i fastigheten. Överenskommelse som nämnts nyss får fastställas
endast om de borgenärer som har panträtt i fastigheten eUer fastighet
som är gemensamt intecknad med denna och vUkas rätt beröres av
åtgärden har lämnat medgivande tUl fastställelsen. Medgivande fordras
dock ej av borgenär för vars rätt beståndet av rättigheten är väsentligen
utan betydelse.

Annan särskild rätt till fastigheten än som avses i första stycket består

Prop, 1972:109 360

efter expropriationen, om ej annat har förordnats i expropriationstUlståndet,

Första och andra styckena gäller ej särskUd rätt som tUlkommer staten. Sådan rättighet består alltid efter expropriationen. Vad som sagts nu gäUer också vägrätt tUl allmän väg som tUlkommer annan än staten.

Genom expropriationen upphör fastighetens ansvar för fordran. Detta gäller dock ej fordran som åtnjuter förmånsrätt enligl 6 § I förmånsrättslagen (1970:979).

4 § Nyttjanderätt eUer servitutsrätt, som har tillskapats genom expropriation, har företräde framför annan rätt tUl fastigheten med undantag av särskUd rätl som har tUlkommit genom expropriation eller annat tvångsförvärv eller vid fastighetsbUdning eUer på liknande sätt.

5 § I denna lag förstås med särskUd rätt tUl fastighet nyttjanderätt, servitut och rätt tiU elektrisk kraft samt liknande rätt.

Bestämmelserna i denna lag om sakägare gäller ej innehavare av fordran för vUken fastigheten svarar.

6 § Om förbud att vid expropriation meddela föreskrift som inskränker fastighetsägares rätt att för torrläggning av sin mark erhålla vattenavlopp genom väg, järnväg eUer spårväg finns bestämmelser i 7 kap. vattenlagen (1918:523),

7 § Uppkommer fråga om ersättning för skada eller intrång som har uppstått efter det att expropriationsmålet har avgjorts och som ej kunnai fömtses i målet, är denna lag ej tiUämplig,

2 kap. Expropriationsandamålen

1 § Expropriation får ske för att ge kommun möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn tUl den framtida utvecklingen kräves för tätbebyggelse eUer därmed sammanhängande anordning eller för att annars i kommunens ägo överföra mark för upplåtelse med tomträtt.

Expropriation för ändamål som anges i första stycket får avse endast mark som är belägen inom kommunens eget område eller inom området för det kommunblock som kommunen eUer dess huvuddel tUlhör,

Inom tätbebyggt område får expropriation ske endast om del med skäl kan antagas att marken inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från aUmän synpunkt, eller om det tiU främjande av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget att kommunen får rådighet över marken.

Prop. 1972:109 361

Med motsvarande tillämpning av första-tredje styckena får expropriation ske tUl förmån för landstingskommun eUer kommunalförbund, som handhar sådan angelägenhet som avses i första stycket,

2 § Expropriation får ske för all bereda utrymme för anläggning som tUlgodoser allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommunikation.

3 § Expropriation får ske för att tUlgodose allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller av att bortföra eller oskadliggöra avloppsvallen eller annan orenlighet.

Skall ledning för nyttighet som avses i första stycket eUer för avloppsvatten eller annan orenlighet ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i jämförelse med nyttan därav, får expropriation ske även om allmänt behov av ledningen ej föreligger.

Första slyckel gäller ej sådanl ianspråktagande av fastighet för tillgodogörande av vattenkraft eller för gmvdrift varom bestämmelser finns i annan lag.

4 § Expropriation får ske för att bereda utrymme åt näringsverksamhet
eUer anläggning därför av större betydelse för rikel eller orten eUer för
viss befolkningsgmpp.

Första stycket gäUer ej sådant ianspråktagande av fastighet för gmvdrift varom beslämmelser finns i annan lag.

5 § Expropriation får ske för att upprätta skydds- eUer säkerhetsområde eller bereda utrymme för särskUd anordning, om området eller anordningen behövs tiU skydd mot allmänfarlig eller annars från allmän synpunkt menlig naturhändelse, mot vatten- eUer luftförorening eller mot menlig inverkan i övrigt från industri eller annan anläggning.

6 § Expropriation får ske för det militära försvaret eller för annat ändamål som är av särskUd betydelse för totalförsvaret,

7 § Expropriation får ske för att försätta eller håUa fastighet i tiUfredsstäUande skick, när grov vanvård föreligger eller kan befeuas uppkomma,

8 § Expropriation får ske för att bevara historiskt eUer kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller bereda erforderligt utrymme däromkring.

Prop. 1972:109 362

9 § Expropriation får ske för att bevara område som nationalpark,
naturreservat eller naturminne eller för alt annars lillgodose väsentligt
behov av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv, om marken
eller anläggningen är avsedd att hållas tillgänglig för allmänhelen,

10 § Även i annat fall än som avses i 1-9 § får expropriation ske för att
tUlgodose behov av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning
för verksamhet som är avsedd att drivas av slalen, kommun, lands
tingskommun eller kommunalförbund eller som annars är av väsentiig
betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

11 § Skall genom statens, kommuns, landstingskommuns eller kommunalförbunds försorg inom visst område vidtagas byggnads- eUer anläggningsåtgärd som kan föranleda expropriation enligt I-10 § och kan med skäl antagas att åtgärden medför väsentligt ökat värde för faslighet i områdets omedelbara närhet eller avsevärt ökar möjligheterna all utnyttja sådan fastighet, får fastigheten exproprieras av den som vidtar åtgärden, om det med hänsyn till kostnaderna för åtgärden och övriga omständigheter är skäligt. Vad som sagts nu om faslighet äger molsvarande tillämpning på särskild rätt till fastighet.

12 § ExpropriationstiUstånd skall icke meddelas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från aUmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

Om ej annat framgår av detta kapitel, får expropriation ske till förmån för staten eller kommun eller annan som på belryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen användes för avsett ändamål.

3 kap. Tillstånd till expropriation m.m.

1 § Fråga om tillstånd till expropriation prövas av Konungen.
Konungen kan dock överlämna tiU länsstyrelsen eller, när särskilda

skäl föreligger, till annan myndighet att pröva fråga om tillstånd lill expropriation, om ansökningen ej har bestritts eller ärendet från allmän och enskild synpunkt är av mindre vikt.

2 § Ansökan om expropriationstillstånd skall vara skriftlig och ange

1. yrkandet och de omständigheter på vilka del grundas,

2. fastighet som beröres av expropriationen,

3. namn och adress på samtliga för sökanden kända sakägare.

I övrigt skall till ansökningshandlingen fogas den utredning som kan anses behövlig i varje särskilt fall.

Prop. 1972:109 363

3 § Om den som ansöker om expropriationstillstånd har nyttjanderätt tUl fastigheten och tUlstånd beviljas, har sökanden rätt att utan hinder av vad som annars skulle gäUa nyttja fastigheten i samma omfattning som tidigare tUl dess att expropriationen är fullbordad eller till den fardag som inträffar närmast efter tre månader från det att expropriationstiUståndet förföU eUer expropriationsrätten förverkades. I avvaktan på att tillståndsfrågan blir slutligt avgjord kan förordnas att sökanden icke mot sitt bestridande får skiljas från fasligheten tidigare än på den fardag som inträffar närmast efter tre månader från det att ansökan prövades. Saknas bestämmelse om fardag, inträder i stället skyldigheten all flytta när tre månader förflutit från det att expropriationstiUståndet förföll eller expropriationsrätten förverkades eller från det att expropriationsansökningen prövades.

Nyttjar sökanden med stöd av första stycket fastigheten utöver den dag då nyttjanderätten annars skulle ha upphört, har fastighetsägaren rätt tiU skälig ersättning för del fortsatta nyttjandet. Kan överenskommelse om ersättningen ej träffas, bestämmes den av fastighetsdomstolen.

Kommer expropriation ej till stånd och är sökandens rätt att föra bort egen byggnad eller annat från fastigheten begränsad enligt avtal eller lag tUl viss tid efter nyttjanderättens upphörande, skall tiden räknas från den dag då sökanden enligt första stycket skall lämna fastigheten.

Första-tredje styckena äger molsvarande tillämpning på fall då sökande har servitutsrätt till fastigheten.

4 § I expropriationstillstånd skaU bestämmas vad expropriationen skall omfatta och med vUken rätt expropriaiionen skall ske.

Föreligger särskilda svårigheter för sökanden att i detalj ange vad som behöver tagas i anspråk, innan han börjat utföra de åtgärder för vilka expropriation sökes, kan tiUstånd ges till expropriation i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits på karta eUer på marken eller på annat sätt.

5 § Om det behövs särskilda föreskrifter för att trygga att den exproprierade egendomen användes för det avsedda ändamålet, skall sådana meddelas i samband med expropriationstUlståndet, Del ankommer på länsstyrelsen alt se till att meddelade föreskrUier efterleves.

6 § BevUjas expropriationstiUstånd, skall bestämmas viss tid inom vUken saken skall fullföljas genom ansökan om stämning tUl domstol.

Prop. 1972:109 364

FöreUgger särskUda skäl, kan tiden förlängas. Ansökan om förlängning skall göras före utgången av den löpande tidsfristen.

Myndighet som har bestämt tid inom vUken saken skaU fullföljas kan på fastighetsägarens begäran bestämma ny kortare tidsfrist, om fastighetsägaren visar att hans olägenhet av att expropriationsfrågan hålles öppen har ökat avsevärt. Beslut om kortare tidsfrist får ej meddelas förrän ett år förflutit efter det atl expropriationstiUståndet meddelades.

Om den som erhållit expropriationstillstånd ej har väckt talan inom den bestämda tiden, är liUståndet förfallet, såvida han icke inom samma tid har ansökt om förlängning av tidsfristen och ansökningen bifalles.

Har expropriationstiUståndet förfallit enligt tredje stycket eller enligt 5 kap. 15 § andra stycket och begäres därefter nytt expropriationstiUstånd tiU egendomen av samme sökande och på samma expropriationsgmnd som tidigare, kan sådanl tillstånd bevUjas endasl om särskilda skäl föreligger.

7 § Expropriationsrätt får övergå från innehavaren på annan endast efter medgivande av den myndighet som har meddelat expropriationstUlståndet.

8 § Har expropriationstiUstånd meddelats beträffande del av fastighet och lider en återstående del av fasligheten synnerligt men genom expropriationen eller det sätt på vUket den exproprierade delen användes, skall rätten förordna om expropriation av den del som lider sådanl men, om ägaren begär det. Skall nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtas och våUar detta synnerligt men för fastigheten eller någon del av den, skall rätten på begäran av ägaren förordna om expropriation av område som lider sådant men.

SkaU endast del av fastighet exproprieras eUer skall nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtas, har den exproprierande rätt tUl sådan utvidgning av expropriationen som avses i första stycket, om detta skulle medföra endasl en ringa höjning av den expropriationsersättning som tillkommer fastighetsägaren och denne icke har ett beaktansvärt intresse av att behålla den återstående delen av fastigheten.

Vid tillämpning av andra stycket skaU kostnaden för åtgärd som avses i 4 kap. 1 § andra stycket räknas in i expropriationsersättningen.

9 § Har beslut i fråga som avses i detta kapitel meddelats av annan
förvaltningsmyndighet än Konungen, föres talan mot myndighetens
beslut hos Konungen genom besvär.

Prop. 1972:109 365

4 kap. Expropriationsersättning

1 § För fastighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej
annat följer av vad som sägs nedan, betalas löseskUling med belopp som
motsvarar faslighetens marknadsvärde. Exproprieras del av fastighet,
skaU inttångsersättning betalas med belopp som motsvarar den minsk
ning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expro
priationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropria
tionen, skaU också sådan skada ersättas.

Har den exproprierande åtagit sig alt vidtaga åtgärd för att minska skada, skall hänsyn tagas lUl det vid bestämmande av expropriationsersättning, om åtagandet är sådant att det skäligen bör godtagas av den ersättningsberättigade.

2 § Har det förelag för vars genomförande fastighet exproprieras
medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde,
skall löseskilling bestämmas på gmndval av del marknadsvärde fastig
heten skulle ha haft om sådan inverkan icke förekommit, dock endast i
den mån det finnes skäligt med hänsyn tiU förhållandena i orten eUer till
den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga
förhållanden. Avser expropriationen del av fastighet, skall vad som sagts
nu om beräkning av marknadsvärde tiUämpas i fråga om värdet före
expropriationen.

Exproprieras fastighet enligt 2 kap. 11 §, skaU första stycket tiUämpas på värdestegring som beror på den åtgärd som utgör grund för expropriationen.

3 § Vid bestämmande av löseskiUing skall sådan ökning av fastighetens
marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum under tiden från dagen
tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femton år före
talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endast i den mån det
blir utrett, att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens
tiUåtna användningssätt. Avser expropriationen del av fastighet, skall
vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tiUämpas i fråga om
värdet före expropriationen. Värderingen skall ske med hänsyn till
fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres eUer, om fastigheten
dessförinnan har tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 6
kap. 10 §, när tUlträdet eller övergången skedde.

Har stadsplan eller byggnadsplan, enligt vUken marken avsetts för enskilt bebyggande, fastställts före ansökningen om expropriation, skall första stycket tillämpas endast på värdestegring som inträffat efter det att planen fastställdes.

Prop. 1972:109 366

Avser expropriaiionen bebyggd faslighet som innehas i huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller den begränsningen för tUlämpningen av första stycket att löseskillingen ej i något faU får bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan likvärdig bostadsfastighet.

I den mån del blir utrett att värdestegringen utan att ha samband med förväntningar om ändring i markens tUlåtna användningssätt beror på inverkan av del företag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 2 §,

4 § Har fastigheten i sin helhel tUlträtts eller övergått på den expro
prierande enligt 6 kap, 10 §, skall vid bestämmande av exproprialions
ersättningen hänsyn icke tagas lill sådan ändring i fastighetens värde som
uppkommer därefter. Detsamma gäUer i fall då fastigheten endasl delvis
har tUlträtts eller övergått på den exproprierande, om ej värdeändringen
beror på att den återstående delens skick ändras.

Har höjning i allmänna prisläget skett efter det att fastigheten tUl-ttäddes eller övergick på den exproprierande enligt 6 kap. 10 §, skaU ersättningen jämkas med hänsyn därtiU,

5 § Har åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att höja den ersättning, som
den exproprierande har att erlägga, skall, om skäl föreligger till det,
ökning av fastighetens värde som uppkommit genom åtgärden icke tagas
i beräkning vid ersättningens bestämmande.

Exproprieras särskild rätt till fastighet, skaU första stycket, i fall då åtgärd vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som anges där, tillämpas så att den exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning av den ersättning som tiUkommer ägaren.

5 kap. Rättegången i expropriationsmål m.m.

1 § Första domstol i expropriationsmål är fastighetsdomstol.

2 § Expropriationsmål upptages av den fastighetsdomstol inom vars
område fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske av fastigheter som är belägna inom olika fastighetsdomstolars områden och bör fastigheterna vid bestämmandel av expropriationsersättningen lämpligen behandlas som en enhet, upptages frågan om expropriationen av den av fastighetsdomstolarna som Konungen eller, efter Konungens förordnande, annan myndighet bestämmer.

Prop. 1972:109 367

3 § Yrkande som har samband med expropriation men rör rättsförhållande som ej skall prövas enligt denna lag får prövas i expropriationsmålet, om det är lämpligt.

4 § Talan i expropriationsmål får väckas av den som har sökt eller erhållit tUlstånd till expropriation. Har tillstånd meddelats och har fastigheten eller del därav tiUträtts av den exproprierande, får även fastighetens ägare eller annan sakägare, vars rätt beröres av tiUträdet, väcka talan.

5 § Väckes talan av den exproprierande, skall han i stämningsansök
ningen uppge

1. de omständigheter på vilka han grundar sin talan,

2. yrkande som framställes,

3. namn och adress på samtliga för honom kända sakägare,

4. den ersättning han erbjuder och de omständigheter varpå erbju
dandet gmndas,

5. de skriftiiga bevis han åberopar,

6. den tidpunkt då han önskar tillträda egendomen eller, om tUlträde har skett, dagen för detta,

7. de omständigheter som betingar domstolens behörighet, om denna ej framgår av vad som annars anföres.

Första stycket 1-3, 5 och 7 äger motsvarande tUlämpning när talan väckes av annan än den exproprierande.

6 § Avvisas ej stämningsansökan, skall fastighetsdomstolen, om
ansökningen gjorts av den exproprierande, utfärda stämning på fastig-
helsägaren och övriga kända sakägare. Har ansökningen gjorts av annan,
skall domstolen utfärda stämning på den exproprierande och kalla övriga
kända sakägare att inträda som parter i rättegången. Kallelse delges
sakägare på sätt som är föreskrivet för stämning i tvistemål.

I stämning som utfärdas på den exproprierande skaU han anmodas alt lämna uppgifter i de avseenden som anges i 5 § första stycket 3-6.

Föreligger anledning antaga att okända sakägare finns, skall kungörelsedelgivning äga rum. Härvid gäUer 17 § delgivningslagen (1970:428) i tillämpUga delar.

7 § Fastighetsägaren skaU, även om han ej ansökt om stämning, uppge
sakägare som är kända för honom. Underlåter han det utan giltigt skäl
och uppstår skada för sakägare tUl följd av underlåtenheten, skall han
ersätta skadan. Fastighetsdomstolen skall erinra honom härom i
stämning eUer kallelse eller på annat sätt.

Prop. 1972:109 368

8 § Har sakägare uppgivits eller annars bUvit känd sedan stämning
utfärdats och har han ej kommit tiUstädes, äger 6 § första stycket
motsvarande tiUämpning.

9 § Den exproprierande skaU förete gravationsbevis beträffande
fastigheten. Är egendom som skall exproprieras samfälld för två eller
flera fasligheter med skUda ägare, behöver dock gravationsbevis företes
endast om domstolen begär det.

10 § Innebär expropriation att fastighetsindelningen ändras eller all nyttjanderätt eUer servitutsrätt bildas, upphäves eller begränsas, skall den exproprierande överlämna karta med beskrivning över området i två exemplar tUl domstolen. Kartan och beskrivningen skall vara upprättade av fastighetsbildningsmyndigheten med motsvarande tUlämpning av vad som är föreskrivet för fastighetsbUdningsförrättning. Ny gräns skall vara utmärkt av fastighetsbUdningsmyndigheten i enlighet med vad som är föreskrivet belräffande gräns som tUlkommer genom fastighetsbUdning.

11 § Talan i expropriationsmål kan med laga verkan riktas mot den för vUken lagfart senast är bevUjad eUer sökt, även om denne före talans väckande har överlåtit fastigheten. Den tUl vilken fastigheten sålunda överlåtits har i målet samma stäUning som om överlåtelsen skett under rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsboken, kan talan riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.

Ny ägare får ej rubba vare sig överenskommelse som förre ägaren ingått eUer annan åtgärd som vidtagits i målet och som är bindande för förte ägaren.

12 § Fastighetsdomstolen skall under förberedelsen verka för att
utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med
hänsyn tUl målets beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se
tUl att onödig utredning icke förebringas i målet.

Om del ej är uppenbart obehövUgt, skall fastighetsdomstolen så snart det kan ske genom särskUt beslut meddela parterna vUken utredning som enligt domstolens mening bör förebringas i målet (utredningsbeslut). Har utredningsbeslut meddelats beträffande viss del av målet, får nytt beslut i samma del meddelas endast om särskUda skäl föreligger,

13 § Undersökning enligt 9 § lagen (1969:246) om fastighetsdomstol
skall verkställas, om det ej måste antagas att sådan undersökning saknar
betydelse.

Prop. 1972:109 369

14 § Domstolen fär handlägga och avgöra målet utan hinder av parts utevaro.

15 § Återkallas talan om expropriation helt eller delvis, skall målet avskrivas i den delen. ÅterkaUelse är dock ulan verkan, såvitt gäller egendom som har övergått på den exproprierande enligt 6 kap. 10 §. Är fräga om egendom som i annat fall har tillträtts av den exproprierande, skall målet prövas utan hinder av återkallelsen, om sakägare vars rält beröres av lillirädet begär det. Detsamma gäller om sakägare återkallar talan om expropriation och den exproprierande begär alt målet prövas.

Avskrives målet helt eller delvis på grund av återkaUelse av den exproprierande, är expropriationstiUståndet i den delen förfallet.

16 § Har skada uppställ för sakägare på grund av expropriations
anspråk som återkallats och avskrives målet i den delen, skall den
exproprierande ersätla skadan.

Första stycket äger molsvarande tillämpning när domstolen skiljer målet från sig med anledning av atl tillstånd till expropriation vägrats.

Innan avskrivning sker på grund av återkaUelse av den exproprierande skall han, om han har fått tillstånd till expropriationen, hos länsstyrelsen ställa säkerhet för ersättning som avses i första stycket, såvida icke samtliga sakägare förklarat sig avstå frän alt yrka sådan ersättning.

17 § Är det av väsentlig betydelse för den exproprierande, får
domstolen medge au egendom som skall avstås genom expropriation
tillträdes ulan hinder av alt expropriationen ej har blivit fullbordad
(enkelt förhandstiUträde). Domstolen får under samma förutsättning
medge all egendom som skall avstås genom expropriation övergår lill
den exproprierande med samma rält som om expropriationen full
bordats, innan lagakraftägande dom i fråga om expropriationsersätt
ningen föreligger (kvalificerat förhandstillträde).

Om del ej är uppenbart att expropriationsersättningen blir obetydlig, skall domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rält beröres av tillträdet, som villkor för förhandslilllräde föreskriva alt den exproprierande utger förskott på den expropriationsersättning som slutligt fastställes.

Som villkor för förhandslilllräde skall domstolen vidare föreskriva atl den exproprierande hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga expropriationsersättningen, lill den del den överstiger förskott som avses i andra slyckel, jämte den ränta som kan komma all ulgå enligt 6 kap. 16 § första stycket.

18 § I dom eller beslul om medgivande till förhandstillträde skall

24 Riksdagen 1972. I .umil. \r 109

Prop. 1972:109 370

domstolen ange den dag då medgivandet tidigast fär utnyttjas. Dagen skall bestämmas sä, att fastighetsägaren och annan, vars rält beröres, fär skäligt rådrum. Medgivande fär icke utnyttjas förrän den exproprierande har fullgjort vad domstolen föreskrivit som villkor för förhandstillträdet.

Domstolen skal! vidare ange den dag dä den exproprierande senast skall ha fullgjort de villkor som domstolen föreskrivit. Har den exproprierande icke den dagen fullgjort villkoren, är medgivandet till förhandstillträde förfallet.

Utnyttjas medgivande till enkelt förhandstillträde, är innehavare av särskild rätl till fastigheten icke längre berättigad att utöva rättigheten, i den mån den avser egendom som omfattas av medgivandet.

19 § Fastighetsdomstolen får förordna atl medgivande lill enkelt
förhandslilllräde fär utnyttjas utan hinder av atl beslutet därom icke har
vunnit laga kraft, under förutsättning atl den exproprierande hos
länsslyrelsen ställer säkerhet för det skadestånd som kan komma att
utgå, om domstolens beslul ändras.

Fullföljes talan mol beslul om medgivande till enkelt förhandstillträde, får hovrätten omedelbart upphäva förordnande som avses i första stycket.

20 § Har den exproprierande tillträtt egendom som skall avstås genom
expropriation, får domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan
sakägare, vars rält beröres av tillträdet, föreskriva att förskott skall utgä
på den exproprialionsersältning som siulligl fastställes. Sådan föreskrift
får dock ej meddelas, om det är uppenbart atl förskottet blir obetydligt.

Har beslul i fråga om förskott meddelats på yrkande av viss sakägare, får nytt yrkande av denne om förskott ej upptagas till prövning förrän sex månader förflutit sedan det föregående beslulel vann laga kraft.

Förskott som avses i första stycket skall betalas inom en månad frän det beslutet därom vann laga kraft.

21 § Fråga som avses i 17-20 § får avgöras utan huvudförhandling.
Fråga om förhandslilllräde får prövas ulan hinder av au expro
priationsersättning i viss del har blivit slutligt bestämd. Frågan prövas i
den instans där fastighetsägaren är part eller, om fastighetsägaren slutligt
har skilts från målet, i den lägsta instans där någon del av målet är
änhängig. Frågan får väckas ulan stämning.

22 § Mot beslut, som fastighetsdomstol meddelat under rättegången i
fräga som avses i 17, 18 eller 20 §, föres talan särskilt.

Mot hovrättens avgörande i fråga som avses i 17-20 S fär talan ej föras.

Prop. 1972:109 371

23 § Ersättning skall bestämmas särskilt för varje sakägare. Löse
skilling, intrångsersättning och annan ersättning skall bestämmas var för
sig.

Avser expropriation samfäUighet och finns för samfäUigheten känd styrelse eller förvaltare med rätt atl uppbära medel som härrör från samfäUigheten, kan domstolen ulan hinder av första stycket bestämma gemensam ersättning för samfäUigheten i den mån nedsättning icke skall ske enligt 6 kap. 1 § första stycket.

24 § När fastighet exproprieras, skall domstolen uppskatta såväl
fastighetens värde som värdet av särskild rätt som ej lämnas orubbad.
Medför särskild rält minskning av värdet av fastighet som skall expro
prieras, skäll uppskattningen av fastighetens värde ske med hänsyn till
den värdeminskning för fastigheten som rättigheten innebär. Skall
ersättning ulgå lill innehavare av sådan särskild rält och svarar fastig
heten för beviljad eller sökt inteckning med bättre rält. skall domstolen
uppskatta även det värde fastigheten har ulan den särskilda rättigheten.

Särskild uppskattning enligl första stycket iredje punkten behövs ej. om nedsättning enligt 6 kap. 1 S första stycket icke skall äga rum.

25 § Ersättning får icke bestämmas til! högre belopp än den ersätl
ningsberättigade här begärt.

Besväras fastigheten av beviljad eller sökt inteckning, får dock löseskilling och inlrångsersätlning ej sällas lägre än som föranledes av 4 kap., om del icke är väsentligen ulan betydelse för borgenärernas rätt.

Är parterna överens om slorieken av löseskilling eller inträngsersättning, får domstolen meddela dom i enlighet därmed, om medgivande lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 S jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande fordras dock ej av den för vars rält domstolens avgörande är väsentligen utan betydelse.

Bestämmelserna i andra och Iredje styckena om löseskilling och intrångsersättning gäller ej ersättning till innehavare av särskild räll, om rättigheten upphör eller begränsas ulan att fastigheten eller del av fastigheten avstås.

26 § Ersättning får ej bestämmas lill lägre belopp än den exproprie
rande erbjudit.

Har domstolen med stöd äv denna lag förordnat om förskott, får den slutliga ersättningen ej heller bestämmas till lägre belopp än det eller de förskott som beslämts. Vad som sagts nu gäller icke förskott som utgjort

Prop. 1972:109 372

villkor för förhandslilllräde, om medgivandet lill förhandstillträde har förfallit,

27 § Ersättning skall bestämmas i pengar att betalas pä en gäng.
Domstolen får dock på yrkande av part hänvisa sakägare att i särskild
rättegång föra talan om ersättning för skada eller intrång som ej
lämpligen kan prövas i målet. Sädan talan skall väckas genom ansökan
om stämning inom den tid, högst tio år, som domstolen bestämmer.

Yrkande som avses i första stycket får upptagas för sig och avgöras särskilt. Mol beslul under rättegången i sådan fråga föres talan särskilt.

28 § Dom skall grundas på vad som förekommit vid syn eller annan förhandling och vad handlingarna innehåller i övrigt.

29 § Högre rätt får avgöra mäl utan huvudförhandling, även om det ej följer av vad som i allmänhet gäller, om huvudförhandling icke behövs och part ej heller begär sådan förhandling.

6 kap. Betalning av expropriationsersättning och fullbordande av expropriation m.m.

1 § Löseskilling och inlrångsersättning betalas genom nedsättning hos
länsstyrelsen i det län där fasligheten är belägen. Avser expropria
tionsersättningen fastigheter i olika län, skall nedsällningen ske hos den
länsstyrelse som domstolen bestämmer.

Bestämmelserna i första stycket om löseskilling och inlrångsersättning gäller ej ersättning till innehavare av särskild rätt, om rättigheten upphör eller begränsas utan alt fastigheten eller del av fastigheten avstås.

2 § Nedsättning enligl 1 § första stycket skall ej ske, om fastigheten
icke svarar för beviljad eller sökt inteckning eller om de borgenärer som
har panträtt i fastigheten medgivit alt ersättningen utbetalas lill den
ersältningsberälligade. Besväras fastigheten av gemensam inteckning,
gäller vad som sagts nu endasl om dessutom de medgivanden från
fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken
föreskrives för relaxation föreligger. Medgivande fordras dock ej av den
för vars räll expropriaiionen är väsentligen ulan betydelse.

3 § I samband med att domstolen beslämmer löseskilling och
inträngsersättning skall den ange i vad mån nedsättning skall ske.

4 § Exproprialionsersältning som ej skall nedsättas utbetalas lill den

Prop. 1972:109 373

ersältningsberälligade. Det åligger i sådant fall den exproprierande att hos länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen anmäla och styrka att ersättningen har betalats. Avser ersättningen fastigheter i olika län, äger 1 § första stycket andra punkten molsvarande tillämpning.

5 § Bestämmelserna i 1-4 §§ äger motsvarande tillämpning pä förskott.

6 § Vid nedsättning eller anmälan skall den exproprierande till
länsslyrelsen ge in domen eller beslutet samt lagakraftbevis och vid
nedsättning dessuiom gravationsbevis rörande fastigheten. Sker det ej.
skall länsslyrelsen anskaffa handlingarna på den exproprierandes
bekostnad.

7 § Expropriationsersättning skall nedsättas eller anmälan ske inom tre
månader från det att dom, varigenom målet slutligt avgjordes, vann laga
kraft.

Har fastigheten hell eller delvis lillirätts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §, skall nedsättning eller anmälan ske inom en månad efler det alt den dom, varigenom ersättningen bestämdes, vann laga kraft.

8 § Skall exproprialionsersältning ej utgå eller överstiger den slutliga ersättningen icke vad som har utgått i form av förskott, åligger det den exproprierande att anmäla detta till länsslyrelsen sedan målet har slutligt avgjorts. Anmälan behöver icke ske belräffande egendom som har övergått på den exproprierande enligt 10 §.

9 § Expropriaiionen är fullbordad, när målet har siulligl avgjorts och den exproprierande inom föreskriven lid har fullgjort vad som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 §. Detsamma gäller, när den exproprierande gjort anmälan enligt 8 §. När expropriationen är fullbordad, har den exproprierande räll atl genast tillträda egendomen.

10 § Anmäler den exproprierande hos länsslyrelsen atl han vill utnyttja medgivande till kvalificerat förhandslilllräde och visar han därvid atl domen om medgivande har vunnit laga kraft och all han inom föreskriven lid har uppfyllt de villkor som knutits till medgivandet, övergår egendomen genom anmälningen på den exproprierande med samma rält som om expropriaiionen hade fullbordats. Sker anmälan före den dag då medgivandel tidigast fär utnyttjas, övergår dock egendomen först nämnda dag.

11 § Försummar den exproprierande att inom föreskriven lid iakttaga

Prop. 1972:109 374

vad som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 § och har ej fastigheten helt eller delvis tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §, är expropriationsrätten förverkad.

Visar fastighetsägaren vid fastighetsdomstolen atl expropriationsrätten är förverkad, skall domstolen anmäla det till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastigheisboken eller tomträltsboken.

12 § Är expropriationsrätten förverkad enligt 11 § första stycket men har ej anmälan enligl andra stycket i samma paragraf ägt rum. skall länsstyrelsen låta uttaga exproprialionsersättningen jämte ränta enligt 16 § första stycket hos den exproprierande, om fastighetsägaren inom tre månader efter förverkandet hos länsstyrelsen begär att expropriaiionen skall fullbordas.

13 § Har fastigheten helt eller delvis tillträtts eller övergått pä den exproprierande enligt 10 § och försummar han att inom föreskriven tid betala förskott enligl 5 kap. 20 § eller slutlig expropriationsersättning. skall länsstyrelsen på begäran av den ersätlningsberättigade låta uttaga beloppet jämte ränta enligt 16 § första stycket.

14 § Vid begäran som avses i 12 eller 13 § skall fogas domen eller beslutet samt lagakraftbevis.

I fråga om uttagande av ersättning jämte ränta äger bestämmelserna i utsökningslagen (1877:31 s. 1) om verkställighet av lagakraftägande dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivil nägon ålagd, motsvarande tillämpning,

15 § Föreligger fall som avses i 12 eller 13 § och har målet slutligt avgjorts, är expropriationen fullbordad, när den slutliga expropriationsersältningen har kommit in lill länsslyrelsen.

16 § 1 den mån expropriationsersättning betalas efler utgången av den i 7 § första stycket föreskrivna tremånadersfristen eller, om fastigheten dessförinnan helt eller delvis har tilllrälls eller övergått på den exproprierande enligt 10 §, efter tidpunkten härför, skall den exproprierande utge sex proceni årlig ränta på ersättningen, i förra fallet från fristens utgång och i senare fallet frän den dag dä tillträdet eller övergången skedde.

Expropriation fullbordas ulan hinder av atl ränta enligt första stycket ej betalas.

17 § Medel som har nedsatts eller uttagits enligt detta kapitel skall av
länsstyrelsen utan dröjsmål insättas i bank mot ränta.

Prop. 1972:109 375

18 § Nedsatta eller uttagna medel skall jämte upplupen ränta utbetalas
av länsstyrelsen till den som är berättigad till medlen.

Vid utbetalning av medel som enligt domstolens bestämmande skall nedsättas äger, med de avvikelser som anges i tredje och fjärde styckena, bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för fast egendom som sålts på exekutiv auktion motsvarande tillämpning. Om räll för innehavare av pantbrev atl avstå från sin rätt till betalning och verkan därav finns särskilda bestämmelser.

Är fastigheten, förutom av inteckning, besvärad av särskild rätl som minskar fastighetens värde och har sämre rält än inteckningen, skall borgenär som har panträtt på grundval av inteckningen erhålla betalning som om fastigheten icke besvärades av rättigheten, i den mån det krävs för att han skall få full betalning för sin fordran. Ersättningen för rättigheten skall minskas i motsvarande mån.

Har löseskilling eller inlrångsersättning bestämls av domstolen till högre belopp än fastighetens ägare har yrkat och uppstår efler betalning av de fordringar som skail utgä ur ersättningen överskott som ej faller inom det yrkade beloppet, skall överskottet återställas till den exproprierande.

19 § Sammanträde för fördelningen hålles så snart del kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes minsl två veckor i förväg lill fastighetsägaren, annan sakägare samt kända innehavare av panträtt eller med panträtt jämställd rätt. Om borgenär är okänd, införes kallelsen i Post-och Inrikes Tidningar och tidning inom orten.

20 § Har domstolen enligt 5 kap. 27 § hänvisat sakägare att föra talan om ersättning för skada eller intrång i särskild rättegång, äger 1-7, 13, 14 och 16-19 §§ motsvarande tillämpning i fråga om förskott eller ersättning som bestämmes i sådan rättegång.

7 kap. Särskilda bestämmelser

1 § Har expropriationstillstånd beviljats, skall den exproprierande svara för samtliga kostnader som uppkommit i saken dels i ärendet om tillstånd lill expropriation, dels vid fastighetsdomstolen och vid expropriationsersättningens fördelning, allt i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken eller vid en motsvarande lillämpning av något av dessa lagrum.

Har sakägare vid fastighetsdomstolen förebringat utredning i strid mot utredningsbeslul som domstolen meddelat med slöd av 5 kap. 12 § andra

Prop. 1972:109 376

stycket, ersattes kostnaden för sådan utredning endast i den män utredningen haft betydelse för utgången i målet.

2 § Avslås ansökan om expropriationstillstånd eller återkallas ansökningen innan tillstånd beviljats, skall sökanden svara för kostnaderna i saken, i den mån ej annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

3 § I högre rält svarar den exproprierande för sina egna kostnader och för kostnad som uppkommit för motpart genom att den exproprierande fullföljt talan, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. I övrigt gäller 18 kap. rättegångsbalken beträffande skyldigheten all svara för kostnad i högre räll.

4 § Fråga om ersättning för expropriationskostnad som avses i 1 eller 2 § prövas av fastighetsdomstolen, även om frågan ej gäller kostnad vid domstolen.

5 § 1 avvaktan pä att målet avgöres får fastighetsdomstolen förordna alt förskoll skall utgå på den ersättning för rättegångskostnader vid domstolen som slutligt faststäUes.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på rättegångskostnader i högre rätl som uppkommit för motpart genom att den exproprierande fullföljt talan.

Fråga om förskott enligt första eller andra stycket får avgöras utan huvudförhandling. Mot beslut som fastighetsdomstolen meddelat under rättegången i sådan fråga föres talan särskilt. Mot hovrättens beslut i frågan får talan ej föras.

6 § Vill någon för expropriation upprätta karta över eller annars
undersöka fastighet som annan äger eller innehar, får länsstyrelsen
föreskriva atl tillträde till fastigheten för sådan undersökning skall
lämnas under viss lid.

Undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. I trädgård, liknande plantering eller park får träd ej skadas eller fällas utan ägarens samtycke eller medgivande av länsslyrelsen. För skada och intrång ulgär ersättning. Talan om ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

7 § Har säkerhet som skall ställas enligl denna lag ej godkänts av den.
till vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen får godkännas endast om borgensmannen svarar som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Prop. 1972:109 377

Staten, kommun, landslingskommun och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.

8 § Talan mot länsstyrelsens beslut i fräga som avses i 6 eller 7 § föres hos Konungen genom besvär.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1973.

2. Genom lagen upphäves lagen (1917:189) om expropriation.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, liilämpas i stället den nya bestämmelsen.

4. Bestämmelserna i denna lag om ägare till fastighet äger motsvarande tillämpning på den som innehar fastighet med ständig besittningsrätt eller med fideikommissräll.

5. Bestämmelserna i denna lag om fordran för vilken panlräll har upplåtits i fastigheten äger motsvarande tillämpning pä sådan fordran pä ogulden köpeskilling som åtnjuter företrädesrätt enligt 5 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken. Vad som sagts nu gäller även i fråga om rätl lill avkomst eller förmän som avses i 8 § lagen om införande av nya jordabalken, om rättigheten icke är att anse som särskild rätl lill fastighet.

6. Har ansökan om expropriation gjorts hos Kungl. Maj:t före ikraftträdandet, prövas frågan om tillstånd lill expropriationen enligl äldre beslämmelser. I sådanl fall skall ocksä fråga om lösningsrätt lill exproprierad egendom prövas enligl äldre bestämmelser.

7. Har tillstånd lill expropriation meddelats enligt 1 S första stycket 7 lagen (1917:189) om expropriation, äger 100 och 101 §§ samma lag fortfarande tillämpning.

8. Har tillstånd att expropriera fastighet med äganderätt meddelats pä grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser om inverkan av expropriaiionen på särskild rätt till fastigheten fortfarande lillämpning.

9. Har tillstånd till expropriation av nyttjanderätt till mark för allmän väg meddelats på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandei, äger 79 a § andra slyckel lagen (1917:189) om expropriation fortfarande tillämpning.

10. Bestämmelserna i 3 kap. 3 § nya lagen tillämpas även om ansökan om expropriation har gjorts före ikraftträdandet.

11. I fråga om grunderna för bestämmande av expropriationsersättning gäller äldre bestämmelser, om talan vid domstol väckts före ikraft-

Prop. 1972:109 378

trädandet. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § gäller ej värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.

12. Bestämmelserna i 5 kap. 12 § andra stycket. . kap. 25 och 26 SS samt 7 kap. I § andra stycket nya lagen gäller ej expropriationsmål som är anhängigt vid domstol vid ikraftträdandet. I stället för 5 kap. 25 och 26 §§ gäller motsvarande äldre bestämmelser. Vidare gäller äldre bestämmelser i fråga om talan mot hovrätts dom beträffande kvalificerat förhandslilllräde. om domen har meddelats före ikraftträdandet.

13. Löseskilling och inttångsersättning för fastighet som innehas med fideikommissräll får icke sällas lägre än som föranledes av 4 kap. nya lagen. Ersättning som nämnts nu och som tillkommer innehavaren av fideikommissegendomen skall alltid nedsättas hos länsslyrelsen och får icke utbetalas, innan Konungen har förordnat hur det skall förfaras med ersättningen.

14. Äldre bestämmelser om sättet för betalning av expropriations
ersättning och förskoll på sådan ersättning äger fortfarande tillämpning i
fråga om ersättning och förskott som har beslämts före ikraftträdandet.

.Angående rättegängen i mäl som avses i 2? S gäller i tillämpliga delar bestäininelserna om expropriation i allmänhet. Rör tvisten fräga som kan inverka pä den rätt som tillkommer innehavare av panträtt eller rättighet som är inskriven, är rätten ej bunden a\ parts yrkande eller medgivande.

1 mäl angäende bestämmande av lösesumma skall fastighetsiigaren vidkännas pä ömse sidor uppkomna rättegängskostnader vid fastighetsdomstolen, i den män ej annal föranledes av 18 kap. 6 och 8 SS rättegångsbalken. Beträffande skyldigheten ätt svara för kostnad i högre rätt gäller med tillämpning i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, att fastighetsägaren, om ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 SS samma balk. alltid själv skall vidkännas säväl sina egna kostnader som kostnad som åsamkas motpart genom att fastighetsägaren fullföljt talan.

Angäende rättegången i mal som
avses i 23 S gäller i tillämpliga delar
expropriationslagen (1972: ).

Rör tvisten fråga som kan inverka pä den rätt som tillkommer innehavare av panträtt eller riittighet som är inskriven, är rätten ej bunden av parts yrkande eller medgivande.

1 mål angäende bestämmande av lösesumma skall fastighetsägaren vidkännas på ömse sidor uppkomna rättegängskostnader vid fastighetsdomstolen, i den män ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 SS rättegångsbalken. Har motpart förebringat utredning i strid mot utredningsbeslut som fastighetsdomstolen meddelat, ersattes dock kostnaden för sådan utredning endast i den mån utredningen haft betydelse i målet. Belräffande skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt gäller med tillämpning i övrigt av 18 kap. rättegängsbälken. att fastighetsägaren, om ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 SS samma balk. alltid själv skall vidkännas såväl sina egna kostnader som kostnad som åsamkas motpart genom att fastighetsägaren fullföljt talan.

H(jr. för migon orts förseende med belysning eller drivkraft eller för dylikt ändamål eller för beredande av drivkraft ät sådan industriell anläggning, som finnes vara av större betydelse för det allmänna. Konungen prövat nödigt, att fastighet, som tillhör annan än kronan, användes tiU station för alstrande av elektrisk kraft annoriedes än medelst vattenkraft, till framdragande av elektrisk starkströmsledning eller eljest till elektrisk starkströmsan-läggniiig. skall vad för ändamålet erfordras emot ersättning avstås eller upplåtas. Tarvas för viss fastighets förseende med belysning eller drivkraft, att elektrisk starkströmsledning framdrages över annan fastighet, som ej tillhör kronan. skaU. ändå att ledningen ej ar avsedd för anläggning av större betydelse för det allmänna, vad för ändamålet erfordras avstås eller upplåtas, såframt det intrång, som därav förorsakas, av Konungen prövas ringa i jämförelse med nyttan av ledningen. Har fastighets ägare förklarat sig villig att upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt för elektrisk starkströmsledning och medför expropriation därav allenast ringa men,vare Konungens lillständ till expropriationen ej erforderligt.

Om expropriation för elektriska anläggningar finnas bestämmelser i expropriationslagen (1972: ).

Har fastighets ägare förklarat sig villig att upplåta nyltjanderätt eller servitutsrätt för elektrisk ledning och medför expropriation därav allenast ringa men. vare tillstånd enligt expropriationslagen (1972: >ej erforderligt.

Vid expropriation enligt andra stycket äger bestämmelserna i 3 kup. 2 I) expropriationslagen 11972: ) om ansökan om expropriationstUlständ motsvarande tillämpning pä ansökan om stämning som inges till fastighetsdomstolen.

Menighet vare ej pliktig att ulan synnerliga skäl inom område, för vilkel finnes stadsplan eller byggnadsplan. eller inom faststiillt hamnområde avstä eller uppliita gata. torg. allmiin plats eller vattendrag.

Ej heller vare. där ledningen skall Inom område, för vilket ej finnes stadsphin eller byggnadsplan. framdragas pä mindre avstiind an ett-huiulrafemtio meter frun boningshus eller annan vid gurd uppförd byggnad eller tomtplats eller trädgård, som tiUhör fastighetens ägare, denne skyldig något avstå eller upplåta, utan sä är. att Konungen finner annan sträckning, som utan synnerlig olägenhet för anläggaren kan användas, medföra minst lika stort men som den föreslagna.

Skall enligt vad i denna paragraf är sagt fastighet avstås eller upplåtas, äge. där ej här nedan annorlunda föreskrives. vad i lagen om expropriation i allmänhet stadgas samt. i fråga om elektriska starkströmsledningar, i sagda lag meddelade särskilda bestämmelser om expropriation för elektriska svagströmsledningar motsvarande till-lumpning: och skall vad dar stadgas med avseende ä upplåtelse av nytijanderätt för svagströmsledning gälla jämväl beträffande upplåtelse av servitutsrätt för starkströmsledning.

Prop. 1972:109 382

Nuvarande lydelse Föreslagen hdelse

företaget     med     kostnadsförshig. som   för   anläggningen   erfordras,
avfattning pä karta av föreslagen      bestyrkta   förteckningar pä ägare
lednings sträckning och av den jord.   och innehavare av de fastigheter,
som   för   anläggningen   erfordras,   över vilka ledningen skall framdra-
bestyrkta   förteckningar pä ägare    gas eller i vilkas mark den skall
och innehavare av de fastigheter,       nedläggas eller som eljest äro för
över vilka ledningen skall framdra-      anliiggningen behövliga, samt upp
gås eller i vilkas mark den skall        gift pä de överenskommelser, som
nedläggas eller som eljest äro för       blivit triiffade. eller de hinder, vilka
anläggningen behövliga, samt upp-    däremot mött.
gift pä de överenskommelser, som
blivit träffade, eller de hinder, vilka
däremot mött.

.■ibS

/ mom. Har elektrisk ledning efler e.xpropriation dragits frum i eller över gata. torg. allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket finns stadsplan eller byggnadsplan. eller inom fastställt hamnområde och visar det sig att ledningen hindrar eller vuniktigt fi)rsviiriir egendomens anvcindning fiir avsett ändamål eller dar hindrar nägon för samhällel nödvändig anläggning eller utgör hinder för egendomens underhåll eller eljest för heiwvligu arbeten pä egendomen eller ör synnerligen vanprydande, skall ledningen pä hekostncul uv dess innehavare Undras, flyttas eller borttagas, i den man det heluns f('tr hindrets eller olägenhetens undanröjande.

Har i unnat fall än som avses i första stycket nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtits gfiioiii e.xpropriation för framdragande av ledning, och medför ledningen pä grund av ändrade förhåUanden betydande olågenhet för fastigheten, år ledningens innehurure skyldig att på sin bekostnad Undra eller flytta ledningen, i den män del behovs for olågenhetens undanröjande och det kan ske ulan synnerligt men for ledningen.

Prop. 1972:109 383

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tvist i fråga som avses i första eller andra stycket priivas av fastighetsdomstol.

2 mom. ViU ägare av fastighet,
där elektrisk ledning år framdragen
efter expropriation, för undanrö
jande av därmed förenad olågenhet
för fastigheten pa egen bekostnad få
ledningen andrad eller flyttad, kan
länsstyrelsen, i den mån det prövas
skäligt med hänsyn till å ena sidan
nämndu olägenhet och å andra
sidan sådant men för ledningen som
följer av ändringen eller flyttningen .
ge fastighetsågaren rätt atl själv
utföra erforderlig ändring eller
flyttning, om sådan åtgärd ej ulföres
av ledningens innehavare inom viss.
av länsstyrelsen förelagd tid.
Fastighetsågaren år i sådant fall
skyldig att ersatta uppkommande
men för ledningen. Har ledningens
innehavare utfört andringen eller
flyttningen, skall fastighetsågaren
ersatta även kostnaden för sådan
åtgärd. Kan parterna ej enas om
ersättningen, heståmmes den av
fastighetsdomstol.

3 mom. Upphör egendom att varu
gata. torg. allinån plats eller vat
tendrag inom område, för vilket
finns stadsplan eller hyggmidsplan.
eller inom fastställt hamnområde,
gäller ej längre sådan rått att ha
ledning framdragen dar som förut
förvärvats genom expropriation.

Denna lag triider i kraft den 1 januari 1973.

Har expropriationsförfarande inletts före ikrafttriidandel. prövas frägan om tillstånd till expropriationen enligt äldre bestämmelser.

Prop. 1972:109 38i

Bilaga 4:1 Mål som handlagts av expropriationsdomstolarna åren 1967-1970

Mål	(967	l%8	1969	(970
Inkomna	■!79	.107	420	3.16
Slutiigt handlagda	4t9	4.13	411	371
Avskrivna	lO.S	104	107	91
Annoriedes än genom av-
skrivning avgjorda	?.M	.129	1(t4	2«0
Därav
Utan huvudförhandling	«.S	64	76	.S6
Efter huvudförhandling
i omedelbart samband
med förberedelse	83	97	116	104
Efter huvudförhandling
i andra fall	IW)	168	92	120

Bilaga 4:2

Handläggningstider för mål som avgjorts av expropriationsdomstolarna på annat sätt än genom avskrivning åren 1967och 1968

Hela antalet mål

Tiden mellan talans väckande avgörande utgjorde

och

målets

År

tom 6 mån.

6-12 mån.

merän 12 mån.

1967 (%8

334 329

.S8 44

220 206

25 Riksdagen 1972. I saml Nr 109

Prop. 1972:109 386

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 28 september 1972

Närvarande: Justitierådet PETREN, regeringsrådet WIESLÄNDER, justitierådet HOLMBERG, justUierådel GÄRDE WIDEMAR.

Enligt lagrådet den 30 augusti 1972 tUlhandakommei utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 augusti 1972, hade Kungl. Maj:t förordnal, alt lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag till 1) expropriationslag, 2) lag om ändring i jordabalken, 3) lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, 4) lag om ändring i vattenlagen (1918:523), 5) lag om upphävande av lagen (1947:290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom, 6) lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74), 1) lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) och 8) lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

Förslagen, som finns bUagda detla protokoll, hade inför lagrådet före-dragUs, kap. 2 i lagförslaget under 1) samt förslagen under 3)-6) av hovrättsassessorn Bengt EUasson samt förslagen i övrigt av hovrättsassessorn Lars-Göran Åsbring.

Lagrådet yttrade:

I ExL har under senare år genomförts ett stort anlal ändringar och flera av dessa har varit av betydande vikt. I det förslag till helt ny expropriationslag som framlägges genom remissen har de sålunda vidtagna reformerna genomgående upptagits. Förslaget innehåller emellertid också flera betydelsefuUa nyheter. Främst bland dessa är att nämna en omgestaltning av expropriationsandamålen, ändring av ersättningsreglerna, varigenom bl.a. den 1971 införda presumtionsregeln belräffande orsaken till värdestegring utsträckes att gäUa vid expropriation även för andra ändamål än tätbebyggelse, samt åtskilliga reformer beträffande förfarandet, såsom möjlighet att delegera beslutanderätten om tillstånd lill expropriation från Kungl. Maj:t till länsstyrelse eller central myndighet och särskilda regler i syfte alt motverka att expropriationsmålen blir onödigt vidlyftiga. Lagrådet kommer atl i skilda sammanhang ingå pä vissa av de viktigare nyheter förslaget sålunda innehåller. Därvid kommer lagrådet på några punkter att uttala viss tveksamhet. Enligl lagrådels uppfattning har emellertid genom förslaget den föreliggande lagsliflningsuppgiften i det stora hela lösts på ett förtjänstfullt sätt. I delta sammanhang kan framhållas att den genomarbetning från systematisk synpunkt som skett medfört att förslaget är överskådligt och till sin uppbyggnad följdriktigt.

Förslag tUl de av föredragande statsrådet berörda, av den nya expropriationslagen betingade ändringarna i lagen om enskilda vägar m.fl. lagar har ännu ej överlämnats till lagrådet. Granskningen i fråga om följdändringar har därför i detta sammanhang begränsats till de förslag som remitterats i anslutning till förslaget till expropriationslag.

Förslaget till expropriationslag

/ kap.

1 §

Föremål för expropriation är enligt förslaget fastighet eller del av fastighet. Med fastighet torde intill dess nytt fastighetsregister blir upplagt enligt kungörelsen (1968:379) om uppläggande av nytt fastighetsregister, m,m, förstås sådan enhet som redovisas eller skall redovisas i jordregisler eUer fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelserna. Utanför fastighelsbegreppet faller bl.a. mark som aUtjäml redovisas i bihang C tiU fastighetsregister för stad. Hinder synes ej böra möta all, trots ordalydelsen av förevarande paragraf, sådan mark skall kunna exproprieras enligt den föreslagna lagen.

Med uttrycket 'del av fastighet' i det remitterade förslaget torde avses alt utmärka att expropriation kan omfatta en del av fastighetens område på marken, andel i fastigheten eller visst tillbehör till fastigheten, Samma uttryck återfinnes bl,a, i rubriken framför 4 kap, 7 § samt i 20 kap, 6 och 7 §§ JB men avser där ej det sistnämnda fallet. Till undvikande av missförstånd bör det nu diskuterade uttrycket ej upptagas i förevarande paragraf. Då det av andra bestämmelser i lagen klart framgår, alt expropriation med äganderätt ej behöver avse en hel fastighet, synes uttrycket kunna utgå utan att ersättas av annal.

Enligt uttalande i remissprotokollet avser bestämmelsen även samfälUghet och del av samfällighel. Här må endast anmärkas, alt föremålet för expropriationen i sådant fall i själva verket är de skUda fastigheternas andelar i samfälUgheten eUer i delen av denna; tillhör en av de delägande fastigheterna staten kan f.ö,, med hänsyn tUl förbudet att expropriera slalen tillhörig fastighet, expropriation ej ifrågakomma belräffande annat än övriga delägande fastigheters andelar i samfäUigheten. Då 10 kap. 1 § FBL ger möjlighet att avstycka fastighets andel i samfällighel för att utgöra fastighet för sig, kan hinder från fastighetsbildningsrättslig synpunkt ej anses möta mol den ordning det remitterade förslagel i detla hänseende innebär.

Prop. 1972:109 388

Som förut nämnts skaU expropriation med äganderätt kunna begränsas att gälla tiUbehör tiU fastighet, t.ex. en byggnad. Häremot synes intet vara att invända och delta oavsett huruvida det exproprierade skall avlägsnas från eller kvarbli på fastigheten. När en sådan expropriation blivil fullbordad, bör uppenbarligen läget vara det att äganderätten till del exproprierade övergått tiU den exproprierande. Att beakta är, att enligt 2 kap. 7 § JB överlåtelse av föremål som hör tUl fastighet ej gäUer mol tredje man, förrän föremålet skiljes från fastigheten på sådant sätt att det ej längre kan anses höra liU denna. För exekutiv auktion, som avser fastighetstillbehör, har därför också ansetts nödvändigt med en särskUd regel, upptagen i 15 § lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom, att tillbehör som säljes för sig upphör att höra till fastigheten, även om det ej skiljes från denna, 1 klarhetens intresse synes en motsvarande regel böra upplagas i expropriationslagen, lämpligen i 6 kap, 9 §,

I detta sammanhang får lagrådet ifrågasätta huruvida det icke kan vara lämpligl med en erinran i 2 kap, 7 § JB om de nu berörda två undanlagsbestämmelserna. Erinringen kan ges det innehållet att särskilda bestämmelser finns om verkan av försäljning av tUlbehör vid exekutiv försäljning och ianspråktagande av tUlbehör genom expropriation.

Första gången uttrycket 'särskild rätt till fastighet' förekommer i lagförslaget är i förevarande paragraf. Enligt legaldefinitionen av begreppet, som återfinnes i 5 § första stycket, förstås därmed nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt. Vad som i remissprotokoUet anförts lUl belysning av innebörden av detta stadgande föranleder ej erinran. Under begreppet 'särskild rätl till fastighet' sådant del sålunda beslämts ingår också tomträtt och vattenfaUsrätt, Såsom framhållits i remissprotokollet gäUer dels enligt 13 kap, 26 § JB att vid expropriation som avser lomträti denna är likställd med fast egendom och dels enligt 12 § JB:s promulgationslag, jämförd med vissa andra stadganden, att motsvarande regel även gäller vattenfallsrätt.

Innebörden av regeln om tomträtt i 13 kap. 26 § JB kan icke sägas vara helt klar. Enligt ordalagen kan meningen vara att sedan tillstånd till expropriation beträffande tomträtten bevUjats, tomträtten vid det fortsatta förfarandet och vid bedömandet av verkningarna av expropriationen skall betraktas som fast egendom. Emellertid torde undantagsstadgandet rörande tomträtten böra ges den tolkningen att tomträtten skall anses som fast egendom så snart fråga är om expropriation som berör tomträtten, vare sig expropriationen riktar sig mot den fastighet som upplåtits med tomträtt eller mot tomträtten. Med denna tolkning synes läget enligt det remitterade förslaget bli, att om genom expropriaiionen själva fasligheten tages i anspråk med äganderätt eller med nyttjanderätt eller servitutsrätt, tomträttens stäUning ej berörs ulan tienna kvarstår orubbad. Bestämmelserna i förslagets 3 och 4 §§ blir aUtså ej tUlämpliga, Genom expro-

Prop. 1972:109 389

priation mot själva tomträtten blir möjligt alt överflytta tomträtten till annan — trots att institutet överflyttning av'särskild rätt har utmönstrats ur lagen — saml atl instifta nyttjanderätt och servitut i tomträtten och att upphäva och begränsa särskild rätt som upplåtits i tomträtten. Av stadgandet följer vidare, att vid expropriation som riktar sig mot tomträtten de skyddsregler som givits för panthavare och innehavare av begränsade rättigheter i fastighet kommer atl äga lillämpning. Hittills berörda verkningar av undantagsregeln ger ej anledning till erinran. Av undantagsregeln följer emeUertid att lomlrält vid expropriation ej är alt betrakta som särskild rätt. Detta leder tiU att möjlighet icke finns att genom expropriation skapa eUer upphäva eUer begränsa en tomträtt. Behov synes knappast finnas av möjligheten alt genom expropriation tillskapa tomträtt. Däremol måste det anses behövligt att kunna genom expropriation upphäva eUer begränsa en tomträtt. Med den uppbyggnad förslaget och undantagsregeln i 13 kap. 26 § JB har synes härför erfordras en särskild regel.

Vad gäller utformningen av en sådan regel är att beakta alt såsom förul sagts förslaget i 5 § upptager en definition på särskUd rätt, vilken i och för sig omfattar även tomträtt, och att regeln, som enligt vad nyss sagts utesluter tomträtten från begreppet särskild rätt, står i JB utan att någon antydan därom finns i den föreslagna lagen. Den regel varom nu är fråga innefattar i sin tur ett undantag från stadgandet i 13 kap. 26 § JB. Erforderlig klarhet synes kunna vinnas om till det stadgande varigenom särskild rätt definieras knytes en andra punkt av innehåll alt utan hinder av att tomträtt enligt 13 kap. 26 § JB vid expropriation är likställd med fast egendom sådan rätl får genom expropriation upphävas eller begränsas.

På skäl som anförs vid 2 § bör definitionen av särskUd rätl till fastighet jämte den nu förordade regeln upptagas i 2 §.

Vad i det föregående sagts om tomträtt gäller även beträffande vattenfallsrätt. För att kunna genom expropriation upphäva eller begränsa vattenfaUsrätt erfordras därför en särskild regel. Med hänsyn till att vattenfallsrätt finns endast övergångsvis synes denna regel lämpligen kunna upptagas bland övergångsbestämmelserna tUl den föreslagna expropriationslagen och få innehållet att bestämmelsen om tomträtt i 1 kap. 2 § äger motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt som avses i 12 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken,

2§

I denna paragraf har upptagits, i första stycket en regel varigenom möjligheten till expropriation utsträckes att gälla anordningar som har karaktär av lös egendom, i andra stycket en bestämmelse som efter ordalydelsen gäller del faU att särskild rätl tiU fastighet exproprieras samt i tredje stycket ett undantag från regeln i 1 § andra punkten om särskild rätt

Prop. 1972:109 390

till faslighet. Då redan i I § särskUd rätt till faslighet omnämnes och ytterligare regler om sådan rätt förekommer i 3 och 4 §§, är av värde om legaldefinitionen belräffande särskild rätt, i förslaget upplagen i 5 §, kommer så tidigt som möjligt. Definitionen och den därmed sammanhängande, vid I § förordade bestämmelsen synes därför lämpligen kunna upptagas i förevarande paragraf. Definitionen av särskild rätt synes vara av den vikt alt den lämpUgen bör upptagas i ett första stycke. Till della stycke torde då också som en tredje punkt böra föras bestämmelsen i förslagets tredje stycke rörande vägrätt och renskötselrält. I anslutning till bestämmelsen om vägrätt må framhållas att ordet 'vägrätt' är den i lag upptagna beteckningen på den särskilda nyttjanderätten lill allmän väg. De i förslaget upptagna orden 'tUl allmän väg' torde därför såsom obehövliga böra utgå.

Stadgandet i första stycket i förslaget att bestämmelserna om fastighet äger molsvarande tillämpning i fråga om byggnad eller annan anläggning på annans mark torde upptagas i andra stycket.

Föreskriften i förslagets andra stycke att när särskild rätt till fastighet exproprieras, bestämmelserna om expropriation av fastighet skall gälla i tiUämpliga delar, om ej annat anges, avses enligt vad som framgår av remissprotokollet skola gälla icke blott, såsom ordalydelsen närmast ger vid handen, vid självständig expropriation av särskild rält utan även vid osjälvständig sädan. I 3 och 4 §§ har upptagits reglerna om den inverkan som expropriation av äganderätt och expropriation, varigenom nyttjanderätt eller servitut tUlskapas, har på tidigare bestående särskilda rättigheter. Det synes lämpligt alt den nu behandlade föreskriften — vilken bör gälla i de fall som avses i 3 och 4 §§ — upplages försl efter dessa paragrafer och får sin plats i 5 §. För att det tydligt skall framgå att föreskriften gäller även situationerna enligt 3 och 4 §§, kan den lämpligen inledas på följande sätt: 'Om särskUd rätt tiU fastighet exproprieras eller rubbas genom expropriation, gäller etc.,.,'

3 §

Under hänvisning till vad som anförts vid 2 § bör uttrycket 'vägrätt till aUmän väg' utbytas mol ordet 'vägrätt'.

4§

I fråga om bestämmelserna i 3 § göres undantag för särskild rätt som tiUkommer staten; sådan rätt rubbas icke av expropriationen. Någon motsvarande undantagsregel återfinnes ej i 4 §. Konsekvensen synes kräva att undanlag bör göras för rätt som tUlkommer staten även i fall som avses i 4 §,

Av den föreslagna lydelsen av 4 § lorde följa, atl särskild rätt som har tUlkommit genom expropriation eller annal tvångsförvärv eller vid

Prop. 1972:109 391

fastighetsbildning eller pä liknande sätt icke rubbas av att nyttjanderätt eller servitut tUlskapas genom expropriation. De nya rättigheterna får icke företräde framför de äldre rättigheterna. Del innebär att, t ' den del rättigheterna icke kan utövas vid sidan av varandra, expropriationen blir utan värde. Om expropriationssökanden är klar över att konkurrens kan föreligga mellan de olika rättigheterna, kan han, såsom föredragande statsrådet anför i specialmotiveringen, låta ansökningen om exproprialionstillstånd avse jämväl upphävande eller begränsning av äldre rättigheter. Skulle emellertid konkurrensfrågan icke bli löst vid tiUståndsgivningen, finns icke något utrymme för domstol eUer annan myndighet atl sedermera vid tvist mellan olika rättighetshavare förklara alt den genom expropriation tillskapade rätten skall ha företräde framför äldre rättighet. Ny ansökan om expropriation, avseende upphävande eller begränsning av den äldre rätten, kan visserligen göras. Det synes dock vara lämpligt atl konkurrensfrågan såvitt möjligt aUlid löses i samband med tiUståndsgivningen. Del kan ske om i lagen stadgas, att nytijanderätt eller servitut som tiUskapats genom expropriation har företräde framför annan rätt till fasligheten, om icke i expropriationstiUståndet annat förordnats såviti avser särskild rätt som tiUkommit genom tidigare expropriation eller genom annat tvångsförvärv eUer vid fastighetsbildning eller på liknande sätt.

Liksom i 3 § tredje stycket torde böra stadgas att särskUd rätt som tillkommer staten och vägrätt — som icke kan bli föremål för särskild rättighetsexpropriation — icke rubbas av expropriationen.

5§

På sätt framhållits vid 2 § förordas, atl regeln i förevarande paragrafs första stycke överflyttas till 2 § och att föreskriften i 2 § andra stycket får sin plats i denna paragraf,

2 kap.

Reglerna i gäUande expropriationslag om expropriationsandamålen är i betydande omfattning så utformade att de kommer att gälla relativt bestämda och väl avgränsade situationer. I ej oväsentUg utsträckning kompletteras reglerna av särskUda bestämmelser, som uppställer detaljerade vUlkor för möjligheten att erhålla expropriation, sä exempelvis belräffande vem som kan få tUlstånd att expropriera. I det remitterade förslagel har bibehåUits ordningen att ange bestämda ändamål, för vilka expropriation kan ske. Angivandet av ändamålen har emeUertid skett genom tämligen allmänt håUna uttryck. De särskUda bestämmelserna i gällande rätt, vilka inskränker möjligheterna till expropriation, saknar mestadels motsvarighet i det remitterade förslaget.

Prop. 1972:109 392

Genom omarbetningen har vunnUs en önskvärd systematisering av bestämmelserna om ändamålen, så att de skilda intressen som skall kunna tiUgodoses sammanförts i oUka, relativt enhelliga grupper. Gruppindelningen har dock ej kunnat göras sådan att ett visst intresse kan hänföras till endast en grupp. Den valfrihet vid åberopande av expropriationsgmnd som härigenom i vissa faU föreligger för den exproprierande torde ej innebära någon olägenhet. Genom att förutsättningarna för expropriation är ganska allmänt hållna torde resultatet av prövningen oftast bli detsamma oavsett vUket ändamål som åberopas.

Den omständigheten att ändamålen ej angives mera detaljerat medför att möjlighet föreligger att i praxis i viss omfattning anpassa beviljandet av expropriationstiUstånd tiU de ändrade behov som föranledes av samhäUsutvecklingen. Härigenom kan undvikas att med korta mellanrum genomföra lagändringar beträffande bestämmelserna om förutsättningarna för bevUjande av expropriation. Så som bestämmelserna härom i det föreliggande förslaget är utformade, får önskemål av den art nu antytts anses väl tillgodosedda.

En följd av att de ändamål för vUka expropriation medgives har angivits tämligen obestämt är, att ramen, inom vilken expropriation kan ske, enligt förslaget är vidgad i förhåUande lill gällande rätt. Vidgningen kan emellertid ej anses störte än att likväl tämligen klara gränser råder beträffande arten av de intressen som skall kunna tillgodoses. Av vikt är emellertid de begränsningar som ligger i att inttesset skall ha en viss intensitet. Så skall exempelvis ett allmänt behov tUlgodoses eller skall den ifrågasatta åtgärden vara av större betydelse eller särskild betydelse i visst hänseende. Härutinnan uppstäUer förslaget närmast strängare krav för expropriation än gäUande lag, enligt vilken i detta hänseende är avgörande huruvida Kungl, Maj:t finner det begärda ianspråktagandet nödigt. Bestämmelserna i såväl gällande lag som i förslaget är dock av den obestämda beskaffenhet att det i själva verket i mycket hög grad överlämnas åt tillståndsgivaren alt fastställa gränsdragningen. Avgörandet kommer därför att i mycket bero på dennes uppfattning om vad som är ett aUmänt behov eUer av särskild betydelse i visst hänseende samt om i vUken utsträckning den enskUdes ställning skäligen bör lämnas orubbad. En sådan ordning torde emeUertid vara ofrånkomlig för att en expropriationslagstiftning skaU få behövlig effektivitet. Enligt förslaget kommer ansvarel för utvecklingen i praxis att i princip ligga hos Kungl. Maj:t, Detta får anses utgöra en garanti för enhetiighet i tillämpningen.

Med hänsyn till vad nu anförts föranleder uppläggningen av förslaget såvitt gäller angivande av förutsättningarna för expropriation ej erinran. Förslaget får fastmera i detta hänseende anses väl avvägt.

Prop. 1972:109 393

5§

För att expropriation skall få ske i syfte att upprätta skydds- eller säkerhetsområde eller bereda utrymme för särskild skyddsanordning skall enligt motiven krävas atl den allmänfara mot vilken skydd behövs framstår som någorlunda betydande, I den föreslagna lagtexten anges i fråga om naturhändelse att den skall vara allmänfarlig eller annars från allmän synpunkt menlig, medan i fråga om annan inverkan från industri än vatten-eUer luftförorening krävs atl den skall vara menlig. Den närmare bestämning som kan ligga i orden 'allmänfariig eller annars' är inte berörd i motiveringen. Det synes vara tillräckligt att i förstnämnda fallet ange alt skydd behövs mol naturhändelse som är menlig från allmän synpunkt.

10 §

Förslagets innebörd lorde vara alt expropriation skall få ske för ändamål som det ankommer på staten, kommun, landstingskommun eller kommunalförbund alt tiUgodose och i övrigt för verksamhet som är av väsentiig betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgmpp, vare sig verksamheten handhas av elt aUmänt eUer enskilt subjekt. Denna innebörd kommer tydligare till uttryck om i lagtexten anges verksamhel som staten, kommun, landstingskommun eller kommunalförbund har att tillgodose eller som annars är av väsentlig betydelse för rikel eller orten eUer för viss befolkningsgrupp.

12 §

Några av bestämmelsema om expropriationsandamålen är så utformade att endast vissa angivna rättssubjekt kan få expropriationstillstånd. Det gäller de expropriationsändamål som anges i 1 och 11 §§ saml till viss del del i 10 § upptagna ändamålet. De rättssubjekt som härvid anges är staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund eller vissa av dem. Såvitt gäller övriga expropriationsändamål innefattar reglerna om dem ej begränsning i kretsen av dem som kan få expropriationstillstånd och sådant kan därför i och för sig utverkas av ettvart rättssubjekt som bär upp det intresse ändamålsbestämmelsen avser. En annan sak är att intressena i flertalet fall är sådana att i praktiken offentligrättsliga rättssubjekt oftast kommer i fråga. Innebörden av den i förevarande paragrafs andra stycke upptagna regeln synes vara begränsad till att ange, att när annan än staten eUer kommun ansöker om expropriation, denna ej får ske med mindre sökanden har sådana kvalifikationer att trygghet finns att egendomen kommer att användas för angivet ändamål. Anledning synes föreligga att i detta sammanhang jämställa landstingskommun och kommunalförbund med staten och kommun. Regelns angivna innebörd skulle komma till klarare uttryck om regeln får den lydelsen, atl expropriation till förmån för

Prop. 1972:109 394

annan än staten, kommun, landstingskommun eller kommunalförbund får ske endast om den exproprierande på belryggande sätt kan svara för alt den exproprierade egendomen användes för avsett ändamål.

3 kap.

1 §

Med anledning av vad som uttalats i specialmoliveringen angående frågan när ansökan får anses bestridd må framhållas, att enligt förslagel någon skyldighet icke föreligger för sakägare alt ange grunden för bestridandet och de omständigheter han vill åberopa. Förslagel torde få förstås så, att hinder för delegering föreligger även om inlaga från sakägare icke innehåller mer än att ansökan om expropriationstillstånd bestrides. Det kan vidare ifrågasättas, om värdei å egendomen alllid kan lämnas hell å sido vid bedömningen av hur expropriationsändamålet lämpligen bör tiUgodoses. Över huvud taget kan av det föreslagna stadgandet icke utläsas, att grunden för bestridandel av ansökningen skall öva inflytande på frågan huruvida delegering är utesluten.

Delegering avses icke skola ske om kommun eller myndighet som hörts i ärendet motsätter sig bifaU tiU ansökningen. Vad som anföres i motiveringen ger närmast vid handen att avsikten är atl uppställa förbud mol delegering i sådant fall. I det i den föreslagna lagtexten använda ullrycket 'ansökningen ej har bestritts' torde emellertid icke kunna inläggas mer än alt bestridande ej föreligger från någon som har stäUning som sakägare. Skall förbud mot delegering gälla även när kommun eller myndighet som ej är sakägare motsätter sig expropriationen, torde uttrycklig beslämmelse böra meddelas därom. Även om sådan bestämmelse ej upptages i lagen, föreligger emeUertid självfallet intet hinder för Kungl, Maj:l alt tillämpa stadgandet så att prövningen av frågor om expropriationstUlstånd icke delegeras i fall som nu avses.

3§

I remissprotokollel anförs vid denna paragraf att någon motsvarighet lill 104 § tredje stycket ExL inte behövs av skäl som närmare utvecklas i protokoUet, Då denna fråga hör samman med ersättningsreglerna i 4 kap,, återkommer lagrådet till den vid behandlingen av 1 § i detta kapitel.

4§

I anledning av uttalandena i remissprotokollel vid förevarande paragraf för det fall att tvist råder mellan den exproprierande och expropriaten rörande expropriationsrättens omfattning må framhållas, atl del städse måste ankomma på domstolen all tolka del beslut, varigenom tillstånd till

Prop. 1972:109 395

expropriaiionen lämnats. Det ligger i sakens natur, att om den exproprierande yrkar alt erhålla en vidsträcktare räll än den, vartill domstolens tolkning av beslutet om tillstånd till expropriationen leder, hans yrkande i den delen skall ogillas. Vad nu anförts utgör självfallet ej hinder mot alt den exproprierande, om det vid handläggningen av expropriationsmålet framstår som tveksamt huruvida tillståndet har den omfattning han i målet påstår och anser behövligt, hos tiUståndsmyndigheten gör en ny ansökan om expropriation innebärande förtydligande av eUer tillägg lill det tidigare tillståndet. Görs sådan ansökan, kan domstolen, om i övrigt förutsättningar därför föreligger, låta med målets fortsatta handläggning anslå i avbidan på att den nya expropriationsansökningen blir avgjord.

5§

För att trygga alt den exproprierade egendomen användes för del avsedda ändamålet kan enligl förevarande stadgande särskilda föreskrifter meddelas; länsslyrelsen har alt kontrollera efterlevnaden av föreskrifterna. 1 lagen upptages emellertid icke några beslämmelser om tvångsmedel för det fall alt föreskrifterna icke efterleves. När stadgande om länsstyrelsens skyldighet atl 'hålla hand' över föreskrifternas efterlevnad infördes i nu gällande expropriationslag anförde departementschefen atl, om överträdelse av föreskrifl skett och rättelse ej kunde åvägabringas, vid fortsatt tredska föreläggande vid vile torde vara den bästa utväg som står till buds. Särskild bestämmelse härom upptogs emellertid ej i lagen. Den i förevarande paragraf föreslagna bestämmelsen torde icke ge länsstyrelsen befogenhet att förelägga vite; uitryckligl stadgande torde erfordras för att länsstyrelsen skaU kunna använda tvångsmedel.

6§

Då i lagtexten ej anges på vem beslutanderätten skall ankomma beträffande fråga om förlängning av tid inom vilken talan om expropriation skall väckas, får 1 § anses tillämplig även på denna fråga. Avgörandet ligger alltså hos Kungl. Maj:t med möjlighet för Kungl. Maj:t att under i 1 § angivna förulsätlningar delegera uppgiften. Uttalandet i remissprotokollet all fråga om förlängning alltid skall avgöras av Kungl. Maj:t torde därför vara atl förslå så att delegationsmöjligheten ej skall utnyttjas beträffande fråga om förlängning. Ärende om förkortning av tidsfristen skaU enligt lagtexten alltid prövas av den myndighet som bestämt tiden. Den sålunda föreslagna ordningen leder till att när annan än Kungl. Maj:t bestämt fristen och ansökan göres om såväl förlängning som förkortning av den, dessa saker, som båda gäller bestämmandet av ny dag för talans väckande, skall avgöras av skilda organ. Denna ordning, enligt vilken motstridiga beslut kan meddelas, måste anses olämplig. Enhelliga regler torde böra gälla om beslutanderätten i fråga om förlängning och förkortning.

Prop. 1972:109 396

Någon närmare motivering tUl att frågan om förlängning icke skall kunna delegeras lämnas inte. Del synes dock praktiskt alt den myndighet som handlagt expropriationsärendet också är behörig alt besluta om förlängning av tidsfristen. Uppenbarligen fömtsattes att anlalel ärenden om förkortning skaU bli relativt ringa. Det sägs sålunda alt omprövning av en beslutad tidsfrist normalt endasl kommer att ske när förlängning av expropriationstiUståndet har ägt mm. Givetvis skaU omprövning kunna ske i de undantagsfaU då tUlståndsmyndigheten från början har satt ut en längre tidsfrist än ett år. Även om antalet ärenden avseende förlängning kan förväntas bli större än avseende förkortning, synes varken fastighetsägaren eller den exproprierande kunna utsättas för några ölägenheter eUer risker, om ärenden angående förlängning kan delegeras från Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till vad nu anförts och för att erhålla en enhetlig regel bör upptagas ett stadgande av innebörd att beslutanderätten beträffande säväl förlängning som förkortning skall tillkomma Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Anledning att begränsa delegationsrätten till obestridda fall synes ej föreligga. Det ankommer sedan på Kungl, Maj:t att utforma delegationsbeslutet så att beslut beträffande samma sak ej kan träffas av mer än ett organ.

Vid bifall tiU vad nu förordats torde första och andra styckena böra omdisponeras så att i första stycket upptages de materieUa reglerna om förlängning och förkortning, medan bestämmelsen om beslutanderätten får sin plats i andra stycket. Dessa två stycken kan då, med viss jämkning av redaktioneU natur, få följande lydelse: 'I expropriationstillstånd skall bestämmas viss tid inom vilken saken skall fuUföljas genom ansökan om stämning tUl domstol. Föreligger särskilda skäl, kan tiden förlängas. Ansökan om förlängning skall göras före utgången av den löpande lidsfristen. Om fastighetsägaren visar att hans olägenhet av att expropriationsfrågan hålles öppen har ökat avsevärt, kan på hans begäran tiden inom vUken saken skaU fuUföljas förkortas. Beslut om kortare tidsfrist får ej meddelas förrän ett år förflutit efter det att expropriationstiUståndet meddelades.

Fråga om förlängning eller förkortning av tid inom vilken talan om expropriationstiUstånd skall väckas prövas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer,'

4 kap.

En av de principiella nyheterna i förslaget är att presumtionsregeln om orsaken tiU viss värdestegring i ExL utvidgas tiU att gälla vid all expropriation oberoende av ändamålet. Regeln har störst betydelse för de fall för vilka den nu gäller dvs, vid tätbebyggelseexpropriation och värde-

Prop. 1972:109 397

slegringsexpropriation i samband med tätbebyggelse. Förutsättningen för att sträcka ut presumtionsregeln måste rimligtvis vara att sannolikheten är betydande för alt del inom det nya området verkligen förhåller sig så som regeln säger. Göres regeln generellt tUlämplig, kommer den otvivelaktigt atl avse även fall i vilka grund för dess riktighet saknas. Detta inger betänkligheter. Å andra sidan är tydligt, att många prisstegringsfall finns i vilka presumtionsregeln slår väl in alldeles oberoende av det ändamål för vUket expropriationen sker. Något klarläggande av frekvensen av de skilda typerna av situationer har ej förebragts i lagstiftningsärendet. Från rent allmän erfarenhet torde dock kunna sägas att antalet fall då presumtionsregeln svarar mot verkligheten är betydande. Den föreslagna utvidgningen av presumtionsregelns tiUämpningsområde får därför, trots de betänkligheter utsträckningen inger, anses försvarlig. Åberopas presumtionsregeln i situationer fÖr vilka enligt allmänt bedömande antagandel bakom regeln framstår som osannolikt, skall domstolen självfallet icke kräva mera omfattande bevisning för atl anse presumtionen vederlagd.

Beträffande den praktiska tiUämpningen av presumtionsregeln har föredragande statsrådet i remissprotokollet tiU en början hänvisat tUl vad han anförde i 1971 års lagstiftningsärende, då presumtionsregeln infördes. Såsom framgår av vad lagrådet i dåvarande sammansättning anförde i detla ärende torde vissa svårigheter visa sig vid tUlämpningen. Genom den föreslagna utvidgningen av presumtionsregelns tiUämpning kan uppkomma ytterligare komplikationer. Det må emellertid framhållas att det är mycket svårt att, innan presumtionsregeln ens hunnit tillämpas i någon omfattning, vid vidgning av dess tiUämpningsområde motivledes ge klara och entydiga anvisningar om hur en så allmänt hållen regel skall tiUämpas i de olika faU som kan uppstå i praktiken. Det får överlämnas åt rättstillämpningen att i varje enskilt faU söka träffa avgörandet med ledning av de principer på vUka presumtionsregeln och övriga ersättningsregler vUar.

1§

I motiven tUl förslagels 3 kap. 3 § anförs att någon uttrycklig bestämmelse motsvarande 104 § Iredje stycket ExL inte behövs därför att vad som där sägs lorde följa av grunderna för 8 kap. 21 § JB. Avsikten är aUtså att enligt förslaget fortfarande skall gälla atl vid värderingen hänsyn inte skaU tas till förbättring som nyttjanderättsbavaren åstadkommit utöver vad som ålegat honom eUer uppenbarligen varit förutsatt. Det kan visserligen sägas att en sådan reglering ligger i linje med JB:s bestämmelser om arrendators rätt att bortföra honom tiUhörig egendom, när han lämnar arrendestället. ViU man emellertid med säkerhet nå det uttalade syftet vid värderingen, torde behövas en uttrycklig regel motsvarande 104

Prop. 1972:109 398

§ Iredje stycket ExL. Regeln kan ges en mera generell räckvidd och lämpligen fogas lUl förevarande paragraf som etl Iredje stycke med följande lydelse: 'Exproprieras fastighet till vilken den exproprierande har nytijanderätt eller servitutsrätt, skall vid bestämmande av fastighetens värde hänsyn icke lagas tiU förbättring, vilken fastigheten vunnit genom arbele eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätl övergått till denne, nedlagt på fasligheten ulöver vad som ålegat honom'.

3§

Med hänsyn till sambandet mellan reglerna i första och tredje styckena av förevarande paragraf är utan vidare tydligt all regeln i sistnämnda stycke, ehuru den enhgt ordalydelsen endast avser löseskilling, gäller även vid delexproprialion, då ersättningen utgår i form av intrångsersättning.

Delexpropriation kan göra fastigheten mindre lämpad tUl bostad än förut men likväl tiUåta all ägaren kan bo kvar i fastigheten. Det skulle kunna hävdas atl bestämmelsen i tredje stycket enligt ordalagen ger ägaren rätt att välja om han vill bo kvar mol intrångsersättning beräknad enligl presumtionsregeln eller erhålla det högre belopp som kan fordras för all skaffa annan likvärdig bostadsfaslighel. Av sammanhanget lorde emellertid klart framgå all så icke är fallet utan att regeln avser endasl det lägel att ägaren på grund av expropriationen inle kan bo kvar i bostaden.

5§

Bestämmelsen i första stycket tar enligl sin ordalydelse sikte endasl på del fallet all den åtgärd som vidtagits medfört en ökning av fastighetens värde eUer, vid rättighetsexpropriation, av rättighetens värde. Det är tydligt alt bestämmelsen för att fylla sitt ändamål måste gälla också del fallet, att åtgärden har vidtagits i uppenbar avsikt att höja annan ersättning åt fastighetsägaren eller rättighetshavaren än löseskilling eller inlrångsersättning. För all detla skall komma lill klart uttryck bör orden 'ökning av fastighetens värde som uppkommit genom åtgärden icke tagas i beräkning vid ersättningens bestämmande' bytas ut mol 'ersättningen bestämmas så som om åtgärden icke vidtagits'.

5 kap.

3§

Den ulvidgning av fastighetsdomstolens kompetens som föresläs i förevarande paragraf har utformats med 11 kap. 22 § VL som förebild. Sistnämnda bestämmelse, som ger vattendomstol viss möjlighet att upptaga yrkanden som rör rättsförhållanden som icke skall prövas enligt

Prop. 1972:109 399

VL, har enligt remissprotokollel visat sig ändamålsenlig. Det föresläs nu att fastighetsdomstol får en liknande möjlighet i expropriationsmål. Yrkanden som äger samband med expropriationen skall, om faslig-hetsdomstolen finner lämpligt, kunna prövas i expropriationsmålet även om de rör rättsförhållanden, som icke skall prövas enligt expropriationslagen. I fråga om yrkandets beskaffenhet har icke såsom i nämnda lagrum i VL gjorts något undanlag för frågor om äganderätt till fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde. Med hänsyn till fastighetsdomstols uppgifter i övrigt synes något sådant undanlag icke heller behöva göras, utan del får ligga i domstolens fria skön att pröva även sådana frågor om del skulle anses lämpligt.

I ett avseende inställer sig emellertid en viss tvekan i fråga om paragrafens innebörd. Det framgår således inle om avsikten är atl på något sätt begränsa kretsen av dem som skall kunna framställa yrkanden som där avses. Inte heUer motiven ger någon ledning på denna punkt. Det synes dock rimligt och naturligt att endasl yrkande från den exproprierande eller sakägare skall kunna bli föremål för prövning. Även om det i vissa fall skulle vara ändamålsenligt alt även yrkande från den som ej är sakägare kunde prövas i expropriationsmålet, synes det, bl.a. av hänsyn till intresset av en snabb rättegång i detta slag av mål, inte finnas skäl alt på sådant sätt utvidga kretsen av dem som får föra talan med stöd av förevarande paragraf. Del förtjänar i delta sammanhang att påpekas all yrkande från den exproprierande och sakägare givelvis skall kunna upptagas utan särskild stämning. Skulle man gå utanför denna krets, synes det ofrånkomligt att yrkande skall väckas genom stämning.

Begränsas kretsen av rättssubjekt på ovan angivet sätt, bör del komma
till uttryck i lagtexten. Paragrafen kan dä inledas på följande sätt: 'Sådant
yrkande från den exproprierande eller sakägare som äger samband med
expropriationen men rör etc '

5§

Denna paragraf ersätter 42 kap. 2 § första stycket RB. Det ligger i sakens natur atl, utan att det uttryckligen anges i lag, hänvisningen i 42 kap. 3 § RB tUl föreskrifterna i 2 § skall beträffande expropriationsmål i stället avse förevarande paragrafs bestämmelser. Underlåtenhet att iakttaga någon av dessa skall alltså föranleda föreläggande atl avhjälpa bristen och efterkommes ej föreläggandet kan enligt 42 kap. 4 § RB stämningsansökningen

6§

Såväl enligt ExL som enligl förslagel har expropriationen i princip den verkan att all tidigare rätt till fastigheten utsläckes. Samband härmed har bestämmelsen i 23 § ExL att till underrättelse för möjligen befintliga

Prop. 1972:109 400

okända sakägare kungörelse om målet skaU 'uppläsas i kyrkan' och införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Genom detta kungörande har möjlighet öppnats för envar som kan drabbas av expropriationen att få göra sin rätt gäUande i målet, låt vara alt sättet att sprida kunskap om målet i realiteten är tämligen ineffektivt. Kungörandet har dock den verkan att domen i målet otvivelaktigt bUr bindande för envar, oavsett om han inställt sig i rättegången.

1 förslaget har del obligatoriska kungörandet ersatts med den ordningen all, om anledning föreligger antaga att okända sakägare finns, kungörelsedelgivning skaU äga rum. Sker ej sådan delgivning och visar sig efter målets avgörande att det finns en rättsägare som ej kallats till rättegången och ej heUer inställt sig, blir fråga om vUken verkan domen har i förhållande tiU honom. Det kan göras gäUande, att domen över huvud taget ej gäller mot honom. Om domen likväl gäller mot honom, föreligger otvivelaktigt den situation som anges i 59 kap, I § 3 RB.

De fall när okända sakägare finns torde väl vara tämligen fåtaliga och den risk för obehagliga överraskningar den exproprierande på grund av underlåten kungörelse löper synes därför vara förhållandevis liten. Genom att slopa det obligatoriska kungörandet vinnes förenkling och besparing. Lagrådet, som ej anser sig ha anledning taga ställning tUl den avvägningsfråga det här gäUer, har velat klargöra den ändring i förhållande till gällande rätt förslaget på denna punkt innebär. I anslutning tUl det sagda må ytterligare anmärkas, att utformningen av regeln i förslagets 11 § om möjligheten att rikta talan mot den som har eUer sökt lagfart är av betydelse för spörsmålet humvida en person, som ej längre har lagfart men som fortfarande är den rätte ägaren, även utan att kungörande skett blir bunden av domen.

Med den uppbyggnad delgivningslagen har saknas anledning att så som skett i andra punkten i tredje stycket stadga att 17 § nämnda lag skall gälla i tiUämpliga delar. Detta följer nämligen redan av första punkten. Andra punkten bör därför utgå,

10 §

I det remitterade förslaget finns lika litet som i ExL någon bestämmelse om expropriationens fastighetsbildande verkan. Att expropriation kan medföra ändring i fastighetsindelningen är emellertid klart. När genom lagändring 1939 bestämmelser infördes om upprättande av karta och utmärkande av gräns, var ett motiv att fuU klarhet skulle vinnas om den ändring som expropriationen innebar, Expropriationens verkan i nu nämnda avseende inträder i och med att expropriationen fullbordas; har medgivande lämnats till kvalificerat förhandstiUträde tiU område av fastighet, torde verkan inträda när området övergått på den exproprierande enligt 40 § ExL, Några ytterUgare åtgärder krävs ej men anmälan

Prop. 1972:109 401

skall göras till den som för fastighetsregistret (42 S och 58 S tredje stycket ExL). Med hänsyn till att fastighetsbildning enligt FBL är fullbordad först när uppgift om åtgärden införts i fastighetsregistret (I kap. 2 S FBL). torde det vara lämpligt att i den expropriationslag som nu föreslås upptages uttrycklig beslämmelse av vilken framgår att expropriationen har inverkan på fastighetsindelningen och att denna verkan inträder när expropriaiionen fullbordas. En sädan bestämmelse torde kunna upptagas i 6 kap. 9 S och ges det innehållet, att om omräde av fastighet exproprieras med äganderätt, fastighetsindelningen ändras när expropriationen är fullbordad. 1 6 kap. 10 S bör lämpligen anges, att motsvarande skall gälla, när egendomen övergått på den exproprierande.

Enligt förslaget skall karta med beskrivning överlämnas till domstolen icke endast säsom för närvarande när expropriation innebär att fastighetsindelningen ändras, dvs. dä omräde av fastighet exproprieras, utan även dä nyttjanderätt eller servitut bildas, upphäves eller begränsas genom expropriationen. Nägon motivering för utvidgningen av skyldigheten att inge karta har icke anförts. Alt pä föreslaget sätt ett klarläggande sker av vad expropriationen innebär när rättighet tillskapas eller begränsas synes kunna vara av värde. Däremot kan knappast finnas anledning att kräva att karta upprättas, med de kostnader det medför, i de fall dä rättighet av nu nämnt slag skall upphävas.

Då den i förslaget upptagna bestämmelsen om utmärkande av ny gräns icke fär nägon lillämpning i andra fall än dä fastighetsindelningen ändras genom expropriaiionen. synes lämpligt att paragrafen uppdelas i två stycken. 1 första stycket torde därvid böra upplagas bestämmelser om karta med beskrivning och om utmärkande av gräns fördel fall att område av fastighet exproprieras med äganderätt. Andra stycket kan ges innehållet, att om expropriationen innebär all nyltjanderätt eller servitut bildas eller begränsas, vad i första stycket sägs om karta med beskrivning skall äga motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i paragrafen är tillämpliga icke endast när expropriationstillständet avser del av fastighet. Även i de fall dä tillständet avser hel fastighet men den exproprierande begränsat sin talan vid fastighetsdomstolen lill ätt avse endast visst omräde av fastigheten eller återkallat sin talan lill viss del blir bestämmelserna att tillämpa. Kvalificerat förhandstillträde som avser viss del av fastighet inverkar enligt vad förut sagts pä fastighetsindelningen. Förevårande paragraf lorde vara alt första så att karta skall upprättas och utmärkande av gräns ske även innan frägan om sädant tillträde prövas.

11 S

Förebilden till stadgandet i första stycket anges vara 18 kap. 9 S JB. Denna paragraf innebär alt talan om bättre rält lill fast egendom kan med

26 Riksdaeeii 1972. t saml. Sr 109

Prop. 1972:109 402

laga verkan väckas mot den som. när rättegången inleds, på grund av beviljad eller sökt lagfart framstår som senaste ägare, även om han överlåtit egendomen. En följd av lagfartens legitimerande verkan enligt nämnda stadgande är att domens rättskraft i mäl om bättre rätt till en fastighet kommer att omfatta varje överlåtelse, utan att lagfart sökts, som kan härledas frän den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt. Däremol har en sådan dom inle rättskraft mot tidigare ägare.

Om man, som här skett, i förslaget använder samma konstruktion som i JB kan regeln icke rimligen ges vidsträcktare innebörd eller annars annan betydelse än den har i JB. Detta innebär alt den som icke längre har lagfart pä fastigheten men som likväl är dess rätte ägare blir — om vetskap om det verkliga förhållandet ej föreligger — all anse som en okänd sakägare. Och om verkan mol honom av en dom i mål, till vilket endast den lagfarne ägaren stämts, kommer att gälla vad lagrådet uttalat vid 6 S.

Vill man säkerställa, att domen blir bindande mot den okände rätte ägaren finns två sätt att gä lill väga.

Det ena är att i förslagets förevarande paragraf stadga att talan i expropriationsmäl alltid kan med laga verkan riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt. Au göra lagfartens legitimerande verkan sä vidsträckt torde vara en nyhet i svensk rätt. Fören sädan regel talar atl del vid expropriation är meningen att dess verkan skall gälla mot varje ägare av den fastighet expropriationen gäller. Det är alltså inte fråga om all såsom i en process om bättre räll lill fastighet avgöra vem av tvä parter som är fastighetens rätte ägare. Nackdelen med en sådan regel är att den verklige ägaren av en fastighet vid expropriation kan bli helt ställd ät sidan, ulan att ha beretts något tillfälle att inträda som sakägare. Tillägges lagfarten sådan legitimerande verkan som här förutsatts, kan ifrägasättas huruvida icke staten i likhet med vad som gäller enligt 18 kap. JB bör vara skyldig utge ersättning för skada som uppstår genom att annan än rätte ägaren har lagfart.

Det andra sättet är atl behålla förslagel i förevarande del och såsom närmare angivits av lagrådet vid 6 S göra kungörelsedelgivning med okända sakägare obligatorisk.

12 §

Såväl enligt gällande rätt som enligt förslaget är huvudregeln i expropriationsmäl att den exproprierande skall svara för expropriatens rättegångskostnader vid första domstolen. Det är med denna regel naturligt om expropriaten ej visar äterhållsamhet beträffande anskaffande och förebringande av utredning. Vad i detta lagstiftningsärende förekommit ger dock ej något otvetydigt belägg för att expropriaterna mera allmänt belastar expropriationsmålen med material som helt eller väsentligen saknar betydelse för bedömningen av föreliggande tvistefrågor. Oavsett

Prop. 1972:109 403

hur härmed mä förhälla sig. är i oth för sig av värde om man genom särskild processuell anordning kan motverka sådant missbruk vartill huvudregeln om ansvaret för rätiegångskostnaderria vid fastighetsdomstolen kan inbjuda.

Det remitterade förslaget upplager i nu angivet syfte vissa regler. Så skäll domstolen under förberedelsen verka för att utredningen får den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet. Vidare skall domstolen regelmässigt pä ett tidigt stadium under förberedelsen genom särskilt utredningsbeslut meddela parterna vilken utredning som enligl domstolens mening bör förebringas. Slutligen skall kostnaden för utredning som sakägare förebringar vid fastighetsdomstolen i strid mot utredningsbeslutet vara ersättningsgill endast i den mån utredningen haft betydelse för utgången' i målet. Dessa regler ger domstolen möjlighet atl pä ett vida mer aktivt säu än vad eljest gäller beträffande frågor av dispositiv natur söka styra parterna. Vidare innebär den föreslagna ordningen att styrningen väsentligen skall rikta sig mot parterna på ena sidan, sakägarna, lät vara att detta är betingat av innehållet i den grundläggande rättegångskostnadsregeln. Det avsteg från eljest gällande grundregler om domstols handlande som förslaget sålunda innefattar inger viss tveksamhet. Härtill kommer, att om utredningsbeslutet säsom avsikten är skall meddelas pä ett tidigt stadium under förberedelsen, domstolen ofta kan ha svårt att överblicka hur utredningsarbetet bör inriktas. Det kan vidare länkas att domstolen omedvetet blir bunden av etl pä tidigt stadium meddelat utredningsbeslut, ehuru det senare visar sig att innehållet i beslutet ej är helt välgrundat.

Även om sålunda den föreslagna ordningen icke kan anses helt invändningsfri. kan ej bestridas att, som redan förut antytts, behov kan föreligga att kunna ingripa mot avarter som den grundläggande rättegångskostnadsregeln möjliggör. För sådant ändamål får anordningen anses i och för sig väl lämpad. Lagrådet anser därför att den bör godtagas och kan införlivas med expropriationslagsliftningen. Med hänsyn till de vanskligheter som pä sätt förul antytts mäste anses förenade med de nu berörda reglernas tillämpning kan man räkna med att domstolarna kommer au iakttaga betydande försiktighet. Domstolen fär sålunda självfallet ej ge mera detaljerade anvisningar om inriktningen av utredningen förrän klarhet vunnits om de bedömningsgrunder som bör vara avgörande. Det ligger i sakens natur, att sedan den exproprierande framlagt utredning i visst hänseende, exempelvis angående ortspriset, domstolen icke får utforma utredningsbeslutet sä att det ej avser ortspriset och därigenom betager sakägaren möjligheten att pä den exproprierandes bekostnad förebringa motbevisning rörande detta. Vidare må framhållas, att om i målet göres gällande att den s.k. presumtionsregeln skall vinna tillämpning vid värderingen och att följaktligen bevisbördan rörande orsaken till viss

Prop. 1972:109 404

prisstegring ligger på sakägaren, domstolen självfallet ej skall ge sådan anvisning om utredningen atl bevisning om nämnda orsak uleslutes. Att närmare än som nu gjorts exemplifiera situationer där återhållsamhet frän domstolens sida krävs synes ej påkallat. Här mä endast beröras den situation som uppkommer vid fullföljd lill högre rätt. Mot utredningsbeslut kan ej talan föras särskilt utom i fall som avses i 49 kap. 6 S RB. Emellertid kan talan mot beslutet föras i samband med domen. Skulle högre rätt därvid finna fastighetsdomstolens utredningsbeslul oriktigt, ligger i fall, då sakägaren på grund av beslutet ej förebragt den av honom önskade ulredningen, äierförvisning av målet närmare lill hands än eljest: endast genom äierförvisning kan sakägaren nämligen med säkerhet fä ersättning förden utredning fastighetsdomstolen ej medtagit i sitt utredningsbeslul.

Kan domstolen under förberedelsen uppnå enighet mellan parterna om den utredning som skall förebringas, så atl målet inriktas pä vad som är av vikt och betydelse, är detla naturligtvis frän processuell synpunkt av stort värde. Den nu föreslagna anordningen kan uppenbarligen vara etl bra hjälpmedel för domstolen i dess verksamhel för att nä sädan enighet. Även vid begagnande av regeln i detta syfte lorde dock viss försiktighet böra iakttagas.

Vad så angår den närmare innebörden av reglerna i förevarande paragraf må framhållas, au stadgandena i första stycket fär anses utgöra ett tillägg till främst föreskrifterna i 42 kap. 8 S andra stycket RB. Delta stadgande ger anvisningar att vid förberedelsen skall tillses atl frågeställning eller bevisning som kan bli aktuell i målet ej förbises, medan bestämmelserna i förevarande första stycke inskärper au frågeställning och bevisning som är irrelevant skall föras åt sidan, Frägan om i vad mån erbjuden bevisning skall avvisas under förberedelsen är såsom föredragande statsrådet anger alt bedöma enligl 35 kap, 7 S RB, Vad i förevarande paragrafs första stycke stadgas kan ej medföra all angivna lagrum fär annat innehåll såvitt gäller expropriationsmål än eljest.

17 §

Avgörande angående enkelt förhandstillträde träffas genom beslut under rättegången eller beslul som meddelas i samband med domen. När kvalificerat förhandstUlträde medges, innebär del etl avgörande av en del av själva saken och avgörandet skall alltså ske genom dom. 1 gällande räll framgår denna skillnad i avgörandenas natur direkt av lagtexten. Det är i klarhetens intresse av värde atl vad nu angivits framgår redan av förevarande paragraf. Lagrådet förordar därför atl i första och andra punkterna i första slyckel framför ordet "medge" inskjutes genom beslut" respektive 'genom dom".

Prop. 1972:109 405

18 S

Stadgandet i tredje stycket om enkelt förhandstillträdes inverkan pä rätten att utöva äldre särskild rätt i fastigheten avser efter ordalydelsen all sådan särskild rätt. Tydligt är emellertid att stadgandet skall gälla endast sädan särskild rätl som enligt I kap. 3 och 4 SS rubbas genom expropriationen. 1 klarhetens intresse torde därför stadgandet böra få del innehållet, att om medgivande lill enkelt förhandstillträde utnyttjas, innehavare av sädan särskild rätt till fastigheten som enligt 1 kap. 3 och 4 SS rubbas genom expropriationen icke längre är berättigad atl ulöva rättigheten, i den män den avser egendom som omfattas av medgivandet.

19 S

Av vad som anföres i specialmotiveringen framgår att avsikten är. att förordnande om utnyttjande av förhandstillträde innan beslulel vunnit laga kraft skall kunna meddelas endast om den exproprierande har ställt säkerhet för skadestånd som kan komma att utgå. Denna innebörd av stadgandet torde komma till bättre uttryck, om del stadgas i en första punkt, att fastighetsdomstolen får förordna all medgivande till enkelt förhandstiUträde fär utnyttjas ulan hinder av all beslulel därom icke har vunnit laga kraft, och i en andra punkt, atl förordnande får meddelas endast under förutsättning att den exproprierande hos länsstyrelsen ställt säkerhet för det skadestånd som kan komma att utgå, om domstolens beslut ändras.

Enligt 52 kap. 7 S iredje stycket RB äger hovrätten, om besvär anförls mot underrätts beslut, omedelbart, dvs. utan att motparten höres, förordna att vidare åtgärd för verkställighet av beslutet ej må äga rum. Denna beslämmelse är tillämplig på fastighetsdomstols förordnande enligt första stycket av förevarande paragraf, om icke särskild bestämmelse meddelas. Dä det knappast kan anses påkallat atl upptaga en bestämmelse om att hovrätten får utan atl kommunikation skett upphäva ett förordnande enligt första stycket, torde den i paragrafens andra stycke föreslagna bestämmelsen böra utgä. Särskild talan mot förordnandet om utnyttjande av förhandstiUträde innan beslutet vunnit laga kraft fär. såsom framgår av 22 S. icke föras.

21 S

I ExL har i 38 S upptagits etl stadgande som direki utsäger att. innan beslut meddelas i fräga om enkelt förhandslilllräde och därmed sammanhängande spörsmål, parterna skall erhålla lillfälle yttra sig. Enligt remissprotokollel anses av allmänna processuella regler följa all så skall ske. varför del nyss nämnda stadgandet icke har motsvarighet i förslaget. Väl är hörandel av motpart en allmänt gällande grundsats, men med den uppbyggnad RB har finns ej någon uttrycklig regel som i fall som det

Prop. 1972:109 406

förevarande säkerställer att motpart erhåller tillfälle yttra sig. En uttrycklig regel därom är enligt lagrådets mening päkallad.

Av de spörsmål som behandlas i 17 — 20 SS är det endast medgivande till kvalificerat förhandslilllräde som är av beskaffenhet att skola lämnas genom dom. Övriga avgöranden träffas genom beslut. För besluts fattande krävs enligl RB ej huvudförhandling. Huvudförhandlingen är däremot den normala formen för den handläggning som föregår ett avgörande som har karaktär av dom. Den i första stycket upptagna regeln bör därför begränsas all gälla fräga om kvalificerat förhandstillträde.

Med hänsyn till vad nu anförts förordar lagrådet att första sivcket erhåller följande lydelse: 'Före avgörande av fråga som avses i 17 — 20 SS skall parterna erhålla tillfälle att yttra sig. Fråga om kvalificerat förhandslilllräde fär avgöras utan huvudförhandling."

22 S

Enligl bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf får talan mot hovrättens avgörande beträffande kvalificerat förhandslilllräde ej föras. Atl beakla är att ett medgivande till kvalificerat förhandstillträde innefattar att själva saken till viss del avgöres. Medgivandet lämnas ju ocksä genom dom. Lämnas ej medgivande till kvalificerat förhands-tillträde, kommer den fräga som skulle slutligen avgjorts genom ett sädant medgivande i stället att prövas genom den slutliga domen och då gäller ej begränsning av fullföljdsräiten. Den omständigheten att viss tvistefråga — t.ex. om innebörden i expropriationslillståndet — avgöres genom dom om medgivande till kvalificerat förhandslilllräde i stället för genom dom i ordinär väg synes ej utgöra skäl för att fullföljdsräiten skall vara olika. Möjliga tvistefrågor av denna art torde i expropriationsmål väl vara begränsade. Men reglerna äger genom hänvisningar i annan lagstiftning — t.ex byggnadslagen — tillämpning även pä andra rättsområden och därvid ankommer frågan huruvida lösningsrätt föreligger pä domstolen. Självfallet finns möjlighet att, i likhel med vad som nu gäller enligt 140 S byggnadslagen rörande enkelt förhandstillträde, i lag föreskriva att förhandstillträde får ske först sedan laga kraft ägande dom om lösningsrätten föreligger. Anmärkas må att förslag till följdändringar i byggnadslagen och åtskilliga andra lagar av intresse i detta sammanhang ännu icke överlämnats till lagrådet. Oavsett om följdändringar av nu angiven innebörd genomföres, kvarstår emellertid för expropriationsmålens del de principiella skälen mot den föreslagna ordningen. Med hänsyn till vad nu anförts bör den föreslagna fullföljdsbegränsningen ej omfatta medgivande lill kvalificerat förhandstiUträde. Den i andra stycket upptagna regeln torde därför böra gälla ej hovrättens 'avgörande " i fräga som avses i 17 — 20 SS utan hovrättens "beslut' i sädan fråga.

Prop. 1972:109 407

23 S

Vid expropriation frän samfällighel är såsom framhållits vid 1 kap. 1 S föremålet för expropriationen i själva verkel de skilda fastigheternas andelar i samfäUigheten. Denna omständighet synes ej utgöra hinder mot den i andra stycket föreslagna ordningen, dock endast under den ytterligare förutsättningen au expropriaiionen avser samtliga delägares andel i samfäUigheten. Denna förutsättning brister t.ex. i fall då staten ingår bland delägarna eller då en kommun, som exproprierar, själv äger fastighet som har del i samfäUigheten. För att stadgandets nu angivna innebörd skall tydligt framgå kan stadgandet lämpligen erhålla denna lydelse: 'Avser expropriation samtliga delägares andel i samfällighel eller del av denna och finns .... gemensam ersättning för delägarna i den mån ....'.

25 S

Bestämmelsen i fjärde stycket av förevarande paragraf har samband med bestämmelsen i 6 kap. I S andra stycket. Där stadgas atl reglerna om nedsättning ej gäller ersättning till innehavare av särskild rätt, om rättigheten upphör eller begränsas utan alt fastigheten eller del av fastigheten avstås. Såväl i förevarande paragraf som i 6 kap. 1 S andra stycket torde med uttrycket alt fastigheten eller del av fastigheten avstås åsyftas endast det fall atl fastigheten eller del av den tages i anspråk med äganderätt. Nedsättning av ersättning till innehavare av särskild rätt liksom inskränkning i avtalsfriheten rörande sådan ersättning är alltså enligl förslaget begränsad till de fall dä äganderättsexpropriation sker eller med andra ord dä den särskilda rättens stäUning rubbas enligt 1 kap. 3 S. 1 dessa fall är alltså säkerställt atl ersättning till innehavare av särskild rätt, som har sämre läge i förmånsrältsordningen än panthavare, om det behövs tillfaller, ej rättighetshavaren utan panthavaren och att ersättning ej genom överenskommelse kan eftergivas lill panthavarens nackdel. När däremot särskild rätl rubbas genom atl faslighet genom expropriation tages i anspråk med nyltjanderäti eller servitutsrätt — dvs. den situation som avses i 1 kap. 4 S — torde enligl förslaget den ersättning som utgår på grund av rubbningen av rättigheten alltid tillfalla rällighetshavaren och full avtalsfrihet råda rörande ersättningen. Även i detta fall kan emellertid panthavarens ställning rubbas genom expropriationen. Som exempel må blott nämnas den situation att i en fastighet, belastad av särskild rätt med förmånsrätt efter inteckningarna, genom expropriation tillskapas en särskild rätt med samma innehåll som den förut upplåtna. Genom expropriationen har sistnämnda räll i realiteten upphört, medan den nya rätten har förmånsrätt före panthavaren. Det synes svårt finna nägon hållbar grund varför icke även i denna situation den för rättighetshavaren bestämda ersättningen i princip skall tillkomma panthavaren och varför ej avtalsfriheten skall begränsas. Nedsättning enligl 6 kap. 1 S och

Prop. 1972:109 408

inskränkning i avtalsfrihet enligt denna paragraf bör följaktligen galla även i dessa situationer eller med andra ord-de som avses i 1 kap. 4 S. Nedsättning och inskränkning i avtalsfriheten är däremol obehövlig när enligt 1 kap. 1 S andra punkten genom expropriation särskild rätt till fastigheten upphäves eller begränsas: bortfallet eller minskningen av belastningen på fastigheten kan aldrig lända panthavaren till skada. Med hänsyn till vad nu anförts bör undantagsregeln i förevarande paragrafs fjärde stycke och 6 kap. 1 S andra stycket anges gälla då rättigheten upphör eller begränsas utan att fastigheten eller del av fastigheten tages i anspråk med äganderätt, nytijanderäu eller serviiuisrätl.

Tillfogas må endast att nedsättning även i den situation varom 1 kap. 4 S handlar självfallet blott skall avse den del av ersättningen till rättighetshavaren som angives genom reglerna i 24 S. Dessa regler svnes så utformade att de ger ledning även i denna situation.

6 kap.

1 S

Av skäl som anförts vid 5 kap. 25 S bör undanlagsregeln i andra stycket anges gälla det fall au räuigheien upphör eller begränsas utan att fastigheten eller del av fastigheten tages i anspråk med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt.

2 S

Den förenkling av betalningen av expropriationsersättningen som den föreslagna regleringen i fråga om nedsättning innebär föranleder ingen erinran. Domstolens kontroll av att föreskrivna medgivanden lämnats lorde emellertid knappast kunna göras sä enkel som antydes i specialmotiveringen. En noggrannare prövning än vad där anges fär anses päkallad. Anteckning om innehav av pantbrev kan icke utgöra nägon säkerhet för alt den som är antecknad som innehavare är den panträttshavare som skall lämna medgivande. Det synes även tveksamt om domstol bör underlåta att kräva att pantbrev företes enbart av det skälet att bank uppger sig vara panträtlshavare. Om domstolen utan nöjaktig kontroll godtager medgivande från någon som ej är innehavare av pantbrev och beslutar atl nedsättning ej skall ske. torde panträtlshavare som lider skada härigenom kunna vända sig med skadeståndsanspråk mot staten (3 kap. 2 och 3 SS skadeståndslagen, 1972:207).

Till vad som anförts om alt fastighetsägaren skall visa upp pantbrev må anmärkas, att enligt förslaget avgörandet huruvida nedsättning skall ske eller ej är oberoende av om fastighetsägare lämnat medgivande, bortsett från vad som gäller på grund av hänvisningen till bestämmelserna om

Prop. 1972:109 409

relaxation. Lydelsen av paragrafens första punkt täcker icke det fallet, an ingen borgenär finns som har panträtt men fastighetsägaren innehar pantbrev som utfärdats på grundval av inteckning i fastigheten. Det får emellertid anses självklart, att om fastighetsägaren begär att nedsättning ej skall ske och visar att han innehar alla utfärdade pantbrev. nedsättning ej bör föreskrivas.

7 S

1 förevarande paragraf anges utgångspunkten för den tid inom vilken nedsättning av expropriationsersättning och anmälan om att den erlagts skall ske. Under specialmotiveringen till paragrafen sägs att nedsättning eller anmälan skall ske inom tre månader från det målet i dess helhet blivit avgjort. Om i mälet förekommer flera avgöranden, skall tiden räknas frän den dag dä det sista avgörandet vinner laga kraft. Uttrycket i motiven att målet i sin helhet avgjorts kan möjligen inge viss tvekan om därmed av ses atl även frågan om rättegångskosinaderna skall vara slutligt avgjord. Rimligen bör så inte vara fallet. Avsikten måste vara att endast samtliga frågor i saken skall vara avgjorda. Detta hör komma till uttryck i lagte.Men.

Det avgörande som sålunda avses skola ligga till grund för beräkning av fristen framgår enligt lagrådets mening ej klart av orden 'målet slutligt avgjordes'. Detta uttryck betyder nämligen i lagspråk genomgående att ett lagakraftägande avgörande föreligger. Med hänsyn till vad i det föregående anförts bör i paragrafen anges att fristen räknas från "det att dom. som medfört att samtliga frågor i saken avgjorts, vunnit laga kraft".

Motsvarande uttryckssätt förekommer även i 8. 9 och 15 SS. Det förordas, att i dessa paragrafer ordet 'mälet' ersattes med orden "samtliga frågor i saken".

8 S

Lagrådet fär hänvisa till vad som anförts vid 7 S.

9 S

1 paragrafen bör. såsom förordats vid 7 S. uttrvcket 'målet' ersättas med orden 'samtliga frågor i saken'.

Under hänvisning till vad som anförts vid 1 kap. I S förordas, att i förevarande paragraf i ett andra stycke upptages ett stadgande av innehåll att. om tillbehör till fastighet exproprieras med äganderätt, tillbehöret efter expropriationens fullbordan upphör att höra till fastigheten! även om det ej skiljes frän denna. 1 detla stycke torde vidare, såsom anförts vid 5 kap. 10 S. även böra upptagas ett stadgande om expropriationens fastighetsbildande verkan.

Prop. 1972:109 410

10 S

Såsom anförls vid 5 kap. 10 S lorde i förevarande paragraf böra upplagas ett stadgande om au bestämmelsen i 9 S om expropriationens fastighetsbildande verkan äger motsvarande tillämpning, när egendom övergått pä den exproprierande enligt förevarande paragraf. Stadgandet torde lämpligen fä omfatta även vad i 9 S sägs om tillbehör till fastighet.

11 och 12 SS

1 enlighet med vad nu gäller upptages i förslaget en regel om att expropriationsrätten är förverkad om den exproprierande inte betalar expropriationsersättning inom den tid och pä del säu som är föreskrivet, såvida inle fastigheten redan övergått på honom på grund av kvalificerat förhandslilllräde eller på annal sätt. Denna verkan skall i motsats till vad som nu gäller vara definitiv för den exproprierande. Han skall alltså enligt förslaget inle efter medgivande av fastighetsägaren kunna begära att expropriaiionen skall fullbordas utan hinder av hans försummelse. Däremot skall enligl förslaget fastighetens ägare liksom nu kunna påfordra all expropriaiionen skall fullbordas. Han måste komma in till länsstyrelsen med sin begäran härom inom tre månader efter förverkandet. Som ytterligare förutsättning skall gälla att fastighetsdomstolen icke till inskrivningsmyndigheten anmält atl expropriationsrätten förverkats. Anmälan skall ske om fastighetsägaren vid domstolen visat att sådant förverkande föreligger. 1 denna del överensstämmer förslaget i sak och även huvudsakligen i form med vad som nu gäller. Det betyder med andra ord au. om fastighetsägaren före tremånadersfristens utgång bestämt sig för att icke kräva expropriationens fullbordande, och exempelvis genast v ill överlåta fastigheten, han bör se till att anmälan till inskrivningsmyndigheten sker för anteckning i fastighetsboken om att expropriationsrätten är förverkad. Har sädan anmälan skett kan han därefter inte ändra sig och begära att expropriaiionen skall fullbordas.

Det kan lill en början ifrågasättas om det överhuvudtaget behövs någon föreskrift om anmälan lill inskrivningsmyndigheten. Den praktiska nyttan synes vara ringa. Om föreskriften likväl behålles samtidigt som man skär bort expropriandens möjlighet atl begära att expropriationen skall fullbordas, synes den i förslaget valda formen att i huvudsak kopiera ExL inte vara lämplig.

Innebörden av förslaget som det här ovan har beskrivits skulle tydligare komma till uttryck om andra stycket i 11 S fick följande lydelse: "Vill fastighetsägaren au expropriaiionen ändock skall fullbordas, har han att inom tre månader efler förverkandet hos länsstyrelsen begära det. Vill han det ej, fär han hos fastighetsdomstolen visa att expropriationsrätten är förverkad. GÖr han det. skall domstolen anmäla förverkandet lill inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken. Vad som sagts

Prop. 1972:109 411

nu om anteckning i fastighetsboken äger. när fråga är om tomträtt, motsvarande tillämpning beträffande tomträttsboken'.

Till följd härav bör 12 S fä följande Kdelse: 'Har fastighetsägaren begärt att expropriationen. utan hinder av att expropriationsrätten är förverkad enligt 11 S första stycket, skall fullbordas och har ej anmälan enligt andra stycket i samma paragraf ägt rum. skall länsstyrelsen låta uttaga expropriationsersättningen jämte ränta enligt 16 S första stycket hos den exproprierande.'

14 S

Om institutet anmälan enligt andra stycket i förslagets 11 S bibehålles och reglerna om det utformas enligt lagrådets förslag, bör hänvisningen i förevarande paragraf till 12 S utbytas mot en sådan till 11 S.

l-i S

Under hänvisning lill vad som anförts vid 7 S bör ordet 'målet' utbytas mot uttrycket 'samtliga frågor i saken'.

19 S

I paragrafen har tagits upp bestämmelser om kallelser till fördelnings-sammanträde och kungörelse om sådant sammanträde m.m. Bestämmelserna bör anslutas närmare till vad som gäller när medel skall fördelas mellan rättsägare i utmätt fastighet utan att fastigheten sålts exekutivt (jfr 143 S andra och iredje mom. UL och 36 S kungörelsen. 1971:1097. om exekution i fast egendom). Enligt förslaget skall kallelse sändas även till kända innehavare av med panträtt jämställd rätt. Med hänsyn till punkt 5 i de föreslagna övergångsbestämmelserna till den nya expropriationslagen synes orden "eller med panträtt jämställd rätt" kunna utgä som obehövliga.

Paragrafen bör alltså fä följande lydelse: "Sammanträde för annan

sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas alt anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Föreligger särskilda skäl. skall kungörelse om sammanträdet minst tvä veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten".

7 kap.

1 och 2 SS

Enligl 18 kap. 6 S RB är part. som på grund av processuell försummelse vållat motparten kostnad, skyldig att ersätta denna huru rättegångskostnaden i övrigt än skall bäras. Förevarande paragrafer innehåller den huvudregeln alt sakägaren är berättigad till gottgörelse för kostnader. Undantag härifrän stadgas dock genom hänvisningen till 18 kap. 6 S RB för

Prop. 1972:109 412

del fall att sakägaren gjort sig skyldig till processuell försummelse, i vilket fall alltså paragrafernas huvudregel ej gäller. När det är fråga om kostnader i expropriationsmål blir dä pä grund av 2 S lagen om fastighetsdomstol 18 kap. RB tilllämpligt och därmed iiven dess 6 S. Den försumlige sakägaren skaW aWtsä gottgöra sin motpan i expropTiaiionsmälel dennes kostnad på grund av försummelsen. Vad åter gäller den situationen att det är i ärendet om tillstånd till expropriation eller i ärendet om expropriationsersättningens fördelning som sakägaren försummat sig. får som nämnts hänvisningen lill 18 kap. 6 S anses innebära att huvudregeln i förevarande paragrafer ej gäller. Då eljest inga regler finns om kostnader beträffande dessa ärenden, blir resultatet att den försumlige sakägaren visserligen ej får gottgörelse för sina kostnader men å andra sidan ej heller är skyldig gottgöra motparten denne genom försummelsen åsamkade kostnader. Med den ordning som i allmänhet gäller inom förvaltnings-förfarandet synes intet vara au erinra mot den ordning förslaget sålunda fär anses innebära.

4 S

Kan överenskommelse ej träffas mellan den exproprierande och sakägaren om gottgörelse för dennes kostnad i ärende om tillstånd till expropriation eller i ärende om fördelning av expropriationsersältningen och tvisten alltså skall slitas av fastighetsdomstol, synes ulan särskilt stadgande klart atl anhängiggörandet av tvisten i princip skall ske genom ansökan om stämning. Enligt grunderna för bestämmelsen i 5 kap. 3 S — vilken tar sikte på rättsförhållanden som skall prövas enligt annan lag än expropriationslagen — bör hinder dock ej möta att under förutsättningar som gäller enligt nämnda lagmm i expropriationsmålet taga upp yrkande om gottgörelse för dessa kostnader utan stämning.

5 S

I likhet med vad som skett vid 5 kap. 21 S förordas, att i iredje stycket av förevarande paragraf upptages en regel av innehåll att innan förordnande meddelas att förskott ä rättegångskostnad skall ulgå till part. motparten skall erhålla tillfälle att yttra sig. Fråga om sädant förskott skall alltid avgöras genom beslul. Av skäl som anförts vid 5 kap. 21 S kan därför bestämmelsen i tredje stycket första punkten som obehövlig utgå.

Övergångsbeståm melserna

Säsom förordats vid 1 kap. 1 S bör bland övergångsbestämmelserna upptagas ett stadgande av innehåll att bestämmelsen om tomträu i 1 kap. 2 S nya lagen äger motsvarande tiUämpning i fråga om vattenfallsrätt som

Prop. 1972:109 413

avses i 12 S lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken. Till frägan om stadgandets placering återkommer lagrådet.

Avsikten med första punkten i förevarande övergångsbestämmelse är atl äldre bestämmelser skall tillämpas icke endast vid prövningen av frågan huruvida tillstånd lill expropriation skall lämnas utan även beträffande förfarandet i tiUslåndsärendet. För au denna innebörd av övergångsbestämmelsen skall komma till klart uttryck torde böra anges au. då ansökan om expropriation gjorts före nya lagens ikraftträdande, frågan om tillstånd till expropriationen prövas och ärendet därom handlägges enligt äldre beslämmelser. 1 fall som här avses kommer därför bl.a. vad nya lagen stadgar i 3 kap. 6 S om förlängning och förkortning av tid för ansökan om stämning och i 7 kap. 1 S första stycket om kostnader i tillståndsärendet icke att vara tillämpligt.

Till beslämmelser om förfarandet i tillståndsärendet är att räkna även vad som stadgas i 3 kap. 3 S nya lagen. Att bestämmelserna i nämnda paragraf, enligt vad som föreskrives under 10 i övergångsbestämmelserna, skal! tillämpas även om ansökan om expropriation gjorts före nya lagens ikraftträdande framstår därför som ett undanlag frän vad som stadgas i förevarande punkt. Innehållet i bestämmelsen under 10 torde med hänsyn härtill böra sammanföras med förevarande bestämmelse. I fräga om tillämpningen av 3 kap. 3 S må framhållas, atl övergångsbestämmelsen icke medför, all vad i paragrafen stadgas kommer att gälla då sökandens nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten har upphört redan före lagens ikraftträdande.

Den i andra punkten av förevarande övergångsbestämmelse upptagna regeln angående lösningsrätt är av annan karaktär än innehållet i första punkten. Regeln avser icke endast ärenden som är beroende på prövning när nya lagen träder i kraft. Den skall gälla även då expropriation fullbordats dessförinnan. Innebörden av övergångsbestämmelsen torde komma till tydligare uttryck om bestämmelsen ges lydelsen, au äldre bestämmelser om lösningsrätt skall alltjämt gälla belräffande egendom som exproprierats pä grund av ansökan före ikraftträdandet. Som föredragande statsrådet anfört i anslutning lill den under 9 upptagna övergångsbestämmelsen innehåller 79 a S första stycket ExL en bestämmelse angående återlösningsrätt. Denna bestämmelse får anses höra till de äldre beslämmelser som alltjämt skall gälla enligl förevårande övergängs-bestämmelse.

Såväl 100 S som 104 S iredje stycket ExL. vilka lagrum båda tar sikte på fall då marken innehaves med nyltjanderätt. upptager en regel av innebörd

Prop. 1972:109 414

att vid uppskattning av det exproprierade områdets värde hänsyn icke får lagas till förbättring, vilken omrädet vunnit genom arbete eller kostnad som nytljanderättshavaren eller dennes företrädare nedlagt å omrädet utöver vad som ålegat honom enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt. Vid 4 kap. I S har lagrådet på anförda skäl förordal alt en regel med allmän räckvidd motsvarande 104 S iredje stycket ExL upptages i 4 kap. 1 S. Bifalles denna hemställan, kommer det i den nya lagen att finnas en generell bestämmelse med samma innehåll som 100 S ExL. Med hänsyn till detta förhällande ävensom innehållet i över-gängsbestämmelsen under 11 är föreskriften i förevarande övergångsbestämmelse att 100 S ExL fortfarande skall äga tillämpning obehövlig och bör utgå.

Däremol bör. såsom föreslagits. 101 S ExL fortfarande gälla. Bestämmelsen skall tillämpas på all egendom som exproprierats enligt 1 S första stycket 7 ExL. Detta skulle framstå tydligare om regeln får den lydelse att beträffande egendom, som exproprierats enligl 1 S första stycket 7 lagen (1917:189) om expropriation. 101 S samma lag fortfarande skall gälla.

Genomföres vad lagrådet föreslagit under 1 kap. 4 S. kommer lill-ständsmyndigheten. även när det är fråga om att genom expropriation tillskapa särskild rätt till fastighet, att fä pröva frågan om expropriationens inverkan på äldre rättighet som besvärar fastigheten. Vad som sägs i förevarande punkt bör därför gälla vid all expropriation. 1 den föreslagna lagtexten bör alltså orden 'med äganderätt' utgä.

Tillämpning av 79 a S andra stycket ExL kommer icke i fräga i andra fall än dä expropriation av nyttjanderätt verkligen kommit till stånd. Innebörden av förevarande övergångsbestämmelse, som har avseende på alla fall då expropriation för angivet ändamål skett med tillämpning av ExL. skulle komma till tydligare uttryck om det stadgas, au beträffande egendom som genom expropriation tagits i anspråk med nyttjanderätt för allmän väg på grund av ansökan före ikraftträdandet. 79 a S andra stycket lagen (1917:189) om expropriation fortfarande skall gälla.

12.

1 anledning av ett uttalande i motiven lill denna bestämmelse om att reglerna i 7 kap. om expropriationskostnad bör tillämpas från det den nya lagen har trätt i kraft må framhållas att. säsom lagrådet uttalat \ id övergångsbestämmelsen under 6. regeln i 7 kap. 1 S första stycket om kostnader i tillståndsärendet icke skall vara tillämplig när ansökningen om expropriation gjorts före nya lagens ikraftträdande. Detta följer av nämnda övergångsbestämmelse.

Prop. 1972:109 415

Vid bifall till lagrådets vid 5 kap. 22 S framförda förslag att talan mot hovrätts dom. varigenom medgivande till kvalificerat förhandstillträde lämnats, skall få föras i högsta domstolen, bör tredje punkten i förevarande övergängsbesiämmelse utgä.

14.

Av uttalanden i remissprotokollet vid denna övergångsbestämmelse framgår att med uttrycket "sättet för betalning" i första hand åsyftas vad den exproprierande har att åtgöra för att han skall anses ha fullgjort vad på honom ankommer. Däremot får anses oklart huruvida avsikten varit att under nämnda uttryck inbegripa även förfarandet för fördelning och utbetalning av nedsatta eller eljest av länsstyrelsen omhänderhavda medel. Även i denna del föreligger vissa skiljaktigheter mellan den nya lagen och gällande ordning; så saknas exempelvis i nya lagen motsvarighet till bestämmelsen i 35 S ExL och därtill anknytande regler om formen för betalning av ersättning för expropriation av jordområde samfällt för flera än tio fastigheter med skilda ägare. Över huvud taget kan sägas, att det råder sådant samband niellan domstolens avgörande, formen för den exproprierandes erläggande av betalning samt länsstyrelsens fördelning och utbetalning av nedsatta eller eljest omhänderhavda medel att icke skilda regelsystem bör gälla för olika delar av detta i sak sammanhängande förfarande. Enligt lagrådets mening bör därför för hela detta förfarande tillämpas äldre beslämmelser när ersättningen respektive förskottet bestämts före nya lägens ikraftträdande. Au detta skall gälla får anses framgå av lagtexten med erforderlig tydlighet om. såsom lagrådet härmed förordar, orden "sättet för' får utgå ur densamma.

Dispositionen

De i övergångsbestämmelserna under 4 — 14 upptagna stadgandena är av tre olika arter: dels regler varigenom bestämmelser i nya lagen göres tillämpliga på vissa äldre, endast övergångsvis kvarlevande rättsinstitut, dels regler, enligt vilka vissa stadganden i ExL fortfarande skall gälla beträffande egendom som exproprierats enligt föreskrift i ExL. vare sig expropriationen fullbordats före eller efler nya lagens ikraftträdande, och dels regler om vilka bestämmelser som efter nvä lagens ikraftträdande skall tillämpas beträffande ärende om expropriationstillstånd och expropriationsmäl som är anhängigt vid ikraftträdandet och beträffande likvidförfarande som grundas pa avgörande dessförinnan. 1 förslaget har reglerna ej upptagits enligt denna gruppindelning. Enligt lagrådets mening skulle övergångsbestämmelserna bli lättillgängligare om — utöver de jämkningar som förordats i det föregående — en omdisponering vidtages i enlighet med nämnda gruppindelning. Detta skulle innebära att till den

Prop. 1972:109 416

första gruppen, avseende nya lagens tillämpning pä äldre rättsinstitut, skulle under 4 — 7 hänföras den förut berörda bestämmelsen om vattenfallsrätt samt reglerna i förslaget under 4. 13 och 5. att i den andra gruppen, enligt vilken vissa äldre beslämmelser i ExL fortfarande skall gälla viss enligt samma lag exproprierad egendom, skulle under 8—10 upptagas bestämmelser motsvarande reglerna under 6 andra punkten samt 7 och 9 i förslaget samt att till den iredje gruppen, avseende tillämplig lag efter nya lagens ikraftträdande i förfaranden som därvid pågår, skulle under 1 1 föras regeln under 6 första punkten i förslagel ävensom den därmed i sak sammanhängande föreskriften under 10 i förslaget samt under 12 — 15 upptagas regler motsvarande dem under 8. 11. 12 och 14 i förslaget.

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

2 kap. 7 S

Här må erinras om au lagrådet vid 1 kap. 1 S expropriationslagen ifrågasatt visst tillägg till förevarande paragraf.

13 kap. 24 S

Hänvisningen i första stycket av denna paragraf i gällande rätt får anses avse endast det avsnitt i ExL som upptagits under rubriken 'Om domstolar och rättegång i expropriationsmål". Ehuru frågan om rättegångskostnad i och för sig är en rätlegängsfräga, gäller nämnda hänvisning alltså ej ExL:s bestämmelser därom, vilka upptagits under den särskilda rubriken "Om expropriationskostnad": i paragrafen har också särskilda regler i detta ämne upptagils i dess andra stycke. Den omdisponering som gjorts i förslagel till ny expropriationslag utgör ej hinder mot att fortfarande begagna den hittills tillämpade metodiken. Hänvisningen i första stycket av paragrafen avser alltså endast reglerna i 5 kap. i förslaget till expropriationslag.

Såsom framgår av vad som anförts till stöd för förslaget att tillskapa institutet utredningsbeslut föreligger elt intimt samband mellan detia och den från vad eljest gäller avvikande ordningen att den exproprierande i princip skall svara för båda parters rättegångskostnader vid fastighetsdomstolen oavsett målets utgång. Genom utredningsbeslulet och reglerna om verkan därav avses sålunda främst att förhindra sädant missbruk vartill regeln om den exproprierandes principiella kostnadsansvar kan leda. Med hänsyn till vad nu anförls kan det ej anses motiverat att — med avvikelse frän vad annars allmänt gäller inom processrätten — införa regler om utredningsbeslul i fall då ej ena parlen har att i princip svara för båda sidors rättegångskostnad oavsett utgången i målet. Enligt det föreslagna andra stycket i förevarande lagrum har i likhet med vad som

Prop. 1972:109 417

nu gäller fastighetsägarens principiella kostnadsansvar inskränkts all gälla mäl angående bestämmande av lösesumma. Med hänsyn till vad förut anförts bör då också regeln om utredningsbeslul inskränkas till denna typ av mäl. En begränsning av den i lagrummets första stycke upptagna hänvisningen till expropriationslagen är därför påkallad. Det förordas att i första stycket som en andra punkt infogas en regel av innehåll atl bestämmelserna om utredningsbeslul dock skall äga tillämpning endast i den mån målet avser bestämmande av lösesumma.

Övergångsbestämmelserna

För de expropriationsmål som är anhängiga vid den nya expropriationslagens ikraftträdande har upptagils regler under 12 i övergångsbestämmelserna. Samma reglering som för expropriationsmålen är påkallad för de mål som på grund av ändringen i förevarande paragrafs första stycke överföres från rätlegångsbeslämmelserna i ExL lill dem i den nya lagen. I förevarande lagförslag torde därför böra upptagas en övergångsregel av innehåll att beträffande mål, som är anhängigt vid ikraftträdandet, stadgandena i övergångsbestämmelserna till expropriationslagen (1972: ) om expropriationsmål anhängigt vid sistnämnda lags ikraftträdande skall äga motsvarande lillämpning. Vid bifall härtill skall, enligt övergångsbestämmelserna till expropriationslagen, 5 kap. 12 § andra stycket samma lag, dvs, reglerna om utredningsbeslut, ej gälla mål anhängigt vid ikraftträdandet. Härav följer att tUlämpning av den nya punkten i 13 kap. 24 § andra stycket aldrig kan bli aktuell i övergångsmålen. Oavsett att den i förslaget upptagna övergångsbestämmelsen därför egentligen är obehövlig, kan den likväl i klarhetens intresse bibehållas.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

1 §

1 samband med att bestämmelserna om expropriation för eleklriska anläggningar överföres från I § ellagen till expropriationslagen synes del från redaktionell och systematisk synpunkt lämpligt att inleda lagen med det stadgande som betecknas 1 a § i gällande lag och som innefattar en definUion på elektrisk anläggning. För atl undvika en ändrad paragrafindelning föreslås att I § i det remitterade förslaget och I a § byter plats inbördes.

Vad angår avfattningen av I § i det remitterade förslaget kan i fråga om Iredje stycket anmärkas, att det ej tillräckligt klart framgår att fråga om proformaexpropriation skall upptagas av fastighetsdomstol. Del synes

27 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

Prop. 1972:109 418

lämpligt atl inleda delta stycke med en bestämmelse atl fräga om sådan expropriation upplages av fastighetsdomstol samt all därefter föreskriva att därvid bestämmelserna i 3 kap. 2 § expropriationslagen (1972: ) om ansökan om expropriationstillstånd skall äga motsvarande tUllämpning på ansökningen om stämning.

Övergångsbestämmelserna

På molsvarande sätt som lagrådet förordat vid 6 i övergångsbeslämmelserna till expropriationslagen bör i övergångsbestämmelsen till förevarande lag anges, att om expropriationsförfarande har inletts före ikraftträdandet, frågan om tUlstånd lill expropriationen prövas och ärendel därom handlägges enligt äldre beslämmelser.

Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

I anledning av vad som anföres i motiveringen tUl förevarande lagförslag får lagrådet framhålla, all förslaget icke innehåUer någon ändring av lagens 16 §. De förutsättningar som lagen uppstäUer för att kungörelsedelgivning skall få användas kommer därför atl vara oförändrade. I vilken mån bestämmelserna om kungörelsedelgivning kan ha tillämpats mer restriktivt än vad lagen ger möjlighet tUl undandrar sig lagrådets bedömande.

Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Genom ändringen i förslagels 29 § blir från och med ikraftträdandet den nya expropriationslagens regler gällande i stället för dem i ExL. En särskild övergångsregel synes påkallad för de mål som kan vara anhängiga vid ikraftträdandet. Den torde kunna givas samma innehåll som den vid förslaget lill lag om ändring i JB förordade.

Övriga lagförslag

Övriga lagförslag lämnas utan erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 29 september 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådels yttrande över förslag lill

1. expropriationslag,

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

4. lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

5. lag om upphävande av lagen (1947:290) om tvängsinlösen av
vanhävdad jordbruksegendom,

6. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

7. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428), S. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådets yttrande innehåller många värdefulla påpekanden rörande de framlagda lagförslagens närmare utformning. Som kommer att framgå av det följande kan jag med några undantag ansluta mig tiU vad lagrådet anfört. Jag konstaterar med tillfredsställelse alt lagrådet ansett sig kunna godta de nyheter av större räckvidd som expropriationslagförslaget innehåller. Jag åsyftar därvid i första hand uppläggningen av förslaget i fråga om angivande av expropriationsandamålen, utvidgningen av presumtionsregeln och föreskrifterna om utredningsbeslul. Belräffande de olika punkterna i lagrådets yttrande vill jag anföra följande.

Förslaget till expropriationslag

/ kap.

Lagrådet förordar en omdisposilion av 1 kap, i det remitterade förslaget. Sålunda föreslås, att definUionen av begreppet särskild rätt i 5 § första

Prop. 1972:109 420

stycket flyttas till 2 § för atl där utgöra första punkten i första stycket och att bestämmelserna i 2 § iredje stycket i det remitterade förslaget tas upp som en tredje punkt i första slyckel. Vidare förordas, alt 2 § andra slyckel i det remitterade förslaget, som handlar om tillämpningen av lagen vid expropriation av särskild rätt, får sin plats i 5 §. Mot vad lagrådet anför i detta hänseende har jag inte något atl erinra. Jag föreslår därför all kapitlet disponeras på sätt lagrådet har förordat.

I likhet med lagrådet finner jag det överflödigt atl i / # särskilt ange att del av fastighet får exproprieras. Uttrycket 'del av fastighet' bör därför utgå ur paragrafen. Mot vad lagrådet i övrigt anför om innebörden av begreppet fastighet som föremål för expropriation har jag inte något att erinra. Jag biträder också lagrådels förslag att i den nya expropriationslagen skall tas in en bestämmelse om att tUlbehör tUl fastighet som exproprieras med äganderätt upphör att höra till fastigheten, även om del ej skUjes från denna. Bestämmelsen bör som lagrådet förordar tas in i 6 kap, 9 §.

Lagrådet diskuterar ingående frågan om expropriation av lomlrält och vattenfallsrätt och expropriation av fastighet i vilken sådan rätl gäller. Jag är helt ense med lagrådet om vad som i detta hänseende bör gälla. Också enligt min mening bör sålunda tomträtt och vattenfallsrätl kunna genom expropriation såväl bl.a, överflyttas tiU annan innehavare som upphävas eUer begränsas. Enligt min mening borde det sistnämnda trots bestämmelsen i 13 kap, 26 § JB kunna följa av att tomträtt och vattenfallsrätl omfattas av begreppet 'särskild rätt' sådant detta är definierat i den föreslagna lagen. Jag vill dock inte motsätta mig att frågan uttryckligen regleras. Jag ansluter mig tiU lagrådets förslag till utformning av sådana regler.

Jag delar lagrådets uppfattning att det inte behöver särskilt anges att 'vägrätt' avser rätt tiU allmän väg. 2 och 3 §§ bör utformas i överensstämmelse härmed.

Mot vad lagrådet anför om innebörden och utformningen av 2 § andra stycket i det remitterade förslagel har jag inte något att erinra. Bestämmelserna bör därför ändras i enlighet med lagrådets förslag. Av vad jag fömt anfört framgår atl bestämmelsen bör få sin plats i 5 §.

Innebörden av 4§\ det remitterade förslaget är som framgår av lagrådels yttrande bl.a. att särskild räll som har tUlkommit genom expropriation eUer annat tvångsförvärv eUer vid fastighetsbildning eller på liknande sätt inte behöver stå tiUbaka för nytijanderätt eller servitut som har tillskapats genom expropriation, om rättigheterna inte skuUe kunna utövas vid sidan av varandra och expropriationen inte avsett också upphävande eller begränsning av den äldre rättigheten. Enligt lagrådets mening bör i stället gälla att den genom expropriation tUlskapade rättigheten skall ha företräde framför den äldre rättigheten, om inte annat förordnats i expropriations-

Prop. 1972:109 421

tillståndet. Denna mening kan jag inte dela. Det kan här vara fråga om rättigheter av stor allmän betydelse. Har kännedom saknats i expropriationsärendet om en sådan rättighet, bör konkurrensfrågan, om så behövs, lösas av tillständsmyndigheten efter ansökan om expropriationstillstånd i fråga om den äldre rättigheten.

I tydlighetens intresse bör, som lagrådet förordar, till paragrafen fogas en särskild beslämmelse av innehåll att särskild rätt som tillkommer staten och vägrätt som tillkommer annan än staten icke rubbas genom expropriationen.

2 kap.

lag ansluter mig till lagrådets förslag tiU ändrad utformning av 5 §.

Som lagrådet anför är innebörden av 10 § i det remitterade förslaget alt expropriation får ske för ändamål som det ankommer på staten, kommun, landstingskommun eller kommunalförbund alt tUlgodose och i övrigt för verksamhet som är av väsentiig betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp, vare sig verksamheten handhas av ett allmänt eller enskilt subjekt. Jag ansluter mig lill lagrådets förslag lill ändrad utformning av paragrafen.

Jag har inte heller något att erinra mot vad lagrådet anför om innebörden av 12 § andra stycket i det remitterade förslaget. Av bestämmelsen följer att, när annan än staten eUer kommun ansöker om expropriation, sådan får ske endasl om sökanden har sådana kvalifikationer, atl trygghet finns atl egendomen kommer att användas för angivet ändamål. Jag biträder lagrådets förslag att landstingskommun och kommunalförbund i bestämmelsen skall jämslällas med staten och kommun och kan ansluta mig till lagrådets förslag tUl ändrad utformning av bestämmelsen,

3 kap.

I anslutning till 1 § har jag i remissprotokollet gjort uttalanden av innehåU bl.a. att ansökan om tillstånd lUl expropriation får anses bestridd endast när sakägare på saklig grund motsätter sig expropriationen och att man därför vid tillämpningen av bestämmelserna om delegation av tiUståndsgivningen torde få bortse från bestridanden som hänför sig till atl sökanden och sakägaren har olika uppfattning i värderingsfrågan. Lagrådet påpekar att vad jag sålunda har uttalat inte har kommit tUl uttryck i lagtexten, där del endast talas om bestridande. Efter ytterligare överväganden anser jag mig inte böra vidhålla min i specialmotiveringen till 1 § redovisade uppfattning. Delegation av tiUståndsgivningen bör således inte äga rum, om ansökningen om tUlstånd tUl expropriation bestrids, oavsett på vilken grund detla sker.

Prop. 1972:109 422

Som jag har anfört i remissprotokollel bör delegation inle heller ske, när kommun eller myndighet motsätter sig bifall lill ansökningen. Något förbud mol delegation i sådana fall anser jag inle behöva tas in i lagtexten. Denna begränsning i underordnad myndighets rätl all avgöra tiUslåndsärende får i stället komma till uttryck i kungörelse eller annal beslut av Kungl. Maj:l om delegation.

Mol lagrådets uttalanden i anslutning tiU 4 § har jag inle något alt erinra.

Lagrådet påpekar alt 5 §, som gör del möjligl för tillslåndsmyndigheten att meddela särskilda föreskrifter för att trygga att den exproprierade egendomen användes för det avsedda ändamålet, inte upptar några beslämmelser om tvångsmedel för del fall all föreskrifterna inte eflerievs. Enligl min mening behövs i allmänhet inle några särskilda tvångsmedel. Skulle del visa sig att den exproprierande inle iakttar föreskrifter som har meddelats, torde länsslyrelsen åtminstone i vissa fall kunna verka för att ny expropriation för samma ändamål men med annan expropriant kommer till stånd. Vid expropriation för naturvårdsändamål kan länsstyrelsen i stället meddela naturreservatsföreskrifler enligl NVL för det exproprierade området och i andra fall kan annan speciallagstiftning bli tiUämplig. I undanlagsfall kan del dock föreligga behov av att kunna framtvinga föreskrifternas efterlevnad genom vitesföreläggande. Länsstyrelsen bör därför i lagen ges rätl atl för sådanl ändamål förelägga vite. Utdömandet av förelagt vite bör ankomma på domstol efter talan av åklagare. Självfallet blir bestämmelserna i 5 § tillämpliga endast om expropriationen fullbordas.

Den i 6 § föreslagna regleringen av frågan om gUtigheten av expropriationstiUstånd i förening med mitt uttalande i remissprotokollet att Kungl. Maj:ls delegalionsmöjlighet inte skall utnyttjas beträffande fråga om förlängning leder som lagrådet framhåller lill all ansökningar om förlängning resp. förkortning av den tid inom vilken samma expropriationstiUstånd skall utnyttjas kan komma att prövas av skilda organ. Denna möjlighet torde dock vara av övervägande teoretiskt intresse med tanke på att frågorna regelmässigt måste bli aktuella vid skilda lidpunkter. 1 sammanhanget vill jag också framhålla att, om tiden förlängs av Kungl. Maj:t, det är Kungl. Maj:l som enligt nyss angivna riktlinjer därefter skall pröva fråga om förkortning av tiden. De fall då frågor om förlängning och förkortning av tidsfristen kan komma all prövas av olika myndigheter inskränks således lill fall då tillståndet från början getts av underordnad myndighet för längre tid än ett år.

Enligl lagrådets mening skulle varken fastighetsägaren eller den exproprierande kunna utsättas för några olägenheter eUer risker om ärenden angående föriängning kunde delegeras från Kungl. Maj:t. Med anledning härav vill jag framhålla all frågan huruvida förlängning skall medges ofla innefattar svåra avvägningsproblem. Jag vidhåller därför min

Prop. 1972:109 423

uppfattning att Kungl. Maj:t själv bör pröva alla frågor om föriängning åtminstone till dess alt en klar praxis har hunnit utbilda sig i fråga om tillämpningen av de nya bestämmelserna. Därefter bör del eventuellt kunna komma i fråga att under de fömtsättningar som anges i 1 § delegera också förlängningsfrågorna. Molsvarande gäller fråga om nytt tillstånd beträffande samma egendom. Vissa skäl talar onekligen för att frågan om beslutanderätten i ärende om förkortning behandlas på samma sätt. Även i denna situation kan det bli fråga om svåra avvägningsproblem som gör det önskvärt att en enhetlig praxis utbildas genom prövning hos Kungl. Maj:t. Jag föreslår atl en sådan ordning genomförs. På detla sätt kan också lagrådets önskemål om enhetlig reglering av beslutanderätten i fråga om förlängning och förkortning tillgodoses. En föreskrift om möjlighet till delegation i fråga om förlängning och förkortning bör redan nu finnas i lagen, ehuru den t.v. inle bör utnyttjas. Jag förordar därför att i paragrafen las upp föreskrift om alt 1 § äger molsvarande tillämpning beträffande prövning av fråga om förlängning eller förkortning av tid inom vUken saken skaU fullföljas. I likhel med vad lagrådet föreslår bör i sådant faU de materiella bestämmelserna om förlängning och förkortning tas upp i första stycket, medan hänvisningen till 1 § bör få sin plats i andra stycket. Självklart är, att bestämmelserna i 1 § är direki tillämpliga på fråga om nytt tillstånd beträffande samma egendom.

4 kap.

Lagrådet förordar i anslutning lill ett motivutlalande till 3 kap. 3 § i remissprotokollet en regel i / § av innebörd alt vid expropriation av fastighet till vUken den exproprierande har nyttjanderätt eller servitutsrätt, hänsyn vid bestämmande av fastighetens värde inte skall tas till förbättring, vilken fastigheten vunnit genom arbete eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätt övergått till denne, nedlagt på fastigheten utöver vad som ålegat honom. Mitt motivutlalande var visserligen av mera begränsad innebörd och tog närmast sikte på det fall som nu regleras i 104 § tredje stycket. Den av lagrådet föreslagna regeln har en mera generell räckvidd. Jag finner det emellertid både önskvärt och lämpUgt atl det i princip slås fast i den nya expropriationslagen att exproprierande som har nyttjanderätt eller servitutsrätt tUl den exproprierade fastigheten inte skall behöva ersätla förbättringar som han, utan alt vara skyldig lill del, själv bekostat; 1 likhel med lagrådet anser jag all den förordade bestämmelsen bör föras in som ett nytt Iredje stycke i 4 kap. I §. Jag vill påpeka alt regeln blir tillämplig också när den exproprierande har haft nyttjanderätt eller servitutsrätt bara till en del av vad som exproprieras, t.ex. vissa lokaler i en hyresfastighet.

Prop. 1972:109 424

Med anledning av vad lagrådet anfört om tillämpningen av 3 § tredje stycket vid delexpropriation vill jag påminna om att fastighetsägaren under de förutsättningar som anges i 3 kap. 8 § första stycket har rätt tUl utvidgning av expropriationen. Vid bedömning av frågan om en återstående del av fastigheten lider synnerligt men genom expropriationen skall domstolen självfallet beakta bl.a. om expropriaiionen påverkar den återstående delens användning för bostadsändamål. I övrigt har jag inte något atl erinra mot lagrådets uttalanden i anslutning till 3 §.

Jag ansluter mig tiU lagrådets förslag till ändrad utformning av 5 §.

5 kap.

1 3 § i det remitterade förslagel föreslås alt yrkande som har samband med expropriation men rör rättsförhållande som inte skall prövas enligt expropriationslagen får prövas i expropriationsmålet, om det är lämpligt. Med anledning av lagrådets uttalande i anslutning tUl paragrafen vill jag framhålla att del är avsett att endast yrkande från den exproprierande eller sakägare skall kunna bli föremål för prövning. Jag delar lagrådets uppfattning att detta bör komma till uttryck i lagtexten och kan ansluta mig till den av lagrådet föreslagna lydelsen. Som lagrådet framhåller skall sådant yrkande från den exproprierande eller sakägare som avses i paragrafen självfallet kunna tas upp utan särskild stämning.

I anslutning till 6 och 11 §§ pekar lagrådet på de konsekvenser som kan uppslå genom alt kungörande av expropriationsmål inte är obligatoriskt enligt det remitterade förslaget. Enligt lagrådets mening kan del göras gällande att domen i expropriationsmål, om kungörande inle skett, inte blir bindande för en rättsägare som blir känd först efler målets avgörande och, om domen skulle gälla mot honom, kan han otvivelaktigt angripa domen i extraordinär väg. Lagrådet framhåller vidare att bestämmelsen i 11 § om lagfartens legitimerande verkan inte medför all dom i expropriationsmål blir gällande mot den som inte längre har lagfart på fastigheten men som likväl är dess rätte ägare. För att säkerställa att domen blir bindande mol den okände rätte ägaren kan enligt lagrådet antingen föreskrivas atl talan i expropriationsmål alltid skall kunna med laga verkan riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt eller uppställas krav på att kungörelsedelgivning med okända sakägare alllid skall äga rum.

Enligt min mening är det ett väsentiigt krav alt tidigare rält till fasligheten med i lagen angivna begränsningar utsläcks genom expropriationen. Detta krav får självfallet inte leda lill att expropriationsmål genom överdrivna försiktighetsmått görs onödigt tillkrånglade och kostsamma. Del merarbete och den merkostnad som uppslår om kungörelsedelgivning enligl 17 § delgivningslagen skall äga rum i alla expropriationsmål bör emellertid inte överdrivas. Vad lagrådet anför har efler förnyat över-

Prop. 1972:109 425

vägande lett mig till den uppfattningen alt i expropriationsmål kungörelsedelgivning alltid bör äga rum lill underrättelse för okända sakägare som möjligen finns. Det är emellertid tydligt alt del finns åtskUliga fall där del är högsl osannolikt atl del finns någon okänd sakägare. Som exempel kan anföras expropriation som endasl syftar till upphävande eller begränsning av särskild rätt tUl fastighet och expropriation av elt par kvadratmeter mark för galureglering, när den lagfarne fastighetsägaren innehaft fastigheten under längre lid. 1 sådana fall ter sig införande i tidning av meddelande som avses i 17 § första stycket delgivningslagen meningslöst. Efter viss förebild av 17 § första stycket andra punkten samma lag föreslås därför att domstolen i klara fall skall kunna underiåta att införa meddelandet i tidning och i stäUel låta anslå det i fastighetsdomstolens lokal.

Självfallet skall den i 6 § iredje stycket upptagna bestämmelsen om kungörelsedelgivning ses mol bakgrunden av bestämmelserna i paragrafens första stycke. Detta innebär, all den handling som skall delges genom kungörelsedelgivning är stämning, när stämningsansökan har gjorts av den exproprierande, och kallelse att inträda som part i rättegången, när ansökan har gjorts av sakägare. För att delta sakll framgå tydligare bör bestämmelsen jämkas formellt. Stämning bör rikta sig både tiU eventuell okänd fastighetsägare och tiU andra okända sakägare.

Den nu föreslagna ordningen leder till att bestämmelsen i 11 § om lagfartens legitimerande verkan kan behållas oförändrad, vUket onekligen är en fördel eftersom överensstämmelsen med motsvarande bestämmelse i JB därigenom bevaras.

I anslutning till 10 § uppehåller sig lagrådet vid expropriationens fastighetsbildande verkan. I ExL saknas bestämmelser i ämnet, och jag kan inte finna atl den föreslagna nya lagstiftningen medför något behov av att närmare reglera frågan. Som lagrådet påpekar är emellertid fastighetsbUdning enligt FBL fullbordad först när uppgift om åtgärden införts i fastighetsregislrel. Även fastighetsbUdning som sker genom expropriation bör självfallet registreras. Föreskrifter om underrättelse till fastighets-registreringsmyndigheten bör för detta ändamål las in i tUlämpningskungörelse. För mig står del emeUertid klart att, när expropriation av del av fastighet har fullbordats, inskrivningsåtgärder och Uknande beträffande återstoden av fastigheten inte bör medföra några verkningar i fråga om den exproprierade delen. För alt del inte skall behöva råda någon tvekan om när expropriationens fastighetsbildande verkan inträder kan det vara lämpligl att i huvudsaklig överensslämmelse med vad lagrådet föreslår föreskriva i den nya lagen att ändring av fastighetsindelningen på grund av expropriation sker, när expropriationen är fullbordad eUer egendomen har övergått pä den exproprierande enligt 6 kap. 10 §, Bestämmelser av detta innehåll bör tas in i 6 kap. 9 och 10 §§.

28 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 109

Prop. 1972:109 426

Också i övrigi kan jag i allt väsentligt ansluta mig liU vad lagrådet anför om 10 §. I lagen bör således inte uppställas något krav på karta med beskrivning, när nytijanderätt eller servitutsrätt upphävs. Detla hindrar självfallet inte den exproprierande att, om han finner det ändamålsenligt, ange föremålet för expropriationen även i ett sådant faU genom hänvisning till en karta. Jag vill peka på atl i de fall där upprätlande av karta med beskrivning är obligatoriskt enligt paragrafen, kartan självfallet inle behöver göras mera noggrann än ändamålet kräver (jfr 4 kap. 28 § FBL), Med hänsyn härtill bör kartan ofla kunna göras enklare när nyttjanderätt eUer servitutsrätt bildas eller begränsas än när fastighetsindelningen ändras.

Lagrådets exempel på fall när fastighetsdomstolen bör iaktta försiktighet vid tiUämpning av 12 § andra stycket synes mig ganska självfallna. Vad lagrådet i den delen har anfört föranleder därför ingen erinran från min sida. Däremot kan jag inte ansluta mig tUl lagrådels uttalande atl det skulle ligga närmare lUl hands än eljesi att högre rält återförvisar målet, när rätten finner fastighetsdomstolens utredningsbeslut oriktigt. Enligt min mening torde del endasl undantagsvis kunna komma i fråga att högre rätt återförvisar mål tUl fastighetsdomstolen i ett sådant fall. Förebringas utredningen i överrätten och medför den att avgörandet ändras lill sakägarens förmån, fär han ju ersättning för sina rättegångskostnader. Har fastighetsdomstolen funnit utredningen onödig, kan del i princip inte vara motiverat att målet återförvisas till fastighetsdomstolen bara av del skälet att sakägaren skall få ersättning för utredningen även om den inte påverkar målets utgång.

Lagrådet avslyrker förslaget i 22 § att talan inte skall få föras mot hovrätts dom varigenom medgivande lill kvalificerat förhandstillträde lämnats. Jag vill till en början erinra om att motsvarande förslag i justitiedepartementets promemoria inte mötte någon erinran under remissbehandlingen. För min del kan jag i motsats till lagrådet inle finna några principiella betänkligheter möta mol att begränsa fullföljdsräiten i en fråga av denna art. Till sina faktiska konsekvenser skiljer sig det kvalificerade förhandstillträdel föga från del enkla förhandstUllrädet. Lagrådet viU uppenbarligen inte göra gällande att den föreslagna begränsningen skulle medföra några nämnvärda praktiska ölägenheter vid tillämpningen av den nya expropriationslagen. Däremot påpekar lagrådet all reglerna genom hänvisningar får tillämpning även på andra rättsområden — t.ex. byggnadslagstiftningen — där även frågan huruvida lösningsrätt föreligger ankommer på domstolen. För egen del anser jag att spörsmålet har praktisk betydelse främsl i fråga om BL. Som lagrådet framhåller gäller enligt 140 § BL att, om i mål angående inlösen av mark uppkommer tvist om rätt eUer plikt att lösa, bestämmelserna om enkeU förhandstUlträde i ExL skall tillämpas först sedan del genom lagakraftägande dom blivil

Prop. 1972:109 427

avgjort all inlösen skall äga rum. Fråga om att införa molsvarande föreskrift också med avseende på kvaUficerat förhandslilllräde kommer att anmälas för Kungl. Maj:l av chefen för civildepartementet senare denna dag i samband med föredragning av förslag till lagstiftning om fysisk riksplanering. Vid tillämpning av övriga lagar vari hänvisas till expropriationslagens förfaranderegler torde frågan om kvalificerat förhands-tillträde i regel sakna praktisk betydelse. Skulle den någon gång uppkomma, räknar jag med att domstolarna kommer atl iaktta motsvarande begränsning även utan uttrycklig föreskrift därom. Jag vidhåller därför mitt förslag på denna punkt.

Jag kan i alll väsentiigt biträda de förslag tiU ändrad utformning av 17-19, 21, 23 och 25 §§ som lagrådet för fram och har inte heller något att erinra mol vad lagrådet i övrigt anför i anslutning till dessa paragrafer samt beträffande 5 §.

6 kap.

Med anledning av vad lagrådet anför om specialmoliveringen till 2 § i vad denna behandlar domstolens kontroU av att föreskrivna medgivanden lämnas av räll fordringshavare vill jag för min del framhålla, att kravel på kontroll inte får ställas för högt. Meningen är att domstolen utan alltför stor omgång skaU kunna föreskriva att nedsättning inte behöver ske. Jag kan emellertid godta lagrådets uppfattning att innehavsanteckning inte utgör någon säkerhet för att den som är antecknad som innehavare är den panträttshavare som skaU lämna medgivande. Däremot vidhåller jag att uppgift av bank eller annat välkänt kreditinstitut om att man innehar pantbrevet bör vara tUlräcklig. Som lagrådet antyder kan skadeståndsskyldighet för slalen till följd av domstols beslut om atl nedsättning inte skaU ske inträda endasl om domstolen åsidosatt de krav som skäligen kan ställas på kontrollen (3 kap. 3 § skadeståndslagen). Vad som är skäligt i detta hänseende får självfallet bedömas mot bakgrund av mina uttalanden i frågan, om dessa godtas av riksdagen.

Vad lagrådet anför om att nedsättning inte behöver ske, om fastighetsägaren själv innehar alla utfärdade pantbrev, föranleder inte någon erinran från min sida.

Jag anser att fastighetsägaren bör få behålla den möjlighet som gällande rätt ger alt genom anteckning i fastigheisboken omedelbart få klarlagt, om expropriationsrätten förverkats. Jag kan i aUt väsentiigt ansluta mig till lagrådets förslag om hur 11 och 12 §§ under denna förutsättning bör utformas.

Jag har inte något a» erinra mot vad lagrådet anför om /, 7-10, 14, 15och 19 §§ och kan i allt väsentiigt ansluta mig till lagrådets förslag till ändrad utformning av dessa paragrafer.

Prop. 1972:109 428

7 kap.

Jag har inte något atl erinra mot vad lagrådet anför om / och 2, 4 saml 5 § och kan ansluta mig till lagrådets förslag tUl utformning av sistnämnda paragraf.

Övergångsbestämmelserna

Med anledning av atl lagrådet i anslutning lill punkterna 6 och 12 i det remitterade förslaget pekar på att regeln i 7 kap. 1 § första stycket om kostnader i tillståndsärendet inte bUr tUlämplig, när ansökningen om expropriation har gjorts före den nya lagens ikraftträdande, vill jag erinra om atl enligt en uppfattning, om vars riktighet jag dock hyser tvekan, gäUande bestämmelser i 66 § ExL har samma innebörd som den föreslagna regeln.

Efiersom jag inte har kunnat ansluta mig till lagrådels förslag i fråga om talan mot hovrätts dom belräffande kvalificerat förhandslilllräde bör bestämmelsen därom i punkt 12 stå kvar.

Som har framgått bilräder jag lagrådets förslag atl en generell beslämmelse införs i den nya expropriationslagen om värderingen i vissa fall när fastigheten har förbättrats genom att den exproprierande har nedlagt arbele eller kostnader på den. Om så sker är som lagrådet framhåller bestämmelsen i punkt 7 i det remitterade förslagel om forlsall tillämpning av 100 § ExL obehövlig och kan utgå.

Lagrådet förordar all, om lagrådels förslag under 1 kap. 4 § genomförs, vad som sägs i punkt 8 i del remitterade förslaget skall gälla vid all expropriation och alt orden 'med äganderätt' därför skall utgå. Som har framgått kan jag inte ansluta mig till lagrådets förslag beträffande 1 kap. 4 §. På grund härav bör inle den av lagrådet föreslagna ändringen av punkt

8 genomföras.

Föreskriften i punkt /3om utbetalning av expropriationsersättning som tiUkommer innehavare av fideikommissegendom bör utformas så, att Kungl, Maj:t kan överlämna frågan hur det skall förfaras med ersättningen tiU underordnad myndighet, i första hand fideikommissnämnden.

I övrigi kan jag biträda lagrådels förslag belräffande övergångsbestämmelserna. Detta innebär också all de bör disponeras om på det sätt som lagrådet förordar.

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Jag finner det lämpligt att, som lagrådet under 1 kap. 1 § expropriationslagen ifrågasatt, i 2 kap. 7 § JB las in en erinran om alt särskilda bestämmelser finns om verkan av exekutiv försäljning av tillbehör till faslighet och ianspråktagande av tillbehör genom expropriation.

Prop. 1972:109 429

Jag biträder vidare lagrådets förslag alt i 13 kap. 24 § föreskrivs alt bestämmelserna om utredningsbeslul i expropriationslagen skaU äga tillämpning endast i den mån målet avser bestämmande av lösesumma.

Lagrådet föreslår slutligen en övergångsbestämmelse till förevarande lagförslag av innebörd att beträffande mål som är anhängigt vid ikraftträdandet föreskrifterna i övergångsbestämmelserna till expropriationslagen om expropriationsmål, som är anhängigt vid sistnämnda lags ikraftträdande, skall äga motsvarande tUlämpning. Även om detta enligt min mening borde kunna följa av hänvisningen tiU expropriationslagen i 13 kap, 24 §, vUl jag inte motsätta mig att frågan regleras genom en uttrycklig övergångsbestämmelse, 1 sådant faU blir, som framgår av lagrådets yttrande, den i det remitterade förslagel upptagna övergångsbestämmelsen överflödig. För min del anser jag att den på grund därav bör utgå.

Förslaget till lag om ändring i 1902 års ellag

Jag biträder lagrådets förslag alt i i § tredje stycket av det remitterade förslagel skall tas in en bestämmelse om att fråga om proformaexpropriation skaU upptagas av fastighetsdomstolen. Jag kan också ansluta mig till lagrådets förslag att 1 § och I a § i gällande lag skall byta plats inbördes.

Övergångsbestämmelsen tiU lagen bör ändras på det sätt som lagrådet föreslår.

Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen

Med anledning av vad lagrådet anför om förevarande förslag vill jag framhåUa, att domstolen vid sin bedömning av frågan om kungörelsedelgivning skaU äga rum eller ej självfallet har att hålla sig inom den ram som de i lagen angivna förutsättningarna för sådan delgivning anvisar. Men när de förutsättningar som anges i 16 § första stycket andra punkten delgivningslagen föreligger, är det enligt min mening mycket rimligt, om domstolen också tar hänsyn till utsikterna atl nå resultat genom kungörelsedelgivning. Om denna kan göras effektivare genom förslaget, bör domstolen kunna vara mindre restriktiv vid sin bedömning.

Förslaget tiU lag om ändring i rennäringslagen

Enligl lagrådets mening krävs en särskild övergångsregel för de mål enUgt lagen som kan vam anhängiga vid ikraftträdandet. Jag vill inte motsätta mig en sådan bestämmelse som kan ges samma innehåll som den vid förslaget tUl lag om ändring i JB förordade.

29 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

ExL

1 §

2 §

3 §

	Det	remitterade	Proposi-
	förs	'aget	tionen
1 st.
inledn.	1:1,	2:12, 1st., 3:1
Ip.	2:6
2p.	2:2
3p.	2:10
4p.	2:10
5p.	2:3,	2:5
6p.	2:10
7p.	2:1
8p.	2:10
9p.	2:7
10 p.	2:7
11 p.	2:9
12 p.	2:8
13 p.	2:3,	2:4
14 p.	2:4
16 p.	2:1
17 p.	2:4
18 p.	2:3,	2:4, 2:5
19 p.	2:7
2 st.	1:1
3 st.	2:11
1 st.	1:1
2 st.	1:1
3 st.	1:3,	1-3 st.
4 st.	- (13:26 JB)		jfr 1:2, 1 st.2p
	1:2,	2 st.	1:5, 1st.

Prop. 1972:109 432

ExL Det remitterade Proposi-

förslaget tionen

7 § 1 st 4:1, 1 st.

2 st. 4:1, 2 st.

8 § 4:2, 1 st.

10 § 4:5, 1 st.

11 § 1:2, 2 st., 4:5, 2 st. 1:5, I st.,4:5, 2st.

12 § I st. 3:8, 1 st.

2 st. 3:8, 2 o. 3 st.

14 § 5:1

20 § 1 st. 5:2, 1 st,

2 st. 5:2, 2 st,

21 § 1 st, 5:4

2 st. 5:5

3 st, Ip. 5:5, I st. 3 st. 2p,

22 §	1 st.	5:6,	1 st.
	2 st.	5:7
	3 st,	5:6,	2 st,
	4 st.	5:8
23 §	1 st.	5:6,	3 st.
	2 st.	-
24 §		1:5,	2 st.

25 § 1 st. 5:11, 1 st.

2 st. Ip. 5:11, 2 st,

2 st, 2p,

3 st.

26 § 1 st, 5:9

2 st, 5:10 5:10, 1 st.

3 st. 5:14

Prop. 1972.109 433

•* Det remitterade Proposi-

förslaget tionen

27 §

30 § 5:24, 1 st.

31 § 1 st. 5:23, 1 st.

2 st. 1:6

32 § I st. 5:25, 1 st„ 5:26

2 st, 5:25, 2 st.

33 § 4:4, 1 o. 2 st.

34 § 1 st, 5:27, 1 st.

2 st. 1:7

35 §

36 § 1 st.lp. 5:17, 1 st.lp.

' st.2p. 5:18, 1 st.

2 st. 5:17,3 st.

3 st. 5:17, 2 st.

42	§	1 st. 2 st. 3 st.	-
48	§	1 st.lp.	6:1,	1 st.
		1 st.2p.	5:20,	3 st,
		1 st.3p.	6:2,	6:3
		1 st.4p.	6:4
		1 st.5p.	-
		2 st,	6:6,	Ip.
		3 st.	-
49	§	1 st, 2 st, 3 st.	6:9 1:3 1:4
50	§	1 st.lp. 1 st.2p.	6:11,	2 st.
		2 st.	6:6,	2p.
51	§	1 st. 2 st. 3 st.	6:12 6:12

6:7

6:9, I st.

6:11, 2st,2p,

6:11, 2st,lp,, 6:12 6:11, 2st,2p,,6:12

Prop.	1972:109
ExL		Det remitterade		Proposi
		förslaget		tionen
57 §	1 st.	6:18, 1 st.
	2 st.lp.	6	18, 2 st.lp.
	2 st.2p.	6	18, 3 st.
	2 st,3p.	6	18, 4 st.
	3 sr.	6	19
	4 st.	-
	5 st.	-
	6 st.	-
	7 st.	övergängsbesl. p.l3		p.6
58 §	1 st.
	2 st.	-
	3 st.	-
59 §	1 st.	5:25, 3 st.
	2 st.	5:25, 3 st.
	3 st.	-
	4 st.lp.	övergängsbesl. p.l3		p.6
	4 st.2p.	-
	5 st.	-

435

Prop. 1972:109 436

ExL Det remitterade Proposi-

förslaget tionen

68 § 1 st.

2 st. -

69 §

70 § 1 st.	_
2 st.	_
3 st.	-
71 § 1 st.lp.	7:6,	1st,
1 st.2p.	-
2 st,	—
3 st.	7.6,	2 st.2p.

72 § 1 st.lp, 7:6, 2 st,3p,

1 st.2p, 7:6, 2 st.4p,

2 st.

73 § 1 st, 7:7, I st,

2 SL 7:7, 2 st,

74 § 7:7,3 st,

76 § 3:2

77 § 3:4, 2 st,

79a §	1 st.
	2 st,
80 §	1 st.
	2 st.
81 §	1 st.
	2 SL
	3 st.
87 §	1 st.
	2 st,

övergångsbest, p,9 p,10

3:2

3:4,	1 st
3:4
3:4,	2 st
3:4,	1 st
3:4,	2 st

Prop. 1972:109
ExL	Det remitterade förslaget	Propositionen
89 § 1 st. 2 st.	3:2 - (1 § 3st. 1902 års ellag)	(la § 3 st, 1902 års ellag)
90 §	2:12, 1 st.
95 § 1 st. 2 st.	5:25, 3 st.
96 § 1 st. 2 st. 3 st.	- (5b § 1 mom, 1902 års ellag) - (5b § 2 mom. 1902 års eUag) - (5b § 3 mom, 1902 års ellag)

437

Prop. 1972:109 438

ExL Det remitterade Proposi-

förslaget tionen

105 §

106 § 2:12, 2 st,

107 § 1 st, 2:12, I st.

2 st. 3:5

108 § 2:12, 2 st.

Ill § 2:1, 2o. 3 st.

llla§	1 st.	4:3,	1 st.
	2 st.	4:3,	2 st.
	3 st.	4:3,	3 st.
	4 st.	4:3,	4 st.
112 §	1 st.	2:12
	2 st.	-
113 §	1 st.	3:2,	2 st.
	2 st.	. 2:3

114 § 3:2, 2 st.

115 § 1 p. 4:2, 2 st.

2p.

Prop. 1972:109 439

Innehåll

Propositionen .................................................. .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .................... .... 1

Lagförslag

1. Förslag till expropriationslag .......................... .... 3

2. Förslag till lag om ändring i jordabalken ............ .. 23

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. I), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar .............................................. .. 25

4. Förslag till lagom ändringi vattenlagen (1918:523) 29

5. Förslag till lag om upphävande av lagen (1947:290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom ................................................................. 30

6. Förslag till lagom ändring i civilförsvarslagen (1960:74) 30

7. Förslag tiU lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) 31

8. Förslag till lagom ändring i rennäringslagen (1971:437) 33

Utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 11 augusti

1972 .............................................................. 34

1. Inledning ................................................... 34

2. Allmänna synpunkter ..................................... 37

2.1 Frågan om ny expropriationslag ................. .. 37

2.2 Expropriation av särskild rätt till fastighet, Sakägarbegreppet 46

2.3 Expropriation av kronojord m, m................. .. 52

3, Expropriationsandamålen ............................. .. 56

3.1 Inledande synpunkter .............................. 56

3.2 Vissa återstående frågor om expropriation för tätbebyggelseändamål 64

3.3 Expropriation för samfärdsel, transport och annan kommunikation 69

3.4 Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m. m 76

3.5 Expropriation för näringsverksamhet ........... .. 84

3.6 Expropriation för skydds-och säkerhetsområden 87

3.7 Expropriation för försvarsändamål ............. .. 90

3.8 Expropriation av vanvårdad egendom ........ .. 93

3.9 Expropriation för kulturella ändamål ............ .. 98

3.10 Expropriation för naturvård och fritidsändamål 99

3.11 Expropriation för diverse ändamål ............. . 108

3.12 Allmänna avvägningsfrågor ....................... . 112

4. TiUstånd till expropriation m, m........................ . 115

4.1 TiUståndsmyndighet i expropriationsärenden 115

4.2 Återlösen av exproprierad egendom ............ 127

4.3 Giltigheten av expropriationstillstånd m, m.... . 130

5, Expropriationsersättningen ........................... . 133

6, Förfarandet i expropriationsmål ....................... 145

6.1 Inledande synpunkter .............................. . 145

6.2 Processledning och rättegångskostnader m,m 149

6.3 Förhandstillträde .................................. 156

6.4 ÅterkaUelse av expropriationsanspråk m, m.. 162

Prop. 1972:109 440

6.5 Pantriättshavares stäUning i expropriationsmål 163

6.6 Måls avgörande utan huvudförhandling i överrätt 169

7. Nedsättning av expropriationsers'ättning ............ . 172

8. Föredraganden ............................................ 177

8.1 Allmänna synpunkter ................................ 177

8.1.1 Frågan om ny expropriationslag .......... 177

8.1.2 Expropriation av särskild rätt tiU fastighet. Sakägarbegreppet 181

8.1.3 Expropriation av kronojord m.m............ . 188

8.2 Expropriationsandamålen ......................... . 190

8.2.1 Inledande synpunkter ........................ 190

8.2.2 Vissa återstående frågor om expropriation för tätbebyggelseändamål 194

8.2.3 Expropriation för samfärdsel, transport och annan kommunikation 197

8.2.4 Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m 199

8.2.5 Expropriation för näringsverksamhet .... 202

8.2.6 Expropriation för skydds- och säkerhetsområden 205

8.2.7 Expropriation för försvarsändamål ....... 206

8.2.8 Expropriation av vanvårdad egendom ... 208

8.2.9 Expropriation för kulturella ändamål ..... 211

8.2.10 Expropriation för naturvård och fritidsändamål .,, 211

8.2.11 Expropriation för diverse ändamål ....... 216

8.2.12 Allmänna avvägningsfrågor ................. 217

8.3 TiUstånd tiU expropriation m.m.................... 221

8.3.1 TUlståndsmyndighet i expropriationsärenden 221

8.3.2 Återlösen av exproprierad egendom .... 224

8.3.3 Giltigheten av expropriationstUlstånd m.m 226

8.4 Expropriationsersättningen ....................... 230

8.5 Förfarandet i expropriationsmål ................... 238

8.5.1 Inledande synpunkter ....................... 238

8.5.2 Processledning och rättegångskostnader m.m 240

8.5.3 FörhandstiUträde ............................. 246

8.5.4 ÅterkaUelse av expropriationsanspråk m, m 254

8.5.5 Panträttshavares StäUning i expropriationsmål 255

8.5.6 Måls avgörande utan huvudförhandling i överrätt 258

8.6 Nedsättning av expropriationsersättning ....... 258

8.7 Ikraftträdande, övergångsförhållanden och följdändringar i annan lagstiftning 261

9. Upprättade lagförslag ...................................... 262

10. Specialmotivering ......................................... 262

10.1 Förslaget tiU expropriationslag ............... 262

1 kap...................................................... 262

2 kap...................................................... 269

3 kap...................................................... 279

4 kap...................................................... 287

5 kap...................................................... 289

6 kap...................................................... 305

7 kap...................................................... 316

Övergångsbestämmelserna ........................ 324

Prop. 1972:109 441

10.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken ...... 327

10.3 Förslaget tiU lag om ändring i 1902 års ellag .. 328

10.4 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen .... 332

10.5 Förslaget tUl lagom upphävande av lagen om tvångsinlösen

av vanhävdad jordbruksegendom ................ 333

10.6 Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen 333

10.7 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen 335

10.8 Förslagel till lag om ändring i rennäringslagen . 339

11, Hemställan ................................................. 339

Bilagor

1, Expropriationsutredningens förslag till allmän expropriationslag 340

2, Förslaget i DS Ju 1971:23 liU vissa bestämmelser i expropriationslag 349

3, De remitterade förslagen' ................................. 359

1 Förslag till expropriationslag .......................... 359

2 Förslag till lag om ändring i jordabalken ........... 379

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s, 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar .............................................. 380

8 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) 384

4, Vissa statistiska uppgifter ........... :*,................ 385

Utdrag av lagrådets protokoU den 28 september 1972 . 386

Utdrag av statsrådsprotokollet över justUieärenden den 29 september

1972 ................................................................ 419

Tabell över ExL:s bestämmelser och motsvarande bestämmelser i det

remitterade förslaget och i propositionen................... 431

Jfr fotnot på s. 262.

6:10
6:1.	1 st„ 6:2-4,
6:7.	6:13-15

98	§	1 st, 2 st,
99	§	1 st. 2 st.
100	§
101	§	1 st. 2 st. 3 st, 4 st. 5 st.