Kungl. Majrts proposition nr 108 år 1972 Prop. 1972:108

Nr 108

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag om ändring i lagen (1962:381) om aUmän försäkring, m. m.; given

Stockholms slott den 22 september 1972.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ls Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en höjning och en förbättrad utformning av den beloppsgräns som avser kostnader i anställningen för vUka arbetstagare skall vidkännas avdrag vid beräkning av pensionsgrundande inkomsi för den allmänna tilläggspensioneringen (ATP). Gränsen föreslås höjd från 500 kr. till 1 000 kr. Vidare undanröjs den tröskeleffekt som följer av de nuvarande bestämmelsernas utformning. Ändringen är av vikt för bl. a. byggnadsarbetare, som kan ha betydande kostnader för ackords-mätning m. m., och föreslås gälla med verkan fr. o. m. 1972 års inkomsler.

I propositionen redovisas i övrigt en översyn av de regler inom lagstiftningen om aUmän försäkring m. m. vUka reglerar den nedre gränsen för arbetsgivarens ävgiftsskyldighet tUl ATP m. m. liksom för arbetslagarens rält all tillgodoräkna sig pensionsgrundande inkomst. Denna beloppsgräns föreslås höjd från 300 kr. lUl 500 kr; den I januari 1973.

1 propositionen läggs vidare fram förslag att i Sverige bosatt utlänning skall få rätl alt teckna frivillig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket.

1 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 108

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tiänsl. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under etl år ej uppgått l\\\ femhundra kronor.

Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för arbele som försäkrad ulfört för annans räkning ulan att vara anställd i dennes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst femhundra kronor, anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen varil ense därom; och skall i dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskUd tiänsl. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått till trehundra kronor.

Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första slyckel sägs för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan atl vara anställd i dennes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst trehundra kronor, anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit ersättningen varit ense därom; och skaU i dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Vid beräkning av inkomst av anstäUning skall hänsyn icke tagas tiU lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i rikel belägen faslighet eller i rörelse som bedrives från här beläget fast driftstäUe. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla belräffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligl av riksförsäkringsverket godtagen

Senaste lydelse 1970:186.

Prop 1972:108 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förbindelse har alt svara för avgift till försäkringen för tilläggspension

enligt 19 kap. I §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vUken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detla stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan alt vara svensk medborgare är bosatt i rikel, såframt utländsk beskickning här i rikel enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har atl svara för avgift till försäkringen för tUläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

19 kap.

Arbetsgivare skall enligl vad nedan sägs för varje år erlägga avgift dels till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eUer naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgär å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under årel. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varil anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under årel varil anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på säll som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt Vid beräkning av avgift enligl

denna paragraf skall hänsyn icke denna paragraf skall hänsyn icke lagas till arbetstagare, vars lön lagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått lill trehund- under året ej uppgått lill fem-ra kronor, och ej heller till hundra kronor, och ej heller till arbetstagares lön eller ersättning i arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid sju och en halv gånger del vid årets ingång gällande basbeloppet. årets ingång gällande basbeloppet. 2 Senaste lydelse 1971:943.

I* Riksdagen 1972. 1 saml Nr 108

Nuvarande lydelse Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tUläggspension skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § Iredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetslagaren icke är svensk medborgare och ej heUer är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Om redares avgift för lön till vissa

Föreslagen lydelse Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock frän arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § Iredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket, sjömän stadgas särskilt.

Prop. 1972:108

2) Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1954:243)

om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 38 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §'

Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan sägs.

Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under årel utgivit tUl arbetstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligl denna lag, såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall Vid beräkning av avgift skall

hänsyn icke tagas lill arbetstagares hänsyn icke lagas till arbetstagares
lön i vad den för år räknat lön i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger överstiger sju och en halv gånger
del vid årets ingång gällande del vid årets ingång gällande
basbeloppet. Hänsyn skall ej heUer basbeloppet. Hänsyn skall ej heller
tagas till arbetstagare, vars lön tagas till arbetstagare, vars lön
under året understigit trehundra under årel understigit femhundra
kronor, såvida fråga ej är om kronor, såvida fråga ej är om
arbetstagare som avses i 1 § första arbetstagare som avses i 1 § första
stycket förordningen (1958:295) stycket förordningen (1958:295)
om sjömansskatt. om sjömansskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande avgift som avser lid före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1962:408. Senaste lydelse 1971:280.

Prop, 1972:108

3) Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av

pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, atl 4§ förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl lagen om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, ulöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Värdei av naturaförmån i form av kost eller bostad lill arbetstagare, som avses i I § första stycket förordningen om sjömansskatt, skaU uppskattas i enlighet med vad riksförsäkringsverket föreskriver. Vad nyss sagts skaU jämväl äga tUlämpning beträffande förmån av kost eller bostad i fall som avses i 3 § första stycket.

Vid beräkning av inkomst av Vid beräkning av inkomst av

anstäUning skall avdrag göras för anstäUning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren haft kostnader som arbetstagaren haft
atl bestrida i innehavd anställning, alt bestrida i innehavd anställning,
därest kostnaderna minskade med i den mån kostnaderna minskade
erhållen kostnadsersättning uppgå med erhållen kostnadsersättning
tiU minst femhundra kronor. överstiga ettusen kronor.

Riksförsäkringsverket äger meddela särskilda föreskrifler angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligl förordningen om statlig inkomstskatt hänföres till intäkt av jordbruksfastighet eUer intäkt av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annal förvärvsarbete skall från inkomst av rörelse avdragas underskott å rörelse under beskattningsåret. 1 fråga om inkomsi av jordbruksfastighet skall motsvarande gälla beträffande underskott å sådan jordbruksfastighet, som brukals av den försäkrade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre beslämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1971 eller tidigare år.

• Förotdningen omtryckt 1962:395.

Prop, 1972:108

4) Förslag tUl

Lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa

avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m, m.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m, m.' skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Arbetsgivare, som under ett år Arbetsgivare, som under ett år

utgivit lön till någon hos honom utgivit lön lUl någon hos honom
anställd arbetstagare med minst anställd arbetstagare med minsl
trehundra kronor, är skyldig alt femhundra kronor, är skyldig att
näslföljande år utan anmaning näslföljande år ulan anmaning
lämna uppgift (arbetsgivar- lämna uppgift (arbetsgivar
uppgift) tUl ledning för beräk- uppgift) lill ledning för beräk
ning av avgiftsunderlag. Uppgiften ning av avgiftsunderiag. Uppgiften
skall lämnas i två exemplar och skall lämnas i två exemplar och
avfattas å blankett enligt formu- avfattas å blankett enligt formu
lär, som fastslälles av riksförsäk- lär, som fastställes av riksförsäk
ringsverket, ringsverket.

Vid arbetsgivaruppgift skall arbetsgivare foga ett exemplar av de kontrolluppgifter, vilka han enligt 37 § 1 mom. första, andra eller sjunde punkten taxeringsförordningen har alt avlämna för inkomsttaxeringen, ävensom av uppgift som avses i 3 § förordningen angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring. Befrielse från nämnda skyldighet må medgivas av riksförsäkringsverket eUer, efter Konungens bemyndigande, av myndighet som verket bestämmer.

Blanketter till arbetsgivaruppgift skola kostnadsfritt tillhandahållas i samma ordning som deklarationsblanketterna för inkomsttaxeringen ävensom hos riksförsäkringsverket och sjömansskattekonloret.

Denna lag träder i kraft den I januari 1973. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande arbelsgivamppgift som avser tid före ikraftträdandet.

' Förordningen omtryckt 1962:396.

Prop. 1972:108

5) Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Byggnadsforskningsavgift ulgår för kalenderår med fem tiondels procent av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eUer bostad, som arbetsgivare under året utgivit lill arbetstagare, för vilken arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken är att hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri i näringsgrensindelningen för yrkesskadeförsäkringsstatistik.

Vid beräkning av byggnads- Vid beräkning av byggnads-

forskningsavgift skall hänsyn icke forskningsavgift skall hänsyn icke tagas tUl arbetstagare, vars lön hos tagas till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej upp- arbetsgivaren under året ej uppgått lUl trehundra kronor, och ej gått lill femhundra kronor, och ej heller till arbetstagares lön i vad heUer till arbetstagares lön i vad lönen för år räknat överstiger sju lönen för år räknat överstiger sju och en halv gånger del i 1 kap. 6 § och en halv gånger del i I kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 38lj lagen (1962:381) om allmän för-om allmän försäkring avsedda säkring avsedda basbeloppet som basbeloppet som gäUer vid årets gäUer vid årets ingång, ingång.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom är .särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande avgift som avser tid före ikraftträdandet.

' Förordningen omtryckt 1962:134. 2 Senaste lydelse 1971:54.

Prop, 1972:108

6) Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:419)

om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande fyra proceni av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön lill arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Konungen fastställer med molsvarande lillämpning av 2 § andra stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligl lagen om allmän försäkring.

Vid beräkningen av avgiften Vid beräkningen av avgiften

tages icke hänsyn till arbetstagare, tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit vars lön under året understigit trehundra kronor, eller arbetslaga- femhundra kronor, eller arbetsla-re, som ej är obligatoriskt försäk- gare, som ej är obligatoriskt rad enligl lagen den 14 maj 1954 försäkrad enligl lagen (1954:243j (nr 243j om yrkesskadeförsäkring, om yrkesskadeförsäkring, eller lill eller lill fall, som avses i 3 kap. 2 § fall, som avses i 3 kap. 2 § andra andra slyckel sista punkten lagen stycket sista punkten lagen (1962: den 25 maj 1962 (nr 381 j om JS/. om allmän försäkring, allmän försäkring.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre beslämmelser gäller fortfarande belräffande avgift som avser tid före ikrafllrädandet.

I Senasle lydelse 1972:376.

Kartong: s. 9 rad 2 och näst sista raden. Står: lag. Rättal tiU: förordning

s. 19 p. 6. Slår: lag. Rättat lill: förordning

Arbetsgivare eriägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön liU arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i I § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring är för handen.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enUgt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under årel understigit femhundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i I § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligl lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen om aUmän försäkring är för handen.

Arbetsgivare erlägger ärligen arbetarskyddsavgifi med belopp som motsvarar fem hundradels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligl lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller tUl arbetstagare, vars lön under årel understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årels ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller lill arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskall. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Prop. 1972:108 12

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 22 september 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, FELDT.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade beloppsgränser inom den allmänna försäkringen, m. m. och anför.

Inom den allmänna försäkringen finns ett flertal bestämmelser med beloppsgränser som är fasta och inte följer förändringar i inkomst- och kostnadsutvecklingen. Del gäller bl. a. regeln om atl lön som understiger 300 kr. per år inte är pensionsgrundande enligl försäkringen för tilläggspension och inle medför avgiftsplikl för arbetsgivaren till sjukförsäkring och liUäggspensionering. För inkomst av annat förvärvsarbete än anställning gäUer en motsvarande beloppsgräns för beräkning av pensionsgrundande inkomst resp. ävgiftsskyldighet vid 500 kr. En särskild regel stadgar atl avdrag skall ske vid beräkning av pensionsgrundande inkomsi, när kostnader som arbetstagare haft i sin anställning uppgår till minst 500 kr. De beloppsgränser som gäller för skyldighel atl eriägga arbetsgivaravgift lUl den allmänna försäkringen har vidare tjänat som förebild för bestämmelserna om andra arbetsgivaravgifter nämligen avgiften till yrkesskadeförsäkringen, allmän arbetsgivaravgift, byggnadsforskningsavgift, lönegaranliavgifl och arbetarskyddsavgift.

De berörda beloppsgränserna fastställdes vid den allmänna tilläggspensioneringens tUlkomst och har sedan dess varit oförändrade. Utvecklingen har aktualiserat en justering av gränserna. Sedan Kungl. Maj:t uppdragit ål riksförsäkringsverket att göra en utredning i ämnet har verket den 30 december 1971 avgivit förslag om höjning av vissa av de nu berörda beloppsgränserna. Över verkels förslag har riksrevisionsverkel, riksskatteverket, statens råd för byggnadsforskning. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet avgivit yttrande.

Jag vill nu la upp dessa frågor till behandling. I anslutning härtill vill jag också ta upp frågan om utländska medborgares rätt alt teckna frivUlig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket.

Kostnadsavdrag vid beräkning av pensionsgrundande inkomst

Jag behandlar först frågan om den beloppsgräns som avser vissa kostnadsavdrag för löntagare vid beräkning av pensionsgrundande inkomsi. Vid beräkning av inkomsi av anställning görs avdrag för

Prop. 1972:108 13

kostnader som arbetstagaren haft all bestrida i innehavd anställning, om kostnaderna minskade med erhållen koslnadsersällning uppgår lill minst 500 kr. Den här avsedda bestämmelsen ålerfinns i 4 § förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring. De vanligaste typerna av kostnader i anställning som berörs av bestämmelsen är mätningsavgifler som vissa arbetstagare själva betalar för bestämmande av ackordsersältning, arbetstagares kostnader för egna verktyg som behövs i arbetet och rese-och uppehållskostnader som anställda (t. ex. handelsresande) själva får betala av sin lön. Däremol räknas exempelvis kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats eller räntor på studielån inte som kostnader i anställningen och sådana kostnader föranleder därför inte avdrag vid beräkningen av pensionsgrundande inkomsi.

Vid tilläggspensioneringens tillkomst ansåg man atl inkomstbelopp som gick åt för all läcka kostnader i anställningen principiellt inte skulle räknas som pensionsgrundande för ATP. Anledningen till att man då beslöt all beslämma ett minimibelopp av 500 kr. för alt kostnader i anställningen skulle föranleda avdrag var den adminislraliva förenkling som vanns. Så snart kostnaderna stiger till mer än 500 kr. föranleder de emellertid avdrag med hela sill belopp vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst och bestämmelserna medför därigenom ell besvärligt tröskelproblem.

Genom kostnadsutvecklingen har detla tröskelproblem alltmera aktualiserats. Alll fler löntagare som vid bestämmelsens införande hade kostnader i anställningen understigande 500 kr. och därför ej behövde vidkännas avdrag har nu kostnader som överstiger 500 kr., vilket föranleder avdrag med hela kostnaden. För att belysa ulvecklingen kan ur riksförsäkringsverkets utredning anföras att den genomsnittliga årskostnaden för ackordsmälning för träarbelare, betongarbetare och murare beräknas ha stigit från 376 kr. år 1962 lUI 684 kr. år 1970.

Riksförsäkringsverket framhåller i utredningen att en väg att komma lill rätta med detta tröskelproblem vore alt ändra gällande avdragsregel så atl alla vid laxeringen godkända kostnader för löneintäklernas förvärvande dras av vid beräkning av inkomst av anställning. Enligt verket vore en sådan regel principiellt all föredra. Då den emellertid skulle medföra en allmän sänkning av de pensionsgrundande inkomsterna bl. a. genom alt även de kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats som flertalet arbetstagare har skulle komma atl dras av, vill verkel inle förorda atl en sådan regel införs. Verkel föreslår i stället att regeln om kostnadsavdrag utformas så atl vid beräkning av inkomsi av anställning avdrag skall göras för kostnader i anställning i den mån dessa, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger 500 kr. Ett kostnadsbelopp på 500 kr. skulle därigenom bli avdragsfritt för arbetstagaren oavsett om de totala kostnaderna överstiger delta belopp. Två reservationer anförs till förslaget.

Av remissinstanserna tillstyrker LO, Landstings- och Kommunförbunden verkets förslag medan riksskatteverket framhåller atl del är önskvärt

Prop. 1972:108 14

alt närma beräkningen av pensionsgrundande inkomst till den taxeringsmässiga beräkningen av inkomst av tiänsl. SAF menar att, i samband med att avdragsregeln utformas så atl Iröskeleffekten elimineras, beloppsgränsen bör sänkas från 500 kr. lill 300 kr.

I och för sig finns det goda skäl för principen att, som riksförsäkringsverket varil inne på, varje kostnad för intäkternas förvärvande skall dras av vid beräkningen av pensionsgrundande inkomsi. Del kan hävdas alt inkomstbelopp som gått ål till atl täcka sådana kostnader inte ingår i den behållna inkomst som tilläggspensionen är avsedd all ersätta. Med en sådan princip skulle man också, som riksskatteverket förordat i sitt remissyttrande, närma beräkningen av pensionsgrundande inkomst av anstäUning till den taxeringsmässiga beräkningen av inkomsi av tjänst. Alla vid taxeringen godkända kostnader för löneintäkternas förvärvande skulle nämligen dras av vid beräkning av inkomsi av anställning. En sådan regel skulle dock som riksförsäkringsverket påpekat innebära bl. a. att kostnader för resor lill och från arbetsplatsen skulle dras av, vilkel skulle leda till en inte obetydlig minskning av de pensionsgrundande inkomsterna för arbetstagarna i allmänhet jämfört med vad som följer av nu gällande beslämmelser. Det är också att märka atl nuvarande bestämmelser har sin motsvarighet på avgiftssidan. Arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen i här avsedda fall baseras nämligen på bruttobeloppet av utgiven lön. Endast i vissa fall då i bmttolönen ingår mera betydande ersättning för kostnader i anställningen kan avgiftsunderiagel nedsättas. Etl sådanl närmande av den pensions- och skattemässiga inkomstberäkningen lorde därför endasl kunna bli aktuellt i samband med en mera ingripande revision av regelsystemet för tilläggspensioneringen.

Enligt min mening finns del starka skäl för atl inom ramen för nuvarande regelsystem eliminera den Iröskeleffekt som följer av den nuvarande konstruktionen av avdragsregeln. En sådan ändring är av vikt för bl. a. byggnadsarbetare, som kan ha betydande kostnader för ackords-mätning m. m. Ändringen bör ske på del sätt riksförsäkringsverket föreslagit. Jag förordar emellertid alt beloppsgränsen samtidigt höjs från 500 tUl I 000 kr. med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Detta innebär all kostnader som arbetstagare fåll vidkännas i anställningen inle skall föranleda avdrag vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst om kostnaderna uppgår till högst 1 000 kr. och att endast överskjutande belopp skall dras av vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst.

Ändringen bör träda i kraft den I januari 1973 och liilämpas vid beräkning av pensionsgmndande inkomst för år 1972 eller senare år.

Övriga beloppsgiänser

Har en arbetstagare från en och samma arbetsgivare erhåUit en lön som under ett år inte uppgått till 300 kr. är denna inle pensionsgmndande som anslällningsinkomst inom tUläggspensioneringen. Inte heUer medför sådan lön skyldighel för arbetsgivaren att eriägga arbetsgivaravgift till

Prop, 1972:108 15

försäkringen för tilläggspension eUer till sjukförsäkringen. Dessa regler ålertinns i 11 kap. 2 § resp. 19 kap. I § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Reglerna är motiverade av praktiska, administrativa skäl.

Riksförsäkringsverket påpekar i utredningen all förändringen av penningvärdet och inkomstulvecklingen sedan de ursprungliga gränsbeloppen kom lill har medfört att beloppsgränsens administrativa betydelse i viss mån förändrats. Ar 1965 beräknades riksförsäkringsverkets och de lokala skaltemyndigheternas administrationskostnader för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter till ca 25 kr. per arbetsgivare. Samma år påfördes ca 50 000 arbetsgivare avgifter i storleksordningen 5-50 kr. med en genomsnittlig avgift av 29 kr. per arbetsgivare. Sedan år 1965 har administrationskostnaderna stigit avsevärt och därför har alll fler arbetsgivaravgifter trots ökad uttagsprocenl för avgiften till tilläggspensioneringen kommit all ligga under den genomsnittliga administrationskostnaden.

Riksförsäkringsverket anser dock alt det inte ulan vidare är klart att enbart penningvärdeulvecklingen skall vara avgörande i fråga om en justering av de fasta beloppsgränserna, eftersom varje höjning ingriper materiellt i socialförsäkringen. Riksförsäkringsverket anser att sambandet mellan gränsbeloppet för arbetsgivarens avgiftsskyldighet och arbetstagarens rätt alt tillgodoräkna sig pensionsgrundande inkomst bör bibehållas Om exempelvis gränsbeloppet för pensionsgrundande anställningsinkomst höjdes med etl mindre belopp än gränsbeloppet för arbetsgivares ävgiftsskyldighet skulle viss anslällningsinkomsl bli avgiftsfri trots all den kunde gmnda rätl till tilläggspension.

Vad beträffar den aktuella beloppsgränsen anser riksförsäkringsverket att en höjning med etl fast belopp bör göras. Någon övergång till indexreglering av beloppsgränsen bör enligt verkel inte ske. Ofla återkommande ändringar av beloppsgränserna, vilket torde blir resultalel av en indexreglering, skulle medföra en osäkerhet hos arbetstagare och arbetsgivare om vad som gäller.

Riksförsäkringsverket anser det naturligast att tillämpa en uppräkning baserad på konsumentprisindex, vilkel redan används inom den allmänna försäkringen för fastställande av basbeloppet. Härvid leder en omräkning enligt de beräknade förhållandena vid ingången av år 1973 lill ett belopp om ca 525 kr. Verkel föreslår alt de nämnda beloppsgränserna höjs från 300 kr. tiU 500 kr. Två reservanter föreslår höjning till 600 kr. Verket har beräknat att år 1968 omkring 7 100 arbetsgivare skulle ha sluppit erlägga arbetsgivaravgift om gränsen för ävgiftsskyldighet då legat vid 500 kr. i stället för vid 300 kr.

Av de berörda remissinsianserna lillstyrker riksskatteverket. Kommunförbundet och LO riksförsäkringsverkets förslag i denna del. Kommunförbundet menar dock all framdeles omprövning av beloppsgränserna bör ske oftare, förslagsvis vart femte år. LO understryker alt någon automatisk anpassning av beloppsgränserna till penningvärdeutvecklingen inte är motiverad utan atl en omprövning av gränserna bör ske

Prop. 1972:108 16

förutsättningslöst vid varje särskilt tillfälle. SAF och Landstingsförbundet ansluter sig till de två reservanterna i riksförsäkringsverkets utredning.

Enligt min mening finns det välgrundade skäl atl bibehålla systemet med fasta beloppsgränser. Del är ofrånkomligt alt gränserna gång efter annan måste höjas på grund av inkomst- och kostnadsutvecklingen, bl. a. för att undvika att den administration som hänger samman med arbetsgivaravgifterna blir orimUgt vidlyftig. Höjningar av minimibeloppet för beräkning av pensionsgmndande inkomsi av anställning kan emellertid för arbetstagare med många kortare anställningar hos olika arbetsgivare få konsekvenser som måste beaktas. För en ordning med fasta beloppsgränser som fastställs för en längre tid talar också all det är lättare för arbetsgivare och försäkrade alt hålla reda på sina skyldigheter och rättigheter i det enskilda fallet.

Ändring av beloppsgränserna bör därför inte ske automatiskt genom indexreglering utan beslutas av statsmakterna när så är påkallat. Sambandet mellan beloppsgränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst av anställning och för arbetsgivarens ävgiftsskyldighet lill tilläggspensioneringen bör bibehållas. Vad gäller frågan om en höjning av dessa beloppsgränser liksom av det minimum som gäller för skyldighet atl eriägga arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen är jag ense med riksförsäkringsverket, vars förslag tillstyrkts av remissinstanserna, i all en höjning nu är motiverad med hänsyn till ulvecklingen sedan de gällande beloppen fastställdes. Jag förordar en höjning till 500 kr. Avgiflsborlfallet kan i stort sett beräknas bli kompenserat genom att administrationskostnaderna minskar.

Det nya beloppet bör gälla med verkan på löner som utges fr. o. m. den 1 januari 1973.

I analogi med vad som gäller beträffande ävgiftsskyldighet till den allmänna försäkringen stadgas i 2 § förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift och 2 § förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift alt vid beräkning av dessa avgifter hänsyn inle skall tas till arbetstagare vars lön under årel understigit 300 kr. Vidare stadgas i 38 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring att lön under 300 kr. inle skall medräknas vid beräkning av avgift till yrkesskadeförsäkringen, såvida del inle är fråga om arbetstagare som erlägger sjömansskall. Motsvarande regler finns i 2 § lagen (1970:742) om lönegarantiavgift och 2 § lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift.

Riksförsäkringsverket påpekar i ulredningen atl samtliga dessa beslämmelser har haft motsvarande regel om avgiftsskyldighet lill den allmänna försäkringen som mall och atl det är naturligt all dessa ändras på motsvarande säll. Delta är även samtliga remissinstansers åsikl.

Del är lämpligt att samma fasta gränsbelopp gäller för samtliga typer av arbetsgivaravgifter oavsett avgiftens ändamål. Olika beloppsgränser lorde i dessa fall leda till slora administrativa svårigheter för såväl myndigheter som arbetsgivare. Jag förordar därför att samtliga nämnda fasta beloppsgränser höjs till 500 kr. med avseende på lönebelopp som

Prop. 1972:108 17

utges fr. o. m. den 1 januari 1973.

De ändringar jag nu förordat leder till all del minimibelopp av 300 kr. som gäller för arbetsgivares skyldighet atl lämna arbetsgivaruppgift enligt 5 § förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. bör höjas lill 500 kr.

1 gällande lagstiftning finns vissa beloppsgränser som redan nu är fastställda till 500 kr. Det gäller i första hand beräkning av pensionsgrundande inkomst av s. k. inkomsi av annal förvärvsariiete. Som sådan inkomst räknas inkomsi av rörelse, inkomst av jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade själv samt sådan ersättning för arbete för annans räkning som inte genom särskilt avtal enUgt 11 kap. 2 § AFL likställts med inkomsi av anställning. 1 den mån den försäkrades inkomsler av vart och etl av dessa inkomstslag understiger 500 kr. skall dessa ej medtas vid beräkning av den försäkrades pensionsgrundande inkomst och egenavgift inte erläggas (I I kap. 3 § AFL).

Har beräkning av pensionsgrundande inkomst verkställts gäller vidare atl taxeringsändring resp. eftertaxering skall föranleda ändring av beräkningen endasl om laxeringsändringen eller efterlaxeringen leder tUl en avvikelse från den fastställda beräkningen med minst 500 kr. (2 § förordningen /1959:551/ angående beräkning av pensionsgrundande inkomsi enligl lagen om allmän försäkring).

Även dessa beslämmelser har motiverats av administrativa skäl. Man har ansett del angeläget all undvika debitering och uppbörd av ett stort anlal små egenavgifler. Administrativa skäl har även bestämt regeln om all vid taxeringsändring eller eftertaxering verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomsi skall ändras endast om avvikelsen uppgår lill minst 500 kr. Riksförsäkringsverket anser alt några vägande skäl för en höjning av dessa beloppsgränser inte kan åberopas. Bl. a. har den automatiska dalabehandling som införts i fråga om debitering och uppbörd av tilläggspensionsavgifter inneburit att någon mer betydande ökning av arbetsbördan inle förorsakats trots den inkomslutveckling som ägt rum sedan dessa beloppsgränser fastställdes. Ingen av remissinstanserna har heller något att invända mot verkels förslag. För egen del anser jag det vara av värde att så många som möjligl av de fasta beloppsgränserna bestäms till samma belopp. Jag förordar därför att ingen ändring görs beträffande de fasta beloppsgränser på 500 kr. som jag senast redogjort för.

Utländsk medborgares rätt att teckna frivUUg pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket tillhandahåller med stöd av beslämmelse i 22 kap. AFL några enkla former av pensionsförsäkring. Genom inbetalning av avgifter kan man frivilligt försäkra sig för temporär eller livsvarig ålderspension som komplement till de pensionsförmåner den obligatoriska försäkringen ger. Försäkringen vilar på premiereservmeloden och är i

Prop, 1972:108 18

princip jämförlig med de pensionsförsäkringar som enskilda försäkringsbolag meddelar. Rätten all teckna frivillig pensionsförsäkring är emellertid enligt lagen förbehållen svenska medborgare.

Statens invandrarverk anför i en framställning att f. n. ca 400 000 utlänningar är bosatta i Sverige. Dessa människors behov av kompletterande pensionsförsäkringar lorde vara minst lika stort som svenska medborgares framhåller verkel, som anför bl. a. att det på grund av valulabeslämmelserna släller sig svårt för invandraren all teckna försäkring i sitt hemland. Verkel hemställer därför om en översyn av den nu aktuella begränsningen i rätten att teckna försäkring.

Riksförsäkringsverket anför i yttrande över framställningen atl den frivilliga försäkringen, i likhel med folkpensioneringen, alltsedan tillkomsten den I januari 1914 i princip inle har omfattat andra än svenska medborgare. Den frivilliga pensionsförsäkringen är numera ägnad att tiäna som en kompletleringsförsäkring även till den allmänna tilläggspensioneringen. Denna omfattar också andra än svenska medborgare, under förutsättning atl de är bosalla i Sverige. Det kan därför givetvis övervägas om inte den frivilliga pensionsförsäkringen borde ges en häremot svarande vidare omfattning. Ur försäkringsmässig synpunkt torde enligl verkels mening några avgörande hinder mot en utvidgning inte föreligga.

Som jag inledningsvis antytt erbjuder riksförsäkringsverkets frivUliga försäkring möjligheler atl på etl enkelt sätt komplettera det pensionsskydd den obligatoriska försäkringen ger. Till skillnad från vad som gäller de flesla andra försäkringserbjudanden behöver man inte binda sig för atl regelbundet belala vissa bestämda avgifter utan den som vill försäkra sig har bara att gä till en posianslall och där belala in den premie han önskar med uppgift om den försäkringsform han väljer. Försäkringstekniskl sett är varie premie alt betrakta som en engångspremie, för vilken pension ulgär oberoende av om ytterligare avgifter erläggs eller inte. Som riksförsäkringsverket anfört, föreligger inte något avgörande hinder mot att göra försäkringsformen tillgänglig för ulländska medborgare i likhet med vad som gäller annan pensionsförsäkring. Anledning saknas dock atl utvidga rätten att teckna frivillig försäkring så att den går utöver kretsen försäkrade enligl de allmänna reglerna i I kap. 3 § AFL nämligen, förutom svenska medborgare, här i riket bosatta utlänningar. Utlänning skall lill följd härav vara bosatt i Sverige för att ha rält atl teckna försäkring.

Jag föreslår med hänsyn till det anförda att det villkor om svenskt medborgarskap som gäller för försäkrads rätt all teckna frivillig pensionsförsäkring enligt 22 kap. 1 § AFL upphävs. Ändringen bör träda i kraft den I januari 1973.

Som riksförsäkringsverket i sitt yttrande erinrat om har chefen för finansdepartementet i december 1971 tillkallat en utredning med uppdrag atl se över beskattningen av livförsäkringstagare m. m. De förändringar i skattereglerna som utredningens överväganden kan komma

Prop. 1972:108 19

atl leda till får givetvis i den mån del inle finns skäl till särbestämmelser slå igenom även beträffande den försäkring det här är fråga om.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom socialdepartementet upprättade förslag lUI

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lagom ändringi lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

3. lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomsi enligt lagen om allmän försäkring,

4. lag om ändring I förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

5. lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift,

6. förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,

7. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegaranliavgift,

8. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbelarskyddsavgift.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådels övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att lill riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill delta protokoll ulvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten