Mot. 1972:699

14

Nr 699

av herr Strömberg m. fl.

angående undervisningen av invandrare.

Antalet i Sverige bofasta utländska medborgare uppgick i början av
1971 till ca 411 000. Dessutom har under åren 1941-1970 omkring
205 000 personer av utländsk härkomst fått svenskt medborgarskap.

Enligt uppgifter hämtade från invandrarutredningen 1. (SOU 1971: 51)
fanns det i Sverige vid årsskiftet 1969-1970 64 589 utländska medborgare
i åldern 0-6 år. Av dessa var ca 17 000 i åldern 5-6 år, dvs. i förskoleåldern.

Antalet skolpliktiga invandrarbarn uppskattar invandrarutredningen till
50 000-60 000 läsåret 1970-1971. Antalet i Sverige bofasta utländska
medborgare i åldern 16-20 år (gymnasieåldern) är ej känt.

Undervisning, och då i synnerhet språkundervisning, utgör en central
del av invandrarnas anpassning. Att leva i Sverige en längre tid utan att
kunna förstå och göra sig förstådd på svenska medför oerhörda problem.
Huvudprincipen bör vara att alla som bosätter sig i vårt land skall
tillförsäkras en grundutbildning i svenska och i samhällskunskap utan
inkomstbortfall. För barnen gäller den svenska skolplikten. Invandrarbarnens
speciella svårigheter motiverar dock omfattande stödåtgärder
inom det obligatoriska skolsystemets ram.

Förskolan

Det är önskvärt att invandrarnas barn kan få plats i förskolan. Detta
förenklar avsevärt anpassningen till och genomgången av den obligatoriska
skolan. Den försöksverksamhet som bl. a. bedrivits i Olofström
och Trollhättan visar detta. De vanliga aktiviteterna har där kompletterats
med språkträning. Denna är inriktad på att lära barnen förstå svenskt
tal och uttrycka sig på svenska. Någon läs- och skrivträning är det alltså
inte fråga om.

Erfarenheterna från försöksverksamheten är så goda, att det är angeläget
att denna utvidgas. Invandrarutredningen har också understrukit
detta.

Företrädare för etablerade språkliga minoriteter i Sverige har betonat
vikten av att undervisning i minoritetsgruppens språk ges redan i förskolan.
SÖ har också fått i uppdrag att genomföra sådan försöksverk

Mot. 1972:699

15

samhet. Det är väsentligt att denna verksamhet bedrives med största
skyndsamhet.

Språkträningen i svenska har skötts av lågstadielärare. Statsbidrag har
utgått. Med stöd av de goda erfarenheter som vunnits av dessa försök
finner vi det önskvärt att statsbidragsbestämmelserna ändras så att statsbidrag
generellt utgår för denna verksamhet. Det kan förmodas att detta
inte skulle innebära någon kostnadsökning, då utgifterna för stödundervisning
i grundskolan bortfaller i motsvarande grad.

Grundskolan

Två modeller kan särskiljas vid inplacering av invandrarbarn i grundskolan.
I vissa kommuner placeras barnen i en klass med svensktalande
kamrater i den årskurs där de åldersmässigt hör hemma. Extra undervisning
i svenska sker som stödundervisning. I andra kommuner samlas
de invandrarbarn som skall introduceras i det svenska skolsystemet till
förberedelseklasser, där undervisningen sker på barnens modersmål. Undervisningen
i svenska ges under vissa veckotimmar - antalet utökas
successivt - av svensktalande lärare. Genom dessa förberedelseklasser
räknar man med att få en mjukare inslussning i den svenska skolan.

Den sista modellen med förberedelseklasser kan ge vissa fördelar.
Genom att barnen får lära känna skolan och en del lärare och får kunskaper
i svenska språket, innan de inplaceras i klasser med svensktalande
kamrater, minskar man risken för s. k. mobbing. Detta är en betydande
fördel. Pennalism och utfrysning av avvikande kamrater är alltför ofta
förekommande och kan drabba invandrarbarnen. Risken för dessa svårigheter
minskar ju mindre avvikande och vilsekomna invandrarbarnen
känner sig.

Förberedelseklasser kan endast anordnas i större kommuner med
många invandrare. I övriga kommuner är man bunden till stödundervisningen.
Det är angeläget med en översyn av gällande statsbidragsbestämmelser
för invandrarbarnen, så att en större flexibilitet och valfrihet
ges den lokala skolledningen.

Av invandrarutredningens kommunenkät framgår att alla kommuner
ej till fullo utnyttjar befintliga möjligheter för stöd åt invandrarbarnen.
SÖ och länsskolnämndema har här en viktig uppgift att söka stimulera
kommunerna.

Många lärare som undervisar invandrarbarn har påtalat bristen på
lämpliga läromedel. Invandrarutredningen har också uppmärksammat
detta problem. För att råda bot på denna situation bör SÖ få i uppdrag
att initiera utveckling och distribution av sådana läromedel.

SÖ har i sina anslagsäskanden begärt viss ändring av bestämmelserna
angående tillvalsgrupp på grundskolans högstadium. Departementschefen
har ej biträtt detta önskemål. Vi finner att detta problem bör ingå i
den av oss begärda översynen av statsbidragsbestämmelserna.

Mot. 1972:699

16

Gymnasiala skolor

Utbildning i gymnasiala skolor för invandrarungdom har hittills ägnats
relativt liten uppmärksamhet. Ivandrarutredningen kan ej lämna någon
siffra om hur stor andel av invandrarungdomen som fortsätter sin utbildning
i denna skola. Även om stora variationer föreligger mellan olika
nationaliteter anser utredningen att andelen invandrarungdomar som
fortsätter sin utbildning efter grundskolan är relativt väsentligt lägre än
motsvarande andel av samtliga ungdomar i Sverige.

Orsakerna till det relativa låga antalet invandrarungdomar i gymnasieskolan
kan vara flera. Troligen känner sig många invandrare språkligt
handikappade och väntar därför svårigheter att följa undervisningen. Vi
beklagar i detta sammanhang att statsrådet ej ansett sig kunna biträda
Sths förslag om ett anslag för särskild stödundervisning. I andra fall
kan invandrarungdomen vara föga motiverade för studier, då den främst
har kommit till Sverige för att få arbete. På längre sikt kan detta förhållande
leda till mycket besvärande förhållanden, då vi riskerar att få en
grupp samhällsmedlemmar som har betydligt sämre utbildning än sina
jämnåriga kamrater.

Försöksundervisning med goda resultat har redovisats från Malungs
folkhögskola, Västberga yrkesskola i Stockholm och en gymnasieskola i
Västerås.

Även om viss försöksverksamhet f. n. pågår anser vi att SÖ i en särskild
utredning bör få i uppgift att lägga fram förslag för att öka rekryteringen
av invandrarungdom till den gymnasiala skolan.

Utbildning av vuxna invandrare

Invandrarutredningen har lämnat förslag om grundutbildning för
vuxna invandrare över 16 år. I statsverkspropositionen finns tyvärr inget
förslag på detta angelägna område. I en partimotion har folkpartiet begärt
att förslag baserade på invandrarutredningens delbetänkande föreläggs
1972 års riksdag.

Lärarutbildning

Generellt gäller att behovet av utbildning för lärare för invandrare är
mycket stort. Detta gäller förskollärare, lärare i grundskolan samt lärare
för vuxenundervisning och alfabetiseringsundervisning.

I framtiden är det troligt att praktiskt taget alla lärare, oberoende av
i vilken skolform de undervisar, kommer i kontakt med invandrare. För
att underlätta undervisningssituationen är det angeläget att i all lärarutbildning,
i ännu högre grad än hittills införes moment som ger en utförlig
information om invandrarnas förhållanden. Också annan skolpersonal,
kuratorer, psykologer och skolsköterskor bör få samma utbildning.

För många kommuner är det problem som uppstår, när antalet invånare
av utländsk härstamning ökar, nya och främmande. Detta gäller

Mot. 1972:699

17

inte minst på utbildningsområdet. Det är därför angeläget att SÖ och
länsskolnämnder söker sprida information och kunskap till olika kommuner
och de där verksamma lärama. På längre sikt skulle ett institut
för vidareutveckling av metoder, läromedel m. m. för invandrarundervisningen,
enligt mönster från Israel och Frankrike, kunna spela en viktig

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi

att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer

A. att statsbidragsbestämmelsema för driftbidrag till grundskolan
ändras så, att bidrag kan utgå för lärare som anlitas vid språkträning
av invandrarbarn i svenska i förskolan,

B. att en översyn görs av gällande statsbidragsbestämmelse för
undervisning av invandrarbarn i grundskolan,

C. att SÖ får i uppdrag att utveckla läromedel för undervisning
av invandrarbarn,

D. att förslag framlägges till åtgärder i syfte att öka rekryteringen
av invandrarungdom till den gymnasiala skolan,

E. att en översyn görs av gällande kursplaner vid all lärarutbildning
för att i större utsträckning beakta invandrarnas problem,

F. att invandrarnas problem måtte beaktas vid utbildning av övrig
skolpersonal, t. ex. skolsköterskor, kuratorer och psykologer
samt

G. att en prövning sker om behovet av ett särskilt institut för frågor
rörande undervisning av invandrare.

Stockholm den 25 januari 1972

roll.

KARL-ERIK STRÖMBERG (fp)
MAC P. HAMRIN (fp)

ROLF WIRTÉN (fp)

VALDO CARLSTRÖM (fp)

INGEGÄRD FRANKEL (fp)
DAVID WIRMARK (fp)

722012