Mot. 1972:1816
17
Nr 1816
av herrar Gustafsson i Stenkyrka och Nilsson i Visby
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr lil angående regional
utveckling och hushållning med mark och vatten.
I proposition 1972:11 1 föreslås en ortsklassificering omfattande
storstäder, primära centra, regionala centra och kommuncentra. I
samtliga län utom Gotlands har angivits s. k. primära centra.
Departementschefen anger att flertalet primära centra i nuläget
karakteriseras av att de är centralorter för hela län, i några fall centra
åtminstone inom någon samhällssektor även för en hel landsdel. Deras
arbetsmarknad är i regel förhållandevis väl differentierad men motsvarar
ofta inte utbudet av kvalificerad arbetskraft och av kvinnlig arbetskraft.
Serviceutbudet är i allmänhet brett och den erbjudna servicen av hög
kvalitet. Orterna är centra för kommunikationerna i län eller landsdelar.
Normalt är miljöproblemen mindre än i storstadsregionerna.
Som åtgärder för utveckling av primära centra, så att en ökande del av
ofrånkomliga befolkningsomflyttningar kan gå till dessa orter i stället för
till storstadsområdena, anges att näringslivet måste byggas ut, att
omlokalisering av central statlig förvaltning liksom av enskild central
förvaltning skall påverkas att flytta till orter av detta slag, att utbyggnad
av kvalificerade samhällsfunktioner i fråga om bl. a. kommunikationer,
utbildning och sjukvård bör ske samt att för primära centra inom
stödområdet, som i förhållande till omlandens storlek och med anledning
av sysselsättningsproblemen där, lokaliseringsstöd liksom hittills skall
komma i fråga. Som en huvuduppgift för samhällsplaneringen under de
närmaste åren anges att klarlägga förutsättningarna för utvecklingen av de
primära centra efter olika mönster alltefter de skilda orternas näringsgeografiska
och andra förutsättningar.
De karakteristika som anges för s. k. primära centra sammanfaller i
stort med de funktioner som Gotland/Visby har att uppfylla i Gotlands
län. Visserligen uppfyller inte regionen uppställda krav på befolkningstal
— Visby med omland omfattar i dag cirka 35 000 personer — men de åtgärder
som anses önskvärda för utveckling av de primära centra syns i allt
väsentligt vara nödvändiga för att bibehålla och stärka Gotlands
möjligheter att funktionera så att de ofrånkomliga befolkningsomflyttningarna
i största möjliga utsträckning kan begränsas till omflyttningar
inom länet. I detta sammanhang bör framhållas att den befolkningsram
som i propositionen anges för Gotland, 52 000—55 000 invånare år 1980,
synes vara för låg. I vart fall förefaller den undre gränsen, 52 000
invånare 1980, vara oacceptabel om erforderlig servicegrad, beträffande
t. ex. utbildning, vård och kommunikationer, skall kunna upprätthållas
och förstärkas.
Mot. 1972:1816
18
I några avseenden har Gotland som lokaliseringsort fördelar som väl
kan mäta sig med andra orter dit statlig omlokalisering beslutats eller
föreslås. Sålunda är restiden med flyg mellan Visby och Stockholm
endast cirka 40 minuter. Vad turtätheten beträffar finns f. n. sju dagliga
förbindelser Visby-Stockholm och i motsatt riktning sex. En resande
från Gotland har möjlighet att tillbringa 10 timmar i Stockholm om
vederbörande vill resa fram och åter samma dag. Vidare är den
kommersiella servicen på Gotland god. I Visby finns kvalificerad regional
samhällsservice bl. a. i vad avser utbildning och sjukvård. Boendemiljön
framstår som mycket god med omedelbar närhet till natur och hav, vilket
ger möjligheter till variationsrik rekreations- och friluftsverksamhet.
Under sommarmånaderna uppgår befolkningstalet på Gotland till cirka
150 000 personer. I och för sig föreligger, enligt vår mening, motiveringar
för att ortsklassificera Gotland/Visby som primärt centrum.
Gotland/Visby har emellertid i propositionen angivits som regionalt
centrum. Då det gäller de regionala centra anges att de regionalpolitiska
åtgärderna i fråga om dessa orter bör syfta till att så långt möjligt bygga
ut arbetsmarknaden och öka dess differentieringsgrad. Behovet anges
därvidlag vara störst i regionala centra inom det inre stödområdet.
Särskilda åtgärder i form av t. ex. förhöjt lokaliseringsstöd kan övervägas
för regionala centra inom detta område, och de industricentra som kan
komma att upprättas bör lokaliseras dit. Gotland tillhör numera
stödområdet men skulle, om föreslagen ortsklassificering blir gällande,
behöva komma i åtnjutande av de särskilda insatser som anges för de
regionala centra inom det inre stödområdet. Arbetsmarknadsläget är f. n.
ytterst ansträngt. Det förekommer en omfattande arbetslöshet, undersysselsättning,
sjunkande sysselsättningsgrad och utflyttning av framför
allt yngre arbetskraft. Som ett ytterligare problem tillkommer förskjutningen
i befolkningen mot allt högre åldrar, 19,6 procent av gotlänningarna
är pensionärer och inte mindre än 60 procent av dem som uppnår 67
års ålder under de närmaste månaderna har redan förtidspension. Den
ogynnsamma utvecklingen återspeglas i landets lägsta inkomst- och
skatteunderlag och därmed i en hög utdebitering f. n. den högsta i landet
med en medelutdebitering av 28: 08/skr. Det är därför en angelägenhet av
största vikt att skapa fler arbetstillfällen på ön. Om Gotland skall
betecknas som regionalt centrum vore det, enligt vår mening, befogat att
de särskilda åtgärder som förutsättes komma att sättas in för det inre
stödområdet också komme Gotland till del.
Två vägar finns alltså enligt vår mening att gå. En är att Gotland/Visby
i konkreta åtgärder likställes med primära centra, en annan att länet, om
det klassificeras som regionalt centrum, likställes med inre stödområdet.
Vi har för vår del stannat för det förstnämnda alternativet.
Mot. 1972:1816
19
Med stöd av det anförda hemställes
att riksdagen till Kungl. Maj:t uttalar att Gotland/Visby då det
gäller regionalpolitiska åtgärder likställes med primära centra.
Stockholm den 16 november 1972
TORSTEN GUSTAFSSON (c) PER-AXEL NILSSON (s)
i Stenkyrka i Visby
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1887 S Stockholm 1972